This is the poetic Edda (Edda Sæmundar), in the original Old Norse (Icelandic), and translated to Swedish by Erik Brate. The elektronic edition is produced by Lars Aronsson, Adalsteinn Davidsson and Ulf Trygve Tollefsen.
| Old Norse original | Swedish translation by Erik Brate |
|---|---|
| Völuspá | Valans spådom |
| Hávamál | Den Höges sång |
| Sången om Vavtrudner | |
| Sången om Grimner | |
| Sången om Skirner | |
| Sången om Harbard | |
| Kvädet om Hymer | |
| Loketrätan | |
| Þrymskviða | Kvädet om Trym |
| Sången om Allvis | |
| Balders drömmar | |
| Rigstula | |
| Hyndlas sång | |
| Völundarkviða | Kvädet om Volund |
| Kvädet om Helge Hjorvardsson | |
| Första kvädet om Helge Hundingsbane | |
| [Helga kviða Hundingsbana II] Frá völsungum | Andra kvädet om Helge Hundingsbane |
| Gripers spådom | |
| Sången om Regin | |
| Sången om Favner | |
| Sången om Sigrdriva | |
| Brottstycke av det större kvädet om Sigurd | |
| Första kvädet om Gudrun | |
| Det korta kvädet om Sigurd | |
| Brynhilds färd mot Hel | |
| Nivlungarnes dråp | |
| Andra kvädet om Gudrun | |
| Tredje kvädet om Gudrun | |
| Oddruns gråt | |
| Kvädet om Atle | |
| Den grönländska sången om Atle | |
| Gudruns eggelse | |
| Sången om Hamder | |
| Grottesången | |
| Groas sång | |
| Sången om Fjolsvinn | |
| Solsången | |
| Frá dauða Baldurs |
The "o-cedilla" is an o with a comma (,) below it. This letter was used in Old Norse, but is not represented in the ISO 8859-1 character set. In modern day Icelandic, it has been replaced by "o-dieresis", an o with two dots on top (ö). In the electronic edition, we have chosen to do the same.
The electronic text of "Völuspá" is a contribution from Adalsteinn Davidsson. He notes that this is the text of Codex Regius with two exceptions:
The electronic text of "Frá dauða Baldurs" is a contribution from Ulf Trygve Tollefsen. He notes that this is a direct transcript from page 69 in "Språklinjer", published by Norsk Undervisningsforlag in 1991. The original text has been slightly revised, well over 100 years ago.
Detta är den poetiska eddan, även kallad Edda Saemundar, och innehåller sånger skrivna efter fornnordiska versmått. Detta verk ska inte förväxlas med Snorre Sturlassons edda, som huvudsakligen är skriven på prosa med små inslag av vers.
Översättaren Erik Brate var en tidig svensk språkforskare. Han föddes 1857 och dog 1924, därav den gamla verbböjningen och ålderdomliga stilen.
Originalverket har oefterhärmliga illustrationer av Carl Larsson med flera. Den som vill läsa Eddan som en bok på papper, rekommenderas köpa den vackra faksimilutgåva som bokförlaget Niloé gjort 1990 med ISBN 91-7102-234-1.
De fornnordiska versmåtten använder inte slutrim, som vi är vana vid, utan allitterationer eller stavrim. Det betyder att de tryckstarka stavelserna ska låta likadant i början. Detta lever kvar i dag i en del svenska talesätt som "räven raskar", "en grön grangren", "Staffan var en stalledräng" eller "bagare Bengtsson bakar bara brända bullar bakom berget". Här i Linköping säger infödingarna "ränna Roxen runt i rödrutig regnrock", med sina mycket speciella mjuka r-ljud.
Alla konsonantljud stavrimmar med sig själva, ett typexempel är ramsan om bagare Bengtsson. Specialfall är sk-, sp- och st-, som här räknas som egna ljud. Orden skopa och stapel stavrimmar alltså inte, däremot stavrimmar skopa och skaka. Alla andra s-ord (utom sje-ljuden) stavrimmar inbördes. Alla vokaler anses som ett enda ljud, så orden ansvar, elak, otur och övning stavrimmar alla med varandra.
Märk att Göte, hjul, jacka och ljuster alla har j-ljud och därför stavrimmar med varandra. Ordet gelé har däremot sje-ljud och stavrimmar i stället med sjukdom, skjuta och stjärna. Det är hela tiden lätet, och aldrig stavningen som avgör.
Märk också att det ska vara betonade stavelser som ska stavrimma. Detta var inget problem för vikingarna, eftersom det bara är lånord som har annat än första stavelsen betonad. Orden bagare och bedragare stavrimmar inte, med däremot orden bedragare och duktig.
Det vanligaste fornnordiska versmåttet kallas fornyrdislag och har strofer om åtta rader, indelade i fyra fjärdingar. Varje fjärding har en uddrad och en jämnrad. Varje rad har två betonade stavelser. Den första betonade stavelsen i jämnraden kallas huvudstav och måste stavrimma med endera eller båda av de betonade stavelserna i uddraden. I den här elektroniska utgåvan har jämnraderna dragits in något åt höger. Det är fornyrdislag och ett exempel är Valans spådom.
I den poetiska eddan förekommer ofta ett versmått som på isländska kallas ljodahattr (?) och som har sex rader per strof. Varje halva av strofen inleds med två rader som bildar en fjärding, precis som i fornyrdislag. Sedan kommer en rad med tre betonade stavelser varav minst två ska stavrimma med varandra. Denna ensamma rad har i den elektroniska utgåvan dragits ut något åt vänster, för att göra mönstret tydligare. Ett exempel på ljodahattr är den Höges sång.