KAP. VI. De vindpinade.

§1. Klar sikt.

Över Hallandsåsen, som också på de gångna åtta åren sen jordbruksroaan #äsentligt hade förändrats, susade lle- din och jag vidare upp mot nordväst. För åtta ar sen hade här bett ut som tattarläger och Lassemajaförsat, nu var det en bred, rak, skinande, permanellta i Vdg, spänd som ett i solen blatt serafimerband tvärs över den gamla fattigbyg- dens välvda mage, och sen kom den halländska pannkakan med lät bebyggelsc som sma gröna pistache-korn.

- Nu börjar det klamla i krumelunten, min kära Hedin! sa jag. Vad tyckte du om arbetarhemmet?

- Du vet, jag, vart häpen. Det va som det bästa i Amerika.

- Du har hört, hur dom överallt kor med tjänarfrågan, omöjligheten att få speciellt kvinnlig arbetskraft. Det du, vad dom gör?

- Nej.

- Dom gör som alltid. Dom sitter vid skrivbord, kaffe bord och alla andra förbaskade bord i hela Sveriges land och rike och jagar opp alg, svär och förbannar över tidens ondska som vanligt, över folkets forfall och ungdomens lättja etc. etc. Dom vet allting om allting, det är bara en sak, dom som vanligt inte vet ett dugg om: verkligheten!

- Ha, ha, ha! ekrattade TTedin iör full hals Va skrattar du al?

- Dej. Varför det? Har jag inle rätt?

- Jo, visst! Men du vet, jag måste skrat#a, då jag tänker

- Dom ska fa. Och nu ska jag lägga upp saken förs# for dig, så att du har klart för dig, vad vi i del följande inte minst har a#t hålla utkik pa. Först och främst ska vi ha klart för oss, att vi inte heller känner verkligheten utan att vi är på jakt efter dem Men vi vet i alla fall lite mer om den, än då vi startade, och Skåne har hjälpt oss stor- artat. Det är en egenskap, som skaningarna llal, som place- rar dom i sälklass: don# b#ieer som det är, och dom ar realis#er. Dom har, som du nog har markt, inte försökt dölja nhnting utan öppet #iaat Lrarn allting, precis som det är. Jag är inte absolut säker på, att det kommer att bli likadant i alla landskap framför oss. Så vi ska först och framsl # ara misställksamma.

Men sh kommer det avgolande. Genom vad vi har sclt hithlls har vi kommi# pu det klara med, att bostadsfrågan i sis#a hund är en fråga om manniskorna i hemmen Och vidam rir det tydligt, ntt det är främst i fråga om hemarbetet, mn tjänstefolk och arbetskraft som skon klämmer, och att det beror pa, att en f(irändling hdller på att ske i hela det svenska samhället. Och det är just den förändringen, du nu måste Im klar for dig. Ser du, saken ställer sig sa här! Den nya indllstliarbetarklassen har ryckt upp i samhällel och tagit den gamla borgarklassens plals. I samma stund som indushiarbetarna fålt bättre ekonomisk standard genom högre löner, har dom fålt bättre bostäder, flera rum och samtidigt färre bam. Dessutom har barnen fått bättre skol- bildning och högre både inlressen och mål i livet än förr. Foljden har blivit den, att numera har dessa familjer rad al# ha smskilt de uppväxallde flickorna kvar i hemmen till vuren alder. Dom hjälper modern att sköta det större hem- met. Dom spelar piano, dom laser böcker, erar på bildnings- cirklar, på bio, teater, konserter. Dom lever, kort sagt, pre- cis som borgarklassens dö#trar levde för femti ar sen. Och de #mga arbe#arna ba rad att förlova sig tidigare och sälta eget bo, i egen vvilla». Det gör att flickorna, precis som orgarklassens döttrar för femti ar sen, numera inte bara äntar på platse# utan på #riitermål.

- Ja, visst, visst! Du vet, det hara aldmg tänkt på. Men nu sera.

- Men nu ska du höra vidare. Det föll aldrig borgar klassens vare sig föräldrar eller döttrar in, att döttrarna skulle la plats som #pigor». Nå, vet du, vad som hänt och håller på att hända? Jo, när nu industriarbetarklassen mer och mer förborgerligas, sa ialler det dem precis lika lite in, att deras döttrar ska ta plats som pigor, Det hela ir, kort sagt, en följd av bostadsstandardens och den sociala standardens pagaende förskjutning, och hela problemet blht därför i sista hand en fråga om hur arbetet i hemmen, i jordbruket o. s. v. ska organiseras rent ekonomiskt, det vill siiga i samklang med Sveriges nuvarande sociala byggnad. Att få tillbaka gångna Lider med billigt, daligt, outbildat tjänstfolk, det är inte att tällka på. Rationaliseringen i in- dustrin tar bort de undemllåliga arbetarna, behåller de bästs, ger dem högre löner och bättre bostäder. Rationaliseringen i jordbruket tar bort de undermaliga statarna, behåller de bästa, ger dom högre löner och bättre bostäder. Det har vi ju sett här i Skåne.

Nu står vi inför rationaliseringen av hemmen, det är vs1 som framgått av vad vi hittills sett, denna rationalisering kommer att ta bort de dåliga hemmen, behålla de bäsb# och det kommer att ske genom att de drar till sig de bäsb hemarbetarna, vilket kommer att ske genom att de ger dom högre löner, bättre bostäder och kanske framför allt kögre social standard. Hemarbetet kommer att jämställas med ar bete i fabrik och på kontor, och i samma stund kommer flickor ur alla samhällsklasser att kunna söka sig dit. Det blir lika lite skam att vara :ohembiträde# som kontorut, postfröken, sjukgymnast eller telegrafisua.

Det måste bli följden av indnstriarbetarnas förborger ligande, och vet du, vad vi ha att göra?

- Nej!

- Undelsöka, om man begriper den lilla schäsen! Det är allt! Och nn gräver vi vidare!

KAP. VI. De vindpinade.

§2. Kronans spånkorg på Hallandsslätten.

Dessn mina ord gällde naturligtvis främst den industriali- serade delen av landet, och dit kan man inte i vidare ut- präglad grad räkna Halland, där kommo dessa problem där- för inte beller i förgrunden, ja, de kommo överhuvud taget mte alls upp i synfältet. Det blev senare och på andra håll. Nej, Halland är ett i stort sett fattigt landskap liksom i an högre grad Bohuslän, och det karakteristiska för hela resan var, att endast i rika, helst industrialiserade bygder eller hn6 överklassen kom människnns problem till synes, i fattiga bygder försvann det som rök, där var det bara det rent materiella, själva bostaden, själva det primära livsskyddet, oom Dltresserade. Och så blev det nu i llalland.

Därtill kom en annan omständighet. Halland är ett öppet, naket land, utsatt kanske mer än något annnt svenskt Innd- skap för storm och vind från havet, från Atlanten och dess mbuktningar. Det syns på själva dess yttre. Skogarna äro låga med tillplattade kronor och sneda, knotiga, lutande stammar. Det ger hela landskapet något slitet, ett intryck v att vara huknt och berett mot elementens anfall. Det ger umderbara maleriska effekter, men det ger vardagslivets människor mer bekymmer mahända än i andra landskap.

Jag fick ett starkt intryck av vad detta allt betydde för folket på denna kust, då jag, ledsagad av en medarbetare i en av landskapets tidningar, besökte en gård ute på en vid böljande släLt.

Den sag perfekt ut, där den tecknade sin silhuett mot aftonhimlen, och den sag också perfekt ut inomhus. Tva rum och kök, präktiga källarutrymmen, garderober, skafferi, värmeledning från spisen, kort sagt till synes allt man kunde

var snyggt och fint. Och jag började mitt vanliga förhör, som gav till resultat, att statens jordnämnd styckat en krono- gård i sex lotter och byggt bostäder på dem.

- Nåå? vände jag mig till hustrun. Är det något fel?

- Ja, svarade hon.

- Vada?

- Här är sa kallt, att vi inte vet, vad vi ska göra med barnen. Om man lägger handen på tapeten, sa knnner mam n#, då det är stilla ute, hur det drar. Och när det blåser, kan man lika gäma vara ule som inne, det blåser tvärs igenom väggarna, och det tjuter och piper, så barna bli alldeles hjärtskrämda. Man måste hulla sig mitt i rummet, för att inte blåsten ska sla en för mycket i ansiktet, och om benen blir man alldeles iskall. Och elda hjälper inte. Och vad det kostar sen! Allt en tjänar, snart sagt, går i spisen. Och vara i andra rummen, det går då inte alls.

- Kan ni inte klaga hos jordnämnden, da?

- Då far man bara obehag!

Prosit! Hur var det med del statliga Sverige, hur var det med välfärdsevangeliets realiserande? Åter kom denna gamla fråga, som följt mig från snart sagt resans första dag, upp i själen.

- Nå, men vad beror denna kyla egentligen pa?

- Antagligen, svarade mannen, var virket inte Lorrt, då huset byggdes, och därför är det nu bara sprickor och springor, alltsamman, så att hela huset är otätt. Ja, som en regelräLt spankorg.

- Och det kan ni inte själva reparera'?

- Det går inte att reparera ett sånt hus. Det måste göras om helL och hållet.

- Och det har ni inte råd till?

- Nej.

- Och slaten?

- Ja, det tycks, som inte den skulle ha rad heller!

Och där sitta de mitt i det blåsiga Halland och frysa. Det är sannerligen också en bild av Sverige av i dag. Vad säger svenska samhällel om den? Vad säger regering, riks-

dag, press, myndigheter, allmänhet? Vad säga vi alla, som betala högre och högre skatt för att hjälpa dem, som behöva? Hur bli de hjälpta? På detta sätt? Man må fråga, då man sett!

KAP. VI. De vindpinade.

§3. Nå! Vad sägs om denna källare?

Men detta var bara en ringa början. Jag satte mig upp i bllen, och stridigu tankar rörde sigr i min hjärna.

- Det finns mycket elände här i Halland! sade tidnings- mannen. Vi kan ga in var som helst. I den där gården till exempel! pekade han upp mot en as, där en rad röda #ardar syntes mot skogen.

- Vet ni, vad det är för g#ird? frågade jag.

- Inte alls. Men det gör detsamma. Det är likadant överallt.

Vi körde upp på en tom gårdsplan. Huset var hopbyggt i vinkel med loge och ladugard, och i den låga dörren till boningshuset syntes en stadig gumma.

- Kan vi få komma in och titta, hur ni bor? frågade Lidningsmannen. Det är en herre från Stockholm, som är ute för att undersöka bostäderna i hela landet.

- Jo, var sa go!

- Ar ni ensam hemma?

- Ja, gubben är ute med hästarna.

- Vad heter han?

- Johansson.

- Och stället?

- Kullen.

- Jaså! Åhå! Ar ni Johanssons på Kullen. Nå, då är ni torpare under hennes nåd X. på säteriet?

- Just precis som herrn säger.

- Vill inte hon sälja?

Jo, va ho vill, minsann! Ho vill sälja bort alltsam- mans, och ho vill, att vi ska lösa ut det här torpet, och det är 12 tunnland men ingen skog, nej, inte en pinne. Och 8.000 begär ho, och aldrig ha ho reperera, och herrarna

kan stiga in och se själva, så far herrerna se, va ho begär 8.000 för!

Det var verkligen inte mycket. Till svnes två rum och kök, men när gmnman redogjort för deras tillstånd, upp- hörde rummell att vara rum och köket att vara kök. Det vs# spånkorgen numro två. Köket rymde mest den vanliga enor- ma spismuren, var förresten ett svart hal eller rättare en smal svart smyga på ena sidan spismursvriggen till ett fön ster. Längs den rymdes just en trasoffa. Vidare en lika smal smyga iörbi själva spisen mitt för farstudörren och fram till dörren mot »rummen#. I de# närmaste av dem, alldeles till vänster om köket, fanns en kakelugn på spis- mursväggen, i det andra ingen uppvärmningsanordning alls.

- Spismurll ä sa dåliger, sa gumman, att om jag ska baka, sa stå röken ut, sa rummet blir fullt, i stället för att ga opp i skorsten, s5 jag måste ha dörrn öppen till farstun för att inte kvävas. Och svin-potatisen måste jag koka i köksspisen, för det finn= ingen annanstans att kokr.'n, och då loktar det sa svart, sa en kan då rent inte va ilme.

Så pekade hon på kakelugnen:

- Ja, den ha vi, men i rummet är det sa kallt, sa man far elda all ved man har, för det är bara spåntade bräder...

- I ytterväggarna?

- Ja, i köket är det bara spantnde ytterväggar men inte här. Här är det bara mellan rummena, men då begriper her- rarna, att det går inte att htilla kylan borta från kallrummet.

- Så då... är det kallt i köket?

- Ja, herrn! hördes en sträv röst bakom oss.

Vi vände oss om, rösten kum från dörrn. Där stod gubben.

- Jaså, det är herrarna, sum är från Stockholm och tittar på bostäder. Jo, vi hörde't på radion. Ja, nog kan det vara behövligt, för jag vill säja, att, om en sitter på soffan i köket och det blåser västan, ja, då är det inte, som om man satt inne utan precis, som mn man satt utanför väggen.

- Sa, då har ni egentligen bara ett varmt rum och tva kallrum, ett p i var sida, och dom drar vämlell ur det enda varma rummet.

- Ja, just sa är det, och herrn begriper, sa mycket regn # och dimma, som det är här på trakten, va fuktigt det ska bli. Det är så fuktigt, herrn må tro't eller ej, så det blir stora pölar på golvet under sängarna, och där far vi ligga, och ibland riktigt skakar vi av köld. En vet rent ingen utväg att L li varm.

- Har ni garderob, da?

- Ja, det ska i alla fall hetas va garderob, men ml kan inte ha kläderna där, för det loktar sa illa av fukten, sa en få loven att hålla dom därifrån, om dom inte ska bli rent fördärvade.

- Och källarn?

- Ja, si, det är nog det värsta ändå, för om herrn vill följa med, sa ska vi visa. Så få herrn si själv och säja, va herrn tänker.

Bild 21 visar, vsd jag fick se. En väldig #ödselstad vid IduOårdsknuten, och från den en rännil av urin och #ödsel- vvtten, som letat si# till den i en svacka nedanför laduearden t#s#na kä#arn

- Så da, förstar herrn, hur mycken nötta det är med den källarn!

När bilen förde tidningsmannen och mig tillbaka till Halmstad i en luft, där den av gumman patalade dimmam redan steg ur landskapets veck och svackor, sade ciceronen:

- Nåå, herr Nordström?

- Det är otroligt.

- Och det är inget enstaka fall. Så får faktiskt folket leva här.

Och så tillade han:

- Men!.,. När staten sköter sina underhavande som herr Nordström nu har sett, vad ska man då kunna begära av de enskilda?

KAP. VI. De vindpinade.

§4. Vid svenska Sinais fot.

Tidigt följande morgon bar det sa i väg uppåt grän9- Lrakterna mot Småland och Västergötland, med andra ord upp till sydliga eller sydvästra kanten av det fattiga och dystra sydsvenska höglandet, där det reser sig likt läseriets, nykterismens och konservatismens urgamla Sinai i Sverige.

Nere längs kusten och i och synnerhet kring städerna, både Laholm och Halmstad, hade jag kunnat konstatera samma livliga nybyggnadsverksamhet och pagaende samhällsbild- ning som i de trakter av landet, jag förut besökt, men när vägen stack in i skogarna, försvann allt detta. Inte ett nytt hus syntes, allra minst något funkishus. De avlånga ofta grönmålade envånings bmldgårdarna, som ge så utpräglad karaktär åt Hallandsslätten, försvunno också, fram trädde i stället först röda bondgårdar, sen övervägande gråa. Det hela paminde närmast om nordligaste Norrland eller om Göingebygden, eller kort och gott: det var det dystra Sven- ska Sinai.

Och det var, som om detta Sinai skulle ha präglat även

för mig i den förres vardagsrum. Åter en av dessa tröttkörda, likbleka, allvarliga, att icke säga dystra läkare, som ha liv och död i Sveriges ensliga bygder på sitt ansvar. If an hade inte varit hemma, da; cg körde upp på gårdsplanen, fast bmmen var tidig. Doktorinnan hade tagit emot, tebordet var gästvänligt dukat, hon hade bjudit frukost, men som vanligt hade jag redan tagit mitt morgonte och var rädd om minuterna.

- Maken kommer genast. Han är på sjukbesök men all- deles intill, hade hon då sagt.

I detsamma körde kommnalmannen upp pil gårdsplanen och trädde efter ett ögonblick in i rummet.

Jag skulle här vilja passa på tillfället och ge dessa kom munalmän en liten enkel blomma. Vi äro i Sverige stolta över vår kommunrla självstyrelsc, och vi ha verkligen skäl att ·ara det. Under hela denna resa, från Ystad till Hapa- randa, hade jag dagligt tillfälle att se, resonera med, iaktta, stcdera dessa kommunalmän. Det var bönder, arbetare, sma befattningsinnehavare, tjänstemän, affärsmän, smahandlande, men vad de än voro, allesammans voro de allvarliga, häp- nadsväckande kunniga, balanserade, intresserade och välvil- liga män, fulla av en nästan moderlig omsorg om sina kom- muner, bekanta med alla deras invanare, underkunniga om deras förhållanden, deras svårigheter, offrande tid och krafter praktiskt taget utan någon ersättning åt sina medmänniskor. Det var något av vardagsreligiositet utan ord över dem, en praktisk kristendom, som bakom alla politiska skiftningar präglade dem alla, som allt mer föreföll mig bilda själva den trygga grunden i det svenska samhället, som kanske för- klarar indifferensen för den yttre, mer eller mindre tomma och verklighetsfrämmande kyrkoreligionen och som är den svenska demokratins enkla men fasta klippa.

Och här, vid det svenska Sinais fot, kom, liksom helt na- t#rligt och självfallet, just denna vardagsreligiositet med sin .qpecifika vä-ldsbild, sin specifika inställning till de ollka sociala och ekonomiska problemen i nuets Sverire klarare 'n på n.#on .mnan punkt av re#m till uttryck.

Doktorn hade vid sin återkomst hastigt kastat i sig en kopp te och tuggade på en kaka, då han i all hast började framlägga sina synpunkter för mig. Ute i väntrummet hopade sig de hjälpsökande.

- Ja, började han, det är nog alldeles riktigt, att det är en avgjord skillnad mellan kust- och slättlandet och desse skogsbygder. Därnere söker man efter bästa förmåga följa med sin tid. Här är fattigdomen det avgörande. Dessa byg der ha i stort sett samma karaktär som Småland, det ligger ju också alldeles intill, det vill säga, det är skog, stenig och mager jord och stora frostlänla myrmarker. Folket lever med andra ord under svara förhållanden och är präglat av dem. Det kommer naturligtvis också fram i bebyggolsen och i bostädernas anordning. En bondgård här består -ålunda i regel av en våning och vind, men på vinden har man inga boningsrum. Dom befinner sig uteslutande på nedre botten och är i regel tre, ordnade på sa sätt, att på ena gaveln har man kök och s. k. kammare, på andra gaveln den s. Ic. storstugan, som sannerligen gör fullt skäl för namnet, för den upptar i allmänhet så gott som halva huset, har vanligen fyra fönster och en urgammal öppen spis.

- Används det rummet någonsin?

- Ja, när doktorn kommer på sjukbesök. Då brukar pati enten vara placerad där, och då är där iskallt, för där eldas aldrig, och man har därför ookså det intrycket, att sa fort doktorn lämnat gården, sa flyttas patienten in i kammaren eller köket.

- Va används det rummet till annars, då?

- Till garderob, den enda som finns. Till upplagsplats för bröd och andra matvaror. För med skafferier är det mycket klent. Nej, husen är i regel gamla med dalig grund, många står direkt på marken, en del har kullerstensgrund, och varje spår till hygien och hemtrevnad kan man säga saknas. Målningen till exempel. Herr Nordström lade kanske märke under färden hitupp till det påfallande stora antalet gra hus? Det finns många, som aldrig nånsin har målats. Trädeårdar har man också i mycket liten utsträckning. Jor-

den är så fattig, och man har inte tid. Däremot har man fruktträd, därför att dom sköter sig mera själva. Ser man inomhus, ja, då är det naturligtvis det gamla vanliga. Stor- .tugan oeldad och iskall, som jag sagt, det vill säga halva huset, sen packar man ihop sig i kök och kammare...

- Ar familjerna barnrika?

- Ne;, inte numera. Nativiteten är i stmkt sjunkande. Ja, så ligger man d#ir, vanligen utan lakan, i filt eller täcke, möjligen här och var ett överlakan.

- Nå, ohyran, då?

- Ne;, det är inte farligt. Det vill säga, det är ju massor av loppor, men det sammanhänger ju med allt jordbruk, det hör ihop med lagarn. Men däremot har jag icke kunnat konsta#era vägglöss, och det är i alla fall huvudsaken. Men sa har dom ett par högst otrevliga gamla vanor. Först och Irämst är avträdena ett sorgligt kapitel. Dom har varken cementad grund eller ordentliga kärl och är dessutom ofta plaoerade alldeles invid allmän väg. Men som avståndet lag- enligt inte får understiga sex meter, förbjuder vi dem. Jag kan ju i samband med det missförhållandet också nämna, att ladugårdarna är mycket daliga. Innerväggarna är okal kade, och dagern släpps in bara genom små gluggar. Och då vi är inne på renlighetskapitlet, vill jag också påpeka den fullständign avsnknnden av badhus och badanordningar av vad slag det vara må.

- Denna trakt förefaller utpräglat primitiv.

- Ja, den är primitiv. Som trakter med likartade för hållanden runt om i landet, får man kanske säga. Och vad som är det mest bekymmersamma är vattenledningsfrågan.

Här fick jag nu en bild av de bälsovadliga anordningar i samband med landets brunnar, som provinsialläkarn uppe i Södermanland först påpekat.

- Det är helt enkelt en sällsynthet, fortsatte min interlo- kutör, att här i bygden påträffa en dricksvattensbrunn, som icke måste bli förorenad av ytvatten. Brunnskaren ligger nämligen oftast i jämnhöjd med markytan, öppningen täcks av osPån#ade. oftast upPruttnade bräder, och det är inte ovanligt, att brunnen ligger i en backsluttning med bykkar och tvättugn i omedelbar närhet. Tvättstuga är sällsynt, by- ken försigeår vid brunnen. Nu har, som herr Nordström förmodligen veL, docenten Gard inför Medicinalstyrelsen i en skrivelse framlagt en teori om, att barnförlamningsepide- mierna skulle s#å i samband med regnperioder, och det är ju möjligt, att mikroben finns i de ytliga jordlagren och foljer med regnvattnet ner i oskyddade bmmnar. Darfor mfiste jag särskilt påpeka brunnarnas farliga beskaffenhet har i bygden. Kunde man få ordentligt byggda och för ytvatten skyddade brumlar inte bara här utan i hela landet, skulle vi läkare kanske inte sta sa hjälplösa mot barnförlnmningen, som vi nu faktiskt gör.

När han hunnit till denna punkt, gjorde han en paus och såg mig rätt in i ögonen, och det var nu, jag fick en kän la ilV att Sinai andim talade ur hans mun.

- Men jag vill säga, fortsatte han, att vikLigare än allt, vad jag nu nämnt, rmser jag dock en annan sak vara. Och det är frågan om den enskildes skyldieheter i samband med statens bostadsforbattringsverksamhet.

- Hur menar doktorn?

- Jo, vi kan som exempel ta storstugan, som jag redan har talat om. Jag finner iden med ett dylikt stort, ljust rum pa gaveln alls inte dum. Tvärtom. Men! Om man nu vid om- eller nybyggnader vill bibehålla denna gamla rums- anordning, så ska man se till, att detta luftiga rum också blir bebott, och det kan bara ske, om det fAr ordentlig upp värmning. Hclst från en värmepanna vid spisen, med ele- ment i hela huset. En dylik anordning kostar inte mer än en 5 å 600 kronor att infora och är sedan mer ekonomisk än eldning i kakelugn.

Han rynkade ögonbrynen, slog med en blyertspenna i bordsskivan och fick lite högre färe.

- Jag skulle helt enkelt vilja sätta som villkor för er- hållande av statligt bostadsförbättrings- eller nybyggnads hidrag, att den som erhöll dylikt bidrag, först förband sig att införa centralvärme.

- Hur motiverar doktorn detta krav?

- Det förefaller mig uppenbart, att det i sista hand är pa den enskilde individens ansvarskänsla, som inte bara bostadsfrågans lösning utan hela landets sanitära uppryck- ning beror. Frr han bara utan motsvarande prestationsskyl- dighet, sa kommer han sjalv aldrig att lägga två stran i kors för att förbättra, men tvingas han själv prestera något, så Lommer han dels att se sig för, innan han begär, och dels att tvingas reflektera över olika brister. Att bara ge och ge förefaller mig vara att döda den enskildes ansvarskänsla, och lyckas man göra det, ja, då har man lyckats forvärra tillstandet på landsbygden i stallet för att förbättru det.

- Doktorn anser, med andra ord, att landsbygdens bo- stadsprohlem ytterst är av moralisk natur?

- Ja, man kan även formulera det sa.

Det var första gångml under resan, som jag paträffade denna synpunkt, men det var, som vi av fortsättningen ska se, icke den sista. Och inställningen skulle, beroende av olika orsaker, bli skiftande.

KAP. VI. De vindpinade.

§5. Urtid.

Hade jag sökt en bygd, lämpad som studieobjekt, då det gällde fattigdomens specifika mentalitet, kunde jag förmod- ligen i hela Sverige knappt ha funnit en bättre. Det visade fortsättningen av denna intressanta dag.

Då doktorn var bunden av sin mottagning, blev det kom- munalmannen som fungerade som ciceron. Innan vi läm- nade doktorns bostad, hade vi först, sen doktorn gått till suna patienter, ett litet förberedande samtal i vardagsrummet. Kommunalmannen var, skulle jag tro, uppåt sextio år och till professionen affärsman. Han var av medellängd, mager, med kort, rödlätt har, slätrakad, med klara, lugna, ljusblå ögon bakom glas och var till hela sitt vnsen lågmäld och försynt men, som det glimtade fram, av en fast vilja och med klar overblick av Iriget i bostadsfrå#an.

Innan vi far ut och ser på na8ra bostäder, sade han, skulle jag vilja säga nae#ra ord. Som doktorn påpekade nyss, är det här en fattig bygd, och det gör, att vi som är verk- samma i det kommunala, far kanske företrädeavis med fattigt folk att göra. Nu kommer författarn närmast fr.ln det för mögna Skane, där det släller sig lite eller kanske m#cket annorlunda, förmodar jag. Där är rnnn nntagligen uteslu tande belåten med alla dessa bos#adsförbä#ringar. Ilär stal ler sig saken emellertid på lite annat sä#. Vi frågar oss ilär, i vara fattiga bygder, om det system, som tillämpas vid bi drar ens utdelande, verkligen gör den nytta, som asyftats. Hiigsta tilldelningssumman är ju, som forfattaren vet, 1.000 kronor. Stnten tillskjuter 50 procent, hushållningssällska- pens egnahemsnämnder, då de utdelar hjälp, 40 procent. #fen de verkligt behövande har inte medel att tillskjuta övriga 50 eller 60 procent. Och följden blir, att hela massan av dessa verkligt behövande inte far någon hjälp alls utan förblir i samma svara att inte säga ofta förtvivlade läge som förut.

- Finns det inget sätt att hjälpa dem?

- Jo, man råder dem att begiira kommunena hjälp, meD det vill dom in#e. Dom vill inte gå till fattigvården. Det ligger inte för folket här, dom är stolta i all sin fattigdom och vill sta på egna ben. Till en början var dom misstänk samma också mot statshjälpen, men det har gått över. Sta- tens hjälp tar dom gärna. Fattigvårdens däremot inte. Jag ska visa ett typiskt fall av misstänksamhet inte långt härifrån.

Men sa kan man fråga, om villkoren för erhållande av förbättrings och nybyggnadsbidrag verkligen är sa förstan- di#t utformade. Jag ska be att få ge författarn ett exempel. För att få ombyggnadsbidrag till källare måste den byggas un- der huset. Gör man inte det, ja, då far man ingenting. Men nu händer det ju, att många s#ugor ligger på berg, i s#n nerhet här på Västkusten med dess klippnatur, och där blir det alldeles för dyrt att spränga ner en källare i berret. Ja, där står man utan möjlighet att få hjälp. Kan nu detta verkligen vara rätt? Huvudsaken är ju inte, att det byggs

efter en enda schablon, utan att man far ordentliga, hygie niskt tillfredsställande bostäder. Särskilt för de mest behö vande. Om sedan avvikelser lörekomrner, beroende på natur förhållanden och dylikt, skall då dylikt göra en stor plan om intet? Och frara är, om inte det individuella ansvaret och initiativet, som doktorn nyss berörde, just genom dylika s#atens snäva bestämmelser dödas. Jag tror, att det är en synpunkt, som inte kan eller bör förbises. Och här på Västkusten tror jag, man är rnycket känslig på den punkten. Man är van att både bygga och leva efter sitt eget huvud, det har fattigdomen sen länge tvingat folket till, det har räddat dem i många sv8ra lägen, och det är därför djupt rotat.

Att denna belysning av bygd och folk gjorde mig nyfiken atl få titta in lite grann både i gårdar och själar säger aiÜ sjalvt.

Na! Vi kommo längre upp i skogen till en by på den höga, nipliknande strandkanten av en forsande älv, där gyllene timmer dansade Iram under skogen, alldeles som i en #orrlandsälv, fast proportionerna voro mindre. #agra gårdar, etl par röda, ett par gra, allesammalls rned grå, forfallna, lutande uthusbyggnader. Det hela sag verkligen både fattigt och förfallet ut.

I första gården mötte det vanliga: finrum med nerfällda gardiner över väl igenspikade fönster, och precis som dok- torn sagt: storstuga, kammare och kök. Idohaget var som i alla sma bondrardar: plysch, traamattor, ek, skänkar, skap, nysilver, tung, dammig, instängd, kvav luft. Ingen träd8ard men en grupp fruktträd liksom bundna husdjur på gräspla nen, som omgav huset. Det slog mig av någon anledning, just här, hur otrevligt och primitivt den svenska bonden i alla fall bor och hur primitiv den svenska landsbygden måste verka på utlänningar, fast de naturligtvis äro för artiga att säeia det. Kanske berodde det pa, att jag hade Skånes många välskötta rika trädgårdar i mitt undermedvetna. Men även skillnaden mellan den skånske bonden, sa ofta mer lik en verserad välklädd stadsbo i skarphatt, stärkkrage och all- ting än en barhalsad lantbo, föll här i ögonen. Här var det

inte sa mycket typen av en trygg och myndig iigare som fast mera typen av en den enklaste dagakarl, visserligen sol- bränd och krafLig och hogröstad.

Men det dröjde inte mantqa minuter, förrän den misstänk samhet, varom kommunalmannen talat, trädde fram. Vi hade på ronden genom huset kommit till köket, där ett skaf- feri blivit tillbyget, och som vanligt gällde det att besik- Liga även det.

Men då kom det! Hustrun, en kraftig, rödblommig fiolrot ställde sig framför dörren.

- Nehej!

Vi insisterade, mannen understödde oss, men hon rä#ade upp sig, blev blodröd och rynkade ögonbrynen:

- Här är det jag, som kommenderar, och här kommer ingen in!

Där var det berömda halländska humöret, och jag fick en hastig känsla av, att dessa kommunalmån inte bara halr en dans på rosor, .'itminstone inte i Halland.

Det var ett fruntimmer! Det enda av den Lypen på hela färden.

Och i nästa s#uga kom så misstänksamheten till resans höjdpunkt. Men dessförinnan hade jag fatt höra en replik, Som också förblev e#ldstaende för denna resa. Min ciceron vände sig till bonden och sade:

- Nåå# Storm ska införa centralvälme?

- Det ska jag.

- Och varför det?

- För det är arbetsbesparande, och det måste man räk na med nu, då det är svarare för var dag att få tj#jnstfolk. Men sfa skriker dom, atl man skå rationalisera och bygga och bygga. Bygga, ja! Men pengarna! Ska man bygga kan- ske, tills man är skuldsatt över skorsten? Nej, pass, gfrden far duga som han är, nu rustar jag lagarn, och far jag rad sen, ja, då kan jag rusta gården.

- Storm resonerar klokt! sa ciceronen. Och det vore önskvärt, att alla i hela landet resonerade på samma sätt.

Jag häpnade över dessa toner, så olika allt jag tidigare

fiort under färden. De skulle få nigot, som litminstone lik Dade en förklaring, innan solen sjönk.

Men vi vandrade över fälten bort till gården numro tva. flen verkade, som om den legat där sen förhistorisk tid med sitt gråa nossiga liggtimmer i de ne#hasade uthusen, sitt hopsjunkna boningshus, som tycktes stödja sig på brädslag nmgens böjda spjälor, ruttna och spruckna mot marken. En naken grnsbacke till gårdsplan, alldeles som vid förra gar- den, bakom boningshuset en äppelhage med urgamla, kno tiga, mossiga stammnr och lövverk, sa skabbigt och avgnagt .om skinl#et på on # d kall.

Inte en människa syntes på gården, men borta på en aker mot skogsranden hasade sig en karl långsamt fram bakom en häst och en harv, en urgammal, böjd gubbe syntes på väg mot gården.

karln bnkom harven är sonen, han är #>svag». Vi ska titta in i köket.

vi gingo runt hörnet, in bland fruktträden och kommo genom en trasig dörr in i ett ynke litet och lagt kök, med svart, valdig spismur, som vanligt, svart golv, svarta väg går, svart tak, svart bord, en som det föreföll av jord och smuts svart kvinna, vilken dock bar spar av a#t ha vari# nära nog en skönhet, och där stod hon mitt i snusklukt, disk, smutsiga kärl, skulor och nylagad mat, ägg och vad det nu var. Ett ta#tartält kunde inte verka mer primitiv# och no- madmässigt.

Och detta var en bondgård i Sverige nådens år 1938.

När vi åter kommo ut på gårdsplanen, mötte oss gubben. Ögonen lyste misstänksamt och bistert under den tusenspric kiga, gråsmutsiga mösskärmen.

- Vad vill ni? frågade han dovt och undvikande, liksom skuldmedvetet, som en brottsling inför landsfiskalen.

- Vi ska bara titta litet. Det är herrar från Stockholm! svarade ciceronen lugnande.

Utan att bevärdiga oss ens med en blick vände gubben och försvann, hasande in i ett vagnslider.

När vi återvände över fälten, sade ciceronen:

- Som författarn sig, är hela gården fallfärdig, och vi har varit på gubben att begära förbättringsbidrag. Till sist lyckades vi få hollom ntt La emot färdigskrivna blanketler hem att skriva under. Men följande morgon klockan fem knackade han på ordföralldells dörr, och när denne öpp- nade, sträckte han fram blanketterna och bad med darran. de röst:

- För Guds skull! Ta tillbaka blanketterna!

Och huset har förblivit sådant det var och som förfauarn nu ser det, där det star!

Det var folket vid det svenska Sinais fot, mer tillhörande stenaldern än var tid, tack vare en fattigdom, som man ännu ej övervunnit och som uppenbarligen först borde botas, in- nan bostäderna kunde med någon utsikt till effekt förbättras.

Och det föreföll nästan, som de skulle anat dena själva.

KAP. VI. De vindpinade.

§6. Fröken Blom.

Just som vi skulle lämna dessa, som herrskapet förstår, allt annat än stimulerande gårdar, hände något. Jag hade åkL med kommunalmannen, lledin hade följt eher för att fotografera. När han nu skulle sätta i gång, befanns det, an han på själva gårdsplanen fatt en punktering. Det skulle sa stnaningom resultera i något, som i sinom tid skall be- rättas.

Vi vände emellertid ner till mer bebodda trakter efter en plan, som kommunalmannen skickligt lagt ut. För att belysa #ad han sagt om det otillfredsställande i hela bostadsforbätt. ringsh; älpen.

Vi stego sålunda in i en liten proper och pittoresk stuga, det var platsens telefonstation. Föreståndarinnan var gifL, och familjen hade fatt förbäLtringsbidrag. Vad denna hjalp verkligen kan betyda, det uttryckte den livliga frml kanske klarare än någon annan på hela resan. Hon visade oss om kring i den nätta stugan, där allt var som i ett dockskåp, sag sedan med nästan trirade öaon på oss och sade:

- Ja, när vi fick det där bidraget, då fick vi på en gång liksom energi att fortsätta vidare själva.

Detta var ju på sätt och vis en kritik av doktorns kritik tidigare på dagen.

- Ofta, fortsaue hon, tänker jag pa, att förr drömde man kanske om, hur man skulle vilja ha det ordllat, men aldrig, nej, aldrig ens föresvävade det en, att det nånsin skulle kun- na bli verklighet.

- Och värmeledningen? Den är väl skön? Iog kommu- nalmannen menande.

- Om! Ja, det kan helt enkelt inte beskrivas. Nu har vi ju allt: utrymmen, skafferi, källare, garderober, värme. Man har hele enhel7 på en ga7Lg blivi7 människa. Tdl-k, förr! Man tycker, det är som om det aldrig skulle ha varit. Men det har faktiskt varit. Tänk, då det kunde ligga en hel snödriva i köket, som yrt in genom den otäta dörren, genom skor- rtenen och den gammalmodiga spisen. Och nu är allt detta förbi. Man kan knappt tro, att det är sant. Nej, nu är man intligen människa!

Kommunalmannen sag på mig och log nästan omärkligt Som en Gud Fader i miniatyr at de små människokrypen, för vilka han i sin allvishet stilla och tyst styrde och ställde.

- Här kan vi i alla fall inte se den stora förändringen! sade han. Men strax här intill.

I samhällets utkant låg på ena sidan vägen ett nästan hopfallet, grått ruckel. Mitt emot, tvärs över vägen, reste sig en nyuppförd »villa» på hög stenfot, och mitt på vägen stod en liten kutig gubbe i nött blåställ, nästan lik en lapp. Rucklet hade han bott i, villan hade han byggt med statsbidrag, och det hela var på något vis en så slående bild av den förvandling, hela Sverige håller på att undergå, att se. Sedan jag varit in och sett upplaget av saftkrukor i källaren, barnens rum, var och en sitt, på övre botten och den strålande gumman, som stod i köket och gräddade tunnpannkakor, ville jag fotografera gubben som en av ödet välvilligt skänkt symbol.

Men då gömde sig gubben bakom det gamla rucklet och skrek:

- Nä, så satan häller! Nä! Nä! De ä en djävla lögn att det sker! Nä, för satan, då ska ja gå å ta a mej böxera!

De passade inte till »villan». Men tydligen svordomarna. Ja, ja, Lort-Sverige finns i allt. Det var nog inte bara bostäderna, som tarvade ombyggnad! Däri hade doktorn rätt!

Nå! från detta intermezzo, som avslutades av ännu en liten episod, kommo vi sa till den välberäknade sociala mot satseffekten, som skulle bilda första dagshälftens klimax. Den lilla episoden var följande. Jag hade journalister nerifram städerna med under hela det nu skildrade förloppet, och uakadare hade samlats kring den lille gubben symbolml.

Då kommer en av journalisterna fram till rnig och säger:

- Vet författarn, #a en karl därborta i högen sa?

- Nej.

- Är det Lubbe, som är ute och tittar på bostader? Ja, sa jag. Dfu ska han komma till oss, för där ser det för djäv Iigt ut. Vill författarn, har författarn tid?

Jag skakade bara på huvudet. Men jrg fii-#tod. (jveral!! var det likadant. Overallt ville man ha hjälp. Vud jag sett av smuts och elände var här som på alla andra ställen mind re än en bråkdel av det som fanns, och den, som bett mig kmrlma, var helt visst en nv dem, som förbiaåtts.

Och just ett srdant fall, fast i helt andra ornständigheter, vur det jag nu till sist Lick se. Genom kommunalmannen- kloka och behjärtade planläggniner.

Vi stannade bilen i samhällets yttersta utkant. Där lågo små stugor, och till en av de minstr, förscdd med eu liten glasveranda ungefär som sommargäststugorna i Stockholms skärgård och inbäddad i blommande fruktträd och alla s!ags rndra blomster, marscherade vi upp.

Där bodde fröken Blom, en liten vanlig, graharig dam om 63 ar. Sömmerska.

b# iar berätti histrlrien om trnb#n b#lom

och kök, ett litet, litet kök, en liten, liten kammare och en

liten, lRtn storstuga, som upptog halva huset. Därinne sutto, då vi trädde in, fröken Blom själv, en an nan äldre dam och en ung flicka, båda förefallande att vara dövstumma, vilket jag dock förmodar, att de icke voro.

Rummen voro till ytterlighet väl hållna, och man kunde inte av det yLtre se, att huset hade något fel. Det hela ver kade den mest uppenbara idyll, ja, en veritrbel IRen Dic- kens- eller :Idlias Sehlstedt-idyll, me#l den grrmade är#arinnan, blommorna ute, cretonnen inne.

Men vi voro alltjämL i de vindpinades land, och sedan jag fått den lilla damens historia klar för mig, beslöt jag att spela in henne och kommunalmannen tillsammans. Det blev en nästan spöklik inspelning.

I den lilla storstugan, lag i tak, Sil utt man knappt kunde stå rak, med Lörsommursolen flödande in genom rummets tre sma fönster på krukväxtermls glada blomster, sutto fröken Blom och kommunalmnnnen tätt tryckta till varandra som ett bröllopspar pd ena sidan mikrofonen, medan jag satt som präst och vigselförrättare pu den andra. På var sin stol vid ett fmlster sutto den andra äldre damen och den unga flic kan, bada i svart och orörliga som mumier. Utanför på gårds planen satt Hedin i bilen, där upptagningsapparaten surra de, i gräset lågo verktygsväskor, andra grejor och våra kapp. säckar, som alltid måste langas ut vid upptrgningarna, och runt om stodo de medföljande journalisterna med notis blocken i högsta hugg, en hade smugit till dörren för att söka snappa upp, vad som sades i mikrofonen.

Det hela rörde sig om, ja, lyssna:

Jag började:

- I'iaa, fröken Blom, det där brevet, som ni höll i handen, nrir vi kom in, vad var det det innehöll?

- itt jag inte får något förbättringsbidrag ännu.

- Vad beror det på egentligen?

- Antagligen, att jag inte har några barn utan nr ensam stående.

- Vad säger kamrern om det #

- .ra. man hrr den uDDfattnineen inom e#rnahemertvreken.

att det är barnrika familjer, som främst biir ha, och det kan

nog vara riktigt, när deras bostäder är mycket sämre. Men jag

har själv försokt i många fall att få bidrag dt ensamstdentk

kvinnor men har hittills inte lyckats.

- Nå men den här bostaden har ju sina skavanker, säger

- Ja, gelven är mycket dåliga och köket är ju sa litet, sa

jag ville gärna haft det lite större.

- Nå, men syllarna, var det inte något med dem och med

gräs också?

- Jo, syllarna är uppruttna här, så golvet har sjmlkit.

Och gräset, vad gör det da?

- Ja, det vill giirna titta in i kammarn.

- Det är jo mycket vackert med gräs ute, men det är väl

inte sa vackert im#e? l#ller hur?

- Nej, det är det inte, och inte är det varmt heller på vintern.

- Nå, men säg mig, det var någon historia ni herättade

kamrern om någon familj här i närheten, som var särskilt

egendomlig.

- Ja, det var en ensamstående kvinna där också, och hon

hade ett barn, men var i sådana ekonomiska omständigheter, att

hon inte kunde stanna hemma utan måste ta plats på annat

håll. Da hade hon hyrt ut sin bosta'd till en familj med två barn,

och hyran bestod i, att de skulle ha hand om hennes barn. Nu

sökte kvinnan bidrag för att reparera huset, vilket är mycket

oselt, nästan fallfärdigt. Men till följd av att hon var ensam,

sa sade egnahemsstyrelsen stopp, dels för att hon var ensam och

hade plats borta, och dels för att hon som sagt hade hyrt ut

det till andra.

- Det vill säga hon hade inte rad att själv bo i huset, utan

hon fick ha barnet boende där mot det, att andra människor

fick bo i hennes hus, där hon själv inte kunde bo, och så tjä-

nade hon sitt levebröd i en fabrik i sambiillot eller var det var?

- Utom samhället.

- Utom samhället. Ja, det är ju ett egendomligt fnll. Men

säg mig, fröken Blom, när ni nu har skickat in en sådan här

ansökan, vad har det berott på? Det har berott på, vad ni sett

i tidningarna, inte sant?

- Jo, jag har ju sett i tidningarna, att de, som har dåliga

hus, ska söka och få hjälp, och det har jag ju trott på och har

haft snickare här, som sett över bristerna och skrivit, och sa

har jag skickat in.

i tidningärna, inee ttvt#

- Jo, jag har ju sett i tidningarna, att de, som har dålig

hus, ska söka och få hjälp, och det har jag ju trott på och ha

haft snickare här, som sett över bristerna och skrivit, och

bar jag skickat in. 96 - Och så har det inte blivit ntgonting?

- Nej. Jag fdr bara ett brev varje iir, aet jag inte kannat t fd ndgot.

- Och det kostar pengar att giira en ansokan också?

- fa, det är fem kronor varje gång.

- Det blir pengar, det.

- Jn, det gör det.

- Så det är inte sa roligt.

- Neej, minsann, det är det inte alls. Fem kronor är pengar för en annan.

- Men överhuvud taget, kamrern, vad ska man säga om det här sättet att utdela bidragen? Anser kamrern, att den mlva- rande formen är fullt effektiv?

- Nej, det gör jag inte. Därfir att såsom utdelningen nu sker, så fdr de mest behövande inte ndtgot. Alltså: för att konna fa bidrag måste de vara i sådana omständigheter, att de kan lägga ut ganska stora belopp själva, och det är många, som inte kan det.

- Och dom som inte kan, dom far ingenting?

- Dom får ingenting, därför att egnahemsnämnden anser, att de i sa fall skall vända sig till kommunen för att få un- derstöd.

- Som fattighjälp?

- Ja, som faltighiälp# och det vill dom inte gärna ga med pa, utan hellre avstar dom.

- Det vill säga de mest behövande ställs utanför?

Dom ställs utanför.

Som synes fick konmlullalmannen här tillfälle att inför hela Sveriges kanske ett par miljoner lyssnare lägga fram sin kritik av bostadshjälpens nuvarande utdelningsprinciper, och som demonstrationsmaterial hade han utvalt dels fröken Blom och dels det fall, han berättade, om den ensamstående barnamodern.

För mig, som satt i den lilla välhållna stugan, där ägarin. nan visat det nersjunkna golvet i kammaren, mellan vars tiljor gräset snart skulle spira upp från marken inunder och där om vintern en bister kyla och fukt trängde in, för mig : var det omöjligt att inte anställa jämförelser mellan a ena sidan den upprustade telefonstationen, där allt var stra- lande lycka, där man räntligen kände sig som människa3, med den sväriande lille eubhens nalats där barnen ###

och gomman myste i pannkaksoset och a den andla dels denna lilla stuga, dels den ensamma moderns.

Hjärtat reste sig i blöstet på mig. Jag tänkte på alla slar- viga familjer å la flickan i Blekinge, som trampade på...! Dit kunde pengar ges, och där var eländet inom kort lika dul#t. Jag tänkte på en replik av Selma Lagerlöf vid clt sti- pendiesammanträde, då det gällde en gammal sjuk och fat- tig författarinna, som nekats hjälp, medan någon mlg för- supen boheme-poet hade fatt.

- Nej, det säger sig ju självt, snde då den kloka Selma, att inte hon kan komma i fr.lga. Mon har ju varken supit eller slarvat på något sätt. Hon har ju skött sig och arbetat som en slav i hela sitt liv. Hon är ju bara gammal och sjuk.

Jar förstod kommunalmannens önskan a#L visa mig just denna lilla stuga och dess ägarinna.

Det är historien om fröken Blom.

KAP. VI. De vindpinade.

§7. Schartau.

Dagen var nu långt framskriden, solen hade passerat ze nit, och jag hade cirka sexton mil till nästa provinsialläkare. Han väntade mig, och innan natten föll, måste Halland vara avverkat.

Jag skakade hand med ciceronen, den präktige, rättskaffens mannen, sände doktorn en tacksam tanke, tog farväl av de glada journalisterna, och i väg bar det.

Dr säger Hedin, sorn före#allit tyst och but#er hela tiden:

- Du vet, nu tänder jag en cigarrett.

Jag förstod, att han hade något på hjärtat, så jag teg. När han väl fått cigarretten tänd och full fart på bilen, fortsatte han:

- Nej, fy Bellman, det här var det marigaste land jag sett. Och dom här människorna begriper jag mig faktiskt

- Hur sa?

- Ja, men du vet, gubben, som lämna tillbaka blanket- terna klockan fem på morron. Du vet, jag måste skratta.

Nu kom det.

- Och så har dom spik framför farstubron, så man får punktering. Nri, du vet, det hä:, det va det värsta vi har vari opp emot hittills.

- Det blir nog värre, misstänker jag! flög det ur mig, iag tänkte knappt på vad jag sade, men fortsä#Lningen visade, att jag skulle få rätt. Dock icke i Halland utan i Väster- gotland.

Det var underbara trakter, vi nu foro igenom, helt enkelt underbara: vida blånande bergasar, stora högslätter med majestritiska molnskuggor, ett perspektiv bland de största jag sett i Sverige, och till sist det glittrande Västerhavet. Men glesbefolkat, tomt, ödsligt.

Så sitter jag åter framför en provinsialläkare, den andre och siste i detta landskap, också blek, också allvarlig, ja, kärv som hela denna del av Sverige, och jag gmlbblar och grubblar på, va# hemligheten kan vara.

Men förklaringen väntar mig.

Här är nu en annan bygd än den jag lämnat, mer välma- ende, bättre jord, större gårdar, stora bondgårdar, herrgar- dar, slott. Men också mycken fattigdom. Skarpa motsättnin- gar som i Skåne. Och hela södra och mellersta Sveriges gamla pest och förbannelse: statareländet.

- Dock, säger doktorn, måste man anse att-med un- dantag just för statarna, som alltjämt är ett sorgligt kapitel

- tillståndet i denna bygd väsentligt förbättrats från 1934, huvudsakligen genom den organisation av jordbruket, som vidtog och genomfördes med statens hjälp efter krisen. Herr Nordström förstår själv förändringen i läget, om jag bara säger, att medan mjölken år 1932 stod i 6 öre litern, är den nu oppe i 12 öre, och priset på i Göteborg saluförda slakt- djur har på samma tid stigit med 100 procent. Det är den bakgrund man bör se utvecklingen emot, ty med detta för-

båttrade ekonomiska tillstånd har foljt en allmän förbätt- nng av bostäderna.

- Alla?

- Nej, inte alla.

- Ni har väl olika typer?

- Ja, vi har tre. Egentliga bondgårdar, arbetarlägenheter och statbostäder under gods och större bondgårdar.

- Och deras tillstånd?

- Ja, först är att märka, att bondgårdarna här icke är byg6da av sten som neråt landet utan bara av trä. Och vad de nyn bondgårdarna beträffar, sa måste de sägas vara myG- ket välbyggda, d. v. s. med centralvärme, vattenledning, av- lopp. Badrum är mycket vanligt, det finns, kan man säga, i praktiskt taget alla nyb#ggda bondgårdar.

- Bönderna är valbärgade här på orten, med andra ord?

- Ja, det är dom. Vad så arbetarbostäderna, andra kate gorin alltså, angar, sa är det egentligen dit, som förbätt ringsbhllagen gar. Dela förbättrings-, dels nybyggnadsbidra- gen. De har gjort gott, men det finns många dåliga bostäder kvar. Det finns till exempel en hel del ryggåsstugor, dels av gråsten, dels av trä, och där är sa Ifigt i tak, att man inte kan stå rak därinne. Vi ska titta på något exemplar. Så sent som 1929 har en dylik rygg8sstuga byggts här i orten.

- Är man konservativ här?

- på Västkusten! Herr Nordström vet väl, att detta är Schartaus land. Det säger allt.

Orden träffade mig som en blixt. Molnen klövos. Äntligen sfig jag. Doktorn fortsatte:

- Vad det är mycket dåligt med är eldstäder. Och hu#- grund. Det är kallt i husen. Folket fryser.

- Anser doktorn, att värmeledning bör vara obligato- risk? Som villkor för bidrag?

Jag refererade, vad läkaren uppe i skogsbygden hade fram- fört som sin åsikt.

- Den underskriver jag fullkomligt. Dels för att få bort trångboddhet och finrum och inte minst för att motarbeta redan ganska hotande tendenser till understödstagarmentali

tet, som följer med all statshjälp. Här i Schartaus land är dock det privata initiativet heligt. Folket här är, som herr Nordström kanske märkt, strävt och otillgängligt, men det dr palitligt, och man lär sig att sätta värde på det. Skulle Jag anmärka på något, så skulle det vara på det alltför rikliga användandet av sprit. Inte sa, att man kan tala om missbruk, men sa, att sprit brukas mer än på andra håll. Den anses vara bra för allt, från lunginflammation till tandvärk. Jag kan berätta ett belysande fall. Här finns Pn gammal gumma, som tvättar i husen, en mycket duktig och prähig gumma, sträng Schartauan, går i kyrkan varenda söndag, kan vid kyrkliga fesfer skänka hundra kronor, arbetar som en slav. Men! Varje söndag går hon från kyrkan direkt hem och dricker kaffe och konjak. Det är folket här.

- Tack! sade jag. INu tror jag, jag vet nog. Om doktorn nu ville visa mig några typiska stu6or!

Och så bar det i väg.

KAP. VI. De vindpinade.

§8. Kackerlackornas skyddspatron.

Aven här stötte en kommunalman till, och det gav mig anledning att #a upp frågan om hälsovårdsnämnderna, vilka, som herrskapet kanske minns, tidigare visat sig vara ett så viktigt kapitel.

- Ja, det är ett problem också här! svarade doktorn på min fråga om tillståndet. Inte tu tal om det. Det är här som på så många andra håll, att kommunalnämnden fungerar som hälsovårdsnämnd, främst genom sin ordförande, och han är så utarbetad genom alla fattigvårds och skatteärenden, att de hygieniska frågorna far sitta emellan.

- Blir de överhuvud taget upptagna?

- Nej.

Där hade man det. Det var som nästan överallt.

- Dock, insköt kommunalmannen, måste man säga, att, om också mycket återstar att göra, så är det dock en gläd iande förbättrin#, och der kan man sä#a i alla fall, att om

bostadshjälpen Iar fortsätta i tio ar till, så ska tillståndet här vara fullt tillfredsställande.

- Det instämmer jag i! sade dok#orn.

- Vad man bara måste få ändring i, fortsatte kommu- nalmannen, som var en barsk karl, det är förhållandet mel lan godsägarna och arrendatorerna.

- på vad sätt? frågade jag.

- Det står i arrendekontrakten, att godsägaren bygver husen, arrendatorn underhåller dem. Men husen aldras och l-lir dåliga. Arrendatorn fordrar reparationer. nå svarar trodsätraren: nej, under motivering, att det bara beror på dåligt underhåll. Så blir ingenting gjort, och det hela blir elt enda förfall.

Han fortsatte, och han kunde bygden p.1 sina fem fingrar:

- Titta där!

Vi åkte genom en skog. Uppe på en backe syntes ett litet, som det föreföll nybyggt hus. Men det var inte ett hus. Det var bara en bit av ett hus, d. v. s. ett fönster i en färdig vägg, en skorsten, en halv stenfot, sedan briider spikade kring ett tomt byggnadsskelett.

- Typiskt fall!

- Vad är det?

- En tillfällig järnvägsarbetare. Det finns massor i sam ma stil. Det är unga arbetare, som inte kan få annat än till- fälligt arbete. Dom gifter sig, för upp en stuga men orkar inte fullborda den. Så far dom bo i bara ett kök i aratal, reaten av huset förblir byggnadsställningar. Under arbets tiden, då dom har förtjänst, försöker dom bygga vidare, men det blir bara lappverk. Regn och snö och fukt röter ner virket, och alltsammans förfaller bit för bit. Och mitt i elän det far dom barn också, och så är det bara detta primiti#a kök, det enda dom har.

Det sved i en att höra.

- Men se nu på det här, då! sade doktorn, då vi stannat på en gräskulle vid vad som s#ns a bild 22.

Bild 22. Över 100-årig ryggåsstuga, Halland.

- Titta! sade doktorn och pekade. En utbredd gödselhög (till vansler på bilden) markerade ingången till gårdsplanen. Vi gingo in. Ett enda rum, en jättelik öppen spis, och i den en liten järnspis. Jag skulle först i Pajala uppe i Torne dalen finna dess motsvarighet i ett finnpörte.

Hrir bodde nu en ensam gumma. Vi kunde inte st i raka i #tugan. Fönstren voro gluggar. Men det var pyntat och fint.

- Hur gammal är stugan? frågade doktorn den lilla propra, gladlynta gumnnan.

- Jaa, goe doktorn, no är ho minst hundrede ar, föI betänk, att nu är jag 70 ar, och det var min mammas pappa, som byggde na!

Doktorn gick omkring, pekade på taket, pekade på spisen, pekade på gluggarna till fönster, sade ingenting, ruskade bara på huvudet.

- Jag ska visa nantina! sade då kommunalmannen, och i #äg bar det igen, tills bilen stannade vid något, som när- #t liknade ett stenbrott. Där. mitt bland blocken. hövt

över kuslsldtten, med utsikL ö#er lldvet, utaaiL föl storm och elementens raseri, låg en liten stackars stuga.

Det var ett rum och kök, nybyggt. Där bodde en skoflic- kare, en lappskomakare. Han hade byggL själv.

- Förr bodde han där! sade kommunalmannen och pe- kade på ett litet skjul.

- Det här går inte! sade skomakaren.

- Har ni fått bidrag?

- Nej.

- Varför det?

- - Ja, inte vet jag. Men tieta in!

Jag tittade in. Det var ett kök-nej, vid alla skomakares gud, det var en skomakarverkstad-ne;, det var både kök och skomakarverkstad, väggarna fulla av sylar och prylar, golvet belamrat med arbetsbord och trestol och läderbitar, i ett hörn en liten spis, en lukt av surt läder, sa man kunde storkna, och en hustru med mun så vass som en skomakar kniv och ögon som sylar.

- Nej, nej, nej! nästan skrek han. Det här går inte!

- Duktig karl? frågade jag kommunalmannen.

- Prima.

- Varför får han inte bidrag, da?

- Det är sa svart uppe i skogsbygden, där författaren va- rit, författaml såg viil något av eländet där, så de trakterna måste ga före. Och sndnna här kombinationer av kök och verkstad är man van vid i detta landskap, fast det håller på ntt försvinna.

Stackars människor! Stackars hustru! Och vilkn tr#itor!

Nej, vidare!

- Nu vill jag se det värsta! sade jag.

- Jn, då är det statarna! kom det ögonblickliga s-#aret från badas mun.

Och det stämde.

Ett slott. Vattengrav. Park. Svanar. Vindbrygga Rena medeltids- och riddarborgsbilden. PoeLiskt för flire, flire riksdaler!

Och så stata#ostäderna! I .#kun#

Ett slott. Vattengrav. Park. Svanar. Vindbrygga. Rena medeltids; och riddarborgsbilden. Poetiskt för flire, flire

Smutsiga, mörk- att icke säga svartröda. I två våningar. Re- gelrätta baracker.

Vi gingo in. Ett kök, grått som av lus och lump, ungar . rälande kring, snoriga, trasiga. Hustrlm, mager och eländig, vid spisen. Ett rum, det enda, innanför köket. Mörkt, med några illa medfarna möbler. Statarn själv, liten, med svullet tandkött, små taggar till tänder, stripigt bar. Han var den ende på resan, som gav bilden av en slnv.

- Ar inte det här svart? frågade jag.

- Joo, herrn, svarade han, det är svart. För här är både Ins och kackerlackor, och andas en i ena lägenheten, intill, och ovanför också, ja, nedanför med, så hör en, och...

Här flinade han menande:

- En kan begripa, hur otrevligt det kan låta! Hi hi!

I väg. Gudilov, det var den sista statargropen i södra Sverige.

På vägen tillbaka mötte vi plötsligt, efter ett dystert be gravningstag, en jättebil, i vi!ken sntt en enda person. Den körde med så valdsam fart, att vi höllo på att kastas i diket. Godsägaren!

- Greve . . .! sade doktorn och kommunalmannen och ntb#tte en blick.

Men jag tänkte:

- Kackerlackornas skyddspatron!

KAP. VII. Lodare och löss.

§1. Det gåtfulla Väst-Sverige.

J a, ciet var verkligen # irre i Vnstelgötlalld, biido med bdn syn till bostädor och till människor. Gud ve#, om de# inte var det värsta på hela resan. Men då skulle jag vilja utsträcka detta omdömc till hela Väst-Sverige, alltså hade till Vaster- götland, Dalsland, Bohuslän och åtminstone västra Värmland. Sd fort vi passerat gränsen till Dalarna, förvandlades hela atmosfären som genom ett trollslag.

Det har sina sidor att tala ballning. Jaa fick orden#ligt paskrivet både av offentliga och enskilda, då jag i min rap- port efter jordbruksresan 1930 gav uttryck åt samma upp- fattnina av förhållandena i VästergöLlrnd, som jag ovan gjort, men vad tjänar det till att undersöka förhrllrnden och missförhållamlell, om man inte säger som det är? Da kan rnan lika gämla stanna hemma.

Ne;, endast aemlrn att tala ÖppeI kan man göra bygder, minniskor, hela landet, hela folket ntlaon #jänst. Ty då kan det bli ändring. Och herrskapet ska få höra, hur förhållan- dena framträdde, till en början på Västergötlands fattiga högland, sedan på slätten. Jag var nyfiken a#t se, om in trycken #ån jordbruksresan skulle s#å sig. Jag blev hemsk till mods, då intrycken inte brrn blevo desamma utan värre.

KAP. VII. Lodare och löss.

§2. Människo-pumpen.

Vad jag sett i Halland kan betraktas som ett blekt förspel. Hedin vidhöll visserligen, då vi följande soli#a, stilla mor

upp till Sinai-traherna, att Hallrnd var det välbta, vi vari# #opp emo# hittills#>. Han kunde inte komma över spiken på gårdsplanen, hela Halland hade för honom, pedantiskt or- dentlig som han var, samlats i denna spik.

Vad nu emellertid Västergötland beträffar mötte det oss först och främst med en sensation, det var Boras. När jag besökte staden 1930, var det en livaktig induatristad, full av hoga och smärta akorstenar från yllefabrikerna, men nu hade s#an kokat över som en mjölkkastrull, och fradgan hade runnit Dt over hela den omgivande bygden i form av vita funkisvillor i viildiga pladaskor. Det påminde narmast om Linköpings förvandling på ostkusten, Malmö väldiga till- växt på sydkusten. Folkmängdens tillväxt var också betydlig, mot 38.000 ar 15130 svarade #5.000 nu, d. v. s. nära 20 pro- cents ökning på atta ar. Det var aannerligen inte daligt mar- scherat. Och det kan vara av betydelae för belysning av vad jsg nu skall berätta att känna stadena utveckling från sekel- skiftet. År 1900 var befolkningssiffran 15.000, efter att ha varit 8.000 ar 1890 och 3.000 år 1870. Det vill säga att på det gångna tredjedels seklet hade den tredubblat sin folk- mällgd, medan länet endast litet mer än fördubblat sin.

Det var en statlig bild, som staden erbjöd, inte tu tal om det, och den blev inte sämre genom den omständigheten, att vi passerade en löldag, så att gator och torg vimlade av folk.

Men vad hade denna människoanhopning haft för inver- kan på den kringliggande landsbygden? Omständigheterna fogade det sa, att jag här fick resans starkaste och mest slående hild av vad den oerhörda omgrupperingen i Sverige från landsbygd till stadssamhällen i det dagliga livet inne- bar just för landsbygden.

Vi kommo upp till ett litet samhälle ovanför Boras, i en #ygd av berg, storn skogar, mossar och myrmarker, genomilad av sjö- och å- och bäcksystem och befolkad av övervägande gammaldags bondgårdar, nyare smabruk men föga rrg;#rdar. Samhället var av den vanliga typen: en dammig kvrka, skola, missionshus. bio rraf. bensinstationer#

Men vad hade denna människoanhopning haft för invel- kan på den kringliggande landsbygden? Omständigheterna fogade det sa, att jag här fick resans starkaste och mest slaende bild av vad den oerhörda omgrupperingen i Sverige från landsbygd till stadasamhällen i det dagliga livet inne- bär just för landsbygden.

Vi kommo upp till ett litet samhälle ovanför Boras, i en bygd av berg, stora skoaar, mossar och myrmarker, genom- silad av sjö. och a- och bäcksystem och befolkad av över- vägande gammaldags bondgårdar, nyare smabruk men föga herrgårdar. Samhället var av den vanliga typen: en dammig rata kvrka, skola, missionshus, biograf, bensinstationer,

järnhandel, speceriaffärer, konditori, fotografiatelje, sjuk. stuga, läkarbostad, prästgard, landsfiskalskontor.

Vad som nu mötte mig här, det var det preblem, vilket redan varit uppe i Skåne och som jag tidigare berört: pro- blemet om tjänaretillgången. Det dominerade alla andra jämte ett alldeles nytt, som förut under resan icke mer än bögst tillfälligtvis hade skymtat: rasförsämringen på lands bygden, genom att städerna pumpade till sig de kraftigaste och bästa elementen. Det var en fråga, ungefärli,r,en jäm- ställd med statarproblemet. Och här fick nu frågan om hem- mens och bostädernas beroende av den mänskliga faktorn sin mest skrämmande belysning.

Doktorn var inte inne, då vi kommo, han hade en opera tion på den närbelägna sjukstugan. Doktorinnan tog emot. Hon var ung, en utmärkt exponent för det moderna unga kvinnliga Sverige, men jag lade ögonblickligen märke till, att hon i sin sprödhet verkade blek, oglad och liksom stir rande i sitt inre på en enda hela hennes väsen magnetiserande punkt. När doktorn kom, en knappt medelålders man, fick jag av honom samma intryck. Och jag kan redan här säga, att exakt samma intryck fick jag av alla läkare, delvis även av kommunalmännen i hela deua egenartade Vast-Sverige.

Doktorn var sa upptagen till framåt eftermiddagen, att vi ordnade med en rundtur genom bygden under ledning av församlingssystern. Men jag frågade först doktorn och hans fru, driven av en inre instinkt:

- Är det dåligt här?

De ruskade på huvudet bada tva, och med något liknande en suck sade doktorn:

- Jaa! Nog är det daligt. Men det är inte sagt, att det erkänns.

- Vad är det värsta?

- Vi ska tala om det, när herr Nordström kommer till baka.

Vi körde.

- Här matte bli ljusblatt! sade jag till Hedin.

- IA du vet, här ser dysterl ut.

- Halland, da?

- Nä, du vet, där såg man långt. Men här verkar det

mstängt, Det stämde. Systers lilla bil väntade på överenskommen punkt av landsvägen. Hon körde före som lots. Och så sitter jag i en stor, pampig bondgard. Två vå- ningar. Hos kommunalnämndens ordförande. En stilla och klok man. I hans arbetsrum. Han på sin vanliga plats vid skrivbordet, jag mitt emot honom med anteckningsl>oken p i bordet. Just som vi börja, spela# radion upp i ett närgrän- sande rum. En röst som ur graven läser någonting, dystrare fin Hamlets monolog och Jobs bok tillsammans. Det verkar förspel till yttersta domen. Det är #dagens dikt». Och i den- na stämning börjar samtalet. Sedan Orjanslaten från Stads- huset kommit med sin dova gravkammarklagan, Det är hemskt, att det nationella ska vara så dystert och trist här i Sverige!

- #far lever vi i en skogsbygd, börjar kommunalmannen, och folket har det bra. I synnorhet under senare ar har för- tjänsten varit god i skogarna, och både bönderna och tor- parna, dom senare arbetar om sommaren på herrgårdarna, om vintern i skogen, har kunnat rusta upp sina gårdar.

- Behövdes det?

- Det far man nog säga.

- Och nu?

- Nu inför man värmeledning i alla nya hus.

- I de gamla, da?

- Har man kakelugnar i alla rum.

- Hur stort är det genomsnittliga rumsantalet?

- Två å tre.

- Bor marl i dom?

- Ja, om familjen är stor, förstas.

- Annars inte?

- Nej, det förekommer nog inte. Bondgårdarna är ju större förstås, med många rum, oftast fler än familjemed- lemmarna. Och man oö#j#r åtminstone att bo var för sig.

- Och vattenledning, slask, W. C.?

- Vattenledning finns ju på mfanga ställen, och slask på än flera. Men bland de äldre saknas ju förs#fis båda delarna.

- Brunnarna, da?

- Ja, de nya görs ju av cementrör, men de gamla är ju sämre. Men det är ju det, att folket här är ett ekonomiskt mycket klokL folk, och om det barn hude ckonomisk förmfiea i förhfallande till intresset för förbättringar, sa skulle ju tillståndet avsevärt förbäLtras. Helst skulle vi naturligtvi. vilja förbättrn sjiilva, men då laget nu är sådant, utt vi inte kan, dfi kan man fråga, mll det inte vore skul #Lt liksom sta- ten genom hushållningssällskapell ger hjälp till täckdikninf gödselstäder och dylikt den nu kunde börja pfa ntt ge hjälp till vattenledning, slask och sant. Jag menar, sedan staten nu sa länge har hjälpt upp jorden OCh djuren, kanske den skulle kunna intressera sig lite grann för människorna också.

- Kan herr Jakobssml specificera?

- Ja, se, det är ju så, att det är en snk, som börjar på att bli nästan hemsk på landsbygden, här i vara byoder at minstmle, och det är ställningell för husmödrarna. Här finns ju mycket hemindustri, synim# till fabrikerna i Boras, och dessutom går ungdomen dit och till andra ställen, ända upp till Stockholm, och det gör, att husmödrarna inte längre kan få någon hjälp i hemmen. Jag ser dagligen, vilken ohygglie arbetsbörda dom har. Och det här kan helt enkelt inte fort- sätta längre. Varken hemmen eller djuren eller människorna far längre den skötsel och den vård, som är nödvändig. I#ej, jag ser ingen annan utväg än, att det är till hemmen, som turen nu mfaste komma att rationaliseras, alldeles som in- dustrin och jordbruket redan har blivit rationaliserade.

På min fråga, vilken form denna rationalisering skulle ta, svarade han:

- Vi ska fråga syster Siri, om hon inte vet någon hus mor, som författanl kunde resonera med.

Och efter litet telefonerande och över#alande svarade en dylik ja. Vi susade i väg, kommo till en gammal herrgård,

end stora gamla lövträd. och ett ungt par. Det

dröjde inte länge, förrän jag hade mikrofonen uppställd mellan husets värdinna och mig. Här kom nu åtminstone något fram av den förskjutning, som genom landets och i detta fall bygdens industrialisering inträtt i hela Sveriges tidigare berörda hemförhållanden. Detta var, som sagt, en ung husmor av den moderna typen, dessutmn skolköksförestandarinna, alltså i dubbel måtto sakkunnig. och lyssna nu!

- Nå, fru Mild, biirjade jag, vad är det nu, vi vet ju alla att det är svftrt och besvärligt, mm# v d är det nu, Lm Mild anser vara den värsta frågan i hemmen här på er landsbygd?

- Jo, jag anser givetvis, att hembitriidesfrågan är deu rllra värsta för husmödrarna.

- och det beror pa?

- Det beror nog dels på den långa arbetsriden Jor hembiträ- a'ena och dels på de mauga praktiska anordningar, sum inte linns i koken och som givetvis barde fimlas.

- Nfi, arbetsbördan, da?

- Den är nog mauga gauger för tung, i synnerhet tycker jag for mfinga små flickor, sum kommer ut i början, 15 aringar, som just har slutat skolau och gått och läst. Sådana flickor borde inte få riktigt sa tung arbetsbörda som flickor, som är vuxna.

- Nahlrligtvis inte. Nå, men lönen, då?

- Jag tycker, att lönen är rätt sa bra mlmera här pfa orten, i symlerhet de sista aren har den stigit mycket.

- Nfa, men om man nu tar ett kök, vilket som helst, vad är #et som där är det svaraste.

- Det tycker jag är vatten och slask, som fattas i många hem, och så att det inte är ardentlig golubeläggnDzg i heatmen.

- Nå, men om man nu säger vatten och slask, vilken av de två sakerna anser fml Mild vara det viktiaaste?

- Jag anaer nästan, att slasken är det viktigaste.

- Och varför det?

- Jo, för jag anser, att det är sa förfärligt mycket, som ska bäras ut, och det är i alla fall trevligare att ha att göra med rent vatten iin med slask.

- Ju, det är alldeles klart.

- I synnerhet på många stdllen, där dom häller det precis utanför köksdörren. Det kan ju inte bli någon trevnad med sådant.

- Ne;, det är ju klart. Dessutom är väl slask billigare än va#. tenledning?

Ja, slasken blir ju mycket billigare, det kan ju vem som helst ha råd att skaffa sig. Däremot blir ju vattenledning sva- rare för många.

- Nå, men om man nu tänker sig, att ett gammalt hus skall byggas om, så går det väl i regel så till på landet, att man vän der sig till någon liten lokal snickare. Ar det bra?

- Ne;, det ska man inte gära. Jag anser, att nu för tiden finns det sa förfärligt bra möjligheter att kunna få hjalp i sådana frågor. Exempelvis, dom kan vända sig till hushållnings- sällskapen och få en hemkonsulent, som kommer och ser på huset eller köket, som ska byggas om, och på det viset få billi- gare och ändamalsenligare ritningnr.

- Antag att Yi nu har ett stathem eller ett smabrukarhem, som har blivit ordnat och otnbyggt på detta vis enligt dessa goda anvisningar, då är det en sak till. Om man nu kommer in i sådana bem, där det är mycket barn, sa ser man ju, att det är mycket svart ändå att hålla det snyggt, och då beror det nn- turligtvis på att husmodern har for mycket att göra. Skulle inte någonting kunna göras för att få det ändrat?

- Ja, det är nog många gånger sa, att husmödrarna har annat arbete bredvid.

- Just det.

- Inte bara sömnadsarbete och sådant, utan därtill kommer också riktigt industriarbete. Dom far sömnad ifrån fabrikerna och stickning oclt sådant, och det sitter dom från murgon till kväll och sliter ut sig med, och sen far dom ta nätterna till hjälp att sköta det, som har hopat sig under da9en.

- Da kan det ju inte bli ett trevligt hem.

Ne;, det blir ingen trevnad i bemmen, och aarna tl rs inte pei samma sätt, som om det vore Däl ordnat.

- Nå, men om vi går in på lite praktiska saker, detaljer som till exempel skafferier, garderober för kläderna, så att de kan hållas snygga, källare, värme och sådant. Da måste jag säga, att av vad jag sett hittills visar det sig, att dylikt saknas i en rent förskräckande grad.

- Ja, det saknas nog i de flesta hem.

- Vilket av allt detta anser nu fru Mild böra i första hand bli ordnat?

- Jag anser, att det första, som bör bli ordnat, är att det blir ett luftigt och bygieniskt skafferi, och så ntt man iar kork mattor på golven i kdken, så att dom kan hålla rent dar. Nå, garderober och kläder, da?

- Ja, det behövs också, för garderoberna är många gånger bara gamla skrubbar, och det blir inte samma klädvård att hänga kläderna där som i en ardentlig, ombonad garderob.

- Nej, säkerligen inte och när man väl fatt snygga rum och snygga kläder, sa kommer man naturligtvis in på badlragan.

- Oclt sa värmen ncksa. det är klart. Nå, om vi nu ser hela problemet ur den synpllnkten, att det finns en stor fara för fortsatt avfolkning av landsbygden, anser fm Mild da, att ifall man far de sakerna ordnade, som vi nu har talnt om. detta skulle bidra till att stoppa avfolkningen i fråga?

- Jag tror, att det skulle göra myoket, om arbetstiden för de flickor som vill ta plats i bushåll, jag tror faktiskt, det skulle betyda mycket, om arbetstiden blev ordnad för dem.

- Lika smtl i släderna?

- Lika sam i städema. Det kanske inte går att g;jra det #ullt sli geMomfört# men i alla fall hunde det guras myeket lät tare, än tad det nu är, för många l#embiträden pe landet, och jag Irnr, att ungdllmarna gärna skulle stalma på landet, nm de bara inte hade f(ir tm#gt arbete.

KAP. VII. Lodare och löss.

§3. 2 x 2 = 6.

Mot denna bakgrund skall nu mitt samtal med doktorn och doktorinnan ###. Jag hade under vägen tillbaka till lä- karbostaden fatt tillfälle se några moderniserade bostäder. De visade icke något av påfallande intresse mera än ur den synpunkten, att de föreföllo enklare och om jag sa far säga fattigare än dem jag sett tidigare. Endast syster Siris lilla våning var fullt i niva med det bästa och företedde en bild av verklig hemtrevnad.

- Det kan nog behövas, att syster har ett skönt och vac- kert hem! sade jag. I just detta arbete.

- Ja, det är sant. Så mycket smuts och elände, som man ständigt måste se! svarade hon.

Doktorn var alltjämt upptagen. Men doktorinnan frågade:

- I'#aa, vad är herr Nordströms intryck?

- Att tjänarfrågan är det värsta i bostadsproblemet här.

vi kan inte, för då skulle vi inte få tjänare, och jag orkar inte på en gång sköta huset och barnen.

- Är detta verkligen den faktiska ställningen?

- De# är den faktiska ställningen.

I detsamma kom doktorn, och doktorinnan relaterade vart samtal .

- Ja, sade doktorn. Om vi ser på gravida hustrur eller flickor på landsbygden, sil har dom 1) golt om plnts, i regel om dom vill, åtminstone här, eget rum i hemmet, 2) far dom slanna hemma och föda, om dom så önskar, 3) far dom modelskapshj.ilp av slaten och #) gratis barnmnrska. Na! Vad bänder? Dom kommer hit till sjukstugan och tigger om plats! Och varför, tror herr Nordström? Jo, helt enkelt dar- för, att det inte finns hjälp, det vill säga tjänstefolk att uppbringa. Jag kan inte ta emot dem. Ställningen är kom- plett förtvivlad.

- Vad som borde genomföras, sade doktorinnan, det är gemensamma maltidstimmar för hela landet. Så att skolor, kontor, ämbetsverk och så vidare hade sanmla fri#id. Vad det skulle minska matlagningsbesvären och underlätta hem- arbetet, inte minst för oss på landsbygden, det kan inte beskrivas.

- Ja, men enda vägen ur det nuvarande eländet, sade doktorn, är i alln fall till sist en positiv befolkrlingsskötscl, befolkningspolitik i stället för den nuvarande negativa eller kanske rättare ohefintliga. Den nödvändigheten blir allt mer nästan skriande tydlig för var dag på landsbygden, och inte minst Iranger den sig på oss provinsialläkare. Innan den ordnas, är det föga, tror jag, att vänta av bostadsförbätt ringarna. Ty bostäderna beror i alla fall av människornD, och människorna är och förblir i alla fall huvudsaken och det avgörande. Det ser man inte i städerna, men vi på lands. bygden ser det sa mycket tydligare för var dag.

- Vad är doktom# för landsman?

Stockholmare.

- Längtar doktorn inte tillbaka till Stockholm?

- Stockholmare.

- Längtar doktorn inte tillbaka till Stockholm?

- Absolut inte, Det kan vara av intresse att komma dll

- Liinetar doktn # i n- tillha# ll C#

över någon dag och se stans utveckling. Men stanna där? Aldrig. Och ända är jag uppvuxen där, har giitt i skola där och allting. Och en gång tänkte jag, att jag aldrig skulle kunlla existera nr#gon anrlanstans.

- Trivs doktorn här?

- Ja, det gör jag, för här är mycket att göra. Man kän- ner, att man i sin ringa grad kan tjäna landet. Men både min hustru och jae trivdes bättre i Lappland, då vi var sta- tionerade där. Emellertid, för att ga tillbaka till bostads- frågan och befolkningspolitiken, sa ska jag be att få beröra ett par saker, som jag anser böra föras fram i diskussionen. Sen ska jag visa herr Nordsköm en bostad.

Vad jag vill säga är det här. Vi kan ta skolbarnsvården till exempel. Mitt distrikt omfattar 16 socknar med samman- Itgt 13.000 invanare. Det är otänkbart för mig att hinna genomföra en ordentlig skolbarnsvård inom ett så stort om- råde. Det går bra att hålla reda på dem, som bor i samhäl- let, men sen! Ett exempel! Jag ser ögonblmkligen, ifall en unge är härifrån samhället eller utifrdn socknarna. Här har jag organiserat tandvården, barnen här har ordentliga tän- der. ULe i socknarna har dom bara piggarna kvar. Nej, hade jag fiorton dar å tre veckor årligen att ägna uteslutande at en grundlig och systematixk undersökning av skolbarnen, da skulle jag k#mna ha hela distriktet i min hand. Men där- till skulle vidare fordras distriktssköterskor till hjälp, inte minst for att komma i kontakt med hemmen. Och varje för- sök att ordna den sociala sjukvården på landsbygden blir ett slag i luften, om inte frågan om distriktssköterskorna ordnas först.

Får man den frågan ordnad och har ett ordentligt grepp på distrikten i landet, då kan man ordna en inventering av folkmaterialet, skilja ut de olika sociala duglighebkatego- rierna i människobeståndet, hj älpa fram de bästa i stället för att som for närvarande ägna all kraft åt det negativa steriliseringsförfarandet och låta de duktiga sta där villrå- diga för att slukas upp av städerna och industrierna, medan landsbveden får hehålla idioterna. de imhecila nrh nsvkickt

svnga. Detta anser jag för min del, på grund av min erfa- renhet som tjänsteläkare, vara huvudpunkten i landsbygdens aktuella problem. Som det nu är, innebär planlösheien pd detta amråde en yiterst allvarlig fara, inte bara #ör att lands- bygden skall belolkas med undermdliga människor utan #ör ILela den svenska rasens lörsäml-ing ock undergång.

Det air inte minst denna pågaende forsämring av kvaliteten pa människom#a, som jag anser ligga på botteD av hela bo- stadsfrågan, och det ploblemet löses inte med bättre bostä der. Det löses bara genom all rensa upp själva folket och hindra ytterligare försämring.

Jag skall be#ätta ett typiskt fall.

Varpå han berättade om en 26 års flicka, halvidiot, och hennes historia. Hur hon fatt barn till höger och väns#er, barn, som skulle bli som hon.

- Vad göl man? frågade han. Jo, de sinnessjuka vårdar man och tar hand om, men dessa sinnesslöa later man ha sin fria gång.

Jag drog mig till milmes provinsialläkaren i Småland, som full av bekymmer påpekat sambandet mellan psykisk undermalighet och daliga bostäder. Här hade fenomenet vuvit ut till ett svart ovädersmoln över hela landet.

- Har doktorn någon rapport om detta fall? frågade jag.

- Ja.

- Skulle jag kunna få en kopia?

- Med nöje.

Här är den. Ma herrskapet läsa den med eftertanke!

Utldtande angdende sinnesbeskaf#enhet.

På uppdrag av barnavårdsnämnden i - - - har under

tecknad denna dag företagil undersökning angaende sinnesbe- skaffenheten hos N. N., f. den 3 mars 1912 i-försam-

hållandet till barnavårdsnämnden för eventuell atgärd. Barna- vårdsnämnden hade a sin sida med N. N :s medgivande föran- staltat om barnets skiljande från modern och intagande a Sol- hems upptagningsanstalt i Boras, men önskade likväl, i den

händelse tvistighet senare skulle uppstå, utlataude angaende N. N:s sinnesbeskaffenhet.

Undersökningen företogs i närvIro IV husbonden och med- lemmen av barnIvårdsnämnden, barnmorskan E. 1. Husbonden berättade, att N. N., som tidigare hade ett barn, fött 1931, här- stammade från en familj, som allmänt ansags mindre väl begå- vad. En syster är sim#easlö, och ett par systrIr hI bIrn utom aktenskap. på fem ar skall hon ha haft icke mindre än 30 plat-

ser. N. N. kan bra klara inlärda sysslor men icke själv ta ini- tiativ och står gIrna handfallen inför en merI ovanlig situation. Husbonden har den bestämda uppfattningen, att hon är psykiskt efterbBvell, och allra högst står på samma ståndpunkt som en !l 10 års flicka. När någonting går henne emot, blir hon lik- giltig för barnet och dess vård, kan inte arbeta och har ibland

e; heller ätit. Två g8nger ha sådana anfall varat två dagar i sträck, och hushondfolket har då måst taga hand om barnet;

av denna orsak kunde amningen ej bibehållas. Emellanat har hon fatt kortare sadaua ryck, som varat några timmar. Vid ett tillfälle tog holl av sig om fotterna och gick ut i snön, och vid ett annat tillfälle kläd ie hon av sig halvnaken, gick ut i snön, ropade och skrek. Ibland har hon svurit över barnet och utta- lat, att det vore bättre, om hon var av med det. En gång ställde hon ut barnets sängkläder i skafferiet och ville sedan lägga barnet direkt i de utkyldI kläderna. Dessemellan har hon dock visat sig öm om bnrnet.

N. N. är väl utvecklad och kraftig och förklarar på förfrågan att hon känner sir frisk och icke vet av någon sjukdom. Någon närmare kroppsundersökning företogs därför ej. Hennes utse- ende företer intet pafallande, ansiktsuttrycket en smula slött

och mimiken föga livlig. Hon är orienterad till tiden och svarar efter förmaga adekvat på framställda fragor. Hon berättar, att hon endast genomgatt fyra klasser i folkskolan, att hon suttit kvar och hade mycket svart för sig i skolan och inte inhämtade några vidare kunskaper. 1927 blev hon konfirmerId och har sedan till stor del vistats utanför hemmet. I sitt sätt att svara

är hon fåordig och barnslig, och när man kommer in på frågor, som nära beröra henne, visar hon likgiltighet och föga affekt. Beträffande barnet medger hon, att hon nog inte är kompetent ut sköta detsamma. På fråga om sitt underliga beteende säger hon, att hon vid iesqa tilifiillen #r;# a #

ddremot e; vidare utveckla saken, då det framhålles för henne, att man inte här sig åt på det viset. Sitt förhållande med säng- kläderna kan hon ej förklara. Vid några förelagda enkla frågor framkommer en pafallallde intellektuell undermaliahet Och brist på kunskap. Hon uppger sålunda gårdsnamnet riktigt men kan ej besvara frågan angående namn på socken, län, landskap, land eller huvudstad i landet. Av svenska städer nämner hon efter lång tvekan Borås och Alingsås. Kungen heter Gustaf Adolf. På förfrågan medger hon, att hon läser mycket dåligt och inte intresserar sig för att läsa. Sitt namn skriver hon dock ganska bra, dock felstavat. på förfrågan, mn holl kan multiplikations. tabellen, säger hon rdaligt#. NåGra exempel visa också, att detta ar riktigt. 2 x 3 och 2 x 7 kan hon ej klara, och 2 x 2 uppges efter mycket lång tvekan vara lika med 6. 2 + 2 är lika med 4, men 2 + 7 blir först efter mycket intensivt tankearbete 9.

Då saken icke gäller något psykiatriskt utlatande, utvecklades icke undersokningen alltför vidlyftigt, men av hela N:s sätt att vara och ullpträda samt av de kunskapsprov, hon adagalagt, allt jåmfört med vad som berättas om henne, framgar med all onsk. värd tydlighet, Itt husbondens uppfattning ar riktig och att hon företer en betydande psykisk undermalighet på gränsen till EinnesElohet. Barnavårdsnamndens åtgärd att skilja barnet frfin modern måste därför enligt min upplattning anses vara fullstän digt riktig. Jag skulle i detta fall vilja ga annu ett steg lanare och bestämt framballa, att det vore en klok och riktig atgärd av vederbormde myndigheter att sa omhandertaga N., som van ken är kompetent att klara sig sjIlv f livet eller de barn hon satt till världen, att hon icke blir f tillfälle att ytterligare bi draga till nativitetens höjande. Hon är enligt min mening ett typiskt exempel t a en sådan brist på psykiska kvalifikationer och förmågI Itt ordna sitt liv till gagn för samhället, att det vore välbetänkt Itt överväga ett steriliseringsförfarande. Da hon ar overarig, är det vIl sannolikt ej möjligt att få in henne på skyddshem, utan står väl att börja med ingen annan utvag uppen än att iivervaka henne på alderdomsbem. Ett foretagande av har foreslagna atgarder torde väl i sistI hand mkomma på hen- nes hemkommun, for vilken det nog i lIngden stIller slg både lugnast och billigast

Vifket harmed på heder och samvete intygIs.

Där är en bild av vad som blir kvar på landsbygden, da städerna och industrin fatt pumpa till sig de bästa.

KAP. VII. Lodare och löss.

§4. Tacken!

- Och nu kan vi aka! sade doktorn, och vi åkte

Langt bort över myrar och mossar, genom ELora skogar, förbi fallfärdiga byar och ruckliga hus i skogskanten.

- Dar bor LatIare! sade doktorn och pekade.

- Finns det såna har?

- Fullt! Och det beror också lasfrågan på landsbygden. Vi försoker, så gott vi kan, att domesticera dem.

Vi sviingde in på vad som niirmast var en skogsstig, sling- rmde, gul av los sand, med trösklar av tradrotter, bilen- det var doktorns, radiobilen Ekulle aldrig ha kommit fram här-gungade, vaggade, hoppade, studsade, fräste, morra- de, spottrde, gnaillde och skrek, och antligen syntes till höger en ljusning i skogen, en kalle i en glänta, på kullen en grå, förfallen stuga, ett par lika gra uthus och nedanför en myr. Det hordes ett ljud. Det lat som ett Ejukt barns jämmer. Det var en ensam ko i ett kolsvart uthus-ladugården.

Vi gingo upp till stugam

- Vem är det nu, som bor här? frågade jag.

- Skogstorparen Elof Nilsson.

- Skogstorpare under?

- Hins och Blockbergs Fornyade Trävaru Aktiebolag i Goteborg.

Vi kommo in i ett kök. Det hade golv, tak, väggar, en spis i ett hörn, ett bord vid fönshet, knappt mera. Verkade brunt som av rok, liksom en kolkoja. Innanfor: ett stort, naket rum, med öppen spis som enda värmeanordning. Några bad- dar. Doktorn kunde inte stå rak. Fonsterglaset var grönt.

I kriket hade två de mest fortjusande små ungar möLt oss med stora ogom

- Ja, men hur bleka! sade doktorn sedan. Ansiktena var ju alldeles genomskinliga.

Inne i rummet i en utdragssoffa lag barnet numro tre. I feber, Doktorn dit som ett skott, tog pulsen, smekte den lille feberhete Etackarn över panna och kinder, gav modern for- hållninr.#order.

Modern! En mager, utmärglad, som det föreföll, 60 års mämliska, talande med lag, knappt hörbar röst, med ögonen klarblå men bleka som en vinterhimmel, nästan vita, med er blick som avlägsna, öändligt avlägsna cirrusmoln i denna himmel, med linjer som skurna av kniv kring mun och ögon.

Vi gingo runt huset. Doktorn tog upp sin pennkniv och stack in stora blrdet i väggen till skaftet, överallt. Ingen . grund. Hustrun bara sag på nEs.

- Kan doktorn skriva? mumlade, nästan viskade hon.

- Jag har skrivit! svarade han. Men nu ska jag ta i på allvar. Var är brulmen?

Hon pekade ner mot myren. Därnere vid stranden lag brunnen. En grop. Men valtnet var klart.

- Vad kan avståndet vara? Minst 100 meter. Herr Nord- strum ser plnlsen och fattar, vad dessa 100 meter betyder i snöstorm eller hällregn eller vinterkyla. Här far hon mest sitta ensam, mannen är borta på arbete. Man tror, att dylikt bara förekommer i INDrrland. I#etta är Västergötland.

Och jag tänkte:

- Det är slädernas och industrins tack, för att dom får det bästa.

Och frågade doktorn, som åter gick upp till stugan för att ge några sista order:

- Hur gammal kan modern vara?

- Jag vet inte exakt. Jag ska fråga.

När han kom tillbaka, sade han:

- 27 år! Jag tror, det säger allt.

KAP. VII. Lodare och löss.

§5. Helvetet.

Hedin och jag fortsatte till Skara för att ta nattkvarter. När vi åkt en stund, började det mulna, och, innan vi visste ordet av, voro vi omvärvda av natt och av ett del b#fhgasle oväder, snön piskade mot vindrutall; vägen, skogen på badt sidor, allt var inom ett ögonblick vitt. Att inte säga svart. Då tänkte jag på modern och de tre ungarna.

Sd lättade det Skoeen ele-nade. hv#rlen iräft#lr #r#Tn Mon

vil!cen bygd! Jag hade farit över den några gånger förut, vid olika årstider och vid olika tider på dygnet, men den htde aldrig framträtt i sådan domedagsbelysning som nu, då den sjunkande solen fällde ett mässingsgult ljus över de gamla risiga, mossiga, sotsvarta fruktträden kring gårdarna, över de nedrasade gärdesgårdarna, de av snövatlnet svarta huEen, lutande, lapprde, likaledes mossiga, liknande gamla orkeslösa gummor i fattighusschaletter, slödjande varandra, det hela en bild av förfall, alderdom, kryckor, rynkor, starr och tandlöshr.l. Hedbl iåg sig omkring, fmulersamt. Så sa han:

- Du vel, Halland var fint!

Det stämde. Men Vår Herre är oförliknelig. När vi från Falkopingsvägen sneddade över höjderna mot Skara, drog han undan molnen mol väsler, mot Vänern, en brinnande himmel, sådan profeterna skadat i sin extas, öppnade sig för vara häpna blickar, ett landskap i ljusaste drömblatt, i oändliga horisontala förtoningar seglade upp under denna himrnel, det var den största synen på hela resan, och det var EOm för att försona, vad människorna gjort av detta under- bara land.

Men jag hade ingen ro, jag måste in i de svarta stugorna, och innan nalten föll, hade jag jagat upp nasla läkare; föl- jande morgon, en vinande blåsig, sandvirvlande, halvgra, dystert kyrkklocksklämtande och hultrande söndags-förmid- dag, salt jag först i hans mottagningsrum, sedan i hans Ea- long, med honmll och hans livliga doktorinrla framför mig.

Hon sade:

- Barn får in#e finnas, herr Nordström! Barn far inte längre finnas i Sverige! Vi ha sex barn och tio rum, och atl få clt hembitriide nr inte att tänka pa. Jag far sköta barnen, hemmet, dessutom hjälpa min man, för det är lika lite länkbart att få en skölerska. Det står inte att uppdriva. #ej, landsbygden är tolalt avfolkad på människor, som kan något och duger något till. Ja, jag begriper faktiskt inle, hur deua ska sluta. Vi betalar gärna, vi belalar mer än dom begär, vi betalar vad smll helst. Men ochej! Dom ska bo

hernma och klä sig fint. De unga flickorna tar helt enkelt inte plats. Dom behöver inte! Så länge foråldrarna forsör- jer dem.

Där hade jag nu industrialiserin,ens förändring av arbe- taldottrarnas sociala st-illning, sedd med den gamla over klassens ogon. Och att denna overklass i fall som det har hade ratt att klaga, det hmde inte ett ogonblick betvivlas. Men samhallets olganisatioll vur fordldrad. De fingo nu lida.

Och har rader till råga på allt en sådan slohet, ja, du kan beratta om dom där båda gubbarna!

Ja! sade doktorn stilla och betänksamt. Det var ett par gamla gubbar, som lago och dogo, klädda som vanlibt i väst och mossa. Dom koul sig inte for att byta om.

Men bartr sddana är det väl ändh i-nc? undrnde jag.

- Nej, nuturligtvis, naturlighis! svarade doktorinDan. Allting är naturligtvis individuellt. Jag kan beratta om en flicka, som hade att g8 två mil för att humta mjolk hll sin sjuka mor. Dom bor i en liten, lag rygg.lsstuga, dar det är skinando pluprrt, med stengolv som gatsten, blankskurat. Lika fint som i Holland.

- Men det måtte dock i alla fall vara overvägande primi- tivt i denna bygd, avm# av den llistorien att doma. Och vad an#el herrskapet vara det värsta? I hela liiget.

- Det värsta, svalade doktorn allvarligt, det valsta i denna trakt ar strykam#a, luffarna, lodarna. Och obyran. Den oerhiirda frekvensell av ohyra. Det skulle i själva verket vara intressdnt att röra en stutistik over, hur många jnrd- brukarbostäder i #västergötland, som ar utan ohyra.

- på vad vis #iro lodarlld svdra?

- Har går ju stora strakvagen mellan SLockholm och Goteborg, och har är en stadig ström av fi-n kl-ldda unga herrar på vägarna. Dom kallar sig arbetslosa, dom tigger i gårdarna . . .

- Vi räknar med en d två varje dag! inskot doktorinnan.

. . . dom skaffar ### gratisskjuts med bilister under upp- gifL, att dom soker arbete. Det enda riktiga voro, att hela sallskapet internerddes.

- Varfor?

- Helt enkelt darfor, att dom infekterar bygden dels med I ohyra, klädlus och flatlus, och dels med veneriska sjukdomar.

Det var ju en trevlig bild av livot i Sverige just nu.

- Och ohyran i tlakten? .# -Ska jag be att få visa.

Vi satte oss upp i doktol-ns bil och åkte ett stycke från .# samhället, gingo over några falt och kommo hl i en stuga, som s ig ut som vilken annan rödrnalad idyll som helst i landet. Endast att färren mörknat. Vi trädde in i ett kök, som visade vanliga enorma, svarta

spismuren, och innanför skymlalle det vanliea lumpiga rum- j met. Jag hade frågat, vem sorn bodde här. En torpare.

L# I köket vid ett bord stod en liten flicka om kanske sex ar f och öste mell rn stor sked ur en stenkruka, som det foreföll syltade lingon i gapet pda en liten flickunge om kanske fyra år. I#är den sendre fick se oss och upptäche mina glasogon, uppha#de hon ett galltjut, sturtade från lingon och allt- sammans, rodsmetad over hela ansiktet, genom dorren hl i rummeL och ratt i fdmnen på modelrl, en obegripligt smutsig kvinna, som hade en annu mindre unge på armen.

- Ja d jadd! Ja i jadd! skrek hon hjartskarande i ett och borrade in ansiktet i kjolarrla pd modern, och först nar j ag fatI av mig glasogonen blev hon hlgn.

- Cod dag! sade doktoln. Hur har ni med ohyran, nu för Liden?

- Joo, det ä inte så vidare farligt, inte. Har ni nat ra hiir i rummet?

- Näe! Doktorn hukade sig ner mot väo#en.

- Vad är det här, d i? aade han och pekade.

- Vad är det? andrdde jag.

- Det dl' spillnil-g efter pankor! Nar mall fornekar, att man har vägglöss, ar det spillningen, srm beslar en med osanning.

Jag visste ju, vad spillningen av hare, räv, fagel betyder för jägare, men jag hade aldrig hört talas om, att man på samma sätt kunde jaga väggohyra. Genom att till ytterlighet anstränga ögonen kunde jag nu se den av doktorn demon strerade spillningen.

Och se nu här! sa doktorn och klämde på tapeten. Se där!

Där kilade en vägglus ögonblickligen fram. Och S.i mar- scherade en hel kolonn upp ur tapetens skyttegrav.

- Ni har här i soffan också! sa doktorn. Husets invanare, torparn, hustrun och barnen, stodo dödstysta, och for att komma från alltsammans gled torparn ut.

- Ni har ju fatt rökt!

- Jaa! svarade hustrun.

- Vi far röka om!

Tystnad. Vi gingo.

- Man kan säga, sade doktorn, då vi kommit i det fria och fatt andas ut stanken, att väggohyra finns lite varstans i de fattiga familjerna. Huvudlus far man fatt i på barnen vid skolbarnsundersökningarna. Man brukar vid varje under- sökning kunna räkna med 1 å 2 fall i varje klass, men gläd jande nog lörsvinner ohyran alltid, sedan den genom under söhlineren konstaterats, orn nämligen hela familjen låter av- lusa sig genom distriktssköterskan. Vad nu den här torpar familjen betraffar, är den ett exempel på den fullständigt hopplösa kategorim Kommunen har redan en gång latit röka huset och riva ut bohaget komplett och bränna upp det och har satt in nytt bobag i den cyanröha stugan. Ja, nu, som herr Nordström såg, är det likadant igen. Men jag ska be att få visa nånting verkligt vackert.

Han log sarkastiskt vid de ordem

Vi kommo till en gård om två stugor: vinterstuga och sommarstuga, alldeles intill samhället.

- Här bor en gammal man, Pom har en imbecill manlig släkting som enda tjänstehjon. Det är antae,ligen det lorti- gaste hus, som finns i hela Västergötland, och det betyder

kanske i Sverige. Mell det är inte sagt, vi far komma in, gub- ben brukar lasa och barrikadera sig. Jag ska rekognoscera. Doktorn forsvann in, kom tillbaka efter en sturld.

- Någon har rensat upp, men titta in ett #ag, i alla fall och se!

Jag följde och kom in i ett kök. Det var brunsvart som de! inre av en lappkata. Det var som nedsotat. Och mitt pai golvet, klädd i blå arbetskläder stod en figur, med tarna ir., armarna hängande räLI ner, munnen gapande, ögonen ilutna, huvudet nerbojt och kroppen något framAtlutad. Full ständigt orörlig, som om han drunknat, stelnat, dragits upp och placerats i konstlad jämvikt som en staty, där han stod. I halvdagern mot den svarta spismuren.

En liten gubbe med kvicka, misstänksamt spelande ögon, tandlös mun, pergamentgult dödskallekranium, fladdrade om- kring under ideligt pratande, med skrikig, bräkig käringröst.

- Jaha! llan sköter hushillet och kök och allting! Ha, ha! Han är billig och bra och är minsann inte dum, inte. Nej, dum! Åh nej, ah nej, duktig, det är han. Jaha, då! Och jag! Ja, ja, ja, ja! Vad kunde inte jag ha blivit! Se där! Porträttet! Där på väggen. Det var en stor man, det! Min bror! En lärd man! Teologie doktor! Läskarl! Han skulle ha blivit biskop, om han hade haft lust. Och om jag hade läst. Ja, ja, ja! Vem vet! Jag kunde ha varit biskop i Skara. Men jag har min hjälpreda. Billig och bra! Säger aldrig I emot mig. Gör som jag säger. Kokar mat och bäddar och

rOpar. Och håller rent och snyggt och fint! Rent och snyggt

och fint! Rent och snyggt och fint!

Under hela denna rinnande monolog stod idioten fullstän- digt orörlig mitt på köksgolvet, medan gubben pratade oss ut i kammaren, ett stort rum, lagt i tak, fullt av lump, pra- tade oss genom dörren ut i förstugan, ut på bron, ut på gårds- planens gräs, bort till grinden, där han vinkade farväl, var- ' efter han åtorvände till huset och från en annan knut kikade

fram, vi sago knappt mer än mösskärmen, och sag, att vi

försvunno och att han var räddad.

I det svarta köket stod förmodligen idioten lika orörlig,

som en kvarglömd helgon-skulptur fr8n katolska tiden, då katedralen i Skara var en väldig makt och helvetet dess oemotståndlige bundsförvant.

KAP. VII. Lodare och löss.

§6. Medeltiden.

Ska jag behöva ge n8gon mer bild frall Vastergotland? Jo, en till, som forefoll mig komplettera vad jag sett och hort, och som kanske kan ge ett forklarande ljus,

#ag sitter hos den tredje och siste läkaren, SOIll landska pets program upptar, nere på slatten, och aven dar ar det samma fakta, som rulla fram. Omojligheten att få tjanste- folk, snuYkeL, ### i bustdderna.

- En lantbrukarhustru kom härom sistens till min make, beräLtade doktorinnan som inledning, medan doktorn klarade av ett par patienter. Hon var i grosess. Maken konstaterade äggvita och sade till hemle, att hon m8ste ligga. Äggvitan måste bort före förlossningen, annals kunde det bli farligt.

- Ligga! svarade hon. Omojligt! Stort omojligt! Jag har ingen bjalp i huset och kan inte f8a någon, om jag s8 betalar guld. Mojligen kan jag få ligga nragon t#mme då och da.

Jag berättade för doktorn, vad färden uppenbarat om olika svårigheter för landsbygden, om hälbov8rdsnämnderna# den sociala och ekonomiska risken för tjällsteldkarna, då de ville ingripa och förbättra, om kronogårdarna, om statarna o. s. v.

- Ja, svarade han. Man kan saga, att allting flyter med hänsyn till landsbygden just nu. Hcla provinsialläkarinsti- tutionen ligger i stopsleven Och att privatläkarna ocks8 här står på lur för att fiska patienler, om tjänsteläkarna kom- mer i on8d hos allmänlleLen, det fick jag bevis på, då de nya socialhygieniska föreskrifterna började komma. D8 sa en kollega till mig; jag hoppas, du ska göra dig omöjlig, sa jag kan överta din praktik Vad hälsovårdsnämnderna beträffar, sa måste det bli inspektörer. Som det nu är, måste

rakna med. att alla #ullhAr i encknarna natur-

ligtvis är du och bror, och det är klart, att dom som sitter

i hälsovårdsnämnden, inte vill stöta sig med gamla vänner

och du-bröder, hur uselt det än ar Så blir ingenting gjort.

Men kronogårdarna är ett särskilt sorgligt kapitel, i sjalva

verket numera mycket varre an statarna. Dom har fått det

b8ttre. Det vill säga, antalet rum har ökats, från ett till tva rum och kök, med skaffeli och garderob. Men tyvArr varken vatten eller slask. Ett tvättmm måste inforas forr eller se- nare i alla dessa bostader, dar man kan ta av sina smutsiga arbetsklader och tvätta sig, och ett torkrum för dessa ar. betskläder. Nu ska allt detta ske i köket, och då kan man inte förvana sig over stanken och orenlighetell överallt

- Statens arrendegårdrr, då?

- Kronogårdarna ar tyvärr allmant kanda som myci#-el d81iga bosteider I statens arrendeegnahem finns visserligen värmeledning men inte ens en enkel dusch Det blir det gamla bleckhandfatet att hålla sig till Det milste i sannningens in- tresse sägas, att det är helt enkelt upprörande, att staten, d8 den ska bygga modernt, inte tar hänsyn till hygienens mest clementära krav. Overhuvud taget beter sig staten högst besynnerligt på sina domällem Här har vi just haft ett ty- piskt fall En kronoarrendator dog, ällkan, som övertog gar- den, anhöll att få stathusen, som utdömts av läkaren, ersatta med nya Staten erbjöd hemle 'o'.000 i bidrag. Da hon in- lordrade anbud av b#ggmästare, gick det på 20 000 Hon skulle alltså ha m8ast tillskjuta av egna medel 12 000, för att statarna skulle få människovärdiga bostäder Men som rrrendet just då utlöpte, lämnade hon alltsammans.

- I'rästerna då?

- Jaa! svarade han och teg en stund. Skn vi verkligen gå in p81 det kapitlet?

- Hur sa, menar doktorn?

- #a, det är bara det, att det kapitlet äl nog det mör- kaste av alla.

- rå vad sätt?

- Vi hade en sinnessl(i man, sorn bodde ensam, här i sock- nen, och jag ville ha in honom på falderdomshemmet för vård,

och vände mig till kyrkoherden. Jaa, svarade han, jag har talat med vederbörande i fattigvårdsnämnden, men det är mycket svart, mycket svart; för att få honom ur hans hem måste man ju begära handräckning, och det blir nästan hemfridsbrott. Så farligt tror jag inte, det är, sa jag. Så hade jag varit ute på sjukbesök en kall och snöig höstkväll, och när jag var på hemväL, kmll jag stt tänka på den ensamme mannen och beslot rtt gors en avstickare och se efLer, om han blivit omhändertagell. Men när jag kom till hans stuga, fann jag honom liggande hopkrupen i sängen i e#t iskallt, oeldat rum med en spaml vatten, hottenfrusen, på golvet. Det var fattig#årdsnämndens ordförande, som kömle lul mie, och jag sa at honom: Nu forslar ni omedelbart mannen till alderdomshemmet, och kom ihåg, att det ar mitt sista ord. Hemkommen ringde jag ögonbliekligen upp kyrkoherden för att få hans hjhlp. Då s#arade han: Jag har försökt nen det blir nog mycket svart. Och forresten får jag säga det, att jap tycker, hans kropp kan gärna få lida ännu en liten tid här på jorden, S.l Iar han ju i st-illet en evig salighet i himlen.

KAP. VIII. Amerikapengar.

§1. Agaspisen.

Om Vastergotland sålunda erbjod en dyster hild, så berud- de det huvudsakligen pa, att bostäder och förhållanden ver- kade dystra och efLerblivlla, men mäumiskorna verkade icke särskilt dystra. Och västgötama äro ett begåvat folk.

Annat blev det i Dalsland och även i Bohuslän, Båda dessa landskap erbjodo en annu mer utpräglat dyster bild, men det berodde på, att här verkade människorna själva dystra, i vissa trakter hopplösa och apatiska. Detsamma #an sägas om västra Värmland.

Ifedin gjorde den anmärkningen, sen vi #kt en stnnd i Dalsland, att:

- Du vet, hiir ser ju ingen klok ut.

Det slog även mig, att det låg en besynnerlig stämning i luften. Jag frågade den ende läkare, jag hade att besöka i landskapet:

- Har ni mycket sinnessjuka här?

- Ja, svarade ban.

- Vad beror det på?

- Inavel, alkoholism och på att de bästa rest över till Amerika och stannat där.

Och den kommunalman, som även här dök upp, sade:

- Det är mycket svart att genomföra något nytt i Dals land.

- #r folket fattigt, da?

- Nej, det kan man inte säga, men det är efterblivet och konservativ!. Det rader dessutom det egendomliga förhål landet thär, i det att, ja, kanske 50 procent av alla karlar

'i landskapet ha varit örer i Amerika och #jänat pen#ar, som dom spart, för dalsläm#ingell är mycket ckonomisk. Sn har dom kmllmit hem och köpt gard, och har dmn inte haft nog till heln köpesumman, har det hänt, att dom farit till- baka till Amerika och tjänat in resten. Och sen sitter dom i lugn på sina gårdar, och när man vill införa något nytt, svarar dom i regel: det har gått bra sa här hittills. Men kommer dom verkligen underfund med, att det går för sig att få det bättre, ja, då händer det, a#t dom vaknar. Fast ibland kan det ju bli lite besynnelligt. Det hände till e#em- pel, att i en socken Aga spisar inkoptes av e#t par personer, en läkare, en handlande. Då beslö# sig en förmögen bonde för at# nrksa inköpa en. Han #yckte den var sa vacker. Vad gjordn han? Jo, han satte den i sin sal, och d#ir användes den till att koka morgonkaffet på. Annars som prydnad.

KAP. VIII. Amerikapengar.

§2. Prästen, skopan och slagorna.

Hela Väst Sverige förefaller på något vis att stämplas av Norge, liksorn översta Norrland av Finland. Norge med sina djupa ravirler, sina mörka, isolerade bygder har icke genomsnitts-svenskens ljuslynthel, och det har inte heller väst-svensken. Dalsland liksom Bohuslän och Västkusten än- da in i Halland vilar under den norskl färeu#le schartauanis- men, folket är kyrksamt, den frireligiösa rörelsen, som fostrat slark självsländighet och företagaranda, saknas nästan helt och hållet.

- Här, sade doktorn, är tursdagen begravningsdag, och da skall enligt traditionens bud vid alla begravningar hållns en timmes likpredikan, då själarna ska klämmas efter.

- Hurudana är prästerna, da?

- Ja! Här förleden ville jag hn ändring hos en familj, som bestod av man, hustru och elva barn. Allesammans bod- de i ett rum och kök. Kyrkoherden svarade: Dom kan gott bo där.

- Folket, då?

Bild 23. Typisk bebyggelse. Dalsland.

- Ja! Det har av gammalt förekommit, att barnen i sko lorna druckit ur vanlig platskopa, och även i det ville jag ha ändring. Da sa bönderna: Det har vi också gjort, och det har gdtt bra. Jag kanske bör tillägga, att här tröskar man fortfarande med slaga. Men folket har en starkt utpräg- lad pliktkänsla och i regel många barn. Aven bland de burgna bönderna.

- Hur många?

- Uppåt 15 stycken.

- Hälsovårdsnämnderna, da?

Doktorn ryckte på axlarna.

KAP. VIII. Amerikapengar.

§3. Regnsjälar?

Nå, vi gjorde en rundtur. Kommo till en gammaldags ty- pisk dalslandsgard. I'afallande i detta landskap är, att man gärna placerar gårdarna llögst på kullar och backtoppar. Man kan se det på dalslänningen Hesselboms tavlor.

Bild 24. Gammal fin bondgård, Dalsland.

Denna gård låg emellerhd vid vägen och var väl 150 ar gammal, en legelrätt parstuga fast i två våningar. Köket upptog nastan halva nedre botten, golvplankorna voro väl en fot breda, och den väldiga spismuren var byggd, så att man kunde sitta längs den som på en bänk. Och värma sig. Rummen voro fulla av gamla soffor och skällkar. Det hela verkade Skansen.

Ägare voro tre bröder, som alln varit i Amerika och tjänat pengar. Där bodde de nu tillsammans, ogifta, och en syster hushållade fär dem.

Det var det burgna Dalsland. Det fnttira sag annorlunda ut. Vi kommo in i en stor, gra, dystGr gard. Den bestod av två vånhlgar, kök och fyra rum nere och vind. Lump, alltsammans. I köket trippade en griskulting omkring som sallskap at barnen, fyra s#ycken. Runt om i rummen obäd dade sängar mitt på dagen, kringkastade kläder, ovårdat, #patiskt. Och höjden av apati fnretedde skorstensanordningen uppe på vinden. Själva skorstensmuren, fallfärdig, var bräd- beslaeen. bräderna voro naturlietvis tnrra .enm sml.c neh

täckta av ett tjockt dammlager. En gnista, och hela huset skulle på en sekund vara ett eldhav, där gamla, barn och griskulting, alltsammans skulle försvinna.

Vi kommo till två gamla ensamma kvinnor i en koja vid vägen. Ett m#da rum, en öppell spis. Nakna fönster. Tva sängar, en på var sin sida om gavelfönstret. I den ena lag modern, över 80 årig. Hon lag jämt. När vi kurmmo in, gick dottern, uppåt t)0 år, nerböjd och plockade febrilt skulor, matrester, Gud vet allt, från det svarta golvet.

- Jag höll just på att städa! sade hon.

- Det säger hon alltid, då man kommer! kommenterade doktorn. Hon såg oss från fönstret.

Vi kommo till ett litet ruckel, där bodde sooknens ende kommllnist, en jättelik, blond, godmodig bohmlletyp. Han hade skänginstrument hängande på väggen, hela huset var #om en urvräkt byr.ll.lda. 'Ire rum och kök, man, hustru och nio barn, knappt något att leva på, men barllen friska och rosiga. Samma fenomen som på så många andra llall.

- Titta! sade mannen och tog tag i en golvtilja. Den gav efter, ;nunder var bara marken. Titta! sa han och tog tag i takpnppen, den föll ner som en gardin. Yttertaket är ntä#t, sa han, innertaket genomruttet.

- Bor inte far i lilla stugan här bredvid?

- Jo, men där är sa dragit, att om kalla nätter, sa kryper gubben över hit och ligger här med oss. Men få förbättrings- bidrag, det går inte.

- Varför det?

- Va har jag att skjuta till!

Fanns det då inte förbättrade stugor? Jo, men med dem var det ingenting märkvärdigt. Det nya var sig i stort sett likt överallt, det var nu en gång standardiser#t. Endast elän det var individuellt. Fast, i Dalsland var inte ens det in dividuellt!

Det regnade denna dag. Ett gratt töcken lag över land skapet, Här var Sveriges mest utpräglade nederbördsområde. Under Norges fjällkam. Det var, som om detta landskap skulle legat i det ständiga, enerverande droppet från en fjäll

fors, i ett vått graväder, som fyllde jordgrunden med sump- marker, luften med mörker och dysterhet.

Var det detta förhållande, .om avspeglade sig i folkets lym#e och därmed sekundärt i dess bostäder?

Ingen kunde ge svar på den frågan, och vi fortsatte ner till Bohuslän.

KAP. IX. Folket, som flyr.

§1. Spöksynen.

Bohuslän, det är sill, gatsten och moderna badorter. Den största nöd och den största lyx bredvid varandla.

- Hlir sade doktorn, är det två fenmllen, solm duminera bilden. Dels en konstant avfolkning av landskapet, dels en hastigt sjunkande nativitet. Folk har ingenting att leva pa. Söker därför, #avitt möjligt, att flytta till andra delar av Sverige.

På min fråga, var det var bäst, och var det var sämst, blev s#arel:

- Bä-,t ule på de stora öarna. Sämst inom stenindustrin, i dess arbetarbaracker.

Och på min fråga om de vanliga sakerna: grundförhållan- den, brunnar, vatten, slask, biutrymmen, blev svaret ge- nomgående:

- Daligt! Dock har del blivit något bättre efLer barn- förlannningsperioden 1936. Da blev man skrämd. Man bör- jade ordna om brunnarna, smiuan kunde ju ha kommit ge- nom vattnet. Och det ena gav det andra. Men avträdena äro ruskiga Sma, ruukliga, utomordentligt smutsiga skjul, som i:nappt kan stå för sig själva.

Det fattiga Blekinge avtecknade sig vid minnets horisont, det hade ju varit likadant där.

- Värmledning, da? Införes det vid ombyggnad?

- Nej. Men man bar en mani att flytta in, förrän huset är färdigt, bara ett rum är klart. Så fryier mam Och ändå är man här i Bohuslän rent otroligt rädd för drae -pa land! Inte på sjön.

- Snälla, lojala, hederliga över lag. Ett mycket bra folk. Schartauaner. Men det märks föga, Och till sist, doktorn, hälsovårdsnämnderna? Doktorn log stillsamt.

- Nå, då far vi till det sämsta!

Bohuslän är Sveriges mest skulpturala landskap, därfor att det är d. v. s. mot have! -en enda trädlös, naken klippa. Att titta på denna kust är som att litta en rikligt ut präglad, mager, benig engelsk gentleman i ansiktet. Eller en egyptisk mumie.

Men i själva verket väcker hela Väst-Sverige till livs en historisk spöksyn i ens inre. Badt Vijstergölland, Dalslalld och Bohuslän voro en gång blomstrande export- och handel- områden och gammalt i världen mäktiga riken. Redan Ta- citus omnämner ju hästexporten från vad som nu är Väster götland, och senare, under 1800-talet, var detta landskap tillsammans med Värmlandsnäs centrum för en väldig havre export pil England. Från Bohuslnn hade gått en motsvarande export av virke, timmer, m.lstträn etc., från Dalsland hade skogarna runnit ner till Uddevalla, Strömstad och Fredriks hald och vidare ut i världen.

Nu var havreexporten från Västergötland slut. Virkesex porten från Dalsland var en bagatell, folket hade fiytt till Amerika, några spillror funnos kvar. Bohuslän var avskalat och blankt som ett ägg, folket vandrade till andra delar aT landet.

Det var kort sagt ett Sverige, som hade varit.

När jag tänkte på detta, steg Sverige av i dag för min inre blick. Sköta vi landet bättre? Födelsesiffran var över allt i sjunkande, understödstagarmentaliteten på sina håll i stark tillväxt, de sämsta raselementen omvårdades, de bästa lämnades utan ledning, överfyllde industrin och jäste av missnöje, landet aaknade ett klart fixerat mal för sitt liv, sin politik, flöt som en grann pappersros från en galamiddag

Vart skulle dessa vagor vagga det? Skulle... eller skulle inte . . .

Jag avbröt funderingarna och riktade min uppmärksamhet pa bygden.

KAP. IX. Folket, som flyr.

§2. "Rävarna hava kulor, men människones son..."

Genmll korridorer mellan branta bergväggar, stundom resande sig lodrätt upp, susade vi bort till norska gränsen, och från en naken granitkust sågo vi över gränsfiorden Fred- riksstens vita fästning och Norges blodröda flagga lysa på avstånd i den stilla, soliga morgonluften.

Elär var jag nu bland de fattiga bohuslänska stenhuggeri- arbetarna, och sen jag gått igenom en av deras kaserner, beslöt jag att apela in en skivn frim platsen. Man det var omöjligt att få någon, som vågade tala. Män och kvinnor hängde bara huvet. Till sist måste doktorn själv uppoffra sig.

Dar stodo vi i lii för ett uthus, och jag började, medan karlar och pojkar sutto runt om i en liten backe över oss och två tidningsmän gjorde anteckningar i sina block.

- Säg, doktorn, ur synpunkten av daliga bostäder här i Bohuslän, vilken folkkategori anser doktorn ba det sämst?

- Det är nog stenhuggarna.

- Och är det då särskilt baracksystemet, doktorn asyftar?

- Ja, det finns ju även här i Bohuslän denna särskilda bostadstyp, som kalla6 arbetarbaracker. Det finns väl ett dns. sin just i det bärad, där vi nu befinner oss, och jag anser, att de verkligen är ganska daliga.

- Vad är det sämsta med dem?

- Ja, det är flera saker, som är på tok. Dom saknar de van. ligaste bekvämligheter, som bostäder annars brukar ha: vatten. ledning och avlopp, dom saknar garderober, dom saknar skafferi, dom saknar källare.

- D v. s. dom har strängt taget ingenting all. av vanliga bekvämligheter?

- Nei. inte mycket. inte!

- Nå, doktorn, om vi tänker OSa en sådan arbetarbostad, hur ser den egentligen ut?

- Det brukar vara lägenheter om ett rom och kök, det kan i somliea baracker vara två rum och kök nen ofta nog finns ingell förstuga.

- Sa, man kommer in nirekt från luften?

- Man kommer in direkt från luften, och då kan msn ofta nog få se kläder, ytterkläder, hänga utanför i gonska riklig mängd, drirfor att garderober finns inte.

- Och maten?

- Maten, den lörvaror dom, för de flesta av dom har, som sagt, varken sksfferier eller källare, i sma jurdku10r, som dom har grävt i mm kml, sär.kilt sommartid.

Det är #u orrhört ruskigt. Nå mell dricksvdlten, da?

Ja, det är ett sol gligt kapitel. Man kan se mycket daliga bmlnnar, som dom måste använda. Ofta kan det vara en vatten grop i mLrken, nära en slaskhög, eller det kan vara en lergrop i en aker, där kreahll en m lr rullt omkring och kreatursspillning ligger på mrrken och kan sknljas av reenvatten ner i bnmnen. Mrn kan ockra inte sä eällan se både grooor och paddLr i

Nå, men när dPt nu är brist pr vatten, måste de då an vända denna brunn biide till diskvatten, tvättvatten och dricks vatten?

Jr, dom bar ingen annan tillgång än det vattnet, biL dm mdste använda clet både till ilricksvatten oml till diskvatten.

I#la men hämtnr dom det då i sina mer eller mindre tmutsiga kärl, detta drickrvatten ur dylika brllnntlr?

- Dot m ir dom. Clell dom sköljer ofta ren kärlen i brunnen ccksa, förresten,

- Och Yen drickrr dom oet vaUIlet?

- Sen dricker dom det.

- Nå, hur pass många familjer kan det vara om en sf da brllml?

- Det är ju olika, mml åtminstone i vissa baracker kan det vara upp till 18 familjer, sum ska hämLa ur samma brulln, och det är ju särskilt ·vart på sommaren, då vattnet brukar sina.

- Det är, minst sagt oerhört! Och det minsta mLIn kan snga om helo detta systemet för bosteider, är väl ända, att det är olämpligt? Eller hur?

Det är en bebyggelse, som är kvar scdan kristiden och som enliet min mening borde avvecklas snarast möjligt och

Denna doktorns skildring ska jag kompletlera med et# pllr Lppgifter. Den barack, vi studerade, hade Ivå våningar. Man kom upp #ill den övre, som var förscdd med en svalgång, ge- nom en #rnppa av enklnste beckaffenhet. från svalganren ledde dörrar in i lägenhetelna, som bestodo av kök med förstu mot svalgongen och rum med lönster mot rnotsatta ridan, Längs svalgången hängde kläder på spikar vid dör rarna, därför att det ej fanns garderober. Saken var inte ar rangerad, för ingen vis#te, ntt vi skulle komma. Bild 25 ger en föres#dllning om de hal man grävt i marken, där man placerat tommLI margarinlador, vilka fingo Ijänstgöra som ällare.

I denna barack funnos åt#a lägenlleter. U#huset innehöll gemensam tvättstuga för dessa familjer samt vedbod för var och en av dem. Ett par tre sma ruckel invid baracken voro avträden, där man kunde shldera hitar nr t. ex. »Levande liketr och andra tidsenl;ga, kommersiella förfalskningar i stort av verkligheten.

Jag gick igenom två lägenheter. De andra voro stängda. Snyggt. Rummen stora men fönstren för sma, sa att rummen verkade dystra. »RummeL» tjänade som sängkammare, garde- rob, upplag för mat, finrum.

- Vad far ni betala i hyra för dessa lägenheter? fra. gade jag.

- Åtta kronor i manan. Förr var det sju, men nu har bolageL fört in clektriskt ljus och lagt på en krona.

- Och förtjänsten, arbetsförtjänsten?

- Ja, högst kan han väl bli, på ackold, hundra kronor i manan.

- Så ni ska leva sen på 92 kronor i manan?

- Jaa, vi ska väl det, da! Förstås. Om det går!

- Vem äger allt det här?

- A.-B. Förenade stenhuggerier i Strömstad.

- Och vart går stenen?

Ja, det är statens gatsten och så lite kantqten till England.

- Vad är det välsta av alltsammans?

- Ja, visst är det ju svart med garderober och skafferier, att inte det finns. För var ska man göra å kläderna? Och var ska man kunna ha mat, så han inte förstörs? Men amlarq är det nog värst med vattnet i brunn?

- Hur så?

- Jo, vi är 18 familjer om brunn. Och det må väl vara. Men se, det värsta är ju det, att vattnet ruttnar.

Vad säger badpublikerl i SLrömstad, Lysekil, Marstrand?

KAP. X. Det klassiska Sverige.

§1. Ett annat folk.

Det tycktes stå skrivet i stjärllorna, att liksom jag i Ble- kinge och Skåne skulle vada i smuts, skulle jag i Vast-Sverige vada i dysterhet. För att komma kortaste vägen upp till Värmland sneddnde vi från overstn kilen rv Bohuslän över Norge, och det var intressant att se, hur den bohusländska naturen verkade som ett föl, fallet efter det stora norska stoeL. Med ens rrinde namligen bergen i höjden och ble#o rom alper.

Men det var inte det jag skulle berätta ubn något annat, fast det kanske hängde ibop med denna splittrade, mörkn, en#hga natur. Medan Hedin och jag kuskat kors och tvärs genom Götaland, hade en bonde blivi; tokig i Norge, just mot svenska gränserl, och skjutit ibjäl, jag tror, atta perso- ner, innan han själv blivit skjutem Jtg laste under hela fär- den aldrig en tidning, hade inte ro med det, men Hedin, ordentlig i allt, följde med och rapporterade det grövsta i in och utrikespolitiken.

Sa kommo vi ringlande den mest slingrande väg jag tror jag plövtrt i mitt liv, då med ens, i en ruskig bygd, en bred granrisrnatta går tvärs över vägen, efter en stund ärmu en, qa ännu en, och i detsamma upptäcka vi flaggor på halv stang.

- Åh! Du vet, det är mördarn! sa Hedin

- Vilken mördare? Da r#eränade han, han hade lä,t om ,aken i hd# Och vi passerade atta sorgens granrisbäddar, men alla hus t#cktes stängda, hyaden död, inte en människa eyntet. r 5# l hade stora timrnerbrötar hörjat uppträda i vat-

tendragen, mellan dysterheten i granrismattorna och den dan- sande glädjen i brötarnas fäld nedför dessa vattendrag sletos va#a själar.

Nå, vi susa in i Värmland. Ilär möter oss Svelige grått, fö#fallet, med övm-givlla ödeglildal, med hamltak, med en egeDdomlig, odeciderad gränskaraktär, med fattigdom. Jag har gett återbud till läkaml här, ödemalksförhållalldella he räknar jag att få tillräckli#,rt av i Lappland.

Men snart öppnar sig det ljusa, blanande Värmland, de avlägsna mjuka åsarnas, de långa sjösystemens, de tusen hn#kens Värmland, Geijers, Tegners, Frödings, Selma La gerlöfs och trävaruimlustrills Värmland. Efter morkret i por ten från Norge och ödebygderna är jag inne i det klassislca Sverige, vilket lih ett metallskimrande bälte sammanhåller riket: V-irmland, Dalarna och Uppland, från Kölen till Ös- terhavet.

Och vad skall ml möta mig här? Ja, vad mötte jag? ELt anllat #olk än del jag mlder resans tillryggnlagda del hade haft att göra med. Och det folkets karaklär lecknade sig, så

l#ild Z7. Gammal bruhshandel, Värmland.

KAP. X. Det klassiska Sverige.

§2. Ett observandum.

Här bö#jade nämligen Skogs-Sverige och därmed Industri- Sverige som motsättning till de sydligare landskapens Jord- bruks Sverige. Något av detta Skogs- ocl# Industri-Sveriges karaktärsart hade framträtt även i Smålarld, men där satte dock stalar- och torpsysten#et sin övermäktiga prägel på folket. I Uppland återkom samma mentalitet för slättomra- dena ocl# herrgårdsdistrikten men försvann mot Roslagens fiskar- och sjömansbygder. I Dalarna var övergången full- komligt klar. Vad Värmland beträffar, var det däremot kluvet.

Här måste jag nu förutskicka ett par ord om en rgendom- lighet i resplanem Som berrskapet kanske märkt, höll den mig sa att säga i en rundbage kring och utanför Syd- och Mellan-Sveriges centrum, och sedan jag snurrat på detta sätt i periferien, började jag käm#a mig allt mer besvärad av detta hål och tomrum i den erfarenhetsmassa, jag sam- lade. Jag drogs oemotståndligt mot detta centrum, jag måste ha det med, och till sist Int jag Radiotjänst be Medicinal-

styrolsen skaffa mig en resplan för detta centrum, och den utarbetades, medan jag susade uppåt nordligaste Sverite. Når det var klart, fick jag denna plankompletterhlr., och det gjorde, att färden sammanknöts till ett hel# genom en sista runda i Mälarbäckenet. Men det gjorde också, atl när jsg kom söderifrån upp till det klassiska Sverige, kunde jsg icke ta det mer än fläckvis, vilket jag här nämner, om nBgon händelsevis skulle undra.

KAP. X. Det klassiska Sverige.

§3. Understödstagarandans olika aspekter.

Värmland föreföll att för tillfället ha landets bästa vägar, och redan behage! att kunna speeda i väg gjorde, att stäm- ningen ljusnade betydligt, och det kunde också behövas, ty dagarna i Västergötland, Dalsland och #ohuslän hade verk- ligen icke varit glada.

Hiir började nu trävaruindustrins skorstenar resa sig som de löftesrika första balkarna i ett annat, ljusare IDndsbyggs, och samtidigt började åter de vita funkisfläckarna titla fram i landskapet. Nybebyggelse, samhällsbildning, frama!gående rörelse, det hade jag icke sett sedan Borås.

Jag hade bara en provinsialläkare i Värmland, men han räckte. Efter alla de av sina bygders efterblivenhet och dys terhet med bekymmer märkta allvarliga läkarna i Väst-Sve rige mötte mig nu åter en ljus blick, ett harmoniskt leende. Det kändes som en befrielse. Och så kändes äve#l de första inledningsorden ur denne läkares mun:

Värmlänningarna är ett renligt folk. Jag tror, jag vBgar säga bland de renligaste i Sverige. Ilman jag kom hit, var jag stationerad uppe i Jämtland och där var det också mycket bra, men jag har i alla fall funnit det ännu bäLtre här. Så till exempel är här mycket vanligt med kork- mattor på golven, och vad det betyder ur allmän-hygienisk synpunkt behöver jag ju inte påpeka. Men naturligtvis, ingen- ting är fullkomligt, och här existerar naturligtvis också bris- ter. Ta brunnarna till exempel. Jag kan inte säga, att dom

år tillfredsställande. Dom är snarare genomgaende daliga, unte skyddade för ytvatten och, värst av allt, ofta förorenade av kreaturen.

- Folket, da? Finns det inte ganska mycket sinnessjuk- dom i Värmland?

- Jo, det gör det. Det är nog ett folk av ytterligheter och av spänning mellan motsatser. Det ligger kanske i själva na- turen. Men i stort sett är det ett glatt och öppet, vänligt och mycket läLtillgängligt folk.

- Vad är det svaraste här ur bostadssynpunkt?

- Det är utom all fråga grundförballandena. Dom har sedan gammalt varit dåliga. Man har haft den oscden att lägga stengrund pB icke frostfritt djup, så har man byggt pa dennn felnktigt lagda grund och fyllt utrymmet under golven med sten. Det har självklart blivit frostbildning, fukt, röta, drag och allt slags elände. Men nu är det slut på de meLoderna#

Vad så beträffar garderober, skafferier och dylikt, tänkte man aldrig på sana saker i mindre gårdar förr i världen, men nu håller man på att ordna det, och i allmänhet ordnar man också avlopp och vattenledning genom pump i kökel Centralvärme är ocksåB på full frammarsch.

- Vilken form?

- Ja, det är Daturligtvis dels värmepanna vid spisen, den gBr ju över hela landet, men här har man ganska mycket det s. k. Ego-systemet, det vill säga en kamin i källarn, som skickar upp varm luft genom gångar i murstocken som sprids genom värmeventiler i rummen.

- #r det bra?

- Ja! Man förefaller vara nöjd.

- Ohyran, da?

- Det är inte farligt. Loppor har man ju en hel del först.#s, som alltid pÅ landet, ja, Herre Gud, lite vägglöss ocksB, så d#ir till husbehov, men inte farligt.

- Avträdena, då?

- Vi har börjat få in cementgrund och plattunna i sko- lorna. l#t och nnnnt W. C. finns också. Annars är det ju det

vanliga gamla svenska dasset, härligheten far falla på mar- ken, den är oskyddad, och infektionsrisken finns ju alltid. Numera sammanbyggs dock dassen med ladugårdarna. Men! Gödselstäderna är inte bra, inte cementerade. Jag kan ju nämna, i samband med infehionsriskerna, att vi här har ett fenomen, som uppträder så gott S0m regelbundet höst och var och kallas »övergång». Det är en lä#t diarre, som alltid kommer i samband med höstfloden och varfloden och samlolikt beror på, att ytvattnet går ner i brunnarna och in fekterar dem. Därav ser man bäst, hur känsligt det är och hur noga man måste hålla på en ordentlig brunnsvård.

- Hur har man med rumsutrymmen och trångboddhet?

Ja, man far nog säga, att rummen i regel är stora, det är ju på sätt och vis Norrland, som börjar här, men famil jerna är inte barnrika här nere på slätten, det är ett skogs- bygdsfenomen.

- Och man packar na#urlig#vis ihop sig i köken?

- Det gör man! Självklart.

- Och har finrum?

- Jaha!!

- Och möbleringen där?

- Som vanligt. All världens bråte.

- I så fall biträder kanske doktorn asikten, ntt värmeled- ning borde vara obligatorisk. För att bryta trångbuddheten.

Jag refererade föregaende läkares uttalanden.

- Utan en sekunds tvekan! blev svaret.

- Tjänstefolksfr...

Jag hann inte avsluta frågan, han bara slog if ran sig med bada händerna.

- Katastrofalt! Fullkomligt katastrofalt! Min fru skulle kunna berätta.

- Da är det bara en sista fråga, doktorn: understeids- tagarandan?

Jaa, det är en ganska besynnerlig historia. Det finns här i Värmland inte minsta känsla av skam att ta emot fat- tigvårdshjälp. I#'umera. För en 30 40 år sen var det arr

#norlunda, enligt vad som uppgos. Fller vad säger du? Var det inte annorlunda da? En kommunalman, en lugn, trygg landsfaderlig man hade rallat sig till oss.

- Joo, det var det. Det har upphört att vara skam att inte kunna hjälpa sig själv. Alla fattiga har blivit vana att bli hjälpta, vare sig dom försöker klara sig eller inte. Far den ene, så fordrar den andre också att få. Mest löst folk nsturligtvis.

Jag berättade, att i Halland var det icke sa, och undrade, hur det ställde sig med de fattigas tillskott vid bostadsför- bättringarrla.

- Ja, det är kummmlen, som far satsa, naturligtvis.

- Och det accepteras utan vidare?

- Tjaha d#! Och det är inte sagt, a# dom säger tack en gång heller. Vi ska ha, he#er det. Det är tidsandan. Men det är ju bra också, for det behövde rensas upp. Och i regel sköter man bostäderna ordentligt.

- Men under#tödstagaranda är det?

- Det är det. Och det har rotat sig sa djupt redan, så det torde man väl aldrig mer få bort.

- Ar hälsovårdsnämnderna intresserade för förbättrin gar här, doktorn?

- Ja, i högsta grad! I högsta grad!

Allting visade, atl här var ett #mna# slags folk, och själva understödstagal andan hade en annan karaktär än söderut. Därnere var klasskillnaden mycket mer u#yräglad och där. med blev fattigunderstöd en olidlig börda för självkänslan. Har liksom i hela norra Sverige var klasskillnaden icke pa långa vägar sa utpräglad, det fanns inte herrgårdar, slott, adel, betjänter o. d., folket kände sig som ägare till landet och betraktade industrin såsom inkräktare, och det iOrarAd# .Ir djDpe# av en demokratisk, att icke säga urgam- mal primitivt kommunistisk instinkt att få sin del av de förmögenheter industrin skapade, för detta folk blevo därför dessa understöd knappt understöd, snarare vad som rätt- mäti#t tillkom dem. Man bör nog ha denna skillnad i käns-

lo och föreställningsliv klar för sig, då man talar om un- derstödstagarandans utbredning särskilt i norra Sverige. Den är där en fnreteelse, helt och hållet vlisellsskild från samma löreteelse söderut. Om så fenomenet i och för sig därför blir mindre riskabelt ur landets synpunkt, det blir en annan

- Ja, mina herrar, reste jag mig, ska vi då titta lite på hur förhållandena gestaltar sig. Här i Värmland.

Och så bar det i väg. Vi hade kommit överens om att titta hl dels hos en väg- och divelseall:lelare, som begärt men ännu inte fatt fölbäLtringsbidrag, han hade ännu inte kom mil i tur, dels hos någon familj, som fatt bidrag, dels hos en #iktigt fattig familj och dels slutligen i ett typiskt nvtt al betal hem

KAP. X. Det klassiska Sverige.

§4. Landsbygdens revolution.

Doktorn hade rätt. Här var vanligt, och jag kan redan nu säga, att Mälaren, i vissa fall Dalälven-ty Uppland kan det allt vara si och så med och Västmanland är svart- måste betraktas som gräns mellan två bestämda huvudomrb- den av mycket olika renlighetsgrad. Fatligdom i den södra delen är nästan undantAgslöst detsamma som snusk, fattig- dom i den norra delen kan vara snusk men är det oftast icl.e. Nu får man naturligtvis icke hardraga detta omd hne, som baserar sig dels på ett ganska omfattande personligt erfa renhetsmaterial frdn ganska många resor i landet, dels pb läkarnas uttalanden, och provinsialläkarna torde vara de, som sett mest av hur folket har det; det är klart, att utpräg lad individuell renlighet paträffas i snuskomradet och lika utpräglrd individuell smlskighet i renlighetsomradel, men i stort sett kan man nog inte komma ifrån den indelning av landet, som ovan gjorta.

Detla gjorde också, att bostadsfärden fick ett annat för lopp och en något annan karaktär i norra än i södra Sverige. I södra Sverige gällde det niimligen i stor utsträckning nå

rgot, som ofta orsakade snusk#t: gamla bostäder, som be- f hövde ersättas av nya, särskilt i fallen statare, skogs- och jordtorpare, kort sagt lantarbetare, vidare finrummet eller finrummen, som av gammal tradition och på grund dela av uppvärmningskostnader och delb av Ljänarbrist fingo sta oanvända. I#'rågan om bostädernas uppvärmning måste på I denna grund bli den centrala frågan i det södra området, ty kunde bara värmefrågan - inte minst ekonomiskt - tillfredsställande ordnas, sba kunde det gamla finrumssystemet överge#, trångboddheten övervinnas och därmed snusket och överhuvud taget ett inrotat ohygieniskt levnadssätt arbetas bort. Ty, som herrskapet hört ur den ene provinsialläkarens mun efter den andre, värmeledning betydde samtidigt dusch, bad, ordnande av vattenledning och slask, W. C. och allt, vad man i vara dagar menar med hygieniskt levnadssätt. Kort och gott: allmän renlighet.

I södra delen var läget också i ett annat avseende olikt läget i norra delen. Bostäderna voro inte bara i regel äldre, de hade dessutom i genomeniLt flera men mindre rum. Det vill siiga, golvy#an i de undersökta fallen var ungefär den- sammn för boningsrummell i landets olika delar, med en median av något över 15 m2, men för smärl-e lägenheter var rumsantalet i norra delen, som sagt, milldre. Där uppträdde nu i stället ett alldeles nytt fenomen eller snarare två. Det första, att köken voro så mycket större än i södra delen, och det andra, att familjerna voro sa väsenlligt mycket barnrikare, Shltligen att takhöjden och därmed den 8. k. Iuftkuben likaledes var säsentligt större än i södra delen.

Sammanfattade man nu dessa statistikens uppgifter, fick man alltså till resultat ett sydligt område med flera men sma rum, med srnå kök och relativ trallgboddhet, ett nordligt omrade med lårre rum men stora kök och absolut trångbodd- het, emedan koncentrerad sa gott som helt och hållet till detta kök. Orsaken till denna trrmgboddhet var cckss kylan men varken bränslehänsyn eller tjänarbrist, förrän p# allra senaste tid, utan primitivt b!ggnadssätt.

Slutsatsen gav sig själv. I sydligare delen gällde det möj-

ligheterna att bringa redan befintliga rum till användning, och förbättringen av bostäderna där kom att gälla icke så mycket till- som ombyggnad, d. v. s. tillfredsställande grund och värmeanordningar med allt vad därav följde. I omöjliga fall hel nybyggnad. I nordligare delen gällde det icke bart; om. utan aven tillbyggnad med utökande av antalet rum, och i omöjligA fall aven dar hel nybyggnad.

Och voro i sydligare delen de rena bonin,,srummen det huvudsakliga problemet, så var dettA prohlem i nordligare delen: köket. Ty där bodde i stor utsträcknh#g sedan gamlr, tider helA fAmilien# och det hlnde hetyda tio personer och mer, medan huscl i övrigt stod kanske-som i stora för- mögllA bmldgårdar-med rader av rum i två våningar, inredda och möblerade eller omöblerade, ja, oinredda, iskallt, dött, avstängt.

I båda omradena gällde det alltsfa ändring, en radikal revolution i hela synen på vad en bostad skulle varA och tjanA till, hur den skulle vara ordnad och hur den skulle skötas. Och detta träffade folkets kanske djupast rotade lev- nadsvanor och innebar därmed en forvandling av hela synen pa livet, lÅngt mer ingripande an någon social eller ekono mi#k revolution intill vara dagar presterat men ytterst med den sedan hundra far fortskridande sociala, ekonomiska och icke minrt tekniska revolutimlen i landet och i hela den civiliserAde världen som historisk förutsättning.

Aven ur den synpunkten ställde det sig annorlundA med förhÅllAndenA i de bada huvudområdena. Det södra såsom mer jordbruksbetonat hade icke sammA möjlighet till snabb förvandling som det norra. DAr nere lago oerhörda kapital och värden i urgamla bostäder, och man kunde väl förstå både godsens och storböndernas svårigheter inför de nyr. kraven, i all synnerhet nar dessa sfagos i samband med jord brukets ytterst prekArA läge och än mer ovissa framtidsut- sikter. Med bAsta vilja i varlden kunde de inte bygga ideal bostäder, och det var bara en enkel gArd av rÄttvisa att, samtidigt som man pekade på missförhållandenA, också er. kannA all den goda vilja de visat. Revolutionen hade icke

gatt deras kanslor förbi, dessa hade åtminstone i mfanga fall of örtydbart glidit över från gammaldags snAv individualism dll en Allt stArkAre sociAI betoning.

I norra omradet, mer industribetonat och utan manghund- raåriga fastA traditioner i samma mening som söderut, kort rmgt, mer primitivt, motsvarAdes godsAgArna och storbönder- na av en enda makt: industrin, sa gott som helt och hållet nttryckt i trAvAru- eller skogsindustrins gestalt. Och om pro-

blemet i södra omradet ytterst var ett problem om förhål- # landet mellan godsen och folket, SÅ blev det i norra omradet ! på motsvarAnde satt ytterst ett problem om förhållandet

mellsn skogsindustrin och folket, och det var i sista hand denna förandring av problemstallningen, tack vare indu- strins större ekonomiska möjligheter, som gjorde, att bo- stadsfärden norr om Mälaren och i synnerhet norr om Dal- älven masle få och också mycket riktigt fick ett annat förlopp och en något annan karaktär än i södra Sverige, i det ekonomiskt siimre ställda godsägaromradet.

KAP. X. Det klassiska Sverige.

§5. »En sök ju hålle lorten borte. Sen så...»

Doktorn hade, som sagt, rätt. Redan hos den väg- och diversearbetare, som var första undersökningsobjektet, strå- lade inte bara renligheten utan en helt ny positiv och uktiv själsläggning fram än den jag nu sa länge vadAt i.

Stugan var liten och eländig men låg vackert med utsikt från en li#en höjd över en dalgång och fjärran blanande bergåsar, Den bestod av ett stort kök och ilmanför det en liten kammare utan eldstad. HAr bodde nu arbetaren och en hans syster samt hennes tre minderarigA barn.

Det stora köket, den lilla kammaren gavo ögonblickligen en första känsla av, att nu hade man det norra riksomradet i närhetrn. Likaså prydligheten i stugan. Och framför allt följande. Systern var borta, mannen var ensam bemma med barnen. Det, jag kan SAga genomgående hittills under resan hade valit, att ciceronerna: lÄkare, kommunalmatl, inspek-

tri-, sjuksyster fått ga omkring och demonstrera, medam stugornas invanare suttit mer eller mindre apatiska.

Här var det annorlunda. Mannen tog ögonblickligen lel ningen själv och visade oss omkring. Och! Märk det! Visade icke, vad som var uselt och eländigt, utan vad han gjort för att bekimpa och övervinno det usla och eländiga. Hjärtat flög i bröstet på mig. Detta var på något vis det folk, som i alla fall hyggL upp och gjmt Svelige. Vilken lättnad fram det olidliga trycket i Dalsland t. ex.

Hela stugan hade han invändigt tapetserat, han hade lim strukit spismuren, så att den var skh#arlde vit, i deu us!c lilla förshlkvisten hade han snickrat ihop ett litet skafferi och en liten garderob. Han hade skottat upp en jord#all kring husets yttersida för att hålla värsta kylan ute.

- Annars fryser en ihjäl! sade han.

Samma gamla melodi, me1l här bjöd själeu kamp och viljan blev stål.

- Ja, en måste, sade han, för annars mögler allt. Klä- derna bli blöte, sa det dryper om dom, om dom hänger pv, en spik prl väggen.

Han hade blommor i krukor i fönstren, blommor runt huset, blommor i rabatter och kantande vägen upp. Han hade reparerat potatiskällaren.

Han hade inte suttit med händerna i kors. Han hade hand- lat, inaripit, gjort något. Och han gav mottot för resten av färden. Han =ade:

Ja! En sök ju hålle lorten borte! Sen så...!

Här mötte Lort-Sverige, med andra ord, klar, medveten kamp.

Så sade han till kommunaHnannen.

- Jag tyck, en bordo kunne få till näste år.

stycken. Men ni får nng nästa ar.

- Ja, jag måste nog ha, för jag vage knappt elde längre, da det blåser, en ä rädd för soteld. Jag tänkte å mure själv, men de räck ju aldrig te, i fiol la jag på tak själv, det dröp ju genom gamle taket!

.lag tänkte på skogstorparn i Småland med ormamla o# h råttorna, och på kommuniste# i Dalsland med takpappen bängande ner i rummet. Om de skulle försökt ta i som dennel

Nästa stuga var än fattigare. Där var det ett stort kök igen och likaledes en li#en hammdle men dessutom ett oinrett rum på gavelm Man, hustru, sju barn, det attonde i full falt.

Jag fäste mig där vid en speciell -ak. 1 det oinredda is kalla rummet hade man hopat allt möjligt: ett skåp, en byra, em träsoffa, en järnspis på en underbyggnad av lösa tegel stenar; där fumms inga tapeter, men lällgs väggarna på Idädhängare hängde, ordentligt uppgalgade, olika slags klä. der, delvis i dräktpasar mot malen. Där lyste omtanke mitt i fattigdomen. Och där var fullkomligt snyggt.

Mannen var skogsarbetare, tillhörde med andra ord den grupp, som i regel rölde sig på gränsen till nedre kvartilen.

Jag frågade, för att få en bild från det nya omradet:

- Vad har ni senast haft för arbete?

- I skogen och i jomloluk.

- Och er inkomst i fjol, på det?

- Ja, kanske kom jag opp till 10() kronur i mindn som högst.

- Har ni hjälp av kommunen?

- Joo, det har jag.

- Hur mycket?

- Vi fick 60 kronor i vintras, kontant, till mat och 1.000 h!o hö

- Vad har ni för djur?

- En ko och on gris.

Vad vmo nu svårigheterna för denne man? Varför fick han inte bidrag att bygga färdig stugan? Jo, det var ett ycket typiskt fall. Han hade inte fastebrev på gardem Och varfvr? Också typiskt. Gården var egentligen del av ett

de emirrerat till Amerika. Han brukade nu deras del i emmanet, en femtedel eller två tunnland och ägde själv tYs kappland. Morbrodern och mostern voro döda, inga pap

per funnos. Dar stod han. Om inte kommunen på ett elleT annat sält kunde hjälpa honom. Till klar ägnhandling.

Detta fall gav alltså en inblick i en av de svårigheter, som kunna uppstå och ofta nog förekomma i samband med ut roiandet av det gamla Lorl-Sverige.

Annorlunda ställde det sig för industrins fasta arbelare. Sedan vi besökt den familj, som fått bidrag och byggt om sin stuga till den lypiska :Dvillan#, med korkmatta, diskbänk, vattenledning, slask, fabriksmöbler och hela den heminred ningsuppsäthling, som nu gör sitt segertåg genom landet oGh avlöser de gamla hemmagjorda möblemlD, kommo vi sa slut- ligen till ett nånra år gammalt industriarbetare egnahems omr8de, en hel liten arme av en- och tvavånings i vitt eller ljusgult malade hus, omgivna av grusplan, med gräsmattor, trådgårdsland, bärbuskar, fruktträd. Det Sverige, som nu endast står i varbrodd men som skall ge morgondagens Sve- rige dess grundkaraktär, dår den individuella smakförbätt. ringen steg för steg skall komma att tillfoga, vad som nu saknas: personlig prägel.

Ännu befinner sig allt i den första tillblivelsens primitiva och ganska kaotiska tillstånd. För att genom radion ge sven- ska folket en föreslällning om, vad som sysselsätter dessa nya små industriarbetaromradens tankar ur bostadssynpunlet, ordnade jag sa, att doktorn ledde en intervju med en dp Iik villaägare, anställd vid den närbeliigna massafabriken. Det var i ett likaledes typiskt mndernt arbetarhem, med samma korkmalla, samma fabriksmöbel, samma glädjande snygghet och samma nästnn skickligt genomförda komplelt opersonliga karaktär.

Intervjun började.

- Nå, sade doktorn till den allvarlige arbetaren-egnahemma reu, vi sutto allesammanb, doktorn, intervjuoffret, kommunal mannen och ululertecknad, i det med skrivbord, kopparrökställ, korkmatta och telefon försedda kontoret, ty mannen var också försäkringsagent, tidstypiskt nog, en med andra ord duktig, pri ma man, na, hur är det ordnat med uppvärmningen i det hä huset?

- Det är medelst Ego system. . # -Hur är det konstmlerat?

- Ja, det är en Ego-kamin, som är inmurad här i en öppen

tpis, och ifrån den är det rmlrat värmekanaler till de andra rummen.

- Blir det tillräcklig uppvärmning med det systemet?

- Ja, det har funt erat bra här.

- Vad eldar ni med?

- Ved.

- Nå, nir ni lägger in på kvällen, räcker det till morgonen

stt hålla vtrmt, att hålla elden brinnande?

- Nej, det gör det inte. Det längsta det räcker är tre och en halv timmc, och man måste ha prima björkved.

- Vem har hittat på det systemet? Jag vet mig inte ha sett det förut.

- Det är en flrma i l#arlstad, som kallas #Ekonomisk vär. rue#, men den har överlatit tillverkningen till Huskvarna.

- Så det är Huskvdrna, som säljer de här kaminerna?

- Ja, drt är det.

- Nå, hur är det med vattenförhållandena här i samhället da?

- Ja, vi har ju vattenledning i varje hus.

- Drogs det in, när samhället ordnades för # d år sedan?

Ja hruket ledde vattenledning till varje grund.

- på det viset! Nå, var kommer vattnet ifrån?

- I'ran alven.

- Såa! Så det är rena ytvattnet, da?

- Ja, det är det.

- Har det varit några olägenheter med det?

- Ja, d-t ar ju mycket smuts i vaunet förstas pd grund av flottoh#gar och mllddringar, som har fiiretagits i älven.

- Ja, det kan jag första. Nå, det har ju arbetats för att ni ssulle få bättre vatten Mar det lyckats? Ja, dom har djupborrat i bergeL här strax intill.

- Så att nu far ni ordentligt grundvatten från djupet. Blir 9# tillräckligt också'?

- Ja, vi beräknar G.OOO Iiter i timmen.

- Ja, det bör ju räcka.

- Ja, vi tror, det ska räcka till.

- I#iå, slask och sant, nrdnades det med slaskledningar sam- idigt som det planlades här'# Det lades väl ner samtidigt som attenledningen? Ja, dom drog fram både slask och vatten på en gång.

- Så det har ni i varje egnahemsvilla här?

- Det bar Vl.

- Nå, men det fasta avfallet från köket, da, hur har ni ord nat med det?

- Ja, det har inte varit någon ordning alls, utan var och er har ordnat på sitt sätt.

- Det har väl blivit därefLer också? Ja, det kan man säga.

- iAlrllkar ni hd lårar all lagga det i, eller brukar ni lämna sophögar här omkmng?

- En del har lerar, och en del har vanliga sophögar ute på marken.

- Då flyger det väl omkring papper och smörja och blir fullt med rattor och flugor'# Eller hur?

- Ja, det är helt nnturligt, att det följer sådana olägen heler med.

- Nå, det här väl bättre nu, när ni lår ordentlig ordningt stadga här.

- Ja, vi hoppas väl, att det ska bli det.

Nå, avträden då, bur har ni ordnat med det? Har ni W. C. här? Inte år väl det vanligt, inte?

- Nej, det finns inga #V. C. utom i två hus.

- Jasa, inte mera! Och det kunde ni inte nrdna, samti#ligt sum ni fick avlopp. Har ni avlräde i samband med uthusen, da'? Ja, det har vi.

- Har ni ordentligt med tunnor och cementgrund?

- Nej, da!

- Vem tar rätt på dyngan, då? Tar ni den själva till landen?

- En del tar vi själva, och en del tar bruket upp. Jaså, så ni gödslar här på era trädgårdsland med det?

- Ja, vi använder dot blandat med torvströ, förstås.

- Men det blir väl ganska otrevlig lukt? Landen ligger jn gansha tätt inpa.

- Inte är det sa synnerligen trevligt att handskas med s8nt där. Naturligtvis.

- Nej, jag kan första det. Nå, ni l-ndde fnrr med familjen i en av de gamla barackerna. 'I'ycker ni, det har blivit niigon skillnad, när ni nu har fatt komma i eget hem'#

- Ja, det är jo helt naturligt, att det blir stor skillnad.

- Vnd var värsta olägenlletelna där? Det var väl, att ni var många grannar. Var det lyhördheten?

- Det var, som sagt, många grannar och nlägenheter av flera slag. Det var ju dragiga bostäder, ohygieniska, gamla, förfallna.

- Så att ni tycker det är bra mycket bättre bär. Na trivs alla llär med det nya, da?

Bild 28. Gamla stathus, Värmland.

- Ja, det ser då ut i alla fall, som om de skulle trivas,

- Och sant smittar väl av sig? Dnm b-irjar väl bygga lite var här på land6bygden. Har dom kanske rentnv gått och tittat pd hur ni byggt här och fatt det bättre?

jn, fnr all del, #Iet har dom nog gjort. Det blir man ju naistan Ifagligen, att befolkningen här omkring tycker, att drt hrjr villasamhället äl så skiint, så au dom nästan är smatt avundsjuka.

- Ja, då far man vara glad åt avundsjukan, dål

Det var första kontakten med det Sverige, som tack vare industrin håller på att vära fram inom landets enorma skogs- omrede.

KAP. X. Det klassiska Sverige.

§6. Fridolin i verkligheten.

Nu steg vägell upp mot fjällen. I Skåne hade fruktträden blmDmat ut, då vi lämnade landskapet, i Våstergötland mötte h de# sista vlitsipAporna# niir vi nu snsade in i ö#re Dalarnn,

avlägsna, sedan sig allt mer niirmande och sig all# högre resande bergåsarnas Loppar att glänsa i vitt. Sverige är i sanning ett otroligt rikt och skiftande land. Här dökn vi ner i djupa dalgångar, där strida älvar brusade, de paminde om Auvergne i Frnnkrike eller om vissa srhweiziska och norska landskap, det var heln små världar, okända för övriga landet, och scdan vi passerat en högsta oändlig myr på 450 meters höjd, rullade vi nästan oförmodat ner på en leende högslätt av täL bebyggelse.

Och vad fanns där av intresse? Ett par saker. Den första: ett intryck av, att här existerade icke fattigdom, här klarade sig alla. Jag frågade läkaren och den obligata kommunnl mallnen enligt det fastställda formuläret. De skrattade.

- Diskbänk! #lask! Vattenledning! Har fumlits i tjofem år. Värmeledning. I full gång.

- Eldas med ved, eller hur?

- Ved! Ah nej! Koks! Det vill säga ved om dagen, koks om natten, om dom är små. Dom stora bara med koks.

På något sätt blev jag häpen över detta med koks bnr uppe i fjällen. Men - det fanns ju järnväg, och virket gic till annat

- Nej, om det är nanting man kunde påpeka, sa är det att den vanliga drag- eller vädringsventilen i väggen int är omLyck# här. Det kommer in för mycket knll luft gelmn dem, även om dom är stängda, när Lempernturen ute sjunke Dm vintern till -30° C. Nu, då man får in värmeelement batter man rörventil över elementet i stället och får på de viset ren och samtidigt uppvärmd luft. En annan sak: ful och felaktig funkis har trängt sig in, helst med dubbl hölnfönster. Passar oss inte alls. Vad som skulle behöva vore helt enkelt en byggnadskonsulent eller helst en sak kunnig på smastugeomradet. Inte några arkitekter. Dom he. griper ingenting och driver bara folk att bygga över sin tillgl#ngar. Ja, sen behöver vi ingenting. Här klarar vi oss bra

Det var den manhaftige Fridolins land jag nu kommi till, det var från första stund tydligt. Men dalntasen sk man .aldrie riktiet tro. Han är DrodukLen av en eammal

! hetlig och i sig själv förankrad by- och sockenkultur. Han

r som alla dylika gamla kulturtyper vass politiker och full

de dödas ben, och jag började snart ana, att i detta

lendskap, sai beroende av turistindustrin, ville man inte gär-

Då li#gå ntagra brister i bosta#si#ånseenl#e.

Men I sjå'va verket är speciellt norra Dalarna av Svemges

mnn p8 över.nllt, och värre ju lä#lg# uppåt Inndskapot man

Bild 29. Förfallen gård, alltjämt använd. Dalarna.

enhetlig och i sig själv förankrad by- och sockenkultur. Han ar som alla dyllka gamla kulturtyper vass politiker och full av de dodas ben, och jag började snart ana, att i detta landskap, sa beroende av turistindustrin, ville man inte gär- na vidgå några brister i bostadshänseende.

Men i själva verket är speciellt norra Dalarna av Sveriges Iräbebyggda delar den för ögonblicket utan gensägelse mest forfallna jämte Tornedalen uppe i Norrbotten. Inget annat landskap ser så trasigt, lappigt och eländigt ut som just Dalarna. OdegQrdar, stängda hus, ja, stängda byar stöter man på överallt, och värre ju längre uppåt landskapet man kommer Nedat Hedemora-trakten komma så de stora bond- gårdarna, närmast påminnande om Norrlands, speciellt Häl- singlands. Vad som inte minst bidrar till detta intryck av förfall är dels, att så stora massor av gårdar äro grå. Det skulle icke spela någon roll, om Itela bygden var gra och dessutom av samma enhetliga byggnadstyp, men nu är det fatala, att en hel mängd gårdar rödmålats, och det gör, att de era delvis förfallna. delvis honraaade hnsen framträd#

dubbelt tydligt och verka som helt enkelt övergivna, kastade pa sopbacken. Vidare har på senare år tillkommit en ovan ligl sjaskig kakbebyggelse, närmast i s. k. Hagalundsstil, sa atI det ser ut, som om man på konkurslealisation k#ipt upp hela lager av utdomda kakar från Stockholms värsta fölstäder. Intrycket blir så myckeL starkare, som ju bebyg- gelsen i Dalarna är mycket ht, som det finns sa ulycket #ackert kvar sen gammalt och som slutligen själva landska- pet är sa monumentalt, att det helt enkelt direkt fordrar en värdig bebyggelse. Annars straffar del med att skoningslöst fram#häva bristerna, framhäva slarv, likgilLighet och förfall.

Vad man emellertid kanske flämst fäster sig vid, är, att Falun gått oerhört framat på senare ar och kringgärdat sig med en tät och gedigen nybebyggelse. Bollänge likasd, och inte minst Säter och Hedemora, som länge statt stilla. Grun- den till denna utveckling ligger i en pahglig industriell ex pansion, och man har det bestämda intryckeL, att motsätl- ningen i landskapet är motsättningen mellan en stigande industrialisering och ett bortdöende av gammaldags omöjliga jordbruksformer.

Det är »Fridolins lustgard#, som håller på att vittIa bort, ett fabrikernas och ett det rationaliserade j ordbrukets Da- lalna står för dörren, och det är inte alls sagt, att Dalarna um femtio år är ett turistland som nu eller en Stockholms- murarnaa tillbommade fädernegard. Det är snarare troligt, att det då bar rensat bort det nuvarande förfallet, bygg upp en ståtlig jordbruksindustri, koncentrerat sina olika fa briker och icke som nu är kluvet mellan gammalt och nytt utan definitivt bar vänt blicken mot framtiden och mot ut. nyttjandet av de rikedomar, som naturen lagt i dess hand.

KAP. X. Det klassiska Sverige.

§7. »Vi försöker ju hålla ordning på bästa sätt.»

Jag hade ett intryck av, att denna rörelse redan var i gång, och kanske var det på sin plats, att just här i Dalarna,

L # la norr= oml-adet. demokratin rnte är en

övertygelae utan den urgamla livsformen, jag på allvar skulle möta den folkliga självstyrelsen i dess mest uppen- bara form.

Vi sitta i ett stort prähigt ämbetsrum. Utanför: en väldig krattad grusplan, blomrabatter, två flyglar, höga, majestä- tiska träd. Fn gammal vit kyrka, en bygah med faluröda gårdar, och bortom alltsammans en stor, bortblånande Dala- slätt. Det är representanter för kommunen, det är en repre sentant för industrin, det är doktorn, och det är församlings- systern .

Jag tar först kommunens ombud.

- TlTur har ni det egentligen här i Dularna? börjar jag. Det iörsta jag Tick höra i landskapet var, att ni reder er själva, och jag fick det intrycket, att ni här inte har samma fattigdom och svårigheter att kämpa mot som i södra Sve- rige. Ar det riktigt?

- Jo, nog ä hä kanske ganska riktigt. Men vi ha väl int himmelrike här, precis för det.

- Da är det väl bäst att ga igenom vanliga tagordningen. Vi tnr tjänarfrågan först. Den visade sig i södra Sverige lik- som uttränga alla andra. Hur är det med den här?

- Som överallt.

- Ni kan hlte fd folk till hushållsarbete och inte till jordbruksarbete?

- Joo, hä kanske vi kan få. Men dom dug ju inten- ting till.

- Finns det hlte l,ingre duhig ungdom i Dalarna?

- Jo, för all del! Men dom går till industrin och till städerna.

- Nästa fråga: värmeledning. Hnr ni det här?

- Ja, i alla nya hus.

- När började det?

- För cirka tio ar sen.

- Vad är det vanligaste antalet rum i smärre lägenheter?

- TT d rum och kök är no det vanliga. Både för gamla h n#= #rdrd#Tr. MeD bönd#rnri h=r ju i re6cl tro rllm

- Men inte alltid?

- Ncj, visst inte.

- Och finrummet?

Jo, det finns kvar, fast det kanske minskar med värme ledningen. Men finrummet, det går inte bort, inte.

- Är det en social rangfråga här också?

- Jo jo, män!

- Köken, då? Stora?

- Va en sak. Största rummet.

- Men minskar det inte, då rumsantalet ökar?

- Jo, det gör det. Det blir inte större, kanske till och med ibland mindre än dom andra.

- Men man upphör att ligga där?

- Visst.

- Men brukar det till matrum?

- Det gör man. Vad har man för värmeanordning, da?

- Från spisen i mindre bostäder, från källarn i större.

- Och bränslet?

- Ja, bönderna, som har skog, eldar med ved, dom andra med koks. Alla, som måste köpa bränsle, tar ju koks, för det är ju billigare och bekvämare också.

- Badrum?

- Jaa, för all del, det har vi allt börjat med här i Dalarna.

- Hos bönderna?

- Joo män!

- Dom andra, då?

- Njaa! llä kommer val!

- Så har ni skafferier, garderober?

- Jaa! Hä... hä... ä... usselt, mestdelen. Men hä kommer väl!

- Vatten?

Den frågan var som en signal.

- Hä ä no fint, hä!

- Hur rå?

pa femti meters djup, och nu är det sa, att här i var kommun, sa är det kanske 15, ja, kanske högst 20 procent, som har egna brunnar. För resten har vi vattenledning. I hela Da Iarna har dom nog antingen vattenledning till varje gard, där dom har tryck från berg, eller så har dom vattenled ning för hela byn eller sa för flera byar. Men vi har för halva kommunen. Och det är bakteriefritt. Det pumpas upp och magasineras i en bassän,r och så går det ut i socknen. Till hur marlra gallial? Ja, 70 ska det väi vara.

- Det var enastående! Och kostnaden? 80.000 kronor.

- Det var inte småfisk, det...

Ja, men si, hä ä int nog med det, int. Vi planerar en utvidgning, sa alla gardrrr eka fa.

- Till vilken kostnad?

- 110.000 kronor.

- Alltså summa 190.000! Nästan oppat en kvarts miljon.

- Joj o män!

Sa det är med andra ord ett rent kommunalt vatten- verk mitt härute i en ren jordbrukarbygd.

- Jo jo, män!

- Är det socknens hälsovirdsnämnd, som har ordnat detta? Då är ni aktiva i den?

Då kom det stolta svaret.

- Ja, om vi få srija't själv, så kan det nog hända, att vi försök hålla ordning på bästa sätt!

KAP. X. Det klassiska Sverige.

§8. Från industristathus till arbetaregnahem.

Så var det industrin, och här trädde nu läkaren in. Själva industrirepresentanten blev sedan ciceron.

- På Iretti ar, sade läkaren, har en genomgripande för vandling ägt rum inom Bergslagets industrier. Vid Domn- arvet bodde år 1#0.' av dess arbetare 70 procent i enrums- lägenheter.

- Alltså: ett rum och kök?

- N-j, bala kök.

- Bara kok? Inom industrin? net var ju sämre än för statalna i södra Sverige.

- Bara kök, och den dåtida sämsta lägenheten var en om 13 personer i ett dylih kök. Det var mLm, hustru, man- nrrls bror och 10 barn. Mam#en och brodern arbetade i skift, sa att de endast voro turvis hemma. I#Lt av bamell var idiot. Dessa kök hade varken vatten, avlopp eller elektrickt ljus.

- Då fingo ju dessa människor leva siimre än djur! Fllor hur?

- Nu har 20 procent fortfarande bara ett kc;k men med vatten, avlopp, elektriskt ljus, och med högst 3 personel i rummet. Det är i regel sådana rum, som ej kun-lat biggas till andra, erempelvis vindsrum i tvåfamiljshus, och de som bo där, brukar vara nygifta eller också gamla pengionärer.

Av de övriga bo 60 procent i ett rum och kök, 20 procent i två rum och kök. Inom den sista kategorin finns det sa en del, som har ett kallrum dessutom.

- Finns kasernsystemet fortfarande!

- Ja. #ven därvid har stora förändringar genomförts. I de stora kasernerna hystes förr upptill 16 familjer, nu högst 1(), alla med isolerad egen ingång. Men den väsentliga för- ändringen ligger dock däri, att medan för 30 #r gen alla arbetare hystes i bolagets bostäder, är det nu endast 35 procent, som bor i dylika, medan 65 plocent har bostäder utanför bruksomradet, egnahem, som de antingen äga eller hyl-a. Det finns i detta nu över 800 dylika egnahem, som staten förmedlat till dessa arbetare genom bolaget, och vär- det på dessa egna hem beliiper sig till något över 2 milj. kr.

- När började denna förändring?

- 1908. Och nu ber jag att få påpeka följande. Jag har under dessa gångna tretti ar tack vare oGh som följd av dessa förändrade oeh förbättrade bostadsförhållanden kunnat kon statora ett ständigt bättre hälsotillstånd, särskilt genom minskning av tuberkulosen, som sjunkit med 50 procent. Bergslaget byggde ett sanat#rium ar 19#7# uteslutande för

sitt eget folk. Det räknade 28 platser, som ögonblickligen belades. #r 1933, då landstinget övertog sanatoriet, funnos dar endast 7 patienter från Bergslaget

Vad jag vidare skulle vilja påpeka är, att känslan för personllg hyglen ökat genom de förändrade bostadsförhål- landena. Man böljade strax att ordna det mera hemtrevli#t för sig, skaffade gardiner, bättre möbler etc. Bara två rum I stållet för ett gjorde det ju strax trevligare i hemmet för en barnrik familj. Och skulle jag som läkare uttrycka nal-ot önskemål, sa vore det: bort med de kagerner och mångfamiljshus, som är kvar. Det bör bara vara enfamiljshus. I början av egnahemmens tid fruktade arbetarna, att de skulle bindas och bli ytterligare beroende av arbetsgivaren, men denna fruktan är nu helt och hållet borta, inte minst genom att arbetarna organiserat sig sa starkt, Vad jag vidare skulle önska som absolut krav är, att det ska vara två rum och kök dels för skiftgaende arbetare, sa ntt de kunna be- redas ostörd vila, dels för familjer med vuxna barn, sa att flickmlla f,# bo för sig.

KAP. X. Det klassiska Sverige.

§9. Ur barns och spenabarns mun

Allt detta lät ju, som herrskapet märker, alldeles förträff- ligt, men det fanns ännu ett vittne kvar: församlingssystern, en högrest, kraftig dam med en blandning av vänlighet och bekymmer i blicken.

- N#u#, syster! sade jag så till sist.

- Jaa, svarade hon, det är bara en enda sak, jag vill säga. Ingen kan göra sig en verklig föreställning om, hur oerhört svart de sma hushållen har det. Jag menar, de, som bara har ett rum. Dom är alldeles förtvivlade. Många gånger. I synnerhet niir barnen bli lite större. I all synnerhet f I ickorna .

- Menar syster då ett rum och kök?

- Nej, bara kök, författarn! Bara kök! Som är så van- ligt här.

- Har syster något sådanl ställe att visa?

- Många. Men jag vill sa gärna visa ett annat. I alla fall. Ett, som är så sv#rt.

Där hade jag nu köket, det norra områdets stora problem.

Inspektionen tog vid, kavalkaden av bilar: radiobil, kommunalmannens bil, journalisternas bilar, den vnnliga ruden susade i väg bortåt bygden.

I en sandig skogsba#ke und#r skyhöga tnllnr 1..6 # all- lig stuga, där väntade syster, som fnrit lore. Där bodde nu en familj om 11 personer, man, hustru och 9 barn, i kök och en kammare, som knappt var mer än en skrubb. JoTden var 15 nlnnland, vartill mamlell arrenderade 2. 1 amiljen bade 6 kor, 1 häst, 150 höns och 300 kycklingar

- Titta! sade syster. Här ska nu elva personer rymmas. Och se här! Ska människor tvingas ha det sa? Bara för att dom är fattiga.

På gården var en vanlig stege rest framför köksfönstret upp mot en lucka ovanför detta fönster. Jag frågade vad det be#ydde.

Det är trappan till vinden! svarade mannen. Hä ä nästan livsfarligt.

Barnen slodl runt om. Sex pojkar, tre flickor. Äldsta flickun var 15 ar.

- Det är, som ni sa, vände jag mig till en av kommunal- gnbbarna. Det är inte himmelriket här i Dalarna än. Inte riktigt i alla fall.

- Hä ä no int det! Men hä ä no ingenstans.

Jag vände mig till den äldsta flickan.

- Nå, va vill du helst?

- Jä vill se Skåne och dom som ä fatti där, jä ha hört om dom, och jä undra, hur dom ha det.

- Vi kan fara vidare nu! sa kommunalgubbarna.

KAP. X. Det klassiska Sverige.

§10. »Int ä hä nå å tala om!»

. De vBle bara visa mig utmärkta gårdar, speciellt en. De präktiga gubbarna.

- Vi ska visst titta på den, sa jag, och det sku bli in- tressant. Men först vill jag se det sämsla, ni har att visa. Jag är inte ute för att beundra utan för att söka hjälpa dom, som har det svart. Och för att undersöka alla sidor av den här saken. De radslogo.

- Joo, no finns det usselhet! sade de. Hä göre no! Och körde mig till några sma stugor, som lago i utkan- ten av en by och voro hyreslägenheter. Men om jag nu under resans lopp blivit förhärdad av allt elände jag genom- vadat eller om det var tomheten i stugorna, den rena luften, avsaknaden av smuts, snusk, allt slags lump, som gjorde det, alltnog jag förblev tämligen oberörd. Men själva funno de tillståndet upprörande, och främst gällde det de otill- fredsstä!lande anordningarna mot kylan: dålig grund, daliga golv, daliga fönster. Deras upprördhet var dock snarare av moralisk än av hygienisk natur.

Sa kommo vi då till det de verkligen ville visa, en om- byggd bondgard. Och jag förstod dem. Det var en mönster- stuga. Två rum, rymlig hall, ljust och luftigt kök samt tvättvrå på nedro botten, två rum, lika rymlig hall och bad- rum, ordentligt badrum som i en stadsvåning, uppe. Där skul!e nu W. C. insättas. Stora, luftiga garderober, stor mat- källare, fuktfri och fin, stor källare för värmeledningspanna. Vatten, slask, ordentlig diskbänk. Rummen ljusa, luftiga, med bra möbler, korkmatta.

I övre hallen satt gumman vid sin symaskin och sydde flitiet. Gubben, född 1862, visade oss omkring, stolt men fåordig.

- Nå, va har det kostat? frågade vi.

- Hä ha kosta... Ja, int minns ja hä!

- 3.000? 4.000?

- Ja, no gick hä åt, no!

- Räknar ni egna arbetet också, da?

- iiäe! Huga da!

Men # Och ett helt modernt inrett hus om fyra rum, badrum, W. C., värrme, det var ju häpnadsväckuude. Det låg

mitt inne i en typisk hopgyttrad dalaby, med gamla längor av logar och härbren ront om, längs bygatan, med £rukL träd på gårdsplanen, med älven nedanför och en annan by mitt över vattnet.

Det var det nya Dalarna, det nya Sverige, försiktigt ma kande undan det gamla, viixande som en blomma ur det gamla Lort-Sveriges gödselhög. Jag omfamnade den präktige gubben, och han smaskrattade och sa:

- Ja! Int ä bä na a tala om!

KAP. X. Det klassiska Sverige.

§11. Aftonstjärnan och morgonstjärnan.

Och sG kom slutligen turen till arbetarbos#äderna vid den väldiga industrianläggningen, där sotiga torn och skorstenar bolmade ut sina väldiga rökmassor över den omgivande jord- bruksbygden.

Det var en hel arme av hu-, uppdelade på regementen, kompanier, troppar, halvtroppar. Det var gator och tvär gator. Det var omraden inom häckar. Det var områden ute i terrängen. Det var en hel liten rtad, en hel liten värld, ett av de största industriverken i landet. Över det hels vilade något av stämningen ur Zolas böcker, snarast #Tra. vail», kanhända.

Det sämsta pn ninde omedelbart och osökt om statboEtä. derna i Skåne, det vill säga där dessa voro som bäst. Rum. men voro överallt pÅ nnrdsvenskt maner .stora, höga i tak med vida, höga fönster och riklig både luftkub och ljustill. gång. Man kom upp för en enkel trappa till en naken farstu, trädde in i köket, och på var sida om detta lago rumrnen. Ciceronen skakade på huvut i början.

- Inte bra! sa han. Allting beror i alla fall i sista hand pa individen och i synnerhet på hustrurna. Hur man än ordnar och anstränger sig.

Jag lade märke på ett par ställen till käppar med silver- krycka, mindes skogstorparen i Södermanland, i dessa första sämsta bostäder stannade Lort-Sverige envist kvar. Det var nå#ot.förgf#n#et öv:er #dem..

Bild 30. Husgytter, Dalarna.

,vfen sen! Sen kom Villa-Sverige uppdykande, och då ljus-

nlen i de bastå hade Inan d s t man Vattenled# ing och slask dlskbank, centralvärme, tvättställ med rinnande vatten kork matta på golvet. Väggarna i köken voro oljemålade, modernt enfargade i en ljus, glad ton.

- #k ni nöjda? frågadt jag.

- Jaa, d#!

De olika barackerna hade olika namn. En hette Stjärnan, sag jag, och det föreföll mig, som om jag på dessa timmar gatt från en sjunkande, primitiv världs aftonstjärna till en ny och bät#re världs morgonstjärna.

Skulle jag få se solen på himlen?

Vi få väl se!

KAP. X. Det klassiska Sverige.

§12. »Jag har inte sett en loppa på två år.»

Detta var smabruksbygd och industri, så kom storbonde-

m Iänest ner i söder. Där sitter iae en tidie moreon hos

doktorn, en jovial sydsvensk, jag tror skaning. Han säger korl och gott:

- Jag har aldrig varit i så bra dlslrikt som detta. Jag kan inte säga annat, än att allting faktiskt är bra. Ta ren- ligheten till exempel. Jag har inte sett sa mycket som en loppa på två ar. Det enda fallet var en döende, som blev uppäten av loppor, di bestamla sög blodet ur honom, sa atl han dog. Han hade en hel arme under täcket. Men det var elt enastaende fall i alla avseenden. Nej, renliglle#en här ä

perfekt, som i hela norra Sverige.

- Hur förklarar doktoml denna renlighet?

- Jag kan inte finna någon annan förklaring än sommar- stugusystemet, som innebär, att man om varen flyttar ut i sommarrtugan och i samband därmed underkastar vinter- stugan en grundlig rengöring och vädring.

- Del ekonomiska tillståndet här, da?

- Folket är burget, klokt, sansat, prähigt.

- Gar jordbruket verkligen ihop i dessa bygder?

- Tja! Man har ju inte bara jorden. Det är ju dessutom arbete i skog och gruvor. Ibland kan det ju sitta lite trångt. Som en sa: hade jag inte sag och kvarll, ginge det inte ihop. Men di har alltid nat, som hjälper upp'et.

- Tjänslefolk, da?

- Tja! Gift fo!k kan man nog få till jordbruket men inte ogift. Di går som vanligl till städerna och industrin.

- Men bostadsförbäthingen har man väl genomfört även här?

- Givetvis!

Och jag lyckades komma i kontakt med en ledande stor pamp i bygden och pumpa honom. Där var jag i en av dessa väldiga träbondgårdar, som liknade slott. Hur olika de sydsvenska bondgårdarna med deras mörka, gärna fuktiga rum, låga i tak! Här voro rummen jättehöga, i detta hus om två våningar, med stora palmer i paradrummen och andra växter som sma träd. Solen sken in genom llöga fön ster, på tavlor, broderier, silverpjäser. Det var som doktorn

Men på det spartanska kontoret väntade mikrofonen, och den får nu Dalarnas röst. Vi hade resonerat om bostadsför bättringsbidragen och om faran, som även här visade sig hota, av en a!!tmer växande understödstagaranda.

- Säg, i en refl jordbruksbygd som den här, kan man säga att de här bldragen har varit till godo?

- Det har dom naturligtvis varit. Dom har gjort mycket star nytta även om rena jordbrukare endast i undantagsfall har fått del av dem, men även i en ren jurdbrukssocken som här har vi naturligtvis en massa mindre stälien, smastugor, som har varit i underhaltigt skick, vi har från biirjan försökt att ta de sämsta, och jag tror också, att nu har bostadtbeståndet blivit väsentligt förbattrat, aven om naturligtvis en del återstar att göra.

- Men det har i alla fall skett en bottenskrapning?

- la, det har det.

# å, men sag, dessa som nu har fatt bidrag, har dom använt det på ett fornuftigt och bra satt? Har det blivit plan massigt gjort?

- Ja, det får man nog säga, i stort sett. Vi har ju förbökt fttt planlagga det sa ordentligt som mujligt och även att kontrollera vederhiirande. Men det är ju också en mycket viktig sak, att det sker, man hur ju en hel del exempel pa, att en mindre planmassig f#irbattring av en gård nastan kan ftirhindra en ordentlig färbattring.

- Ktn jag få nagut typiskt exempel på ett sådant fall?

- Ja, jag kommer sarskilt ihåg ete fall, där det var fråga om att furbättra en -tuga med ett egnahemslall. Det var försiag uppgjort, att grunden skulle omses, sa skulle stugan diktas oeh bradbekladas och vidare skulle muren rivas. Men diL tyckte ve- derburande, att det var fiir omfattande arbete, sfi slng man briider på stugan, och det andra fick vara, med påföljd, att det ar betydligt svarare nu att få en verkli# forbdltring till stånd, som dock på grund av grm#dförhåDandena och murons åaliga beskaffenhet inom kort mPtste ske.

- Det var ett bra exempel, for det visa#, att det inte bara gsiller det yttre utseendet, utan att det heia gors gediget från början. Men å propos gedigenheten kom jag att tänka på en smlan sak, och det ar denna. De, som av det allman-la få bi- arag, hur är det, har d#ml någon känsia av ansvar för vad dom har fatt och for vad dnm skall göra?

- Ja, det är lite svart att svara på rn sidan frtga Jag tror.

att; regel är dom mycket tacksamma, den omständigheten, att dom fatt ett daligt och ruekligt hem förbättrat och sny#t och trevligt gör ju, att dnm känner sig Llada och tackcamma.

- Jaha, men...

- #fen det är nog så, jag har ju inte nat on annan erfarenhet än från den här socknen, men det är i alla fall tydligt, att drt är sym1erligen viktigt, att dom verkligen på allt sätt bibringas en känsla au ansvar för vad dom far. För rljest kan det gd sa, att doln bara vill ha och vill ha.

- D. v. 9. att det kunde skaya en ännu större och knnhan#a farliLrare understödsmentalitet, än som redan finns här i landet.

- Ja, det kanske är fara värt.

KAP. X. Det klassiska Sverige.

§13. Om att dö i köket.

Från det självmedvetna Dalarna till fiskarstugorna och de gamla bruken i östra Uppland, i Roslagen, det vnr som att gd från Fridolin till Albert Engströms Hösterman men också till Karlfeldts förfäder, de gamla mästersmederna.

Och hur te sig nu egentligen förhållandena i delLa av en sådan poetisk nimbus kringsvävande Roslagen? Ja, det Rosla- gen, som persnnifierats i Hösterman och som alltjämt spokar i de vanliga lögnaktiga filmerna, det finns ju inte. Roslagen har på senaste tio al genomgåLt en grundlig fölvandling, tack vare den omständigheten, att fisket organiserat3 och att avsättningen av strömming på Stockholm äntligen har ordnats.

Härute i skären fick ja8 till ciceron en präst, en skärgårds präst, en fiskarpräst, en sjömanspräst, en karl hela dan. Det gladde mig, mer än jag kan säga, att konstatera hans intima kännedom om folket därute på öarna. Jag vill här begagna tillfället att nämna, att även i ett par andra fall representanter för kyrkan, i Värmland och i Ångermanland, visade ett livligt intresse för undersökningen och stor för- trogenhet med folkets liv och svårigheter, vilket jag dels genom brev från dem och dels genom tryckalster av deras hand, som de vänligt sände mig, hade tillfälle konstatera.

och kyrkan, som nu stirrat sig blind på sin lilla evighets- navel och blivit en saltstod som Lots hustru på kuppen skall åter en gån r måhända fatta och följa #människosonen>>

Mitt besök på Roslagskusten koncentrerades till Gräsön utanför Oreglulld och dess kringliggande skärgard, där ett kärvt men duktigt folk lever och arbetar.

- Vud SOIIl pr-iglar denna skdrrrård, snde ntin r icelon, medan motorbiltell földe oss över fjärdal, genom smala sund och oprh kade, grundul:lpfyllda, tlringa farleder, dar endast dessa skärgfirdsbor hitln, det är naturligtvis i första hand tranerboddheten. I b#alna har marl anda till # rurn och kök på nedre botten och så två rum på vinden. l#fen Llols dessa rikliga utrymmen känger man ihop sig i köket. Där ligger barnen och sover, medarl man har köket orn k# äl- larna fullt av skötar och fisknät, som man sitter och repare rar. It#ommer man in i ett sådant kök #id den tiden på dyg- net, står luften så full av damm från garneL, att man knappt ser. Och i detta damm ligger barnen och sover. Men sa finns det också mycket tuberkulos på ön.

Här hade jag nu i dessa prosaiska ord Roslagen i verklig- heten. Det var litet annat än »Svarte Rudolf» och »Galle Sche#vell», det!

Vidare!

- Forsmarks bruk ägde förr denna ö men överlät jor. den till Svensk Jordförmedling, som tvingade de gamla tor- pare, vilka sutlit där i mån ra år, att mot mycket hiigt prio kcipa torpen.

- Hur kunde dom tvinga?

- Jo, det var mycket enkelt. Dom hotade dessa torpare med, att om dom inte löste ut torpen, sa skulle de saljas till andra. på det viset pressades priserna opp.

- Kan kyrkoherden ge mig några siffror?

- Ja, fdr all del. »TCol i#- Koks#> har ju, som herr Nord- ström vet, sen gammalt ett kol- och oljeupplag på ön, mitt emot Oregrund. Området är två tunnland, som bolaget hyrde. Nu tvingade Svensk Jordförmedling bolaget att köpa, som aaiigt under hot, att det #mrl.lls bku71e # va9 if#.in pl.llSen,

och be8ärde 25.000 kronor. Men som bolaget inte var en maktlös ;orpare, lyckades det pruta ner priset till 17.000 kronor, som betydde, for en fullständigt värdelös strand- remsa, beslaende av nakna klippor, bullersten och salld, 2 kronor kvadratmetern eller högre än högsta markpriset i oregrund. Vidare! Till kyrkan skulle Svensk Jordförmedling sälja etl stycke mark riktigt billigt och to6 1 krona kvadral metern. I Öregrund, i stadens yttre delar, betalas marken med 50 öre.

Där hade jag återigen det verkliga l#oslagen och till på köpet det fosterländska A/B Svensk Jordförmedling otan alla dekorationer i gult och blått. Kommer herrskapet ihåg torparen i Södermanland?

- Hur är annars det ekonomiska tillslåndet i denna skärgard?

- Det har undergalt en fullständig förvandling tack vare fiskets organisation och motorn, d. v. 5. genom att motor- batar nu användas i fisket, vilket gör, dels att nattens fangst omedelbart kan frahas in till Oregrund och dels att den därifrån på lastbil ögonblickligen kan skickas till Slockbolm. Vad denna förvandling nv det ekonomiska läget härute i skärgården betytt, kan herr Nordström förstå av följande. En fiskare på en av öarna hårute lanade till redskap och batar 2.000 kronor. E:fter ett år var han skuldfri.

- Har nu detta förbättrade ekonomiska tillstånd inverkat på bostadsförballandena här?

- Ja, det är ingerl Ivekan om det. Hela skär#arden har rustats upp. Husen har reparerats, nya ladugårdar, nya sjo bodar har byggts.

- Vattenledning, till exempel, hur ställer del sig med den saken?

träffade vi en källader, och nu är prästgårdens vattenfråga lost. Vi har pump i köket och utmärkt, friskt och baherie fritt vatten.

- Ar vattenledning vanlig?

- Nej, det kan man inte säga. Det finns ju på en del stallen, med pump i köken, men de flesta har dock brunnar pa gårdarna.

- Avlopp, da?

- Ja, det finns på de slörre gardama. Dom mindre kastar ut om knuten eller bara från köksbron.

- Värmeledning? Det finns väl ända inte härute i havet

- just därför att Imr skulle det behövas?

- Jo, för all del...

- Verkligen! Det var ett glädjande tecken på vakenhet.

- Joo, da! I alla nybyggda och i en hel del reparerade gårdar har man infört dels rökslinga från spisen, dels vär- meg8ngar.

- Skafferi, garderober, källare, dass, då?

- Det är nog alltjämt efter, alltsammans.

- Köket, da? Det är väl stort?

- Ja, i synnerhet om bostaden bara bostar av ett rum och kök.

- Barnrikedomell, då?

- Ja, det måste man säga, att härute i skärgården är det eller har alminslone hittills varit ovanligt barnrika familjer.

- I genomsnill?

- från fyra till fjorton barn. Men nu förefaller det, som om man börjat i de allra yngsta familjerna att begränsa barnantalet. Men för de äldre gäller alltjäml den gamla regeln: barn och ar, alltså ett barn varje ar.

- Vad beror begränsningen pa, da?

- Ja, folk rör mera på sig, far höra. Öregrund ligger in till. Sommargästerna. Tidsandan.

Sa blev det besök i tre gårdar, den första alldeles i havs- kanten, inkrupen i en vik, med förrädiska slenar i inloppet, s#yddad mo# havel av hlg sko,,, och hela platsen klippig och så stenig, att när solen sken på den magra havreakern glitt-

Bild 31. Roslagsnatur

rade stenarna i akern som tusentals onkronDr, tolvskillingar och tioöringnl. Su var det skälg.#dens heliga träd: asken, en smutsig lagLild med viildig gödsclhög och #uppen galande hogst på den, en v2ildig källare av slen som en verilallel krutkällale, tärkt med spLIrlLak# och två boningshus, ett äldre och mindre, ett nyare och n.',got större, båda riida men av färgade av leen, sol och vind. Så sjol#od i strandell natur- ligtvis orll invid drn: gist#ull med fjällign .kötar, #iltnnde på tork, ## # barkalna gulprickiga av gnllvivor. Sverige sa mycket marl kunde begära! Det klassiskA Sverige, sådant det goms i vart hjärta!

Och den klassiske svenskert stöLte jag också pr, just här, i den rätta miljön.

Ilnn stod i d#ll kdsen, en kraftig, solbränd ung man. In- väntande oss. Kyrkoherden sade:

- God dag, Andersson!

- God dng! svalade luln. Och fi#erade oss, inte säl#kil inbjudande.

SL1 förklalade kyrkoherdell ärelldel. Da stelnade Andersson ytterligare och sade mölkt men samtidigt hingande fram ett skrntt:

#lå, men om jag förhjöd herrarna att komma ;n, da! Vad sä,rer herrarna om det?

- Se sa! Se sa! skrattade kyrkoherden tillbaka, o(h vi skämtade litet.

- Ja! Det äl ingen hemma! Och det ser så stökiat ut i stugan!

Det spelnr in; en roll! sade jag. Det spelar ingen roll! Vi ska bara se på s jälva anordninr anla.

- Ja. Kom, då!

llade inte kyrkoherden varit med, hade jag inte bala inte kommit in utan antagligen akt från platsen fortare än hickt. Det är inte bara engelsmannen som menar: my home is my castle!

Vi ghlgo allts.l in i det större huset. Det blev en överraek- ning. Irttset rar 3 -#. år gnmmalt, med ordentlig farstu, kök och t#å rum nere, ol-dentlig vintlr#ldypd upp till dvle boue(l,

'där man ordnat för likaledes två rum. Det var linoleummst lor överallt, kakelmurad spis i köket och rymliga skap, ett ordentligt skafferi under trappan upp till övre botten. Och sa: värmegångar i köksmuren, somma princip som för Ego- systemet i Värmland och-rostfri diskbänk! Vattenledning! Slask! .Sa ser det nutida Roslagen ut.

I det mindre huset hade man bilden av äldle Liders bo städer. Den stora muren, det enorma köket, soffor runt väg- garna. Men i bada husen snyggt och med alla tecken på över gång från äldre primitiva anordningar till nya, mer män- niskovärdiga.

Detta ställe hade nu varit torp mlder Forsmark men fri köpts, och i samma stund hade man böljat rusta upp.

- Klart, då det blir ens eget!

I den andru goirden vi besökte, hade man en äldre typ med enormt kök, kakelmurad spis, men varken vatten eller slask, och så pass gammaldags, att man hade briidstänger kvar i taket, fast nu köpte man bröd i stan. Det nya här var vär. megångar från spisem

Det tredje stället, det var gamln fattiga, eländiga Lort- Sverige i all dess glans. Man, hustru och tio barn i' ett minimalt kök och än mindre kammare# kläder och blöjor överallt, blandade med bitar av limpa och olika slags mat- varor. Och så en anhlg, en ganska stark aning dålig lukL.

Har ni fatt förbättringsbidrag? frågade jag.

- Ja, lantmätarn har gjort förrättning, upplystes det, sa nu har han (d. v. s. agaren, som var borta i arbete) fatt f aste.

Här stod det gamla Sverige och tittade på mig i gestalt av dersa små bleka ungar, vindögda och harmynta. Allt det, som skulle bort, måste bort och en dag skulle vara borta.

Sa här mindes jag tillståndet överallt från min ungdom. Nu reste det sig som beklämmande undantsg.

Och så sitter jag med provinsialläkaren och en kommunal-

befolknings liv. Jag vänder mig först till kommunalmannen, en allvarlig jordbrukare från öarna:

- Berätta litet grand om, bur ni har det på Gräsön. Hur har skolbarnen det där egentligen?

- Dom har lång väg till skolan, en hel del av dem. Ön är fyra mil lång, och det finns sju skolor på hela området.

- Ja, då måste det givetvis bli så, att många får lång väg. Hur pass kan den längsta vägen vara?

- Kring en halv mil.

- Och om vi tänker oss på vintern, när det är snö ocl# kallt, hur pass lång tid tar det da?

- Det Är väl en timmes promenad för en del, det vill säga två timmar fram och tillbaka.

- Det är en ganska bra bit, det!!

- Det är det.

- Nå, om man tar det allmäneknnomiska tillståndet på ön, hur kan man säga, att det är?

- I'ör närvarande är det val tämligen gott.

- Befnlkningen bestar ju mest av fiskare, som samtidigt är jordbrukare, inte sant?

- Jo.

- Nå, men bland dessa jordbrukare-om man tar de större #ordbruken - klarar dnm sig bra?

- Ja, det gir dom.

- Och de mindre da?

- Ja, dom klarar sig tämligen gott# dom också

- Men det finns ju en hel del, som har friköpt sina jordbruk hor är det med dem?

- Dom har ju lite mer besvärligt med ekonomin

- Dom är skuldsatta naturligtvis?

- Ja, det är tydligt.

- #fen å andra sidan, när dom nu fatt sina jordar fria, är dom väl mer intresserade av att rusta upp sina ställen också?

- Ja, givetvis, att dom lägger ner mer på en sak, dom äger, an på ett arrende.

- Det är riktigt.

- Ja, det är det.

- Nå, om dom har det svårt, så det är ju ett ganska karskt folk därme - ra vånder dom sig ju inte till kommunen inte? Eller hur?

- Det är högst sällsynt, att dom gör det.

- Dom vill sta på egna fötter.

- Ja, det vill dom.

Det är fint. Men nu har dom ju fatt hjälp också av fisket, strömmingsfisket.

- Jaa! Strommingsfisket har varit mera givande på senare f r.

Dtu är väl giv( Lvis hernende därpa, att de har skaffat sig klafrigare motorb-irar och nya ledskap?

- Ja, nahlrligtvis.

- sa har väl ock#ii den har organisationen av strömmings halldeln spelat in? Ja, givetvis.

- - Så att rlet hlalt er dnm mer och mer på fotter.

- Ja, det gor det vi#st, det. Sa vander jag mig till provblsialläkarell.

Nå, men sag, om vi ml ser på Gräsun ur läkarsynnullkt och sarskilt de har bostadsf(irhållandena# vad aager do om saker. na, da?

- Det är ju k#ikl t, .om är det viktigaste rummet i bostaden. Dar arbetar man, och dar Cover man. Bitrnen ocksil?

Jr, drir sover av«n barnen, oftast delar dom #amma lliidd eller säng.

- Det ar inte bra, det.

- N c;. Allt nnnat.

- Nå, men lillkammarn, da?

- Lillkammarn ar ett mindre mm bredvid, eom dom ofta har eldatad i, ihland inte, och nar det inte är någon cldstad där, blir dm ju kall och nennd och fukLir.

I';aturligtvis. Na. men när dnm nu sitter och arbetar, sär. skilt pd vinteraftmlrlli, då sker det ju i kokell ucll .lii har dom blne fiskredskapen, skötar uell nat? Inte sant?

- Skutar och nät. och del dammar mycket och forbattrar inte alls Blften på något sätt, tvärtnm. och då far bamlen sova i detta damm?

- Sova och andas in der, just det. ja.

- Jag tyckte, jag hurde kyrkoherden sa. att det var mycket tbc ockca?

- Det har kanske snarare varit. Det finns vissa gårdar metl tbc men kanske inte #iirskilt mycket mer an i andra trakter av Sverige, h-or jag.

- Jaså inte.

- Nej, det tror jag inte, man kan säga. Numera.

- Nå, men bur är det, ifall människor nu blir sjnka därute och kanske li#ger för döden, far dom vistas i köket likafullt?

- D.i ligger dom fnrtfarttllde kvar i köket, ligger där sjuka

- Bland alla de andra?

- Bland alla de andra. #len dom ar vana vid det, och dom tycks inte hda av det, dum tycks inte ha någon onskan att fa ro oc avsklldhet utan tycks trivas där.

- Tillsammans med barnen?

- Tillsammans med barnen.

T#ll sist vällder jag mig till bägge tv(i f-ir att få en sam manfattning.

- Nå, men s#ag mig, bägge herrarna, nog får man väl ha det onskemalet ända, att det borde bli battre med dessa bn#tads förhållanden härute i skargården. I#len hur skall det bli? If ur anser ni, herr Bettersson, att det skulle kunna tånkas? Hur är bostadsbeståndet i sig sjalvL?

- Bostadsbeblrindet i slg självr, säger kommlmalmannen, ar nog inte sa daligt, men det ar en olagenhet, att folket samman tranger sir i ett enda rum, och det är köket.

- Nå, hur skall man kunna tanka sig-vad anser du, att man skulle mira at den saken?

- Ja, svarar dnktoml, i de här sturre gårdarna finns i all- manhet utrymmen, som dom helt enkelt inte tillvaratar.

Då skulle man kum#a säga, att huvudsaken det första ste ge sku c vara, att dom helt enkelt tillvaratar det utrymme,

Vilket duktorn besvarade Illed ett bestämt: -Ja.

Men vilken bild @v icke detta lilla samtal av hur livet gestaltar sig än i dag u#e på Sveriges landsbygd!

När man ser framfor sig, hur dessa människor, medan stormen llrusar i jatteaskarna ute kring knutarna, sitta i kö- ken, dar dammet från skötarna förmörkar luften, under det barnen snusa och hosta, hopkrupna tillsammLms i sofforna, och mitt i allt detta en döendes siskt rosslingar blandas med snarkningar, snusningar, torr hosta och stormens entoniga brus i kvällen, då förstår man kanske, att ännu är inte Sve- rige det fullkomlighetells rike, som många vilja inbilla sig själva - och andra!

KAP. X. Det klassiska Sverige.

§14. Om slavsinnet i det klassiska Sverige.

Färden gick vidare, och nästa morgon, en strålande vår- morgon, stilla och het, sitter jag på ett gammalt bruk i nord-

Bild 32. Småbrukargård på gränsen mellan Uppland och Gästrikland.

ligaste Uppland, i ett s-alt, skuggigt rum, medan de väldiga gamla trädan prassla utanför. Runt om: gamla karaktärsfulla hu-, en fläkt från Sveriges storhetstid. Men doktorn säger tolrt:

- När ett trähus är över hundra ar, är det omöjligt att reparera. Det hänger nästan pÅ väggarna. Allt är förstört av kyla och fukt, skevt och vint, sprucket och genomskinligt. Jag kan ge exempel på vad detta innebär i praktiken. I en gård här lutar järnspisen i köket sa pass, att det är svårt, att inte säga omöjligt, att grädda ordentliga pannkakor. De blir tjocka vid ena kanten, nästan ingenting vid den andra.

Och att hålla kylan ute i sana hus, det är omöjligt. Men det centrala problemet i hela bostadsfrågan är och förblir dock, i ett sa pass kallt land som Sverige, att skydda män- niskorna mot hylan. Att det ska fimlas bostäder, där det ska

frysa vid fönster och dörrar, så att där blir rimfrost och sedan köld i hela bostaden, det är värre än något annat. Sen tna vatten, biutrymmen etc. etc. vara si och sa, huvudfrågan är i alla fall kolden. Bemästrar man den, då bemästrar man lätt nog allt annat.

- Hur är det med den saken här på trakten, da?

- Ja, lantbrokare, som följer med sin tid, inför värme- ledning i allt större utsträchling, inle minst därför att det är arbetsbesparande, vilket är ett tvång nära nog i dessa tider.

- Alltså lika svårt med tjänstefolk?

- Naturligtvis! Katastrofalt är enda ordet.

- Och vad slags värmeledning?

- Bade från spisen och från värmepamla i källarn. Och i samband därmed inför man allmänt badrum. I,iksom W. C., ganska snällt.

- Trangboddhetell, då?

- Inte så farlig. Barnantalet sjmlker ju hastigt Nere i 50 procent av vad det varit.

- Ohyran?

- Inte heller farligt. Folket är skötsamt. Förekommer i ett och annat hus. Överhuvud taget är det rätt bra här. Man ordnar vattenledning, till exempel arbetarna här vid bruket av eget initiativ i samförstånd med bruksledningen. Nej, vad smll är besvärligt vid de här gamla bruken, och det har natur- ligtvis varit bestämmande också för kringliggande bygder, det är billtrymmena: skafferier, garderober etc. etc. Man har till exempel allmänt fullkomligt oventilerade skafferier med bara cirka en halv kvrdratmeters golvyta, med ojämnt och sluttande golv. Likadant med garderober. Nej, det skulle vara ordnat på det viset, att landskommunerna skulle få bygg- nadstekniskt och byggnadsekonomiskt sakkunniga ledamöter i hälsovårdsnämnderna. Annars blir det mer och mer omöj- ligt att få en ordentlig lösning av hela bostadsproblemet. Och i stället för att som nu lata privata byggmästare verkställa Imdersökning av bostadsbeskafrenheten, skulle man tillsätta bostadsinspektör. Det har mall gjort till exempel i Väster- norrlands lan, med my#ket gutt resultat. Så skulle natur-

lig!vis h-ilsovaldsdislrikten göras större, helst skulle varje län ha ett särskilt olgan för bostad3fragor med konsultativ karaktär, medan kommunala bestämmanderätten bibehölls. För hälsovärdsnämnderna kan nog övervaka utomhushygie- nen, men i rena bustadsfragor stal dom självklart fullstän- digt handfallna.

Här återkom nu samma huvudsynpuukt som hos så många provinsialläkare i sydligare Sverige. Fast litet mer speci- f icerade.

- Mell! SLI dl det en sak lag vill säga! slng nu doktom näven i bordet. Det går inte i längden som nu med dessa bostadsförbättringsbidrag. Vi blir alldeles olyckliga till sist genom den fullkomligt ka#dstIolalt tillväxande understöds- tagarmenlalitetell Den enskilde kommer till sist utt sitta där med händerna i kor3 och Llta husen fdrfalla. Han säger bara: lat dom fölfalla, ju förr far vi hidrng nv det alhllänna! Vart ska det egna initia#i#eL #ill sist ta vägen!

- Ar doktorll emot des#a bidrag?

Tvärtom! Ingen#ing har bety#t en sådall uppryckning av landsbygden på senare ar .om dessa bidrag, och man måste allvarligt hoppns, a#t de fal- fortsälld# rmen, men, men

- under mer moraliskt tillfred33Lällallde och an3var3krä vande former

Samma sympdnkt nästan överallt. Och vilka skulle kämla förhållandena bättre än dessa män?

#ag gjorde en hastig rond geno2l1 bruksbostäderna. Det var gamla, i marken delvis nersjlmkna hu3, pläglade av län- gesedan gLmgna tiders byggnads3ätt och där, som en liten pigg gumma påpekade, med en glimt i ögat, fyllningen på vinden över kökstaken #>övelgåLt till hundraarigt dammr. Det #ar mörkt, kallt, fuktigt och dragigt. Vackert utifri#n, med den långa raden vita lliya hus under tegeltak, i skLIggnn av hundraariga träd! Men inilran!

l#n mlg arbe#arllusmor i en lägenhet, som ej reparerats sedan 1925, klagade:

- Nej, här är särnre än en lagard. Hur vi eldar, sa kan vi inte få varmare än 10 å 11 grader pL#I molron, och då eldar

Bild 33. Bondgård, Gästrikland.

vi änd.i hela dan Men va ska man begära? Här finns ju mga trossbothlar, golven är uppruttna, det är mögel överallt, oc I genom vmdstrappan går all värmen upp till kalla vindell.

# tt i allt detta: en liten unre i en barnvagn. Blivande reumatiker! I dylika hem udlas de som i veritabla folksjuk- domarna3 drivbänkar. Den stora allmänheten säger: a9ch! lite golvkyla gor väl ingentint! Del har vi väl alla yrövat! Man ska inte pjaska så förtvivlat! Och framför allt inte klema bort folket. Vart ska det då La vären med Sverige? Men när debetscdlarna komma och man ska betala arligen högre skatt till de ständigt värande sjukhusen, då later det annorlunda. Om man vande sig att in3e sambandet mellan bristen på för#gande sjukvård och sjukhusets tillväxt, så skulle man kanske, för den egna p#ens skull, bli rasande ivrig att få både bra h# hrn valtenledning, bra värme, bra golv, bra skafferier och garderoher, bra badrum eLc i hela landet. Här famB det nu också bra bo3täder. Men det val befälets och förmännens. Men även arbetare få reumatism och njur-

lidande etc.! Sjakdomen går inte efter rangrullan. Skadar kanske inle att, i e;,et välförstått intresse, minnas det!

Men bönderrla? Hur de börjat förbättra, därom hade dok- torn redan yttrat sig.

Men hurudana voro de? Därr#m yttlade sig nu en man, vilken i sin dagliga plaktiska gärning Imder decennier hafl att göra med dem, och han gav följande skildring, som han var vänlig nog att tala in i mikrofonen.

Jag vände mig till honom med orden:

- I en sådan här bostadsundersökning kan man ju inte bara syssla med sjalva bostaderna och så att säga frigöra dem från människorna, utan det ar ju manniskorna, som i sista hand är huvudsaken, och nar jag nu är här uppe i norra Uppland, skulle det därför vara mycket intressant, om jag kunde få höra, hur mentaliteten hos landsbygdsbefolkningen gestaltar sig hår. Om vi då först tänker på bönderna, hur är dom egentligen?

- Ja, det är ett arbetsamt folk men inte särskilt affars- betonat.

- Och lite konservativa?

- Mycket konservativa.

- Nå, men denna konservatism, som ju anses utmärkande för upplänningarna, kan den sägas sta på något sätt i samband med godsen och de gamla bruken, som legat här uppe i sekler och ligger här fortfarando?

- Ja, det vill säga, det har ju alltid varit strider mellan den självständiga bondebefolkningen och bruken, och det har möj. Iigen gjort sitt till, att dessa biinder har blivit sa konservativa och obojliga.

- Nå, men dom, som har varit i beroende då av decsa bruk och gods?

- Ja, det ar stor skillnad mellan dessa kategorier av bönder. De bander, som har varit unller eller beroende av bruken, dom är mera-hm-snälla, sa att säga, och tillgängliga.

- Men kanske också mer osjälvstandiga?

- Ja, mycket mer osjälvstandiga.

- Man kan första det.

- Det går inte ur dem på flera generationer...

- Det ar alltså en alldeles specifik mentalitet?

En slavbetoning...

Slavbetoning?

- Ja, en slavbetoning, som ligger i själva olodet.

- Det var mycket intressant att hrira. Nå, men säg mig nu,

vi har ju även andra katrgorier ute på landsbygden, vi har jn den direkt kroppsarbetande befolkningen, till evempel de sa kallade diversearbetarna. Eller om vi först tittar pd bönderna, hur bor dessa bonder, sr,m ar skapade på detta sätt? Har dom stora kok och kammare eller kanske flera rum? Bor dom i koket?

- Uteslutande i köket,

- Och nar dom bygger, ur vilken huvudsynpunkt bygger dom?

- Dom bygger uteslutande med tanke på bröllop och be g#avningar.

- Inte på det vardagliga, praktiska livet?

- Inte ett spår på det vardagliga, praktiska livet,

- Ganska egendomligt. Och vistas i köket?

- Tranger ihop sig i köket.

- Så där matte bli en egendomlig atmosfar.

- Den ar fruktansvard! Dar ligger sjuka och döende. Dar lagas mat, och alla sysslor blir utförda i kiiket.

- Nå, om man nu tänker sig dessa arbetare, jag talade om, hur har dom det, da?

- Den kategorin arbetare, som bor spridda ute på lands bygden, det är alltså diversearbetare, som inte har standigt ar- bete utan oregelbundna inkomster, deras bosattning går till på det sattet, att dom köper sig ett litet ställe för en kanske 1.200- 1.500 krr,nor, och drt ar naturligtvis en umlsel bostab, och följ- aktligen lever decsa mnnnisknr på en mycket lag niva.

- Så har vi alltså en kategori till, och det ar dom, som ar hetar på bruken. Där har ju det gamla statsystemet varit i flor förr, sa kom det bort! Och bur är det nu?

- Förra hösten återgick de flesta bruken till statsystemet,

- Så att dom betalar in natura?

- Ja, arbetarna har en viss kontant lön, och så har dom in natura, och det har medfört, att dessa arbetares ekonomiska stallning har forsamrats.

- Det vill säga, dom är tvungna att själva försålja dessa naturaprodukter, i den man dom iate förtär dem?

Ja, det dom inte förbrukar själva, måste dom ju sälja, men vid försåljningen kan dom naturligtvis inte få ut de priser, som varit beräknade vid avtalsuppgorelsen.

- Och därigenom Sirlorar dom?

- Därigenom blir dom faktiskt lidande.

- Vad skulle jag bäga - nå, men sa finns, firmodar jag, även här som på andra håll i landet den högst akuta tjanare- frågan?

- Ja, det är ett svårt kapitel för homlerna, och det bar ju redan medfört, att rätt mdnga g2rdar bjuds ut till salu, på gnmd ar att man inte längre orkar med ckötseln. Alltså en bondgård, där det bara flnlls man och hustru, som saknar bam, för denn är det helt enkelt mllöjligt att fortsätta bruka sin gård.

- Kan jag få något exempel på e#t sådant fall?

- Jag var inne på en gård härom dagen, där mannen var 70 ar och bu#Lrlul 65. Dom hade 18 klavbllmlna djur, som denna hustru skulle sköta. Och när man kom in i köket, visade det sig, att det aldri,, var tal om att någonsin disk.l, ulall det porslin dessa två gamla at pa, det fick eta dygnet om på bordet.

- Och hela aret om, kanske?

- Ja, även det.

Aldrig diskat?

Aldrig!

- Och dttta berndde pa, att man på landsbygden inte kan fa tjänare?

- Ja, för gårdar, sum ligger litet avsides och särskilt ute på öarna, för dom är det faktiskt omöjligt att få tjänare.

Med denna bild hlLrnverad i själen lämnade jag det klasiska Sverige.

KAP. XI. Det nya Sverige.

§1. En brist i nationalkänslan.

De# var med den mcst ulpr#jglade känsla nv nyfikenhet, som jag körde in i nedre Nonland. #rån Upplandsgränsen i söder till ungefär Västerbottensgrällsen i ilorr ligger, vad man väl närmast kan karakterisera som Det rlya Sverige, det Sverige, sorn främst genom skogsförädlingsindustrirls frammarsch under senaste trekvansseklet och genom sitt i samband därmed starkt utvecklade kommullikationssybLem förvandlats frdn en fattig okänd lalldsort först till ett sju- dande kolonialomrade och slutligerl till en levande del av Sverir e.

horr om detta n#a Sverige struicker sig sa ett nnnal um rade, som i själva verket representerar nästan halva landets areal, Västerbo#ten, Norrbouen och Lappland, och som till allra senaste tid befumlit sig i samma läge som tidigare nedre Norrland: att icke br,traktas som en le#ande del av nationen utan som nugot främmande, att icke säga obefintligt. på senaste Lider har så, genom utvecklingen av de stora norr- bottniska eller Inppländska järnmalmsfälten, genom utbyg- gandet av kraftverken i detta omrades väldiga älvar och kanske allra mest genom Boliden och upptäckten av likartade ädla malmfyndi rheter, även det omradet kommit inom natio- n#ns intresceram, och däruppe har man sa fatt Det nyaste .,#erige, utan tvivel ett stort och ytterst betydelsefullt fram- tidsland, där utvecklingen lör närvarande går fram med sturmsteg, knnske mer än någon amlans#alls i landet.

Men ntt hela dem#a väldiga utveckli-g till Lrots de nämn- dn bdd.l omradena dolk icke änml tillerkän#s full jämställd-

het med det södla och det kla##iska Sverige, därpa fick jag vid utarbetandet av planen för denna bostadsundersökning ett slaende bevis. Menin en från uppdragsgivarnas sida vi sade sig nämligen vara, att undersökningen icke skulle sträc- ka sig längre norrut än till Norrlands sydgräns. Jag förkla rade mig nnder sddana villkor förhindrad atI ata mig upp draget, och planen .indrades då till att omfatta även Norr- land. Detta land är alltså icke ännu tillräckligt känt, ty endast bristande kunskap kan förkklra en så fantnstisk tanke som att i en riksundersökning inte lata det komma med.

Kan nu vad jag i det följande berättar öka den konkreLa kunskapen om Norrland, då skall färden ha lämnat sitt inte minsl viktif,d bidra6 till vdd planen i grund fasyftat: en all- rnrin nationell väckelse, en fördjupad käm#eLlorrl orn vissa sidor av dagens Sverige.

KAP. XI. Det nya Sverige.

§2. Ett koncentrat.

Man kan inte gärna tänka sig en mer monumental och karakteristisk infart till en landsdel än stora kustlandsvägen vid Alvkarleö och vid Skutskärsverken med utblieken mot Ftottenllavet. I det imponelande kraftverket, i de skvhöga, rökbolmande fabriksskorstenarna och i den vida utblicken mot huvet, där de trä- och massalastade fartygen stäva fram, har man som en Det nya Sveriges fanfar. Man känner, att man åker in i n-igot, som skiljer sig fr,ln andra, sydligare delar av landet, och man fylls ögronblickligen av intrycket, att här är det icke jordbrukeL, som dominerar oeh överskug gar människorna, utan industrin.

Men hur oeh med vilket resultat för folket? Det var den stora frågan, oeh på den skulle nu bostäderna ge svar.

Odet har fogat det srl, att just vid ingången till detta nya Sverige ligger ett av de allra största industrisamhällena i hela landet, ett mönster#amhälle, oeh dit giek nu färden närma#t. Detta samhälle, som sedan 1860-talet uppvuxit krineg en värld#berömd indu#tri, vars mörka fabrikslängor

och massor av sotiga skorslemlr resa #ig ur ett idyllish, björk#irat land#kap, och sorn nu är landet# största köping, : räknar inom #jälva sarnhället 1#1.000 invanare men, enligt uppgift, om alla kringboende, som mer eller mindre äro förbundna med köpingen, tillräknas, uppåt 18.000 männi- skor, det vill säga lika många som i en medelstor svensk industri- eller handelsstad. Man imponeras på vägen dit av bebyggel#ens utsträckning i form av :lya »villor» längs der permanentade landsvägen, det är en till synes ändlös rad av nya, ljusmLIlaLle hus, olikt allt arlnat i Sverige, inte mirlst därför att husen förefalla placerade mitt i vildmarken, un. der skyhöntr talklr, bland upprivna, snoende trädrötter, mitt i gru#baekar och bland brate oeh vindfällen. Det verkar Amerika, nybyggarland. Men sedan, när man aker ner i sam- hället, metl debs breda asfaltgator, des# Idnga, lumrniga bnu- levarder, dår gamla välvårdade träd ge sh#gga, med des# öppna plntser, dess moderna villakvarter, dess parker, dess sportomrdden, dd häpnar man. Det är som ett valfärdssam- hälle i F,ngland eller I rankrike, icke minst tack vare de gamla praktfulla lovtraden.

Na! Jag sitln hr>s läkaren. Han #itter framför mig på bordshörnet i sin långu vila rock.

- I detta samllälle, säger hLm, har man helt enkelt hela det w#Ldem#a Sveriee srlrn i ett koncentrat

- Ar det så utmarkt SO-II Inan säger? Fn rtsa som denna gör Cll ganska skeptisk.

- 'Pja! Det är Ihide mycket bra och myckeL ddligt.

- Jag var häl f(ir alta ar sen, och utvecklingen tycks ha varit oerhord. Jag har det intrycket, att det ar två alldele# skilda världar här, en gammal, stagnerad, en ny, komplett formlös. Som nu möts.

- Det är riktigt. Samhället befinner sig, liksom hela lan- det, i en utpräglad tran#formatinnsperiod. #ad som karakte- riserar rlet ·ir tre saker och sl;tningam#a mellan tre huvud- intressen, först och främst: irldostriledningen#, i andra rum- met: köpingens, genorn dess komrrlunala organ, och i tredje rummet: den hrirrgliggande b#gdens, Irpresenterad i dess

Bild 34. Samhälle, Gästrikland.

befolkning, som är anställd i hldustlill. Ser man nu bostads- frågan har ur dessa huvuds#npunkter, sa kan mnD konsta tela, att industliledrlirlgerls intresse koncentrerar big på att bibehålla kmlLroll over sina egna gamla bostäder i samhal lets centrum, och detta intresse sammallfaller med arbel.lrnas, därfor att rlom #ill ha tillgung till dessa bostäder p-i grund av deras billighet, enligt avtal. Hyran är nämligen bara cilka 20 kronor per manad för ett rum och kök.

Sa kommer köpingens intresse. DeL skar sig med dessa bada intressell därför, ntt ca länge centrum på det siiL#et behärskas av industriledningen, sa kan ingen omplanering av det ur alla möjliga synpunkLPr ntillfredsställallde centrum eller citypartiet äga rum.

Detta sakernas tBletand har nu framkallat två fenomen. Dels en HSB-behygqcl#c av mångfamilj6hus inom sam hället, dels hela den egnahemabebyggelse utom samhället, surll helr l#uldstlrirrl lade rnälke till PLI viinen hit. Ty denna

L bebyggelse måste ske ute i periferin, längs de stora utfarts

vägarna eller, vilket kanske är bättre att säga, län#s de stora

infartsvägarna till samhället, och så berör det kringliggande

bygd. Och vad är ml karnan i hela detta tillstånd? Jo, det

innebär i plahiken, att industrins gamla säkra arbetarstam

får stamla fredad ii#en vid lågkonjunktur, skyddade sdsom

bolagers lL#resgäste#7 medan alla i perifr rin vid Ihgkon-

junktur i första hand kastas ut i nrbetslösbet, och som just

dessa genmll skuldsattnirla för de nu# de m#ist( byqga har

sämre ekonomi, träffar hela den stelnade organisationen av

bebyggelsen, allts5 i sista hand hela den föraldrade city-

Bildningen, just denna stora grupp av dem som ha arbete

och bostäder hiir.

Problemet ur bostadss#npuqlkt och därmed ur allmän- social, ja, man kan säga allmän-ekonomisk synpunkt är med andra ord i detta samhälle fr.imst cityfrågan. Kring det pro- blemeL grupperar sig alla andra. Och det prohlemets lösning är, som herr Nordström ser, rastlast. Det är ställningen här. Och därför svarado jag på herr l#ordströms frat a, att här är inte sri utmårh som det utmalas.

Vad nu beb#ggelsen, den n#a vill sägn, angår, sa är att malka, att den senasle. alltjämt pagaemle högkolljunkturen fört fram en mycket strlrk egnahemsrörelse. #lan bygger sny?gt. Och bra. Och det äl inte ett tmllt yttre skal som förr, utan det hyggs ordentligt från grunden...

Ilär hade jag förmånen att iå två läkare till ciceroner, och just då #i hunnit sa l#i-gt i rliskussionen, intl-ädde läkaren n#m#rn tV.L qem)m diil-rem Han hade landsbygden p.i sin lott.

- #lin livligaste iistunrlan, sade han, vet herr INordstrtim, :ad det är? Jo, att helt enkelt få bränna upp alla garnla möjliga hus. Och här är för- dj-t! Det äl- hela den enkla mningen! Vilket han konfirmel-ade med ett knytnävsslag i bordet.

- och det är inte bara här. IJtnn i hela lalldet. Fast folk

vill se salming(n i nnsiktet, och tidningarna tiger. Allt

bet#del- n jAot, fi;rtigs ju I S#el-ige av i dag. r;irl#.qtt# an jnle. är-en häl; på landsbygden?

- Jo. Fol all del! Mau förbättrar och förbättrar. ledning införs i alla moderna egnahem.

- Har man värmeslinga?

- Nej. Den räcker inte till i detta klimat. Här kallt. Den är bra i soa'ra Sverige. Man har värm.#,#....#, eldad med koks. Vatten tar man från brmm med hydrofor. Vidare har man ofta duschrum, äverl badrum, i trakter när mast samhällena. Och slask söker man ordna. Grmlden är bra i alla hus, som bygr#ts på senaste femton år. I hus äldre än så har man in ra biutrymmen. Inga sorn helst.

- Inte skafferi? I-te garderob?

- Absolut ingenting. Herre Gud, va skn man begära av bönderna, då de äldre arbetarbostädernr. här i aamhället varken har förstuga, skafferi eller garderob?!! Och vad gör man nu pri landsbygden här umkring? Jo, genom den fenomenalt ökade folkmängden här i samhället och de omö; liga bostadsförhållandena har bönderna gjort om sina som marstugor till byreshus, vinterbonade-heter det åtminstone som hyrs ut till arbetrre bär.

Han lyfte bada bänderna över huvudet, rev sig sen i haret, tog sig om pannan:

- Här är en enda röra! Det är alltsammans. Och vad är det värsta av allt? Som vi läkare ser och förfasas över, men som industrin saknar förutsättningar att fatta, att ens se. Jo, det är rasförsämringen, som vi har över oss som ett spöke. Och vad blir följden? Understödstagarandans fe-no. me na-la tillväxt. Jrg snger er, herr Nordströrn: det är inte tbc eller åderförkalkning, som är värsta folksjukdomen i Sverige, utan understödstagaralldan!

- Kan man här, då herrarna talar om rasförsämringen, konstatera något samband mellan psykiskt defekta eller de bila och daliga bostäder?

- Om!! Men det värsta är dock den mentalitet, som tar sig uttryck som till evempel dessa. I regel uthyr alla egma- hemmare övre botten men endast till familjer u#m barn, och man kan säga, att det nästan är underförstatt i hyres- kontraktet, att hvres,#äst icke heller tillates att få barn. Detta

har medför! sådana komplikationer som följande. En sådan famii; hade ett barn, och man va#rade inte ea med barnet uppför trappan, av fmktan att barnet skulle säga ett ord, då man passerade värdens dörr. Man föredrog att utifrån klättra upp till sin lägenhet på en stege. Eller ett annat fall. En kvinna i en dylik läegenhet väntade barn. Då blev hon körd ur lägenheten. Man höll kontrull inom arbetarkretsar över dem, som icke stoppade bnrnsfödalulet.

- Vad menas med detta? Det later ju fullkomligt fan tastiskt.

- Ja, säg det! Men vad värre äm vart ska det leda? Var skall det till sist sluta?

Det var efter allt detta inte precis någon vidare frejdlg bostadslmdersökare, som tillsammans med de bada läkarna vandrade ut till bilen för en snsbbvisitation av idealsamhäl lets bostäder. Och vad jag till en början fick se var inte heller rignat att höja stämningen. Det var de gamla arbetar- bostäderna. Laga, mörka, olustiga rum. Förfallet. Verkade rena sydsvenska statbostäder. I sin instängdhet. Fast folkets renlighet gjnrrle det icke så beklämmande.

En ung pigg arbetarrepresentant och en äldre arbetare bade tillstött.

- Vi söker få bort, # ad vi kan av det här gamla! sade de. Men sa korn den stora överraskn;ngen. Vi hade först pas. serat en rad egnahem, de flesta stängda, dagen var vacker, de, som bodde där, ute och solade sig eller på kafferep. Dessa egnahem voro på håret lika dem jag tidigare sett, söderut.

Men sa kom det. Ett kvarter av HSBlhus. Precis som pa Norr Mälarstrand i Stockholm eller på Kungsklippan eller på Gärdet. Samma verandor, samma gulvita rappning, samma stora, luftiga fonster, samma citrongula markiser. Det gav ett intryck av fest mitt i den gamla sjaskiga be- byggelsen.

Vi marscherade upp i en arbetarlägenhet. Hall, till höger om den ett kök, sa ett matrum, och så över hallens förläng- ning in i ett vardagsrum, finrummets arvtagare. I köket rostfritt stal, elektrisk spis, varmt och kallt vatten, kylskap.

Vidare: centralvärme badrum W. C. I förstugan det stora undret tidens största bostadsmodegud som hörjat visa sig som sA m.mga undra #ara en falsk gud: sopnerkast.

Vad jag tidigare sagt om arbetarklassens förhnrgerligande och om arbetardöt#ralnas s#älhling som folna tiders borgar- döLtrar här hade jag det alltsalnmans i en enda bild. Dar bUttO de m#ga damerna. Del var pianinot. Dal #ar bukllyll.m #o'r var kaffebrickan. Ilar hade jag verkliren det aktuella Sverige i ett koncentrat som doktorn sagt. Och fransmännen ha rätt: »I'lus ca change et plus c'est la meu#c chose!»

Vad kostar dellml l.igenhet i hyra?

Den gAr på ttW honor.

- Tack vare detta faktum sade ml läkanl ha dessa HSB-hus på ett par ar öppnat ogone n hos folk for en battre bostadsstandards värde im#cbörd och ekonomiska ö#erkom- I ighet.

- Och om forfaltarn vill se vad byggnadsverksamhe#en här i samhälle# represen#erar sA har jag slagit ner några siffror! Var sA god! sade den pigge arbetarpojken och s#ack några papperslappar i min hand.

och med dessa viftade jag farväl till ciceronerlld o#h idealsamhället.

KAP. XI. Det nya Sverige.

§3. Om halvsulning av hus.

Jag läste igenom paplleren i bilen.

- NA sade jag till Hedin vad tyckte du om samhälleL?

Du #el jag val# häpen! Dmll där IISB-husen! Det har dom inte makell till varken i södra Sverige eller ens i U. S. A.

- Vill du veta lite om hur det byggs i ett sånt här in- dustrisamhiille i Norrland! Lyssna da! Om man Lar bygg- nadsverksamheten i stort till att börja med har man# enligt dessa siffror som jag har här framför mig under Aren 1933 1934 193.i 1936 och 1937 byggt 1.186 rum och 523

kök under samma hd 5 kök utan rum 55 rum Utdn kök och 2 lägenheter om 2-3 rum utan kök. Det är en del? -Ja du vet det är mycket det! Det är samma takt som i Stockholm tänkera. -Vidare! Anta!et med boningshos bel yggda tomter i sam-

hälle# Ly(ks vara 1.4#7 o#h av dem cahnar cirka 400 vatte och avlopp. De# är i alla t'all cirka 25 procent. Det passar inle i ett idealsamhälle eller hur?

- Nej du vet dA blira häpen.

- Vidare umler här llppgivna tid a!ltså i Arsperioden 1933-37 har man b#ggt cilka 525 nya lägenheter av vilka 136 om ett lum och kök 231 om två lUm och kiik 88 om tre rum och kök 17 om fyra rUIII och kök 21 om fem eller flera rum och hiik 4 om ett rum och knkvrå och 17 om två rum och kokvrå. alltså: av smålägenlleter är kutegorien #vå rum och klik den mcst spridda av stöne lägenheter den med fem rum eller mera och av kokvraitypen den med två rum. Ser du sammansäLblingen av bostadsty-pen framför dig?

- Ja det göra!

- Så kommer vi till vatten och avlopp. Dylik servis fanns 1937 i l.lti3 fastigheter och vattenklosetternas antal var 1.4.81 stycken. Miml6 do vad provinsiall.ikArn i norra SkAne sa om faran fr.(n det våvande antalet klosetter? Problemet är sndrt akhlellt även hairuppe i Norrland. Kan du sc nAgm skillnad på förhållandena därnere och häroppe?

- Nej du vet jag blir mer och mer bapen!

- SA till si#t har vi bad och duschrum. På sa#mna period ulrä#Lades dylika i 191 lägenheter. Det blir nära nog i var åttonde lägenhet. Det är inte som det ska vara.

- Nej du vet i U. S. A. har varje männi.#ka.

- SA ska det vard. Men det är en sak som slAr mig dA jag ser alla dessa spritt nya villor. Kommer du ihAg vad doktorn i norra l'ppland sa? Att ett Lrällus som är över bundra Ar hänger på väggarna och är en ruin omöjlig att reparera. Men hus som är hundra Ar och mer är byggda av liggLimmer och kärnvirke. Dom här villorna däremot vad är det? Jo en betongsorkel och på den kanske på sin

höjd en och en halv tums plank, pApp och trämassa i form av masonit, treetex, plywood och allt, vad det heter. Dessa villor är pappkartonger, och förutsättningen för att kunn# bo i dom är centralvärme. Till dess att dom gistnar och spricker som gamln båtar i solen. Då går värmen rätt ut i luften och repnration äl omöjlig, om inte annat därför att det blir för dyrt Det blir billigare att byg,,a nytt. Och när tror du, det illtrnffar? Om ett timmerhus håller i hundra ar, så håller dom här pappkartongerna kanske i tjugufem. Och om dom gamla mnssiva tiqmnerhusell se elåndiga ut, hur ska det då gå med dom h#ir skalem Bara malarfärgen regnat av? Minns du egnahemsstugan i Göinge? Sverige kom. mer att se fasaväckande ut om tjugufem ar. Det kommer att verka en enda sammanhängande kakstad!

Nä, hörru!

- Da kommer jag för längesen att vara dod, så jag lar inte se'L. Men du har en chans. Minns då mina ord. Men! T)et finna en utväg. Du, som har levt i U. S. A., vot du, vad som är rlerl avgörande skillnaden mellan U. S. A. och Europa? Inte! Jo, att i Europa halvsular man sins gamla skor, men i U. S. A. kastar man bort dom, likadant med konfektionslumpen. Nå! All den här villa bebyggelsen, det är motsvarigheten på bostadsomrrldet till sko. och kostym- konfektionen. Det kan betyda en alldeles ny epok i Sveriges historia. Förr byggde man, sa gott man kunde, för evig hoten. Nu hygger man frir en kortare eller längre s#song. Och nästa steg blir, att A.-B. Armator i Stockholm eller Contractor eller vad det heter, bygger opp en hel vagnpark av sana där maskiner, skopor, som dom puffar omkull gamlt utdömda hus med. För hela landet- räknhlg. Inga bostäder kommer i framtiden att halvsulas. Dom kommer att slängas bort. Det blir konsekvensen av det moderna byggnadsmate rialet, och då blir det än lättare för Sverige att följa med moderna ute i världen.

- Äh, du vet, Nordström! Du är tokig.

- Ja! Man säger det. Och det är mycket möjligt. Men

det är alltid jag, som far rätt# Det rir det, som ar det konatiga.

KAP. XI. Det nya Sverige.

§4. Traditionskänslans börda.

Bergen började blana I fjärran. Vi äro på allvar i Norr- land Och näl det sky#mner och bmjar isna till mot nat#en, äro vi i Bollnäs. Det har varit en ganska Irng dagsmarsch. Från Oregrund tidigt, sen en runda i norra IJppland, sa en runda på Norrlandsgränsen, och så hitupp. Och vad möter hrir? Jo, om igell, mitt i denna gamla skogsbygd, på gränsen till de stora ödeskognrna: IISBhus i det livskrafLiga sam. hället. Det är något av farten i Det nya Sverige i detta.

Men dohLoln är inte hemma, han är ute på sjukbesök. Vi äta vår middag. Mitt under den ringer doktorn. Han kan inte ta emrlt i morgon bitti: han har mottagningen, en exLra historia med patienter, som kommit långt if rån, och så skol- barnsundersökning. Han skall komma till hotellet lite senare, och medan natten grånar omkring oss, där vi sitta i den tomma matsalen, ga vi på vanliga sätte# iegenom läget. Kloc kan blir elva och mer, innan vi skiljas, håda stela av trötthet.

- Overhuvud taget, förklarar han, kan man säga, att hälsovårdsnämnderna häruppe väckts genom debsn bostads- förbättringsbidrag, och vad särskilt nämnden på denna ort beträffar, har den presterat ett beundransvärl frivilligt ar- bete. En kår som jag också vill framhäva är skollärarna. 'v'ad de gjort för att sprida kunskap om hygienens fordringar, vad de gjort för a#t få bort kaffemissbruket, särskilt morgom kaffet på fastande mage, det kan inte nog uppskattas.

- - Hur är det för ovrigt med hygienen?

- Folket har börjat vakna. Värmeledning-från spisen

- säLts in, brunnar och vattenledning ordnas, även W. C. Det förekommer, att hela byalag slar sig samman om ge mensam vattenledning. Trangboddheten ar ju stor, men man har börjat fördela sig. Slask finns inte, biutrymmena är det också klent med. Men man har fatt ett livligt intresse for bostaden. Ohyran är en bagatell. Men vad som är mest be-

sv-irligt häl, det är för det första svårigheten för kommunen att få bostäder till fattiga och i synnerhet barnrika familjer.

- Ha de fattigaste migoll verhlig fordel av bostadsför- bättringsbidragen?

- Nej. Dom kan ju inte tillskjuta nv eget.

D'ir hade vi't igen.

- lJnderstödstsgarmentaliteLen, hur ir det med den, da?

- Man kan inte säga, att den på något vis är #amträ- dande hos jordbrutarbefolkningen, men däremot hos folket i ödemarkem i fimlb#gdell. Dom har det också svalt, dom har praktiskL Laget ineeL jordbruk och långa avstand till sj ukhus.

- Det psykiska tillståndeR

'I'ja!

l#nn doktorn konstatera samband mellan psykisk de biliteL och dlliga bostäder?

- Det är pafallande. Man knn få se ruskiga saker. Värst naturligtvis, om hustlun är undermalig. Men sant händer, som t. ex. att vid ett tillfälle här hade vi en komplett omöjlig alkohulist, som bodde #illsammans med fem hundar i en utdömd stuga. Och mitt i allt detta ett minderarigt barn. Men skolbarnen är just den andra stora svårigheten. I or det första är det ju sa, att barnrikedomen alltid ökar ut mot periferin, borta i skogar och ödemarker, och det med- för ju, att en massa barn få mycket lång väg till skolan, o#h vad det betyder i dessa bygder, det först.lr man. Stora områden hal ju inte ens vägar. Nu har vi ordnat så, att barn, som bor längre bort än 5 km. från skolan, forslas dit med skolskjuts. För deras räknine, -om bor i omraden, där inga #ägar finns, överväger vi skolhem invid skolan. Sa har vi skolbarnsutspisning på finnskogen.

- på vad sätt?

- I skolhuset eller i någon gård i närheten, genom lä- rarinnall, och i fall, där barn ansetts undernärda i hemmen, har dom omhändertagib och inackordel ats.

Där stack ödemarken, fiir första gången under resan, på allvar fram.

Dock var det icke ödemsrkens näl-het, som gav denna bygd dess väsentlign ksraktär och intresse, utan något helt annat: de gamla väldign bondgårdarna, minnena och rester- na från g.lngna, helt ammrledes levande tider.

Jag gör foljande dag en #idsträckL tur över bygden under ledning av två kommunalmäm Doktorn är fullt upptagen med sitt. Vi besöka ett par gnmla gårdar att börja med, av vilka den fö#sta är eu bokstavligt Lrä710lL, daterande sig från sekler tillbaka. Nu vnr det moderniserat, med sina tolv rum i två våningar. både värmeledning och övriga moderna bekväm- lirheter. Det var grant, men jag kunde inte återhålla den tysta reflexionen:

- Vilken apparat!

Rummen voro gästabudssalar, köket stort som ett litet hus, skafferier och förvaringsrum dito. Där bodde nägra ogifta syskon. på något sätt paminde det mig om Dalsland.

Och i nästa stora gard, från 1721, kom läget i dagen.

- Ja, sade ägaren, som flyttat ur sin gamla gård i en nyare, dom gamla gårda#na är för gamla, för omöjligt oekonomiska, med ända upp till 12-15 rum, och så an. vänds bara köket och ett lum, även om familjen är stor. Res#en av rummen står iskalla. Och stängda. Och inte bara om vintern utan om sommarn också. Och ar från ar förfaller dom mer och mer, bit för bit. Fönster spräcks, tapeterna flagar opp, kakelugnarna spricker och sten ramlar ur murn. Somliga s.itter väl in en ribba här, en sten där, men va hjälper det?

- Men ända far dom stå?

- Ja. Det är tradi#ion#känslan, förstås. Man har sett dom, sen man var ba#n. Det skulle kännas liksom tomt på nå vis, om dom försvann. Men! Det är klart. Försvinna måste dom ju till sist ändå. Inte kan det ga i längden sa här.

KAP. XI. Det nya Sverige.

§5. Vid en vändpunkt.

- Vad som är det svåra och förklarar alltsammans här i Hälsingiand, fol-tsatte han, det är, att don# gamla sma-

sågnrna och andra Lräfabrikerna, hyvlerier och snickerier och sånt, har försvunnit och nu skrotas ner. Dom dras ner till kusten, och tillverkningen går in i de väldiga fabrikerna där nere. Det är vi här uppe i landet, S0m fnr betala den prakten.

- Laimnar inte en hel del folk dessa bygder?

- #o, dom som kan få arbete på annat håll. Tacka för det! Men dB har man ju den välsignade rationaliseringen. Man skn tänka sig, folket här hal alltid litat på skogen, nu, när den upphört ntt ge som förr bnde arbete och för tjänst, då är det svaraste a# allt att kmma hitta pi nya för värvskällor. Man måste naturligtvis få fram en ny #öretag sam#et, men det går inte på en dag, drl, inte, det säger sig självt! Och vad som är en fullständig gata, det är hur sma blukarna klara sig. Dom har inga tillgångar, inga inkomster, kanske att dom kan få sälja några kilo smör och hug#a några famnar pappersved. Det är för sma, alldeles bort i tok för sma brukningsdelar och så inga biinkomster! Så nog ser det mörkt ut, sa det förslar. Men det ordnar sig väl. Det är en brytningstid vi lever i, och man hittar väl till sist på något nytt, men inte lönar det bara med sma hantverkerier och sant. Det föder kanske tre, fyra personer, då det rör sig om hundratals, att inte säga hlsentals.

Det lät inte vidare ljust! Och så lät det nästan överallt i dessa nedernorrländska inlandsbygder. Den gamla primi tiva sagverksrörelsen hade arbetat med människor och mus kelkraft. Den hade anviint dem i skogarna, i flottlederna, i timmerrullningen, timmeruppfordringen, överallt. Nu skötte den moderna Norrlandsinduatrin det mesta med maskiner. Bilarna hade efterträtt älvarrla som transportörer nekaniska uppfordringsverk, väldiga kranar hade ersatt muskelkrafLen, elehricitelell skötte fabrikerna-och uppe i skogsbygderna satt folket och svalt, stat och kommun fingo ta hand om barnen, de företagsammåste familjerna foro sin väg. Det var onekligen inte sa lite västsvensk stämning dver detta. Och det pafallande var, att i bada omradena framträdde den ratio naliserade storindustrin såsom di;#laren i stället för livgiva

ren. De väldiga fabrikema i Värmland. De väldiga fabriker na längs Norrlandskusten. Hur hade nu dessa människor?

- Ja, snde ciceronelna, mall måste no,, säga, att bostads beståndet här är daligt, särskilt för smabrukare. Och värst är det med värmefrågan.

Vi kommo in i en stuga, som bar syn för sägen. Det var eLl nybyggL arbetarsmabruk i en sandbacke mlder skyhöga tallar igen. Ett rum och kök, båda rummeD stora. Det egent Iiga rummet uppvärmdes eller skulle uppvärmas genom spis muren och medelst ett platrör, ett slags norrländsk motsva- righet till det värmländska #Ego#> systemet. Detta bar det klingande namnet »Effekt)>, och dess effekt var, enligt den av sina åua mer eller mindre gråtande ungar omgivna utslitna, dystra husmodern, fukt och olidlig kyla.

Här visade sig nu ett fonomen, som jag icke sett i syd- ligare Sverige men ofLa nog i Norrland. Väggarna hade icke tapeter. Man hade nöjt sig med bara gra spännpappen. Det sag kusligt ut.

Nästa gård var bäLtre. Där fick mnn en klar bild av vad som höll på att försvimla i dessa bygder och vad som höll på att komma i stället. Det var en arbetarfamilj om man hustru och likaledes aua barn. på gården befunno sig två boningshDs, ett gammalL, där familjen bott, tills man fått nybyggnadsbidrag, och det nya man då uppfört. detta nya hus var ordentligt, med stor, präktig källare, ordentlig för- stuga, tambur, skafferi, garderob. Två rum och kök på nedre botten, ett rum och kök på övre. Tapetserat och om icke märkvärdigt så i stort utan anmärkning.

Men den gamla stugan! Den rymde ett litet lågt kök, ett något stölle men lika lagt rum. Man hade känslan att ej kunna sta rak. I dessa två rum hade man bott 13 personer! Golvplankorna voro lösa, och från köket ledde en dörr di reh till ladugården, med följd att köket var vilt av flugor. Det var det äkta gamla norrländska Lort Sverige, som nu gudilov sjunger på sista versen.

- Vl ska se ett cländigt st.ille till! sade ciceronerna. Det

Bild 35. Den iskalla stugan. Hälsingland.

är en mycket präktig famil;, som begärt fölbäLllingsbidrag# Det har just bifallits, så vi kan meddela dem nyheten.

Ja, det var uselt, usclt. Jag fick den lilla bleka, stillsam- ma hustrun att berätta lite i radio. Ilml #ar som bortn. sen hon futt höra den glada n#heten, horl hörde och siig knappast. Ilml hade något av dessa LrolPka skogsvarelser, som

rrlandsromantiken ända upp till Pelle Molin lyekle mll alt föra fram, och hon gjorde sig utmärkt i radio, med sin frånvarande, av vnrlden oberörda, barnsliga, slundom ivriga, stundom bortdderlde röst. På tryck blir hon inte sa mycket, tyvärr, men dock slannar ävml där Cll stämning kvar av det skogs-fj,irran som var över henne.

Och vilken bild a# märlrliskornas vardagsliv i dessa byg- der! Hela dess armod!

e har ni bott

- Säg, fru Andersson, började jag, hur läng i den här stugan?

- Ja, en sju tr omkring, ska det väl vara.

- Sju ar, och hur många är det ni är?

T# är vi är nio.

- Nej, tio väl? Var det inte sa?

- Ja, tio da. Men en är borta. Ska vi räkna honom också?

- Javisst, är det hall, born är i Sandviken, det7

- Ja, del ä det.

- N8, men den här ohrkviima shlean är ni v' 1 kmllma ii'ran, då ni ml ha- fatt detta bostadsförbättringsildrag?

Jaa. Det ar vl det. Jaa, da!

- Da ska ni hygga här iredvid?

- Jaa, det ska vi.

I#lell säg, när var det värst här, egentligen?

- Dtt var på vintern, det. För3tat.

- Det var kallt?

Jaa, oj, oj, oj!

- Hor var det, när det var som kallast? Ni var tio stycken och lag både i köket och inne i kammaren. Gjorde ni det#

- Jaa, da. Det rjorde vi visst, det.

- Hur många i köket?

- Vi brllka ligga två här, dtl. Förstås!

'Iva, och i kammaren?

- Ja, två stycken här i köket, och så inne i kammaren, i tva sällgar, och så på goivet.

- Da iag ni flera i sängarna?

- Jsaa.

- #fur många?

- Vi har legat tre, a! Mer a!

- Och på golvet?

- Jaha da!

- Var det inte rasande kallt? Drog det inte under sängnrna och på golvet?

- Jo, nog var det kallt på golvet! Visst! Visst! Men det var att elda, det.

- islda tidigt på morgonen?

- Jaa, då. Tidigt! Tidigt!

- Och ni sag andedräkten? Jaaaa. Den sag vi jämt.

- Och fönstret da?

- Fönstret, det var som en Iäll, det!

- Av rimfrost?

- Javisst!

- Det var värst. Men i köket, när ni hade mjölk och vatten och sådant, frös det?

- Jaa, da! Det frös, det!

- A!!deles ordentligt?

- Ja. Det vart baraste isen, vet en väl!

- Hade ni rimfrost under sängalnn också

- Ja, var en sak, det!

- Och vid väggen, där ni satt?

- Jag kunde int sitta och arbetn eller göla någonting och sitta stilla, int.

- Varfor det?

- Jag skaka sa.

- Det vnr dot allra värsta. Nå, men säg mig, när ni nu ska bYgga, när ska ni börja med det da? Ni hoppas väl fa börja i ar?

- Jag tyck, dom skulle kunne börje i juli, jag. Jag tyck hall ha nämnt det, fiir blir det för långt fram, blir det sella h isten, innan hall kan f8 klart.

- Och då blir det svart för er också?

- Jaa, visst!

- Om ni hlLe skulle hyggn på stugan utan riva, var skulle m bo då Under tiden.

- Ja, han hd ju utfmldere allt möjligt och, tänk, han säj, att vi skulle kunne o rdne på ladan, men det tyck jag ska bh sval-t...

- Och var .kn ni elda d#?

- Ja, eldd ute, da! Förstås. på marken! Där på gräsplan!

- Koka maten ute, det blir svart.

- Ja. Visstl Tänk!

- Men pojkarna, har inte dom på .omrarna legat i spann målaboden?

- Jo, det har dom. Och vi med!

- Och det var skont? Jaa da!

- Det vill säga på sommarn lörstås?

- Ja visst, på sommarn. Da har vi legat där, ja, sa länge vi har kunnat, tills det var rikLigt kallt om nätterna.

- Anda långt in på hösten Ocl- det var skönt? Anda?

- Ja, man sovel- Dëldigt gott, bara mnn har bra på sig, sa man inte sparkar av sig.

- Mrn sen, när ni kom in i stuL an igen och det var kallt, var det inte ruskigt då

- Joo! Ja, det var då för ruskigt! Blåser det mycket llär också?

- Jaa. Det var mycket bättre förr, men nu har han, som bor intill, hugge unddn skog. Jag sa aten: nugg int bort alltsam. malls! sa jag. Nej, jag ska spara störste träna, så ni int blås bort, sa n.

Rla# t m#rt#

- Ja, och det blev mycket, mycket sämre, sen han högg.

- Men det är väl bäst, att ni bygger just där borta vid sandbogen. Så kan ni ha kvar stugan, medan ni bygger också

- Det tycker jag, llan skulle göra.

- Och ända har det varit så, att barnen varit friska hela

- Jaa, det bar dom varit.

- Utom den där flickan, som llade ont i ryggen.

- Ja, men hon är bättre, också.

- Men säg mig, när ni då bygL er där vi sa, då bar ni mera skydd också, för då ligger ni ju bakom ladugården.

- Javisst, och nog blir det trevligt ändå, för dom där björ- karna där, dom tycker jag är trevliga. Men då skulle vi kunna .lappa till den där lilla täkten där och göra en trädgård också

- Det är klart.

- Så det later ju väldigt trevligt, tycker jag

- Men tänk, då ni far opp nya stugan och det blir källare inne i buset och ni inte behöver hära vatten ideligen från brum- nen till ladugården och inte in heller, utan ni far pump i koket, det tycker jag ska bli märkvärdigt nästan.

- Jaaal Jag tyck, det ska bli som en saga!

Lyckan lyste i de blå ögonen, men redan innan vi sade adjö, var hon i full fart med sitt arbete: skura mjölkkairl, koka mat, hämta vatten från brunnen! Som om intet hade hänt! Men vad tänkte hon?

När vi kommit i bilen, sa den ene av ciceronerna:

- Det är en motsägelse mellan de statliga bestämmelser- na om storleken av egnahem och läkarmyndigheternas krav pa mer utrymme ur hygienisk synpunkt. Nu kommer ju vis- serligen nya och något stol r e bygglladsplaner fr8n egna. hemsstyrelsen, och man bestämmer i vart särskilt fall. Men man tycker, att staten från förata stund kunde ha tagit hän. syn till familjernas storlek.

Men till sist kommer frågan, om statens lånemedel kom- mer att räcka. Här tycker vi, att det är en enda planlöshet, alltsammans. Regeringen uppmanar till total inventering av bostadsbehovet, nksdagen bromsnr och är njugg, de lokala myndigheterna överbelastas, och när ansökningarna strömmar

Bild 36. Hälsingebygd.

Det var första gången jag fick höra de tongångarna. Men icke sista.

Sa var det bara en station kvar i detta landskap. Uppe i norr. Förhållandena voro där i stort sett desamma. Dock var tonen ljusare.

- Det vill säga, sade läkaren, att denna trakt har gott om fönmigna bönder med stora skogar men tyvärr också gott om folk, som lever på fattigvårdströskeln. En enda dyr bar sjukdom, -om nödvändiggör läkarbesök, tvingar dem att söka £attigvårdshjälp. I de rika bondgårdarna inför maIl W. C., dusch och badrum, hos de fattiga har man på sin höjd vattenledning från någon källa ovan stugan, men inte slask. I#ara ett rör i väggen med kran och en hink under att ta ul#p dropparna. Men det är alltid en början. För resten är det en egendomlighet här, att man har dörr till lagårn från boningshuset men samtidigt #. C., badmm och värmeledning. Vad det hygieniska beträffar, sa försvaras det av den rent katastrofala brislen l#a tjänstefolk.

- Är det lika omöjligt här?

Bild 37. Ödegård. Hälsingland.

- Ja, här i mibt hus har vi h ft en kokerska i femton manader. Nu har hen gatt. Varför? Dom lessnnr, förklaras det. Husan har varit här i fem år. Hon stamlar. Men i köket har vi nu e.n sexton års flicka. Hon kan, på sin höjd skala potatis. Jag kan berättn ett fall. En bondhustru, som måst sköta sitt hushåll ensam. Hon hade 16 personer i maten, 8 barn, av vilka det äldsta var 11 år, och 8 kor i lagården. Hjälp fanns ej att fa, hur mycket man än bjöd. Nå, den kvinnans arbetsdag började kl. L på morgonen. Var slutade den till sist? på lasarettet.

- Finns det ingen kvimllig ungdom här da?

- För all del, vad det finns.

- Vad gör den, då?

- Sitter på konditorier och biografer, går på vägarna och doftar parf#m! Men arbeta! Nej, det är för tarvligt! Som motsättning till denna flärd, som kommer att sluta förr eller senare med en katastrof, ska jag be att få visa, vad elände vill säga på landsbygden i våra dagars Sverige.

Bild 38. Bondgård. Hälsingland.

Vi stego in i hans bil och ilade bort genom ett av Sveriges underbaraste landskap.

- Hur är det, knivskdr man lika friskt i de här trakter- na som förr i världen? frågade jag.

- Sen vi har fått hit en ung och kralLig landsfiskal, har det börjat minska betydligt.

- #r folke# så vilt Som ryktet går?

- Mera... vad ska jag säga? Ja, jag kan ju anfora

fakta. De flesta sårade man för in, ha blivit träffade bak-

ilrån. Och när en dylik herre, som angripit bakifrån, fick

se blod vid ett tillfälle, då jag måste operera, svinrmade han. Farväl med hälsingeromantiken! Som var att vänta. Vi voro framme. Bilen hade stannat på toppen av en hög

nipbacke, nedanför i djupet gick en brant dalgång tvärs ge

nom hela landskapet, på andra sidan den byar, skog och

bortdöende asar. Här på själva nipkanten lag en liten stuga,

lite längre bort ett par till. Stugan var gra utanpa, gra inne.

Den hade spantade brädväggar, och de sågo ut att vara av ungefär samma tjocklek som bräderna i en vanlig varulåda.

Inne: ett kök, med tre fönster och två dörrar, en till kam maren, ett svart hål, fullt av bråte, en till förstugan. Köket var sa gott som Lomt. Där fanns ett slagbord vid fönstret pa gavelväggen ut mot dalgången, en stol vid detta bord, där satt en kvinrla och stickade, en soffa i vänstra hörnet upp mot gaveln, en turistsäng i motsdtta hörnet. Trasmattor. Det var allt.

I turistsängen la6 en kvinna, uppstötta f Inigt. Grönblek men med livliga mörka ögon och nästan leende mun. Hon lag i skinande vita sängkläder. Bredvid sig hade hon ett glas, som innehöll en svagt rosafärgad substans.

Hon hade lungsot. Hon var i grossess. Hon hade 13 barn och väntade sitt 1 L:de. Turistsängen hade sjuksköterskan skaf fat. Sängkläderna voro Röda Korsets. I glaset var blodsp(ltt.

I fogen mellan golv och vägg under sängen hade mall smetat in cement mot det olidliga draget. Det brukade blåsa tvärs igenom stugan. på väggell mot vilken kvilman la6, hade sjuksystern spikat upp en filt, likaledes mot draget.

Kvinnan vid bordet var en grannhustru, som böll den sjuka sällskap. De 13 barnen hade man räddat. Mannen var i skogen på arbete och kom hem till söndagarnå.

Kvmnan vid fönstret grät stilla.

- Det är för bedrövligt! viskade hon som vid en döds- bädd.

Men den sjuka log frånvarande, som om hon sett rakt in

i himlen.

Doktorn förde mig tillbaka till samhället och till min väntande bil.

- Vart bär det nu? frågade han.

- Nu har jag sett industriskogarnas folk. Nu vill jag se industrifabrikernas.

KAP. XI. Det nya Sverige.

§6. Ångpiskningsapparaten.

Jag berättade för Hedin, vad jag sett.

- Du vet, sade han efter en tystnad, om allmänheten viss- te, att det är sa här, skulle del bli ändring.

- Man far hoppas det! svarade jag. Men ett är säkelt. Förhållandena börjar nalkas en vändpullkt. Så här kan det inte fortsätta. Jag har en stark känsla bland annnt, att mh# galrlla uppfinning när som llelst skulle konnn stittas igång.

- Vad är det?

- En angpiskningsapparat! Man lägger upp ett dussin sminkade jäntslynor l#a on lan6 järnvä#,strind och ett dl#ssin lata pojklymlar å la lodarna i Västergötland på en annan, och så har man långa rottingar, som drivs med anga eller numera kanske motor, och så sätter man £art! Jag blir allt- mer övertygad, jo längre resan fortskrider, att det är en sida av den fölebyggande socialhygienen, som icke får för. bise3 och i sista haDd måste tillgripas.

Den gode Hedin såg djupt betänksam ut en bra stund. Sa sade han:

- Ja, du vet, jag förstår mig inte på ungdomen nu för Liden. Inte var dom pu det säLtet i Amerika. Men här är dom så malliga, sa en annan kan bara gapa. Sa, du vet, det behövs nog kraftmedel.

- Na! hlgnade jag honom. Den d.ir dn6piskningsappa- raten tror jag nu, upprikLigt sngt, inte mycket på. Men jag skulle vilja komma underfund med, vad som är den verkliga förklaringen till denna ungdomens inställning. Industriarbe- tardöttrarnas nya position i samhället har vi sett. Och det är bland dem tydligen skötsamhet, ordentlighet och en borgerlig moral. Men sa har vi nu folket i stort, alla dessa enkla, fat tiga landsflickor. Vad är det med dom? En förklaring måste ju finnas, och nu ska vi försöka få fatt i den. Vad ångpisk- ningsapparaten angår, sa är den bara ett uttryck för den reaktion, som inte bara du och jag ntan alla, som känner till förhållandena, erfar, då man tänker på dessa vanvettigt överansträngda husmödrar på landsbygden, som till sist mås

Bild 39. Gödselstad och brunn. Hälsingland.

te läggas under läkarvård och ofta helt och hållet bryts ner, och så ser de unga flickornas över hela landet av alla fast- slagna ovilja mot allt husligt arbete. Jag misstänker, att just i ordet >#llasligt>> ligger en hemli# het llall utkik efter den, liksom jag ska gora, så får vi se, vad vl kan upptäcka.

KAP. XI. Det nya Sverige.

§7. Bakom miljonerna.

Efter en färd genom något av det vaL,kraste Sverige har att bjuda i landskapsväg, förbi Dellensjöarna ner till Hu- dlksvall, fortsatte undersnkningen följande dag i Sundsvalls- dlstnktet, och jag begränsads mig här helt och hållet till industrin, då jordbrukarförhållalldena hela vä ren från norra Halsingland och ända uppåt V.isterbottensgränsen, äro täm- ligen ensartade.

I Sund-vallsdistriktel, som jag kände något till från förr, väntade jag mig en ordelltlig inblick i kåkförhållandena kring de väldiga fabrikerna. Så pass dåliga hade förhållandena ge- staltat sig förr i världen under den gamla sagverksindustrins tider. Men till min stora tillfredsställelse blev jag besviken, läget hade högst väsentligt förbäLtrats från den stund de små privata sagarnn försvunnit och de stora, rationaliserade fabrikerna kommit till. De hade liksom blåst bort den forna rent skrämmande kaLkbebyggelsen. Och däri instämde min ciceron, bostadsinspektören.

- net är inte tu tal om, sade han, att dt,t inte här har skett en ordentlig bottenskrapning, så I Lngt som det varit möjligt. Och det har utan gensägelse också gett ett verkligt gott resulLat. Dock måste man i sanningens intresse säga, att de #estn av trävarubolagen, jag säger icke alla, för det finns några lysande undantag, men att de flesta har, ända in- till allra sista tiden helt enkelt vanskött, att icke säga totalt negligernt arbetarbostadsfrågan, och det finns alltjämt rus- kiga saker både här och uppe i Ångermanälven. Vad bolagen intresserat sig för, det bar varit att uppföra dyrbara palats at ägare, chefer och ingenjörer. Det är ingenting att amnärka på, att dom far det bra. Dom ska ha det bra, det gör arbetet och hela livet lättare och befordrar darmed bättre arbets- reqollat, men det är bara det, att det inte finns någon rirnlig proportion mellan t#eTas bostäder och nrbetaTnas.

- Till exempel?

- Ja, ta hara en överingenjlirsbostad! Den kostar i regel en 150.000, och som man för trähus brukar räkna hyran till 10 procent av byggnadsvärdet, sa bor dessa överingenjörer för en arlig hyra av 15.000. Mer har dom i regel inte i lön. Jämför man den hyran med vad andra befattningshavare utom industrin kan kosta pu sig, blir det redan där ett oer hört avstånd. Ta till exempel poshnästare, bankanställda och så vidare. Närmast överingenjörerna kommer bland an- ställda, det vill säga tjänstemän, prästerna, kyrkoherdarna. För dem far man räkna en årshyra av 6 å 7.000 kronor.

Tar man så en arbetarbostad inom cellulosaindustrin om

ett rum och kök, sa taxeras den till 180 kronor. Gamla sag- verksarbetarbostäder taxeras till 120 kronor. För egnahem. mare med två rum och klik och möjlighet till rum på vinden räknar man en bygt nadbkostllad nv s L (j.OOO kronor, alltså en llyra på S a 60() kronor. Och tar man till sist ny bostad f#ir en bonde med ed-10 Lunnland. sa beräknar man samma kostnnd som för en rgnallemmare.

- Om vi d.i f jrst Lar bonderna i länet, hur har dom stiillt?

Dom är i hog6La grud skuldsatta.

- I hela läneL?

- I hela länet. Men allra mest i närheten av städerna

och industrin.

- #fur kan drt komma sig? Dom borde väl snarare tjäna just p.l städerna och indushirl.

- För höga vanor! Sladsbornas vanor, imlustriberrarnas och även vissa industriarbetares vanor har smittat av sig.

- Aj, aj!

- Det gör, fast inte baTa det, naturligtvis, att dum fak- tiskt är skuldsatta över öronem Medelpadingarna har i alla fall mer ekonomiskt simle än angermanl.inninAalna utom i nordligaste, Ångermanland, nordanskogsarna. Jag frågade en skollärare h.ir i trakten av Sundsvall, vad det var för folk, som bodde i hans socken. Jo, sa han, här bor sexton affärs- mun! Och lite jo#dbruk har dom också. Det var bönderna i socknen.

- llar dum daliga bn#uider?

- på sätt och vis. På en del håll är dom alldeles för gentila, odh i regel är dom snyggt hållna. Vi är ju inte södra Sverige här. Men dnm är kalla, har dalig grund, med primitiva anordningar, fast stora paradrum. Så är det dom fattiga, och det är ju eländigt.

- Smutsigt?

- Den sidan av saken spelar ingen väsentlig roll i Norr land! Det är kölden, som är det värsta. Här Lalas om värme lednirlg och vårmeledning! Det är fullständigt galet här- uppe i Norrland. Ilär ska man ha ordentliga kakelugnar. En värmepanna, som folkeL kan få för överkomligt pris och

som eldns med ved ja don slocknar mitt i natten den l rin- ner inte längre och i samma ögonblick den slocknar är hela huset kallt. Hur ska nmn då knnna motarbeta tran# boddheten då den heror jDSI på primitivA uppvärmnin s- anordningar? Ska man anställa särskild nattvakt i bond- gårdarna att #aka över ·ärmeledningen? Nej det äl- av na- #ur och klim. t btst-imt vad mnn ska ha hr;ruppe och de# år ordentliga kakeluAnnr. Dom cldab o#h sköts på dagen o#h är iOIII oldel#ttigt tyaS(la oct# ol#lclnli7a ekiu.# #a håller dom full vårme hPla natten. Dom ensamma kan lösa trångboddhetens problem i Norrland är Alan överger de gamla öppna köksspisarna.

JaA var irke kmllpetellt att ytt#n mig om dtnna synpllnkt noterade dell blutt

- Men om vi återAår till de dåligA hoslÄderna i länet vad beror dom pa?

- Tre saker: fattirdom okunnighet och slöhet och så kanske det allra viktigaste: folket häroppe llar aldrig varit vana vid hyggligt varma bos# ider. Det är niu#ing dom aldrig ens har tänkt på.

- Och nu då? I och med dessa bostndsförbättringsbidraA och oml yggnt7dell av de gamla kalla otillfredsställande bostäderna?

- Ja det är ju som natt och dag det! Man kan konsta tern en klart ny mentalitet om inte hos alla sa hos de flesta som har fatt battre bostäder och förut haft det till exempel osnyggt. Nu är allting absolut snyggt absolut väl hållet...

- Har man spännpapp på väggarna? Spännpapp på väggnrnn? Jn det rir klnrt!

- Jag menar utan paklishade tapetel. Som pu silla håll i Hälsingland.

- Har dom det i Hälsingland? I nya bostäder? Jasa! Noj det förokommer inte här. Nej om jag skulle säga min meninA om förbättringsbidragen så är det att dom som far dylika bidrag dom känner sig #mjsfa i socialt avseende och det har visat sig inverka på hela livsförseln befordrar sköt-

träd trädgård till exempel kortast sagt: företagsamhet. Så därför kan man mycket väl tänka sig att dessa förbättrings- bidrag kommer att högst väsentligt hjälpa folket häroppe ur det svåra läge som dom kommit i genom hela den här rationaliseringell.

- Understödsmentaliteten da?

- Den finns! De# ska inte förnekas! Men så rasande far- lig är den in#e. Om alla som skriker om understödstagar- mentali#t# sh#lle tänka på ntt Sveriges bönder arligen kos- tar landet mellan 300 och 400 miljoner i rent understöd så skulle dom kanske inte gljra sant väsen då en fattig änka far en slant för att inte frysa ihjäl med sina barn. Värst är prästerna! Dom rasar mot hela den här bostndsförbättringen och motnrbetar den på alla sätt medan dom själva tvingnr sina socknar att byggn eller reparera och modernisera präst- gårdarna för 10.000-tals kronor. Och tjänstesjuksköterskorna är heller ingen#ing att li#n pil. Och vad kommunalgubbarna angår sa är dom rasande kvicka att skriva på attest till lä- kare apotek sjukhus sanatorium-men kosta på något för att före7nygga, nej tack det är segt som synden det! Nej dom som har den intimnste kontahen med hemmen och fol- ke# det är skollärarna genom barnell och därför är dom vida mer intresserade i alla händelser än prästerna.

- Jag ska bara fråga en sak till: finrummet? Försvinner det i de nybyggda hemmen?

Finrummet! Försvinna! Då kan lika gärna solen för- svinna från himlen. Det sitter som beck! Och lat det sitta! Ta inte den fattiges lilla lamm! Nog kan trångboddheten ordnas ändal

Så bar det av på besök i distriktets bostäder.

- Först ska jag be att fia visa hur vissa stora bolag tar hand om sina arbetare! sade min ciceron.

Det var en storslagen dag de väldiga vita rökarna från fabrikernas jätteskorstenar - det far inte vara för stora rökar det gilla inte fackmännen men ibland inte minst om luf#en för tillfället iir sådan blir det ändå kraftiga moln

- de väldiga rökarna alltså stego räLt upp över det två mil långa industriområdet, stora lastbåtar vid kajerna; enorma kranarj fantastiska syretorn; långa godstag; en ström av bussar i olika fälger; pinglande spårvagnarj lastbilar och personbilar i en ändlös rad; och så uppe på backkrön, i sluttningarna, i dalsänkorna, ute på fälten tusen och tusen st irre och mindre, äldre och nyare hus av alla modeller, från den hundraariga, en gång rödmålade, förfallna bond- gården, över kaserner, missionskapell, Folkets hus, nykter- hetsloger, dansbanor, handelsbutiker, baracker, egnahem ner #ill små fallfärdiga kojor, kvnr610mda från en längesen för- s unllen tid.

- Vi ska titta in här först! sade iceronen och stannade bilen. Det var en minimal, Cll gan6 rödmålad stuga, alldeles vid s#ora trafikvägen, skild från den endast genom ett gam- malt spjiilstaket och överskuggad, nastan duld av gamla yvi- ga rönnar. Vi gingo upp för en brotrappa, kommo genom en elalldie fiirstuL a in i ett lu#t men mycket snyget kök med pelargonior i fönstret. Imlanför till höger var ett rum, lika lagt och nästan alldeles mörkt, tack vnre den skymmande rönnen utanföl. Här bodde en ung arbetare med hustru och en Iiten dotter. Det var en allvarlig pojke och en allvarlig hustru.

- Ni har ju f9tt förbattringsbidrag?

- Ja, det ha jag! Men jag ä rakt ställd i bera, om ja ska vågo bygge na! För kom ut, ska han få se! Ja, herrn ska vål med, a!

Han pekade uppat himlen, nar vi kommit ut. I#äLt upp o#anfor stugan, som låg i slutet av en kort brant backe, var man i färd med att på själva backkrönet byegn en ny s#or, permanentad väg för att lasta av den tunga trafiken fr9n nedre vägen. Den nya lag ungefär 12-15 meter llögre än stugans tak och stöttades av valdiga stenblock. Just där denna brutala stenblocksvall hade sin bas, lago stugans sma thus.

- Jaa, han begrip, vände sig den unge mannen till min ciceron, att dom spräng ju i berget för nyvägen. och här

om dan kom ett stenblock farande, så man kunde rakt tro, det va ens siste stund! Så ja säj det, att för min del, så ä ja rakt i bera, om ja ska våge bygge

Vi gingo in igen, och ciceronen Lrampade i golvet. Det gungade.

- Men det är ju uppruttet!

- Ja, If erre Gud, han vet, hele stuga ä opprutten!

- Varför inte sälja och bygga på almat håll? Det vore naturligtvis det enda kloka. 1 synnerhet sa riskabelt som laget ml har blivit.

- Ja! Jag har nog fundera på det, a!

Sa tittade han på hustrun.

- Ar det inte hon, som äger stugan? frågade ciceronen.

- Joo! svarade hon blygt rodnande. Och det har är mitt balndomshem. Darfor bar jag det kärt, och det är sa svart att skiljas f-.in det! sade hon med skillingLryckets gamnaldags vokabulär, som folket i regol anv inder, då det skall uttrycka så ovanliga saker som kanslor och inte bara matpriser och dylikt, då det i stället har slangen att tillgå för att göra sig

förstatt.

- Ja, tänk över saken! sade ch eronen. Och skriv sen till nig, sa ska jag hjälpa er sa gott jag kan.

Det var ett intressant titthal in i denna industribefolknings liv och bekymmer, och ciceronen, som förefallit ganska hard och kärv, fick nu med ens, då han kom i sin arbetsmiljö, ett helt annat ljus över sig, tecknade sig som en faderlig vän, en de armas ombudsman och hjälpare.

Sa kmnmo vi till en bal ack på andra sidan den stora fi ärden.

KAP. XI. Det nya Sverige.

§8. Två Bolag.

- Det vur den här, jag skulle visa! sade ciceronen

Och det var verkligen något att visa i detta miljoner- nas rike.

På en absolut l#aken gräsplan ett stycke från varen #n#n

Bild 40. Arbetarbarack. Sundsvallsdistriktet, Medelpad.

ett träd, utan en buske, utan en blomma avteoknade sie mot det väldiga landskapet: buktens solglittrande vauen, timmer- massorna, de bolmande fabrikerna, hela den industriella ri- kedomens och maktens symboler, e#L två våningars frontespis nuS med Ivå ingångar under tak, var och en ledande in i svarta dörrhul till två lägenheter. Väggalna, brädslagna, voro grasvarta rv regn och vind, trasiga av röta. Det hela var det gemlina krakslottet.

Vi gingo in i en lägenhet. Det innehöll två rum och kok, stora, hliga i tak. Men nästan tomma.

ilär bodde en arbetslös famil;.

- Har gubben inget arbete?

- Nej! svarade en dyster, mager kvhlna, eom gick och städade nervöst omkring oss, fastän ingellting fanns att städa.

- - När hade han arbete sist?

- F;or åtta al; sen!

- Han ha inte kunna fåLI!

- Har han försökt?

- Ja.

- Och nu har ni understöd fl-a, fattigvården?

- Ja.

- Hur mycket?

- 100 kronor om ar, för hyran.

- Vem äger lägenlleten, då?

- Bolaget.

- Har ni barn?

- Ja

- Fullvuxna? Hur många? Har dom arbete?

- Ja. Dom är fullvuxna. Tre stycken. En arbeta i fabri ken, en i trädgårdsskolan, och en år arbetslos.

- Är lägenheten bra-?

b'ra! Det regna genom taket in i övre Irigenheten och uenom goR#et i den lägenheten ner hit. Det syns på takpap. pen och på tapeten.

- Reparerar inte bolaget?

- Bolaget, insköL här ciceronen, lovar reparation, då vi holar att utdömn, men det löfteL bryr man sig ·Idrig om.

Ingenting sker.

Han vände sig till kvinnan:

- Är ni inte uppsagd?

- Jo, det har vi vari månge gånger, men vi har fått sitte är. Ingen vet, hur länge en få bo kvar henne. Men int gör örvaltarn nå.

När vi kommo ut, sade ciceronen:

- Bolagen här har slutat bygga arbetarbaracker. Arbe #rna bygger sig egnahem sjrilva. Bolagen lämnar mark och irke hll överkomligt pris. Och inte sa få arbetare bor nu #era, tack vare kommunikationerna, inne i stan.

Vi körde en bit till, stego ur.

- Titta! sade cicerollen. Se bild 4,1. Där bor en familj a tre personer.

- I deth ruckel?

- Bolagel är generöst. För allt i världen. Dom bor gratis. 3

Bild 41. Arbetarbostad. Sundsvallsdistriktet, Medelpad.

- Vem äger allt detta? Är det samna ägare till bada rucklen, både baracken vi set:, och denna koja?

- Landets mäktigaste bnnk. Dcssbättre kan jag visa annat.

Vi rondade åter buktell, nu i motsatt riktning, och kommo till den fitölsta fabriken, en av de rtörsta i världen i sin bransch. Dar radade sig splitter nya 4-familjshus. Vi gingo ater in i en lagenhet. Vilken skillnad! Ett enormt kok, en alkov, ett lika enormt rum. Centralvanne, vattenledning, slask, modern diskballk, #. C., tvattrum i tamburen, garde rob, skafferi.

I rummet: ekmöbel, flotta mattor och gardiner, piano, oljefargstavlor (»handmalade»). Precis en borgerlig miljö. Ilal val LralJp#le#et frnn arbetar-bostaden upp till arbetar- v2ningen i HSB hosem Ar det bra? frågade vi den ståtliga frun.

- Ja, svarade hon, vi är fullt nöjda. I synnerhet sen vi

Bild 42. Modern bondgård. Ångermanland.

nu, efLer nya avtalet, får Lvättstuga. Da fdr vi samtidi#t badrum.

En hemles bror befann sig också i köket.

- Ja, här iir det bra! sade han. Men hos oss, där har vi ingenting mer äll förfall.

Det var fabriken intill, i vilken den arbetslose, som vi just besokt, hade haft arbete. Den mäktigaste bankens fabrik.

- Hur är det där, da?

- Nästan omöjligt att vara. Vi väntar, att själva fabriken ska falla ihop vilken dag som helst, också. Så förfallet är allting. Vi nära p.t skäms, for fabriken och bostäder och alltsammans är en Vi58 i hela trakten. Så snal är ledningen. Och då är det inget nöje att arbeta heller! Nej, Lacka vet vi den banken, som styr orn här och den här bolagsled- ningen! Här behandlas man som folk! Inte som djur och värre. Som hos oss!

Valpa vi togo farväl.

- Ja, det var bankerna, det! sade ciceronen.

KAP. XI. Det nya Sverige.

§9. Modern svensk historia

Åter sitter jag hos en läkare, nu uppe i Ångermanälvens trävarudistrikt, mitt i själva dess centrum, i utkanten av ett stolt samllälle kring ett stycke permanentad landsväg, e!t samhälle av butiker, banker och biografer, sa typiskt för det moderna Sverige och kanske i all sylmerllet för Norrland. Det märks, att här är ett centrQm, ty patienterna s;tta i rader, och läkaren visar mig eBer v#rt samLal, vad bdn har #tt arbeta med, det är till hälften en privatklinik: vilorum, mörk- rum, röntgen, laboratorium och ett par tre sköterskor.

- Måste! säger han. Det är sa långt till lasarett.

Emellertid:

- Hår har vi en ren industrisocken, säger han. 40 Q 50 bönder på 15.000 invanare. Dessutom ett hundratal torpare, men 50 procent av dom är samtidigt industriarbetare. Och om jag ska siiga något, som mer än annat karakteriserar det här distriktet, sa är det, att hiir försiggår en transformation pa själva l#ndsbygden, som kanske är mer utpräglad än na- gon almanstans i Sverige. Pa vilka omraden?

- på alla, faktiskt. Bostäder, uppvärmning, vattenför- sörjning. Ta vattenfragdn till exempel. Socknen har eget för.Lklassigt vattenverk med tillförscl från eit sjdsystern här- uppe i bergen. Det förser bönder, lorpare, arbetare, egna- hemrnare. Sen har samlLället egen vattenledning från en an- nan sjö. Förra vattenledrlingen, alltså socknens, byg6des av Arbt#slöshetskommissiallen och kommunen, det vill säga, det var ett stats-kommunalt arbebe, sa att själva arbetet utfördes helt och hållet av kommunens arbetslösa, och kommunen bekostade alla servisledningar. Samhällets vattenledning be- kostades i sin tur av dess nöjesskatt.

Bild 43. Äldre bondgård. Ångermanland.

- Ja, vi har hela registret i full fart här på landsbygden centralvärme, slask, avlopp, #vS C., badrum, upphörande trångboddhet. Det är bara ett par saker jag skulle vilja pl- peka. Först renlighetem Vi har besvär av väggohyra. Men det håller på att bli bättre. Det passar sig inte i dessa trakter att ha ohyla. Det ligger i allmänlla medvetandet, att man ska hålla sig ren och ha rent. Det följer den höjda levnads- standarden för övrigt. Skollärarna hDr härvidlag också ut- fört ett gott arbete. Förr i världen nöjde sig ungarna med att nödtorftigt tvätta av ansiktsflatan, sen var man svart om hals, händer och så vidare. Men lärarna hittade på ett radikalmedel. Såna ungar skickades hem. Det blev allmän skam. Och nu är det onda botat.

Men det är en annan sak, som jag egentligen vill åt, och det är Dentilationsfrågan#

- Ventilationsfrågan?

- Just precis! Och ja,e, vill sä#a som min menine a#

här är helt enkelt fara på taket i vart fölträffli#n moderna Sverige. Saken förhåller sig i all enkelhet sa här, att genom de numera tack vnre masonit, treetex, plywood etc. tätade väggarna hindras den gamla, om jag su får säga naturliga ventilationen, som karakleri3erade de äldre, dragiga husen. I dem blev det nämligen ventilation genom springor, golv etc. och genom den starka temperaturskillnaden ute och inne. Nu däremot, då alln sprickor och springor tä#as, ja, till och med klistras över, blir luften inne kvävande osund. Nu vill jag säga, att för dem, som vistas ute i friska luften hela dagarna, rnå detta göra mindre, men för gamla, för sjuka och för bam är det däremot en llögst allvarlig fråga. Till pa köpet börjar man ju alltmer att sätta in clehriska kok- plattor i YLället för vedspis, och d'irmed försvi#mer den sista resten av den gamla nnturli;,a ventilationell. Hcla bostaden blir hermetiskt slutell fiom en konservburk. Och vad jag vill säga är, att hela denna ventilationsfråga berör hemvården på det allra intimaste, ty om den inte i tid uppmärksammas, så kan det få ganska allvarliga följder för folkhälsan.

Varpå han skyndade till sina väntande patienter, medan jag fortsatte undersökningen under ledning av två kommu- nalman.

Det hade grånat i luften och börjat bli surt, fabriksrö- knrnn bolmade upp överallt mellan de dystra bergryggarna, och den gamla bebyggelsens fulhet och ohemtrevlighet i land- skapet framträdde klart. Det var, som om bygden ville visa, att den begärde nya, ljusa bostäder.

Mitt i detta rusk#äder väntade oss chefen för samma stora moderna företag, vilkeL hade sa goda bostäder i Sundsvnlls- distriktet, det vill säga chefen för företagets fabrik här i älven, på en leraker, där det inte sag vidare trevligt ut. F.n- dast ett par spritt nya omalade egnahemshus.

Vi skakade halld, och han förde mig till det ena av de nyn husen.

- Vi ska tittn på det först! sade han. Så blir, vad jag ska berätta sen, mer åskådligt

ha#de jag nämligen HSB-våningal-, förvandlade till indi-

viduella bus, vilka sedan skulle bilda ett modellomrade på

tjuguen stycken. Interiören visade två våningar och källare, elektrisk spis,

rostfri diskblink, varmt och kallt vatten, badrum, med band-

dusch dessutom, W. C., korkmattor, modernt ljusa enfärgade väggar, oljemalade, i köket. Sen tapeter. Det var inte det minst intressanta att studera inredningen

i detta arbetarbem. Stommen var de prydligaste snickeri- möbler, mörkbetsade, vidare vävda mattor, bandslöjd i tri, som mannen utfört, ytterst skickligt p:jort, oljefnrgstn#lor och teckningar på väggarna samt i hallen jaktgevär på ren- horn och en rad diplom från Kennelklubben.

En jägmästares, en överhlgelljörs, kort sagt: en manschett- våning, inte en blåställsvåning. Detta var toppunkten av den moderna arbetarhemsrörelsen i landet. Här var det inte bara »Morgonstjärnar. Hlir var Solen äntligen uppe, den sol, jag frågat om i Dalarna.

- Varje tomt, sade #h(den, upplates till ett pris av 25 öre kvadratmetern! Vanliga priset här är 2: 50 å 3 kronor . . .

.Tag tänkte p5 Svensk Jordförmedling och tomtprisclna på Gräsön!!!

Varje tomt är på 1250 kvadratmeLer. Och vad vi särskilt lägrrer vikt vid är, att dessa hus läggs på lämplig jord, där man kan driva blomster- och köksväxtodling. Dess. utom skall här ordnas med lekplats for bnrn, med idlotts- plats och lite av varje, SOIU akapar hemtrevnad.

Hur länge har de#a p,lgatt?

- Vi började för L#.l ar sem Under fem ar här vi lagt ner 150.000 per nr för att få deud o#dnat, varförutom vi årligen lägger ner 35.000 på förbättring av nio stycken ho- städer per ar.

Mitt emot det fält, där vi stodo i duggregnet och resone- rade om allt detta, reste sig en skrovlig klippa. Däruppe samlades i forna sociala of rPdstider nrbetnre till demonstrn- tion och strid under blodrödn fanor. Jag sag framför mig en tidig, grönkall vårkväll för trettio ar sen, då jag gjorde

Bild 44. Bybebyggelse. Ångermanland.

mina första lärospån som reporter. 10.000 man under fa noma! Ett par skvadrmler av Norrlands dragoner i sina ljusblå unifonner på vakt under den skrovliga klippan med sablar och karbiner, fdrdiga att rycka fram vid förstd order.

Nu! Trettio ar senare! Industrichefen, två arbetare och undertecknad, ti!!sammans studerande planen för detta mo dellsamhälle! på samma plat..

Det var historia! Modern svensk historia!

Det kunde då icke förvåna mig, när mina arbetnrciceruner förde mig till Ådalens gammalt i virlden värsta plats, det #rt ligt ryktbara Lunde, där fordom stuveriarbetarna huse- rade som vildar. Nu! Hade de byggt ett samhälle av tidsen- liga egnallem, brutit den h#rda jurden, planterat buskar, träd och blommor.

Ja, sannerligen, Norrland höll på att kultiveras på allvar. De gamla vilda förbållandena vmu ett minne, och här gick tiden fram med stormsteg, som doktorn sagt.

KAP. XI. Det nya Sverige.

§10. Historien om spisarna.

Var detta en hägring av vad en livskraflig och socialt klok svensk industri en dag skulle kunna göra av alla sina domäner i landet, srl fick jag inne i den s. k. FinnmDrken, bara ett par mrl bortom detta stora industricentrum, en på- minnelse om det Norrland, som icke var de mäktiga orga- nisernde industriarbetarnas. Men det gamla norrländska kärnrulkets.

Vi komma genom ett landskap av branta backar, över gulforsande, kokande vårbbickar upp till en nnörk, dalsländek !-v6d, och där på kullar ligba röda stugor spridda. Vi stanna vid den mest avläg#na. Det är en liten gra shlga, man kan se genom dess väggar, sa söndersprucken är den. Men intill och i vinkel reser sig en ny stuga på ordentligt gjuten be- h#nggrllnd, med betongtrappa, med ordentligt brädslagna väggar, och efter Itt ha passerat en ordentlig förstuga kom- ma vi in i ett ordentligt kök, se därinnanför på ena sidan ett rymligt, luftigt skafferi, malat i finskt djupblatt, på andra sidan ett rejält rum med kakelugn. Och på vinden se vi ännu ett rum. Allting prydligt och fint och gediget, om ock enkelt.

Här bo man, hushu och fyra barn. Mannen är torpare, för ögonblicket borta, men hustrun kan redogöra. Skada, att jag cj kunde riskera radiobilen upp i denna obygd. Dess fina precisionsinstrument skulle blivit mos.

- Berätta nu, hur det var! uppmanade mina ciceroner.

- BeräLta och berätta, ja! svarade hon.

- Ha'nt Ålund byggt stuga själv?

- Själv! Hocken skulle ha byggt na, da? Va? Jo, jo, män, sa'n! Och han tog int mer heller än halve låne, som va på tusen kronor, för han fick'et att ga ihop på fem- hundra. Sen fick'en tusen i förbättringsbidrag, och då vart'e fint!

- Hur mycket jord har ni?

- Sex tunnland, häst och fyra kor. Och så har vi fäll lite vätte skog, sa han högg, och så tog han ut bräder själv ur det vä cirkelsagen.

- Ägde ni torpet?

- Tok! Vi arrendere't fölst tå Hushållningssällskape, vet ja, men sa sparde vi å köffte. Och då bodde vi i gam- stuga! Fy nettjen, jag vill int Llla om na, engång, sa less ä jag på na. En ska vete, hon ä en gnmbnsta (bastu), och härta #hälfLen) ä vebod. Och jämmaligen, där va då så för. grömmade kallt, sn vattnet frös på diskbänken för mej. Och Ålund sa: Det va fäll för besönnerlitt, sa'n, atI ute ska'n int behöve a fryse, men såfort en komma hem, sD frys'en, sa en veL int, va'n ska La sig till. Tok! sn jag och kaste disk trasa på golveL framförbl, och då han titte pa'n, sa va'n frusen mesamrna. Och vi kan da'nt begripe ml, hur vi kunne reda oss med barna, små son dom va, sitte uu golve, som dom skulle. Men äldsten, hon ä nog sämst också. Och det ä tå kyla, det! Det ä sant och visst!

- Nå, men kakelugnell# som ni har där?

- I kammarn! Ja, han ä från prästgårn, han. Da dom satt in värme dänne, sa fick vi han, och nog ä han bra.

- Men när ni blev utall spis! ropade ciceronerna.

- Ja, Herre Jesses! Snnt elände!

- Hur sa?

- Ja, Herre Cud, en vet, det fanns jll två spiser i gam SLug.l, då vi övertog'a. Men sa komrrla en, ja, detsamma vem det va, och tog'en förste, för han sa, det va hanses.

- Tog?

- Jaha! Han hadde häst och släpdrög, hadde'n, och lassa pa spisen och for a. Och knafft hade han fari å da, förr'n andren kom och tog andre spisen.

- Men hur kunde han det?

- Ja, men Herre Gud, då han Sd, att han hadde ropa in na på ahion. Int kunde fäll ja göre na, da, int! Och det va ändå på hösten, det dänne, jussom vi hadde skure kornet och gallre pären, och då #lund komma hem då från gallringa och det int fanns nan spis a int nån mat, ja, da vart en arg, Herre Gud, #a arg han vart. Ja, det va a ge sej ner till samhället, det, a köpe spis i järnbo'n. Ja, sen

- #qen vem var det, som kom och tog andra spisen? frågade ciceronerna.

- Anders Petter, veL jag. Hocken skulle ne annars ha vuri! I

- Ja men, Herre Gud, människa, han är ju släh till er!!

- Ja, än sen dJ! A'nt släkten värst!!

- Nu, da?

- Ja, nu! Fferre Cud! Nu Lyck vi, vi bo i en herrgård!

KAP. XII. Det nyaste Sverige.

§1. Fattiga och rika i södra Sverige och i norra.

När man passerat det höga Nord-Ångermanlands branta bergbackar och aker in i Västelbouen, har man kommit i nivå med havet, som överallt skymtar fram till höger över de oändliga sandmoarna och mellan de tegelfargade stam- marna i deras mönstergillt gallrade, käppraka tallskogar. #terigen känner man, att man är i en ny och egenartad fa- av det på ornväxling till synes outtömliga Sverige. Redan i mellersta och norra #ngermanland ha de imponerande korn- hässjorna här och var börjat uppträda, i Västerbotten kan man nästan säga, att de bestämma bebyggelsebilden. Deras långa, horisontala linjer upprepas av de likaledes långa men laga Västerbottenegårdarn?, som förete en annan kalaktär än det sydligare Norrlands. Från Västerbottens sydgräns och hela vägen norrut, baLde i detta landskap och i Norrbotten, dominerar, vad man kan kalla Västerbottenshuset, som be- star av två stora gavelrum, över hela gavelväggens bredd, och emellan dem en kammare på ena l?ngsidan, fars#un på den andra, d. v. s. det blir i själva verket i huseL: Lro stora rum, av vilka det nnellersta delats i tva. Fna gavelrummet är kök, det andra finrum och avstängL.

Här har man nu det förut berörda norrländska »köket# i all dess forna glans och betydelse. I södra Norrland har det redan för längesedan krympt ihop och rumsanordningen har blivit kaotisk. Men här är den rena och, måste man tillägga, ädla nordsvenska hust#-pen, som rotar i den urgamla nord-

Bild 45. Det höga Nord-Ångermanland.

ämlu alltjämL en levande realitet, som ger Innd och folk och liv deras avskilda, strikt markerade karaktär.

Och min första fråga, när jag sitter i en doktorsbostad långt uppe i landet, på en höjd, som överblickar en maje- stätisk dal, i vars botten en kraftig älv forsar fram, rör helt naturligt dem#a bebyggelsens grundkaraktär och nutida till- stånd, naturligtvis frimst ur hygienisk synpunkt.

- Man kan säga, att dessa bostäder icke är daliga. Dom är gammalmodiga men solida, blir doktorns svar.

Vill man kanske rentav bibehålla dom, som dom är?

- Ne;, det v#ll man rakt inte. Man vill modernisera. 0# ?

- Ja, hur det är, rå passar dom ju mindre och mindre för moderns förh# mden.

Bild 46. Västerbottenskust.

- Är dom kalla?

- Ja, i stort sett. Dom gamla husen står nästall utan undantag direkt på marken, och den är ju här i regel sandrik och genomsläpplig, så det blir inte fukt från marken, om man inte använt »rnullbiink», herr Nordström vet, uppkastad jord kring hussockeln.

- Ja, det har jag mött hela vägen från och med Dalarna.

- Ja, och så är det ofta dalig #etilation, med följd att >)tjukan», det vill säga mögelsvampen kryler långt uppför v äggarna.

- Inomhus?

- Visst! Så har mnn i regel källare under köksgolvet, med lucka ner, garderob i förstugan eller på vinden. Och man har mer oeh mer slutat att som förr hänga arbebklä derna i förstugan Kdke# ar ju I regel m#cket stort, och där

Bild 47. Västerbottensby med kornhässja.

har man ännu i stor utsträchling kvar den gamla skapsängen, oLta i ett par våningar. Och man bor i kökeL och kammarn.

- Hur många?

- Ja, en #-9 personer. Det finns blr a s.irskilda rum eller bostäder för tjiinstefolk. OLta sköts ju gården bara av husets folk, men har man tjänare, bor dom samman med busbond folket.

- Aldrig i lagårn! Och boningshusen är inte samman byggda med fähusen som i Hälsingland?

- Förekommer aldrig.

- Har man innanfönster?

- Jaa, då! Och dom kan ti!l och med ibland öppnas. Men naturligtvis finns det gott om helt och hållet tillspi- kade fönster.

- Hur vädrar man dQ?

- Genom att öppna dorrn! Och så draget i splsen. For att nsturligtvis inte tala om draget i hela huset.

- Vatten, da?

- Ja, det ar individuella brunnar på gårdarna, i stort sett ratt bra. Men sa har man också ordnat va#Lenledning dels for en gard, dels for hela byalag.

- Då har man kanske diskbänk och slask, också?

- Diskbank har man i regel, slask far man in mer och mer, med utlopp till sarskilda uppsamlingsbrunnar, och som jorden är genomslapplig, går det bra. Brunnen brukar ren- sas en gång per ar.

- Ohyra? Nej?

- Ncj! Det är ett bofast folk. Knappt några lönebostäder, så det kommer inte in okanda element. Och folket ar propert.

- Avträdena?

- Ja, den gamla vanliga sorten, bredvid lagarn, som över allt på landet.

- Inte W. C.?

- Jo, för all del, man börjar med det, också!

- Nå, värmen, da?

- Ja, uppvärmningen sker dels genom koksspisen och den stora spismurn, sum håller köket vamllt, och så har man dorrn till kammarn öppen. Eller sa har man dessutom öppen spis i kammarn. Eller plfttkamin. Eller slinga från koksspi sen. Eller rokgångar i murn. Så kakelugnar förstås. Dom ar i fullt flor. Speciellt i finrurumet.

- Men nar man bygger nytt? Vad är orsaken till att man bygger nytt?

- Ja, det är kanske framst kommunikationerna och exemplets makt. Man måste här i Västerbotten skilja på kustlandet och inlandet. Nere i dom stora floddalarna i kustlandet har man ju nara till städer, samhällen, industri, och där har jordbruket blivit lagt for huvudsakligen avsalu. Men man kan observera en sak därnere, som ar ganska in- tressant och belyser folkets garnla vanor. Även om bon- derna där inte av ekonomiska skäl behöver gå och arbeta i skogen, sa gör dom det av mfanghundraarig vana ända. Dom

kan inte slita sig ur de gamla traditiouerna. Men uplJe i in landet, dar ar skogsarbetet huvudsak, och jordbruket bedrivs bara for det egna hushållets räkning, inte for avsalu. Eko nomin ar darför ocksu sakrare i kustlandet och bostadsbe ståndet, som fdljd därav i genomsnitt bättre. Nar nu folk från inlandet komrner i kontakt med de modernisorade bo- stiiderna i kustlandet, sa vill dom ha likadant. Och så till- kommer nog annu en sak. Och det är den gamla inrotade arbebfordelningen mellan könen häroppe i hela noldligaste delen av Sverige. Karlarna, dom har sitt: stallet, skogen och jorden. Kvinnorna sitt: laegarn och huset. Denna urgumla arbetsfördelning gor, att kallarna aldrig ger kvinnorna ett handlag i deras tunga arbete, ens när dom ar lediga. Det ur skam med fruntimmersgo#. Men nu har det ju blivit nästan omöjligt att få kvinnlig arbetskraft. Jaså, här oppe också!

Ja, det ar rent forskrackligt.

- Vad gör dottrarna, då?

- Dom! Jo, antingen ska dom till stan eller til! folk hogskola, eller sa gifter dom sig. Dot lir faktiskt for narva- rande så ställt, att, om mammdn blir sjuk i en ge#rd, sa stfir man där. Så man tvingas just gemlm detta läge till alla arbetsbesparande moderniseringar man kan. Vatten, slask, W. C., värmeledning, mindre, latthanterligare bostader. Det films, ur hygienisk synpunkt, ett aber i detta. Det gamla systemet har ar ju, att man flyttar ut i su#stugall och vädrar ut och malar vinterstugan. Det var ju ett storartat system, ur hygienisk synpunkt. Ja, nu forsvinner det, mer och mer. En annan sak, det ar ett ckonomiskt folk. Och gan. ska lanasamt. Man har gatt efter hasllassen och har haft tid att tänka genom saker och #ing grundligt. Man ser till exem- pel det gamla brllket, att foraldrarna satts på undantag. Ja, det forbatter, men genom folkpensioneringen andras aven det långsamt, sa att numera stannar dom bara i gården men far inga naturaförmaner av sonen, som dvertagit. Dom vill inte belasta honom och gården.

- TTur ar det då med ullderstödstagarmentaliteten.

- Nej, någon sådan kan man in!a klags på här.

- Men bostadsförbättringsbidrag utdelas väl?

- Ja, inte så lite. Här i distriktet under aren 193-1#37 var det sammanlagt 20 i stycken till ett belopp av lite över 150.000 kronor, och i ar har vi beviljat 45 stycken till ett belopp av cirka 50.000.

- Anser doktorn, att det borde ställas krav på motpres tation för erhållande av dessa bidrag, till exempel obliga torisk värmeledning? Den synpllnkten har visat sig ganska vanlig bland provinsialläkarna i sSdra Sverige.

Doktorn slog if ran sig med bada hällderna.

- Nej, gubevare oss väl! Det skulle bli ett för#kräckligt elände häruppe, det!

- på vad vis?

- Jo, det skulle helL enkell betyda, att kommunen skulle bli tvungell träda emellan och att tjänstemannaklassen, som är ytterst fatalig här och som ensam står för skatterna, helt enkelt skulle ruineras.

Där hade jag den kanske viktigaste skillnaden mellan Sve- rige i söder och Sverige i norr. I söder fingo de fattiga bära de rika. I norr fingo de rrikar bära de fattiga.

Och hur klarade sig nu dessa fattiga? Ilur levde och bodde de?

Vi ska se.

KAP. XII. Det nyaste Sverige.

§2. Det tysta folket.

Här stodo hllsen direkt på ängen, föreföll det. Inga staket eller gärdesgårdar omkring, inga grindar. Ingen gårdsplan. Gräsmark och hus. Bakom: den taggiga skogsranden i fjär- ran; mellan den och gården: sanka myrmarker; alldeles nedanför gården: älven, kolsvart, med gula strimmor av timmer, på vägen: magra, väderbitna karlar i blakläder, stövlar, slokhatt och med batshake över axeln, på väg till eller från flottningen.

Bild 48. Bondgård i Piteälvens ådal, vid Storforsen.

sängen i ett höl-ll, och Västerbottens huvudmöbel: soffan Soffor överallt längs väggarna. I köket, i kammaren, i fin rummet.

Jag är inne i ett sådant hus, moderniserat. I köke: silta kvinnorna runt om på sofforna. Da vi komma fram och räcka handen, resa de sig, fatta handen och niga. De äro ljushyllta, nästan väl bleka, magra, med väl insjunkna kin- der, rätt djupliggande ögon, blekt, blekt bla, ljusgult hår. Det är en egendomlig atmosfär av tystnad, av ordlöshet över dem. Det är, som om de aldrig skulle tala, fast de kunna. Denna egendomliga atmosfär av ordloshet möier jag överallt har i det nordligaste Sverige, det skiljer detta område från alla övriga, och det märkvärdigaste är, att även när detta folk talar, märker man samma sak. Det är, på något obo skrivligt sätt, inte som tal, det är som skogssus.

Vi ga in i finrummet. Färgstarka, hemvävda trasmattor, lagda over kant, täcka hela S#olvet, på de m(irktape!serade

vaggarna: foiografier av människor, ensamma och i grupp, IV kyrkor, gårdar; takkrona, trearmad, med elektriskt ljus. Snickarmöbler, blandado med gamla hemgjurda. Det hela gediget, absolut utan aningen av instängd lukt, skinande rent överallt.

- Ja, säger ögaren, det har skett stora fnlälldringar här i Västerbo#ten på 25 ar.

- Vilka anser herr Johanbbull ha valit de viktigaste orsakerna?

- Först och friimst kommullikationerna# Isolelingen har bru#its. Det har bli#it nya vägar, och det har blivit en för bhldelse mellan smabyarna och de större byarna, som man in#c kunde tänka sig för tjugufem ar fien. Vår nuvarande landshövding har gjort storverk. Och vidare?

- Jo, sa har det varit den ekonomiska organisationen av jordbruket, egnahemsrörelsen och nu #ill sist bostadsförbätt-

ringbbidragen.

- Vad har allt detta medfört?

- Folket har börjat vakna, och vi har kommit närmare Sverige!

Kanske var detta den replik, som på hela resall rörde mig mest och pekade längst.

Från detta nya Viislerbotten fortsatte vi till de! gamla.

Det här är det sämstn hus, vi har att visa! sade cice ronen, då vi stannade vid ett sturt, prähieL, blekrott, nauot hopsjunket hus, flankerat av en omalad, svartnad sommar- stIlt a på ena sidan, ladugårdsbyggnaden på den andra. på Lrlibron h5g en vit katt och kisude mot oss.

- Han är inte hemma, men vi kan gå in! sade cicPronen, och vi stego in i det olasta huset, där en ensam gubbe bodde.

Jag tror, det var det mest ä#ta trähus, om jag så får säga, som jag såg på hela resan. Två väldi,ra gavelrum, det ena kök, det andra storstut a och mellan dem icke en utan tva kamrar. Den väldiga spismuren, gamla kopparkärl, mer än fotsbreda golvplankor, blankpolerade och skinande av al- der, bjälkarna i taket, den långa raden av soffor län,s väg-

garna, två skapsängar i köket. Det hela snyggt, som en herre- mansgård från Gustav Vasas dagar om ej längre tillbaka. Det var en stämning av urnurdisk bondearistokrati över det hela, och det är också något karaheristiskt for detta nord- ligaste Sverige. Samtidigt knöt det ihop med de gamla bon- deslott, jag selt i Hälsingland, i Dalarna, ända nere i Dals- land. Det var sista resterna av byt gnadsstommen i det gamla Skogs-Sverige.

- Vad är det för fel med detta hus? frågade jag.

- Se här! sade ciceronen och gungade på en golvplanka. Det kan sjunka ihop, rlltsrmmnns, när som helst.

- Och sämre har ni inte att visa#

- Nej, det har vi inte.

Sa kommo vi till nyaste tiden, en stuga i en liten egna- hemskoloni. Ett rum och kök, alldeles vid den svarta älven. En ung kvinna tog emot oss, tyst, inåtvänd, d#-ster.

- Är det bra här? frågade ciceronen.

- Det blir rimfrost på väggen vid dörrn! svarade hon.

- Ja, dörrn ska tätas! sade ciceronen.

Imle i rummeL lag en baby, grönblek, i en barnvagn. Va- dan all denna blekhet i dessa bvgder? Undernäring?

Men kvinnan stod med ögonen fulla av tarar.

- Vad nu, då? sade ciceronen. Ar det inte bra här? N#Lt hus och allting?

Jag är så ensam!

- Var är karln, då?

På skogen. Han är aldrig hemma! Bara på söndan. Och hon lade armen för ögonen och vände sig bort. #är vi stego i bilPn, cade #herollen:

- Ja, ja, det iir inte sa ruligt alla giillere-! Hii-oppe i ensamheten! De, som levde där, voro samma slags människor som i sydligare Sverige, även om de voro tysta.

KAP. XII. Det nyaste Sverige.

§3. Modern ödemark.

Bild 49. De oändliga landsvägarna. Västerbotten.

Vi susade vidare längs ändlösa, spikraka landsvägar ge- nom en skog, som aldrig ville ta slut. Däruppe är det gott om milar. Men till sist n.Sdde vi vart nya Bergslagen i Skel- lefteLrakten. Hela bygden mellan Rönnskärs smältverk nere vid Skellefte hamn, förbi Skellefte stad och upp till Boliden är numera som ett enda samhälle å la trakten kring Slmds- vall eller i Ångelmalliilvens trävarudistrikt: höga bolmande skorstenar nere vid kusten, malmtåg längs Skellefteälvens adal, bussar och bilar i rader på väg till och från Boliden. Stundtals är trafiken på lalldsvägell sa livlig som på en Stockholmsgata, och sa en Lät, stundtals av skogssträckor avbruten bebyggelse med gamla röda bondgårdar, butiker, bensinstationer, tills äntligen Bolidens gruvsamhälle träder fram som ett arkitektoniskt skylLfönster mitt i skogens mörka ram.

Förhållandena i denna bygd voro i stort sett desamma som de jag nyss berättat om.

- Men, sade läkaren här, det är naturligtvis en mycket stark nybebyggelse pÅ grund av den pagaende industriella expansiollen. Det bar lett till den oväntade situationen, att här har vi inte hrist på bostäder utan på folk att fylla bo- städerna med. Inte minst på den grunden, att man först tog in mycket folk vid Rölmskär, sen rationaliserade, och sa har ett par hundra avskedats per ar!

- Och följden?

- Arbetslöshet! Som i övriga Norrland, övriga Sverige.

Men förresten är det precis samma moderniseringsrörelse här som överallt i landet. I en by här intill till exempel har på senaste sju år införts värmeledning i tolv av byns sjuttio gårdar.

- Vilken tnodell?

- Lite awikande från den söderut brukliga. En panna i förstugan, vedeldad, ·en element som vunli#st i rummen. Och i samma stund sprider man sig i huset. Man beböver

inte längre, som f(irr i #drlden, sitta och hfinga i köken, bara för att hålla sig varm. Var och en kan dra sig in till sig.

- Är det stor barnrikedom här?

Största frmilj vi har är trettm# persm#er, alltså clva hdl'll. Men barnantalet sjunker hasligt. Vi fl#r dra in brrn morskedishikt allt vi hinner. Det är annat än på 1860-talet. Då fanns hår i församlingel# till en famil; på Ljllgutvå personer. l#ej, har rir brn. Folket är renligt, överhovud taget stiger den personliga hyaienen, ju längre norrut man kom. mer i Sverige, för att ta slut i Tornedalen, som är ett smlsk. hAI. En sak som utmärker den här bygden, är den rikliga förekormstell av elektriska spisar. Dom är myckeL vanliga i arbetarbostäder, hos hrntverkare, hrndlande ute i bygdernr., hos alla, kortast sagt, som måste köpa bränsle. Det blir billigare lläruppe med elekLrisk krnft.

- Böndelna, da?

- E:ldar med ved nAturligtvis. Överhu-ud Ldget är det här som i et# Klondyke, men har fatt bättre råd, man skall följa med. Och jag tror faktiskt, att folket här följer med modenla mera än till och med i Stockholm. Allting! Smink, puder, ögonbrynsplockning. Allt det sämsta och dummaste, först och främst, naturligtvis! Det är klart!

- Da är väl tjänarfrågan akut även här?

- Jag kan berätta en enda historia, som säger allt. Det var en bonde här i trakten. Han kunde inte få tjänstefolk. Han hade en enda sun, sonen blev sjuk och måste läggas in pa sjukhus. Fadern gräL och sa: Va ska jag göra? Jag kan inte sköta allting ensam. Jag måste slakta djuren. Jag har vänt mig till nrhetslöshetskommittem Omöjligt Och ändå hade dorn 200 arbetslösa anmälda. Värst är det i alla fall med kvimlliga tjänare. Ja, om jag skulle ge en karakteristik av den här bygden, så skulle jag vilja säga, att det är ett rv de säkerligen mest utpräglade brytningsområdena i hela landet. Industrialismen är på snabb frammarsch, jordbruket lämnar sina manghundraariga levnadsvanor och traditioner och omformar sig efter den nya miljöns krav.

Bild 50. Boliden. Västerbotten.

Det var, som om jag sett en första glimt rv förklaring till tj änareländet.

I Boliden hade mall sa det nyaste Sverige i en första mo- dellutformning. Där hade aldrig funnits en arbetarbarack. Från första stmld aldrig am#at rin högst 2-familjshus, d. v. s. Iva rum och kök nere för en familj, två aavelrum på övre botten, som familjen kunde hyra, om den så öllskade, men där man i regel sökLe placera ungkarlar, för att få dem spridda. För övrigt var allting det vanliga i moderna goda industriarbetarhem: värmeledning, vatten, slask etc. Och man höll just på att förbereda införandet av elektriska spisar. P,adlum hade man i egnahemmen men ej i arbetarbostäder- na. Vidare hade man ett särskilt vattenlaboratorium, där vatt- net bakteriologiskt undersökes och där även Skellefte stads vattenledningsvatten kontrolleras, samt ett reningsverk för

avloppet, så att inte de vattendrag, som skola ge dricksvat- ten, bli förorenade. Jag frågade chefen:

- Har Bolidens exempel smittat av sig kring bygden?

- Ja, minsann, det har åstadkommit en vilf räjong av förbättringar.

Och för att få den saken klar åkte jag sa i väg uppåt öde- marken, som dock är prickad av byar och enstaka gårdar, och kom till en riktig kärngubhe.

Hans gård ligger längst hort i en by, vid stranden av ett stort träsk, alltså sjö, stilla vatten, svartblankt lär bygden speglar sig. (;ubben, klädd i bastant vadmalskostym, grova kängor, mjuk skjorta med slips, slokhatt och med guldklock- kedja över magen, är traktens allt i allo. Han står på gårds- planen utanför sitt hus och reder ut en hög nät.

- Jä, jäg ha vari på aktiml och ropL in dom här näten. Nästan alldeles nia! Jä!

Här säger man i för y. Och långt ä för a.

- Hur det är här? Jä. Man har nog mest ett rum och kök, i de stora bondgnrdarna kök och rum och sal, men 50 procent av gårdarna har bara kök och kamrllare. Köket upptar halva huset, farstun och kammarn resten. Jä.

- Har bostadsförbättringsbidragen gjort nytta här?

- - Nitta? Jä. Micke. Men långt från vägarna finns det n#icke ruskigt kvar. Uppe i fjällsocknarna, där ser man, hur det kan vara. Men här nere har det blivit hra. Jä. Det har blivit stöne förtjänster. Jä. Men det är int gott att veta, om folk har det bättre med de större förtjänsterna. på lands- bygden. Jä. Men i samh,illenn? Nu bor man fint. Jä. Och har micke kläder. Jä. Förr fick man int ta på sig sa micke kläder. Man fick aTbeta sig varrn. Och nu vill man int arbeta. Int i jordbruk. Det är int möjligt få pigor. Dom säg: Jää, no kund vi komma, om ni int hadd lagard! Jä. Fortsätter det s.#i här i några ar till, jä, då går det galet. Va ska vi leva på, om int jordbruket kan drivas längre? Och så fraktas det micke, micke kött och smör och ägg från Finland, men det vill man int tal om. Da kan int bönderna här kon-

kurrera! Så på det viset tjänar int jordbruket på industrin. Jä. Det är finska kursen, marken står sfi lågt. Och så att bönderna int kan få tjänare. Mon stig in! Jä.

Det stora köket, med raden av soffor. De nigande kvin- norna. I rummet innanför: trasmattor på underlag av lino- leummatta. Skrivbord med modernaste telefontyp. Lite svenskt tenn. Små stilspeglar på väggen. Och gamla illustrationer. 1 stora rummet: ett myller av kläder, ägg och andra matvaror.

- Jä. Det, som mest grämer mig, är, att vi har sex flickor och fira pojkar. Alla iir borta. Jii. Min gumma är 67 ar, jag 62. Vi far leja piga nu. Jä. Nej, i samma stund Boliden kom hit, då börja det. På det viset. Jä. Arbetarna vill ha högre löner. J;i. Men va skulle jordbruksprodukterna kosta, om bonden skulle ha 1 krona i timmen? Jä. Förbättrings- bidrag ä bra. Micke bra. Men det skull vara bättre med större bidrag till skogsdikning, skogsodling och nyodling. Jä. Odlingsmark finns micke, micke. Men det behövs folk. Och det behövs pengar. Men sa kommer ungdomen på dans och träffar sina likar, jä, och dom säger: va gå ni där och lodar på landet? Ni ska ut och lufta på er. Och i väg bär det. Jä.

Vart jag kom, samma bekymmer. på skånska slätten. I Västerbottens omarker. Vad visade det, om inte annat? Att Sverige var ett.

KAP. XII. Det nyaste Sverige.

§4. Framtidslandet.

Det fogade sig Sa, att jag uppe i Lulea lyckades få tva män, som kände livet i deua nordligaste Sverige, att sätta sig vid mikrofonen och berätta, den ene om erfarenheter från färder i fjällen och om kontakt med folkets liv där, den andre om nästan en mansålders arbete bland detta folk.

Och vi skola nu höra dessa viktiga dokument. Först alltså berättelsen om fjällfolkets liv. Men innan vi lyssna till den, ett par ord.

Bild 51. Våröversvämning. Norrbotten.

Hedin och jag fortsatte från den präktige men pessimis tiske gubbml med fisknälen upp till Luleii, och vi passerade en bvgd av väldif a byar, översvämmade omraden, där mdn rodde i ekor och vittjade utsatta nät, där landskapet verkade sibirisk tmldra och där regnet skvalade ner över oss. #fc- det var stort, det var väldigt, det var dimensioner, som läm nade allt annat i Sverige bakom Big, och kanske förklarar det myckel av det, vi ml få höra.

Jag frågade alltta min förste interlokutör# ingenjör och affärsman och sydsvensk, vi sitta på radiostatiollen i Lulea, en kall, blacig mnjsl;ndags eftermiddag:

Do, som farit på skidur och sportat och re,t omkring st ulycket i desqa trakter frågade jag till en början, du har väl en hel del minnen från landet och fnlket här'?

- #'a. det sitter m#g kvar en del, som man har fatt se #mder

Bild 52. »Träsk». Norrbotten.

arens lopp, och jag kan väl tala om lite för dig. Jag minns. en gång var en god vän och jag ute på en långtur på skidor, vi halle skidat hela natten och kmn på morgonen till en iso- ierad iinnbygd. Vi var ganska trötta, #ah vi viile ha litet nya krafter på morgonen, så vi gick till en av de båsta gårdarna och knackade In;vligt #en svarade. Vi klev in dörren var öppen och satte os-, som seden är häruppe i översta Lapp. marken, tyst och stilla vid dörren .la, det var ju ingen, eom observerade oss, fastän dom nog märkte, att vi kom in, utan försr om en tiD-femton mimlter, då riirde det sig i de häddar, som var placerade runt rtugalls golv, och rätt som det var, kastades en stor fårskinnsfäll undan, och en kvinna steg upp, klädd i en ganska unik nattkostym, tyckte jag, åtminstone på den tiden #on var nämligen klädd i en stickad yllekjortel, röd var den sa det skrek i ögonen på mig, och for övrigt hade hon ingenhng på sig Föttema var bara, och överkroppen var har. Ja, vi hälsade fdr#Li#, rpäive päiver, goddag goddag, då märkte

Bild 53. Lule älv vid Luleå.

hon o# oc# äl#nde tillbaka, och så framföld# vi vara m#skemal att få k#ipa litet kaffe. t)ch det gick ju s i småningom riktigt bla.

- Nå, men säg mig, ligger dom alltsu nästan nakna i des3a farskinnsfällar?

- #a, i de flesta fall, kan man säga. Dom ligger i sina under klader, det vill säga karlarna ligger i sina underkläder ocl kvinnorna har en del av sina underkläder på aig under farskilms fällnrna.

- Det vill säga: karlarna i kalsnngerna och fruntimmerna i underk jolarna.

- Ja, just det!

- Och det är alltsamman?

- JQ, och det är säkert varmt och gott. Nå, men det hiinde väl något mer också?

- Ja, vi kom vidare och hade akt över en mycket lång sjn, en fem-sex mil. I ändan på sjön var det en ensam byggning eller kåk, och som vi hade stort behov dV att valla vara skidor, sa gjorde vi rast, och samtidigt ville vi passa på att få litet förfriskningar, sa vi gick in och hälsade. Där klev vi direkt från trappsteget in i storstugan. Hela huset var ett enda nml med öppen spis, cch vi fick vart kaffc. Si gjorde vi upp en eld

utanlör för att valla skidorna. Men sa var det några småbarn där, en på två ar, det var en flicka, och en pojke på fyra ar, och dom var klädda i skor och strumpor på f-itterna, pjäxor alltså, och lillungen var ganska livlig av sig. Hon sprang ut och in, men det var halt på trappsteget, sa rätt som det var, akte hon omkull på trappsteget och rakt ut i snön, men da visade det sig, att hon hade inga byxor på sig.

- Nakna lilla stjärten?

- Ja, stjärten var alldeles naken, och den liknade precis stjärten på aporna på Skansen, alldeles illröd.

- Kors i aila dar! Du beräuadt någonting också om sva righeterna fiir skolliirarinllorna däruppe.

- Ja, det är nog många gånger, däruppe i Lappmarken, som kvinnan far göra ett bart arbete, många gånger värre, än knrlar na någonsin gör Det är en episod, jag särskilt tänker pa. Det var två smaskollärarinnor, com länge önskat att en gång få be stiga ett av vara högsta fjäll, det hade llägrat f ir dem i många ar, och så vid en pask hade de tagit tillfället i akl och beslutat göra den där färden. Det gick emel!ertid inte lyckligt, åtmin- stone inte för den ena. Under bestigningen visade det sig näm- ligen att hennes krafter inte räckte till, hon orkade inte med, och det borodde pa, att hon hade något fel på lungorna. Sa halvvägs var hon slut. Min kamrat och jag hjälpte henne ned tillbaka till stugan, och hon fick vila sig där. Jag misstänker, att det var den vanliga sjukdomen häruppe, lungsot, som var med i spelet, för hon hostade blod på näsduken.

- Ajajaj.

Men det gjorde, att vi blev litet mera intima med henne, så under det dygn hon lag och vilade sig för att få krafter att aka tillbaka hem, berättade hon om sitt liv. Just den dag, bon och systern startade för att bestiga berget, både hon gått upp klockall iyra på morgonen, för det var ju en bel del saker, som måste ordnas hemma. Systern var litet starkare och grövre, hon hade på morgonen sagat och huggit en massa ved och åkt ut#gefär se# mil sl#idoi för att scdan bestiga berget. Det är ju ett kraftprov, kan man säga...

- Ja, säkert!

- ., . som många karlar aldrig skulle kunna göra efter.

- Nå, men om vi nu skulle gå från detta till andra saker. Om du tänker på bebyggelsen häruppe?

- Ja, bebyggelsen har jn, kan man siga, under de senare aren blivit bättre, än vad den var förr. Ser man både på privata och på mer offentliga hyggnader, om jag sa far säga, till exem- pel på gästgivargårdar, hotell och sådant, har det de sista sren

medfört en betydlig förbät#ling. En gammal gästgivnrgård, som man förr i världen faktiskt var rädd for att ta in på och där man kanfike också fick både det ena och det andra med sig ndr man for på morgonen, ar numera helt och hållet ombyggd och jag tror, att den byggnadsstil, som lanserades i samband med Stockholms-utställningen, fonkis alltså, har dragit in oerbört mycket nya ideer i de bostäder. som mlmera bygg3 häruppe. Det är, kan man säga, en modererad flmkisstil, där gamla skrub bar och trapDor och allting är bDrta. Nu bygger man med rena golvytor och rena väggytnr och ordentliga ul Dgarlgar så att det blir både prydligt ccb praktiskt.

- Du menar alltså, att dom inte är efterblivna bäruppe utan följer takten lika väl som coller(lL

- Det kan man säga. Det är no6 mycket radinn, och det är tidningar och sådant, som har paverkat folket, sa att, om dom ska skaffa sig nagut nytt, speciellt det som ska vara av mera bestaende värde, sa vill dom ha det, som är sista skriket.

- Det vill säga, att dessa människor, sum hor häruppe och som nere i Sverige hetraktas som efterblivna, inte är det. Na! Om du då gör en jämforelYe mellan desY t norrlänningar har och sydsvenskarna, h((r utfaller den jämförelsen?

- Ja, det är ju en lite svår fråga, men jag har lärt känna norrlänningen som en männi2ka, som handlar myckrt snabbt och är mycket klar i sitt intellekt. Om man tkulle ta en skaning och en norrlänning och ge dem en fråga eller ge dem ett beslot att fatta mycket snabbt för eller mut en sdk, kan man vara fullt övertygad om, att av norrlänningen far man ja eller nej ganska fort, då däremot kanske skaningen dröjer lmlva dagen och hela dagen, innan han har klämt fram Sill asikt.

- Da är det antagligen inte na6on fara för utvecklingen häruuue?

- Nej, det tror jag inte. Tvärtom.

Och sedan södra Sverige hört följande inlägg, torde det fa något ytterligare att tänka över. Jag hade nu på andra .hlan mikrofonen en över 60 ars man, grdnad, mager, spän stig, liknande en engelsk kolonialgeneral, härdad i stra. patser uttder vildmarkens hopiska hetta och polarköld, en man, för vilken hela det nordligasle S-erige låg som en öppen bok, en vägrödjare, en banbryLare, en eldsjäl, en mall. som utfiirt ett iäHPArhe#e i rlessa h#adPI- n#h #I:i. cPnt

skall glömmäs, oth dessutom icke en man från denna nord Iiga landsdel utan från sydligare Sverige, Jag frågade honom:

- Säg, du som har varit så länge häruppe, kan du berätta litet för mig om, hur folk hade det här förr i världen.

- Ja, jag minns ju från mina tjänsteresor, att man ibland kunde raka ut för cch få en inblick i, hur småLt de i alla fall hade det. Jag minns från Arvidsjaur. Förra länsmejerskan hade kommit med tillfälligtvis, men det var tingat husrum i byarna bara for mig. När vi då kom bada tillsammans, hälloe det, att vi hade svart att få husrum i byarna, när vi kom två stycken. Ibland fick jag lämna den lilla kammaren, som var iordning gjord för mig, at henne, men då var hllsbondfolket vänligt nog att lata mig bo i kiiket, där de avstod en säng at mig i en hörna. Själva lade de sig i fällar ua golvet med gott om kläder på sig. Och när de släckt den öppna spisen och stängt spjället, blev det så kallt på natten, att jag måste ta på mig vargskimlspälaen, sa pass dragigt var det.

- Det drog mellan stockarna, då?

- Det var så glest byggt, att det var frisk luft åtminstone.

- Men det var ju i alla fall ett ganska välmaende hus?

- Ja, det tycktes vara ett förmöget hus, dom hade både sil. ver och annat, så dom verkade rätt burgna.

- Da kan man tänka sig, hur de andra skulle ha det, da. N5, men säg mig: detta berodde nu på trångboddheten? Ja, standarden var inte annorlunda på den tiden.

- Men säg mig da: barnen i sådana hut, hur hade dom det, till exempel med skolgången?

- Ja, det fanns till exempel fattiga hem, där dom inte hade kläder at alla sina barn utan där en del, några stycken, var i skolan, medan dum andra fick hålla sig hemma på vintern, för att dom inte hade skor och ytterkläder at allihop på en gång, och så fick dom sitta inne, medan dom andra var i skolan. Sa dant förekom.

- Men kosten da?

Den var enkel, för kvinnorna måste göra umian matlagning sa fort som möjligt för andra, viktigare arbetens skull.

- Det där exemplet du berättade mig tm äggkokningen? Hur var det?

- Ja, man rakade ju ut för litet av varje i matväg förr i världen, då dom ville göra sitt bästa, men då det hade varit bättre, om man fatt ta deras vardagsmat som den var. Jo, det var samma resa med länsmejerskan. Vi kom till ett förresten

myckeL trevligt hem, dar husmor var angelägen, att vi skulle fa något varmt i oss med detsamma. Ja, hon hade pannan med mjolk på för att koka åt l usfolket, som snart skulle komma in och få mat, och för att få äggon kokade sa fort som möjligt, lade hon dom i mjölkpannan. Äggen var litet brokiga, när hon lade ner dom, men när vi fick dom, så var dom rena och fina, m n mjölken blev kanske sa mycket kraftigare i stallet.

- En egendomlig sak I nordligaste Sverige är ju arbetsför delningen mellan könen.

- Tidigare har det varit så, att kvinnan absolut ensam fikotte husdjuren, medan mannen både utearbetet, och det gick in!e an for männen, det var skandal, om de skulle sysselsatta sig med innearbetet, men a andra sidan ansag kvinnorna det vara en chikan, om mannen skulle hjälpa dem. Och i finnbygden har jag hört talas om tidigare, att de kallade gubbarna, om det nu var en och annan skröplig gubbe, som hjälpte till i ladugården, för >navetagossit, kogubbe. Det var ett rent skällsord.

- Och den där gumman, som kastade ut gubben, hur var det?

- Det var i södra delen av länet, vi var på lantmannakurs, och då besökte vi ladugårdar och for omkring och hälsade pa, och så kom vi till en gard, där barnen sa, att dom var ensamma inne men att föräldrarna var i ladugården. Vi gick dit, och redan på avstånd hörde vi, att det var litet livligt i ladugården, och som vi skulle ga in, öppnades dörren, och gubben kom ut med väldig fart, och bräder, yxa och såg kom efter bonom, och ban makade sig undan kvickt värre. Sfl fick vi se en stor, ståtlig gumma i dörren, som sa några beska ord at gubben, för att han inte skötte sig, som han skulle därinne. Så bälsade vi, det blev lite lugnare och vi blev välkomnade.

- Och då frågade ni förstias, vad det var för fel, eftersom det lät så hetsigt därinne?

- Ja visst! Och då hade dom inte kommit överens om, hur det skulle repareras i ladugården, Dom ville ha det var på sitt sätt. Men gumman bestämde.

- Nå, men det har ju blivit ändring i denna arbetsfördel- ning! När kom den till stånd? Var det genom någon enskild persons ingripande?

- Det var landshövding Bergströms förtjänst. Hans plöjar arbete har betytt oerbört mycket för jordbruket här oppe, kan- ske i första rummet, rtt han häjde jordbn#kets sociala ställning i sii hög grad. Han ansåg, att alla andra yrkesutövare, alla andra människor inmn länet, även honoratiores, skulle vara mtresse- rade för jordbruket, annars gillade han dom inte, helt enkelt.

- Det var verkligen varmbjärtat.

Det var just, vad det var, han var en varmhjärtad man

- Följden blev naturligtvis, att gubbarna började komma underfund med att det var lika fint att arbeta i jordbrnk och ladugård som i skogen och stallet. Eller hur?

- Det blev en belt annan inställning till jordbruket över- huvud taget. Jordbruket blev huvudsaken, och skogsförtjänsterna blev vad de skulle vara: biförtjänster.

- Men om man tänker på jordbruket häruppe, som det bli- vit, och tänker särskilt på kvinnorna, for det ar väl här som på andra håll, att dom betyder det avgorande, kan du ge några exempel på deras insats? Du nämnde någonting om ett bem, som såg ruffigt ut på utsidan men var bra inuti.

- Det var egentligen inte ett jordbrukarbem. Ncj, det var sant, men i alla fall.

Men det vittnar om en kvinnas betydelse för bemmet Det var en tillfällig såg på skogen ovanför Langträsk, där sågverket hade stannat och förts bort, men sagkojorna var kvar. Det var enkla, tunna bräder med sagspansfyllning, och vi skulle titta pa dessa stugor. Där bodde två stycken familjer, som hade fått understöd av det allmänna, och det var fråga om, huruvida det skulle kunna göras någmlting med egnahemsmedel eller dylikt för att skaffa dem någonting. När man tittade på dessa usla

,or, möttes man av en ordnint och trevnad i dem, som he#t enkelt var beundransvärd. Man förstar inte, att dessa kvinnor som hade män, vilka inte ens kunde sköta om försörjning av familjen, kunnat reda upp saken på sådant sätt. Det var till den grad prydligt och fint därinne! Sma mattstumpar på golvet och en liten duk på bordet och någon liten prydnad här och där, trots att det var så enkelt, att man inte kunde tänka sig enklare.

- Om du tänker dig tillbaka gammalt i världen, bur sköttes egentligen bostäderna?

- I allmänhet sköttes bostäderna väl, men det fanns natur- ligtvis en och annan slarver, som inte brydde sig om att sköta om sitt, och då konde det bli en kudde i fönstret, när det gatt sönder, men det förekommer väl överallt f vart land, kan jag tänka, på samma sätt.

- Nfi, barnen, bu- Iag dom, da?

- Det har man sett exempel på i fattigare bem, att dom fick ligga pia träbritsar, på balm, med ett det enklaste täcke eller dylikt på sig.

Kan du ge ett exempel på någon bra familj - var det inte en någonstans i Pitetrakten?

- Jaså, kolonisatören Ny-Gustaf. Det är en, som bar gjort

en vällovlig gärllirlg i detta län, det måste man säga. Han bör. jade med två tomma lländel, han hade varit arbetare eller dräng, som det hette på den tiden, hos Storforsbolagets inspektor i Ny-Pite och köpte sen ett lörfallet hemman och ett par kor, och sa arbetade han upp det, sa att han inte bara hade ett tiotal kor själv utan dessutom klmde avsta at sina barn också. Hur många hade han?

- Han hade femtun barn, och hall reder sig gott ända.

- Det är fina saker.

Det är sällsynt. Det kan vara som ett furoddme för många, #um klagar i dessa tider dver jordbruket. Han har dels latit ungdomarna flytta ut på fäbudarna, som förvandlnts till hem- man, dels har han försökt skuffa dom egnallemsmedel. Han kuloniserar pii sitt sätt Lill-Pite by genom sina barn.

- Duktig karl. och i Arvidsjaur var det ju ett fall i sam. ma stil'#

- Där har vi Danielsson i Storheden. Han har ook#a skutt #ig förträffligt. Utan vägar, som han varit, ända till för atta-tio ar sen har han odlat uppe i iidemarken en gård på kanske tio femton htkLar. Den har han nu lämnat - gubben är Lammal

åt Yina barn, det är fyra stycken, som delat detta hemman.

Nu växer där upp en liten by, tack vare hans kolonisationsarbete.

Sa har han också fatt guldmedalj av sällakapet för Yilt väl-

lörhållande .

- Om du ml sarmmanfattar dina qynpunkLer på förr i världen och nu, vad anser du då vara det avgörande i denna gärning häruppe?

- Ja, del avgörandr är naturligtvis den personliga duglig. heten, det är det viktigaste. Jordbruket är ett sådant yrke, att det kräver duglighet mer än de flesta andra yrken, det är inte sa, att en odugling passar till jordbrukare, som det var förr i världen.

- Du anser alltså, att personligheten i första hand är det avg;irande?

- Ja, och särskilt kvinnans. KDinnan bet#der mer i det fallet

- Men undervisningen, då?

- Ja, skuile man ta fragorna i ordning, skulle man kanske säga, att det behövs litet rorelsekapital för dem, som börjar med två tomma händer. Dom har svart att komma furt fram Familjen väa:er forrare än tegarna, i saknad au rörelsekapital.

#en skall det bli ytterligare utveckling i denna moderna tid, där jordbrukarna sialva tagit hand om avsättningen och gör affärerna själva, sköter inköp och sådant, då är det patagligt,

att det krävs betydligt mer kunnighet hos jordbmkarna, sa att dom kan libänlpa de vetenskapliga resultaten på jordbruketY omrade. Ordentlig utbildning i jordbruket, jordbruksskolor för Norrland, det är tad som krävs.

- Och nyodling?

- Och nyodling, ja, det trur jag, det, detta land mtste kolo niseras. Vi behöver mel folk, som ska utnyttja de stora väldiga naturliga möjligheterna, vi har häruppe. Vi kan aldrig tillvarata dem utan mera folk.

- Du menar, att, med dessa krav tillgodosedda, kan det bli ett bra jordbruksland hämppe?

- Drt är framtidslandet.

KAP. XII. Det nyaste Sverige.

§5. Skogsfolket träder fram i ljuset.

Det var med en blandning av nyfikellhet och respekt, anm jag, efter en dylik preC#ntation, följande morgon laimnade Lulea och fortsatte upp mot detta framtidsland med desa entusiastiske ledare och dess folk, som tydligen var av hårt och säkert virke. Och det kan jag säga redan här, att hela stämningen däruppe i nordli aste delen av Sverige är en helt annan än i övriga delar av Sverige, resten av Norrland icke undantagen. Det beror på Inånga faktorer. För det första är naturen av en storhet som icke någon annanstans i landet, och luften är av en renhet och höghet, som fyller en med en säregen läLthet. Det förvånade mig icke, att jag bland alla läkarna på resan fann den största entusiasmen just för dessa bygder, övre Norrbotten och Lappland. De, som voro där, trivdes där, de, som varit där, saknade den tiden. Det enda man beklagade sig något över var icke bristen på um gänge, ty dels hade man tillräckligt av det slaget, dels tog arbetet största delen av ens tid och kraft i anspråk. Man förstår det kanske bäst, om jag säger, att en läkare däruppe på tretton manader i tjänsten kört sin bil 3.500 mil. Vad man beklagade sig över var svårigheten att vid förefallrnde behov få vikarie. från sjukhusen i städerna gick det inte att få, läkarna där voro överhopade, det var bara att söka fa från Stockholm, och vad det betydde, om ledighet av någon anlednine bebövdea strax, förstår man. Det var långa resor,

det blev dyrt, och dessa provinsialläkare hade icke ett stort och förmöget klien#el som privatläkarna i Stockholm, vilka anse sig socinlt vanärade, om de inte sitta med inkomster som ledande bankdirekLörer eller stora industrichefer.

Men alla dessa läkare, tränade och trimmade i en slor och upplyfLande natur, ställda som ledare, lärare, vårdare och fostrare för en befolkning av naturbarn, hade allesammans en känsla av socialt och nationellt ansvar, som gav dem en särskild prägel och som därmed även gav undersökningen däruppe en amlan plägel äll längre söderut. Man fick en känsla av att bevittna utbyggandet av Sverige, av gammal svensk odling, både materiell och andlig, i trakter, där björn och varg och andra vilda djur seddll tidernas morgon rege- rat nästan ostört men där n-änniskan nu äntligen på sllvnr trädde fram i #ljuset ur de skogsdjup, där hon dvalls i sekler som en främling och ett nadehjon. Nu var det hon, som tog detta väldiga naturens rike i besittning.

Som en kulturens nordligaste storfästning lag Luleå, där funkiskvarteren vuxit upp på senaste atta ar som i resten av Sverige och där en spritt ny, jättehög radiomast symbo- Iiserade den dagliga och stundliga förmedlingen av Sveriges röst upp till de forna vildmarkerna. Sedan lågo de växande, allt hastigare moderniserade samhällena, förbundna av nya, ypperliga vägar, spridda som ett stjärnmoln av kulturens bastioner och redutter över hela det väldiga, fordom så gott som väglösa och sr,mhällslösa områdel. Nu voro de gamla kyrkbyarna förvandlade till blomstrande samhällen med as- falterade bilvägar, funkishus i vita rader, stora skolhus och sjukhus, banker, butiker, berrsinstationer - som i övriga delar av Sverige. Människorna voro till stor del inflyttade söderifrån, boklådorna skyltade med nyutkomna böcker, kon. ditorierna gåvo inte Stockholms efter, och på trottoarerna flanerade den efter sista model klädda ungdomen i långa strömmar som på Strandvägen. Bilar susade längs vägarna, elektriska tag brakade fram över myrarna, stora bussar uppe- höllo regelbunden trafik mellan bygderna, och samfärdseln

Bild 54. Gammelstadens kyrkplats, vid Luleå. Norrborren.

mar av läUviktsmotorcyklar! Kort sagt: den yttre aspekten höll på att allt mer sammanfalla med övriga Sveriges.

Vad då bebyggelsen angår, karakteriserades den dels av de gamla, stora, rödmålade bondgårdarna, vidare av de nyare egnahems- och smabrukarbostäderna, samma typ som i övriga Sverige, och så av funkishusen, på vissa håll i täla klungor, på andra mera glest.

Men folket och dess liv?

Jag sitter hos den eiste läkaren nere i kustlandet, i stads- bältet, i ett samhälle med en sällsynt statlig medeltidskyrka Det är också en sällsynt ståtlig läkare, hög, blek, allvarlig, något av en Pontus Wikner-typ. Och vid hans sida en kom. munalman av dessa bygders kraftiga, starkt finskt betonade utseende och dialekt.

- Vad består folket här av för kategolier? är min för- sta fråga.

- Delfi hemmansägare och dels småbrukare med extra arbete i industrins tjänst, i form av flottning och skogs hygge. Den senDre kategorin vill dock hel3t även kallas hem mansägare.

Deras bostäder?

- Hemmansägarna har i regel det vanliga Västerbottens huset, småbrukarna kök och kammare.

- Och dom bor, hur?

Bägge kategorierna i köket. Här var det alltsfa dominerande.

- Och värmen?

- Man har öppen -pis, dar en järnspis inmurats. I köket. I övriga rum mycket daliga eldstäder, kakelugn rller kamin. Härtill kommer7 att alla hus sakna frostfri grund.

Alla?

- Ja, alla utan undantag. Med mullbänk. Golven är följ- aktligen iskalla. Men alla har rent och snyggt, och ohyra förekommer ej. Källarn är en grop under köket. Skafferier saknas totalt, man har skåp i köket. Garderober saknas lika ledes totalt, man hänger helgdagskläderna på vinden, dit man klättrar upp på en vanlig stege, arbetskläderna hängs pa knksväggen. Men i om- och nybyggda hus?

- Där införs värmepanna i köken i 50 procent av fal- len. Men icke vattenledning, däremot har man börjat med slask.

- Varför inte vattenledning?

- Vattenfrågan är mycket svår i denna trakt. I vissa byar lmåste man hela vintern biira från älven, från någon sjö eller från #issa brumlar, som ger mera rikligt. Min önskan är, att hela denna ytterst viktiga fråga ägnades mer uppmärksam. het. Det finns en alman hygienisk olägenllet i dessa trakter, som också borde ägnas en allvarlig uppmärksamhet. Det är avträdena. Dom befinner sig i en liten byggnad i samband med lagårdarna och är försummade och iskalla.

- Man vill no int gärna ha dedär inne i husä! insköt bär kommunalmannen. Att tänka sig få W. C. på landsbyg- den, jo, dä ligg no i en micke lång, lång framtid...

- Dock byggs i en by icke långt härifrån ny folkskola med W. C. och det är ett glädjande ticlens tecken! insköt doktorn.

- Jo, jo, for all del! Dä en alhnän upprickning och mLmga niheter, kolossalt! Många bondgårdar rustas no opp, så de blir som nia. Men folket ä micke förståndigt och micke fastväxta i gamla goda tiders traditioner. I denna kommun har vi den lägsta skatten no i hela länet. Vi har icke lånat, som andra kommuner, utan vi är skuldfria. Så att W. C., jo, jo, i en micke, micke lång framtid... Kanske... Och sd är det no int sa behagligt.. .

- Denna fråga, fortsatte doktorn stillsamt, är av den största betydelse ur sanitär synpullkL, i dessn kalla bygder. När det är en minus 30 10 grader ute, kanske snöstonn och si vidare, har folket självklart olustkänslor vid tanken på att pulsa ut i snödrivorna till dessa iskalla, dragiga stäl- len, där vinden tjuter och snön yr och piskar, och man #spar#, vilket lägger grunden till förstoppningar och mag- sjukdomar. Jag kan ju namna, att myckeL befimler sig här under full förvandling. S#L har man till exempel, sedan 1906, da doktor Gustaf INeander här hade en försöksstation för Nationalföreningell mot tuberkulos, fatt denna sjukdom vä- sentligt minskad, sedan han började riva ut de gamla ohy- gleniska skapsängarna. Den höjda le#nadsstandarden har naturligtvis även spelat en viktig roll, och så kmnmullika- tionerna, som man kan säga har betecknat den definitiva brytningen med det gamla. Man kan sc det bland annat på mobleringen i husen. De ullga köper fabri;ksmöbler, i de gamla hemmen har man de grovt tillyxade hemgjorda möb. lerna.

- En egendomlighet har är det rika beståndet av hö- lador på fälten. Vad beror det på? undrade jag.

- Jo, jo, det kan jag no förklara! sade kommunalman- nen En större bmlde har i regel ett trettiotal lador, och det

Bild 55. Från Kalix-älven vid Över-Kalix. Norrbotten.

beror pa, att här har man så kort tid för skörden, så man hinner int köra hem höet, då bigger man lador på marken.

- Vad som saknas i dessa bygder, sade doktorn, är blom- mor, överhuvud prydnadsväxter att öka gårdarnas hemtrev- nad med. I vissa byar har man gjort en liten början, men i stort sett finns ingenting. Har borde skolorna ingripa! Sa att ödsligheten övervinns!

Detta var upptakten till vad som nu komma skulle. Nu lämnade vi nämligen kusten för att i tre veckor susa upp genom djupa, doftande skogar, i vida, soliga, forsglittrande, älvspeglade dalgångar, över bruna myrar, snötäckta berg- kammar, där dvärgbjörken kröp och fjällemlarna kilade, pepo, gnisslade och fräste, längs väldiga fjällsjöar, ner igen mot sydligare bygder med brusande lindar, ekar, kastanjer, gulnande skördefält och lysande blommor, med andra ord: upp genom finn- och lappmarker, ner längi västra Norr- land till Mellan-Sveriges slätter, sjöar och bäckar.

Så sitter jag uppe i den kanske stoltaete adal, Sverige äger, i Kalixälven. Här verkar inte Sverige, här verkar Asien, Sibirien. Båtarna i älven ha en främmande, pirogartad form, fast nu ha de fatt aktersnurra, ur skogen stiger rök rätt upp som från svedjande eller från lägereldar, folket går i pjäxor, har finnpuoko i bältet och företer en blandad rastyp. Det är en rik bebyggelse, mycket större förefaller det mig än i Tornedalen och mycket bättre hållen, och här är jag nu inne i de stora röda, av vita knutar lysande skolhemmens och arbe1sstugornas omrade.

Doktorn, en livlig, brinnande själ, sitt distrikts gode ande och energiske talesman, säger:

- Här har vi nu, herr Nordström, det rena skogsfolket. Ingen lever i denna kommun på jordbruk mer än en. Utan på skogs- och flottningsarbete. Fem manar om året.

- Och de övriga sju månarna?

- Gör dmn ingenting! Hästarna släpps på skogen, och där går dom fritt och betar. Ibland kan man få hämta igen dom långt ifrån andra socknar.

- Da har man naturligtvis också korna på skogen?

- Tacka för det.

- Vad lever man pa? IJtom skogs- och flottningsarbete? Eller ger det nog?

- Nog?! Dom är helt enkelt sknmligt underbetalda för sitt tunga arbete. Det är hela sanningen. Men jag vill till- lägga, att sa är dom till på köpet oföretagsamma och syn- nerligen daliga hushållare. Aldrig att det skulle falla dom in att ta vara på rester av vad det vara må. Det far förfaras! Och fastän alla vattendrag är fulla av fisk, skulle det aldrig falla dem in att fiska. Vill jag och min familj ha fisk, ja, da är det att ta nerifrån kusten. Vad dom lever på?! Det vanliga är, att dom får en ko till skänks av kommunen. Så har dom sitt hus, denna ko-men inte gris! Gritiar, det kän- ner man inte till häroppe, Det har mm b ra hört talas om. Men salt fläsk, det känner man till. Ja, och så en liten jord- lapp med poeatis och med havre, men den skärs grön till kofoder. Det är, vad dom lever Da.

- Och deras kosthåll?

- Ja, mest level dom på välling och risgrynigrijt, men att ohservera är, att den är halvkoh, det vill säga grynen inte tenomkokta, vidare palmkakor, lan#mjölk, fil som dom sä- ger, med tunnbröd ibmtet, det ar hovudrätten, tidvis kött, mest av ren och blakalv, det vill säga nyfödd knlv. Att ëc kalvar mjölk och f#ida upp dem, det har man aldrig llört ala9 om häroppe. Dan, sen kalven fötts, slaktas han. Sa äLer dom massor av potatis, salt strömming, torkad sik, den torkas i köket. Men man far samLidigt Sdgd det, att mabedeln pn sistone börjnt bli lite mer varierad, vilket helt enkelt beror pa, att karlarna i skogen fåLt kocklag, kooperativa

kocklag, som Dolagen mast ordlla, med k#gil kockar, och det gör, att dom kommer hem med större pretentioner Och på det viseL har ceL bli#it bäLtre. A propns kooperativa, sa har för övrigt förhållandena här tntalt forändrats, sen #i falL hit konsumbutiker. allting: standardell pd varorna# tillforqcln, priserna har fiirvandlate. Förr, nm man ville ha en viss vara i privntbutikernn, sn svarades det: det är slut! Nå, ta hem, da! Ne;, det passnde inte. Nu har vi allt, färskt, rent, snyggt, och vad man vill ha tas hem, och till vida billi- gare pris än förr. Vad det betyder i bygder som dessa, där man har sa långt till städerna, det förstar vem som helst. Ja, det moderniseras över hela linjen. Ta mödrarna häruppe, till exempel, de yngre vill säea. Ja, försäkrar, dom följer med minst lika intensivt som söderut, barnen sköb fullt rationellt, dom får apeleiner etc. Sfa finns det ju fortsätt- ningsskola och... Tjänarfrågan, da?

Tjänarfrågan! Hopplös! Inte ens från rena, rama skogsbygden går det att få tjänstfoll- sig själv.

- Unga flickoma, då?

- Gar hemma och gör ingenting.

- Far man ineget tjänstfolk?

- Nå, förbättringsbidragen, behövs dom? Och har dom använts i större utsträckning?

- Jo, det vill jag lova, både ått dom behövs, att vi fatt och att dom använts. Jag har ett distrikt, som är ungefär sa stnrt som hela Blekinge, med 8.2#0 invånare och 1.2#0 skol- barn. Nativitelell ligger uppe i 2# pro mille. Bostäderna är dåliga, jag kommer till det sen. Men redan 1931 lag kommu- nell inne med 500 ansokningar, #9.34 var antalet 300, och 1937 var det 327. Na! Till och med 1937 har vi fått bidra# till 197 bostäder, och nu ar 169 förbnttringar klara. Total- kostnnden har gntt till 512.000 kronor, staten har bidra#it med 260.000 och kommunen med 25.000. Nu har vi fått bidrag till ytterligare 100 förbättringar, och jag vill sa#Ta, att vi är glada. Ja, bostäderna! HuvudfeleL ar, att dom ar for sma, för daligt byggda och följaktligen för kalla. Därför är också tbc och reumatism i ft#llt flor i dessa bygder, men nu ska det bli bättring. Nu far vi skafferier, galderober, värmeledning. Och med det kommer i sinom tid att följa ökat intresse för irevnad. Blommor o. s. v. Man har redan lite blommor inne, i gamla saltströmmingsburkar.

Ar det något särskilt doktorn skulle vilja ha fram som önskemål?

Som önskemål! Jo, det vill jag lova. Ytterdörrarna! Ytterdorrarna!

Hur sa?

Jo, det är for galet! Ytterdorrarna stängs aklrig. Inte ens om det är lo grader kallt ute. Hela kvällen står en lykta och brinner imlanflir IarstIldörrn# anda tills dagens arbete ar slut.

- Varför?

- Det är en gammal tradition, att det är ogästvänligt att lld ytterdörrarna stängda. Därför ställger man heller aldrig dörrarna, då man lämnar huset.

Kan något bättre maln de rester av cu arkadiskt tillstand, som ännu prägla dessa bygder?

Hur såg det sedan ut i stugorna? Vi tittade in i ett par av dem. I den första var det burget folk. Och följaktli en

ilmeledlling och elektrisk kokplaita. Och gOffOr Och soffor, sa lägenheten liknade ett möbelmagasin. I den andra bodde fattiga mtinniskor, hustrun var från urskogen. De hade fatt förbättringsbidrag. Familjen bestod av föräldrar och fvra barn, mannen var diversearbetare. Två rum och kök, värmepanna i spisen, som eldades med ved och-koks. Ända häruppe. Ja, veden är dyl! Man har ej rad att köpa. Det verhlr faktiskt otroligt.

Ilär fick jag sa en oväntad bild av dessa människors ut träde ur skogen och hur det verkade på dem.

- Ja, sa hustrun, tänk, hemma, där lag det sa tjockt med ved i skogen, så det var bara att elda. Så man blev nästan förvånad härnere i bygden, då man är tvungen köpa varje kvist!

För södra Sverige är denna #bygd:# rena vildmarken. För henne var den rena kultursamhället med alla dess in vecklade problem! Allting är verkligen relativt här i världen.

- Men tänk, sa vi hadde't, innan vi fick förbättringsbi draget. Öppna spisen här i köket, som inte värmde nå och tog opp mer än halva utrymmet, en kunde knappt skura gol vet. Och kammarn, ja, sa liten som aldrig det. Och så tog han till då och byggde om och reprera på sommarn, utom far stun, som han int hann få färdig. Men allt det andra, och så halm vi komma in här i nystuga, just som höststormarna börja. Och, ja, jag minns, vi va sfi gla, så första natten kun. de vi int ens sova!

KAP. XII. Det nyaste Sverige.

§6. Fähus och fosterland.

Vi fortsatte ner genom den majestätiska Kalixdalen för att få en blick på Tornedalen mellan Haparanda och Pajala. Haparanda hade också fatt en hel ny bebyggelse, sedan jag var där 1#30, men Tornedalen hade ruffat till. Där sag för. fallet ut, det paminde om övre Dalarna. Jag mindes dess- utom, vad en av läkarna sagt, att där var ett snuskhal. Men i Kalixdalen hade läkarn berättat om folkets enastaende renlighet.

Bild 56. Från Töre-älvens dalgång. Norrbotten.

- Dom skurar inte bara bostäderna, hade han sagt, utan även lagårdarna, ja, till och med korna och ha mattor i lagarn. Och avskyn för ohyra är sa stor, att, när en gång ett skolbarn upptäcktes ha löss, blev det fullkomligt upp- ror, man nekade skicka sina barn till skolan.

När det nu sag sa ruffigt ut i Tornedalen, hur skulle det d#i gestalta sig uppe i Pajalabygderna?

- Jo, sade läkaren, här är snyggt. Man har sin bastu. Men man byter ju inte kläder, ligger dessutom i underklä- derna, sa fullt bra är det ju inte, fast själva kroppen hål- les ren.

- Har ni ohyra bär, då?

- På enstaka gårdar men mycket obetydligt.

För övrigt visade sig förbållandena vara i stort sett de samma som i Kalixdalen. Det vill säga, bostäderna voro här

Bild 57. Avasaksa från svenska sidan vid Över-Torneå. Norrbotten.

rymligale, men annars va# det samma pri#nitiva loH#allan. den. Avsaknad av biutrymmen, kallt, fuktigt, dragigt. Har hade på en folk#nangd av 7.500 persor#er utbetalts 31.0.000 kronor i forbattringsbidrag till 2# familjer, och nu lågo ytlerligare 271, a#sokningar i#me. Jag frågade doktorn:

- Vad har ni egentligen för medelLemperatur här'?

- Under vintern, blev svaret, är den-8# C., vår, host och sommar: +5° C. Arsmaxi#num ar +23# C., arsmini. mum-30° C.

Men vad som harupl#e var av särskilt intresse, det var icke sa n#ycket bostaderna sml# folket.

- Man lever här, sade doktorn, som i alla dessa nord- liga bygder på skogshygge o#h Bollr#ing ocl# litet jordbruk. Det vill sä#ga, ma# odlar lite l#r; ocl# po#atis. Inte spannmål,

det är för nordligt. Man anvander här renar till dragare for ho och annan lättare transport.

Och vi hade nnycket ·iktigt sett renar ga på ingärdslade betesängar vid sidan av vägen och heta so#n vanli7a husdjur Det gav en arktisk kansla.

- Vad som emellel Lid i all synnerhet utmärker dessa b# gde#, det är den starka rarbhmdningen. l vissa byar är befolkningen sålunda övervägal#de lapll-, i andra övervä- gande fin#betonrld.

- Finns har inga renrasiga7

- Nej, inte annat än inflyttade.

- I'#Ta, men språkiragan, da?

- Den iir synnerliac# akut och mycket besvarlig. Och hotrrr bli det än #ner, genom ormöjligheten att få tjanstfolk har på svenska sidan. #'ir#skan ar ju sen gan#n#alL allas mo- dersmal har i bygden, det talas i hemmen, och det ar det enda sprak, son# de äldre, över 40 och 50 ar, förstår. De yngre daremot klarar sig med sve#skan men talar i alla fall mest finska.

- Och tjanarfrågan och detta?

- Den saken ligger till på följande sätt. Nar man inte for något pris k,u# få svenskt tjanstfolk tvingas man att importera finskor i #massa. Dom ar utmarkta i lagårn, duk- tiga i allt grovarbete. Nå, sa far dom naturligtvis barn, och sa blir dom gifta med barnafaderna. Vad inträffar då? Jo, dom ar komplett oerfarna i skötseln av hemmen. Standarden i bygden sjunker.

- Hur är folket här?

- Det måste sägas, att det är en ras av utpräglad lojhet. Man arbetar bara sa pass, att man nätt och jämnt klarar sig. Man hugger till evempel i skogen till fredag, går hem och gar ut igen i skogen tisdag.

- Bara två å tre dar i veckan, med andra ord?

Ja. Men så har följden också blivit, i vara understöds- dagar, en understödstagaranda som förmodligen ingen an- nanstans i landet. På två punkter ligger vi som absolut etta,

antnlet pensionstagare är här procentuellt större än någon annanstans och likasa nativitetssiffrån.

- Hur ställer det sig då med boslädernas kvalitet?

- Ja, vi har cirka 900 bostäder i distriktet. Av dom är niirmare 30 procent eller mins# 250 stycken absolue minder- värdiga, 40 procent eller cirka 375 styoken acceptabla, och fordringrrna här är ju inte så stora, kan inle vara det, utom da det gäller skydd mot kylan, och 30 procent, det vill säga de nybyggda och förbättrade, mycket bra.

- Nå, familjernas storlek, då?

- Ja, ma:#imum en 15# barn, genomsmttet en (j-7. Och då vill jag understryka, att ingen minskning i nativi. teten kan märkde. Snalare motsataell! Folket är emeller#id i det stora hela ;irligt, fast Ljurigt i en glad, som man nerat lands inte kan göra sig en föreställning om. Nu vill jag ab. solut inte med vad jag har sagt asyfta någon svartmalning. Ilär finns utmärkta enskilda, och framför allt har vi arbets- stugorna. De barn, som uppfostras där, dom blir nästan utan undantag utmärktT.. Dom lär sig svenska, dom lär sig or. dentlig matlagning, dom lär sig vilket är sylmerligen viktigt här, som herr Nordström förstår av vad jag berättat

- att ta vara på tiden, och under sommarferierna lär dom upp hemmen.

- Arbetsstugorna är alltså bra?

- Arbetsstugorna!! Det är utan ringaste tvekan den stör- sta kulturgärnhlg, som gjorts häruppe. Albert Carlgrens bild hänger också i alla dessa stugor, hans namn är hehgt här uppe. Nc;, man kan påpeka bristerna, som finns här, men man far icke, som många gör, överdriva naturmiljöns faror, den mänskliga miljön, kulturmiljön kan motverka dem. Och jag ska be att få visa, vad som verkligen både kan göras och har gjorts häruppe just i denna harda natur.

Men först ska vi kanske ta och titta på en stuga, där man har det verkligt svårt.

Vi åkte upp till en ödslig plats, mitt inne i skogen. Där lag på en från granar avskalud sandmo en liten röd stuga med en halvfärdig förstukvist, en vinterladugård och en som

Bild 58. Den fattige jordbrukarens stuga. Pajala. Norrbotten.

marladugard, bada laga, grasvarta och lutande. Frun den snaggiga gräsplanen sag man över skogarna en by långt borta, annars bara grdlltoppar och så den blå skogshorison- ten i fjärran.

Här bodde nu två bröder, i var sin halva av stugan, det vill säga: ene brodern nade bara ett stort kök, den andre ett litet kök och en litan kanumare. Bada voro skogs- och jordbruksarbetare. Fönsterbågarna voro tätade med trasor, jord var uppkastad kring husets sockel till skydd mol köl- den. Det stora köket hade en väldig öppen spis med inmurad järnspis, vitlimmat tak med stänger att hänga förnödenheter pa, vitlimmade väggar, en lucka i golvet ner till källaren. #olvet var målat med gul oljefärg, täckt av några trasmat- tor och möblerat med en skänk, ett par soffor, ett bord, några stolar och en gungstol. I den salt en likblek gammal gumma, de bada brödernas mor, i köket funnos för övrit,t mannen, »svagr, hustrun och tre barn.

Bild 59. Interiör från föregående.

I andre lägenheten bndde brodern och hans hustru med ett barn. Han var en duktig karl. Men där var golvet sönder- fallet i hal, uppruttet, riskabelt nära nog att ga pa. Men däl var pafallande snyggt. Ordentliga tapeter, taklampa, mattor, ordentliga möbler, allting pulsat och utan anmärk. ning. Luften var i bada lägenheterna fullt ren.

Ladugården var eländig, stora spHngor mellan bräderna i väggen.

Undra pa, att stämningen var dyster, präglad av dov för. tvivlan.

- Vi gruvar för vintern! sade hustrun i den bra lägen. heten. Vi begriper inte, hur det ska ga.

Denna stuga hade inte kunnat få statshjälp, och när jag llörde sammanhanget, beslöt jag ögonblicklig inspelning för att ge Sverige en bild av, hur dessa fattiga slackare häruppe hade det.

Inspelningen ordnades sa, att doktorn skötte fragorna och

- nu kom det! DesBa männiBkor voro just precis finsktalande, den präktige brodern shulle tjänstgöla som intervjuobjekt, men han måste ha tolk, och vad visade sig, jo, den medföl- jande kommunalmannen talade finska flytande. Där har man hela situationen i dessa gränstrakter. Han blev nu tolk, och samtalet i mikrofonen firk följande form. Doktorn började:

- Vi har llär en msn, som bDr i en by utanför Pajala. Han har en dalig gård och vill ha den fölbättrad, men det har vissa svårigheter att få det gjort. Han är finsktalande, sa därför måste Yi använda tolk, Och jag vänder mig nu till tolken och bPr honom fråga litet grand, varfeir han har svaligheter att få sin gård rrparerad. Vill ni vara snäll och först fråga henom litet um hans förhållanden. Vi kan börja med inkomsterna. Vad har han f ir inkomster?

- Han är lantbrevhärare och förtjänar på det 380 kronor om året.

- Har han några fler inkomstrr än det?

- I skogsavverkningar har han lörtjänat 35() krunor.

- Och så hur han väl litet jordbruk, det tjänar han kanske också litet pa?

- Han har salt jurdbrukspmdukter för S# kronnr.

Det gör alltså tillsammans #no kronor. Nå, har han några skulder?

- 1.800 kronor. Nå, men räntan på det, vad kan han beräkna den till?

- 50 kronor om aret.

- Och nu vill han ha en ny bostad. Kan herr Rova fråga honom om anledningen till det?

- Den gamll är genomrutten och kall.

- Hur pass varmt kan det hli inomh(ls?

- på kvällen är det ända upp till 30 35 grader ute. Da kan det vara t# grader inne på morgonen. Detta gäller alltså ml den kallare tiden.

Jag förstår det. Kanbke hall vill beskriva bostaden ännu litet närmare. Ihlr är det med trossbotten, finns det sådan?

- Det finns ingen grund och inea trossbottnar.

- Utan byggnaden ligger allhe direkt på jorden? Ja, det äl alldeles Sa, den ligger på marken.

- lle honom i samband härmed beskriva ladugården litet närmare. Hur är den beskaffad?

- Ladoearden är eammal och eenomrutten.

- Hur går det då fiir henhlrell att klara sig över den kal årstiden?

När det är kallast, det vill säga morgon och kväll, kan dom ändå klarn sig genom den gemellsamma kroppsvärmen, dom tränger ihop sig. Och sa skotta- det upp snö runtum väg- garna utantill.

- Vi vill vidare höra litet närmare om svårigheterna för ho nom att få bostadsbygget i gång. Vilka är dom''

- Han kan inte få statligt bostadsförbättringsbidrag, därför att han är delägare i ett stärbhus.

- Varför kan det inte gå, då?

- Därfor att han äger gemensamt med de dvriga stärbbus- ägarna, och dom säljer inte sina andelar at hmmm.

- Hur är det med marken, är den skiftad eller oskiftad?

- Hemmanet är oskiftat.

- Det bidrar kanske också till svårig.heterna för bonom?

- Ja, det bidrar också. (,em)m att hrmmanet är oskiftat kan han inte erballa egnahemslan.

- Men kan han inte få skiftning utförd i alla fall?

- llan är skuldsatt, sa han har inga möjligheter att söka laga skifte.

- Ja, det här fallet, som vi nu har hört, det har många mot svårigheter i denna trakt, men jag vill i alla fall betona särskilt, att den nya statliga förDättringsverksamheten har astadkommit underverk häruppe. Man kan säga, att det är en fullständig revolution, som utfiirts. Bostäderna har nu fatt ett belt annat utseende än de hade förut. Overallt ser man nybyggda, repare rade och färgglada hus, där det fömt bara var graa, trista och dåliga.

Denne olycklige mnn körde i skogen at ett av vara största #riivarubolag. Man tycker, att det skulle kunna hjälpa honom. I#tt ord, och saken skulle vara ordnad!

Na! Det var dystra saker, jag sett och hört denna dag. Det kunde väl behövas med något, som lättade upp stäm- ningen, och det kom.

Den utmärkte doktorn körde upp till en gård på en kulle, som reste sig över skogem denna kulle var förresten det mest fantastiska jag sag på heln resan: en rundad jordbrukskulle, stickande upp ur det mörka skogshavet, som sträckte sig ändlöst åt alla håll. Det sag ut som en värld, som höll på att födas. Och det var det också.

Ty däruppe bodde en man, som helt enkelt blivit en av förgrundsfigurerna i JUF-rörelsen, denna stora rörelse, som syftar till en landsbygdens renässans, och han hade här rest ett monument över vad denna bygd och dess kraft kunde förmå. Han hade med egna händer, bit för bit, byggt ett utmärkt, modernt, stilrent hus, med centralvärme från källaren, med stora präktiga rum, där den gamla stilen omarbetats att täcka moderna tidens behov, med en trädgard, där han odlade gurka och tomater i bänk och hade tjugu äldre, fyrtio yngle svartvinbärsbuskar.

- I 36 meter bänk, sade han, far jag 30 kg. tomater per ar. Jag har fått 13 gurkor på en gång på en planta. Jag har fått 250 liter svarta vinbär på buskarna.

- Vart säljer ni? frågade jag.

- Till Kiruna. Där kan man få åtgång för hur mycket bär och lidiga grönsrker som helst.

Det var nya tiden däruppe, Det var skogsfolket, vilket, liktom denna kulle, trätt ut ur skogen, ut i det fulla solljuset. Och länge skall jag minnas den kullen som en symbol för det nyaste Sverige.

KAP. XII. Det nyaste Sverige.

§7. Omedvetet landsförräderi.

Men, medan vi nu, Hedin och jag, stävade västerut, satt jag och tänkte på tjänarfrågan i hela landet. Här hade den fått sin djupaste innebörd uttryckt i en klar symbol. Här hade de unga jordbrukardöttrarna lämnat arbetet, bara därför att, som läkarna berättat, de absolut icke ville ga i ladugard, och utan en tanke sett, hur deras platser intagits av utländskor, som gifte sig med de män, som kunnat bli deras.

Det var något, som i denna gränsbygd närmade sig ett, låt vara omedvetet, landsförräderi! Frågan var, om icke hela denna växande arbetsolust landet runt var en och samma sak och om inte den dag kunde komma, då Sverige måste öppnas för utländsk arbetskrah. Vad skulle Sverige då bli? Sa småningom befolkat av en annan folkstam? Vilka var

det, som åstadkommit ett sådant sakernas läge? Dessa, som ieke ville arbeta. Det var det enda svar, som stod att ge på frågan.

Oeh det var med mörk själ jag såg dessa väldiga bygder, som skulle kunna bli ett rikt land, skulle kunna skapa ett större Sverige, ila förbi, ropande på mäm#iskor - som sveko!

Och att min känsla av ett landsförräderi delades av man,,a överallt på landsbygden, därpå fick jag senare fullt klara och lydliga bevis i brev, som jag mottog efter mitt ,tal på Bondens Dag på Skansen i Stockholm, där jag berört lantbrukarnas svårigheter. Så skrev en dylik lantbrukare till mig just om: rdet stora livsproblemet för landsbygden: de l.OOO#tals ogifta lantbrukaTsöner, som re#lan nu inte kunna få någon kvinna att gifta stg med, vilket innebär en fara av oöverskåd- lig vikt.»

Jag tror icke, att denna sida av Lort-Sveriges väsen, denna sida av den moraliska upplösningen, varit på allvar framme i synlinjen och i diskussionen. Därför har jag velat påpeka förfinskningens samband med tjänarkrisen i nordligaste Sverige och de likartade faror, som redan skymta för hela landets räkning.

KAP. XII. Det nyaste Sverige.

§8. Backstusittarproletariat i finnmarken.

Pajala och Tärendö betecknade icke resans men undersök- ningens nordligaste punh; och i Tärendö än mer än i Pa. jala kommo de nya tiderna häruppe klart i dagen. Här fick jag av färdens kanske mänskligaste läkare en glädjande bild av den rätta framatandan och av vad modern teknik och sam. hällsbildning betyda för dessa forna ödemarker.

- Tärendö, aade han nämligen, har sedan 1930 bli- vit ett stort och betydelsefullt jordbrukscentrum. Man har lämnat sina gamla ströängar ute i skogen, där det tog ända ,:##A# A t A# r t;ll # Prn T ctiillet har m In brutit mark, tat^,it vara på myrar och vallar i oerhört stor

utsträckning, har upphort med forna tiders kornodling och övergått till höodling. Vidare odlar man potatis, mandel potatis, till avsalu på Kirona, och potatisen går utmärkt.

- Hur har denna förändring kommit till stånd?

- Genom införandet av elekLriskt ljus, genom de ombytAL- da vägarna, genom ordnnndet av busstrafik, som öppnat marknaden på Gällivare. Harifråll går sålunda dagligen cir ka 600 liter mjölk till Malmberget. Mjölken kommer från korna, korna mas#e ha rikligt med foder, foder förutsätter vallar, och så kommer dom. Mell korna förutsätter också or- dentliga lagårdar, och ordentliga lagårdar i dessa #rakter, som har lånA mörkerperiod, förutsäLter ordentligt och fram- för allt icke brandfarligt lyse. Förr och ända intill sista tiden har man här Invänt #>pärtt, alltså torrvedsbloss, dom var ytterst brandfarliga och hindrade därmed utvecklingen av lagårdsskötseln. Så kom elektriska ljuset, och lagårds- skötseln Log fart med tllS.

Och dessutom, herr Nordström, vi ska inte glömma en sak till: elektriska ljuset betydde, att det blev roligare att leva. Det är lätt att konstatera förändring på alla omraden. Här har bildats en husmodersförening, och inte minst genom dess intensiva verksamhet har vi fatt värmeledning, vatten. ledning och slask i full fart. Skogen tas hand om, rensas, avverkas, och timret körs ut genom nya bilvägar i markerna. Sen två ar har vi vidare två traktorer i denna socken. Det är ett par bondpojkar, som köpt och hyr nt dem. Dom hålls i gång natt och dag, och på vintern används dom att dra cirkelsågar. Domänetyrelsen har vidare satt opp flyttbara bostadsbaracker i skogen och ordnat kocklag med kocka, maten kostar där 1: 50 per dag mot 2 kronor i enskilt mat- lag, man får ordentlig mat, efter fullt modern matordning, och i våras kom huggarna hem och var faktiskt fetare än på hösten och med mera sparade pengar än nånsin förr. Amerikanska fläskets tid är förbi. Se vidare på en san sak som grönsaksodlingen på kalljord! Jorden är utmärkt, och grönsakerna här är oändligt mycket finare i aromen än söderut.

- Kvinnliga arbetskraften, då?

- Omöjlig. Djävulen har farit i fruntimmerna. Men det botar vi här på sa sält, att karlarna övertar en hel del av deras arbete. Två bönder mjölka redan själva, och om kar- larna börja på det sältet överallt i landet, sa skulle frun- timmerna kanske få en läxa och börja dra öronen åt sig. Men så har vi en verkligt allvarlig fråga och det är risken för ett backstusittarproletariat. Hur? Jo, sammanhanget är detta. Genom storskiftet här på l#30 lalet fick varje bonde sitt stora, avrundade hemmall med jord och skog. Så hade hall söner, säg feul sl#ckell. Da klövs hemmanet i så många delar. De9sa nya hemmnn kunde icke klyvas på samma sätt, utan där far sönerna, alltså i tredje generationen, arbetarsmå- bruk med statshjälp till lagard, jord och bostadsllus. Bruk- ningsrymden är emellertid för liten-cirka fyra hektar- och föder inte sin man. Han måste skaffa sig skogs. och flottningsarbete för att kunna reda sig.

Sa kommer fjärde generationen, där står vi nu, och vad skall den göra? Det är den stora frågan. Nå! Då lägger staten opp nya kolonat, på högst 30 hektar, och man räknar med, att brukarna ska kunna reda sig på den ägorymden u#an skogsurbete. Nu gäller det, om man kan få fjärde gene rationen att flytta till dessa nya kolonat och bilda nya byar, nya samhällen och drir sl# sig fram. Eller sa genom inten- sivt jordbruk i hembyarna av något slag. #nnars har vi backstusittarploletariatet över oss häruppe!

Där hade jag förändringarna uppe i dessa bygder inom loppet av tre generationer i en klar och tydlig bild, och om något var uppenbart, sa var det, att problemen häruppe icke pa någon punkt väsentligt skilde sig från problemen söderut.

Sverige är i våra dagar ett problem, som måste lösas i ett sammanhang.

Och problemets innebörd?

Lort-Sveriges avskaffande.

Bild 60. Från järnvägshotellet. Kiruna.

KAP. XII. Det nyaste Sverige.

§9. En lappmarksdoktor.

Om någon del av resan visade arbetet på uppnaendet av detta hägrande framtidsmal i en genom de lokala förhållan- denas enkelhet lättfattlig åskadningsbild, sa var det besöken i de lappländska centralpunkterna Jokkmokk, Arvidsjaur och Arjeplog. Att komma till dessa platser och deras hygie. niska, sociala och ekonomiska problem från de brokiga och till synes förvirrade problemmassorna i de långt hunna jord. bruks- och industriomradena nere i landet, det var som om örat fatt vila från bullret av en jätteorkester och i stället fatt lyssna på en liten enkel visa. Men! Demla enkla visa, den var grundtemat och ledmotivet i orkesterfugan. Men det var samtidigt på något sätt som om i den natur, vi nu humlit 'Ipp till, där själva urberget trädde fram i väldiga skulptu-

Bild 61. Malmpallarna. Kiruna.

rala formationer, avskalade jord och delvis all vegetation, dnr dvärgbjörken förefoll som de förvridna, svartnade ske- letten efler armeer, SOIIl häruppe stupat Imder striden mot likgiltiga, isiga eller glödheta naturmakter, där de vita fjäll- bucklorna föreföllo att vara moln, som lugnt lagt sig till ro likt jättefaglar på landets hjässa för att kläcka sina ägg av storm och blixt och hagel, där ugglor och vrakar sväva- de ljudlöst och lätt som vindförda fiun över vägen, där riporna tecknade blodiga snöfläckar på marken, där harar voro orädda som herrar i sitt rike och raderna av fjällemlar fraste, spottade och, resta på bakbenen, likt minimala lapp- gudar förbannade oss inkräktare, det var på något sätt, som om, i denna natur, människans bekymmer och problem blevo fullkomligt likgiltiga. Tiden och timligheten försvunno, evig- heten hade här sina till syne# orörda domäner.

I de stora vidderna kring Vittnngi, i ödsligheten kring Svappavaara, i det fjällvindsomsvepta, deportationsortslik- nande Kiruna, i myrhalet Gällivare, i det ensliga Porjus med dess igenslagnn barackstad över det muilrande Harspramret, överallt var det likadnnt. Hiir föreföll rmänniskan icke spela någon roll och icke höra hemmn. 'Iill detta intryck bidrog också mötet med grupper av storögda renar, anblicken av övergivna lappkåtor, av de egendomliga frnn lapparna la- nade ställningarna på hustaken, i vilka matvaror förvarades. Allt var mer främmande #in jag väntat mig. I sam#ing, på mig både Sciderhavets coplaiiar verkat mindre främmande än detta.

Men ndr jag sa kom till tals med människorna, då hade jag exakt samma hekymmer omkring mig som neråt lands. De följde med den fnsts bebyggelsen, de följde med slit- ningarna mellan lapparna och de inflyttade, de följde med de nya vägarna, med bilarna, bussarna, järnvägen, med den nya byggnadsverksamheten, med den växande samhällsbild- nmgen.

I Vittangi reste sig stora kommunala byggen, väldiga vita huskomplex om flera våningars höjd i klJr funkis. Kiruna var en regelrätt stad, ehuru blott municipalsamhälle. Gälli- vare med Malmberget bevarade något av kyrkby, fast i stor skala, Jokkmokk och Arvidsjaur voro fullt moderniserade, Arjeplog var inne på samma väg.

Tre problem dominerade häruppe, ungefär likartade på alla ställen: lapproblemet, bostadsproblemet och försörj- ningsproblemet. Vad jag häpnade över men samtidigt glad- des at, det var att se de stora, präktiga arbetsstugorna, de moderna sjukhusen och lapparnas mönstergilla alderdom-.

Ilem.

Här ha läkarna utfört och utföra dagligen och stundligen ett jätteverk, och det var en god gärning, doktor Wallqvist i Arjeplog gjorde, då han genom sina populära skildringar gav en, låt vara kanske något romantisk och ensidig, bild just av läkarnas verksamhet däruppe. Vad han skildrat är det, som fangar fantasin, medan vardagens mer prosaiska

mödor, vilka bäras av honom liksom av alla läkare däruppe, också skulle vara värda att belysas. Och därvid borde icke dispensärsköterskornas anpart i det stora verket att vårda och bygga om livet däruppe glömmas bort, ej heller de kom- munala myndigheternas.

Här kan jag bara ge några snabbilder i anslutning till den begränsade uppgift, som hela denna undersökningsresa innebar.

- Ja, vad lapparna ang.ir, sade provinsialläkaren i Jokk mokk, där hall satt i sitt soliga mottagningsrum på sjukstu gan, omgiven av papper i högar, medan telefonen oupphör ligt ringde och han gav order vir den till införande av någon sjuk per bil eller besvarade förfrågningar om någon patients tillstånd, medan tysta, allvarliga människor samlades i vänt- rummet och vitklädda sjuksystrar kommo med rapporter, gingo med order at olika håll, js, vad lapparna angår, så är det en betydande svårighet förknippad med dem, som byr eller själva bygger. Dom vet inte, hur dom ska bete sig i dessa h#s, dom fortsätter att leva som i sina kator. Dom äter på golvet, allting packas ihop runt väggarna, ja, dom utför sina naturbehov inne. Kort sagt: dom har ännu inte vrnt sig ordentligt vid fast bosättning. Vi har till exempel en lappstad här, där lapparna äger husen, ordinära trähus, fast i ett synnerligen daligt skick. Där vistas dom någon vecka i februari, då stora vintermarklladen äeer rum. Resten av aret bebos dessa bostiider av svenskar, fattiga människor, som far bo där hyresfritt mot det att dom tnr hrnd om och sköter husen..,

- Alltså, menar doktorn, lapparna later dessa fattiga svenskar bo där som nadehjon?

- Så kan man också uttrycka det. Jag har själv inte tid att visa herr Nordström omkring, men jag har vidtalat en kommunalman, som lovat göra det. Han kommer att visa bade lappstaden och lapphemmet, som ligger mycket vackert, helt enkelt underbart vackert på en udde vid älven, i själva verket den vackraste plstsen i hela samhället, där de gamla

lapparna har det utmärkt och också trivs, sa gott dessa no- mader kan, och där de i alla händelser far prima vard

- Och bostäderna för övrigt?

- #a, här bor i mitt distrih, som är 200 kvadratmil, ö.000 människor, alltså mycket glesl, och bostäderna har varit daliga.

Så kom den vanliga skildringen: ingen grund, gltst mellan väggarnas stockar, usel uppvärmning från köksspis, vind- fung och förstuga ofta obefintliga, ännu oftare skafferi, tork- rum, garderob, alla bodde förr i köket, och ofta hände det dessutom, att antalet ytterligare ökades genom att halva dussinet lappar, gamla och unga, hyrt in sig där för vinterm Fönsterna kunde inte öppnas, vattenledning fanns inte, vat- ten togs från en brunn, som lag invid lagård och gödselstad och icke var skyddad.

Ja, så hade det varit. Det var samma visa, som följt mig ända nerifrån Skåne.

- Och nu? frågade jag.

- Ja, tack vare senaste arens upplysningsverksamhet an- gaende bostadshygien, tack vare ökat välstånd hos folket här och sist men kanske främst, helt naturligt, tack vare ökade möjligheter till statliga lan, bostrdsförb.ittringsbidrag och nybyggnadshjälp har allting förändrats. Nu ser man överallt välbyggda, nyinredda hus rned rymlig, praktisk, modern in- redning . . .

- Uppskattas detta också?

I högsta grad. Med stolthet och glädje talar nu både mär och kvinnor om sina nya präktiga hem. Och det är ju lätt begripligt. Nu ligger husen på torr grund med lagstadgad sockel, har ordentlig källare under köket, har modernt bygg- nadsmaterial som till exempel torex, och man är fri från drag, fukt, kyla...

- Har man infört värmeledning, då?

- på många håll. Ja, ja, män, har man så!

- Hur?

- Ja, det är värmepanna i spisen och element, eller rör- slinga, dessutom täljstenskamin eller platkamin, s. k. norsk

spis. Så har man stora, ljusinsläppande fönster med kopp- lade bagar, sa att man kan vädra ordentligt, förstuea finns alltid, skafferi likasa, och garderober fmsöker man fa...

- Ohyra, då?

- Vi har en del besvär med vägglus, tyvärr, även i ny- byg#,da hus!

- Hur ställer sig hälsovardsnämtlden till allt detta?

- Sympatisk men ämlu inte fullt effekLivt

- Har det utdelats mycket förbiiltringsbidrng här, da?

- Vi har de e#akta siffrorna här Det har alltså, som herr Nordström ser, under de senaste fem arell utdelats: forbäLtringsbidrilg till 1#1 hushåll, 153.000 krmlor, nybygg- nadslan till 56 lantsgare, 60.000 kr. och arbetarsmabrllkslan till 54 lantagare, 320.()00 kronol. Alltså summa 533.000 kronor. Och i fjol inlämnades till egnahemsnåmndell lane ansökningar till ett sammanlagt belopp av 2#8000

- Så att hela bygden befinner sig under full ombyggnad?

Ja, nog måste man säga det Glädjande nog!

- Och är det några önskemal, doktorn skulle vilja fram föra?

- Ja, jag är tacksam att få göra det Vad som då måste sla som fnrsta mlskemål är mera allmän elektrisk installa- tion runt dessa bygder. Sen skulle jag vilja dra vatten och avlopp i allt fler boningsbus, och så, att man fick lära sig uppskatta och på allvar bedriva trädgårdsodling. Söderut tror man, att ingenting värmr eller mognar häruppe. Full- komligt misstag! Vi har utmärkt vackra gräsmattor, och en hel rad prydnadsväxter blml strar här symlerligen rikligt Vinbär, hallon och jordgubbar ger utmärkta skördar, ärter, moröner, rödbetor och rädisor moemar utan svårighet. Sa skulle jag önska bättre badkultur...

- Ja, slutar inte fimlbnstull, norrifrall räknat, vid Gäl livare?

- Jo, ungefär. Nu far ju skolbarnen regelbundna skol- bad här vid skolorna i nyuppförd rkolbastu. Man ft r hoppas, att vantm skall sitta i hos dem, heli livet. Sen är det så, att fiskarlapparna vid Stor-Lule har mycket daliga bostäder.

Dom önskar jag förbättrade. Och så slutligen önskar jag förbättrade vinterbostäder för lapparna och för deras skol- barn .

- Hur har dom det nu, da?

- Daligtl Cirka 40 .50 lappbarn går i skola mll vintern i normalskolan i Vajkijaur, en mil från kyrkplatsell. Det äl fyra hushållsk.llor av trä, och dom ligger sankt med golv- ytan en tredjedels meter under malhliv.ill. Där ska dessa stackars lappbarn bo. I varje kata har man en hushållerska, som skall svara för mat, tvätt, tillsyn o. s. v. Det värsta är, att där inte finns något isoleringsrum vid sjukdomsfall, och just på den punkten har det varit synnerligen besvärligt. Det hela är alldeles på tok. Man har som enda värmekälla en vanlig köksspis. Ja, så fort den är släckt, blir det naturligtvis iskallt. Så är det usel ventilation, fukt från torkande kläder och matosl Man kan förstå, i vilken grad luften ska bli osund. Nu har lapparna enhetligt begärt ändring och anhållit, att ett »svenskt» skolhem ska uppföras som i Arjeplog. Da kan man fråga: om nu detta bifalles, hur skall det livet in verka på de uppvä#ande barnens förmaga och hag för lapp- livet? Nå, jag Iror inte, man be.höver mor sig, det har gatt bra i Arjeplog. Jag tror, att detta är enda sätlet att vänja lappama vid en hligre bostadsstandard, då de om vintern ej bor i kåta. Del gäller bara att från barndomen lära dem, hur man bor i hus och gör det hemtrevligt för sig där. I kåtorna har dom alltid fint och prydligt, men vid våra hus är dom inte vana ännu. Därför måste man hjälpd dmn igång pa den punkten.

- Nå, de gamla lapparna på lapphemmet, hur går det?

- Jo, dom som slagit sig till ro där, är tacksamma och trivs utmärkt. Värst är det naturligtvis för dem, som börjar bli ålderdomssvaga, att överge det invanda nomadlivet och sätta sig till ro i ett hus. Det är i alla fall det bästa för dem, mycket bättre än att söka följa med på vandringarna, då blir dmn bara en börda för familjen. Far till lapphemmet och titta, herr Nordström, det är värt en visit. Jag skulle

gärna vilja visa det själv, men nu kan ja8 inle lata mina patienter vänta längre.

Där har man en lappmarksdoktor i den dagliga gärningen. Han är en kolonialtjänsteman, skulle man kunna säga, sin bygds fader, försyn, talesman, uppfostrare, allt.

KAP. XII. Det nyaste Sverige.

§10. Lappstaden och Lapphemmet.

Så var det kommunalmannen. Vi r#kades på kommunal kontoret, sedan jag varit i banken och lyft lilet pengar. I banken sutto t#å unga damer Som på bankkontor runt om i landet. på kommunalkontoret sutto unga damer som på kom- munalkontol run# om i landet. Utanfor glödde den asfalte rade gatan i den heta vårsolen. Vi satte oss upp i en stor, glansande taxi-Buick, och i väg inat skogarna bar det.

- Duhorn ringde och bad, att vi fikulle ta l.appstan sist, sade ciceronen, han skulle försöka göra sig ledig.

- Hur bor egentligen folket här? började jag förhöret, da vi kommit i väg.

- Bastu finns inte här som i Tornedalen...

- Hur är det då med renligheten? i#r den mindre än där?

- Det är nog fara värt. Man ligger alltjämt i underklä derna, dock inte under fäll utan under filt eller täcke. Och gärna, mcst barnen iörstas, i samma säng. Man och hustru alltid i utdragssoffa.

- Hur är dieLen då?

- Det är mycket mjölmat. Palt, antingen potatispalt eller #anlig vit mjölpalt med inbakat fläsk. Så är det fil naturligt. vis med ibrutet tunnbröd. Fisk, särskilt sik, äts mycket.

- Det blir ju binnikemask, inte sant?

- När han är gravad, tja, det sägs ju det. Något, kanske. Sa är det renkött på vinterll, och något lite nötkött. På vin- tern kan man inte f#i färsk fisk. Lake gillar man inte, den slängs bort! Lapparna äLer harr och röding.

Bild 62. Moderna timmerhuggarkojor, vid Svappavaara.

- Det är ju mest tunnbröd och så hart köpbröd. Vad som ansss vara en läckerhet, det är franskbröd. Det bjuds på, då det ska vara fint.

- Jordbruket, da?

- Ja, där har det ju, gudilov, börjat bli stora föränd- ringar. Det gäller först och främst de sa kallade ströängarna.

- Jag hörde just detsamma i Tärendö.

- Jasa!

Jag berättade.

- Ja, här är det sa, vill säga, att det är kronan, som in dragit ströängarna.

- Vad är, om man ska vara riktigt noga, dessa ströängar?

- Det är myrängar, naturliga ängar, ofta långt bort i skogen, ända till 5, 6 mil från hemorten, sa att man knnde fa hålla på ett par dygn att få hem ett hölass.

- Och det har varit så till nu?

- Ja, befolkningen var van sen gammalt att ta bara detta hö.

Bild 63. Gammal kolarkoja, vid Arvidsjaur.

- Var det bra, då?

- Tvärtom! Det var både uselt till kvaliteten, magert och eländigt, och oekonomiskt genom att Dra alldeles för mycket arbete. Nu har det hlivit nyodling i stället, och man får ut märkt hö, kommer att få i alla händelser, bara man kommit i gång ordentligt. Dessa nyodlingar har man fått mot det att man förbundit sig uppodla en viss areal, o-h sa får man betalt fiir uppbrytning, sadd och gödsling.

- Vad säger man om det, då'l

- Joo, mall är storbelalell! Fast det finlls ju dom, för stas, som inte har tillvaratagit den erbjudna cbansen, också. Sa tittade vi in i en moderrl timmerkoja. Det vill säga, det var ett litet komplex av flera smahus: sovstuga för hug garna, i förening med kök och matsal, sovsblga för befäl, stall för hyrda hästar, dass.

En typisk dylik stuggrupp syns å bild 62. Den är från

Bild 64. Interiör av föregående.

Bild 65. Modern kolarkoja, vid Arvidsjaur.

En kolkoja av rildre modell, exteriDren, syns a bild 63. Samma koja, inleriören, syns a bild 64. Exteriören av en modern kDlkoja syns a bild 65, där man även ser kolmilan med #skorsten, som på sista ar införts och som dels under. Iättar kolningsprocessen, dels minskar riskerna att ga ner sig i milan för kolarna. Den är från trakten vid Arvidsjaur.

Den timmerkoja vi nu besökte, var ej fullt modern men snygg.

Sedan vi konstaterat detta, bar det åter tillbaka och till Lappstaden, sedan vi först gjort halt vid sjukstugan. Doktorn kunde ej komma, han var för upptagen.

Lappstaden, ja! Den lag i en glänta bland höga tallar ett stycke från samhället och liknade en bränn och avskrä- desgrop för gamla kasserade kåkar. Med undantag för en liten nätt, rödmålad stuga var allting trasigt, lappat, gratt och lutande, F;amla akdon, slipsten, brädlappar, all möjlig

Bild 66. Från Lappstaden. Jokkmokk.

- Hur många hus är det egentligen? frågade jag kommunalmannen.

- Elva, phls ulhus!

- Och alltsammans ägs av lappar?

- Så när som på ett.

- Och bebos av svenskar?

- Ja. Så kommer lapparna hit till stora vintermarknan första veckan i februari och packar ihop sig ända till 25

30 stycken i varje stuaa.

- Och vad gör dom? Jag vände mig till en kvinna, som stod på en av broarna.

- Vad dom gör? Dom sjunger, jojkar, frälser varandra.

- Frälser?

- Jaa. Dom är laestadianer, och det hör till!

- Och ni bor tillsammans med dom?

- Jaa, vad ska man göra? Man har ju ingen annanstans Att tA vÄr#Pn.

- Och sen dom har farit sin väg?

- Ja, då är det att#försöka göra snyggt efter dom.

- Osnyggar dnm mycket?

Det kan inte beskrivas.

IIur rmänniskor måste leva i Sverige, det anar allmänheten föga eller ingenting om, men här är nu en dylik aning.

Sa bar det i väg till Lapphemmet. Det hade verkligen, som doktorn sagt, ett underbart läge, med otsikt över ett blanande vrlLen, bort mot skogar och blnnande fjäll, och det var e# nytt, stort, prydligt hus, med planteringar omkring. #lan skulle kunnat ta det för en prästgård eller ett jägmästar- boslälle. I ett hom dV gårdsplanell mot skogen befann sig en lappkata av kä. Eu stor, kraftig, vänlig föreståndarilma tog emot och visade.

Det var en korridor från tamburen fram till en sal, på bada sidor korridoren dörrnr in till rummen, där de gamla lapllalna bodde. Det var utmärkt prydligt och fint, men be- söket kvarlämnade icke desto mindre ett beklämmande in- tryck.

I forsta rummeL, jag tit#ade in i, låg en figllr på golvet, hopkrupen på sida, det var en gubbe i full lappdräkt.

- Vad är det med honom? frågade jag.

- llan är sjuk.

- Ooh ligger på golveL?

- Det är omöjligt att få honom i säng. Han vill ligga sa.

- Och dö?

- Han vill ligga så.

I nästa rum lag en obeskrivlig figllr i en säng, med fing- rarna utspretade, ögonen glasartade, vidöppna, stirrande, hela ansiktet förvridet.

- Han är helt och hållet förlamad.

I salen i en stol satt en klotrund lappgumma, lik en Bud- dhabild men med kinesiskt ansikte, fullständigt orörlig. Un- der hela tiden vi voro inne, rörde hon inte ett finger, inte ett drag.

- Vad används den där kåtan till? frågade jag, dtg vi åter kommit ut.

- Där far dom dricka kaffe, där sitter dom och jojkar och drömmer sig tillbaka iill fjällen!

KAP. XII. Det nyaste Sverige.

§11. Lappmarkskvinnor.

Arvidsjaur ligger i Piteälvens högre ådal, och häruppe idkas tjärbränning i stor skala Stundtnls har man tjärdalar i rad på bara ett par tre hundra meters avstånd från var- andra, och den kådiga friska skogsdoften blandas med den starka, stimulerande lukten från rykande milor. Byarna ligga i denna Lrakt, sa of La man kunnat plncera dem sa, på höjder, och från den ena byn ser man i den klara fjälluften runt omkring i det blånande skogshavet mot bakgrunden av snö- tindrande fjäll by efter by p6 gläntor, som blotta ofta branta stigningar.

Arvidsjnurfolket anses vara affälsbetonat, och samhällel har breda gator, kantade av butiker. Förhållandena ur bo- stadq- och dietsynpunkt visade sig sammanfalla med dem i Jokkmokkområdet. Endas: mahända, på grund av större väl- måga, gestalta de sig något bättre.

- Här i Arvidsjaur, sado doktorn, måste man säga, att det med undantag för den s. k. bondstaden är utmärkt ord- nat med bådo vatten, nvlopp, #. C. och centralvärme. Li- knsa i Glommerskäsk här intill. Det beror naturligtvir på, att befolkningen är bnrgen.

- Vad lever den pa?

- Jordbruk, det vill säga boskapsskötsel, korn finns inte här eller någon annan sädessort, sa är det kanske framför allt skogsarbete, flottning, kolning, tjärbränning och väg- arbete. Här kan man verkligen se, att dessa statliga bostads- förbättringsbidrag och övriga stödåtgärder, som ju varit gan- ska omstridda, i själva verket har varit av en mycket stor betydelse. Ja, jag måste säga, att det är en fin sak, och det ligger nog en ärlig uppskattning i det namn, man gett de nya och förbättrade husen. . .

- Per Albinhus?

- Just det. Hnr herr Nordström hört detsamma på and- ra håll?

- Overallt i hela övre Norrland.

- Jn, det säger nog en hel del.

Han visade mig den s. k. bondstaden. Det var ett helt lilet samhälle, en kyrkstad med grå trnhus, grovt timrade, i långa rader och kvarter, längs öde gator.

- Bor det folk här?

- Ja, svarade han, ett 20-tal familjer.

- Och hyran?

- Ingenting.

- Vem äger allt detta?

- Det är olika byar runt om. Dom äger olika byggnader eller kanske bara ett eller flera rum i en byggnad.

- Ser dessa hyresgäsler om dom, då?

- Nej, inte ens det. Dom bara sitter där. Det är utdömt, alltsammans, såsom ovrirdigt till mälmiskobostad, golven gungar, golvtiljorna ligger lösa, man kan nästan se tvärs genom husen. Men så sir det svårigheten för kommunen att skarfd alla dessa familjer bostad, och så blir ingenting gjort. Vi kan littn in har!

Vi gingo uppför en trappa, den var så brant, trappans bräder voro sa lösa, att det kändes nästan som att sta i sjön till hakan och trampa vatten, vi kommo in i ett kalt rum, med en förfallen spis, ett bord, en stickmaskin, ett skap eller skänk, ett par stolar, ingn gardiner, en utdrngssoffa, en kvinna med röda fläckar på kinderna, skygga ögon, hon föreföll att i hast ha fått på sig en kjol, i uldragssoffan en halvklädd karl, på rygg, med armen över ögonen som för att dölja s#g.

- Vi skulle bara titta lite pfa rummet! sade doktorn, och vi gingo. Ja, herr Nordström ser sjiilv, sade han, då vi kom- mit ut. Ruskigt, ur alla synpunkter. Hon är en tbc.

Han frågade chauffören.

- Vilka bor där? Är hon däruppe gift?

- Ja, Gud vet! blev det torra svaret.

Men utnt bygden var det bra. JU8 fick dispensärsköterskan

till ciceron, och b;ittre kunde jag e; falt, hon hade tjänstgjort här scdan 1924, hade haft platser runt hela Sverige, var själv sörlänning och kmlde alltså yttra sig på grund av rik personlig erfarenhet både om flirhillandena, sådana de ge- stallade sig här, och sådana då tedde sig i jämförelse med förllålldndena i andra delar av landet.

- Ja, sade hon, jag ska säga, att här har skett väldiga förändringar, sen jag kom hit. Da hade man bara stora landsvägen plogad för häst, och mir man då kom med en sjuk och mötte plogen, fick den, som var :#lättskjuts» passera på sidan av plogen, sa hristen gick till magen i snön, och det v ar stora huvudvägen, det, förstår författarn. Alla andra vägar var oplogade, och där fick mnn ta sig fram på skidor. Iallk på sjuktransporterna da! Men nu! Det ar skillnad, det! Nu har det gell(lrll järnvägsbyggena kommit vägar till alla hynr, det är de gamla s. k. materiulvägarna, och det basta jälnvägen har gett oss härtIppe, det är faktiskt debsa nya vägar i ödemarken. Elur är del för resten häruppe, da, syster?

Jo, det vill jag säga, förfalLarn, att jag har vnrit om- kring i hela Sverige, och en srk är saker, och det är, atl de fattIga södernt har det mycket, mycket sämre nn de fattiga i Norrland. Och i den här trakten finns förresten inte någon rikbg fattigdom numera, efter de senaste arens goda skogs- fortjänster. Och vad särskilt barnen beträffar, så är de myc- ket, mycket bättre skötta här än söderut. Aldrig till e#empel att man häruppe skulle se en unge med trasig hak. Dot är folket här alldeles för ordentliga för atl tolerera. Tänk bara på deras renlighet! Tänk bara på hur dom om valarna, ds dom flyttar ut i sommarstugan, putsar och fejar och vädrar vinterstugan. Vi ska fråga en gumma här i gålden.

Och vi ginge upp LiB en stuga, som låg på toppen av en backe. En stor rönn stod mitt i backen. Men inte en blomma syntes. Allt var bara gulgratt vintergrds. Nere vid backens slut lag lagard, stall och loge, och där stod en flock karlar och tittade på oss, då vi passernde.

- Godda! sade vi.

- Godda! mumlade de.

Vi gingo uppför en hög bro, kommo in i ett stort kök med stor spismur, skap, soffor och storhylla i taket, d. v. s. en träställning som en stor pinnharv, där man kunde llänga kläder, skor, päls etc. till tork. Fn gumma och en yngre kvinna voro inne. Man hade börjat med vbrrengöringell.

- Al det inte sant, berätsa ml för författarn, mor, sa att han hör, att jag inte far med osanning, att när ni rustar opp gården, så inte bara tvättar och skurar och vädrar M hela huset utan dessutom sa fernissar och gulmålar ni golven och nytapetserar väggarna. Är det inte så?

- llä ä som hä int vore färdit fölr! svalade gmnman och torkade sig närmasl generad om näsan.

- Och det gör ni kvinnor alldeles ensamma utan hjälp av karlarna! Inte sant? Hä va en sak, hä!

- Jag har hört, att karlarna förr i världen aldrig hjälple kvinnorna, insköt jag nu, men jag har också hört, att karlarna ska ha börjat hjälpa till i lagarn, till exempel med mjölkning.

Gumman såg först alldeles häpen ut. Så kunde hon inte hålla sig ulan skrattade gott at något så flugigt, och så sade hon:

- Ja, hä ska vara'n stor lagBrd, hä.

- Ja, men, sade då den yngre kvinnan, som var dotter i huset, förr så aldrig, att dom högg ved heller, men nu ha dom då börja med det.

- Kanske rentav flickorna på landet inte skulle avsky jordbruksarbete så mycket, som dom nu gör, om dom fick lite mer hjälp av karlarna? undrade jag.

- Jaa, nog Iror jag det! sade dottern.

- För ni har väl svart att få hjälp här också?

- Rent omöjligt! svarade båda med en mun.

Svaret på min fråga skulle jag på det mest oanade sätt ia uppe i Arjeplog, platsen längst upp i fjällen på hela fär- den, dit Hedin och jag nu fortsatte.

KAP. XII. Det nyaste Sverige.

§12. Fjällfolk

- Nåå? frågade jag lledin, då vi väl kommit in på Arje- plogvägen, som följde ett smalt vattendrag, Långträsk, på vars andra sida väldiga, trädlösa, snöhöljda beremastodonter reste sig med en näsl.m komisk uppsyn av likgiltig över- lägsenhet. Nåå? frågade jag, vad säger du om dom här lapp- orterna?

- Du vet, i Arvidsjaur blev jag häpen. Mell du vet, i Jokkmokk måsle jag skratta.

- Åt vad d#?

- Kyrkan!

Han hade rätt. Kyrkan i Jokkmokk är säkerligen den mest överraskande i Sverige. Den ser -

och borde heta Tivoli.

- Men Arvidsjaur, dA?

- Folk söderut kommer inte atl tro en, då rnan säger, hur det är. Med permanentade vägar och funkishus och allting.

- Det här da? pekade jag på ett fjällpanorama, som nu dök upp i horison#en. Du vet, IZI# maste jag stanna och fotografera!

Det var andra g#algell på #cban Första gången hade varit pa fjällvägen till Kiruna.

- Du vet, det här har dom inte bätlre i U. S. A.

- Grand Canyon, Yellowstone, Rocky Mountains och allt det där?

- Lika bra är det nog, men jag Lror inte det är bäLtre. Och när vi så kommo till Arjeplog, strax före infarten i samhället och fjällvärlden med ens avslöjades i rader av vitglänsande fjällkammar, seglande upp över vatten, öar, oändliga skogar, då hade resan natt toppunkten. Hedin ut- tryckte vad vi båda kände:

- Du vet, det ska bli konstigt att komma neråt lands igen. Och att ga på gatorna i Stockholm... Nä, du vet, jag tycker nästan, att Stockholm finns inte.

Ja, sa kände man sig däruppe vid foten av den egentliga

fjällvärlden, där Arjeplog ligger, den mest monumentala plats jag sett i Sverige.

Häruppe gestaltade sig också förhållandena litet annor- lunda än i Jokkmokk och Arvidsjaur. Här hade man näm- ligen fjällappsr, icke skogslappar, och om folket för övrigl sade provinsialläkarell:

- Det är övervägande ett jägar- och fiskarfolk. Hririfrån gar under fiskellögsäsongell i januari ända till en 1.000 kg. fisk per dag ner till kuststäderna, ja, ända ner till Stock- holm. Jakten ger skogsfagel, räv, varg och - fast i största hemlighet-björn. Fisket ger örin, röding och sik.

- Vad kan man räkna SOIll gellomsnittlig arsinkomst för folkel här? undrade jag då.

- Cirka 600 kronor ph#s vad hemmanet ger.

- Och folket, som karaktär'#

- Högst inhessant. Arjeplogs samhälle tillkom på grund- val av Nasafjällets gamla silvergruva och Adolfströms bruk, och befolkningen byggdes till stor del upp av krigsfångar, valloner och folk söderifrån landet, och det är en fri, själv- stålldig ras, öppen, livlig, glad och intelligent. Kyrkan här på udden byggdes av drottning Kristina.

Vad som på grund av dessa ord i första hand kom att intressera mig var att få komma i kontakt med representan- ter dels för dessa fjällappar och dels för den bofasta be- folkningen.

- Vi ska fala och titta på ett ställe, sade doktorn, där herr Nordsköm kan få tillfälle att se dels en präktig gard av gamla stilen och dels en alldeles nybyggd. Och här i Arjeplog ska vi locka fram en lapp. Men först ska jag då be att få klargöla hus- och bostadstypens utveckling här.

Varpa han snabbt ritade upp hosplaner och hustyper, som jag tyvärr inte här kan reproducera.

- Byggnadstypen, sade han, är, som herr Nordström ser, den vanliga nordsvenska, västerbottniska, med två stora ga- velrum: ett kök och en storstuga och så lillkarnmare emellan. Spismuren är av grasten, och huset står på marken utan grund, med mollbänk. Att i dessa trakter tala om frostfri

Bild G7. Vårnatt. Arjeplog.

grond är löjligt, för all få srin skolle man tvingas ga mer än två meLer ner, och det är omöjligt. Man kan inte heller ba cementkällare här, det skulle bli för varmt för rotfrukterna, som skulle fördärvas, så man har jordkällare.

- Finrum, da?

- F:xisterar inte bär. Rummen användas. Kammarn är sovrum för barnen, då de vuxit upp. Och som en egendom- lighet för dessa bygder kan nämnas, att om buset far besök av överordnade, honoratiores, så mottas dom inte i köket utan i kammarll. Och d i går allt efter gammal sträng ritual. Ungarna sitter i rad, stilla och tysta längs väggarna, mitt pa golvet sätts en stol fram at gästen, inte alldeles mitt men framme på golvet, och så bjuds han kaffe. Att märka är, att här går aldrig männen till spisen och hämtar kaffe, kvin- norna serverar dem på bricka!

- Fint!

- Jo jo män! Häroppe är det ordning, ska jag tala om,

Sa satte vi oss i bilen och foro upp till det utvalda stället, en stor bondgård på en udde i Uddjaur, den fem mil långa sjö, som från Arjeplog sträcker sig söderut och i Arjeplog möter den sju mil långa Hornavan, som går mo# norr och är Sveriges djupaste insjö.

Det var på kvällen, solen hade gått ner, sjön lag blank, fjällen avtecknade sina bismra linjer mot himlen, och allt lag som i ett blekblatt silverskir, ett ljus av hottenlös tystnnd. Det är något drömAkligt över fjällvärlden bom över de stora bavell, och i denna dl#maktiga stillhet sutto vi i det stora köket och pratade, tittade sedan ,oå kammaren, saue oss i storstllgan och pratade igen, gingO sedan över gräset till sonens nybyggda stuga och inspekterade den, synade be#ong- källaren, de icke fullt färdiga rummen, pratade med den unga hustrun, beundrade hennes två smattingar och foro, sedan allt var klart, hem i nattljuset, men fast jag var sa trött, att hola kroppen värkte, kunde jag inte ga till sängs, jag förstod, att hit skulle jug aldrig mer komma, jag maste rita natten och utsikten från mitt fönster, och där blev jag sittande vid ritblocket i fjällstillheten ett par timmar. Det var resans största högtids- och andaktsstund.

Men för att återga till stugan vid Uddjaur. Där sattes mycket riktigt de av doktorn omnämnda stolarna fram på golvet-men doktorn utverkade tack vare sin makt, a#t vi fingo sitta i det siora prriktiga köket-och runt vägrarna sutto tysta barn och vuxna, vi togo alla I tur och ordmng i hand. Så berättade de gamla, ett kraftigt par. Samtalet kom mest att röra sig om renligheten lläruppe och om mödrarnas svårigheter förr i världen.

- Ja, sade husfadern, vad till exempel ohyra hetrriffar, sa inte känner vi till sånt här. Jag ska säj a: alla är sa strama, att ingen vill ha lus! Förr i världen, då fjällfolket kom ner och tng nattkvarter här, ja, då kunde dom ha lus med sig, och då gällde det att vara noga. Nu har vi ju fatt bastu för hela byn, som vi redan hilr haft i tio ar, och där badar alla.

Bara i dag till exempel har 37 barn badat där och 13 full- vuxna. Men dom, som har det svart här hos oss, och som jag skulle vilja lägga ett ord för, det är lärarinnorna. Det före- kommer allt bra mycket ännu, att alla klasserna måste in- hysas i bagarstugan till en gård, och i lilla kammarn intill får lärarinnan bo. Där är det så iskallt, så hon alldeles för- darvar sig. Och barna kan inte hänga sina vata ytterkläder i farstun, dom ryms inte där, den är för liten, utan måste bänga dom i skolrummet, sa det är då rakt ett elände. Sa vrr det frågan: förr och nu.

- Ja, sade den kraftiga husmodem, då man har haft 10 - 11 barn, då har det velat säga tretti år utan frid eller sömn. Nu! Nu har dom ju semester, då dom ligger i barn- säng. Förr hade mun varken barnmorska eller doktor! Och det gickl

- Men hur?

- Ja, se, barna blev sa tidigt insatta i, att vi måste hjäl- pas at, allihop!

Jag hade lagt märke till enkelheten men gedigenheten i detta hem. Inga krusiduller, inga gipskattor, inga fasansfulla tavlor, inga broderade bibelsprak, som neråL lands var sa vanligt.

- Man behöver ingen lyx här! sade gubben. Va ska det vara till?

Här träffade jag på folkets ursprungliga, naturliga funkis.

I sonens stuga mötte man samma anda men andra former. Där hade nya tiden i fjällen f8tt siu uttryck. Betongkällare med vedkällare, matkällare, tvättstuga, hydrofor för vatten- ledningen i köket, kran till blivande badkar. Samt dricks- vattensbrunn under golvet, såsom nu börjat brukas i dessa bygder.

Uppe: stort ljust kök med genom dörr avstängd alkov och tamburaktig avbalkning samt ett rum. Det var inte färdigt ännu. Rummet skulle bli sovrum men användes för tillfället som förvaringsplats för sättpotatis. Tills vidare användes alkoven som sovrum. Så var det värmeledningselement, skaf- feri med vatten och avlopp samt diskbänk. Dylik anordning

uppgavs vara genomgaende för alla nya byggnader i dessa fjälltrakter.

- Skafferiet här ska vara varmt! upplyste doktorn. Inte kallt! Det har man gudi nog av-man måste äta så mycket frusen mat. Den tinas upp här. Betänk bara detta, herr Nord- ström: rensteken sagas och fisken måste blötas, innan man kan äta dem.

Sa var det spis, kakelmurad, ordentliga innnnfönster, luft- ventil, moderna möbler, trasmattor. Det hela utnmordelltligt omtänksamt. Det var de nya hemmen i Lappmarken, jag här såg, och övrr det hela låg nngot på on gång heroiskt och barnsligt rörande.

- Detta är början! sade doholn på hemvägen. Mycket aterstar ju att göra. Till exempel att lara folket blommornas bet#delse. Den, som har blommor krin8 stugubron, den kas- tar inte ut slask där. Med blommor följer snygghet, att inte tala om allt am#at gott. Jag har en liten Irädgiird hemma, dit tar jag gummorna och visar, hur rart det är, så sticker jag en pase frö eller ett blomsterskott i hand på dom, och sil kommer dom sa smaningum underfund med, vad man kan

- Så doktorn är en fullkomlig själasörjare för folket här! Skulle man kulma säga.

- Ja, läkarn har mer och mer blivit prästernas arvta- gare. Till och med bikten far man ta emol.

- Brästerna själva da?

Doktorn ruskade på huvudet.

- Passa på, om herr Nordström pasåerar X-sele och titta pa prästgården. Jag ska inte säga, hur många tiotusentals kronor den har kostat denna fattiga fjällsocken.

- Och vad gör prästen för folket?

- Hindrar utvecklingen. Om han kan.

KAP. XII. Det nyaste Sverige.

§13. »De yttersta skola varda de främsta.»

Vi hade vidtalat den gifte sonen att följande morgon kom- ma ner till Arjeplog för att tala in i mikrofonen. Det var en

stralande solmorgon, vattnen glänste, fjällen tindrade, sven- ska flaggan lyste i luften över samhällets röda och vita hus, da Hedin och jag pnrkerade bilen utanför doktorsbostaden.

- Ja, här har jag nu en bild för herr Nordström, sade den utomordentlige doktorm Vi talte litC om kvinnornas svå- righeter i gnr kväll. Jag har kommit au tänka ytterligare på saken. Kvimlall ·ir en hjnltinna häruppe. Hon måste leva ensam i mannder uppe i fjnllPt med barnen, medan mannen är borta på arbete. Hon skall skotta sig genom ett par meter högn drivor, om inte mer, till fähuset, till brunnen, kanske i #inande snöstorm. Hon skall om sommarn hjälpa mannen dra not, hjälpa honom sln hö på starrängen -med barn i kont på ryggen.

Och hör nu, vad som hällt här på morgonen. Det rör tjä- narfrågam Det vnr en kvinna här. Gravid. Hon hade ett s#årt cksem och fordrnde absolut vila, vilket jag sa henne. Men då svarade hon, att hon inte hade tid till det. Jag fra- ,,ade varför? Jo, därför, svarade hon, att hon måste sköta lagarn. Hon kunde visserligen få hjälp i mjölkningen av mannen, mell df skulle h#m hindra honom att arbeta i flott- ningen, och det kumle hon inte, för den förtjänsten behövde dom. Och hon for sin väg, gratande av både förtvivlan och rnserl.

Sådant är läget här! Och vad ska man göra? Vad ska man ta sig till?

Det var da, svaret kom. Atminstone aningen, skymten av ett svar.

Den unge nygifte fråll gården vid Uddjaur hade infunnit sig, han hade akt ner på cykel, och snart sutto doktorn och han på var sida om mikrofonen, men samtidigt hade en lapp också kommit, och medan insyelningen pagick i doktorns vardagsrum, stod lappen hos mig ute i hallen, där jag skötte signaleringen till Hedin.

Och här far man nu höra fjällvärldens egen röst.

Doktorn började:

Du, som har sett hemma, hur en kvinna lever uppe i Lapp rnarken, du kan ju beräua för mig litet, hur mor hade det.

- Jo, hon har haft elva barn, och tungt har det varit.

- Och nu ville du försöka få det annorlunda i ditt e#et hrm Nå, på vad sätt hade mor tungt? Det var elva barn, men det var väl mycket annat ackså?

- Jn, sa hade hon att försörja familjen naturligtvis med fiske och litet ttV vnrje.

- Ja, hon fick hjälpa till att dra noten och lägga ut näten och så vidare.

- Och att sköta ladugården.

Ja. Nå, snöbkottning på vh#tern, det var mycket snii då som nu förstås?

- Jo, nog blev det litet med det, men inte något vidare inte. Den manliga arbetskraften tick ta det. Själva hubet var ju relativt stort, med stora rum?

- Det blev väl i allu full mest att bo i köket.

- Ni bodde där mcst. Det var det rum, hon hade att skiita. De andra stod tomma. Det var inte sa väl inrättat heller då.

- Nå, när du mt hörjade bygga at dig, då tänkte du: här ska bli annorlunda, här ska rtin hustm få det lättare.

- Jo.

- Hur ordnade du upp det, da?

- Jo, jag satte mig i en ganska stor skuld.

- Ja, jag ber du har lagt in vutten- och avloppsledning. Varför har du gjort det?

- For att kuinnan ska få det lättare.

- Ja, och det har hon givetvis fatt också.

- Jo, jag #ror det.

Ja, och du har även värmeledning. Det har väl kostat dig en hel del'#

- Ja, det har kostat.

- Många tusen?

- Jo, jo.

- Men du är ung och räknar väl på att arbeta, sa du klarar av den där frågan sa småningom.

- Jo da, det tror jag säkert.

- Jaha. Nå, bar ni det bra nu, då, går arbetet bra med dessa moderniteter?

- Jo, da.

- Det är lättare för din fru än det var för din mamma på alla sätt och vis? Jo, säkert. Ja. Nå. iar ser ni har ordna# eii ntt ni i l# n L # ha

tvättstuga och badrum så småningom. Det är illte inrättat nu men det bar ni också tänkt er?

- Jo.

- på vad sätt har du tänkt ordna det?

- Jo, med thJen ska man ha skoljoassänger och så värmepanna förstås.

- Ja, och då ska du få varmvattneL till bassängen från var- mepannan?

- Jo.

- Och det ska du ha som badmöjlighet också?

- Jo.

- INå, var tar du vattnet ifrån, då?

- Jag har bmlm under källaren

- Ar du inte rädd för att det bhr fuktigt i bucet da'#

- Nej, jag ska försöka sätta lufttrumma från själva kållaren och ut igenom.

- Ja, visst, ja, från källargropen utat, sa fukten dras ut på det viset. Nå, det har du haft något ar. Har du haft något be- YVär, när du inte haft lufttrumma?

- Jag har hah det bara ett ar.

- Har det blivit fuktigt?

- Ncj.

Det tycks gå bra att ha brunrlen under

- Vi har ventil i skorstenen.

- Så du drar ut direkt därifrån. Och sen har du ordnat sa du har ett kök, och det har ni huvudsakligen till arbetsplats och matställt.

- lo.

- Nå, var ligger ni da?

- Vi har sovalkover.

- iii ligger inte i köket, ni vill inte ha det till sovplats?

Nej.

- Det är inte som förr, att ni flyttar alla tillsammans i ett rum, utan ni har skilt er at och kommer ut i de olika rummen i huset.

- Det är bättre för hälsm, säger dom.

- Visst. Du har inte något rum, som bara står på parad för att ta emot främmande, utan använder alla rum?

- Jo.

- Tänkte du ha något fint rum med uppställda möbler, eller ska ni bara ha rum, som ska användas?

- Vi kan nog behöva alla, lör familjen kan jn bli större.

- Vi ska hoppas, den ska bli ännu större. Alltså, den er farenlletell ni har de ar ni varit f detta nybyggda hus är god?

- Jo.

- Och din hufitru är nöjd?

- Jo.

- Vad är din önskan i detta fall? Vill du det ska bli van lighet?

- Jo, på landsbygden öuerallt. Det är bättre, att ktinnan #ar d et lätt.

- Ja, just hon har för hårt nu. Menar du det?

- Jo.

- Ja, det tror jag också.

:#För att kvinnan skulle få det lättare!#

Har var bryLningen med den mgamln föreställnings- väl-ld, som jag under hela resan i;verallt stott på och fiom innebal, til syvende og sidst, att kvinnan, vilken flOS natUT' folken brukar vara mannens slaD# även i gamla Lort-Sverige realiter betraklats pd samma sätt.

#u betydde hennes flykt från landsbygden, från slavgörat i smutsiga kök och i smutsiga ladugårdar, kanske ytterst, att hon rest sig mot detta slaveri.

Häruppe var mahända, som av doktorns herättelser fram- gatt, ett dylikt sakernas läge mer kännbart än någon annan stans, och här steg nu en man av den nya tiden upp och deklarerade, att han lade hemmets arbete sa, att #kvinnan skulle få det lättare:#.

Kanske var det början till det förlösande ordet! Och det kom inte från de högt utvecklade samllällena nere i landet utan från fjällens folk.

De yttersta skola vara de främste!

KAP. XII. Det nyaste Sverige.

§14. Lapparna inför nya tiden.

Och nu skulle det bli lappmannens tur. Men när han fick höra skivan med den föregaende intervjun spelas upp, blev han rädd och ropade med sin hesa röst:

- Näl Nä! Nä!

- Seså, Pirto! Sesa! Seså! Lugna dig nu och var klok.

- Nä! Nä! Nä! skrek han bara som ett envist barn och snodde sig som en orm kring en trädstam, men :#Lappmarks- doktorn» var inte lappmarksdoktorn för inte. Till sist hade hall Pirto framför mikrofonen, och så satte Hedin, efter en för andra omärklig signal frdn mig, i gång. Efter några lugnande inledningsord på lappska fortsatte doktorn:

- Du kan ju tala svenska, så du förstår, vad jag säger. Lap- parna bor#ar nu på senare tid att ha hus, alltså vanliga trähus Vad tycker du om det, är det bra?

- Jo, det är pla.

- Varför Lycker du egemligen, det är hra#

- Det år pra, micke pra.

- För hälsall?

To.

- Det är jag intr sa säker på. Ni bygger dem alldeles för sma, ni bygger inte lämpliga hus, dom skulle vara större, och sa skullo det vara luftigare i dem. Varfiir hygger ni så sma hus?

- Storre hus kostar mera penkar, förstar tu väD

- Ni har inte rdd?

- Nej.

- Men är det inte mycket det, att ni är vana vid kåtan och iärför vill ha det smatt och trångt. Trivs du i ett trähus, ett vanligt bondhus?

- Jooo.

- Det går bra?

- J(lo.

- Nå, varför har ni flyttat in i dessa hus, är det bara för hälsans skull, är det inte också sa, att ni tycker, det blir billi- gare pd många sätt?

- Jo, tet plir micke pillikare.

Det blir hilligare på det sättet, att ni har bustru och harn boende där, medan de renskötande far neråt kusten med re narna?

- Jo.

- Varför blir det billigare? Ar det f(ir att ni har mindre flyttningskostnader?

- Jo, mindre flyttningskostnader.

- Pd vad sätt flyttar ni nu med k ir ni med renar och pulkor?

- Nej, det är slut.

- Vad kör ni med?

Hastar och pil.

familjen, om ni fika flytta,

- Ja, men bilar kan inte gå överallt, där ni ska fram med renar.

- Nej.

- Och då kör ni med häst och släde?

- Jo.

- Blir det inte ganska dyrt att leja hästar då?

- Jo, det plir micke dirare än pil.

- Ar bilskjuts billigare?

- Jo, pilskjuts är pilligare.

- Ja, men när ni nu måbte ta hästskjutbar ucb på detla sätt flytta, kan ni få med allt bohag? Ni skulle kunna slå upp kå-

rlla lätt ändå i som neråt kusten.

- Va?

- Ni kan lätt slå upp era kåtor ändå. Skulle det inte gå bra det, ta dem på hästskjuts till kusten?

- Kåtan till kusten? Nej.

- Inte det. #a det är naturligtvis lättare för kvinnorna och barnen att inte behiiva följa med utan ha en fast punkt att stanna på.

- Jo.

- Ar det även därför kanske ni har byggt ert hus?

- .100.

- Nå, tycker du inte, att de hus, som en Ifel lappar skaffat sig, är väl små, väl dåliga? Tycker du inte, fltt ni horde giira dem litet mera lika svenskarnas hus, så att det vore bättre för familjen att vara där?

- Svenskarnas hus?

- Ja, mera som svenska hus och inte så små stugor,

- Det är pättre i stora stugor, men det kostar mera penkar.

- Jaha. Men jag har sett, att ni ibland bor två familjer i en sådan där liten stuga. Tycker du inte, att det ar osunt?

- Jo, tet ar tet också, men tu vet, lapparna, te tar ingen hyra, te tar ingen byra.

- De tar inte betalt av varandra. Det är ett sturt prablem, och det är svårt under övergångstiden att se, vad som blir av det, men vi få hoppas, att ni också lär så småningom att bygga lämpliga hus.

- Denna fråga om lapparnas överförande till fast bo- sättning är den viktigaste och den grundläggande punkten i hela lapproblemet! sade doktorn, när vi åter blivit för oss själva. Här i Arjeplog har vi gjort oss av med alla sådana rester från äldre hder som kyrkstäder, bondstäder, lappstä-

der. Herr Nordström har ju sett i Jokkmokk och Arvidsjaur, hur dom ser ut. Och som det kan vara av intresse för herr Nordström, då lapparnas bostadsförhållanden kommer på tal, att ha frågan belyst, ska jrg be att få överlämna den här brevväxlin; en mellan lappfogden i Norrbottens aödra distrikt och mig. ULan alkt anbpråk för övrigt. Ursäkta, om språket är lite slarvigt.

Ooh som denna hrevväxling ger inte bara ljus över lap- parnas bostadsfråga utan over vad som sysselsdtter Lapp- marken.c da; liga Lankar, avtr#cker jag här, med de bada herrarnas benägna tillstånd, de båda värdefulla dnkmnenten.

I,appfoltden i Norrbottens Södra Distrikt, I #leå.

Till Herr Dr. E. V'allquist, Arjepluog. Ärade Broder!

Jag har ställts illför ett problem, där jag vore särdeles tack- sam för råd från Di- sida.

De till norra Jokkmokk inflyttade karesuandolapparna ha lagt sig till med små sh#gor i Porjl-s samhälle. Dessa bebos un- der vinterhalvåret av kvinnor, barn och även en hel del manfolk, medan de verkliga renskötarna befinna sig med renh jordarna bortemot 10 mil nedanför Porjus. Denna omläggning av levnads-

- ättet har onekligen varit till men för ordningen i renskdtseln. Och vad värre är så måste förhållandet också anses olyckligt och farligt för lapparnas hälsotillstånd. De i Porjus befintliga lappbostäderna äro nämligen i allmänhet så trånga, att de däri boende gennm bristande utrymme hos n#mmet utsättas fdr sa- nitära olägenheter. Och dessutnm vidlada många andra brister de if rågavarande bo#täderna. De äro kalla och dragiga, upp- värmningen sker i allmänhet från järnspisar.

Vid företa#sen undersökning har det klm#taterats, utt icke mindre än omkring 100 lappar i Purjus bu under här nämllda förhållandem Antalet av dem dispunerade rum är 21, vilket in. nebär, att i genomsnitt S lappar bo i samma rum. Jag bar haft tillfälle att besöka några av dessa bostäder till exempel på morgnarna, innan familjerna stigit upp. Stanken ncb osnygg. heten i övrigt var svår att uthärda.

Det synes vara lappväsendets plikt att ingripa i de nu på- talade lörhållandena. Men frågan är att finna den lampliga ut. vägen. För egen del intar jag den måhända gammalmodtga

ståndpunkten, att lapparna skulle ma bäst av att Porjusbosätt ningen hleve helt avvecklad och att iappfamiljerna i stället så- som i gamla tider följde renhjordarna till vinterbetesmarkerna längre ned i landet. Men då uppställer sig-saaom Din kollega Dr. Thulm mycket riktigt påpekat - svårigheten att i bond- gårdarna där nere erhaila l;impligt hus# Baaarstutorna, som lapparna på sina håll bruka hyra umier vintermanaderna, äro visst icke bättre än Porjusbostäderna. Den utväeen stode ju vis- serligen alltid öppen, att lapparna skulle bo i kåtor, men vanan att vintertid bo i bus torde vara så inrotad hus de flesta av Porjuslapparna, att en dylik omläggning av deras livsföring säkerligen skulle bliva mätt av det allra stIir#ta motstånd, Ocl så är frågan också den, vad mLm med asidocättande av all sa kallad lappromantik - verkligen skall säga om tältkatan som vinterbostad. Själv har jag aldlig matt almat än bra i en sådan kåta, men efLersom mina kaLavi3telser aldrig mllfattat na- gun längre tidsföljd, är min erfarenhet av saken belt värdelös.

Som Du finner av den härvid fogade avskriften av Dr. Thulins av mig begärda yttrande i ämnet, hltar Dr. Thulin at den upp faltninren, att lappväsendet icke har annat val än att lata Porju.- bosättningen besta och utvecklas och att lappväsendet ock#a skall sörja för att bostadsförhållandena bliva förbättrade, så att de sanitära olägenheterna ma kunna avvärjas Emedan en sådan hjälpaktion från det allmännas sida emellertid med st irsta sannolikhet skulle få oanade ekonomiska koneckven#er - med hänsyn till vederbörandes egendnmsförllållanden torde den av Thulin förordade lanevägen icke vara framkomlig - är jag mycket tveksam, om det kan vara tillrådligt att göra något för slag i den riktningen Under hand har jag talat med Lands- sckreteraren om saken, men han är bestämt emot en statlig med- verkan till åstadkummande av hus at renskdtande lappar,

Tnnan jag företager mig något i saken, ville jag sålunda höra Din asikt om, vad som lämpligen är att göra i syfto att avvärja den sjukdomsfara, som onekligen nu hotar de här berörda lap- parna-och för övrigt även lappar på annat håll med ungefär enahanda vinterbostäder

Med hjärtliga hälsningar

Erik Malmström

Luleå den 21 maj 1938 Luppfogde l#rik Malmstrri-m, Luled

Tlroder!

Tack för Dilt synnerligen intressanta hrev rörande lapparnas bostadsfrdea. Vad Dn frrmliiPeer om Pnri..cl#nno.n. Iinn#.

-

sin motsvarighet även här om ock ej i samma skala. Vi ha sam ma problem att syssla med

Min personliga inställnhlg är denna, Frågan måste ses i ett vidare sammanbang Man är beroende av utveckiingen överhuvud for de nomadiserande lapparna, och den tror jag går i riktning mot ett starkt moderniseramic, där mångahnnda nya seder skula giva plats för mltida h jälpmedel i livsföringen. Och jag trur, att det är ganska meningslöst att spjärna emot, Vad man bör företa,a är att i möjliraste mån leda utvecklinren in på banor, som vart vetande och sunda förnuft säga OBS kanske äro bäst. Bostadsfrågan för lapparna är en detalj i det hela. Och att det fasta bllset snart skall vara buvudbostaden även för nomaderna, det är jag övertygad om. Kålan kommer troligen att stanna kvar enbart i form av »kujat vhl arbetet, däremot ej som viste för famll#ens kvinnor och barn under större delen av året. Jag tror, att nomaderna i allt mindre utsträckning komma att bli nomader i verklig mening. De glida över i en fastare tillvaro, och deras och familjens dag skall alltmer likna övriga innebyggares i hlppmarkerna. Jag krn cj heller se-om vi lämna renskötsel- problemen asido - att det under förutsättning att ett större antal kvmnor och barn ej deltaga i bjordvarden, dessa ej skulle kunna hava en fast bostad på lämpligt ställe inum flyttnings- områdena. Tänk på skogs- och flottningsarbetarna, sum ba sin gard, sitt nybyege eller vad det nu är, r,ch som stor del av aret vistas vid arbete långt bort från familjen. De bo då i kojor- det skulle för lapparnas del vara kator - ganska primitivt, medan familjen hemma lever ordinärt liv i bus av bostadstyp. Kummer det inte att bli något liknande för nomaderna?

Jag tänker mig den utvecklingen. Jag kan alltså inte ställa mig awisande mot, att lapparna för sina familjer på lämpliga ställen ordna bostäder. Läget av dessa måste bli beroende av dels de olika distriktens karaktär, dels typen på renskötseln Jag inbillar mig, att det för #rjepluogs del måste vara häst om denna bebyggelse sker i lagfjällen, i björkskogen. Men när nu sa sker, måste givetvis bostaden byggas ged cch ändamalsenlig. Den gamla öppna katan var en för sitt ändamal mycket god bostad. Härlig vädring, likväl visst inte kallt och draglgt, som man#a tro Genom den nedärvda skötselseden (risgolv till ut- byte med mera) visst inte dalig hygien Den bostaden är alltså synnerligen lämplig i och för sig, om den far vara i fred Och skall övergång ske till annan, fast bostad, då skall denna ske ordentligt och inte med en massa kompromissanden. Bergström förde fram en typ gammc med täckt tak och järnspis, som Du vet, cch den är förskräcklig - romantik av sämsta slag. Jag

tror, att han mnt slotet insåg det. Vi hytte många ord i den

- aken. Nu var det qa nlyckligt, att han inlörde den vid skolorna och därmed kom barnen att tlo, att det var en bra bostadsform. Dessa slutna kator borde snarast förbjudas, vme ti#s de finnas vid skola eller i fjäll. Vi ha tyvärr några sådana i Arjepluoe. Med hägolv, Som alltid är smulbigl, med fukt och dunster i mängd.

Nej, det skall vara ett riktigt hus, stort tilltaget, hyggt som ett vanligt nybygges ###. Vi ha ju svenskarnas erfarenhet att följn. Varför .kall den icke duga! Kyffen och kåkar med llten luftkubik, sma fönster, uLcl grund med mera sfidnnt tillåLd vi iche hus svenskarnn. Det bnr ej heller she beträffande lapparnn. Men no är det nng sa, att även om vi konna ffi fram vanliga rejäla hus för nomadernas stillasittande familjer, så hava vi icke därmed tillfört dem huskultor. Det tager tid, lång tid, jag tror ibland generatioller, innan kåtafolk lär sig denna, då de flytta in i hus. De bylta ihop sina sängkläder, som om det vore vid kåtväggen, de förvara kärl som vid arran och de skura lika ofta, som de byta ris på kåtgolvet. Hur vi ordna husproblemen. komnner det att taga mycket lång tid, imlan lapparnn ärn vanda vid att bo fast, och innan dess blir det aldrig prima i dera- stulsuhem Nomadskolorna, om de byggas på svmlskt vis, kunna g ira -tor nytta och sprida gutt veLarlde. Men mången lapp är lapp Och intet annat, vad han än hänger på sig eller flyttar in i.

Vi få alltså räkna med en övergångstid, vnmnder förhållan- dena icke kunna hliva idealiska. Men jag tror, att vi måste accep- tera lapparnas allt vanligare sed att bygga sig hus. Sedan vi s; gjort, då är det också att taga steget Iullt ut och att i och med gillandet ställa fordringar. Da duger det ej heller längre för lapparlm, ntt de få knmma med halvmesyrer. De få fuu#a tig i, att de no bli bedöm la, cj som nomader, vilket de ej längre i full utsträckning äro, sedan de fatt fast bus, utan som vanliga bofasta. Och därmed mfaste de följa gällande hälsovardsbeståm mclser för byggnader på landet. Därmed kommer jag till frågan um, vad som skall företagas.

Sedan urminnes tider har ju bosättning skett av nomader, men det har kanske varit av andra skäl och under något andra former än nu. Denna bnsättning har alltid försi#att ullder mindre goda hygieniska betingelser. Ifusen ha bBvit för sma

- katans matt spöka - och renligheten har påverkats av de fl9n nomadlivet medförda scderna. Så smaningnm har lappen lärt sig de bofastas seder och blivit en vanlig nybyggare och ofta en god sådam Många familjer ha blivit efter, men pt allra senaste tiden sker m l en uDprycknmg, dele genom det ökade in-

tresse, som myndigheterna visa bostäderna, bland annat gennm statliga bldrag till bostadsfiirbättring, dels genom den förbätt- rade allmanna hygienen. Vi hn till exempel i Arjepluog sett lycklig utveckling i Lillviken med flera ställen, och vi halla på med bostadsförbättring for flera familjer: Anders Mattssons i Sautel, Tjipkn, Tjärnberg och så vidare. Barnen vistas på sko- lor och se därunder goda hrm. Allt bidrager till, att, jag tror, vl inom rätt kort tid skola få bostäder även för de lapska ny- byggarna väsentligt bättre än tillförne. Trakiga undantag få vi förstås alltid dragaq med.

På samma sätt bol nu vederbdrande hälsovårdsnämnd intres serns för dessa nomadbostäder, som givetvis icke kunna undan draga sig hälsovårdsstadgalls § '3. De böra inspekteras, forbud för flera familjer i samma mlm skall utfärdas, alltför usla bo städer böra utdömas. Alltså ett sanitärt arbete verkställas på precis samma säLt som om det vore bostäder för svenskar Det tager tid att få fram något gott. Men lapparnn måste lära sig, vad den bofasta kulturen fordrar Det måste bli ett arbete på lång sikt. Och jag tror det skall ga att na resultat, även om övergångstiden på dennn punkt liksom på så många andra inom lappväsendrt blir svår

Skulle jag ml efter de#sa personliga synpllnkter giva Dig ett cpeciellt rad beträffande Porjusfnllen och liknande i Arjepluog for övrigt, ba är det, att lapparna icke böra förbjudas att hava dessa bostäder. Men däremot skola dessa av bälsovårdsmyndig- beterna inspekteras -i fallet Porjlls borde det ga lätt oclt likasa måste hälsovardYmyndigheterna med biträde av lappvä sendet se till, att atgärder till förbättrande vidtagas. Lapparna måste erfara, att de icke få sla sig ned fast, hur de behaga.

Att de små instängda rummen med endast järnspis äro osunda hebnver väl ej framhållas. If älsovardsstadgan lämnar möjlighet ntt ingripa. Men vad som smlan skall goras, förbättringarna me- nar jag, det måste lapDarna själva utföra, så vida det ej rör sig om fattigvlrdslalL Det är säkerligen alldeles fcl väg att lämna detn statlig hjälp i nagnn form, ty därmed tager man ansvaret från dem. Det är en utveckling i rätt riktning man vill ha fram. Ett uppl-)strande. Lapparna skola läras gnra goda fasta bostä- der, och ingenting lär dem sfi bra, som om en uppförd byggnad b#mlmas igen av myndigheterna och icke far användas utan försämring.

Försök alltsa att komma i kontakt med hälsovardsnämnden i Tokkmokk och intressera den för prnblemet, Den vägen skulle jag ga.

I de faD, dft Du nå Dina reYnr finnPr

Bild 68. Jämtländsk bebyggelse med hässjor.

förhållanden inom Arjephlog, är jag Dig mycket tacksam fÖT Imderrättelse därom, sa att saken kan framläggas i var för övrigt intresserade hälsovårdsnämnd#

Har Du vägen lörbi, sa kurrl in och dishltera vidare. Jag tyc ker, att delLd är en biide intre7 arlt och viktig fråga, och det vore bra roligt, om man kunde få den på rätt bug.

Hälsningar! Tuus Einar l#all lr ist.

KAP. XII. Det nyaste Sverige.

§15. Den förtryckte husfadern.

Sa var l,applano avverkat, och i skyfallsliknande regn, efter en solstralande dag, susade i om natlen ner genont Aselr lappmark, sedan vi förgiives sökt få rum i Lycksele

Bild 69. Från Storsjön. Jämtland.

folk hado sh-öllmlat till flan halva Lappmarken. Det var en sista bild av dessa bygder.

OCh nu, scdan vi följande dag yns.erut Lapplands södra eläns, bolj:#rle nya frar,or syeselsätta Lankarna, fragor, som fatt fart uppe i fjällen, närmast om kvinnans ställning och hennes betydelse för bostadsproblemet Idg hade fa#t hiira däruppe orn nya rörelser i Dalarna, om att landshövdingen i l alull börjat albeta för kollehivd ladugårdar, kollektivt jordbruk, att (iarl Larsson i l#y skulle vara inne på sammn tankelinjer och att agronom Otting vid Fornby lantmanna. skola i Stora Tuna hade hela frågan klarlagd.

Dit, till Dalarna, måste färden därför ställas. Kanske vän. tade där lösningell pn Lort-Sveriges problern. Och hor det gick med den saken skall herrskapet i sinom tid få höra.

Mon nu hade jag ölollen öppna mest för detta, och vad

Bild 70. Bondgård. Jämtland.

jag såg och hörde på vägen dit ner, i Jämtland och Harje- dalen, visade mig, att har var uppenbarligen nya ting i gor- ningen, nya ideer i antagande.

Vad for övrigt dessa två landskap angick, visade de icke något nytt, utöver vad resan förut blottat. Det #ar samma eviga visa: dalig grund, inga biutrymmen, kallt, fuktigt, dragigt. Eller: nya bostäder med värmeledning, #V # vatten, slask, badrum.

- Vad man kan konstatera, sade provinsialläkaren i nord- ligaste delen av landskapet, det iir, att genmll telefon, nya vägar, kommunikationer har odemarken- hysteri börjat for- svinna. Folket blir för var dag öppnare, mindre misstank- saml, mindre dystert, mindre inåtvrint. Och därmed följer mera företagsamhet, som uttrycker sig inte minst i att nya, goda bostäder ser dagen.

Vi togo ett par dylika i betraktande, och de stodo på hoj-

den av det bästa jag sett i andra landsdelar. llär kom sa en ny syn aven på tjanarkrisell.

- Det är komplett omöjligt att fu inte bara tjanarinnor, berättade doktorn, utan aven sjukskoterskor. Vi måste byta #amL, #amt, #amt! Jag vet faktiskt inte, vad jag ska ta mig hll. Jag kan snart hlLt gora en operatiom Jag kan ;nte ens fa någon, som kan göra en na#kos, Alla mina blindLarmar måste jag skicka till Ostersund. Om vi bara hade lite militar härl utropade han med lyftade armar. Vi kan inte konkurre- ra med Östersund, bara dalför att dar har dom militar# Men iiven Stockholm och andra storre städer drar. Och så år det också det, att lönen faktiskt är för dålig. Bara från denna kommun ha bara på senaste aren cirka 200 flickor farit till Stockholm. Och att få dmn till jordbruk är helt sonika inte att tänka på. Vi har ett 20-tal platser anmälda på arbets- förmedlingen här. Inte en, som vill ha dem!!

- Nåå, vad är doktorns syn på saken?

- Att det rent individuellt sott är rasande obehagligt Men om det socialt sett är någon olycka, det är en annan fråga. I själva verket ar det tvärtom bra, att flickorna kom. mer ut. Dom vill ha plats i goda familjer soderut, och dom sköter sig bra, man har aldrig hört något ont om dem. Sen kommer dom tillbaka hit, då har dom uppfostrats, uYblipats, kulLiverats, sa gifter dom sig har och bidrar faktiskt ntt sprida kultur i bygden.

- Något annat doktorn skulle vilja ha framfört?

- Ja, har ats for mycket mjol- och köLtmat. Som har avlost den gamla proviantdieten med salt och rokt i timmer- kojorna Man skulle ata mera saltsjofisk...

Folket iycker, insköt här den tillkallade kommunal- mannen, att det inte iir nog krafLig fiida i detta klimat.

- Ma vara, men har finns numera gott om sörlänningar, och dom vill ha fisk. Jag vill saga, att det ar en grym oratt mot oss haruppe från Goteborgs och Stockholms sida, att man inte vill organisera transporten hit av färsk saltsjöfisk. Det ar ju nu för tiden en enkel sak.

Hela detta tjänarproblem och kvinnoproblem, som från

Bild 71. Gamla kåkar. Jämtland.

och med Arjeplog kommit i n#tt ljus, fick ylterligare belys- ning genom uttalanden av ett par lugna, kloka Jämtlands böndor, den ene mer liberal, den andre mer konservaliv men bada mycket allYarliga, den senare snarast dyster.

- Har m n kreatur och barn, sade den förste, då är det

stört omöjligt att få tjänstefolk. Det slutar väl med, att det

blir husfadern, som far ingripa. Ja, här har en del karlar

redan börjat mjölka. Nu är ploblemet den förtryckta hus

modern. Snart blir det väl sa, att det blir: den för#ryck#e

l#us#cdern! Nå, vad säger ni då om kvinnorna?

- Jo! Jag anser, att kvinnorna far alldeles för lite aDdel i planläggningen av nybyggda bostäder. Männen planlägger husen utan att fråga hustrun, men det är fel, för det är i alla fall hon, som ska arbeta där och då ska hon ock-å vara med om planläggningen.

- Vill dom det själva, da?

- Ne;, se, det är just det, som har varit och är det tokiga. Dom har inte gjort sig gällande. Dom har inte haft några egna synpunkter utan har överlämnat allt at karln. Men det måste bli så, att kvinnorna stimuleras till att verkligen an stränga sig och detta i planläggningen och karlarna att vak- na upp och lära sig inse och uppskatta kvinnans andel.

Det var ju klart besked. Nästa bonde sade betänksamt:

- Jo, för all del! Det är klart, att söker mannen göra det bra för kvinnan, sa blir det bra.

- Ni menar, att om hrn bara tar hänsyn till hennes ar bete, sa behövs inte hennes hjälp vid planläggningen.

- Ja. Och det finns det, som är viktigare än den saken.

- Vadå?

- Jo, att det kommer att ga utför med hela landet, om inte bönderna far bättre pris för sina produkter. Staten ford rar bättre bostäder, bättre lagårdar, bäure djur, allting ska vara bättre! Ja visst, men vem ska betala? Staten far allt vara god se till, att bönderna då också far bättre betalt for vad dom producerar. Annars kan dom inte gå med pu för bättringarna. Se bara, hur det är nu! Man hal inle rad att leja folk längre. Det blir sa småningom en fara Ior landet, som jag säger, för produktionen av matvaror minskas. Bön- derna håller på att dras ner i fattigdom, det är hela saken det. Och dom som förbättrar sina hus, skuldsätter sig och kan sta på huvut när som helst.

- Nå, vad säjs, om bönderna till exempel byalagsvis slog sig ihop om gemensam lagard? Det är planer uppe pa det!

- Ja a! Kanske det, till sist! Det -kulle vara en 500 djur, da! Och tankfulla bada tryckte vi varandras händer och skildes. Med nästa läkare var jag åter inne i gamla Lort Sverige. Han förde mig på resans värsta vägar, där det föreföll, som om bilen vilken minut som helst skulle ga runt eller springa i luften, till några av de uslaste bostäderna jag sett, folk, som bodde i stugor, så genomruttna, att då man trampade

Bild 72. Gammal gård. Bergslagen.

på golvtiljorna ramlade sakerna på bord och byruar, eller i nakna, iskalla rum ovanpå höskullar och ladugårdar.

- Bara i mitt distrikt finns det lOO tals dylika gårdarl rade han. Och runt om i landet finns del naturligtvis tu sentals!

Och i Härjedalen, på gränsen till Hälsingland, sade en man och pekade bortat de skogklädda bergen:

- Här är av gammalt en sådan inavel, att hela byar är befolkade bara av idioter och sinnessjuka, Och här rader en#Jpolitik, att man hjälper bara sina anhängare. Det gör, att endast dessa få bidrag. De duktiga ställas utanför, och kan dom, sa ger dom sig därför också i väg. Och rå blir bara de efterblivna kvar.

Jag var åter tillbaka i Lort Sveriges hjärta, och det kändes ater, efter den höga luften i Lappland, som ett kvävande, stinkande kolos, mato9, snuskos.

KAP. XIII. Lort-Sveriges död.

§1. Lort-Sverige tar mänsklig gestalt.

Det jag fick hljra i Dalarna skall jag spara till rist, ty det föreföll mig knyta ihop hela denna undersökning, som nu nalkades slutet, till ett organiskt helt. Nu skall jag bara med några ord berälta, vad den förut omnämnda rundan i Mälar- och lljälmar bäckenet visade. Det var ruskiga saker.

Statistiken uppger, att såväl lönebostäder som även arren- de-, torp- och egentliga hyreslägenheter äro talrikast i Mälar- länen, det vill med andra ord säga, att där måste finnas det relativt största antalet människor, boende mer eller mindre pa andras nad, som statare, som tjänande i nagon ställning, kort sagt ro# beroende, som ofria varelser med allt vad dylikt alltid medför.

Jag började i Närke. Vilka underbara gamla herrgårdar och slott! Vilka idylliska parker, aar, sjöar, vilka vördnads bjudande gamla kyrkor.

- Ja, här är underbart vackert! sade läkaren. Men för- hållandena är inte sa vackra. Lönebostädernas tillstånd är dåligt, stundom skandalöst. Alla nämnder behärskas av bruks- bolagen. Statarna av godsen. Det gör bland annat, att .tora delar av befolkningen hålls sa psykiskt nere, att det till sist visat sig omöjligt att få kompetenta arbetare och arbeterskor till fabrikerna, kompetenta tjänare och hustrur i hemmen. Nativiteten sjunker. Att få byggnadskunnigt folk är på många håll omöjligt. I bostäderna är det så kallt, kanske framför allt dragigt, att man på många håll måste placera liggsof- forna ut på golvet från väggen för dragets skull. Statarna klagar över de gemensamma dassen, dom har blivit alltmer

Bild 73. Närkebygd.

rädda för smitta, inte minst sexuell. Och mot kylan söke man skydda sig genom överdriven värme, sa att temperatu ren hålls ända uppe i plus 23 grader med alla hälsorisker, som del medför.

Vi tittade in i två gårdar. Svarta rum, den gamla spis muren igen, smutsigt, nerrökl, obäddade sängar, kringkastade kläder, disk, matvaror och - gapande, stirrande, shlmma, psykiskt defekta människor.

Jag var mitt i det syd och mellanfivellska eländet igen! Godsens och de gamla brukens atmosfär.

Men måhända var det ändå värst i räjongen kring Stock. holm, och där trädde mig människorna i allt s;it clände på något vis närmast inpå livet.

Bild 74. Bondgård. Närke.

- Här, sade den förste av de tre läkare jag i detta distrikt besökte, här är uruselt, helt enkelt fullkomligt upprörande, och jag anser Ivar Lo Johanssons skildring av statarlivet som ett mästerverk av sanning. Han är dessa stackars människors Zola, och varje människa med minsta ansvarskänsla i krop pen borde läsa dessa skildringar för att komma underfund med, vilket obeskl-ivligt el.unle, sum existerar i omedelbar närhet av Stockholms lyx och njutningsliv. Han förde mig i sin bil till några stathus, så mörka, a#t det var som om man trätt in i katakombel# Men på utsidan voro de rödmalade! Omkring dem reste sig underbara, ma- jcstätiska ekar. När som helst kunde de visas för utlänningar. När som helst kunde de besjungas på grammofonskivor och fylla nationens ögon med glädjetarar över dessa fridens och lyckans symboler. Vi trädde in i ett hus. Vi ville gå in i köket.

- Nej, sr#de hllstrun, inte barskt utan bönfallande, för- vivl# Nei! Nei!

Bild 75. Gammal bebyggelse. Arboga.

Då gåvo vi oss. Hon var mnger, med urblekt grön hy. Hon hade glasögon. I h### en liten lika grönblek unge. Ute på gården hDde vi sc#t några andra småttingar. En flirkn var en fnllkomlig sköoilel, och denna utmärglade moder hade säkert en da6 också varit det. Doktorn gjorde fragor om ungen, hon svarade lågL, som frånvarande. Till sist, utan övergång kom det som en uppkastning, som ett nödrop:

- Doktorn! Jag kan inte mer! Jag kan inte! Jag orkar inte. Vi #ka sälja.

- Gå if rån alltsammans? Gar det inte ihop?

- Gar ihop!! Oj, uj, uj!

- Vart ska ni då ta vägen?

- Jag vet inte. Men jag kan hlle mer.

Kom in t il l ,., it o, l. ta m#A A# T nn#

Bild 76. Upplandsbygd.

Det lovade hon, med nngen mot hröslel och huvudet dolt mot den lille, och vi gingo.

- Arbetsgivarna här är omänskliga! sade doktorn i bi- len. Till exempel. En ger statarna till jul en påse tipplen, av gårdens skörd. En annan sålde för 25 kronor sin uttjänta kost#-m till en av sina. T,öner på en 60 kronor i manan är inte ovanligt, på det ska sex pelsoner leva. Och tänk dessa män. niskors jular! Härom året kom en statare till mig på jul- aftun. Min hustru lakade tala med honom, helt omisstänk- samt. Om julen och julglädjen. Då brast han i grat. Han hade kommit in till stan för att köpa julklappar. Alla bar nen hade önskat sig. Det och det och det. Så måste han till doktorn Och allt han hade

nom. Nå, min hustru gick ut med honom och köpte en or. dentlig julklappskorg. Det är statarnas liv här kring Stock holm. Förvånar man sig över, att ungdomen helt enkelt hatar livet på landsbygden? Vad innebär detta liv? Ett tungt och snuskigt arbete utan paus: bära slask, ga i slask, leva i slask. Dessutom far dom aldrig betalt av föräldrarna, som inte har råd. Man säger, att jordhruket inte bär sig, inte har rad att betala. Märkvärdigt, får jag säga. Här finns jordbrukare i dessa trakter, som tjänar miljoner! Och vad #peciellt bo stadsfrågan angar, så skulle jag vilja ha en mycket allvarlig synpunkt framförd till allmänt begrundande. Jordbrukeb arbetare har bostäder som en del av lönen, inte sant? Jo. Naväl! När arbetsgivaren icke gCI honom ordentlig bostad, sa stjäl han av den överenskomna lönen, Och a'essutom, vilkei icke är mindTe värt att ihågkorrlmas, skadar llan nasta gene ration och begår därmed brott mot llela landets existens.

Nästa läkare, än närmare Stockholm, var ännu beskare, om möjligt.

Nej, sade han rakt på sak, jag vill inte röra i det här, det blir b#ra obebag, och jag bar baft nog av det slaget. Men hans rättskänsla segr#de.

- Bränn 50 procent av bostäderna! sade ham Det vore det enda rätta.

- Och hälsovArdsnämndern#? Vad sEijer dom?

- H#lsovardsnämndern#! Ha, h#, h#! Dom #r komplett meningslös#, speciellt i sma kommuner. Här finns 10 slott, 25 herrgårdar och k#nske 50 bönder. Och i hälsovårdsnämn- dern# sitter godsägarn# eller der#s inspektorer. Sen behover jag inte säga mer.

- Vad är det värst# här?

- Sk#fferiern#! En liten skrubb vid spisen, full #v råttor!

- Och vilk# egendom#r är värst?

- J#, k#nske den h#r rätt, som sa för en tid sen: präst- arrendegårdarna, ak#demigard#rn# och en del berrgård#r och slott, tillhörig# d#mer, som bedriv# välgörenhet i Stock holmssocieteten!

Bild 77. Människobostad invid Stockholm. Uppland.

Jag hade frågrt den föregaende läkaren om prästern#. Han hade sv#r#t:

- Under hel# min självständig# verks#mhet som lik#re h#r j#g #ldrig träffat en präst, som gjort något för folket. I sin hälsovardande verksamhet har läkaren mycket lite hjälp #v prästerskapet, v#rtill kommer, #tt prästern# tillhör de lataste människor, som fim#s.

Jag beräLtade repliken för denne. Han nickade och sade:

- Det stämmer!

Den siste läk#ren upprep#de i stort sett, v#d de andra s#gt, och tog mig bort till en utdömd och nyss utrymd stug#, i vilken ända till för kort tid sed#n bott ett hushåll av vuxna och b#rn. Huset föreföll #tt kn#ppt kunn# sta för sig självt, det lutade åt #lla hall och var nog# igenspikat.

- Antagligen för #tt hindr# oss komm# in och se elän det! sade doktorn. Men vi lyckades titta in genom ett fönster.

Bild 78. Köket i föregående.

Spismuren vnr en hop#allen tegelhög, mitt i alltsAmnlans stod den rostiga spisen, och på den var en trasig kaffekvarn kvar lämnad. Bildernn ma för övrigt tala för sig själva.

- Så bor man omkring Sveriges huvudstad! sade dok- torn, och när vi kommo närmare hans samhälle, stannade han bilen och pekade:

- Titta! sade han. Detta är en brunn, som folket här fimler utmärkt#

Det var ett dike vid landsvägskanten, kring en grop, full av slemmigt grönt vatten. Prl en käpp hängde en uppträdd tombutelj. Litet längre upp lag en ladugard. Jag vände mig om. Ur grinden kom en gammal gubbe. Hans kläder voro obeskrivliga. Ett stort, yvigt, gragrönt har omramade ett ansikte som på en apa med ett par brinnande ögon, och ansiktet var sedan ett enda grönt tovigt, det föreföll slem- migt skägg.

Jar glömde allt annat för detta fasansfulla ansikte, denna spöklika figur, stigen som ur fijalva jordens mystiska innan dmnen. DEL föreföll mig ett ögonblick som en hallucination, orsakad av den nästau överväldigande reströttheten, ty ru var det på en dag när sju veckor jag kuskat kring land och rike, men med ens blirtrnde en tanke till i hjärnan.

Det var ingen halucination.

Det var Lort-Sverige i egen person, i levande, mänsklig gestalt. Som nu uppträdde och på detta sätt äntligen tog farväl!

KAP. XIII. Lort-Sveriges död.

§2. Lort-Sveriges död. Två radio-samtal.

Denna gestalt är det, som Villa Sverige har att bekämpa, besegra och bära till graven.

Men hur skall detta ske?

Ja, nu kommer vnd jag hörde i Dalarna. Jag sii rer icke, att det innebsr lösningen av landsbygdens problem och vä gen ur Lort Sveriges snusk och elände, men mahända ger det första samLalet en anin r om den personliga appgörelse, som alla svenskar sa småningom torde komms att ställas inför, och det andra en aning om den nyorganisation av Sneriges jordonik, som till sist torde bli enda vägen till ett nytt sakernas tillstånd.

Carl Larsson i By

- Ja, kära Carl Larsson i By, nu sitter jag här hos dig, och nu ska du svara mig på en del fragor. Det är särakilt en sak, som jag under denna resa träffat på överallt, och det är svårigheten att fd arbetshjälp till jordbruket. Det visar sig, som du vet, att alla ungdomar ger sig in till städerna. Men anser du nu, att det verkligen är nödvandigt för dem att ge sig in till städerna för att få det bättre?

- Ja, den saken kan ses från olika synpunkter. För en del unegdomar är det nödvändigt, för om dom vill lära sig, vill ga i skola och utbilda sig till ett yrke, sa finns ingen

möjlighet till detta på landsbygden, men andra, som inte utbildar sig utan nöjer sig med folkskolan och fortsättninrzs- skolan, dom har egentligen ingenting annat atl välja på rin ga in i en indllstri i landsorten eller i städerna eller sa jord- bmlket. Nll är det sa, att dom, som går in i jordbruket, har i genomsnitt, då tänker jag på de manliga ungdomarna, en # l på 80, kanske i vissa undantagsfall 100 kronor i mri naden. Om dom nu flyttar in till städemla, så kan dom inte påräkna denna höga lön. Det är industrier, som betallr kanPke inte mer äll högst 100 125 och 150 kronor i måna- dmn Da ska dom bekusta sig mat och logi, och det har dom gratis på landsbygden. Det betyder naturligtvis a#t rent eko nomiskt nr industIilollerl mycket lägre, d. v. s. reallöllel: är mindre.

- På det s#ittet skulle dmn alltså faktiskt inte få det bättre i städerna än pii landsbygden?

- Det far dom inte, och det är en sak till, som dom far komma ihag, och det är, rtt sådana, som kommer in sist och inte har någon egentlig utbildning, dum blir alltid avske- dade först.

- Vid kriser och dylikt, menar du?

- Ja, sa fort det blir arbetsinskränkning, avskedas dom först, så dom får inte glömma, att osäkerhetsmomentet kom mer också in. på landsbygden har dom inte detta, utan dom har sitt jämna arbete året om hos bönderna.

- Nå, men vad anser du närmast, att man skulle kunna tänka sig för botemedel emot den häl mudedrifLen in till städerna?

- Man skulle först stårka själDkånslan Izos bönderl:a och jordbrukarna som yrkesutövare. Dom skulle stå på sin kant och känna sig mer som karlar, än dom gör, och inte anlita statens l:jälp i onödan. Ozll sa kunde man höja även ung domens känsla för det fäderneärvda yrket.

- Tycker du, att till exempel J. U. F. har gjort gott?

- Dom har gjort mycket gott, dom har gett känslan, att det är ett hederligt arhete och ett möjligt arbete att vara jordbrukare. Det insel ungdomen nD.

- Nå, men hur är det med undervisningsfrågan för denna ungdom på landsbygden?

- Den är ddlig. Den omskrutna sDenska folkbildningen är inte så bra. Det återstar mycket att göra, och framför allt är yrkesutbildnilzgelz dalib# på landsbygden Det finns inzra yrkesskolor.

- Skulle man hznna tänka sig, att, om det funnes just yrkesakolur, hanh#erksskolor och så vidare, man skulle kunna få en del smaindustri att stanna på landet?

- Mnn skulle kunna det. Men nu flyttar alla industriel bort, för det blir fzir svårt på landet. Skatten är för hög, och det är roligare att vara i städerna, men det behöver inte hetyda sa mycket, för det finns bussar och landsvrigar och bilar överallt, så man kunde lägga en liten industri var som helst, och det skulle naturligtvis höja landsbygdens befolk- ningssiffra och framför allt minska uttaxeringen, som i all- mänhet är ganska hög. Och de# betyder också, att den SÅ kal- lade tzdkigheten på landsby6den kunde l:ejdas.

- Da skulle detta inte mins! betyda, att vad man måste lägga an på är att få fram en ny ansvarskänsla.

- Ja, naturligtvis, men den är avtrubbad hos nästan alla samhällsklasser numera.

- Du menar, därför att nu ska alla hjälpas?

- Javisst.

- Det är epidemiskt, och det har jag sett precis i hela Sverige, från sydligaste Skåne ända upp i Lappmarken.

- Ja, jag tror det är likadant överallt.

- Men då kommer vi in på en brännande fråga, och det är, om denna mldelstödsallda till stor del skapats av det nu- varande demokratiska samhaillsskicket så att säga.

- Ja, inte tror jag det, utan den är skapad av den marxis- tiska andan, den allmämla organisationen, staten ska göra allt, ocl: individen ska bara hjälpas.

- Nå, det har i alla händelser blivit ett väldigt plastran- de på det sättet med folkmaterialet, och vad ska det leda till?

- Ja, naturligtvis, man plastrar ju med avkomman för att hålla så månra som möiliat vid liv. och det är inte alltid

prima liv, och genom at# en massa >#sociala» tanter och sa- dana där har kommit me-l, sa sysslar man meru med de svaga och livsodugliga, än med do kraftiga Men just därigenom höjs skatlerna.

- Det stämmer precis, och det har valit en genon1gående synpunkt hos alla de läkare, jag har träffat i hela Sverige, att om den andan ska fortsätta, sa är det en mycket, mycket stor risk för, att det ska få till följd en stark degeneration i landet, ett dåligt folkmaterial.

- Det tdr vi nah#rligttis. De svaga fal- fortplanta sig.

Du menar med andra ord, att på det sattet kommer Sverige sa småningom att bli en svag gammal gumma?

- Ja.

- Och det anser du påga i full fart nu?

- Just det!

Och så till sist:

Agronom Otting i Stora Tuna:

Nu är jag på Dalarnas folkhögskola vid Fornby i Stora Tuna och har glädjen att här samtala med agronom Otting, som länge varit förkämpe för en ny organisation av jordbruksdriften. Och nu är saken den, att under hela denna resa har jag kommit underfund med, att det kanhända svåraste problemet i samband med bostadsfrågans ordnande är bristen, som det heter, på arbetskraft till jordbruket. Nu har agronom Otting sina egna idéer om den saken, och får jag därför fråga agronomen, hur ni ser på detta problem?

Jo, jag ser det som så, att det är nödvändigt med en koncentration av driften, det vill säga rationalisering. Man måste se till, att man kan utnyttja de moderna tekniska möjligheterna med maskindrift i så stor utsträckning som möjligt.

- Hur skulle del då närmast ske?

- Man kan tänka sig, att man slår ihop brukningsdelar, som åtminstone här i Dalarna är ganska små, till större enheter, låt oss säga om 50 hektar.

- Skulle man då slå ihop olika gårdar, som vore mindre, till en dylik enhet?

- Ja, det skulle man göra.

- Och hur skulle man då tänka sig arbetet vara ordnat?

- Ja, man gör först beräkningar på, hur pass mycket arbetskraft man behöver på en sådan gård, och sen får man så anställa arbetskraft efter behovet. Det skulle då bli sådana, som bor, låt oss säga, i byn förut.

- Nå, men om man nu tänker sig detta arbete fördelat mellan män och kvinnor, hur skulle den arbetsfördelningen ställa sig?

- Det skulle bli ganska fördelaktigt, därför att då kunde man i större utsträckning än nu få män som arbetade i djurstallarna sålunda ladugårdarna, där ju nu den kvinnliga arbetskraften i stor utsträckning är bunden.

- Då skulle alltså kvinnorna frigöras från ladugårdarna?

- Så gott som helt och hållet.

- Och så skulle de i stället få ägna sig så gott som uteslutande åt att vårda hemmen?

- Precis!

- Om vi nu tänker oss en sådan koncentrerad drift, så kan man ju tänka sig också, att det kan hända, att alla inte skulle vilja vara med i ett sådant byliv. Det finns enstöringar. Hur skulle det bli för dem, då?

- Det skulle gå utmärkt bra, dom kunde få bo kvar ute i området och möjligen se till, att dom kom så nära en väg som möjligt. Det går utmärkt bra nu, med förbättrade kommunikationer, som jag anser är en utomordentligt viktig sak i landsbygdens liv.

- Följden av allt detta skulle ju bli en ytterligare ökad samhällsbildning på landsbygden. Eller hur?

- Ja, det skulle det naturligtvis bli, för driften måste ju bli koncentrerad på en punkt, som skulle bli en by, och då skulle man bättre än nu kunna i hemmen utnyttja moderna möjligheter med vattenledningar och avloppsledningar och dylikt mer.

- Bad, till exempel.

- Bad naturligtvis och även intellektuella möjligheter, bibliotek, föreläsningar och så vidare.

- Nu klagas det ju så mycket över, att det är brist på arbetskraft i jordbruket. Vad har agronomen för åsikt om den saken?

- Ja, om man tänker sig de här små brukningsdelarna sammanslagna i större driftsenheter, så blir det faktiskt arbetskraft över. Man skulle helt enkelt kunna säga, att den arbetskraft, som nu finns bunden vid jordbruket, utnyttjas inte fullt ut.

- Så att i verkligheten, menar agronomen, är det, om man ser saken rationellt, inte alls någon blist på arbetskraft i jordbruket?

- Nej, tvärtom!

- Det är ju ett ganska egendomligt resultat, som kommer att förvåna många.

- Det är så klart, i alla fall.

- Men om vi nu tänker, inte på den manliga utan på den kvinnliga arbetskraften, så blir det naturligtvis något i samma stil även för den?

- Ja, att man nu har så stor brist på kvinnlig arbetskraft i jordbruket beror på den föråldrade metoden, att kvinnorna ska sköta ladugårdarna. Det tycker dom inte är så roligt, och det är kanske riktigt, för därigenom kan dom inte komma åt att sköta hemmen, som dom vill och ska, och den lejda kvinnliga arbetskraften, den vill hellre till stan, där dom slipper vara i ett djurstall.

- Och där dom inte heller vill ta tjänst som jungfrur utan vill komma i affärer och på kontor och dylikt.

- Ja visst. Men om man nu tänker sig, att en jordbrukarfamilj ändå skulle vilja ha ett hembiträde, så skulle det kanske bli bättre möjligheter, om man kan betala dem bättre och se till, att jungfrun får ett rum och bättre fritid och möjlighet att sköta sig själv mera personligt.

- Och så litet mera förströelse, också? Eller hur?

- Förströelse, ja visst. Det också.

- Det behöver ju inte bara vara dans och sånt, det kan ju vara intellektuell förströelse.

- Javisst, visst!

- Och det är huvudsaken, tror jag agronomen anser?

- Ja.

- Om man då tänker sig en dylik rationell organisation av jordbruket här i landet, hur anser agronomen då, att det skulle påverka lösningen av bostadsfrågan?

- Jo, det skulle då bli möjligt att få ett verkligt hem, där bostadsmöjligheterna kan utnyttjas, med värmeledning och kanske inte så stora hus, men som sagt så att bostadsmöjligheten verkligen utnyttjas.

- Så då anser agronomen, att i grund och botten är huvudsaken i landsbygdens bostadsproblem det, att jordbruket organiseras fullkomligt rationellt?

- Ja, det anser jag vara problemets kärna.