Den fallne, som ur djäfvulens band
sig slita sökte, men var svag,
jag skulle med min starka hand
befria i ett enda tag.
Dagkarlen, böjd av arbet tungt,
jag skulle ge ett hjärta ungt.
Den drabbad var av kval och sorg
jag ledde tyst till glömskans borg.
Jag uti den försagdes själ
inympa skulle mod och hopp,
okunnigheten le ihjäl,
förtjänsten hjärtligt bära opp,
med löjets gissel slå allt dumt
och öfvermodet göra stumt,
i Mammons borg föröva rån
att därmed hugna mödans son.
(1905)