Ingår som nummer 6 i romansviten Fröknarna von Pahlen.
Denna elektroniska utgåva är under framställning. Detta är hela texten, men upprättning av inläsningsfel kvarstår ännu. Normalt publicerar Projekt Runeberg inte ofärdigt råmaterial av det här slaget, men i slutet av 1995 befann vi oss i en väldigt speciell situation.
AGNES VON KRUSENSTJERNA
SAMLADE SKRIFTER
FRÖKNARNA VON PAHLEN
STOCKHOLM
ALBERT BONNIERSFÖRLAG
Copyright Albert Bonniers förlag 1945
Stockholm. Alb. Bonniers boktryckeri 1945
M r# jr./t oft r o nna #isoo
#t s40# att #rsvrn m ot vtst b#rad
tat #o/ra h2 bro#Zo# i atkktins hast
- han t tbnrnn r a#otri#r otct igonkast
sgrnarb#a har ornnrns b#ok,
n tJnsnint; t#nakt dd nv tro#vn fkk . . .
O;#TA# ODD, f oh n Pa a.
_ 5ta# ha#t ahtrig sdt n40n rvUztucsn na/:rn
fornL Dct zar #n fn#krrnh# hoo/ f6r rm8# 7a#r
b#tv rao;t st#n om ja# filtt syn #d tt vi#tnndtr
- PbrstOra# htn sa#oi;nfirdi#fra#raov#ntra.
An#rstas ansi#k konn dttr niira hrnn s. .Ydr t
5vnthto# n # i;v r tannan.
- sV* n#t: D n b# z kanstr tvortom annL nn r
iiz r#jnt n nv fbrtro#lnin#r # nonn n£#p nbarats n az
o#n nr.#na hnnnan.
ftr Ottop #na Pk r #t
Denna afton i mitten av september det händelse-
rika året 1914, da Petra och Angela von Pahlen
kommo farande i vagn nerifrån Ekhults station till
Eka, blevo de redan på l#ngt håll varse, hur hela
herrgården strålade av elektriskt ljus. Genom tunga
lövmassor banade sig det glittrande ljuset fram,
och stjärnorna som börjat visa sig på himlen tyck-
tes blekna och åter draga sig in i himlavalvets
skymning.
Det elektriska ljuset var den viktige Gotthards
verk. Någon gång under sommaren hade han i
ett kort affärsmässigt brev till Petra omnämnt
hurusom han satt i gang med att lata inleda elek
triskt ljus bade pa själva Ekereds gård och i stu-
gorna omkring samt halvt i förbigående frågat, om
Petra ville släppa till pengar för att även f# det in-
fört p5 Eka. Petra hade svarat ja, litet förvånad
över att Gotthard ändå tycktes ha en del uppslag-
och icke bara till dåliga dikter. Hon hade dock i
hemlighet skrivit till arrendatorn och bett honom
övervaka det hela. Och från Stockholm hade hon
sänt hem armatur och lampor, som hon hade haft ett
visst nöje av att välja ut. Kanske var det typiskt
för Gotthard till atskillnad från hans far att han
litet senare, nar kriget bröt ut i augusti, ej lade ned
arbetet, utan obekymrat fortsatte som om ingenting
passerat. Hans skulle låtit hejda sig. Peter för
övrigt också. Men Gotthard sade i telefonsamtal
till Petra att han blankt struntade i kriget. Här
komma pengarna att rulla, hade han tvetydigt
tillagt och menade kanske därmed att kriget vore
något svenska godsägare skulle kunna för-
tjäna på.
De svängde in pa garden, och kusken stannade
hästarna med en latt knyck mitt framför trappan.
Husjungfrun kom utskyndande, men innan hon hun
nit fram till vagnen hade Petra redan hoppat ur
och sträckt ut handen mot Angela. Och med Petras
hand #m sin egen steg Angela ned på gardsplanen.
Bara sedan nagot över en månad hade Angela blivit
sa van vid att Petra bisprang henne, räckte henne
handen, höll kappan åt henne eller med ett varnande
rop Iyfte nagon tung sak i samma sekund Angela
stått i begrepp att fatta tag i den, att hon nu fann
det alldeles naturligt att hon ständigt skulle stödja
sig pa Petra. Men den pigga och nätta husjung-
frun, som helt nyligen kommit från den tre timmars
järnväg från Ekhult liggande lilla staden, sparrade
upp ögonen. Mat, så Iydde hennes smeknamn allt-
sedan hon var liten, hade aldrig personligen träffat
de båda fröknarna von Pahlen, och hon tyckte att
det såg mycket märkvärdigt ut att den äldre hjälpte
Brö#op Oå Ek#rrd 11
ned den helt unga blonda, som hade ett nästan
barnsligt utseende.
I alla fall skyndade hon fram och neg för dem,
och där hon stod i ljuset från den kraftiga elek-
triska lampan, som anbragts utanför verandan, före-
foll hon så präktig och trevlig med sitt lingula hår
och sina runda klarbla ögon att Petra blev helt glad
till mods.
- Var snäll och bär in kappsäckarna, Mat, sade
Petra, sedan både Angela och hon tryckt flickans
framsträckta hand.
Och så gingo Petra och Angela tillsammans in i
byggnaden.
När de lagt av sig ytterkläderna, blevo de ett
litet tag stående i salen. Det starka ljus som strå-
lade ned från taket över den gamla gröna ylleduken
kom dem att känna sig förvirrade. Här var sig icke
liktl Förr hade fotogenlampan, med ett sakta sur-
rande ljud och spridande en svag lukt av fotogen
omkring sig, om kvällarna gjutit ett nästan hem-
lighetsfullt skimmer över den stora salen. Möblerna
i vråarna och den stora väggklockan hade då Petra
och Angela suttit vid bordet bara skymtat fram
som overkliga väsen eller varma skuggor, som velat
viska något till dem, och i de blanka svarta fönstren,
för vilka de aldrig behövt fälla ned några rullgar-
diner, hade aterspeglingen av fotogenlampans låga
glanst som en mattgul blomma.
Nu hade den nya husjungfrun ordentligt rullat
ned gardinerna. Det fanns inte några dunkla halvt
vänliga, halvt förskräckande skuggor längre. Allt
Iyste och blänkte, och de gamla moblerna tålde icke
riktigt vid det. Petra tyckte meå en suck att dessa
möbler, som stltt här sedan hennes faster Laura
Löwenströms tid, tedde sig en smula utslitna.
Inne i salongen var det genast bättre. Det vita
möblemanget med griparna på ryggstöden riktigt
kråmade sig. Och när Petra skyndade in i biblio-
teket, blev hon glad vid anblicken av den stora golv-
lampan som hon skaffat och nu fann stående bred-
vid en länstol. Hon slog sig strax ned i stolen och
tyckte att ljuset sken sa precis rätt på en bok, som
hon tog i knäet, att det var en fröjd att se,
Här kan Angela sitta och läsa om kvällarna,
tänkte hon genast. Det skall förströ henne. Och
hon kommer att kunna vila sin stackars rygg så bra.
Men när hon blickade upp, lutade sig Angela över
benne med ett en smula vemodigt leende, som gärna
denna tid badade tårar.
- Jag tycker det är roligt att ha kommit till-
baka till Eka-vi två, sade hon. Men det är sig
inte likt- ingenting är sig likt.
Och plötsligt droppade tårarna från hennes ögon,
därför att hon visste att vad hon menade var att
hon inte kunde känna igen sig själv-att hon själv
inte var sig lik.
Petras ansikte blev blekt. Hon strök Angela med
en nästan tafatt åtbörd över håret. Så började hon
ansträngt livligt, men alltjämt med bleka kinder
tala om hur trevligt de nu skulle ordna för sig pa
dröllop pd k#kered 13
Eka. I morgon skulle en del möbler fran våningen
i Stockholm komma-de möbler de förut tagit med
sig från Eka, när de flyttat till staden. I morgon
skulle de tillbringa hela dagen med att ordna och
packa upp.
-Allt kommer att se ut som förr da, sade Petra
med litet sträv röst. Du skall fa se, Angela, vad här
skall bli förtjusande. Alldeles som förr
Men Angela sände en liten tranande tanke till-
baka till bostaden vid Johannes' kyrka, som låg sa
högt över alla hus i den delen av staden. Petra
hade menat att det väl ändå vore bäst att de be-
hölle den tillsvidare.
- Man vet ju aldrig vad som kan komma att
hända, hade hon i detta sammanhang hastigt yttrat.
Och Angela visste att Petra då tänkt på att de
kanske kunde bli tvungna att resa upp till Stock-
holm igen för Angelas skull-för barnets skull.
Angela rätade långsamt på sig.
-Ja, ja, här kommer nog att bli förtjusande,
sade hon och försökte le genom tårarna.
Hennes rygg värkte efter den långa resan.
-Jag går upp på mitt rum ett tag, tillade hon.
Petra såg benne smyga sig ut ur biblioteket. Och
hon sände en lang blick efter henne. Så knäppte
hon händerna i knäet, Hon undrade inom sig, som
hon sa ofta gjort denna sista månad, om Angela nu
hatade henne för det att hon hindrat henne fran
att träffa den opålitlige Thomas Meller, innan denne
och hans lille son Cecil foro tillbaka till Schweiz.
Fröknarn# von Pahlen
Sedan den där augustikvällen, då Angela kommit
hem från Jacob Levin och för Petra bekräftat det
som Petra redan en tid anat, att hon väntade ett
barn med Thomas, hade Angela blivit så tyst. Hon
grät ofta, men pa alla Petras ömma och oroliga
frågor gav hon sällan något svar. Då, den aftonen,
hade hon vilat i Petras famn och Petra hade tyckt
sig förnimma närvaron av det nya underbara väsen
som tagit sin bostad i Angelas kropp. Thomas Mei-
ler-Thomas som ingenting visste-hade rin,#t
för att en sista gång få träffa Angela, men Petra
hade bara slutit Angela tätare intill sig och bett,
nej befallt henne att inte svara Därför hade inte
Aneela och Thomas Meller träffats, innan Thomas
for ned till sin hustru i Leysin. Sörjde Angela över
det nu? #ngrade hon att hon inte slitit sig ur
Petras famntag och ilat till honom?
Petra Iyfte blicken och såg rätt framför sig. Hen-
nes kärlek till Angela hade denna tid fördubblats.
Det maste ju vara sa, eftersom hon s{l häftigt ocks#
älskade det Angela bar under sitt hjärta. Thomas'
och Angelas blivande lilla barn. Var det inte ännu
mera Petras barn än Thomas Mellers? Hade inte
Petra rätt att betrakta sig som delägare i det?
Ingen älskande man skulle denna kommande svara
tid övervaka Angela, skydda henne, sörja för henne.
Hade inte alla en äkta mans plikter-vilka ju vld
sadana tillfällen särskilt starkt göra sig gällande-
kommit på Petras lott?
Petras ögon började ater skimra vid den tanken
#rol#oP pd Fk#rrd 15
Skulle det bli en flicka eller en pojke? Petra önskade
redan nu så brinnande att det skulle bli en flicka.
Och en flicka som skulle vara lik Angela, sadan
Angela varit då hon först kommit till Eka 1906.
Det var nu atta ar sedan. Da hade det lilla fader-
och moderlösa barnet Angela så helt och hållet varit
Petras. Nu i oktober skulle Angela fylla tjugu år,
och det var länge sedan Petra känt det som om
hon i henne haft en dotter. Jo, den där augusti
kvällen för en månad sedan... då hade Petra haft
som fanns mellan henne «h brorsdottern, aldrig
brustit och väl aldrig nagonsin skulle kunna brista.
Petra reste sig sakta och gick ut i salongen.
Dörren till salen stod halvöppen, och hon hörde Mat
med brådskande steg springa ut och in från köket,
medan hon satte fram tallrikar till kväilsmåltiden.
Petra lät en rullgardin med en liten smäll aka upp.
Hon ville kasta en blick ut i sin älskade park, och
hon öppnade fönstret. Men det var redan mörkt
ute, ocb det stralande elektriska ljuset belyste endast
en del av gården. De väldiga gamla träden kunde
hon inte se. Men deras milda sjungande sus trängde
fram till henne där hon stod stilla med spejande
blickar. Hon hörde ljudlösa steg hastigt närma
sig, så tystnade de, som om någon stannat i skug
gorna utanför ljusringen, och snart förtonade ste
gen åt ett annat håll och dogo bort.
Kunde det vara arrendatorn? tänkte Petra. Såg
han mig och ville undvika att träffa mig?
6 Froknarnn von Pnhlen
Medan Petra steg ut i köket för att halsa pa
kokerskan, som några dagar tidigare an de själva
rest ned från Stockholm, fortsatte arrendatorn, ty
det var hans steg Petra nyss hört, nästan springande
bort mot ladugården. Men han gick inte hl.
Han blev stående på stallgården, där marken
ännu var dyig och blöt efter föregaende natts regn,
och han grep med famlande knutna nävar omkrin#
slg.
- Petra, viskade han, och hans torra läppar
rörde sig.
#u hade han fångat en glimt av henne i fönstret,
och fastän han lämnat arrendatorsbostaden uteslu
tande för att gå in på herrgarden och önska Petra
och Angela välkomna tillhaka till Eka, hade den
plötsliga åsynen av henne försatt honom i en sadan
darrning att han ej vagade sig fram. De hade inte
träffats sedan den där aftonen i juni, då Adele över-
raskat dem i salongen. Tord kunde ännu känna
Petras knän mot sin kind och tyckte sig höra hennes
sköte bulta under kladerna, då hon böjt sig fram
mot honom och låtit sin mun sjunka in mot hans.
Strax dessförinnan hade hon sagt honom att hon
haft ett förhållande med en annan man. Och nar
Adele pa sitt ohyggliga sätt med sina alltid lång
samt frätande ord slungat dem den mannens namn,
namnet Tage Ehrencreutz, i ansiktet, hade Tord för
stått att det aldrig skulle förunnas honom att aga
Petra, Hade han verkligen förstått det? Stod han
inte här med krampaktigt knutna händer ocll hoppa
des ännu på att Petra skulle bli hans? Han tyckte
nu att hans stackars händer under dessa tre måna-
der hela tiden varit knutna, fastlästa i ett grepp för
att sla: att slå Adele den onda, onda, att piska livet
och omständigheterna som hindrat Petra von
Pahlen, hans älskade, från att bli hans. Men han
visste även att om Petra endast ater visade sig öm
mot bonom, skulle hennes ömhet fa hans händer att
genast pa nytt öppna sig till smekningar.
Ocksa han undrade liksom Petra och Angela hur
denna höst skulle komma att gestalta sig
Inne fran ladugarden hörde han korna skrapa.
Ett doft ramande trängde sig ut. Och strax voro
alla tankar på vardagens sysselsättningar och arbe
ten ater där. I morgon skulle han övervaka att det och
det arhetet bleve utfört. Och varje gf#ng han gick
over Eka gard skulle porten, som så länge varit
stängd, sta öppen, och han skulle möta Petra och
höra hennes vänliga djupa röst. Hur skulle det gå?
Och Adele skulle spionera på dem med sina bleka
ögon och snoka omkring dem, inandas deras hem-
ligheter med uppspärrade, vidgade näsborrar. Hur
skulle det...?
-Angela, ropade Petra, som nu gick över vin-
den. Jag hittar inte strömbrytaren här. Vill du
öppna dörren?
Angela som suttit stilla pa sin mors breda säng
sprang och öppnade sin dörr, och Petra kom, gaende
over den stora vindens knakande golvtiljor, fram
till henne. Inkommen i Angelas rum kastade hon en
t v. iYrm# Xll
Medan Petra steg ut i köket för att halsa p5
kokerskan, som några dagar tidigare an de själva
rest ned fran Stockholm, fortsatte arrendatorn, ty
det var hans steg Petra nyss hört, nästan springande
bort mot ladugarden. Men han gick inte im
Han blev stående pa stallgarden, där marken
ännu var dylg och blöt efter föregaende natts regn,
och han grep med famlande knutna nävar omkring
sig.
- Petra, viskade han, och hans torra läppar
rörde sig.
Nu hade han flngat en glimt av henne i fönstret,
och fastän han lämnat arrendatorsbostaden uteslu-
tande för att gå in pa herrgarden och önska Petra
och Angela välkomna tillbaka till Eka, hade den
plötsliga åsynen av henne försatt honom i en sådan
darrning att han ej vagade sig fram. De hade Inte
träffats sedan den där aftonen i juni, da Adele över.
raskat dem i salongen. Tord kunde ännu känna
Petras knän mot sin kind och tyckte sig höra hennes
sköte bulta under kläderna, då hon böjt sig fram
mot honom och låtit sin mun sjunka in mot hans.
Strax dessförinnan hade hon sagt honom att hon
haft ett förhållande med en annan man. Och nar
Adele på sitt ohyggliga sätt med sina alltid lang-
samt frätande ord slungat dem den mannens namn,
namnet Tage Ehrencreutz, i ansiktet, hade Tord för
stått att det aldrig skulle förunnas honom att äga
Petra. Hade han verkligen förstått det? Stod han
inte här med krampaktigt knutna händer och hoppa
des ännu på att Petra skulle bli bans? Han tyckte
nu att hans stackars händer under dessa tre måna-
der hela tiden varit knutna, fastlasta i ett grepp för
aU slå: att sla Adele den onda, onda, att piska livet
och omstämdigheterna som hindrat Petra von
Pahlen, hans älskade, från att bli bans. Men ban
visste även att om Petra endast ater visade sig öm
mot honom, skulle hennes ömbet få hans händer att
genast på nytt öppna sig till smekningar.
Ocksa han undrade liksom Petra och Angela hur
denna höst skulle komma att gestalta sig.
Inne fran ladugarden hörde han korna skrapa.
Ett doft råmande trängde sig ut. Och strax voro
alla tankar pa vardagens sysselsättningar och arbe
ten ater där. I morgon skulle han övervaka att det och
det arbetet bleve utfört. Och varje gång han gick
över Eka gard skulle porten, som sa länge varit
stangd, sta öppen, och han skulle möta Petra och
höra hennes vänliga djupa röst. Hur skulle det ga?
Och Adele skulle spionera pa dem med sina bleka
ogon och snoka omkring dem, inandas deras hem
ligheter med uppspärrade, vidgade näsborrar. Hur
skulle det...?
-Angela, ropade Petra, som nu gick över vin-
den Jag hittar inte strömbrytaren här. Vill du
oppna dörren ?
Angela som suttit stilla pa sin mors breda säng
5prang och öppnade sin dörr, oeh Petra kom, gaende
över den stora vindens knakande golvtiljor, fram
till henne. Inkommen i Angelac rum kastade hon en
orolig blick på Angelas ansikte. Det var åter vatt
av tarar, Och Petra blev ängslig för att den nya
jungfrun skulle börja bråka sin hjärna med vad det
kunde vara at denna unga fröken som grät första
kvällen hon kommit tillbaka till sitt hem.
-Det är bäst du tvättar dig, sade Petra litet
häftigt. Vi måste gå ned och äta.
Men när hon någon minut därefter sysslade inne
hos sig, medan hon lät dörren till Angelas rum stå
på glänt, log hon litet bistert vid tanken pa att det
skulle komma en tid, då man icke mera skulle kunna
dölja Angelas tillstand för Mats nyfikna ocb glada
blå ögon. Det var första gangen efter det hon fått
veta om Angelas blivande barn, som hon över huvud
taget skänkte omgivningen och vad den skulle
komma att säga en enda tanke.
När Angela och hon en stund senare stego ned-
för trappan till matsalen, tryckte Petra uppmunt-
rari#e och hårt Angelas arm, som kämdes så späd
och smal genom ylleklänningen. Men Angela slöt
sig e; intill benne, utan fortsatte med nedslagna
ögon och darrande läppar att gå utför trappan.
Det sista Angela med högtidlig min hade mast
lova sin kusin Paula von Pahlen, innan hon for
fran Stockholm, hade varit att hon då och då skulle
sända ett brev till Paula och berätta om Gotthard.
-Du skall lova mig det på heder och samvete,
hade Paula sagt uppe i Angelas rum vid Johannes.
Tala om hur han ser ut. Berätta vad han gor och
vad han sager. Och... och...
Paula hade ett litet ogonblick tvekat.
- Skriv genast, Angela, om det skulle vara så,
att... att han vid något tillfälle nämner mig.
Stackars Paulal Angela visste ju lika väl .am
Paula själv att Gotthard inte besvarade hennes
känslor för honom och att han säkerligen aldrig
skulle besvara dem. Men Angela förstod ju också
att den trofasta, goda, tunga Paula stämdigt skulle
nära sitt hjärta med hoppet. Och så hade Angela
lovat. Hon tänkte pa detta löfte denna förmiddag
da hon och Petra sutto inne i vardagsrummet på
Ekered och pratade med Betty och Gotthard. Betty
hade givit dem båda stora famnen, och Angela hade
en sekund vilat sitt huvud mot Bettys med åren
allt fylligare, allt bredare barm, som det ännu var så
häpnadsväekande gott att gjunka in emot, medan
Bettys vackra smeksamma händer fattat tag om
hennes axlar. Därpa hade Betty Iyft Angelas ansikte
upp mot sitt och leende betraktat henne.
-Så vacker du blivit, hade Betty sagt pa sitt
hjärtliga sätt. Nu är du riktigt fullvuxen,
Och medan Angela darrat för att Betty skulle se
tvärs igenom henne med sina mörka ogon oeh att
hon, som så fullt och oavbrutet var moder, skulle
uppdaga hennes hemlighet-deras hjärtan hade ju
vilat sa tätt intill varandra att Angela tyckte Betty
borde hört detta nya hjärta slå-ryckte hon till för
Gotthards röst.
Han skrek:
-Mamma gör en riktigt illa med sina omfam-
ningar Släpp nu den åär lilla duvungen.
Och da hade Betty godmodigt låtit sina armar
sjunka och bett Petra och Angela sitta ned.
Gotthard sade till Angela, medan Petra och Betty
pratade:
-Ja, här ser du framför dig godsagare Gott
hard von Pahlen. Jag tanker inte fara tillbaka till
Uppsala, det kan du lita på. Nehej du.
Da måsk Angela le och med kritiska blickar
mönstra hans lindade ben, grova stövlar och engel-
ska sportkostym. Och något av Angelas forna mun-
terhet kom tillbaka, när bon nu som så många
gånger förr började gäckas med Gotthard, som
tyckte sig ha blivit så märkvärdig sedan hans far
dog. Betty hade ju till Angelas och Petras häpnad
lamnat hela egendomen i händerna på den där tjugu-
tvååringen, som i detta nya arbete funnit en ypper-
lig förevändning för att fly från de dödande tråkiga
studierna i Uppsala.
-Du ser fruktansvärd ut, skämtade Angela. Du
har ju gatt och blivit tjock.
Det retade Gotthard. Han sprang upp och ställde
sig framför Angela.
-Alltsammans är ju bara att jag blivit bred
över axlarna, utbrast han. Jag får ta i med tunga
saker, ma du tro. Men man skall ju alltid föregå
det enkla folket med gott exempel.
Och han spände sin arm och bönföll Angela om
att hon skulle känna på hans muskler. Hon avböjde
leende, men betraktade honom ändå en smula nyfi-
ket där han stod bredbent framför henne. Motvil
ligt måste hon för sig själv erkänna att han åtmin-
stone vad fysionomien beträffade utvecklats till det
bättre. Det var ju Sven som alltid haft mest tycke
av sin mor, men denna tid da Gotthard ständigt
varit tillsammans med Betty syntes också han i
påfallande grad ha fatt sin prägel av henne. Angela
blickade fran mor till son och fann en förundrans-
värd likhet. Gotthard såg onekligen bra ut med sin
arroganta semitiska profil. Men hans bruna blanka
ögon hade likväl icke Bettys fasta blick. De hade
svårt för att se rätt på någon, när de skulle göra
det började de gärna att flacka, ja de nästan skelade
pa ett sätt som minst av allt verkade förtroende-
mgivande.
22 Fröknarna DOn Pahl#n
I
-Vad du brlkar, Gotthard, sade Betty och
tittade på honom beundrande. Sitt nu ner och var
lugn en minut, om du kan.
Då gick Gotthard fram till Betty och lade ena
armen om hennes liv.
-#r Petra belåten med det elektriska ljuset?
fragade han grinande över Bettys axel. Jag hade
ett väldigt sja med att få allt klart till hösten.
- Ja tack, svarade Petra.
Och hon kände åter sin gamla avund mot Betty
vakna, da hon sag henne sitta sä där tindrande nöjd,
stödd mot sin sons arm. Men det lilla stickande
agget försvann snabbt, da Petra erinrade sig sin
och Angelas gemensamma hemlighet. Petra hade
inte längre nagon orsak att avmldas Betty dennas
översvallande Iycka över barnen. Snart, bara om
nagra manader, skulle en ny liten von Pahlen, en
flicka, o säkert en flicka, komma till världen och
vara Angelas och Petras egen lilla dotter. Det for
en varm sky över Petras ansikte, och hon bemö-
dade sig om att Iyssna till Betty. Iletty berättade
på sitt livliga vis att Edla nu fått en alldeles för-
träfflig plats som lärarinna i Stockholm, och att
Sven trivdes med sin tjänst i utrikesdepartementet.
-Ja, Edla är nu så glad at sitt yrke, fortsatte
Betty med en liten komisk suck. Men det är ju
ändå inte riktigt en kvinnas uppgift att ägna sitt
liv åt andras barn. Jag hoppas så innerligt att
Edla en gång skall finna den rätte och. . .
Gotthard avbröt henne muntert.
-Och sä tänker mamma säga, inföll han och
höll upp sin bruna hand som för att bjuda tystnad,
medan hans blickar spelande foro mellan Angela
och Petra, att Edla skall fa egna barn. Men allt
det där är ju bara själviskhet ocb uträkning från
mammas sida. Liksom mamma blivit farmor genom
Sven, så vill mamma bli mormor genom den arma
Edla Emellertid är jag säker pa att Edla kommer
att betacka sig för att stå till tjänst i det avseen-
det. Hon är helt enkelt född till lärarinna, Edla.
Det passar henne idealiskt, mycket bättre än vad
mamma inbillar sig.
- Nu skall du vara tyst, Gotthard, sade Betty
och gav honom ett lätt slag pa kinden. Men Betty,
som ett tag sett helt förargad ut, kunde aldrig vara
ond på nagot av sina barn, och när Gotthard nu
kysste henne mitt pa hennes fylliga röda mun, sken
hon genast ater upp.
Den där pojken haller på att bli bortskämd på
allvar, tänkte Petra, och ett ögonblick böjde hon
sig fram mot fönstret, ty hon tyckte sig höra den
döde Hans' trötta steg i sanden därutanför. Men
Hans kom inte in i rummet som han brukade göra
förr, da Angela och Petra voro på besök pa Ekered.
Hans var borta, försvunnen. Var? Vart? Och Petra
ertappade sig en sekund med att önska att det varit
Thomas Meller i stället för hennes älskade lille bror
Hans som gatt bort i kvällens skuggor-för alltid.
Däri lurade väl ocksa den förfärhga ängslan hon
ständigt förnam för att Thomas skulle komma till.
24 liröknaraa Voll Pahler
baka och rycka Angela ifrån henne. Den tanken
gjorde henne utom sig. Vad skulle Angela ha sagt,
om hon vetat det?
- Nu tycker jag inte vi skola sitta här längte#
viskade Gotthard till Angela. Kom, sa gå vi ut.
Angela följde honom villigt, men då de stodo i
hallen och Gotthard sökte få henne med sig ut pa
ägorna för att stoltsera med allt vad han Iyckats
åstadkomma av nytt pa det gamla Ekered, dröjde
Angela på tröskeln och kastade en längtansfull blick
upp mot trappan.
-Jag vill hellre se skolrummet igen, sade hon.
Och Gotthard måste foga sig, fastän han hade
svårt att lata bli att se stött ut över Angelas brist
pa intresse för hans angelägenheter.
-Kör till då, svarade han och sprang upp för
trappan.
Han slog upp dörren till deras # skolr#Jm
-Här är ingenting förändrat som du ser, sade
han likgiltigt, i det han lät Angela ga före sig in.
-Nej, här är allt sig likt, mumlade Angela och
började vandra omkring i rummet.
Hon log förtjust. Detta stora vindsrum med sitt
sluttande tak, sitt fönster som släppte in dagern
högt däruppifrån, sitt avlanga bord med jordgloben
som förr tronande mitt pa det, kom henne att ater
känna sig som den lilla undrande flicka hon varit
när hon första gången med kusinerna trätt in här.
Hon hade älskat det där rummet då, och hon älskade
det ännu. Det gav henne tillbaka en del av hennes
barndom: de långa förmiddagarna hon tillbringat
här framför jordgloben med Edla och Gotthard,
medan tant Elsa med glasögon för sina vänliga när
synta ögon undervisat dem på sitt blida och för
strödda vis, och eftermiddagarna da de stekt äpplen
i den öppna spisen, gnabbats med varandra, blivit
goda vänner igen.
Angela strök utefter karmarna på de omaka sto
larna, som om hon med sina fingertoppar velat leta
efter nagon rispa eller fördjupning, och när hon
åter bittade den där djupa, tvära skåran som en
slidkniv gjort i bordsskivan, visade hon den skrat-
tande för Gotthard.
- Minns du, det var du som täljde så där
okynnigt i bordet en gang då du var arg, sade hon.
Men Gottbard betraktade henne förvånad.
-Vad är det med dig, lilla Angela? frågade
han fundersamt. #r du verkligen redan sa gammal
att du börjar ga på jakt efter fåniga barndomsmin-
nen? #ndå ser du ju ut som en barnunge själv fort-
farande. Ja, du har till och med blivit ännu smär
tare sedan jag sag dig sist i våras.
Och Gotthard grep med båda händerna runt hen-
nes midja, nnen da han nu pa sitt forna näsvisa
sätt gjorde min av att vilja kyssa henne pa kinden,
vred hon sig snabbt undan och förpassade sig
hastigt till andra sidan av bordet. Där stod hon
och sag pa honom flämtande och med blossande röda
kinder:
- Du vagar inte, Gotthard.
Han ryckte till för hennes röst som blivit under-
ligt gäll och sträv.
- Du vagar inte... stötte hon åter fram.
Gotthard ryckte pa axlarna, en gest som han tagit
efter sin morbror Jacob Levin.
-Asch, sade han, vad kommer det åt dig?
Skulle jag inte kunna fa ge min mest älskade kusin
en välkomstkyss? Det vore väl ocksa höjden.
Men Angela, som här i skolrummet äntligen åter
funnit en liten smula av sitt forna liv, som hon för-
gäves sökt efter i sitt flickrum på Eka, blev sta
ende tyst med tårar i ögonen. Nyss var hon nästan
vred. Nu grät hon. Tårarna runno stilla utför
hennes kinder och droppade, utan att hon försökte
hejda dem, ned på den ljusa blusen.
När Gotthard sträckt fram sina läppar hade hon
genast skräckslagen erinrat sig hur Jacob Levin
uppe i sitt mottagningsrum i Stockholm trevat efter
hennes mun och kropp så snart han fått klart för
sig att hon redan givit sig at en annan. Hon tänkte
därvid inte alls på att Gotthard ofta lekfullt bett
henne om en kyss, som hon för övrigt alltid nekat
honom, ocksa hon da på ett lekfullt, kanske utma
nande sätt. Hon genomträngdes bara sa starkt av
detta att hon nu var en så helt annan än förr att
männen genast maste se märkena efter älskarens
händer och läppar och därför strax skamlöst räkna
med att hon härefter vore tillgänglig för dem alla.
Det var inte oron för att hon skulle föda Thomas
Mellers barn som denna sista tid gjort henne sa tyst
låten tillsammans med Petra, att Petra ibland näs
tan inbillat sig att Angela hatade henne. Inte heller
var det nagon fysisk längtan efter Thomas själv
som tärt pa Angela. Hennes samliv med Thomas
var en dyrbar skatt av hågkomster som hon ville
behalla of läckad, minnena av honom och deras för
hallande till varandra ville Angela skulle följa henne
ständigt och göra henne varm om hjärtat. Men
allt härunder besudlades och förjagades de ändå
oupphörligen av tankcn pa Jacobs underliga bete
ende mot henne som hon omöjligt kunde glömma,
och det var de crinringarna som likt en tät slöja
dessa dagar skymde solen för henne. Mitt i natten
kunde hon vakna och känna Jacobs armar omkring
sig och vara nära att skrika av rädsla för denna
glupska mun som sugit sig fast vid hennes. Hon
vågade inte förtro sig at Petra. Inte åt nagon. Det
var som om Jacob Levin med sin brutala kyss
slungat ned benne i ett gungfly och som om hon
nu inte kunde göra sig helt fri från dess slinger
växtcr och fräna stinkande lukt. Var det möjligt
att dctta som hon upplevat icke var något innerligt
personligt utan att varje man efter detta med
Thomas som ännu likväl ingen mer än Petra -
och Jacob-visste om skulle anse henne åtkomlig
för nästan vem som helst? En våg av stolthet och
förbittring vällde upp inom henne och fick hennes
tårar att upphöra.
Gotthard som blott sag att hans kusin slutat
grata andades lättare.
- #r du sjuk? fragade han vänligt.
Angela skakade pa huvudet. Det ljusa håret
kdibbade vid tinningarna av ångestYvett. Nej, hon
var inte sjuk, men hon var redan i slutet av andra
manaden. Ibland om morgnarna strax efter det
hon atit frukost brukade hon smyga sig upp i sitt
rum och kräkas i ett kärl i garderoben. Hon g8mde
sig undan med sina kväljnhlgar som ett skyggt litet
djur av rädsla för att den rundögda Mat skulle
höra henne och förstå något. Nej, hon var inte
sjuk, men det kändes som om det växande inom
henne redan nu ville ha bättre plats. Om ett par
månader skulle det vidga ut sig i hennes kropp,
och då skulle hennes kläder bli alltför trånga. Det
var sant att hon magrat. Ständigt fick hon sy in
sin kjollinnning för att inte kläderna skulle hänga
omkring henne. En liten ring pa hennes finger
gled nu lätt av, oeh slutligen ha#lr hnn mast lä#ra
undan den i en ask för att ej förlora den.
Nervost började hon rara i några pappersark
som lågo ordnade på bordet framför henne. I sin
forvirring hade hon inte sett dem nyss. Men hon
spratt åter till, då Gotthard kom fram till henne
och lade sin hand över papperen.
-Du far inte titta, Angela, sade han.
Och nar hon betraktade honom, fann hon till sin
förvåning att han log på ett konstlat anspråkslöst
satt.
-Det ir mina dikter, ser du, fortsatte han
ivrigt. Jag brukar slänga ner ett och annat pa
papperet- just i det här rummet, där vi förut
sutto och skrevo välskrivning för den dumma och
trakiga gamla mön Elsa Lindhlom.
-A, hon var inte alls tråkig! Det var en av
de snällaste människor jag träffat, sade Angela och
glömde sin egen angest för att försvara Elsa.
-Ja, ja, nog om henne, skrattade Gotthard.
Hon stör mig för resten inte numera. Det var da
det. Låt ga för att hon var himmelskt god, om
du vill ha det så. Det struntar jag i. Men jag
diktar, förstår du! Det är i alla fall nagot helt
ammat än välskrivning, skulle jag tro.
Han flyttade litet på sin hand och tog nu inte
alls illa upp att Angela läste vad som stod pa ett
av de stora pappersarken. Nir Angela kommit till
slutet på en av dikterna läste hon de tva sista stro
ferna högt, väl aktande sig för att skratta. Over
papperskanten fangade hon en glimt av Gotthards
bruna ögon. De hade ett extatiskt och barnsligt
förtjust uttryck, medan han saligt Iyssnade till
hennes läsning:
Lidandet, det adlar mannen,
adlar kvinnan likasa.
Men om du ej alls har lidit,
älskar jag dig mest ändå.
Ack, om du ej alls har lidit,
flicka, kom, min hustru bliv!
Kom och fall i mina armar,
kom och bli mitt väna viv.
3o F#öknar»a von Pahlen
-Tycker du inte min poesi later bra? frågade
Gotthard när Angela tystnade.
Angelas ångest gled helt och hallet undan. Gott-
hard roade henne. Hon hade inte hjärta att göra
narr av hans dikter, Sasom hon brukade göra narr
av hans utseende då han skröt alltför mycket med
det.
-Jo då, sade hon uppmuntrande. Det är nog
bra verser. Hon talade mot sitt bättre vetande, men
Gotthards ögon bevekte henne. Det här med dikt-
ningen var tydligen hans käraste sysselsättning
och ett av de beklagliga utslagen av den verk-
samma ande han ärvt av sin mor.
Hon undrade ett tag om hon skulle fraga honom,
om det inte möjligen kunde vara Paula han skrev
om. Men hon visste ju alltför väl att det inte kunde
vara hon. Och Angela var glad at att hon e; nämnt
Paula, då Gotthard upplyste:
-Jag skrev det där med tanke pa Ida af Ide
stam. Väldigt grann tös, eller vad tycker du? V-l
dansade hela kvällen med varandra på Stellans bal
i april.
-Och du minns henne än? Det kan man kalla
trofasthet, kunde inte Angela llta bli att utbrista.
Han 1°F#
-En skald måste ailtid se någon för sig, när
han diktar, skall jag säga dig, sade Gottbard, ovan
ligt stillsamt och liksom eftersinnande. Nästa gång
skall jag tänka pa dig, det lovar jag dig.
-Och Dora Macson då? fråBde Angeia
Brällo# #å Ekened
listigt. Du var ju betagen i henne, när hon var
här för två ar sedan.
Gotthard slog ut med handen.
-Kära barn, sade han beskyddande. Skulle
jag skriva om alla... Det bleve väldiga luntor.
Det var så länge sedan det där. Men det är sant,
det var verkligen en bedårande kvinna. Och vilken
förfärlig man hon hade! Alltid onykter. Det gjorde
mig verkligt ont. Ja, ja, nog har jag stoff till kär
leksdikter för ett helt liv, det kan du sätta dig på.
Vad skall jag skriva i mina brev till Paula?
tänkte Angela. Stackars Paulal Det är väl hon inte
hör oss.
Till Gotthards hemliga besvikelse lade nu Angela
ned papperen igen. I stället drog hon fram en stol
till den öppna spiseln. Där var ännu aska kvar se-
dan brasan föregaende dag, och med en liten rys-
ning makade hon sig närmare eldhärden, som om
hon trots allt hoppats på litet värme därifran. Gott-
hard sag det, sprang ut till vedlaren pa vinden och
kom strax tillbaka in med några stora vedkubbar
och en handfull stickor. Ivrigt lade han sig på
knä framför spiseln och började göra upp en brasa.
-Tack, sade Angela med en liten belaten suck,
då hon hörde hur vedträna började knastra.
Elden tog fart. En ljusgul flamma sköt rätt upp
och sände ett regn av gnistor omkring sig. Gott-
hard pratade, medan han låg kvar pa knä och stack
in ett par kubbar till.
-Jag är inte en sadan dar okomplicerad natur,
32 Fröknarna von Pahlrn
som bara ar praktisk och duglie på det sättet som
alla föreställa sig, sade han till elden och Angela,
utlösande sitt oäodliga behov av att tala om sig
siälv. Jag ar en kämpande ung konstnar. Det fak-
tiskt värker inom mig av längtan efter pennan, när
jag går där ute pa ägorna och måste svara pa
dumt och enfaldigt folks dumma och enfaldiga frå-
gor, Så rätt som det är flyr jaF hit upp. Här
sitter jae och drömmer, och så kluttrar jag gcnast
ned det pa papperet. Fast dct är inte alltid sa lätt
som du tror att finna ord och rim, A nej, du
Angela. Det är ett arbete det ocksa, skall du
veta.
Angela börde knappast på honom. Hon sträckte
sina hämder med en liten hjälplös åtbörd fram emot
elden. Vad angingo Gotthards konsmärsdrömmar
henne? För henne kunde han fortsätta bäst ban
gitte med sina löjliga ,poesier-, men kunde han
inte Astadkomma nagot bättre äm de barocka strofer
hon nyss läst, så förstod hon ju att hans talang
som diktare inte var vidare bebdande.
Och hon såg upp mot takfönstret och fann att
den bildade en fyrkant av gnistrande blått, Det var
en klar härlig septemberdag, och ända makade hon
sin stol rysande närmare den öppna spiseln. Hon
tyckte att hon alltid frös nu, sedan Thomas tagit
sina händer ifrån henne. Gotthard fortsatte sitt
självglada snatter, men då han reste sig upp och
såg ned på Angela, utbrast han förargad:
-Dina tankar äro på annat hall, Angela. Och
jag som trodde att jag nu ämtligen skulle få en
frände att tala med här i ensamheten.
-Förlåt miG mumlade Angela röd i ansikkt.
Jag glömde alldeles att vi voro släkt.
-Äsch, börja inte gråta nu, kom det från Gott-
hard. Du måtte vara överansträngd. Eller har du
ocksa gripits av krigshypnosen?
Och utan att vänta på svar tillade han hastigt:
- Själv tänker jag knappast på kriget. Det
rasar ju ända inte här i Sverige. Och du kan vara
säker på att vi inte komma med, hur högertid
ningarna och den där Scholem Aleikoum än larma
och skramla med shla inbillade vapen. Men jag tror,
och jag har väl hört andra också viska om det, att
vi komma att tjäna stora pengar här i Sverige.
Kanske skola vi kratsa guldslantar ur den där bran-
den, och inte nagot ont i det.
Angela tittade förskräckt upp. För första gangen
tyckte hon sig se en skymt av den verklige Gott
hard som hittills dolt sig bakom skryt, snobberi,
praktisk duglighet och gymnasistpoesi. Hans långa
bruna fingrar krökte sig i luften, som om de läng-
tade att sluta sig om det där guldet han talade
tänderna som en Iysten hund. Han var sannerligen
redan en liten Jacob Levin nu! Angela blev rädd för
honom och steg bastigt upp. Hon tyckte att en
man av en annan ras med mörkt blod i sina ådror
spärrade vägen för henne. Och fastän hon lugnande
sade sig att det bara var hennes egen kusin och
# v. I#rnssnslj#rr# Xll
34 Pröknar#a von Pahlrn
barndoms lekkamrat Gotthard, sköt hon undan sin
stol och gick baklänges mot dörren.
Då log Gotthard pojkaktigt och blev åter sig
lik. Och Angela sade:
- Det år väl bäst vi gå ned nu?
-Ja, svarade Gotthard, du får inte ta illa upp,
men jag har inte tid längre. En annan gang skall
du få falja med och se vad jag duger till i det
praktiska.
Gotthard sparkade med stöveln till en av kub-
barna så att en kvast av eld for upp mot skor-
stenen.
I trappan var han i fatt henne.
-Och var inte rädd, jag skall snart komma
och hälsa pa er pa Eka, viskade han. Du kommer
nog att övervinna din nervositet här på landet.
Hade han märkt något? Angela frågade sig det
oroligt, när hon och Petra en stund senare gingo
genom Ekereds park ned till landsvägen, Men hon
tröstade sig med att Gotthard säkert var så upp-
tagen av sig själv att han inte skulke ha tid att
sysselsätta sig mycket med andra.
Gotthard sträckte just da ut sig i en stol i var-
dagsrummet.
-Jag tycker att Angela förändrat sig på något
besynnerligt sätt, mamma, sade han och stoppade
nonchalant sin pipa.
-Ja, hon har blivit vackrare, sade Betty glatt.
Eljes var hon ju sig lik.
Men Gotthard log underfundigt och tände pipan,
13röllo# #å #kerrd ,e
och i det han drog in ett djupt bloss, försökte han
erinra sig sa mycket han formådde av det skvaller
Stellan vid något tillfälle, då Gotthard på efter
sommaren varit i Stockholm, fyllt hans öron med.
Angela hade varit mycket tillsammans med den där
Thomas Meller som bott hos bankdirektör Land
borgs på #sa, hade Stellan sagt grinande och
putande med munnen som om han burit på en
hemlighet han ej ville krypa fram med.
Gotthard blaste ut röken.
-Aha, nu anar jag det hela! sade han sa högt
att :Betty hoppade till.
-Vad ar det, Gotthard? frågade hans mor ömt.
-Ingenting, mumlade Gotthard och sjönk in i
en välbehaglig tystnad, döljande sig i ett moln av
starkt doftande piprök.
Arrendatorn gick tvärs över den solbelysta går-
den. Han kom från gärdena, och han var smutsig
ända upp till kmäna. Från den lilla röda stuga
som var arrendatorsbostaden steg en bolmande rök-
strimma upp mot himien och drog sig slingrande
och grå fram över den blå skyn.
Adele höll väl på att laga middag.
Tord saktade stegen framför herrgardens trappa.
Petra stod där utanför glasverandan och log tank-
fullt. Han och Petra hade redan träffats flera
gånger sedan hon kommit hem, men arren-
datorn kunde ännu intc riktigt bemästra sin för
virrjng varje gang han sag henne. Ocksa nu
snörde sig hans strupe tillsammans.
Petra nickade at honom. Tord hälsade och fort
satte bort mot sitt. När han hunnit förbi Petra,
erinrade hon sig plötsligt något hon skulle säga
honom om ett par saker som måste göras. Utan
att tänka sig för ropade hon högt:
-Tord!
Arrendatorn vände sig hastigt om, blossande
röd i ansiktet. Hon hade aldrig kallat honom
#3röl#o# Ekrr#l 37
vid förnamn så att vem som helst kunde höra
det.
-Tord! ropade hon igen, litet högre, nästan
otaligt, därför att det såg ut som om han inte
tänkte flytta sig ur stället.
Angela, som satt uppe i sitt rum, gick fram till
fönstret. Hon sag arrendatorn och Petra därnere
på gården. Petra hade stigit ned från trappan och
gått emot honom.
Angela hade aldrig vetat att Petra var du med
arrendatorn. Hon var förvånad och kände sig egen
domligt berörd. Petras rop på arrendatorn hade
låtit så förtroligt.
Petra och arrendatorn närmade sig varandra, de
stodo nu bredvid varandra, han med sitt ljusa
huvud lutat över Petras mörka. Hon såg ivrigt
upp till honom.
Angela drog sig hastigt ifran fönstret. Hon
hade en känsla av att hon utan lov bevittnat ett
möte mellan tva älskande, Den plötsliga tanken
kom henne att stanna mitt i rummet. Skulle Petra
och arrendatorn? Omöjligtl Angela försökte draga
sig något till minnes. Och med ens erinrade hon
sig den gången hon och arrendatorn funnit Petra
inne i skogen, blödande i pannan och medvetslös.
Till långt in pa natten hade arrendatorn vakat med
Angela. Och nu såg Angela för sig hans upprörda
allvarliga ansikte. Hade hon varit blind då, eller
bara sa ung att hon ingenting begripit? Så ser en
älskande man ut, när han är i ångest för sin älskade.
38 #roknar#a von Pahlen
Just som Tord då. Hade hon inte varsnat samma
blick en gang i Thomas' ögon, då de varit tillsam-
mans?
Kärleken till Thomas hade gjort Angela klok och
skarpsynt. Fastän hon ingenting visste om Petras
och Tords förbindelse med varandra, tyckte hon sig
redan se deras historia klart in i minsh dehlj. Var-
för kändes detta som en lättnad? Angela strök sig
frånvarande över pannan. Hade hon inte trotS
Petras lugnande försäkringar ofta varit rädd för
att Petra ändå hållit mera av Thomas Meller än
hon velat saga?
Men Pdra hade levat sitt eget liv här pa Eka,
och Angela hade ej haft en aning därom.
-Du ropade pa mig? sade arrendatorn nere
på gården till Petra.
Nu när hon själv med hög röst kallat honom
vid namn, förstod han att det skulle verka löjligt
om han pa nytt började säga fröken till henne.
Petra talade om att hon ville ha löven krattade
från parken.
- Snart är det full höst, sade hon och blickade
upp mot Tord.
Ocksa hon rodnade litet, medan hon fortsatte att
tala. Det var därför att hon märkte hans sinnes-
rörelse,
Ingen av dem visste att de voro iakttagna. Det
var inte endast Angela som hört Petras rop p5
Tord, också Adele hade ryckt till, där hon stod i
sitt kok, och hade strax rusat till fönstret.
Brälla# #å Ekered 39
Adele drog sig icke undan som Angela. Hen-
ues bleka ögon granskade hånfullt Petra. Men till
och med Adele maste motvilligt erkänna att Petra
var ovanligt till sin fördel idag. Hon bar en mork-
bla cheviotdräkt efter senaste modet med skärp om
midjan och halvlång kjol som satt stramt över höf
terna. Den kom hennes figur att framträda. Under
tyget anade man de spensliga lemmarna fyllda av
liv som hos en rasbäst. Och fastän Adele sedan
den där aftonen, da hon överraskat Tord ocb Petra
inne i salongen pa Eka, icke längre avskydde Petra
sa hätskt som förut, knep hon nu hart ihop sina
smala läppar, ett säkert tecken till att hon var ond.
Adele hade visserligen fått en smula mer aktning
för Tord, sedan hon sett Petra kyssa honom. Men
fastän hon ju var säker pa att de ej haft nagot för-
hallande till varandra, sade hon sig ändå nu att
hon inte tänkte lah Petra och Tord bedraga henne
har på själva Eka gard,
-Mitt framför nasan pa mig! Att de inte
skämmas, mumlade hon, och fönsterrutan immades
av hennes andedräkt.
Plötsligt spottade hon pa glaset, men torkade
genast av det med sin näsduk. Likväl kände hon
det som om hon spottat Petra i ansiktet, och det
lugnade henne.
När Tord gick ifran Petra och var alldeles vid
sin dörr, upptäckte han Adeles ögon i fönstret.
Leendet dog pa hans läppar. Han ryste till och
steg in i salen.
40 F#ökna# Pa/llen
Strax kom Adele ocksa in från köket. Med låt-
sad ödmjukhet tassade hon omkring bordet, satte
fram en karott med rykande potatis vid Tords plats
och ställde ett fat med stekt fläsk på andra sidan
av hans tallrik.
-Du tycker ju sa mycket om fläsk, sade hon
på ett elakt sätt, som om hon med betonandet av
hans enkla vanor velat påpeka hans tarvliga hår-
komst.
Tord såg inte p# henne utan tog för sig. Ocksa
det retade henne att han ej sade ett ord. Hon slog
sig ned mitt emot honom på yttersta kanten av sin
stol och stack med sin silvergaffel i en helt liten
potatis, som hon inte rörde. Hon ville väl visa
honom att hon inte delade hans simpla smak. Sa
sutto de tysta mitt emot varandra. Tord som varit
i arbete hela dagen at med god aptit. Plötsligt
sprang Adele upp.
-Du smackar ju för varje tugga, skrek hon
och satte händerna för öronen. A, jag mister mat-
lusten av att se och höra dig.
Hon sprang mot dörren och slog igen den med
en smäll efter sig.
Ute i köket smög hon sig strax fram till ugnen
och ryckte upp ugnsluckan. Hon drog en suck av
lättnad. Det var i sista stunden hon kom. Hade
hon dröjt med sitt lilla uppträde en sekund till
skulle den läckra sparrisomelett hon lagat i ord
ning åt sig själv totalt förstörts. Nu spreds i köket
en ljuvlig doft av sparris, smör, ägg och grädde.
:
Försiktigt stjälpte Adele upp omeletten, och sittan-
de vid köksbordet förtärde hon den tillsammans
med en halvbutelj vitt franskt vin.
Och medan hon med silvergaffeln förde bit efter
bit till munnen, fick hennes magra ansikte ett näs-
tan sinnligt uttryck, som om hon här för sig själv
ägnat sig at nagon förbjuden och pervers njutning.
Men hela tiden Iyssnade hon med halvt öra in mot
salen för att strax kunna uppfatta det där skrapan
det av Tords stol, som var tecknet pa att han reste
sig efter slutad maltid. Tord visste inte hur oänd-
ligt manga gånger vid maltiderna Adele ställt till
scener för att ensam och i hemlighet fa frossa av
något läckert hon tillrett at sig sjalv ute i köket.
Ofta hade han visat sig häpen över hur mycket hus-
hållet gick till trots hans egen nästan mer än all-
mogeaktigt stränga sparsamhet, men sade han en
enda stavelse darom, hade Adele tusen ord i gen
gäld, och de två sista åren teg han hellre än utsatte
sig för hennes hysteriska ordström. Adele visste
det, liksom hon förstod att om Tord upptäckt hen-
nes excesser i matväg skulle han - #den snåle
honden#, som hon ofta kallade honom - blivit
L rasande över slöseriet.
Nu hörde hon skrapet av Tords stol. Hon hade
hunnit bli mätt, buteljen var urdrucken, och hon
slickade sig som en katta med den spetsiga vassa
tungan om sin smala mun. Därpå gick hon in i
salcn, Tord var på väg mot andra dörren, när
Adele uppenbarade sig igen.
-Du kunde väl åtminstone tacka för maten,
sade hon med sin hesa röst.
Tord vande sig om. En blodvåg sköt upp i hans
ansikte.
-Skall jag inte kyssa dig pA handen också?
frågade han till synes lugn.
Men hans röst darrade, och hon lade med för-
tjusning märke till det. Han var tydligen upp-
bragt över hennes beteende.
-Min hand ar val i så fall inte sämre an den
där slinkan Petra von Pahlens mun, vill jag anta,
svarade hon snabbt.
Tord dröjde med sina starka fingrar pa lås
vredet.
-Aro vi där nu igen?
Han sade det slappt, och i detsamma rann vre-
den av honom. Till sist hade det gatt därhän, att
han tyckte att Adek#s ord endast berörde honom som
om hon torkat av hans ansikte med en nedsölad
Ijum disktrasa. Ännu kunde han brusa upp och
förivra sig, ursinnig och utom sig, men det varade
aldrig länge. Han orkade och gitte inte lämgre ge
igen. Men alit blev klibbigt och smutsigt omkring
honom, som om Adele verkligen snuddat vid honom
med den där disktrasan. Han hade ett par gånger
sett Adele torka av stolarna och korkmattan i köket
med samma trasa hon använde till tallrikarna och
kopparna. Det var da han först hade sagt till sig
sjalv att hennes ord träffade hans ansikte alldeles
som disktrasan.
Bröllop på Eketed 43
Han tänkte ga, men Adele var redan framme hos
honom.
-Ja, dar äro vi nu, skrek hon med ansiktet
vanstallt av en kokande, bubblande ilska. Det vill
säga du-du och Petra äro där. Nyss ropade hon
ditt namn med en röst som om hon kallat till sig
sin älsklingshund. Ja, slicka henne du! Det är det
hon vill. Vov! Vov! Lilla matte och hennes knä-
rackal
Hennes stämma sjönk till ett flåsande joller.
Det är inte värt att Svara, tänkte Tord. Hon är
E#alen .
Så manga gånger han tänkt detta: hon fir galen!
Men inom sig trodde han det inte.
Adele grep hans arm. Hennes ansikte kom tätt
inpa honom. Han sag ned på det, sorgset, nästan
förläget, som man ser på en sak man skaffat sig
och det visat sig vara något ohjälpligt fel på, vilket
man ej fran början lagt mirke till,
Men Adele för6tod inte hans blick. Hon hoppa-
des att han blygdes vid tanken pa hur hon den där
gangen i somras överraskat honom och Petra.
-Ja, nu skams du, sade hon, Det är kanske
inte precis sa hedrande fdr dig heller att Petra så
där öppet springer efter dig. Den där Ehrencreutz
har vål vänt henne ryggen. Han har väl blivit trött
pa att ligga i för att stilla hennes tosiga kättja.
Nu har nådig fröken sänkt sina pretentioner ända
ner till sin dräng och nöjer sig med att fordra
samma tjanster av dig.
Tords fingrar kramade om dörrvredet. Ne;, han
fick inte slå, Fast nar han nu sag hennes magra
strupe röra sig upp och ner liksom pumpande i
takt med de djävulska fräckheter den slungade ut
om hans älskade Petra, fick han ett starkt begär
att göra sina händer fria så att de kunde med kraft
sluta sig om åenna fågelhals. Men han behärskade
sig. Hans hand bände och slet i låsvredet. Hans
raseri sprang ända ut i fingertopparna. Det spräng-
de vid nagelrötterna som om naglarna ville värka
sig ut ur dem. Hon måste hindras att tala så onn
Petra von Pahlen! Han sade lagt:
-Du med din predikant! Du har väl aldrig
glömt honom redan? Det är ju bara två ar sedan
nu. Varför reser du inte upp till Stockholm och
hälsar pa honom? Jag har h6rt att han predikar
där i Jerikokapellet och samlar mycket kvinnor om-
kring sig.
Adele flämtade till litet. Tord brukade inte hän-
tyda på att han vetat om hennes fdrhållande med
fripredikanten. Och ändå var hon säker på att han
till och med dA, medan det varade, hela tiden vetat
det. Var han kanske ända svartsjuk? Den plötsligt
uppdykande tanken gjorde henne triumferande glad,
men den sjönk hastigt'undan, när hon sag hän pa
Tord. Ne;, pa henne var han helt visst inte svart-
sjuk och hade väl aldrig varit det. Ne;, det var
blott nämnandet av Tage Ehrencreutz' namn som
gjort honom uppbragt. Han hade inte varit ond
nu pa länge. Nu hade hon kommit underfund med
hur hon skulle kunna träffa hans ömma punkt-
hans lönnliga sår, I månader skulle hon nu stöta
kmiven i det såret! Kanske hösten, den varsta års-
tid Adele visste, ändå skulle komma att fa sina
förströelser, sin spänning.
Hon tankte svara honom, men i detsamma vack-
lade hon baklänges for en stöt av sin mans kropp.
: Hon grep om bordskanten som hon snubblat vid
och gav till ett kort tjut, men fö!l inte. I nästa
ogonblick var Tord ute genom ddrren. Hon börde
bans steg avlägsna sig. Han hade inte slagit till
henne, som hon forst trott. Han hade blott i sin
förtvivlan gripit sa hart om låset att det sprängts.
Det var det knakande ljudet-ett ljud som av ett
pistolskott-hon hört i samma nu som hon slun-
gats han mot bordet.
Adele stod en stund och stirrade pa den forstörda
dörren.
I natt ligger jag däruppe, for det genom hennes
utbranda bjarna.
Hon gick ut i fdrstugan och blev staende i
tankar framför det roda draperi som hångde för
öppningen till den smala trappan. För nära två år
sedan, da predikanten farit if rån benne, hade Adele
sytt och satt upp det där draperiet. Däruppe i
rummet med himmelssängen bade bon genom Josef
Wablbom under långa sugande natter blivit delaktig
av en kärlekens vällust och en extas hon icke trott
att hon någonsin skulle få erfara. I ett instinktivt
begär att skydda denna helgedom for obehörigas
blickar hade hon sedan satt upp draperiet. Det var
rött, nu genom tidens försorg av en urblekt obe-
skrivlig färg, som p#minde om sjukt och fördärvat
b#od. Det hängde i tva atskilda, latt veckade delar,
en smula dragna at sidan av silkessnoddar, över
öppningen till trappan. I yttersta kanterna sutto
krusiga styva fransar som vållat Adele mycket
tröttsamt besvär under flera kvällar, Det såg all-
deles ut som om ett par gardiner satts framför ett
svartmålat blindfönster, ty trappuppgången var
ständigt lika mörk och dyster.
Adele visste ej varför, men hon hade alltid en
känsla av någon sällsam hophörighet med det där
draperiet. Hon kunde långa stunder sta och stryka
med naglarna mot dessa styva fransar. De kittlade
hennes sinnen pa ett behagligt sätt. Oeh när hon
stirrade upp mot den mörka trappan, nådde henne
ekot av Josef Wahlboms tunga steg som fatt trä-
trappan att knaka och gunga.
I natt lägger jag mig däruppe, tänkte hon igen.
Adele och Tord hade ju inte delat rum sedan
aktenskapets första tid. Det var Tord som ej stått
ut, utan flyttat in i sitt eget rum. Adele hade fått
liKga ensam i sängkammaren och hade sa sma
ningom funnit sig i det, Sa hade Josef Wahlbom
kommit den där hösten för två år sedan, och Adele
hade om nätterna smugit sig uppför trappan och
sovit hos honom i himmelssämgen, Nu varje gang
det varit en träta mellan Tord och Adele brukade
hon om natten, så snart hon visste att hennes man
Bröllop p# Eker#t 47
_
somnat, springa uppför trappan och med återhållen
andedräkt, nästan kvävd av sinnesrörelse, stö ta in
i Josefs gamla rum. Där kastade hon sig på sängen.
Sådana nätter sov hon inte. Hon låg vaken med
brinnande dunkande pulsar och var med om det
stora äventyret pa nytt. Med den styrka manaders
och års avstand alltid ger blev detta äventyr under
barare och större varje gang hon i tankarna genom-
levde det. Liksom Adele innan Josef Wahlbom trätt
in i hennes liv framför spegeln i sängkammaren
älskat sin egen kropp, älskade hon här uppe i det
mörka fuktiga rummet sängen hon låg pa, de luftiga
omhängena omkring den, spegeln över kommoden
som ibland upplystes av manens sken. Ja, sådana
månskensnätter kunde hon rusa upp ur himmels
sämgen och trycka händerna mot det kalla mån-
blixtrande spegelglaset ocb hest viska ljuva kärleks-
ord in i det, till dess hon åter tumlade tillbaka i
Josefs säng och de nyss romantiska namnen på kä -
lekens gärningar utbyttes mot folkets råaste beteck-
ningar för samlivet mellan man och kvinna. Hon
kysste de liksom köttskälvande orden mellan sina
läppar och hetsade sig med dem till dess hon tyckte
sig känna Josefs ludna kropp mot sin och hans lem
mar beblanda sig med hennes, och hon skrek till
i vanvettig berusning med hela kroppen ryckande i
njutningsfulla spasmer.
Adele vände sig bort från draperiet. Hennes
ögon hade blivit blanka. Småsjungande gick hon
omkring i salen och dukade av. Kanske ställde hon
48 Frök»orna von P(lhlen
ibland enkom eill dessa scener med Tord bara där-
för att l.on längtade upp till Josefs rum. Det hade
hon väl själv inte alltid sa klart för sig.
Tråkigheten p# landet lättade litet grand vid
dessa tillfällen. Men fullt tillfrcdsst#lld blev hon
aldrig, Hennes livslust förbrann i en flämtandc
blek låga, blek som hennes egna bleka ögon, och
kunde aldrig giva sitt sken at tingen omkring
henne.
Hon ställde plötsligt brickan fullastad if rån sig.
Framför skänken hukade hon sig ned. Det var som
om hon velat gomma sig för fönstret. Hennes hän-
der började långsamt skälva, en darrning som nyss
begynt nagonstädes uppe i hennes hjärta. Så sköt
hon upp skänkdörren och tog fram en halvfylld
flaska konjak som stod innerst p# en hylla. Hon
gav sig inte ens tid att hälla upp drycken i ett
glas, utan satte buteljen till munnen och svalde
flera djupa klunkar. Blodet steg upp i hennes
ansikte. Så satte hon ater tillbaka flaskan med en
vanetjuvs snabba o#h listiga rörelser.
Samma dag Petra ropat pa Tord från veranda-
trappan blev det en hirlig solskenseftermiddag
Petra och Angela gingo nedåt sjön. De hade
kommit överens om att ro över till den lilla ön i
sjöns mitt. Snart skulle höststorma#na komma, och
det skulle vara för kallt att vistas ute på sjön. Av
någon anledning Angela inte riktigt förstod läng-
tade hon biiftigt ut till ön, som under hela hennes
barndom varit omgiven av ett sagans skimmer.
-Du får inte ro, det kan vara en för kraftig
rörelse för dig, sade Petra genast de stego ned i
ekan.
Men Angela skakade leende på huvudet och fat-
tade med en hänryckt rysning tag i årorna.
-Jag måsk ro, sade hon nästan trotsigt. Jag
har så länge längtat efter en roddtur.
Så fick Petra nöja sig med att sitta stilla i aktern.
Hon betraktade Angela. Så glad och ung hon såg
ut just i detta ögonblickl Det slutna och lidande
uttrycket som stelnat över hennes ansikte gled
bort, som om det aldrig funnits. Hennes kinder
blossade, munnen log. Det blev en liten förtju-
#r#i„,.. xrr
sande skrattgrop på var sida om munnen, som
märken efter ett par lekfulla fingertoppar. Varje
gång Angela böjde sig framåt föll hennes blonda
hår i ett glänsande svall ned över pannan, och när
hon sträckte sig bakåt for att med en knyck ge
baten shrkare fart, skakade hon håret ur ansiktet
och tittade upp i solen som om hon slutit förbund
med den.
Och Petra, som inte hört Angela säga manga
ord sedan de flyttat tillbaka till Eka, gladde sig
nu över hennes muntra prat. Det var som om
Angela fattat tag i en flik av sin barndom, sa
snart hon gripit om årorna.
- Näckrosorna ha blommat ut för länge sedan,
ropade hon till Petra. Men se sa vackra bladen
ännu ärol
De gledo över de blanka gröna näckrosbladen.
Djupt nere i det klara vattnet slingrade sig deras
sega stjälkar. Med blotta blicken kunde man nu,
när sjön låg stilla, följa dem amda ned till den
dyiga bottnen.
-Jag alskar den har sjön, sade Angela med ett
Ijust skratt. A, det var Elsa Lindblom som första
gangen förde miF över till den lilla ön. Jag hade
redan då drömt om att fa komma dit. Jag brukade
sta på stranden under alarna och stirra över till
den. Mitt hjärta riktigt varkte efter den. Jag
trodde visst att jag skulle hitta sagan sjalv dar.
-Kunde du inte ha bett mig att ro dig över?
fragade Petra.
Broll a p #å F kered
i Och med ett litet hak i hjärtat erinrade hon sig
hur främmande för henne Angela först hade varit
när hon som liten kommit till Eka.
Lika främmande och tillbakadragen som hon
varit den har tiden, tänkte Petra.
- A nej, inte ville jag väl be dig, svarade
Angela undvikande.
Greppet om årorna förde hennes ansikte nära
Petras. Så kastade hon sig åter bakat, och Petra
börde hemle säga:
-Allt var ju då först så nytt för mig. Kunde
Jag plotshgt be om att bli förd till ett sagoland?
Det hade ju sett ut som om jag inte trivts på Eka
-inte hade trivts hos dig.
Petra lat för ett ögonblick sin hand släpa i det
kalla vattnet. Sa Iyfte hon upp den och sag drop
parna pärla som klara tårar med solens sken i sig
nedför fingrarna.
-Men du kom ju att trivas sedan? viskade
Petra, och med den fuktiga handen grep hon åt
hjärtat,
Under denna tid hade hon blivit sa nedshmd
över Angelas förändrade sätt att hon med oro till
c och med börjat fråga siL om Angela väl någonsin
trivts på Eka. Kanske hade det i alla händelser
varit bättre, om Betty, som ju så ivrigt önskat det,
fått hga det lilla fader- och moderlösa barnet
till sig.
Men Angela uppfattade inte Petras skrämda
viskning.
5Z Fröknar#la vo# Pahlen
-Elsa tog mig över till ön en av de första
dagarna efter det hon kommit, sade Angela, och
hennes ögon tindrade vid erinringen. Du kan väl
ännu se för dig Elsa? Du minns hur tung och
klumpig hon var? Och sA god! Så gräsligt, över
mattan snäll. Det var en hel resa för mig dA att
komma över det där avstAndet mellan stranden
nedanför vArt hus och ön. Det var en lika härlig
dag som nu. En sAdan där dag då man glömmer
att vintern är alldeles inpA en och att de kalla
fläktarna, som få en att mitt i solen rysa, komma
blAsande från höstens andedräkt. Allt var gudom-
ligt, ända till dess vi klädde av oss för att bada.
Vattnet sAg så lockande ut att iag blev vild av
längtan efter det och tiggde Elsa om att få bada.
Men när jag sag Elsa stiga ner i vattnet, blev jag
förlamad av fasa. Jag hade aldrig sett någon full-
vuxen naken förut. Det var en fullkomlig chock
för mig. Jag blev rädd som om jag fått syn pA ett
vidunder. Stackars Elsa! Hon var sA stor, sA vit.
Och fast jag inte begrep mina känslor eller kunde
pa något sätt klargöra dem för mig, eftersom jag
var ett sådant barn, tror jag att jag då hade ett
slags förnimmelse av synd. Det var något otill-
låtet, syndigt i dessa kolossala lemmar, dessa sväl-
lande länder ocb bröst, denna kupiga mage. Jag
skämdes och tittade bort. Och sedan när vi foro
hem igen i bAten, fick jag se en knapp oknäppt i
Elsas blus, och jag sade till hemle det. Jag var sA
rädd att det där vita och underliga, som var hen-
Bröllop #å El#ered 53
nes kropp under kläderna, skulle översvämma, välla
över sina bräddar igen.
-Förstörde hon sagoön för dig? frågade Petra.
Angelas ansikte kom åter nära hennes. HAret
svallade ned över pannan.
- Nej, nej. Den blev kanske tvärtom ännu mer
övergjuten av förtrollning genom uppenbarelsen
av den nakna kvinnan. Fast möjligen ocksA är den
där föreställningen att ön därigenom skulle blivit
mer hemlighetsfull nagot jag hittat på och lagt till i
mina tankar senare. Man lägger väl ofta ut sina
barndomsupplevelser efterAt. De bli kanske inte
riktigt sanna därför att man börjat tänka. Förhål-
ler det sig inte sA? När man var barn, drack man
bara intrycken och reagerade utan att förstA, Se-
dan som litet äldre kanske man på något sätt läg-
ger fel betydelse i dem. Jag vet inte.
-Det är kanske farligt att tolka sina barn
domsminnen fel, sade Petra allvarligt, Det kan
mAhanda snedvrida hela ens liv.
-Hela ens liv.
Angela svarade, tankspritt upprepande. De voro
nu nära vassen som växte lAngt ut i sjön runt om-
kring ön. En fAgel Iyfte plötsligt och flög med
tunga vingslag in mot land.
-Vi skrämde upp en and, ropade Angela och
vilade på Arorna.
: Hon vände pA huvudet och följde fAgeln med
blicken. Strax därpA prasslade det pA nytt i vassen,
och en hel flock änder flögo över deras huvuden.
-Undcrbart, sade Angela. #n ar alltjämt vid
liv. Alltjämt väntar den pa oss.
Fören spolade de höga vasstrana at sidan. De
voro inne; en grön varld av skarpa vasstrån som
reste sig som väldiga spjut omkring dem. Det plas-
kade tatt intill kölen. En fisk dök upp och kastade
sig ned igen, smällande med den silverglfinsande
stjärten.
Angela drog djupt efter andan, da baten törnade
mot stranden. Den fina sandbottnen lag refflad av
vågorna under dem. Från årbladen, som Angela
nu höll stilla upplyftade, droppade det av sjövat-
ten. En bit av en näckrosstjälk hade fastnat på
ena årbladet. Den svängde av och an och slingrade
sig slutligen som ett levande väsen ifrån åran och
sjonk ned mot sanden.
Angela reste sig hastigt och hoppade i land. Hon
tog just tag i båten för att med ett ryck draga
upp den, da Petra var tätt intill henne, utan att
Angela visste hur hon kommit dit. Petra försökte
skjuta undan Angelas händer.
-Du får inte, du är tvungen att vara försiktig,
Angela, sade hon med oväntad häftighet.
En sekund blickade deras ögon in i varandras
Och med ens var det som om den förtrolighet med
Petra Angela nyss känt som en sang inom sig på
nytt glidit undan, och Angela släppte sitt grepp om
båten med en liten sorgsen grlmas. När hon gick
in mot ön, hörde hon hur Petra med kraft drog
båten upp pa stranden.
#n var ju inte stor. När Angela pa nagra minu-
ter hunnit till dess andra sida efter att ha banat
sig väg genom högt, ännu saftigt och grönt gräs,
medan bagnande trädgrenar med kalla glatta löv
mjukt ströko över hennes ansikte, var Petra strax
ifatt henne. En kort minut stodo de och blickade
ut över sjön. Med vinden fördes till dem en doft
av barr och kåda från de skogklädda stränderna
runt omkring. På ön fanns det endast lövträd:
alar som snuddade med sina kvistar vid vattenytan,
vitstammiga hängbjörkar som blivit gula i kro-
norna av nattfrosten.
-Du är väl inte ond på mig? sade Petra och
lade försiktigt, som om hon varit rädd att bli till-
bakastött, sin arm under Angelas.
Angela gav Petra en hastig blick.
-Hur skulle jag kunna vara det? svarade
hon snabbt, men hon vände bort ansiktet så att
Petra inte skulle se att hon åter hade tarar;
ögonen.
A, dessa förskräckliga förödmjukande tårar som
denna tid ständigt, vid minsta orsak, eller utan na-
56 Fröknantla von P- hlen
gon fattbar orsak alls, stego upp till Angelas ögon
som från någon okämd källa hon aldrig vetat om
att den funnits på djupet av hennes hjärta.
-Du gråter, sade Petra tätt intill henne. Du
borde väl inte gråta denna tid. Jag har hört att
det barn man bär kan ta intryck av ens melankoli.
Det kan vara skadligt för det nya livet.
Då torkade Angela hastigt sina tårar.
-Jag behöver r5d «h hjälp, viskade hon. Jag
vet inte.. Jag förstar inte...
Jag måste fråga nagon som känner till detta,
tankte Petra en smula modlöst. Jag kan ju inte
veta, hur man skall sköta sig, när man väntar en
liten.
Hon stirrade ut över vattnet. Hon hade tyckt
att hon satt inne med en hel del kunskaper, men
nu fann hon ju att hon saknade något av det allra
viktigaste: kunskapen hur man skall sköta en kvinna
som väntar ett barn. Hon längtade ett ögonblick
häftigt efter Betty. Betty skulle kunnat råda och
hjälpa Angela. Men Petra ville så länge det var
möjligt dölja Angelas hemlighet för utomstående.
Tids nog skulle de fa veta...
Angela och Petra gingo under tystnad tillbaka
till landningsplatsen. De slogo sig ned pa en tuva.
Angela kastade sig framstupa och såg i smyg upp
till Petra.
-Jag vill bada, sade hon med ens, bedjande
som en barnunge. Kläderna trycka mig.
Petra log lättad.
-Ja, det vill jag också, sade hon. Det är ämnu
varmt i vattnet.
Och när Angela nu började befria sig från kläm-
ningen, klädde «kså Petra snabbt av sig. Nar
Petra naken gick ned mot sjön, kastade Angela en
skygg blick efter henne. Hon tänkte åter på hur
hon badat här med Elsa. Men Petras spanstiga
lemmar och smärta kropp hade ingen likhet med
Elsas. Angela fann henne vaeker.
Så synd att inte Petra har någon man, for det
igenom henne. Vad han skulle älskat henne! Men
i detsamma blygdes hon över sin tanke. Det var
nagot sa friskt, sa ljuvligt oberört över denna
nakna kvinnokropp.
Nu gick Petra ut i vattnet. Angela sprang efter
henne. Men när de simmade bredvid varandra
utanför vassen, mindes Angela hur Petra bara för
nagra timmar sedan ropat pa Tord Holmstrom, och
hon kunde inte lata bli att fråga, medan hemmes
armar «h ben klövo den lugna vattenytan:
-Säg, Petra, kalla du «h arrendatorn var-
andra vid namn? Det visste jag inte. Du ropade
pa honom strax före middagen, «h jag rakade
höra det.
Petra svarade llenne inte genast. Hon gjorde en
tvärvändning «h simmade in i vassen igen.
Blev hon ledsen på mig# undrade Angela. Hon
foljde efter Petra «h såg henne gå upp mot land.
-Kom, Angela, ropade Petra.
Hennes röst hade en besynnerlig klang. Hon
stod där naken och väntade pa Angela. Och då
tyckte Angela för en sekund att hon gick emot en
helt ny Petra, en vit kvinna med skälvande höga
bröst och med för famntag skapad midja, som hon
aldrig känt och icke förräm nu blivit varse.
Men när Angela kom upp på stranden, var Petra
redan framme vid sina kläder.
-Du kan inte sätta pa dig dem genast. Vi ha
ju ingenting att torka oss med, sade Angela orh
kom tätt intill henne.
- Jag har en ren näsduk här, mumlade Petra
utan att se pa Angela.
Medan Angela sträckte ut sig i gräset för att
torka i solen, hörde hon, hur Petra slog av sig
vattnet med sin näsduk, och prasslet av hennes klä-
der då hon satte dem på sig. Och det hastiga sätt,
varpå Petra åter dolde sig i kläderna, kom Angela
att le sorgset. Det var som om Petra beredde sig
till flykt. Hon ville inte visa sig naken längre.
Gömde också hon månne på nagon hemlighet, som
hon nu ttodde sig ha blottat far Angela?
-Skall du inte klä på dig? Du måste vara torr
nu, hörde Angela efter en stund Petra säga.
Angela ryckte till. Hon hade legat och drömt
med blickarna pa den blå himlen.
Hon reste sig långsamt upp och trevade med
solbländade ögon efter sitt linne. Da fann hon att
Petra låg pa knä framför henne och sträckte linnet
emot henne, och Petras ögon strålade av en ömhet
som träffade Angela rätt i hjärtat.
-Vad du är god mot mig, viskade Angela och
tog nästan ödmjukt linnet ur Petras händer.
När Angela var klädd, drog Petra henne ned
bredvid sig.
- Såvida du inte vill fara hem genast, kunde
vi stanna här en stund, sade Petra.
- Nej, jag vill inte fara hem, svarade Angela.
Hon knäppte händerna över knäet. Men fastän
hon åter kände att Petra såg pa henne, kunde hon
inte förmå sig till att möta hennes blick igen. Hon
väntade.
-Det är pa tiden att du far veta något om
mig, sade Petra lagt. Jag känner allt, eller väl
nästan allt, om dig, Angela. Men du - du vet
ingenting om mig. Skall jag tala om för dig, hur
arrendatorn och jag blivit du?
Angela vände sig mot Petra.
-A, Petra! Förlat mig att jag sade det där.
Jag förstod inte att du skulle bli ledsen över det,
började Angela. Men sa tystnade hon.
Hon mindes hur hon tänkt, då hon sett arren-
datorn och Petra bredvid varandra, att de sågo ut
som ett älskande par. Och hon hade erfarit en stor
lättnad vid den tanken.
-Jag har väl ingenting att förlåta, nu är du
dum, Angela, sade Petra nästan muntert. För tva
ar sedan voro arrendatorn och jag kanske kära i
varandra. vi Icysstes hiir pa skogsstigarna kring
Eka. Förstår du-han och jag.
Men fastän Angela alldeles nyss sagt sig att just
sa måste det ha varit mellan Petra och arrendatorn,
bbv hon ändå sa rädd för Petras ord att hon hade
en förnimmelse av att hon höll på att halka ned i ett
mörkt djup. Petra och arrendatorn?
Angela suckade oroligt.
-Ja, vi höllo av varandra, sade Petra, och utan
att hon visste det blev hennes röst mjuk och mild
som en älskande kvinnas röst då hon talar till den
äiskade mannen.
Angela satt stilla och försökte se för sig arren-
datorns ansikte. Hade han verkligen varit vard
att bli avhållen av Petra? Petra som en gang varit
förlovad med Thomas Meller! Hur kunde hon sedan
någonsin i livet hålla av en annan ? Och kyssa
denne andre som hon kysst Thomas! Angela ryckte
upp några grässtrån och lät dem regna över sin
klämning.
Men medan Angela förhöll sig tyst, endast då
och da ryckande i gräset omkrin# sig, berättade
Petra för henne om sitt eget kärieksliv. Kanske
ville hon därigenom uppmuntra Aneela till mera
förtrolighet. Kanske var det även ett begär att för
Angeia äntligen visa sig sådan hon i verkligheten
var, som drev Petra härtill. Hon tyckte kanske
att de skulle bli mera lika ett par systrar efter detta,
-Jag glömde aldrig Thomas Meller, sade Petra
till Angeia, sedan hon talat om arrendatorn. Jag
Ijög för dig, när jag sade dig i våras att jag inte
linetade efter honom. Det var för din skull ja#
narrades. Men m9hända var det inte bara osjälvisk-
het som fick mig att förneka mina känslor för
honom. Jag förstod ju att det var dig han älskade
-att jag ändå aldrig skulle vinna honom tillbaka.
Du har inte känt den helt unge mannen Thomas
Meller, Angela. Honom kunde man inte glömma,
om man en gang givit honom sitt hjärta. Han
hade mitt hjärta i sina händer, och han måste ha
kastat bort det i de främmande sällsamma land dit
han for och fran vilka han ej mera kunde slita
sig pa så många, manga ar. Och tänk på att jag
själv den tiden inte var mer än sjutton, aderton år
-yngre än du nu, Angela. De intryck man mottar
vid den åldern sitta i. Atminstone om man, lik-
som jag och du, hör till de trofasta. Och ändå
tycker du väl nu att jag inte varit trofast mot
honom. Men jag säger dig, fast det kan iata be-
synnerligt, att jag på n#got sätt alltid höll fast vid
honom.
-Jag var kanske kär i arrendatorn, fortfor
hon, men han kunde ju inte fa mig att glömma
Thomas Hela tiden längtade jag ändå efter Tho-
mas-min förste älskade. Det var väi bara det
att jag inte kunde vara utan kärlek.
-Tage Ehrencreutz... sade Angela alldeles
oöverlagt utan att se pä Petra.
Och just som Tage Ehrencreutz' namn då med
ens trängde fram från Angelas mun, sag hon för
sie i plötslig klarsyn den tiden då Johan von Pahlen
annu levde och Tage bodde hos honom under ett
par höstmånader. Fastän Angela bara varit fjorton
år då, hade hon svärmat för honom, han hade varit
hennes första och enda svärmeri. Men en afton
hade hon trott sig förstå att Petra och Tage älskade
varandra, och da hade hon grätit sig till sömns med
en förtvivlad känsla av att nagot tagits if ran henne
och av att nagot mycket skört och mycket vackert
för alltid splittrats,
Nu såg inte Angela hur Petra ryckte till för
namnet.
-Ja, Tage Ehrencreutz. Det är åt Tage Ehren-
creutz som jag givit mig. I våras var han en enda
gane min älskare, sade Petra.
Men när hon uttalat orden, tyckte hon att de
läto alltför grova, och hon lade omedvetet handen
över sin mun och bet sig i den.
Angela borrade ner sina fingrar i gräset. Hon
kände jord mot dem och fick en längtan att gräva
ännu djupare-sa djupt att både Petra och hon
skulle sjunka ned under bennes älskade sagoö sida
vid sida.
Så hörde hon åter Petras röst:
-Du kan väl aldrig förstå det, Angela? Jag var
svartsjuk på dig, Angela. Det är nagot tragiskt
och pa samma gång löjligt att vara svartsjuk på
sin egen brorsdotter. Inte förrän nu har jag sett
det i det ljuset. Ja, det är samtidigt lojligt och
tragiskt, Men du måste komma ihåg att Thomas
Mdler ständigt sökte dig och att jag standigt fick
vara ett stumt vittne. En gång sag jag uppe fran
fonstret till ditt rum vid Johannes hur du och
Bröllo/# #i Eke#ed 63
Thomas möttes på kyrkogarden. I detsamma kom
Tage Ehrencreutz upp och hälsade på mig. Jag
blev hans, allt medan jag viskade Thomas' älskade
namn. Oupphörligt viskade jag det, Angela. Jag
var vild av längtan efter Thomas, och just då,
Angela, lät jag Tage äga mig.
Angela mindes. Den gången hade hon mött Tage
i trappan då han var på väg ned från Petra. Angela
kunde ännu se för sig hans glada leende, när han
hälsat på henne.
Denna nya Petra, som långsamt dök upp för
Angela, medan hennes röst sa lag och allvarsam
Ijöd i hennes öron, förvirrade henne. Angela såg
plötsligt att medan Petra intresserat sig för allt
vad Angela företog sig, bade hon själv inte haft
många tankar över för Petra, Petra hade varit en
vänlig famn som hon kunde sjunka in emot, någon
som man kom till, när man behövde tröst och var
ensam, Men Angela hade inte ägnat manga minu-
ters grubbel åt huru Petrås inre liv kunde vara
gestaltat.
Angela vände sitt ansikte blekt och skyggt av
rörelse mot Petra. Hon hade inte lämgre någon
önskan att här pa sagoön gräva en grav åt sig
och Petra, där de kunde gömma sig med alla sina
besvikelser och sorger. En lämgtan att lära känna
denna Petra, vilken liksom hon hade varit med
om kärlekens akt och vandrat i Eldens heta land,
brände till inom henne.
De betraktade varandra tyst. Angela fann till
sin häpnad att hon inte längre sag pa Petra som
om hon varit hennes mor eller en äldre syster. Det
var nagot hos Petra där hon satt rak med alla
muskler spända, med munnen fast sluten och en
skugga i de mörkbla ögonen, som snarare fick
Angela att tänka på en smärt yngling som genom
bittra erfarenheter mognat till man. För Angelas
skull hade Petra kampat mot sin längtan efter
Thomas Meller. Hon hade kastat sig i armarna p#
andra män, hon hade kysst arrendatorn och Utit
Tage Ehrencreutz tränea in i sin kropp, under det
hon för sig själv upprepat Thomas Mellers namn.
Kanske var det besynnerligt handlat, och det var
olikt den Petra von Pahlen Angela känt och be-
undrat, Men medan Angela med blickarna dröjde
vid Petras fasta och ämdå mjuka hämder som lågo
sysslolösa i knäet, fylldes hon likväl av en ny och
långt starkare dyrkan för denna nya Petra hon
ännu så litet kände. Och det böriade ga upp för
Angela var redo att föda också den var förenad
med alla dessa långa års längtan efter Thomas
Meller.
Det var därför Petra talat om .vårt barn., sade
Angela till sig själv. Och Petra hade verklieen
del i det. Hennes outsägliga kärlek fordrade med
rätta sin del av det.
Och gripen av en kämsla Angela ännu inte riktiet
kunde fatta, kastade hon sig med en liten suck in-
till Petra.
Bröllo/J /#å Ekered 65
-Vårt barn, mumlade bon, i det hon borrade
sitt ljusa buvudhår in mot Petras bröst.
Och Petra som på grund av Angelas långa tyst
nad bävande fruktat för att Angela nu skulle över-
ge henne, sag med förundran ned på detta ljusa
huvud som så förtroendefullt vilade mot henne.
Långsamt Iyfte hon armarna och höll Angela fast
intill sig. Äntligen hade Angela kommit till henne.
Och med en ömhet som i sig inneslöt en kvinnas
mjukhet och en mans vilja att beskydda, uppre
pade hon viskande Angelas ord:
-Vart barn.
I det ögonblicket ingicks ett förbund mellan
Petra och Angela. Den där aftonen uppe i Stock-
holm da Angela berättat för Petra om detta att
hon skulle få ett barn, hade Angela underordnat
sie Petras vilja utan att förstå. Nu slöt hon sig
självmant till Petra. Ingen i världen skulle väl
nu kunna slita Angela ur Petras armar.
Hur länge de sutto så, visste de inte, då de
ryckte till och sago upp. En vindstöt for genom
luften och skakade trädens kronor över dem. De
hade inte märkt att moln hade stigit upp runt om
kring sjön. Det klarbla på himlen böll på att
krympa ihop för dessa jagande svarta och åskvita
moln. Vattnet rusade fram mot stranden. Vassen
böjde sig bugande och förtvivlat och doppade de
bruna topparna i sjön, som redan gick i böljor.
Och i nästa nu var stormen lös. I denna lilla insjö
blåste vågorna upp som i ett hav.
66 Frök#-arra von Pahl#r,
Petra sprang ned till båten och drog den högre
upp pa land. Det var lått nu, ty vågorna svallade
in mot ön, och den starka vinden sköt pa baten i
aktern. Petra fick en duscb av vatten över sig.
Hon nästan kastades tillbaka upp mot gräset.
Hon blev ängslig för Angelas skull, Det fanns
ingen möjlighet för henne att ro tillbaka med
baten genom denna storm.
De slöto sig åter intill varandra, Petra med
bägge sina armar om Angelas liv.
Jag vill alltid hålla dig så, tänkte hon då. När
du föder ditt barn, skola mina armar vara om
kring dig.
Det var som om de här pa ön blivit avskilda fran
den övriga världen. Den skulle inte besvära dem
med frågor nu, inte överraska dern, inte tränga sig
emellan dem och deras nyväckta kärlek och förtro
ende till varandra. Och denna stund kände de Iyc-
kan av varandras närhet så starkt, att de velat
ropa högt och låta sina jublande röster flyta in i
stormen.
-Vi skola alltid vara tillsammans, sade
Angela i Petras öra.
-Ja, alltid med varandra, svarade Petra. Och
ensamma!
Ocb i den stunden trodde de det: endast två
kvinnor och ett barn som de väntade och som de
båda skulle varda sig om och beskydda, när det
kom. En familj skulle de vara. En liten helig
familj på två kvinnor och ett barn, säkert en bli-
vande kvinna också det. Nu försökte de skjuta
tanken på Thomas Meller, älskaren och mannen, åt
sidan. Ocksa Angela kände sig i detta ögonblick,
när hon vilade i Petras armar, stark nog att se
bort fran Thomas. Hon hade en förnimmelse av
att vagorna Iyfte ön högt upp bland de flygande
molnen och att hon och Petra gungade fram mellan
etervärldarna bort från denna smutsiga jord, som
svettades blod och tårar.
Da hörde Petra genom stormens och vagornas
brus att nagon ropade till dem. Hon tryckte
Angelas huvud mot sitt bröst, som om hon varit
rädd för att Angela skulle höra. I en sekunds för
virring trodde Petra att Thomas Meller nu kom
för att ta Angela och barnet ifrån henne, Men
när hon äntligen vände på huvudet, Såg hon en
man som var pa väg mot ön i en bat som kastades
upp och ned av vagorna, och hon förstod, nästan
med något av vrede, att det var arrendatorn
som for över för att hämta dem hem till Eka.
Med en häftig känsla av äganderätt lade da
Petra sina händer om Angelas huvud och böjde
sig fram över hennes ansikte. Angela öppnade sina
ögon. Svarta, stralande, sågo de upp mot Petra.
Hennes ansikte var sa blekt att det skimrade. Då
kysste Petra allvarligt bennes mun och kände att
Angelas läppar med darrande iver besvarade kyssen.
Denna klara höstdag i början av oktober fyllde
Angela tjugu år. Det var nu två höstar sedan
Aneela firat sin födelsedae på Eka. Föregående
ar hade de ju varit i Stockholm.
Angela vaknade av att hon hörde Petra smyga
sig nedför trappan. Medan hon Iyssnade till Petras
försiktiga steg och log en smula at att trappan,
trots den sa lätta tyngden av Petras kropp, ända
da och då knakade till, slöt hon åter ögonen för
att somna om. Man fick ju inte stiga upp först
på sin egen födelsedag. Men Angela iyckades inte
i sitt beslut att sova. Nu öppnade Petra dörrarna
tiil glasverandan. Nu knastrade sanden under
Angeias öppna fönster. Petra var på väg ner mot
trädgården för att leta upp några frusna astrar till
Angelas födelsedagsbord. Så långt Angela kunde
minnas tillbaka hade alltid dessa frusna, svagt fra
sande astrar prytt hennes bord, da hon på sin
födelsedag kommit ned i sakn på Eka. Och när
hon under sina slutna ögoalock såg för sig födelse
dagsbordet med sin tårta och de violetta och röda
astrarna i en krans runt den vita duken, tyckte hon
Eröllo/J //d Ekfrcd tig
att tiden stått stilla. Ingenting bade hänt under
alla dessa år. Hon var densamma, Petra, astrarna,
Eka voro desamma. Och ljudet av den stora vägg
klockan, som nu slog sju klingande slag därnere i
salen, hade precis samma hemlighetsfullt ropande
röst som den haft i Angelas barndom, då hon ibland
förskräckt kunde vakna om nätterna vid klockans
slag, som om en främmande i mörkret ropat hennes
namn.
Angela vände sig mot fönstret. Genom en
springa i rullgardinen kom solen in. En stråle av
Ijus gungade lätt fram mot Angelas sämg. På väg-
gen träffade den en av kristallkronans prismor.
Angela såe hur det däruppe i taket tändes en
stjärna som ett ögonblick stralade i alla regnbågens
färger. Och Angela lag stilla med en djup förnim
melse av frid. Det var som om hela hennes värld
lagt sig till ro under denna overkligt skimrande
stjärna. Hade tiden verkligen stannat? Var hon
åter barnet Angela som vilade här och med en
känsla av fröjd väntade pa vad födelsedagen skulle
bringa henne?
Annu smekte natten och drömmarna hennes
panna. Denna frid varade. 0, den varadel Angela
fördc handen sakta mot tapeten och följde en grön
stjälk som lät en rosenknopp spricka ut. Rosor,
blad, stjälkar. Var hon icke i en berså, där sol
skenet försökte tränga sig igenom lövverket och
lät fläckar av ljus och skugga brytas i sanden
under hennes fötter? Hcn hörde Johan von
70 Fröknarna vor, Pahlen
Pahlens röst. De sutto tillsammans i hans berså,
och Johans vänliga ögon vilade på henne. Det var
ro och goda drömmar i hans ögon. De talade om
Angelas bla rullgardin. Den blå rullgardinen som
suttit framför fönstret i Angelas barnkammare och
stolt visat upp ett vitt slott och en damm med
svanor. Nu såg Angela den. Den fyllde hela rum-
me med ett svagt darrande blått skimmer, som om
en flik av barndomens evigt blå sommarhimmel
kastat sin skugga över det. Och som fran langt hhll
naddes Angelas öron av prinsessans spröda silver
röst. Då mindes hon sin döda mor Irenes röst.
Och nu stod hennes mor där och ville att hon
skulle stiga upp och ta emot sina presenter. Men
eftersom Angela kommit in i de dödas värld, hörde
hon ocksa Stanny Landborg tala tätt invid sig.
Men hennes ord dränktes i vatten. Hade de sim-
mat ut tillsammans från badhuset vid #sa? Vart
tog Stanny vägen? Försvann hon så alldeles?
Angela reste sig förskräckt på armbågen. Det
tryckte över bennes bröst som om något ville
kväva henne.
Hon sprang fram till rullgardinen och drog
upp den. Genom det öppna fönstret slog då okto-
berluften, syrlig och frisk med en doft av äpplen,
emot henne. Och Angela drack in den i djupa
andetag. Angesten försvann åter, Hon tänkte på
hur Petra och hon funnit varandra ute på ön, och
hon blev lugn vid den tanken.
De väldiga träden runt omkring gårdsplanen
hade fått färgklickar av scharlakansrött och brand-
gult. Det var som om några sena blommor nu i
höstens första svartnande månad brustit ut från
kvistar och grenar, tända till liv av en alltför feber
aktigt brinnandc sol. Angela klädde sig hastigt.
Hon maste ut och fanga oktobermorgonens skön-
het. Petra skulle inte bli ond pa henne, om hon
nu uppenbarade sig alltför tidigt. Men när Angela
kommit ned på gardsplanen, gick hon inte efter
Petra mot trädgarden, som hon först tänkt, utan
vandrade i stället ned i parken. Inte en vindfläkt
rörde sig i träden. Det lätt gulnade gräset skim-
rade av droppar från frosten som höll pa att smälta
bort. Men längst inne i parken, dit solen ännu
icke nått, Iyste det vitt som om morgonen fört den
första snön med sig. Angela stod stilla och såg på
detta vita rena. Hennes forna kärlek till Eka
gamla gård, som skymts bort under dessa oroliga
månader, vaknade med förnyad styrka. Hennes
hand blev kall och sval, när hon nu strök den över
gräset.
- Jag älskar, viskade Angela,
Det var inte Thomas Meller eller barnet under
sitt hjärta hon menade med de orden. Det var still
hekn, tystmaden, den genomskinliga skönheten i
Ekas park hon älskade. När en fågel nu flög upp
mot den blå himlen, följde Angela den med blicken,
men hon frågade sig icke vart den flög och kande
ingen lust att flyga med den. Här var hennes hem!
Här på Eka skulle hon föda sitt barn. Och det
första detta lilla barn skulle bli medvetet om var
Ekas gungande gröna park.
Angela gick ned mot sjön. En lätt dimma stod
orörlig Iyftad över vattnet som om en vit svan
vllat sina vingar på dess yta. Och Angela satte
sig pa en av stenarna vid stranden.
Med hakan stödd i handen såg hon ut över sjön
Därborta låg ön, men den var dold i den skim
rande svanens vinge. Angela hade lust att bedja.
Men det var så länge sedan hon bett till en Gud,
som mer ocb mer dragit sig tillbaka in i en okänd
salighets himmel, att orden icke kommo över hen-
nes läppar. Men hela hennes själ var stillhet. Hon
drömde utan att se några syner, oroades icke av
nagra tankar. Hon var ett stycke av Eka park.
En liten droppe av den blanka sjöns vatten. En
stråle av den Iysande solen. Så ville hon förbli i
evighet. Kanske detta underbara vita tillstånd var
evigbetens liv?
Hur länge Angela suttit så visste hon icke, men
hon fick med ens en känsla av att någon betraktade
henne. Hon vände på huvudet. Ett stycke ifrån
henne stod Adele och såg på henne med en genom-
borrande blick. Det var något oböljt nyfiket och
Iystet i denna blick som kom Angela att rysa till.
Men hon bebärskade den rädsla hon alltid haft för
Adele och ropade:
-Goddag, Adele.
Då kom Adele långsamt gående över gräset fram
Bröllo/# #o Ekered 73
till Angela. Det prasslade av frusna grasstrån som
knäcktes under hennes fötter.
-Jag var på väg ned till tvättstugan, sade
Adele och stannade framför Angela. Jag har stän
dig sysselsättning. Mitt arbete tar aldrig slut. En
annan får slita.
Angela Iyssnade taligt till den vanliga strömmen
av klagomal som nu flöt över Adeles läppar. Alltid
var det smutskläder att tvätta. Tord drog ned s°a
mycket Och nu hade till pa köpet tvättgumman
blivit sjuk sa Adele måste sköta byken ensam. Men
under hela tiden som Adele talade flyttade hon inte
sina ögon från Angelas gestalt. Det var som om
bon instinktivt anat sig till den förändring Angelas
kropp höll pa att gå igenom.
-Du har magrat, avbröt hon sig och pekade
med ett stelt, som Angela tyckte hotfullt Iyftat,
finger mot Angelas midja.
Angela kröp ihop pa stenen. Hon skakade av
en plötslig frossbrytning.
-Inte heller du är fet, stammade Angela och
försökte le.
- Nej, det är för att en annan har sorger och
bekymmer, svarade d5 Adele. Men du, en ung
flicka, som bara är till för att vara Iycklig... Du
borde väl fetma av Iyckan din.
Angela vågade int-: se på henne. Detta nyfikna,
grymma sökande med blickarna, detta hoffulla
finger som icke ville sluta upp att peka, liksom om
det redan träffat punkten där Anl#elas hemlighet
74 F#äknarna von Pahlen
vilade . . . Var det inte så människorna snart skulle
se på henne? Skulle de inte knuffa till henne med
hårda knogar och bita med smala läppar, lika Adeles ?
Hon är en häxa, jag kan inte undga henne,
tänkte Angela som så manga ganger förr.
Hon sag ut över vattnet. Svanens vinge vilade
inte längre beskyddande över en skön värld. Vatt-
net slog redan i skum mot strandens stenar. Förde
icke vågorna med sig dun och brutna vingpennor
från en sarad fAgel som nyss dolt den soliga tysta
morgonen under sina vingar?
-Jag träffade brevbäraren nyss, sade Adele.
Det var ett brev med utländskt frimärke till dig
bland posten.
Da gjorde Angelas hjärta ont. Thomas hade sa-
ledes skrivit, och denna onda kvinna hade vänt
hennes brev mellan sina händer!
-Det är min födelsedag i dag, sade Angela
tonlöst.
-A visst ja, ropade Adele då med tillgjord
älskvärdhet. Hur kunde jag glömma mig så, fastäm
Tord påminde om det i går kväll? Han är alltid
så mån om att jag skall Iyckönska hans älskade
fröknar von Pahlen på deras högtidsdagar. Jag
har den äran att gratulera då.
-Tackj kom det kvävt från Angela.
Sa reste hon sig med svårighet. Allting dansade
runt för henne. Sjön hävde sig upp mot himlen,
och mellan sjön och himlen öppnade sig en svart
käft som ville sluka henne i en munsbit.
För första gången i sitt liv svimmade Angela.
När hon efter ett par sekunder vaknade till
sans Igen, var Adeles bleka ansikte tätt inpa
henne.
- Stackare, hörde hon Adeles röst jollra genom
det återväckta blodets dån som brusade i kaskader
genom hennes öron, ja inne i hjärnan.
Angela befriade sig försiktigt ur Adeles armar.
Hon reste sig.
-Jag mar visst inte bra, sade hon osakert.
-Nej, nej, mumlade Adele som blivit förtretad
över att Angela så snart gled undan hennes hän-
der. Ett litet illamående. Det kan väl aldrig be-
tyda något. Jag brukade känna det sa en gång,
men det var ju nar jag väntade det där-som
blev missfall. Angela är förstas bara litet över-
ansträmgd. Det har väl varit för mycket dans och
andra nöjen uppe i Stockholm, kan jag tro.
Med fasa betraktade Angela Adele. Och när
denna nu pa nytt närmade sig, ryggade Angela
tillbaka. Menade Adele något med de där orden?
Hade hon redan förstått att Angela väntade ett
barn? Det var väl omöjligt. Adele var den sisra
Angela ville skulle få veta något. Med ett slags
vidskeplig fruktan föreställde hon sig att Adeles
ögon skulle kunna göra barnct ont redan medan
det vilade i sin moders liv. Adeles eget forban-
nade sköte hade inte Iyckats frambringa amnat in
ett missfall. En inifrån anfrätt frukt, fallen från
ett träd som aldrig ägt någon friskhet.
Men Angela kunde inte undg5 Adele. Det hade
sett alltför illa ut efter svimningen nyss, om bon
ml vänt Adele ryggen och löpt sin väg.
Adele viskade:
-Jag skall inte säga något till Petra om att
du svimmade, lita p5 mig. Vi få inte ge anledning
till att stackars Petra börjar oroa sig i onödan. Det
vore inte rätt av oss, när det inte finns någon
orsak.
Det var Adele som nu, triumferande över att hon
skrämt den avsvimmade, vände Angela ryggen och
gick ned för stigen till tvattstugan.
Angela stod kvar och såg efter henne. Hon
ryckte till, d5 Adele h5rt slängde upp dörren, så
att den jämrande vred sig på sina g5ngjärn. Det
lät som om ett djur som n5gon slagit eller våld-
fört sig p5 givit ett skrik ifr5n sig.
Angela begav sig skyndsamt upp i parken igen.
Hon flämtade litet. Hjärtat slog s5 hårt. En gång
vände hon sig om, som om hon trott att Adele var
efter henne.
D5rnere i tvättstugan vred Adele häftigt ur
plagg efter plagg som hon Iyfte upp ur det kalla
vattnet. Hon hade inte alls misstänkt något om
Angelas verkliga tillstånd. Men med en förnim-
melse av makt kamde hon på sig att hon Iyckats
göra Angela rädd, och blotta vissheten därom göt
en forunderlig styrka i hennes magra händer.
Genast Angela kom in i salen sökte bemmes ögon
ängsligt födelsedagsbordet. Brevet med det ut-
ländska frimärket måste ju ligga där.
Astrarna och t5rtan, ett par presenter från Petra
och ett par brev från Stockholm funnos på det lilla
bordet, men icke brevet fr5n Thomas Meller. An-
s5g Petra verkligen att hon hade rättighet att
gömma undan det?
När Petra dch Angela en stund efter5t sutto vid
frukostbordet, gingo Angelas ögon oupphörligt
forskande till Petra.
-Skall du inte läsa dina brev? sade Petra
glatt.
-Jo, svarade Angela och s5g ned i sin tallrik.
Men inom henne ropade det: Thomas Mellers
brev. Jag vill ha det. Det är skrivet till mig. Han
måste ha vetat att det var min födelsedag och be-
räknat avsändandet så att det skulle komma i tid.
Hennes händer darrade efter svimningen nyss.
Men hon kunde inte förm5 sig att säga n5got till
Petra om brevet. Sedan den där aftonen på ön
hade Angela ocks5 en stark känsla av att Petra
78 Fröl#rarrla von Pahle#
förstod allting battre än hon själv, att hon hade
rätt till Angela, ja till hennes hemligaste liv. Där-
för sade hon ingenting. Hon bröt de tva breven
som lago bredvid henne. Det ena var från Paula.
Det andra från Edla. Edlas brev var kort. Hennes
brev voro alltid korta. De brukade ju ocksa ut-
gara mamma Bettys förtvivlan. Hon gratulerade
Angela pa ett torrt och korrekt sätt, och Angela
tankte att kusin Edla lika väl kunde låtit bli att
skriva, Vad hon skrev gav ända ingenting. Den
snälla Paula, vars stil var som en oläraktig skol-
flickas, hade däremot fyllt sex sidor med sin vän-
liga och välmenande ande. Först pa slutet av ett
tillagt ark stod en blyg fråga, om Angela ännu
träffat Gotthard.
-Berattar Paula något nytt från Stockholm?
fragade Petra.
Angela svarade först ne;. Hon var sa upptagen
av tanken på Thomas Mellers försvunna brev. Men
så erinrade hon sig nagot av vad Paula omtalat.
-Jo, det var sant, sade Angela hastigt, Lilian
tycks ha blivit ond pa den vackra Frideborg -
deras husjungfru på Nybo, du minns. Hon skall
flytta.
-Lilian är oresonlig, sade Petra. Hon kan
aldrig ha en jungfru länge.
-Jag tror att Frideborg väntar ett barn med
löjtnant Bernard Landborg, kom det långsamt från
Angela.
Petra blickade hastigt upp.
Erö#op på E#ered 79
- Hur vet du det?
-Hon gav mig något slags förtroende en gång
i somras, sade Angela sorgset,
Och hon mindes bur hon suttit i Frideborgs
lilla kammare pa Nybo en morgon, då Frideborg
blivit försenad med sina göromål, emedan bon
känt sig sa illamaende.
Petra fragade inte mera om Frideborg. Men
Angela sag så tydligt för sig den vackra Fride
borg som gråtit när hon talat om midsommar-
aftonens upplevelse med Bernard Landborg. Och
när Angela frågat henne, varför hon berättat detta
just för henne, bade Frideborg mött hennes ögon
och sagt:
-Därför att... därför att... Då hade Angela
förstatt att Frideborg anat hennes egen hemligbet
-kanske hade hon sett henne på väg till Tbomas
Mellers fiskarstuga. Och sa hade Frideborg med
ens blivit sig själv igen ocb trippat ut med sin svan-
gande gang: en nätt, men Iydig liten husjungfru,
r som måste återta sitt arbete.
1: Men när hon försvunnit hade Angela borrat ner
sitt ansikte i den oordnade bädden ocb för första
gången kant en stark aning att Thomas skulle
lämna henne. Olycksaningen hade åter smält un-
dan, men Angela mindes det ögonblicket nu med
en liten rysning som kom hennes axlar att skälva
-Du är väl inte sjuk? fragade Petra med öm
oro.
Mitt brev. Ge mig mitt brev, kved det inom
Angela, Men ink heller nu kunde hon få fram
orden.
- Nej, jag är visst inte sjuk, mumlade Angela.
Fram pa dagen kommo Betty och Gotthard
akande. Gotthard lät vaenen elegant svänga fram
till verandan och stannade hästen med ett ryck av
tömmarna. Så hoppade han ur och räckte fram
handen till Betty, som tung och ovig och skrat-
tande steg ned fran baksätet. Men Betty hade ej
väl satt foten på marken, förrän Gotthard var
framme vid trappan. Han hade en stor korg med
äpplen av en särskilt utsökt sort åt Angela. Han
räckte henne den, och eftersom Angelas båda hän-
der voro upptagna av att hålla i korgen, vars inne-
håll doftade sa förunderligt gott, passade Gotthard
pa att kyssa henne på kinden.
Betty ropade glatt:
-Det är rätt, Gotthard. Angela måste bli
kysst pa sin födelsedag.
Det var bara Petra som s5g Angelas ofri
villiga min av avsmak och att hennes kinder blevo
vita.
Och nu var det Bettys tur. Hon kramade Angela
häftigt och smusslade en present i hennes hand.
Angela måste på Bettys bön genast titta på gavan.
Hon fick med sina kalla darrande fingrar fram ett
litet rött saffiansetui och öppnade det. Där låg
en ring med en pärla.
-För du har ju inea ringar, Angela, sade Betty
ivrigt, #jälv förtjust över ringen.
Evöllop jJå Eke#ed 81
Och Betty tog Angelas hand och satte ringen
pa hennes finger.
Det borde varit Thomas, som givit mig en ring,
tänkte Angela modstulen och nedstämd.
Men Betty väntade pa hennes tack. Man skulle
ge storartat och bii storartat tackad också. Sådan
var Betty. Och Angela gav henne då en kyss,
medan Betty häpen märkte att tararna plötsligt
droppade fran hennes svarta ögon.
-Blev du sa rörd? viskade Betty och höll
Angela ater intill sig.
-Ja, viskade da Angela tillbaka med ett
leende.
Betty fick inte tro att Angela grät av längtan
efter Thomas Meller, av oro för att Petra gömt
Thomas' brev-och av sorg över att ringen inte
varit fran honom.
-Jollra nu inte mera, sade Gotthard. Bjuda ni
inte pa kaffe på den stora festdagen?
När de sutto vid kaffebordet, måste Betty höra
vad Edla skrivit. Angela räckte henne brevet, och
Betty l;iste det. Det var snart gjort.
-Edla är litet kortfattad, sade hon med en suck.
-Hon är odräglig, sade Gotthard och tog för
sig av alla kakorna.
-Du far inte säga så om din enda syster, var
nade Betty med en bli#t i ögat. Om en bror inte
älskar sin syster innerligt, då är han ett uttryck
för en inneboende ondska i allt, då styr djavulen
hela världen.
6 v. K# o
-Det gör han ju ocksa nu, svarade Gotthard
bryskt. Har inte mamma en aning om hur de kriga
för närvarande? Det är syskon och kusiner som
slå ihjäl varandra och hitta pa de mest raffinerade
pinomedel at varandra-inte minst bland de barn
i förskingringen som kallats Israels,
Men Betty ville inte tala om kriget. Det hade
bru'dt sig in över hennes lugna kärleksfulla liv, och
hon ville icke riktigt erkänna det. Hon led fruktans-
värt, da hon tänkte på hur familjer och hem nu
föllo i spillror. Familjebegreppet hemmet, fort-
plantningen av nya Iyckliga släkten: det var ju
Bettys enda religion. Hon dyrkade familjen, alla
dessa skilda medlemmar som måste hålla samman
i nöd och lust. Vad henne själv angick, så hade
hon ju nu, sedan Hans dött, ändå barnen kvar, och
alla hennes känslor och drömmar koncentrerades da
inom denna trånga krets. Hans hade alltid förr
hejdat hennes högtflygande drömmar om barnen
och spått olycka och oväder. Nu när han var borta,
kunde ingen mer hindra Betty i hennes tankars
vilda framfart, #nnu hade intet av barnen vållat
henne någon besvikelse Annu voro de sa unga-
alla möjligheter till att bli det stora och märk
värdiga Betty fantiserade om funnos alltjämt för
dem.
- Gå din väg ett tag, sade Betty efter en stund
till Gotthard. Du maste väl titta pa ladugården och
jämföra den med var. Jag vill prata med Petra och
Angela.
Brollo/J #å Ek#r#d 83
Gotthard reste sig.
-Bered er pa en ·sensationell, uppseendeväc-
kande nyhet#, som det nu varje dag står på tid-
ningarnaS löpsedlar, sade han skrattande. Ha ni
inte märkt hur mamma poser av den?
Och han gick ut ur rummet. De hörde honom
vissla nere pa gården.
-Vad är det, Betty? frågade Petra.
Petra anade vad det var fraga om. Sa upplivad
såg Betty endast ut, nar hon fått höra nagot om en
gladjande tilldragelse bland de sina.
Och Betty sade:
-Käraste, Bess väntar en liten igen. Sven har
skrivit och berättat det för mig. Kanske att jag
om några manader far en liten dotterdotter. .i{r jag
inte en Iycklig kvinna?
Petra kastade en bastig blick på Angela. Angela
satt med nedslagna ögon och fingrade på sin klän-
ning. Då kände Petra ett oändligt medlidande med
henne. Det var sa det skulle berättas, som Betty
nu gjorde det, med glädjestrålande blickar: att ett
nytt litet barn skulle födas till världen. Bess om-
given av sina anhöriga, redan med en liten gosse
springande omkring sig och ömt skyddad av sin
man... Vilket olika öde mot Angelas! Angela
som bara hade Petra.
Petra måste tvinga sig till att säga nagot.
- Så roligt, stötte hon fram. Jag vet hur det
gläder dig, sådana tilldragelser i familjen, Betty.
-Ja, hur skulle jag kunna vara annat än Iyck-
lig? svarade Betty med en suck ur sitt överfulla
hjärta.
I det ögonblicket nistan hatade Petra Betty. Hur
kunde hon sitta där så belaten och trygg, liksom
vaggande fram och tillbaka i den bredsitsiga
familjegungan, medan Angela med bleka kinder
tätt bredvid henne svalde ned gråten och fingrade
på sin klänning som i yrsel? Betty visste ju ingen-
ting om Angela. Nejl Men hon borde förnimma
nagot i luften omkring sig. Hon borde med varje
andetag suga in den stämning av oro och bekläm-
ning hennes ord frarnkallat. Och för första gången
tänkte Petra bittert att Betty trots alla de kär-
leksfulla blickar hon strödde omkring sig på sin väg
genom livet, trots den öppna famnen och de stadse
lika givmilda kyssarna, ändå var nagot av en jätte-
lik, en monumental egoist. Hade inte hennes kropp
blivit fet och mäktig av de uppblåsta tankarna som
evigt kretsade omkring bennes barn? Levde hon
inte pa dem, deras minspel, deras rörelser, minsta
ord som utgick från deras heliga munnar? Var
det inte som att dyrka sig själv, att som i en stor
spegel beundra reflexerna av sitt eget älskade jag?
De hade alla i släkten varit så vana vid att se upp
till Betty, Betty den goda, Betty den visa, utan
vilken lille Hans ej skulle kunnat reda sig, att Petra
nästan var förskräckt över sig själv och kände att
hennes tankar pä nagot vis voro hädiska, Men hur
väl Betty äm vårdat sig om Hans och ömmat för
honom, hade hon dock inte kunnat hindra honom
från att skjuta sig. Petra sade sig det med verk-
lig hätskbet nu, därför att hon led så av Angelas
sorgsna ansikte. Hade kanske Hans till sist funnit
att något, nagot mycket viktigt, åndå fattades hos
Betty? Hade han kanske för sin egen lidande en-
samhet sökt hennes blickar och funnit dem upp-
fyllda av Gotthard allenast eller nagot annat av de
beundransvärda barnen? Hadc han sträckt ut sin
magra tärda hand och gripit blint och tomt i luften,
därför att Bettys händer redan voro upptagna?
Petra spratt till vid att höra Angelas röst. För-
v:#nad hörde Petra Angela säga till Betty, utan att
vända huvudet åt hennes håll-
-Kommer inte det här barnet bra snart pa
det förra? Vet Bess riktigt hur hon skall sköta sig?
Da förstod Petra till sin häpnad att Angela tänkte
av Betty försöka fa höra hur hon själv skulle sköta
sig för att vara säker om att föda ett friskt barn.
Ocb Betty, som inte kunde ana syftet med Angelas
frågr., föll strax i den oskyldiga snaran. Ingen
var villigare än Betty att tala om sadana saker.
Petra bade inom sig undrat över att inte Jacob
Levin givit Angela nagra råd, när hon varit hos
honom. Han tycktes inte ha gjort det, ocb da Petra
fragat Angela därom, bade hon fått en stark
kansla av att Angela inte hade lust att tala om be
söket hos Jacob. Men här satt nu Jacob Levins
syster, som var nästan väl så god som någon
kvinnoläkare, ja kanske med större kännedom om
barnsängar ocb barnaföderskor än Jacob själv.
-Jag har alltid sådan ängslan för Bess, sade
Betty, och tva par oroliga och uppmärksamma ögon
riktades genast på henne. Hon är lat, Bess, förstå
ni, och det allra viktigaste de första månaderna är
att man inte är rädd för att promenera och röra
på sig. Man skall helt enkelt i största möjliga mån
uppföra sig som vanligt. Det ar klart att man
känner sig trött, men ingenting är farligare den
tiden än att förfalla till att ständigt sträcka ut sig
på en schäslong som vore man en sjukling.
-Vill Bess göra det då? frågade Angela igen.
Hon tänkte pa hur Petra denna manad oupp
hörligt tillhallit henne att vara försiktig-sa dumt
försiktig att hon knappast fick ta i något. Uan
att tänka därpa sände hon Petra en liten förargad
blick. Vad kunde val Petra veta, som aldrig fatt
nagot harn? Petra blev också helt skamsen och
osäker på sig sjalv.
Aldrig hade väl Betty haft så uppmarksamma
ahörarinnor som Angela och Petra, och hon be-
gagnade också tillfället att tala sig varm om sitt
älsklingsämne. Där satt nu Betty, hela tiden med
Bess i sina tankar och redan med ett nytt förråd
av kärlek för det nya liv som skulle bli till-detta
som skulle bli Bess' och Svens barn och Bettys
barnbarn-och gav utan att ha en aning därom en
hel mängd goda råd åt Angela.
Angela hade fått färg på kinderna. Hennes mun
log halvöppen, litet fuktig, som hade hon velat
kyssa Betty av tacksamhet för den vishet och upp-
Bröllo# #o Ekere# 87
muntran som flödade if ran henne-till dess Betty
halvt generad tystnade och utropade med sin djupa
röst:
-Men detta kan väl inte intressera er, kära barn?
Då slog Angela strax åter ned sina ögon. Men
hon log fortfarande. Nu bade hon glömt att Petra
tagit Thomas' brev, innan hon fatt läsa det. Bettys
ord hade pa nytt vackt till liv all hennes ömhet för
det barn som lag väntande under hennes hjärta.
Med skrack tankte hon på denna sista tid, då hon
varit sa glad och stolt över detta barn, och hon
mindes bur bennes hjärta slagit hastigare av Iycka
da Jacob Levin sagt henne att hon skulle föda. Nu
kom denna glada varma känsla åter över henne, när
hon Iyssnade. Hon skulle bli mor. Hon var redan
mor! Hon sade sig att hon då också måste uppföra
sig som en mor. En mor är inte rädd för smärta.
En mor får inte låta sorgsna tankar komma över
sig. Glad med Iyftat huvud skall hon gå med sin
skatt och låta solen, som ar i ett hemligt förbund
med allt groende och växande, Iysa över sig
När Gotthard kom tillbaka in efter sitt besök i
ladugården, fann han tre kvinnor med rosor på kin-
derna och leende, hemlighetsfulla ögon.
-Mammas nyhet tycks ba gjort underverk, an
märkte han. Ni sågo faktiskt litet molokna och
trötta ut, när jag lämnade er. Det är rent märk-
värdigt vad samtal om barnungar tyckas pigga upp
frqntimmer,
88 Froknarna von Pahlen
Då spratt Betty till och såg pa Angela. Vad
kunde denna djupa rodnad, dessa glänsande ögon
betyda? Betty hade varit så upptagen av att tala
att hon ink lagt märke till Angelas ansiktsuttryck.
En sällsam tanke steg upp inom Betty:
Tänk om Angela är kär i Gotthard!
Inte förr hade detta fallit Betty in, förrän hon
var säker därpå. Det var därför Angela rodnade,
när Gotthard steg in i rummet. Bettys underbare,
vackre son! Vem skulle ocksa kunna motstå
honom? Om Betty varit en ung flicka, skulle hon
aldrig ha kunnat tänka sig att bli kär i nagon
annan. Jo, möjligtvis i Sven! En blyg och ändå
het kärlek var det naturligtvis som kom Angelas
kinder att glöda.
Betty var visst inte för kusinäktenskap. Det
sades ju att barn i sådana äktenskap ofta bleve
misslyckade, finge nagon inre skavank. Men om
nu verkligen Gotthard och Angela . . . Inte var dess-
utom Angeia, så söt hon än satt där och log, pa
något sätt värdig Gotthard... Men om nu i alla
fall... Betty var med ens säker pa att då skulle
hennes egen oförstörbart livskraftiga och över
lägsna stams starkare och eldigare blod rädda bar-
nen från att bli mindervärdiga. Hon småmyste
redan för sig själv på samma sätt som hennes far,
gamle Benno I,evin, brukade sitta och le åt något
roligt han kokade ihop. Redan vädrade hon bröllop.
Bröllop på Ekered! Bettys tankar voro så hänsyns-
löst snabba. Redan dånade bröllopsklockorna i
Bröllo# l#å Eker#d 09
hennes öron. Men vad menade Gotthard då? Betty
gav honom en vek blick. Ack, Gotthard blev ju
så fort kär. Bara han anade en kjol i närheten!
Och Angela, henne hade han ju alltid beundrat.
Och medan Bettys tankar irrade kring bröllop
och snart voro framme vid barndopet, ty sl full
ständigt hade hon sedan länge levat sig in i assimile-
ringen att dop förefoll henne som något naturligt
och till och med självskrivet, lade Angela sina hän
der mot sitt bultande hjärta. Hon hörde inte vad
de andra pratade om. Hon bemödade sig ej ens att
Iyssna... Hon hade känt trycket av en liten späd
hand mot sitt hjärta. Denna lilla hand höll detta
hjärta fånget. Och hon visste att den nu icke mera
skullc släppa sitt tag.
När Angela den aftonen kom upp på sitt rum
och tände det elektriska ljuset, såg hon genast Tho
mas Mellers brev med den utländska poststämpeln
ligga på nattduksbordet. Hon tog det sakta och
försiktigt i handen, som om hon varit rädd att det
skulle slå lågor ut ur kuvertet. Sa gick hon in
till Petra med det.
Petra, som redan lagt sig, sag henne komma,
och det stack till ett litet vasst stygn inom henne.
Skulle Angela förebrå henne nu att hon ej lämnat
fram brevet förr? Hon hade inte kunnat förmå sig
till det. Hela dagen hade hon burit det på sig och
ej givit det till Angela av radsla for att det skulle
innehålla något som kunde förstöra födelsedagen.
Det hade varit besymlerligt för Petra att bära p#
go Frökllarna von Pahlen
ett brev fran Thomas Meller, ett brev som inte
var ställt till henne. Hon mindes hur denna hand-
stil för många år sedan gjort henne Iycklig.
- Skall du inte läsa ditt brev? frågade bon
Angeia .
- Jag visste att det kommit, svarade Angela.
Det var Adele som berättade det för mig. Hon bade
sett det utländska frimarket.
-Visste du det? Då har du väl varit mycket
ond pa mig?
Angela drog samman ögonbrynen,
- Nej, jag var inte ond. Jag var bara litet
ledsen och orolig.
Så sag hon pa Petra:
- Hörde du vad Betty sade? Nu måste jag
göra langa ordentllga promenader, röra mig myc-
ket. För barnets skull. Jag är så glad att ha fått
litet råd. Jag visste ju inte alls... och inte du
heller, Petra.
Det var som Angela pa nytt alldeles hade glömt
brevet.
- Skall du inte läsa det? frågade Petra igen.
_ Nej.
Angela rev det långsamt i bitar och gick fram
till kakelugnen där glöden änmt voro röda. Hon
kastade in bitarna.
-Låt det brinna, sade hon bekymmerslöst. Han
vet ju ingenting om barnet. Ocb det är bara det
som intresserar mig.
Men f irst nu. när Petra saE An#ela riva Thomas
Mellers brev i stycken, tyckte hon sig förstå hur
Angela maste ha älskat honom-och nog fortfa-
rande älskade honom. Angela visste att Thomas
inte skulle komma tillbaka. Därför stod hon väl
inte ut med att på nytt paminnas om honom.
Men Angela föll pa knä vid Petras bädd och sade
lagt, som om hon upprepat en av sina barndoms
böner:
-Det är nu bara du och jag och barnet. Jag
har glömt Thomas. Lat oss vara tillsammans,
Petra, vi som älska varandra.
Petra sag ned på Angelas ljusa huvud. Men hon
trodde henne inte.
92 Fröknarna von Palllen
#nnu var icke hösten kommen på allvar, #nnu
kastade solen sina heta flammor omkring sig. Men
alla träden i Ekas park hade fått gula oeh röda löv,
och ett och annat var redan bart. När Angela
denna dag gick genom parken, gav hon de nakna
träden en sorgsen blick. Hon var litet rädd för
hösten. Varje morgon väntade hon att finna träd-
garden och parken döda under gra dimmor: de dar
höstens grÅ dimmor som till sist lade sig over allt
sjungande och susande fflr att kväva det.
Angela öppnade den lilla grinden som ledde ut
i skogen. Med latta fötter började hon vandra pa
skogsstigen. Hennes skor hade denna tid hunnit
bli hala av de bruna barren. Hon promenerade nu
ständigt, sökande sig fram genom skogarna kring
Eka och Ekered. Hennes hy hade börjat blomma
klar och rosig av allt detta vistande ute i den friska
luften. Det gjorde henne gott. Hennes kropp bör-
jade bli spänstig. Också den blommade, längtande
att bära fram en mogen frukt.
Angela fangade mellan granarna en skymt av
den blå himlen. Himlen var sa hög i dag, sa långt,
Bröllo# #å Ekered 93
långt borta som om ett par väldiga pelare sakta
sökt skjuta det ljusbla taket över Angelas huvud
undan från jorden. Den glada rytmen i Angelas
rörelser kom alla tankar att försvinna. Hennes
hjärna kändes sa tom, så lätt. Hon förnam bara
hjärtats slag och hörde ljudet av sina egna steg
pa ett avstand som om hon Iyssnat till ett par fötter
av att vara ingenting eller kanske bara en solglimt
mellan träden var sa underbart ljuvlig.
En fagel med grönt huvud med Iysande röd tofs
satt och hackade pa en trädstam, Den försvann in
i skuggorna, när Angela gick förbi. Sedan hördes
den längre bort, åter så flitigt hackande.
Jag vill Iyssna till göken, for det igenom Angelas
huvud .
Och hon som nyss varit glad över att hon inte
känt någon längtan, brann plötsligt av det mest
orimliga begär att få böra gökens hemlighetsfulla
locktoner nu pa hösten.
-Jag är dum-dum-dum, gnolade Angela.
Med ens var hon framme vid Ekered. Här kunde
man komma in genom en grind längst ner i träd-
garden. Angela fann grinden och öppnade den.
Hon blickade upp mot Ekered som höjde sig över
trädgårdens terrasser, Här nere glittrade 5n blank
av silver, Den var så vit att Angela bländad måste
hålla för ogonen. Hon gick vidare genom trädgår-
den. Blommorna hade vissnat eller frusit ned. Ilara
gräsmattorna Iyste gröna, men även de endast fläck
94 Fröknurna #ot# Paklen
vis. Frosten hade gått fram också här och färgat
det gröna gult. Angela suckade Irtet vid tanken på
den förtrollande växtlighet som brukade frodas här
om somrarna.
Uppkommen pa garden, tänkte Angela ga över
den för att fortsätta in i skogen på andra sidan
Ekered, Hon hade inte lust att träffa någon. Men
Bctty, som fran sitt fönster i vardagsrummet sett
henne komma, lutade sig ut och ropade på henne.
Da måste Angela ga tillbaka och stanna framför
Bettys fönster. Där Betty lÅg med halva kroppen
ute och de tjocka armarna stödda mot fönsterbrädan
iförd en löst sittande brokig kofta, såg hon ut som
en av dessa sydländskor som med gott humör till
bringa hela dagarna i fönstret spejande efter
människor, dem man muntert kan byta några ord
med.
Betty log:
- Du vill väl träffa Gotthard? Han är i ladu-
garden. Du kan gärna ga dit. Gör det du! Han
blir så glad.
Och Angela, som inte hade den ringaste önskan
att träffa Gotthard, kände sig nu, eftersom Bettys
ögon följde hennes väg över gården, tvungen att
vika av mot ladugarden. Alldeles vid ladugårds
dörren tämkte hon smyga sig förbi den, ty hit nådde
inte Bettys blickar. Men i detsamma stod Gotthard
där och kisade mot solen.
-Nej, e goddag, Angela, ropade han.
Angela närmade sig honom långsamt, men han
Frollop f#å kkered #5
sprang kvickt #......
henne.
-Kom in och se pa var bjässe till tjur,
sade han.
Det stod en doft av ladugård omkring honom.
Inte voro heller hans händer så värst rena. Men
Angela fann honom ändå mera tilltalande så här
uppe i arbetet än när han sade dumma artigheter
till henne inne i salongen eller när han nödgade
henne att läsa de dåliga dikter han skrivit.
Angela följde med honom in och maste of rivilligt
le, då han därinne i ladugärden gav henne ett av
sina gnistrande israelitiska leenden. Denne halv-
judiske unge man hade alldeles ärvt den judiska
rasens sätt att le. Angela måste erkänna för sig
själv att hans leende verkligen var behagligt. Det
blixtrade till av vita tänder, ansiktet fick något
oemotståndligt intagande. Och i detta leende sjönk
allt der slutna och förstulet lurande i ögonens blick
bort som om det aldrig funnits. Han bjöd, just i
denna stund, hela sitt jag utan baktankar, sorglöst
och impulsivt, i detta förledande leende. Så hade
hans förfäder på mödernet gjort upp affärer och
kärlekshistorier sedan tusen år. I ett blänk av vita
tänder och leende röda uppdragna läppar hade de
ställt anbud, som fått kunden att tro sig ha dragit
det längsta straet, och hade de inhlat bruden eller
älskarinnan att hon aldrig skulle kunna bli bedra
gen. Men sedan hade väl leendet ofta no# blivit till
ett morrande, medan de vita tänderna i första
obevakade ögonblick snabbt hugeit in på varjr
lockande byte, alltid tagande den största biten för
sig.
Det var dunkelt inne i ladugarden efter solske-
net därute. Men från kornas ryggar och länder
Iyste blankt och brunt, ocb stänk av detta gyllen-
bruna skänkte sin färg åt dunklet och kom det att
pa ett mystiskt vis skimra.
Gotthard spatserade med spända vador bredvid
Angela.
- Vi ha just fört en ko till tjuren, underrät-
tade han henne med sänkt röst. Det är faktiskt
ganska poetiskt, skall du tro. Har star tjuren och
langtar efter något riktigt gott i koväg. Den bölar
till så vaggarna äro nära att rämna. Sa kommer
ladugardskarlen med en liten rar kokvinna till
honom. Hon formligen rinner av kärlek. Brunst
heter det ju - när det är fraga om djur. Jag
tycker om när djuren älska varandra. Det verkar
sr; riktigt, sa ärligt, och utan sentimentalitet. Inte
sant?
- Så är det väl, sade Angela, fast hon aldrig
sett nagon ko föras till tjuren.
Men hon tyckte inte om när Gotthard berättade
det för henne-sökande göra det så lockande-
som ville han dela med sig åt henne av sin syn
nyss, Det var som något slags indirekt exhibitio-
nism. Thomas Meller hade berättat för henne om
sadant, och hon trodde inte längre att Gotthard var
så frisk. Och var han naiv och barnslig, behövde
13röllop p#J Ekered 97
han säkert inte vara obesmittad och oanfrätt för-
denskull .
Inne i ett litet bas knegade en späd kalv om-
kring pa skälvande, skrangliga ben. Angela stan-
nade och mötte kalvens ögon. De hade en outsäg
ligt mild blick. Det var som om kalvens lilla pense-
bruna sammetssjäl velat förena sig med Angela.
Angela sträckte fram handen, och genast slickade
en vass tunga hennes hud.
Hon sag sig omkring. Alla dessa långsamt tug
gande käkar, kornas ögon som blundade eller med
himmelsk ro tittade framför sig, den lilla kalvens
tunga som slickade hennes hand varm, ja själva
den starka lukten, som stod omkring alla dessa
kroppar, gav henne en primitiv känsla av jordisk
frid och jordisk njutning, ätandets och sovandets
och det stilla slickandets njutning.
Men denna känsla varade icke länge. Angela
fick plötsligt syn pä tjuren. Hon drog hastigt sin
hand fran kalven. Där stod tjuren mäktig och bred
över bogen och sneglade på henne med rödkantade
ogon. Han vred sig åt Angelas håll och böjde
huvudet fram#t som om han velat stöta till henne.
Han såg ond ut: en urkraft som man inte kunde
bonfalla om förskoning, en våldig retad Gud också,
som inte kände till någon barmhärtighet. Ocb
Angela, som ju ändå sedan sin barndom gått i
ladugarden utan att vara rädd, fattades i detta
ögonblick av en oförnuftig hetsig ångest infor
tjuren, som hon inte klmde behä Gotthard, som inte lagt märke till hur Angela
börjat darra, sade lätt:
-Kom, så gå vi fram och klappa den man-
haftige älskaren.
Han gick ett par steg framåt och vände sig om,
Men Angela stod kvar. Hennes hand hade farit mot
hjärtat, som om hon velat skydda det för en dödlig
fara.
Da gick Gotthard tillbaka.
-Är du rädd? frågade han.
- Kan han inte slita sig? viskade Angela.
-Anej! Se här!
Gotthard sprang fram till tjuren. Med sina
långa händer strök han utefter tjurens svettiga
sidor. Då gick det en skälvning genom den mäktiga
kroppen. Och med ens fylldes hela ladugarden av
hans röst, som lät som vanvettig.
Angela slog händerna för ansiktet. Ja, hon var
rädd, och hon skämdes över att visa sig sådan för
Gotthard. Hon visste inte vad det kom åt henne.
Hon kände en stark svindel. Det var som om genom
tjurens röst hela naturen ropat på henne. Livet
självt hade stigit in i den dunkla ladueården. Livet
som stämdigt brann av längtan att älska och föda
och älska igen, till dess hela jorden vimlade av små
nyfödda kroppar, som kalvens där, med skrangliga
ben och stora oformliga huvuden. I denna stund
steg en frän dunst upp från den kokande jordens
livmoder. Den trängde in i Angela! Angela, jor-
dens tjänarinna, jordens kved, som var beredd att
själv föda. Hon rynkade ögonbrynen. Hon hade
trott sig st# högt över djuren, en ande som skulle
skänka liv ät en benadad varelse med ögon som
himmelens stjärnor, Nu var det som om nagon
fört in henne i ett bas. Var hon själv annat än
en ko med tigande bruna blickar, ett djur, som
bestigits, som givit sig åt urkraften och befruktats
och skulle yngla med den?
Hon hörde inte att Gotthard nalkades henne. Han
smög sig fram på den mörka gangen. Handflatorna,
som nyss smekt tjuren och som är nu glänste av
djurisk svett, hade han vänt uppat. Fingrarna
krökte sig litet som om de längtade att gripa tag
i nagot. Det fanns icke en mänmska mer än de tva
i ladug#rden. Angela sag med ens upp och mötte
Gotthards glänsande blickar.
-Vad vill du mig? skrek hon till och vacklade
bakat mot kalvkätten.
Men det var redan för sent. Gotthard hade slagit
sina armar omkring henne.
-Tyst, mumlade han,
Hon stirrade med vidöppna ögon mot honom.
Hans ansikte hade blivit henne främmande, Också
han var ett djur, en tjur med blänkande ögonvitor
och saliv som rann ur mungiporna.
Han for med sin mun över hennes ansikte som om
han vädrande luktat pä det. Hon försökte slita
sig lös, men då tryckte han henne endast närmare
intill sig. Nu lade han en hand över hennes bröst
som reste sig under den tunna klänningen. Och i
[ Här slutar sidan 99 ]
[ 6B - Del 6 av Fröknarna von Pahlen, från sidan 100 och framåt ]
det han med små häftiga röreiser fingrade på brös-
ten, kysste han hennes mun, som han äntligen funnit
det han letat efter. Angela kunde inte göra sig fri.
Hans mun sjönk djupare in i hennes. Genom yrseln
som fick makt med henne hörde hon åter tjurens
väldiga stämma. Det var som om en jordbävning
fått iadugardens väggar att skaka. Och plötsligt
kände Angela i maktlös förbittring att denna långa
hårda kyss, denna unga kropp, som tryckte sig mot
hennes, meddelade henne en droppe av den vällust
Gotthard själv lagade av. Hade hon sa saknat Tho
mas' kyssar att hon nu nöjde sig med en annan
mans, s# mycket yngre än han, bara för njutningen
av denna beröring med en hannes spända, sökande
kraft? Då fick hon makt att slingra sig ur hans
grepp och komma ut på gången.
Hon stod där matt i alla leder med handen för
sin skälvande mun. Sa vände hon sig om och
började ga mot utgangen. Men Gotthard sprang
fram till dörren och höll igen den för henne. När
ban såg henne sa liten och späd med kornas breda
länder bakom sig, blygdes han.
-Förlåt mig, sade han angerfullt.
Alltsammans var att hans mor, som aldrig
kunde hålla något hemligt, genast antytt för honom
att hon trodde Angela vara en liten smula kär i
honom. Med välbehag hade han hört på, leende åt
att hans mor redan byggde en romantisk kärleks-
historia åt honom och Angela. Men hans egenkärlek
var lätt väckt, han hade blivit nyfiken på Angelas
kanslor för honom och han trodde sig strax även
i sin tur vara litet grand kär i henne. Lantlivet var
också trots allt litet för enformigt för hans livliga
temperament. Han hade varit ensam så länge, utan
annat sällskap än gardens folk och Betq, och en
ung flickas närhet stack ständigt hans känslor i
brand. En smula av vad han kallade än kärleks
nojs, än ,poetisk erotik# skulle Iysa upp hösten för
dem bada. Nu förstod ban att han misstagit sig
om Angela. Hon hade inte ens besvarat hans kyss.
Hon hade vridit sig undan den och hans kön i plaga.
-#ppna dörren, sade Angela häftigt.
-Inte förrän du förlåtit mig, svarade Gotthard.
Men Angela kunde inte förlåta sig själv sina
uppvaknande känslor nyss. Hon hade varit otro-
gen mot Thomas, otrogen mot barnet under sitt
. hjärta. Med torra hätska ögon stirrade hon på
Gotthard, som så utan att veta det och övertygad
om motsatsen varit orsaken till detta.
- Släpp ut mig, sade hon.
Gotthards blickar irrade. Han kände sig obehag-
lig till mods. Han dröjde med ryggen mot dörren.
-Det är bra ledsamt att du skulle ta det så där,
sade han slutligen. Det var väl inte sa farligt att
jag kysste dig?
| Men m¢dan han talade sag han åter för sig den
syn som nyss utspelats mellan kon och tjuren här
i ladugården. Luften tycktes ännu fylld av djurisk
brånad. Den flöt i gungande vågor upp mot
Angelas röda mun, denna hennes röda mun i det nu
102 Fröknarna l#on Pahlen
alldeles vita ansiktet. Denna mun brann utan att
hon hade en aning om det-lyste och doftade mot
honom hår i dunklet som om en blossande ros
blommat upp på nytt efter höstmorgonens frost och
kyla.
När nu ingenting annat hjälpte, varken hårda
ord eller vredgade blickar, lade Angela med en
liten obeskrivlig åtbörd, som om hon i hemlighet
släppt efter för nagot, medgivit något, sin hand på
Gotthards arm.
Förvirrad sag han ned på handen. Det rörde sig
svagt i hans ouppfostrade hjärta. I en plötslig
glimt sag han Angela böjd över skrivboken där-
uppe i skolrummet. Hon hade alltid arbetat vid
hans sida med av iver blossarde kinder. De hade
inte varit gamla da: två barn som lekt «h gnabbats
tillsammans. Med sänkt blick följde han handens
späda, mjuka linje. Med ens kände han sig för
vånad. Hans handling av brutalitet nyss tycktes
honom ofattbar. Fran handen smög han en för-
stulen blick upp till Angelas ansikte. Nyss hade
han valdsamt ägt detta ansikte. Blotta vidrörandet
av den fina huden och förnimmelsen av läpparnas
värme hade skänkt honom en oerhörd njutning.
Tryckningen mot hennes bröst och hennes höfter
hade sedan fullbordat den. Det hade varit ett slags
våldtäkt utanpå kläderna. Hade han stulit? Ja,
han kände sig som en tjuv. Men plötsligt hade
varken förnimmelsen av skam eller känslan av
händöende lust någon makt över honom längre.
BröllolJ #d l#kered 103
Det ringde som av silverklockor för hans öron.
Han öppnade läpparna för att säga något, men
ej ett ord kom över dem. Något försiggick med
honom. Det var något som stod i förbindelse med
Angelas hand som så stilla vilade på hans arm.
Det var som om hans inre tvaddes rent. Nu
darrade han. En förnimmelse, alltför mäktig för att
hans lilla själ skulle kunna fullt anamma den,
trängde sig in i honom.
Han slog upp dörren. Solen träffade honom i
ögonen, och som om solskenet varit en blixt, som
kunde leta sig in till hans väsens innersta vrar,
uppenbarade den för honom en känsla han aldrig
drömt sig få erfara-så som han bade lekt med
livet: en känsla av godhet, renhet, nästan kärlek.
Den fyllde honom med en stilla förundran, och
han sag henne gå upp mot skogen, utan att vaga
ropa henne ti11baka. Och han kände att även om
hon aldrig skulle vända sig om och komma tillbaka
till honom, skulle han ändå hela sitt liv vara henne
tacksam för detta ögonblick av underbar renhet som
hon låtit honom uppleva.
Denna tid under det stora krigets första manader,
då det jordiska helvetets svalg börjat öppna sig
och hela världsrymden tycktes genomborrad av de
av sina styresmän djävulskt mördade soldatmas
sornas ångestrop, levde Petra och Angela på Eka
som pa en fjärran ö för sig själva och för var-
andra. De hade dragit sig undan från de förhat-
liga människorna, och ibland tyckte de att den lilla
ön därute i sjön, så sagolikt tyst och ensam, om-
slöt deras hjärtan och vaggade dem bort från allt
det fruktansvärda omgivande livets stränder. Aldrig
hade de varit så nära varandra som nu. Deras
dagar gledo hän i ett stilla enahanda. Höstens dim-
mor blåste in över dem. Parken kläddes naken av
nattens stormar. Under ilande höstskyar strackte
sig svarta grenar, berövade all sommarens tunga
fägring. Regnet piskade rutorna. Buskarna tätt
intill salsfönstren gnedo sina kvistar mot glaset
som om de tiggt om att få komma in.
Om kvällarna sutto Petra och Angela som förr
vid salsbordet och sydde. De hade nu alltid ned
dragna rullgardiner, och om någon närmade sig
rummet gömde de hastigt sina sömnader under
#ollo# #l Ekered loS
bordsskivan eller kastade en tidning över dem-
en tidning som i väldiga svarta rubriker med yrkes-
mässig belåtenhet, och kanske med verklig, inre
tillfredsställelse också, återgav alla dessa illdåd som
skedde därute, utanför deras ö.
De sydde på babykl ider. En gång förr hade de
suttit här ocb sytt klader till ett litet barn, men
det hade varit till den unga flickan, vilkens för-
lossning de varit med om. Nu gällde det Angelas
eget barn.
Men icke heller Angela och Petra här pa Eka
kunde undgå att taga intryck av allt som hande ute
i världen. Även till en fjärran stilla ö föra vagorna
och vinden med sig röster och ljud från de av ond-
skan plågade människornas stränder. Men på ett
särskilt sätt vavdes allt det de hörde och läste in
i deras tankar och omsorger för det väntade barnet.
Till vilken värld av angest, förljugenhet och hets
skulle det inte födas? De darrade för detta barns
ode. Hatet och mördarnas lögner därute gjorde
dem beklämda. Och nir kvistarna mer än vanligt
hårt slogo mot fönstren, sago de sig med ångest
omkring som om någon fiende velat tränga sig in
till dem och röva deras skatt och Iyckliga hemlighet
från dem.
Men många kvällar hörde de varken höststormen
darute eller grenarna, som med ett hjälplöst kvi-
dande kastade sig mot rutorna. Då kunde Petra
sluta upp med att så flitigt trada nålen ut och in
genom det mjuka tyget. Hon blev sittande stilla
och sag pa Angela, som arbetade ivrigt som om
hon varit rädd att ej hinna bli färdig innan den
stora tilldragelsen. Petra slöt och öppnade da sina
mäktiga att Iyfta och bära bdrdan av ett barn i
denna kvalda värld. Hon kämde ett oerhört ansvar.
Men ansvaret gjorde henne endast mera stark och
tillitsfull. Det pånyttfödde henne. Hon sade sig
att hon icke längre räknade med sig själv som
kvinna. Hon var ingenting, utom i samband med
den unga modern Angela. För sin egen del hade
hon icke längre några önskningar. Hon skulle väl
för alltid förbliva bara en gammal fröken i män
niskornas ögon, men det log hon at. Sådana aftnar
då hon satt där och prövade sina händers styrka
förnam hon hur den forna Petra, sa helt kvinna med
en kvinnas förhoppningar och begär, gled ifr5n
henne. Och något annat- en annan växte sig
fram. Denna andra unga nya varelse var här nu
i Thomas' ställe. Och hennes önskan att beskydda
Angela, hennes längtan att bjälpa henne gjorde att
Petra ibland nastan kände sig som Angelas man.
Darför prövade hon också sina händer. Därför fingo
hemmes mörkblå ö£on en varm djup blick, då de
vilade pa Angela. Och dessa stunder blev hon för-
underligt stark. Hon var närapå en ung Guds jäm-
like sa. Ingen skulle få taga Angela ifran hennes
famn. I hennes famns mjuka gömme skulle Angela
och det lilla barnet vila trygga. Storm och oväder
skulle Petra sta emot-för deras skull. Hennes
muskler skulle aldrig slappna.
Bröllop # Eker#d 107
Men kände hon en frestelse att bli övermodig och
alltför stolt över denna nya duktiga människa som
växte fram ur hennes gamla skröpliga skal, kunde
hon plötsligt darra till, da Angela Iyfte sina ögon
eller mötte hennes. Det var en ödmjuk godhet där
som spred sitt skimmer omkring Angela under
denna tid. Och när Petra mötte hennes blick, blev
också hon ödmjuk och visste att utan Angelas egen
sega vilja skulle hon trots sin nyvunna styrka inte
kunna hjälpa henne. Det var Angela som skapade,
det var Angelas kropp som arbetade, det var
Angelas modiga själ som höll allt uppe. Och da
lade Petra sin arm omkring Angelas axlar och lät
sitt huvud sjunka så djupt att det vidrörde Angelas
knän. Och där, där tätt intill Angelas sköte, där
upphörde Petras tankar att dunka och sla mot tin
ningarna. Hon var icke man, icke kvinna. Hon
var ett liv som ännu icke känt den omgivande värl
dens kyla och skuggor svepa omkring sig. Angelas
sköte var mjukt och gott att vila vid Det var hela
jordens källa. Det var också roten till allt levande
och växande. Nya släkten skulle slå ut i blom. Hela
varlden skulle blomma ut i vild skönbet fran en
libn plats i Angehs sköte. Och Petras syssla var så
likn att den knappast kunde skönjas, Kanske var
hon en trädgardsmästare-bara en fattig trädgards
mästare som fatt sig detta särskilda trad anfortrott.
Och då kunde Angela låta sin hand glida over
Petras har som om hon redan blivit mor och Petra
nu var hennes barn.
Så växlade Petra pa en enda kvall flera skep-
nader-kvinna, man och till sist ett vilande barn.
Men aldrig släppte hon den föreställningen att hon
i allt detta var Angelas enda fattiga skydd. Och
om Angela så bara frågade henne till råds om en
söm eller hur hon skulle klippa till ett plagg, fylldes
Petra av en öm och outsäglig glädje. Deras händer
snuddade vid varandra, när de böjde sig över arbe-
tet. Och Petras händer fumlade ibland bara av ett
begir att komma nära Angela och för att med en
ilning av Iycka få känna Angelas svala fina hud
mot sin.
När Petra och Angela ätit kväll, brukade de ta
sig en promenad på gårdsplanen. De vandrade fram
och tillbaka inom ljuscirkeln från den starka elek-
triska lampan som arrendatorn låtit sätta upp utan-
för glasverandan. Gruset blänkte då vitt i skenet
från den elektriska lampan. Och runt omkring
denna Iysande cirkel kröpo skuggorna hotfullt ner-
hukade likt utskickade onda mämniskor fdn en ond
kämpande och döende värld, som endast väntade pa
att få kasta sig över de två därframme. De gingo
arm i arm, eller lade Petra sin arm om Angelas
skuldror. De samtalade lågt med varandra.
Nar stjarnorna brunno uppe pa himlen, stannade
de och sågo dit upp och pekade ut Karlavagnen och
Vintergatan och många andra stjärnbilder som
Petra visste namnen på. Och åter var denna lilla
trånga cirkel en ö, till vilken inga andra än Petra
och Angela kunde komma. De voro ensamma med
Bröllo# #å Ek#r#d
kvällen, De badade sina ansikten i den friska natt-
luften. Nerifran sjön kom det sakta sjungande
Ijudet av vågor som sla mot en strand. De märkte
aldrig att Adele gläntade pa sin gardin och be-
traktade dem med nyfikna och undrande blickar.
De voro ensamma och glada över sin ensamhet. Frös
Angela, smög hon ned sin hand i Petras rymliga
ulsterficka. Och Petra tryckte då sin hand över
fickan och kämde det som hon fått Angela fången.
Och när hon sade det, suckade Angela av tillfreds
ställelse.
-Vi älska varandra, kunde hon då drömmande
säga. Men detta tycktes dem vida mer än den
kärlek, som man och kvinna hysa för varandra. De
kunde inte förklara det för varandra. Men talade
de sådana stjärnljusa kvällar om sina planer för
barnet, kunde de se på varandra med ögon som
hade samma klara sken som stjärnorna över deras
huvuden Detta ofattbara som skulle ske, detta
lilla barn som skulle slå sina armar omkring dem,
kom dem att kämna sig som ett med hela den
svindlande rymden.
Slutligen gingo de upp till sig. Numera sovo
de alltid med dörren öppen mellan sig. Och långt
efter det Angela somnat låg Petra ännu vaken och
Iyssnade tilL hennes andetag, och när hon äntligen
själv föll i sömn kunde hon ibland vakna till vl-d
att hennes händer rört sig, som om de ända in i
domningen ömt och varligt sökt känna efter om
de orkade Iyfta en börda.
För den som har ett ödsligt hjärta och ingen
annan att älska än sig själv bli de kulna kvallarna
under hösten pa landet kusliga och fyllda av spo-
ken. Man sitter ensam i den torftiea salen, och en
gardin börjar röra sig. Det finns intet drag, alla
fönster äro väl tillbommade för kvlan. Men gar-
dinen rör sig Man sitter en stund och ser med
torra och svidande ögon på gardinen. Sa kommer
skräcken smygande. Det är ingen reson I den
skräcken. Men ingenting kan lugna den. Den kry
per som ett kallt djur över kroppen. Hela ens leka-
men trampas av små djurtassar. Då star man inte
ut, Man rusar fram till fönstret och drar upp rull-
gardinen. Mörker. Fönstret är svart. Bara en svag
stråle darrar mitt i det svarta. Det är en reflex
fran den tanda lampan över salsbordet. Och
medan man star där vid fönstret, hör man natten
utanför. Den smyeer över gårdsplanen. Den sitter
i träden och gungar pa nakna grenar. Den pustar
kyla omkring sig. Den har släckt allt ljus under
sin mörka kappa. Till och med stjärnorna har
den släckt. Den är olidlig, dcnna natt. Den lurar
pa en. Man star där och tycker att den till sist
krymper samman cch blir till det svarta runda
hålet på en revolver Då skriker man till och drar
åter ner rullgardinen. Men nu har natten fått veta
att det finns en ensam och rädd kvinna innanför
den där gardinen.
Da slår den en knotig hand om dörrvredet och
låter det gnissla. Eller den smyger över taket, och
en tegelpanna börjar långsamt hasa nedat stup-
rännan. Alla dessa ljud fordubblas i tystnaden.
De få skräcken att brusa för ens arma öron.
I staden är det gott och tryggt en sådan natt.
Där sover ens granne vägg i vägg. Där hörs ett
lagmält prat från vaningen under. Ett barn kanske
talar i sömnen. En säng knarrar. Det är ljud från
#: människor som man själv. Man vet ju var man
# har dem. De springa inte upp pa taket och lossa
t, tegelpannorna. Man kan höra en telefon ringa.
En poliskonstapel går förbi under fönstret. En
bil med glada ungdomar rullar iväg.
Nej, landet är ohyggligt om höstkvällarna.
Adele var så ofta ensam. Tord hade alltid något
att sköta ute. Han drog sig för att ga hem. Alltid
fanns det nagot som skulle ses om, ett arbete som
man måste ha färdigt. Tids nog kom han hem
. till Adele.
En av dessa kvällar, da Adele oupphörligt tyckt
sig höra hur dörren vreds upp eller någon knac-
kade på fönsterrutan, spratt hon till for ett prassel
vid köksdörren. Hon Iyssnade. Nu hörde hon det
igen, Det måste verkligen vara någon utanför.
Skramd smöe hon sig på tå ut i köket och slängde
så plötsliet upp köksdörren. Där på tröskeln stod
Mat, Petras husjungfru, och blinkade med runda
blå öeon mot ljuset.
-A, är det Mat? sade Adele då lättad.
Hon hakade sig fast vid flickans varma arm och
-Fru Holmström blev visst litet haj, sade Mat
skrattande .
Hon var rosig om kinderna. Hon luktade äpplen.
Hon hade nyss ätit av fru Bettys goda äpplen,
och hennes mun var saftig av deras friska kött.
Hon hade med sig ett paket med fint strukna
linnen, Adeles egna linnen. Adele hade fått den
där flickan att även tjäna henne. Hon smusslade
till henne av sin egen tvätt och fick henne att i
smyg hjälpa henne med att stryka den.
Det var kanske som att stjäla en del av flickans
arbetstid från Petra. Men det roade bara Adele
att kunna lura Petra på en sådan småsak. Mat
strök som en riktig finstrykerska.
Adele själv slarvade gärna iväg med stryk-
ningen, och det hade hänt att hon brämt hål på
sina saker med alltför varma järn.
Hon hade heller inte behövt mycken övertalning
att få Mat att hjälpa sig. Flickan fann det ensamt
på det nya stället. Hon var pratlysten, och Adele
var allid någon att prata med, fastän Mat e;
tyckte vidare om henne.
Adele hade väl en särskild mening med att ställa
sig in hos flickan. Hennes nyfikenhet hade blivit
väckt den där gangen Angela svimmat i parken.
Genom ett hål i väggen ville hon nu spionera pa
Petras och Angelas hemligheter. Därför begagnade
hon sig av jungfrun. Hon tänkte alls inte på att
hon förnedrade sig genom att ta till en sådan ut-
väg. Hon hade blivit led på sina ensamma och
skräckfyllda kvällar.
Denna afton bjöd hon Mat på kaffe. Hon gjorde
det med minen hos en fornäm adelsfru som ned-
låter sig att prata litet erand med jungfrun på
grannherrgarden. Hon ville fdrdriva en enslig
stund, det var det hela. Därför tog hon ocksa
fram en skal med smdrkakor som hon bakat åt sig
själv.
För egen del tog hon ingen kopp, men slog sig
ned mitt emot Mat vid köksbordet. Bredvid Mats
rosiga ansikte, hett av värmen från köket pa Eka,
såg Adeles ansikte besynnerligt blekt, nästan
sjukt ut.
Nå, sade Adele och tryckte ihop handflatorna,
trivs Mat här hos oss? Det känns väl bra ensamt,
kan jag tro?
# -Jag skall inte klaga, sade Mat muntert och
-# knaprade högljutt pa kakorna. Vad de äro goda,
de här. Jag trivs, och jag trivs också inte, kan
man säga. Kokerskan är skicklig, men en fasligt
gnatig människa. Hon har varit så länge hos frök-
narna förstas. Hon tycker visst jag har för god
aptit, Men se, jag tycker som så att man skall ta
vara på alla fördelar, nar man tjänar. År maten
god, skall man välan förse sig.
-Visst, visst skall man det, sade Adele otåligt.
Och fröknarna själva då?
-De äro ju jämt med varandra. Alltid sitta
de tillsammans. Hyggliga äro de i alla fall och inte
vidare anspråksfulla. Men är fröken Angela klen?
Fröken Petra vårdar sig så ömt om henne som om
det vore något fel pa henne. När de ga uppför
trappan, så tar hon den där unga ilickan under
armen. Det ser välan konstigt ut ända?
Adele böjde sig närmare. Hon flämtade litet.
- Ser det konstigt ut, tycker Mat? Hur så?
sade hon.
Mat gav henne en förvånad blick.
-Jo, fröken Angela som är sa ung, vet jag,
svarade Mat i lugnt undervisande ton. Inte borde
väl en sadan där ung gräbba behöva hjalp med att
ga uppför en trappa. Inte skulle jag behöva det,
det är jag pin säker pa. Men sanna mina ord tror
jag inte det är nagot galet med den här tösen. Jag
tror aldrig hon är frisk. Ibland efter frukosten
går hon upp på sitt rum och håller sig instängd
där för långa stunder. Det är som om maten
kväljde henne och hon viüe bli av med den,
-Så Mat kan hitta pa, mumlade Adele.
-Hittar jag pa? Det är just vad jag inte gör.
Mat var en smula stött. Hon skyndade sig att
äta upp den goda kakan,
Adele kunde inte fa ur henne mera om Angela
i kväll. I stället började flickan en långrandig och
tråkig berättelse om allt vad som hänt henne på
förra platsen. Adele hörde slott på, det var väl-
görande att ha en röst som pratade i ens öra. Men
inom hem#e flammade tusen små elaka fragor. Hur
kom det sig att Petra stödde Angela? Vad kunde
det vara som plötsligt gjort Angela sa där krasslig
orh ömtalig? Gömde måmle fröknarna von Pahlen
här nere någon skamlig hemlighet för världen?
Adele önskade av hela sitt hjärta att det vore
så. Alla dessa år hade bon burit pa en vanvettig
avundsjuka mot Petra von Pahlen, ja mot hela
släkten von Pahlen. De där högfärdsblasornas oat
komlighet och stolthet retade henne. Hon ville
komma åt dem! En gång hade hon kastat en sten
på Petra och skadat henne. För en liten tid hade
detta lugnat Adele. Så hade hon oförhappandes
kommit pa Petra oeh Tord med att kyssa varandra.
Men Tord hade strängt varnat Adele för att sprida
ut någon historia om honom och Petra. Det skulle
bara leda till att folk finge reda på att Adele slagit
Petra medvetslös den där gangen, hade han sagt.
Ja, det sättet gick väl inte. Det måste hittas #
något annat. Adele maste finna en sjuk punkt, där
hon kunde sätta in det angrepp som skulle fa dem
att falla. Därför satt hon nu här med husjungfrun
på Eka. Men hon visste att om Tord komme hem
och finge se henne med Mat, skulle han strax ana
oråd och skicka iväg flickan.
-Det är kanske bäst Mat går nu, sade hon.
Titta in snart igen.
Hon såg inte hur Mat gav henne en listig blick.
Flickan hade redan anat att det låg något under
Adeles ivriga redobogenhet att prata med henne.
Hon kunde bara inte riktigt begripa vad.
Mat sade:
- Nästa gång jag stryker, så smussla med
nagra av fru Holmströms limlen. Ingen märker
något,
Det var ju sagt i bästa välmening, men orden
voro 5gnade att förvandla Adele till jrmgfruns med
brottsling. Adele flog upp.
-Vad är nu det där för prat? skrek Atlele gällt.
Jag går inga smygvägar, så mycket ni vet det! Om
jag frågade fröken Petra von Pahlen som är min
vaninna, sa skulle hon erbjuda mig hjälp med all
min strykning.
-Kanske det, ta det lugnt, frun, sade Mat
och gick mot dörren.
Men med ens blev Adele radd för att hon nu
skrämde bort flickan.
- Se här, Mat, sade hon då enträget och räckte
fram fatet. Stoppa på sig sa mycket kakor Mat
vill.
Mat tog godlynt de få kakor som funnos kvar
och gick ut ur köket.
Adele blev stående med det tomma fatet i handen.
Hon gjorde en åtbörd som för att slänga det i
golvet. Men så h#gnade hon sig ocll satte det till-
baka pa bordet.
Nar hon åter steg itl i matsalen, ryggade hon
litet tillbaka för det skarpa elektriska ljuset. Igen
var hon ensam. Mörkret tassade och smög utanför
fönstren. Med förgramd min hällde hon upp ett
glas konjak åt sig.
- Jag behöver verkligen något styrkande, mum-
lade bon.
Kanske behövde hon det. Men ett enda glas var
icke nog för henne. Ett enda litet glas retar bara
tarsten. Drycken svider i strupen, men den lisar
inte. Natten trycker sig mot fmlstret. Revolver
mynningens tomma öga gapar rätt emot en så man
måste spärra upp sina egna ögon och grimaserande
se tillbaka. Ju mera konjak man dricker, desto
mer grimaserar man. Till dess man glömmer att
det fanns nagot att grina at. Då äntligen släpper
mörkret och natten sitt grepp om ens hjärta. Da
äntligen faller revolvern till marken, och man hör
inte ens hur det skräller till, när den rullar ned
bland gruset på gardsplanen. Nu svider inte dryc-
ken längre. Nu lisar den hjärtat. Och sinnet som
nyss var nedtyngt av onda begär och av en sugan-
de, Iysten nyfikenhet, har bara lätta lustiga tankar.
· De dansa ringdans. De smycka ens panna med
rosor och sända en ström av väldofter, som man
inandas.
Adele lät fingrarna spela över bordsskivan. Hon
hade glömt sin rädsla nyss. Hon var inte längre
ensam, tyckte hon. Ett par armar höllo henne som
i ett sktuvstäd, och hon sökte inte bli fri. De till-
börde icke nagon kropp, de där armarna. De föddes
ur det lätta ruset, och de hade ingen annan upp-
gift än att krama om Adeles magra lemmar. Kan-
ske mindes hon dunkelt Josef Wahlboms famntag.
Dock var det inte just han som omfamnade henne
nu. Men det var i alla fall en mans armar, o, det
fanns ju sa många män i världen. Ja, världen var
full av dem, och här i ruset skickades ett par starka
armar att trösta Adeie.
-Tu lu! sade hon ömt och vaggade av och an.
Så kom hon att tänka på nagot. Framfdr hennes
ögon fladdrade det röda draperiet som satt i trap-
pan. Strax måste hon dit för att se pa det. Hon
fumlade vid dörren till tamburen efter knappen
och tände. Stödd mot väggen ställde hon sig att
stirra pa draperiet, som skymde vägen upp till
hemles helgedom. Hon kysste med munnen i luften.
Aldrig hade hon sett ett så vackert draperi, tyckte
hon. Vad hon älskade det! Hon tog ett steg framat
med utstrackt hand för att smeka det. Men hon
beräknade inte avståndet, utan stod där och smekte
det tomma intet med darrande händer.
Tord, som i detta ögonblick steg in genom dör-
ren, stängde den hastigt, när han fick syn på
henne. Det var som om han blivit rädd för att
någon främmande skulle blicka in i hans hems
elände. När han sag Adele stå där och smeka med
händerna omkring sig, röd och upphettad i ansik-
tet av spriten, tog han sig för strupen med ett litet
rop som om nagot velat kväva honom.
Da vände sig Adele om och smålog. Åntligen
hade hennes händer fått något att smeka. Hon
vacklade fram till Tord. Och nu foro hennes magra
kalla händer med de spetsiga naglarna över hans
kinder. Da grep Tord ett fast tag omkring dem.
-Låt bli mig, sade han hest.
Men alltjämt smålog hon, ett smältande fånigt
leende som kom henne att se ohyggligt gammal ut.
Tord såg och sag på henne. Han ville vända sig
bort, men han maste se. Denna kvinna, hans hustru,
var giftet, som långsamt dräpte honom, hans livs
olycka. Han måste se sitt öde i ögonen, och han
kände sig oviss om han verkligen skulle orka släpa
det med sig ännu nagra år.
Nyss hade han gått tätt förbi under Petras sals-
fönster. Gardinerna hade varit nedrullade. Bara
genom gardinspringorna föll ett svagt ljusskim-
mer. Da hade han längtat efter Petra. Om hon
hade haft rullgardinen uppe, skulle han kunnat se
in på henne och funnit tröst i att betrakta hennes
goda, milda ansikte. Men han kände sig utestangd.
Skulle han verkligen vara det for alltid?
Han grep hårdare om Adeles handleder.
-Låt bli mig, sade han igen.
Och han visste att han menade att hon skulle
låta bli att vidare följa honom genom aren. Att
hon för alltid skulle draga sin kos. Att hon för
alltid skulle försvinna ur hans åsyn
Då skulle han äntligen ånyo kunna börja leva
och efter alla dessa förlorade ar kanske återfinna
sig själv.
Men Adele rosslade:
-Älska mig, Josef. Jag skall ligga hos dig i
natt, Josef min älskling.
Då 51äppte han henne så häftigt att hon for
bakat och grep famlande tag i draperiet.
-Du är tokig, väste hon.
derna i detta smutsröda, fransade draperi. Det var
som om det plötsligt fått liv. Det svällde, det sling-
rade sig i vagor kring Adeles kropp som andades
så tungt. Det såg ut att vilja strypa henne. Det
ryckte i Tords händer av lust att hjälpa draperiet.
Han skulle stoppa in det i Adeles kluckande magra
strupe... Och sedan... Sedan - skulle allt bli
tyst. Han mindes att han ofta tänkt sa-att han
längtat efter den tystnad Adeles döda kropp skulle
sprida omkring sig.
Så vände han sig tvärt om och gick in i sitt
rum. I förtvivlan reglade han den. Ett par gånger
hörde han Adeles fingrar treva över den. Det lät
som om ett djur krafsat och snokat omkring den
Men han rörde sig inte. Så hörde han henne i vild
fart springa uppför trappan.
När Tord morgonen därpa steg ut på förstu
bron drog han häftigt in den klara skarpa luften.
Det hade blivit en underbar dag efter en fruktans-
värd natt. Han hade inte kunnat sova mycket. Det
röda draperiet hade fladdrat framför hans ögon.
Han hade tyckt att Adele kämpade med det. Men
det hade slingrat sig omkring henne och till sist
kvävt benne, och det hade strilat en rännil av blod
ur hennes mun. Och ända in i dvalan, som fick
hans lemmar att stundvis domna av, tyckte ban
sig se denna bennes nedblodade mun som gapade
öppen och förvriden, nu stum, nu tömd på ankla-
gelser, snyftningar och onda ord.
-#r hon borta nu? tänkte han förvirrad, medan
han klädde sig.
Men bon fanns där alltjämt. Hon satt framför
honom vid frukostbordet med svullna ögonlock,
varunder ögonen ibland sände bonom förstulna och
hånfulla blickar.
Det hade regnat på natten, och den grönmålade
tunnan under stuprännan var fylld till randen av
klart regnvatten. Solen sken rätt ned i det. Tunnan
strålade och blixtrade, mätt av solsken. Da gick
Tord fram och stack båda sina händer ned i vattnet.
A, så gott det kandes! Han drog ater till sig han-
derna och betraktade dem tankfullt. Märkvardigt,
det var inte blod pa dem. Han hade haft en känsla
av att de begått ett mord. Men endast vattnet föll
i klara rena droppar if rån dem. Det var sa skönt
att stå där i solskenet och betrakta dessa hånder
som icke begått något brott. Solen torkade vattnet
pa dem. De kandes nu svala, goda och mjuka. Han
stack dem i rockfickorna och vande sig leende om
och stod ansikte mot ansikte med Petra.
Han hade inte hört hennes steg.
- Vad gör du, Tord7 frågade hon.
-Jag doppar händerna i regnvatten, svarade
han pojkaktigt.
De sågo pl varandra och logo.
Petra gick fram till tunnan och stack ocksa hon
ned sin hand.
-Ja, det kånns ljuvligt, sade hon.
Hon tog upp sin nasduk och torkade sig på den.
- Jag tänkte gå ut i skogen ett tag, fortsatte
hon. Följer du med?
-Jag tänkte också titta ett slag pa skogen,
sade då Tord. Man m5ste liksom ga husesy
ibland. Skogen behöver det.
Sida vid sida gingo de ned genom parken. Det
var första gången sedan Petra kommit hem som
Tord fick vara ensam med henne. En okänd god
ande måtte sant bem#e till honom m# som en tröst
ovanpa nattens marrittcr.
Han öppnade grinden för henne, och hon gick
snabbt förbi honom ut på andra sidan. Vad han
älskade hennes gestalt! Hennes mörkbruna hår
under den bruna sammetsbaretten! Han hade fått
smeka de där mjuka glansande hårslingorna med
sin hand. Han hade pressat den där slanka gestal
ten intill sig. Munnen hade han kysst. Det gav
honom en smula yrsel att tanka därpa nu. Han
gick ikapp helme och rättade sina steg efter hen-
nes. Skogen kom emot honom med famnen full
av mhmen. Har hade hon suttit pa ett nerfallet
träd och sett pa honom. Här hade han forsta
gangen kysst hennel Här hade han funnit henne
medvetslös och blodande, traffad av Adeles sten.
-Du säger ingenting, sade Petra, sedan de en
stm#d gatt tysta.
Tord gjorde en hjälplds åtbord.
-Jag tanker på det som varit, sade han endast
Men Petra ville just nu inte tånka pa det som
forefallit mellan henne och arrendatorn. Hon på-
skyndade sina steg. Den barrdoftande luften slog
mot hennes ansikte. Hon fick ett regn av droppar
over sig, då hon böjde undan en gren.
-Varför stod du egentligen där och doppade
händerna i tunnan med regnvatten? fragade hon
plötsligt.
' Tord som kommit efter henne var med ett par
långa steg ifatt henne.
-Stanna, Petra, spring inte så, bad harl.
- Då stod hon stilla och såg upp till honom.
124 Fröknarlla von Palllen
- Vill du veta det? sade han allvarsamt. Jag
tvådde mina händer rena. Jag tyckte det hade kom-
mit blod pa dem. Sa hett längtade jag i går kväll
efter att mörda någon
Hon behövde ju inte fråga vem han ville mörda.
-#r det sa illa? vishade hon. Har Adele gjort
dig så mycket ont?
-Ja, det är värre än någonsin, sade Tord.
De fortsatte med ens att gå. De hade snart
hunnit utanför Ekas ägor och hade kommit in i
skogen kring Ekered. Tord märkte till sin glädje
att deras skog var mera vårdad. Gotthard, den
spolingen, tycktes ända inte hinna med att vaka
över allt,
-Kanske vi skola vända nu? sade Petra tvek-
samt. Vi ha gatt så fort att vi redan äro nära
Ekered.
-Det ar så roligt att gå med dig, svarade
Tord. Jag glön#mer allt svårt. Mina nätter...
Adele... Du behöver inte tnla. Det är nog för
mig att få ga här bredvid dig... som förr.
Petra gav honom en snabb blick. Hans svar
gladde henne på något sätt. Hon hade haft en sar-
skild avsikt, da hon föreslagit Tord denna prome-
nad. De måste tala öppet med varandra. Han fick
inte tro att hon nu för alltid skulle undvika honom.
Men han hj;ilpte henne inte med att komma fram
meå det hon hade på hjärtat. i#nnu dröbnde han
tydligen om deras forna förtrolighet, om deras
kyssar. Men allt detta maste ju vara slut.
-Titta, sade Tord plötsligt och grep tag i
Petras arm. Där ligger det gamla odeshemmanet.
Jag hade glömt att det fanns kvar.
Också Petra stannade. Det grå förfallna huset
med sin utslagna fonsterruta låg dar i solskenet.
Svangeln reste sig over brunnen, men trahinken
bredvid var multnad, overvuxen med gron och
svart mossa.
Det var så tyst, så underligt stilla har, som
om man kommit till ett annat land-kanske till
gränslandet mellan livet och doden och förmult-
nandet. Solskenet flot i en bred blank flod runt
det ruttna staketet. Man maste vada över denna
overkliga flod for att komma in på gården, och
nar man val var dar, frös man som mn alla skogens
skuggor mumlande samlats på denna övergivna
plats,
Petra hade blivit blek. Hon kände det som om
hon varit har forr, ehuru hon aldrig hade gått
förbi huset. Det var som om ett minne varit för-
knippat med det. Men hon hade ju icke något
minne av detta ödeshemman. Hon visste ju inte
att här hade Hans en gång kommit med sin bössa
beredd att taga sitt liv och att här hade han
f irat sitt skogsbröllop med den vackra Dora
Macson.
Tord sköt redan upp den bristfälliga dörren.
Då måste Petra stiga over troskeln tillsammans
med honom.
-Jag tycker om sadana här overgivna ställen,
sade Tord. Det är som om de vore fulla av hem-
ligheter.
-Ja, svarade Petra.
Hon satte sig pa den väggfasta banken. Tord
gick runt i rummet. Han sparkade till en bleck-
mugg som låg framför den oppna tomma spiseln.
Den gav ett vresigt ljud iflån sig, rostigt och
elakt, som om den hatat att bli störd. Men Tord
stannade framför spiseln. Han hade upptackt ett
par hål i väggen ovanför spiselkransen. Det var
mot den där väggen Dora skjutit bort lille Hans
von Pahlens kulor.
- Det ser ut som om nagon skjutit av sin
bössa här, sade Tord tankfullt och stack ett finger
i ett av de runda halen. Strax hördes ett rassel
av glidande murbruk.
-A, låt bli, bad då Petra och rörde sigoroligt
pa bänken. Jag är rädd för att det här huset vill
begrava oss.
Tord vände sig om. Han stödde handen mot
spiselkanten. Strax ovanför hans ljusa har stir
rade Ae tomma halen fran väggen som ett par ut-
slitna öF°n-
-Jag önskar att det här huset skulle rasa över
mig, mümlade han. Inte över digl Du skulle hinna
rädda dig. Men jag skulle bli liggande kvar hir
och aldrig mer skulle Adeles röst nå mig.
Petra kröp ihop på bänken.
-Kom hit, Tord, sade' hon.
Det var mera av den forna ömheten i hennes
ff r d # # v iS 15 # £1 #
röst än hon själv visste om. Tord Iystrade till.
Med tunga steg kom han över golvet fram till
Petra. Han slog sig ned bredvid henne och bet
sig i läppen. Sa vände han bort ansiktet.
- Varför kunna vi inte vara vänner? sade
Petra. Vår vänskap för varandra kunna vi ju inte
ha förlorat. Det var det jag ville säga dig. Vi stå
inte ut med att ga här pa Eka och ständigt und
vika varandra. Bada älska vi ju det gamla stället.
Vi ha mycket att rådgöra om för dess skötsel. Vi
måste träffas som förr...
-Men ingentmg är som förr, sade Tord för
tvivlad.
Och han beslöt sig äntligen att se pa Petra. Da
förvånade han sig över att han inte förut varsnat
att hon förändrat sig. Det var inte den Petra han
en gång hållit i sina armar och varit nära att äga.
Det var en frimodig, stolt blick i hennes ögon.
Fast hon nu talade om att de skulle bli vänner och
rådgöra med varandra om allt de hade gemen-
samt, såg hon ändå ut som om hennes tankar voro
borta i nÅgot annat- i något Tord inte kände
·. till. De hade inte längre något gemensamt som
förr.
Jag har kysst henne, tänkte Tord igen, fast nu
vredgat. Men mina kyssar ha inte lämnat några
spar.
Det steg upp nagot tjockt i halsen på honom.
, Hur hade han kunnat vara så enfaldig att tro
att Petra en gång skulle komma tillbaka till
honom? Hon hade ju inte givit honom något hopp.
Men i hemlighet hade han ändå närt sig med detta
hopp, som nu syntes honom vansinnigt. Hon hade
låtit en annan äga sig. Det hade hon ju själv sagt
honom. Men denna Petra sag inte ut att kunna
tillhöra någon man. Så stolt hennes nacke höjde
sig! Vad hade hennes liv fått för nytt innehåll?
-Du har förändrats, sade han lagt.
Då log Petra och Iyfte sina händer,
Men Tord såg bara de kalla skuegorna som
kröpo utefter väggarna. Världen var full av dem.
Hade inte en skugga tagit honom själv fangen,
just nu i detta ögonblick när Petra Iyfte sina häm
der utan att närma dem till honom?
-Jag önskar bara att vi skulle vara vänner,
sade Petra igen.
Hennes röst hade fått ett bedjande tonfall.
-Du vet inte hur mycket du betytt för mig,
sade da Tord bittert. Jag fick glömma Adele. Du
hjälpte mig att hålla livet samman.
Petras leende slocknade. Hon såg sig omkring
i det kala rummet och kände att hon frös.
-Och kan jag inte nu hjälpa dig med att vara
din vän? frQgade Petra sakta.
l.Ien när Tord teg och såg ned i golvet, fortsatte
Petra ivrigt:
-Minns du att du i somras, när jag var här
nagra dagar, sade mig att jag en gång skulle
komma tillbaka till Eka? Och du försäkrade mig
att den gamla kära gården och träden i parken
Bröllop på Bkered 129
skulle göra att jag aterfann mig själv. Jag skulle
känna mig trygg i gårdens hägn. Nu har jag
kommit tillbaka, och det har gatt mig som du
trodde, Det är även något annat som kommit till,
men det är inte min hemlighet, och därför kan
jag inte tala om för dig vad det är. Inte ämm.
Men nu är jag hemma igen, och jag är trygg här.
I var kärlek till Eka maste vi ända hålla samman.
- Men jag är inte trygg, utbrast Tord.
Han steg upp och gick fram till det trasiga
fönstret, Han sag på den förfallna trädgården
och brunnskaret som lag där sa övergivet, halvt
dolt av växande mossa. Och han önskade att den
mjuka mossan också ville växa över hans hjärta.
Det skulle inte göra sa ont da. Hörde han inte steg
i gruset? Han slöt ögonen och tyckte att det var
hans mors steg. Så hade hon gatt fort, med van
vett i blicken, jagad av sina svåra tankar. Honom
hade hon aldrig sett på.
Han började tala hastigt utan att vända sig om
· mot Petra. Han föraktade sig själv för att han
blottade sitt hjärta, och han undrade, om han gjorde
det för att väcka hennes medlidande, så att hon i
förbarmande äntligen åter skulle närma sin mun
till hans. Han talade om Adele-om sitt olyck-
liga hemliv. Och han knöt händerna för att inte
brista i grat.
Slutligen vände han sig om med bleka kinder.
# -Jag känner det som om jag skulle vilja
iL mörda henne, sade han. Jag fick en lust till det,
g :. Krus# no Xll
när jag såg henne stå där vid det röda draperiet
i går kväll. Det var det jag drömde om i natt
Petra reste sig upp. Det blixtrade till av vrede
i hennes mörkblå ögon. Hon gick hastigt över
golvet fram till Tord.
-Hor på, Tord, sade hon häftigt. Det är fegt
att mörda! Det är andra gangen pa ett par timmar
du nu talar om det Första gången sved det till
i mitt hjärta av medkänsla. Jag tyckte så synd
om dig. Men nu ser jag att du sjalv blivit radd
för de tankar du går med Man kommer inte ut
ur eländet genom att gora galenskaper. Du har
så mycket vackert inom dig, Tord. Jag vet det.
Jag tror pa dig Sa ofta i mitt liv har jag för-
lorat min tro på de manniskor jag hållit av Men
min tro på dig vill jag inte förlora.
Tord ljusnade litet.
- Har du verkligen hallit av mig? sade han.
Petra rätade pa sig och mötte öppet hans
blick.
- Ja, jag har hållit av dig. Jag förstar det nu.
Men äntligcn har jag funnit att det finns annat
i livet av värde än just kärleken mellan man och
kvinna. Du har sett rätt, jag är en annan nu än
den du kände för bara ett par år sedan. Och jag
är stolt över att ha blivit en annan. Jag ar fri nu.
Och stark
Men Tord böjde sig framat och sag uppmark
samt på Petra.
-Det brinner anda kärlek i dina ögon, mum-
lade han forsagd. Du vet det kanske inte själv.
Men det är som en eld.
Da slog Petra ned ögonen för att han inte skulle
komma hennes och Angelas hemlighet pa spåren.
Tord stod en stund tyst och betraktade henne,
Det var något hos henne som mäktigt grep honom.
Och när hon nu räckte honom sin hand fattade han
den med ivrig värme. Denna mjuka fasta hand
gav honom styrka, Han glömde den onda röda
natten, som strömmat förbi honom som en ström
av blod.
- Na7 sade Petra och betraktade honom leende.
Skola vi bli vänner då?
-Ja, svarade Tord.
Sakta släppte hon sa hans hand och gick mot
dörren. Tillsammans lämnade de ödestugan.
Och när de vandrade sida vid sida tillbaka ge-
i, nom skogen, samtalade de om gårdens skatsel som
ett par goda kamrater. Då och då smög Tord sig
r. till en blick på Petras mun. Vad var det för hem
lighet hon dolde för honom? Det måste vara något
t nytt och underbart som sa förvandlat henne. Men
'; Petra gick oberörd raskt framlt. Hon längtade
att ater vara hemma hos Angela.
- Mamma, det ir brev från Sven.
Betty stod uppe i övre våningen på väg att gå
ned till frukosten, da hon hdrde Gotthards rop.
Hon rusade så fort hennes tunga kropp hllät det
nedfdr trappan. Men när hon kom ned i hallen,
var Gotthard redan inne i matsalen. Betty trädde
flämtande över trdskeln.
-Du stygga pojke, utbrast hon. Var har do
brevet ?
Gotthard vinkade med ett vitt kuvert.
-Du borde ta dig en kopp kaffe först, mamma,
innan du laser Svens prosa, föreslog Gotthard
okynnigt och stack kuvertet bakom ryggen. SÅ
kanske den glider ned lättare.
Men Betty nappade åt sig brevet. Med fortjusta
blickar betraktade hon stilen och såg nästan ut
som en förälskad kvinna som tar emot ett kärleks-
brev. Gotthard, som redan slagit sig ned vid bor-
det, tittade skrattande på henne och sträckte sig
efter ett ägg.
-Medge att du är tokig i Sven, mamma,
sade han.
#.#..#,#, #O.#Q-#QQ.
-Ja, visst är jag det, svarade Betty,
Men hon var if ärd med att bryta kuvertet,
Leende började hon läsa, i det bon tankspritt
tog en mjuk brödskiva utan att se på den. Men hon
hade bara hunnit några rader, då brödskivan plöts
ligt smulades sönder under hennes f ingrar. Gott-
hard tittade förskräckt upp.
-Vad är det, mamma? frågade han.
Betty hade blivit vit i ansiktet. Hon svarade
inte. Hon fortsatte att trasa sönder brödet. Så
föllo alla smulorna ned pa bordduken, och Betty
sträckte en tom och famlande hand ut i luften.
Gotthard sprang upp och fattade hennes hand
Han slöt handen i sitt starka grepp och böjde sig
över Betty. Då såg hon upp, och ögonen voro
fyllda av tårar.
-Bess har fått missfall, viskade hon. Det lilla
barnetl Det finns inte något barn mer. Bess har
Hon slog händerna för ansiktet. Brevet bredde
ut sig framför bennes tallrik. Gottbard läste bastigt
igenom det.
Ja, Bess hade fatt missfall och lag nu på Jacob
Levins nya privatklinik som just blivit färdig. Hon
var väl en av de fdrsta patienterna där. Gotthard,
som kände Jacob Levin ganska väl och tyckte om
honom, tänkte att hans morbror väl skulle anse
detta att ta hand om ett förolyckat och havererat
havandeskap som ett dåligt omen, ett slags fatal
invigning av hans nya hem, vilken endast kunde
134 l#röknarna von Pahlen
bebåda en mörk och osäll framtid för det. Han
gick nedstämd tillbaka till sin plats. Solskenet
strömmade alltjämt vämligt och glatt in i rummet.
Betty Iyfte långsamt ansiktet ur händerna. Det
var svullet av gråt.
Gotthard slog i en kopp kaffe till henne.
-Drick nu det här, mamma, sade Gotthard
uppmuntrande.
Betty drack några klunkar, sa såg hon sig för-
bittrat omkring. Solen Iyste alltför triumferande
klart på denna sorgedag.
-Rulla ner gardinen, Gotthard, sade hon. Det
är för mycket sol här.
Gotthard gick fram till fönstret. Han såg gårds-
planen därute bada i solen. Stenarna i gruset blixt-
rade och blänkte.
-Vad skall mamma göra nu? frågade han,
medan han langsamt och motvilligt rullade ned
gardinen.
-Jag reser naturligtvis till Stockholm, sade
Betty hastigt. Ingen annan än jag kan ändå trösta
Sven. Du får ringa upp Lilian åt mig. Styr om
det, är du snäll. Jag far säkert ligga hos Lilian.
Hon har ju en så stor våning.
Gotthard var alltför glad att få lämna rummet.
Halvskymningen, som nu sedan rullgardinen kom-
mit ned för fönstret dystert sänkt sig över rum-
met, gjorde honom nervös. Han gav sin mor en
kyss och nästan sprang på dörren.
-Efu! sade han frysande och ställde sig en
stund ute på trappan för att lapa åt sig litet
varme .
Betty ringde på jungfrun och lät henne duka av.
Nar flickan gatt, satte sig Betty åter framfor
bordet.
Hon kände det som om ett levande stycke slitits
fran hennes kropp. Ett nytt liv hade hindrats att
bli till, och därfor tycktes allting Betty sa sam-
manhangslost. Hon sag blodet rinna fran Bess'
sköte, och hon skakade av gråt.
Hon har inte följt mina råd, hon har begått
ett eller annat ödesdigert misstag, tänkte Bett#
åter och åter.
Och hon greps av en häftig misstro mot den
unga svällande Bess, som icke kunnat föda sitt
barn, Nu var det för evigt förlorat för Betty. Och
Betty gav ifrån sig ett litet klagande rop, som
ekade i den mörka, tomma satem
Hon sörjer inte som jag, tänkte hon da, och
hon nästan hatade Bess.
Det var som om denna händelse varit en sär-
shld oratt som begåtts mot Betty själv. Hon satt
och stirrade med vredgade ogon framför sig ned
på duken. En stor otäck fluga som dröjt kvar se-
dan sommaren kom plötsligt slött vandrande over
den ljusa duken.
Den var fet och uppsvälld. Då och då stannade
den och putsade sitt svarta knappnålshuvud med
sina trådtunna framben. Betty såg pa den med
uppspärrade ogon. Det var som om denna smut
siga svarta fluga vädrat lik. Den promenerade lang-
samt och välbehagligt fram över spillrorna av
Bettys Iycksaliga drömmar och det nya barnet som
skulle kommit. Den satte fläckar på dem.
Betty grep efter flugan. Men hon Iyckades inte
fanga den. Hon slog och slog åt den, men då
höjde den vingarna och flög med ett tjockt sur-
rande läte runt hennes grå hår.
Surrandet jagade upp en vidskeplig, galen fruk
tan hos henne. Något hade grumlat livets klara
källa. Ett smutsigt svart litet djur hade grumlat
vattnet för Betty och hennes barn. Ett liv i var-
dande hade brustit, innan det blivit till. Varför?
Vem hade vagat röra det?
Och Betty slog tungt handen i bordet, men hon
kom inte åt det flygande odjuret. Då drog hon
upp en stor vit nasduk och torkade sig i ögonen
med den.
Släkten, familjen var ju för Betty ett underbart
blommande tråd som suckande av vällust sträckte
sina grenar ut över jorden. En kvist som vissnade
ned eller bröts av kunde betyda döden för benne
och hennes familj.
Vilka äro nu också dessa Rosenrauchs? Varifrån
ha de egentligen kommit? tänkte Betty hätskt och
slog ut med händerna som om alla medlemmarna
av denna nu plötsligt misstänkta familj vore lika
manga sjukligt feta, höststinna flugor från vämje-
liga dynghögar, som man maste få att upphora
med sitt tröttsamma och skrytsamma surrande.
Brölrol# #å Ek#d 1?,7
Hon sag den väldige docenten, medicine doktor
Simon Rosenrauch, Bess' far, för sig. Hans leende
var ju flottigt och avskyvart, liksom hans mull
rande skratt lät som när man stjälper en kärra
gråsten. Att hon inte märkt det förut! Kanske
var det han som genom ett sedeslöst liv åsamkat
familjen någon sjukdom? Var det väl för intet
som han valt sig en så otäck specialitet?
-Man kan aldrig lita pa judar, mumlade Betty.
De ha alltid nagot smygande otyg i sitt gamla för
gifhde Moseblod fran Egypten.
Hon tänkte inte pa att hon därmed dömde sig
själv och sitt eget blod. Men när hon nu Iyfte sitt
tunga huvud, sag hon rätt in i spegeln som satt
på väggen mitt emot henne. Då gned hon beslut-
samt sin stora böjda näsa, och ögonen under de
kupiga vita ögonlocken fingo ett förgrymmat ut-
tryck.
-Judar! mumlade hon.
Ingen annan an en jude fick anvanda det ordet
som skällsord, men judarna använde det också desto
flitigare sa. Betty hade i sig det förtalade och
framför allt sig själv förtalande Israels ständigt
molande misstänksamhet, som vid minsta person-
liga obehag som drabbade någon medlem av rasen
först och främst riktades mot de andra medlem
marna.
Sa överrumplade henne ater sorgen över barnet.
A, hon hade redan i tankarna levt med den ny-
födda. Hon hade tryckt sin stora svällande mun
mot dcssa späda barnalemmar, som hade en doft
av mjölk och honung. Svens barn-hennes barn!
Hon hade i sina tankar frimodigt uteslutit modern!
Betty reste sig äntligen fran bordet. Hon maste
packa. Hon hade tusen saker att göra i ordning
innan sin avresa.
Snart var hon uppe i sitt rum och öppnade skåp
och byralader. Men när hon nu drog ut en låda,
föllo hennes blickar pa en liten skär kofta hon
virkat åt barnet. Hon tog den ömt och tafatt mel-
lan sina händer. Så glad och flitig hon varit! Det
fanns bara goda tankar invirkade i det där lilla
skära löjliga plagget.
När Gotthard kom upp, fann han Betty gratande
med den lilla tingesten, som hon tryckte mot sina
ögon, avtorkande sina tårar.
Da gick Gotthard hastigt över golvet. Han
gjorde det enda rätta just da.
-Du har alldeles övergivit mig, sade han före.
brående. Jungfrurna springa som yra höns där-
nere. De ha inte ens serverat din son något för-
middagste. De tro visst att jag fallit i onad. Vad
har jl#g då egentligen gjort?
Då släppte Betty förskräckt vad hon hade för
händer och slog häftigt armarna om Gotthard.
-Du har ju ända mig kvar! Jag skall väl ocksa
gifta mig, du. Och räkna pa mig, jag kommer att
skänka dig en hel barnskara, sade Gotthard.
Nu log Betty tätt invid hans bröst. Hennes tan-
kar gingo snabbt till Angela. Kanske... Vem
kunde veta? Hon gned sin kind mot Gotthards
sträva jacka. Ett par tårar föllo på tyget, men
hon torkade leende bort dem,
-Ja, du ar Iyckligtvis ingen Rosenrauch, sade
hon stolt.
Och Gotthard förstod. Rosenrauchs voro allena
skulden till den har olyckan. De så mycket bättre
utrustade familierna von Pahlen och Levin hade
nu att ataga sig ansvaret för släktens fortbestående
genom tiderna.
-Lilla dumma mamma, viskade han glatt. Ge
mig nu något att ata! Frukosten blev sa utspädd.
Och Betty sköt undan honom. Hon märkte inte
att det lilla skära plagget föll i golvet. Hon var
så ivrig att komma ner för att få ta fram något
gott till teet at sin son.
Jacob Levin öppnade bildörren för sin syster
Betty. Hon tänkte just stiga in och såtta sig på
det bakre sätet, då hou ångrade sig.
-Jag vill hellre sitta bredvid dig därframme,
Jacob, sade hon.
- Nå, kliim ihop dig bara då, sa jag far rum
med benen.
Betty steg upp pa platsen bredvid Jacob. Han
blaste ut ett cigarrettmoln och satte I gång.
-Vänta, du har ju glömt hatten, Jacob, skrek
Betty, när bilen frustade till.
Jacob kastade tillbaka det mörka huvudet.
- Jag begagnar sällan batt, när jag kör bil,
sade han mellan tänderna.
Då teg Betty, men medan de körde gatan fram
såg hon då och då på sin bror med en min, som
om hon varit full av skratt. Inom sig tyckte hon
det lag nagot otillständigt i att denne omtalade
och närapå berömde kvinnoläkare, vilken hade be-
kanta som bälsade på honom vid varje gathörn, sa
där for iväg som en ung pojkspoling utan någon
huvudbonad, Men hon log åt honom därför att det
Brollo/# /Jå Ekered
klädde honom så bra att göra vad som föll honom
in. Han satt med huvudet litet nedböjt. De täta
ögonharen skuggade blicken, men Betty visste hur
rent av oroande skarp och forskande hans blick ur
de mörka ögonen var. Nyss hade han stått i dörren
till Lilian von Pahlens salong. Han hade knappast
hunnit hälsa på Lilian, som pa sitt tillgjorda sätt
svävat omkring honom och Betty.
-Kom, Betty, hade han sagt brådskande, näs-
tan ohövligt.
Och han hade sprungit före henne nedför trap-
porna. Sadan mindes Betty honom alltid, ständigt
på språng, gripande med de bruna smala fingrarna
omkring sig, hukande sin smärta langa kropp ned,
som om han varit beredd att i varje ögonblick
kasta sig över nagon, slå klon i ett utsett rov.
-Har du fått det bra nu, Jacob? vågade sig
Betty äntligen fraga.
Han tycktes sa försänkt i tankar att hon nästan
var rädd att störa honom
-Hur? Vad för något?
Han vände litet p# huvudet. #gonvitorna blänkte
till. Så sjönk han tillbaka en smula mot ryggstö
det. Han talade med blicken riktad på gatan fram-
för sig.
-Bra? sade han. Jag är så ärelysten att jag
aldrig tycker jag kan få det riktigt bra. Men kan-
ske man kan säga att jag har det någorlunda. Allt
är inte riktigt färdigt än på min privatklinik. Men
det skall bli färdigt. Som du vet har jag med hela
familjen nu flyttat upp i översta vånhlgen av huset.
Jag Iyckades ju skrapa ihop så mycket pengar att
jag kunde förvärva hela det stora villakomplexet
vid Floragatan. Det var duktigt gjort av mig.
Hur duktigt, har bara jag själv en aning om. Jag
hade obeskrivliga svårigheter att kämpa med.
-Ja, det vet jag, sade Betty likgiltigt.
Han bromsade in bilen litet och Iyckades tända
en ny cigarrett.
Så gav han henne en halvt road, halvt förargad
blick.
-Du? Du vet rakt ingenting om mig, sade
han med ett skratt.
Skrattet kom ickc från en godmodig själ. Ansik
tet stramade till av det. Betty fick honom att min
nas Hans von Pahlen. Och att minnas lille Hans
var för Jacob Levin detsamma som att påminna sig
att han förlorat sextiotusen kronor på ett bräde.
Just precis de felande sextiotusen kronorna som
han behövt sasom ett tillskottsminimum till hjälp
för sitt sjukhus och som han sedan haft ett sådant
besvär att få ihop. Han hade för övrigt inte alls
Iyckats få ihop dem ännu. Han hade fått det att gå
i lås ända. Och hiir satt nu hans syster Betty och
talade i sin oskuld om att han hade det bra. Hon
skulle bara vetat om Dora Macsons och hennes
älskade mans herdestund där nere på Ekered ! Skulle
han berätta för henne om hennes otrogne Hans
en gång?
Han rullade cigarretten fran den ena mungipan
#rdllop pd, Ekerrd 143
till den andra pa ett skickligt sätt. Röken kom i
sma stötar genom hans känsliga näsborrar. Han
hade tagit bort Dora Macsons barn i varas, hennes
och hans barn. Och här vid hans sida satt Betty
och sörjde över Bess' missfall. Livet var futtigt
och löjligt. Inte tragiskt, Just futtigt! Man snöt
varandra på penningar, ja Hans, den älsklige, hade
begått ett fult streck genom att skjuta sig, innan
han lämnat Jacob pengarna - betalningen!
Ja, sannerligen en ringa betalning skulle det ha
varit för att han legat med Jacobs älskarinna. Dora
hade inte varit sig riktigt lik efter den där aborten.
Hon gick omkring och såg ut som om hon hade
ont samvete. Hon var också mycket ensam nu.
Hennes man, Osborn, for omkring på turneer som
något slags marskalk till den skrävlande Scholem
Aleikoum, Den tappre löjtnanten riktigt dröp av
blodtörst och skällde på svenskarna som inte ville
följa honom och Scholem Aleikoum ut i det heliga
kriget. Ja, han var ett missfoster till djur som
skäilde och gol samtidigt. Hundracka och tupp pa
samma gång !
I detsamma svor Jacob Levin till våldsamt. En
ung elegant dam hade plötsligt, till synes alldeles
ändamalslöst, stigit ut från trottoaren och gick
nu över gatan på höga kiackar som smattrade mot
gatstenarna. Bilen stannade alldeles inpå henne,
spottande av ilska. Betty pep av förskräckelse,
men Jacob hade blivit vit i ansiktet, ty när den
eleganta unga damen nu såg upp och log litet
hjälplöst, fann han att det var ingen annan än Dora
Just nCr hans tankar sysslat med henne hade han
varit nara att köra over henne Hon kom fram till
vagnsdörren som Jacob dppnat.
- Förlat mig, Jacob, sade Dora hastigt med
sin silverklara röst. Jag ser mig aldrig för,
Så upptäckte hon Betty vid Jacobs sida och
sträckte fram sin behandskade hand. Betty slöt
den skyndsamt i sin.
- Tänk, om vi hade kort över dig, viskade hon
-Ja, tänk, sade Jacob ironiskt med uppdragna
ögonbryn Det hade just blivit en ny fin operation
för mig. Gå nu over pa trottoaren, Dora. Eljes
blir du krossad av nasta bil och kommer i varje fall
på Serafimern. Du borde faktiskt inte fa ga los
Dora rodnade under hans blick och drog sin
hand ur Bettys. Betty tyckte att hon var gudom-
ligt vacker. Hon promenerade hastigt fram till
trottoaren. Hennes dräkt slöt sig efter sista modet
stramt over höfterna. Jacobs ogon sögo sig fast
vid detta landparti. Han tyckte det sag härligt
oblygt ut. Dora gick ocksa alltid till ytterligheter
i sitt sätt att klä sig. Men även nu och efter för-
skrackelsen nyss väckte hon hans åtra så häftigt
att han velat kasta sig ur bilen och folja henne
Men han startade pa nytt, mumlande nagot for sig
själv. Han var rädd att Betty nu skulle börja tala
om Dora. Plötsligt moralisk fann han något av-
skyvärt och vederstyggligt i den tydliga beundran
hans hederliga syster hyste för sin mans ålskarinna,
Bröllo# #å Ekered 145
även om hon ej visste om att Dora varit det. Och han
började åter tala för att hindra Betty att yttra sig.
-Ibland, sade han, tycker jag att den enda
glädje jag har över min klinik är att jag väckt Sam
Vårdmans vilda avundsjuka. Du minns väl min
hyggliga Sam, han som ser ut som en dum skol-
pojke-någon lång tafatt räkel som fått gräl och
ovett under lektionen.
-Ja, sade Betty, förvanad över att Jacob redan
kunde tala om annat än olyckstillbudet nyss.
- Nå, vi voro ju nästan kompanjoner, bodde i
samma hus och radgjorde ofta med varandra. Jag
gick ju raskt om Vårdman. Jag är sådan att jag
måste förbi alla. Vardman sitter kvar där nere
på Norrmalmstorg. Han kommer faktiskt ;ngen
vart, ocb det värsta for honom är att han inser
att mitt sjukhem är det enda möjliga när han
gjort någon blunder, och därför händer det rätt
ofta att han med svidande hjärta måste rekom-
mendera sina patienter till mig. Det är mycket
komiskt.
-Och du behaller dem förstås, sade Betty
leende.
Jacob Iyckades inte längre se likgiltig ut.
- Sådant där, det är allvarliga saker. Jag har
nog och övernog av patienter. Men jag kan ju
ink stöta mig med personer som prompt vilja
stanna hos mig, sade han.
-Och pappa då? sade Betty. Nu har han väl
det litet ensamt?
- Anej, sade Jacob. Barnen gå sa ofta och
hälsa pa honom. Jag tror för resten inte han skulle
trivas i en modern vaning.
Nu svängde bilen in på Floragatan. Det blev
med ens tyst omkring dem, som om storstadens
larm sjunkit undan,
Gatan sag sa lantlig ut med sin små trädgårdar
och trädplanteringar. Betty hade känt sig för-
virrad ute på gatorna. Redan längtade hon tillbaka
till Ekered och lugnet oeh ron därhemma pa landet.
- Det är cn genialiskt funnen plats för en
klinik, sade Betty gillande.
Jacob nickade belåtet. Han tyckte om Bettys sätt
att beundra honom. Ingen annan än hon hade fallit
på den iden att kalla laget genialiskt funnet. Det
betydde ju att hon ansåg Jacob vara ett geni -
och var han inte det? I detta ögonblick kände han
att de hörde samman. Han skulle vid sin sida
behövt en kvinna, som hyste en sådan beundran
som Betty närde för honom. Det skulle styrka och
egga honom. Dora brydde sig inte alls om den
framatanda och de armbagsegenskaper han mest
värderade hos sig själv. Och Sally, hans hustru
Sally-hon var mest som en vimsig höna som
kacklade över sina kycklingar. Nej, han skulle be
bövt ett andligt, ett moraliskt stöd. Hans och
Sallys barn voro ju inte stora ännu. Märta hade
nyss fyllt elva år, och hon var äldst. Och Dora
ater tänkte han pa Dora. Dora hade ju nyss varit
nära att få honom inför domstol-inför polisdom
stol för vardslöst framförande av motorakdom
Allt var hennes fel. Det var ju hennes fel att han
sa när hade kört över henne. Han hyste en viss
med ovilja blandad fruktan för Dora numera, se-
dan hon tvungit honom till att själv bryta mot sina
heligaste principer genom att ta bort hennes bam.
Hennes barn -na, det var val ändå hans också.
Men det gjorde inte saken bättrc, Han blev all
deles rasandc, nar han tänkte pa att han blivit
tvungen förstöra vad som var hans.
Han stannade bilen framför en grind. Huset var
omgivet av en liten trädgard. En cypress stod
alldeles innanför grinden. Först hade han tänkt
hugga bort trädet, rädd för att hans patienter vid
anblicken av det skulle komma att tänka på död
och begravning, emedan cypresser höra ihop med
kyrkogardar, men han hade snabbt märkt att ingen
bekymrade sig om det dystra trädets tillvaro. När
hans patienter foro in genom grindarna, voro de
alltför medvetna om sina plågor för att se sig om
kring, och när de lämnade kliniken, voro deras
ögon bländade som av en alltför stark sol, därför
att de voro så Iyckliga över barnet och den över-
ståndna faran.
- Här är det, sade Jacob Levin och kastade sin
lätta kropp ur vagnen.
Hans mörkhylta ansikte smalog triumferande,
när han förde Betty in genom porten av ek Ett
huvud tittade ut genom portvaktsluckan och för
svann nästan, när frml d;irinne neg för honom.
Betty knep honom i arnxn, då de gingo uppför
trappan. Den hade en mjuk tjock matta, så att deras
steg inte hördes. Ledstången blänkte, mässingen
blänkte. Genom ett färgat fönsterglas droppade
solen in och bildade förgyllda eller hetsigt gröna
rutor på mattan.
-De niga så djupt för dig, sade Betty. Du är
den högsta rnakten här. Det märks grannellgen.
Då glömde Jacob Levin strax sin värdighet och
att han måste verka upphöjd och Iyft över alla
känslor såsom en man den där red ut stormarna för
mer än hundratals människoöden. Med ett egen-
domligt barnsligt och trånande leende slog han med
ens armarna om sin syster.
-Du förstår mig som ingen annan, mumlade
han hänryckt, som om han inte själv förrän nu
förstått det. Jag har snart nått toppen.
Men han talade som en liten pojke talar, da han
visar stora syster sina framsteg.
I detsamma öppnades dörren, och en sjukskö-
terska gick förbi dem nedför trappan. Jacob hann
nätt och jämnt slappa Betty, och han ångrade genast
att han visat sig rörd. Vad skulle personalen tro?
Rak i ryggen fortsatk han uppför trappan och
höll upp dörren för Betty.
Samma dag Betty kommit till Stockholm och
besökte Bess på Jacobs nya klinik satt Stellan
uppe på sin atelje vid Stallgatan intill Norra Blasie-
holmshamnen, Hans utstaende ögon kisade muntert
och kallt närgånget på en mörk ung skönhet i
spansk schal som poserade för honom.
-Upp med huvudet, Frideborg, sade han
Varför skall du då alltid lägga huvudet på sned
så där fånigt? Du ser ut som en sjuk hare, när du
har dig så där.
Frideborg log ursäktande. Med händer som
darrade litet av trötthet smekte hon över den
granna silkesschalen. Hon var höljd i den. Skulle
händerna ett ögonblick slappna i sitt grepp om
den, kunde den ju glida av henne, och där sutte
hon naken. Stellan hade sagt ifrån att så ville han
ha det, därför att han mitt under målningen kunde
få en ide att hon skulle blotta en skuldra, visa en
bit av sin nakna rygg eller bara ett runt litet bröst.
Till en början hade hon protesterat mot att klä av
sig. Men efter ett par gånger hade hon funnit sig
till rätta också med det att vara naken under den
vackra schalen.
Det hade gatt upp för henne att Stellan alls
inte betraktade hennes nakenhet som väl en vanlig
man skulle ha gjort det. Det var inga tillbedjande
eller begärfyllda blickar han kastade på henne.
Hon kände sig-ja hon kände sig inför honom som
om hon varit tillsammans med en flicka.
Stellan hade foreslagit henne att hon skulle sitta
för honom. Mycket hade han gjort det för att reta
sin mor Lilian som sagt upp Frideborg, men också
av ett slags slapp beundran för flickans sällsamma
fägring. Agda, vars skönhetstyp agde något på-
fallande befryndat, men verkade allvarligare och
ådlare och i regeln också företedde ett mycket mil-
dare och lugnare uttryck, hade han nu målat sa
ofta att han tröttnat på henne. Men eftersom
Frideborg e; längre hade någon bostad, hade han
fört henne samman med Agda, och Agda hade latit
Frideborg bo hos sig nere pa Gamla Kungsholms-
brogatan så långe. Ibland kom Agda och hamtade
Frideborg, och då granskade Stellan dem nyfiket
som om han hoppats att han skulle komma på spå-
ren något fräckt och oanständigt i de till farg och
drag sa besläktade, men till uttryck och vasen sa
olika unga flickornas förhallande till varandra. De
kände hans blickar och rodnade utan att veta varför.
Frideborg som var över fyra ar yngre än Agda,
som nu fyllt tjugufem, beundrade henne pa sitt
fladdrande, fågellika vis. Ibland om kvållarna
kröp hon tatt intill henne och kysste henne blygt
-små snabba, radda kyssar, som hade en sdt smak.
Agda skrattade da åt henne, men hyste ett omsint
medlidande med henne darfor att hon visste att
Frideborg vantade en liten.
Frideborg kande sig så trott denna dag. Oupp-
horligt foll hon ur sin pose och ratade upp sig igen
pa ett ansträngt och för Stellan ingalunda inspire-
rande satt. Han blev alltmer förargad och till sist
nastan ilsken. Mcn hon satt i tankar och markte
knappt hans missnoje. Flera ganger hade hon nu
utan att saga vem hon var ringt upp till Landborgs
och frågat efter lojtnant Bernard. Harom dagen
hade en tydligen ny tjanstflicka givit henne den
upplysningen att lojtnanten nu var i staden. Kanske
hade han åter blivit förflyttad hit och skulle stanna
har. Frideborg maste träffa honom. Hon hade
inga andra fortjanstcr an de smabelopp hon erholl
på att sitta modell för Stellan och vilka hon ofta
hade ganska stor svarighet att få ut, då Stellan
själv hade ont om det och dessutom gärna ville
inbilla henne att det skulle vara mycket fördelakti-
gare för henne att ha dem innestaende hos honom
#så att hon inte skulle gå och slarva bort dem#.
#ven om sa inte hade varit, skulle hon andå ba
forstått att den snale Stellan aldrig skulle ga in
pa att lana henne ett ore. Så mycket hade hon lart
Lilian von Pahlens husjungfru.
Hennes hätska funderingar pa att hämnas på
Bernard hade alltmer sjunkit undan för en hjalp-
lös förtvivlan. Vad skulle hon ta sig till? Hon
#52 Frökn#rno. vor# Pahlen
hade en vacker röst, men kunde inte gärna ge sig
till att ga omkring och sjunea pa gardarna om så-
dant annars var tillåtet för vem som helst. Inte
heller orkade hon skaffa sig nagot ordentligt
arbete. #nnu syntes det emellertid inte på henne
att hon väntade ett barn. Hon var alltjämt slank.
Hon visste att många kvinnor kunde bibehålla sin
figur oförändrad länge. Någon längtan efter att
föda kände hon heller inte. Tyckte hon sig i spe-
geln se det minsta tecken till att midjan förändrats
och svällt, klämde hon genast åt korsetten. Det var
kanske inte så bra för barnet, men vad brydde hon
sig om det?
Ibland vaknade bon om natten med ett litet
virrigt skratt. Då hade hon oftast drömt att det
var midsommarafton nere på #sa. Nejden lag i ett
underligt skimmer. Hon hörde dansmusik pa av-
stånd. Bernard tryckte benne ned mot gräset. Hon
skrattade med händerna för ögonen. A, varför hade
hon blivit sa lättsinnig? Alla safter i kroppen hade
strömmat till för att lent och mjukt lata denne
okände löjtnant, som sag så bra och flott ut,
tränga in i bennes sköte. Det var i sadana stunder
av stilla, fuktigt översvämmande extas ett barn
blev till. Sedan hade hon ju sagt honom den gången
inne i skogen att han gjort henne med barn, ocb
han hade nervös och irriterad stuckit till henne ett
par hundralappar. Ett par hundralappar för ett
helt nytt människoliv!
Stellan slängde plötsligt med en vissling penseln
Bröl#op po Fkered 153
ifdn sig. Han reste sig och stampade i golvet
hysteriskt som en ung flicka, när hon vissa dagar
i manaden inte känner sig riktigt väl till pass.
Hans gälla röst vackte Frideborg ur hennes tankar.
Hon spratt till, och hennes schal gled av henne.
Hon försökte fanga den i flykten, men den ormade
sig ned efter hennes vackra kropp och lämnade
henne naken och rysande uppkrupen pa den höga
stolen.
- Ge fan i att åma dig så mycket, kan du inte
sitta stilla?
Stellan räckte henne ursinnig schalen.
-Du är ingen modell, du är bara en piga, väste
han elakt.
Då brast Frideborg i grat. Hon grät, på nytt
inkrupen i schalen som en stackars snigel i
sitt hus.
Stellan såg upp. Vad tog det nu åt henne? Det
misshagade honom egentligen inte alls att hon grät.
Han hade visat sin makt, och nu var hon väl rädd
för honom. Fnittrande gick han fram till henne
och Iyfte pa en flik av schalen.
-Du är bara fanig, sade han.
Men hon drog åt sig sidenet och vätte det med
sina tarar. Han grälade:
-Förstör i alla fall inte min dyra schal. Ge
fan i det där, säger jag dig.
Då försökte Frideborg att torka sina tarar. vVar
inte fånig!. .Ge fan i det där!, .Förstör inte
schalen!# Sadana ord förstod hon. Hur hade
-
154 Fvbknarua von Pahlen
hlte hans mor ständigt klagat pa henne och be-
fallt henne: ·Akta överdraget!# #Damma ordent-
ligt!# »Sopa upp det här!# #SIa ut det där!# På
samma befallande sätt borde Frideborg kanske ha
sagt till löjtnant Bernard: #Gör mig inte med
bam!, Men hon hade inte den rätta kommando
tonen att säga till sadant med. Hon var förstas
alldeles för ödmjuk Den ödmjuka får alltid ta
emot.
När hon nu steg upp, halkade hon på den elän.
diga schalen och föll framstupa över Stellans
schäslong. Stellan fick en nyfiken glimt i ögonen.
På tå gick han över go!vet, slog sig ned bredvid
henne och tog varsamt över de nakna guldbruna
skuldrorna. Men denna lena hud gav honom inte
någon sensation, sade honom ingenting.
Frideborg som kände hans händer kastade sig
med ens över hans knän. För att söka skydd? För
att tröstas' Hon hade ett litet djurs instinktiva
begär att smyga sig tätt intill den som rörde vid
henne .
Stellan gjorde en grimas. Han var road nu.
Naturligtvis måste jag kyssa henne, tänkte han.
Han böjde sig också ned och kysste henne pa kin
den. Det var en blöt flickaktig kyss som fick
Frideborg att le en smula med sma gropar i kin
derna.
- Nå, berätta nu, sade Stellan, så vi få höra hur
det är fatt?
Och da berättade Frideborg, med huvudet in
Bröllol# #å Ekered 155
mot hans runda knän, om sin upplevelse med löjt
nant Bernard Landborg. Ouppbörligt sade hon
#löjtnanten., hon tyckte det lät så fint och visade
att hon var en flicka som inte lät sig tas av vilken
drulle som helst. Och hår var Stellan genast med
henne.
-Herre Gudl utropade han. Menar du verkli-
gen att du fatt ligga med den där stiliga löjtnant
Landborg?
Ja, Stellan var imponerad. Om han själv varit
flicka, skulle han varit smickrad av att ha en sa-
dan beundrare. Men han misstrodde Fridebdrg.
Kanske ljög hon. Kanske väntade hon bara en
unge med någon lagerbokhallare eller rent av med
något järnhandelsbiträde som råkat henne någon
kväll på nagot danspalats och övertalat henne att
följa med hem och dricka punsch.
Han fragade ut henne om detaljer. #ntligen
trodde han henne. Han njöt av att höra om andras
kärlekshistorier. De tände honom pa samma sätt
som franska pikanta fotografier tände honom Han
hade en parisisk kollektion ,Bröllopsnatten# som
han fnissande brukade ta fram ibland. Själv hade
han inte mycken lust att ge sig in i leken.
Men han var i alla fall missnöjd med att hon
skulle ha barn. Kvinnor som skulle föda liknade
oformliga kossor. Han blev fysiskt illamaende
bara av att se på dem. Han försökte i tankarna
passa in dem i en modern målning innanför kuber
och cirklar, men tavlan skulle bli alltför grotesk
Ibland tyckte han det var konstigt att han som
hade så litet sinne för kvinnan som könsvarelse
ändå alltid använde henne till modell.
-Till något skall man väl begagna henne, kunde
han da skrattande säga.
Men det var väl så att han i de kvinnliga mjuka
formerna fann något som liknade honom själv och
att det tilltalade hans egenkärlek.
-Vad skall du nu ta dig till, arma Frideborg?
smaflinade han. Det här blir nog inte lätt för dig.
-Jag måste träffa löjtnanten, mumlade hon,
alltjämt liggande över hans knän.
-Man kunde kanske försöka ringa till honom,
funderade Stellan. Bara han inte blir arg. Det
skulle jag bli.
-Det skulle inte bekymra mig ett dyft, förkla-
rade Frideborg käckt med glittrande ögon. Men
jag har redan ringt manga gånger, och man kän-
ner visst igen min röst, tror jag.
Stellan skrattade.
-Jo, jo, dig skulle jag inte vilja råka ut för,
sade han beundrande. Du skulle haka dig fast vid
en olycklig stackare.
-Hittills tycker jag ändå just inte jag varit
till nämnvärt besvär, svarade Frideborg.
Stellan knuffade undan henne, och hon rullade
mjukt i golvet. Då sparkade han henne lätt med
sin välputsade sko, steg upp och gick fram till
telefonkatalogen. Frideborg satt kvar på golvet
Med lurande blickar följde hon hans rörelser
Rröllo# #c Ekered 157
Skulle han verkligen besluta sig för att hjälpa
henne? Det var väl inte likt honom.
Men Stellan, som tyckte om att vara förtrogen i
kärleksaffärer och spela mäklare mellan älskande
pa samma sätt som han tyckte om att röra sig i
kvinnokläder, sade och vätte fingret, medan han
vände bladen i katalogen:
-Jag skall ringa upp Landborgs. Om jag talar
riktigt artigt, kanske vi få löjtnanten att komma
till telefon.
-O, så rart, snälla herr Stellan, sade Fride-
borg och lade huvltdet pa sned.
- Se här ha vi numret.
Och Stellan ringde upp bankdirektör Landborgs.
Han satte luren till örat. Nu svarade någon. Med
tillgjord röst och bugande frågade han efter herr
löjtnant Landborg. Frideborg satt tyst. I detta
ögonblick nästan älskade hennes ibland litet en-
faldiga hjärta Stellanl Han var väl snälll Stellan
Iyssnade.
-'rack så mycket, sade han och ringde av, allt-
jämt bockande.
Han gick fram till Frideborg och såg ned på
henne.
- Nu behöver du endast gå och möta honom,
sade han triumferande. Han är pa väg hem från
kasernen för att äta en sen luncb. Du kan ju laga
att du är utanför hans port. Hinner du inte dit
innan han kommer, är det ju bara att vänta på
honom till dess han går tillbaka igen om en timme
158 Fröknarna von Pahlen
eller tva. Sedan har du bara att sköta dina kort bra.
Att börja med följcr du bonom ända fram till hans
kasern, en sådan där spratt är alltid rädd att bli
sedd och skamlaliserad pa nagot satt.
- Ser jag sa skandalös ut da? fragade Fride
borg, och tårarna stodo henne genast i ögonen, på
samma gång som de logo helt kokett.
-Ba, sjåpa dig inte mera för himlens skull,
skrek Stellan ond. Har jag inte hjälpt dig mer än
du förtjänar?
- Jo, jo, tack, snälla herr Stellan.
Frideborg sprang efter sina kläder. Hon ville
skynda sig att sätta dem pa sig, men Stellan tog
dem ifran benne.
- Du glömmer ritualen, sade han kort.
Och Frideborg, som skälvde av otalighet efter att
fa komma iväg, maste nu foga sig i Stellans nyc-
ker. Han hade upptäckt att det var särskilt roligt
att klä på dcn här, eftersom hon var sa barnsligt
glad i alla sina kläder fran strumporna till batten.
Det var den enda glädje han hade av henne som
kvinna, men den var också ganska stor. Det var
en utsökt njutning för honom att ta hennes linne
mellan sina händer och trä det över hennes huvud.
För detta nöjes skull hade han övervunnit sin snal
het och köpt henne rosafärgade brösthallare av
siden. Nu knäppte han resårbandet i ryggen. Sil-
ket stramade at över de höga spetsiga brosten. Han
lät fingret glida över det. Så behagligt det kitt
lade mot hans hud! Saliven fuktade hans gom och
Brö#ol# kered 159
läppar. Han vände och vred pa flickan, som om
hon varit en sällsynt vacker vaxdocka. Det var
nästan synd att hon var av kött och blod. Han
knappte ocksa pa henne korsetten och tog ett okyn
.# nigt tag om midjan. Frideborg hängde med
huvudct. Hon för sin del tyckte inte alltid så myc-
ket om denna daraktiga lek, hur lidelsefullt hon
an sjalv älskade sina kläder. Men det var ju som
om han bara brydde sig om dem och inte alls om
hennes lemmar som hon ändå visste voro så väl
skapade och vackra även de. Nu drog han ner
henne på sitt kna för att satta på henne byxorna
Dem hade hon köpt själv. De voro av tunn battist;
nda och rynkade, med en stor eldröd sidenrosett
vid knäna.
Då rmgde det på dörren. Stellan slappte Fride-
borg med ett litet utrop av förargelse. Han grep
schalen och slängde den över henne, som om hon
varit en ofullbordad skiss ban maste dölja. Han
6ppnade dörren. Där stod hans faster Betty, litet
andfådd efter att ha gått alla trapporna. Han
hade alldeles glömt att han bett henne komma upp
och se på hans tavlor.
- Stig på, ropade han glatt. Det är bara min
modell som sitter där.
Och han knuffade lekfullt fram Frideborg för
. att bon skulle niga ocb hälsa. Frideborg räckte
halvnaken, röd i ansiktet och utan byxor fram
' handen och neg.
- Jag känner sa väl igen fröken, sade Betty
med sin djupa vänliga röst, Fröken var hos min
svåger i varas.
Hon fattade Frideborgs hand. Frideborg kände
också igen Betty. Det var den där snälla damen
som varit uppe i Stockholm för att jordfästa sin
man. Frideborg hade med verklig medömkan hört
henne gråta ut sin sorg, och hon hade inte kmlllat
glömma hennc. Hennes lilla själ som ibland bara
var en fågels själ, fast den ibland kunde räkna
ganska väl med mynt och kalkylera fiffigt nog med
hämndeakter, flög genast mot Bettys barm. Den
tiggde om skydd där. Nagot av det Frideborg
kände steg upp till hennes ögon som voro fästade på
Betty.
-Ni är ett vackert barn, sade Betty of rivilligt.
-Avsluta din klädsel bakom skärmen, Fride-
borg, och var inte oblyg, kommenderade Stellan
viktigt .
Han låtsades inte om att han nyss själv varit
sysselsatt med att sätta pa henne byxorna, fast inte
just av anständighetsskäl.
Betty gick runt i ateljen och betraktade leende
tavlorna. Hon fann dem äckliga utan att förstå
varför.
Stellan tassade efter helme. Hans ögon hade fått
ett bedjande uttryck.
-Du köper väl snart något av mig? föreslog
han ödmjukt.
I detsamma sade Frideborg adjö.
Stellan vände sig inte ens om, men Betty nic
Bröl#olJ /#;i Ekered 161
.
kade vänligt åt henne. Hon tyckte synd om
henne.
- Kanske jag köper nagot längre fram, svarade
hon törstrött pa Stellans vädjan.
Och Stellan svalde langsamt en argsint suck
som höll på att bana sig väg från hans snala
hjärta. Folk avvisade honom gärna med ett #kan-
ske# och ett #längrc fram.. Han var alltför van
vid det och började bli trött på det.
När Frideborg kom ut på gatorna, hade skym-
ningen redan börjat falla, Hon hade ulte märkt det
uppe i Stellans atelje. Där hade det ännu varit
full dager.
Tämligen liten och späd och en smu]a framåtböjd
sprang hon mellan de höga husen. Hon tyckte det
var kallt efter värmen uppe i ateljen. Hon borrade
ner hakan i den nötta pälskragen. En snyftning
undslapp henne. Snart skulle hon aterse Bernard.
Hon förstod nog att han skulle vara hård mot
henne. Kanske skulle han åter ge henne en gammal
solkig hundralapp, som hon m#ste tacksamt ta
emot.
Nu var hon strax framme. Vinden fattade tag
i henne, då hon vände om ett hörn. Hon rusade
fram mot den utan att se upp orh stötte i nästa
ögonblick samman med en smärt officer som kom
ut från en port Hon stammade fram ett #Förlåt-
och såg upp. Da lade hon handen över munnen för
att inte skrika till. Det var Bernard sjalv. Han
såg häpen ned på henne. t)ver handen som hon
höll över sina läppar blickade hennes dunkla rå-
djursögon upp på honom. Det var en ganska obe-
#glig sensation för honom att känna igen hem#e.
-Frideborg, sade han. #r du här7
Hon nickade. Hennes ögon fylldes langsamt med
t#rar.
Ibland hade han tänkt på henne. Alltid när han
mindes Stanny trädde denna flicka från midsom-
rnaraftonens latta rus fram. Han hade väl egent-
ligen mest tagit henne för att glömma Stanny, och
nq var det förfärligt att han e; kunde minnas sin
syster utan att samtidigt blixtsnabbt se den dumma
vackra Frideborg för sig och höra hennes retsamt
obegripliga skratt. Han hade ibland undrat, om
Stanny anat hans förhållande till Frideborg. Hade
bon det, kanske vetslcapen om detta hans äventyr
Mdragit till att hon tagit sitt liv. Sista gången han
promenerat med Stanny i skogen dar nere, hade ju
Frideborg ställt sig i deras väg. Han hade måst
gå med Frideborg och Iyssna till vad hon hade att
Säga, radd att hon eljes skulle roja deras hemlighet
för Stanny. Och när han kommit tillbaka, hade
Stanny sett pa honom med en mörkt spörjande
blick och han själv hade icke kunnat finna på annat
an att mumla något idiotiskt om att Frideborg
tycktes ha drömt att han kysst henne. Och Stanny
hade rusat sin väg, rusat rätt in i död och skumhet
för att aldrig mer återvända till hans famn.
Något av allt detta trängde sig nu ater på honom,
då han fann sig ansikte mot ansikte med Fride-
borg. Han kunde inte behärska sig. Han makade
164 Frökna#na #on Pahlcn
hem#e ovänligt åt sidan och gick raskt förbi henne.
Detta hade inte Frideborg väntat-hon hade väl
trott att han åtminstone skulle tala till hemle. Hon
visste ju inte att hon vackt till liv hans svidande
längtan efter Stamly, och hon kunde ju inte se att
Stannys skugga gick snabbt och smygande i hans
fotspår.
Hon tvekade ett ögonblick. Så skyndade hon
efter honom. Han hörde henne komma bakom sig
och bet sig bart i läppen. Så förstod han att han
måste bli av med henne, innan han nådde fram till
kasernen. Det kunde ge anledning till prat oeh
skvaller, om han komme dragande med en flicka av
så otvetydigt enkel samhällsställning. Bara hennes
hatt som han nu erinrade sig, en eldröd, skrikig
hatt, kullde ju bringa en från sina sinnen.
- Vad är det egentligen du vill? frågade han
och stannade.
Hon Iyfte handen för att rätta till hatten, men så
var det som om nagot fallit henne in och hon
sträckte mjokt fram båda händerna mot honom,
smn om hon velat räcka honom något.
-Jag bär ju på ditt barn, sade hon.
Då stramade det i hans ansikte. Hon hade JU
sagt honom det i somras. Men man kunde inte se
hennes tillstand på henne, än atminstone. Kanske
I jög hon för resten. Det var så med Frideborg
att man aldrig var säker pa om hon talade
salming.
(#ch minnet av midsommaraftonen nere på Osa
: gled långsamt in mellan de två, som stodo där med
bleka ansikten och fröso mitt emot varandra på
l#atan. Och med ens var det så ofattligt för dem
bada att de en gång varit så fmktansvärt intima.
Deras kroppar hade sökt varandra. De hade
smält samman med midsommaraftonens skimmer
omkring sig och dansmelodier ringande i sina öron.
Och nu var det höst, och nu mognade långsamt den
skörd de satt i ett ögonblicks yra. Bernard såg
spänt pa benne som om han i hennes ansikte letat
efter vad han i den stunden kunde ha så hett åtrått.
Han erinrade sig att hennes röda mun varit för
mjuk. Den hade berett honom missräkning. Den
hade känts nästan motbjudande mjuk och så alltför
villig. Så olika hans syster Stannys mun som varit
frisk som ett äpple att bita i I Han kunde inte
: fatta vad han så brälmande astundat hos denna
flicka. Han hade samma förnimmelse som om han
sökt upp en gammal favorithäst från fjolåret och
funnit den plötsligen helt obrukbar.
Långsamt började han ater gå framåt. hfen hon
var strax vid hans sida. Hon visste inte alls hur
hon skulle finna ord för att beveka honom. Hans
blankskinnsstövlar knarrade på ett sätt som bon
förr skulle ha beundrat, men som hon nu fann
otrevligt och högfärdigt. Hon frös också sa alltför
mycket i sin tunna kappa. Hon hade inte haft råd
att köpa någon vinterkappa. Villrådig gnuggade
hon handerna mot varandra. Han hörde ljudet och
även det retade honom. Det var som om det ytter
164 Fräknarna van Pahl#n
hem#e ovänligt åt sidall och gick raskt förbi henne.
Detta hade inte Frideborg väntat-hon hade väl
trott att han atminstone skulle tala till hemle. Hon
visste ju inte att hon vackt till liv hans svidande
längtan efter Stanny, och hon kunde ju inte se att
Stannys skugga gick snabbt och smygaDde i hans
f otspår .
Hon tvekade ett ögonblick. Sa skyndade hon
efter honom. Han hörde henne komma bakom sig
och bet sig hårt i läppen. Så förstod han att han
måste bli av med henne, innan han nådde fram till
kasernen. Det kunde ge anledning till prat och
skvaller, om han komme dragande med en flicka av
så otvetydigt enkel samhällsställning. Bara hennes
hatt som han nu erinrade sig, en eldröd, skrikig
hatt, kunde ju bringa en från sina sinnen.
-Vad är det egentligen du vill? frågade han
och stannade.
Hon Iyfte handen för att rätta till hatten, men så
var det SOIll om nagot fallit henne in och hon
sträckte mjukt fram bada händerna mot honom,
som om hon velat räcka honom något.
-Jag bär ju pa ditt barn, sade hon.
Då stramade det i hans ansikte. Hon hade ju
sagt honom det i somras. Men man kunde inte se
hennes tillstånd på henne, än åtminstone. Kanske
Ijög hon för resten. Det var så med Frideborg
att man aldrig var sälcer på om hon talade
sanning.
Och minnet av midsommaraftonen nere på #sa
t#ed långsamt in mellan de två, som stodo där med
bleka ansikten och fröso mitt emot varandra på
gatan. Och med ens var det sa ofattligt för dem
bada att de en gång varit så fruktansvärt intima.
Deras kroppar hade sökt varandra. De hade
; smalt samman med midsommaraftonens skimmer
omkring sig och dansmelodier ringande i sina öron
Och nu var det höst, och nu mognade langsamt den
skord de sått i ett ögonblicks yra. Bernard sag
spänt pa henne som om han i hennes ansikte letat
efter vad han i den stunden kunde ha sa hett åtratt.
Han erinrade sig att hennes röda mun varit för
mjuk. Den hade berett bonom missräkning. Den
hade känts nästan motbjudande mjuk och så alltför
villig. Så olika hans syster Stannys mun som varit
frisk som ett äpple att bita i I Han kunde inte
fatta vad han så brälmallde astundat hos denna
flicka. Han hade samma förnimmelse som om han
sökt upp en gammal favorithäst fran fjolåret och
funnit den plötsligen helt obrukbar.
Långsamt började han åter gå framåt. Men hon
var strax vid hans sida. Hon visste inte alls hur
hon skulle finna ord för att beveka honom. Hans
blankskinnsstövlar knarrade pa ett sätt som hon
förr skulle ha beundrat, men som hon nu fann
otrevligt och högfärdigt. Hon frös också så alltför
mycket i sin tunna kappa. Hon hade inte haft rad
att köpa någon vinterkappa. Villrådig gnuggade
hon händerna mot varandra. Han hörde ljudet och
även det retade honom. Det var som om det ytter
ligare betonat, bevekande velat mlderstryka bennes
f attigdom .
Nu hade de kommit upp till Sturegatan. Bilar
rasslade förbi dem, En spårvagnsklocka pinglade
ursinnigt. Bernard mötte en bekant som hälsade pa
honom. Han tyckte att den mötande såg förvanad
och misstänksam ut. Då grep han häftigt Fride
borg i armen och drog henne in i en port. Han
ville inte utsätta sig för att möta flera av sina
bekanta i detta sällskap.
De befunno sig nu inne i en mörk förstuga, men
Bernard ryckte med ens till. Hela förstugan gen-
ljöd plötsligt av sång, som strömmade ut från en
dörr bakom honom Från en springa i dörren föll
ett svagt ljussken.
-Vad är det här för något? frågade Bernard
och höll pa att svära till.
Frideborg fnittrade lågt.
-Det är inte nagot daligt ställe alls, det här, det
är ett frikyrkokapell, sade hon. Jag vet det för att
friherrinnan von Pahlen brukade ga hit sista tiden
jag var hos kansliradets. Det är en grevinna Carola
Sauss som har skänkt det här kapellet till en för-
samling av troende bröder och systrar. Så det är
ett fint och bra ställe. Det kallas för Jeriko-
kapellet.
-Låt oss ga, stönade Bernard.
Han tog sig över pannan. Den var fuktig av
svett.
-Jag fryser, sade Frideborg bestämt. Här är
det åtminstone varmt. Kapellet med alla männi-
skorna värmer. Känner du inte det? Vill du intc
följa med in, så kan jag kanske göra dig bekant
med grevinnan, om hon är där i dag?
Bernard hoppade till. Han var obehagligt be
: rord redan av att hon sade du till honom. Men
han tänkte ater att det kanske var mycket bättre att
de gjorde upp sitt mellanhavande här i halvdunklet
än pa gatan. Det stod ett par stolar ute i förstugan.
Kanske någon glömt att flytta in dem
-Prata nu inga dumheter. Men vi kunde väl
sätta oss här ett tag, sade han trött.
Frideborg kröp tätt intill honom i mörkret.
-Du förstar väl att jag maste fa hjälp med
barnet, sade hon med en bedjande, längtansfull röst
som om hon tiggt honom om en kyss.
-Hur mycket begär du för ögonblicket? fra-
gade Bernard.
: Och han tyckte att församlingen därinne med
tusen tungor upprepade: #Lön, lön, vilken lönl#
Men det var om himlen de därinne sjöngo.
Frideborg blev plötsligt utom sig över hans
kalla fraga. Hon sag för sig de sedlar han skulle
sticka till henne, ocb bon teg. Han kände sig be-
svärad av hennes tystnad. Inte kunde bon väl
vänta beller att han skulle underhålla nagon fort
satt förbindelse med henne bara för att han haft
henne en enda gang. Det var väl illa nog att hon
blivit med barn-om det nu verkligen var sant.
För en tid sedan hade han i .societeten träffat en
ganska trevlig högadlig ung flicka, hlte sa rik,
men med inflytelserika släktförbindelser, och han
hade börjat fundera på att göra ett förstklassigt
giftermal. Han var nästan säker pa att den hög-
adliga unga damen inte skulle säga nej. Det hade
ingenting med hans känsla för Stanny att göra.
Ingen kunde ersätta henne. Men detta giftermal
skulle kanske stärka hans ställning och hans be-
fordringsutsikter. Nu hörde han Frideborg med
lag röst gnola med i sången.
-Tyst, sade han häftigt. Det där låter så slam-
sigt. Någon kan komma.
Då förde bon åter förskräckt handen mot mun-
nen som när hon stött emot honom ute på gatan.
-Jag tankte inte på att jag sjöng, viskade
hon förläget. i#r det opassande här?
-Minns du midsommaraftonen? sade hon
därpå.
Bernard ryckte otåligt på axlarna.
- Jag drömmer ibland om vad vi gjorde da,
fortsatte hon oförtrutet. Jag drömmer att jag är
i dina armar. Det var sa skönt med dig.
Men hennes ord väckte endast till liv minnet av
Stanny. Stanny i riddräkt! Stanny som med hatten
och piskan i handen steg in i biblioteket! Stanny
som med knäet tätt mot hans så Iydigt drack ur
sitt vin, därför att han givit henne glaset!
- Du plagar mig, sade han ursinnig och reste
sig.
Men hon drog honom ivrigt i rockärmen, så
s?öllo,# l#å Ekered log
att han åter måste sätta sig. Nu talade en salvelse-
full röst darinne. Han kunde inte höra orden. Det
var vål en predikant som svamlade sirap eller sva-
vel om evigheten. Vad ville Frideborg? Ville hon
börja på nytt? Skulle hon inte bli nojd, förrän han
kysste henne? Han kände det som om han blivit in-
fångad i denna skumma forstuga utanfor kapellet.
Han blev rädd sa att han frös vid tanken pa att
en svartklädd prästman plotsligt skulle träda ut
och fråga om de väntade på att bli vigda. Fast
det här var ju ett frikyrkokapell.
Då började Frideborg berätta om sig sjalv. Hon
talade om att hon fatt sluta sin plats hos kansli
rådets och att hon nu arbetade som nakenmodell
åt Stellan von Pahlen.
- Står du n odell? fragade Bemard forvånad.
I det tillstånd som du sager att du är i?
-Det märks inte det minsta pa mig, kan du
tänka dig, sade Frideborg självupptaget och lade
huvudet på sned. Jag undrar sannerligen själv
ibland var barnet gömmer sig.
Då vredgades han därför att hon talade så egen-
kärt och lättsinnigt om detta nya liv som väl ändå
hade något av hans eget blod i sig. Men vad skulle
han göra? Vad skulle han göra med henne? Hans
tankar trevade sig fram. Så tyckte han med ens
att en port öppnades för honom. Stellan! Han
mindes honom förträffligt fran sommaren på #sa.
Porten oppnade sig vidare. Kanske Stellan skulle
komma honom till hjälp? Den där unge mannen
som såg ut 5011- om han kunde göra vad som helst
för en tillräcklig summa pengar.
-Han är väl närgången mot dig, den där glo-
pen Stellan? hörde Bernard sig själv fraga.
-Nej, hur kan du tänka dig att jag skulle till
låta? Förresten tror jag inte han är någon riktig
man, svarade Frideborg och smålog underfundigt
i mörkret.
Bernards tankar arbetade. Den här flickan skulle
komma att bli efterhängsen. Vem vet vad hon
kunde ställa till för trassel för honom? Åven om
han betalade henne aldrig så mycket, skulle hon
kanske ständigt vara efter honom. Hon kunde till
och med skvallra för hans mor, och sedan skulle
bånfulla ord. Nu stod han ju nästan i begrepp att
förlova sig, och Frideborg skulle säkert ej tveka
att skandalisera honom för hans blivande brud.
Hans fästmö kanske inte skulle vilja ha en man med
så färska och så enkla historier. Frideborg skulle
ju ocksa lätt kunna göra honom löjlig. Hon var
ingenting för en militär att ha haft till älskarinna
-hon var alltför besynnerlig, ja verkligen alltför
pittoresk. Just pittoresk-i en genre för artister,
malare, just nagot om inte för en Stellan så för
någon stor penselns mästare. Men ban, Bernard,
var absolut tvungen att göra sig av med henne.
Frideborg anade inte hans tankar. I hennes lilla
bjärna brann en fantastisk ide. Kanskel Kanske
ända Bernard ville gifta sig med hennel Hela sitt
liv hade hon drömt om att bli gift med en man smn
stod högt över henne på samhällets trappstege. Så-
dant hände ibland fattiga och enkla flickor. Och
Frideborg bade ju sitt vackra och ovanliga ansikte.
Hon var stolt över sitt utseende.
Frideborg kände inte till något annat sätt att
beveka en man än att väcka hans atra. Plötsligt
när hon stack handen i sin fieka fann bon att där
ag en tändsticksask.
Stellan hade inte något elektriskt ljus i sina
trappor, och där var en lang vindskorridor som
man skulle igenom. Därför brukade hon Iysa sig
med tändstickor. Hon var även så förskräckligt
mörkrädd. Nu stämde man upp en sång därinne.
Tonerna smögo sig ut i halvdunklet till dem.
Sången fyllde med ett triumferande ljud hela för-
stugan.
Frideborg kände sig Iycklig över sången I ett
feberaktigt begär att visa sin skönhet för Bernard
strök hon eld på en tändsticka.
- Se pa mig atminstone, viskade hon. Då p8
midsommaraftonen sade du att jag var vacker.
Bernard spratt till och såg häpen pa henne. I
det fladdrande skenet från tändstickan som hon
höll upp mot sitt ansikte Iyste hennes hud elfenbens-
vit. Det var mörka skuggor under stjärnögonen,
också munnen dolde sig i en mörk skugga. Han
sade sig förbittrat att han glömt hur vacker hon
var.
Stickan brann långsamt ut. När den nådde hen-
nes hand, kastade hon den med en liten suck och
tände en ny.
Ljuset belyste nu hela hennes ansikte. Det var
något fantastiskt overkligt med detta flickansikte
som med ens blommade upp i mörkret vid hans
sida i den kalla förstugan. Han såg inte längre den
smaklösa och skrikande röda hatten. Håret föll i
en mjuk våg ned mot de fina ögonbrynen. Inne i
ögonen brann det. Munnen svällde röd, bet av
längtan efter att bli kysst. Nu slocknade tand-
stickan, och en ny blossade upp med ett litet fra-
sande ljud. Nu försvann det skimrande ansiktet,
och han kände hennes våta läppar langsamt tryckas
mot hans.
-Lilla syster, mumlade han yr i huvudet av
denna lek med hans sinnen. Lilla syster.
Hon hörde honom inte. Det var bilden av
Stanny som motstandslost lagt orden #lilla syster,
lilla syster. på hans tunga. Och minnet av hans för-
hållande med systern gjorde honom galen av
skräck. Kanske var det då meningen att han på
allvar skulle göra nagot för den här tösen som sa
löjligt lekte med sina tändstickor? Han måste få
ro att tänka. Med ett stönande släppte han hennes
mun och sprang upp så hastigt att han välte ikull
stolen. Det skramlade till mot stengolvet, ekot
väcktes upp i alla hörn av huset, men dog bort
igen, och sången från den hänförda troende för-
samlingen slog åter i vågor mot hans öron.
Han störtade på dörren. Han grep om det kalla
13röllo# # El:errd 173
dörrvredet, som om det varit en hjälpande hand
som i sista stunden ville draga upp honom ur en
brusande flod.
- Jag skall låta höra av mig med det snaraste,
sade ban.
Sa var han ute pa gatan. Porten slog med en
duns igen efter honom.
Frideborg gick inte. Hon satt kvar med hop-
sjunken kropp. Tändsticksasken föll i golvet, men
hon brydde sig inte om den längre.
. När dörren in till kapellet oppnades och åhörar
skaran strömmade ut, drog hon sig längre in i
förstugan Hon stod där stödd mot väggen och
med slutna ögon, som mn hon somnat. Hon såg
inte Josef Wahlbom som kom sist, förande grevin
nan Sauss vid sin arm ut till en väntande vagn.
Men Där grevinnan tagit farväl av predikanten,
fick denne syn på flickan i ljuset från den öppnade
dörren till kapellet.
Josefs rödblommiga ansikte med de skinande
runda ögonen och den blonda kransen av skägg
kring kinderna antog ett förbluffat uttryck.
- Vad gör ni bär, mitt barn? sade han i en bes
viskning.
Frideborg slog upp ögonen. Hon såg dröm
mande pa Josef Wahlbom och sträckte instinktivt
ut handen. Då tog han den strax i sin stora varma.
Nyss hade han haft en härlig stund därinne. Han
hade talat om vägen som för arma själar fram
till Guds tron - Guds så bländande oskuldsvita
tron Grevinnan Sauss hade ocksa tackat honom
innerligare än vanligt, Hennes bleka sorgsna ogon
hade fått en gladare blick. Josef Wahlbom var icke
okänslig för tacksamhet från ett sldant hall. over
alla de gamla saren i hans egen själ hade nu
bretts en mild och valgörande balsam, och hans
fromma, andäktiga sinne ville floda over av sin
honung.
-#r det ett av Herrens sma förvillade lamm
som icke hittat in i fållan? sade han lent.
Men då lade Frideborg huvudet på sned och
fnittrade lågt. Hon kände väl igen Wahlbom, hon
hade öppnat för honom en gang han bugande och
krumbuktande varit uppe och gjort visit hos fri-
herrinnan Lilian - hos kansliradet Peter von
Pahlens.
Josef Wahlbom blev inte stött. Ingenting kan
kranka en man, som är stadd i Guds ärenden.
- Ni skulle varit med oss darinne nyss, vilse-
gangna syster, sade han glatt. Gud var hos oss,
Han kommer till alla som ha ett rent hjarta.
Frideborg blev slagen av hans ord. Ett rent
hjärta! Och här så nära Gud hade hon suttit och
strukit eld på tandstickor för att visa sin skönhet
for ett världens barn, en löjtnant.
Hon erinrade sig ett par ord hon brukade saga
vid sadana här tillfällen på frälsningsarmen. De
stego nu osökt upp till hennes röda läppar. Hon
var sa lätt p#verkad av andra.
- Bed för en ångrande synderska, goda pastorn,
Bröllop på El#er#d I75
sade hon och Iyfte ctt par mörka ögon mot Josef
Wahlbom.
Han såg på henne forskande. Vad ville hon att
han skulle bedja om? Hennes röda hatt stack honom
i ögonen som ett förförelsens redskap.
-Jag skall bedja att du ej måtte bola härefter,
sade han hart.
Men nu blev Frideborg ond över det förfärliga
ordet som hon kanske aldrig hade hört, men vars
innebord hon genast förstod. Det var som om den
där mannen med all sin gudaktighet okynnigt dra-
git av henne linnet. Strax ville hon försäkra
honom att hon aldrig, aldrig hade rbolatrl Men då
hon icke förmådde det vred hon sin hand ur hans
och flydde. Hennes klaekar smällde mot stengolvet,
då hon sprang ut genom porten. Josef såg ömkan-
de efter henne. Hans fot stötte emot tändsticks
asken, och han böjde sig mödosamt ned och tog
upp den. Då fick han se stolarna. Den ena låg
på golvet med ena benet mot den andra. Han Iyfte
mumlande upp den fallna stolen. Nu stodo de två
stolarna som ett älskande par bredvid varandra.
Josef Wahlbom strök betänksamt över dem. De
voro ännu som varma efter människokroppar. KaD-
ske den där lättsinniga unga flickan suttit bär i
mörkret tätt invid kapelkts dörr och i köttsliga
begär tryckt sig mot någon ung man. Kanske de
rent av förlustat sig med varandra. Ja, törhända
de syndat så nära den himmelska källan, frälsarens
egen källa, röd av hans blod. Josef suckade djupt.
Men en stingande avundsjuka ville som en tjuv lista
sig över honom och kom honom att ga in till port-
vaktsfrun och allvarligt tillhalla henne att under
gudstjänsterna vaka över att inga smögo sig in
och hade nagot ofog för sig inne i den skumma
förstugan,
-Finner ni några i färd med sadant, så driv
dem icke ut, men säg till dem med vänliga ord att
avbryta sitt förehavande och att i stället stiga in
och fröjda sina hjärtan med Herrans heliga ord,
sade Josef, under det han kande sina kinder blossa
vid tanken på vad som kanske alldeles nyss fore-
hafts av den vackra syndiga, vars kropp han anm
vädrade inne i dunklet.
Så gick han tillbaka in i bönsalen. När han
satte sig vid orgeln för att ga igenom en andlig
sång, hade han ännu en vällustig förnimmelse av
att den vackla flickan med den roda hatten sag på
honom igen med de dar syndfulla ögonen. Och han
trummade häftigt med knubbiga fingrar mot tan-
genterna, som om ban velat piska bort den starka
upphetsning, vari hennes lena hud hade försatt
hans sinnen.
Betty försökte suckande sätta sig till rätta i en
av stolarna i Lilians herrgardseleganta salong i
guld och vitt. Det hade varit en obehaglig frukost.
Lilian hade pa sitt skarpa sätt förebratt Stellan
att han tagit Frideborg till modell. Och Stellan
hade hållit på att välta omkull sin kaffekopp,
medan han ivrigt svarat och gestikulerat till dess
han slutligen rusat på dörren under ett hysteriskt
Imäggande skratt. Peter hade generad och sorgsen
matt Bettys blick. Sedan hade han ocksa gått,
följd av Paula. Betty hade med ett stygn i hjärtat
lagt märke till att Peter sag åldrad ut.
Vi bli gamla, tänkte Betty bedrövad, där hon
fdrgäves bemödade sig att finna nagot stöd mot
en av de förgyllda salongsstolarna.
Varje dag besökte hon Bess på kliniken. Med
Bess var det ingen fara, och hon skulle nu snart
vara återställd. Men Bettys ansikte var alltjämt
tärt och hade ett uttryck som om hon blivit gäckad,
skamligt bedragen. Sven hade Betty inte sett myc-
ket av. Han var ständigt sysselsatt, och när han
kysste sin mor var det pa ett förstrött och brad
1# v. ICr# s#i#r# Xll
skande vis, som om han hade huvudet fullt av
annat. Ja, Stockholmsresan var en besvikelse för
Betty. Hon ämnade snart fara tillbaka till Ekered.
Hon tog tankfullt upp en tidskrift från bordet.
Så tittade hon häpen på den och maste småle. Hon
hade i sina händer fatt ett litet religiöst vecko
blad som hette Jerikobasunen. Det var fyra små
sidor fyllda av förnumstiga förmaningar och
svulstig salvelse. Hon visste inte varför, men
medan hon bladdrade i den lilla illa tryckta tid-
skriften fick hon ett intryck av en uppblast groda
som försiktigt kväkande i varje öra börjat taga
även detta hem i besittning. Var det så? Var det
möjligt att det här lilla korkade bladet stod i direkt
samband med orsaken till hennes svägerska Lilians
förändring ?
Ty Lilian hade verkligen blivit märkbart för-
ändrad. Hon blandade ofta och alldeles omotiverat
in ord och citat ur evangelierna när hon talade,
och en afton när Betty gläntade pa bennes dörr
för att säga godnatt hade hon fangat en glimt av
Lilian som lang och mager i sitt vita nattlinne
legat pa knä framför sängen försänkt i ett till
stånd som väl skulle föreställa bönens. Nu mindes
Betty också att Paula på sitt nedstämda sätt be
rättat något om att hennes mor börjat deltaga i
några möten som en liten pietistiskt sinnad menig-
het anordnade i nagonting som kallades Jeriko
kapellet. Betty hade alldeles glömt bort detta, men
med #Jerikobasunen# pa sitt knä erinrade hon sig
det nu. Höll Lilian på att bli ,andligt väckt. ?
Betty hade av Petra hört historien om hur Alexan-
dra Vind-Frijs lämnat Lilian i somras, driven till
raseri på grund av att Stellan gjort en elak teck-
ning av henne. Kanske var det i saknaden efter
den ljuva Alexandra, som Lilian nu tillgripit
religionens surrogat. Peter var tydligen för alltid
ur räkningen.
Betty såg hastigt upp vid ljudet av en dörr som
oppnades. En ung flicka stod på tröskeln. Med
ett hastigt #förlat# tänkte hon åter stänga dörren,
då hennes ögon mötte Bettys. Då gav hon till ett
litet utrop av förtjusning och steg utan vidare in
i rummet. Det var Agda Wising. Betty kände
strax igen henne. Hon reste sig och omfamnade
henne ivrigt.
-Sa roligt att se dig igen, Agda. Det var
lange sedan, ropade Betty glatt.
-Jag kom hit för att hämta ett par saker som
Frideborg som tjänade här glömt kvar. Och när
jag så skulle gå, tog jag fel dörr, sökte Agda för-
klara.
-Frideborg har jag träffat, en trevlig flicka,
hon var pa nagot konstigt sätt lik dig och ända
d olik, sade Betty och såg på henne. Hon mindes
den gången hon skickat bort sin son Sven, därför
att han blivit förälskad i denna underbara Agda.
När Betty nu betraktade den sällsamt vackra flic-
kan tänkte hon med en liten suck, att hon den
gången varit oförstandig. Den här skogsfriska
mlga varelsen, ändå sa nästan sötaktigt sydländskt
Ijuv, så blomlikt utslagen och mogen, skulle säkert
aldrig få något missfall, som hennes sonhustru
Bess. .
Betty frågade hemle om vad hon nu hade för
sig. Hon fick en känsla av att hon borde ha haft
ett visst ansvar för Agda, och sa hade hon i stället
nästan glömt henne. Agda maste strax gå, hon
skulle till sin kostymatelje, men hon fick lova Betty
att med det snaraste söka upp henne.
När hon avlägsnat sig, sjönk Betty åter ned i
stolen. Ett litet Iyckligt leende dröjde på hennes
läppar. Fastän den ljuva Agda ännu var ung till
åren, hade hennes asyn erinrat Betty om den här
liga för länge sedan försvunna tid då barnen ei
ännu voro vuxna och då Hans med drömmande
blick strövade omkring på Ekereds ägor.
Då öppnades dörren igen. Betty vände muntert
sitt huvud ditat, hon trodde det var Agda, som
kom tillbaka, men nu trängde sig en storväxt
gestalt i svart langrock in genom dörren.
Betty kände sig helt förvirrad. Hon betraktade
mannen som med små bugningar och förlägna le
enden och skrapningar med foten kom emot benne.
-Känner inte fru godsägarinnan igen mig?
sade han och stannade framför henne. Det är ju
Josef Wahlbom. Jag hade den äran att vara in
bjuden att spisa bos herrskapet på Ekered för ett
par är sedan. Det var under den middagen herr
FodsäFaren blev så hastigt sjuk.
Och dä sag Betty plötsligt hela scenen vid mid-
dagsbordet på Ekered framför sig: den rödblom-
mige predikanten, som raskt slukat hennes mat,
Hans som med blekt ansikte givit till ett rop av
smärta och gripit om sin arm, den magra Adele
Holmström, som fått rödvin pa sin vita spök-
klänning. Hon tvingade sig till att säga:
-Jag kände verkligen först inte igen pastor
Wahlbom. Har inte pastorn lagt ut litet?
-Herren livnär ju sina små, sade da Josef
fryntligt och befriade sina händer från nagra små
böcker i svarta pärmar som han burit med sig.
Han staplade upp dem på salongsbordet och
sköt samtidigt med ett uttryck av helig fasa m#dan
en liten herdimla av Meissenporslin som graci.ist
visade sina vackra ben.
Bettys goda Iynne som fått en liten törn vid
asynen av predikantcn, återkom fort, då hon såg
honom röra vid porslinsfiguren.
-Tycker inte pastorn om vackra konstsaker?
sade Betty och satte åter den lilla figuren på sin
plats.
Men Josef Wahlbom låtsades ej se den mera,
utan mumlade endast nägot obcgripligt, kanske
om att #dem renom är allting rent#. Det var myc-
ket han fick försöka att blmlda för nu sedan han
genom sitt samarbete med grevinnan Carola Sauss
blivit införd i många kända societetssalonger.
Hos grevinnan Sauss funnos Gudilov inga fres
telser för öga och sinnen, som kunde locka en bort
fran Herrens ljuvliga stigar, försåvitt icke sonen
greve Gusten nyss förut avlagt besök och rakat
glömma kvar något album med anstötliga nakna
balettbilder som han måst skaffa sig för sina stu-
dier. Men flera av de nya själar pastorn pa sista
tiden vunnit hade ännu icke Iyckats helt frigöra
sig fran världens slagg och smuts.
-Hur kommer det sig att pastorn är här? fra
gade Betty nyfiket. Hon önskade inom sig att
Peter varit där och sett hur illa predikanten pas-
sade i hans fordom glada våning. Men Peter var
för foglig, han skulle säkert ej vagat köra bort
honom.
Vid Bettys fraga blev Josef Wahlboms ansikte
ännu rödare än förut. Han såg verkligen en smula
brydd ut.
-Det är min uppgift att driva själar in i Guds
fålla på den himmelska ängen, sade han, och jag
har därvid även kommit att söka upp friherrinnan
Lilian. Utan blygsel vill jag tillstå att jag så
mycket lättare erhöll tillträde till fru kansliradin-
nans hus som jag kunde aberopa mig på att jag
kände nådig godsägarinnan och ätit vid godsäga-
rinnans bord.
-Jasa, sade Betty road.
#ven de frälsta måste tydligen ha introduktioner
och förstodo nyttan av goda sociala förbindelser.
-Jag ser att fru von Pahlen studerar Jeriko
basunen. Det är grevinnan af Sauss som bekostar
denna fromma tidnings utgivande, sade Josef
Brö#o# l#å Eker#d
Wahlbom blitt. Hon hugnar oss och bespisar oss
rikligen med sina överflödande håvor, I själva
verket bär fru grevinnan oss alla pa sina händer,
hur magra och kraftlösa de än kunna förefalla.
Också jag har numera min verksamhet förlagd till
Jerikokapellet där vi samlas flera ganger i veckan
till Guds ords betraktande. #ven denna verksam
het uppehålles nästan enbart genom frikostigt eko-
: nomiskt stöd av fru grevinnan. Hon har haft
många sorger, jag kan ej berätta av vilken art,
I men Gud har tagit alla hennes bekymmer och
vedermödor på sig. Underbart haver Herren
hulpit.
- Jag har hört talas om grevinnan Carola, sade
Betty, avbrytande hans berättelse.
Och Betty mindes från Hans' begravning en
förskräcklig typ, som sett ganska gammal ocb
härjad ut fastän han skulle vara helt ung, bara
en trettio ar, och som man sagt var grevinnans
son, greve Gusten Värnamo af Sauss.
- Jag kommer idag med ett dyrbart budskap
till var goda fru Lilian, sade Josef Wahlbom utan
att bry sig om Bettys korta sätt. Jag har av Her
ren blivit korad att med varandra försona två
Guds barn som ovänskap skilt uppa vägen, näm
ligen friherrinnan Lilian von Pahlen och fröken
Alexandra Vind Frijs, som i dag genom Herrens
nåd åter skall infinna sig i detta signade hus.
-Kors dål sade Betty nytert. Skall den gamla
harpan komma hit igen? Då skall ni fa se att
184 Fröknarna von Pahlen
Lilian snart kommer att överge både er ocb
kapellet.
Josef gav henne en förebrående bl;ck, men sam-
tidigt log han litet ursäktande, som om han åt-
minstone if raga om fröken Alexandra Vind Frijs
yttre skapelse i hemlighet haft samma åsikt som
Betty, under det han dock ogillade hennes tvivel
på en valsignelserik utgang av hans mission.
Det var nu under krigets första manader kanske
flera damer än någonsin ur de finaste kretsarna
som sökte sig till Jerikokapellet, där pastor Josef
Wahlbom predikade och ledde väckelsemöten. Den
ena efter den andra tittade in pa bönestunderna och
rekommenderade sedan kapellet till någon väninna,
precis som man rekommenderade ett nytt kondi-
tori eller en bod dar det såldes spetsar förmånligt
och billigt. Pa det sättet var det Alexandra Vind-
Frijs borjat bevista sammankomsterna i kapellet
- kanske var det också for att hon visste
att grevinnan Sauss stod bakom deras anord-
nande.
Grevuman Sauss, som numera helst skulle kallas
fru Johansson, fast ingen enda kallade henne så,
fick man vanligen icke vidare beröring med, men
desto mer med den rödblommige Josef Wahlbom.
En gang hade Alexandra, som längtade lika myc
ket efter Lilian som Lilian efter henne, förtrott
sig at Josef, och Josef hade nu i tysthet arbetat
på att sammanföra de tv!i fordom sa ömma
väninnorna.
Betty vände sig hastigt om. Dörren till salml-
gen stöttes upp som om en hard vind rusat emot
den, och in rusade Alexandra Vind-Frijs. Hon
hade gratit i trappan, och hennes näsa sken röd
och blank av tararna. En liten droppe dallrade
pa nästippen, och hon skakade förargad bort den.
-Var ar Lilian? väste hon. Jag skall träffa
henne nu, nu genast pa fläcken.
Betty hälsade pa henne, men Alexandra hade
knappt tid att räcka henne handen.
-Allt .'ir förlåtet, stönade hon och sjönk ned
på en stol.
- Vem säger fröken Vind-Frijs det till? frå-
gade Betty leende. Skulle jag mig ovetande ha
förorättat fröken Vind-Frijs?
Lilian kom in i rummet utan att veta om att
Alexandra var där. När hon fick syn på henne,
ryggade hon först tillbaka som om hon blivit rädd.
Hon hade inte sett sin Alexandra sedan i somras,
och hon hade alldeles glömt hur röd hennes näsa
brukade skina vid högtidliga tillfällen.
Alexandra såg på henne med glittrande ögon
och upprepade nu, fast inte fullt så triumferande
som nyss:
-Allt är förlåtet.
Nu inträdde Josef Wahlbom i verksamhet.
Ingenting gladde honom så, som när två gamla
vänner som båda kunde vara honom själv till gagn,
beslöto att icke lata solen gå ned över sin vrede.
Han gned händerna mot varandra som en med
frisk aptit utrustad man som mysande närmar sig
ett gott smörgåsbord,
- Det är jag som fört hit vår syster i Jesus
Alexandra Vind-Frijs, sade han med en liten bug-
ning.
Men redan sag Lilian inte ens åt honom. Betty
gick tyst ut ur rummet. Hon kände det bom om
någon gjort hemfridsbrott i den hygglige Peters
vaning. Scenen ingav henne vämjelse.
- Guds barn äro ofta alltför fjolliga, mumlade
hon för sig sjålv och stängde sa försiktigt efter
sig dörren till denna Guds barnkammare, som om
den varit locket till en sadan där trollask, varur
en ful gubbe så snart man det minsta trycker p#
sagda lock oupphörligt far upp och ner grinande
på ett djävulskt sätt.
Men Lilian viskade oavlatligen bara:
-Lilla Alexandra,
Och tararna runno strida utefter hennes kinder,
medan samma viskning pressade luften framför sig:
-Lilla Alexandra, lilla Alexandra.
Det hade varit ett värkande tomrum kring Lilian,
sedan Alexandra givit sig av. Hon hade inte haft
någon att rådf råga. Ingen att tala med ! Ingen
att gråta ut sina sma sorger hos ! Peter hade
inte varit värst vänlig. Hur kunde han förresten
ersätta Alexandra? Vem skulle kunnat det?
Plötsligt reste sig Alexandra. Hon gav predi
kanten en omärklig blick som betydde frid ocb
farväl, och han gick motvilligt sin väg. När han
Bröllop p# Ekered 187
försvunnit, voro de två väninnorna äntligen en-
samma.
- Jag har kommit tillbaka, sade Alexandra
patetiskt .
Som om hon behövt tala om detl Rummet var
redan fyllt av hennes atmosfär som hade en stank
som av en unken katta. Hennes kappa lag över en
stol. Av handskarna, som hon liksom i yrsel dra-
git av sig, doldes åter helt den graciösa Meissen-
figuren, som Josef Wahlbom förgäves sökt gömma.
Men Lilian inandades lukten av Alexandras
kläder, som om hon njutit av dem. Blundande av
sällhet, gick hon trippande som en docka rätt i
Alexandras famn.
Alexandra smekte henne över kinderna och mum
lade ord som Lilian inte hört på tre månader. Hon
ryste av välbehag vid smekningarna. Hennes
ansikte var blekt av rörelse.
Sa funno de tva såta väninnorna, bada pa sitt
sätt lika hjälplösa och ensamma, varandra igen.
De sutto på nytt viskande om sina tusen små fut-
tiga och fattiga upplevelser ända till middags-
tiden. Då kom Peter. Intet ont anande hade han
sprungit uppför trapporna, hungrig på sin mid-
dag, #nnu hade han en obehaglig känsla i mag-
gropen efter den tråkiga frukosten, då Lilian och
Stellan grälat. Nu gnolade han sorglöst oeh hop-
pades att familjens goda Iynne atminstone i någon
man återvant.
Han slog upp dörren till salongen och stannade
188 Frökllarlla z on Pahlan
pa tröskeln. Hans blickar mulnade. Halvt dold av
skymningen syntes en grupp i soffan: två damer
sittande med armarna omkring varandra.
- Alexandra! skrek han till.
- Ja, kuttrade Lilian glatt. Kan du tänka dig,
Alexandra har kommit tillbaka!
Peter flyttade inte fötterna fran tröskeln. Hans
strupe var torr, och han slickade läpparna med
t#mgan. Det säg ett ögonb!ick ut, som om han
räckt ut tungan i en fruktansviard grimas.
- A!exandra . . . upplepade han. Har Alexandra
kommit tillbaka?
A, sa han hatade att se Li!iau i hennes armar!
-Jaså, är det i gång nu igen? mumlade han
förtvivlat,
Det var sagt både åt Lilian och A!exandra. #t
Lilian som ånyo flytt till Alexandras famn och at
Alexandra som triumferande vänt tillbaka för att
anyo taga henne ocb hans hem i I esittning.
XVII .
Det snöade litet ute. Hela dagen hade mörka
moln hängt över hustaken, och nu drevo några
vilsekomna flingor i luften, men smälte genast, så
fort de berörde gatstenarna. Löjtnant Bernard
Landborg sag med bekymrad blick upp mot en
gatlykta, som Iyste med ett dimmigt och frostbitet
sken. Hade hans tankar klarnat nu? Var han änt
ligen riktigt säker pa hur han skulle förfara med
Frideborg ?
Han var pa väg för att be Stellan von Pahlen
gifta sig med helme. Tanken hade slagit rot inom
honom. Han maste naturligtvis erbjuda Stellan en
rundlig ersättning i penningar, men han var ju rik
nog för att kunna göra det. Och han ville ordna på
bästa sätt för flickan, så han aldrig mer skulle be-
höva tänka på henne. Hon skulle komma att tacka
honom på sina bara knän. Kanske kittlade honom
också tanken med ett slags skadeglädje. Den sköna
äktkvinnliga Frideborg och den flickaktiga Stellan,
vilket par! Han skulle rent av spela rollen av deras
goda ande, men samtidigt skulle han göra Stellan
om möjligt ännu löjligare än han var och av bada
190 F#öknar#la von Pahlen
åstadkomma något riktigt vederstyggligt som man
kunde få sig ett gott skratt åt. Det skulle han också
göra för att hämnas pa livet för den döda Stanny.
Men fastän Bernard tänkt ut detta, skar honom
lika fullt det sjukliga gula skenet från gatlyktan så
i ögonen, att han måste blinka som en som blir er-
tappad med något. Han var visst trots allt inte
stark nog än.
Det var flera personer som denna afton gingo
omkring i gatlyktornas sken och kände sig besyn-
nerliga till mods. Kanske var orsaken den första
snön, kanske ocksa de dar krigslöpsedlarna som
med jubtande jättestilar just i kväll för alla skym-
ningens skumraskfigurer förkunnade särskilt ·stora
segrar.. Bell von Wenden som liksom Bernard
Landborg v8r pa väg till Kiss I#ilssons atelje vid
Blasieholmstorg halkade över en slipprig spårvägs-
skena. Förlamad av fasa, hörde hon sparvagnen
närma sig. Redan såg hon sig krossad under
hjulen, men i sista stunden vaknade hon upp och
flydde med skrackslagen min till trottoaren. Hon
föreställde sig hur det skulle varit om hon blivit
krossad. Ett liv forlorat hennes liv. Ja, Bell von
Wendens olyckliga livl Men därute krossades varje
sekund unga starka lemmar under de framvältrande
krigsvagnarna. Det var ju vad de dfir rysliga löp-
sedlarna massade om.
I ett gathorn stötte hon ihop med Judy Rosen-
rauch och Ida af Idestam som fnittrade. Också de
skulle till Kiss, som ibland fick oförklarliga och
Bröllo# rd Eker#d 191
nästan sjukligt verkande anfall av gästfrihet -
låt vara en ganska njugg gastfrihet
- Jag holl på att bli overkörd nyss, sade Bell
tonlöst.
-Men du lever ju, log Judy Rosenrauch.
Pa det svarade inte Bell. Hon kände de unga
flickorna nära sig, och färgen steg ater i hennes
ansikte. De gingo förbi en rödblommig man i
svart rock. Det var Josef Wahlbom som kom fran
sitt bönemöte, men de visste inte vem han var.
Judy fnittrade i alla fall åt honom-han såg sa
frisk och rar och levande ut.
Stellan kom ut från sin port. Han slog üpp
rockkragen och önskade innerligt att han inte tagit
Sina tunna blankskinnsskor. Frideborg hade lovat
titta upp till honom, men hon hade inte infunnit
sig, och han kände sig förargad över hennes brist
på ordhållighet. .4ndå hade han ju något av rätt
stort intresse att berätta för henne.
Bernard Landborg hade nämligen ringt upp
honom och velat stämma möte med Stellan, men
denne, som lovat sig till Kiss Nilsson pa kvallen,
hade bett Bernard komma dit i stället. Han var
ganska stolt över att fa presentera sin vän löjt-
nant Landborg för gänget. Det kanske kunde bli en
beställning ocksa far en enda gangs skull, och han
skulle nog halla ett öga på Kiss så att denne inte
snappade bort den. Men inte heller Stellan kände
sig riktigt väl till mods.
Han stannade framför en löpsedel, men brydde
19Z Fröknarna von Pahl#n
sig inte mycket om vad han läste. Vad rörde kriget
honom? Hans egen v#tld var trang och liten, men
den var alldeles tillräcklig för honom. Och nu
undrade han vad Bernard ville honom. Det måste
gälla Frideborg. Och hon, den slarviga flickan, som
inte kom! Vid tanken härpå kände sig Stellan verk-
ligt upprörd. N#, då träffade han väl henne hos
Kiss. Han svängde på sig där han gick gatan
fram. Snöfiingorna tvättade näsvist hans skära
flickansikte.
Men uppe hos Kiss fanns heller inFen Fride
borg. Greve Gusten Värnamo af Sauss halvlAg pa
schäslongen och såg dyster ut. Kiss höll på att
klä sig och hade fasligt besvär med sin krage just
när Stellan steg in genom dörren, som blivit läm
nad på glänt. Medan han tog av sig rock och hatt,
såg han hånfullt leende på Kiss som nu knäföll
framför Gusten och bad om hjälp. Greve Värnamo
Iyfte sin feta slappa hand. Med en min som om
han velat strypa den ödmjuke Kiss fäste den magni
fike greven sin unge skyddslings krage.
-Vilken vacker bild ur livet! anmärkte Stellan
och trippade in.
Greven grymtade. Men Kiss drog sig genast
åt sidan. Han stred alltjämt en ojämn strid med
Elias Vanselin om första platsen i grevens svam
piga hjärta. Detta hjärta hade blivit ytterligare
uppluckrat denna tid, vilket sammanhängde med
att greven till sin egen och allas häpnad ganska
flitigt börjat besöka Jerikokapellet.
-Det är för mammas skull, sade han ibland,
da man fragade honom.
Och han såg så hjälplös ut, när han sade
smamma, att inte ens Stellan hade lust att driva
med honom.
-Det snöar därute, sade Stellan för att för-
siika inleda en konversation.
-Nämn något nytt, sade Kiss lakoniskt.
- Pigga upp er, slöfockar, fnyste Stellan och
sträckte fram sitt glas för att få whisky i det.
Kiss hällde i litet Black and White och gick så
efter sin rock, en violett sammetsrock med snör-
makerier som på en husaruniform, vilken hängde
över en stol. Stellan mönstrade honom grinande.
Han försökte se hånfull ut, men just en sådan rock
skulle han velat ha. Sedan hans far mast lämna
igen allt vad Stellan fått av Alexandra, hade
Stellan blivit mycket kort hållen. För det mesta
hade han numera ytterligt litet pengar att röra sig
med. Och han grubblade jämt över hur han skulle
skaffa sig någon ny inkomstkälla. Nu hade ju
Alexandra kommit tillbaka, men hennes känslor för
Stellan tycktes under den tid hon ej sett honom
hunnit svalna. Inte vagade Stellan heller försöka
några närmanden av rädsla för att hans far skulle
märka det.
Han väcktes ur sina tankar av att greven reste
sie och gick över golvet fram till en karta, som
han själv spänt upp på Kiss Nilssons vägg. Det
var en karta över Europa, och med knappnålar
#? ' # Xll
markerade ereven tyskarnas frammarsch. Nu flyt-
tade han fram dem ett yar streck och såg trium-
ferande pa Kiss och Stellan.
-Mina tyska gossar äro duktiga, sade han och
strök sig om den breda fettvalken i nacken. De ha
bombarderat Reims. Trehundrasextio gamla biid-
huggeriarbeten ha blivit förstörda på radhuset eller
om det nu var katedralen. Säger och skriver tre-
hundrasextio.
-Ja, ja, sade Kiss otaligt. Trehundrasextio.
Men vad ha vi för nytta av det? Det kan vara
synd på de gamla konstverken, när vi mlga ändå
inte fa göra några nya i stället.
Greven lät sin alltid osäkra blick irra ovanför
Kiss Nilssons huvud.
- Pa konsten sätta tyskarna sina hjältemodiga
bakar, sade han med tjock röst. Fråga löjtnant
Macson. Han kan ge dig besked om vad som väger
tyngst.
Och plötsligt yttrade greven nagot han nu i flera
dagar tänkt på:
-Om vi skulle ta och fara till Berlin.
Och när han sagt det, sjönk han ater ned på otto-
manen och tände en cigarr.
Kiss som börjat knäppa guldsnörena över sitt
smala bröst höll upp sa hastigt att hans fingrar
stannade i luften i en fånig atbörd. Stellan flinade
blekt.
- Nu mitt under kriget? sade han. Vi kunde
få en kanonkula tvärs genom skallen.
Bröllo# od Ekered 195
-Tvärs genom skallen, upprepade Kiss läspan
de med uppspärrad mun. Fast dig, Stellan, skulle
det väl inte skada sa mycket.. .
Men grcven som denna tid dyrkade #die deut-
schen Buijen# log ett snett cyniskt leende at de små
svenska piltarnas tydliga feghet:
-Aldrig blir det krig inom Tysklands gränser!
Kom ihag det, sma pysar!
Han knäppte med fingrarna som om ban haft
lust att ackompanjera sina ord på något sträng
instrument.
-Man kan gott resa till Berlin i all trygghet.
Ingen kommer att sa mycket som nypa er i näsan
en gång. Vi skulle ju kunna starta någon verksam-
het där.
- O, utbrast Kiss, och hans mun blev så ko
miskt liten i detta o!
Kissnisse betraktade Stellan. Han var stoltare
än någonsin över greven. En rik herre som välvde
planer innanför sin klotrunda panna. Riktiga inter
nationella planerl Och vad mera var-som säkert
skulle kunna realisera dem! Försiktigt hörde han
sig för-
-Vad då för sorts verksamhet, söta snälla
Gusten? Säg det strax, jag blir sa rysligt nervös.
Ingenting för försvaret väl, söta du?
(#reven sade sömnigt, medan hans ögon i hemlig
het lurade pa vilket intryck hans ord skulle göra:
- Det skulle naturligtvis vara en konstnärlig
verksamhet. Jag tänker närmast pa en artistkabare.
196 Fröknorno #Jon Pohl#n
Vi skulle ge de tyska officerarna och soldaterna likt
kultiverad förströelse från höga norden, när de
komma hem på permission. På annat sätt är det ju
oss tyvärr förmenat att uttrycka vår anslutning
och sympati. Men på den här kabaren, som jag
hade tänkt kalla Värnamobaletten eller Svenska
l.ösen, skulle vi ända kunna skörda både tacksam
het och kanske till och med pengar. Elias Vanselin
slculle uppbära det hela. Jag har redan talat med
honom. Han föreslog att man skulle ta med Bell
von Wenden, Ida af Idestam och några utvalda till.
Du, Kiss, skall naturligtvis bli vår dekorations-
målare. Lämplig lokal har jag redan i ett hus i när-
heten av Friedrichstrasse, dår jag sedan manga år
har de vardefullaste försänkningar -ja som jag
halvt om halvt är delägare i.
Kiss Nilssons ansikte förvreds av förtjusning,
men innan han hunnit säga nagot, hade Stellan
redan läst hans tankar,
- Bravo, skrek han utom sig av förbittring
över att greven ännu inte nämnt bans namn bland
de uppräknade. Kiss får mala himmelsbla bakgrun
der med stjärnor pa för lilla Elias. Du malar ju
råttor så utmärkt, Kiss. Måla fullt med råttor
bland stjärnorna också, så kommer Elias att slå
huvudet i taket och hoppa jämnfota i förskräckelse
Kissnisse, Kissnisse, vilken härlig framtid för dig!
Grevlig råttmålare för Elias Vanselin! Du kommer
att bli lika berömd som råttfangaren fran Hameln
Greven nöp Kiss i låret.
Bröllop pd Ek#r#d 197
. -Bry dig inte om den styggcn, skrattade han
elakt. Avlöper allt väl, skall jag sedan vidtala någon
av mina vänner bland de tyska småfurstarna att
han nobiliserar dig och da far kalla dig för Kiss
von Hammel. Men min plan är inte riktigt klar
oeh utarbetad i detalj ännu. Det tar tid att tänka.
Sådant ha ni, gossar, ingen aning om. Men du,
Kiss, och du, Elias, som alltid ha bistatt mig, ni
maste i alla fall bli mina förnämsta fältherrar.
- Menar du verkligen allvar då? frÅgade Kiss
och gned sitt lår.
-Jag kan inte ga här hemma sysslolös och inte
göra något för mina bröder i Tyskland, sade greven
salvelsefullt.
- Särskilt om man kan förtjäna pengar på
hjalpverksamheten, mumlade Stellan elakt.
Han trodde inte på grevens nya religiösa ton,
varav ett stänk hördes då och då mitt bland de
gamla cynismerna. Men Kiss halvlåg redan på otto-
manen och stödde sin slanka kropp mot grevens
runda knän. Med fuktiga läppar viskade han med
greven. Nu brann han redan av reslust. Han hörde
inte, när Bell von Wenden med Judy Rosenrauch
och Ida af Idestam stego in i ateljen.
Men när han sedan fick syn pa dem, gjorde han
en så häftig rörelse att han mjukt rullade ned på
mattan och blev liggande där, sprattlande med
benen. Han grep det finger greven räckte honom
och var uppe på golvet igen. Han rusade fram till
Bell.
198 Fröknarnn 7 on Pal#len
- Greven har planer, storartade planer! skrek
han. Pa en konstnärskabare i Tyskland!
Bell såg kallt på honom. Hon strök av sig sula
handskar med en min av förakt.
- Du är med i planerna, ivrade Kiss och tog
ett par danssteg.
- Jaså, jag får också vara med på ett hörn?
sade Bell torrt. Det är jag inte annars bortskämd
med just.
-Kom inte med nagra kallduschar, Bell. Be
rätta du, Gusten, om var tyska konstnärskabare!
Flickorna se så rysligt dumma ut. När skall resan
bli av? Nät skall den bli av, söta Gusten? I ivern
läspade Kiss mer än vanligt.
Gusteu Värnamo af Sauss rullade sina svu!lna
tummar om varandra.
- Om Gud vill... började han högtidligt.
Det var ett uttryck som Josef Wahlbom ofta be
gagnade.
- Inte skall du väl ända ta Gud med dig på din
kabare, Gusten? sade Bell och strök honom lätt över
pannan med sina svala och fuktiga handskar.
I detsamma anlände löjtnant Landborg. Han tog
av sig rocken litet illa till mods över de skallande
skrattsalvor som mötte honom. Att de ej voro riktade
mot honom utan mot grevens inblandning av Gud
i kabarcplanerna visste han ju inte, Stellan fjan
tade upp och presenterade honom. Bernard var
if örd en korrekt smoking. Han bugade sig stelt och
sloF ihop klackama. Kiss hadc han träffat flyktigt
Brö/lop på #kered 199
förr, och han kunde inte riktigt tala hans inbilska
och stryktäcka fasoner.
-Det var vänligt att jag fick komma hit. Jag
måste ha ett brådskande samtal med Stellan, för
jag kan bli bortkommenderad vilket ögonblick som
helst, sade han allvarsamt.
Han hade blivit du med Stellan den ödesdigra
aftonen på #sa, midsommaraftonen då man i
väntan pa att solen skulle stiga upp över havet för
brödrat sig och legat med kvinnor i ett slags rus av
vanvett, som om livet varit en enda lång natt och
aldrig skulle sluta i nagon blek och nykter dag.
-För privata samtal kan jag lämna min lilla
skrubb här, sade Kiss artigt och visade de båda
innanför sidendraperiet, pa vilket de vita sagofåg
larna alltjämt bildade ett evigt flygande tåg mot
f järran okända länder.
Stellan inbjöd Bernard att ta plats på divanen.
Han kände sig ganska konstig till mods, men ser-
verade Bernard whisky och skyndade sig att själv
ta sig djupa klunkar ur sitt glas. Redan lätt be-
rusad tyckte han nu att fåglarna på skärmen hade
något angeläget, nagot av yttersta vikt att säga
honom De öppnade näbbarna, men det var Ber-
nard som talade.
Hans röst lät ansträngd och forcerad. I själva
verket kände sig också han åtskilligt besvärad. Han
drog ett tag i sina byxben för att vecken skulle
li#ga jämnt och började:
-Förlat, bäste bror, om jag gör dig en frågå,
200 Fröknarnn vo#t Pnhlen
Solll möjligen är indiskret. #r du förlovad? Kanske
du rent av har för avsikt att gifta dig inom när-
maste tiden? Det later närgånget, men jag kan inte
såga nagot vidare utan att ha reda på detta.
Med en liten smäll mot det orientaliska rökbordets
bricka satte Stellan if rån sig glaset han just Iyft.
Han gapade. Han såg för ögonblicket fullkomligt
idiotisk ut.
- Jag förlovad! stammade han. Jag gifta mig!
Han var nära att vissla på Kiss Nilsson, de skulle
få sig ett gott skratt tillsammans, och han spetsade
redan sina mjuka läppar, då han varseblev det
nästall stränga allvaret i Bernards ansikte.
-Nej, sådan är jag inte, fnissade han da utan
att närmare förklara sig.
Bernard nickade. Det passade honom utmärkt.
Han förstocl genast vad Stellan menade, och han
visste redan förut hur det var fatt. Just därför,
bland annat, hade han ju genast kommit att tanka
pa Stellan. Man av den typen voro ofta utmärkta i
det Akta ståndet. Fruarna fingo då söka tröst på
almat håll, och det hade de i regeln ingenting emot.
Vad angick det Bernard för resten? Han sade
hastigt:
-Den där Frideborg är ju din modell?
Steilan nickade. Han tyckte fåglarna på skärmen
snattrade. Suset i hans huvud tilltog, och han drack
ännu mera whisky. Bernard sade med ens:
-Jag antar, unga flickor kunna ju aldrig hålla
mlmnen, jag antar att hon berättat för dig om mig.
Eröllop pd Ekered 201
Det blev tyst. Stellan såg för ovanlighetens shlll
litet brydd ut, ungefär som om han själv varit en
ung flicka, för vilken man rakat nämna nagot oan
btändigt.
- Ja, hon... hon är på det viset, sade Stellan
stutligen. Hon skall ha en unge.
Bernard rynkade ögonbrynen. Hans mun, som
va# äldre än hans ansikte, drogs slappt nedåt. Innan
han gick dit hade han haft klart för sig vad han
skulle säga till Stellan, men åsynen av den flick-
aktige herrn, som sluddrade litet pa målet och hade
en så elegant skjorta, violett för övrigt, i samma
nyans som han själv gärna bar, kom honom att
glömma sitt inlärda anförande. Plötsligt log han
varmt emot Stellan.
-Jag är i en gräsligt obehaglig situation, sade
han öppenhjärtigt. Flickan har sökt upp mig. Jag
tror inte hon är en sadan som nöjer sig med ett till
börligt underhallsbidrag till barnet. Ilon vill ställa
till skandal eller rent av gifta sig med mig. Hon är
av den ullem
Stellan nickade medlidsamt. Han fruktade ocksa
för I.andborgs skull att Frideborg var sådan. Han
Iyfte ett varnande finger mot Bernard.
-Res utomlandsl Far ifrån fanskapet! sade
han som om han fått en storartad ide. Följ med
oss. Vart gäng skall förmodligen ge sig iväg till
Berlin vilken dag som helst.
Bernard förklarade med tilltagande nervositet
att en aktiv officer i dessa tider ej fick tillstand att
202 Frdknarna von Pahlen
resa ur landet utan att vara skickad i särskilt upp-
drag. Men plötsligt höll han upp. Han stirrade för-
tjust på Stellan. Den där, vad hade han sagt? Att
han skulle resa! Det var iu överdådigt. Da kunde
han ta Frideborg med sig. Det var inte något be-
synnerligt i att en artist plötsligt och oförhappan-
des gifte sig med sin modell och så begav sig ut på
studieresor av ena eller andra slaget. Inte alls.
-Jag kom hit för att be dig hjälpa mig, sade
han.
Stellan nickade smickrad.
- Jag star helt till din tjänst, sade han.
-Det är jag alldeles säker pa, fortfor Ber-
nard. Inte skulle väl du till exempel ha nagot emot
att gifta dig med Frideborg?
-Med mammas jungfru? flinade Stellan,
iörbluffad trots allt. Det menar du väl ända
inte?
- Hon är ju din modell nu, påminde Bernard
honom.
-Men nyss var hon min mammas jungfru, vid-
höll Stellan halsstarrigt.
Bernard förstod att här tjänade det ingenting
till att vädja till Stellans medlidsamma hjärta. Det
var inte alls nagoll ide att tala om i vilken klämma
han verkligen var-att han funderade på att själv
förlova sig med en ung högadlig flicka, som möj-
ligen skulle kunna underlätta hans karriär, och hur
rädd han var att Frideborg skulle ställa till skandal
och göra hans plan om intet. Nej, för Stellan mastc
Frollor #d Ekered 203
han påvisa de fördelar som för denne skulle bli en
följd av gittermålet.
-Jag skulle naturligtvis inte be dig om den
där lilla tjänsten, om jag inte tänkte ersätta dig
ordentligt. Jag är, som du kanske vet, ganska för
mögen, eller rättare sagt jag blir mycket rik.
. Han såg att han slagit an den rätta strängen.
Det kom en girig glimt i Stellans utstaende ljus
blå ögon.
Bernard fortsatte torrt och sakligt:
-Redan nu har emellertid pappa utbetalat ett
skäligt kapital åt mig för att jag inte alltid skall
behöva be honom om slantar. Det är bra att ha
dryga fickpengar, om man i hast ville köpa sig en
ridhäst-eller bli av med en älskarinna.
-Att bli av med Frideborg ställer sig allt
åtskilligt dyrare än att tillhandla sig även det först-
klassigaste ridsto, sade Stellan tankfullt.
· -Naturligtvis, svarade Bernard artigt och
tillmötesgående. Det är ju alldeles naturligt.
Stellan lade sin hand pa hans knä. Bemard
tyckte det var obehagligt med denna beröring, men
han lät inte märka det. Nagot f#3rsiggick tydligen i
Stellans hjärna.
- Hör nu, sade Stellall och fnissade till. Det
ligger nagot mera bakom det här-skola vi kalla
det för anbudet? För pa sätt och vis är det väl ett
slags anbud, när man erbjuder någon pengar mot
att den andre gör cn en tjänst. Naja, det är ju fullt
korrekt alltsammans. Du slipper Frideborg, du
siktar efter något och vill inte bli störd just när
skottet skall till att hrinna av. Men mig förefaller
det som om du mitt i ditt eget trangmål vore road
av att satta ihop omaka par. Du tycker det är för-
färligt skojigt att tänka pa att Frideborg skall
fösas ihop just med mig. Det är något okynne med
spelet. Det känner jag på mig.
-Tvärtom, ni skulle bli ett sa vackert par, sade
Bernard, nastan drdmmande.
Genast var Stellan smickrad, Han blåste ut kin-
derna och spände bröstet. Så föll han med ens ihop
som en urblåst gummidocka. Han Iyssnade slött
till rösterna utanför skärmen. Han kunde höra att
de nu diskuterade Berlinresan. De voro mycket iv-
riga. Hur skulle han få pengar att resa med? Gre-
ven tänkte tydligen inte bekosta utgifterna för
några andra an sina två tvillingälsklingar, Kiss
och Elias. För Stellan var det ett så enastaende till-
fälle att åter fa komma ut i världen-bort från
familjen, bort från Lilians gnatiga röst. Och här
funnos nu resurser inmn räckhåll. Det Bernard
tänkte erbjuda honom i första taget skulle säkert
vara mer än tillräckligt till resan och en långvarig
vistelse därnere bade for honom och Frideborg
Hade Bernard kommit en dag tidigare, kanske
han ej träffat Stellan i denna mottagliga sinnes-
stämning. Nu var han upphetsad av grevens prat
om Berlin. Att inte lämnas kvar, när hans kamrater
fingo resa till världens centrum just nu, vägde mera
i hans tankar än obehaget att gifta sig med Fride-
Brö#o/# E,kered 205
borg, Giftermal var forresten något som iåg honom
så fantastiskt fjärran att han inte uppfattade någon
egentlig skillnad mellan att gifta sig med den ena
och att gifta sig med den andra. Frideborg var till
och med på manga vis att foredra-henne behövde
han ju inte ha något besvär med.
Kiss tittade i dörren och gjorde en grimas at
honom. Sa försvann han igen. Men Stellan brann
av begär att fortast möjligt fa förbluffa dem.
Vad de skulle komma att baxnal Det här var
sannerligen en affär som man inte fick tillfälle att
eöra varje dag. Stellan frågade försiktigt:
-Hur mycket skulle jag få nu då?
Bernard nämnde nonchalant ett femsiffrigt be-
lopp. Ja, det var mycket mer än vad man brukade
ge for även den finaste ridhäst. For Stellan som var
van att rdra sig med små summor tycktes det
vara en sagolik rikedom. I sitt hjarta hade han
redan gatt med pa Bernards förslag. Men hans
stolthet fordrade att han inte skulle falla tillfoga
strax .
-Jag vill ha en liten betanketid på mig,
sade han dröjande, rädd att Bernard skulle
bli ond.
Men Bernard drog en suck av lättnad.
-Ja, men da far du ge ditt hedersord på att
inte bercira våra underhandlingar for nagon, sade
han.
Stellan nickade tvärsäkert:
- Mitt hedersord, bästa brorl och tiinkte redan
på hur roligt det skulle bli att genast tala om allt-
sammans.
Plötsligt kände Bernard sentimentalt att han
kanske anda forlorat något, Han mindes Frideborg
sadan hon varit mot honom pa midsommaraftonen.
Hon hade dock skänkt honom en viss njutning. Och
han sade ömt till Stellan:
-Lova mig ocksa att vara rädd om henne.
- Som om porslin, sade Stellan. Jag skall inte
skada henne. Det har ingen fara.
Sedan Bernard tagit avsked, tumlade Stellan
ned på ottomanen mellan greven och Kiss Nilsson.
Han drack ur annu ett stort glas whisky, ehuru
Kiss sökte försvara flaskan med båda hander. Sedan
katastrofen med Alexandra och den darefter in-
trädda penningknappheten hade han blivit omått-
lig, så fort tillfalle bjöds att vara det gratis, vilket
ju visserligen inte var ofta.
Därefter strök han sig haftigt över pannan.
- Har inte Frideborg kommit an? viskade
han.
Nej, hon var inte där. Vad hade hänt henne?
Stellan vickade pa sitt stora huvud. Han kände sig
berusad. Innan han visste ordet av, hade han be
rättat hela samtalet med Bernard för de andra.
Det retade honom att han inte Iyckades överraska
dem så mycket som han hoppats. Jngenting i trans-
aktionen berörde egentligen nagon enda av dessa
blaserade ungdomar utom #udy som såg litet häpen
ut och ej riktigt kunde följa med. Greve Gusten
dröllop l#d Fkered 207
brast i ett rungande gapskratt. Han kunde omöj-
ligen förcställa sig Stellan som brudgum.
-Du ora'nar det storartat för dig, mumlade
Kiss, redan i sin ordning avundsjuk. Du blir äkta
man och far mcd en gang och behöver inte lägga
dig i ett enda dugg. Vagen ligger redan jamn och
banad for dig.
-Just det ja, viskade Stellan förtjust.
Men Bell von Wenden mumlade melankoliskt:
-Skall Stellan fa lilla Frideborg?
-Du skulle sjalv vilja ha henne eller hur? frå-
gade Stellan redan stl idslysten. Det vore allt en
läckerbit för dig, vad?
Kiss drog Stellan i en vrå.
-Nu när du snart far pengar, högg han h
Idmskt, skulle du val vara i stånd att lana mig en
: stackars tia?
Stellan nyktrade hastigt till.
-Ånej, sade hall. Pengarna äro för Frideborg
och vårt barn.
Kiss brast i ett ondskefullt skratt.
-Jag undrar vem som tånker ümmast pa de
dår tva, du eller din frikostige löjtnant Landborg,
sade han.
Stellan gick åter tillbaka till ottomanen. Han
kände sig lit¢t illamående. Med huvudet tungt till-
bakalutat stirrade han på skarmen. Han tyckte att
faglarna rorde pa sig. Han skulle flyga med dem.
Och han viftade oroligt mcd armarna som om
de varit ett par vingar, som kunde bara honmn
[ Här slutar sidan 207 ]
[ Här börjar sidan 208 av del 6 av
Agnes von Krusenstjernas
Fröknarna von Pahlen
Bröllop på Ekered ]
208 Froknarna von Pahlen
bort bort till den heliga tyska rikshuvud-
staden .
Han gick och hämtade fram Zolas Nana i svensk
översättning, ett par tummade sma voymer i gul-
bruna omslag, ocb läste andaktsfullt slutraderna i
den sista av dem:
-Till Berlin! Till Berlin! Till Berlin!
. Frideborg hade verk!igen varit på väg till Kiss
Nilssons atelje, men råkade bli uppebållen ocb kom
aldrig dit den aftonen.
Under det att Stellans samtal med Bernard
Landborg ägde rum promenerade Frideborg lang-
samt gatorna framåt. Visserligen var hon redan ett
par timmar försenad, men det brydde hon sig inte
alls om. Snöflingorna föllo lätt och smeksamt mot
hennes eldröda hatt. Ibland stannade bon framför
något butiksfönster ocb granskade med glansande
blickar metalliska sidentyger eller sköna modell
hattar, Medan hon stod så framför ett fönster,
ryckte hon till vid att en djup röst hjärtligt sade:
-God afton, fröken. Vi ha visst sett varandra
förut.
Frideborg hade ofta hört de orden från herrar
om kvällarna. Det var iu deras vanligaste sätt att
söka inleda bekantskap. Men när hon nu blickade
upp, såg hon vid sin sida predikanten Josef Wahl-
bom i sin svarta rock. Då måste Frideborg verkli-
Een le. Ja, de hade mycket riktigt träffats förut-
senast häromdagen i förstugan utanför Jeriko
kapellet.
14 v. r# r#ti#
-Jag har bråttom, sade hon emellertid onadigt
och skyndade vidare.
Men hon hörde hans klumpiga steg och flamtande
andedräkt bakom sig. De gingo länge sa, Frideborg
fme med lätta springande steg och Josef Wahlbom
ett stycke efter henne, vann och tung och klumpig i
sin tjocka svarta rock.
Frideborg såg ibland upp pa himlen. Sno-
flingorna hade upphort att falla. En rymd fylld av
hemlighetsfullt mörker mötte hennes blickar vart
hon sag. Den ruvande himlen gjorde henne beklämd
till mods. Frideborg sorn alskade allt som glittrade
och blänkte brukade bli glad, nar stjarnorna Iyste
fram. Ocksa Josef Wahlbom sneglade ibland upp
mot himlen. Gud hade denna afton slutit sig innan-
för dessa mörka gardiner. Hans öga vilade icke
langre på Josef Wahlbom. Och Josef Wahlbom
var icke i kväll Guds lille gode stridsman. Han var
trott att kampa mot köttets begär. Han bade ju
visserligen fått en stor skräck for att synda mera
sa svarliga efter sitt forballande med Adele Holm-
ström, men sedan den aftonen hans hand ovarligt
strukit mot Frideborgs varma lena hud, hade han
icke desto mindre oupphörligt drömt om henne.
Han råkade sällan några unga flickor. Det var
mest blott halvgamla eller åldrande damer sådana
som Alexandra Vird-Frijs och grevinnan Carola
som omgavo hor,om, och de fingo honom endast
att desto häftigare längta efter något riktigt ungt
och doftande. Han grät där han gick i Frideborgs
spar. Han grät darför att hans sinnen sade hm10m
att han ater svart skulle komma att forbryta sig
tillsammans med denna syndfulla flicka. Och han
kande redan Guds straffdom-Guds hand som slog
så hårt, när den traffade nagot av Herrans egna
barn pa villovägar. Ty Guds öga gick nog ända
genom molnen och uppdagade allt. Darfor grat
Josef Wahlbom, men kunde samtidigt inte släppa
den roda hatten ur sikte.
Slutligen tog han ett par djarva, klivande steg
framat och var vid Frideborgs sida.
Hon gav honom en snabb blick. Hennes mun
log.
-Fy, en predikant som springer efter flickorl
sade hon.
- Ja, svarade Josef Wahlbom ur sitt betryckta
hjärta. Det kan ju synas förunderligt.
Men hans ögon ato hemle: den vackra gestalten,
hofternas gungning under dräkten, den röda sval-
lande munnen. Han måste kanna denna unga kvinna,
·känna# sasom Bibeln, den beliga, menade det.
Han måste ligga när henne en natt som denna.
Ljödo icke smygande kvicka steg överallt i stor-
stadens snår i afton? Lockade icke man ocb kvinna
pa varandra? Vädrande av kättja med saliven rin-
nande ur mungiporna sprungo de emot varandra.
Josef snuddade djärvt vid Frideborgs gungande
flickkropp. Det susade i hans öron. Han blev blek
av ett begär som så lange varit tyglat.
-Jag bor har strax bredvid, mumlade ban hest.
212 Fröknarno von Pahlen
_
Jag skulle vilja tala med er. Vi ha mycket att saga
varandra.
- Menar pastorn verkligen det? sade Frideborg,
och hon saktade genast stegen.
Hon drevs av en hemlig lust mot denne Herrens
tjänare, som bara för en liten tid sedan sfa strangt
och bestraffande talat med henne om de köttets
gärningar, varat han förstod att hon redan lånat
sin ungdom.
-Kom! sade Josef Wahlbom plötsligt med na-
got av sin vanliga myndighet i rösten.
Han brukade ofta i sina predikningar använda
detta lilla korta uttryck. .Kom., sade han och me-
nade att hans dyre ahörare skulle stiga fram till
Guds fotapall. Kom till Jesus! Kom till Guds
underbara evigt gröna ängar! Kom till stranden
av en evig salighets hav! Kom och Iyssna till en
klingande änglakör! Kom till Guds starkhets han-
der! Kom, och den till mig kommer, honom kastar
jag icke ut.
Men nu när han gav denna uppmaning till lilla
Frideborg, menade han ju endast att hon skulle
komma till honom i hans sang.
Frideborg ryckte ocksa till för det nya i hans
röst. Hon giek nästan alltid dit andra befallde.
Sällan hade hon nagon egen vi!ja, hur egensinnig
hon än ibland kunde förefalla. Och innan hon
visste hur det gått till, hade en port öppnats for
henne nere i l#lara, och hon var pa väg uppför en
smal trappa.
I Brollop p#i Ekered 2r3
Josef hade tänt trappljuset och gick nu tyst efter
Frideborg uppför trapporna. Han var inte för-
vanad över att hon foljde honom. Men utanför
dBrrarna stannade han och Iyssnade, radd att nagon
skulle sticka ut huvudet och få se honom komma
tassande här med en flicka i röd och utmanande
hatt. För att vilseleda dem som kanske Iyssnade
till hans syndiga steg talade han andfatt:
- Ja, fröken skall ju bara hämta de där andakts-
bBckerna. Vilka härliga Guds ord det star i dem!
-Tripp, trapp, svarade Frideborgs klackar
smällande.
-Ja, det var valsignat gott på mötet i kvall,
pustade Josef och följde med lurande och blodfulla
rBda ögon Frideborgs vackra vad som frestande
blottades upp till knävecket vid varje trappsteg.
Han fortsatte sitt fromma tal och låtsades svara
på lågmälta frågor från flickan. Han var väl känd
i huset. Man visste att han var punktlig som ett
urverk och förde ett sådant rättskaffens liv. Hyres-
gästerna hade fast sig vid honom och nickade vän-
ligt, då han kom stövlande i sin svarta prasterliga
rock och med andaktsböcker under armen, Denna
deras vanskap och vördnad för en sa värdig Herrens
tjänare kändes under denna vandring upp till hans
två sma rum som en tyngd i nacken pa Josef.
Nu hörde han nagon öppna porten därnere och
steg i trapporna.
De voro strax uppe vid hans dörr. Bara nagra
trappsteg till, och ingen skulle sett Josef komma med
denna flickn, som möjligen sag ut såsom nagon av
Bibelns unga kvinnor hadc gjort, en Judit, en
Abisag, men absolut icke såsom vad man pa Stiftel-
sen menade med en bibelkvinna.
- Ja, Gud allsmaktig vare allena äran, fortsatte
Josef att mässa.
Nu hade Frideborg hunnit upp till hans dörr.
Hon vände sig om och sag på predikanten, och nu
vaknade med ens hennes impulsiva naturs sinne för
humor. Det var något oemotståndligt komiskt med
denne svartklädde man med det skinande ansiktet.
smn var så ivrigt hack I bäl på hcnne och nästan bet
henne i klackarna. Guds ord och salvelsefyllda för
maningar stcgo uyp fran hans runda svällande mun
som små ballonger. Frideborg brast i ett klingande
skratt. Hon slog händerna över bröstet och vek sig
dubbel. Hon nästan kiknade. Dct silverklara
skrattet kom som en glittrande brusande bäck for
sande nedför trapporna och tog i farten med sig det
försvarsverk av himmelska fraser som predikanten
under sin väg byggt upp mot möjliga misstankar.
Det spelade uteftcr väggarna, detta lättsinniga
skratt, och predikanten hörde hur dörrar försiktigt
öppnades och hur det tisslade och tasslade av vis-
kande röster. Det bodde manga gamla damer i
huset, och nu bade de fatt nagot att undra över oeh
viska om.
Josef Wahlhom var mcd ett sprang uppe hos Fri
deborg. Hans stora varma hand slöt till hennes mun:
- Pinas du svårligen av ditt anfall? Och han
Bröllop #a Ekered# 215
Utsades att han var med en sjuk mämliska som
han ville bispringa.
-Tyst, du olyckliga, viskade han i hemlighet.
vit i ansiktet av förskräckelse.
Och alltjämt med handen över denna svällande
och vata mun, som sände elektriska stötar genom
hans kropp satte han med sin andra hand nyckeln
i hmburdörren och lät den fara upp för en stöt av
hans bastanta känga.
De tumlade bada två in i den tranga mörka tam
buren, där det var en lukt av kaffe, ty Josef lagade
själv sin frukost hemma pa ett spritkök. Frideborg
hade hastigt slutat att skratta. I'redikanten som inte
hade ljus i tamburen tände i sitt lilla arbetsrum.
- Stig på då, sade han pa en gang barskt och
hjärtegott, som om han inte alls tvingat henne att
gå med upp, utan snarare motsatt sig detta, men
givit efter för hennes behov av hjälp och sin egen
människokärlek.
Hon stod en smula vacklande på tröskeln och
blinkade mot ljuset. Här var kallt, och hon drog
upp sin pälskrage. Josef var sparsam med ved och
Iyse. Han var det mera av instinkt än därför att
han var tvungen. Hans smala ottoman med ett par
flottiga kuddar såg inte vidare inbjudande ut. En
liten vit Thorvaldsensk Kristus sträckte välkom
nande fram ett par trötta armar. Uppe pa väggen
grät samme milde Kristus med törnekrona pa sitt
huvud omramad AV en svart trälist.
Frideborg gick fram till tavlan på väggem Hon
sag upp pa den, och tararna trängde strax fram i
hennes egna ögon, Hon tyckte att Kristus grät för
hennes skull. Hur stapplande hade hon icke lupit
vägen framåt denna tid! Och nu hade hon följt
denne okände falske predikant upp på hans rum!
Josef lade tungt sin arm på hennes axel. Han
gav det plågade ansiktet på väggen en rädd blick.
Ocksa över Josef Wahlbom grät Kristus, han som
tar alla våra synder och sorger på sig.
-Nu skola vi riktigt tala med varandra, vis-
kade Josef, alltjämt en smula handfallen i den situa-
tion han själv skapat. Han tog av Frideborg hatten
och stod där och strök henne om haret.
-Så mjukt och tjockt gott svart har du har,
sade han och kallade henne plötsligt du, medan
orden trillade runda som ärter ur hans mun.
Frideborg log. Hon var stolt över sitt vackra
svarta hår.
-Kom!
Josef drog helme ned pa ottomanem
- Pastorn sager alltid #kom-, sade då Fride
borg. Jag är ju här. Jag fdljde ju med pastorn upp.
- Jag tycker verkligen att jag sett dig förut,
mitt barn, ja inte hara härom aftonen, sade Josef och
letade i sitt minne.
- Det var väl ho5 hennes nåd kanslirådinnan,
svarade Frideborg. Jag öppnade för pastorn en
gång.
-#r du i tjänst hos friherrinnan von Pahlen?
frågade Josef ater förskräckt.
- Nej, jag fick sluta, karingen körde i väg mig.
Nu är jag modell åt herr Stellan.
-Star du modell? Ack, ack! Ett farligt yrke,
ett farligt yrke, mumlade Josef.
Men han var glad åt att hon inte längre var hos
friherrinnan von Pahlen. Tänk om det skul!e kom-
mit till de troendes öron att han varit med denna
f licka !
Han lade försiktigt armen runt hennes midja.
Nyss när hon hade skrattat där ute i trappan hade
han angrat att han bett henne följa med, så ofta
hans ögon icke stirrat på hennes silkesklädda ben
och pa hennes gungande runda bak, men här i det
tysta rummet, med dörren väl last, började begäret
åter brinna trilskt och galet hos honom. Hon var
medgörlig, det förstod han. Hon böjde sig inte at
sidan, hennes händer stötte inte bort honom. Han
grep om bennes knän och han kändc hela hennes
mjuka kropp med ens sjunka in mot hans. Det var
en doft i hennes har . . . Hans mun tryckte sig hårt
mot harslingorna.
- Ta av dig kappan, sade han.
Da gjorde sig Frideborg varsamt fri. Hon tog
inte bara av sig kappan. Leende häktade hon sam-
tidigt upp sin blus och spände av sig skärpet. Hon
var ju så van att klä av sig i Stellan:s atelje.
När predikanten fick se hennes nakna skimrande
vita armar, gav han till ett litet utrop.
Han reste sig fumligt och sträckte ut händerna
efter denna un(lerhara hud. Hon stod stilla leende
2r8 Froktlarna Tro#l Pahle#
och lät honom smeka sig. Nu visste hon inte riktigt
varför hon lät denne predikant fa se hennes skön-
het. Men Frideborg kunde ju sällan ge nagot skal
varför hon handlade så eller så. Kanske hon helt
enkelt tyckte det var tryggt att vila hos en Herrens
tjänare, som talade sa mycket om himlen. Hon hade
kvar en stor vördnad för religionen. Denna tid
hade hon levat i sådan oro för vad som skulle handa
henne och barnet att hon för varje ny man hon
traffade-kvinnorna föll det henne icke in att i
detta sammanhang sysselsätta sig med - inom
sig tänkte: kanske han vill hjälpa mig. Efter
Stellans likgiltighet för hennes kropp fann hon
också ett varmt smekande behag i att låta sig be-
traktas och i att en mans händer rörde vid henne.
Men framför allt sög det stränga och gudliga hos
honom henne till slg, medan hemles drift alldelcs
slappte, nar hon kändc honom osäker, vacklande
eller undfallande.
Plötsligt sade hon, fast nu alldeles omotiverat:
- Kalla mig inte #mitt barn#. Något barn är
jag hlte, det forstar nog pastonl. Mell jag ar rned
barn.
Josef Wahlbmns händer sjönko hjälplöst ner.
-iS.r du med barn? upprepade han förvirrad.
#{r du med barn?
Det stötte honom icke alls tillbaka, utan gjorde
honom bara på ett upphetsat sätt nyfikcn. Han hade
tagit upp en flicka med eldröd hatt i sitt rum, och
med henne följde all gatans oro, all stadens ström
Brällo# d Ekered #19
av mamliskoöden. Vem hade ägt henne? Vilka hade
ägt henne? Ja, hon var en sadan som måste ha
många män i sina fotspår. Han tyckte sig se märken
av de andras händer på hennes härliga, mjella hud.
-Berätta för mig, sade han. Berättal
-Jag fryser.
Hon drog åt sig en bit av ottomanöverkastet och
skylde sina armar med det. Sa satt hon hopkrupen
bredvid honom och berättade villigt om löjtnant
Bernard Landborg. Varje gång hennes bröst eller
arm ater blottades vid nagon rörclse eller silket på
henne5 ben skimrade till tände hon pa nytt Josefs
kättjefulla begär. Men han måste Iyssna! Det var
alltid bra att fa reda på salker och ting. Familjen
Landborg kände han till. Utan att för sig själv till
sta att det var för annat än andliga syften och för
att vägleda och bispringa sina medmänniskor, njöt
han mycket av att få höra hur det stod till hos fina
familjer.
- Da var du kanhända med honom, löjtnant
Landborg, när jag träffade dig utanför kapellet?
fragade han ivrigt.
-Ja, sade Frideborg. Han sprang ifrån mig.
Josef makade sig närmare henne.
-Landborgs äro mycket rika på det timliga
goda, sade han.
Och han avundades dem deras rikedom. Otydligt
föresvävade det honom att det varit nagon mening
i att han träffat denna stackars vackra vilseförda.
Josef Wahlbom ville sa gärna söka Guds mening i
allt som hände. Om han skulle tala med dcn där
unge löjtnanten? Kanske kunde Josef hjälpa den
unga synderskan i hennes betryck och bli en medlare
mellan henne och hennes förförare? Ack, han hölt
hela tiden pa att söka tusen ursakter för sin egen
kärva köttsliga åtrå.
Med en medlidsam åtbörd tog han om hennes
späda axlar. Det var inte hans mening att blotta
henne. Men han måtte varit ovarsam, ty skynket
halkade av henne. Hennes armar orh bröst voro
nakna igen. Nu tyckte han sig se att hon verkligen
var med barn. Det eggade honom att veta att en
annan redan rört henne-att befn#ktningens akt
redan uppenbart försiggatt. Var det inte som
att komma till ett moget vajande sädesfält, eller
till en fruktträdgård som redan genomglödgats
av sommarens sol och av smekande milda
vindar ?
-Jag skall försöka hjälpa dig i din nöd, min
dotter, sade han hest. Det skall nog gå för miE, vill
Gud . . .
Men vid det sista ordet reste sig begäret i all sin
våldsamhet. Som en stormby sopade det Gud o#h
alla heliga ting åt sidan. Må Jesus Iyfta sina trötta
armar efter Josef Wahlboml Må han gråta blod
under sin stingande törnekrona! Må alla åldrande
kvinnor med förtorkade barmar och skrumpna skö-
ten höja sina röster i bönl Josef Wahlbom ser dem
icke längre. Josef Wahlbom har fått tag i nagot
som i denna stunden är honom ljuvligare än Guds
Brollop p# Ekered 221
n#d och forsamlingens extatiska medryckthet och
väckelse .
Med ett skri av frustande glädje störtar han sig
över det. Hans händer bära som i två bukiga skålar
Fridcborgs bada vita svällande bröst, som äro
varma som fagelungars dun, och kastande all blygsel
trycker han henne ned på madrassen. Han hör
hennes kluckande skratt. Nu får hon gärna skratta.
Nu förlossar hon honom bara med sin silverbäcks
klara sprittande flöde.
Ett par dagar efter det Frideborg varit hos Josef
Wahlbom befann sig denne på väg uppför trapporna
till fru Lilian von Pahlen. Han hade ingen aning
OID Stellans planer på Frideborg, och det hade inte
heller Lilian. Josef kände sig dessa dagar som om
en bägare farligt berusande vin förts till hans
läppar, och han längtade endast efter att få svälja
mera. Dessa nätter hade han uppfyllts av en härlig
ide som Gud själv maste ha ingivit honom. Han
skuile gifta sig med Frideborg. Därför ville han
träffa Frideborgs rike förförare. Den där löjtnan-
ten borde gärna vilja bli av med Frideborg, det var
Josef säker på. Att knyta vad som väl kunde kallas
för en nära släktskapsförbindelse med en sa rik
familj kunde Josef ha stor fördel av för sin verk
samhet. För visso kunde det också bereda honom
icke litet av den snöda, men i denna världen ound
gängliga mammon, genast han talade om att han
hade för avsikt att gifta sig med Frideborg och
bliva en god fader för herr löjtnantens barn, som
han skulle giva en kristlig och sedlig uppfostrarL
Saledes resonerade Josef, den av Gud uppfyllde, fast
Bröllop pd Ekered z23
i andra, förtäcktare ord och mera omskrivande
vändningar, på alldeles samma sätt som Bernard och
Stellan. Frideborg hade dessa dagar blivit en kapi
talplacering. Om man ville, men det behövde man
kanske icke, kunde man förklara det därmed att folk
hade blivit litet rubbade av kriget. De giftiga moln,
som från Europa blaste in över det lilla Sverige,
fördärvade sinnena. Pengar blev det enda man
k#lnde sätta nagon lit till under dessa första krigsår.
De dogo inte. De smälte inte i elden-ännu så
länge och om de voro av gott guld. De kittlade
retande mot huden. Aldrig hade mahända guldet
varit sa atrått som nu.
Josef Wahlbom log för sig sjäiv och ringde pa
Lilians dörr. Nu skulle han föra Frideborgs talan.
Han skulle upphöja den stackars lilla i hennes be-
lackares åsyn. Vid Josefs breda sida skulle hon finna
en tryggad plats.
Han fann Lilian ensam i förmaket. Hon hade
ännu inte läst något i de sma svarta religiösa böc
kerna han Iyckats avyttra till henne. Alexandra hade
tagit all hennes tid i anspråk. Var det därför hon såg
skuldmedveten och en smula generad ut? Ja, san-
nerligen, hon drog en suck av lättnad över att Josef
inte alls sporde henne om hon tillägnat sig böcker-
nas innehall.
-Har Herren skänkt friherrinnan sin dyrbara
nåd dessa dagar? fragade Josef och bredde ut sina
svarta rockskört över en av de eleganta stolarna.
Han sag ut som kråka som slår sig ned pa ett råg
224 Brök)larna von Pahlen
fält. Tjock och pösande satt han där, Iycklig att få
tala om Herren, men ocksa Iycklig att snart fä börja
prata om sitt och den härliga unga flickan.
Lilian blev litet förvirrad. Hon hade aldrig hun-
nit riktigt vänja sig vid dessa troendes sätt att tala
om Gud. De inledde alla sina samtal med hans
heliga namn Som andra sade: #det är vackert väder
idag. eller: #far det lov att vara en kopp te?. sa frå-
gade Josef helt fryntligt, om Herren skänkt henne
sin nåd. Hade Herren det? Om det var Herrens för-
tjänst att Alexandra återkommit till henne, så hade
han ju onekligen varit nådig. Lilians torra kropp
blommade åter upp i en senbösts betsiga rus. Redan
hade Lilian glömt sitt nyvaknade religiösa nit. Hon
hade icke satt sin fot i Jerikokapellet sedan Alex-
andra åter satt sin i bennes våning. Lika hastigt
SOIll hennes intresse för andliga ting väckts, lika
hastigt hade det slocknat i och med att Alexandra
på nytt införts i hennes liv.
Hon var en blomma som hämtats upp f rån
avskrädeshögen, dit Alexandra kastat henne när hon
försvunnit frän dem i somras, och nu grönskade
hon åter i livgivande vatten. Nej, icke Herren,
Alexandra var det som skänkt henne sin nåd.
#Herrens, det lät så kavat och egenkärt manligt, och
hon fragade sannerligen icke nu efter några herrar.
Hon höll på att svara Josef det, men ryekte till.
Hade hon talat högt och skulle pastorn bryta ut i
harda beskärmelser över hennes hädelse? Ingalunda.
Josef Wahlboms ögon glittrade och skeno av be-
BrölloO på l#:ker#d #25
1åtenhet. Han väntade alls inte på hennes svar. Han
spann över sin egen tilltänkta Iycka. Pengar !
Kärlek! Han svällde av goda aningar oeh sin Guds
välsignelse.
-Vi skickade friherrinnan bort Frideborg? fra-
hade han, och knäppande andaktigt sina händer,
sade han plötbligt =vi#, såsom det stod i de gamla
trosfriska skrifterna, i stället för varför, ty han
tyckte det passade bättre i en sådan stund.
Lilian sände honom en vass blick. Vad hade den
där läsarprästen egentligen med hemles hushåll att
göra? Hon höll på att ge honom ett förargat svar,
men så kom hon att tänka att det var genom
pastorns medling som Alexandra ater blivit hennes
dyra väninna. Pastorn och hans .Herre. hade ju
ända fört den älskade tillbaka till hennes famn.
- Hon var inte sa helt att lita pa, sade Lilian
och slätade över sin blick med ett småleende.
Men blicken bade redan stungit Josef. Han höjde
förmanande pekfingret.
-Kanske, sade han högtidligt, kanske att fri-
herrinnan i sitt hjärta var orolig för denna flickas
jordiska skönhet. Kanske också att friherrinnans
egenkärlek blev sarad av att hon ingalunda alltid
är någon ödmjuk person. Nu är det dock min plikt
att säga att friherrinnan oförtövat bör taga henne
tillbaka. Flickan springer ute på gatorna om kväl
larna i... i en röd batt som Iyser. Hon kan lätt
raka djupt ner i synden. Och det kan medföra ett
gruvligt ansvar för friberrinnan ocb bli en tung
15 #. KrYsrns j#tro Xll
2a6 l#rökoarJ#a von Pnh#
börda för friherrinnans förut rena och obclastade
hjärta.
- Men pastorn säger ju själv att hon springer
ute och ränner om kvallarna, anmärkte Lilian spel
sigt. Åven i övrigt talar pastorn som om pastorn
kande henne ut och in, tillade hon nyfiket.
Wahlbom såg ut som om han allvarligt tog heo.
nes fråga i öve#vägande och lika allvarligt frågade
sig själv, om han skulle svara ja. Kande han Fride-
borg? #Kände?. Han blundade betänksamt. O ja,
han hade ju känt hennel
Nu halkade skynket av henne. Hennes bröst och
armar voro nakna-så skinande nakna. Hennes
lättsinniga skratt, silverklart som en porlande bäck,
trummade pa nytt mot hans öron. Han öppnade sin
mun, Men i stället för det förtrostansfulla och blott
halvt medlidsamma #ja. han tänkt säga kom inte
ett ord över hans darrande lappar.
Lilian såg häpen på honom. Vad tog det åt
honom? Hade han blivit tokig? Hans hånder rörde
sig tungt. Så grep han plötsligt Lilians hand och kra-
made den. Lilian fann behag i det manliga greppet
om hennes smala hand. Sa kunde också Alexandra,
alskade Alexandra, fatta tag i hennes hand och låta
den vila i hennes.
-Friherrinnan känner det heliga akta ståndet,
sade Josef med bcslojad röst. Länge har friherrin
nan själv levat däri och fullgjort sina äktenskapliga
plikter mot kanslirådet. Där'ör kan jag nu ocksa
förtro mirr at friherrinnan.
Han gjorde en paus och drog at sig sin hand.
Han f8rde den upp mot pannan som for att klara
sina tankar.
-Jag har följt den arma Frideborg, sade han.
Han hejdade sig. Det lät som om han sprungit
efter henne pa gatan. Det var ju rena rama san-
ningen, men sanningen kan sägas pa många sätt,
och en andans man bör valja det minst anstötliga.
-Jag menar att jag övervakat henne, tillade han
hastigt. Hon har givit mig sitt förtroende i ett upp-
riktigt anfall av ruelse. Hon väntar ett barn med
en rik ung man, hennes förförare, som ej vill veta
av henne. Jag grundar på ett medel att radda belme.
-Väntar hon ett barn, slamsan? utbrast Liliam
Där ser pastorn hur ratt jag hade då jag körde ivag
den dår slinkan.
- Nej, #lej, det var för visso inte ratt gjort, sva-
rade Josef högtidligt avvarjande, och så får friherr-
innan inte tala. Det är oss alla forbjudet att kasta
den första stenen. Men friherrinnan har kastat ut
den stackars flickan själv till gatans gamar. Fri-
herrinnans hus är dock ett gott hem och var ett
skydd för hcnne,
Vid tanken på den roda hatten, som Iyst hans väg
i gatumorkret for ett par kvällar sedan, och på vad
som sedan hade hänt blev han endast ännu mer, icke
förtvivlad utan upptand, när han horde Lilian kalla
henne slamsa och slinka.
- Jag har beslutat att rädda henne, sade han
eällt
-P5 vad sätt då? fr5gade Lilian intresserat.
Skall hon in på någon anstalt? Det kan hon behöva,
stycket, bara de inte bli för mesiga med henne.
-Jag har kommit hit för att säga fru friherrinnan
det, sade Josef. Jag vill att friherrinnan 5ter skall ta
sig an den fallna. Friherrinnans inflytande är säkert
välsignelsebringande och flickan sörjer bittert över
att friherrinnan inte vill veta av henne. Ja, jag har
lärt känna henne och nu menar jag som sagt att fri-
herrinnan åter skall ta emot henne och fortsätta att
lära henne allt vad till ett välordnat hem hörer.
Sedan skall jag. . . skall jag eifta mig med henne.
Lilian kunde inte få fram ett ord, s5 förvånad
blev hon. Frideborg och denne predikant ! Nu kände
hon sig med ens ledsen över att hon kört av flickan.
Predikanten skulle tyckt mera om henne om hon inte
gjort det. Plötsligt s5g hon pa honom med nya
ögon. Hon hade inte tänkt p5 honom förut som p5
en man med mäns begär och känslor. Nu gjorde
hon det, ty på det oegennyttiga frälsningssyftet
trodde hon inte mera än hon ville. Den nya upp-
täckten berörde ganska angenämt hennes sinne.
Abxandra hade väl inte helt förstört henne. Hon
kunde ännu se med välbehag på en man, även om
hon tröttnat p5 den gode Peter.
Josef sag det intryck han gjort. Han hade en
redan i missionsskolan så smått förvärvad ocb under
de lärorika kolportörs5ren snabbt utbildad förmaga
att läsa i dessa sällsamma, grumliga och svårut-
grundliga brunnar: människornas hjärtan.
Han började tala med henne om Frideborg som
en bror kan tala med en syster. Han smickrade hen-
nes fåfänga genom att utbreda sig över hennes utom-
ordentligt goda inflytande aver flickan. Det egent-
liga motivet som förestavade hans önskan att Fride-
borg skulle få komma tillbaka till kanslir5dets var
ju nämligen icke s5 mycket att hon skulle lära sig
god matlagning, vilket dock också det var en väl-
signad sak, utan att han menade att hon så skulle
hållas i någorlunda säkerbet för alla anslag från
männen, till dess ban slutfört shla underhandlingar
med löjtnant Bernard och bleve i stånd att gifta sig.
Aven skulle både hennes värde som parti ocb hennes
ställning gentemot Bernard oerhört vinna på att hon
så p5 något vis halvt skulle bli en dotter i huset i
det ansedda von Pablenska hemmet. Om sina väsent-
ligaste egoistiska planer för egen del, spekulationen
p5 en betydande hemgift från löjtnanten, n imnde
han naturligtvis intet. Han beräthde endast på ett
sätt som rörde Lilian som kvinna om sin längtan
efter ett kvinnligt väsen och hur han skulle bliva en
kärleksfull far för det oskyldiga barnet.
-Kanske ett gossebarn som vår frälsare, sade
han drömmande.
De talade med buvudena tätt intill varandra. Den
kraft Josef nyss som man känt i Frideborgs armar
och när han vilat i hennes sköte fördes i starka puls-
slag över från hans hud till Lilians hand, som han
ofta med omedveten ömhet 5nyo tryckte. För en
kort stund glömde Lilian Alexandra, Alexandras
230 Frokrarna #on Pahlen
intensiva smekningar, Alexandras förtvivlade sätt
att kyssas, för denna nya förnimmelse, som kom
hennes ögon att mystiskt fyllas av blänkande ljus.
Hon blev nästan ung pa nytt av att viskande höra
talas om en sund och naturlig karlek mellan man och
kvinna. Josef sade ingenting om att han redan
lägrat Frideborg. Han skulle blygts över att ens an-
spela pa nagot sadant för Lilian. Men han var fyll.i
av sprängande lust och såg ut som om han vore be-
redd att i en fauns, en Herkules', en Simsons över-
svallande, det otroliga förmående kärlekskraft sluka
alla kvinnor, unga som gamla, i sin starka väldiga
famn och låta dem samtliga fdrnimma och smälta
bort i alla extasers svindlande fröjder,
De foro upp och drogo sig med skuldmedvetna
miner if rån varandra vid att dörren öppnades och
Stellan steg in i salongen. Han gick tyst över
mattan fram till sin mor. Han såg inte hennes rod-
nande kinder. Han var nedstämd och osäker, emedan
han kommit i avsikt att tala med Lilian om Fride-
borg. Annu hade han ej avgivit sitt svar till Ber-
nard, han skulle först tala om sina pJaner för sin
mor och sedan gå till Bernard antingen Lilian ville
eller inte ville skänka sitt samtycke, vilket ju för
resten var alldeles överflödigt. I vilket fall som
helst var han fast besluten att gifta sig med Fride-
borg, men han blev alltid så arg, när han väntade
sig det minsta motstånd.
Fnissande hälsade ban pa predikanten, vars
spring i hans föräldrars hus ban halvt tyckte om, då
han personligen och som man vida föredrog honoltl
framför Alexandra och även i övrigt fann honom
vara en lustig och trevligt skrattretande prick, men
halvt ocksa skarpt ogillade, emedan han intuitivt i
honom vädrade en inkräktare som i motsats till
Alexandra var inriktad pa att föra ägodelar fran
huset, Nu var han nästan glad över att en främ-
mande och just Josef skulle vara närvarande vid
detta samtal. Lilian maste ju visa sig från sin
bästa sida för predikanten. Han satte sig mitt
emellan dem.
-Vad vill du har mitt pa förmiddagen? sade
Lilian litet otåligt.
#nnu länge hade hon velat samtala ensam med
Josef Wahlbom. Hennes händer kramade nervost
mot knäet.
-Om jag inte misstar mig, vill herr von
Pahlen ge sin moder ett förtroende, sade predikan-
ten som noga granskat Stellans ansikte. Jag skall
darför bc att fa dra mig tillbaka.
-Asch, gå inte, sade Stellan klynkande.
-Nej, gå för all del inte, sade ocksa Liliam
Josef sjönk åter ned på stolen,
Stellan började en förvirrad berättelse om hur
det varit på Kiss Nilssons fest. Han hade inte alls
tänkt lamna nagon skildring av den, men för honom
var ju den dar kvallen för evigt förbunden med det
så plotsliga Iyckliga uppslaget i fråga om Fride-
borg.
Sedan rämnde han i förbigaende att Bernard
232 Fröknarna vDn Pa#len
Landborg visat sig där ett tag. Nu var han så nära
att tala om Frideborg att det brändes. Men han
hade svårt att komma fram med det. Hela historien
maste för Lilians öron lata otrolig. I stället redo-
gjorde han nu i korthet för grevens planer på en
längre Berlinvistelse och sade att han ämnade
följa med. Han förstod att hans mor inom sig und-
rade hur han inbillade sig kunna få medel till en
dylik extravagans. Båda visste sa väl att Peter ej
hade lust att lämna Stellan några pengar.
Så tystmade han med ens och vred hjälplöst sina
välformade händer. Josef Wahlbom betraktade
honom tankfullt
- Herr von Pahlen kom hit med en god sons
hjärta, överfullt av vad herr von Pahlen ville anför-
tro sin moder, sade Josef i sin predikoton.
Stellan höjde slappt på axlarna.
-Nå, men vad är det da? Kryp fram med vad
det är, sade nu ocksa Lilian i uppmuntrande ton.
Stellan fnissade till litet. Han gjorde gärna det,
när han var upprörd också. Nu höll han handen för
munnen .
- Mamma kommer inte att tro mig, och tror
mamma mig, blir mamma nog inte vidare förtjust.
-Men så ta da bort handen, utbrast Lilian
nervöst. Jag hör knappast vad du muttrar, när
du står ocb poserar så där. Du verkar ju lika
onaturlig som de besynnerliga modellerna på dina
tavlor.
-Na, mamma far skylla sig sjålv då, sadc
Brollo/# #d Ekered 233
Stellan. Eftersom mamma nödvändigt vill höra
så...
-Visst vill herr artistens mor höra pa artisten,
sade nu Josef, vilkens nyfikenhet också blivit väckt.
Stellan gav honmn en föraktfull blick. Med sina
vanliga omkastningar önskade han nu plötsligt pre-
dikanten långt bort-så långt vägen räckte.
-Jag hade tänkt... jag hade så smått tänkt
gifta mig, sade han förskräckt för sin egen röst,
som lät gäll som en bilsignal. Jo, se jag tänkte gifta
mig med . . . med Frideborg.
Det blev dödstyst i salongen. Lilian och predikan-
ten sutto orörliga. Slutligen tog Josef Wahlbom upp
sin stora näsduk och torkade sig över pannan.
Stellan viskade:
-Varför säger inte mamma någonting?
Då Iyfte Lilian upp sitt ansikte mot honom. HOD
tänkte verkligen säga nÅgot. Men i stället förvreds
hennes mun i en stygg grimas, som om hon velat
s#otta ut nagot som smakadc allt för illa.
-Vem är egentligen den där slynan? sade hon
slutligen och sag fran Stellan till predikanten
SÅ tog hon Stellans fingrar och gav honom ett
par harda svidande smällar över dem som om han
blivit en liten pojke igen.
-Skall du nu också gifta dig med dina under-
liga modeller? sade hon. Vet du vad pastor Wahl
bom nyss berättat för mig? Pastorn tänker också
gifta sig med Frideborg. Det är pastorn som skall
gifta sig med Frideborg. Pastorn kom före,
Stellan gapade. Han blev eldröd i ansiktet. Lång-
samt stoppade han fingrarna i munnen och sög på
dem för att lindra svedan. Han väntade pa att pre-
dikanten skulle säga nagot.
Josef Wahlbom vred oroligt på sig.
-Jaha, sade han litet förläget. Jag hade nog
varit betänkt på detta. Jag hade verkligen varit be-
tänkt pa att återföra den dår stackars vilseförda
unga fickan på den rätta vägen.
- Vet du av att hon väntar en liten? fr#gade
Lilian hätskt.
-Det är klart, svarade Stellan.
Men plötsligt rann sinnet pa honom. Han gav
predikantens ben en kraftig spark och sprang
upp.
- Pastorn tar helme inte if rån mig, hör pastorn
det? tjöt han ursinnigt. Jag skall ju fara till Berlin
med henne. Allt är redan #Ippgjort, vet jag. Och
här kommer pastorn och blandar sig in. Jag förstår
nog meningcn med det här. Det är bara list och ut-
rakning, det hela. Det kan en barnunge begripa.
Pastorn vet vem hennes älskare är. Det vet hän
delsevis jag också. Men han lämnar inte ut den
vackra flickan till vem som helst och allra minst till
nagon snörvlande svavelpredikant. Jag har fått löfte
om henne.
Lilian började gråta. Predikanten gned sitt ben.
Mycket hade han varit med om under sitt tidigare
kringflackande som kolportör, men aldrig hade han
mötts av sådan medfart. Han ville gå. Långsamt
försvunno hans Iyckodrömmar. Bara svedan i benet
blev kvar.
-Herr artisten skulle försöka tänka sig väl före
och behärska sig litet, sade han bevekande. Tänk på
vilket slag ett sadant giftermål blir för artistens
mor .
Lilian sträckte bedjande ut händerna mot Josef.
- Gift sig ögonblickligen med henne, goda
pastorn, snyftade hon. Lat inte min Stellan förnedra
sig sa djupt,
Men predikanten hade hastigt sansat sig. Han
förstod att det här var nagot som uppgjorts mellan
Bernard Landborg och Stellan von Pahlem Gave
han sig in i en strid med de där tva fina gossarna
skulle det viktigaste i hans planer ju ändå förfalla
och han skulle mista de förmanliga förbhldelser,
som han redan hade, i stället för att ytterligare till-
knyta dem och förvärva nya.
-Jag drar mig tillbaka som jag strax i början
sade att jag ville göra, förkunnade han mcd ett
hjartevarmt tonfall. Herr artisten har tydligen
företrädet, men herr artisten borde inte bedröva sin
mor.
Stellan gav honmn en argsint blick.
-Pastorn skall inte lagga sin näsa i blöt bara
för pastorn är ledsen över att pastorn sprack på den
här kuppen, fnyste han,
Så vände han sig till Lilian.
-Jag är i alla fall tjugufem år och för länge
sedan myndig, sade han, sa du kan inte hindra mig.
236 Fraknarna von Pahlrn
-Men du kommer inte att fa ett örc av oss,
skrek Lilian till.
-Då får jag försöka reda mig på egen hand,
suckade Stellan. Det ha ju pappa och mamma alltid
tutat mig i öronen att en bra karl skall göra.
Predikanten gav honom en sorgsen blick. Den där
unge mannen hade uppenbarligen Iyckats ga honom
själv, Josef, langt i förväg. Det var han som nu hade
att vänta den betydande hemgiften av herr löjtnan-
ten. Ack! Ack! Det var beklämmande att se hur
beräknande redan de helt unga hade blivit i denna
onda tid.
Han satt tyst och betraktade tankfullt de två för-
bittrade ansiktena framför sig. Ocksa han frågade
sig, vem denna Frideborg egentligen var. Redan
hade hon sått split mellan mor och son. Lilian såg
inte ut som om hon skulle kunna komma över detta.
Och också Josef hade fallit för hennes skönhet ocb
hade nu gjort sig löjlig genom att tillkännagiva sitt
tillämnade giftermål, medan han utan att veta det
redan var slagen ur brädet av Stellan.
Vem var hon? En flicka i röd hatt som med
gungande höfter vandrade gatorna fram i skym-
ningen. Hon hörde förmodligen inte riktigt hit.
Hon var nog en främling. I hennes adror flot säkert
ett främmande blod. Därför voro hennes ögon så
svarta, hennes mun så brinnande, hennes hy så elfen-
bensvit. Sjalva hennes höfter hade en främmande
ras' gungande rytm. En spanjorska. Kanske en
zigenerska. Mahända också en av det förvillade
Fröllo# #å El:#r#d 237
Israels fagraste döttrar. I varje fall: en liten
vandrande hedninnal #ven om judafolket strängt
taget icke skulle räknas till hednavärlden-och för
resten: nagon renodlad lilja från Saron var hon väl
ändå näppeligen.
Josefs tankar spändes mödosamt. I detta ögon
blick tyckte han att hon var eld och blod och kriget
självt. Tande hon inte som det flammor var hon
gick fram i sin röda hatt? Hon splittrade familjer.
Modrar förbannade henne. Hon krossade hjärtan.
Så log Josef åter åt sig själv. Vad fantiserade han
väl om? Hon, Frideborg, kriget! En lättsinnig tös
som inte visste vad hon ville, som lade huvudet på
sned och viskade sitt ja åt vem som helst som tiggde
om hennes underlivs brunst.
Hans tankar irrade: #sterlandets skimrande dött-
rar, krigets genius, hans egen synd och därpa
byggda varldsliga välgångsdrömmar som så snöp-
ligt krossats, Guds hjordar av trogna som lockats
bort fran fridens och rättfärdighetens vägar ocb nu
i alla länder stodo söndrade och stridande inbördes.
Och plötsligen hörde han sig själv säga, i det han
reste sig:
-Profeten Jeremias, trettioförsta kapitlet, ver-
serna tio till fjorton. #Den som Israel forskingrat
haver, han varder honom ock igen församlandes och
skall taga vara uppa honom sasom en herde pa sin
hjord, Ty Herren skall förlossa Jacob och hjälpa
honom utu dens mäktigas hand. Och de skola komma
och glädjas på Sions hojd och skola med honom söka
238 Fröknarna von Pahlen
intill Herrans gavor, nämliga till korn, must, oljo
och ung far och oxar, sa att deras sjal skall varda lika
som en vatturik örtegård, och skola intet mer be-
kymrade vara. Alltsa skola jungfrurna lustiga vara
i dans, dartill unge man och gamle, den ene med
den andre, ty jag skall förvandla deras ångest i
glädje och trösta dem och frojda dem efter deras
bedrövelse. Och jag skall göra prästernas hjärta
fullt med gladje, och mitt folk skall mina gavor
hava tillfyllest, säger Herren.#
Gripna av en gemensam förskräckelse hade Stellan
och Lilian stirrat på varandra. Skulle karlen ge
sig till att utan att be om lov hålla en predikan
i Lilians salong? Detta gick dock över alla
granser.
Men fylld av Herrens mäktiga ord och de gamla
bibeltexternas patos, sande Josef en oförfarad och
strålande blick omkring sig och sade:
-Låt mig nu sjunga en sang, en bön för alla
vilsegångna och förskingrade.
Och rummet, som nyss geno#nskurits av onda
och förtretade röster, renades för några ögonblick
av sångarens muntra och tillitsfulla toner. Det var
en .Bön för Israel#, so#n han icke sjalv visste, var-
för han hade kommit att tänka pa-men det var
väl därför att han s!i lange hade arbetat i Israels-
missionens tjänst:
Tank på ditt gamla forbundsfolk, o Herre,
tänk pa ditt Israel, fjarran frår# dig!
Bröllop på Ekered 239
Ack, uti otro och hardhet, dess v,irre,
har det gatt bort ifran sanningens stig.
Vardes dock ännu dig trofast förbarma,
se till ditt folk, som förkastat din nåd!
Herre, besök och förlossa de arma,
lär dem att känna ditt salighetsradl
Lilian, som först hade trott att Josef blivit galen,
började sa småningom bli intresserad efter hana'
som sangen fortsatte:
Tänk på forbundet med Abraham, medan
annu i Ma#nre han uppslog sitt tältl
Tänk på din tjänare Moses -och sedan
alla profeter, som synglaset ställt,
glade i tron, mot den himmelska staden,
#nedan de gastat som frä#nn#ande här,
alltifrån Enok, den Iysande raden
till Malakias, den ytterste där.
Detta skulle ha varit #ågot för Betty, tänkte
Lilian, Hon som alltid såg sa viktig och själv
medveten ut, om hon så befann sig bland b#de fri
herrinnor och grevar, varför var hon inte har nu,
sa hon kunde påminnas om sitt enkla för att inte saga
misstänkta ursprung och besinna de behjärtans-
värda maningarna i denna sang? Sangaren hade
emellertid plotsligt glömt fortsättningen och gjorde
ett uppehall för att söka ratt på texten i en av de små
svarta böckerna som han hade försålt till l,ilian.
240 Fröknarna von Pahlen
-
Sedan han snabbt hittat den, fortfor han:
Tänk på förbundet med Sonen-det Iyder
ju pa en evig, en orubblig nåd.
Tänk pa det löftet, o Herre, som tyder
än pa fullbordan av frälsningens rad.
Samla det skingrade Israel åter,
högt låt det svaja, ditt rikes baner,
korsets baner, under vilket du later
friden på jorden bli bofast allt mer!
Nu strömmade Lilians tlrar av rörelse, som de
förut strömmat av förargelse över Stellans van-
vettiga p5hitt.
Hjälp och välsigna, behåll och bevara
alla som börjat att tro i ditt namn,
styrk dem i frestelsens mörker ocb fara,
lär dem att fly till din öppnade famn!
Mörkret och kölden och dimmorna vike,
Ijuset-o, spride allt längre det sig!
Och då vi fostras som barn för ditt rike,
gör oss ock alla till ett uti dig!
Josef var färdiK. Det Iyste av honom.
-Jag måste ga nu, sade han med en av sina
artiga små bugningar av sin stora kropp.
Lilian Iyfte sina förgråtna ögon mot honom,
men den av bibelspråk och sang alldeles förkrossade
Stellan flög före honom på dörren. Han hade inte
nagon längtan att få vidare sällskap med denne
predikant.
Proliop Oå Fkered 241
Stellan skyndade sig att uppsöka Bernard Land-
borg. För honom berättade han nu om allt, även att
pastor Josef Wahlbom prompt ämnade fira bröllop
med Fridel)org. Att han genast dragit sig tillbaka,
nämnde icke Stellan, då han fann det överensstäm-
mande med shl fördel att papeka att stora svårig
heter reste sig inför honom. Bernard hade hört
talas om predikantcn Wahlbom. Han gav till ett
nervöst skratt, da han erfor att Wahlbom tänkte
knipa Frideborg. Så kramade han hårt Stellans
hand.
-Det kan han lugna sig med att vi skola bli
två om. Nu är jag ytterligare förtjust över att vi
ha räddat henne fran ett sadant öde. Du skall ha
henne! utbröt han nästan hysteriskt. Du skall ha
henne !
Och Stellan sag till sin förvåning hur lik Bernard
var sin mor. Hans slappa mun hade fått ett mot
hjudall(le uttryck. Njöt han inte rent av att på
tvinga dcn vackra l#rideborg det parti han själv
hestämt? Var han kanske en ,askådare#, en sadan
smn gladde sig åt att koppla ihop andra, som fann
en pervers njutning i att ase andras parningslekar?
Men da var han ju ocksa lik Stellan själv!
Och Stellan kände en alltmer stegrad sympati
för shl nyc vän, medan de nu fördjupade sig i att
ordna det som de i hemlighet och sinsemellan
kallade ,sin affärD. Och den aftonen överflyttades
Frideborg och hennes hemgift slutgiltigt bland
Ste!lans tillgodohavanden.
16 v Krrsrrs#j#rao Xll
Greve Gusten Värnamo af Sauss fann denna höst
då och da vägen till Jerikokapellet. Han brukade
sla sig ned pa en av de hårda stolarna, pustande,
röd i synen och med sin osäkra vindande blick
riktad uppåt någonstädes i närheten av taket, som
om han väntat att någon strimma av det himmelska
Ijuset däruppifran skulle dyka ned pa honom. Han
gick till att börja med dit därför att hans mor bett
honom om det.
Sangerna tilltalade ocksa hans lättrörda hjärta.
Ibland tänkte han pa tyskarna. Han hade väl glömt
att hedja, han kunde inte riktigt få fatt i de rätta
orden, men hall önskade så ivrigt att de skulle
segra, som om deras seger kunde varit någon
triumf för hans personliga fafänga, som så ofta
under hans kringflackande ungdomsår sarats av
fransmännens, de latinska människornas spydighet
och ironi över hans klumpighet och brist pa för
måga att asshlliler.l sig med dcras språk och vanor
- och sa kände han ju att han sjalv liksom så
många tyskar tillhörde de frAn födseln hopplöst
misslyckade.
rollo# ° Ekered #43
Men ofta var det som om de brusande rösterna
omkring honom ropat nagot till honom. Hans själ
flöt omkring ensam i detta hav av sang och orgel-
toner och sökte simmande och flämtande att nå
land.
Han troddc att han skulle drunkna. Da sökte
han haka sig fast vid nagot. Minncn fran den tillen
han som yngling rcst i fråmmande länder med sin
fars amlra hustm, hotelhlppasserskan Lotty Lager,
döko da upp ur det förgangnas dunkel som glän
sande pärlor. De tva hade dock haft en härlig tid
tillsammans. Tou#e #ne jeunesse, som en roman
som han en gång försökte läsa pÅ franska, hette.
En hel ungdoml Och den stralande, mul1tra, mörka
Lotty hade icke endast varit hans nominelle fars
hustru, hon hade ocksa varit hans riktige fars
dotter, en halvsyster till honom själv. Det var en
krydda sorn han började sakna.
#fan var trött på Kiss Nilsson, han kände äckel
för den lille Elias Vanselin. Han tyckte att han
hängde fast vid ett vidrigt odjurs svans och slängde
hit och dir, nästan kvävd av den avskyvärda stank
som strömmade ut från vidundrets lemmar. Och
da längtade han efter Lotty. Han mindes hemle
hlappast mera riktigt, det hadc kommit så mycket
sedan. Men när han mötte Agda Wising ibland,
tyckte han sig i Agdas ljuvt mogna skimrande ung
dom, i hennes egendomliga skönhets djupa glans,
spara något av det, som gjort att han en gång för
länge sedan fäst sig vid I.otty som ändå varit sa
Z44 Fröknarna von l'ahlen
olik Agda till sitt väsen. Och han visste nog att han
hade skäl att tycka sa. Han hade alltid känt till
vem Agda var.
Greve Gusten var sjukligt lättrörd och senti
mental, och han hade den efter ett förspillt liv i för
tid aldrades fluktansvärda rädsla för att dö. Det
var ett mörker där vid slutet av vägen, som alla
maste gå, som sög honom till sig. Han kände alltid
pa sig att han inte var frisk. Hans tjocka kropp
svällde upp, och han trodde den skul1e kväva hans
hjärta som dunkade med rädda och ynkliga slag dar
imlcrst inne i fetthöljet. Jacob Levin, hos vilken han
nyligen varit uppe, hade ocksa med bctänksam mh
Iyssnat på det me-l stetoskopet och efter mldersök
ningell sett ännu betänksammare ut och plirande
med ögat yttrat att han #nog gjorde klokast i att
sätta sig in i att det var slut mcd det roliga#.
Sadana kvällar da han satt i #erikokapellet läng
tade han efter en hand att trycka. Nagml skullc
sitta bredvid. En kvinna-och han skulle viskande
förtro sig at henne. Ty det var underligt att han
som älskat sa manga unga gosskroppar, kände sa
säkert att ingen annan än en kvhllla, och ingen
annan än just Agda, skulle ändå förstå honom.
Kanske var det därför att hans mor älskade honmn
med en sådaD outtröttlig kärlek, kanske var det
därför som ett förlåtande och förståendc väben
till sist alltid tog en kvinnas och den milda
Agdas gestalt i hans tankar. Men Gusten visste
att det också berodde på annat. Han hade en
gang levat med en kvhllla, Lotty, SOIII val ell
i: syster till honom. Nu maste han atervända till
kvinnan, men det måste vara en kvinna som Agda,
som var som en syster till Lotty. Ibland hade
ban ju ocksa tittat pa Frideborg, men hon var
nmnera för ystcr för honom och passade honom där-
för ej, trots att hon ännu langt mer än Agda, at
minstone till karaktären, liknade de gangna arens
Lotty.
Han hadc behållit psalmboken som hans mor
lanat honom, da han följde med pa Hans von
I'ahlens begravning. Ibland tittade han i den och
läste de rader hans mor strukit för. Men andra
stunder slängde han den lilla boken långt utåt
golvet. Han förstod ingenting. Orden gällde alla
-bara intc honom. Och sa blev han sittande och
sag ater för sig Agdas mörka drömmande ögon.
När han drunknade i sangerna som fyllde den lilla
fula salen i Jerikokapellet, tyckte han att den egen-
domliga unga flickan stod på den strand som han
förgäves sökte na. Skulle hon Iyfta honom och
draga honom upp till sig? Han gjorde grimaser,
hanande sig själv. Vad hade han med denna flicka
att göra, en liten sömmerska som maste arbeta för
sitt uppehälle? Men inom honom fanns intet tvivel
om den saken. Hon stod honom djupt och innerligt
nära.
Han var visserligen svullen av adelshögfärd.
Ingen borde ju vara god nog åt honom, greve
Gusten af Sauss. Men han genomfors av en rys
246 Frökl#arlla Don #ahlen
ning då han sag den nakna vägen, hans väg, som
ledde in i mörkret.
En gång hade han raddat en liten hundvalp från
att drunkna. Hans mor brukade påminna honom
om det. En gang hade han gjort en god gärning.
Han mindes ännu hundvalpens bruna tacksamma
ögon. Da såg han sig triumferande omkring i
Jerikokapellet. Han hade räddat en hundvalp från
att drunkna !
Vad ha ni andra gjort som trängas här omkring
mig? tänkte han stolt. Varför skulle han inte fort-
sätta sin goda gärningar? Nu glömde han att det
ju var han som behüvde hjälp. Han föreställde
sig själv som Agdas bålde räddare. Han skulle ta
henne bort från dcn fattigdom och den tillvaro av
yttersta obemärkthet, vari denna nobla dotter av
förborgad härkomst försjunkit, och göra henne till
gång plötsligen ur folkdjupet hade Iyfts upp till att
bliva en grevinna af Sauss. Han trodde det skulle
vara en god gärning. Som grevinna af Sauss skulle
hon följa honom till Berlin-till detta Berlin där
Lotty sedan åratal levde. Och han skulle i dubbel
bemärkelse åter f# genomleva sin första ungdoms
äventyr med Lotty.
Allt detta genomkorsade Gustens hjärna inne i
Jcrikokapellet. Men han såg inte något sätt att
fullborda sina planer. Han var för slapp. Han
orkade inte sträcka ut handen mot den unga kvinnan
som gick förbi honom sa snuddande nära, men ända
llrollo# #å Ek#red 247
sa langt borta, som om ett stormande s jungande hav
varit emellan dem.
Han lat sig ocksa länge nöja med sina fantasier.
Inom sig trodde han väl heller aldrig att de skulle
bli verklighet.
Nästs gång Kiss Nilsson med smidigt vaggande
höfter slingrade sig fram till honom, riktigt
tiggande om hans ynnest, glömdc han Agda och alla
goda gärningar i världen för den vällust pojken
skänkte honom.
Men sa hände det en dag nagm#ting som med ens
tvingade honom till handling.
Han gick denna dag upp till Bell von Wendens
bostad vid Wahrendorffsgatan Agda hade börjat
ta danslcktioner för Bell igem Dct var greven som
bett henne om det. Han hade lockat benne med
Berlinresan. Hon skulle ju medverka i deras
kabare. Agda Iydde endast motvilligt. Hon tyckte
sig ha fått nog av Bell VOIl Wenden, och hml kände
en dmlkcl åugest inför henne. Intc var hon heller
säker pa att hon ville följa med till Berlin. Hon var
rädd för hela resan och hela det där sällskapet.
Greven gick langsamt uppför de många
trapporna. Hans tankar sysslade med Stellan von
Pahlen och Frideborg. Den d#ir förbh#delsen roade
honom och gjorde honmn samtidigt sallsamt upp-
rörd. Stellan hade grinande av förtjusning berättat
hur Frideborg blivit alldeles tokig av glädje och
fallit honom om halsen, da han uppenbarat för
henne att han skulle gifta sig med henne.
248 Fröknarna von Palllen
Frideborg! Frideborg! tankte greven. På vilka
vägar går du? Ser du da inte vad Stellan är för
sort? Begriper du da inte att Bernard Landborg
betalar den vämjelige Stellan för äran att fa dig?
Greven var uppe vid Bells dörr nu. Han hade
hennes nyckel på sig. Hon hade stuckit till honom
en av sina nycklar sa att han när som helst kunde
komma upp och se pa iektionerna, utan att hon
skulle behöva besv ira sig med att ga if ran för att
öppna .
Han vred alltså upp dörren. I tamburen hängdc
han av sig hatt och rock. Han höjde sig vresigt
på tå för att nå rockhängaren, som satt alltför högt
för honom. Så öppnade han dörren in till salen. Han
förvånade sig över att han icke hörde nagon piano
musik och kände sig litet lättad. Bells pianospel
gjorde honom alltid nervös. De harda takterna
dunsade mot hans huvud. Men nu spelade ingen.
Han såg sig en smula förvirrad omkring i salen.
Den var tom. Plötsligt stöttes dörren upp till Bells
inre rum. En ung kvinna kom utspringande där
ifrån. Hon höll händerna för ansiktet och skrek.
Det var Agda. Hon såg inte greven. Men när hon
sprang förbi honom, sträckte han ut handen och
grep tag i henne. Då blickade hon upp till honom.
När hon fick se vem det var, ville hon åter fly, men
han höll fast henne.
För en gangs skull upphörde hans blick att irra.
Han var ater den där pojken som räddade den lilla
bruna hundvalpen ur slottsdammen. Han betraktade
Agda med ögon som plötsligt blivit klara. Hon var
aildeles naken. Dessa svarta byxor, som brukade
sluta sig tätt om länderna på henne, höll hon nu
över armen. När hon fiek se greven, tryckte hon
dem framför sig liksom för att skyla sig. Hon
kunde varit en ung gosse, som blivit skrämd av
nagot ohyggligt. Men under hennes runda bröst
lekte den bla underbara skugga, som brukade
göra Bell von Wenden galen.
Med ens klängde hon sig fast vid honom som för
att så bättre dölja sin nakenhet för honom
själv.
-Hjälp mig, ropade hon. Bell ville göra något
styggt med mig,.. Orden stockade sig i halsen
pa helme, och hon brast i grat.
Men hon hade svårt för att tala om att hon verk
iigen nyss vilat i Bells armar, förförd av dennas
oväntade mildhet.
Langsamt och tafatt lade då Gusten sin arm om-
kring de vackra nakna höfterna. Aldrig hade nagon
ung flicka på detta sätt bett honom om hjälp. Han
pressade henne intill sig.
- Gråt inte, min kära syster, sade han med tjock
röst.
De stodo där mitt på golvet i Bell von Wendens
sal och vaggade av och an som ett par skeppsbrutna
som nyss nått land,
Bell von Wendens ögon blevo till två smala
Iysande springor, när hon nu steg ut på tröskeln
och betraktade dem. Nyss hade hon bitit sig i
läppen och en tunn blodbtrimu1a sippradc nedfor
hennes haka.
- Grevc Gusten mell en naken flicka i fAImlen,
sade hon och brast ut i ett gällt skratt och skaka(le
sa att hon maste stödja sig mot dörrpostem
Agda skälvde till och sökte göra sig fri. Da
släppte greven henne langsamt ifran sig.
- Gå och klä pa dig, sade bam Jag väntar har.
När Agda darrande försvunnit in i sitt rmll,
gick greven närmare Bell.
- Du tänkte förföra hcnne? sade haD strängt.
Hon slutade att skratta och sag hätskt pa honom.
-Vad angår det dig? sadc hon och tilladc
elakt:
- Men vill du veta det, så är det redan gjort.
Ilenne kommer man snart till rätta med.
Greven torkade sig i palman Små kalla svett
yärlor stego oupphörligt fram. Ja, vad angick det
honom? Den nnderbara nakna flickynglingen...
Jo-hon var ju nastan en syster till honom! Och
så han hade klängt sig fast vid honom! Som om
hon verkligen trott att han ägt nagon styrka.
- Om jag forstode vad du har med den där
flickan att göra, fortsatte Bell mcd stigandc nervo-
sitet. Du har ju Kiss. Elias Vanselill har du ocksa
-och hundra andra. Du har kommit in pa fel jakt-
marker, greve.
Gusten mötte inte Bells ägon, hans blick hade
åter börjat irra, och plötsligt fick han syn pa Bell
von Wenden och sig själv i den stora spegel som
#Jrollop på Fker#d 25I
Bell nyligen hängt uyl) mellan fönstren för att
bättre kunna följa de unga flickornas rörelser.
Hans mun vreds ater pa sned. Han stirrade ängs
ligt in i spegeln som om han hade sett något avsky
värt. Var det Herren Zebaoth själv, hämndens och
vedergällningens Gud, som här i spegeln drev sitt
spel med honom? Han sag Bell med blodstrimman
alltjämt droppande över hakan och ned pa den vi(a
blusen. Hennes ansikte brann av ett onaturligt be-
gär. Eller såg han fel, hade hon redan hunnit släcka
sin glöd hos den olyckliga Agda? Hennes händer
voro krökta som langtade de att borra sig in i vita
och lena kvinnobröst och rosiga jungfruliga
kvinnosköten, och bredvid henne syntes den tydliga
bilden av honom själv, en tjock röd uppsvälld mans
ling, märkt av laster.
Två präktiga rivaler om den härliga renhjärtade
nakna flickynglingen därhme i rummet, som nu
gråtande höll på att klä på sigl
Da greps Gusten av förtvivlan och raseri. Med
två steg var han framme vid spegeln och körde sin
knutna hand genom glaset. Skärvorna regnade
med ctt vinande, krasande ljud över golvet. Ilan
trampade pa dem,da han for baklänges. Bell skrek till
av förskräckelse. I detsamma kom Agda in. Hon
var nu klädd i en mörk kappa ocb en liten hatt mcd
en glänsande näl i.
-Nej, men den vackra spegeln, utropade hon.
Men Bell skrck:
- Där har du din ädle räddare, Agda. Han är
tokig av kärlek till dig. Nu krossar ha-l speglar
för din skull, vettvillingen. Men inte komlller
han att spräcka dig. Det vet du att stackars
föraktade Bell von Wenden redan närapå har
gjort.
Agda ryckte till och en möl Ic rmllla(l övergöt
hennes gyllne ansiktshy,
Och när hon nu i sitt begär att tjana ;indå med
skälvandc händer böjde sig ned för att forsdka
plocka upp spillrorna av dell sköna venctianska spe
geln, fattade Bell hemle hårt i annen och nasta
kastadc hcnne mot Gusten.
- Gå, ropade hon och stampade i golvet. Jag
vill inte se cr mera här, harkrankarl
Hon kom helt helt nara Gusten och sade in i halls
röda, sorgsna ansikte:
- Förstar du inte att IIU när du ränner efter en
ung flicka är du mer vidrig än nagonsin? Nu först
är du riktigt onaturlig. Den där Guden du pratar
om kommer att straffa digl
Gusten Iyfte sin hand för att beskyddande lägga
den pa Agdas.
-A, greven hlöder, utbrast bom
Men han skakade bara på huvudet. De gingo
tysta nedför trapporna. På gatan ropade han an en
bil. När de kommit in i vagnen, fragade han hemle
skyggt:
-Var-var bor du, kära syster?
Han hade aldrig varit hos henne. Hon sade
honom sin adress.
l#rollop #å l;kered 253
När de stannade utanför hennes port nere på
Gamla Brogatan, sade han lagt:
- Säg aldrig greven till mig mer. Jag kallar
ju dig vid namn. Säg bror Gustenl
i Hon nickade litet förvanad. Hon trodde att han
nu skulle fortsätta med bilen hem till sig, men han
steg ur och följdc mcd hennc upp. Nu stodo de
inne i hennes lilla rum. Det sag fattigt ut här i den
skarpa dagern fran fönstret. Agda tittade rod-
nande på honom. Hon gjorde en atbörd med sina
sma bruna händer som om hon velat säga:
- Sa här har jag det. Vad vill greven mig?
Men inom henne var det nagot som redan sade
#broder# och #Gusten# till honom.
Angela skulle ha lett om hon sett de sma händer-
nas beskrivande rorclsc i luften. Så hade Agda
brukat Iyfta sina handcr, da hon i skolrummet på
Ekered berattade sagor for dem som barn.
Da greven nu tog av sig handskarna, blottades
ater saret han fått på handen.
- Vanta, jag skall förbinda det, Gusten, sade
Agda milt. Och redan sade hon Gusten.
Hon gick efter en av sina egna nasdukar, fuktade
den i vatten och lade om saret. Hennes morka ögon
sågo spörjande upp pa honom,
-Gor det ont? frågade hon.
Han skakade på huvudet. Utan att hon bad
honom om det, slog han sig ned på ottomanen. Här
hårskade samma outsagliga frid som inne i hans
mors rum. När Agda rört vid honom med sina lätta
254 Fröknar#a 7Jo» Pahlen
händer, tyckte han att hon strök bort något ont
och styggt ur hans hjärta. Han kastade en blick
mot spegeln, rädd att åter få se den där förfärliga
bilden som skrämt honom hos Bell von Wenden.
Men Agda bade blommor i en vas framför sin spe-
gel, och han såg bara deras kalkar som doppade sig
i spegelglaset som i ett stilla vatten.
Han ryckte till vid tanken pa Kiss Nilsson. Vad
han skulle skrattat om ban sett Gusten nu! Men
han drev otaligt bort tanken på Kiss och alla de
andra.
Agda stod och såg på honom. Hon visste inte
riktigt varför han var här. Hon brukade aldrig ha
några män uppe hos sig. Hon levde i sin egen lilla
värld, besynnerligt obesmittad av alla dessa män-
niskor hon så länge sällskapat med och varit modeil
åt. Det var något hos henne som gjorde att ingen
ända tills nu vagat röra henne. Och fortfarande var
hennes inre rent, obefläckat av de smekningar hon
nyss undergatt och varåt man endast kunnat tvinga
hennes kropp att låna sig. Hon tyckte synd om
greven som hon tyckte synd om Bell. Kanske hade
hon alltid gjort det. Ocksa nu kände hon det nästan
moderligt för honom.
-#r handen bättre, Gusten? frAgade hon blygt.
-Kom närmare, bad greven.
Då lutade hon sig fram mot honom. Hennes strå-
lande ögon logo mot honom. Nu var han nära att
säga henne det. Nu ville han be henne alltid vara
hos honom. Men han vagade inte. Det var under-
ligt, men han vagade inte. I stället reste han sig
for att gå.
-Far jag snart komma tillbaka? frågade han.
-Javisst får greven. Visst får du, Gusten, log
hon, rättancle sig.
När han gatt, blev hon sittande och fingrade pa
sin klänningskjol. Hon log alttjämt, nu litet sorgset,
för sig själv. Sa tog hon upp en sömnad fran bordet
och b#;rjacle flitigt arbeta.
2j6 #röknarna von Pahlen
Agda stängde omsorgsfullt porten till syateljen
efter sig och steg ut på gatan. I afton var hon sen
Det hade varit ett arbete, en ny klänning som nöd
vändigt måste vara färdig, och innehavarinnan av
ateljen hade bett henne stanna kvar. Hon rätade
upp sin värkande rygg och stod så stilla och in-
andades den friska luften. Hennes ansikte var blekt
och trött.
Sa började hon langsamt ga framat gatan. Det
hade hänt heane nagot i dag. Pa morgonen hade
hon fatt ett brev undertecknat Gusten af Sauss.
Hon hade nästan haft svart att läsa hans stil. Han
skrev som en dräng, ovan vid detta slags manuella
övningar, men när hon väl en gang kommit igenom
arket, som hade en grevlig krona i blått överst pa
sidan, maste hon läsa det en gång till. Han bad
henne bli hans hustru. Som greven och grevinnan
Gusten och Agda af Sauss skulle de bada göra den
där resan ned till hans älskade Berlin, bland vars
undersåtligt vördsamma, öldrickande lakejer han
alltid hade trivts bättre än bland det respektlösa
folket i Rom och Paris som ofta hade gycklat med
Prällo# #å Ekered 257
honom. Kanske hade Agda Wising anat ett dylikt
förslag och anbud redan när han var uppe i bennes
rum. Men icke ett ord hade han sagt da. Och nu
detta brev! Brevet skulle inte gjort så starkt in
tryck på benne, om hon inte nederst pa sidan upp
täckt ett par rader, som han tycktes ha klottrat ned
i all hast. #Det är bara du som kan hjälpa mig.
stod det med hans förfärliga stil och nästan oläsligt.
.Livets hjul saktar allt mera ocb mera av och skall
snart stanna. Men med dig är jag inte rädd för
döden. Du är min ungdoms älskade syster..
Agda gick och upprepade orden för sig själv:
.Du är min ungdoms älskade syster. Med dig är
jag inte rädd för döden.- Hon Iyfte sina händer
och grep varsamt med dem i luften som vore hon i
färd med att fanga upp blommor i dem. Så tryckte
hon händerna mot sitt bröst och log därför att hm
redan tyckte sig känna doften av de vackra blom-
morna. Hon såg greve Gusten för sig. Men det var
alls inte den bild greven själv upptäckt i Bell von
Wendens spegel hon varsnadr. Hon märkte bara
blicken i ögonen, som bado henne om nagot. Ett par
sorgsna trötta ögon som sökte hennes. Tanken att
bli grevinna af Sauss, en framtid som många skulle
önskat sig för titelns och den stora rikedomens
skull, sysselsatte henne ganska litet. Hon stannade
ändock ett tag på gatan och rannsakade sitt hjärta,
om det gömde någon fafänga, om det var denna
yttre upphöjelse det eftersträvade. Men hon visste
att det ej var så. En människa sträckte händerna
17 V. Kr# sljemn Xll
258 Fröknarna von Palllen
efter henne, och det var så ljuvligt bara att känna
att nagon behövde henne. Det var det som kom
henne att lätt som en fågel trippa fram på gat-
stenarna Hon gick där och smalog för sig själv.
Ensamma kringdrivande män, som i en Iyktas sken
varsnade det där smaleendet hejdade ofrivilligt,
plötsligt maktlösa, sina steg, och länge efter det hon
gått förbi stodo de stilla och undrade vem hon var.
Nagot ömt och outsägligt milt hade snuddat vid
dem.
Men Agda fortsatte sin väg i mörkret. Hon var
inte rädd för mörkret. Hon var inte rädd för döden.
Himlen fylld av skimrande stjärnor välvde sig över
hennes huvud. Hon nickade a:t dem, i hemlighets
fullt samförstand, som om de varit hennes vänncr.
Hon förstod att hennes liv nu skulle helt och hållet
förändras Men det oroade henne inte. Hennes
händer, märkta av tusen nålstygn, skulle stryka över
en lidande medmänniskas panna. Hon skulle fä
makt att förjaga alla onda spöken som hemsökte
denna plågade människovarelse.
Och eftersom hcnnes hjärta liksom Frideborgs
var som en fagels hjärta, tyckte hon att hennes
kropp plötsligt fick vingar och kunde Iyfta sig från
jorden. .Med dig är jag inte rädd för döden.# En
utbrunnen man trött på främmande, inlärda laster
och led vid onaturliga hegär, som kanske icke ens
voro naturliga för honom, hade bett henne om nå
got, bett henne jaga bort döden fran hans huvud-
gärd. Ja! Ja! Och nu svävade hon bort genom
Bröllol# J#å Ekered 259
!
rymden Där var det lätt att andas. Faglar kommo
flygande mot henne fr#n alla håll. Deras duniga
vingar snuddade smeksamt mot henne. De sjöngo.
Och hon förstod vad de sjöngo. Det var en sång
om stjärnor och om det eviga bla. Det var en sang
om gröna träd som stodo sa fast med sina rötter i
den sköna jorden och som sträckte ut sina grenar
fdr att de skulle söka sin vila pa dem. Och nu var
Agda nere i de land där man slog ihjäl varandra
och där luften genljöd av de sårades skrik och
suckar. Hemles vingar endast växte da. Hon sänkte
dem ned över den stackars hetsade jorden, en dim-
lik vit och mild duva var hon som samlade alla de
kämpande undcr sina gryningsbleka vingar. Där
hadc dc det tryggt. Döden drog sig undan. Den
kunde intc längrc finna sina offer. Men under
Agdas f#gelvingar pep det och levde, som om hon
fatt en hop skrikande små i sina varma dun.
Agda stannade och såg leende upp mot stjär-
norna. Nyss var hon en fagel. Nu var hon bara en
liten kvinna som hade ett par mjuka bruna händer,
som lugnande kunde smeka över en het panna. Hon
älskade sagor. Hon levde själv i en stor saga som
inte ville taga slut.
Hon bannade sig själv. Hur kunde hon bli så glad
över ett brev att hon tyckte sig flyga genom all
världen? Så länge hade hon vandrat ensam. Hen
nes hjärta var sa fyllt av längtan och kärlek. #nt
ligen skulle det fa tömma alla sina skatter. Hon
grubblade inte över om det var en ovardig som
skulle taga emot dem. Kanske en som skulle blåsa
sin orena andedräkt över guldet så att det for-
vandlades till grasten. Men Agda trodde icke att
det bland syndare fanns några verkligt ovärdlga
och orena. Sadana finnes det endast bland de själv-
rätffärdiga och i egen mening goda och ostraffligt
vandrande. Eller skulle hon själv blivit ovardig
och oren endast därför att underliga smekningar av
så hårt tryckande hfinder och läppar överrumplat
och rört vid delar av hennes kropp? Nej, kärleks-
fulla människor grubbla icke. De karleksfulla
kasta sig mitt ut i faran. De äro som blinda. Men
de ha ett ljus inom sig, som icke är lätt att
släcka.
Nu bar Agda detta ljus i handen. Hon gick var-
samt framåt som ett barn i lang vit nattskjorta går
till sin vita bädd. Inga skuggor skrämde henne. De
drogo sig grinande undan uppåt husväggarna. Där-
ifrån tittade de ned på barnet och ljuset som fula
trollgubbar som ville blåsa upp sina kinder för att
släcka lågan sa att varlden ater skulle bli becksvart.
Men de vågade inte. Inte heller greve Gusten af
Sauss skulle kunna blasa ut Agdas ljus. Många
gånger när de onda andarna komme att ansätta
honom, skulle han kanske vilja det. Men en smal
liten hand skyddade da lagan, och han fick frysa i
kylan till dess han åter langtade efter ljuset. Hon
själv hade ju, om ocksl mot sin vilja, fallit för
samma onaturlighetens synd som han, men hon
trodde ej långre riktigt att det fauns nagon synd
Brollo/l #å Ekered 201
eller någon onaturlighet när man bar renhet i sitt
hjärta och älskade renhet.
Agdas tankar förindrade plötsligt färg. Med ett
litet skratt tänkte hon på Frideborg. I går kväll
hade Frideborg dansat runt uppe i Agdas lilla rum.
Hon hade sjungit ocksl: andliga sånger och lustiga
slagdängor hade om varandra trängts i hennes
strupe. Hon hade sjungit ut allt som fanns där.
Runt, runt hade hon dansat på tåspetsarna. Alla
hennes bekymmer hade flyktat. Hon skulle bli gift,
en hennes nåd von Pahlen som arad och aktad skulle
nedkomma med ett barn till världell.
Du maste ocksa gifta dig, hade hon ropat till
Agda. Tva fina adelsfruar som alla fjäsa för, skola
: vi fara till Berlin.
Hennes enda bekymmer var Stellans mor som
icke tycktes vilja lämna sitt samtycke. Men
Stellan tankte i alla fall gifta sig därnere i Ekereds
kyrka. De skulle vigas där på resan ned till Berlin,
det hade han lovat henne. Hans faster Betty skulle
tycka det vara sa roligt att få ta emot hela bröllops-
följet. Redan bade han talat vid benne om saken,
oeh hon hade varit storbelåten och av hjiirtat
med.
Agda tvärstannade. Tank om bon själv också skulle
få gifta sig i Ekereds lilla vita kyrka som hon så väl
mindes! Den tid Agda varit tjänstflicka på Eke
red hade kanske varit den Iyckligaste i hennes liv.
Och så roligt det skulle bli att åter få träffa
Petra och Angela på Eka! Hon skulle ju bli
jamnställd, nästan som vole hon släkt med dem nu!
Hon log ödmjukt, men glatt. Nagra andra anhöriga
ägde hon icke. Det statarfolk, som hon växt upp
hos därnere vid Ekered, hade endast varit hennes
fosterföräldrar, och de hade för länge sedan gatt
l#ort. Vem hennes verklige far var hade hon aldrig
vetat, men det hade viskats om en fin och bildad
herre med ett klingande och mycket känt namn, som
dock för ännu längre sedan skulle ha lämnat det
jordiska. Hennes verkliga mor hade varit en ele-
gant mörkhyad och yppig skönhet, som någon gång
varje år under hennes tidigaste barndom kommit
nedresande fran Stockholm och hälsat pa henne, men
inte heller vem hon var eller vad hon hette hade
någonsin berättats för Agda. Och alltsedan Agda
farit till Stockholm för att söka efter henne, hade
hon varit som sparlöst försvunnen. Förmodligen
var väl också hon nu död.
Tankfullt fortsatte hon gatorna framåt. Sa stan
nade hon igen. Hon hade kommit nedat Ström
men och fram till Operakällaren. Det Iyste och
gnistrade från alla fönster där. Hon såg huvuden
skymta innanför draperierna och damer i stor
toalett med skuldrorna blottade. Hon hade aldrig
varit därinne. Det var som ett palats.
Medan Agda stod där kom ett sällskap herrar ut
från den stora porten mot planteringen. De knäppte
sina överrockar under högljutt prat. Ett par kikade
med dimmiga ögon upp mot stjärnhimlen. Hon såg
nu vilka de voro. Det var ju Kiss #I;Isson, Ste\lan
von Pahlen och lille Elias Vanselin. Och bland dem
stod också greve Gusten. Hon hörde att de nojsade
med honom. De ville att han skulle köra dem hem i
bil, men ban tycktes inte ha lust, utan menade att
de kunde gå den korta biten.
-Asch, da stolpa vi väl da, gossar, hörde
hon Kiss Nilssons läspande flickstämma ropa
skrattande.
I nästa ögonblick hade han lekfullt puffat av
greven hans lilla rundkulliga hatt. Det var tydligen
menat som ett skämt. Men greven tyckte VÄI inte
om den sortens vanvördiga skämt, utan blev ond,
och vanmäktig av ilska ville han kasta sig över
Kiss. Da löpte de alla skrattande sin väg.
Hatten rullade under tiden tvärs över gatan och
fram till Agdas fötter. Den var som en liten svart
hund som kom rännande till sin härskarinna. Agda
tog upp den med ett litet medlidsamt leende.
- Stackars batt, viskade hon och strök varsamt
över den.
Nu kom greven sökande efter sin hatt. När han
var helt nära henne, utan att ända se henne, steg
hon ut ur skuggorna och fram till honom.
-Här är hatten, sade hon och gav honom den.
Han stirrade pa henne med rödkantade ögon, och
hon upptäckte att han grät.
-Varför grater du, Gusten? frågade hon.
- A, kära Agda, är det du? sade han och grep
med en famlande rörelse efter hennes arm. Ar du
ute mitt i svarta natten?
264 l#röknarna von Pahlen
Han satte pa sig hatten och vände sig frysande
mot henne.
-Kom så gå vi, viskade han.
De började tysta ga framat arm i arm. StrBm-
mens vatten rann glittrande fram under bron.
Greven grät inte längre. Han tryckte hårt den runda
armen och sag då och då pa sin vackra följe-
slagerska. Men hon, som nyss svävat uppe bland
stjärnorna och gjort bekantskaper med flygande
faglar, kände sig med ens förd ned mot jorden
igen. Hon trippade inte längre över gatstenarna.
Hennes hjärta slog inte mera så där glatt och trev-
ligt. Hon var ond pä sig själv för att hon pinades
av att greven luktade sprit och cigarrer och pustade
så tungt. Var fanns nu all hennes glada extatiska
vilja att hjälpa? En kedja hade slagits omkring
hennes arm och skavde och slet mot köttet.
Och när nu Gusten frågade henne om hon fått
hans brev, nickade hon bara och kunde ej få fram
ett ord.
Da blev han tyst och ledsen. Kanske ville hon
inte? Nedstämd började han berätta om att han,
Kiss, Elias och Stellan förut på kvällen hade varit
inne på en källare bakom Jakobs kyrka som hette
Restaurant Carl Gustaf. Det var ett mycket ruskigt
ställe, men Gusten gick ändå rätt ofta dit, därför
att de liksom hade litet av namnet, och kanske
också mycket av ruskigheten, gemensamt.
Det var en lokal som en lang mörk rännsten, en
oändlig skum kanal, i vars smutsiga vatten livets
bottensatser och nerrullade vrak lagrat sig eller lang
samt summo. Värden var en före detta vaktmästare,
Enoch Jansson, som slagit sig på att idka låne-
rorelse bland kunderna och därigenom Sa sma
ningom blivit i stand att inköpa huset, i vars källar-
vånings mörker han och de rattor han matade kröpo
omkring utanför kökets stinkande avfallssamlingar
och soptunnor. Med guldglasögon och guldplomber
gick där den lille procentaren fryntligt omkring,
gemytligt klappande på axeln de av sina offer som
ännu hade något kvar att råna och frågande dem:
»Har du nagot nytt förfalskat papper, gosse, att
lämna Enoch i dag?. Gusten tyckte ibland rysande
att det där lurande, allt efter omständigheterna
kärvänliga, ansträngt kamratliga eller försöksvis
anlagda överlägsna och dryga sättet obehagligt lik
nade det sätt, varpå han själv brukade bemöta sina
artistgossar, och han tog dem dit för att se, vilken
behandling de skulle bli föremal för och da ibland
njuta av deras kval inför värdens hjärtlighet, som
de maste finna förolämpande, därför att den för
utsatte likställighet, och förargade undanbådo sig.
Men det fanns också annat som drog Gusten till
Restaurant Carl Gustaf. Kring de sma spruckna
marmorborden därinne rörde sig raskt en rund
höftad Hebe med muntra ögon och skrattande röst,
som hette Inga, och ute i tamburen satt en para-
Iytisk rockvaktmästare, som varit i Frankrike och
hittat på namnet ,vaktmästare Vite!. pa sig själv,
därfar att han var sa långsam och alltid talade om
den hemska sjukdom som gjorde att han knappast
kunde resa sig från sin stol och att hans ben ibland
plötsligt veko sig, så att han handlöst störtade i
golvet, där han på sina kryckor linkade omkrhlg
mellan rockhängama. Inga och rockvaktmästare
.Vite!. hade ursprungligen lånat Enoch, deras
kamrat från diskhjälpstiden i köket och smörgas-
nisseåren, alla sina besparingar, för att han sl.ulle
kunna överta stället tillsammans med dem, men de
bade varit oförsiktiga nog att icke begära nagra
kvittenser. Sedan hade Enoch aldrig givit dem
deras pengar tillbaka, utan hanallde sagt dem att
de väl kunde vara belatna, sa längedefingebehålla
sina platser. Gusten kände igen de där tillväga
gångssätten fran bade sin nominelle och sin verk-
lige fars metoder och erfor därför ofta ett slags
sentimental, om förlatelse bedjande medömkan med
den vänliga Inga «h den vänlige #Vitel#. Dock
gick han naturligtvis aldrig så långt att han fresta
des rädda dem ur klorna pa deras brutale principal,
som nu gift sig med den klossiga kassörskan och
inte längre ville umgås med de forna kamraterna,
vilka hjälpt honom fram och som han bedragit.
I eftermiddag hade Stellan, Kiss och Elias först
ensamma varit därhme. Källarmästaren, som varit
så berusad att Inga maste hindra honom fran att
ramla över borden, hade då kommit fram och fra-
gat, var greven fanns, och hemställt till ,de unga
herrarna. att han skulle få lägga bort titlarna med
dem, ,sa att framtida transaktioner Skulle ga
lättare,. Stellan hade fnissande samtyckt, men
Elias och Kiss hade stolt avböjt, och när källarmäs
taren da anmärkt att #Jansson och Nilsson väl
kunde smälla lika högt-, hade Kiss svarat att ·vad
som smäller lika högt är det här# och givit Enoch
ett par örfilar. Rasande hade Fnoch då kallat pa
gårdskarlen och kocken, två stora starka sluskar,
och befallt dem att släpa in Kiss pa kontoret i en
avsides skrubb av huset, där han hade sin procentar-
central. Där hade de båda sluskarna bakbundit
hans händer, och den fege Enoch hade, ursinnig
över den aga han mottagit inför sin egen personal,
måttat några slag tillbaka mot den försvarslöse.
Stellan och Elias hade inte ens hjälpt denne, men
Stellan hade sprungit till telefonen och ringt efter
greven som kommit och befriat sin älskling fran
den lille procentaren, vilken inför greven utgjutit
sig i ursäkter ocb förklarat att ·det hela var ett be
klagligt missförstand. och att han .bara velat
föresla att han och herr Kiss skulle göra ett litet
papper tillsamrnans#.
Sedan hade de begivit sig if rån snuskhalan och
gått till Operakällaren, och därefter hade den otack
samme Kiss som lön för befrielsen slagit av sin
välgörare greven hans nyinköpta hatt, såsom Agda
själv hade sett.
Därför var det som greve Gusten hade gråtit,
men nu grät han icke längre, utan han ville för-
söka förlåta och vara god mot alla. Ocb plötsligt
kom han att tänka på sin mor. Vad hon skulle bli
förtjust i denna lilla milda flicka! Han borde h
Agda med sig nu genast. Ja, det var alldeles nöd-
vändigt. De skulle ögonblickligen ga upp till hans
mor, Han skulle göra henne bekant med Agda. En
utomordentlig ide! Att han ej tänkt på detta förut!
Det hände ofta att han kom rusande till sin mor
mitt i natten. Hon sov så litet. Hon väntade
honom alltid med ett leende. Det var som att komma
till en klar källa att stiga in i detta tysta rum och
mota en vilande, men alltid vakande moders
ogon.
Han tog åter "gdas arm och förde henne tillbaka
uppåt #stermalm.
-Vart gå vi? frågade Agda undrande.
-Vi skola hälsa på min lilla mor vid Kommen-
dörsgatan, sade han tryggt.
-Nu mitt i mörka natten?
-Ja, hon är alltid vaken, svarade han då bem-
lighetsfullt som om han talat om ett underbart
väsen, en ängel som ständigt vakade och vän-
tade.
Han förde henne uppför trapporna till sin mors
våning. De gingo in och vandrade genom tysta
rum. I salen brann en nattlampa med ett vitt och
dämpat ljus och Iyste över den gamla diakonissan
som satt djupt insomnad.
Greven öppnade dörren. Agda kände sig under-
lig till mods. En stark blomdoft kom strommande
emot dem. Det var blommor överallt. Agda suckade
litet andfådd. Här var sa tyst som om döden tagit
sin bostad här. Grevens gestalt skymde sängen för
henne. Då hörde hon ett utrop:
-A, min gosse. A, kommer du nu, lille Gusten?
Agda darrade till. Greven hade gått fram till
sangen, och nu såg hon ett blekt magert ansikte
som plöts!igt Iystes upp av ett leende som förjagade
det lidande uttrycket.
Agda ville smyga sig ut igen. Hon kände det
som om hon inte hade rätt att tränga 5ig in har.
Men da strackte greven ut sin hand och fattade tag
i henne.
-Har är lilla Agda, sade han.
Agda undrade om han redan talat om henne. Det
lät så välbekant detta. Nu stod hon vid sangen. De
Iysande ögonen betraktade henne. En hand famlade
efter henne.
-Kommer Agda med Gusten? frågade en mild
röst lågt.
Greven sag förväntansfullt pa Agda. Den där
tyngden föll av hemle. Har var ater en människa
ur livets skymning och dodsskuggornas dal som
vädjade till henne. Hon tyckte att hennes armar
bredde ut sig. De blevo åter fågelvingar som ville
gömma allt sjukt och lidande i sina varma dun.
-Ja, viskade Agda. Jag har kommit hit med
Gusten.
Då kande hon hur kvinnan där i bädden drog
henne ned till sig som ville hon viska en hemlighet i
hennes ora. Med ens sag hon ansiktet snabbt för-
vridas i fasa som om en ohygglig tanke arbetade
270 Fröl#na#na von Pah#en
sig fram. Men när Agda nu kysste grevinnan
Carola, blevo hennes drag igen lugna.
-Lilla flicka, viskade hon. Må Jesus var åter-
lösare välsigna er båda. Ma han huldrikt ta er Upp
i sin barmhärtighets famm
A, vad Betty var Iycklig att vara tillbaka på
Ekered! Hon sade sig att hon inte riktigt talt vid
den sista tiden i Stockholm. Jämt och ständigt
hade ju Lilian bara gråtit och beklagat sig över sitt
bittra öde att Stellan envisades att vilja förlova sig
med den vackra Frideborg. Men medan Betty nu
gick genom sina rum, smekande varje liten väl-
känd sak i aterseendets flöjd, måste hon skratta
för sig själv. Hon förstod inte Lilians bedrövelse.
Från första ögonblicket hade hon tyckt rätt bra 0111
Frideborg. Hon liknade ju på något sätt hennes
egen ocb barnens älskade Agda, som hon träffat
däruppe ett par ganger. Betty var ju ocksa så svag
för allt vackert. Det kunde hon nu inte hjälpa. Och
inte heller kunde hon undertrycka en liten känsla
av skadeglädje över att Lilian äntligen fatt nagot
att beklaga sig över. Aldrig hade hml riktigt kom
mit överens med svägerskan, de voro verkligen allt-
för olika varandra. Och när Stellan en av dagarna
kommit till henne och med bedjande min börjat tala
om att han så gärna ville gifta sig i Ekereds kyrka,
hade Betty helt enkelt blivit förtjust. Lilian ville
naturligtvis inte ha bröllopet i Stockholm - det
272 #röknarna von Pahlen
gick hennes ära för när! Det var inte för att hjälpa
Lilian, som Betty gick med på att bröllopet skulle
ga av stapeln här nere Hon tyckte uppriktir#t talat
dct #.nr roligt att f# g# I_ilian en litcn paminrel#e
om att det fanns andra som ville ordna det trevligt
för hennes son, när inte hon, hans egen mor, hade
lust till det. Och Betty älskade ju dessutom gifter-
mål. När Betty sa fatt veta att den besynnerlige,
men stormrike greve Gusten af Sauss skulle vigas
vid deras egen dyrkade Agda blev hon bade häpen
och hänförd, hur konstigt hon än tyckte att det var.
Nu var allt i ordning. Här i Ekereds tysta vita
lilla kyrka skulle det bli dubbelbröllop Betty skulle
ge middag pa Ekered efter vigseln, och de flesta
gästerna skulle bo på gästgivaregården där nere
vid Ekhults station. I själva säteriets corps de logis
kunde det ju inte bli plats för sa många.
Jag hoppas bara min fest blir Iyckad! tänkte
Betty i sitt hjärtas godhet.
Hon anade ingenting av de intriger och för-
virrade och beslöjade begär och önskningar som
lågo bakom de#ssa plötsliga giftermål, Bröllop-
det var ju bara den härliga invigningen till ett nytt
och härligt liv, och snart skulle dessa kära unga få
hem och barn att fröjda sig åt. Sä länge det be-
reddes tillträde på jorden för nya små människor,
nya vimlande människomyriader, var väl världen
icke så ond ändå.
Alla dessa tankar förströdde Betty, så att sorgen
river Re#c' mi=sfall gled tillbaka in i skuggan.
Brällop pd l#keted 273
Slutligen hade också Lilian gått med på att
komma ner till bröllopet. Betty förstod nog att
det var pastor Josef Wahlbom som övertalat
henne. Läsarprästen tycktes ha fattats av ett
varmt och innerligt intresse för lilla Frideborg och
hennes välgång och ville att också Lilian skulle
öppna sina armar för henne. Betty suckade smått
road vid tanken pa Josef Wahlbom. Med honom
fick man väl ocksa dras! Det var dock en god sak
att han hade en viss hand med Lilian. Peter hade
numera ingenting alls att säga till om, sedan inte
bara Alexandra utan även Josef Wahlbom ständigt
kretsade kring Lilian. Betty misstänkte till och
med att denne predikant hade ett gott öga till
Alexandra.
Peter hade annars tydligen inte haft nagot egent-
ligt emot Frideborg.
-Kanske Stellan skall börja bli förståndig,
bade han bara sagt med en av sina melankoliska
grimaser.
Betty fortsatte genom rummen ocb kom nu till
Hans' forna arbetsrum. Här satt Benno Levin i
en av länstolarna framför brasan. Betty hade varit
så g]ad att hennes far bestämt sig för att följa
med henne ned till Ekered. Han behövde sällskap
nü när Jacob flyttat ifrån våningen vid Norr-
malmstorg.
Benno Levin såg upp, när Betty öppnade dörren.
-A, se Betty, sade han belatet och höll fram
sina händer mot den sprakande elden.
,8 :. Xr#s#nsljrrn# Xll
- Goddag, lilla pappa, har du kunnat sova?
fragade Betty ömt och kysste honom.
Han nickade glatt.
-Man behöver inte sa mycket sömn, när man
blivit så gammal som jag, sade han. Livet tar
snart slut. Man maste vakta de fa timmarna som
återstå. Man är rädd om dem som om ett brin-
nande ljus som man m#ste skydda med handen, sa
att ej något okynnigt luftdrag skall blåsa ut det.
-Du är väl inte gammal, sade Betty.
Men när hon sade det tog hon sig åt hjärtat,
som om något gjort ont där. Visst var han gammal,
hennes lille far. Men i det vita håret blandades
ännu flera testar av den dunkla röda färg som
varit dess ursprungliga. De kämpade tappert mot
ålderdom och förvissnande. De glödde ännu som
om de hämtat upp eld ur hans ungdomliga hjärta.
-Kom och sitt här, min flicka, sade Benno
leende och klappade pa armstödet av sin stol.
Men då skrattade Betty muntert.
-Du glömmer bort att jag inte är någon ung
flicka längre, sade hon och smekte honom över
håret. Se, så stor och tung jag blivit! Jag får
inte längre plats på en stolskarm.
Men hon kunde inte heller i lugn och ro slå sig
ned i stolen mitt emot honom. Hon tassade runt
i rummet, sköt in en bok i en av bokhyllorna, strök
över en bordduk, rättade på skrivunderlägget.
-Alla saker måste känna att jag kommit till
baka, sade hon när hon såg hur hennes far följde
Bröllop på Ek#ed 275
henne med blicken. O, vad jag längtade efter
Ekered där uppe i Stockholm! Jag förstar inte
hur man kan trivas i de grå stenöknarna.
-Det förstår inte heller jag när jag nu är här
nere på det gröna Ekered, sade Benno Levin
vänligt .
Betty tog sig om huvudet.
- Hu! suckade hon. Det surrar ännu i huvudet
av alla röster. Jag tyckte kriget och oron voro
mig närmare uppe i Stockholm. Folk komma inte
överens, och de skrika sin oenighet högt i varandras
öron. Alla träden kring Ekered och i Eka park
borde marschera in mellan de fientliga husraderna
och slå vakt. Folk må inte bra, det är jag säker
pa, av att somna med öronen fyllda av ljudet från
bilar som skälla som galna hundar och spårvagnar
som pingla vid varje hörna som om elden vore lös.
Nu i natt när jag åter hörde suset i mina gamla
träd, var det som en vaggsång.
-Ja, det tyckte jag också, fast jag inte kunde
somna, sade Benno Levin drömmande. Till och med
veden knastrar och sprakar pa ett annat sätt i
kakelugnarna här än uppe i huvudstaden.
-Och nu komma alla hit ner för att gifta sig,
fortsatte Betty godmodigt. Kanske det betyder att
de längta efter ro och lugn i alla fall.
-Hur många var det som skulle vigas? frågade
Benno Levin med mild ironi. Du har bara pratat
om bröllop och bröllop sish tiden, Betty.
-A, de skola inte gifta sig allihop, svarade
276 Fröknarno #on Pohlfn
Betty. Bara två par blir det tills vidare. Jag är
glad att var älskade Agda får ett hem.
Benno Levin såg en smula betänksam ut.
-Jag kan inte säga att jag är sa värst förtjust
i den där greven, mumlade han.
-Asch, han kommer snart att bli som en annan
människa, sade Betty. Den goda Agda kommer att
ta hand om honom och skapa om honom efter sin
väna gestalt.
-Kanske det, kanske det. Benno Levin såg
inte helt övertygad ut att det experimentet skulle
Iyckas.
-Bara de nu inte locka med sig Gotthard till
Berlin, sade Betty.
-A nej, svarade Benno Levin. Gotthard ar jag
ganska lugn för. Han haller nog fast vid det sakra,
och det är ju ännu så länge Ekered,
-Jag tror inte Edla reser ner, fortsatte Betty
efter en stund. Henne träffade jag inte mycket i
Stockholm. Hon gräver ner sig i sitt arbete. Nar
holl hörde om de här bröllopen, blev hon riktigt
förargad. Hon sade att hon avskydde alla män-
niskor som gifte sig i dessa tider. Ibland är jag
rädd för att hon inte är riktigt frisk. Hon håller
sig ju inte alls borta från ungdomen, utan ar
tvärtom ordf8rande i den fosterländska föreningen
#Studerande flickor som vilja försvara sig», bevars.
Betty log:
- Hon är ju ibland de allra ivrigaste av
dessa beskäftiga unga som ropa på Sveriges upp-
slutning vid Tysklands sida. Ocb ändå är det som
om hon inte hörde till ungdomen. Själva ungdomen
ar kanske inte ungdom långre. Och Bettys leende
forsvann.
Nu log Benno.
- Kom hit, Betty, skall jag stryka dig över
pannan! Var får du alla dina plötsliga farhagor
if ran? sade han. Minns du att det alltid var Hans
som brukade komma med oron och frågorna? Du
ar ju den som bygger ett hus mot skyn. Du får inte
vara rädd, då känner jag inte igen dig.
Betty böjde sig fram mot honom, och han strök
henne lätt över pannan. Hennes ansikte Iyste åter
ump. I detsamma öppnades dörren, och Gotthard
kom in med Petra och Angela.
Benno Levin var i en hast uppe ur stolen. Han
tryckte förtjust deras händer.
-Vad ni se strålande ut, myste han. Det är
som om det hade hänt er nagonting riktigt roligt.
Då drog en rodnad som en sky över Angelas
ansikte. Och medan de andra nu livligt började
prata om Bettys Stockholmsresa och om de två ny-
förlovade paren, stallde sig Angela tyst vid fönstret
och tittade ut. Hon blskade att höra den gamle
Levins röst. Det var en sadan trygghet att ha
honom här igen. Hade han icke genast märkt att
nagot hänt henne? Skulle hon kunna dölja sin hem-
lighet för honom? Hur gärna skulle hon icke velat
tala om den för honom och få råd och stöd!
Nu var Frideborg i säkerhet. Hon skulle gifta
278 Fröl#narna von Pahler.
sig och få en far, sÅdan han nu var, till sitt och
Bemard Landborgs barn-till den älskade döda
Stannys brorsbarn. Så enkelt hade allting löst sig
för henne. Men Angela skulle föda sitt barn
ensam. I#.nnu hade hon en lång och mödosam väg
att ga. Men Petra fanns. Ja, Petra var där ju-
ständigt vid hennes sida uppmuntrande och stöd
jande henne.
Gotthard som nu en stund hållit sig till de andra
gick fram till Angela vid fönstret Hon hade inte
sett till honom mycket denna tid. Kanske skämdes
han över att han kysst henne inne i ladugarden
den där gångem
Han blev stående bredvid henne.
-#r du ännu ond på mig, Angela' sade han
lågt.
Angela skakade pa huvudet. Nej, hon var inte
ond pa honom. Hon tänkte inte alls pa honom.
Då drog han en suck av lättnad.
-Det är bra, sade han. Jag har varit riktigt
ledsen för att jag bar mig sa dumt åt.
Men hon trodde honom inte, fast hon inte brydde
sig om det. Hon trodde sällan vad Gotthard sade.
Han hade så svart att vara fullt uppriktig, emedan
han inte var uppriktig mot sig själv.
Angela och Petra togo efter en stund ater farväl.
Gamle Levin tryckte vänligt Angelas hand.
- Jag följer er genom trädgården, sade han
glatt.
M# lU sterr ut r# verandall utan vtter-
plagg, glömsk av att det var höst, kom Betty
springande efter honom med vinterrocken.
-Pappa, du är som en barnunge, bannade hon
ängsligt.
Han stod där leende i solskenet och lät Betty
sätta pa honom rocken. Han blinkade finurligt mot
Petra och Angela som om han menat att man ju
måste foga sig i Bettys förordningar, men att ban
alls inte behövde nagra ytterplagg i den här värmen.
De gingo ned genom trädgårdens terrasser. Nu
fanns det inga löv på träden och inga blommor i
rabatterna, man var ju också långt inne i oktober.
Men himlen var ljusblå. Som en väldig blomkalk
öppnade den sig över deras huvuden, och den lilla
ån vid trädgårdens slut blänkte av ljus.
-Vad allt är vackert här, sade lille Benno
Levin i stillsam Iycka.
Angela gav honom en blick. Som en liten för
nöjd tomte trippade han bredvid dem i sin stora
roek. Och hon önskade med ens att hon kommit
så långt som han i livet. Da skulle allt vara över.
\ Hon önskade gå vid hans sida, en gammal dam, en
gammal vissnad kvinna, vis och ändå belåten som
han. En trädgard skulle som nu ligga badande i
solsken omkring dem. Men hösten skulle inte vara
så långt gången. Det skulle vara tunga frukter i
alla träd omkring dem - frukter som mognat
under år av möda och arbete. Och de skulle
ta dem och smaka på dem och le åt att de nu
voro gamla och att de snart skulle försvinna
280 Froknarna vorl Pahlen
och dölja sin skröplighet i förintelse och klarblå
blomkalkar.
Angela log litet åt sina egna tankar.
Då lade Benno Levin sin hand på hennes arm.
-Vad ler du åt, lilla barn? fragade han.
Men Angela kunde ju inte svara att hon önskade
att hon vore gammal som han. Hon såg bara upp
i det blå och log.
Och da stannade Petra och gamle Benno Levin
och betraktade henne. Petra tänkte-
-Vad jag älskar henne! Hon bär livets gåva
i sina händer.
Men Benno Levin skakades av en liten rysning.
Han såg vad han inte nyss sett: att hennes ansikte
fått nagot skimrande över sig. Det var som om
hon väntade på något och som om denna väntan
fyllde hela världen omkring henne med ett sakta
sus. Och han önskade sa innerligt att hon inte
skulle bli besviken. Han hade alltid varit särskilt
fästad vid Angela. Och nu tog denna känsla helt
honom i sin makt.
Han grep henne om axlarna och sade:
-Tillåt en gammal herre att kyssa dig.
Och han slog armarna om henne och kysste
henne ömt på kinden.
Angela blev ater glad. Hon tyckte att han med
denna kyss velat försona det onda hans son Jacob
anstiftat, då han brutalt överfallit henne uppe i sitt
mottagningsrum. Och hon gick med lätta steg vid
gamle Bennos sida.
Bröllo/J #å Ekered 281
Nere vid ån tog han farväl av dem. Men äumu
en lång stund stod han och såg efter Petra och
Angela, där de vandrade bredvid varandra inat
skogen.
-Vad väntar lilla Angela på? viskade han till
sig själv.
Sa vände ban sig om för att ga tillbaka. Den
blå hösthimlen sänkte sig strålande omkring honom,
och han vandrade mitt inne i detta blå och sällsamt
genomskinliga: en liten krokig gammal herre i stor
vinteröverrock som bade samlat så mycken levnads-
visdom, men som ända icke kunnat skönja det nya
liv som arbetade inom hans älskling Angela och ej
hört ett enda slag av det späda hjärta som nu
flämtade tätt under hennes eget.
z82 Fröknarna von Pahlen
Adele Holmseröm kröp in i hörnet vid den
trasiga spiseln uppe i ödesh#gan. Hon hade varit
ute och strövat i skogen kring Ekered, och så hade
hoD funnit det övergivna huset bland träden och
gÅtt in. En underlig spöklik stamning hade fÅtt
makt med henne. Hon tyckte att hon blivit lämnad
fängslad här så att hon inte kunde röra sig. Det
droppade av fukt fran tak och väggar. Genom det
sönderslagna fönstret slog höstvinden in, men hon
satt stilla, frysande, gra i ansiktet. Ibland gav hon
if rÅn sig ett hest, skrämt, klagande ljud. Här inne
hade Hans von Pahlen en enda gång brunnit av
kärlek och lust tillsammans med den vackra Dora
Macson. Men väggarna berättade det inte för
Adele. Hon tyckte bara att det gamla huset plöts
ligt fallit över henne och nu kramade henne emellan
sig och icke ville släppa henne ifrån sig.
Adele hade hört talas om dubbelbröllopet som
inom kort skulle firas i Ekereds kyrka, och hon
fick ingen ro för tanken pa dessa sälla par som
skulle vigas. Hon hade också försport att Josef
Wahlbom, kolportören, skulle komma, ocb vetskapen
Bröllop #å Ekrr#d z83
därom hade gjort benne rÅ rädd att hon bade
drivits ut att vandra omkring med ilsnabba steg i
skogen.
Två År hade gått sedan han sist såg henne.
Skulle han nu känna igen henne? Skulle han inte
tycka att hon förändrats och skrynklats? Hon var
dock inte fyrtio År ens. Men den ständiga bitter
heten bade gnagt på henne. Hon kände sig ful och
aldrad. Förgäves gnuggade hon sina bleka kinder
framför spegeln. Nej, de ville inte blomstral Också
ögonen voro bleka och ändÅ grumliga som ett stilla-
staende vatten. En gång hade hon lovat Josef
Wahlbom att sluta att stilla sin outsläckliga törst
efter stimulanser i livets tröstlösa grÅ med konjak.
Men hur skulle hon kunnat halla det löftet, när han
lämnat henne ? Den hetsande drycken drev träd-
gardar till storartad blomning omkring henne. Den
förunnade hemle att smaka en liten droppe av söt
Iycka. Men när hon sÅg sig i spegeln märkte hon
också faror av besvikelse som hade grävts vid alla
uppvaknanden ur ruset. Och fårorna försvunno icke.
Adele grep om sina knän och vaggade av och an.
Nu var hon själva huset här. Någon hade gått och
lämnat henne, och även om han kom igen, skulle
han inte i denna ödestuga kunna känna igen henne.
Varför var det en bitter njutning i själva tanken?
Hon såg på sina nakna bänder ocb tyckte att också
de dröpo av fukt. Det kom inifrån. Rörde hon nu
vid huden, skulle den falla sönder som murknat trä.
Men hon flyttade inte händerna. Plötsligt upp
täckte hon att hon satt och kysste luften omkring
sig. #Iskade hon da sa denna ruttna höstluft att
hon måste kyssa den? Hon gjorde sina läppar
mjuka, och de blevo med ens brinnande. En för-
fallen ödestuga som längtade efter kyssar!
Hon visste inte hur länge hon suttit så, när hon
plötsligen hörde att steg närmade sig stugan. Då
kröp hon längre in mot spiseln, gjorde sig liten och
ville försvinna. Det stod nagon i dörren. Det var
Gotthard. Han stod där och vaggade litet på
tröskeln utan att upptäcka Adele. Han såg inte at
hennes håll utan hän pa det trasiga fönstret. Han
hade höga stövlar och var lerig ända upp på benen.
Ocksa han hade strövat omkring i skogen i flera
timmar. Han hade ingen riktig ro pa sista tiden.
Det var som om luften stelnat omkring honom.
Den slöt sig som en gipsmask om hela hans nacke,
och da ville han sparka för att bli fri.
Nu sag han sig omkring i rummet. Så ryckte
han till. Adele steg plötsligt upp från sin plats vid
spiseln. Han kände inte igen henne först och tog
skrämd ett steg bakåt.
-Blev Gotthard rädd? frågade hon.
Nu stannade hon mitt på golvet. Hon hade en
grå dräkt pa sig. Hatten låg borta i en vra. Det
färglösa torra haret kom ansiktet att se blekare och
mera magert ut än vanligt. Nu Iyfte hon armarna
som sökte hon balansera pa en smal spång över ett
braddjup. Ja, hon stod där vacklande, nära att falla.
Gotthard log osäkert. Helst hade han velat ga.
Bröllo# #å El#rr#d 285
Hur kom det sig att han, som aldrig förr varit
inne i ödestugan, just i dag skulle hitta hit?
Men Adele betraktade honom oavvänt.
-Ga inte! sade hon klagande, som om hon
vetat hans tankar. Gå inte härifrån.
-Men här är isande kallt sade Gotthard. Du
borde inte stanna här själv. Man blir sannerligen
till is här.
Hon gick närmare honom alltjämt, som balan
serade hon över ett braddjup. Plötsligt var bon
belt inpå bonom och grep tag i hans arm.
-Jag faller, skrek hon till.
-Du kan väl inte falla igenom golvet, sade
Gotthard.
Men hon höll fast i honom, och han kunde inte
gärna rycka sig undan. Hon höjde sitt bleka hat
fulla ansikte mot honom.
-Ser jag så alltför gammal ut? viskade hon.
Kan inte någon mänsklig varelse ämnu finna ett
uns behag i mig? Nyss tyckte jag att jag själv var
den här nerruttnande ödestugan. Jag var murken
som den och lika övergiven som den. Då kom du
hit! Ga nu inte allaredan.
Då log Gotthard sitt gnistrande leende så att de
vita tänderna blänkte.
-Kom, så sätta vi oss här, Adele. Du pratar
ju bara dumheter, sade han älskvärt.
Och han förde henne till bänken, där hans far
en gång suttit och väntat på döden, när Dora i
stället hade kommit.
286 Fröknarna von Pahlen
Adele sjönk ned bredvid honom.
- Jag fryser, sade hon huttrande.
Han tyckte en smula synd om henne. Alla und-
vika henne, tänkte han. #r hon verkligen så all-
deles ryslig? Men han önskade innerligt att det i
stallet varit Angela, som suttit hår på bånken.
Henne trodde han sig nu älska. Han blev varm av
glädje, när han i detta ögonblick såg henne for sig.
Han märkte inte Adeles smygande blickar. Hon
flyttade sig närmare honom för att få del av hans
kropps värme.
-Du tänker på någon, sade hon plötsligt, med
jollrande röst, men med osviklig säkerhet läsande
hans hemliga tankar. Unge herr Gotthard von
Pahlen tänker pa en ung flicka.
Gotthard stack händerna i fickorna och sAg
leende på henne.
-Det ar väl möjligt, sade han.
Hennes agon irrade.
- Skall jag gissa på vem? fortsatte hon.
- Nej, gör inte det, svarade Gotthard, nästan
ängsligt, som om bara detta att hon gissat kunde
föra olycka med sig.
-På Angela! ropade hon ut. Angela, hon
skall ha allt, allt! Ungdom, friare, värme och
kärlek! Se, jag gissade det ända.
- Nej, sade Gotthard trotsigt.
-Har du redan kysst henne? frågade hon.
-Ne;, sade Gotthard igen plågad. Vad ar det
hfir för ett förhör?
Pröl#o,# Itd l#kered #87
Men Adele vaggade av och an som i smärtor.
-Angela, Angela, upprepade hon.
Gotthard lade plotsligt handen over hennes mun.
-Tig, sade han.
Då blev hon tyst och gjorde sig fri fran hans
hand.
-Giv mig litet ungdom, tiggde hon och höll
ut sina magra händer mot honom. Giv mig något
av dina tjugutvå år! Om en tid kommer min
lönnlige alskare hit. Jag maste vara i traning och
god form då. Jag måste vara ung och fräsch för
att bli älskad pa nytt.
-Vem ar din lönnlige älskare da? frågade
Gotthard nyfiket.
Adele log.
-Det ville du allt veta, sade hon belatet. Men
sct det far du inte. Han är så stark, ser du, inte
som du, din barnrumpa, Han Iyfter mig upp pa
sängen och kastar sig over mig. Vi bruka skrika
av fröjd.
Hon flämtade litet. Han sag förvanad på hemle.
Framför hans ögon förvandlades hon. Färgen steg
på hennes kinder. Ater kysste läpparna i luften.
De svällde. De brunno. Hon hade den hysteriskas
lätthet att leva sig in i det hon for ögonblicket
tänkte pa. Men det förstod han ju inte.
- Nu ser du ung ut, sade han tveksamt. Riktigt
ung! Nästan som en ung flicka som alskar.
Då log hon litet virrigt.
-Vi aro ensamma här, sade hon hest. Ingen
ser oss. Du kan gärna ta och öva upp mig ett tag,
och dig själv ocksa. Ingen skulle få veta det. .
-Få veta vad? frågade Gotthard lågt. Nu
ville han höra henne säga om det gång pa gang,
för att de båda skulle värmas i kylan omkring dem.
-A, det förstår du nog, svarade hon.
Men Gotthard ville att hon skulle säga det med
klara ord som nyss. Mot sin vilja började han så
smaningom känna sig litet upphetsad. Under hela
denna tid av ensamhet hade han oupphörligen
längtat efter en kvinna och ofta om nätterna famnat
skuggbilder. Anade Adele det? Män och kvinnor
kunna inte alltid vara ensamma. Han betraktade
hennes mun som var så nära hans. Här satt
nu en kvinna av kött och blod och tiggde om
älskog.
Det var visserligen inte Angela. Långt ifrånl
Men hon som tiggde var het av brunst och hennes
kropp längtade efter att trycka sig mot hans. O,
om det varit Angelal Nu skämdes han ett tag över
att den aldrande Adele också väckt hans atra, och
han rörde sig oroligt pa bänken.
-Ingen skulle få veta det, upprepade hon.
-Vad da? mumlade han igen.
-Det här, sade Adele och kastade sig intill
honom.
Men han tog inte upp händerna ur fickorna och
rörde sig inte heller.
Då gled hon ned pa golvet, som hon alltid bru
kade. och smekte våldsamt hans knän.
l#rö#o# #å Eker#d 289
-Ge mig litet ungdom! skrek hon rasande över
hans likgiltighet.
Så biev hon stiila. Hon lutade sitt huvud mot
hans knä. Hon satt vid randen av en livgivande
källa, och ingen gav henne att dricka. Törsten
brände henne. Med en darrande ödmjuk åtbörd
tog hon över sitt hår. Det var torrt och hemskt
att röra vid. Hon var en buske som höll på att
vissna ner. Snart, snart slculle hon vara helt
gammal. Livet hade fyllt henne bara med hat och
leda. Hon såg en åldrig kvinna med stripiga gra
bårtestar gå rysande på en dammig väg. I en liten
bägare hade hon en smula vatten, men hennes
händer darrade sa, att vattnet stänkte ut. Snart
skulle bägaren vara tom, och ingen kunde brädda
den bägaren på nytt,
Adele grät med torra ögon. Hon fällde inga
tårar, blott bennes kropp skakade av djupa suckar.
Hur ändamalslöst hade inte bennes liv varit!
Kunde hon ännu försöka på nytt?
-Ge mig litet ungdom, mumlade bon nu som
i yrsel.
#ntligen tyckte hon sig veta vad bon menade
och vad hon borde göra. Hon skulle bita ett stort
stycke ungdom ur den slyngeln Gotthard! Bita och
gräva ned tänderna i friskt kött, svälja och glupa
i sig! Fårorna skulle då slätas ut i hennes ansikte.
Nytt blod skul!e föras till harrötterna så att håret
skul!e glänsa som förr.
Som en skön brud skulle hon sedan komma att
·9 #. Krr.# Xll
sta framför Josef Wahlbom. Honom älskade hon
ju! Ja, han hade lärt henne att älska, och nu snart
skulle de börja älska igen.
Gotthard skulle göra henne ung pa nytt och
lämplig och vig till kärlekens lekar. Ja, som en
rodnande brud skulle hon te sig, med lemmar som
längtade och lockade till lust och lägring.
Gotthard satt alldeles stilla. Han fann behag i
att sitta här med kvinnan vid sin sida. Hon hade
ju rätt. Med visshet skulle ingen fa veta något.
Om han sa Iyfte sin fot och sparkade till henne,
skulle hon ändå tiga. Men varför sparka henne?
Han hade ju ingenting att fdrlora, även om han
ginge med pa detta hon bönföll om. Man skall
alltid vara säker pa att ingenting förlola. Ingen-
ting ge, bara ta emot. Då växer man och far se
kvinnorna vid sina fötter
Med en nästan brutal åtbörd drog han Adele upp
mot sig.
-Du skall väl fa kyssa mig då, sade han och
log lättsinnigt passivt,
Adele märkte leendet och ryckte till. Hon gav
honom ett hart slag pa kinden och sprang upp.
- Jag tigger inte, ropade hon hätskt. Jag vet
inte vad du vill mig.
Då vaknade Gotthards begär på allvar. Han såg
henne dra sig tillbaka mot dörren. Hon smalt
undan, och nu spände sig hans åtra. Den reste sig,
och han var med två steg i fatt henne. Hans armar
clnto sig omkring henne.
Han drog henne ned på bänken. Hon sköt honom
ifrån sig med bägge händerna. Men han knäppte
upp hennes kappa och slet den av henne.
-Du är kär i Angela-lilla Angela-liten
Angela fin, sjöng hon.
Men han hörde inte på henne. Angela fick han
finda inte röra. I det virrvarr av känslor som
brusade omkring honom kom hon bort i dimman.
Adele hade bjudit ut sig. Nu antog han det anbud
han fått. Nu slog hon inte heller längre omkring
sig. Hon lindade sina armar om hans hals. Hennes
kropp sökte sig in mot honom.
Da bojde han sig ned for att lata henne kyssa
sig. Adele skrattade. Hon skrattade rätt in i hans
mun. Han tyckte det var ett vansinnigt skratt. Det
bräckliga huset skakade av det. Han trodde det
skulle falla över dem och begrava deras vällustigt
trängande och styvnade lemmar bland grus och
murkna brader.
-Tyst, skrek han. Nu får du göra med mig
vad du vill.
Då blev hon till en häxa som slukade och åt upp
honom. Hon var omåttlig. Han tyckte att han sögs
in i hennes magra kropp och ej längre fann någon
väg ut. Hon hade tiggt hans ungdom. Men hon
skänkte honom i gengava sitt hat, sin leda. Hon
dröp av gift. Hon gjorde honom gammal. Hon
kom honom att mista minnet av Angela. Vällusten
blev inte längre vällust. Den blev en stark och
stingande smärta. Hon kramade och vred ut den
s5 att bägaren blev tom. Slutligen kröp han upp
på bänken och satt där skälvande och rysande och
stirrade med tomma ögon på hemle.
Hon knäppte igen sin klänning.
- Så var det med den stolta familjen von
Pahlen, sade hon.
Och hon knäppte väl till om sig som om hon
åter last in hos sig en liten bit, och icke så liten, av
denna familjs rykte och namn.
Men han gick sin väg tom och virrig. Hans ben
ville knappast bära honom.
En morgon när Angela vaknade stod Mat inne
i rummet och stirrade pa henne med en underligt
nyfiken blick. Hon hade just tagit Angelas skor i
handen för att bära ut och borsta dem.
-Vad är det? sade Angela, ännu inte riktigt
vaken.
-A, ingenting just, sade Mat och försvann
hastigt som om hon haft ont samvete.
Men nu vaknade Angela riktigt, och den där ny
fikna blicken i flickans ögon dröjde kvar i rummet
och kom henne att känna sig obehaglig till mods.
Hon kunde ju inte veta att Adele ivrigt uppmanat
jungfrun att följa alla Angelas förehavanden för
att sedan berätta för henne vad som skedde pa herr-
gården. Sedan den där morgonen Angela svimmat
nästan i Adeles armar voro Adeles misstankar
väckta. Och när hon inte själv kunde spionera,
sände hon denna Mat, som svällde av alla de kakor
hon stoppade till henne.
Angela gick fram till fönstret och såg ut. Det
hängde moln över jorden. När hon öppnade
fönstret, var luften tung av dem. Angela suckade
litet. Hon tankte pa att snart skulle inte hon och
Petra vara ensamma läDgre. Snart skulle mycket
folk komma hit till Eka och Ekered för att fira
det där dubbelbröllopet. Hittills hade Petra och
Angela levat i en lugn och fridfull värld. Deras
tankar voro hos barnet som skulle komma. De voro
ensamma, som om de verkligen bott pa en ö som
var lånKt borta från människornas myllrande
stränder. Men sa skulle det inte fa fortfara. Mats
blick hade varit fylld av en spejande nyfikenhet.
Skulle ocksa de andra nyfiket granska Angela och
tycka att hon förändrats? Men hon var inte för-
andrad, inte särdeles mycket, till det yttre åtmin-
stone. Snart var hon inne i sitt bavandeskaps
fjärde månad. Hon kunde ha en löst sittande klän-
ning på bröllopsfesten, sa skulle de ej kunna se det
på henne. Det kandes ändå som en lättnad. Blygdes
bon då? Nej, men hemligbeten var hennes och
Petras.
Somliga dagar äro molnen som hänga över
jorden sa tunga och gra att de tränga in i en. Så
var det denna dag för Angela. Hon tyckte det var
svårt att andas. Hon gick ut i parken, men de
nakna träden gavo henne icke något skydd. Hon
såg Adele kika ut fran sitt fönster. Hennes blickar
följde Angela. Då gjorde Angela en liten för
tvivlad åtbörd och sprang Ded mot sjön,
Ingen hade dragit upp båten på land. Angela
steg i den och lossade årorna. Hon ville bort. Hon
rtarl# t#r en plats, där inga blickar kunde nå
henne. Hon rodde över till ön. Hon tyckte att den
mitt i allt detta betryckande gra vänligt vinkade at
henne. Slöt hon bara ögonen, föreställde bon sig
on grönskande, fylld av blommor som pa som
maren. Den väntade på henne, hennes sagoö. Den
skulle svepa henne i grönt lövverk, och träden
skulle susa och berätta något för henne.
Men när hon kom ut till ön, hade alla biommor
vissnat och trädens grenar sträckte sig som tiggande
oroliga händer mot henne, Då fick Angela tårar i
ögonen, men hon gick ändå i land.
Där kröpo dimmor omkring borta vid Eka. Snart
dolde de stranden där borta för henne. De höga
vasstrana som blivit mörkbruna i topparna in-
hagnade ön som ett taggigt staket. Nu var Angela
ensam, Hon trodde att det skulle göra henne gott.
Trycket omkring hennes hjärta skulle lätta.
Men hon sag sig hjälplöst omkring. Hela denna
tid hade hon varit nöjd och Iycklig. Hon hade varit
glad att få bo här på landet med Petra. Kanske var
det tanken på människorna som skulle komma, som
gjorde henne ängslig. Eller var det kanske detta
att det skulle firas bröllop? Hon borde väl dock stå
utanför sådant. Hennes väg var utstakad. Hon
skulle gå den ensam.
Hon blev stående där ute och Iyssnade till
vagorna som slogo mot stenarna.
Vassen böljade sakta av dem. Och fastfin träden
inte längre grönskade och inga blommor växte vid
hennes fötter, kom sommaren tillbaka till henne.
296 Fr#kna#na Don #ahl#n
Den slog mot hennes hjärta som vagorna nu mot
stranden Den var fylld av liuvlighet och Thomas
Mellers röst. Men det varade endast en sekund.
Så var hon åter ensam, och Thomas var langt
borta i ett annat land.
Då började hon gå runt ön. Bland vissna löv
och mossa trampade hennes fötter upp en smal
liten stig. Hon var en fånge, dömd att gå i en
ring runt, runt. Och själva denna cirkcl var till
slut hon själv, en rund tom ring som ingen skulle
fylla. Ty hon brann ju av längtan efter Thomas
Meller. Hon hade glömt honom för barnets skull,
men nu kom minnet av honom ater över henne.
Hon strackte ut armarna och slot dem om sig själv
i ett fortvivlat grepp. Ack, om hon bara för ett
ögonblick åter kunnat fa smyga sig in i Tbomas
Mellers famn. Hon ville ba kärlekl Hon ville ba
ömhet! Hon ville att han igen skulle lagga sig över
henne och ta henne på nytt! Hon skrek förtvivlat:
-Thomasl
Men vågorna tystade hennes rop i sitt vän-
liga sorl.
Da kröp hon ihop under ett träd Hon kände
smärtor i underlivet. Hennes starka längtan rev
upp hennes kropp. Hon var inte tom. Under sitt
ångestfulla hjärta bar hon ett nytt liv som väntade
på att fa födas. Men nu förskräcktes hon för detta
våsen som tagit sin plats i henne. Det sög hennes
blod. Det fordrade hennes kraft. Hon blev rädd,
så förfärad att bon ville riva ut det. Hon var ju
icke längre en mälmiska. Hon var ett underligt
dubbelväsen. En besynnerlig tvillingplanta. Hon
såg ett annat ansikte spegla sig i hennes eget. Hon
var tvål Och hon grät över det.
Men där hon satt och ömkade sig själv, kom
hon att tänka på detta, varom hennes döde farbror
Hans brukat tala-bur ban ofta längtade efter att
kunna ta sin bostad i ett annat väsen, i en ny
varelse, och se ut i livet igen med denna andra
varelses klara ogon. Hur brinnande bade han inte
trängtat efter detta! Det skulle vara som ett för-
nyelsens under, hade han sagt. Men var det inte
just detta som skulle ske med Angela själv nu?
Denna tanke gav henne en smula tröst. I en annan
liten människa skulle hon på nytt uppleva sig själv.
Det var oförklarligt. Hon kunde ju alls inte fatta
det. Men hur mycket kunde hon fatta av vad som
skedde omkring henne? Dagen blir till natt. Stjar-
norna tändas. En vind ilar genom träden. En
skugga faller över marken. I morgongryningen
borjar en fågel sjunga. Ibland när dagen redan är
där och solen stigit upp synes den svaga Iysande
randen av nattens måne dröja kvar i dagsljuset.
Vad är det ? Vad betyda alla dessa himmelens Iysande
tecken? Hemligheter. Människorna draga sina
smutsiga fötter över marken. En ren dagg tvättar
åter bort spåren. Ett litet barn födes i en tung
kvinnokropp, När det slutligen slår upp sina ögon
speglas i dem manen som dröjer kvar, solen som
beständigt Iyser. Och barnet ler därför att det nyss
var därborta mitt inne i alla dessa hemligheter.
Men snart glömmer barnet ater. En hinna för-
dunklar ögonen. Alla livets vardagar klänga sig
fast vid det.
Mitt barn skall veta, tänkte Angela och blickade
oroligt omkring sig. Nu slumrar dess själ där-
borta. Men den kommer snart till mig. Jag skall
varda den sä gott jag kan, och den skall lära
mig allt.
Och åter sträckte hon ut sina svaga armar. Nu
tänkte hon inte längre på sin älskade. Hon öppnade
sin famn beredvilligt för detta nya som nalkades
henne. Stjärnorna skulle vandra sina banor. Manen
glittra högt uppe i det bla. Hon skulle aldrig nå
dem. Men ett blod av bennes eget blod, en själ av
hennes egen själ skulle hon trycka i sin famn. Och
hon kände en Iycka som icke var så olik kärlekens
extatiska fröjd. Hon darrade av den. Hon ville
gråta. Och hon slöt sina ögon, och ett litet leende
glänste fram under ögonlocken.
-Du! Du! Du! sjöng hon sakta för sig själv.
Hon reste sig och började åter ga runt på den
smala stig hon trampat. Men nu tyckte hon att hon
inneslöt sig själv och barnet i en skyddande cirkel,
som ingen skulle tränga innanför. Jo, Petra sku!le
stiga in till dem. Bara Petra! Angcla log en
smula.
Hennes tankar rörde sakta och varligt vid det
som en gang varit hennes egen barndomsvärld. Hon
ville att den #kulle öppna siF Pa nvtt för henne. Hon
13röllo# l,a Ekered 2r#g
ville finna igen sin mor, Lucie Saint George. Hur
hade det varit att vila i hennes armar' Nu nar hon
sjä!v skulle ba ett litet barn, ville hon veta det.
Hon stod där vid stranden och Iyssnade till vagorna.
Och langt, långt bortifrån som från ett fjärran
land kom den klara tonen av hennes moders röst.
En famn öppnades långsamt mot henne. Hon kröp
in i den. Hon låg där som en fågelunge i ett varmt
bo. Mjölk, ljum och god, strilade in i hennes mun.
Begärligt, o begärligt, drack hon. Hon var ingen-
ting utom en liten varelse som helt tillfredsställdes
och mättades av sin mor.
Men när hon slog upp ögonen, såg hon ett annat
ansikte. Var det hennes fars? Var det Thomas
Mellers? Nej, det var Petras. Petra lutade sig
över hennes säng den första aftonen Angela var
på Eka. Hon hade Iyft henne upp mot sig. Angela
tyckte sig känna det starka greppet av Petras arm.
Så skulle Petra, Petra, Iyfta hennes barnl Tanken
på barnet var oupplös!igt förenat med Petra. Och
Angela b!ev med ens lugn. Oro och smärta
sjönko bort. Hon längtade efter Petra. Bara efter
Petra nu.
Jag skall aldrig fara if rån Petra mer, tänkte hon.
Hon gick tillbaka till båten. Hon undrade vad
det var med denna ö som alltid tycktes trösta henne.
Redan när hon var liten och statt därborta pa
stranden hade hon sträckt sina armar efter den.
Den var som en del av henne själv. Hennes dröm-
mar som sa oroligt farit omkring hade funnit den
[ Här ovan slutar sidan 299 av del 6 av
Agnes von Krusenstjernas
Fröknarna von Pahlen
Bröllop på Ekered
inscannad av Lars Aronsson
den 30 december 1995 ]
[ Här nedan börjar sidan 300 av del 6 av
Agnes von Krusenstjernas
Fröknarna von Pahlen
Bröllop på Ekered ]
30O Fröknarl#a von Pallle#
ensamma ön och slagit sig till ro dar. M#ste man
inte alltid ha en liten ö l#ngt från boet, omsvallad
av lekande vagor, dit man kan fly da allt känns
tungt och svart? En ö som alltid tar emot en.
Angela rodde tillbaka. Vassen böjde sig viskande
över henne. Molnen hade dragit sig undan. En blå
flik av himlen speglade sig i vattnet.
-Du! viskade Angela åter.
Och så igen:
-Du!
Hon talade sakta med sitt barn.
Elon talade sakta med Petra.
En afton när Angela satt ensam för sig själv vid
salsbordet och sydde, medan Petra var ute i något
8rende, knackade det på dörren och Benno Levin
tittade in.
Den lille gubben hade gatt ensam landsvägen fran
Ekered. Nu steg han in i salen och gnuggade be-
l#tet händerna.
-Jag kom för att hälsa pa er, sade han glatt.
Jag tror jag langtade bit!
Angela reste sig från bordet. Instinktivt gjorde
hon en rorelse som för att lägga undan den lilla
babyklähming hon sysslat med, men så ångrade
hon sig. Varför skulle hon alltid gömma undan
allt som tydde pa barnets ankomst? Var det inte
fegt? Kanske rent av att det ändå var ett slags
feghet hos henne?
- S# roligt, sade hon och gick emot Benno. Nu
skall jag ga ut efter en skal kakor.
Hon visste hur förtjust han var i sötsaker.
- Petra kommer nog strax, sade hon och slöt
dörren efter sig.
Det dröjde en stund, innan Angela kom tillbaka,
302 Frökllartlll von pahletl
och Benno Levin slog sig ned vid bordet. Nu var
han ensam i rummet med den skvallrande baby-
klänningen. Först såg han den ju inte. Han lutade
sig trött mot stolsryggen. Det var en bra bit han
vandrat i mörkret. Betty hade dessa daFar oupp-
hörligt talat om det förestaende dubbelbröllopet,
och hans öron ringde därav. Så hade han längtat
efter Angela och Petra. Han tyckte alltid att det
var ro hos dem. Han beundrade och älslcade dem.
De voro vackra och utsökta att se på. Han tyckte
om deras fina smala händer. Som en Methusalem-
lik semit av gammal god konsthandlarras gonade
han sig och gnuggade händerna över att vara i
dessa dyrbara och aristokratiska tings närhet. Ja,
Benno Levin log belåtet där han satt i matsalen på
Eka. Han kunde höra hur träden susade där utan
för fönstren. Vad han tyckte om dessa gamla
svenska herrgardar med deras parker och evigt
susande träd! Det hade varit kyligt ute. Här inne
spred sig en bebaglig värme. I kakelugnen brann
en brasa, och de stängda kakelugnsluckorna smällde
htet av trycket fran elden. Det var något för en
gammal frusen judisk vandrare, i vars stelnande
blod minnena av framfarna släktleds spökaktiga
bleka ghetton började krypa fram.
Benno Levin njöt. Det hade funnits tider då han
längtat till ett f järran land, till ett sagosusande
Libanons cedrar och till tusenåriga brunnar, där
kvinnorna i cftermiddagssvalkan samlades för att
prata med varandra. Han hade sett för sig dessa
kvinnor. Högbarmade med svarta ögon i bruna
ansikten och med sma barn med svartlockigt hår
och smidiga rörelser lekande vid sina fötter. De
voro av bans egen stam. Där skulle han känt sig
hemma som vid sin moders knän. Men allteftersom
haÅs egna barn våxt upp, gift sig och i sin tur
i fått barn, hade denna hans dröm om Palestina
bleknat bort, och när hans enda dotter Betty blivit
hustru till en svensk adelsman och övergatt till
kristendomen, upphörde han nästan helt att betrakta
sig som jude ocb son av ett folk i förskingringen.
Och nu kände han sig hemma i en svensk herrgards
! trevna omgivning. Där var ändå på många vis bra
mycket bättre än i ett torftigt Kanaan och på de
hemlöshetens stigar som ledde dit.
Han lutade sig över bordet och nöp försiktigt i
klanningen som Angela lagt ifrån sig. Så Iyfte
han den i barla händerna, och hans ansikte fick med
ens ett förvirrat uttryck. En sådan liten lindebarns
klänningl Plötsligt släppte han den, som om den
bränt honom, Han började rulla sin breda klock
kedja som hängde över västen. Varför sydde
Angrla pa en barnkkilming? Med ens mindes han
hur Betty brukade sitta och sy på liknande små
plagg förr i världen när hon väntade barn. Hennes
ansikte bnlkade da ha ett uttryck av djup och hem
lighetsfull Iycka. Det var som om hon sömmat på
nagon liten ängels kjortelfåll. Och här satt Angela
och arbetade på just en sadan där liten barnklän-
ning! Ja, hade han inte sett hur hon varit nära att
o4 Prö#narna von Pahlen
gömma undan den, när han kommit in i rummet?
Varför nu detta? Han sade sig att hon kanske
skulle ge bort den. Var det inte någon i slakten
som skulle ha barn? Men hur han letade i sin hjärna
kunde han inte finna någon just nu. Här skulle
visserligen firas bröllop, dubbelbröllop till och med,
men inte barndop, ännu åtminstone.
I detsamma kom Mat in i rummet med kakorna.
Genast gömde han då sjalv den lilla klänningen
under sina händer. Säkert var det inte Angelas
mening att jungfrun skulle se den.
Men när flickan gått, satt Benno Levin kvar och
dolde alltjämt klanningen under sina gamla ådriga
händer. De darrade litet. Det var som om han
just genom att gömma undan det lilla barnplagget
för främmande blickar med ens förstatt vem som
skulle ha det. Han kände sig sorgsen som om någo t
för evigt gatt förlorat för honom. Han såg så tyd-
ligt Angela för sig den gången för många år sedan
när hon kommit till Ekered: en liten flicka som
med barnsliga blickar betraktat honom vid mat-
salsbordet. Han hade känt sig dragen till detta
barn med det ljusa haret och de svarta ögonen. Hon
hade då fängslat honom mera än hans egna barn-
barn. Och han hade sett sig om bland barnen och
tänkt: en gång äro de stora, vuxna människor som
skola sitta har vid detta bord. Och nu hade de
vuxit upp, nu voro de stora. Sven var gift och
hade själv hem och barn. Gotthard och Edla vor o
åtminstone inne i ett verksamt och naturligt liv ocb
qckk sig val ha en framtid framför sig. Men
Angela, hans lilla Angela med det ljusa haret och
de svarta ögonen, hon satt ensam och övergiven här
om aftnarna och sydde på små plagg till ett barn.
Hon skulle ha barn, men hade ingen far till det.
Han knöt händerna i vrede, Vem ar det? tänkte
ban. Vem ar det som vänt henne ryggen? Jag
skulle vilja se den uslingen.
Han kände ju hur maktlös han var-och dock!
Angela så ensam och med ett barn pa armenl Hon,
den föräldralösa, som väl om någon borde ha haft
en man som skyddat henne. Atminstone Petra
borde ha vakat över henne, tänkte han. Hir ha vi
alla varit runt omkring henne, en stor slakt, och
ingen har frågat vart hon gick, ingen har hjälpt
hennel Hon har varit bra ensam-sa alltför ensam.
Han fdrsökte ånyo säga sig att det kanske inte
alls var så att Angela väntade ett barn. Hur kunde
han tro något sadant? Hon sydde naturligtvis till
nagon annans barn. Men hans instinkt sade strax
emot honom. Han mindes hur hon i trädgården på
Ekered höjt ett ansikte som hemlighetsfullt skimrat
emot honom. Hade han inte redan då haft en aning
om att något hänt henne?
Nu oppnades dörren igen, och Angela kom till-
baka in i rummet. Hon satte sig p# stolen mitt
emot Benno Levin och skulle just åter taga till sig
sitt arbete, da hon märkte att det inte fanns där.
Så fick hon se att gamle Levin gömde den lilla
Ijusa klänningen under sina händer.
#I v. # o Xll
gömma undan den, när han kommit in i rummet?
Varför nu detta? Han sade sig att hon kanske
skulle ge bort den. Var det inte någon i släkten
som skulle ha barn? Men hur han letade i sin hjärna
kunde han inte finna nagon just nu. Här skulle
visserligen firas bröllop, dubbelbröllop till och med,
men inte barndop, ännu åtminstone.
I detsamma kom Mat in i rummet med kakorna.
Genast gömde han da själv den lilla klänningen
under sina händer. Säkert var det inte Angelas
mening att jungfrun shulle se den.
Men när flickan gått, satt Benno Levin kvar och
dolde alltjämt klanningen mlder sina gamla ådriga
bänder. De darrade litet. Det var som om han
#ust genom att gömma undan det lilla barnplagget
fdr främmande blickar med ens förstatt vem som
skulle ha det. Han kande sig sorgsen som om något
for evigt gatt förlorat for honom. Han såg sa tyd-
ligt Angela för sig den gangen f#sr många år sedan
nar hon kommit till Ekered: en liten flicka som
med barnsliga blickar betraktat honom vid mat-
salsbordet. Han hade känt sig dragen till detta
barn med det ljusa haret och de svarta agonen. Hon
hade då fängslat honom mera än hans egna barn-
barn. Och han hade sett sig om bland barnen och
tankt: en gång äro de stora, vuxna människor som
skola sitta här vid detta bord. Och nu hade dc
vuxit upp, nu voro de stora. Sven var gift och
hade s#älv hem ocb barn. Gotthard och Edla voro
åtmm#tnn.# e i ett verke#mt #h naturliFt liv #rh
# r ö l l o # k e r # d 305
tyckte sig väl ha en framtid framför sig. Men
Angela, hans lilla Angela med det ljusa håret och
de svarta ögonen, hon satt ensam och övergiven har
om aftnarna och sydde på små plagg till ett barn.
Hon skulle ha barn, men hade ingen far till det.
Han knöt händerna i vrede, Vem är det? tänkte
han, Vem är det som vänt henne ryggen? Jag
skulle vilja se den uslingen.
Han kände ju hur maktlös han var-och dock.
Angela sa ensam och med ett barn på armen! Hon,
den föräldralösa, som väl om nagon borde ha haft
en man som skyddat henne. Åtminstone Petra
borde ha vakat över henne, tänkte han. Här ha vi
alla varit runt omkring henne, en stor släkt, oeh
ingen har frågat vart hon gick, ingen bar hjälpt
henne! Hon har varit bra ensam-så alltför ensam.
Han försakte ånyo säga sig att det kanske inte
alls var så att Angela väntade ett barn, Hur kunde
han tro något sådant? Hon sydde naturligtvis till
någon annans barn. Men hans instinkt sade strax
emot honom. Han mindes hur hon i trädgården pa
Ekered höjt ett ansikte som hemlighetsfullt skimrat
emot honom. Hade han inte redan då haft en aning
om att något hant henne?
Nu öppnades dörren igen, och Angela kom till-
hka in i rummet. Hon satte sig pa stolen mitt
emot Benno Levin och skulle just åter taga till sig
sitt arbete, då hon märkte att det inte fanns där.
Så fick hon se att gamle Levin gömde den lilla
Ijusa klänningen nnder sina händer.
# D. I#r# J Xll
30t# Fröknarnn von l'ah#en
Nu vet han det redan, for det genom hennes
hjärna. Hon sträckte ut handen.
- Ge mig mitt barns klänning, sade hon med en
röst som hon icke förmådde hindra att darra litet.
Benno Levin Iyfte händerna och räckte henne
klänningen. Hon grep ivrigt tag i den. Hon höll
upp den för honom.
-Ar den inte söt? sade hon.
-Vem... vem skall du ha den till? fragade
Benno Levin, och även hans röst darrade.
Då böjde sig Angela över bordet «h såg upp till
honom.
-Den är för mitt barn, svarade hon. Jag skall
ha ett barn, ser du.
Benno Levin nickade sorgset.
-Var har du din man? frågade han allvarligt.
För du skall väl gifta dig nu ?
Hoppades han att hon skulle svara ja? Hon såg
att han hoppades det.
- Han har rest. Jag skall inte gifta mig, sade
Angela.
Med ens tyckte hon så synd, icke om sig själv,
utan om honom. Han såg så bedrövad ut, Hon
reste sig och gick runt bordet och lade sin arm
aver hans axlar.
-Det här skall du inte vara ledsen för, sade
hon tröstande.
- Nejl Nejl
Rnnnr# T #-#.in tog hennes hand och klappade
Brö#op pa' Ekered 3a7
-Nej. Men jag forstår det inte. Jag ar väl
för gammal. Jag hade velat se dig Iyckligt gift.
Vem är det?
i -Aven om du finge veta det, kunde du ingen-
ting göra, viskade Angela. Han är gift förut. Han
har en hustru i ett annat land. Nu är han hos
henne.
De kände bada att Thomas Mellers namn svavade
i luften omkring dem. Men ingen av dem ut
talade det.
Benno Levin såg pa Angela. Nu fattade han ej
att han inte kunnat se det på henne. Hennes bröst
stodo höga som svällde de redan av mjölk. Blusen
stramade över dem. I själva armen som vilade över
hans axel lag redan ett moderligt beskyddande «h
myndigt grepp, som ville hon taga hand också om
honom, gamle man. Hon var ju en favitsk jungfru
som älskat för mycket och i otid och som nu, efter
forna åldrars uppfattning, rättvist skulle få lida
för sin alltför stora karlek, men när han mötte
hennes ögon, sag han inte en skugga av fruktan i
dem. Då kände sig gamle Benno Levin helt ödmjuk
och underligt fattig infar denna unga Angela, som
ensam väntade sin avkomma och livsfrukt, och
inför den förtröstan som strålade ur hennes ögon.
Han rörde skyggt vid henne som vid en biblisk
kvinnas mantelflik. Det var som om hennes hud
bränt honom likt en helig ökens hetta. Hon bar det
mlngtusenåriga livets eld inom sig, och den var
alltfor stark och glödande för honom som redan
börjat kylas av dödens svarta skugga. Och ban
gjorde en liten hjälplös och trött åtbörd, därför at t
han såg hur livet fortsatte att växa, medan han var:
dömd att vissna ner. Träd och blommor skulle allt-
jämt och i evighet skjuta upp ur den fruktbara
jorden. I denna stund kande han en storre släkt-
skap med Angela än med sina egna barn. Ur
hennes sköte skulle det rika livet spira. Bess, hans
sonsons hustru, hade nyss varit narå att forbldda,
och ett of ött litet liv hade följt med i denna flod av
blod. Han hade sörjt över det. Han hade sin ras' .
starka längtan efter allt levande. Han skulle velat
sträcka ut sina händer över en hel hjord av barn.
Nu borde han ju vara glad över Angelas glädje.
Han mumlade också:
- Jag ar så glad.
Men så avbröt han sig plötsligt. Han var inte
glad åt det. Hon var ju ensam. Hon skulle ju
komma att sta utan skydd.
- Ne;, du är inte glad, sade Angela, som om
hon förstått vad han tänkte på. Men jag är inte
alls ensam. Jag har ju Petra.
-Petra är inte din man, sade dA Benno Levin
och måste le.
-Vi äro i alla fall två om barnet, sade Angela
tryggt.
-Vad är det om? frågade Petra som nu kom
in i rummet.
Men när hon såg gamle Levin och Angela, för-
stod hon genast att han fått veta deras hemlighet.
-Benno blev så ledsen, sade Angela och gick
fram till Petra. Klämlingen lag framme, och sa
talade jag om det.
- Jag tycker det ar trakigt att Augela är ensam,
sade Levin brådskande liksom för att ursakta sig
Men hon svarar bara att hon har ju dig, Petra.
Petra såg endast stolt ut. Benno Levin som iakt-
tog henne förstulet märkte det till sin häpnad.
De ha fumlit varandra i detta barn som skall
komma, tänkte han da. De älska varandra. Det
tycks vara nog för dem.
Men han tvivlade på att detta alltid skulle komma
att vara nog för Angela.
Han sag Petra böja sig över Angela och lägga
sin arm omkring henne. Det var en ny ömhet i
hennes blickar, som han ej sett där förut. Brasan
dånade i kakelugnen Benno Levin slöt ögoncn ocb
kfinde åter ett oändligt välbehag komma smygallde.
Han undrade litet matt vad Betty skulle säga om
detta som han nyss hört, men så tänkte han att det
kanske vore bäst att inte berätta det for henne-
annu sa länge,
När han nu såg pa Petra och Angela igen, log
han likväl en smula sorgset. Gammal som han var
kunde han inte kmnma if ran en känsla av att nagon-
ting ända inte var som det borde vara. Han var
också rent mänskligt nyfiken och skulle garna gjort
en hel mangd frågor.
Den dfir Thomas Meller - han hade ju bott i
närheten av Nybo i somras. Nu mindes hall att
31# Fröknorlla von P#hlen
Stellan och Paula talat om honom och berättat at t
Angela och han varit mycket tillsammans. Petra
hade därtill en gang varit förlovad med honom. Det
kunde inte vara nagon annan än denne besynnerlige
herre. Han hade ju i höstas rest tillbaka till sin
hustru i Schweiz. Men när Benno försökte förestalla
sig Angela, lilla Angela, i armarna på denne man,
som väl ändå måste vara ett slags äventyrare, för-
mådde han det inte. Hon sag trots allt så
oberörd ut.
I detsamma tittade Angela upp som om hon känt
hans blick riktad på sig.
-Ät nu äntligen ett par kakor, sade hon och
slcöt leende fatet över till honom.
Da maste Benno Levin ta ett par för hennes
skull. I detsamma hörde de hur en vagn rullade-in
på garden.
-Det är nog Gotthard som kommer för att
hämta mig, sade I,evin.
Nu rasade Bettys alla planer om att Angela och
(,otthard skulle bli ett par. Betty kunde aldrig
hÅlla shla tankar hemliga och hon hade också i
denna punkt förtrott sig at sin far. Han hade
skrattat at hem#e, men i hemlighet glatt sig åt j
tanken .
Men därute höll Gotthard in hästarna med ett
hiiftigt ryck och ett utrop. En mörk skugga hade
kommit farande över gårdsplanen och skrämt
honom Han hoppade ur vagnen och gick fram tiü
t#rna. De hade varit nära att ster#ra sig. Men
Bröllob bd Ekered 3Ir
den mörka gestalten stod redan där. Från köks-
fönstret kom en vag av ljus och Iyste upp Adeles
kritvita ansikte.
-Ar det du? sade Gotthard häftigt. Vad vill
du? Du kunde blivit överkörd.
- Sa gott hade det varit, sade Adele viskande.
Då hade jag legat där nu under din vagn. Gotthard
von Pahlen skulle kört över mig.
Han band fast tömmarna vid vagnen. Hon kom
tätt intill honom.
- Tack för sist skall väl gossen säga? sade hon
i hans öra.
Men han ville helst glömma den där stunden i
ödestugan. Han sysslade ivrigt med tömmarna.
Han var rädd att om han hade händerna fria skulle
hon rycka dem till sig, och han hade inte lust att
sta här pa Ekas gardsplan hand i hand med Adele
Holmström, om hon också var en född Silfver-
st jerna .
Nu var inte ljuset från köksfönstret över dem
längre. Det var mörkt omkring dem. Hästarna
fl5sade litet. Det steg upp ånga från dcras ryggar.
Gotthard vände sig om för att ga uppför trappan,
men Adele slingrade sina armar omkring honom.
-Tack för sist skall väl gossen säga? sade hon
igen, och hennes läppar sökte hans.
Fylld av blygsel och avsky, kände Gotthard
hennes mun mot sin kind. I detsamma slogs dörren
upp och Benno Levin kom ut på verandan väl på
pälsad.
-År Gotthard där? ropade han ner.
Han såg honom inte. Adele slet sig if rån Gott-
hard och gick uppför trappan.
- God afton, sade hon.
Benno Levin betraktade förvånad hennes för-
vridna ansikte.
-God afton, sade han kort.
Sa gick han förbi henne och steg upp i vagnen.
Hade hon velat ropa något efter honom? Hade hon
velat skrika ut att hans dotterson varit hennes
älskare? Hon hann inte säga något. Gotthard
hoppade upp på kuskbocken, Han bade tänkt ga in
och hälsa på Petra och Angela, men han vågade det
inte. Vagnen rullade hastigt i väg.
När de kommit utanför gården, suckade Gotthard
av lättnad. Benno Levin hörde det. Han hade velat
böja sig fram och fraga, vad nu denne unge man,
hans dotterson, kunde ha för bekymmer och hem-
ligheter, men han höll inne med sin fraga.
Livet hade med alltför stark fart rusat emot
honom denna afton. Hans hjärta kändes tungt av
vad Angela nu förtrott honom, och han suckade helt
beklämd, där han satt tillbakalutad mot vagns-
dynorna.
Månen sken honom rätt i ögonen. Han slat dem
då, därför att han tyckte sig se en liten bekyttad
gubbe, som var sa lik bonom själv, medlidsamt och
klipskt nicka mot honom, tittande fram bakom
månens runda lampkupa.
Agda Wising, om ett par dagar grevinna Agda
af Sauss, stod ute i korridoren till en av Statens
Järnvägars andraklassvagnar och tittade ut genom
fönstret. Hon var en smula blek om kinderna och
såg litet trött ut. Hon horde sorlet från de andra
inne i kupeerna. Stellan von Pablens gälla skratt
skar ibland igenom vagnshjulens dunkande, ocb
varje gang hon hörde det ryckte bon till.
Det var inte underligt att hon kände sig trött.
De två sista veckorna hade hon levat i ett enda
oroligt jäkt. Gusten hade hon inte sett mycket till.
Han hade varit upptagen med att anskaffa pass åt
samtliga i den lilla truppen och med att ordna allt
för resan. Han bade flera hjärtevänner i utrikes-
departementet som välvilligt biträtt honom, men
ända hade han själv haft mycket mera att göra än
han var van att ha. Och Agda hade fått springa
omkring i bodar med Frideborg. De maste ju skaffa
sig en hel utstyrsel.
Också Frideborg hade nu fatt pengar. Att det
var Bernard som förskottsvis utbetalat en stor
summa till Stellan, visste inte Agda ännu, men
Frideborg hade förträffligt reda pa varifrån
pengarna kommo och niöt både av dem och av att
få anlägga en 15tsad djup hemlighetsfullhet gent
emot Agda. Hon var som en skata, den vackra Fri-
deborg, Allt som Iyste och. glittrade drogs hon till.
Stellan hade allvarligt bett Agda se till att ej
Frideborg slösade.
- Hon är en enkel flicka, hade han sagt med
trutande läppar, så hon behöver val inte så gräsligt
mycket. Jag maste ha nagot själv också.
Agda hade klart skådat in i hans snåla själ, men
ända lovat att se till att ej Frideborg köpte allt pa
tok för myckes.
Ibland hade greve Gusten kommit upp till henne
och berättat om alla sina bekymmer. Nu visste
Agda att han i sin tidigaste ungdom haft en alskar-
inna, som hade varit gift med hans far och som
följaktligen också var en grevinna af Sauss. Denna
grevinna Lotty hade nyligen skrivit till hom#m från
Berlin. Där hade hon tillsammans med sin mor ett
slags mystiskt nöjesetablissemang # Gusten an-
gav ink närmare av vad beskaffenhet. Emellertid
tycktes det där etablissemanget hålla på att gå ikull
av hennes klagande brev att döma, och det var ju
inte heller så underligt i dessa tider i Tyskland,
som inte precis voro avpassade för nöjen utan
patriotisk betoning. Nu hoppades hon att greve
Gusten skulle komma ner och hjilpa henne med att
försöka förläna en mera fosterländsk och politiskt
respektabel och sympatisk karaktär åt bennes nöjes-
institut. Gusten funderade därför pa att inrymma
sin kabare i någon lokal på nedre botten i samma
hus, vars övre vaningar disponerades av grevinnan
Lotty, och egentligen var det val till och med
detta, som givit honom iden till hela resan och hela
kabareföretaget.
-Den förtjusande Lotty kommer att bli ledsen
da hon far hora att jag är gi#t, hade han sagt, men
hon b]ir glad, när hon får veta med vem
Och Agda hade grubblat åtskilligt över denna
Lotty. Men Agda hade tvartom en förkänning av
att denna underliga grevinna Lotty kanske skulle
komma att vålla henne en hel del obehag.
Gusten hade också berattat att han inte var kon-
firmerad. Först hade han trott att detta skulle
hindra honom fran att fa kyrklig vigsel. Men när
han sett hur ivrigt Agda omfattat den dfir planen
att de skulle vigas i Ekereds kyrka, hade han för-
hört sig pa en pastorsexpedition och då erfarit att
den tillmötesgående svenska kyrkan icke alls hade
några betankligheter mot att valsigna aven okon-
firmerades inträde i det heliga akta standet. Det
fordrades bara att uthärda ett eller annat högtid-
ligt samtal med kyrkoherden i socknen, varunder
denne finge tillfälle att lämna litet grand grund-
laggande upplysningar i det religiösa och förbere-
dande informationer om de eviga sanningarna. Och
det skulle vara överstökat i en handvändning
Och nu voro de på väg ned till Småland med
morgontaget Agda hade dragit en suck av lattnad,
316 Fröknarn# von Pal#lc#
när taget äntligen rullade ut från stationen. Det .
hade varit ett liv och ett spring och ett pratande
hit och dit, innan alla funnit sina platser. Kiss
Nilsson hade envisats att från kupefönstret hälla
ut en påse risgryn.
-Det måste synas att det är brudpar som ge
sig iväg, hade han fnittrat, och när ingen annan
bryr sig om det, få vi styra om det här själva.
Och Agda hade tittat på denna massa av vita
gryn som uppsluppet rullat iväg på perrongen.
Det hade sett för löjligt ut. Folk hade varit nära
att halka på de åt alla hall spridda risgrynen.
Men snart voro de ute på landet. Stora svarta
skogar bugade sig utanför fönstren. En bonde
körde sin häst på landsvägen. Vid en stuga viftade
nagra barn. Ur en skorsten steg en fridfull rök-
strimma. Och Agda mindes dunkelt hur hon själv
som barn sett tåg fara förbi sina fosterföräldrar
statarfolkets stuga där nere, De hade burit med
sig alla slags människor. Hon hade skymtat deras
ansikten i kupefönstren, och hon hade då känt en
sugande längtan efter de bortilande vagnarna. Och
nu var hon själv på ett frambrusamle tag pa väg till
främmande länder, dit hon aldrig hade tänkt sig
skola komma. Genast efter bröllopet skulle de fort-
sätta ned till Tyskland.
Men först var det bröllopsnatten, Den skulle de
tillbringa där nere i Ekered. Var bon rädd för den?
Det stack litet i kroppen då bon föreställde sig
ensam i ett rum på den gamla gästgivaregården
med Gusten. Två sängar skulle stå bredvid var-
andra. Och så skulle ljuset slockna.
Skogarna därute bugade sig. Hon hade velat höra
deras milda sus, men hon hörde bara hjulens rassel
och dunkande och Stellans skratt därinifrån.
Konduktören gick förbi och kastade en blick in
i kupeerna. Bell von Wenden kom ut och visade
sin biljett. För en stund sedan hade hon inte hittat
den, Hon hade en grön resdräkt. Munnen var röd-
målad ocb såg besynnerligt konstlad ut i det bleka
ansiktet. Hon gav Agda en liten blick ocb log. Och
Agda ryste plötsligt till. Bell hade tagit av sig
handskarna, och Agda sag på den smala blodröda
munnen ocb de vackra smala händerna, vilka den
där gången liksom sugit fast Agda och smekt henne,
skänkande en sällsam vällust som hon aldrig förr
så fullständigt erfarit utom kanske nagon orolig
natt i sina drömmar. Plötsligt kände Agda det, som
om Bell varit hennes egentliga ägare -som om
Bell var ett besynnerligt väsen som hon tidigare
hade varit gift med och som lämnat henne blott i
besittning av en balv oskuld, vars aterstaende hälft
hon nu med lidelsefull svartsjuka bevakade.
Och just som Agda önskade att någon skulle
komma ut i korridoren så att hon sluppe den farliga
ensamheten på tu man hand med Bell von Wenden,
var med ens hela sällskapet omkring henne. De
skulle till restaurantvagnen för att äta luncb. Genom
en dörruta såg Agda hur Gusten innan han gick
ömt svepte en schal om sin mors knäm. Ja, grev
3,18 #röknarlln vnn l'ah)#n
innan Carola var också med pa tåget! Det var som
om tanken på sonens bröllop i alldeles oanad grad
livat upp henne, och trots Gustens protester hade
hon, som eljes nästan ständigt lag till sangs, givit
sig ut på denna resa.
- Jag vill se min Gusten vigas i den lilla vita
Iryrkan, hade hon sagt.
Kanske tänkte hon att hon i detta sonens gifter-
mål med ett ofördärvat naturbarn äntligen skulle
finna någon lisa för sin sargade själ och befrielse
från den ruvande tanken på det onaturliga som hon
menade vara förbundet med hans egen födelse.
Sällskapet drog Agda med sig genom hela tåget
till restaurantvagnen. De väckte uppseende överallt
genom sin högljuddhet. Man tittade pa dem och såg
kanske strax att det var ett bröllopsfölje som kom.
Först gick Frideborg mellan Lilian och Alexandra.
Både Alexandra och Lilian betraktade uppenbart
med ogillande Frideborgs strålande mörka ansikte.
Ett par stora oakta orhängen hängde p# zigenarvis
i hennes vita små örsnibbar. Varje gang hon gick
förbi någon av korridorens speglar kikade hon fram
bakom Lilian för att fånga en skymt av sig själv.
Josef Wahlbom, vilkens förtjanst det ju var att
Lilian kommit med, vandrade bakom dem och han
såg nog att Lilian ibland stötte till Frideborg med
en vass armbåge da hon trangde sig fram mot
spegeln, Det gjorde honom ont. Peter trampade
efter i hans f jat och hade besvär med att skydda sin
höga hatt, Efter dem ramlade ungdomarna på. Kiss
Nilsson hade tagit Elias Vanselin under armen.
Ocksa Kiss knuffade ibland till den lille runde
Elias och kiknade av skratt, da han såg hans
skramda min. Helst hade han velat skuffa honom
av tåget. Men da skulle val alltsammans gått i
stöpet och det skulle ha varit som att sla sönder
hela den tillämnade kabaren. Elias skulle ju bli
deras första stjärna.
Ida af Idestam viskade med Bell. Hon bar en
fortjusande hatt dragen på sned over pannan och
med en stor bandrosett pa ena sidan. Da och da
vände hon sig om och pratade med Judy Rosen-
rauch Hennes syster Bess och dennas man Sven,
som utan svårighet hade erhållit ledigt fran ut-
rikesdepartementet, där man märkvardigt nog ansåg
att hans tjänster kunde undvaras, hade farit ett par
dagar före de andra for att Bess som ännu var klen
skulle få vila sig.
När de kommo ut på en plattform där blåsten
ven emot dem stodo Tage Ehrencreutz och lilla
Hertha, hans fru, där tillsammans med Jacob Levin
och Dora Macson. De hade som av misstag stigit
upp i en annan vagn och förenade sig nu med de
övriga. Tage Ehrencreutz dröjde litet efter de
andra och gick sedan tillsammans med Bernard
Landborg och Paula in i restaurantvagnen. Han
slätade ivrigt sitt hår. Den ljusa luggen hade blåst
ned över ögonen. Han var full av entusiasm över
det här företaget. Nyss hade han varit nere på
Hönsekind, greve Gustens stora egendom i Jön
köpingstrakten, där han ju hade uppsikten över
vindsvaningens tavelgalleri, ach nu hade greven
bett honom komma med även till Berlin som smak-
råd. Tage hade ej beräknat att Hertha skulle vilja
följa honom, men da hon helt oväntat hade envist
yrkat pa att fa resa med, hade han måst foga sig i
sitt öde. Han var alltid rädd för henne, och han
hade verkligen hoppats slippa henne pa denna tripp,
som han ansag eljes ha stora förutsättningar för
att bli en enastaende både lusttur och studieresa.
De upptogo tva bord i restaurantvagnen Tage
sag först efter var hans fru slog sig ned och satte
sig sedan raskt vid det andra bordet. När alla
kommit till ro, rusade Stellan in. Han vacklade
fram och ater på den smala gången mellan borden.
Han kunde aldrig hllla balansen, när hjulen rullade
under honom. Slutligen hamnade han storskrattande
bredvid Frideborg, som lämnat en plats tom bred-
vid sig. Där slocknade plötsligt hans munterhet,
medan han med arg min ryckte i hennes örhängen
som han inte sett förut, och med en viskning som
ekade i vagnen frlgade han vad de kostat.
-En miljon, sade Frideborg och sökte glatt
Bernards ögon.
Bernard Landborg såg genast ut. Det var Stellan
som ivrigt föreslagit honom att sälla sig till det
övriga bröllopsföljet, och eftersom han just nu
kunde få permission från regementet, hade han låtit
sig övertalas. #Sen han var litet o#olig för l#ride-
borg som o#lppbör#igt #lådjade ti#i horom, #om om
Eröllo# j,d E#ered 321
han varit Stellans och hennes förmyndare. Också
var det det att den här sista manaden hade Fride-
borgs kropp börjat svälla. Nu när hon ju ändå
skulle gifta sig och bli fru, brydde hon sig inte om
att snöra sig. Hon gick lätt bakåtlutad med för
näm min, som om hon bar pa nagot dyrbart hon
förvärvat sig i en affär. Hon hade alltid fört sig
graciöst, men nu kom det något till, nagot lustigt
omedvetet värdigt, som gjorde henne mer tilldra
gande än förut. Stellan fann det riktigt tilltalande.
Han brukade smeka över hennes lilla runda mage
och nyfiket fråga hur det kändes. Ofta gjorde han
det till ocb med, som nu flera ganger pa tåget,
inför främmande vittnen. Han gav då också Bernard
triumferande blickar som ville han övermodigt
antyda att det var han, Stellan, som var orsaken
till Frideborgs förändring. Men så brast han i ett
kiknande skratt över alltihop.
Josef Wahlhom lutade sig fram mot Alexandra
Han var henne nu ständigt i hälarna. Genast kom-
binationen med Frideborg misslyckats hade han
börjat pröva sin Iycka hos Alexandra Vind-Frijs
Hon var rik och lät med ens oanade och mycket
större möjligheter hägra för Josef.
Alexandra hade tagit emot hans hyllning med
hemlig fröjd. Hon sög på hans smickrande ord. Allt
som oftast hade han kommit lufsande upp i hennes
våning i Stockholm, alltid med små svarta andakts-
böcker i händerna. De voro en förevändning för
hans besök. Men när han väl var inne, släppte
z# slir#lo Xll
322 Fröknarna von Pahlen
han alla de sma böckerna huller om buller if rån sig
i något soffhörn, De talade sedan inte mera om
dem, Alexandra och Josef Wahlbom.
Under dessa besök hade Alexandra så smaningom
hörjat förnimma det som en oavvislig pliktsak för
henne att ta Josef med och följa de övriga bade
till dubbelbröllopet och till Berlin. Vilket verksam-
hetsfält skulle icke de evangeliska tyska landen
erbjuda en man som Josef Wahlbom! Kanske
kunde han till och med pa nagot sätt ansluta sin
verksamhet till grevens kabare. Inte menade
Alexandra precis att han skulle uppträda på kabaren,
men man kunde använda samma# lokal och kanske
värva publik för andaktsstunderna bland kabare- .
publiken.
För eget bruk hade hon redan komponerat en vid
vit dräkt med ärmar som flaxade som ängtavingar.
Ilon skulle leda församlingen i bön. #Tarför inte?
O, varför inte? Var det tanken pä dessa andakts-
stunder som kom det att kännas så underligt I juvt
inom henne? Hon visste det inte. Men Josef
Wahlbom hade ett sätt att pä en gång aktningsfullt
försynt och käckt trosfriskt vidröra henne som fått
det att bulta sa besynnerligt i hennes jungfruliga
skote.
Ocksa nu vid bordet skot han undan hennes
hand och berörde den som i en hastig smekning bara
f#ir att räcka henne brödkorgen. Då sände hon en
skrärnd ,b\,i,5k #
varva pUl)llt# tor andaktsstunderna bland kabare-
pl#bliken.
För eget bruk hade hon redan komponerat en vid
vit dräkt med ärmar som flaxade som änglavingar.
ilon skulle leda församlingen i bön. Varför inte?
O, varför inte? Var det tanken på dessa andakts-
stunder som kom det att kännas sa underligt ljuvt
Wahlbom hade ett sätt att på en gång aktningsfullt
försynt ocb käckt trosfriskt vidröra henne som fått
det att bulta så besynnerligt i hennes jungfruliga
sköte.
Ocksa nu vid bordet sköt ban undan bennes
hand och berörde den som i en bastig smekning bara
för att räcka benne brödkorgen. Da sände hon en
skrämd blick till Lilian. Hon var så orolig att
Lilian skulle märka något! #nnu hade Josef och
Eröllo/ ljå Ekerea 323
Alexandra inte riktigt beslutat sig för resan till
Berlin, men de hade bett greven skaffa dem pass,
om de i sista stunden skulle bestämma sig, och
Alexandra hade till Lilians förvåning packat en
väldig koffert - sasom hon till Lilian uppgav
bara för att fara ned och vara med om bröllopen.
- Vad skall du med sa mycket kläder? hade
Lilian misstänksamt fragat.
Da hade Alexandra tagit henne i sina starka,
nästan manliga armar och med en trohjärtad blick
sett in i hennes ögon.
-Du litar ju alltid på din Alexandra? hade
hon sagt.
Lilian hade grubblat sig sjuk över den frågan.
Nu satt hon där och smagrälade på Peter. Hon
kunde inte bestämma sig för vad hon skulle äta.
Hon lutade sig över mot Alexandra för att be henne
välja. Alexandra såg bara förstrött på matsedeln
och gav den tillbaka till Lilian, som om hon ej
vetat vad hon skulle göra med den.
Paula mitt emot dem betraktade Lilian, Josef
och Alexandra med kloka, uppmärksamma OgOIl.
Hon reste inte med för det konstiga dubbel
bröllopets skull, utan därför att hon nu skulle fa
träffa Angela igen-och så Gotthard. Hon mld
rade hur Gotthard skulle se ut, om han skulle hälsa
vänligt på henne eller ej alls bry sig om henne.
Hon fruktade mötet och försökte förgäves morska
upp sig.
Jacob Levin hade satt sig med Dora Macson vid
ett särskilt bord. De hade inte fått rum hos de
andra. Dora såg ut genom fönstret och smulade
utan att märka det sönder sitt kuvertbröd. Hon
böjde ned huvudet sa att Jacob inte skulle märka
att hon gratit på morgonen. Varför hade hon
gråtit? Hennes man hade i ett anfall av dåligt
Iynne sagt att han skulle fdlja med dem till Ekered.
Nagot sa rysligt, en sadan gemenhet fran Osborns
sida hade Dora aldrig kunnat beräkna. Hon bade
förut glatt sig så mycket åt detta tillfälle att under
flera dagar vara ensam med Jacob.
På sista tiden hade deras förhållande icke varit
särdeles harmoniskt. Nu hade Dora sa säkert
hoppats på att den här resan ,kulle bli till nytta
för dem bada. De skulle åter finna varandra, väl
borta från Stockholm och dess splittrande liv och
oro. Och så skulle Osborn förstöra alltsammans
och av ren elakhet följa medl Det var plågsamt
nog att han visste om hennes och Jacobs för
hållande, men nästan ännu varre var det att han
gillade det. Nu visste hon att han satt i någon av
vagnarna. Han hade just vid avresan träffat en
bekant och gått in med honom. Hon förstod så val
att han nu satt i någon kupe ej långt ifrån dem
och skroderade om tyskarnas framfart. Han mådde
utmärkt denna tid sedan kriget brutit ut, och som
en deg jäste ban över alla bräddar.
Om morgnarna vid frukosten var det ett evigt
rassel av tidningar vid deras bord. Macson slukade
dessa tidningal Hans ögon stodo pa skaft efter
Bröllo/# # Ekered 325
ohyggliga händelser. Bara jag vore där ute, brukade
han sucka och knyta sin vänstra hand om en be-
skedlig bordskniv. Ocb Dora måste le för sig själv
och tänka pa vilken ynklig figur denne hjälte vid
frukostbordet och pa restauranterna ändå skulle
gora i en skyttegrav under en verklig fiendes bom-
bardemang. Det fanns manga sådana små svullna
bjältar i Sverige just nu.
- Du har gratit, sade Jacob Levin med ens
skarpt till Dora, Varför det?
Hon hojde sina underbara ögon mot honom.
- Du upptäcker allt, mumlade hon. Osborn är
med på tåget.
Jacob Levin bet sig i läppen.
- #r den borickan med? Varför i Herrans
namn . . . ?
SÅ avbröt han sig.
- Vi skola inte lata hmlom förstöra vår resa,
sade han med ett plotsligt tonfall av överraskande
mnhet. Se på mig, Dora. Inte skola vi det?
Da Iyste Dora upp i ett leende. Hon sträckte
fram händerna mot honom.
-#r du... tycker du då ännu om mig?
viskade hon.
Läpparna darrade litet
-Tyst, sade Jacob. De se på oss. Sitt inte
där och håll mig i handen, lilla dumsnut. Nu
fattades bara att Sally också kommit med.
Hur manga gånger hade de skilts upprörda ända
in i själen, mötts och försonats i#en sedan i våras,
326 Fröknarna von Pahlen
da de haft sitt stora uppträde om Hans von Pahlen
och då Jacob tagit bort sitt och Doras barn? De
kunde inte räkna alla dessa gånger. Men de hollo
ännu fast vid varandraj ehuru Dora ofta hade
häftiga gratanfall över detta barn, Jacobs och
hennes som hon icke vagat föda till världen, och
ehuru Jacob ofta bittert ångrat sin andel i saken.
Ne;, de kunde inte skiljas! De stulo sig till bemliga
stunder av het Iycka, vilka dock ibland lämnade
efter sig en kyla, som kom dem att betrakta var-
andra med flammande blickar ragade av hat. För
Jacob I.evin var Dora en tyngd i hans bröst. Han
var ständigt misstänksam på henne. Han menade
att om hon kunnat ge sig at Hans, var hon också
i stand att skänka sig till andra. Han tog henne
ständigt på nytt, sökande märkena efter en annan
mans händer på hennes kropp. Nu hade han, fastfin
han var överhopad med arbete, skjutit över allt-
sammans på den hanryckte Vardman för att fa vara
med Dora. Och sa skulle hennes eländige make
komma medl
Vid de två borden där borta skrek man och
pratade i munnen på varandra. Jacob, som likväl
varit en bland de allra första bland de många
svenska judar, som skyndat att skriva in sig bland
de skränande tyskaktivisterna,sademellantänderna:
- Nu fa vi atminstone de där ur landet. Det
är jag sannerligen glad åt. Det är som om man
skickat i väg en väl emballerad korg fylld av en
'DOp galande tuppas ocb skrikan#e bönor ocb kyck
lingar till Tyskland. Väl bekomme! Ser du att den
där Frideborg redan vämtar en liten? Med vem
kan det vara? Ingen kvinna är att lita på. Alla
aro de i dessa tider beredda att lämna fritt genom-
tåg fm hela armeer, Inte är Stellan fadern, det är
jag dlL säker pa,
- Stackars lilla Frideborg, sade Dora.
-A, inte är det synd om henne, svarade
Jacob. Mera synd tycker jag da det är om den
sköna Agda. Hur har hon kunnat ta den där
pussige greven? Nu kysser han henne på handen.
Det äcklar mig. Det låter som om han smackade.
- Nå, sa se då inte på dem, log Dora. Men
nog blir det här två underliga brudpar.
I detsamma stelnade Jacob till. En dörr slogs
upp i bortre ändan av restaurantvagnen och löjt-
nant Macson blev synlig. Han marscberade själv
säkert mellan borden. Tack tu. Taek tu. Här
kommer den bålde krigaren! Han nickade åt de
andra och kom så fram och stödde båda sina
händer mot Jacob Levins och Doras bord. Han
sag på dem listigt leende,
-Finns här plats för tredje man? frågade han.
Dora sände Jacob en bedjande min, och med ett
ryck som om han tänkte draga upp ett träd sköt
Jacob den tomma stolen bredvid sig från bordet.
Osborn Macson satte sin servett ända upp under
hakan, #ver det vita tyget nickade hans rödmosiga
ansikte. Dora visste att nu skulle han strax fylla
luften med sitt idiotiska snatter. Han var alltid
pratsam och vid bästa Iynne, när han fick något
att äta. Hon stod inte ut. Hon reste sig från bordet
och flyttade undan sin nyss ifyllda kaffekopp.
-Jag går, sade hon trött.
Så gick hon snabbt ut ur vagnen. Många sågo
efter henne. Hon var så vacker. Hennes höfter
gungade förföriskt. Men nar hon kom ut på en
plattform, blev hon en stund staende i blasten. Nu
voro båda hennes män onda på henne, och hon
skulle fa umgalla det. Hon fortsatte. Nar hon kom
till grevinnan Carolas kupe, steg hon in. Grevinnan
satt där blek med slutna ögon. Dora sag medlid-
samt på henne. Så rörde hon lätt vid hennes hand.
-Får jag sitta här? frågade hon.
Grevinnan öppnade då ögonen och betraktade
henne litet förvirrad.
-Jag väntar pa min son, sade hon.
- Han kommer nog strax, svarade Dora.
Så sutto de tysta. Landskapet ilade förbi där-
utanför, evigt detsamma, med skogar, klara sjöar,
ovädersmoln som döko upp fantastiskt formade «h
försvunno igen. Nara att somna, ryckte Dora
plötsligt till. Genom den öppna dörren såg hon
hur greve Gusten och Agda kommo gående. Sa stan-
nade Gusten och drog Agda intill sig. De märkte
mte Dora, men Dora betraktade dem med upp-
spärrade ögon. Han kysste henne. Dora tyckte
det var onaturlil t med denna unga skönhet i den
uppsvällde grevens armar. Men den undershöna
Agda gav sig bän med ett#ult\eende,somombon
Brollo/# /#d Ekered 329
varit fullt beredd att med ett slags religiös glädje
och nastan salighet offra sig. Sa försvunno de in
i nästa kupe.
Strax därpa kommo Stellan och Frideborg.
Också de stannade, Stellan alltjämt vacklande och
gungande i takt med tågets rullning. Han tog
okynnigt efter Frideborgs örhängen och petade till
dem sa att de dansade och klingade, Sa bet han i
ett med ett dumt flin, medan han klamde henne
över magen.
Sedan försvunno ocksa de, som om de varit upp-
tradande i ett besynnerligt skuggspel.
Efter dem blev Bell von Wenden synlig. Vad
gjorde hon? Hon slog sina vackra händer mot
glaset, som om hon velat slå sönder rutan och sara
sig till blods. Hennes ansikte var blekt av angest.
Bröllopsfolk, brudpar, tänkte Dora litet ångsligt.
Sa många medspelande i den här komedien! Men
nar hon nu såg Jacob Levin och Osborn komma
gaende sida vid sida, knep hon ihop ögonen för
att slippa se. Hon tyckte inte om att se sin man
och sin alskade i sällskap. Men de voro ju båda
stora patrioter och ivriga medverkande i den
groteska farsen, där judar och svenskar arm i arm
pratade högstämd smörja om hur deras förfäder
blött tillsammans på Lützens slagfält och därför
borde förkunna samma svenska lösen: att Jesu och
Moses' Sverige hade att skicka soldater, guld, livs
medel till den för sin existens kämpande härl4,a
prokstantiska ocb germanska brodernationen.
XXVII.
De elektriska lamporna i rummen på den gamla
gåstgivargården vid Ekhults station brunno med
ett blinkande sömnigt sken, som om de hade lust
att slockna. De kastade ett svagt och melankoliskt
skimmer över de storblommiga tapeterna. Uppe i
taken summo fuktfläckar. Rummen voro låga, ocb
utanför fönstren ruvade novemberaftonens mörker,
fyllt av en dödsliknande stillbet så helt fjärran fran
städernas oroliga liv.
I korridorerna sprungo tjanstflickor av och an
liksom vettvilliga inför det plötsliga aliggandet
att betjäna alla dessa bortskämda stockholmsmän-
niskor. Det var inte vanligt, hade väl aldrig hänt
förut, att Ekhults gästgivargard på det här sättet
fylldes av alldeles främmande folk. Värdinnan hade
fått leja tillfälliga flickor från byn, som inte alls
voro vana att passa upp. Enissallde och häpna
gapade de pa de främmande.
Gotthard hade mött vid stationen med vagn.
Han förde Lilian, Peter, Paula, grevinnan Carola
af Sauss och lilla Judy Rosenrauch hem till mamma
Bettv på Ekereds gård, De övriga av sällskapet
Bröl#oD D# Ekered
togo in på gästgivargarden. Alexandra och predi
kanten hade tänkt att de skulle tjänstgöra som ett
slags förkladen för de förlovade paren, som snart
skulle vigas, men man struntade genast i dem. Det
var ett liv och ett oväsen och ett prat överallt i
rummen, mellan vilka dörrarna stodo vidöppna.
Sa manga rum funnos där inte, och man fick packa
ihop sig. Herrarna fingo ett par tre rum för sig
och damerna lika många för sig. Sedan, sista
natten innan de gåvo sig iväg, skulle ju brudparen
ända flytta tillsammans, tva och två.
Lille Elias Vanselin trippade av och ån genom
rummen med en kokett brokig schal över axlarna.
Han frös och tyckte att den gamla gästgivar-
gården var hisklig.
Stellan kikade in överallt där han inte skulle
vara. Slutligen tydde han sig till Bell von Wenden,
som han hittade nere i den stora matsalen där det
mitt pa golvet stod ett langt dukat bord, som trots
dukningen sag skrämmande ödsligt ut.
- Bell, sade han och smög sig fram till henne
där hon stod vid fönstret,
Hon ryckte förskräckt till och granskade honom,
som om hon inte känt igen honom.
-Vad är det, Bell? Väntar du att någon skall
komma fram ur mörkret därute? fragade han
skälmaktigt.
- Jag vet inte, svarade hon tonlöst. Allting är
så förskräckligt.
- Vad nu da?
332 l#rökn#rn(l von P#hl#n
Stellan höjde ögonbrynen.
-Den här resan, mumlade Bell. Det är som
om någon ond makt föste oss ut ur landet. Och
så den här kabaren Svenska Lösen, Värnamo-
baletten, eller vad den nu skall heta. Vad kunna
vi egentligen som är värt att visa upp? Jag, Elias
och Agda äro ju ganska skickliga i dans. Dig har
jag försökt lära också och Ida af Idestam kan ju
bade sprattla litet och kvittra en stump. Och så
ha vi Kiss och hans rattor till dekorationer. Men
det är också det hela. Och kan nu det bli en
kabare? Jag tycker Gusten är bra dum som inte
bosätter sig på Hönsekind. Han är ju godsägare
och född att leva i dynga. Och Agda skulle bli en
grevinna och slottsfru, langt mer förtjusande än
han nagonsin kunnat drömma om. Men nu har
han fått det här i sitt tjocka huvud. Varför gifter
han sig för resten inte pa Hönsekind? Där finns
väl också någon liten ful vitstruken kyrkkåk.
-Lilla Agda svärmar för den här trakten, sade
Stellan viktigt, och Gusten tyckte därför min ide
att både han och jag skulle fira våra bröllop har #ar
utmärkt. För resten vet du ju att ban gärna följer
med strömmen. Det är bekvämast för bonom. Och
jag tror inte han trivs på Hönsekind. Alldeles för
manga av hans underlydande äro släkt med honom,
och det värsta är att de veta om det. De ha ocksa
hört för mycket om honom själv. De misstänka
honom för alla möjliga fula streck. Och det göra
de nog rätt i.
-Fa människor äro så daliga som de utmålas,
om ocksa nagra äro långt värre, sade Bell von
Wenden rysande. Men det kommer ingenting gott
av den här resan. Agda och Frideborg kunna ju
inte alls spraket. Hur skola de reda sig i Berlin'
-De ha ju Gusten och mig, sade Stellan be
skyddande.
Bell gav honom en blick av förakt.
- Ni två? utbrast hon. Det är just nagonting
att ha.
- Nå, sade Stellan stött, du skulle naturligtvis
vilja vara i Gustens och mitt ställe, när...
- Här är så mörkt i den här gästgivargården,
avbröt Bell, åter rysande. Ser du inte att det
elektriska ljuset inte vill brinna klart? Vad skulle
vi hit för? Jag tycker inte om detta dystra
nordiska allmogeland, dessa smaländska urskogar.
Här är för tyst-för nära döden. Det tvingar en
att tänka.
Hon grep tag i Stellans mjuka arm och såg pa
honom med uppspärrade ögon.
-Jag maste halla i nagon, viskade hon. Du
vet inte vad jag lider. Den där sköna Agda be
traktar mig som om jag vore nagot ont djur som
skulle hugga tag i henne. De dra sig ifran mig,
de unga kvinnorna. Och vad har jag gjort? Jag
har givit dem min kärlek. Kan jag hjä]pa att jag
maste älska dem? Min kärlek är bättre än män-
nens. Jag är kvinna själv, därför förstar jag bättre
vad de behöva. Jag vet vad de längta efter och
hur deras tankar ga. Men sträcker jag miDa
händer efter dem, fly de. Det ar inte för mig livet
ar till. Jag star utanför. Som liten var jag ett
barnhusbarn. Och allt sedan jag blivit vuxen be-
handlas jag också som en sadan som inte hör
hemma nagonstades. Manniskornas blickal aro
som kalla stalklingor. De sanka sig i mitt hjarta
och det blöder.
- Du kan uttrycka dig, du, sade Stellan och
klappade henne på axeln, liksom uppmuntrande.
- Men du, du förstår alls ingenting, utbrast
hon då rasande. Det har dubbelbröllopet upprör mig.
Två underbara unga flickor som kasta bort sig. Ni
skola genast overge dem, det ar jag saker pa. Vad
ha du och Gusten ocksa for anvandning for dem?
Varför du gifter dig, Stellan, det har jag nu lik
som en liten aning om. Du, min gosse, gör aldrig
någonting som du inte tror att du kan dra nagon
vinst av, Vad Gusten angår har val hans nya så
kallade religiositet bidragit att förvrida huvudet
pa honom. Det ar löjligt, men han tror sakert att
han gör en god garning med det har giftermalet
och att han bebagar sin nyförvarvade himmelske
bundsförvant. Men snart har han i virvlarna i
Berlin glömt Gud och alltihop, och vad skall det
då bli av Agda? Du kan tro att jag kanner dem,
de där virvlarna i Berlin.
Stellan visslade och såg nyfiket pa Bell.
- Har du några adresser ? Och är det nu
Agda du mest föralskat dig i? undrade han.
Bröllop po, Ekered 335
Bell vande åter ansiktet mot den mörka rymden
därutanför föDstret. Hon måste latta sitt hjarta.
Vad brydde hon sig om att det var den Iymmebl
Stellan som hörde på henne och att saliven fuktades
kring hans lappar som om han nosat pa några
delikata läckerheter? Hon talade till det hemlig
hetsfulla dunklet därute. Hon såg inte stjärnoma
som nu tants uppe på himlen och sökte slå spröda
tradar av ljus och silver i nattens mörka väv.
Hon sag bara mörkret. En oandlig hrunn av
mörker, som hon stod vid randen av och var nara
att glida ned i.
-Föralskad? Jag avskyr det ordet, sade hon.
Det ligger sa mycken brutalitet bakom det. Mans
brutalitet! Vad jag har har inom mig ar ömhet.
Jag skulle beskyddat Agda. Rört sa varsamt vid
henne. En ung flicka är nagonting så oandligt
sprött. A, den dar fina linjen som bildar hoftens
latta svangning! Hennes kropp ar en underbar
dyrbar vas som bar en eldröd blossande blomma.
Den blomman bryter en man-han sliter itu dem
En kvinna som alskar den unga flickan bara smeker
blomman, lockar den att sakta, varligt öppna sig.
Tva kvinnor som alska varandra ha så mycket att
anförtro varandra i sin karlek. Den ena finner
den andras kropp som en aterspegling av sin egen.
Världen blir harmoniskt fullkomlig. De le saligt,
som om de funnit livets hemlighet.
Bell grat nu. Tårarna droppade från hennes
ögon. Hon torkade inte hort dem. Till och med
336 Frölz#arl)a vo#- Pahlel#
Stellan, smll i sin outtröttliga egoism e; kunde se
eller rymma någon annan än sig själv, tyckte en
smula synd mll henne.
- Gråt inte, Bell, sade han tafatt. Du skall
nog få någon.
Och, som om han plötsligt fått en Iysande ide,
genomströmmad av ädelmod:
-Kunde du inte försöka med Frideborg?
Han tog med sina händer över hennes ansikte,
och de blevo vata av tårar. Men hon drog sig
hätskt undan.
- Ja, vad skall du med Frideborg? fragade hon
häftigt. Du är ju också en av den där sorten.
- Vad för en sort? viskade Stellan.
- #, det vet du väl bäst själv. Du bryr dig bara
om ditt eget kön. Och du skall ändå gifta dig!
Vet du hur det kommer att gå med oss? Vi sitta
i samma vagn och vi komma att stjälpa, då
den. med rasande fart styr ned mot ett brad
djup.
Stellan var nöjd, bara man talade om honom,
vad det sa var.
Men Bell hann inte säga något mer. Nu öpp
nades dörren och de andra fyllde hela salen. Löjt-
nant Macson och greve Gusten hade redan svept
flera groggar, tillredda av medförda förråd, och
voro röda som kräftor i ansiktena.
-Här är rasande otrevligt, sade löjtnanten
och gnuggade händerna. Och kallt sedan så man
ser sin egen andedräkt som en dimma.
Och whiskyångorna stodo verkligen som moln
ur hans gap.
Elias Vanselin hade alltjämt schalen över sina
knubbiga axlar. Han trippade runt bordet, jämkade
på en gaffel här, sköt en tallrik från bordskanten
där, som om han varit en den näpnaste piccolo till
uppassare. Men allt vad han företog sig verkade
teatraliskt och tillgjort. Han såg alltid ut som om
han struttande rörde sig över en scen, medveten
om att ha publikens blickar riktade på sig.
Nu kom han fram till Bell och Stellan som
dröide vid fönstret.
- Gråter Bell? frågade han och tog pa sig en
ömklig min.
-Nej, sade Bell trotsigt.
Stellan flinade.
- Gud, vad du ser rar ut, lille Elias, sade han
ironiskt. Du är också en av rätta sorten.
-Vad för sort? frågade Elias Vanselin i sin
tur. Elias Vanselin tyckte absolut inte om ut-
trycket, utan blev chockerad, i motsats till Stellan,
som blev överförtjust blott man sysselsatte sig
med och visade sig intresserad av hans person.
Gästgiverskan kom in. Hon balanserade på
sina ådriga starka händer fat med rykande fläsk
korv och impotatis.
-Jag har ingenting annat att bjuda herrskapen
på, sade hon.
Men hon såg ändå självmedveten ut. Och de
kloka gumögonen granskade dem allesammans,
2# r. I#s#nslj# Xll
338 Prökr,ar#a Doll Pahler.
fastän hon neg ödmjukt. Vägde hon dem inte, som
hon nyss vägt korven i sina händer? Hennes man
kikade nyfiket i dörren. I gästerna såg han bara
en hop slantar. Med smalåndsk nårighet hade han
redan räknat ut vad allt skulle ga till och vad han
skulle tiäna.
De elektriska lamporna Iyste lika sömnigt och
nedstämmande som förut.
-Jag trodde ett värdshus var ett mmltert
ställe, där en stackars frusen vägfarande blev
varm i kläderna, viskade Kiss Nilsson och hostade
litet. Jag har redan fdrkylt mig.
-Äsch, Kiss, vad du alltid sjapar dig, utbrast
Ida af Idestam,
Hon tog hans arm och drog honom fram mot
bordet. Men när de utan vidare tänkte slå sig ned
framför de fullastade faten, höjde Josef Wahlbom
vid övre bordsändan sina händer.
-Ett ögonblick, bjöd han med sin röst som
var oljig av salvelse. Ett ögonblick, mina van-
ner I Ni torde inte ha något emot en kort
bordsbön.
-Han är praktfull, stönade Kiss.
Men hur det var: de blevo ändå alla stående
runt bordet, Iydiga som barn i en söndagsskola.
Det berodde väl inte på att Josef Wahlbom hade
sådan makt över sinnena att han kunde tvinga
dem att deltaga i bordsbönen, men de voro trötta
och i deras öron ljöd ännu järnvägsvagnarnas
gnissel som ett svagt surr och dunkande.
Brüllap pa Ekered 339
-Ack, gode Gud, bad Josef med hopknipna
ögonlock, medan Alexandra beundrande sneglade
på honom. Tack för att du i din outsägliga nad
låtit oss alla samlas här. Giv oss frid i våra
hjärtan. Vi behöva det. Låt pa bröllopsdagen den
väna solen skina över de två brudparen och gör
deras hjärtan ödmjuka sa att de rätt m5 förstå
dma ord och mottaga visdom fran höjdene. Pa dig
ma allt bero. Och nu, gode Gud, täckes du väl-
signa mat och dryck och låta oss med matta fröjda
oss åt dina havor. Amen.
Josef Wahlbom slog med ett soligt leende åter
upp sina runda ljusbla ögon.
Man satte sig under ett livligt buller av stolar
som skötos intill bordet.
-Det var mycket Gud i de där korvskruttarna,
skrattade Ida af Idestam. Att Ordet vart kött
visste jag, men inte att det hade blivit korv.
Gusten gav henne en tårdränkt blick.
-Skoja inte med hBga ting, Ida, sade han
sorgset.
Men resten av hans förmaningstal dränktes i ett
otydligt mummel. Kanske var det de många
groggarnas fel.
-Du ser konstig ut, Gusten, var allt vad Ida
svarade.
Kiss hostade och började försiktigt äta. Bell
hade lagt armarna på bordet och stirrade framför
sig utan att kunna förtära något. Men predi-
kanten högg för sig en väldig por'don, och snart
skeno hans kinder lika starkt av flott som av
andakt förut.
Jag skall nog förmå lära den käre Josef bättre
bordsskick, funderade Alexandra för sig själv,
där hon satt vid hans sida.
Löjtnant Macson spetsade en korvbit på gaffeln
med mord i ögonen.
-Just nu när vi sitta här och förpläga oss ga
kanske tyskarna till något ärofullt och segerrikt
anfall, bullrade han gladlynt. De sticka bajonetten
i en fiende som jag gaffeln i den här korvbiten.
Och han svängde med gaffeln för att slutligen
föra in den i munnen.
-Var äro Dora och Jacob? mumtade han strax
därpå och såg sig omkring med lömska blickar.
Men ingen visste det eller brydde sig om att
veta det.
I detsamma blev det en liten rörelse borta vid
dörren. En lång skranglig man trädde in, och det
såg ut som om han under vilda protester från sin
sida sakta, men oemotståndligt sköts in av värds-
husvärdinnans knotiga och starka armar.
Nu kom han fram till bordet med sin skärm-
mössa mellan händerna. Han hade ett dystert
fårat ansikte och ett par sträva röda mustascher.
Kiss, som först fick syn på honom, granskade
honom med oro. Han såg genast att det var bans
farbror, handelsman Hesekiel Nilsson vid Eka.
Men han hade inte nägon större lust att högt för-
kunna sin släktskap med denna enkla person.
Handelsmannen betraktade sällskapet med
i dystra blickar. Kiss Nilsson kröp ihop bakom sin
tallrik.
-Vad önskar ni, min gode man? frågade
Josef och betraktade honom med överlägsen väl
vil ja.
De dystra blickarna träffade predikanten. Han
kände sig ej behaglig till mods. Det var som om
denne enkle man med skärmmössan, vilken väl
hade reda på Josef sedan hans tidigare vistelse på
Eka och måhända ocksa visste vad som pratats om
honom och arrendatorsfrun där, även klart hade
genomskådat hans planer på Alexandra Vind-Frijs.
Atminstone kände Josef det så. Men kanske var
det fel. I sin förvirring lade han sin hand över
Alexandras på bordduken. Alexandra spann
Handelsman Hesekiel Nilsson på Eka strök sin
sträva röda mustasch.
-Jag tänkte inte komma och besvära, sade
han. Men frun här på gästgivargården talade om
att min brorson skulle vara med bland herrskapen.
Och därför dristade jag mig stiga pa. Mitt namn
är Nilsson, Hesekiel Nilsson. Jag äger handels-
boden vid Eka, uti fall att de nådiga herrskapen
skulle behöva nagot. Just i kväll var jag här med
litet varor.
I öjtnant Macson stack fram sitt mosiga ansikte.
- Jag behover ett par rakblad, skrek han. Jag
glömde att ta med mig några mordvapen, fast jag
bara tänker pa krig.
342 Frökrarna von Pahl#n
-Vi föra ocksa rakblad, sade Nilsson och
bockade sig stelt åt Macsons hall.
Löjtnanten tumlade upp från bordet, Nu hade
han fått ett nytt offer att kasta sig över, en ny
proselyt att förvärva. Vacklande grep han tag i
en av hornknapparna på handelsmannens grå kavaj.
Det såg ut som om den där stadiga knappen
var det enda som höll honom uppe.
-Vad säger ni om tyskarna? fragade han hest,
en smula hemlighetsfullt. Härliga, va? Borde vi
inte hjälpa dem? Vi behöva långa, langa män som
ni. Och plötsligt med en lätt överhalning:
-Följ med till Berlin, vet jag.
I sin tidiga fylla hade Macson nu fått för sig
att han själv skulle med till Tyskland, och för-
modligen trodde han ocksa att han skulle i fält.
Det började spela ett litet försmädligt leende
kring handelsman Hesekiel Nilssons mungipor.
Han skakade lätt pa sig.
-Ar herrn en av de herrarna som rest hit för
att gifta sig? frågade han.
-Nej, Gud bevare mig, ne;, sade Macson, jag
är gift tillräckligt redan förut, och intet vare mig
mera fjärran. Men jag s]call fara ned och hälsa
tyskarna att i gamla Sverige finnas ännu heder
liga män sådana som herr Nilsson, vilka halla
deras fana högt.
Stellan sade till Kiss, elakt härmande hans läsp
ningar:
- Nej, hör du Nilssonl Det här måste ju vara
Bröllop #Jå Ekerea 343
din käre farbror. Din egen farsas bror. Stig fram
och bocka dig för hökar Hesekiel, stackars lille Kiss.
Kiss skruvade på sig. Nu hjälpte det visst inte
att han sökte sticka sig undan längre. I detsamma
mötte han sin farbrors blick.
-Gud i himlen, det är ju käre farbror Hesekiel,
fnissade den olycklige Kiss och halkade langsamt
fram på golvet.
Han räckte fram sin fina frökenhand till häls-
ning Handelsman Hesekiel slöt den i ett kraftigt
grepp.
Så plötsligt, utan varning, brast han i ett
skallande gapskratt. Han var känd för sitt glada
skratt, Hesekiel Nilsson, fastäm hans utseende var
sa dystert. Han brukade låta det ljuda i den lilla
handelsboden där borta vid Eka, där Johan von
Pahlen förr i världen köpt så många gotter.
Kiss tog generad ett par steg tillbaka. En
rodnad blev synlig i hans släta, f juniga ansikte.
Handelsmannen sag på honom och kunde inte
höra upp med sitt skratt.
- Känner inte farbror igen mig? frågade Kiss
i en ynklig viskning.
Da teg Hesekiel och betraktade Kiss noga. Hans
ansikte var atcr lika slutet och dystert.
-Du ser inte ut som om du arbetat sasom far
din och jag gjort i vara dagar, sade han nästan
strängt .
Kiss gjorde en hjälplös #tbörd och fnissade pa
sitt vanliga sätt.
medlande.
Han hade kommit fram till Kiss och lade vänligt
sin hand pa hans axel. Handelsmannen skakade
på huvudet.
-Jag vill se det plank han strukit först, mutt-
rade han.
Han tog Kiss' hand och höll den överdrivet för-
siktigt som om han varit rädd att den vore sa
skör att den kunde falla i bitar. Dar Kiss stod
sag han, fast själv ganska lang, liten ut bredvid
den reslige handelsmannen. Hans kanstanjebruna
lugg foll Ded över den vita pannan. De bla
ostadiga ögonen fingo en mer flackande blick än
förut. Han föreföll inte bara att e; vara släkt
med handelsman Hesekiel. Det var som om han
varit av en helt annan ras än han. En fördärvad
och förskämd ras, som lekte med laster och synder
och smalog at den Gud, som så strängt regerat
Hesekiel och hans likar. Och här i den stora salen,
dar ljuset lät skuggor stora som svarta sagodjur
uppföra ett besynnerligt spel, vaxte handels-
mannen med den dystra minen och den strava
mustaschen sa att Iiiss till sist sag ut som en liten
vsnskapt dvärg bredvid honom.
Om Hesekiel Iyft sin näve skulle han kunnat
som ett intet krossa dessa unga herrars annar med
de slappa svampmusklerna. Kiss kände nagot
sadant pa sig och gled längre tillbaka mot bordet.
Bröllo# #å Ekered 345
- Hur skönt är det ej att se två fränder mötas,
massade Josef med munnen full av mat.
Handelsman Hesekiel gav honom en blick full
av löje.
-Jag känner igen er, fastän ni inte tycks vilja
känna igen mig. Ni predikade på Eka for två sr
sedan, sade han.
- Jag ar glad att jag ar ihågkommen, sade
Josef Wahlbom och viftade med gaffehl så att
Alexandra maste böja sig at sidan. Jag hoppas
mina ord inte föllo på hälleberget utan grott och
burit frukt hundrafalt.
Men när han nu åter sag pa handelsmannen,
genomborrade honom tanken pa Adele som en syl.
Han mindes hur han vid detsistabönemötetfallit
ihop och gratit inför alla de församlade. SÅ hart
hade han tryckts av att han syndat med den bleka
Adele. Då vagade Josef icke säga ett ord mer av
fruktan att förråda sig.
Det blev tyst. Kiss fnissade på sitt dumma
sätt. Han visste inte vad han skulle säga. Handels-
mannen drog sig mot dörren.
-Du kan ju titta in till mig i handelsboden,
Kristian, sade han.
-Kristian! Stellan skrek av skratt. Det later
så högtidligt. Kiss har blivit Hans Kungliga Hög
het sviskonprinsen Kristian.
Kiss ryckte på axlarna.
-Jag kallas bland mina vänner och i förtroliga
lag alltid bara Kiss, läspade han förläget som ett
slags förklaring till sin farbror.
Då brast handelsmannen åter ut i sitt skallande
skratt. .
-Iiiss, upprepade han flera gånger. Tycker
du att det låter fint? Du borde skämmas.
Sa gick han, och dörren slog igen efter honom.
Bell som suttit som om hon ej märkt det
passerade såg nu upp.
-Jag tror han föraktade oss, sade hon plöts-
ligt. På den kunde man åtminstone se att han #ar
av en annan sort än vi. Kanske är det han som
är av rätt# sorten.
Så skrattade också hon obarmhärtigt åt Kiss,
där han alltjämt stod kvar och stirrade pä dörren.
-Du skulle ju härstamma i rätt nedstigande
led fran en kung, sade hon. Hur går det ihop med
den här handelsman Hesekiel Nilsson? Han såg
inte sa kunglig ut, enligt världsliga begrepp åt
minstone.
Kiss trippade tillbaka till sin plats. Han kände
sig förödmjukad. Beskäftigt petade han med
gaffeln bland de kalla resterna på sin tallrik.
-Han hade i alla fall en underbar färg pa
mustascherna, sade han.
-Trösta dig med dem då, sade Stellan spydigt.
Du kan ju mala honom. Säkert har han gömt
kosing bland silltunnorna i boden. Det ha de alltid.
Fast gör du ett porträtt av honom med rattor om-
krinF sig i affären, får du nog smöri i stället.
Men Kiss var nedslagen. Löjtnant Macson bör
jade åter se sig omkring och undra vart hans
Imstru och Jacob Levin tagit vägen.
-De kanske inte veta att vi gått till mat-
salen, sade Agda. Jag skall gå upp och säga
till dem.
-A, för all del, inte skall fröken besvära sig,
mumlade Macson. Men själv trodde han sig ej om
att kunna ta sig upp för trapporna.
Agda stängde sakta dörren till salen. Hon var
glad att komma därifran. Hon säg dörren stå
öppen ut till förstugan och gick ut på trappan.
Himlen Iyste av stjärnor. Hon tyckte mörkret
sträckte vänliga armar mot henne. Hon älskade
denna tystnad på landet. Den skrämde henne ej,
som den skrämt Bell nyss. Hon drog djupt efter
andan. Den klara luften gjorde henne gott. Hon
var kanske litet rädd för Gustens röda ansikte
därinne. I morgon, nej, en annan natt skulle hon
vara ensam med honom i ett rum med två stora
sängar. Var hon nu rädd att hon misstagit sig?
Dolde#sig icke någonstädes kanske här i det van
ligt viskande mörkret en famn som det skulle vara
en ljuvlighet att sjunka in mot? En ung man som
skulle taga henne i sina starka armar, Och hon
mindes Sven von Pahlen. De hade varit nästan
barn da, men därborta i ladan den gangen hade väl
nägot av den stora kärlekens väsen med en mjuk
vinge berört deras heta kinder. Honom skulle hon
tänka på, nar hon skulle ge sig till Gusten, sa
348 Fröårarna voll Pahl#r
bleve det mindre svårt. Men i nästa ögonblick
fann hon det syndigt och heslöt att hlott tänka på
den som det var hennes plikt att älska och att
skånka honom den kärlekens lust han behövde och
som han hade äktenskapets heliga rätt till.
-Jag älskar, viskade hon och Iyfte armarna.
Viskade hon det verkligen till den där röde
svullne mannen därinne som ej kunde se nagon i
ansiktet, därför att hans blick beständigt ville
irra? Kanske! l#mm trodde hon på sin uppgift
att hjälpa och leda honom. Med små snabba steg
sprang hon uppför trappan. Det var ett besynner-
ligt ljus i korridoren. Det var sma sömniga lampor
som skänkte det så sparsamt. Fran köket därnere
trängde stekos. Hon hörde prat och mummel från
matsalen. En dörr stod hatvöppen. Hon hejdade
sig just när hon skulle stiga in. Hennes mörka
ögon vidgades litet.
Dora, den ljusa underbara Dora, satt vid fönstret
med anslktet vänt utat mörkret. Agda kunde höra
att hon grät. Jacob Levin stod lutad över
hem#es stol.
-Varför skall du gråta? sade han samman-
bitet, och hans ansikte var fyllt av hat. Tarar
hjälpa oss inte.
Och han Iyfte Dora, satte sig själv och drog
henne ned på knät, strykande över hennes silkesben
- Osborn kunde ju låtit oss vara i fred här
Nu sitter han dämere och skroderar ocb är krigisk,
din käre man. Men gråt ändå inte för det. Alltid
hitta vi någon mörk vra, där han inte kan finna
oss. l#anske den där ödestugan du begagnat förut,
for det plötsligt ur honom.
Men när han sade ,den där ödestugan. skrek
Dora till som om han slagit henne. I detsamma
fick Jacob se Agda i dörren.
- Vänta de på oss? frågade han snabbt och
gjorde sig fri från Dora som krampaktigt snott
sina armar om honom och hart pressade sin kropp
rnot hans.
-Ja, svarade Agda rodnande och skrämd.
Hon tyckte inte om att han skulle tro att hon
Iyssnat och iakttagit dem, men kände sig ändå het
av vad hon sett. Dora i sin tur betraktade henne
förvirrad.
-Jag kommer, sade hon.
Men när de nu alla tre stego ut i matsalen, Agda
litet efter Jacob och Dora, höll Josef på att läsa
från bordet.
Jacob l_evin skrattade bistert.
- Få vi aldrig ett slut pa den här aftonen7
mumlade han.
Löjtnant Macson betraktade nyfiket honom
och Dora.
, -Var ha ni varit? fragade han så fort Josef
tystnat.
Men de brydde sig inte ens om att svara honom.
Natten kröp in i gästgivargården. I alla rummen
sovo de. Två kvimlor lago dock vakna och Iyss-
nade till de andras andetag. Den ena var Dora.
Hon låg i sängen bredvid Macson. Hon tänkte på
allt som hänt sedan hon sist varit på Ekered. Ett
ögonblick Iyste lille Eans von Pahlens ansikte mot
henne. Han svävade som en svag stjärnstrimma
mellan gardinen och sängen, och hon suckade
tungt. Jacob skulle visst aldrig heller glömma att
Hans ägt henne. Han hade talat sa elakt om öde-
stugan nu i afton igen.
Med en liten övergiven snyftning lade hon
handen mot kinden, och fortsatte att se framför
sig med vidöppna ögon.
Den andra kvinnan var Bell von Wenden. I
hennes rum sovo Frideborg och Agda, Bell tyckte
att det nu mitt i hösten var en sällsam doft av vÅr
härinne. Hon tyckte att hon stod framför en blom-
mande trädgård, men när hon sträckte ut handen,
en stackars värkande hand, för att bryta en kvist,
kom strax en vindil och förde den åt sidan så att
hon ej kunde na den. Hon hade velat krypa täet
upp mot Agda. Agda skulle mjukt tagit emot
henne, och tryckt mot denna blommande fulla flick-
kropp, mot vilken hon förut så ofta tryckt sig,
skulle hon glömma att hon nagonsin statt utanför,
gråtande av tomhet och angest. Eller hon skulle
velat smyga sig intill den muntra spotska Fride-
borg. Men hon vågade inte röra sig, då Agda efter
det att hon lovat bli Gustens bustru alltid strängt
hade avvisat henne och då Frideborg var så hög-
ljudd och bara brukade skratta gäckande åt allt det
hon icke begrep. Så lÅg hon som en fånge med
Brollol) #d E/l#rcd 351
händerna sträckta utefter sidorna, Sa nära det
sköna och anda sa langt borta! Hon visste att det
därnere i Berlin fanns fullt av kvinnor som hon,
som längtade efter varandra - och nu under
kriget, da sa många män voro borta, säkert flera
än någonsin. Dem skulle hon söka upp, och
Iyckades det henne ändock icke att vinna någon
för intet, skulle hon köpa deras ynnest och finna
sig i att aldrig, aldrig uppleva att nagon älskade
benne för hennes egen skull.
Dagen därpå var det vackert väder. Alla
gästerna på gästgivargården gjorde promenader
till Eka och Ekered. Redan pa morgonen kom
herr kyrkoherden på besök hos Gusten. Han var en
liten sjuttioårig gubbe med en näsa som sag ut som
en murken morot och en röst som ibland lät darrande
som ett lindebarns eller en slagrörds, men med
pigga, knipsluga ögon. Den svarta långrocken
satt spänt om hans trinda lekamen, Gusten följde
ej med de andra, då han nu skulle förvärva sig en
tillfredsställande kristendomskunskap av kyrko-
herde Morot. Kiss och Stellan skämtade med sin
vän, medan denne däremot förblev orubbligt all-
varlig och hade ett kvalt utseende som om han nu
ångrade alla sina irrfärder pa förbjudna och
smutsiga marker,
Det hade frusit en smula under natten, och
landsvägen var vit och hård. De promenerade nu
fram pa den. Allas röster läto hårda och skorrande
i den klara luften. Alexandra Vind-Frijs i gräs
grön sportdräkt var ständigt vid Josef Wahiboms
sida, Men Josef var i dag faordig och nedstämd,
Bröllop #n Ekered 353
emedan han visste att ett sammanträffande med
Adele var oundvikligt. Löjtnant Macson hade
lanat gästgivarens bössa och gått ut på jakt. Han
måste döda något denna härliga morgon, det finge
icke försummas.
Varje gång Dora hörde en fågel med tunga
vingslag f Iyga upp i skogen tänkte hon med en
rysning på att den bålde jägaren ute i markerna
nu kanske skadsköt någon ung fågelhona. Och
plötsligt flögo hennes tankar till hennes egen lille
gosse, hennes förstfödde, som de lämnat ensam
hemma. Han utvecklades och blev allt mer lik sin
far, Det sörjde hon över. Hon ville inte gärna ha
en ny Osborn Macson i hemmet. Det var redan
för mycket med en.
parkens träd strackte sig mot den klarblå himlen.
En ko bölade inifrån ladugården, ett långdraget
ängsligt ljud som länge dröjde kvar i luften. Vid
grinden stod en mager kvinna med bleka kinder
och håret i stripor som fladdrade i vinden. Josef
ryckte till. Det var Adele. Hon tycktes inte märka
de andra. Hon lät dem g# förbi sig, och de be-
traktade henne litet undrande och tyckte att hon
såg konstig ut. Det var som om hon vaktat Eka
för främmande inkräktare. Men från sitt fönster
hade hon sett dem komma och rusat ut för att
träffa kolportören. När han nu närmade sig
grinden, sköt hon fram som en blixt mellan honom
och den kraftiga Alexandra, som blev röd av
z3 =. K# Xll
354 Fröknarrn uo#: #akler.
häpnad över dem-a främmande kvinnas aförskämd-
het. Adele klängde sig fast vid Josefs arm.
-Här har du mig! Ser du mig inte? skrek
hon med sin hesa röst, redan nästan ilsken.
Där stod Josef fasttagen. Han vagade inte se på
Alexandra. Han kände att Adele med en vass
häxklo lätt skulle riva itu och flänga sönder hans
uppbyggda luftslott,
-Goddag, Adele, sade han, och rösten var bara
som en viskning i Mamre lunder.
- Goddag, goddag,
Hennes stämma blev kuttrande.
-Kom med mig in. Ditt rum har jag bevarat.
-Jag har bott här en höst hos arrendatorn,
måste Josef förklara för Alexandra, som stod kvar
och stirrade på dem.
Men Adele lät honom inte tala.
-Kom, sade hon åter. Du brukar ju själv alltid
säga .Kom!# och .Kom med!# på dina möten.
Han måste följa henne. Den magra handen höll
så stadigt tag i hans rockärm. Alexandra sag de
båda försvinna in i arrendatorsbostaden, och hon
gjorde en grimas av förbluffad besvikelse. Bernard
Landborg som kommit litet efter de andra betrak-
tade henne med ett spydigt leende.
- Vart tog vår gode predikant vägen? frå-
gade han.
Alexandra bet sig i läppen.
-Han gick in med kvinnan där, svarade
hon surt.
Bröllop på Ekerea' 35
Bernard skrattade,
-Predikanter ha alltid en svans av kvinnor
efter sig, sade han elakt, De locka med sin heliga
Gud, men kvinnorna se bara deras sinnliga ögon.
-A fy, det är inte sant, mumlade Alexandra.
De gingo uppför trappan och in pa glasverandan.
I arrendatorsbostaden stodo Adele och Josef
Wahlbom framför det smutsröda draperiet som
hängde över trappan. Det såg grellt och tarvligt
ut i den ljusa dagern. Adeles ögon sökte Josefs,
men han undvek besvärad hennes blick. Vad skulle
han har att göra? Hur manga ganger hade han
e; bittert ångrat att han haft nÅgon beröring med
denna kvinna?
Men Adeles tankar sysslade endast med en enda
sak: skulle han finna henne förändrad och åldrad?
Hade han redan gjort det? Var det därför han
nu vände sig bort?
Hon ryckte honom i armen.
-Vad jag har längtat efter dig, viskade hon
sugande på orden. Jag har varit sa ensam.
Han höjde med en djupt bedrövad min pa
axlarna.
- Herren ger oss alla vara kors uppa, svam-
lade han.
-Tala inte om Herren nu, sade Adele otaligt.
Se på mig i stället.
Varför bad hon honom jämt att han skulle be-
trakta henne? Hon var ju så rädd att han skulle
finna henne förändradl
-Jag vill visa dig kammaren. Din sang-
kammare - var sängkamn Ire. . . fortsatte hon
ivrigt.
Så måste han följa henne uppför trappan, som
draperiet gjorde mörk. Men Adele slog upp dörren
till deras gamla rum. Där var himmelssängen.
Där stodo kommoden och skrivbordet. Genom
fönstret såg man den gyllene llöstdagen skimra.
Här syndade jag, tänkte Josef sorgset, O, vilken
gruvlig tid !
Den tycktes honom nu sa oändligt avlägsen.
Med en rysning såg han bort på sängen. De där
vita dammiga omhängena hade länge förföljt
honom i drömmen. Hans kinder liksom sjönko
ihop. Hans haka föll ned. Han såg ut som ett barn
som vill brista i gråt. Men Adele märkte det
inte.
- Ja, här har du mig igen, sade hon nästan
glatt. Nu tar var sängkammare åter emot oss.
Ingenting är förändrat här. Det är precis som för
tva år sedan. Minns du hur rädd jag var, när jag
smög mig ned för trappan, att min man skulle
hora mig?
Hon skrattade föraktligt:
-Jag hade ej behövt vara ängslig. Han sov,
den drasuten. Ocksa sedan har jag ibland gått och
lagt mig här. Da har jag inbillat mig att du ännu
varit hos mig. Hela rummet har varit liksom
genomträngt av dig.
Han visste inte hur han skulle kunna avbryta
Bröl/o# /#å Ekere# 357
henne Han ville bara fort komma därifran, och
han drog sig försiktigt mot dörren.
Men när hon såg att han redan ville gå, blev hon
alldeles förtvivlad. Tyckte han verkligen inte om
henne längre? Hade hon så förändrats att han ej
ville stanna?
Med ett litet hest rop kastade hon sig mot hans
breda bröst. Han tog inte emot henne, Iyfte inte
sina armar för att röra vid henne, och hon gled ned
pa golvet. Hon slöt en sekund ögmlen och tyckte
att hon föll, föll. Eftersom han inte längre ville
motta henne i sina armar och smeka henne med
sina varma händer, skulle kärlekens eld salunda
för alltid slockna för henne? Det shllle inte finnas
nagon glöd mer för helme, inga kyssar mer? Hon
skulle vandra i en kall värld, frysande därför att
ingen man längre sträckte sig efter henne. Hon
glömde att hon nyss haft unge Gotthard von
Pahlen i sin famn och känt detsamma då, medan
hon uppfört samma scen. Men den lilla ömhet
hennes hjärta verkligen rymt hade hon skänkt Josef
Wahlbom, och det andra hade hon hlott gjort för
att förbereda sig och görn sig skicklig till mötet
med honom, hade hon ju sagt sig. Och nu rörde
Josef henne inte. Men hon mdste vinna honom
pa nytt! Allt inom henne reste sig emot detta kall
nande och utslocknande.
Med en åtbörd, nästan rörande i sin fruktans
värda ödmjukhet och sitt brinnande begär fast den
hos henne var sa vanlig, strök hon med sitt torra
358 Fröknarna von Paltlen
har mot hans knan. Han såg ned på henne. Det
var som om en hund funnit sin herre och nu tiggde
om hans barmhärtighet.
Men hon förmådde inte längre vaeka några
kanslor hos honom. Han hade i grunden alltid fasat
for henne och velat fly henne. Endast denna
kroppens horiska lusta, som inte fått utlopp hos
någon annan, hade han för två år sedan latit ga
över henne likt en hoststorm som skakat dem
bagKe. Han hade då motts av en kvinnas köttsliga
extas, sådan han aldrig förr erfarit. Han kunde ej
glömma det och han hade svårligen fdrsyndat sig,
men hon hade svept in sig i hans och sina egna
annu mera brinnande begår och kallat det karlek.
Nu trodde hon helt visst att han pa nytt skulle
overlamna sig åt dessa orena famntag.
-Kom tillbaka i mitt tomma rum igen, kved
hon. Du måste fylla det. Så länge har det varit
tomt. Jag vill, jag maste ha in dig igen.
Hon såg inte hans min av avsky. Talade hon
om sitt eget sköte? Bjöd hon honom icke att på
nytt fylla det, värma det? Hon visste nog tydligare
ord för det, och han bävade för att hon skulle börja
anvanda dem. Men hon talade kanske bara om denna
kammare, som sa linge väntat honom. Dock, hon
själv hade ju också varit ett sådant overgivet rum.
Nu skulle hon törhanda be honom att stiga in i
detta andra tomruml
Förgäves Iyssnade hon efter hans svar. Hon
strök sig pa nytt mot hans knän. Hon ville inte
Bröllo# #å Fkered 359
tro att han sa helt glömt henne och vänt sig if ran
henne.
För att fa ett slut på det böjde sig Josef ned
och Iyfte upp henne. Men då snodde hon sig intill
honom som en orm. Hon slog sina armar kring
Z hans hals och trugade sin mun pa honom.
När han då ej besvarade hennes kyssar, tyckte
hon att hösten med ens kom över henne. Nu var
hon en gammal kvinna, vilkens famntag ingen ville
njuta. Det blev iskallt omkring henne. Hennes
läppar slappnade. Hon tog åt sig sina händer och
såg pa dem. De voro tomma skålar. Aldrig skulle
de mera fyllas.
Z #nda ville hon inte släppa honom. Var hon
verkligen så gammal? iinnu var hon icke fyrtio ar.
#nnu borde hon kunna behaga. Men höstens tyngd
var väl över henne.
Hon såg pa honbm med sina bleka ögon. Det
blev en röd rand omkring dem. En rand av tårar
och blod som ej ville bryta fram. Och med ens
längtade hon bort från arrendatorsbostaden, där
hon bott i så manga ar. Hon längtade bort från
Eka, bort frln denna frysande höstliga park. Hon
ville inte längre gå omkring här. Nu när Josef e;
mera brydde sig om henne, hatade hon till och med
detta deras rum som hon så vårdat sig om och som,
Z alltsedan han for, varit hennes enda tillflykt oeh
hemliga fröjd.
Kanske föresvavade henne i detta ögonblick av
förödmjukelse och ångest ett plötsligt begär att
börja ett nytt liv, helt olika det hon hittills levat. Nå.
got måste förädlas, bli nytt, skapas om! För första
gången under alla dessa år förstod kanske Adele
ända in i sitt väsens innersta hur hopplöst tom och
förvirrad hennes värld varit. Och i detta ögonblick,
då hon insåg att hon för alltid mistat det enda som
för henne varit dyrbart, tändes hos henne en
längtan efter förnyelse. Men hennes hjärta och
sinnen voro ej synnerligen mottagliga för sadana
tankar. De kvävdes i hennes outhärdligt bittra
besvikelse.
Äntligen lossade tararna
-Tag mig, grät hon hopplöst. Gör mig
glad igen.
Josef sökte efter några tröstens ord. Alltid
brukade han ju vara så redo med sådana, Men i
dag kunde han ej finna några. En gång hade
deras kroppar varit förenade i hejdlösa famntag.
Nu voro de främmande för varandra. Herren
hade gripit sin tjänare i mantelfliken och fört
honom bort från denna onda kvinna och detta usla
förförelsens redskap.
-Jag maste allt gå nu, sade Josef oroligt.
Han tänkte på att de andra kanske nu undrade
varför han dröjde borta så länge. Han tänkte
ocksa på Alexandra som sett så hätsk ut, när han
lämnat henne.
-Gå? Skall du verkligen gå? efkrsade Adele.
Hon grep famlande efter honom. Om han gåve
henne om så blott en enda kyss, skulle hon åter
blomma. Hon väntade trots allt på den. Hon såg
trånande på hans röda svällande läppar som ej
gjort minsta antydan att besvara hennes kyss för
en stund sedan.
-Kom, sade hon och ville dra honom bort till
himmelssängen. Här ha vi legat och hEt oss så
många ganger, du och jag. Minns du inte, hur vi
skrynklade lakanen och kastade oss över varandra?
Vi skreko av lusta. Du rosslade av njutning hos
mig. Minns du inte?
Men Josef ryckte sig lös. Han stod inte ut
längre.
- Sök Jesus, det är fru Holmströms enda rädd-
ning, sade han strävt.
Det blev rött för Adeles blick. Hon blinkade
och blinkade, men det röda dansade som en fana
framför he#me.
-Djävul, tjöt hon med ens. Ut med dig da,
din djävul!
Josef Wahlbom smög sig mot dörren och sprang
nedför trappan. Han flydde allt vad tygen höllo.
Han kunde inte annat. I förstugan stötte han emot
arrendatorn, som häpen betraktade honom.
-Ä fan, skrek han plötsligt till, som han
brukat göra på den tiden innan han blev omvänd
och frälst. Han skyndade sig att översläta:
- A, jag menar förlåt, förlat mig! Gud give
Holmström och oss alla sin nåd och förlåtelse!
Bad han Gud om förlåtelse för att han åkallat
Satan i samma ögonblick han flydde ur hans garn,
362 .G#o#narna #loll Pahlen
eller bad han arrendatorn om ursäkt för att han
ägt hans hustru och för att han nu avskydde henne
mer än någonsin? När han ilade hän över gården,
svepte hån noga om sig sin vida ulster, som om
han sökt skydda sin kropp för den galna kvinnans
angrepp.
Däruppe i rummet med himmelssängen stod
Adele kvar. Hon famlade med tomma händer i
luften. Hon längtade efter något att gripa efter
och riva i. Till henne hade alltså hösten verkligen
kommit. Hon hukade sig ned som lurade hon på
något. Alltjämt var det röda skimret framför
hennes ögon. Hennes eget besvikna rasande blod
hade skjutit i en brusande flod upp mot hennes
ögon. Det susade för hennes öron. Händerna
vredo sig spasmodiskt.
Med den magra kroppen spänd som en båge
tassade hon omkring i rummet. Med handflatorna
kände hon pa kommodens glatta yta. Hon rörde
vid handkanna och tvålkopp. Nu var hon vid skriv-
bordet. Också det rörde hon vid. Hon såg inte
den strålande dagen som blänkte så vackert mot
fönsterrutan. Det var som om hon ej kunde förmå
sig till att fatta att han, som en gång varit hennes
eldige älskare, försmått henne och flytt if ran henne.
Hon tyckte att han amnu fanns överallt här i rum
met. Det var som om hon snuddat vid hans hud,
da hon tog pa möblernas ytor, För henne hade
detta rum blivit till kolportören Josef Wahlbom,
blivit till hennes älskare. Varje g5ng hon gått upp
Bröllo# #å Ehe#ed 363
_
hit hade det varit som att gå till ett möte med
honom. Han hade spunnit sin hud omkring bord
och stolar. Luften hettade av hans andedräkt. Nu
rätade hon upp sig och såg sig omkring. Sa förvreds
hennes ansikte som om hon smakat pa något
outsägligt beskt. Långsamt som om en kall sten
sjunkit ned i hennes sköte förnam hon det äntligen.
Josef hade glidit ut ur hennes liv. Stenen pressade
mot hennes sidor. Det var som om den pressat ur
henne alla de Iystenhetens och begärets ångor som
rykt och bubblat inom henne. Händerna blevo
klibbiga av dem. Hon var icke längre åtradd.
' Ingen begärde henne mera. Ingen skulle kasta sig
intill henne och tigga henne om att hon skulle ge
sig. Det var höst. Allt vissnade ned. Hon ocksa.
# Hennes man avskydde henne. Om hon hade haft
j några barn, skulle de nu varitomkringbenne. De
skulle värmt hennes knäm, viskat omkring henne. De
skulle ha höjt små klara röster, liksom fagelungars
skrin, i rummen. Men hon hade inte velat föda,
Också i det hade hon förött sitt liv,
Hennes händer grävde mot hennes arma bröst.
-Jag dör, viskade hon. Jag dör.
Ja, det kändes sannerligen som döden. Den
enda Iycka hon erfarit var den köttsliga extasens
Iycka, njutningen av att brinna mot en mans
lemmar. Nu när detta förnekades henne fanns det
ingenting kvar. Kunde hon finna andra män, så
dana ungdomar som Gotthard von Pahlen kanske?
Nej! Nej! De skulle kanna det i luften omkring
henne att hon var försmådd. Kastad åt sidan!
Hennes ögon skulle tala om det för dem. Dessa
två år hade hon trott sig vara älskad. Hon hade
haft minnet av stunderna med Josef att passa på.
De hade närt henne, hallit henne uppe. Nu föllo
ocksa de samman. Ingenting fanns kvar därför att
han med avsky vänt sig bort ifrån ilenne. Höstl
Ingenting är sa förfärligt som en liderlig kvinnas
höst-när brannarna torkat upp och törsten ändå
finns kvar.
Adele smög sig fram till spegeln. I glaset sag
hon sitt tärda ansikte. Hon hatade det: den bleka
smala munnen, ögonen som hade fatt djupa skuggor
omkring sig. Och nu skulle här firas bröllop, två
bröllop, dubbelbröllop. Tvenne sälla par skulle
vigas i kyrkan, och hon var bjuden med på festen
hos fru Betty von Pahlen pa Ekereds säteri. Hon
hade låtit sy sig en bröllopsdräkt bara för detta
tillfälle. Skulle hon inte se ut som en valnad i den?
Och allt som var kvar hos henne var nu demla
svidande avundsjuka mot alla andra, mot alla dem
hon trodde Iyckligare lottade, vilken alltid värkt
inom henne. Nu blåstes den ater upp inom henne.
Den blev till en ond böld som smärtade bara hon
vågade röra sig. Ocksa hon kunde ha gift sig med
en fin och bildad man, men hon hade i stället kastat
bort sig pa den simple arrendatorn, den knölen.
Nu skulle hon sitta som ringaktad gäst vid andra,
så ojämförligt mycket obetydligarekvinnorsbröllop
med dylika bildade och fina män.
Plötsligt dök Alexandra Vind Frijs' ansikte upp
ur denna bolmande rök av känslor och tankar. Hon
hade sett ut som om bon haft nagon slags rättighet
over kolportören Josef. Ja, hade hon inte rent av
försökt hindra Adele att komma fram till honom
därnere vid grinden? Det fanns säkert en annan
kvinna bakom detta förräderi, kanske var det just
den där långa med den skarpa näsan? Därför var
det Josef blivit kall för henne! Det var som en
liten tröst att den dar kvinnan var ohyggligt ful
och mycket äldre än Adele själv. Hade han kanske
också baft andra? Han sag inte ut att ha lidit
nagon brist pa kärleksnöjen och kyssar. Han
ångade ju riktigt av dem. Strax retades hennes
inbillning. Nu sag hon honom i famnen på en ung
flicka. Sällsamt: hon njöt av det, Han lade armen
om bennes liv. Flickan skälvde av lust och även
av blygsel. Han löste hennes kläder. Nu voro de
har -här i himmelsangen. De kropo intill var
andra. De kysstes.
Adeles blickar föllo med ens mot sängen. Hon
sprang fram med ett skrik. Hon ryckte och drog
i de vita gardinerna som dolde bädden, fallande i
mjuka vingar over den. En gang hade de där
skrymtaktiga skynkena gömt henne och Josef
Wahlbom. Adele fastnade med händerna i dem.
De voro som levande väsen. De ryckte, de sling
rade sig om hennes handleder. Adele kämpade vilt
med dem. Med ett skärande krasande ljud som lät
som angestsuckar sletos de nu loss fran stången
som hållit dem uppe och sjönko ned på samgen i
en pösande hög.
Adele såg på de nedfallna gardinerna med ett
ont triumferande leende. Där lago de. Hjälplösa
sågo de ut, bleka, nej sjaskigt grå och använda
som övergivna kvinnor. Hon kastade sig raklång
över dem, sjönk in mot dem, inandades deras lukt
av gammalt damm och ingrodd smuts. En spindel
kröp lurande fram, men hon märkte det inte. Hon
hörde inte heller att arrendatorn öppnade dörren
och tittade in på henne. Han brukade aldrig gå
dit upp. Men nu hade han hört bullret och sprungit
uppför trappan.
Han sag tyst pa Adeles skakande rygg.
Men han gjorde ej en rörelse för att gå fram
till henne.
Den underbara #yllene höstdagern spelade och
lekte därutanför fönstret. Arrendatorns ögon glim
made till. Så stängde han {örsiktigt dörren och
gick långsamt nedför trappan som så ofta knarrat,
då Adele smugit sig utför den efter sina kärleks-
nätter med kolportören Josef Wahlbom.
I salongen pa Eka hade det med ens blivit fullt
med folk. Petra kände sig en smula illa till mods.
Det var inte bara det att det lugna Eka plötsligt
erhallit ett helt annat utseende sedan alla dessa män-
niskor trängt sig in här, pratande och skrattande
pa det mest ogenerade sätt, men hon hade fått ett
litet hugg i bröstet, då Tage Ehrencreutz med ens
stigit fram och presenterat sin hustru Hertha. De
hade betraktat varandra forskande. Petra hade en
känsla av att Hertha hört allt om henne och visste
att det varit hon som så när hade hindrat Tage
att komma tillbaka till henne. Så snart hon kunde
hade Petra därför dragit sig undan från henne.
Tage Ehrencreutz var det tydligen meningen att
hon aldrig helt skulle komma ifran. Nu stod han
lutad mot ryggstödet pa soffan med griparna.
Mindes han väl att just i den soffan hade han och
Petra sent en afton suttit? Han hade lagt sin
hand i hennes knä, och hon hade varit mycket nära
att bli hans, da Angela plötsligt kommit nedför
trappan och kallat pa henne.
Petra stod borta vid spegeln och såg pa honom.
Hur hade hon kunnat bli hans? Han var den ende
man som någonsin ägt henne. Nu var det som
om hon därigenom fortfarande tillhörde honom på
nagot djupt väsentligt vis. När hon betraktade
honom var det som om något darrat till inom
henne, som om något djupt inne i bennes innan
mäten, djupt därinne i hennes kropp, känt igen
honom och sugande velat närma sig honom pa
nytt.
Det är bara därför att jag levat sa ensam,
tänkte Petra beklämd. Nej, det är dårför att jag
aldrig riktigt haft nagon annan. Jag borde ha
haft andra.
I detsamma mötte Tages klarblå glänsande ögon
hennes. Han log mot henne. De hade ju bara
famnat varandra? Nej, ett stort, stort stycke av
henne själv, det viktigaste av allt hos en kvinna,
hade av en slump fastnat pa honom och slitits
sönder av honom. Det var det där av henne själv
som ännu tycktes dröja mot hans knän, som
ropade på henne. Hon gick snabbt fram till
honom.
-Vad tänker du pä? fragade hon häpen över
sig själv.
-Jag tanker på när jag var här sist, sade han
självkärt leende. Det var ju en härlig tid. Ja, jag
far verkligen tacka för sist.
Ja, han mindes ännu. Men då erinrade hon sig
hur han där på l#sa i somras kommit ut ur fru Isa
Landborgs sängkammare. Han hade sett ut som
ett ungt mätt djur-på nagot sätt glänsande av
det ban nyss upplevat.
-Jag skall resa med till Berlin, berättade han.
Ett alldeles nytt liv börjar kanske nu för oss alla.
Hon såg att han vädrade äventyr. Han skakade
den ljusa luggen ur pannan. Sa rörde han vid
hennes hand. Det kändes som en lätt och öm
smekning. Petra blev blek.
-Rör inte vid mig, sade hon hastigt andlöst.
Men han sag på henne uppifran och ned med en
blick som sade att han var väl medveten om att
han en gang tagit henne helt i besitming och
erfaret räknade med att hon åter ville bli tagen.
-Trivs du här fortfarande? frågade han för-
troligt. Blir här inte litet enformigt?
Petra nickade. Men hon förstod att han maste
tycka att hon levde ett trakigt och ensamt liv langt
borta från storstadens förströelser och att han
trodde, ja att han var övertygad att hon saknade
honom. När Petra nu såg sig omkring bland de
andra, var hon i alla fåll glad att hon inte hörde
till dem. Hon tyckte att deras röster klingade
skorrande falskt. De rörde sig, de pratade, men
det var som om de gått i en trång cirkel som de
inte längre kunde stiga ur. i#ven Agda och Fride-
borg bade nu kommit innanför denna cirkel. Petra
såg genast att Frideborg väntade en liten. Hon
visste inte riktigt varför hon inte tyekte om det.
Var det kanske det att Frideborg nu skulle bli gift,
medan Angela skulle föda sitt barn ensam, med
t v. I# ttj# Xll
37o Pröknarna von Pal#len
säkerhet utsatt för andra människors klander och
onda blickar ? Det var som om det skett henne
mera orätt nu, eftersom Frideborg skulle skyddas.
Petra sag ocksa Bell von Wenden glida mellan de
unga kvinnorna. Hennes mun var sa onaturligt
röd, och hennes ögon fingo ett simmigt trånande
uttryck, när hon betraktade Agda eller Frideborg.
Händerna kommo fram liksom för att smeka och
hennes knän rörde sig oroligt. Elias Vanselin
trippade omkring som en nätt liten flicka, vickandc
på sin kvinnligt runda och stora bak i de åtsittande
Ijusa benkläderna. Stellan skrattade idiotiskt. #ej,
Petra hade svart att fördra dem. Satt inte ocksa
Alexandra där och väntade transjukt pa sin kraft-
fulle predikant?
Tvärs över. rummet mötte Petra Angelas ögon.
De hade ett ängsligt frågande uttryck. Jacob
Levin stod lutad över henne med sin vassa hugg-
profil snuddande nära hennes ansikte.
Varför var Angela ängslig?
Petra kunde ju inte höra att Jacob just då sade:
-Jag måste undersöka dig. Det är bäst att
jag gör det nu genast.
Men Angela ville inte bli ensam med Jacob.
Hon sökte undvika att se på hans mun. Så den
hade bitit sig fast vid henne! Hennes kinder blevo
blossande röda.
-l#r du rädd för mig? frågade han och Sag
skarpt på henne.
-Nej, o nej, svarade Angela.
-Kom då! Vi kunna ju ga upp till dig.
Angela maste då motvilligt följa honom uppför
trappan.
-Jasa, här bor du? sade han och steg utan
vidare på. Det är märkvärdigt sådan ro det finns
här på gamla Eka.
Solen föll över mattan och Iyste i takkronornas
prismor sa att de blixtrade. Jacob gick fram till
fönstret och såg ut.
-Vad jag tycker om den här parken, pratade
han på. Vad den är vackerl Och sa sjön där bortal
Det är en idealisk plats att föda ett barn pa, elier
hur? Jag skulle önska att jag hade ett sjukhus
till, som skulle vara förlagt hit. Men det bleve
förstås för langt för mina bortskåmda patienter
att resa. Ta nu av dig.
Angela stod bakom med händerna knäppta över
bröstet. Hon såg angsligt pa hans smärta rygg.
Hans inträde hade stört lugnet i rummet. Eller
var det bara det att hennes hjärta klappade så
hejdlöst? Tårarna kommo henne i ögonen.
Han vande sig raskt om. Hans ansikte 1°L
men munnen blev filktig och blossande röd.
-Varför klär du då inte av dig? fragade han.
· #r du verkligen rädd för mig?
-Ja, viskade hon.
Då gick han mot dörren.
-Jag tal inte pjåsk, sade han brutalt. Du
borde tänka pa att det är för barnets bästa. Det
den där gången var väl ingenting.
Då började hon lösa upp sina kläder. Han väDde
sig inte bort. Ater, som så många gånger förr,
kom det för honom att en sadan ung liten kvinna
borde han själv ha haft. Hon skulle aldrig ha bett
honom befria sig från sitt barn som Dora gjort.
Hon skulle inte ha baft en man som Macson, som
ville att man skulle skriva på hans växlar. Jacob
tyckte att han dessa sista ar hamnat i en dypöl.
Han hade fått en elak smak i munnen av det. Dora
gav honom inte längre samma lugna tillfreds-
ställelse som förr. Kanske berodde det pa att han
gjort ett ingrepp i hennes sköna kropp och sam
tidigt dödat något, som hörde både honom och
henne till. Sadant sker säkert inte ostraffat.
Han sökte en plats, dar han kunde placera
Angela. Han lät henne lägga sig på schäslongen.
Varför var hon rädd för honom, så radd att hon
darrade? Ack, han hade ju inte kunnat låta bli att
kyssa henne sist hon var uppe hos honom. Det
hade hon alltså inte glömt. #u lade hon handen
över ögonen. Ja, hon var sl#rämd' Men hur hade
hon då kunnat släppa en annan man pa sig? Det
föreföll Jacob Levin upprörande och skamlöst.
Och medan han undersökte henne noggrant, grubb-
lade han alltjämt över vem det kunde vara. Aldrig
skulle hon berätta det för honom. Han vågade inte
heller fraga Petra.
Han reste sig.
-Allt är nog i sin ordning, sade han allvar-
samt och tillade nästan bestraffande:
Bröl#ol# rfr Ek tr#d 373
-Det dröjer nog inte heller länge förrän det
kommer att synas på dig.
Angela klädde sig igen. Hon sag inte pa honom.
Han vande sig raskt mot henne.
- Du har inte längre nagot förtroende för
mig, Angela, sade han med plötsligt uppblossande
ömhet. Förstår. du inte7 Jag gläds ju bara åt att
ett barn skall fodas. Jag önskar alltid barn till
världen. Vi äro till för att låta livet leva vidare i
nya sma väsen. Du har en sund och stark kropp,
och du är som skapad för fortplantning. Om inte
mannen är på nagot sätt degenererad eller konsti
tutionellt sjnklig, kommer du att föda ett friskt
barn. En människa som kanske skall göra världen
ett litet grand bättre. Det kan behövas.
-Jag är också glad att bära mitt barn, sade
Angela ]agt. Hon tyckte om Jacob Levin, när han
var som nu.
-Det är inte alla kvinnor som säga sa, sade
Jacob och rynkade ögonbrynen. Många äro fega.
De äro rädda om sitt utseende ocksa. Det är
otroligt vad man far se mycken ynklighet just i
mitt yrke. Jag menar förstås inte hos mina läkar
kolleger, utan hos de patienter man får i den här
specialiteten. Och nu skall ju här bli bröllop,
någon sorts zigenarbröllop i dubbel upplaga, fort-
satte han ironiskt. Det är ju ett helt cirkussäll-
skap därnel e i er vackra salmlg. Jag såg pa Petras
min att hon inte precis gillade alla medlemmarna
?,74 Fröknarna von Pahlen
av truppen. Jag tycker intc heller om dem. Skulle
du vilja ta engagemang hos dem?
Angela skrattade litet.
- Nej det skulle jag inte göra, det är jag
saker p5, sade hon.
- Se, äntligen skrattade du, skämtade Jacob.
Nu tänker du inte längre p5 att jag var-s5 där
sista g5ngen? Kanske var det svartsjuka. Jag har
alltid särskilt h5ilit p5 dig. Men jag tycker inte
riktigt om att du är s5 ensam här.
Angela gick fram till fönstret.
-Jag är intc alls ensam här, sade hon begrun-
dande. Jag har Petra. Hon älskar redan barnet som
skall komma. Vi bli en liten familj, med Petra som
den starka och besliyddande -ett slags familje-
fader. På Eka är man förresten aldrig ensam. Om
nätterna kan jag vakna av att tr5aden susa. Då
tycker jag att de tala till mig. De viska om en stor
Iycka. Vågorna i sjön slå mot stranden, de sjlmga
på en särskild melodi. Det låter som en vaggs5ng
för eK nyfött litet barn. Mitt barnl Mitt och
Petras barn! Det är som om hela naturen hade sitt
intresse av det. Da tycker jag att jag också hör
samman med naturen. Något växer inom mig-
vaxer liksom träden växa. Det har slagit rot i
mig. Det är kanske en blomma, vars blad sakta
och lent röra vid mitt hjärta. Men det är mer an
en blomma, fast det har samma stillsamma liv
ännu som blomman. Då förstår jag att traden tala
förtroligt till mig-vagorna också som om jag
vore en av dem. Mim1s Jacob Johan von Pablen?
Jag tänker ofta på honom. Han hade också n5got
av blomma hos sig, fastän han var sa stor och
stark. Han skulle först5tt mig nu. Han brukade
leda mig ut pa ängarna, när jag var liten, och tala
om allt som vaxte och grodde Det var han som
lärde mig att älska allt detta. Jag kanske talar
dumt. Men det är s5dant som uppfyller mig Jag
är Iycklig.
Jacob log.
-Du är ju en riktig liten predikerska, sade
han. De skulle höra dina hymner till den heliga
naturen där nere. Bell von Wenden skulle det
göra gott.
Angelas blick mörknade genast han nämnde Bell
von Wenden. Men dyrkade iclce hon också ett
slags natur? Sade icke Bell jämt att det just var
den okonventionella och primitiva naturen som
hon tillbad? Angela hade tänkt mycket p5 detta
den sista tiden i ensamheten på landet.
Jacob stod bakom henne. I det agonblicket
kände han en frid i sitt hjärta, som han aldrig
erfarit. Det kom från den där lilla Angela, smn
väntade ett barn och talade om sin Iycka över det.
Här var man 15ngt borta från den stora vägen, dar
manniskor trängdes, knuffades och körde over var-
andra. Han skulle velat droja har i skuggan av
parkens stora träd. Men strax log han litet h5n
fullt 5t sin egen sentimentalitet. Hur s5g nu det
där lilla livet ut, som Angela föreställde sig som
en skön blomma? Det låg hoprullat i hennes liv-
moder, ett vidrigt ting som påminde om en
padda. Det skulle varka sig ut ur henne, följt av
blod och smuts. Kanske det skulle döda henne,
innan hon fatt höra det skrika. Men nej, det var
för visso livet, det underbara livet självt, under
vilka grotesl;a former det an behagade uppenbara
sig, Som en padda tog det plats i en ung vacker
flicka, men en dag förvandlades paddan och log
mot solen, en liten gudavarelse med blå blick.
I detsamma hörde de bada steg. Nagon kom in
i rummet. De vände sig om på en gang och fingo
syn pa Adele. Hon ryggade litet tillbaka vid an
blicken av Jacob Levin. Men sa fick hon ater sitt
lurande uttryck i blicken, som alltid när hon
snokade efter andras hemligheter.
-Förlåt att jag stör, sade hon.
Hon förklarade likväl inte varför hon nu befann
sig där. Det visste hon väl knappast själv. Hon
hade rusat if ran arrendatorsbostaden i en sorts
yrsel efter att ha rivit ned sänggardinerna. Hon
måste trots allt vara med och se allt som försig-
gick. Hon gav Angela en vass blick. Ilemles ögon
granskade Angelas kropp som ville hon pejla
hennes innersta gömmen.
-Angela ser så blek ut nu om dagarna, sade
hon, liksom vädjande till Jacob Levin.
Jacob Levin sag lugnt pa henne tillbaka.
- #, hon är fullkomligt frisk, sade han glatt.
Han mindes hur Adele efter sitt missfall ställt
Bröllo/ #e Fkered ?,77
till det mest otäcka uppträde i vaningen nere vid
Norrmalmstorg, varunder hon bett honom att för
alltid befria henne fran risken att fa barn samt
gatt så langt i skamlöshet att hon fallit på knä och
gnidit sig mot tyget i hans kläder som en löpsk
katta. Det var sadana kvinnor han hatade. De
som ville steriliserasl Han sag fran Adele till
Angela: den ena så stolt och glad fylld av för
hoppningar, redan med en moders goda ögon, den
andra uttorkad med hat och besvikelse i blicken.
Han förstod att Adele sökte ta reda på Angelas
hemlighet. Hon skulle inte ge sig någon ro, förrän
hon fick spotta sitt han i ansiktet på Angela. Den
där kvhlnan var en fara. Hon borde inte få ga
omkring här pa Eka mycket längre och förgifta
luf ten .
Adele maste anat hans tankar. Hon slog ned
ögonen och gled fram till fönstret. Därute i parken
spatserade Alexandra Vhld-Frijs och Josef Wahl
bom. Alexandra bade tagit hans arm. Det sag för
komiskt ut. Hon var sa lang och mager och kantig,
fastän hon snörde sig så att en aning av höfter
måste komma till synes. Bredvid Josef föreföll hon
än magrare. Hennes stora näsa var röd av den
friska luften. Den liksom borrade sig nosande och
flasande in mot hans axel. Adele gjorde en grimas.
- Se pÅ den där hyndan, sade hon och satte ett
darrande finger på fönsterrutan. Hon tror visst
att hon fångat honom i sina gröna garn.
Ade!es ögon tarades. Angela som visste att hon
378 Fröknarne. #on Pahlen
ålskat predikanten log medlidsamt. Men Jacob
Levin ryckte på axlarna.
-Jag tror det blir flera brudpar, sade han.
Det brinner friskast i gamla kakar.
Adele skakade till. Hon strök sig över huvudet,
och hennes ögon voro förvirrade.
-De ha gjort en bordell av gästgivargården,
mumlade hon, Jag skulle just vilja se hur det gar
till där nu om nätterna.
-Mycket anständigt, det försäkrar jag, sade
Jacob Levin med sitt vargleende. Herrarna sova
för sig och damerna för sig. Men det här samtals-
ämnet passar inte Angela.
-Alltid Angela, sade Adele hest. Jag batar
er allesammans.
-Jag förstar det, sade Jacob Levin.
Han Iyfte huvudet. Det var Doras steg i trappan
Hon kom tyst in i rummet.
- A, äro ni här? sade hon glatt. Vi skulle alla
ga till kyrkan. Man skall visst repetera bröllops-
ceremonien, så det går rätt till på den stora dagen.
Adele granskade också henne med sammanknipta
läppar. Ja, hon hatade dem, dessa unga kvinnor,
vilkas har ännu ej blivit torrt och strävt och vilkas
bröst gungade runda och förföriska under klännings-
tyget. Hon skulle velat riva sönder dem! Vad hade
Jacob Levin och Angela haft för sig bär uppe
ensamma? Och nu denna sköna Dora! Talade hon
inte som om hon gave luften omkring sig kyssar?
c# l#ennes höfter vaeeade! Sa vällusti#t som om
Bröl#op #d Ekered 37
de med varje rörelse längtade efter att fa trycka
en mans lemmar mot sig. Adele vände sig ater
mot fönstret, Därnere gick alltjämt Josef med den
där avskyvärda kYinnan, som så oblygt bjöd ut
sig till honom.
-Komma ni med? frågade Dora. Angela, du
måste också komma.
Angela nickade. Så föll hennes blick pa schäs-
longen. Hon hade glömt sitt skärp där. Nyss hade
hon löst upp det. Hon tyckte att det där skärpet
förradde henne. Hon måste ta det, innan Adele
upptäckte det. Med hastiga steg gick hon mot
schäslongen. Men Adele vände sig lika fort om.
Hon sag Angelas rörelse för att dölja skärpet. Da
brast hon i ett gällt skratt! Litet fumlande knäppte
Angela på sig skärpet. Hon var förlägen och
vågade inte Iyfta blicken.
Dora sag spörjande från henne till Jacob. Hon
upptäckte nagot i Jacobs ogon som hon ej sett där
pa länge: en glimt av ömhet. Sa hade han bmkat
se yå henne förr. Nu hade hans ömhet för hem#e
förvandlats till något som mer liknade den snäsiga
brutalitet som ofta beledsagar en säker och legi
timerad äganderätt.
- Hör du, !illa Ange!a! började Adele.
Men hon fick inte fortsätta. Jacob Levin lade
hastigt sin hand över hennes m#m.
- Ni har talat alldeles nog, sade han bistert.
Men när Ange!a ocb Dora försvunno ut genom
dörren och Jacob alltjämt höll sin hand över Adeles
mun, gav hon från sig ett läte som om hon höll
på att kvävas av raseri. Jacob ryckte hastigt at
sig sln hand. Hon hade varit nära att bita honom
som ett rasande djur vill bitas då det nyss gatt
miste om sitt byte.
Dagern silade in genom de färgade fönstren till
Ekereds kyrka. Den kastade reflexer av röda och
gröna rutor på gångarna och de bruna målade trä-
bänkarna, En Kristus i vit gips sträckte sorgset
ut sina armar från altaret. Han log sitt eviga söt-
aktigt melankoliska småleende mot dem som nu
kommo in genom dörren, vilken öppnades av en
med nycklar och lås hårdhänt slamrande gammal
gumma. Greve Gusten Värnamo af Sauss som gick
i spetsen för sällskapet tog av sig sin lilla rund-
kulliga hatt och såg upp mot de gra valven. Så
föllo hans irrande blickar på Agda, hans brud.
Hon stod stödd mot en av bänkarna. Hennes
milda sköna ansikte hade fått ett litet skyggt och
nästan räddhågat uttryck som om kyrkan och den
vite Jesus skrämt henne.
Frideborg och Ida af Idestam sprungo omkring
med lätta, nästan dansande steg och provade bän-
karna. Deras fötter gåvo eko i kyrkan. Frideborgs
röda hatt Iyste i dunklet. Mitt framför altaret
stötte hon ihop med löjtnant Bernard Landborg
som gått uppför gången. De stannade båda fram-
för Kristusbilden med de välsignande armarna.
Det kunde varit han och jag som skulle vigas i
stället, for det genom Frideborgs hjärna, O, det
hade varit mycket roligare!
Hon slg en smula vindande upp till honom och
tog sig ofrivilligt mot sin kropp, där hennes och
hans barn vilade. Också han kände en snabb ånger
över att han låtit henne gå.
Han böjde sig fram mot hennes vackra ansikte.
-F.r du Iycklig nu da? sade han en smula
obestämt.
Hon svarade inte.
I detsamma hörde de ett flåsande bredvid dem.
Det var Josef Wahlbom som plötsligt dök upp.
Frideborg blev litet blek om kinderna. Hon visste
ju att Josef kände till hennes historia. Hon hade
ju själv berättat den för honom den där gången
hon så Iydigt följt med honom upp på hans rum.
Tvehågsen och litet flämtande stod hon mellan
dessa två män som båda ägt henne, och hon slog
ned ögonen. Men under de långa ögonhåren
sipprade blicken fram. Hon såg deras händer
skalva. De v;lle nog ha henne igen. Hon markte
tydligt att hon väckte deras begär pl nytt. Nu
hörde hon Stellans röst därborta Han som om
nagra timmar skulle vara hennes brudgum hade
ännu inte röjt minsta tecken till att vilja göra
anspråk på henne. Kanske skulle han aldrig ta
henne! Hon tilltrodde honom knappast så mycket.
Ilon darrade till litet. Brösten Iyftes under den
tunna sidenblusen som hon skaffat sig för Bernards
pengar. De blda männens blickar hängde vid
benne. Hon tänkte med tindrande dgon:
I morgon Icvall nar bröllopsnatten inbryter gar
jag kanske till Bernard och gör om vlr mid-
sommaraf ton.
Frideborg såg upp och mötte Bernards blick.
Det var en fagel som ropat sa underligt lang
tansfullt där i skogarna kring osa den där för
tjusande midsommaraftonen. Hon tyckte sig höra
den igen. Bernard - han tyckte ailt han varit
god och ordnat det bra för henne, när han sjalv
inte ville gifta sig med henne! Hon anade, och
träffade väl rätt, att denna ide som runnit upp
hos honom var en lek med tankar, ett löjligt
experiment som det roade honom att genomföra
för att visa sin och penningens makt över sadana
varelser som Frideborg och Stellan. Men hon
hade ocksl lust att visa sin makt. En gång, en
gång skulle han fa erfara det!
-Det är ett allvarligt steg Frideborg står i
begrepp att taga, sade Josef högtidligt.
Frideborgs läppar öppnade sig i ett glittrande
leende. Hon sag Josef in i ögonen och log
hånande. Hon skulle velat berätta för Bernard
vilken filur den där prästen var. Josef blev rädd
för benne, Hans samvete bet honom. I sanning
underbar hade denna unga kvinna varit. Ett
härligt Guds verk, i sin fullkomning prisande sin
skapare! Men Jesus betraktade nu dem båda och
lfiste i Josef Wablboms hjärta. Dl vände Josef
tvärt på klacken, rädd för Frideborg, rådd för sig
själv, och rusade med flygande rockskört ifrån
benne nedför stora gången.
Det såg mycket besynnerligt ut. En präst som
sprang som för livet inne i Guds eget hus och
tempel I
-Vad tog det åt honom? frågade Bernard road.
Frideborg drog Bernard in i skuggan av en
pelare. Hon gned skrattande sitt buvud mot hans
rockärm. Hatten föll till golvet. Den underbara
elfenbenshyn glänste. Då böjde sig Bernard ned
och gav henne en förstulen kyss. Hon tog emot
den flämtande, allt under det hon med ett betaget
uttryck stirrade på altartavlan.
-O, tack, sade hon, och lade huvudet på sned,
det var länge sedan jag fick en sådan kyss. Det
var gudomligt.
-Tyst, sade Bernard.
Stellan kom emot dem.
-Vad göra ni här? frågade han misstänk-
samt. Kom nu, Frideborg. Vi skola gå uppför
gången, sa vi veta hur vi skola bära oss åt i
morgon. Pastor Wahlbom skall spela bröllops-
marschen.
Och i detsamma fylldes kyrkan av orgelns brus.
Frideborg tog Stellans arm och följde honom, i
det hon oupphörligt såg sig om på Bernard. Upp-
för gången kommo nu Agda och Gusten. Han höll
tafatt hennes arm och såg rörd ut med rinnande
ögon.
BrölloP #d Ekered 385
i - Vi maste gå bredvid varandra, bestämde
Stellan. Vi fa gott rum fyra i bredd.
Kiss Nilsson boppade baklänges framför dem
för att se hur de togo sig ut.
- Upp med huvudet, söta Frideborg, kommen
derade han läspande, som om han tänkt fotografera
dem. Ta helt sma stegl Sma nätta steg skall det
vara! Sa där ja! Särskilt viktigt är att ni tänka
pa att marschera i takt. Besinna, att en hel kristen
församling kastar sina blickar pa er.
Orgelbruset sväl!de mäktigt ut och dränkte hans
läspande röst. Jesus sträckte ut armarna mot de
omaka paren, i sin gräns!ösa godhet välkomnande
dem till sitt bord med samma särskilda hjärtlighet,
varmed han alltid hälsat syndare och skökor.
Gusten bar en sportkostym av grå vadmal. Han
s#g sa uppblast ut i den. De rinnande ögonen för-
sökte likväl fromt b!icka rätt fram mot Jesus, fast
blicken irrade upp och ned för altaret. Men när
nu Agda närmade sig altaret, fick hennes ansikte
något nästan genomskinligt. Den vackra dagen
hon nyss vandrat i därute trangde in i henne: tyst
naden, den klara luften, den blå himlen högt där-
uppe, de vida fä!ten. Hon kände hur de renat
henne, gjort henne till ett litet barn som med
öppna händer ville ta emot alla goda gåvor som
ströddes övet henne. När hon kände det så, tyngde
inte Gustens feta oformliga hand hennes arm.
Ibland hade hon eljes tyckt att den där handen sett
grym ut med sina trubbiga fingertoppar. Vad
25 #. Krrs#r# rr, Xll
386 #rokrarlla vo/# Pahler
hade hon fatt det if ran? Den skulle icke sla hem#e.
I morgon i bröllopsnattens heliga tystnad oeh
dtmkel skolle den smeka. Deras händer och kroppar
skulle tuktigt förenas, och det skulle hjälpa dem
att tryggt vandra fram genom livet.
Kiss Nilsson tog ett skutt över altarringen, vars
röda sammet var övertäckt av vita skynken för att
inte skadas. Stellan flabbade till. Hans mun dreg-
lade. Han kittlade okynnigt Fridcborg i sidan sa
att hon skrek.
- Var sa snälla och hall er tysta, läspade Kiss.
Nu sta ni framför prästen, Sa där ja. Stellan och
I;rideborg, Gusten och Agda. Gud, vad ni se söta
ut. Vad tusan vill käringen?
Han avbröt sig och tittade pä den gamla gra
kvinnan som kom linkande upp till altaret.
- Herrskapen fa inte ta av skynkena, sade hon
gnälligt. Jag maste se till allt. Herrskapen för
säkrade ju att kyrkherrn lovat er att haJla till här
en stund#
- Javisst, visst så, sade Kiss. Stör oss nu inte,
min snälla gumma. Vi ha viktiga saker för oss,
men skola inte rubba en sten i kyrkans heliga valv.
Hon gav honom en sned blick ocb muttrade
litet för sig själv
-Jag tror gumman talar i skägget, sade Kiss
glatt. Nå, vad skall nu gå av stapeln?
Orgeln däruppe hade tystnat. Dess brus tycktes
dröja kvar i luften under valven. En ljusstrale
trängde in och darrade på greve Gustens nästipp.
Bröllo# #å Bkered 387
Gusten började treva i fickorna på sin sport-
kostym. Sa fiskade han upp en bok och grep sig
an med att bläddra i den. Det var kyrkohandboken.
Jaha, där var brudvigselnl Han hade nu läst
igenom formuläret flera gånger, men hade ändå
glömt bort vad han läst. Kiss kom fram och sneg-
lade i boken.
-Här står det ju, sade han.
Han placerade sig ater framför dem och frågade
allvarligt Gusten:
- Inför Gud den allvetande och i denna för-
samlings närvaro fragar jag dig greve Leo Lars
Lorenzo Medici da Värnamo af Sauss...
- Man säger inte titeln, avbröt Stellan honom.
- Gör man inte' Det är bara för du endast
ar simpel adelsman, som du inte vill att Gusten
skall fa heta greve, sökte Kiss göra troligt.
Men Stellan visade honom triumferande boken
och Kiss maste ge sig.
- Sa manga vackra namn Gusten har, log
Frideborg och sköt fram sin lilla mage.
Men Gusten var djupt allvarlig. Han tyekte
om att höra alla sina klingande namn upprepas
av Kiss.
- Ja nu, gossar och flickor, sade Kiss, skola
ni sätta pa varandra en ring. Se här, lana min så
länge.
Han drog av sig den signetring av smaragd som
han fått av Gusten sjålv.
- Ramla på nu, Gusten, sade han.
Gusten läste från boken. Hans röst lät svag och
darrande som en gubbes:
-Jag Leo Lars Lorenzo Medici da Värnamo
af Sauss tager dig Agda Wising nu till min äkta
hustru att älska dig i nöd och lust ocb till ett
vårdtecken giver jag dig denna ring.
Utan att se upp sträckte ban fumlande fram
ringen, men Agda höll plötsligt undan sin hand.
I en plötslig glimt hade nagot skymtat för henne
som hon förut bara tyckt sig ana. Hon sag Kiss'
ögon dröja vid den glänsande ringen i greve
Gustens hand. Fran ringen gingo hans blickar till
grevens ansikte. Hans ögon hade fatt ett på en
gång djärvt och inställsamt uttryck. Ringen hade
greven förärat honom som tack för nätter de till-
bringat tillsammans. Var det detta han mindes nu
och var det skuggorna fran de där nätterna som
fläckade hans ögon? Agda visste ju tillräckligt om
arten av det besynnerliga band som fanns mellan
dessa män, då Bell ingående hade berättat henne
därom. Men var det för vanlig uppfattning mycket
annorlunda än det underliga band som knutits mellan
henne själv och Bell? Hon fann det ju helt annor-
lunda: att unga flickor eller unga kvinnor utbytte
smekningar hade väl alltid skett så länge världen
varit, och omständigheterna kunde väl göra att
smekningarna gingo hur langt som helst och blevo
de intimaste möjliga. Men helt onaturlig blev väl
saken i alla fall endast då, när en onaturlig drift,
som var belt vänd bort från det motsatta könet.
förestavade smekningarna, och det visste hon ju
med sig att förhallandet aldrig varit så hos henne,
om ocksa möjligen hos Bell. Hos sig själv kunde
hon icke framkalla någon uppriktig skuldkänsla
eller finna att hon gjort sig skyldig till något
onaturligt: hon fann sig vara helt och fullt kvinna.
Ja till och med Bell fann hon i det mesta av hennes
uppenbarelse, hennes sätt och väsen vara helt och
fullt kvinna och icke förete något oskönt eller mot-
bjudande. Men dessa besynnerliga herrar, unga
eller halvgamla, som tyckte om varandra och bland
vilka de tillbedda älsklingarna antogo behagsjuka
och bortskämda kvinnors sätt, de voro ju ute-
slutande löjliga och franstötandel Bell hade be-
rättat henne att vackra sådana förbindelser existe-
rat i forntiden och visst annu existerade bland de
primitiva folken och att antikens största författare
skrivit hänförda sidor om deras skönhet och värde,
men i det nutida Europa måste de ha blivit enbart
vederstyggliga. Och när Gusten nu hastigt sag
upp på Kiss Nilsson var det som om något så allt-
för vidrigt slemmigt snuddat vid henne, sa att hon
flyttade sig litet at sidan och gömde sin darrande
hand. Det var som om de glömt henne, den blivande
bruden, och nu vädrande sögo till sig doften
från gemensamma upplevelser, som kommo deras
munnar att draga sig skeva i äckliga leenden och
deras ogon att bli tranande. Men när Stellan såg
Agda sticka sig undan, sträckte han fram sin egen
flickaktigt smala hand och mottog med glänsande
390 Froknartla Voll Pallle#
ögon och fuktig mun detta heliga #vardtecken#,
som han så länge hade avundats Kiss.
Kiss brast ut i ett lagt fnitter. .
- A, Gusten, stammade han förtjust, du har :~
givit ringen at lille Stellan. .
Där stodo de tre, seende pa varandra, leende at ;
hemliga minnen, som plötsligt kastats upp fram
för dem. :-
Agda kände att någon såg på henne. Hon vände
litet på huvudet och mötte Beils ögon. De hade
ett hatfullt hotande uttryck, och när hon betraktade
Agda gjorde holl ofrivilligt en rörelse som om hon
ville taga emot hemme i sina armar. Men som
Agda nyss ryst tillbaka för Kiss Nilssons och
grevens hlickar vände hon sig nu också if ran Bell.
Hon sag da att Dora Macson vänligt och upp
muntrande log mot henne. Hon tyckte att nagot
gled ifran henne: den starka förtröstan hon haft
pa sin egen styrka att kunna hjälpa och stödja den
där mannen, som först givit bort sin ring at Kiss
och nu åt Stellan. Men Doras ansikte skänkte
henne tröst. Det stralade av en ljuv kvinnlighet
och en kärlek som Iyste och spred ett sken omkring
sig. Atminstone tyckte Agda det. Och hon räckte
ater fram sin skälvande hand mot greven som fått
tillbaka ringen av Stellan och nu trädde den på
hennes finger.
Men Kiss, som var rädd om sin ring, tiggde
genast om att han för all del skulle få den tillbaka.
Agda gav honom den litet dröjande. Hon kände
Bröllo/# #d Ekered 391
sig sa underlig till mods och fann plötsligt allting
så svart. Eftersom Gusten emellertid slappt hennes
arm smög hon sig ned och satte sig pa en av bän
karna. Hon såg nu hur Stellan lät Kiss Nilsson och
Bell von Wenden ga uppför gangen och knäfalla
framför altaret. Han ropade att han ville se hur
det tog sig ut. Lille Elias Vanselin grep ocksa Ida
af Idestam i armen, och även detta par lekte nu
brud och brudgum.
Gumman betraktade dem misstänksamt. Angela
satt pa en av bänkarna tillsammans med Jacob
I evin och Dora Macson. Hela tiden sjöng orgeln
däruppe fran läktaren. Agda tyckte att det lät
som bruset fran ett väldigt vattenfall som borde
sopa dem alla med sig. Men de sopades inte bort.
De dröjde alla kvar i den lilla lantliga kyrkan. Nu
kom Beil ned för gången hand i hand med Kiss
Nilsson. Agda frös som om hon fått feber. Vad
var detta för spel? Vad menade de egentligen?
Halva människor. Stumpar av liv. De utbytte
blickar av hemligt och oblygt samförstånd. De
hörde samman och kunde inte komma ifran var-
andra. Agda mindes de där stunderna uppe hos
Bell, da Bell tryckt henne in i sin heta famn. Det
var som om en man slagit sina armar omkring
henne då. Män till män. Kvinnor till kvinnor.
Skulle de nu försöka spela naturliga och mannen
söka kvinnan i stället? Skulle de inte trasas sönder
i försöket?
Och Agda kände bävande att också hon var
392 Fröknarl)a von Pahl#n
trasig. Ocksa hon hade ju i alla fall varit utsatt
för frestelse och fallit-åtminstone några gånger
hade hon fallit. Sa skulle hon nu söka trygghet i
Gustens famn!
Men han kunde ju överge henne, och kunde han
över huvud ge sig at henne eller ta henne som en
verklig man tar en verklig kvinna? Funnes kanske
icke längre i världen män som i sann mening för
madde det? Var allt förstört och trasigt?
Ater mindes hon hur Gusten sett p# Kiss. Det
var som om kyrkgolvet sakta gungade under henne.
- Gud hjalpe oss alla, bad hon tyst och såg på
Jesus som sträckte ut armarna.
Medan de andra nu därnere i kyrkan bildade par
på par som övade sig i alla en brudvigsels svåra
konster, höll Alexandra Vind-Frijs till uppe pa
läktaren hos Josef Wahlbom. Hon hade lagt hatten
på en bänk bakom sig. Hon var flamröd i ansiktet.
Orgeln fick det att sjunga och rblga i hemles öron,
ja det var Sool om hela hennes väsen förnams som
en stor snäcka som gungas hän, rasslande mot all
havets sand. Josef satt högt uppflugen på orgel-
bänken. Alexandra satt litet nedanför honom, men
sa tätt bredvid honom hon kunde komma. Med
sina glupska utstående ögon följde hon de stora
feta bändernas rörelser pa tangenterna. Dessa
ackord, dessa löpningar berörde henne angenämt.
Det var som om fingrarna tagit på henne själv
oeh försökt framtvinga en melodi ur henne. Den
f#3renade sig med det väldiga susandet. Ja, det
sjöng inom Alexandra Vind-Frijs, Alla torkans
år voro kanske förbi? Var det inte de, som rasslade
bort som sand? Hon mindes inte längre sin söta
väninna Lilian von Pahlen, som hon plågat och
kuschat och älskat.
Långt nerifrån kyrkan stego spridda ord ur
vigselformuläret framläspade av Kiss Nilssons flick
röst upp till henne. Vigsel, ol Brud och brudgum
smn gå uppför gangen för att låta förena sina fam-
lande händer, som langtande sträckas efter var-
andra, Ibland sag Josef Wahlbom med ett oljigt
leende ned på henne. Han tyckte att han spelade
henne till sig. Och med henne kommo slantar och
guld rullande. Han skulle inte längre behöva leva
i ett torftigt rum i ett fattigt kvarter. Ne;, de
skulle kanske komma att bo pa något förstklassigt
hotell i själva kejsarens Berlin. Hans ande skulle
må gott av överflödet. Herren skulle förvisso icke
bli lidande pa att Josef Wahlbom fick det bra och
erhöll tillfälle att giva C esar och världen det Caesar
och världen tillhörde. Han skulle predika som
aldrig förr. Alla skulle ryckas med av hans dund
rande röst. Jesus, fattig vandringsman, hade
predikat fattigdom och ringhet för sina lärjungar.
Men det var andra tider och mindre krav pa livet
da. Nu gick det nog ej längre så alldeles med
fattigdomens och armodets evangeliu n. Hur hade
Adele icke sett utl Aldrad, vissnad! Han kunde
inte stanna hos henne. Han måste vidare, ständigt
vidare. Och utan kvinnor kunde han heller inte
leva. Det år ej gott för mannell att vara allena.
Hans tankar gjorde en liten avvikelse ocb träffade
pa Frideborg. Hennes bröst under sidenblusen!
Han hade vilat mot dem, sugit kraft ur hennes
sköte. Så väl ända att han ej gift sig med
henne! Den rike löjtnant Landborg skulle tör-
hända låtit den fattige frikyrkoprästen gå otackad
till. Hur mycket kunde Stellan ha fått? A, dessa
löjliga, men kloka adelsynglingar, de visste nog
att taga för sig.
Josef sag ater ned och mötte Alexandras blickar.
Här kunde han inte sitta hela förmiddagen och
trampa orgeln för de andra därnere på gangen.
Hall var ju dock intc deras tjänare, Han hade
spelat sa hans händer voro fuktiga av svett.
Plötsligt slutade han och drog upp sin stora
nasduk för att torka av händerna på den. Alexandra
tog ifrån hmlom den, och med ödmjuka rörelser
började hon ömt torka hans klibbiga händer. Hon
hade längtat efter ett tillfälle att få vidröra dem.
Nu log hon sjukt och torkade dem med näsduken.
Ja, hon såg alldeles förvirrad ut. Det roade honom
att se en fin dam upptagen av att torka av honom
svetten. Nu tappade hon näsduken pa golvet. När
han skulle ta upp den, passade hon pa att åter gripa
hans mjuka händer och tryckte dem hysteriskt mot
sitt ansikte. Sa gott, så varmt det var! Det var
som att krypa in i en annans skinn. Vallusten fick
henne att skälva.
Da böjde han sig ned för att kyssa henne. Men
hon Iyfte så hastigt sitt ansikte mot honom att han
stötte emot hennes stora kraftiga näsa, som alltid
varit henne i vägen. Han gned förläget sin panna.
Men Alexandra hade slutit ögonen och väntade pa
hans kyss. Alla de torra sandaren väntade med
henne. Han skulle fukta dem. Han skulle finna
vägen rätt in i henne. Hon mindes helt flyktigt
den där unge jägaren hon bjudit till sig under
bondetåget. Hml hade försökt locka honom till
sig, men det hade ej Iyckats. Och Stellans lek med
henne ville hon ej ens tänka på-Stellan hade ju
varit ett sadant barnl
Alexandra öppnade ängsligt ögonen, rädd att
Josef nu ocksa skulle draga sig tillbaka. Men då
kom kyssen. Hans svällande röda läppar mötte
hennes. Hon suckade av glädje. Om hon kunnat
skulle hon ätit honom som en stor vetebulle.
Hennes stund var där. Den var salighet och oro
och I juvaste yrsel.
Da ryckte de till för ett lätt buller. De sago upp
och fingo se Lilian stirra pa dem. Lilian hade
kommit åkande till kyrkan med Gotthard och
genast sprungit uppför trappan för att träffa
Alexandra.
- Detta kan inte vara sant, Alexandral viskade
Lilian liksom för att kalla tillbaka sin väninna.
Men Alexandra vände ett par tokiga ögon mot
Lilian. Det dröp om hennes mun. Hennes händer
slöto och öppnade sig som om de fangade något.
Josef Iyfte upp henne. Han uthärdade inte
Lilians blick. Han drog klumpigt Alexandra med
sig nedför trappan.
Lilian hörde deras steg. Näsduken låg kvar.
Hon sjönk ned på en bank och böll Josef Wahl-
boms svettindränkta nasduk för ansiktet.
Hon grat. Så fann henne löjtnant Macson
uppe på den skumma laktaren. Han hade nu
också kommit till kyrkan, och man hade bett
honom säga till Lilian. Kyrkan skulle stangas.
Han hade en fagel han nyss dödat hangande med
brustna ögon och blodigt huvud fran sin arm.
Lilian sag pa fageln och skrek till. Det var som
om hon sjalv hade fatt ett dödande skott.
-Kom med ner, vet jag, sade löjtnant Macson,
skrattande utan att låtsa mn I.ilians förgrltna
ansikte .
Nar han böjde sig ned för att hjalpa henne upp,
snuddade fagelns annu varma kropp vid hemle. Da
rusade hon ifrån honom och ut i solskenet. Löjt-
nanten kom makligt efter. Fågeln, som den gra
gumman velat han skulle lamna utanför, dinglade
och svangde för varje steg han tog.
Agda som såg honom komma med den döda
fageln tyckte att solskenet plötsligt försvalm. Ett
moln svepte förbi över den vackra dagern och fick
ocksa den att långsamt dö bort.
Nar de gingo if rån kyrkan över den lilla kyrko-
gården dar enstaka gravvårdar av granit höjde sig
bland många små fattiga vita kors, stannade Dora
framför en grav. Det var Hans von Pahlens. Hon
laste tankfullt på stenen som hade ett par årtal:
föddes-dog, stod det framför dem. Kring stenen
i vaxte en rosenbuske, vilkens blad gulnat. Men
bland de gula bladen hangde ännu en röd liten
rosenknopp, som frusit under nätternaS frost, men
ändå inte fallit av. Det var som om den kampat
för att hålla sig kvar under den blå himlen och i
solen.
Dora tyckte att den frusna lilla knoppen viskade
om Hans. Hon såg hans lidande ögon, de magra
handerna som stracktes så begarligt efter hennes
unga friska kropp. Hon frds till och tyckte att hon
ater var i ödestugan och hörde hans rost. Hon
markte intc att Jacob Levin kommit fram och nu
tittade över hennes axel.
- Jaså, du lever annu i dina galanta minnen?
sade han hånfullt.
Dora ryckte till.
398 Fröknarna von Pahlen
- #, Jacob, sade hon ängsligt, varför skall du
säga så?
-Du borde plocka den där lilla knoppen och
ge den åt Betty, fortsatte han. Hon skulle tycka
om att fa en blomma från sin älskade mans grav
och av en som också älskade honom.
Han sade de sista orden gällt och högt, emedan
han upptäckt att Betty stod alldeles bredvid dem.
Hon hade följt med i vagnen fran Ekered och hade
nu också hon gatt fram till graven. Betty hade
tagit med sig blommor hemifrån När hon nu
plötsligt hörde vad Jacob sade, föllo alla hennes
blommor ur hennes famn och ned pa marken. Hon
gjorde ej en min av att tänka ta upp dem. Hennes
blickar flögo mot Dora, där hon stod vacker och
elegant framför henne, Jacob som sag systern bli
vit i ansiktet ångrade redan sina ord. Han hade
slungat ut dem fdr att hämnas pa Dora, men
det var sin syster han hade träffat. Han hade
blivit rasande, då ban sett Dora dröja framför lille
Hans' grav. Alla bans misstankar vaknade pa nytt.
Hur många män hade ägt henne? Vad visste han
egentligen om henne? Bara detta enda visste han
med säkerhet: att hon givit sig åt Hans. Kanske
det inte bara varit åt honom da? Hans bjärta hade
hlivit sjukt av att ständigt grubbla pa detta. Just
nu kände han ett vanmäktigt hat tändas, och så
hade han ropat de förrädiska orden.
Dora blickade upp och fann sig staende mellan
Jacob och Betty. Hon drog ett djupt ångestfullt
Bröllop #å Fhered 399
andedrag, da bon med ens förstod att Betty hört
vad Jacob sagt. För första gangen förnam hon i
djupet av sin varelse att dessa tva tillbörde en
främmande ras, främmande i hat och kärlek. Deras
svarta OgOI1 betraktade henne brännande. Deras
stora skarpa nåsor sago ut som krokiga sablar som
ville skära henne i bitar. Deras röda starka munnar
oppnades till bett, Hon var deras byte. Hon vred
hjälplöst cina händer. Sa fick hon se alla blom
morna kringströdda på marken. Hon hlnde inte
se avbrutna blommor vissna bort. Det plagade
helme alltid. Hon krökte sin rygg och borjade
samla upp dem med rädda rörelser. Hon hörde
Betty och Jacob tala över hennes huvud, och hon
hade en känsla av att de i nästa ogonblick skulle
trampa pa benne.
-#r det sant, Jacob? sade Betty med sin djupa
röst. Har Dora varit Hans' -Hans' älskarinna?
Nu förnekade Jacob det hetsigt.
- Vad i all världen är det du hittar på ? sade
han nervöst. Jag sade ju bara att hon ocksa
älskade honom. Jag menade förstås endast att hon
höll av honom. Det gjorde vi ju alla, kära Betty.
Men Betty mindes plotsligt den där checken pa
sextio tusen kronor som legat utskriven pa Jacob
Levin. Var Dora inte ocksa Jacobs älskarinna?
Och hade han fordrat denna summa av Hans just
därför? Det svindlade för henne. Hon kände till
sitt folks sätt att kräva hämnd, den oförsonlighet,
varmed hennes förbittrade stam, pa goda grunder,
sedan artusenden brunnit av begär att kräva
hämnd. #ga för öga, tand för tand! Och när
lemmarna ej kunde betala, fingo börs ocb plånbok
betala. Men i nästa sekund hade hon glömt checken
för den oerhörda smärtan i bröstet.
Hennes blickar föllo åter pa Dora som hukat sig
ned på marken för att samla upp hennes blommor.
Sa ung bon var! Sa smidig och ändå yppig!
Dessa smärta, sköna skuldror hade Hans smekt.
Dessa fulla ocb ändå ädelt formade böfter hade han
tryckt sig mot. Betty visste att det maste vara
sant. Varför sade Dora eljes ingenting? Varför
skrek hon inte ut att det var en skamlig lögn?
För tva år sedan hade denna kvinna varit hennes
gast på Ekered. För tva år sedan hade det skett.
Det måste varit just när Hans' sjukdom börjat.
Hade han varit sa rädd för döden att han måst fly
till delma eleganta och utsökta, men ändå, hur stads
dam hon var, liksom Agda skogsfriska, av livets
och ungdomens alla svällande safter fyllda kvinna
för att finna tröst?
Redan letade Betty efter förmildrande omstän-
digheter, Hans var död nu. Hon kunde inte fråga
honom. Det bjöd henne emot att fråga Dora.
Dessa dagar hade för Betty varit helt upptagna
av bestyr för bröllopsfesten. Hon bade njutit av
det. Hon älskade ju att se Ekered leva upp igen
i ljus, skratt ocb glada röster. Nu kände hon allt
sammans som en börda. Hur skulle bon härda ut?
Och denna Dora hade hon särskilt inbjudit för att
de trivts så gott tillsammans da för tva år sedan.
Bröllop #å Ekered 4ol
Nu hade Dora plockat upp alla blommorna. Hon
reste sig. Hennes kinder blossade av rörelsen. Nu
böll hon mot sitt ansikte de fuktiga och kalla
blommorna. Betty kände sig tung, svullen,
klumpig emot denna unga gudinna. Såg inte Dora
att Bettys ögon tiggde henne om att hon skulle
förneka det Jacob nyss sagt? Men Dora kunde
inte. Hon var förlamad av de där två svarta ögon-
paren, Jacobs och Bettys, som inte ville lämna
henne. Hon darrade. Nu räckte hon fram blom-
morna till Betty. Men Betty rörde sig ej för att
ta emot dem. Med en liten atbörd av ömhet lade
Dora da hela fånget pa Hans von Pahlens grav.
Betty skrek till, ett hest skärande rop Det var
som om hon, da Dora böjde sig fram mot Hans'
grav och gav honom blommorna, sett hela scenen
framför sig. Hon tyckte att Hans, den lille
spenslige Hans, försvann in i Doras famn. Att
hon inte i Hans' hud vädrat lukten av den främ
mande kvinnan! Att hon inte anat nagotl Sasäker
hade hon varit pa att han tillhörde henne ensam.
Men plötsligt greps hon åter av en oresonlig vrede
mot henne som Hans ägt och helt visst kostligt för-
lustat sig med.
Adrorna vid hennes tinningar svällde. Pupil
lerna blevo stora, svartare än vanligt. De blevo
till sist som glödande eldkol. Och när Jacob såg
hur hon led och uppmanade henne att atminstone
säga nagot, riktade hon sina ord till honom. Det
var checken som anyo dök upp i hennes minne.
26 v. hr#n5b#o Xll
[ Här ovan slutar sidan 401 av del 6 av
Agnes von Krusenstjernas
Fröknarna von Pahlen
Bröllop på Ekered
inscannad av Lars Aronsson
den 30 december 1995 ]
[ Här nedan börjar sidan 402 av del 6 av
Agnes von Krusenstjernas
Fröknarna von Pahlen
Bröllop på Ekered ]
402 Froknarna von Pah#n
Som de flesta av sitt folk drog hon snabbt och
säkert sina slutsatser, då det gällde penningar och
affårer och ting som kunde varderas. All hemles
naturliga godhet droppade långsamt bort. Hon
var inte längre den goda Betty som Hans känt, då
hon nu sade:
-Den där checken, som vi funno efter Hans'
död, du Jacob, det var ju en liten nätt summa pengar
den Iydde på. Jag förstar nog att du och Dora länge
hallit ihop. Och nrr du fick höra om vad Hans
haft för sig ville du väl ha honom att bidra med
en slant till allt vad Dora kostat dig. Jag kan för
resten inte finna att dct var mer än rätt, för Dora
var ju din, när du betalat henne. Vart gamla egen
domsfolk resonerar ju sa där om allt som det gjort
till sitt, om allt som det förvärvat Men den här
gången Iyckades det i alla fall inte, käre Jacob,
utan du drogs vid näsan,
Jacob tog ett steg framåt för att hejda henne.
Hans syster hade på ett ögonblick genomskådat
honom. Han hatade henne för det, men i hatet
fanns ocksa en viss beundran för hennes goda
huvud. Men när Betty märkte, hur ursinnig Jacob
blev över att se sig avslöjad, angrade hon sig
precis som Jacob gjort nyss, da han slungat ut sina
anklagelser mot Dora, sa att Betty hört det. Det
var Dora, endast den ljuva sköna kristna Dora, de
tillsammans ville straffa, och oupphörligt höggo
de vassa näbbar i sitt eget kött! Med skamsna
blickar iakttogo de varandra. Men Dora hade
slagit händerna för ansiktet. I hennes hjärta kom
en molande värk. Man hade köpslagit om henne,
yrkat pa att fa pengar för henne Hennes famntag
hade saledes varit värda bara ett visst belopp, som
Jacob på sina smala fingrar noga raknat ut? Och
hon, hon hade taligt älskat honom alla dessa år,
med en kärlek, som hon frimodigt ödslat med i
tron att ingenting skulle fa den att taga slut och att
hon fick pålitlig, icke spekulerande kärlek tillbaka.
Hennes huvud sjönk ned mot bröstet. Händerna
fladdrade litet i luften som om de skadskjutits. Då
kom löjtnant Macson emot dem, alltjämt trium
ferande med den döda fageln hångande pa armen.
-Kom nu, vi skola fara, ropade han muntert.
- Jag stannar här en stund, mumlade Betty.
Dora och Jacob gingo bort mot vagnen. Löjt
nanten marscherade käckt framför dem.
Dora såg p# den döda fageln.
Detta som nyss levde och med glada vingslag
flugit genom skogarna under en blå himmel hade
träffats av ett skott och med ett skri sjunkit till
marken. Dora gick här alltjämt levande, men en
fågel som haft sin bostad i hennes bröst och glatt
och högljutt sjungit sin sang om det härliga livet
och om kärlekens fröjder hade ocksa den träffats
och tystnat. Hon kastade en blick på Jacob, men
såg blott hans bruna smala fingrar som snabbt och
beskäftigt räknade, räknade. Hon tyckte att dessa
fingrar rörde sig i evig oro. Nu tycktes de råkna
själva himmelens lätta vita moln liksom de vägt
och räknat kärlekens och passionens guld och röda
strimmor. Han hade tagit betalt. Den lilla fageln
i hennes bröst hade han kvävt.
Plötsligt vände hon om och sprang tillbaka till
Betty och graven. Hon sag under tarar upp på
Betty.
-Det var bara en enda gång, sade hon barns-
ligt bedjande. HaD ville döda sig den g#ngen. #t-
minstone sade han det.
- Gal svarade Betty bittert.
Och Dora som endast ädelmodigt hade velat ge
Betty en smula tröst, eftersom hon själv ej kunde
fa nagon, gick ater tillbaka till vagnen.
Hennes man grep henne flinande i armarna och
Iyfte henne upp på sätet. Och i det ögonblick hon
åter fann sig omsluten av honom, som hon hade
sa svårt att lida, tyckte hon att det stygga livet
med dess kärlekslösa beräkningar och till öret
kalkylerade famntag gastkramade henne och togo
all styrka från henne.
Betty stod kvar vid graven. Hon hörde vagnen
fara bort. Ljudet fran de andras röster darrade
icke längre omkring henne i luften. Hon var ensam.
Hon talade till den döde Hans:
-Hur kunde du? viskade hon förebrående.
Varför glömde du mig som haft alla omsorger om
dig under sa många år?
Det är förfärligt att tala till en död. Ens mun
är full av ord. Det är som om de rullade ned i en
brunn med ett tomt skrällande ljud. Ja, det är
l#fÖ/#Op p,# #Icerel 405
som att tala ned i en mörk brunn. Ingen svarar.
Vinden tar också fatt i orden, och de som ej falla
ned i brunnen blåsas runt som vissna och skrumpna
löv. Betty stod där och viskade med torra läppar.
Hon hade varit en så Iycklig kvinnal #ven efter
Hans' död hade hon varit Iycklig. Hennes liv
hämtade näring ur tankarna pa barnen, ur var-
dagens tusen fglättiga bestyr. Hon var en aker där
det ständigt växte och grodde. Något av moder
jorden själv var i hennes väldiga kropp. Hon njöt
av solskenet under vackra dröjande dagar, och när
regnet piskade jorden kände hon den svala för-
nyelse som kommer blommorna att växa och borra
sig tähre fast i den svarta myllan. Nu för första
gangen hade någon sökt rycka upp henne med
rötterna. Det gjorde fruktansvärt ont. Hans'
känslor för henne, minnet av hans ömma kyssar,
även om de med åren blivit sparsammare, hade
varit en rikedom för henne. Hon som hade sA
svart att tro pa ett liv efter detta hade dock i dessa
ömhetsbevis fran den man hon älskade förnummit
nagot av evigheten. Hans hade tillhört en annan
kvinna, en ung och vacker kvinna av hans egen ras.
Hon försökte fatta det. Och när hon fattade det,
och hennes fantasi stod strax till tjänst med tusen
vidriga vällustmättade bilder, skrek hon som i
födslovånda. Ja, denna judiska kvinna stod här pa
de kristnas stilla kyrkogard och skrek obehärskat
av sorg och smärta som hennes stammödrar i sekler
gjort det över de flata stenhällarna på de mosaiska
40o Etöknarna von Pahlen
begravningsplatserna. Hon fick syn pa den lilla
förtorkade röda rosen bland de gula löven. Hon
hade själv planterat busken och vattnat den för att
den skulle bära blom. Nu bröt hon med kalla,
darrande händer av rosen och kastade den till
marken. Ocksa hon tyckte att den paminde om
Hans. Den var på nÅgot sätt hans släkting. Ja,
sÅa fanns det kanske ändå en avgrund mellan
raserna som man aldrig kunde veta, om man
riktigt kommit över. Hans var ju icke av hennes
stam, han tillhörde dessa förtorkade kristna som
hade utspätt vitt hlod i adrorna och inte tålde
stormar eller brännande solsken. En kristen
kvinna hade han till slut tagit till älskarinna. Hade
l.an glömt nätterna hos judinnan Betty? Fran det
avlagsna förflutna stego dessa nätter upp kring
Betty. PÅ kärlek och famntag var det eljes länge
sedan hon tänkte. En ung kvinnal Ja, han hade
varit en man, fast han knappast sett ut så, och
han hade till sist valt den unga av sitt eget blod.
Där hade han gatt omkring med drömmar, som
hon ej förmatt tyda, i sina bleka ögon, och
det var om blonda kvinnor doftande av ungdom
han drömt.
Betty vände sig fran graven. Hon sÅg den lilla
grå gumman komma ut från kyrkan. Hon låste
efter sig och t#askade med tunga steg förbi Betty
bärande på kyrknyckeln, Utanför grindarna för
svann hon i sin röda lilla stuga. Sä gammal hon
föreföll! Hundra År säkert! Betty ryste. Solen
#röllop på Ekered 4o7
hade gått bakom ett moln, och det duggade av grÅtt
i luften. Det sÅg ut som om den strimmats av
den gamlas grå hårstran. Sa ful Å!derdomen ibland
kunde te sig! SÅ ledsam! Varför blev man inte
skönare och visare med aren? Var det dÅ sinnena
och deras glädjeåmnen som måste leva och andas
för att man skulle hÅlla sig daggfrisk och skön och
ej förtvina?
Bctty började gå tillbaka till Ekered. Hon Icände
till en genväg genom skogen och slog in pa den.
Det var inte ofta hon promenerade utanför Ekereds
ägor. Det kändes sÅ ovant. I skogen var det ett
stilla sus i trädkronorna. Först hörde hon ej på
det. Men när det äntligen trängde in till henne,
kände hon ocksÅa en doft av kÅda frÅn trädstam
marna och en lukt av fuktig mossa och syra, Det
gjorde gott. Det var som balsam. DÅ Betty vände
buvudet uppåt, Återspeglade hennes ögon de vax
lande skuggor och ljusflackar som träden kastade,
när molnen på himlen seglade över deras toppar
eller när vinden förde deras grenar Åt sidan. Varje
gång hennes ögon blevo mörka av dessa starka
skuggor, kände hon sorgen svartare än förut inom
sig. Men när ljuset kom si!ande, var det som om
det också Iyst upp nagot inom henne. Då mindes
hon Hans-hur tillitsfull han varit emot henne, hur
hjälplöst han tytt sig till henne många gånger och
hur skönt det varit för henne att då fa vara honom
till ett skydd och ett stöd. Hade han icke ändÅ
alskat henne mest' Han hade varit ett sorgset
barn, och hon hade fått trösta honom. Alltid var
det till henne han slutligen kommit.
Och hon sade sig själv att det kanske bara var
hennes egenkärlek som blivit sårad. Det var det
att han, när åldrandet börjat nalkas för dem båda,
föredragit den unga och sköna blonda Dora.
Och åter sag hon den blonda Dora för sig
med smidiga lemmar och halvöppna röda läppar.
Då föllo hennes tårar. Hon gick mitt på vägen,
snubblande över sma stenar, och grät så att tårarna
vatte hennes kinder.
Hon kom till en tjärn som lag och drömde med
stilla klar yta vid sidan av skogsstigen. Som
Betty själv speglade den skuggor och farande moln,
men plötsligt blev den alldeles ljus, då solen bröt
fram. Betty stannade och betraktade den lilla
skogstjärnen, Det var som om den haft något att
säga henne: att man skulle vara stilla och tyst
och anamma allt vad livet kommer flygande med,
spegla det i sitt öga och sedan förvara det på
botten av sin själ, icke lata sig grumlas och upp-
röras och sända vredgade vagor mot den oberörda
himlen.
-Hansl sade Betty högt.
Och här i skogen var det som om han Iyssnat
till henne. Hennes rop föll icke i en tom brunn
eller fördes hort med vinden. Det kom tillbaka
till henne, kanske bara ett eko från andra sidan
tjärnen, men med mänsklig stämma. Det bug-
svalade henne. Ett tag hade hon velat slita sitt
Brot#o# #å l#:kered 4o9
hår och hamra med knutna nävar mot sin starka
barm, men tjarnens stillhet och tysta förnöjsamhet
lugnade och smekte henne. Och hon tänkte pa sina
barn. De funnos kvar. De voro hennes och Hans
Dora, hur skön hon var, kunde icke taga ifrån
henne dcmla skatt, denna säkra egendom. Hon
hade fött och fostrat dem. De voro hennes.
Och Betty kom med cns att tänka pa alla bestyr
för festen i morgon. Dcn hade hon ju rent av
glömt. Här promenerade hon i skogen, medan det
hemma pa Ekered rådde sadan bradska.
Men hon stod ändå kvar. Hon måste samla
ihop de kraftcr som nyss flytt henne. Hml maste
riktigt känna inom sig att Hans ända älskat henne,
även om han lanat tva andra mäns kvinna. Hon
log åter sorgset. IIelt kunde hon inte trolla till
baka hans kärlek. Ater sag hon Dora i Hans'
famn. När hade det skett? Hur? Hennes känsla
av äganderätt var lika stark som Jacobs. 01
Nagon hade trampat pa hennes egendom, en mark
som hörde henne tilll
Men i n förnimmelse arbetade inom henne, en
förnimmelse djupt inne i hennes väsens hjärta för
sökte säga henne nagot. Med ens uppfattade hon
dess röst. Det var inte det Hans givit henne av
sin varelse, av sin kropp och själ, som till sist var
hennes egendom. En annan människa, hur nära
hon än kommer en, är alltid en främmande som
glider hän på sina egna vägar. Det var vad hon
själv givit honom av sin kärlek, sitt starka hägn,
sina vackra drömmar och omsorger, som skänkt
hennes tankar vingar och fatt henne att växa. Men
det fanns ju kvar, det fanns sparat-det grodde
änml och gav hennes väsen en blånande vår. Hon
hade inte blivit fattigare i själva verket. Hans
bade icke tagit ifrån henne nagot, även om det
syntes henne sa i de första ögonblicken. Hon
torkade sina tarar. Hon log litet ironiskt åt sig
själv, trots allt. Ty hon kände att dt#n där tanken
kanske ändå icke helt tröstade henne. Hon visste
att hon ända lange skulle sörja över den döde
Hans' otrohet, aven om hon skulle piska sig till
att säga sig själv att det inte berörde henne. Men
var det kanske bara för att en trang västerländsk
moral, underblasande de europeiska kvinnornas
egen fåfänga, i arhundraden hade intalat dem att
de under alla förhallanden agde rätt att fordra
trohet av männen? Om hon riktigt återvande till
att vara österländska, bleve det kanske henne
lättare att första ocb förlåta allting, till och med
en död kristen som varit henne otrogen.
Ett par timmar senare stod Betty i Ekereds kök
och lagade till brollopstårtan. Hon rörde flinkt
sina starka händer. Hennes ansikte hettade av
spiselvärmc. Gotthard kom sakta bakom henne och
lade som så ofta förr sina händer på lek över
hennes ögon.
-Vem är det? frågade han glatt.
Och Betty kände handens värme och vilade en
sekund stilla inne i dess blida mörker. Hon log
inte sorgset längre, utan strålande över att hon
kunde kanna Iyckan av sin sons närhet.
-Det är du, sade hon.
Och när Gotthard skrattande tog bort sin hand,
var hon åter sig själv, gömmande det sår, som
hon sa plötsligt fått, djupt nere i sitt hjärta.
Paula rörde sig tungt och tafatt i Agdas och
Frideborgs rum på gästgivargarden. Bröllops-
dagen var äntligen inne och brudarna skulle klädas.
Att de just bett Paula bjälpa dem, berodde mindre
på att de tilltrodde benne någon särskild skicklig-
bet än därpå att de tyckte så mycket om henne.
Hon var vänlig och snäll, och fastän hon i dag
föreföll snarare nagot bedrövad, tyngdc hon icke
ned någon. Nu stod hon framför bordet, där två
små myrtenkronor Iyste mörkt gröna. De hade be
ställts i Stockholm, och Paula tyckte att de voro
förtjusande. Stellan som hade svårt att halla sig
från rummet hade nyss varit inne och sett på dem.
Men han hade inte delat Paulas asikt.
-Det skulle varit kronor av rubiner ocb andra
gnistrande stenar, hade han sagt och spärrat upp
munnen. Brudkronor skola vara något sagolikt,
något skimrande över alla gränser. De här sma
gröna bladen är jag rädd för ba löss pa sig. De
se faktiskt ut som om de byste en massa ohyra.
Men då hade flickorna förtrytsamt puffat ut
honom ur rummet.
-Jag har hjälpt till att klä dig så många
gånger, Frideborg, hade han då mumlat tjurigt.
I dag pa var egen bröllopsdag skulle jag väl fatt
ga före utomstående.
Och han gick stött utför trappan och sade att
han skulle ga till kyrkoherden och höra efter om
församlingen icke hade någon gammal anrik brud
krona som hans och Gustens blivande fruar kmlde
fa smycka sig med pa sin högtidsdag.
Det var som om de tva brudgummarna och
bröllopsgästerna som funnos pa gästgivargarden
icke riktigt visste vad de skulle taga sig till dem#a
förmiddag, medan brudarna skrudade sig. Alla
voro gripna av en viss misstämning, kanske där
för att gästgivargardells rankiga sängar ej er-
bjödo någon vila, och alla voro nervösa och en
smula bleka i ansiktena. Det var beller ingen
värme i den stora salen som löjtnant Macson fyllt
med illaluktande rökmoln från sin pipa, som han
envisades att i ett streck röka här pa landet. Han
bade skickat en pojke ned på järnvägsperrongen
efter en packe tidningar, vilka ban nu läste med
rynkad panna och självbelåten uppsyn, som om
han hade sitt finger med i det stora spelet därnere
och varit med om att tutta pa de rykande vad-
eldarna på Europas brandplatser.
Bell som suttit och sett på honom en stund
sprang plötsligt upp och slog till bladet han just
höll framför sig.
- Jag tål inte höra det där prasslet, sade hon
gällt med blekt ansikte. Jag far ont i huvudet.
Han kikade på henne över tidningens kant.
-i#r fröken von Wenden ledsen över att det
stundar till bröllop? fragade han föraktfullt. Det
ser inte bättre ut.
- Nej, sade hon hart.
Han brydde sig inte om henne.
-l#yssarna ha lidit nederlag, skrek han för
tjust. Titta här. Hindenburg har vunnit en ny
stor seger över ryssarna! Men hos oss begravs i
dag änkehertiginnan av Dalarna. Det var väl ända
ett egendomligt sammanträffande! Det måste va!
ändå uppfattas symboliskt. Så se våra sorger och
bekymmer ut!
Jacob Levin och Dora sutto vid det stora bordet.
De stödde bäg6e händerna mot bordsskivan och
betraktade stumt Bell och löjtnanten. Dora hade
gratit igen. Det var som om en del av hennes
friska skönhet flutit bort med tårarna, Jacob som
var ond pa sig själv över gårdagens uppträde pa
kyrkogården gav henne da och da en förstulen
blick. Men fastän de sutto sa nära varandra och
som av gammal vana intagit precis samma sta!l
uing, voro de oändligt langt borta if ran varandra.
Dora tyckte att hon vandrade pa en vag, som
aldrig ville taga slut, i en trakt som med ens blivit
ödslig. Inom henne bultade hjärtat doft och smärt-
samt. Hon hade gratit över Jacobs svekfulla
nedrighet. Alltjämt tyckte hon att han hö!l upp
sina smala bruna fingrar räknande. Skulle aldrig
hans kalkyler bli fardiga?
Löjtnant Macson kastade tidningen och drog
upp ett par blanka tärningar ur fickorna. Han
kom fram till bordet, där Jacob och Dora sutto.
-Kom, sa spela vi tärning, Jacob, sade han.
En bröllopsförmiddag som den här maste man ta
sig nagot före.
-Ett knektspel, sade Jacob och vägde tär-
ningarna i handen. Det är sadant här ni fördriva
tiden med i officersmässen.
- Det kan väl passa dig ocksa da? sade Dora.
Det skulle låta näbbigt och elakt, men hennes
röst var bara fylld med förtvivlan.
-Aha! Ett äktenskapsgnabb, tror jag?
I,öjtnanten såg från Jacob till Dora. Han för-
stod att de blivit ovänner, och det roade honom
ogement. Eljes latsades han a!drig om, när han
var tillsammans med dem bada, att han kände till
deras förhallande. Det var bara när han skul!e
vinna nagon fördel av Jacob som han brukade
antyda att han hade reda pa allt ut och in. Han
var själv för starkt upptagen av vården om sitt
dyra foster!and och sitt eget erotiska trassel med
småf!ickor, för att ha tid över att hysa något all
varligare intresse för Jacobs och Doras intima liv.
Dem om det! brukade han säga till sig själv.
Jacob slungade nu som på trots ut tärningarna,
efter att ha nämnt ett tal. Osborn och Jacob följde
med blickar av spänning tärningens dans på
bordet. Jacob vann. Det retade löjtnanten, och
snart voro de inne i spelet. Också Josef Wahlbom,
416 Frökn#rno von Pahl#n
som suttit i soffan med AlexaDdra, närmade sig
de båda spelande, spinnande oeh mot sin vilja in-
tresserad, ehuru med en min som tycktes vilja säga
att han ur religiös synpunkt på det bestämdaste
ogillade allt dobbel och spel med kort eller tärning.
Da slogs dörren upp, och Gusten kom invaggande
med en stor ask som han mödosamt kankade pa.
Utan att bekymra sig om de rullande tärningarna
satte han den mitt på bordet. Ett par småpojkar,
som följt honom från stationen och som han frl-
kostigt skänkt några stycken kopparslantar, kikade
nyfiket in. Han Iyfte nu upp locket och blottade
en mängd blodröda rosor och darrande blad.
-Brudbuketterna, sade han högtidligt.
Macson schasade at honom som åt en katta.
Men greven protesterade.
- Inte spela tärning pa min bröllopsdag, sade
han sorgset.
-Vi äro redan utleda pa de här urfåniga
bröllopen, sade Macson hånskrattande och klirrade
med tärningarna i sin hand. Vi höra ju aldrig
talas om annat. Kunna ni inte komma i säng utan
att dagen i ända klämta i era förbannade bröllops-
klockor? Här skall min själ bli annat ljud i skällan.
Stellan atervände nu fran besöket hos kyrko-
herde Morot. Denne hade upplyst att det verk-
ligen fanns tva antika, synnerligen dyrbara och
praktfulla brudkronor som donerats till socknen av
ingen mindre än gamle greve Carolus Laurentius
Bogislaus Gustavus Sauss på Hönsekinds slott,
Gustens och hans moders egen köttslige far. Men
donationsbrevet föreskrev mycket strängt att de
endast finge bäras av brudar, som efter behörig
undersökning av barnmorska eller legitimerad
läkare befunnos ännu vara i oomtvistlig besittnhlg
av sin jungfrudom. Slokörad och förargad hade da
Stellan avlägsnat sig med tomma händer och utan
brudkronor. När han framförde det besked han
f#tt, mötte honom emellertid en övervägande glad
stämning. En ljuv purpurrodnad överfor Agdas
ansikte, mcn det var tydligt att den sköna flickan
nog trodde sig komma att besta provet, hur
grundlig undersökningen än bleve, ehuru hon
ingenting ville säga av hänsyn till Frideborg,
vilken hon nu tillsände en fragande, vänlig blick.
Frideborg åter satte utmanande fram magen,
skrattade högt och sade att hon i så fall ville bli
undersökt av doktor Jacob Levin, vilken hon funnit
mycket trevlig och som hon hade allt förtroende
för. Då det likval var uppenbart att det blott
kmlde bli tal om att den ena av brudarna skulle få
skruda sig med den legendariske vällustingen
gubben Sauss' donerade kyskhetsbelöningar, avstod
man fran tanken under allmän munterhet. Den
enda som icke delade denna var greve Gus#[,en,
donators son, som under vigselakten och bröllops
festen gärna skulle ha velat hedra sin framlidne
fader, vilken därigenom ocksa skulle ha kommit att
från andra sidan graven frambära sin hyllning
till den sedesamma Agda, Stellan saknade visser
27 V. # nwb# xlr
418 Fröknarna von Pahl#n
ligen ocksa mycket de säkerligen dekorativa antika
brudkronorna, som han brunnit av begär att fa för.
söka pa sitt eget stora gungande och ihåliga huvud,
men småflinande tröstade han sig dock snart och
kom nu i stället framtrippande till den av Gusten
medförda asken med brudbuketterna,
-0, sade han och Iyfte upp en bukett.
Den var jättestor, som ett hjul. Den skylde hans
kavaj, och gnolande pl bröllopsmarschen började
han hoppa av och an med buketten i handen. De
måste skratta, Han såg för löjlig ut. Men. Dora
höjde ögonbrynen. Hon fann leken med brud-
buketten på något sätt oanständig. Alla ting
Stellan dessa dagar tog tag i eller sökt komma
över, fran den där ringen i kyrkan, som skulle före-
stålla den äktenskapliga sammanlevnadens och tro-
hetens vårdtecken, till de antika guldbrudkronorna,
som kyrkoherden icke velat anförtro honom, och
till brudbuketten han nu fatt fatt på, fingo i hans
händer eller i hans ordande därom nagot groteskt.
över sig. Det var som om han upptäckt och för
alla ville demonstrera någon hemlig, överväl-
digande komik i alla dessa traditionella och för
många sa heliga saker. Och han var så inne i
maskspelet att det föreföll som om han omöjligen
förmådde nöja sig med att vara brudgum och ej
kunde bärga sig med mindre han själv finge
stå brud.
Paula som just kommit in mindes, när hon såg
Stellan svassa där av och an svängande buketten,
hur han som liten pojke klätt sig i hemles klän-
mngar och sett ut som en flicka. Hon gick fram
på golvet och tog buketten if rån honom.
-Nej, sade Bell kiknande. Lat Stellan fa brud-
slöja ocksa!
-Ja visst, skrek Stellan. #7arför skola bara
brudarna fa styra ut sig så dar fint? Gusten och
jag komma att se ut som svarta fåglar i våra
frackar -en tjock svart uggla och en annan liten
svart pippi till pingvinunge. Det är orättvist,
tycker jag.
Men Paula hade med sig två små myrtenkransar,
som voro ämnade till herrarnas frackuppslag.
Stellan tog en av dem med yttersta fingerspetsarna.
-Det är löss på bladen, säger jag, sade han.
Bells mun drogs till ett litet leende. Hon tyckte
Stellans ord kastade en sann belysning över hela till
ställningen. Löss på brudkronornas och kransarnas
blad! Löss som sma och osynliga borrade sig in
överallt där det fanns rutten hud och sjukt blod.
r Ja, de tycktes denna dag ha tagit sin bostad i
själva solen som sken blekt och missnöjt över
jorden.
- Kabare Svenska Lössen, sade hon för sig
själv,
Nu hördes Josef Wahlboms röst. Han talade till
Gusten, men tog ej illa upp att även de andra
Iyssnade,
morgonen. Hon vill så gärna vara med om hög
420 kröknarna von #ahl#n
tidsstunden i kyrkan, och som greven vet har
Herren i SUI nad givit mig en förunderlig makt att
styrka henne.
Han sag anspråkslöst på siDa feta händer.
-Jag stryker lätt över henne med händerna
och förnimmer själv granneligen hur kraft flyter
if ran mig över till grevinnan, Hon kande sig sa kry
nar jag gick. Latom oss tacka och lova Herranom.
Stellan tassade runt kring predikanten. Sa höjde
han sig pa ta och viskade ganska hörbart i hans
öra. Josef blev röd i ansiktet, som Agda nyss, fast
icke sa vackerL Stellan hade flinande bett att han
även skulle försöka meddela honom kraft, manlig
kraft för att värdigt hega brollopsnatten med den
fagra Frideborg som de båda tavlat om.
Josef trodde att Stellan menade allvar, men
#;tellan fnissade bara oavlatligen pa sitt vanliga
satt. Da tittade predikanten förläget bort till
Alexandra, som med blossande kinder betraktade
honom. Hon sag ut som om hon langtade efter
dessa handpalaggningar som givitJosef ett stadgat
rykte för att vara en helbragdagörare av första
ordningen.
ljplle i brudarnas rum hade Agda och Fride-
borg nu kommit sa langt att de skulle sätta pa sig
sina klänningar.
Det var vita sidendräkter med besvärliga släp.
Paula hade kallat till sig Bell von Wenden för att
fa hjälp att fästa slöjorna. Bell var så skicklig.
Frideborg hade svårt att få igen sin klänning om
#röllo# #a Ekered 421
livet. Hon blev andfadd och maste sätta sig pa en
stol ocb dricka ett glas vatten. Agda stod tyst och
sag sig i spegeln. Bakom sig skymtade hon Bell,
som höjde och sänkte sina händer för att fästa
slöjan. Deras ögon möttes. Agda darrade till litet.
Snart, snart skulle denna Bell och den otyglade
längtan hennes ögon rymde bara vara ett minne
som alltmera skulle blekna. Men Bell kunde inte
slita sina händer fran Agdas panna, där de sysslade
med brudslöjan. Det var som om hon velat trycka
in ett märke, ett hemligt signet, mot den vita huden,
där ådrorna bla och genomskinliga drogo fram.
-Ingen skall ända alska dig som jag, mumlade
Stellan och Gusten i rummet bredvid där de höllo
på att klä om sig. Agda Iyssnade till Gustens röst,
som ljöd suddig och otydlig genom väggen. Hon
fick plötsligt en ängslande lust att springa sin väg
ut i skogen och borra sitt ansikte ned i någon tuva
av svart ocb doftande mossa.
Men hennes blickar föllo på Frideborg som satt
där sa förnöjd med sin lilla utskjutande mage och
händerna över den. Hennes tillstånd framträdde
mycket mera nu, därför att hon dragit upp kjolarna
omkring sig. Och Agdas tankar flögo mot en snar
framtid, da hon kanske själv skulle vänta ett litet
barn. Hur Iycklig det skulle göra hennel
Nu hörde de hur vagnarna började rulla fram
nedanför fönstren. De som fingo plats skulle aka
till Ekereds kyrka. Agda och Frideborg tryckte
ansiktena mot rutorna och sågo en skymt av
grevinnan af Sauss som satt tillbakalutad i en av
vagnarna med knäppta hander. Agda hyste en
skygg, men djap medkänsla med denna bleka böjda
kvinna, som alltid tycktes tyngas av övermäktig,
evigt gnagande sorg.
-Vi maste skynda oss, sade Paula.
Hon tänkte på Gotthard som inte ägnat henne
en blick dessa dagar. Det var därför Paula såg så
ledsen ut.
Innan de nu visste ordet av var rummet fullt av
en mängd personer som hade kommit uppför
trapporna för att beskåda Agda ocb Frideborg.
Lilian kunde inte förma sig att omfamna Fride-
borg. Hon såg högdraget pa henne, fastän Josef
Wahlbom bevekande viskade att hon borde kyssa
henne. Han vjlle göra allt så gott, Josef. Men
l,ilian betraktade honom bara med dimmig blick,
som om hon ännu sett Alexandra hänga kring hans
hals. Peter däremot gick strax fram och gav
Frideborg en smällkyss på kinden, Då neg Fride-
borg, som om hon ännu varit familjens tjänst-
flicka och just anmälde att det var serverat.
- Ni aro strålande vackra båda två, sade Gott-
hard med tindrande ögon. Nu fattas bara brud-
gummarna.
Sven tog Agdas hand, och de rodnade båda två
litet at ett minne långt ur det förgangna: minnet
av en lada skogen och hur Agda leende knäppt
upp sin kappa med de blanka knapparna för skol-
gossen Sven, och at en halvt brännande, halvt
retande tanke: i kväll skulle Agda knäppa upp allt
för en annan, därför att det så var hennes plikt.
Adele trängde sig ocksa fram. Hon hade en
spdklikt utstofferad klänning, som hon var mycket
stolt över. Den lämnade den magra halsen naken
-alltför naken, tyckte de som sågo på henne. Hon
tittade hastigt och skarpt på de två brudarna Så
skrattade hon tyst och elakt och sokte med ögonen
Josef Wahlbom som stack sig undan bakom de
andra. Angela och Petra hälsade vänligt. Angela
hade en vit sidenklanning. Hon såg pa Frideborg,
som nickade mot henne och hojde ansiktet för att få
en kyss. Angela visste ju att Frideborg hade reda på
hennes hemlighet. Den hade hon ju gissat redan i
somras pa Nybo. Och de kysstes i plötsligt sam-
förstand som om de mötts i något de bada sedan
länge hade gemensamt.
De gingo ned till vagnarna. Alla hade nu
hunnit klä om sig. De fröso litet nir de trädde ut
i den gra och frostiga höstluften. Det såg fan-
tastiskt ut med dessa baltoaletter som skymtade
fram under pälsverken. Folk från trakten av
stationen hade samlats i en liten grupp utanför
gästgivargården. De gapade nyfiket och gjorde
anmärkningar sins emellan.
Innan greven steg upp i vagnen, gick han fram
bll sin mor Han kröp in på sätet bredvid henne
som om han varit en liten gosse. Men det var som
om grevinnan, om ocksa blott för en hastig sekund,
424 Fröknar#a von Pahlen
sett honom sådan han verkligen var där han
vaggade svullen i sin frack med rödsprängda rin-
nande ögon och spritluktande andedräkt. Hennes
son, hennes och hcnnes skörlevnadsman till faders
värdige avkomling i deras gruvliga blodskam! Hon
ryste till och flyttade sig hastigt undan. Men lika
snabbt försvann den ohyggliga synen, och den
blinda kärleken som sa barmhärtigt och så länge
dolt hans nuvarande jag för henne tog ater plats;
hennes hjärta, och hon kysste honom innerligt och
gang p# gång, mumlande välsignande ord.
Vagnarna gungade bort. Brudparen trängdes i
den främsta. Brudarnas slöjor föllo lätt över
Stellans och Gustens knän. Nu sago de båda
herrarna lika förvirrade och handfallna ut som om
de blevo bortförda mot sin vilja. Greven fiskade
mödosamt i sin rock och fick upp en liten plunta.
Han lutade sig stönande tillbaka och tog sig en
djup klunk.
- Du blir drucken, bannade Stellan. Du kom-
mer att trilla över oss allesammans.
Men Gusten skakade bara sorgmodigt pa buvu-
det. Rosorna som fyllde brudarnas knän sände ut
en tung, nästan kvävande doft. Stellan hade inte
längre någon lust att leka med brudbuketterna. De
sutto där alla fyra mitt emot varandra och stirrade
med en plötsligt pakommen sorgsenhet in i var
andras ögon. Hästarnas hovar slogo mot den
hårda landsvägen. Under suffletten skymtade de
ett gratt landskap: stenmurar kring svarta åkrar
och en himmel som redan fått ett dok av skym-
ning över sig. Det föreföll dem bra besynnerligt
att de nu skulle vigas. Bara i går hade de ju tagat
uppför kyrkogången, men det hade varit p# lek
och de hade pratat och skrattat. Nu skulle det bli
allvar.
Greven anlitade åter den lilla flaskan. En frän
stank av alkohol blandade sig med blomdoften.
Stellan tog pluntan ifran honom och drack även
han en klunk. Frideborg och Agda sågo för
skräckta på. Plötsligt sträckte Agda ut handen
och ryckte till sig flaskan. Hastigt slungade hon
ut den på ett gärde som de just rullade förbi. Hon
sag själv alldeles häpen ut över vad hon gjort, men
försökte förklara sitt tilltag:
- Förlåt mig, men jag blir så rädd, om ni
dricka mera.
-Nu ser du hur äktenskapet kommer att ge
stalta sig, skrattade Stellan.
Men greven grep Agdas hand och sade med
tjock och rörd stämma:
-Tack att du vakar över mig, kära Agda.
Stellan böjde sig da spontant fram mot Fride
borg. Vagnens lätta skakning förde deras ansikten
mycket nära varandra. Frideborg vindade lätt.
Liksom Kiss kunde hon aldrig se någon rätt i
ögonen. Da kysste Stellan benne flyktigt på hennes
röda mun och frågade fnissande:
-Nu är du väl riktigt förlägen över att du
snart skall i brudsäng7
När de kommo fram till kyrkrn, vankade den
lilla grå gumman rolöst omkring utanför porten.
Hon var klädd i svart denna dag. Hennes bröst
var platt och liksom tomt. Hon betraktade bru-
darna med rödkantade ögon, och när de gingo in
i kyrkan smög hon sig på nerhasade nötta kängor
intill dem, som om hon velat snylta till sig litet
ungdom och kärlekslycka.
Folk som bodde i stugorna kring Eka och
Ekered fyllde de bortre bänkarna i kyrkan. Det
var kvinnor mest Bland dem syntes ocksa den
unga bondflickan som Petra och Angela varit hos
den natt hon förlossats. Hon Iyfte upp sitt barn
för att det riktigt skulle få se brudarna. Man
tasslade och viskade och snot sig, ocb en svag lukt
av pepparmyntspastiller och svett var förnimbar.
De båda brudparen stodo nere vid porten,
medan bröllopsgästerna gingo uppför gången. Det
var bett inne i kyrkan. Orgeln lät böra några dova,
liksom stapplande toner. Det var klockaren där-
uppe på läktaren, som ej kunde styra sin otålighet
och längtade efter att fa slåppa lös aDa tonernas
#gor o#cr ror#i:r.n# en.
Löjtnant Macson var klädd i uniform och före-
brådde Bernard Landborg att inte denne ocksa tagit
uniformen med sig.
-I dessa tider, bördes han säga, medan han
gick uppför gången, maste man visa sitt rege-
mentes färger.
Hans sporrar klirrade, och sabeln svängde vid
bans trinda höft. Han väckte mycken beundran
hos bondkvinnorna genom sin bullrande man-
haftighet.
Nu kom prasten. Hans tegelröda murkna morot
till nasa hade icke ändrat färg av den friska luften.
Den såg ut som en duven röd grönsak. Men ögonen
voro blanka som tva putsade knappar. När greven
sag honom, kom han att tanka pa vigselformuläret
och blev helt nervös och rädd att han skulle tappa
bort vad han skulle säga. Stellan trampade otaligt
i sina nya blankskinnsskor. Frideborg Iyfte sig på
tå och svängde pa sig så att hon Iyckades möta sin
bild i ett dammigt tavelglas som hängde bredvid
henne pa väggen I glaset varsnade hon också
bakom sin egen skimrande skrud de suddiga svarta
ansiktena av folket i kyrkan. Ja, mot allt det vita
där inne på tavlans stelnade vatten såg det verk
hgen ut som om de svartnat, kvävda av stämnin
gen i kyrkan.
-Jag tager dig... nästan gnolade Frideborg.
Jag tager dig...
Tanken på Bernard svävade genom hennes
huvud. Och hon tyckte sig ater böra fageln ängs-
ligt ropa i skogen. Nu voro de alla placerade där
framme pa bänkarna. Deras dräkter Iyste i kyrkan.
De tånda ljusen ikring altaret flämtade oroligt.
Dagern som föll in genom fönstret smög sig om-
kring i alla kyrkans vrar och bidade där kall och
grå som ett elakt väsen, som också ville ha plats,
kanske för att dämpa ljusens glans.
Den lilla grå gumman, som skulle in i sakristian
för att hjälpa prästen pa med den svarta kappan,
råkade i förvirringen gå uppför stora gangen i
stället för att taga en av de mera undanskymda
sidogångarna. Folk vände på huvudena, da de
trodde det var brudparen som kommo. Men det
var bara den stackars gumman. Det var ålder-
domen, fattigdomen och besvikelsen som gick upp-
för g#ngen och darrade på händerna och spred
förstämning bland bröllopsgasterna. Sa gammal
blir man till sist! Så sluttar livets väg långsamt
och obarmhärtigt nedåt, och man måste följa med!
Nu trädde prästen fram i sin svarta kappa. Han
tuggade pa något. Pa Guds ord var det väl, som
han gick att uttala-Guds starka ord som blivit
utnötta och kraftlosa, därför att de redan tuggats
och ältats om och om igen i så många allt för
skröpliga gudstjänares munnar. Klockaren släppte
lös bröllopsmarschen. Den ekade i kyrkan. Den
fyllde den som en ballong, sa att man kunde vänta
att hela kyrkan skulle Iyfta sig och sväva bort i
bröllopstakt över svarta åkrar och mejade ängar.
Där kommo de två brudparen sida vid sida. Ida
Br61#o# /#å Ekered 429
-
af Idestam och Judy Rosenrauch bojde sig fram så
långt för att se, att de voro nära att dunsa huvudena
i golvet. Jesus sträckte utan att trottas ut sina
armar mot dem alla utan urskillning. Greven ving-
lade en smula på benen. Han suckade tungt.
-Värnamo är ju full, mumlade Jacob med
äckel. Full som vanligt!
Macson skrattade skadeglatt:
-Du kommer aldrig att lära dig förstå karn-
sunt nordmanna!ynne, Levin.
När de två brudparen gingo förbi den bank, dar
Kiss Nilsson och Elias Vanselin sutto, nu som såta
vanner och nara på med armarna om livet på var-
andra, hände nagot.
Elias som i gar hade övat sig med att åven han
promenera uppför gången, fick plötsligt för sig
att han vid själva vigseln borde följa efter greven.
Det fanns ju ingen brudnabb och inga tarnor och
marskalkar! Tomheten gapade så ödsligt bakom
brudparen! Följaktligen steg Elias upp, rättade
prudentligt på sin lilla fina frack och började så
trippa tätt efter greven. Kiss, som aldrig kunde
se Elias följa Gusten utan att själv trängas med
honom om platsen närmast greven, sprang dÅ
också upp, och så kom det sig att Gusten Värnamo
följdes till brudpallen av sina två trogna gossar
som näpen brudnäbb. Deras frackskört vippade.
Deras slätkammade huvuden blänkte grant av
oljor och pomador. Nar greven stannade framför
altaret, ställde de sig bakom på var sin sida om
honom som ett slags hedersvakt. Stellan som hört
dem viftade med handen att de skulle försvinna.
Men de brydde sig inte om honom. Kiss log till
och med fräckt. Han var nära att räcka ut tungan.
Aven gamle Benno Levin darnere i sin bänk måste
le och knuffa på Betty, som sag alldeles förtvivlad
ut över de tva unga herrarnas tilltag. De skymde
brudarna, vilkas langa släp icke kommo till sin
rätt. Kiss hade dessutom trampat pa Agdas så
att en mörk fläck efter hans fot var tryckt mot
sidenet.
-I Guds, Faderns och Sonens och den Helige
Andes namn, hördes nu prästens skälvande stämma.
Greven sänkte huvudet. Frideborg kisade upp
på prästen. Men Agda såg darrande rätt framför
sig. Nu kommo de avgörande orden. Detta var
allvarl Så log hon litet, ett leende som Iyste upp
hennes mörka ögon och kom dem att se ut som
st j ärnor .
-Inför Gud den allvetande och i denna för
samlings närvaro frågar jag dig Leo Lars Lorenzo
Medici da Värnamo af Sauss, om du vill hava
denna Agda Wising till din äkta hustru att älska
henne i nöd och lust.
-Jo, kom det dovt fran greven
Men när frågan kom till Agda, svarade hon klart
och klingande. Det lät som om hon kastat en silver
slant som nu glatt rullade bort under kyrkans valv.
Nu räckte Gusten sin ring till prästen. Han
skälvde på handen sa att ringen ett ögonblick
svängde av och an framför kyrkoherdens ögon, som
om greven icke velat lämna den ifrån sig.
Greven började med stapplande röst:
-Jag Leo Lars Lorenzo Medici da Värnamo
af Sauss tager dig Agda Wising nu till . .. till . . .
Han stammade och hostade hjälplöst.
Kiss' laspande röst kom honom högljutt till
hjälp:
-Min äkta hustru, Gustenl viskade Kiss.
Da rätade greven pa sig, vände sig halvt om och
läste upp hela läxan utan uttryck, men felfritt.
Angela började känna sig matt och illamående.
Bänken var så hard. Hon tyckte till sist att prästen
och brudparen där framme vid altaret sago ut som
de underliga figurer man kan se genom ett tittskåps
lilla glasruta. De rörde sig, de böjde huvudena,
till sist föllo de pa knä.
Angela som satt närmast väggen smög sig pa
tå ut ur kyrkan. Den enda som sett henne gå var
Bell von Wenden. Bell reste sig då genast och skyn
dade efter. Hon tog sin päls och letade efter
Angelas kappa, men hittade den ej. När hon kom
ut, sag hon Angela sta lutad mot kyrkans vägg
insvept i en schal. Det var Bettys schal, och den
skylde hela Angelas gestalt. Angela fick först ej
syn pa Bell, och Bell vågade inte heller gå fram
till henne.
Angela stod där och sag ut över detta ödsliga
landskap hon så väl kände. Ett par stora faglar
kretsade över fälten liksom sökte de något. Långt
.
borta dök den svaga konturen av de bla bergen
upp. Och Angela kände landskapets cnsamhet stiga
in i sig. Detta spektakel som uppfordes inne i
kyrkan kom henr.e att känna sig ännu mera fjarran
från männislcorna än hon gjort, då hon levat här
ensam med Petra. Hon tyckte att deras steg givit
ekon av tomhet ifrån sig-som om de gatt över
en grund, vilkcn lagts över ett braddjup.
Något vantade och ruvade i mörkret därnere.
Eller var det allenast det att de nygifta och deras
följe voro på väg till ett krigförande land för att
med tingeltangel, dans och humbug inbilla sig
skingra en smula av bedrövelsen hos dem, vilka
slagit hela varhlen med bedrövelse? Vårnamo
baletten, kabare Svenska Lösen-ett cirkussåll-
skap! hade Jacob Levin hanfullt sagt. Ja, men
Agda och Frideborg? De hörde inte dit, men de
skulle dras in i leken, stupa på huvudet in i allt-
sammans. Angela tänkte på att Frideborg ju be-
fann sig i samma tillstand som hon själv. Men det
förefoll ej som om hon grubblade över det. Nu
gifte hon sig med den dumme Slellan, och med
säkerhet var det ändå Bernard Landborg som var
far till hennes barn. Angela hade sett hur han
foljt Frideborg med blickarna. Angela svepte
schalen tätare om sig. Skulle hon själv samtyckt
till att gifta sig så med vem som helst endast för
att slippa föda sitt barn i ensamhet? Nej. O nej!
Hennes barn var hennes, helt och hållet hennes.
Hennes och Petras! Nu var hon stolt över det.
# ' # 33
mer än nagonsin tillfreds darmed. Hon längtade
inte in i kyrkan igen. Det var som om något dar
velat kväva henne. Hon såg for sig Kiss Nilsson
och Elias Vanselin, hur de trippat efter greven,
snubblande över Agdas långa släp. Hon hade
också lagt märke till Bettys sorgsna ansikte, där
spar av tarar syntes Var det inte nagot orätt som
begicks? Angela visste inte vad det var, men det
lade sig åter beklammande över hennes brost. Fag-
larna kretsade alltjamt däruppe. De flögo i vida
cirklar. Ibland kom ett hest rop från dem. Kallade
de pa varandra och kunde ändå inte komma var-
andra nära? Sa ropar människa efter människa,
och ändå bli avstanden som skilja dem åt storre
och storre.
Angela viskade sakta:
-Thomas!
Men han var langt borta och horde henne inte.
Da tryckte hon handen mot sitt hjarta och tyckte
sig fornimma, hur hela hennes kropp darrade av
ett annat hjartas slag-slagen av det lilla barnets
hjärta. Hon Iyssnade till den spröda tonen som
till nagot heligt. Hon gomde detta heliga inom
sig, dolt för allas blickar.
Som ett svar hörde hon da en låg, lidelse-
full röst:
-Angela!
Och nar hon vände sig om, stod Bell von Wenden
tätt intill henne.
Bell hade aldrig upphört att alska Angela. Hon
#8 v. I# Xll
Iyfte nu sina händer för att omfamna henne. Angela
kände sig sugen hän mot den underliga kvinnan,
denna andra ensamma, men sa drog hon sig, som
sa manga ganger förr, förskräckt undan:
-Du far inte! Rör mig inte, skrek hon till.
Jag väntar ett litet barn.
Hon röjde sin stora hemlighet för Bell utan att
vilja det, bara i rädslan för dessa trånande Iyfta
händer. .
Bells ögon mörknade.
- Det är inte sant, viskade hon. Du är ju ännu
oskuld! Säg att du är det!
Det var detta som hade betytt allt för henne.
Det var den oberörda unga Angela hennes tankar
ständigt lekt med, den oskuldsfulla hon velat åt.
Nu sjönko hennes händer ned.
I detsamma gläntade den lilla grå gumman pa
kyrkporten. Orgelbruset trängde sakta ut till dem.
Dörren for igen, och det blev ater tyst omkring
dem. Angela försökte ga förbi Bell in i kyrkan.
Men Bell grep henne om armarna. Hennes ögon
sågo in i Angelas som om de velat med sina
blickar sjunka ned till botten av henne.
-Alla gå förlorade för mig, sade hon då
sorgset. Du också har svikit migl Du har skänkt
dig at en annan!
Och Angela tyckte med ens så synd om henne.
Hnn #nr #tt t# nA_ n A l e A- Ä# A_t
Hon for ett tag smekande med handen över det
bleka ansiktet. Och Bell tog ödmjukt emot smek
ningen. Hon kröp ihop inför den. Det var som
Bröllor pd Ekered 435
om hon velat göra sig sa liten att hon kunnat
rymmas inne i Angelas goda mjuka hand. Hon
hade velat fråga om det var med Thomas Meller.
Men hon visste det ju. Männen, de starkaste,
även om de voro ynkligare än hon, hade lämnat
henne ensam kvar. Hennes kärlek försmåddes.
Och ändå rymde också hennes hjärta ett litet stoft-
korn av guld fran den stora oändliga kärlek som
spänner sig kring allt levande.
Angela gick ifrån henne in genom porten. I sin
schal sag hon större ut än eljes, och Bell tänkte
med avsky pa det växande liv, som nu skulle för-
störa hennes gestait och göra henne lik dessa
andra dräktiga kvigor till havande kvinnor, som
vanka omkring som om hela världen vore ett enda
grönt betesfält som skulle föra mjölk tili deras
spända spenar och deras väntade ungar.
När Angela kom in i kyrkan, hade Alexandra
börjat sjunga fran läktaren. Brudparen stodo nu
hand i hand vända mot församlingen. Alexandras
röst hade en triumferande klang. Hon sjöng ett
par psalmer till kyskhetens pris. Alexandra och
Josef hade själva letat rätt på dem och funnit att
de så utmärkt borde passa för detta tillfälle. Det
var psalmerna nummer 292 och 293:
O ve den, som här giver sig
i köttets lust att sväva
och som en hedning dagelig
vill mot Guds vilja sträva!
Ty vad som är i mörkret skett,
dct skall i dagen bliva sett,
då Gud det uppenbarar.
Greven vred sig där han stod liksom utställd
till beskadande med allt sitt mörka förflutna uppen
barat iör alla. Stellan knarrade hjälplöst med sina
blankskinnsskor.
Den här har lustan till sin Gud '
och tukt och dygd ej aktar,
mcn vandrar tvärs mot Eferrans bml,
pa honom straffet vaktar
med ånger, ängslan, kval och nöd,
och slutet blir en evig död
for denna vällust korta.
Men Kiss Nilsson och Elias Vanselin smalogo
blitt som ett par änglar där de alltjämt höllo vakt
kring sin greve. .
En tuktigs kropp och hjärta är
den Helga Andas tempel,
ostraffligt bliver hans begar,
hans tal och hans exempel...
- Oja! Oja! stankade Josef Wahlbom med #
knäppta händer. ,
Salig den, vars bjärta lågar
hl#tf # renade beFär
han i mörkret och i dagen
intet ångrens ämne ser,
ingen oskuld, som bedragen
hämndens domar kallar ner
-Onej! Onej! stankade Josef.
Frideborg börde hans andäktiga stankande, och
hennes ögonvitor blänkte till. Hon tyckte om att
stå sä här, så att alla fingo betrakta bennes skön-
het mitt i grossessen, som hon nu lade an på att
tydligt framvisa. Hon lade huvudet pa sned som
bad bon skä!maktigt de forsamlade om tillgift for
det förskott hon tagit sig på äktenskapets legitima
nöjen - inte kunde väl någon på allvar nännas
förebra henne det?
Du som dygdens lagar bryter,
lär att tygla ditt begär,
kväv den gnista som sig byter
i en laga som förtär.
Den som ej i ungdomsaren
fruktar vådan av ett fall,
lik en blomma, bräckt i våren,
uti fortid vissna skaü.
Frideborg log.
Det var ju bara att på förhand roja sin smak
för äktenskapet, menade Frideborg.
Men Lilian lutade sig gråtandc intill Josef.
-Ta inte lilla Alexandra ifrån mig, snälla
pastor Wahlbom, viskade hon med tårfylld röst.
Då lade han sm hand lugnande och välsignande
på henne. Men hon tyckte att till och med hans
hand skvallrade om bedrageri och förställning.
Alexandras sang ville aldrig taga slut. Seg som
gummi smetade den sig över kyrkan, drog ut och
tänjdes mellan valven, sÅ att man ej kunde andas.
Till sist befanns det att Alexandra i sin iver
att sjunga kyskhetens lov givit sig till att taga om
bada psalmerna. Den andra gangen uppfattade
Angela nagra ord som gjorde också henne litet
rörd:
Rent hjarta skapa, Gud, i mig,
giv mig en ny viss anda. ..
#ven grevinnan Carola af Sauss hade fått upp
en näsduk som hon höll för ögonen. Inne i dess
mörker blixtrade hennes förstörda liv fram. Fram-
för paradisets port stodo ett par ang]ar med dragna
svärd. De nekade henne tillträde till IIerrens salig-
het darför att hon levat i köttslig lust med sin
egen far. .
-Gud, misskunda dig, stönade hon förkrossad.
Äntligen tystnade Alexandra. Organisten prelu
dierade, och fram störtade ater bröllopsmarschen.
Brudparen begynte gÅ nedför gången. Brollops-
gasterna reste sig och foljde efter dem. DÅ började
en liten parvel som fått sitta pa sin mors arm att
#ö/lo# #d 1: kered 439
skrika gällt. Det klagande ljudet överröstade orgel-
bruset, Det lät som om någon blivit lämnad ensam
eller fått stryk.
Stellan höll grinande för öronen.
-Tyst, tyst, jämrade han sig med sin flick
aktiga tillgjorda röst.
Pysen bars sparkande ut, men hans skrik tycktes
fylla hela kyrkan. Andra småbarn som makades
ut ur kyrkan började nu gråta överljutt av lutter
sympati med den lille missdådaren, och den hög-
ljudda graten blev till tjut och vrål.
Och de två brudparen stego in i vagnen och
rullade bort mot Ekered, medan denna kör av galla
illtjut vralande höjdes mot de grå skyarna.
Det var skönt och gott att från höstdagen därute
stiga in i den bortgångne Hans' rum, dar en präktig
brasa brann.
Damerna gingo upp i sängkammaren för att
lägga av sig sina kläder. Men Adele trängde sig
framför de andra till spegeln, där hon noga
granskade sitt ansikte och sin drakt.
-Sa ungarna tjoto, sade hon liksom förnöjt
med sin hesa röst. De kraxade bestämt olycka!
Hon höjde sina magra axlar ur den ljusa klän-
ningen. Brudarna vagade sig inte fram. De tyckte
att skuggan av en vålnad dröjde kvar i spegel
glaset ännu sedan Adele avlägsnat sig fran det.
Dora kastade en skygg blick omkring sig i säng
kammaren. Där stodo ännu två sängar tryggt
bredvid varandra som när Hans levat. Betty hade
ej kunnat förma sig till att flytta bort hans säng.
#ven hans porträtt stirrade med trötta ögon fr#n
en hylla. Dora stod en stund och sag pa det. #Tar
hon vände sig om, mötte hon Adeles forskande
ögon. Ja, Adele var överallt denna dag. Hon
kände en upphetsning över detta bröllop som fick
henne att frysa. Hennes händer voro iskalla.
-Varför inte jag? tänkte hon emellanåt. Ett
sådant bröllop, en sådan fest borde varit för mig!
Och när hon kom ned till herrarna, gled hon tätt
intill Gotthard von Pahlen, som skänkte i vär
mande toddar at dem. Han såg pa henne obehag-
ligt berörd.
-Vad vill du nu igen? frågade han lågt.
Hon skrattade.
-Du glömmer mig väl inte? sade hon bara
och vred på sig.
Han stirrade på hennes nakna hals och axlar.
Mot dem hade han vilat. Han gjorde en grimas
och skakade pa sig så att en del av den svaga
toddy han blandat at sig själv stänkte på henne.
-Du förstör ju min klänning med ditt blask,
sade hon då.
Hertha Ehrencreutz höll fast i Tages arm. Det
var som om hon varit rädd att han skulle ga ifr°an
henne till Petra igen. Hon hade ett uttryck av
snipig högfärd i sitt ansikte. Petra, som från ett
hörn betraktade henne, tyckte att hon ater kände
den där doften av röda nejlikor komma emot sig.
Hon mindes buketten som bringat sitt budskap till
henne och Tage däruppe pa Johan von Pahlens
vind.
Elias Vanselin studsade nätt trippande omkring
i rummet. Slutligen hamnade han framför en län-
stol Djupt insjunken i den hade greve Gusten
somnat, trött av de sista dagarnas ovana uppträden,
klunkarna i pluntan och de nyss tömda mörka
toddarna, En hrudgum helt förhi, innan hans
mödor ännu begynt! Myrtenkransen i hans knapp-
hal höjdes och sänktes med hans suckande andetag.
Elias stack sitt runda lilla finger mot grevens
skjortbröst.
-Pip, sade han med sin späda r6st.
Då öppnade greven sömnigt ögonen. Han såg
Elias framför sig och log ater hemvant som om de
befunnit sig i hans sängkammare. Men hans pupiller
vidgades hastigt, när Agda nu gled fram mellan
honom och Elias i sitt langa släp. Under slöjan
Iyste hennes ögon som svarta stjärnor. Han
sträckte ut sin korta oviga arm och tog hennes
hand klumpigt i sin.
- Grevinna af Sauss, sade han högtidligt,
Då rodnade hon och slog sig ned på stolskarmen.
Betty lät som vanligt vänta på sig.
Frideborg som sökte Stellan träffade i stället pa
Bernard Landborg. Det högg till litet i hem#es
hjärta, da hon såg honom.
-Du är en sagolikt vacker brud, sade han.
Esmeralda som brud! Singoalla inför altaret!
Men mellan honom och Frideborg som stod där
i slöja och krona gled åter l-ans syster Stannys
ansikte. Det var litet blod vid hennes tinning. För
hans skull hade hon skjutit sig. Kanske även där
för att hon anat hans historia med Frideborg. Då
tog han ett steg tillbaka. Ocksa i hans hjärta
gjorde det ont. Det var som om livet runt om-
kring honom plötsligt stelnat. Det tryckte mot
Bröllo# #å Ekered 44#
hans lemmar. Alla ögon han mötte hade Stannys
blick. De sågo förebraende på honom. Du har
svikit oss, tycktes de säga. Men det var bara
Frideborg som stod där framför honom med
huvudet pa sned och bediande ögon.
Då vände han henne beslutsamt ryggen.
Nu kom Betty. Hennes kinder voro röda av
brådskan. Hon kom fram till sin far och viskade
i hans öra att nu skulle man gÅ in till bordet.
Gamle Benno reste sig mödosamt och tog Bettys
framsträckta arm. Så gingo de in par om par.
Tage hade hastigt skyndat fram till Petra.
- Vill du sitta bredvid mig? sade han.
Han såg inte Adele som strök omkring honom.
Men Petra blev hlek och mindes, hur Adele ropat
i hennes salong att hon visste att Tage Ehrencreutz
varit hennes hemlige älskare.
Salen stralade av ljus. Mitt på bordet höjde sig
en krokan som Lilian haft med sig från Stockholm.
När alla äntligcn voro placerade, brudparen
bredvid varandra med Lilian, Petcr, grevinnan af
Sauss och kyrkoherden pa ömse sidor om dem,
reste sig Peter, sedan vinets slagits i, för att a
Bettys vägnar önska gästerna välkomna.
Stackars Peter! Hån stammade alltid i förvir-
ring och leda över att behöva stå upp och tala.
Han avskydde det. Nu liksom i somras hos bank-
direktör Landborgs sökte hans irrande ögon någon
plats att vila på, och åter, liksom da, fann han
Angelas ansikte.
444 iiröknarna von Pahlen
Men medan han beredde sig att börja, tyckte
han att Angelas vackra ansikte nu bade blivit ett
annat. Det bade förändrats, men ban visste ej,
vari förändringen bestod. Hon såg allvarligt till-
baka på bonom-liksom undrande. Och plötsligt
slog det honom att den lilla Angela ej mer sag ut
som en helt ung flicka. Hon bade blivit kvinna,
och det gjorde honom på nagot sätt sorgsen.
Barnen hade växt upp, och han var pa väg att bli
gammal. Det var som om livet med brusande fart
visslade förbi honom, ett tag som skyndade till
nästa station, och snart skulle det för honom,
Peter, ej långre finnas nagon station att stanna
vid. Han skul]e slungas rätt ut i ett ändlöst
mörker.
Han tog ett stadigt tag i bordskanten och bör
jade, fattande sig helt kort. Han hoppades, yttrade
han, att dessa nyss instiftade äktenskap skulle bli
lika Iyckliga som hans och Lilians varit. Bättre
kunde han ej önska dem, tillade han så med en all
deles ofrivillig grimas.
-Ack nej, mumlade Josef Wahlbom fromt.
Stellan flinade. Alla höjde glasen. Så blev det
tyst. Lilians ögon sökte ängsligt Alexandra. Men
när hon nu sag hur Alexandra brann av åtra efter
predikanten ocb likt ett sjukt djur flyttade sig
närmare ocb närmare hans feta kropp, medan
hennes händer famlade efter hans band på bord
duken, tappade hon plötsligt sitt upplyfta glas så
att vinet i en smal ström sipprade över bordduken.
En busjungfru var genast framme och torkade
upp det. Men Lilian satt sedan ocb betraktade
fläckarna, som om de förratt nagot som fanns inne
i bennes eget hjärta. Men Alexandra såg ej ens åt
hennes håll.
Nu flöt pratet ut i lummet. Macson, glad av
vin och mat, höjde sin stämma, den smattrade som
en flaggduk smäller mot en stång. Arrendatorn
bade inte varit pa Ekcred pa middag sedan den
hösten ban varit där med Petra. De bade då gatt
bem i mörkret arm i arm ocb kanske just den
gangen forstatt att de böllo varandra kära. Han
betraktade förstulet Tage Ebrencreutz. Hade den
där mannen ägt Petra? Arrendatorn kände sin egen
underlägsenbet. Ne;, nej, sådan var inte ban -
elegant med behagligt sätt och förstand pa hur
man skall ta en kvinna. Han märkte att också
Adele såg åt Tage Ebrencreutz' och Petras håll.
Han var nästan rädd att bon skulle ropa nagot åt
dem. Han levde i en ständig skräck numera för att
Adele skulle uppföra sig illa. Hans bägare var
ragad, ocb den skulle e; kunna rymma mera. Han
förstod att predikanten nu ocksa övergivit henne.
Men han hade e; tyckt synd om henne, när han sett
henne ligga och skrika däruppe i himmelssängen.
Fortfarande, och allt oftare, önskade ban att han
kunde döda henne. Det skulle göra ett slut pa allt-
sammans Da brukade han betrakta sina händer,
vägande dem om de vore starka nog. Ja, de voro
starka.
Då Petra sneglade mot honom, Iyfte han med en
tafatt åtbörd och rodnande sitt glas mot henne.
Petra böjde sig litet fram för att kunna se honom
riktigt. Där de sutto så stilla och blickade mot
varandra utan att någon annan observerade dem,
tyckte de att skogen kring Eka ater susade över
deras huvuden. Deras ögon blevo milda och sorgsna
som djurs ögon. Mitt i sorlet på denna bröllops
fest ville deras bjärtan ocb sinnen ater komma till
tals med varandra. Men Tage Ehrencreutz lutade
sig nu över Petra, och hon satte hastigt tillbaka
sitt glas.
Angela hade fatt sin plats mellan Kiss Nilsson
ocb Elias Vanselin. De hade ingenting att säga
benne. De hade sällan någon längtan att konver-
sera unga damer. Därför lutade de sig ibland över
bennes axel ocb viskade med varandra. Angela
kände sig obehagligt berörd av att deras ande-
dräkt flämtade henne i ansiktet. Hon såg vädjande
pa lille Benno Levin som satt mitt emot henne.
Han var upptagen av att äta. Han var så förtjust
i god mat. Och bans små snälla bleka ögon Iyste
av belatenbet. Nu hade åren gatt, och barnen voro
själva gamla och hade egna barn. Han kunde ej
se något fel med dem. Han betraktade glatt Svens
vackra ansikte, och han konverserade milt med
Bess, som ännu blek efter sitt lidande, satt pa
andra sidan om honom.
-Du skall fa se att du snart far nya friska
barn, sade ban mysande och lade sin hand över hennes.
E1röllo#l f d Eker#d 447
Då log hon glatt, men såg med en rysning bort
mot Jacob Levin som om ban varit en tjuv som
stulit något ifran henne.
Nu skruvade den lille kyrkoherden pa sig. Han
reste på sig och sträckte handerna mot bordskanten.
Hans händer voro grova, ty trots sin höga alder
deltog han ännu gärna sjalv i arbetet i sina potatis-
land.
Kiss såg leende pa dessa händer ocb Iyfte sina
egna, vilkas naglar blänkte av manikyrfernissa.
Kyrkoberde Morots tal var inte langt. Han var
ingen talare. Men han Iyckades ända flika in en
hel massa bibelsprak, och hans ståmma cbevrote-
rade, liksom slagrörd av andakt, Greven räckte
honom sin hand och tackade bonom, medan bans
irrande blick fastnade någonstädes uppe i tak
kronan.
Hela tiden satt Betty med ett stelnat leende
kring sina fylliga roda läppar. Hon kunde inte
bjälpa att hennes blick bangde vid Dora. Varje
rörelse den eleganta lojtnantsfrun gjorde fick Betty
att tänka på Hans. Så bade hennes händer fattat
om honom, så hade hon leende böjt sig fram mot
bonom med den frestande mjuka barmen, som in-
bjöd honom till vila och glädje. Och Betty Iyss-
nade som om hon hört Hans' steg därute pa gårds-
planen. Skulle han aldrig komma tillbaka igen?
#nnu sedan han dött hade hon ju ägt minnet av
honom. Men nu... Hon märkte nog att Dora inte
heller var glad. Hennes ögonlock voro röda av gråt.
448 Pröknartla DOn Pahlrn
Jacob böjde sig fram mot henne, men hon und-
vek ständigt hans blickar.
Löjtnant Macson hade en stund oroligt skruvat
sig på sin stol, nu knackade han bullersamt i sitt
glas och reste sig sa häftigt att han höll pa att ta
överbalansen. Han ville tala. Alla sågo pa honom
med en viss ängslan. Han var naturligtvis långt .
ifrån nykter och stod där bredbent vacklande
betydligt. Knapparna i hans uniform blänkte
som kattögon. Sabeln skramlade skrytsamt vid
hans sida. ..
-Mina damer och herrar, sade han som om .
han tänkte halla en föreläsning.
Frideborg fnittrade £ sin servett. Macson gav
henne en rasande blick. Grevinnan af Sauss lutade
sig blek tillbaka mot stolsryggen. .
-I dessa dagar, trumpetade löjtnant Macson,
Ijuder i mitt öra, i mina öron, vill jag säga, ty jag
har tva, ett rop: Till Tyskland, till Das grosse
Vaterlandl Alla vi riktiga svenskar längta dit. Vi
brinna av blodtörst att hämnas p# dem som vilja
gå dess ära för när. Vi officerare vänta på order.
Men det kommer ingen orderl Dock stå vi beredda.
Han gjorde en lätt överhalning, men rätade '
pa sig.
-När mobiliseringen stod för dörren, fort-
satte han högtidligt, hörde jag att de unga män
som sitta här ej fingo rycka in. De voro kronvrak.
Jag tänkte då: De komma e; att finna sig däri. De
skola på något sätt visa att de äro svenske män
ändå. Och nu, mina damer och herrar, äro de på
väg till Tyskland, medförande svensk lösen, låt
vara tills vidare blott upplyst av konstens facklor.
Och ej sasom kronvrak fara de. Ingalunda. Nej,
nej, de fara som brudgummar, friska i kärlek,
manhaftiga, redo att göra sin insats, redo att rycka
in . .,
- Men inte ut i kriget, observera det! mumlade
Stellan.
-Ja, observera det, instämde den läspande
Kiss. Vår Svenska Lösen, Värnamobaletten, det
är en kabare, en artistkabare, förstår du, Osborn.
Löjtnanten hörde inte pa honom. Han sträckte
ut sin arm i en vid gest.
- Hälsa dem alla därnere! ropade han med
grötig röst, hälsa dem att Sveriges officerare säga
sasom era brudar säkerligen säga: Vi vilja lata
vårt blod för er! Hälsa dem särskilt från mig,
Macson !
Han förmådde inte mer. Vinet och rörelsen
stego upp i hans ögon och blevo till tjocka tarar
som runno utför kinderna. Någon dunkade honom
välvilligt i ryggen. Jacob Levin skrattade bistert.
Dora blygdes över sin mans fruktansvärda fylla
och sänkte sina tunga ögonlock.
Men knappt hade det åter blivit nagorlunda
lugnt vid bordet, förrän Josef Wahlbom harklade
sig och steg upp.
- Stämningen är krigisk, sade han med väl-
Ijudande röst, men jag vill ändå, om herrskapen
-
450 Fröknarnn e#on Pahlen
tillåta, sjunga ett par sma sånger, som kunna föra
vara brudars tankar till de himmelska ängarna.
Och han sjöng, först litet långsläpigt:
Här i ett torrt och törstigt land
här är din brud ej bemma!
Här gar bon tryckt utav byddans band
och, fast av ordet styrkt ibland,
medan dagarna ila,
bar hon ej här sin vila.
Känns det ock stundom lugnt och gott,
hår är din brud ej hemma!
Nej, hon vill hasta, ja hasta blott,
tills hon det goda landet natt,
som Gud skall henne giva,
där hon far evigt bliva.
Dagar komma ocb dagar gå:
här är din brud e j hemma.
En gang likväl skall för henne slå
Ijuvlig och kär en timma då
hemmets port sig upplåter
och sig e; sluter ater.
Då vad fröjd, o min Jesus kär,
då, da är bruden hemma!
Da får hon skada dig, som du är,
och dig för evigt bliva när
samt med ej tröttad tunga
härligt din nad besjunga.
Darefter, pa en raskare melodi:
Få vi mötas i den staden,
som är byggd av Herren Gud,
strålande i himmelsk klarhet,
likt en brud uti sin skrud?
Mötas vi, mötas vi,
mötas vi på andra stranden,
mötas vi pa andra stranden,
där vår själ är frälst och fri?
Få vi möta Herren Kristus,
när han hämtar hem sin brud,
få vi sitta uppå tronen
och för evigt lova Gud?
Mötas vi, mötas vi,
mötas vi på andra stranden,
mötas vi pa andra stranden,
där vår själ är frälst och fri?
När han kom till sista versen såg han ej mera
middagsgästerna, Han levde åter i Herren. En
Herrans vandringsman och ödmjuke tjänare, som
längtade bort mot stilla vatten, vari Guds härlighet
speglade sig.
Grevinnan af Sauss' ögon hade börjat glänsa.
Hon visste att här fanns trösten. Sitt stackars
förstörda liv ville hon kasta av sig och knäböja
inför den som tog all sorg och synd på sig. Hon
sökte sin son Gusten, och en sekund sag hon
honom åter sadan han var-en ömlclig brudgum
med lallande tunga och svullna lemmar. Hade han
icke genase med skakande hand höjt sitt glas, så
fort den gode Josef börjat sjunga om det ·torra
och törstiga landet-?
Varför skymtade denna dag ständigt hans och
hennes gemensamme far, den gamle skörlevnads-
mannen och vindrinkaren, för hennei inre syn? Det
var väl därför att den alltid gjorde det. Men så
försvann åter den nuvarande Gusten, och den vackre
unge Gusten, vars bild hon bar i sitt hjärta, trädde
fram ren och med strålande blickar. Då suckade
hon av lättnad.
Den vördade gamle kyrkoherde Morot, som erfor
en viss avund inför sin lekmannakollegas triumfer,
reste sig nu ater mödosamt, och fortfarande darrade
och skälvde hans röst som en slagrörds eller ett
litet barns:
-Våra brudar, sade han, vår blida grevinna
Agda af Sauss och vår väna och dyrbara fru Fride-
borg von Pahlen ha nu av var välmenande Josef
Wahlbom fått något att betrakta i sina hjärtan.
Nu vill jag i min tur läsa en psalm ur vår gamla
svenska psalmbok för vår käre broder i Kristus
greve Gusten Värnamo af Sauss som i dessa dagar
blivit upptagen i vår lutherska gemenskap efter det
jag själv meddelat honom en, såsom jag kunnat
konstatera, ganska tillfyllestgörande kristendoms-
kunskap Förut hade vår unge broder greven ju
endast undfått dopet och närmast tillhort den
papistiska villfarelsen. Det är tio Guds bud satta
i gammaldags skröpliga rim som dock skola hjälpa
broder Gusten att atminstone för i afton fasthålla
vad han inhämtat av vår beprövade och stadigt
grundmurade lära.
Och kyrkoherde Morot läste med sprucken
stämma:
Dessa äro de tio bud,
som oss gav själver Herren Gud,
genom Mosen sin tjänare tro,
uppå det berget Sinai.
Kyrie elejson.
Jag är din Herre Gud allen,
håll dig från andra Gudar ren,
till mig skall stånda all din lit
och älska mig av allo flit.
Kyrie elejson.
Guds värdiga namn missbruka ej,
ditt tal skall vara ja och nel.
Iåt intet fåfängt gå av din mun,
men hedra Gud av hjärtans grund.
Kyrie elejson.
Här gjorde kyrkoherde Morot en liten paus och
sade, och det illfundiga uttrycket i hans ansikte
stod i en egendomlig motsats till den vibrerande
lindebarnsrösten:
-Ja, nu ta vi ett litet hopp över tredje budet
som säger att greve Gusten icke får arbeta på Guds
sabbats dae, ty det gör greve Gusten kanske inte
pa vardagarna heller. Och så komma vi till de vik-
tiga fjarde, femte och sjätte buden:
Fader och moder i vördning halr,
dem du hedra och hjälpa skalt,
sa skall du länge leva fa
och det skall allt väl med dig ga.
Kyrie elejson.
Dräp e; med tunga eller kniv
och gack ej efter en annars liv. ,
Lägg bort hat och hav sakta mod, 3
var ocksa dinom ovän god.
Kyrie elejson.
-Nu komma vi till det sjätte budet, greven!
sade kyrkoherden, och hans blanka knappar till ögon
blänkte oroande:
Du skall ock ej bedriva hor,
därefter kommer plåga stor.
All okyskhet driv ifran dig,
hon haver skam och blygd med sig.
Kyrie elejson.
Kyrkoherde Morot avbröt sig och sade:
-Se nu är det så, att av den här verskatekesen
finns det även en annan version, och eftersom det
ligger sådan vikt vid att vår käre unge greve inte
skall dräpa och inte göra hor, så tror jag att jag
Bröllo/# ljå Ekered 455
drar de här buden också i den versionen. Da blir
det sa hår för femte budet:
Din nåsta du ej dräpa må,
förtörna, hata, skymfa, sla.
Du önske ej din oväns död,
men honom hjälp i all hans nöd,
I sjätte budet låter det bara olika i slutet, som
i den här andra formuleringen anbefaller greven att
tänka på sin unga hustru:
Din äkta maka hav rätt kär
och fly allt det otuktigt är.
Nu komma vi till sjunde budet, greve Gusten:
Du skall ock allan tjuvnad fly,
fals, flärd, ocker, bedrägeri.
Den fattige du gür bistand,
utav ditt gods och milda hand.
Kyrie elejson.
-Ja, slutade helt plötsligt kyrkoherde Morot,
vi få ju inte begära att greven med en gång skall
kunna lära sig hela katekesen pa det här sättet.
Men nog kommer greven redan i kväll att se att
det ar lättare att göra saken per vers. Och därmed
vek den gode kyrkoherde Morot försiktigt undan
sina rockskört och satte sig lika varsamt. Han
456 Frök#lorllo voa Bablen
småskrattade för sig själv som om han sagt något
}oligt som bara han sjålv bcgrep. Av artighet
skrattade dock alla med.
Men den store sångaren Josef Wahlbom hade
fått blodad tand och ville Icke finna sig i att för-
svinna ur medelpunkten för uppmärksamheten.
Skyndsamt, för att icke bli förekommen, sprang
han åter upp och sade:
- Nu skall ock var vän herr Stellan hava
några ord med pa den väg han i afton anträder.
Den psalm jag för hans räkning vill sjunga hetet
·För en fattig yngling....
Härvid blängde Stellan argt, och även Lilian
sag mycket krankt ut. Josef ändrade sig då flinkt
och fortsatte oförtövat:
-Men det namnet passar ju inte alls in pa
herr Stellan som vunnit en sådan skatt, Jag vill
därför kalla den ·En ynglings väg. och ber herr
Stellan att noga besinna dess maningar.
Sa siöng han:
En prövad Josef finner
rättsinnighetens lön,
en David segren vinner
med tillförsikt och bön,
Gud styrker Eleasar,
som from fran ungdomsar
för valdets slag ej fasar,
men blott för samvetssar.
Bröllo# #å # d 45
O Gud, min Gud, du bliver
den såmme som du var,
och mig du även giver
ett lika hult försvar,
och mig mitt bo bereder
och bryter mig mitt bröd,
när from till dig jag beder
och varder som du böd.
Mig dertill nåd förunna,
ty, Herre, utom dig
hur skall en yngling kunna
ostraffligt ga sin stig?
Gotthard viftade nu mcd ett papper. De lagrar
pastor Wahlbom och kyrkoherde Morot förvärvat
sig, den förre med sin sang, den senare med sin
uppläsning, lämnade honom ingen ro.
-Jag har skrivit några verser, sade han, som
jag kallat för .Agda och greve Gusten.. Det
brukar ju vara något bumoristiskt vid sådana här
tillfällen, och jag har därför försökt att göra dem
litet skämtsamma. Men jag hoppas att varken
brudparet självt eller någon annan skall ta illa
upp. Jag hade tänkt mig att AFda en natt frampå
vårsidan kommer ut på terrassen på Hönsekind
och där plötsligt overraskar Gusten halvt insomnad
tillsammans med sina forna kumpaner. Nu
458 Fröknarna #on Pahlen
Som en tigrinna som fann det på tiden
att fran ungmöskapet bli fri,
sprang var Agda i randigt siden
ut på Hönsekinds slottsgalleri,
där sifonernas fräsande floder
begöto dess marmorstoder,
Där satt Gusten vid skotska likören,
men hans mannakraft den var stum,
och fafängt Elias, dansören,
och fåfängt Kiss Nilsson med #skum#
försökte att liva guden,
Eros med kärleksbuden.
Lik det betaste av fantomen
feberns drömmar ge i kall höst,
slöt då Agda hans slaka abdomen
tätt mot de spända bröst.
Och då klang det från bundna strängar
som en sång över vårgröna ängar.
Det blev isande tyst. Damerna funno Gotthards
inlägg sa dumt att ingen ens rodnade och alla
endast förargade sig. Ledsnast såg Betty ut, hon
tyckte att Gotthard riktigt skämde ut sig. Bara
Stellan och Frideborg fnissade litet.
-Den ingar i en diktcykel som jag hade tänkt
kalla ·Greve Heliogabalus och tigerkatten», sade
Gotthard liksom förklaraude. Men ingen tyckte att
det var någon förklaring.
När krokanen äntligen bjöds omkring, inträffade
det något. 13en hade just kommit till Adele. Hon
försökte försiktigt lossa en bit, men hon måste ha
tagit i för hårt med sina magra fingrar, och
plötsligt störtade krokanens sockerbrud och socker
brudgum ned på hennes tallrik och gingo i bitar.
Ja, de lågo där med avslagna huvuden, och den
röda lilla brudbuketten med en späd hand omkring
sig rullade över på duken.
-Nu sprack ändå bruden och brudgummen
också, hörde de Adele säga med sin hesa röst.
Alla sågo åt hennes håll. Hon hade blivit kritvit
i ansiktet. Vaggande av och an med sina nakna
axlar och bara magra armar sköt hon med ens sin
stol från bordet. Hon samlade ihop bitarna från
sin tallrik, och med dem i händerna gick hon runt
bordet, på ta som om hon varit rädd att störa tyst-
naden som uppstått. När hon kom fram till de
levande brudparen, lade hon ett litet stycke av det
söndriga sockerbrudparet pa deras tallrikar. De
stirrade förvirrade ned på en arm, ett ben eller
ett huvud som kommit på deras lott.
-Var så goda, mina herrskap, sade Adele med
ett slags hemsk artighet. Var så goda, det är litet
spillror bara. Jag kan ju inte hjälpa att det gick
i kras.
Så böjde hon sig fram och lade brudbuket
ten av socker på Bettys tallrik. Hennes band
darrade. Hon hade druckit ganska mycket cham-
pagne.
460 Froknarnn #o„ Pahl#n
-Var så god, viikade hon. Kärleken får man
dela, bade de dödas och de levandes.
Betty sag förskräckt upp. Visste Adele om Hans
och Dora? Kunde hon ha Iyssnat och förstatt? Ja,
överallt Iyssnade hon och snokade som en råtta.
Men Adele smög nu fram till Gotthard.
-Har har du, lilla raring, sade hon med ett
skratt, och tack skall du ha för dina trevliga verser.
Och en sista bit hon kramat i handen av det för-
olyckade brudparet halkade nätt ned på hans tallrik.
Han grep om hennes handled för att tvinga henne
att tiga, men hon skrek till, hest och sprucket:
-Och tack ocksa för sist, du Gotthard. Litet
av den högfärdiga von Pahlenska blodsaften har
jag ändå fått suga i mig. Du var inte så fin som
nu just, där borta i ödestugan.
Dora blickade upp. En rodnad flög över hennes
ansikte. #destugan! Allas vägar tycktes till sist
leda dit! Hon hörde dörren knarra. En iskall vind
från det förfallna rummet där borta slog henne i
ansiktet. Adele märkte genast Doras min av för-
skräckelse.
-Ar det kanske fler som varit där? ropade
hon ut.
Men ingen svarade henne. Hon mötte Jacobs
blick och mindes att även honom hade hon tiggt
om litet kärlek och värme. Josef, Gotthard, Jacob!
Ingen vi!le mera se åt henne ens! I hysteriskt raseri
slog hon sig då med knutna händer for bröstet,
vacklade till och sjönk ned på mattan.
BröZ#op /#å Fkcr#d 461
-Kärlek, rasade hon, tuggande på orden,
medan hon hytte med armarna omkring sig. Ni älska
så det rinner om er, och till sist sitta ni ändå där med
bara ett trasigt huvud och ett naket ben i handen.
De andra rusade upp från bordet. Hennes kropp
ryckte som vred hon sig i en vällustig kramp. Hon
slog armarna omkring sin kropp, liksom famnade
hon i högsta extas sig själv. Arrendatorn sprang
fram för att hjälpa upp henne, men han fick på
länge inte något tag. Det var som om dessa ryc-
kande lemmar och denna tuggande mun uppfört en
vidrig parodi pa kärlekens hemligaste lekar. Agda
smög sig förskräckt intill sin brudgum, men när
hon sag hans gapande mun, där tungan låg slapp
och liksom död innanför tänderna, ryggade hon
tillbaka. Frideborg grät högt. Hon tyckte att hon
fått smuts på sig, men när hon skulle fatta Stellans
arm, var han icke där. I stället stödde hon sig mot
Bernard Landborg, som med ett egendomligt gubb-
aktigt utseende stod och beskådade uppträdet.
Medan arrendatorn, röd i ansiktet av blygsel,
omsider Iyckades fa Adele üpp, satt grevinnan af
Sauss och viskade för sig själv.
#4ter såg hon för sig den vidrige gubben som
varit bennes far och älskare, och hon började tyst
och bittert gråta.
Arrendatorn drog nu Adele mot dörren.
-Jag far be om ursäkt för. .. för henne, sade
han stammande.
Han hade tänkt säga ·min bustru-, men kunde
inte fa orden över sina lappar. Så forslade han ut
henne, och dörren slog igen bakom dem.
De andra satte sig åter. Men ingen hade längre
lust att smaka på krokanen. Alexandra höll hårt
fast Josefs händer mellan sina. Hennes nasa var
eldröd ocb sken som en Iykta. Stellan hade råkat
i ett olyckligt skratt som han ej kunde hejda. Gre-
ven bara stirrade framför sig, hjälplöst som om
han fått slag.
Angela såg från den ena till den andra med
mörka ögon. Det var som om det nyss timade upp-
trädet plötsligt rivit bort maskerna fran allas an-
sikten. Där sutto nu dessa slappa brudgummar
bävande, som om de med ens fått se sin egen kär-
leksnatt uppföras framför sina ögon, De kunde
inte älska, endast rulla sig i maktlöst begär pa
golvet. Och brudarna makade sig ifrån dem som
om de förstått detta och nu sutto här med bara
trasiga spillror i händerna.
Agda kände sig illamående. Denna bröllopsfest
gjorde henne sjuk. Hon kände Bells ögon vila pa
sig. Hon försökte undvika dem. Bell log envist.
Vem log hon åt? At Agda som beredde sig en dylik
bröllopsnatt? At den vackra Frideborg, som sålts
bort till en löjlig narr av den, som gjort henne
havande? Eller åt Angela som bar på en förrymd
mans barn under sitt hjärta?
Men Angela steg upp och smög sig ut ur rum-
met. I tamburen tog hon sin kappa och hatt och
skyndade därifran ut i mörkret.
Brollop # i Ekered 463
XXXV.
När Angela kom ut, slog en kall och höstlig
vind emot henne. Himlen var klar och stjärnorna
Iyste vänligt. Men hon hade bara gått några steg,
da hon hörde att nagon kom springande efter
henne. Hon vände sig om, och i ljuset från den
nu öppnade porten såg hon att det var Gotthard.
Han var barhuvad, och hans skjortbröst Iyste så
besynnerligt vitt.
-Varför går du, Angela? ropade han oroligt.
Blev du skrämd av Adele ? Tyckte du det var
dumt av mig att läsa upp den där djärva dikten?
Men ser du, när jag får en penna i min hand, då
blir jag så modig och ryggar inte tillbaka för na-
got som helst. Sa är det nog med alla riktiga
skalder.
-Jag vill hem bara, sade Angela trött.
-Men du far inte gå ensam i mörkret.
-Jag vill vara ensam, svarade Angela då lågt.
Och när hon sade det, tog hon ett par steg till-
baka, sa att hon kom utanför ljuskretsen kring
dörren.
-Tycker du ännu illa om mig? frågade Gott-
hard nästan ödmjukt.
:
464 Fröknarlla voli Pah#en
Han tänkte på hur han kysst henne i ladugården
den dar enda gången. Han hade inte vågat göra
om det.
-Nej, nej, sade Angela hastigt. Men hälsa
Petra att jag gått hem. .
Harl sträckte ut handen efter henne, men Angela .
gick redan hastigt bort mot grinden. Då ryckte
han lätt på axlarna, denna gest han tagit efter sin .
morbror Jacob, och sprang därpå tillbaka in i huset.
Angela kom ut på landsvägen. Hon hade vandrat .
här så många gånger att hon ej var rädd att ga
där i mörkret. Hon tyckte att detta mörker svepte
in henne i en mjuk sammetslen mantel. Också
landsvägen tryckte sig vänligt mot hennes fot.
Träden som lutade sig fram över vägen voro mörka
skuggor, hemlighetsfulla väsen som slagit vakt
omkring henne. Ja, hon kunde behöva en skydds-
vakt. Hon var orolig och betryckt, såsom hon ej
känt sig på länge. Hon förstod att hon kommit
så långt bort från dessa människor att hon i dag
sett på dem med helt nya ögon. Och det hon sett
hade bara ingivit henne angest. För första gången
erfor hon en rädsla för att föda barn till en så
förvirrad värld. Alla dessa mälmiskovarelser med
röda eller bleka ansikten stego upp framför henne
där hon gick. Vad ville de? Vad sökte de egent-
ligen? Kärlek? Nej, detta var inte kärlek. Stellan
och greve Gusten, de sökte inte kärlek. Atmin
stone inte Stellanl Varför skulle de då draga ned
med sig dessa två unga flickor? Och Kiss Nilsson
och Elias Vanselin, a, vilken vämjelse hon förnam
för deml Och denna Bell med sin röda, sugande
munl Nej, nej, hon ville icke se dem mera! Och i
hennes öron ringde de andliga sangernas ord där#
uppe från läktaren, vilka strömmat ned över alla
dessa förnedrade:
Känn din plats uti naturen,
känn det värde Gud dig gav.
Djupt förnedrad under djuren
är begärelsernas rlav.
Men mitt ibland dem hade ju den lille Benno
Levin med sitt visa leende suttit.
Rent hjärta skapa, Gud, i mig,
giv mig en ny viss anda...
Angela märkte plötsligt att tårarna runno utför
hennes kinder.
Men dessa människor voro ju hennes släktingar
eller hennes eller deras vänner, eller bägge delarna,
hon borde ju känna sig hemma bland dem som
vid en härds trygga vrå? Nej, nej, nejl Hon läng
tade endast efter att få bli ensam igen. Hade hon
da förändrats så bara på ett par månader? All
hennes kraft tycktes gå åt till det lilla väsen som
tagit sin plats inom henne. Det var för detta hon
levde. För barnets skull måste världen vara skön
och harmonisk. Men den var intetdera. Angela
30 V. #r# Xll
sträckte ut hånderna som om hon velat Iyfta hela
jorden in till sitt oroligt klappande hjärta. Hon
var mor. Men hon hade ocksa velat föda om hela
världen, så att den skulle passa hennes lilla barn.
Och hon tyckte att hennes underliv långsamt svällde
vid den tanken. En ny värld skulle födas ur hen-
nes kved! En ny värld, god och underbar. Men hon
skulle ju bara föda ett enda litet människobarn till
en ond och förvriden värld som ingenting skulle
förändra. Det skulle med spröda fötter vandra om
kring mellan braddjup och kolsvarta vidunder som
gapade efter att sluka det.
- Bliv kvar, viskade da Angela ångestfullt.
Bliv kvar härinne hos mig. Där är du trygg!
Hon visste inte att hon upprepade alla bävande
mödrars bön genom tusenden av generationer på
en förbannad planet.
Hon stannade mitt på vägen. Stjärnorna dar-
uppe Iyste så klart. Hon såg upp till dem. Och
med ens tyckte hon sig se sig själv stå härnere på
jorden, alldeles allena i ett hav av mdrker. Hon
sträckte famlande ut hämderna, men mötte endast
en kall tomhet. Och denna tomhet var utan röst.
Det var som om något slocknat och tystnat om
kring knne. Det var alls inte den ljusa ensamhet
hon sökt och längtat efter. I natt var det bröllops-
nattl Kroppar skulle treva sig intill varandra,
lemmar skulle mötas Och trots allt kände också
Angela en väg av längtan stiga upp inom sig.
Nyss hade hon velat att hela världen skulle tränga
in i henne, bli en del av henne själv. Men nu för-
stod hon att hon längtade efter Thomas. Skulle
denna oro aldrig gå över? Hon hade upplevat väl
lusten, och hon kunde inte glömma den.
-Thomas, viskade hon åter, liksom hon viskat
utanför kyrkan under vigseln.
Men det var tyst och kallt omkring henne. Hon
vacklade till där hon stod. Då försökte hon, som
för länge, lange sedan, att bedja till en Gud. Men
hennes lappar voro torra och funno inga egna ord.
Rent hjärta skapa, Gud, i mig,
giv mig en ny viss anda,
upprepade hon endast trött. Giv mig och mitt barn
ett rent hjärta! Gud. Gud.
Intet mer. Trädens skuggor böjde sig mot
henne. Deras grenar voro händer som sträcktes
efter hemme. Då tyckte hon att barnet rörde sig
inom henne. Det var inbillning, annu var det all-
deles för tidigt. Men hon tyckte att en liten hand
sträckts ut och trevat efter hennes hjärta. Då
spratt det till av frdjd. Hela världen behövde inte
stiga in i henne. Hennes egen kropp rymde redan
en ny varld. Hon skulle föda fram den. En liten
varld med mänskliga lemmar, klara ögon och gyl-
lene har. Den skulle fa röst, Blommornas kalkar
som ringande böjdes rnot varandra skulle inte h;.
en ljuvligare röst.
Och Angela kände sig mäktig som en skapare.
468 #röknarnn von Pahlen
Så länge livet bodde inom henne behövde hon inte
vara rädd och ängslig. En hemlig sträng förenade
henne med allt levande och groende. Därför kändes
landsvägen som en smekning mot hennes fot och
tradens höga skuggor strackte sig mot henne. Och
kylan och ödsligheten flydde med ens. Hon sag
ater upp mot stjän1himlen. Det fanns ingen dod!
Bakom detta oändliga valv och dessa glansande
stjarnor fanns kanslre en underbar ljus vag som
fortsatte in i evigheten. En liten fattig gosse hade
en gång velat att hon skulle ga med honom till
himlen. Hon hade blivit ropad tillbaka. Nu kände
hon åter samma sällsamma oro efter att nå nagot
långt, långt borta, som hennes ögon icke kunde
skönja.
Hon började igen sakta gå framåt.
Nära Eka kom nagon springande emot henne.
Det var Adele i sin ljusa klänning som blixtrade
som ett oroligt ljussken i morkret. Angela bejdade
henne.
-Vart skall du ta vagen? fragade hon hapen.
Då slog Adele armarna om Angela och tryckte
sig skfilvande intill henne.
-Min man, snyftade hon obehärskat. Han
hatar migl Han jagar mig genom huset! Vad har
jag gjort honom? O, vad har jag gjort? Vad har
jag gjort? Nu skall jag fly och aldrig komma till-
baka. I evighet skall han få slippa mig! O, vad
har jag gjort av mitt liv?
Angela stod där förvirrad mitt på landsvägen
p#Ö/lo# /#e, #ikered 469
med Adele i sina armar, Hon hade alltid varit
rädd för henne. Som barn hade Angela trDtt att
Adele var en häxa som där inne i arrendatorsbo
staden lagade till en giftig brygd för att förgifta
dem alla.
-Men arrendator Holmstrom ar ju en sa god
människa, sade slutligen Angela.
Då skattade Adele:
-God, han! Då vet du inte vad jag fått lida!
Han kommer att mörda mig en dag. Sanna mina
ord !
Hon ryckte sig lös fran Angela och sträckte sina
nakna armar upp mot himlen.
Och åter var rymden fylld av kyla och ensamhet.
-Kom med mig, bad Angela. Jag skall följa
Adele hem.
Då Iydde Adele henne motvilligt. Men hon
tryckte sig ater intill Angela, smn om hon trott
att Angela kunde skydda henne fran nagon lurande
fara. De stego in i den upplysta salen. Arrenda-
torn reste sig tungt fran bordet. Angela mötte
bans ögon. De hade en förtvivlad, mörk blick som
hon trots allt aldrig sett dar törut. Hon visste inte
vad hon skulle säga.
-Här är Adele, sade hon slutligen skyggt.
Adele narmade sig inte bordet. Hennes klän-
ning var fuktig av luften därute. Hennes vita
sidenskor hade blivit nastan svarta av vägarnas
dy. Den magra halsen och de skarpa axlarna
gjorde henne anskrämlig. Plotsligt fick hon syn
-
47o Fröknarrla ro#- Pahlel#
på sina smutsiga skor. Da sjmlk hon ned pa en
stol och började ömkligt gråta över dem.
-Titta, så jag ställt till mig, sade hon jäm-
rande sig. När jag för en gångs skull får klä mig
fin, jagas jag ut i lorten.
Det var som om alla hem1es sorger samlat sig
kring dessa förstörda skor. Hon tog av sig dem
och höll dem i handen, gratande bittra tårar över
dem. Ocb där hon så satt, såg hon verkligen säll-
sam ut. Det var som om hon hållit ett stycke av
sitt eget grå nedtrampade liv mellan sina händer.
Var det över sitt av henne själv nedsolkade och
förödda liv hon snyftade?
Men arrendatom gick klgnt fram till henne och
tog skorna ifrån henne.
- Gå in och lägg dig, sade han trött.
Da gick hon ifran dem. Dörren slog hårt igen
efter henne. Arrendatorn såg pa Angela.
-Jag skall följa fröken över gården, sade han.
De gingo sida vid sida över den mörka grusiga
gardsplanen. Angela tänkte pa att Tord älskat
Petra. Kanske älskade l1an henne ännu. Hon
tyckte synd om honom. Han drog fötterna efter
sig, som om han hade svårt att gå. De stannade
framför glasverandan. Ett par av dess fönster
glänste svagt av stjärnljuset. Angela pekade på
dem.
-Se så vackert, sade hon.
Hon försökte göra honom glad genom att visa
honom stjärnorna.
Bröllo# /#d Ekered
.
Då tog han hennes hand i sin. Han såg pa henne
med ett litet bistert leende. Så sade han godnatt
och gick hastigt ifran henne.
Angela blev länge stående uppe vid sitt fönster.
Hon hörde vagnarna komma körande från Ekered.
De stannade bakom buset vid grinden, och röster
och skratt ekade i stillheten. Sedan rullade de åter
bort. Petra kom uppför trappan. Hon Iyssnade
utanför Angelas dörr. Men då hon inte hörde
något därifran, gick hon på ta in till sig.
Angela slcakades av en rysning. Hon tänkte åter
pa brudparen. Och när hon äntligen kröp i säng,
omfattade hon med en liten flämtning den mjuka
kalla kudden, som om hon förnummit en häftig
atrå efter att trycka något intill sig-att #ter
fyllas av den berusande känslan av en annans när-
varo .
Denna natt, bröllopsnatten, Iyste det länge från
fonsterna pa gäitgivargården. Hela huset tycktes
vara fyllt av hemlighetsfulla upprörda väsem Trap-
porna knakade, golvtiljorna darrade, det hördes .
kvävda skratt och luften susade av vlskningar och
halvutsagda ord.
Greve Gusten hade kommit instapplande i det
enkla rum som gjorts om till hans och Agdas säng-
kammare för natten. Han tände fumlande det elek-
triska ljuset. Agda dröjde vid dörren, som om
hon tvekat om hon skulle stiga hl.
Men då han vinkade med sin feta lilla hand gick
hon över golvet, och i detsamma fylldes rummet
av sidenfraset från hennes brudsläp och i luften
gungade en behaglig doft av röda rosor fran den
stora brudbuketten.
Greven vände sig om. När han såg henne stå
där så skön, så frestande ljuvligt fullmogen med
de fina lemmarna skymtande i härliga linjer under
bruddräkt och slöja, tog han sig med en slapp,
vanmaktig gest över den läga pannan.
- Herre min Gud, mumlade han.
Det var ett rop om hjälp från en man utan kraft,
ett förtvivlat erkännande av sin egen svagbet.
Agda ställde sig framför spegeln och började
med darrande kalla händer försiktigt lossa på
brudkronan. En lock av hennes bar föll ned över
hennes ögon. Hon sökte se genorn den, men
tyckte att den förvandlades till en svart olycks
fågels vinge. Hon var rädd. Bakom henne väntade
brudsängen, bakom helme stod brudgummen. Nu
skulle det alltsa ske.
- Hjälp mig, sade hon.
Hon ville att ban skulle häkta upp klämlingen,
vars hyskor hon ej kunde na. Men när hon llU sag
hans korthuggna feta fingrar treva ända in på hen
nes skinn, önskade hon att hon bett nagon annan,
ja till och med Bell von Wenden, om hjälp.
Var fanns nu hennes tillförsikt? Hennes tranan-
de önskan att fa hjälpa denne man och dela hans
väg genom livet? Borta! Därför att hon kände sig
som ett skälvande kött, som en åtminstone fysiskt
ovärdig nu skulle sträcka händerna efter.
I detsamma öppnades dörren och Iirideborg kom
intrippande.
-Du har mhl nattdräkt hos dig, Agda, viskade
hon leende. Jag kan ju ändå inte ligga alldeles
naken .
Hon fick det tunna silkesplagget, som skulle vara
hennes nattdräkt. När hon gick över rummet kas-
tade hon en glittrande uppmuntrande blick hän
Jag undrar hur Stellan klarar sig? tänkte Gusten
smatt yr i huvudet av att med ens finna sig om.
given av idel små halvklädda sköna Icvinnor som
trippade och tassade,
Tanken gav honom en smula mod. Stellan var
nog inte mycket karskare än han själv just nu.
Brudklänningen föll till golvet. Den lag i vita
vågor omkring Agdas fötter. Och upp ur dessa
vagor höjde sig hennes slanka kropp. De nakna
runda axlarna, de vita mjälla skuldrorna, den stolta
halsen. Så mycken ljuv kvinnoskönhet för den
lille röde tjocke mannen, som pustande slagit sig
ned på en stol!
-Klä av dig-mera, sade han suddigt.
Då lossade hon dröjande sina kläder plagg för
plagg, hela tiden blickande in i spegeln som om
hon tagit farval av sig själv. Hon hade ju stått
naken inför honom förut, men det hade varit of ri-
villigt, då hon flytt undan Bells alltför intensivt
närgångna smekningar. Nu klädde hon av sig med
beratt mod för att överlämna sig åt den, som då
hade skyddat henne, därför att det var hennes plikt
att göra det nu. Endast iförd sitt korta linne,
knappt räckande halvvägs ned på låren, vände hon
sig slutligen långsamt om. Hon var blodröd i
ansiktet och höll händerna som en sköld för bröstet.
Greven förmadde inte röra sig. Även han tyckte
det var något ohyggligt med detta långsamma blot-
tande. Det vilade en tryckt stämning över rum
met. En sommarfluga, som vaknat till liv i vär-
men, surrade flitigt och brummade mellan innan-
fönstren. Den slapp inte ut i rummet. Så tyckte
Gusten nu att han också satt instängd inom sin
egen tröga kropps begransning som flugan mellan
fönsterrutorna, Hans sinnen surrade bara htet
matt, men kunde ej besluta sig för angrepp. Agda
smög sig förbi honom fram till sängen. Hon lät
nattlinnet glida över huvudet, dälför att hon, trots
vad Frideborg sagt, trodde att det hörde till att
hon skulle vara alldeles naken. Sa kröp hon ihop
i bädden, en liten ensam kvinna utan kläder.
- Skall du inte ocksa lägga dig, Gusten? fra
gade hon lågt.
Hon vände bort huvudet, medan han klädde av
sig. Hon ville inte se. Rummet gungade för henne
som om de befunnit sig på en bat. Ja, hon skulle
glida ut pa ett okänt hav, och snart skulle hon inte
kunna se nagra stränder.
Gusten lade sig i sängen. Hans ögon stodo runda
och kupiga som pa en hummer ut ur huvudet på
honom .
Nu brann bara den lilla lampan på Agdas natt-
duksbord. Nagon, kanske Kiss Nilsson, hade pla-
cerat en stor röd pappersblomma pa skärmen. Den
gav rummet ett mystiskt skimmer. Flugan fort
satte att surra. Den drömde kanske om sommar
och granna riktiga blommor.
Gusten makade sig intill Agda. Hon lag stilla.
Hon var kall och frös litet, naken som hon var.
Da lade han sin varma klabbiga labb över hennes
476 Erüknarlla uou Pahler
ena bröst. Labben formade sig tanklöst efter det
runda fulla kvinnobröstet. Den blev till en solkig
skÅI där en persika dock kunde rymmas.
- #r du rådd? viskade han. Det är iDgenting
att vara rädd för. Jag är inte farlig.
Ack, det visste han ju sjalv. Han var inte far
lig. Om någon av pojkarna nu i stället varit har
med sina groteska infall och kunnat liva honoml
Men nej, här var ingenting att göra, Natt. Tyst#
nad. Ett rum med rött sken. En skön och bidande
naken brud. T sin förtvivlan vältrade sig greven
halvt övcr henne, Han tryckte sin mun mellan de
nakna sidenhlanka hrösten. Agda suclcade latt.
- Saja, såja, sade han och smekte henne tafatt
som om hon varit en hund.
Agda slog plötsligt armarna omkring honom.
Hon visste inte varför, men hon tyckte så synd om
honom. Nu väntade hon bävande pa att något
skulle hända. Men hon kände bara hans slappa hud
mot sin. Hans fötter l#go tungt över hennes. Det
var en tyngd av hans kropp som gjorde ont.
Hon ville taga emot honom, vagga honom in i sitt
sköte. Deras kroppar famlade trött efter varandra
i den ljumma bädden. Men de möttes inte, smälte
aldrig samman. Ingen båt sköt fräsande ut fran
land. De lago där och skvalpade i lugnvatten. Gre-
ven orkade inte. Hans kropp var utbrunnen, slapp
och tung. Speciella oanständiga ord, som han er
inrade sig fran samlivet en gång med den levnads
friska sprittande Lotty och med vilka älskogsyra
Erullup #d E#ered 47
kvinnor tycka om att krydda sin kättja, stego upp
till hans läppar. Han viskade dem ivrigt som böner,
men de gåvo honom nu bara en fadd smak i mun
nen, Agda, som endast instinktivt anade somligas
betydelse, men blott alltför väl förstod andra, där
för att Bell framrosslat samma ord, kommo de att
rysa. Slutligen flyttade hon sig ifrån bonom,
och han föll at sidan och blev modlös liggande
bredvid henne. Då grät Agda tyst för sig själv.
Och när greven såg henne gråta, började också
tårarna rinna ur hans nästan alltid rinnande ögon.
Och Agda begrep att han inte kunde äga hemle,
inte i natt åtminstone. Da förnam bon sin kropps
ensamhet som nagot förfärligt. Hon sträckte ut
händerna, och mot sina fingrar kände hon hans
tarar, Hon tyckte rymden var full av rinnande
tårar. Också hennes bröst svallde av dem. Da steg
hon upp, tog åter pa sig nattlinnet och gick fram
till fönstret. Hon Iyfte på gardinen och tittade ut.
Men hon såg ingenting annat än nattens mörker.
Mitt i fönsterrutan växte en röd pappersblomma.
Det var aterspeglingen av blomman som Kiss pla
cerat pa lampskärmen.
Ocb Agda tyckte att hon hade blivit bedragen.
Hon hade fått en slankig prasslande pappersblomma
i stället för en frisk och levande med styv och saft
fylld stjälk. Hon kunde riva sönder den. Men det
iddes hon inte heller.
Greven hade långsamt satt sig upp i sängen. Med
blinkande ögon sag han p# sin brud.
-Kom tillbaka och värm mig, sade han kla-
gande. Här är sa kallt,
Agda log medlidsamt. Ocksa hon frös. De voro
två ensamma manniskor, som av misstag kommit
in i en brudkammare. Bröllopsgästerna gladde
sig nu åt att de boljade i fulländade famntag
- eller flinade hånfullt, övertygade om mot-
satsen. Hon gick tillbaka till bädden. Där kröp
hon åter upp och knäppte händerna om sina dar-
rande knän.
De sutto där i nattens tystnad och stirrade sorg
set pa varandra. Ruset efter vinerna som förut
dunkat kring Gustens tinningar försvann långsamt.
Han ynkade sig tyst över sig själv i tillnyktrandets
fasa. Tanken på nattgrogg började morla inom
honom. Men han maste försöka pa nytt, fastän
hans lemmar vagrade att Iyda honom. Han började
en tröttsam lek med henne och drog sorgfälligt och
prude#tligt upp hennes korta linne, som om det kun-
nat hindra honom från något. Hon låg bara stilla,
lät honom hållas och såg ut i rummet. Inom henne
värkte en längtan efter skogarna därute. Hon hade
velat vara ett djur som tyst kunde glida fram un-
der de mörka träden och krypa ned i den fuktiga
mossan. Hon hade velat vandra under stjärnorna
en natt som denna. De hade säkert nagot vänligt
att säga henne. Sängen kvalde henne. Hans tunga
kropp, som flåsade och pustade över henne, gjorde
henne endast ledsen.
Slutligen drog han sig på nytt ifrån henne och
Br#llo# /„i Ekered 479
torkade sig modstulet i pannan där svettdropparna
pärlade.
-Jag måste ha en whisky, nästan snyftade han.
I väskan där borta i hörnet har jag en butelj Gold
Label. Du skulle väl inte vilja hämta och dra upp
den åt mig, snälla Agda? Och så den där cigarr-
lådan borta på byrån,
Då tassade hon åter upp och kom fram till
honom med whiskyn, några sodavattensflaskor och
cigarrlådan. Han svepte girigt en stor fräsande
grogg, slog i en ny och tände därefter en tjock
svart cigarr. Så sneglade han på henne med ett
leende fyllt av erkänsla och belåtenhet.
-Tack skall du ha, kära Agda. Det här var
ju riktigt trevligt. Men nu vad det lider få vi val
tänka pa att sova, mumlade han. Du kan väl vara
trött, stackars liten.
-Ja, sade hon. Vi måste tänka på att få sova.
Där lågo de efter en stund sida vid sida. Agda
släckte lampan. Snart sov Gusten, ännu med den
slocknade cigarren i munnen. Hon Iyssnade trll
hans stånkande andetag, och en djup suck steg be-
friande upp ur hennes eget bröst.
En sekund steg bilden av Sven von Pahlen upp
som en frestande syn i mörkret framför benne. Han
hade inte sagt många ord i dag, men ibland hade
hon mött hans blick. Den hade varit grubblande
och en smula undrande, som om han vetat vad som
väntade henne.
Hon vände sig ifrån greven. Men när hennes
händer gledo ned utefter hennes kropp, skälvde hon
plötsligt till av otillfredsställd åtra. Hon sträckte
ut armarna i mörkret. Hon tyckte att hennes famn
inte var tom. Hon famnade nagon. Det var den
unge Sven von Pahlen som med av iver darrande
händer och blossande kinder en gång knäppt upp
de blanka knapparna i hennes kavaj inne i en lada
doftande av hö.
XXXVII.
Inne i Stellans och Frideborgs rum hade de
icke somnat. #iär Frideborg kommit tillbaka efter
att ha hämtat sin nattdräkt hos greven och Agda
hade Stellan dansat fram till henne på tå och upp-
sluppet frågat:
-Hur hade de det? Hade de kommit i gång?
Frideborg skakade med förnumstig min pa
huvudet.
- Jag tror greven kände sig litet slak, sade hon
med trutande mun.
-Där ser du, fnissade Stellan. Han orkar inte
med nagon brudnatt länftre.
Frideborg gav honom själv en liten blick, men
sade ingenting.
Frideborg behövde inte be Stellan om hjälp för
att få av sig bruddräkten. Han var strax framme
hos henne och knäppte behändigt upp dräkten. Men
han stod pa släpet, och när Frideborg skulle Iyfta
av klänningen, kände hon hur den stretade som
om en tyngd varit fästad vid den. Då ryckte hon i
ivern till. Hon fick klänningen i handen, men
släpet blev kvar som en livlös thlgest på golvet.
3 r # X l l
- 0, nästan grät Frideborg och lade huvudet
på sned. Det vackra, vackra släpet!
Stellan Iyfte försiktigt fötterna från det. Han
också blev mycket ledsen över den skada han vållat
och fick en förlägen min, som om han rövat Fride-
borg pa nagot. Frideborg satte sig mitt på golvet,
som om hon varit rädd att släpet skulle glida fran
henne. Där satt hon och såg sa komisk ut att
Stellan trots allt maste skratta.
-Res dig då, skrek han muntert. Du kan väl
ända inte bli sittande pa ditt släp hela natten heller.
Då kröp hon upp, vek ihop släpet och lade det
ordentligt på en stol.
Däreftcr började han själv klä av sig. När han
samtidigt sag hur Frideborg lat kläderna falla,
tog ban upp hennes små byxor och trädde dem pa
sig. Allt som var flickaktigt lätt, mjukt och
kokett trådde han ju efter ända sedan han som
liten klätt ut sig i Paulas kläder.
-A, får jag? sade han.
Han var sa smärt och rund över höfterna. Undan
för undan tog han pä sig allt vad Frideborg lät
glida av sig. Underklänningen nådde honom strax
nedom knäet. Han såg fullkomligt ut 80m en
balettdansös och gjorde förtjust ett par danssteg
över golvet.
Frideborg betraktade honom i spegeln. Hon log,
men hon tänkte på Bernard. Hela tiden voro hen
nes tankar upptagna av honom. Det var väl ändå
på nagot vis galet att hon befann sig i det här
Brol#op #c E#er;d j83
rummet tillsammans med en brudgum som, upp-
hettad av champagne, bara sysslade med att dansa i
hennes underkläder. Nu kom Stellan f ram. Han
satte sig och drog henne ned på sitt knä. Hon hade
fatt pa sig sin nattdräkt. Han nosade på henne,
som om hon varit nagot gott att äta, nagon läcker
bakelse .
-Många skulle avundas mig, sade han och
tänkte ocksa han pa Bernard.
Men han kunde inte hålla henne fast i knäet.
Hon gled av honom, pa sina egna glatta under
plagg. Da Iyfte han henne upp igen gång pa gang.
Han njöt av att sitta där i hennes kdäder, som
ånnu doftade av hennes kropp, cch ha henne att halt
glida över honom med ett I jud som knittrade av
det spända silket,
-Det är sa rart, sade han och saliven rann om
hans mungipor.
Frideborg borrade in sitt huvud mot hans bröst.
Hon kände mot sin kind brösthållaren av silke, som
hon nyss burit. Det var besynnerligt alltsammans
- som om hon sjunkit in i sig själv. Men det
var icke helt oangenamt, ty hon hade alltid känt
en sadan ömhet för sig själv.
-Lilla du, sade Stellan. Nu gå vi ocb lägga
Han lät henne falla pa golvet bef-iade sig lång
samt och vällustigt fran hennes underplagg och tog
pa sig en pyjamas. Han hade haft sin njutning,
njutningen av att krypa hl i en ung f3ickas skiml.
Det var hans bröllopsnatt. Utan en blick på Fride-
borg, som såg en smula förvanad ut, rullade han
över i sin säng.
-Nu skall du sova, sade han dåsigt. Jag sover
redan.
Da lade sig Frideborg under täcket och såg tank-
fullt upp i taket. Ja, Stellan somnade strax. Han
var skär och vit om kinderna. Han somnade lätt
och trevligt som ett barn bredvid sin barnbrud.
Frideborgs ögon blevo fulla av list. Hon petade
föraktfullt till sin brudgum.
- Pu, sade hon och log.
Så smög hon sig upp, svepte om sig sin penjoar
och öppnade forsiktigt dörren. Korridorens mörker
och fuktiga kyla sköljde över henne. Hon tvekade
inte mellan dörrarna. Hon öppnade Bernards dörr.
Han var ensam nu, sedan Stellan och Gusten flyttat
in till sina brudar.
Han stod ännu vid fönstret, smärt och spenslig
i sin välsittande frack. När han hörde dörren gå
upp, vände han sig hastigt om med cigarretten
Iyftad i handen. Det steg upp en lätt blå rök från
den, som om ban i åkallan svängt ett rökelsekar.
-Nej, se brudenl sade han bara, när Frideborg
steg in.
Ja, det var den ena av de bada brudarna, det var
bruden Frideborg, bruden utan släp och slöja, med
ett förstulet leende kring de röda läpparna.
-#r du tokig? fortsatte han ett grand ängsligt.
Hon Iyfte handen.
Bröl#op l#d Ek#red 4#,5
-Stellan sover, berättade hon med glittrande
ögon.
Han rörde sig inte. Det här var som det skulle:
vad som tillkom honom. Jus #ritn-z r ochs, hade
man ju kunnat kalla det, om inte .första natten=
sanningen att säga för länge sedan var överstan-
den. Hade han inte betalat tillräckligt för henne?
Det var inte mer än skäligt att hon gav honom sin
bröllopsnatt i utbyte. Och Bernard Landborg reso
nerade nu alldeles som Jacob Levin skulle ha reso
nerat.
Han hadc inte ägt henne sedan midsommarafto-
nen pa l#sa. Inte heller hade han brunnit av
längtan efter henne så, som hon längtat efter
honom. Men nu när hon var här, så genom
skinlig i sitt begär efter honom, tog han också
emot henne.
Han gick över golvet fram till henne, och hon
föll genast i hans armar, liksom maktlöst sjunkande
ned i dem. Da tryckte han henne häftigt intill sig,
Iyfte upp hennes ansikte och sökte hennes mun.
Nu mindes han hur mjuk den var. Ocksa nu smälte
den strax emot hans. De stodo så vaggande av och
an mot varandra. Hela rummet snurrade runt för
dem. Väggarna tycktes närma sig dem för att
hjälpa att föra dem ännu tätare tillsammans.
-A, Bernard, log Frideborg vekt. Det gör ont
i mig av glädje.
-Du bedrar honom på själva bröllopsnatten,
viskade Bernard.
- Nej, det är han som velat lura mig på min
bröllopsnatt, han sover ju. Men det skall inte
Iyckas honom, skrattade da Frideborg, som om
detta att hennes brudgum sov vore en omständighet
som avgjorde alltsamman.
Han förde henne fram mot sangen. Hon kastade
en nyfiken blick på bådden, som om hon undrat vad
som nu skulle hända, ty hon hade knappast legat
ordentligt avklädd i en sang om natten med någon
förut.
Dc föllo bada mot sängen, baklanges som van-
maktiga. Han trevade under de lätta plaggen och
kände hennes hud het och brinnande mot sin hand.
Hon låg med vidöppna ögon och log sitt lilla under-
liga leende. För henne hade ju framtiden klarnat.
Hon var val gift, till och med fint och adligt, hon
skulle föda sitt barn som gift kvinna, och hon skulle
fa resa. Nu fick hon dessutonl sin brollopsnatt med
Bernard utan några svårigheter.
Plötsligt rullade hon ihop sig som ett mjukt litet
djur, så att han inte kunde nå in till henne.
-Du gav oss pengar, sade hon belåtet och spin.
nande.
-Ja, så mycket var det väi värt att få dig bra
placerad, sade han med sin gubbmun.
- Och att bli fri från mig? viskade hon.
- Ja, det också, svarade han lätt.
-Jag hade hellre gift mig med dig, sade hon
-Men det gick ju inte, lilla dumbom. Jag måste
ha nagon presentabel dam.
- År jag inte det då? fragade hon med barnslig
oro och hade just krångt av sig penjoaren.
Han såg pa henne där hon lag och sparkade i
det enda aterstående lilla silkesplagget.
-Bekymra dig inte om det, sade han. Du är
bra som du är, Särskilt just nu!
Hon såg fundersam ut.
-Jag har legat med predikanten också, fnitt-
rade hon sa.
- Ja, du maste val alltid ligga med nagon, sade
Bernard utan att visa nagon motvilja, sasom hon
hoppats.
-A, jag är väl inte så lätt att få.
Han skrattade en smula elakt.
- Nej, jag vet det, sade han kort.
Hon gungade av och an i sängen sa resarerna
knarrade.
Han strök smekande aver hemles nakna vita
armar.
-Min lilla brud, viskade han.
För honom var också allt nu ordnat, och han
behövde ej längre oroas. Nar de träffats första
gangen ute pa gatan och samtalat med varaDdra i
förstugan utanför det lilla kapellet, hade han bara
gruvat sig för vad denna tokiga flicka skulle kunna
ta sig till. Nu hade han gift bort henne. Han hade
i själva verket givit henne ståtliga föräringar: ett
adligt namn, en man, sådan han nu var, pengar, en
framtid. Men hon var värd alltsammans, och mer
än det. Hon behövde icke tända några tändstickor
här för att visa honom sin skönhet. Och där hon
lag på hans säng väckte hon ater ett starkt begär
hos honom. Hon var hans och han skulle nu strax
ater äga henne, nu-pa själva hennes bröllopsnatt.
Tanken på att det just var hennes bröllopsnatt var
eggande på nagot särskilt sätt. Han var inte sa
dum som den idioten Stellan kanske trodde. Han
hade givit, nu inkasserade han bara tillbörliga rän-
tor. Som Osborn Macson var han antisemit, men
båda två voro själva i mycket lika Jacob Levin.
-Vänta, jag skrynklar fracken, sade han och
ville flytta sig ifrån henne.
-Jag tycker om dig i frack, log hon. Du ser
ut som en sådan fin och hög herre i den. Fast ännu
mer älskar jag dig förstas i din åtsittande uniform.
Där var den igen hennes kärlek och sensuella
dragning till allt som var fint. Hon var stolt att
ligga här med en frackklädd herre-när det inte
kunde få vara med en uniformsklädd officer. Med
starkt sinnligt behag nöp hon i tyget och strök över
det. Slutligen tryckte hon kinden mot det.
-Det är din hud, mumlade hon. A, vad jag
älskar den.
Bernard blev röd i ögonen. Han tyckte han var
hennes leksak, en docka som hon f#tt i sina armar
och ville trycka sig emot.
Så kom han ihåg att han hade en butelj amon-
tillado i en garderob. Han sprang efter den, hällde
i tva dricksglas till randen och kom fram med dem
till hennes säng. Men när han nu sag vinet skimra
B#öllop #ll Ekered 489
guldgult i ljuset från taklampan, mindes han hur
Stanny och han den där ödesdigra dagen, da hon
blivit hans, druckit amontillado i biblioteket på
#sa. Han blev stående med rynkad panna, medan
Frideborg girigt tömde sitt glas i tva, tre drag.
Ater var Stanny därl Hon hade druckit ur sherryn
hastigt, med sma klunkande ljud, därför att han
befallde henne det. Hon hade blivit röd därav.
#gonen hade glänst mot honom. Han såg henne så
tydligt för sig där hon suttit i sin riddräkt. När
Frideborg nu sträckte sina händer för att läppja
litet ocksa pa hans glas, greps han av avsky för
alltsammans och slungade glaset i väggen. Vinet
stänkte omkring. Frideborg slickade sig törstigt
om läpparna, där det ännu drojde nagra droppar.
Sä reste hon sig förvirrad upp i bädden.
-Varför gör du så där med det fina vinet?
sade hon häpen.
Linnet hade halkat ner. Det svarta haret föll
över pannan. Då brydde han sig inte längre om
fracken. Han måste glömma sin syster Stanny.
Han ville in i en brusande flod som skulle göra
hans öron döva för vishiingarna i lutten omkring
honom. Han drog henne till sig. Med ett litet kra
sande ljud slet han i hennes tunna linne. Men hon
förebradde bonom alldeles som den gången på mid
sommaraftonen, då han varit nära att förstöra hen
nes nya granna klänning
- Var försiktig, låt mig först ta av mig det fina
linnet, sade hon. Jag har köpt det för dyra pengar.
4go #:röknarna vo)t Pahlen
- Mina pengar, viskade han och lade handen
över hennes mun.
Då tog den nakna Frideborg sin frackklädde fine
herre i sina armar. Hennes knän skildes at. Hon
oppnade sig för honom med en liten suck av
glädje.
-Kom, min löjtnant, mumlade hon.
Och de fördes bort pa den brusande floden ut i
ett öppet vitt hav utan stränder, dit Agda förgäves
längtat under sin brol]opsnatt.
#ntligen kastade sig Bernard trott at sidan. Hans
frack var skrynklig. Frideborg slatade kuttrande
över tyget.
-Den fina fracken! mumlade hon för sig själv.
Da oppnade Bernard ögonen OCil skrattade litet.
- Kanske den fine Stellan har vaknat nu? sade
han
De tånkte båda pa hur Stellan nu lag där över
given i brudkammaren. Men Frideborg ville inte
gå. Hon krop intill Bernard.
-Jag vill sova hos dig, sade hon.
Och hon somnade in i hans famn. De sovo tätt
invid varandra, ett brudpar utmattat av dagens
och nattens modor.
Men nar gryningen redan stod utanför gardinen,
ruskade Bernard henne vaken. Det utspillda vinet
på golvet spred en söt egendomlig doft i rummet.
-Du maste allt gå in till Stellan nu, sade
Bernard.
Hon strackte pa sig och kysste honom. Hennes
Bröllop på E:kered
fyllda av drömmar, som hon inte längre mindes.
Sa hoppade hon upp på golvet för att ga och ta
pa sig det fina linnet, som hon varit sa rädd om
att hon hela natten sovit utan det. Men hennes fot
blev klibbig av det utslagna vinet som hon steg i.
-O, sade hon da, krop ihop igen på sängkanten,
böjde sig ned och slickade vin fran fotem
Når Bernard sedan tankte på Frideborg, mindes
han henne hur hon naken suttit där på sängen och
slickat upp vin från sin vita lilla fot. Det var som
om hon mellan sina lappar velat bevara smaken av
nattens famntag. Ty för henne var allt sadant en
dast sott och gott, och fint ocksa, när det var med
en fin man, och hon skulle aldrig få nog av kyssar
och smekningar.
När Frideborg kom ut i korridoren, blev hon ett
ogonblick staende där. Där var en gra dager fran
ett fönster uppe i taket. Hon hörde ljudet av smy
gande steg och dörrar som knarrade. Och plötsligt
stodo också Alexandra Vind-Frijs och Dora Mac-
son i korridoren. De kommo var for sig uppdy
kande från något hemligbetsfullt gömställe.
De tre kvinnorna, lätt klädda med lemmar som
skymtade under de tunna dräkterna, betraktade var-
andra frysande.
Alexandra var grå i ansiktet, som om morgon-
dagern lagt sig som en tat mask över det. Hon kom
från predikanten och det märktes att hon skämdes
Hon flydde in till sitt rum-en #rotesk skepnad,
liksom förvriden av nattens upplevelse, hemles
första riktiga med en man: nattens enda verkliga,
nästan femtioåriga brud. D5 logo Dora och Fride-
borg mot varandra. De öppnade ofrivilligt sina
armar. Fran deras kroppar strömmade älskarnas
och bäddarnas värme. Deras läppar voro sönder-
kyssta. Under ögonen dröjde förrädiska mörka
skuggol, som sma halvmånar som tänts i famn-
tagen. P5 tå smögo de sig sasom tv5 medbrotts-
lingar ifran varandra in i sina rum.
Stellan vred sig i sin säng, då Frideborg lade
sig, Han sträckte omedvetet ut handen för att
känna om hon var där. Och då han fann henne vid
sin sida, fnissade han belåtet och somnade in igen.
XXXVIII,
Det var inte ofta det var så mycket folk nere
vid Ekhults station som denna dag, då en stor del
av bröllopssällskapet avreste till Berlin.
Stationsinspektoren spatserade fram och åter pa
perrongen nyfiket granskande de församlade. Solen
sken över det lilla stationshuset. Stellan stannade
bredbent framför greve Gusten Värnamo af Sauss.
Stellan var iförd sin sportkostym och hade satt en
fjäder i sin hatt. Han såg ut som en blandning av
tyrolargosse på teatern och jockej.
- Nå, din bröllopsnatt? frågade han greven pli-
rande mot solen,
Greven ryckte upp sig, men han kunde inte jaga
bort den sorgsna blicken i sina ögon.
- Härligt! Härligt! sade han.
- Härligt var det ja, sade också Stellan, som
sovit som en stock s5 gott som hela natten.
Agda och Frideborg if örda resdräkter av moder-
naste snitt 5tsittande om livet och med sm5 battar
med väldiga fågelvingar i stodo bredvid varandra.
De s5go ut som om de skulle flyga bort när som
helst, Iyftade i luften av hattarnas vingar.
-Ar du trött? fragade Frideborg leende.
Agda gav henne en förstulen blick.
-En smula, sade hon.
De blå skuggorna under Frideborgs ögon hade
icke försvunnit. Hon såg Iycklig och matt ut. Hen
nes livliga blickar sökte oupphörligt Bernard. Nu
skulle hon resa och kanske aldrig se honom mer.
Det gjorde ont i henne-av smärta nu, som det
hade gjort ont i henne av glädje föregaende kväll,
när hon kommit in till honom. Men hennes barns-
liga sinne måste ända fröjdas över utsikten till
denna långa färd och at allt nytt och obekant som
väntade henne nere i Berlin.
Lilian von Pahlen spejade blek i ansiktet efter
Alexandra. Slutligen kom hon brådskande in på
perrongen i sällskap med Josef Wahlbom. Bada
voro nedtyngda av fullproppade kappsäckar. At
ingen mer än greven hade dc förtrott sina svävande
planer att följa med på Berlinfärden, men denna
natt hade de beslutat sig, Därför kånkade de nu
på sina kappsäckar, och de sago upphetsade och
nervösa ut inför resan.
Man närmade sig dem. Jacob Levin sade ironiskt:
- Så mycket bagage! Vad är meningen? Ar
det livsmedelskonvoj till Berlin med hemmalagad
fläskkorv från gästgivargarden?
Predikanten skruvade sig i sin vida ulster.
-Det kan väl vara nöjsamt att se sig om i värl
den, stötte han fram.
Det var tydligt att han kände sig generad inför
de andras blickar. En predikant som far iväg med
ett kabaresällskap!
-Och så skall jag kanske predika där nere, till-
lade han hastigt och urskuldande.
- Sa det blir också ett slags uppträdande, skrat-
tadc Jacob.
- Vad gjorde det, orm han sa dansade nred svart
långrock och allt? Själve kung David dansade ju
infor arken, anmärkte Macson spydigt.
Alexandra hade knutit ett tätt flor för sitt an
sikte. Det prickiga svarta floret kom henne att se
ut som om hon led av någon hemsk sjukdom-na-
got slags koppor.
Lilian som stod bland de andra närmade sig nu.
Hon såg fran Alexandra till Josef Wahlbom med
undrande blickar. Hon hade inte hört vad han sagt.
-Varför har Alexandra tagit med sig kapp-
säckarna? frågade hon. Stoclcholmståget går ju
mte an.
Det prickiga floret vändes mot Lilian.
- Jag skall resa med till Berlin, nästan viskade
hon.
Lilian skrek till:
-Och det säger du inte förrän nu? A, lilla
Alexandra, sa kan det inte vara. Säg att det inte
är sant!
Och hon sade till Josef Wahlbom:
-Dct var ju pastorn som återförenade mig med
Alexandra. Hur kan pastorn nu vilja skilja mig
från den vän jag vunnit tillbaka?
Men plötsligt gick hela vidden av olyckan upp
för henne. Hon rusade fram till dem.
- Ni äro kära i varandra, snyftade hon med
ansiktet förvridet av grämelse. Ni dölja pa något!
Josef Wahlbom blev ännu rödare i ansiktet. Men
Alexandras ansikte dolde floret barmhärtigt. Fram-
för hennes ögon dansade bland florets mystiska
svarta prickar den ansträngande kärleksnatten med
Josef Wahlbom. Hennes kropp var mörbultad.
Hennes sköte kändes som trasigt, alldeles uppslitet,
på ett otrevligt sätt. Hon var inte ung längre. Hon
stod bortom gränsen till åldrandet. Kärlekens eld
hade kanske kommit nagot för sent för henne. Hon
hade med smärta sagt sig det da bon i korridoren
tidigt pa morgonen mött de unga stralande kvin
norna Frideborg och Dora med smidiga, mjuka
kroppar, som endast tycktes blivit vackrare och
friskare av kärlekens vedermödor. Men nej, hon
var inte gammal, också hon ville vara ung!
Hon såg inte ens pa den olyckliga Lilian. Hen-
nes blickar hängde vid den fryntlige Josef Wahl-
bom, som om han varit en trollkarl som på ett be-
synnerligt vis fatt makt med hennes lemmar, ja
alla hennes rörelser. Lilian hade sagt att hon gömde
på nagot. Det förskräckte henne, som om alla
kunde se det passerade på henne. Hon gömde ju
pa sin kropps hemlighet som äntligen blivit henne
uppenbarad.
När inte Alexandra svarade, kastade sig Lilian
mot hennes bröst.
-Far inte, grät hon. Du far inte fara ifrån
din Lilian, lilla Alexandral
Peter bet sig i läppon. Till och med Stellan sag
generad ut. Det var ott alltför hjärtslitande upp-
träde på en järnvägsstation.
Då rusade Lilian fram till kappsäckarna, som de
ställt ifrån sig på perrongen. Stönande Iyfte hon
en av dem och började snedvriden av tyngden
skumpa därifrån med den. Och knappt hade Adele
fått syn på vad hon tog sig före, förrän hon skyn-
dade fram till den andra kappsäcken och i sin tur
började småspringa från stationen med sin börda.
Två kvinnor som inte ville bli lämnade ensamma
kvarl De buro på hela bördan av sina minnen, De
hade skänkt bort sin kärlek, oeh nu togo de dessa
döda ting i utbyte.
Stellan var strax i fatt Lilian.
-Mamma, sade han bestämt. Tänk på att du
gör dig löjlig.
Mor och son sago allvarligt på varandra.
-#n du då7 sade hon hätskt. Du som gift dig
med min husa!
Hennes gälla röst skar genom luften. Frideborg
Iystrade genast till. När hon hörde ordet #husa»,
föll en skugga över hennes nyss så glada ansikte.
Skulle hon aldrig bli fri fran den benämningen? Nu
var hon ändå riktigt gift, hennes nåd fru Fride-
borg von Pahlen. Hon var en fin liten adelsfru,
sannerligen ingen husa längre!
Men som om hon instinktivt känt att man be-
3, v. .rnu# Xll
gärde något av henne, den för detta hus8n, gick hon
med snabba steg fram till Lilian. Hon Iyfte upp
kappsäcken.
-Jag skall bära den tillbaka, sade hon, och det
kom något av stolthet i hennes röst.
Hon bar tillbaka kappsäcken till Alexandra. Kan-
ske ville hon också hämnas på sin forna matmor.
Sedan brast även hon i gr'at lutad mot Agdas axel.
Alla voro som stuckna av hysteriens onda ande
denna morgon.
Men Adele som ingen brytt sig om hade fortsatt
ut pa landsvägen bakom stationshuset. Här kom
predikanten andfådd löpande efter henne. Han sag
ut som om han ville slå till henne.
-Du har legat med den där gamla tossan! sade
Adele och satte sig helt enkelt pa hans bagage.
Där satt hon pa landsvägen utan att bekymra
sig om någon annan.
Josef Wahlbom stod framför henne och vred hän
derna. Han tyckte att hans natt med Alexandra
Vund Frijs nu spreds kring hela socknen. Red8n
visste hela bröllopssällskapet det. De hade verk-
ligen talat om giftermål, han och Alexandra. De
skulle vigas helt anständigt i svenska kyrkan i
Berlin. Men här framstod han i falsk dager. En
andans man, som utan äktenskap sökte köttets lust
hos en allmänt aktad gammal fröken,
- Adele, viskade han. Var då förstandig, ber
jag dig. Tåget kan vara här när som helst.
Han hade aldrig förut varit utomlands. För
Bröllop på Ekered 499
bonom som för Frideborg hägrade denna långa resa
som en upplevelse av underbaraste slag.
Men Adele skakade ondskefullt pa huvudet.
- Du kan inte resa utan dina saker, sadc hon,
och dem har jag här. Kanske du blandat ihop dem
med fröken Alexandras? Varför tar du inte mig
med dig till Berlin i stället för det dar fasliga
skrället? Hon luktar unket. Det stinker långan
väg.
Josef såg sig nervöst om. Hörde nagon Adele?
Han blickade ned pa hennes magra gestalt och hop-
pades att det var sista gången han såg henne. De
hade ju gjort slut med varandra däruppe i dct för-
skräckliga rummet med himmelssängen, Varför
skulle hon nu på nytt förnedra sig själv och honom?
-Låt mig gå nu, bad han grÅtfärdig.
-Kysser du mig då?
Ater vände han sig om. Kanske ingen såg dem.
Han böjde sig ned och kysste hennes mun Hennes
läppar klibbade sig fast vid hans. Hon ville inte
släppa honom. Men han vred sig undan och kom
loss.
- Så res då åt helvete, väste Adele. Dit kom-
mer du förr eller senare i alla fall. En gang brister
sängen under dig och dina kvinnor och du ramlar
rätt ner i en kokhet gryta.
Josef Wahlbom bleknade. Han trodde på hel-
vetet. Hela hans väldiga kropp skakade.
-Låtom oss bedja till Herran för varandra,
sade han ynkligt som av gammal vana.
5oo Fröknarna van Pahlen
Adele skrattade hest. Också hon skakade som
i frossa.
-Du tänker fylla din säck med hennes slantar,
det är vad du tänker, utbrast hon. En gudsman
med pengar vill du bli. Redan skramlar det om dig.
Dig skall hon alltsa köpa, din hallick.
Dc hörde båda tåget skrika till langt borta. Josef
grep häftigt kappsäcken och sprang in pa per-
rongen. Hatten hade halkat pa nacken. Han såg
· uyprörd ut som om han flyddc undan helvetets
djävlar. Betty, som hade med sig en stor kartong
med den kvarlämnade krokanen, stack den av miss-
tag i hans händer. Där stod nu Josef bredvid
Alexandra med bröllopskrokanen i sin famn.
Tåget rusade in. Man började på allvar säga
adjö, Grevinnan af Sauss som kommit med vagnen
från Ekered höll sig nara sin son. Hon hade ej
uppfattat samtalet med Alexandra och predikanten.
Hon trodde bara han skulle resa ned till Berlin på
ett kort besök, driven därtill av lust att bjälpa och
hugsvala de lidande tyskarna. Hon behövde bonom
alltjamt så väl.
Nu kysste hon Agda,
- Bliv Iycklig med min son och gör honom
Iycklig, sade hon milt med darrande röst.
Och när Agda mötte hennes sorgsna ögon, fyll-
des hon åter av ett brinnande begär att hjalpa den
som nu var hennes man. Hon glömde sin bedrövbga
bröllopsnatt och trevade efter hans hand. Hand i
hand stego de också upp i vagnen. Ida af Idestam
13röllop pd Ek#r#a' 5o
höll sig till Bell von Wenden. Men nar Gotthard
nu kom framstormande för att såga adjö, drog
hon sig ända inte undan, utan lät bonom kyssa sig.
De hade alltid haft en viss liten svaghet fdr var-
andra. Paula blev rödare om kinderna än Rla själv,
när hon såg detta avsked. Hon knep hArt mn
Angelas hand.
Angela stod och smålog mot sbl vilja. Moll
kunde inte låta bli att vara glad över att ue resle.
Löjtnant Macson kom rusande. Man hade tagit
en liten svensk bordsflagga som statt i matsalen pa
gästgivargarden, clen stack han nu till Elias Van-
selin,
- Plantera den mitt i Berlin, ropaa'e han. Tys-
karna skola se att vi i alla fall tänka på dem.
Lille Elias viftade tafatt med flaggan. Slutligen
stack han den i rockuppslaget. Den blagula siden
duken svepte över hans skära sminkade ansikte.
.:#ntligen voro de alla uppe i vagnem
Jacob Levin skrattade elakt.
- Nu far Cirkus Värnamo till Tysklalid, sade
han, Nu far Kabare Svenska Lösen!
Men ingen hörde på honom. Gotthard slängde
den här gången ut risgrynen. De regnade över
perrongen och fastnade i de resandes hattar. Lilian
stod tyst. Tararna runno utför hennes kinder. Då
hoppade Alexandra ned från tåget och tog I,ilian i
famn. De båda väninnorna tryckte sig som i angest
mot varandra.
-Stig upp, Alexandra, skrek Stellan. Taget går.
502 Froknarna von Pahlan
Det var i sista minutem Vita nasdukar viftade
redan. Löjtnant Osborn Macson hurrade. Tåget
gled ut fran perrongen.
När vagnarna kommit en bit bort, sprang Adele
ned mellan de blänkande skenorna. Hon började
gråtande löpa efter taget. Hon sprang efter sin fdr-
lorade kärlek, den enda smula Iycka hon slickat åt
sig i livet.
Nu försvunno vagnarna i en krök. Tjock rök
vällde mot Adeles ansikte. Langt bortifrån hördes
lokomotivets skrik Det fyllde Adeles bröst sa att
det ville sprängas.
Så vände hon langsamt tillbaka. Arrendatorn var
icke med bland de avskedstagande, eljes skulle han
väl hållit fast henne. De andra sago skrämda på
henne. Men hon gick sin väg utan att latsa om
dem .
Angela och Petra foro hem i sin vagn.
-Jag ar glad att det är över, sade Petra sakta
Angela såg upp mot den blå himlen.
-Luften har blivit iättare, log hon. Nu äro vi
ensamma igen. Det är härligt.
Och när Eka åter blev synligt badande i solsken,
sågo de mot garden med glänsande ögon. Framför
dem lag kanske nu en svar tid, men de skulle gå
igenom den tillsammans.
[ Här ovan slutar sidan 502 av del 6 av
Agnes von Krusenstjernas
Fröknarna von Pahlen
Bröllop på Ekered
inscannad av Lars Aronsson
den 30 december 1995 ]
[ Följande slutord är tryckta efter slutet på
Bröllop på Ekered. Stilen är kursiv. ]
Med #Bröllop pO, Fkered- och #Av samma blod-,
av vilka den förra skrevs pd Adelsö i Mälaren
juli-oktober 1933 och den senare i mitt hem i
Sf ockholm januari ma; 1934, f öreligger romar-
cykeln Fröknarna uon Pahlen nu i sju volymer-
och dtminstone tills vidare fullt komplett och av-
slu#ad För en planerad fortsättning som skulle
flytta handelser och skådeplatser fram till gencra
tionen 1930 synas tidsf drhdllandena ocll #en erasse-
rande skuggradslan icke omedelbart inbjudande
Uppgifterna ovan beträffande de sista delarnas
tillkomst avse blott att antyda att vägen från
manuskriptens fuUbordande till tryckning och ut-
giuande kommit att bli Idngre mot sl#tet av serien
än vid dess början Volymerna fyra och fem,
·Porten vid Johannes» och .Alskande #Jar., vilka
avfattades oktober 1931-augusti 1932, Iyekades
på samma sätt f örst, ef ter många burleska och
mindre burleska äventyr, möta en mulen orh
tigande värld senhösten 1933
Sedan dess ha ju både mulenheten Iys#s upp ocll
den kvava tystnaden brutits, och det i högst an-
märkningsvärd grad, om också dessa metereolo-
giska orh atmosfäriska flirändringar icke varit s#
iakttaebara just fra°n Stockholnns horisont.
Korrekturen till dessa liksam samtliga von
Pahlen-delar ha lästs av min man, vars hjälp och
råd, har som alltid, ha varit av ovärderlig nytta f ör
mig - och här särskilt när det gällt att utvälja
oeh uppliva detaljer ur de skildrade skedenas poli-
tiska historia.
På ett dagboksblad daterat Couvento de las Her
manas del Saerado Cora#on de Jesus i Malaga
den #9 september i fjor läser jag:
·Under åratal skola kanske sm# petiga litteratur
professorer med ndsorna i vädret eller trynen som
snörvla böka upp vem den och vem den och vem
den där personen kan vara i mina romaner. Men
ni komma bara att finna att, utom mitt, ett enda
namn står skrivet över mina böckers blad, liksom
med en osynlig skrif t som i stark belysning kan
lackas fram, och det är namnct David Sprengel.
Stockholm i februari 1935.
AGNES VON KRUSENSTJERNA
[ Efter Bröllop på Ekered och ovan återgivna slutord
följer en efterskrift av Johannes Edfelt som inte
tagits med i Projekt Runebergs elektroniska utgåva
eftersom det ännu omfattas av hans upphovsrätt.
Inom detta återges emellertid författarinnans
nedan återgivna disposition för romansviten. ]
av Pahlen-cykeln, är daterad "Tofta gård d. 17 juli
33". Den återges här in extenso (med undantag för
en parentetisk allusion på en namngiven, ej fiktiv
individ):
DISPOSITION
till Deras barn.
Denna sista del av fröknarna von Pahlen heter
"Deras barn". Händelserna utspelas på Eka gård.
Romanen tar sin början i slutet .Iv september 1914.
Världskriget har brutit ut i augusti. Den förra delen
Alskande par, slutar med att Angela väntar ett barn
med 'I homas Meller. Och i sista kapitlet tvingar
Petra henne att ej svara i telefon då Thomas ringer
for att få träffa henne innan hån far till Schweir
t#ll sin hustru, som orolig för kriget bett honom
komma. Saledes får Thomas ej veta att Angela vän-
tar ett barn.
Petra von Pahlen f. 1879, fyller 35 hösten 1914
Angela f. 1894 fyller 20 år i början av
oktober 19l4
Kanslirådet Peter von Pablen f. 62 g. m. Lilian
Vind Frijs f. 68
Deras barn. Stellan f. 89
„ Paula f. 93
Änkan Betty von Pahlen f. Levin på Ekered, född
68, Hennes man Hans von Pahlen död genom själv
mord april 1914.
510 Ef terskrif t
Deras barn: Sven jur stud (med en plats) f. 1890
g. m. Bess Rosenrauch.
(Deras son: Paul f. våren 1913.)
Gotthard von Pahlen f. I892 hösten 19l4 22 år
boende på Ekered.
Edla f. 1894, har våren 1914 gått ut seminariet i
Stockholm och far plats som lärarinna däruppe. Bor
kvar i sitt rum på Sibyllegatan.
Thomas f. 73
Arrenda#orn Tord Holmström
Hans hustru Adele Silfverstjerna f. I874
Petra flyttade Igol till Eka gård som hon fick i
arv efter sin faster Laura Löwenström g. m. kam-
marherre L. Igoo kom Angela dit. Petra skulle då
fylla 27 år på hösten. 1903 kom arrendatorn dit
"ännu icke trettio ar", g. m. Adele av samma ålder.
Adele 1903 28 år cller 29 år. 1914 omkring 40 ar
6 32 ar. 1914 40 år.
Jacob I.evin f. 7# g. m. Sally Rosenraueh.
Tage Ehrencreutz f. 1881 g. m. Hertha Adlerbring
Tage, son till major Carl Fredrik Ehrencreutz
I slutet av september komma Petra och Angela
till Eka. Gotthard har under sommaren låtit införa
elektrlskt lj#s pa Ekered-Eka och i stugorna. Det
är den enda yttre förvandlingen. Betty bor tills vi-
dare ensam med Gotthard på Eka. Gotthard har helt
kastat studierna. Ägnar sig åt Ekered och diktar
ibland. Sedermera komma Sven och Bess till Eka
med sin son. Edla får på våren lungsot, vilket Betty
under hennes barndom så länge varit rädd för.
Hertba och Tage Ehrencreutz som i maj 19l4 åter-
föreDats efter att ha varit nära att skiljas, få i janu-
arl 19l5 en son.
Stellan gifter sig plötsligt med Frideborg [över-
struket: Agda] och far if rån henne ut till Paris
[överstruket: i kriget Tyskland] Över huvud taget
Ef terskrif t SIz
är det en virrig tid denna första krigstid då aDa be-
grepp omvärderas. Frideborg, von Pahlens tjänst-
flicka, som väntar en liten med Landborgs son, över-
tages av Stellan, som finner arrangemanget synner-
ligen bekvämt, mot ersättning ! Detta bröllop i all
hast sker vid ett tillfälle då Angela är uppe i Stock-
holm för att undersökas av Jacob Levin. Då Stellan
ej kan uthärda Lilians klagovisor far han if rån sin
hustru ut till Tyskland, i tron att han där skall fa
nya ideer till sina porträtt. Han vill helst till Paris,
dit Kiss redan på sommaren farit men han blir
kvar i Tyskland, där han får namnet Tjuvarnas
konung.-
Gotthard är under denna höst ivrig att för Angela
berätta om allt som försiggår i Stockholm. Gotthard
och Angela ha egentligen aldrig förut varit synner-
ligen stora vänner, fastän Gotthard beundrat Angela
då de vistades på Eka 191Z på hösten. Då kände
Angela inte så mycket till Stockholmslivet och bon
hade ännu icke träffat Thomas. Nu är det en annan
Angela Gotthard träffar och i höstens ensamhet bli
de goda vänner. Innan Betty får veta att Angela
väntar en liten tror hon till och med att det skall bli
ett parti av mellan Angela och Gotthard. Hon är så
förtjust i Angela ända sedan denna var liten, att hon
fastän Gotthard och Angela äro kusiner och hon så-
ledes i sin kloka judiska vishet vet att det ej ar så
lämpligt med kusinäktenskap, önskar det av allt
hjärta. Den rara Betty, som vill att alla skola gifta
sig och föda barn ! Det blir alltså ett slag för henne,
den nyheten atL Angela väntar en liten. En smula
paradoxalt.
Angela vet dock att Paula är förtjust i Gotthard.
Ibland får hon brev från Paula, Gotthard får man
ej glömma var också en smula kär i Dora Macson,
då hon vistades på Ekered hösten l9l2. I denna den
-
sista delen av Fröknarna von Pahlen skymtar nästan
alla de personer, som omgivit Angela under hennes
barndmn och uppväxtår. De skymta. Man får ej nå-
gon närtnare del av deras liv, utom av några få, där-
för att huvudpersonerna Angela och Petra äro de
som intresset rör sig om. Samma herrgårdsstämning
som i Den Blå RuDgardinen dröjer alltjämt kvar. 1
Höstens skuggor gled den mera ljusa stämning som
vilade över Angelas barndomsliv på Eka alltmera
undan. Den handlade ju också mest om Petras för-
hållande till arrendatorn. Men nu framträda Angela
och Petra von Pahlen åter tillsammans i klara skarpa
bilder. Just skarpa. Allvar ocb ångest vilar genom
kriget över hela världen och allvar och ångest ha
också sänkt sig över Angelas och Petras värld. Den
blå rullgardinen kan ändå mera här än i Höstens
skuggor anas. Ett nytt liv växer fram under Angelas
hjärh. Petra och Angela Iyssna spänt efter ljuden
av detta nya lilla hjärtas svaga slag. Det slår och
tickar genom hela boken. Det fyller till sist Angela
med Iycka, ett slags smärtsam Iycka och vissheten
om att hon i detta blivande barn funnit sin bestäm
melse i livet.
För Petra är denna tid en besynnerlig tid av vän-
tan. Också hon har äntligen fått ett mål i världen:
barnet. Hon har resignerat. Själv kommer hon aldrig
att föda ett litet barn till världen, men det liv smn
begynt inom Angela är också hennes. Det blir hennes,
I sma tankar tillägnar hon sig detta barn. Hon nästan
genomlider födslosmärtorna. Thomas och Angelas
barn, som kunde varit Petras, bl;r hennes.
Sedan den aftonen Petra fick höra om barnet och
med bitter svartsjuka hindrade Angela att svara på
Thomas telefonpåringning, har den känsla av ägande-
rätt till bamet hon då först förnam, växt sig stark.
Dessa höstmånader på Eka lever Petra ett slags liv
Ef trrs#f t 513
-
"i andra hand", som ibland kan förefalla osympa-
bskt. Arrendatorn, som med längtan och bävan sett
fram mot den tid, då Petra skulle komma tillbaka,
och vllken trots Petras bekännelse om Tage ändä
hoppas att hon skall bli hans, grubblar sig sjuk över
denna Petra, som förändras inför hans ögon. Adele,
som nästan tröttnat att spionera på Petra och Tord,
sedan den kvällen i juni 1914 då hon överraskade
dem när de kysstes, vet inte först vad hon skall tro
otn Petras förändrade väsen. Trots att Adele den
gången överöste dem med okvädingsord lurade hon
ändå ut, att det var med Tage Petra haft samlag,
icke med hennes man. Först tror Adele att det är
Petra som är med barn, men när hon äntligen för
står att det är Angela, sprider hon ut det i hela
byn, satter upp den nya husjungfrun Mat mot
Angela, Strax innan Angela föder sitt barn stryper
Tord sin hustru, sin onda ande, i ett slags vansinne
- i besvikelse, i bitterhet över sitt liv som Adele
förgiftat. Men också Tords och Adeles ode glömmer
Petra för Iyckan över det bam som födes. Det är ett
krig i miniatyr som försiggår i denna sista roman,
medan kriget sänder sina blixtar därutifrån de stora
landen. Det eviga kriget mellan människorna som är
hat och fasor och död, men som också rymmer stora
uppoffringar och en längtan upp till renhet och en
himmel som ovisst och avlägset skymtar bakom
rokmolnen .
Det kan inte vara någon idyll, den skulle skära allt-
för falskt i sa fall mot vad som växer i människornas
dunkla hjärtan. Angelas och Petras kärlek till detta
blivande barn-Deras barn-är dock bokens djupa
innehåll. Den röda tråden.
Eka är alltså som förut, så när som på att det
strålar av elektriskt ljus. Glasverandan, salen med
sin gröna duk och de mörka ekmöblerna. Vägg
# v. Krn#mlj#r#n Xll
-
514 Ef #e#s#rif t
klockan, som Angela hör slå om nätterna "som om
ett väsen bott bakom urtavlan och ropat något på ett
obegripligt språk." Bredvid salen biblioteksrummet
vars väggar äro klädda med böcker. Mitt i rummet
ett långt bord och på det äro uppstaplade högar av
gamla kartverk och röda guldsnittsalbum med kolo-
rcrade planscher föreställande vapensköldar och uni-
former. Kammarjunkare Löwenströms.
I ett par andra rum finnas möbler och tavlor Petra
ärvt från sitt föräldrahem. Ovanpå sovrummen -
kring en stor vind. I Angelas rum, bredvid Petras,
och i ett gästrum finns en del saker från Angelas
föräldrahem. De ha nu ater fått ner en del som
de tagit med sig upp till Stockholmsvåningen. I
Angelas rum salsskapet hemifrån, ett bord, en karm
stol. Vid fönstret moderns mahognyskrivbord och
Angela ligger i moderns breda säng. I taket en kri-
stallkrona, ett toalettbord av mahogny med spegel.
Samma ljusa tapeter som förut med rosenbuke«er
och gröna blad. Salongen därnere med sina vita grip-
mobler och sekretär och Löwenströms familje-
porträtt.
Arrendatorns hem är rött. Ocksa det har nu
elektriskt ljus. Det är sig likt, men efter Adeles för-
hållande med frikyrkopredikanten Josef Wahlbom
har hon hängt ett rött draperi för den lilla trappan,
som leder upp till gästrummet med himmelssängen,
där han den gången bodde. Det är som om hon allt-
jämt vill ha doh den berusande vällustens extas hon
genom honom där för första gangen lärde känna.
Och liksom minnet av extasen nu alltmer bleknat har
ocksa det röda draperiet fatt ett sjaskigt, u1blekt
och solkigt utseende. Det är däruppe i gästrummet
Tord stryper Adele, och just med detta rysliga
draperi.
Den närmaste orsaken till att han dödar Adele är
att hon hånat Angela för att hon väntar en liten.
Men hans mor var sinnessjuk och han bär inom sig
anlaget till att en gång taga ett förtvivlat steg. Han
tror det skall frälsa honom ut ur det helvete vari
han i åratal levat.
I kap. Angela och Petra komma till hka.
11 kap. Besök på Ekered
111 kap. 1 arrendatorsbostaden.
När arrendatorn dödar Adele är hon utan hans
vetskap äntligen med barn.
JV kap. On
V kap. Ön
V1 Angelas födelsedag. Möte med Adele i parken.
V11 kap. Thomas brev.
Nu är en femtedel av boken skriven 56 sidor. Man
har nu hunnit över Angelas födelsedag i början av
oktober. Angela är nu inne på tredje månaden av
sitt havandeskap. Hösten börjar komma på allvar.
Benno Levin anländer snart till Ekered. Han är nu
sjuttiotre ar men förunderligt spänstig. Han har en
satt figur med vida kullriga axlar och något fram-
skjutande mage. Hans ögon äro blå och vänliga.
Munnen slätrakad. Stor krokig näsa med skälvande
näsvingar. Hans hår är nu järngrått, men ännu finns
där ett par röda testar som minna om dess ursprung-
liga färg. Och under denna tid bli Angela ocb den
lille judegubben goda vänner. Han vet inte heller
han, att Angela väntar ett barn. Hans blida litet
finurliga vasen verkar så gott på Angela. Också han
hoppas att Gotthard och Angela skola bli ett par.
Men innan Angela reser upp för att på nytt under-
sökas av Jacob Levin och det sker i november, talar
hon om sin hemlighet för gubben. Till julen kommer
Sven och Bess. Bess har haft ett missfall. Det ar
Bettys stora sorg. Hon får ett slags misstro till Bess
516 Efletskr#ft
efter detta. Hösten inrymmer alltså en del av den tid
Angela vistas på Eka «h så händelser i Stockholm,
då Stellan gifter sig «h far sin väg. Det enda för-
hållande som här skildras är att Gotthard, redan
innan han fått veta att Angela väntar ett barn, faller
offer för Adeles outtröttliga Iystnad. Ingen får ännu
reda på detta. Han längtar efter Angela och tar den
fyrtioåriga Adele som ett slags surrogat.
Petra genomgår en egendomlig förändring. Hcon
växer med sitt ansvar. Hon som fordom varit så
uteslutande kvinnlig får nu något av en ansvarskän-
nande mans styrka i sina omsorger för Angela. Hon
kånner sig som huvudet för familjen. Den heliga
famdJen, som hon inom sig kallar sig själv, Angela
«h det blivande barnet. En enda gång försöker
arrendatorn på nytt, och Petra veknar, men så minns
hon sina plikter och återvänder till dem.
Alla, som denna tid komma i beröring med Angela
få ett starkt intryck av godhet. De veta ju inte att
hon bar en ny värld inom sig. Hon får hösten att
plötsligt skimra, när hon kommer.
Arrendatorn, Betty, Gotthard påverkas av hennes
vastn. Men Adele snokar och vädrar, evigt ängsligt
Iysten efter stanken av det ruttna och misstänka I
hemlighet har Adele länge sett med behag på Gott-
hard. Hon är avundsjuk på den tydliga beundran han
synes hysa för Angela. Hon vill skjuta en bräsch i
muren kring den stolta familjen von Pahlen, som
alltid stått så högt över henne. Hon vill komma åt
dem. Och diirför att hon ser t jotthard vackla tar
hon honom tnumferande. Just i samma ödesstuga [ #]
dar Dora och lille Hans firade sin enda herdestund
Nu har skildringen hunnit fram till slutet av okto-
ber. En ändrmg i dispositionen. Stellan far med
Fndeborg ned till Ekered där de gifta sig i den lilla
lantkyrkan. Betty, som aldrig tyckt om Lilian är inte
Efterskrift 517
emot detta. Denna bröllopsfest firas i november.
Angela far således ej alls upp till St«kholm under
hösten. Det är ett helt sällskap som följer Stellan ned.
Greve Gusten Sauss av Värnamo f. 1884 i Rom.
Kiss Nilsson av samma ålder som Stellan, hans
fader handelsman vid Eka.
Judy Rosenrauch lika gammal som Angela
Bess, Svens hustru
Bell von Wenden, 3.# år.
Agda 25-26 ar "några och tjugo"
Dora Macson
Jacob Levin f. 72 ett par och fyrtio.
I sista stunden kommer dock Lilian teatralisk och
beredd att ställa till scener. Hon har Alexandra, som
åter försonat sig med henne, med sig.
flela detta sallskap, detta besynnerliga bröllop star
i skarp motsats till Angelas och Petras lugna och
Iyckliga liv på Eka.
Ännu märks det ej på Angela att hon väntar ett
barn, ingen vct om det. Hennes bröst bara ha blivit
högre och hon ser fylligare ut.
Även Bernard Landborg tar permission och reser
ned till Eka. I)et är ju han, som överlåtit Frideborg
på Stellan av fruktan att hon skall ställa till någon
skandal, som hans officersheder inte tål vid. Stellan
somnar trött på bröllopsnatten och märker knappast
att hans brud tillbringar den med Bernard.
Bell von Wenden är clessa dagar mest på Eka.
Hon ser genast med svartsjuka blickar den föränd-
ring Angela undergatt. När Angela berättar att hon
väntar en liten blir det en scen mellan dem. Men
Bell är avundsjuk på Angela att hon väntar en liten
fastän hon vilt sörjer över att Angtla haft beröring
med en man, vilket hon betraktar som en ooatur
lighet.
Dessa dagar blir det också slut mellan Jacob Levin
och den vackra Dora Macson.
Sedan Frideborg fått sluta hos Lilian blir hon
Stellans modell. Han är slappt intresserad av henne.
Frideborg uppsöker Bernard och vill pressa honom
på pengar. Nar Bernard far höra att hon är modell
åt Stellan, gör han kallblodigt upp med Stellan att
denne skall övertaga Frideborg.
Bdty får nu höra att Bess fått missfall och hon
reser upp till Stockholm. Här får hon nu reda på
Stellans historia med Frideborg.
Fru Sauss bor Kommendörsgatan. Har uppfort ett
litet kapell för "Jcrikoförsamlingen", där Josef
Wahlgren [ !] predikar, vid Stureparken. Ger ut en
tidskrift "Jerikobasunen" Kallar sig även fru Clara
Johanson. 1899 32 år. 4j ar 1914. En böjd gestalt
med tidigt vitnat har.
På Eka 90 sidor, i Stockholm 60 sidor, bröllopet
60 sidor. Varen 1915 80 sidor.
Stellan har nu lovat att gifta sig med Frideborg.
Predikanten har dessförinnan tagit Frideborg. Han
tror, när han får höra om hennes Bernard att det
vore fördelaktigt för honom att gifta sig med hcnnc
Men när han diskuterar detta med Lilian får han
veta att detta är Stellans plan. Då vänder han sig
kikande efter fördelar till Alexandra. Greven friar
till Agda. Han känner sig klen och ensam. Jeriko
kapellets religion har också smittat honom. Han tror
sig äntligen göra en god gärning. Så kommer dct sig
att det blir dubbelbröllop nere hos Betty i kyrkan.
Sedan fara allesammans vidare till Berlin.
Il Ekered
III Arrendatorn och Adele
IV #n
-
V #n
VI födelsedagen
VII födelsedagen
VIII Gotthard i ladugården
TX Angela, Petra
X Adele
XI Tord och Petra
XII Betty till Stockholm
XIII Betty och Jacob
XIV Stellan och Frideborg
XV Bernard och Frideborg
XVI Retly och predikanten
XVII Kiss fest
XVIII Predikanten och Frideborg
XIX Predikanten o. Lilian
XX Greven och Agda
XXI „ „ ,.
XXII Betty hemma igen
XXIII Gotthard och Adele
90 på Eka, 65 i Stockholm. Eka 40, bröllopet 50.
Angela är alltjämt på Eka. Hon har fått höra om
bröllopen som skola firas i Ekereds kyrka. Hon är
litet rädd för alla människor som skola komma. Hon
vill leva sitt ensamma liv.
När landsfiskalen kommer för att fa klarhet i
mordet på Adele, tycker Angela att det är som om
han misstänksamt sökte efter de försvunna brud
paren och bröllopsgästerna. I#e ha spritt gift om-
kring sjg.
Till bröllopen komma
Gusten av Sauss
fru Carola Johanson, grevinna av Sauss
Ida av Idestam målarinna
Bell von Wenden
Kiss Nilsson
Elias Wanselin
Paula von Pahlen
Sttllan von Pahlen
Lilian
Alexandra
Peter
Josef Wahlbom
Tage Ehrencreutz
Hertha Adlerbring
Agda
Frideborg
Bernard Landborg
Judy
Jacob
Dora
Bröllopet börjar med att alla fara ned till Ekered.
Sedan en afton i gästgivaregården. De besöka Eka
och arrendatorn och Adele träffas. Hon är förtviv-
lad därför.
Jacob Levin undersöker Angela. Jacob och Dora
ha sökt detta tillfällc för att få tillbringa en lid titl-
sammans men löjtnanten foljer med. De ha en scen
vid Hans grav.
Bröllopsmiddagen hos Betty på Ekered. Det är i
början en munter stämning. Man äter och dricker.
Cbampagne kommer pa bordet. Peter hälsar gästerna
välkomna. Löjtnanten håller också tal Predikanten
sjunger en andlig sång vid efterrätten. Det hela slu-
tar med ett uppträde av Adele.
Bröllopet är nu över och alla ha rest. Denna sista
del av romanen rör sig alltså uteslutande om per-
sonerna .som äro kvar på Eka och Ekerrd. Gotthard.
Betty, Angela, Petra, arrendatorn, Adele. Edla som
länge varit klen i sitt hröst kommer no också ner
och tillbringar tiden på Ekered. Efter jul anlända
Bettys släktingar, ryska judar som farit från Ryss-
land. Det är mannen, hustrun och två barn. Frun
sätter liv i Eka. Osympatisk och löjlig är hon och
typisk judinna av enklare familj. Så småningom
får man höra hur bröllopsparen i Berlin ha det.
Alexandra gifter sig med Josef Wahlbom. Men
Gusten och Stellan överge snart sina brudar.
Siutligen komma både Frideborg och Agda till
baka till Eka. Gusten har flyttat ihop med Lotty.
Angelas barn väntas i april. Mordet på Adele är på
våren. Benno Levin ir kvar över jul. Gotthard blir
allt kärare i Angela. Det blir ett slag för både honom
och Betq att Angela skall ha barn.
I Den bla rullgardinen
2 Kvinnogatan
3 Höstens skuggor
4 Porten vid Johannes
5 Älskande par
6 Del 6
7 Av samma blod
[ Ovanstående är alltså dispositionen till del 6 av
Fröknarna von Pahlen
Bröllop på Ekered
som ursprungligen var tänkt att heta
Deras Barn.
Inscannad av Lars Aronsson
den 30 december 1995. ]