Ingår som nummer 6 i romansviten Fröknarna von Pahlen.
Denna elektroniska utgåva är under framställning. Detta är hela texten, men upprättning av inläsningsfel kvarstår ännu. Normalt publicerar Projekt Runeberg inte ofärdigt råmaterial av det här slaget, men i slutet av 1995 befann vi oss i en väldigt speciell situation.
AGNES VON KRUSENSTJERNA SAMLADE SKRIFTER FRÖKNARNA VON PAHLEN STOCKHOLM ALBERT BONNIERSFÖRLAG Copyright Albert Bonniers förlag 1945 Stockholm. Alb. Bonniers boktryckeri 1945 M r# jr./t oft r o nna #isoo #t s40# att #rsvrn m ot vtst b#rad tat #o/ra h2 bro#Zo# i atkktins hast - han t tbnrnn r a#otri#r otct igonkast sgrnarb#a har ornnrns b#ok, n tJnsnint; t#nakt dd nv tro#vn fkk . . . O;#TA# ODD, f oh n Pa a. _ 5ta# ha#t ahtrig sdt n40n rvUztucsn na/:rn fornL Dct zar #n fn#krrnh# hoo/ f6r rm8# 7a#r b#tv rao;t st#n om ja# filtt syn #d tt vi#tnndtr - PbrstOra# htn sa#oi;nfirdi#fra#raov#ntra. An#rstas ansi#k konn dttr niira hrnn s. .Ydr t 5vnthto# n # i;v r tannan. - sV* n#t: D n b# z kanstr tvortom annL nn r iiz r#jnt n nv fbrtro#lnin#r # nonn n£#p nbarats n az o#n nr.#na hnnnan. ftr Ottop #na Pk r #t Denna afton i mitten av september det händelse- rika året 1914, da Petra och Angela von Pahlen kommo farande i vagn nerifrån Ekhults station till Eka, blevo de redan på l#ngt håll varse, hur hela herrgården strålade av elektriskt ljus. Genom tunga lövmassor banade sig det glittrande ljuset fram, och stjärnorna som börjat visa sig på himlen tyck- tes blekna och åter draga sig in i himlavalvets skymning. Det elektriska ljuset var den viktige Gotthards verk. Någon gång under sommaren hade han i ett kort affärsmässigt brev till Petra omnämnt hurusom han satt i gang med att lata inleda elek triskt ljus bade pa själva Ekereds gård och i stu- gorna omkring samt halvt i förbigående frågat, om Petra ville släppa till pengar för att även f# det in- fört p5 Eka. Petra hade svarat ja, litet förvånad över att Gotthard ändå tycktes ha en del uppslag- och icke bara till dåliga dikter. Hon hade dock i hemlighet skrivit till arrendatorn och bett honom övervaka det hela. Och från Stockholm hade hon sänt hem armatur och lampor, som hon hade haft ett visst nöje av att välja ut. Kanske var det typiskt för Gotthard till atskillnad från hans far att han litet senare, nar kriget bröt ut i augusti, ej lade ned arbetet, utan obekymrat fortsatte som om ingenting passerat. Hans skulle låtit hejda sig. Peter för övrigt också. Men Gotthard sade i telefonsamtal till Petra att han blankt struntade i kriget. Här komma pengarna att rulla, hade han tvetydigt tillagt och menade kanske därmed att kriget vore något svenska godsägare skulle kunna för- tjäna på. De svängde in pa garden, och kusken stannade hästarna med en latt knyck mitt framför trappan. Husjungfrun kom utskyndande, men innan hon hun nit fram till vagnen hade Petra redan hoppat ur och sträckt ut handen mot Angela. Och med Petras hand #m sin egen steg Angela ned på gardsplanen. Bara sedan nagot över en månad hade Angela blivit sa van vid att Petra bisprang henne, räckte henne handen, höll kappan åt henne eller med ett varnande rop Iyfte nagon tung sak i samma sekund Angela stått i begrepp att fatta tag i den, att hon nu fann det alldeles naturligt att hon ständigt skulle stödja sig pa Petra. Men den pigga och nätta husjung- frun, som helt nyligen kommit från den tre timmars järnväg från Ekhult liggande lilla staden, sparrade upp ögonen. Mat, så Iydde hennes smeknamn allt- sedan hon var liten, hade aldrig personligen träffat de båda fröknarna von Pahlen, och hon tyckte att det såg mycket märkvärdigt ut att den äldre hjälpte Brö#op Oå Ek#rrd 11 ned den helt unga blonda, som hade ett nästan barnsligt utseende. I alla fall skyndade hon fram och neg för dem, och där hon stod i ljuset från den kraftiga elek- triska lampan, som anbragts utanför verandan, före- foll hon så präktig och trevlig med sitt lingula hår och sina runda klarbla ögon att Petra blev helt glad till mods. - Var snäll och bär in kappsäckarna, Mat, sade Petra, sedan både Angela och hon tryckt flickans framsträckta hand. Och så gingo Petra och Angela tillsammans in i byggnaden. När de lagt av sig ytterkläderna, blevo de ett litet tag stående i salen. Det starka ljus som strå- lade ned från taket över den gamla gröna ylleduken kom dem att känna sig förvirrade. Här var sig icke liktl Förr hade fotogenlampan, med ett sakta sur- rande ljud och spridande en svag lukt av fotogen omkring sig, om kvällarna gjutit ett nästan hem- lighetsfullt skimmer över den stora salen. Möblerna i vråarna och den stora väggklockan hade då Petra och Angela suttit vid bordet bara skymtat fram som overkliga väsen eller varma skuggor, som velat viska något till dem, och i de blanka svarta fönstren, för vilka de aldrig behövt fälla ned några rullgar- diner, hade aterspeglingen av fotogenlampans låga glanst som en mattgul blomma. Nu hade den nya husjungfrun ordentligt rullat ned gardinerna. Det fanns inte några dunkla halvt vänliga, halvt förskräckande skuggor längre. Allt Iyste och blänkte, och de gamla moblerna tålde icke riktigt vid det. Petra tyckte meå en suck att dessa möbler, som stltt här sedan hennes faster Laura Löwenströms tid, tedde sig en smula utslitna. Inne i salongen var det genast bättre. Det vita möblemanget med griparna på ryggstöden riktigt kråmade sig. Och när Petra skyndade in i biblio- teket, blev hon glad vid anblicken av den stora golv- lampan som hon skaffat och nu fann stående bred- vid en länstol. Hon slog sig strax ned i stolen och tyckte att ljuset sken sa precis rätt på en bok, som hon tog i knäet, att det var en fröjd att se, Här kan Angela sitta och läsa om kvällarna, tänkte hon genast. Det skall förströ henne. Och hon kommer att kunna vila sin stackars rygg så bra. Men när hon blickade upp, lutade sig Angela över benne med ett en smula vemodigt leende, som gärna denna tid badade tårar. - Jag tycker det är roligt att ha kommit till- baka till Eka-vi två, sade hon. Men det är sig inte likt- ingenting är sig likt. Och plötsligt droppade tårarna från hennes ögon, därför att hon visste att vad hon menade var att hon inte kunde känna igen sig själv-att hon själv inte var sig lik. Petras ansikte blev blekt. Hon strök Angela med en nästan tafatt åtbörd över håret. Så började hon ansträngt livligt, men alltjämt med bleka kinder tala om hur trevligt de nu skulle ordna för sig pa dröllop pd k#kered 13 Eka. I morgon skulle en del möbler fran våningen i Stockholm komma-de möbler de förut tagit med sig från Eka, när de flyttat till staden. I morgon skulle de tillbringa hela dagen med att ordna och packa upp. -Allt kommer att se ut som förr da, sade Petra med litet sträv röst. Du skall fa se, Angela, vad här skall bli förtjusande. Alldeles som förr Men Angela sände en liten tranande tanke till- baka till bostaden vid Johannes' kyrka, som låg sa högt över alla hus i den delen av staden. Petra hade menat att det väl ändå vore bäst att de be- hölle den tillsvidare. - Man vet ju aldrig vad som kan komma att hända, hade hon i detta sammanhang hastigt yttrat. Och Angela visste att Petra då tänkt på att de kanske kunde bli tvungna att resa upp till Stock- holm igen för Angelas skull-för barnets skull. Angela rätade långsamt på sig. -Ja, ja, här kommer nog att bli förtjusande, sade hon och försökte le genom tårarna. Hennes rygg värkte efter den långa resan. -Jag går upp på mitt rum ett tag, tillade hon. Petra såg benne smyga sig ut ur biblioteket. Och hon sände en lang blick efter henne. Så knäppte hon händerna i knäet, Hon undrade inom sig, som hon sa ofta gjort denna sista månad, om Angela nu hatade henne för det att hon hindrat henne fran att träffa den opålitlige Thomas Meller, innan denne och hans lille son Cecil foro tillbaka till Schweiz. Fröknarn# von Pahlen Sedan den där augustikvällen, då Angela kommit hem från Jacob Levin och för Petra bekräftat det som Petra redan en tid anat, att hon väntade ett barn med Thomas, hade Angela blivit så tyst. Hon grät ofta, men pa alla Petras ömma och oroliga frågor gav hon sällan något svar. Då, den aftonen, hade hon vilat i Petras famn och Petra hade tyckt sig förnimma närvaron av det nya underbara väsen som tagit sin bostad i Angelas kropp. Thomas Mei- ler-Thomas som ingenting visste-hade rin,#t för att en sista gång få träffa Angela, men Petra hade bara slutit Angela tätare intill sig och bett, nej befallt henne att inte svara Därför hade inte Aneela och Thomas Meller träffats, innan Thomas for ned till sin hustru i Leysin. Sörjde Angela över det nu? #ngrade hon att hon inte slitit sig ur Petras famntag och ilat till honom? Petra Iyfte blicken och såg rätt framför sig. Hen- nes kärlek till Angela hade denna tid fördubblats. Det maste ju vara sa, eftersom hon s{l häftigt ocks# älskade det Angela bar under sitt hjärta. Thomas' och Angelas blivande lilla barn. Var det inte ännu mera Petras barn än Thomas Mellers? Hade inte Petra rätt att betrakta sig som delägare i det? Ingen älskande man skulle denna kommande svara tid övervaka Angela, skydda henne, sörja för henne. Hade inte alla en äkta mans plikter-vilka ju vld sadana tillfällen särskilt starkt göra sig gällande- kommit på Petras lott? Petras ögon började ater skimra vid den tanken #rol#oP pd Fk#rrd 15 Skulle det bli en flicka eller en pojke? Petra önskade redan nu så brinnande att det skulle bli en flicka. Och en flicka som skulle vara lik Angela, sadan Angela varit då hon först kommit till Eka 1906. Det var nu atta ar sedan. Da hade det lilla fader- och moderlösa barnet Angela så helt och hållet varit Petras. Nu i oktober skulle Angela fylla tjugu år, och det var länge sedan Petra känt det som om hon i henne haft en dotter. Jo, den där augusti kvällen för en månad sedan... då hade Petra haft som fanns mellan henne «h brorsdottern, aldrig brustit och väl aldrig nagonsin skulle kunna brista. Petra reste sig sakta och gick ut i salongen. Dörren till salen stod halvöppen, och hon hörde Mat med brådskande steg springa ut och in från köket, medan hon satte fram tallrikar till kväilsmåltiden. Petra lät en rullgardin med en liten smäll aka upp. Hon ville kasta en blick ut i sin älskade park, och hon öppnade fönstret. Men det var redan mörkt ute, ocb det stralande elektriska ljuset belyste endast en del av gården. De väldiga gamla träden kunde hon inte se. Men deras milda sjungande sus trängde fram till henne där hon stod stilla med spejande blickar. Hon hörde ljudlösa steg hastigt närma sig, så tystnade de, som om någon stannat i skug gorna utanför ljusringen, och snart förtonade ste gen åt ett annat håll och dogo bort. Kunde det vara arrendatorn? tänkte Petra. Såg han mig och ville undvika att träffa mig? 6 Froknarnn von Pnhlen Medan Petra steg ut i köket för att halsa pa kokerskan, som några dagar tidigare an de själva rest ned från Stockholm, fortsatte arrendatorn, ty det var hans steg Petra nyss hört, nästan springande bort mot ladugården. Men han gick inte hl. Han blev stående på stallgården, där marken ännu var dyig och blöt efter föregaende natts regn, och han grep med famlande knutna nävar omkrin# slg. - Petra, viskade han, och hans torra läppar rörde sig. #u hade han fångat en glimt av henne i fönstret, och fastän han lämnat arrendatorsbostaden uteslu tande för att gå in på herrgarden och önska Petra och Angela välkomna tillhaka till Eka, hade den plötsliga åsynen av henne försatt honom i en sadan darrning att han ej vagade sig fram. De hade inte träffats sedan den där aftonen i juni, då Adele över- raskat dem i salongen. Tord kunde ännu känna Petras knän mot sin kind och tyckte sig höra hennes sköte bulta under kladerna, då hon böjt sig fram mot honom och låtit sin mun sjunka in mot hans. Strax dessförinnan hade hon sagt honom att hon haft ett förhållande med en annan man. Och nar Adele pa sitt ohyggliga sätt med sina alltid lång samt frätande ord slungat dem den mannens namn, namnet Tage Ehrencreutz, i ansiktet, hade Tord för stått att det aldrig skulle förunnas honom att aga Petra, Hade han verkligen förstått det? Stod han inte här med krampaktigt knutna händer ocll hoppa des ännu på att Petra skulle bli hans? Han tyckte nu att hans stackars händer under dessa tre måna- der hela tiden varit knutna, fastlästa i ett grepp för att sla: att slå Adele den onda, onda, att piska livet och omständigheterna som hindrat Petra von Pahlen, hans älskade, från att bli hans. Men han visste även att om Petra endast ater visade sig öm mot bonom, skulle hennes ömhet fa hans händer att genast pa nytt öppna sig till smekningar. Ocksa han undrade liksom Petra och Angela hur denna höst skulle komma att gestalta sig Inne fran ladugarden hörde han korna skrapa. Ett doft ramande trängde sig ut. Och strax voro alla tankar på vardagens sysselsättningar och arbe ten ater där. I morgon skulle han övervaka att det och det arhetet bleve utfört. Och varje gf#ng han gick over Eka gard skulle porten, som så länge varit stängd, sta öppen, och han skulle möta Petra och höra hennes vänliga djupa röst. Hur skulle det gå? Och Adele skulle spionera på dem med sina bleka ögon och snoka omkring dem, inandas deras hem- ligheter med uppspärrade, vidgade näsborrar. Hur skulle det...? -Angela, ropade Petra, som nu gick över vin- den. Jag hittar inte strömbrytaren här. Vill du öppna dörren? Angela som suttit stilla pa sin mors breda säng sprang och öppnade sin dörr, och Petra kom, gaende over den stora vindens knakande golvtiljor, fram till henne. Inkommen i Angelas rum kastade hon en t v. iYrm# Xll Medan Petra steg ut i köket för att halsa p5 kokerskan, som några dagar tidigare an de själva rest ned fran Stockholm, fortsatte arrendatorn, ty det var hans steg Petra nyss hört, nästan springande bort mot ladugarden. Men han gick inte im Han blev stående pa stallgarden, där marken ännu var dylg och blöt efter föregaende natts regn, och han grep med famlande knutna nävar omkring sig. - Petra, viskade han, och hans torra läppar rörde sig. Nu hade han flngat en glimt av henne i fönstret, och fastän han lämnat arrendatorsbostaden uteslu- tande för att gå in pa herrgarden och önska Petra och Angela välkomna tillbaka till Eka, hade den plötsliga åsynen av henne försatt honom i en sådan darrning att han ej vagade sig fram. De hade Inte träffats sedan den där aftonen i juni, da Adele över. raskat dem i salongen. Tord kunde ännu känna Petras knän mot sin kind och tyckte sig höra hennes sköte bulta under kläderna, då hon böjt sig fram mot honom och låtit sin mun sjunka in mot hans. Strax dessförinnan hade hon sagt honom att hon haft ett förhållande med en annan man. Och nar Adele på sitt ohyggliga sätt med sina alltid lang- samt frätande ord slungat dem den mannens namn, namnet Tage Ehrencreutz, i ansiktet, hade Tord för stått att det aldrig skulle förunnas honom att äga Petra. Hade han verkligen förstått det? Stod han inte här med krampaktigt knutna händer och hoppa des ännu på att Petra skulle bli bans? Han tyckte nu att hans stackars händer under dessa tre måna- der hela tiden varit knutna, fastlasta i ett grepp för aU slå: att sla Adele den onda, onda, att piska livet och omstämdigheterna som hindrat Petra von Pahlen, hans älskade, från att bli bans. Men ban visste även att om Petra endast ater visade sig öm mot honom, skulle hennes ömbet få hans händer att genast på nytt öppna sig till smekningar. Ocksa han undrade liksom Petra och Angela hur denna höst skulle komma att gestalta sig. Inne fran ladugarden hörde han korna skrapa. Ett doft råmande trängde sig ut. Och strax voro alla tankar pa vardagens sysselsättningar och arbe ten ater där. I morgon skulle han övervaka att det och det arbetet bleve utfört. Och varje gång han gick över Eka gard skulle porten, som sa länge varit stangd, sta öppen, och han skulle möta Petra och höra hennes vänliga djupa röst. Hur skulle det ga? Och Adele skulle spionera pa dem med sina bleka ogon och snoka omkring dem, inandas deras hem ligheter med uppspärrade, vidgade näsborrar. Hur skulle det...? -Angela, ropade Petra, som nu gick över vin- den Jag hittar inte strömbrytaren här. Vill du oppna dörren ? Angela som suttit stilla pa sin mors breda säng 5prang och öppnade sin dörr, oeh Petra kom, gaende över den stora vindens knakande golvtiljor, fram till henne. Inkommen i Angelac rum kastade hon en orolig blick på Angelas ansikte. Det var åter vatt av tarar, Och Petra blev ängslig för att den nya jungfrun skulle börja bråka sin hjärna med vad det kunde vara at denna unga fröken som grät första kvällen hon kommit tillbaka till sitt hem. -Det är bäst du tvättar dig, sade Petra litet häftigt. Vi måste gå ned och äta. Men när hon någon minut därefter sysslade inne hos sig, medan hon lät dörren till Angelas rum stå på glänt, log hon litet bistert vid tanken pa att det skulle komma en tid, då man icke mera skulle kunna dölja Angelas tillstand för Mats nyfikna ocb glada blå ögon. Det var första gangen efter det hon fått veta om Angelas blivande barn, som hon över huvud taget skänkte omgivningen och vad den skulle komma att säga en enda tanke. När Angela och hon en stund senare stego ned- för trappan till matsalen, tryckte Petra uppmunt- rari#e och hårt Angelas arm, som kämdes så späd och smal genom ylleklänningen. Men Angela slöt sig e; intill benne, utan fortsatte med nedslagna ögon och darrande läppar att gå utför trappan. Det sista Angela med högtidlig min hade mast lova sin kusin Paula von Pahlen, innan hon for fran Stockholm, hade varit att hon då och då skulle sända ett brev till Paula och berätta om Gotthard. -Du skall lova mig det på heder och samvete, hade Paula sagt uppe i Angelas rum vid Johannes. Tala om hur han ser ut. Berätta vad han gor och vad han sager. Och... och... Paula hade ett litet ogonblick tvekat. - Skriv genast, Angela, om det skulle vara så, att... att han vid något tillfälle nämner mig. Stackars Paulal Angela visste ju lika väl .am Paula själv att Gotthard inte besvarade hennes känslor för honom och att han säkerligen aldrig skulle besvara dem. Men Angela förstod ju också att den trofasta, goda, tunga Paula stämdigt skulle nära sitt hjärta med hoppet. Och så hade Angela lovat. Hon tänkte pa detta löfte denna förmiddag da hon och Petra sutto inne i vardagsrummet på Ekered och pratade med Betty och Gotthard. Betty hade givit dem båda stora famnen, och Angela hade en sekund vilat sitt huvud mot Bettys med åren allt fylligare, allt bredare barm, som det ännu var så häpnadsväekande gott att gjunka in emot, medan Bettys vackra smeksamma händer fattat tag om hennes axlar. Därpa hade Betty Iyft Angelas ansikte upp mot sitt och leende betraktat henne. -Så vacker du blivit, hade Betty sagt pa sitt hjärtliga sätt. Nu är du riktigt fullvuxen, Och medan Angela darrat för att Betty skulle se tvärs igenom henne med sina mörka ogon oeh att hon, som så fullt och oavbrutet var moder, skulle uppdaga hennes hemlighet-deras hjärtan hade ju vilat sa tätt intill varandra att Angela tyckte Betty borde hört detta nya hjärta slå-ryckte hon till för Gotthards röst. Han skrek: -Mamma gör en riktigt illa med sina omfam- ningar Släpp nu den åär lilla duvungen. Och da hade Betty godmodigt låtit sina armar sjunka och bett Petra och Angela sitta ned. Gotthard sade till Angela, medan Petra och Betty pratade: -Ja, här ser du framför dig godsagare Gott hard von Pahlen. Jag tanker inte fara tillbaka till Uppsala, det kan du lita på. Nehej du. Da måsk Angela le och med kritiska blickar mönstra hans lindade ben, grova stövlar och engel- ska sportkostym. Och något av Angelas forna mun- terhet kom tillbaka, när bon nu som så många gånger förr började gäckas med Gotthard, som tyckte sig ha blivit så märkvärdig sedan hans far dog. Betty hade ju till Angelas och Petras häpnad lamnat hela egendomen i händerna på den där tjugu- tvååringen, som i detta nya arbete funnit en ypper- lig förevändning för att fly från de dödande tråkiga studierna i Uppsala. -Du ser fruktansvärd ut, skämtade Angela. Du har ju gatt och blivit tjock. Det retade Gotthard. Han sprang upp och ställde sig framför Angela. -Alltsammans är ju bara att jag blivit bred över axlarna, utbrast han. Jag får ta i med tunga saker, ma du tro. Men man skall ju alltid föregå det enkla folket med gott exempel. Och han spände sin arm och bönföll Angela om att hon skulle känna på hans muskler. Hon avböjde leende, men betraktade honom ändå en smula nyfi- ket där han stod bredbent framför henne. Motvil ligt måste hon för sig själv erkänna att han åtmin- stone vad fysionomien beträffade utvecklats till det bättre. Det var ju Sven som alltid haft mest tycke av sin mor, men denna tid da Gotthard ständigt varit tillsammans med Betty syntes också han i påfallande grad ha fatt sin prägel av henne. Angela blickade fran mor till son och fann en förundrans- värd likhet. Gotthard såg onekligen bra ut med sin arroganta semitiska profil. Men hans bruna blanka ögon hade likväl icke Bettys fasta blick. De hade svårt för att se rätt på någon, när de skulle göra det började de gärna att flacka, ja de nästan skelade pa ett sätt som minst av allt verkade förtroende- mgivande. 22 Fröknarna DOn Pahl#n I -Vad du brlkar, Gotthard, sade Betty och tittade på honom beundrande. Sitt nu ner och var lugn en minut, om du kan. Då gick Gotthard fram till Betty och lade ena armen om hennes liv. -#r Petra belåten med det elektriska ljuset? fragade han grinande över Bettys axel. Jag hade ett väldigt sja med att få allt klart till hösten. - Ja tack, svarade Petra. Och hon kände åter sin gamla avund mot Betty vakna, da hon sag henne sitta sä där tindrande nöjd, stödd mot sin sons arm. Men det lilla stickande agget försvann snabbt, da Petra erinrade sig sin och Angelas gemensamma hemlighet. Petra hade inte längre nagon orsak att avmldas Betty dennas översvallande Iycka över barnen. Snart, bara om nagra manader, skulle en ny liten von Pahlen, en flicka, o säkert en flicka, komma till världen och vara Angelas och Petras egen lilla dotter. Det for en varm sky över Petras ansikte, och hon bemö- dade sig om att Iyssna till Betty. Iletty berättade på sitt livliga vis att Edla nu fått en alldeles för- träfflig plats som lärarinna i Stockholm, och att Sven trivdes med sin tjänst i utrikesdepartementet. -Ja, Edla är nu så glad at sitt yrke, fortsatte Betty med en liten komisk suck. Men det är ju ändå inte riktigt en kvinnas uppgift att ägna sitt liv åt andras barn. Jag hoppas så innerligt att Edla en gång skall finna den rätte och. . . Gotthard avbröt henne muntert. -Och sä tänker mamma säga, inföll han och höll upp sin bruna hand som för att bjuda tystnad, medan hans blickar spelande foro mellan Angela och Petra, att Edla skall fa egna barn. Men allt det där är ju bara själviskhet ocb uträkning från mammas sida. Liksom mamma blivit farmor genom Sven, så vill mamma bli mormor genom den arma Edla Emellertid är jag säker pa att Edla kommer att betacka sig för att stå till tjänst i det avseen- det. Hon är helt enkelt född till lärarinna, Edla. Det passar henne idealiskt, mycket bättre än vad mamma inbillar sig. - Nu skall du vara tyst, Gotthard, sade Betty och gav honom ett lätt slag pa kinden. Men Betty, som ett tag sett helt förargad ut, kunde aldrig vara ond på nagot av sina barn, och när Gotthard nu kysste henne mitt pa hennes fylliga röda mun, sken hon genast ater upp. Den där pojken haller på att bli bortskämd på allvar, tänkte Petra, och ett ögonblick böjde hon sig fram mot fönstret, ty hon tyckte sig höra den döde Hans' trötta steg i sanden därutanför. Men Hans kom inte in i rummet som han brukade göra förr, da Angela och Petra voro på besök pa Ekered. Hans var borta, försvunnen. Var? Vart? Och Petra ertappade sig en sekund med att önska att det varit Thomas Meller i stället för hennes älskade lille bror Hans som gatt bort i kvällens skuggor-för alltid. Däri lurade väl ocksa den förfärhga ängslan hon ständigt förnam för att Thomas skulle komma till. 24 liröknaraa Voll Pahler baka och rycka Angela ifrån henne. Den tanken gjorde henne utom sig. Vad skulle Angela ha sagt, om hon vetat det? - Nu tycker jag inte vi skola sitta här längte# viskade Gotthard till Angela. Kom, sa gå vi ut. Angela följde honom villigt, men då de stodo i hallen och Gotthard sökte få henne med sig ut pa ägorna för att stoltsera med allt vad han Iyckats åstadkomma av nytt pa det gamla Ekered, dröjde Angela på tröskeln och kastade en längtansfull blick upp mot trappan. -Jag vill hellre se skolrummet igen, sade hon. Och Gotthard måste foga sig, fastän han hade svårt att lata bli att se stött ut över Angelas brist pa intresse för hans angelägenheter. -Kör till då, svarade han och sprang upp för trappan. Han slog upp dörren till deras # skolr#Jm -Här är ingenting förändrat som du ser, sade han likgiltigt, i det han lät Angela ga före sig in. -Nej, här är allt sig likt, mumlade Angela och började vandra omkring i rummet. Hon log förtjust. Detta stora vindsrum med sitt sluttande tak, sitt fönster som släppte in dagern högt däruppifrån, sitt avlanga bord med jordgloben som förr tronande mitt pa det, kom henne att ater känna sig som den lilla undrande flicka hon varit när hon första gången med kusinerna trätt in här. Hon hade älskat det där rummet då, och hon älskade det ännu. Det gav henne tillbaka en del av hennes barndom: de långa förmiddagarna hon tillbringat här framför jordgloben med Edla och Gotthard, medan tant Elsa med glasögon för sina vänliga när synta ögon undervisat dem på sitt blida och för strödda vis, och eftermiddagarna da de stekt äpplen i den öppna spisen, gnabbats med varandra, blivit goda vänner igen. Angela strök utefter karmarna på de omaka sto larna, som om hon med sina fingertoppar velat leta efter nagon rispa eller fördjupning, och när hon åter bittade den där djupa, tvära skåran som en slidkniv gjort i bordsskivan, visade hon den skrat- tande för Gotthard. - Minns du, det var du som täljde så där okynnigt i bordet en gang då du var arg, sade hon. Men Gottbard betraktade henne förvånad. -Vad är det med dig, lilla Angela? frågade han fundersamt. #r du verkligen redan sa gammal att du börjar ga på jakt efter fåniga barndomsmin- nen? #ndå ser du ju ut som en barnunge själv fort- farande. Ja, du har till och med blivit ännu smär tare sedan jag sag dig sist i våras. Och Gotthard grep med båda händerna runt hen- nes midja, nnen da han nu pa sitt forna näsvisa sätt gjorde min av att vilja kyssa henne pa kinden, vred hon sig snabbt undan och förpassade sig hastigt till andra sidan av bordet. Där stod hon och sag pa honom flämtande och med blossande röda kinder: - Du vagar inte, Gotthard. Han ryckte till för hennes röst som blivit under- ligt gäll och sträv. - Du vagar inte... stötte hon åter fram. Gotthard ryckte pa axlarna, en gest som han tagit efter sin morbror Jacob Levin. -Asch, sade han, vad kommer det åt dig? Skulle jag inte kunna fa ge min mest älskade kusin en välkomstkyss? Det vore väl ocksa höjden. Men Angela, som här i skolrummet äntligen åter funnit en liten smula av sitt forna liv, som hon för- gäves sökt efter i sitt flickrum på Eka, blev sta ende tyst med tårar i ögonen. Nyss var hon nästan vred. Nu grät hon. Tårarna runno stilla utför hennes kinder och droppade, utan att hon försökte hejda dem, ned på den ljusa blusen. När Gotthard sträckt fram sina läppar hade hon genast skräckslagen erinrat sig hur Jacob Levin uppe i sitt mottagningsrum i Stockholm trevat efter hennes mun och kropp så snart han fått klart för sig att hon redan givit sig at en annan. Hon tänkte därvid inte alls på att Gotthard ofta lekfullt bett henne om en kyss, som hon för övrigt alltid nekat honom, ocksa hon da på ett lekfullt, kanske utma nande sätt. Hon genomträngdes bara sa starkt av detta att hon nu var en så helt annan än förr att männen genast maste se märkena efter älskarens händer och läppar och därför strax skamlöst räkna med att hon härefter vore tillgänglig för dem alla. Det var inte oron för att hon skulle föda Thomas Mellers barn som denna sista tid gjort henne sa tyst låten tillsammans med Petra, att Petra ibland näs tan inbillat sig att Angela hatade henne. Inte heller var det nagon fysisk längtan efter Thomas själv som tärt pa Angela. Hennes samliv med Thomas var en dyrbar skatt av hågkomster som hon ville behalla of läckad, minnena av honom och deras för hallande till varandra ville Angela skulle följa henne ständigt och göra henne varm om hjärtat. Men allt härunder besudlades och förjagades de ändå oupphörligen av tankcn pa Jacobs underliga bete ende mot henne som hon omöjligt kunde glömma, och det var de crinringarna som likt en tät slöja dessa dagar skymde solen för henne. Mitt i natten kunde hon vakna och känna Jacobs armar omkring sig och vara nära att skrika av rädsla för denna glupska mun som sugit sig fast vid hennes. Hon vågade inte förtro sig at Petra. Inte åt nagon. Det var som om Jacob Levin med sin brutala kyss slungat ned benne i ett gungfly och som om hon nu inte kunde göra sig helt fri från dess slinger växtcr och fräna stinkande lukt. Var det möjligt att dctta som hon upplevat icke var något innerligt personligt utan att varje man efter detta med Thomas som ännu likväl ingen mer än Petra - och Jacob-visste om skulle anse henne åtkomlig för nästan vem som helst? En våg av stolthet och förbittring vällde upp inom henne och fick hennes tårar att upphöra. Gotthard som blott sag att hans kusin slutat grata andades lättare. - #r du sjuk? fragade han vänligt. Angela skakade pa huvudet. Det ljusa håret kdibbade vid tinningarna av ångestYvett. Nej, hon var inte sjuk, men hon var redan i slutet av andra manaden. Ibland om morgnarna strax efter det hon atit frukost brukade hon smyga sig upp i sitt rum och kräkas i ett kärl i garderoben. Hon g8mde sig undan med sina kväljnhlgar som ett skyggt litet djur av rädsla för att den rundögda Mat skulle höra henne och förstå något. Nej, hon var inte sjuk, men det kändes som om det växande inom henne redan nu ville ha bättre plats. Om ett par månader skulle det vidga ut sig i hennes kropp, och då skulle hennes kläder bli alltför trånga. Det var sant att hon magrat. Ständigt fick hon sy in sin kjollinnning för att inte kläderna skulle hänga omkring henne. En liten ring pa hennes finger gled nu lätt av, oeh slutligen ha#lr hnn mast lä#ra undan den i en ask för att ej förlora den. Nervost började hon rara i några pappersark som lågo ordnade på bordet framför henne. I sin forvirring hade hon inte sett dem nyss. Men hon spratt åter till, då Gotthard kom fram till henne och lade sin hand över papperen. -Du far inte titta, Angela, sade han. Och nar hon betraktade honom, fann hon till sin förvåning att han log på ett konstlat anspråkslöst satt. -Det ir mina dikter, ser du, fortsatte han ivrigt. Jag brukar slänga ner ett och annat pa papperet- just i det här rummet, där vi förut sutto och skrevo välskrivning för den dumma och trakiga gamla mön Elsa Lindhlom. -A, hon var inte alls tråkig! Det var en av de snällaste människor jag träffat, sade Angela och glömde sin egen angest för att försvara Elsa. -Ja, ja, nog om henne, skrattade Gotthard. Hon stör mig för resten inte numera. Det var da det. Låt ga för att hon var himmelskt god, om du vill ha det så. Det struntar jag i. Men jag diktar, förstår du! Det är i alla fall nagot helt ammat än välskrivning, skulle jag tro. Han flyttade litet på sin hand och tog nu inte alls illa upp att Angela läste vad som stod pa ett av de stora pappersarken. Nir Angela kommit till slutet på en av dikterna läste hon de tva sista stro ferna högt, väl aktande sig för att skratta. Over papperskanten fangade hon en glimt av Gotthards bruna ögon. De hade ett extatiskt och barnsligt förtjust uttryck, medan han saligt Iyssnade till hennes läsning: Lidandet, det adlar mannen, adlar kvinnan likasa. Men om du ej alls har lidit, älskar jag dig mest ändå. Ack, om du ej alls har lidit, flicka, kom, min hustru bliv! Kom och fall i mina armar, kom och bli mitt väna viv. 3o F#öknar»a von Pahlen -Tycker du inte min poesi later bra? frågade Gotthard när Angela tystnade. Angelas ångest gled helt och hallet undan. Gott- hard roade henne. Hon hade inte hjärta att göra narr av hans dikter, Sasom hon brukade göra narr av hans utseende då han skröt alltför mycket med det. -Jo då, sade hon uppmuntrande. Det är nog bra verser. Hon talade mot sitt bättre vetande, men Gotthards ögon bevekte henne. Det här med dikt- ningen var tydligen hans käraste sysselsättning och ett av de beklagliga utslagen av den verk- samma ande han ärvt av sin mor. Hon undrade ett tag om hon skulle fraga honom, om det inte möjligen kunde vara Paula han skrev om. Men hon visste ju alltför väl att det inte kunde vara hon. Och Angela var glad at att hon e; nämnt Paula, då Gotthard upplyste: -Jag skrev det där med tanke pa Ida af Ide stam. Väldigt grann tös, eller vad tycker du? V-l dansade hela kvällen med varandra på Stellans bal i april. -Och du minns henne än? Det kan man kalla trofasthet, kunde inte Angela llta bli att utbrista. Han 1°F# -En skald måste ailtid se någon för sig, när han diktar, skall jag säga dig, sade Gottbard, ovan ligt stillsamt och liksom eftersinnande. Nästa gång skall jag tänka pa dig, det lovar jag dig. -Och Dora Macson då? fråBde Angeia Brällo# #å Ekened listigt. Du var ju betagen i henne, när hon var här för två ar sedan. Gotthard slog ut med handen. -Kära barn, sade han beskyddande. Skulle jag skriva om alla... Det bleve väldiga luntor. Det var så länge sedan det där. Men det är sant, det var verkligen en bedårande kvinna. Och vilken förfärlig man hon hade! Alltid onykter. Det gjorde mig verkligt ont. Ja, ja, nog har jag stoff till kär leksdikter för ett helt liv, det kan du sätta dig på. Vad skall jag skriva i mina brev till Paula? tänkte Angela. Stackars Paulal Det är väl hon inte hör oss. Till Gotthards hemliga besvikelse lade nu Angela ned papperen igen. I stället drog hon fram en stol till den öppna spiseln. Där var ännu aska kvar se- dan brasan föregaende dag, och med en liten rys- ning makade hon sig närmare eldhärden, som om hon trots allt hoppats på litet värme därifran. Gott- hard sag det, sprang ut till vedlaren pa vinden och kom strax tillbaka in med några stora vedkubbar och en handfull stickor. Ivrigt lade han sig på knä framför spiseln och började göra upp en brasa. -Tack, sade Angela med en liten belaten suck, då hon hörde hur vedträna började knastra. Elden tog fart. En ljusgul flamma sköt rätt upp och sände ett regn av gnistor omkring sig. Gott- hard pratade, medan han låg kvar pa knä och stack in ett par kubbar till. -Jag är inte en sadan dar okomplicerad natur, 32 Fröknarna von Pahlrn som bara ar praktisk och duglie på det sättet som alla föreställa sig, sade han till elden och Angela, utlösande sitt oäodliga behov av att tala om sig siälv. Jag ar en kämpande ung konstnar. Det fak- tiskt värker inom mig av längtan efter pennan, när jag går där ute pa ägorna och måste svara pa dumt och enfaldigt folks dumma och enfaldiga frå- gor, Så rätt som det är flyr jaF hit upp. Här sitter jae och drömmer, och så kluttrar jag gcnast ned det pa papperet. Fast dct är inte alltid sa lätt som du tror att finna ord och rim, A nej, du Angela. Det är ett arbete det ocksa, skall du veta. Angela börde knappast på honom. Hon sträckte sina hämder med en liten hjälplös åtbörd fram emot elden. Vad angingo Gotthards konsmärsdrömmar henne? För henne kunde han fortsätta bäst ban gitte med sina löjliga ,poesier-, men kunde han inte Astadkomma nagot bättre äm de barocka strofer hon nyss läst, så förstod hon ju att hans talang som diktare inte var vidare bebdande. Och hon såg upp mot takfönstret och fann att den bildade en fyrkant av gnistrande blått, Det var en klar härlig septemberdag, och ända makade hon sin stol rysande närmare den öppna spiseln. Hon tyckte att hon alltid frös nu, sedan Thomas tagit sina händer ifrån henne. Gotthard fortsatte sitt självglada snatter, men då han reste sig upp och såg ned på Angela, utbrast han förargad: -Dina tankar äro på annat hall, Angela. Och jag som trodde att jag nu ämtligen skulle få en frände att tala med här i ensamheten. -Förlåt miG mumlade Angela röd i ansikkt. Jag glömde alldeles att vi voro släkt. -Äsch, börja inte gråta nu, kom det från Gott- hard. Du måtte vara överansträngd. Eller har du ocksa gripits av krigshypnosen? Och utan att vänta på svar tillade han hastigt: - Själv tänker jag knappast på kriget. Det rasar ju ända inte här i Sverige. Och du kan vara säker på att vi inte komma med, hur högertid ningarna och den där Scholem Aleikoum än larma och skramla med shla inbillade vapen. Men jag tror, och jag har väl hört andra också viska om det, att vi komma att tjäna stora pengar här i Sverige. Kanske skola vi kratsa guldslantar ur den där bran- den, och inte nagot ont i det. Angela tittade förskräckt upp. För första gangen tyckte hon sig se en skymt av den verklige Gott hard som hittills dolt sig bakom skryt, snobberi, praktisk duglighet och gymnasistpoesi. Hans långa bruna fingrar krökte sig i luften, som om de läng- tade att sluta sig om det där guldet han talade tänderna som en Iysten hund. Han var sannerligen redan en liten Jacob Levin nu! Angela blev rädd för honom och steg bastigt upp. Hon tyckte att en man av en annan ras med mörkt blod i sina ådror spärrade vägen för henne. Och fastän hon lugnande sade sig att det bara var hennes egen kusin och # v. I#rnssnslj#rr# Xll 34 Pröknar#a von Pahlrn barndoms lekkamrat Gotthard, sköt hon undan sin stol och gick baklänges mot dörren. Då log Gotthard pojkaktigt och blev åter sig lik. Och Angela sade: - Det år väl bäst vi gå ned nu? -Ja, svarade Gotthard, du får inte ta illa upp, men jag har inte tid längre. En annan gang skall du få falja med och se vad jag duger till i det praktiska. Gotthard sparkade med stöveln till en av kub- barna så att en kvast av eld for upp mot skor- stenen. I trappan var han i fatt henne. -Och var inte rädd, jag skall snart komma och hälsa pa er pa Eka, viskade han. Du kommer nog att övervinna din nervositet här på landet. Hade han märkt något? Angela frågade sig det oroligt, när hon och Petra en stund senare gingo genom Ekereds park ned till landsvägen, Men hon tröstade sig med att Gotthard säkert var så upp- tagen av sig själv att han inte skulke ha tid att sysselsätta sig mycket med andra. Gotthard sträckte just da ut sig i en stol i var- dagsrummet. -Jag tycker att Angela förändrat sig på något besynnerligt sätt, mamma, sade han och stoppade nonchalant sin pipa. -Ja, hon har blivit vackrare, sade Betty glatt. Eljes var hon ju sig lik. Men Gotthard log underfundigt och tände pipan, 13röllo# #å #kerrd ,e och i det han drog in ett djupt bloss, försökte han erinra sig sa mycket han formådde av det skvaller Stellan vid något tillfälle, då Gotthard på efter sommaren varit i Stockholm, fyllt hans öron med. Angela hade varit mycket tillsammans med den där Thomas Meller som bott hos bankdirektör Land borgs på #sa, hade Stellan sagt grinande och putande med munnen som om han burit på en hemlighet han ej ville krypa fram med. Gotthard blaste ut röken. -Aha, nu anar jag det hela! sade han sa högt att :Betty hoppade till. -Vad ar det, Gotthard? frågade hans mor ömt. -Ingenting, mumlade Gotthard och sjönk in i en välbehaglig tystnad, döljande sig i ett moln av starkt doftande piprök. Arrendatorn gick tvärs över den solbelysta går- den. Han kom från gärdena, och han var smutsig ända upp till kmäna. Från den lilla röda stuga som var arrendatorsbostaden steg en bolmande rök- strimma upp mot himien och drog sig slingrande och grå fram över den blå skyn. Adele höll väl på att laga middag. Tord saktade stegen framför herrgardens trappa. Petra stod där utanför glasverandan och log tank- fullt. Han och Petra hade redan träffats flera gånger sedan hon kommit hem, men arren- datorn kunde ännu intc riktigt bemästra sin för virrjng varje gang han sag henne. Ocksa nu snörde sig hans strupe tillsammans. Petra nickade at honom. Tord hälsade och fort satte bort mot sitt. När han hunnit förbi Petra, erinrade hon sig plötsligt något hon skulle säga honom om ett par saker som måste göras. Utan att tänka sig för ropade hon högt: -Tord! Arrendatorn vände sig hastigt om, blossande röd i ansiktet. Hon hade aldrig kallat honom #3röl#o# Ekrr#l 37 vid förnamn så att vem som helst kunde höra det. -Tord! ropade hon igen, litet högre, nästan otaligt, därför att det såg ut som om han inte tänkte flytta sig ur stället. Angela, som satt uppe i sitt rum, gick fram till fönstret. Hon sag arrendatorn och Petra därnere på gården. Petra hade stigit ned från trappan och gått emot honom. Angela hade aldrig vetat att Petra var du med arrendatorn. Hon var förvånad och kände sig egen domligt berörd. Petras rop på arrendatorn hade låtit så förtroligt. Petra och arrendatorn närmade sig varandra, de stodo nu bredvid varandra, han med sitt ljusa huvud lutat över Petras mörka. Hon såg ivrigt upp till honom. Angela drog sig hastigt ifran fönstret. Hon hade en känsla av att hon utan lov bevittnat ett möte mellan tva älskande, Den plötsliga tanken kom henne att stanna mitt i rummet. Skulle Petra och arrendatorn? Omöjligtl Angela försökte draga sig något till minnes. Och med ens erinrade hon sig den gången hon och arrendatorn funnit Petra inne i skogen, blödande i pannan och medvetslös. Till långt in pa natten hade arrendatorn vakat med Angela. Och nu såg Angela för sig hans upprörda allvarliga ansikte. Hade hon varit blind då, eller bara sa ung att hon ingenting begripit? Så ser en älskande man ut, när han är i ångest för sin älskade. 38 #roknar#a von Pahlen Just som Tord då. Hade hon inte varsnat samma blick en gang i Thomas' ögon, då de varit tillsam- mans? Kärleken till Thomas hade gjort Angela klok och skarpsynt. Fastän hon ingenting visste om Petras och Tords förbindelse med varandra, tyckte hon sig redan se deras historia klart in i minsh dehlj. Var- för kändes detta som en lättnad? Angela strök sig frånvarande över pannan. Hade hon inte trotS Petras lugnande försäkringar ofta varit rädd för att Petra ändå hållit mera av Thomas Meller än hon velat saga? Men Pdra hade levat sitt eget liv här pa Eka, och Angela hade ej haft en aning därom. -Du ropade pa mig? sade arrendatorn nere på gården till Petra. Nu när hon själv med hög röst kallat honom vid namn, förstod han att det skulle verka löjligt om han pa nytt började säga fröken till henne. Petra talade om att hon ville ha löven krattade från parken. - Snart är det full höst, sade hon och blickade upp mot Tord. Ocksa hon rodnade litet, medan hon fortsatte att tala. Det var därför att hon märkte hans sinnes- rörelse, Ingen av dem visste att de voro iakttagna. Det var inte endast Angela som hört Petras rop p5 Tord, också Adele hade ryckt till, där hon stod i sitt kok, och hade strax rusat till fönstret. Brälla# #å Ekered 39 Adele drog sig icke undan som Angela. Hen- ues bleka ögon granskade hånfullt Petra. Men till och med Adele maste motvilligt erkänna att Petra var ovanligt till sin fördel idag. Hon bar en mork- bla cheviotdräkt efter senaste modet med skärp om midjan och halvlång kjol som satt stramt över höf terna. Den kom hennes figur att framträda. Under tyget anade man de spensliga lemmarna fyllda av liv som hos en rasbäst. Och fastän Adele sedan den där aftonen, da hon överraskat Tord ocb Petra inne i salongen pa Eka, icke längre avskydde Petra sa hätskt som förut, knep hon nu hart ihop sina smala läppar, ett säkert tecken till att hon var ond. Adele hade visserligen fått en smula mer aktning för Tord, sedan hon sett Petra kyssa honom. Men fastän hon ju var säker pa att de ej haft nagot för- hallande till varandra, sade hon sig ändå nu att hon inte tänkte lah Petra och Tord bedraga henne har på själva Eka gard, -Mitt framför nasan pa mig! Att de inte skämmas, mumlade hon, och fönsterrutan immades av hennes andedräkt. Plötsligt spottade hon pa glaset, men torkade genast av det med sin näsduk. Likväl kände hon det som om hon spottat Petra i ansiktet, och det lugnade henne. När Tord gick ifran Petra och var alldeles vid sin dörr, upptäckte han Adeles ögon i fönstret. Leendet dog pa hans läppar. Han ryste till och steg in i salen. 40 F#ökna# Pa/llen Strax kom Adele ocksa in från köket. Med låt- sad ödmjukhet tassade hon omkring bordet, satte fram en karott med rykande potatis vid Tords plats och ställde ett fat med stekt fläsk på andra sidan av hans tallrik. -Du tycker ju sa mycket om fläsk, sade hon på ett elakt sätt, som om hon med betonandet av hans enkla vanor velat påpeka hans tarvliga hår- komst. Tord såg inte p# henne utan tog för sig. Ocksa det retade henne att han ej sade ett ord. Hon slog sig ned mitt emot honom på yttersta kanten av sin stol och stack med sin silvergaffel i en helt liten potatis, som hon inte rörde. Hon ville väl visa honom att hon inte delade hans simpla smak. Sa sutto de tysta mitt emot varandra. Tord som varit i arbete hela dagen at med god aptit. Plötsligt sprang Adele upp. -Du smackar ju för varje tugga, skrek hon och satte händerna för öronen. A, jag mister mat- lusten av att se och höra dig. Hon sprang mot dörren och slog igen den med en smäll efter sig. Ute i köket smög hon sig strax fram till ugnen och ryckte upp ugnsluckan. Hon drog en suck av lättnad. Det var i sista stunden hon kom. Hade hon dröjt med sitt lilla uppträde en sekund till skulle den läckra sparrisomelett hon lagat i ord ning åt sig själv totalt förstörts. Nu spreds i köket en ljuvlig doft av sparris, smör, ägg och grädde. : Försiktigt stjälpte Adele upp omeletten, och sittan- de vid köksbordet förtärde hon den tillsammans med en halvbutelj vitt franskt vin. Och medan hon med silvergaffeln förde bit efter bit till munnen, fick hennes magra ansikte ett näs- tan sinnligt uttryck, som om hon här för sig själv ägnat sig at nagon förbjuden och pervers njutning. Men hela tiden Iyssnade hon med halvt öra in mot salen för att strax kunna uppfatta det där skrapan det av Tords stol, som var tecknet pa att han reste sig efter slutad maltid. Tord visste inte hur oänd- ligt manga gånger vid maltiderna Adele ställt till scener för att ensam och i hemlighet fa frossa av något läckert hon tillrett at sig sjalv ute i köket. Ofta hade han visat sig häpen över hur mycket hus- hållet gick till trots hans egen nästan mer än all- mogeaktigt stränga sparsamhet, men sade han en enda stavelse darom, hade Adele tusen ord i gen gäld, och de två sista åren teg han hellre än utsatte sig för hennes hysteriska ordström. Adele visste det, liksom hon förstod att om Tord upptäckt hen- nes excesser i matväg skulle han - #den snåle honden#, som hon ofta kallade honom - blivit L rasande över slöseriet. Nu hörde hon skrapet av Tords stol. Hon hade hunnit bli mätt, buteljen var urdrucken, och hon slickade sig som en katta med den spetsiga vassa tungan om sin smala mun. Därpå gick hon in i salcn, Tord var på väg mot andra dörren, när Adele uppenbarade sig igen. -Du kunde väl åtminstone tacka för maten, sade hon med sin hesa röst. Tord vande sig om. En blodvåg sköt upp i hans ansikte. -Skall jag inte kyssa dig pA handen också? frågade han till synes lugn. Men hans röst darrade, och hon lade med för- tjusning märke till det. Han var tydligen upp- bragt över hennes beteende. -Min hand ar val i så fall inte sämre an den där slinkan Petra von Pahlens mun, vill jag anta, svarade hon snabbt. Tord dröjde med sina starka fingrar pa lås vredet. -Aro vi där nu igen? Han sade det slappt, och i detsamma rann vre- den av honom. Till sist hade det gatt därhän, att han tyckte att Adek#s ord endast berörde honom som om hon torkat av hans ansikte med en nedsölad Ijum disktrasa. Ännu kunde han brusa upp och förivra sig, ursinnig och utom sig, men det varade aldrig länge. Han orkade och gitte inte lämgre ge igen. Men alit blev klibbigt och smutsigt omkring honom, som om Adele verkligen snuddat vid honom med den där disktrasan. Han hade ett par gånger sett Adele torka av stolarna och korkmattan i köket med samma trasa hon använde till tallrikarna och kopparna. Det var da han först hade sagt till sig sjalv att hennes ord träffade hans ansikte alldeles som disktrasan. Bröllop på Eketed 43 Han tänkte ga, men Adele var redan framme hos honom. -Ja, dar äro vi nu, skrek hon med ansiktet vanstallt av en kokande, bubblande ilska. Det vill säga du-du och Petra äro där. Nyss ropade hon ditt namn med en röst som om hon kallat till sig sin älsklingshund. Ja, slicka henne du! Det är det hon vill. Vov! Vov! Lilla matte och hennes knä- rackal Hennes stämma sjönk till ett flåsande joller. Det är inte värt att Svara, tänkte Tord. Hon är E#alen . Så manga gånger han tänkt detta: hon fir galen! Men inom sig trodde han det inte. Adele grep hans arm. Hennes ansikte kom tätt inpa honom. Han sag ned på det, sorgset, nästan förläget, som man ser på en sak man skaffat sig och det visat sig vara något ohjälpligt fel på, vilket man ej fran början lagt mirke till, Men Adele för6tod inte hans blick. Hon hoppa- des att han blygdes vid tanken pa hur hon den där gangen i somras överraskat honom och Petra. -Ja, nu skams du, sade hon, Det är kanske inte precis sa hedrande fdr dig heller att Petra så där öppet springer efter dig. Den där Ehrencreutz har vål vänt henne ryggen. Han har väl blivit trött pa att ligga i för att stilla hennes tosiga kättja. Nu har nådig fröken sänkt sina pretentioner ända ner till sin dräng och nöjer sig med att fordra samma tjanster av dig. Tords fingrar kramade om dörrvredet. Ne;, han fick inte slå, Fast nar han nu sag hennes magra strupe röra sig upp och ner liksom pumpande i takt med de djävulska fräckheter den slungade ut om hans älskade Petra, fick han ett starkt begär att göra sina händer fria så att de kunde med kraft sluta sig om åenna fågelhals. Men han behärskade sig. Hans hand bände och slet i låsvredet. Hans raseri sprang ända ut i fingertopparna. Det spräng- de vid nagelrötterna som om naglarna ville värka sig ut ur dem. Hon måste hindras att tala så onn Petra von Pahlen! Han sade lagt: -Du med din predikant! Du har väl aldrig glömt honom redan? Det är ju bara två ar sedan nu. Varför reser du inte upp till Stockholm och hälsar pa honom? Jag har h6rt att han predikar där i Jerikokapellet och samlar mycket kvinnor om- kring sig. Adele flämtade till litet. Tord brukade inte hän- tyda på att han vetat om hennes fdrhållande med fripredikanten. Och ändå var hon säker på att han till och med dA, medan det varade, hela tiden vetat det. Var han kanske ända svartsjuk? Den plötsligt uppdykande tanken gjorde henne triumferande glad, men den sjönk hastigt'undan, när hon sag hän pa Tord. Ne;, pa henne var han helt visst inte svart- sjuk och hade väl aldrig varit det. Ne;, det var blott nämnandet av Tage Ehrencreutz' namn som gjort honom uppbragt. Han hade inte varit ond nu pa länge. Nu hade hon kommit underfund med hur hon skulle kunna träffa hans ömma punkt- hans lönnliga sår, I månader skulle hon nu stöta kmiven i det såret! Kanske hösten, den varsta års- tid Adele visste, ändå skulle komma att fa sina förströelser, sin spänning. Hon tankte svara honom, men i detsamma vack- lade hon baklänges for en stöt av sin mans kropp. : Hon grep om bordskanten som hon snubblat vid och gav till ett kort tjut, men fö!l inte. I nästa ogonblick var Tord ute genom ddrren. Hon börde bans steg avlägsna sig. Han hade inte slagit till henne, som hon forst trott. Han hade blott i sin förtvivlan gripit sa hart om låset att det sprängts. Det var det knakande ljudet-ett ljud som av ett pistolskott-hon hört i samma nu som hon slun- gats han mot bordet. Adele stod en stund och stirrade pa den forstörda dörren. I natt ligger jag däruppe, for det genom hennes utbranda bjarna. Hon gick ut i fdrstugan och blev staende i tankar framför det roda draperi som hångde för öppningen till den smala trappan. För nära två år sedan, da predikanten farit if rån benne, hade Adele sytt och satt upp det där draperiet. Däruppe i rummet med himmelssängen bade bon genom Josef Wablbom under långa sugande natter blivit delaktig av en kärlekens vällust och en extas hon icke trott att hon någonsin skulle få erfara. I ett instinktivt begär att skydda denna helgedom for obehörigas blickar hade hon sedan satt upp draperiet. Det var rött, nu genom tidens försorg av en urblekt obe- skrivlig färg, som p#minde om sjukt och fördärvat b#od. Det hängde i tva atskilda, latt veckade delar, en smula dragna at sidan av silkessnoddar, över öppningen till trappan. I yttersta kanterna sutto krusiga styva fransar som vållat Adele mycket tröttsamt besvär under flera kvällar, Det såg all- deles ut som om ett par gardiner satts framför ett svartmålat blindfönster, ty trappuppgången var ständigt lika mörk och dyster. Adele visste ej varför, men hon hade alltid en känsla av någon sällsam hophörighet med det där draperiet. Hon kunde långa stunder sta och stryka med naglarna mot dessa styva fransar. De kittlade hennes sinnen pa ett behagligt sätt. Oeh när hon stirrade upp mot den mörka trappan, nådde henne ekot av Josef Wahlboms tunga steg som fatt trä- trappan att knaka och gunga. I natt lägger jag mig däruppe, tänkte hon igen. Adele och Tord hade ju inte delat rum sedan aktenskapets första tid. Det var Tord som ej stått ut, utan flyttat in i sitt eget rum. Adele hade fått liKga ensam i sängkammaren och hade sa sma ningom funnit sig i det, Sa hade Josef Wahlbom kommit den där hösten för två år sedan, och Adele hade om nätterna smugit sig uppför trappan och sovit hos honom i himmelssämgen, Nu varje gang det varit en träta mellan Tord och Adele brukade hon om natten, så snart hon visste att hennes man Bröllop p# Eker#t 47 _ somnat, springa uppför trappan och med återhållen andedräkt, nästan kvävd av sinnesrörelse, stö ta in i Josefs gamla rum. Där kastade hon sig på sängen. Sådana nätter sov hon inte. Hon låg vaken med brinnande dunkande pulsar och var med om det stora äventyret pa nytt. Med den styrka manaders och års avstand alltid ger blev detta äventyr under barare och större varje gang hon i tankarna genom- levde det. Liksom Adele innan Josef Wahlbom trätt in i hennes liv framför spegeln i sängkammaren älskat sin egen kropp, älskade hon här uppe i det mörka fuktiga rummet sängen hon låg pa, de luftiga omhängena omkring den, spegeln över kommoden som ibland upplystes av manens sken. Ja, sådana månskensnätter kunde hon rusa upp ur himmels sämgen och trycka händerna mot det kalla mån- blixtrande spegelglaset ocb hest viska ljuva kärleks- ord in i det, till dess hon åter tumlade tillbaka i Josefs säng och de nyss romantiska namnen på kä - lekens gärningar utbyttes mot folkets råaste beteck- ningar för samlivet mellan man och kvinna. Hon kysste de liksom köttskälvande orden mellan sina läppar och hetsade sig med dem till dess hon tyckte sig känna Josefs ludna kropp mot sin och hans lem mar beblanda sig med hennes, och hon skrek till i vanvettig berusning med hela kroppen ryckande i njutningsfulla spasmer. Adele vände sig bort från draperiet. Hennes ögon hade blivit blanka. Småsjungande gick hon omkring i salen och dukade av. Kanske ställde hon 48 Frök»orna von P(lhlen ibland enkom eill dessa scener med Tord bara där- för att l.on längtade upp till Josefs rum. Det hade hon väl själv inte alltid sa klart för sig. Tråkigheten p# landet lättade litet grand vid dessa tillfällen. Men fullt tillfrcdsst#lld blev hon aldrig, Hennes livslust förbrann i en flämtandc blek låga, blek som hennes egna bleka ögon, och kunde aldrig giva sitt sken at tingen omkring henne. Hon ställde plötsligt brickan fullastad if rån sig. Framför skänken hukade hon sig ned. Det var som om hon velat gomma sig för fönstret. Hennes hän- der började långsamt skälva, en darrning som nyss begynt nagonstädes uppe i hennes hjärta. Så sköt hon upp skänkdörren och tog fram en halvfylld flaska konjak som stod innerst p# en hylla. Hon gav sig inte ens tid att hälla upp drycken i ett glas, utan satte buteljen till munnen och svalde flera djupa klunkar. Blodet steg upp i hennes ansikte. Så satte hon ater tillbaka flaskan med en vanetjuvs snabba o#h listiga rörelser. Samma dag Petra ropat pa Tord från veranda- trappan blev det en hirlig solskenseftermiddag Petra och Angela gingo nedåt sjön. De hade kommit överens om att ro över till den lilla ön i sjöns mitt. Snart skulle höststorma#na komma, och det skulle vara för kallt att vistas ute på sjön. Av någon anledning Angela inte riktigt förstod läng- tade hon biiftigt ut till ön, som under hela hennes barndom varit omgiven av ett sagans skimmer. -Du får inte ro, det kan vara en för kraftig rörelse för dig, sade Petra genast de stego ned i ekan. Men Angela skakade leende på huvudet och fat- tade med en hänryckt rysning tag i årorna. -Jag måsk ro, sade hon nästan trotsigt. Jag har så länge längtat efter en roddtur. Så fick Petra nöja sig med att sitta stilla i aktern. Hon betraktade Angela. Så glad och ung hon såg ut just i detta ögonblickl Det slutna och lidande uttrycket som stelnat över hennes ansikte gled bort, som om det aldrig funnits. Hennes kinder blossade, munnen log. Det blev en liten förtju- #r#i„,.. xrr sande skrattgrop på var sida om munnen, som märken efter ett par lekfulla fingertoppar. Varje gång Angela böjde sig framåt föll hennes blonda hår i ett glänsande svall ned över pannan, och när hon sträckte sig bakåt for att med en knyck ge baten shrkare fart, skakade hon håret ur ansiktet och tittade upp i solen som om hon slutit förbund med den. Och Petra, som inte hört Angela säga manga ord sedan de flyttat tillbaka till Eka, gladde sig nu över hennes muntra prat. Det var som om Angela fattat tag i en flik av sin barndom, sa snart hon gripit om årorna. - Näckrosorna ha blommat ut för länge sedan, ropade hon till Petra. Men se sa vackra bladen ännu ärol De gledo över de blanka gröna näckrosbladen. Djupt nere i det klara vattnet slingrade sig deras sega stjälkar. Med blotta blicken kunde man nu, när sjön låg stilla, följa dem amda ned till den dyiga bottnen. -Jag alskar den har sjön, sade Angela med ett Ijust skratt. A, det var Elsa Lindblom som första gangen förde miF över till den lilla ön. Jag hade redan då drömt om att fa komma dit. Jag brukade sta på stranden under alarna och stirra över till den. Mitt hjärta riktigt varkte efter den. Jag trodde visst att jag skulle hitta sagan sjalv dar. -Kunde du inte ha bett mig att ro dig över? fragade Petra. Broll a p #å F kered i Och med ett litet hak i hjärtat erinrade hon sig hur främmande för henne Angela först hade varit när hon som liten kommit till Eka. Lika främmande och tillbakadragen som hon varit den har tiden, tänkte Petra. - A nej, inte ville jag väl be dig, svarade Angela undvikande. Greppet om årorna förde hennes ansikte nära Petras. Så kastade hon sig åter bakat, och Petra börde hemle säga: -Allt var ju då först så nytt för mig. Kunde Jag plotshgt be om att bli förd till ett sagoland? Det hade ju sett ut som om jag inte trivts på Eka -inte hade trivts hos dig. Petra lat för ett ögonblick sin hand släpa i det kalla vattnet. Sa Iyfte hon upp den och sag drop parna pärla som klara tårar med solens sken i sig nedför fingrarna. -Men du kom ju att trivas sedan? viskade Petra, och med den fuktiga handen grep hon åt hjärtat, Under denna tid hade hon blivit sa nedshmd över Angelas förändrade sätt att hon med oro till c och med börjat fråga siL om Angela väl någonsin trivts på Eka. Kanske hade det i alla händelser varit bättre, om Betty, som ju så ivrigt önskat det, fått hga det lilla fader- och moderlösa barnet till sig. Men Angela uppfattade inte Petras skrämda viskning. 5Z Fröknar#la vo# Pahlen -Elsa tog mig över till ön en av de första dagarna efter det hon kommit, sade Angela, och hennes ögon tindrade vid erinringen. Du kan väl ännu se för dig Elsa? Du minns hur tung och klumpig hon var? Och sA god! Så gräsligt, över mattan snäll. Det var en hel resa för mig dA att komma över det där avstAndet mellan stranden nedanför vArt hus och ön. Det var en lika härlig dag som nu. En sAdan där dag då man glömmer att vintern är alldeles inpA en och att de kalla fläktarna, som få en att mitt i solen rysa, komma blAsande från höstens andedräkt. Allt var gudom- ligt, ända till dess vi klädde av oss för att bada. Vattnet sAg så lockande ut att iag blev vild av längtan efter det och tiggde Elsa om att få bada. Men när jag sag Elsa stiga ner i vattnet, blev jag förlamad av fasa. Jag hade aldrig sett någon full- vuxen naken förut. Det var en fullkomlig chock för mig. Jag blev rädd som om jag fått syn pA ett vidunder. Stackars Elsa! Hon var sA stor, sA vit. Och fast jag inte begrep mina känslor eller kunde pa något sätt klargöra dem för mig, eftersom jag var ett sådant barn, tror jag att jag då hade ett slags förnimmelse av synd. Det var något otill- låtet, syndigt i dessa kolossala lemmar, dessa sväl- lande länder ocb bröst, denna kupiga mage. Jag skämdes och tittade bort. Och sedan när vi foro hem igen i bAten, fick jag se en knapp oknäppt i Elsas blus, och jag sade till hemle det. Jag var sA rädd att det där vita och underliga, som var hen- Bröllop #å El#ered 53 nes kropp under kläderna, skulle översvämma, välla över sina bräddar igen. -Förstörde hon sagoön för dig? frågade Petra. Angelas ansikte kom åter nära hennes. HAret svallade ned över pannan. - Nej, nej. Den blev kanske tvärtom ännu mer övergjuten av förtrollning genom uppenbarelsen av den nakna kvinnan. Fast möjligen ocksA är den där föreställningen att ön därigenom skulle blivit mer hemlighetsfull nagot jag hittat på och lagt till i mina tankar senare. Man lägger väl ofta ut sina barndomsupplevelser efterAt. De bli kanske inte riktigt sanna därför att man börjat tänka. Förhål- ler det sig inte sA? När man var barn, drack man bara intrycken och reagerade utan att förstA, Se- dan som litet äldre kanske man på något sätt läg- ger fel betydelse i dem. Jag vet inte. -Det är kanske farligt att tolka sina barn domsminnen fel, sade Petra allvarligt, Det kan mAhanda snedvrida hela ens liv. -Hela ens liv. Angela svarade, tankspritt upprepande. De voro nu nära vassen som växte lAngt ut i sjön runt om- kring ön. En fAgel Iyfte plötsligt och flög med tunga vingslag in mot land. -Vi skrämde upp en and, ropade Angela och vilade på Arorna. : Hon vände pA huvudet och följde fAgeln med blicken. Strax därpA prasslade det pA nytt i vassen, och en hel flock änder flögo över deras huvuden. -Undcrbart, sade Angela. #n ar alltjämt vid liv. Alltjämt väntar den pa oss. Fören spolade de höga vasstrana at sidan. De voro inne; en grön varld av skarpa vasstrån som reste sig som väldiga spjut omkring dem. Det plas- kade tatt intill kölen. En fisk dök upp och kastade sig ned igen, smällande med den silverglfinsande stjärten. Angela drog djupt efter andan, da baten törnade mot stranden. Den fina sandbottnen lag refflad av vågorna under dem. Från årbladen, som Angela nu höll stilla upplyftade, droppade det av sjövat- ten. En bit av en näckrosstjälk hade fastnat på ena årbladet. Den svängde av och an och slingrade sig slutligen som ett levande väsen ifrån åran och sjonk ned mot sanden. Angela reste sig hastigt och hoppade i land. Hon tog just tag i båten för att med ett ryck draga upp den, da Petra var tätt intill henne, utan att Angela visste hur hon kommit dit. Petra försökte skjuta undan Angelas händer. -Du får inte, du är tvungen att vara försiktig, Angela, sade hon med oväntad häftighet. En sekund blickade deras ögon in i varandras Och med ens var det som om den förtrolighet med Petra Angela nyss känt som en sang inom sig på nytt glidit undan, och Angela släppte sitt grepp om båten med en liten sorgsen grlmas. När hon gick in mot ön, hörde hon hur Petra med kraft drog båten upp pa stranden. #n var ju inte stor. När Angela pa nagra minu- ter hunnit till dess andra sida efter att ha banat sig väg genom högt, ännu saftigt och grönt gräs, medan bagnande trädgrenar med kalla glatta löv mjukt ströko över hennes ansikte, var Petra strax ifatt henne. En kort minut stodo de och blickade ut över sjön. Med vinden fördes till dem en doft av barr och kåda från de skogklädda stränderna runt omkring. På ön fanns det endast lövträd: alar som snuddade med sina kvistar vid vattenytan, vitstammiga hängbjörkar som blivit gula i kro- norna av nattfrosten. -Du är väl inte ond på mig? sade Petra och lade försiktigt, som om hon varit rädd att bli till- bakastött, sin arm under Angelas. Angela gav Petra en hastig blick. -Hur skulle jag kunna vara det? svarade hon snabbt, men hon vände bort ansiktet så att Petra inte skulle se att hon åter hade tarar; ögonen. A, dessa förskräckliga förödmjukande tårar som denna tid ständigt, vid minsta orsak, eller utan na- 56 Fröknantla von P- hlen gon fattbar orsak alls, stego upp till Angelas ögon som från någon okämd källa hon aldrig vetat om att den funnits på djupet av hennes hjärta. -Du gråter, sade Petra tätt intill henne. Du borde väl inte gråta denna tid. Jag har hört att det barn man bär kan ta intryck av ens melankoli. Det kan vara skadligt för det nya livet. Då torkade Angela hastigt sina tårar. -Jag behöver r5d «h hjälp, viskade hon. Jag vet inte.. Jag förstar inte... Jag måste fråga nagon som känner till detta, tankte Petra en smula modlöst. Jag kan ju inte veta, hur man skall sköta sig, när man väntar en liten. Hon stirrade ut över vattnet. Hon hade tyckt att hon satt inne med en hel del kunskaper, men nu fann hon ju att hon saknade något av det allra viktigaste: kunskapen hur man skall sköta en kvinna som väntar ett barn. Hon längtade ett ögonblick häftigt efter Betty. Betty skulle kunnat råda och hjälpa Angela. Men Petra ville så länge det var möjligt dölja Angelas hemlighet för utomstående. Tids nog skulle de fa veta... Angela och Petra gingo under tystnad tillbaka till landningsplatsen. De slogo sig ned pa en tuva. Angela kastade sig framstupa och såg i smyg upp till Petra. -Jag vill bada, sade hon med ens, bedjande som en barnunge. Kläderna trycka mig. Petra log lättad. -Ja, det vill jag också, sade hon. Det är ämnu varmt i vattnet. Och när Angela nu började befria sig från kläm- ningen, klädde «kså Petra snabbt av sig. Nar Petra naken gick ned mot sjön, kastade Angela en skygg blick efter henne. Hon tänkte åter på hur hon badat här med Elsa. Men Petras spanstiga lemmar och smärta kropp hade ingen likhet med Elsas. Angela fann henne vaeker. Så synd att inte Petra har någon man, for det igenom henne. Vad han skulle älskat henne! Men i detsamma blygdes hon över sin tanke. Det var nagot sa friskt, sa ljuvligt oberört över denna nakna kvinnokropp. Nu gick Petra ut i vattnet. Angela sprang efter henne. Men när de simmade bredvid varandra utanför vassen, mindes Angela hur Petra bara för nagra timmar sedan ropat pa Tord Holmstrom, och hon kunde inte lata bli att fråga, medan hemmes armar «h ben klövo den lugna vattenytan: -Säg, Petra, kalla du «h arrendatorn var- andra vid namn? Det visste jag inte. Du ropade pa honom strax före middagen, «h jag rakade höra det. Petra svarade llenne inte genast. Hon gjorde en tvärvändning «h simmade in i vassen igen. Blev hon ledsen på mig# undrade Angela. Hon foljde efter Petra «h såg henne gå upp mot land. -Kom, Angela, ropade Petra. Hennes röst hade en besynnerlig klang. Hon stod där naken och väntade pa Angela. Och då tyckte Angela för en sekund att hon gick emot en helt ny Petra, en vit kvinna med skälvande höga bröst och med för famntag skapad midja, som hon aldrig känt och icke förräm nu blivit varse. Men när Angela kom upp på stranden, var Petra redan framme vid sina kläder. -Du kan inte sätta pa dig dem genast. Vi ha ju ingenting att torka oss med, sade Angela orh kom tätt intill henne. - Jag har en ren näsduk här, mumlade Petra utan att se pa Angela. Medan Angela sträckte ut sig i gräset för att torka i solen, hörde hon, hur Petra slog av sig vattnet med sin näsduk, och prasslet av hennes klä- der då hon satte dem på sig. Och det hastiga sätt, varpå Petra åter dolde sig i kläderna, kom Angela att le sorgset. Det var som om Petra beredde sig till flykt. Hon ville inte visa sig naken längre. Gömde också hon månne på nagon hemlighet, som hon nu ttodde sig ha blottat far Angela? -Skall du inte klä på dig? Du måste vara torr nu, hörde Angela efter en stund Petra säga. Angela ryckte till. Hon hade legat och drömt med blickarna pa den blå himlen. Hon reste sig långsamt upp och trevade med solbländade ögon efter sitt linne. Da fann hon att Petra låg pa knä framför henne och sträckte linnet emot henne, och Petras ögon strålade av en ömhet som träffade Angela rätt i hjärtat. -Vad du är god mot mig, viskade Angela och tog nästan ödmjukt linnet ur Petras händer. När Angela var klädd, drog Petra henne ned bredvid sig. - Såvida du inte vill fara hem genast, kunde vi stanna här en stund, sade Petra. - Nej, jag vill inte fara hem, svarade Angela. Hon knäppte händerna över knäet. Men fastän hon åter kände att Petra såg pa henne, kunde hon inte förmå sig till att möta hennes blick igen. Hon väntade. -Det är pa tiden att du far veta något om mig, sade Petra lagt. Jag känner allt, eller väl nästan allt, om dig, Angela. Men du - du vet ingenting om mig. Skall jag tala om för dig, hur arrendatorn och jag blivit du? Angela vände sig mot Petra. -A, Petra! Förlat mig att jag sade det där. Jag förstod inte att du skulle bli ledsen över det, började Angela. Men sa tystnade hon. Hon mindes hur hon tänkt, då hon sett arren- datorn och Petra bredvid varandra, att de sågo ut som ett älskande par. Och hon hade erfarit en stor lättnad vid den tanken. -Jag har väl ingenting att förlåta, nu är du dum, Angela, sade Petra nästan muntert. För tva ar sedan voro arrendatorn och jag kanske kära i varandra. vi Icysstes hiir pa skogsstigarna kring Eka. Förstår du-han och jag. Men fastän Angela alldeles nyss sagt sig att just sa måste det ha varit mellan Petra och arrendatorn, bbv hon ändå sa rädd för Petras ord att hon hade en förnimmelse av att hon höll på att halka ned i ett mörkt djup. Petra och arrendatorn? Angela suckade oroligt. -Ja, vi höllo av varandra, sade Petra, och utan att hon visste det blev hennes röst mjuk och mild som en älskande kvinnas röst då hon talar till den äiskade mannen. Angela satt stilla och försökte se för sig arren- datorns ansikte. Hade han verkligen varit vard att bli avhållen av Petra? Petra som en gang varit förlovad med Thomas Meller! Hur kunde hon sedan någonsin i livet hålla av en annan ? Och kyssa denne andre som hon kysst Thomas! Angela ryckte upp några grässtrån och lät dem regna över sin klämning. Men medan Angela förhöll sig tyst, endast då och da ryckande i gräset omkrin# sig, berättade Petra för henne om sitt eget kärieksliv. Kanske ville hon därigenom uppmuntra Aneela till mera förtrolighet. Kanske var det även ett begär att för Angeia äntligen visa sig sådan hon i verkligheten var, som drev Petra härtill. Hon tyckte kanske att de skulle bli mera lika ett par systrar efter detta, -Jag glömde aldrig Thomas Meller, sade Petra till Angeia, sedan hon talat om arrendatorn. Jag Ijög för dig, när jag sade dig i våras att jag inte linetade efter honom. Det var för din skull ja# narrades. Men m9hända var det inte bara osjälvisk- het som fick mig att förneka mina känslor för honom. Jag förstod ju att det var dig han älskade -att jag ändå aldrig skulle vinna honom tillbaka. Du har inte känt den helt unge mannen Thomas Meller, Angela. Honom kunde man inte glömma, om man en gang givit honom sitt hjärta. Han hade mitt hjärta i sina händer, och han måste ha kastat bort det i de främmande sällsamma land dit han for och fran vilka han ej mera kunde slita sig pa så många, manga ar. Och tänk på att jag själv den tiden inte var mer än sjutton, aderton år -yngre än du nu, Angela. De intryck man mottar vid den åldern sitta i. Atminstone om man, lik- som jag och du, hör till de trofasta. Och ändå tycker du väl nu att jag inte varit trofast mot honom. Men jag säger dig, fast det kan iata be- synnerligt, att jag på n#got sätt alltid höll fast vid honom. -Jag var kanske kär i arrendatorn, fortfor hon, men han kunde ju inte fa mig att glömma Thomas Hela tiden längtade jag ändå efter Tho- mas-min förste älskade. Det var väi bara det att jag inte kunde vara utan kärlek. -Tage Ehrencreutz... sade Angela alldeles oöverlagt utan att se pä Petra. Och just som Tage Ehrencreutz' namn då med ens trängde fram från Angelas mun, sag hon för sie i plötslig klarsyn den tiden då Johan von Pahlen annu levde och Tage bodde hos honom under ett par höstmånader. Fastän Angela bara varit fjorton år då, hade hon svärmat för honom, han hade varit hennes första och enda svärmeri. Men en afton hade hon trott sig förstå att Petra och Tage älskade varandra, och da hade hon grätit sig till sömns med en förtvivlad känsla av att nagot tagits if ran henne och av att nagot mycket skört och mycket vackert för alltid splittrats, Nu såg inte Angela hur Petra ryckte till för namnet. -Ja, Tage Ehrencreutz. Det är åt Tage Ehren- creutz som jag givit mig. I våras var han en enda gane min älskare, sade Petra. Men när hon uttalat orden, tyckte hon att de läto alltför grova, och hon lade omedvetet handen över sin mun och bet sig i den. Angela borrade ner sina fingrar i gräset. Hon kände jord mot dem och fick en längtan att gräva ännu djupare-sa djupt att både Petra och hon skulle sjunka ned under bennes älskade sagoö sida vid sida. Så hörde hon åter Petras röst: -Du kan väl aldrig förstå det, Angela? Jag var svartsjuk på dig, Angela. Det är nagot tragiskt och pa samma gång löjligt att vara svartsjuk på sin egen brorsdotter. Inte förrän nu har jag sett det i det ljuset. Ja, det är samtidigt lojligt och tragiskt, Men du måste komma ihåg att Thomas Mdler ständigt sökte dig och att jag standigt fick vara ett stumt vittne. En gång sag jag uppe fran fonstret till ditt rum vid Johannes hur du och Bröllo/# #i Eke#ed 63 Thomas möttes på kyrkogarden. I detsamma kom Tage Ehrencreutz upp och hälsade på mig. Jag blev hans, allt medan jag viskade Thomas' älskade namn. Oupphörligt viskade jag det, Angela. Jag var vild av längtan efter Thomas, och just då, Angela, lät jag Tage äga mig. Angela mindes. Den gången hade hon mött Tage i trappan då han var på väg ned från Petra. Angela kunde ännu se för sig hans glada leende, när han hälsat på henne. Denna nya Petra, som långsamt dök upp för Angela, medan hennes röst sa lag och allvarsam Ijöd i hennes öron, förvirrade henne. Angela såg plötsligt att medan Petra intresserat sig för allt vad Angela företog sig, bade hon själv inte haft många tankar över för Petra, Petra hade varit en vänlig famn som hon kunde sjunka in emot, någon som man kom till, när man behövde tröst och var ensam, Men Angela hade inte ägnat manga minu- ters grubbel åt huru Petrås inre liv kunde vara gestaltat. Angela vände sitt ansikte blekt och skyggt av rörelse mot Petra. Hon hade inte lämgre någon önskan att här pa sagoön gräva en grav åt sig och Petra, där de kunde gömma sig med alla sina besvikelser och sorger. En lämgtan att lära känna denna Petra, vilken liksom hon hade varit med om kärlekens akt och vandrat i Eldens heta land, brände till inom henne. De betraktade varandra tyst. Angela fann till sin häpnad att hon inte längre sag pa Petra som om hon varit hennes mor eller en äldre syster. Det var nagot hos Petra där hon satt rak med alla muskler spända, med munnen fast sluten och en skugga i de mörkbla ögonen, som snarare fick Angela att tänka på en smärt yngling som genom bittra erfarenheter mognat till man. För Angelas skull hade Petra kampat mot sin längtan efter Thomas Meller. Hon hade kastat sig i armarna p# andra män, hon hade kysst arrendatorn och Utit Tage Ehrencreutz tränea in i sin kropp, under det hon för sig själv upprepat Thomas Mellers namn. Kanske var det besynnerligt handlat, och det var olikt den Petra von Pahlen Angela känt och be- undrat, Men medan Angela med blickarna dröjde vid Petras fasta och ämdå mjuka hämder som lågo sysslolösa i knäet, fylldes hon likväl av en ny och långt starkare dyrkan för denna nya Petra hon ännu så litet kände. Och det böriade ga upp för Angela var redo att föda också den var förenad med alla dessa långa års längtan efter Thomas Meller. Det var därför Petra talat om .vårt barn., sade Angela till sig själv. Och Petra hade verklieen del i det. Hennes outsägliga kärlek fordrade med rätta sin del av det. Och gripen av en kämsla Angela ännu inte riktiet kunde fatta, kastade hon sig med en liten suck in- till Petra. Bröllo/J /#å Ekered 65 -Vårt barn, mumlade bon, i det hon borrade sitt ljusa buvudhår in mot Petras bröst. Och Petra som på grund av Angelas långa tyst nad bävande fruktat för att Angela nu skulle över- ge henne, sag med förundran ned på detta ljusa huvud som så förtroendefullt vilade mot henne. Långsamt Iyfte hon armarna och höll Angela fast intill sig. Äntligen hade Angela kommit till henne. Och med en ömhet som i sig inneslöt en kvinnas mjukhet och en mans vilja att beskydda, uppre pade hon viskande Angelas ord: -Vart barn. I det ögonblicket ingicks ett förbund mellan Petra och Angela. Den där aftonen uppe i Stock- holm da Angela berättat för Petra om detta att hon skulle få ett barn, hade Angela underordnat sie Petras vilja utan att förstå. Nu slöt hon sig självmant till Petra. Ingen i världen skulle väl nu kunna slita Angela ur Petras armar. Hur länge de sutto så, visste de inte, då de ryckte till och sago upp. En vindstöt for genom luften och skakade trädens kronor över dem. De hade inte märkt att moln hade stigit upp runt om kring sjön. Det klarbla på himlen böll på att krympa ihop för dessa jagande svarta och åskvita moln. Vattnet rusade fram mot stranden. Vassen böjde sig bugande och förtvivlat och doppade de bruna topparna i sjön, som redan gick i böljor. Och i nästa nu var stormen lös. I denna lilla insjö blåste vågorna upp som i ett hav. 66 Frök#-arra von Pahl#r, Petra sprang ned till båten och drog den högre upp pa land. Det var lått nu, ty vågorna svallade in mot ön, och den starka vinden sköt pa baten i aktern. Petra fick en duscb av vatten över sig. Hon nästan kastades tillbaka upp mot gräset. Hon blev ängslig för Angelas skull, Det fanns ingen möjlighet för henne att ro tillbaka med baten genom denna storm. De slöto sig åter intill varandra, Petra med bägge sina armar om Angelas liv. Jag vill alltid hålla dig så, tänkte hon då. När du föder ditt barn, skola mina armar vara om kring dig. Det var som om de här pa ön blivit avskilda fran den övriga världen. Den skulle inte besvära dem med frågor nu, inte överraska dern, inte tränga sig emellan dem och deras nyväckta kärlek och förtro ende till varandra. Och denna stund kände de Iyc- kan av varandras närhet så starkt, att de velat ropa högt och låta sina jublande röster flyta in i stormen. -Vi skola alltid vara tillsammans, sade Angela i Petras öra. -Ja, alltid med varandra, svarade Petra. Och ensamma! Ocb i den stunden trodde de det: endast två kvinnor och ett barn som de väntade och som de båda skulle varda sig om och beskydda, när det kom. En familj skulle de vara. En liten helig familj på två kvinnor och ett barn, säkert en bli- vande kvinna också det. Nu försökte de skjuta tanken på Thomas Meller, älskaren och mannen, åt sidan. Ocksa Angela kände sig i detta ögonblick, när hon vilade i Petras armar, stark nog att se bort fran Thomas. Hon hade en förnimmelse av att vagorna Iyfte ön högt upp bland de flygande molnen och att hon och Petra gungade fram mellan etervärldarna bort från denna smutsiga jord, som svettades blod och tårar. Da hörde Petra genom stormens och vagornas brus att nagon ropade till dem. Hon tryckte Angelas huvud mot sitt bröst, som om hon varit rädd för att Angela skulle höra. I en sekunds för virring trodde Petra att Thomas Meller nu kom för att ta Angela och barnet ifrån henne, Men när hon äntligen vände på huvudet, Såg hon en man som var pa väg mot ön i en bat som kastades upp och ned av vagorna, och hon förstod, nästan med något av vrede, att det var arrendatorn som for över för att hämta dem hem till Eka. Med en häftig känsla av äganderätt lade da Petra sina händer om Angelas huvud och böjde sig fram över hennes ansikte. Angela öppnade sina ögon. Svarta, stralande, sågo de upp mot Petra. Hennes ansikte var sa blekt att det skimrade. Då kysste Petra allvarligt bennes mun och kände att Angelas läppar med darrande iver besvarade kyssen. Denna klara höstdag i början av oktober fyllde Angela tjugu år. Det var nu två höstar sedan Aneela firat sin födelsedae på Eka. Föregående ar hade de ju varit i Stockholm. Angela vaknade av att hon hörde Petra smyga sig nedför trappan. Medan hon Iyssnade till Petras försiktiga steg och log en smula at att trappan, trots den sa lätta tyngden av Petras kropp, ända da och då knakade till, slöt hon åter ögonen för att somna om. Man fick ju inte stiga upp först på sin egen födelsedag. Men Angela iyckades inte i sitt beslut att sova. Nu öppnade Petra dörrarna tiil glasverandan. Nu knastrade sanden under Angeias öppna fönster. Petra var på väg ner mot trädgården för att leta upp några frusna astrar till Angelas födelsedagsbord. Så långt Angela kunde minnas tillbaka hade alltid dessa frusna, svagt fra sande astrar prytt hennes bord, da hon på sin födelsedag kommit ned i sakn på Eka. Och när hon under sina slutna ögoalock såg för sig födelse dagsbordet med sin tårta och de violetta och röda astrarna i en krans runt den vita duken, tyckte hon Eröllo/J //d Ekfrcd tig att tiden stått stilla. Ingenting bade hänt under alla dessa år. Hon var densamma, Petra, astrarna, Eka voro desamma. Och ljudet av den stora vägg klockan, som nu slog sju klingande slag därnere i salen, hade precis samma hemlighetsfullt ropande röst som den haft i Angelas barndom, då hon ibland förskräckt kunde vakna om nätterna vid klockans slag, som om en främmande i mörkret ropat hennes namn. Angela vände sig mot fönstret. Genom en springa i rullgardinen kom solen in. En stråle av Ijus gungade lätt fram mot Angelas sämg. På väg- gen träffade den en av kristallkronans prismor. Angela såe hur det däruppe i taket tändes en stjärna som ett ögonblick stralade i alla regnbågens färger. Och Angela lag stilla med en djup förnim melse av frid. Det var som om hela hennes värld lagt sig till ro under denna overkligt skimrande stjärna. Hade tiden verkligen stannat? Var hon åter barnet Angela som vilade här och med en känsla av fröjd väntade pa vad födelsedagen skulle bringa henne? Annu smekte natten och drömmarna hennes panna. Denna frid varade. 0, den varadel Angela fördc handen sakta mot tapeten och följde en grön stjälk som lät en rosenknopp spricka ut. Rosor, blad, stjälkar. Var hon icke i en berså, där sol skenet försökte tränga sig igenom lövverket och lät fläckar av ljus och skugga brytas i sanden under hennes fötter? Hcn hörde Johan von 70 Fröknarna vor, Pahlen Pahlens röst. De sutto tillsammans i hans berså, och Johans vänliga ögon vilade på henne. Det var ro och goda drömmar i hans ögon. De talade om Angelas bla rullgardin. Den blå rullgardinen som suttit framför fönstret i Angelas barnkammare och stolt visat upp ett vitt slott och en damm med svanor. Nu såg Angela den. Den fyllde hela rum- me med ett svagt darrande blått skimmer, som om en flik av barndomens evigt blå sommarhimmel kastat sin skugga över det. Och som fran langt hhll naddes Angelas öron av prinsessans spröda silver röst. Då mindes hon sin döda mor Irenes röst. Och nu stod hennes mor där och ville att hon skulle stiga upp och ta emot sina presenter. Men eftersom Angela kommit in i de dödas värld, hörde hon ocksa Stanny Landborg tala tätt invid sig. Men hennes ord dränktes i vatten. Hade de sim- mat ut tillsammans från badhuset vid #sa? Vart tog Stanny vägen? Försvann hon så alldeles? Angela reste sig förskräckt på armbågen. Det tryckte över bennes bröst som om något ville kväva henne. Hon sprang fram till rullgardinen och drog upp den. Genom det öppna fönstret slog då okto- berluften, syrlig och frisk med en doft av äpplen, emot henne. Och Angela drack in den i djupa andetag. Angesten försvann åter, Hon tänkte på hur Petra och hon funnit varandra ute på ön, och hon blev lugn vid den tanken. De väldiga träden runt omkring gårdsplanen hade fått färgklickar av scharlakansrött och brand- gult. Det var som om några sena blommor nu i höstens första svartnande månad brustit ut från kvistar och grenar, tända till liv av en alltför feber aktigt brinnandc sol. Angela klädde sig hastigt. Hon maste ut och fanga oktobermorgonens skön- het. Petra skulle inte bli ond pa henne, om hon nu uppenbarade sig alltför tidigt. Men när Angela kommit ned på gardsplanen, gick hon inte efter Petra mot trädgarden, som hon först tänkt, utan vandrade i stället ned i parken. Inte en vindfläkt rörde sig i träden. Det lätt gulnade gräset skim- rade av droppar från frosten som höll pa att smälta bort. Men längst inne i parken, dit solen ännu icke nått, Iyste det vitt som om morgonen fört den första snön med sig. Angela stod stilla och såg på detta vita rena. Hennes forna kärlek till Eka gamla gård, som skymts bort under dessa oroliga månader, vaknade med förnyad styrka. Hennes hand blev kall och sval, när hon nu strök den över gräset. - Jag älskar, viskade Angela, Det var inte Thomas Meller eller barnet under sitt hjärta hon menade med de orden. Det var still hekn, tystmaden, den genomskinliga skönheten i Ekas park hon älskade. När en fågel nu flög upp mot den blå himlen, följde Angela den med blicken, men hon frågade sig icke vart den flög och kande ingen lust att flyga med den. Här var hennes hem! Här på Eka skulle hon föda sitt barn. Och det första detta lilla barn skulle bli medvetet om var Ekas gungande gröna park. Angela gick ned mot sjön. En lätt dimma stod orörlig Iyftad över vattnet som om en vit svan vllat sina vingar på dess yta. Och Angela satte sig pa en av stenarna vid stranden. Med hakan stödd i handen såg hon ut över sjön Därborta låg ön, men den var dold i den skim rande svanens vinge. Angela hade lust att bedja. Men det var så länge sedan hon bett till en Gud, som mer ocb mer dragit sig tillbaka in i en okänd salighets himmel, att orden icke kommo över hen- nes läppar. Men hela hennes själ var stillhet. Hon drömde utan att se några syner, oroades icke av nagra tankar. Hon var ett stycke av Eka park. En liten droppe av den blanka sjöns vatten. En stråle av den Iysande solen. Så ville hon förbli i evighet. Kanske detta underbara vita tillstånd var evigbetens liv? Hur länge Angela suttit så visste hon icke, men hon fick med ens en känsla av att någon betraktade henne. Hon vände på huvudet. Ett stycke ifrån henne stod Adele och såg på henne med en genom- borrande blick. Det var något oböljt nyfiket och Iystet i denna blick som kom Angela att rysa till. Men hon bebärskade den rädsla hon alltid haft för Adele och ropade: -Goddag, Adele. Då kom Adele långsamt gående över gräset fram Bröllo/# #o Ekered 73 till Angela. Det prasslade av frusna grasstrån som knäcktes under hennes fötter. -Jag var på väg ned till tvättstugan, sade Adele och stannade framför Angela. Jag har stän dig sysselsättning. Mitt arbete tar aldrig slut. En annan får slita. Angela Iyssnade taligt till den vanliga strömmen av klagomal som nu flöt över Adeles läppar. Alltid var det smutskläder att tvätta. Tord drog ned s°a mycket Och nu hade till pa köpet tvättgumman blivit sjuk sa Adele måste sköta byken ensam. Men under hela tiden som Adele talade flyttade hon inte sina ögon från Angelas gestalt. Det var som om bon instinktivt anat sig till den förändring Angelas kropp höll pa att gå igenom. -Du har magrat, avbröt hon sig och pekade med ett stelt, som Angela tyckte hotfullt Iyftat, finger mot Angelas midja. Angela kröp ihop pa stenen. Hon skakade av en plötslig frossbrytning. -Inte heller du är fet, stammade Angela och försökte le. - Nej, det är för att en annan har sorger och bekymmer, svarade d5 Adele. Men du, en ung flicka, som bara är till för att vara Iycklig... Du borde väl fetma av Iyckan din. Angela vågade int-: se på henne. Detta nyfikna, grymma sökande med blickarna, detta hoffulla finger som icke ville sluta upp att peka, liksom om det redan träffat punkten där Anl#elas hemlighet 74 F#äknarna von Pahlen vilade . . . Var det inte så människorna snart skulle se på henne? Skulle de inte knuffa till henne med hårda knogar och bita med smala läppar, lika Adeles ? Hon är en häxa, jag kan inte undga henne, tänkte Angela som så manga ganger förr. Hon sag ut över vattnet. Svanens vinge vilade inte längre beskyddande över en skön värld. Vatt- net slog redan i skum mot strandens stenar. Förde icke vågorna med sig dun och brutna vingpennor från en sarad fAgel som nyss dolt den soliga tysta morgonen under sina vingar? -Jag träffade brevbäraren nyss, sade Adele. Det var ett brev med utländskt frimärke till dig bland posten. Da gjorde Angelas hjärta ont. Thomas hade sa- ledes skrivit, och denna onda kvinna hade vänt hennes brev mellan sina händer! -Det är min födelsedag i dag, sade Angela tonlöst. -A visst ja, ropade Adele då med tillgjord älskvärdhet. Hur kunde jag glömma mig så, fastäm Tord påminde om det i går kväll? Han är alltid så mån om att jag skall Iyckönska hans älskade fröknar von Pahlen på deras högtidsdagar. Jag har den äran att gratulera då. -Tackj kom det kvävt från Angela. Sa reste hon sig med svårighet. Allting dansade runt för henne. Sjön hävde sig upp mot himlen, och mellan sjön och himlen öppnade sig en svart käft som ville sluka henne i en munsbit. För första gången i sitt liv svimmade Angela. När hon efter ett par sekunder vaknade till sans Igen, var Adeles bleka ansikte tätt inpa henne. - Stackare, hörde hon Adeles röst jollra genom det återväckta blodets dån som brusade i kaskader genom hennes öron, ja inne i hjärnan. Angela befriade sig försiktigt ur Adeles armar. Hon reste sig. -Jag mar visst inte bra, sade hon osakert. -Nej, nej, mumlade Adele som blivit förtretad över att Angela så snart gled undan hennes hän- der. Ett litet illamående. Det kan väl aldrig be- tyda något. Jag brukade känna det sa en gång, men det var ju nar jag väntade det där-som blev missfall. Angela är förstas bara litet över- ansträmgd. Det har väl varit för mycket dans och andra nöjen uppe i Stockholm, kan jag tro. Med fasa betraktade Angela Adele. Och när denna nu pa nytt närmade sig, ryggade Angela tillbaka. Menade Adele något med de där orden? Hade hon redan förstått att Angela väntade ett barn? Det var väl omöjligt. Adele var den sisra Angela ville skulle få veta något. Med ett slags vidskeplig fruktan föreställde hon sig att Adeles ögon skulle kunna göra barnct ont redan medan det vilade i sin moders liv. Adeles eget forban- nade sköte hade inte Iyckats frambringa amnat in ett missfall. En inifrån anfrätt frukt, fallen från ett träd som aldrig ägt någon friskhet. Men Angela kunde inte undg5 Adele. Det hade sett alltför illa ut efter svimningen nyss, om bon ml vänt Adele ryggen och löpt sin väg. Adele viskade: -Jag skall inte säga något till Petra om att du svimmade, lita p5 mig. Vi få inte ge anledning till att stackars Petra börjar oroa sig i onödan. Det vore inte rätt av oss, när det inte finns någon orsak. Det var Adele som nu, triumferande över att hon skrämt den avsvimmade, vände Angela ryggen och gick ned för stigen till tvattstugan. Angela stod kvar och såg efter henne. Hon ryckte till, d5 Adele h5rt slängde upp dörren, så att den jämrande vred sig på sina g5ngjärn. Det lät som om ett djur som n5gon slagit eller våld- fört sig p5 givit ett skrik ifr5n sig. Angela begav sig skyndsamt upp i parken igen. Hon flämtade litet. Hjärtat slog s5 hårt. En gång vände hon sig om, som om hon trott att Adele var efter henne. D5rnere i tvättstugan vred Adele häftigt ur plagg efter plagg som hon Iyfte upp ur det kalla vattnet. Hon hade inte alls misstänkt något om Angelas verkliga tillstånd. Men med en förnim- melse av makt kamde hon på sig att hon Iyckats göra Angela rädd, och blotta vissheten därom göt en forunderlig styrka i hennes magra händer. Genast Angela kom in i salen sökte bemmes ögon ängsligt födelsedagsbordet. Brevet med det ut- ländska frimärket måste ju ligga där. Astrarna och t5rtan, ett par presenter från Petra och ett par brev från Stockholm funnos på det lilla bordet, men icke brevet fr5n Thomas Meller. An- s5g Petra verkligen att hon hade rättighet att gömma undan det? När Petra dch Angela en stund efter5t sutto vid frukostbordet, gingo Angelas ögon oupphörligt forskande till Petra. -Skall du inte läsa dina brev? sade Petra glatt. -Jo, svarade Angela och s5g ned i sin tallrik. Men inom henne ropade det: Thomas Mellers brev. Jag vill ha det. Det är skrivet till mig. Han måste ha vetat att det var min födelsedag och be- räknat avsändandet så att det skulle komma i tid. Hennes händer darrade efter svimningen nyss. Men hon kunde inte förm5 sig att säga n5got till Petra om brevet. Sedan den där aftonen på ön hade Angela ocks5 en stark känsla av att Petra 78 Fröl#rarrla von Pahle# förstod allting battre än hon själv, att hon hade rätt till Angela, ja till hennes hemligaste liv. Där- för sade hon ingenting. Hon bröt de tva breven som lago bredvid henne. Det ena var från Paula. Det andra från Edla. Edlas brev var kort. Hennes brev voro alltid korta. De brukade ju ocksa ut- gara mamma Bettys förtvivlan. Hon gratulerade Angela pa ett torrt och korrekt sätt, och Angela tankte att kusin Edla lika väl kunde låtit bli att skriva, Vad hon skrev gav ända ingenting. Den snälla Paula, vars stil var som en oläraktig skol- flickas, hade däremot fyllt sex sidor med sin vän- liga och välmenande ande. Först pa slutet av ett tillagt ark stod en blyg fråga, om Angela ännu träffat Gotthard. -Berattar Paula något nytt från Stockholm? fragade Petra. Angela svarade först ne;. Hon var sa upptagen av tanken på Thomas Mellers försvunna brev. Men så erinrade hon sig nagot av vad Paula omtalat. -Jo, det var sant, sade Angela hastigt, Lilian tycks ha blivit ond pa den vackra Frideborg - deras husjungfru på Nybo, du minns. Hon skall flytta. -Lilian är oresonlig, sade Petra. Hon kan aldrig ha en jungfru länge. -Jag tror att Frideborg väntar ett barn med löjtnant Bernard Landborg, kom det långsamt från Angela. Petra blickade hastigt upp. Erö#op på E#ered 79 - Hur vet du det? -Hon gav mig något slags förtroende en gång i somras, sade Angela sorgset, Och hon mindes bur hon suttit i Frideborgs lilla kammare pa Nybo en morgon, då Frideborg blivit försenad med sina göromål, emedan bon känt sig sa illamaende. Petra fragade inte mera om Frideborg. Men Angela sag så tydligt för sig den vackra Fride borg som gråtit när hon talat om midsommar- aftonens upplevelse med Bernard Landborg. Och när Angela frågat henne, varför hon berättat detta just för henne, bade Frideborg mött hennes ögon och sagt: -Därför att... därför att... Då hade Angela förstatt att Frideborg anat hennes egen hemligbet -kanske hade hon sett henne på väg till Tbomas Mellers fiskarstuga. Och sa hade Frideborg med ens blivit sig själv igen ocb trippat ut med sin svan- gande gang: en nätt, men Iydig liten husjungfru, r som måste återta sitt arbete. 1: Men när hon försvunnit hade Angela borrat ner sitt ansikte i den oordnade bädden ocb för första gången kant en stark aning att Thomas skulle lämna henne. Olycksaningen hade åter smält un- dan, men Angela mindes det ögonblicket nu med en liten rysning som kom hennes axlar att skälva -Du är väl inte sjuk? fragade Petra med öm oro. Mitt brev. Ge mig mitt brev, kved det inom Angela, Men ink heller nu kunde hon få fram orden. - Nej, jag är visst inte sjuk, mumlade Angela. Fram pa dagen kommo Betty och Gotthard akande. Gotthard lät vaenen elegant svänga fram till verandan och stannade hästen med ett ryck av tömmarna. Så hoppade han ur och räckte fram handen till Betty, som tung och ovig och skrat- tande steg ned fran baksätet. Men Betty hade ej väl satt foten på marken, förrän Gotthard var framme vid trappan. Han hade en stor korg med äpplen av en särskilt utsökt sort åt Angela. Han räckte henne den, och eftersom Angelas båda hän- der voro upptagna av att hålla i korgen, vars inne- håll doftade sa förunderligt gott, passade Gotthard pa att kyssa henne på kinden. Betty ropade glatt: -Det är rätt, Gotthard. Angela måste bli kysst pa sin födelsedag. Det var bara Petra som s5g Angelas ofri villiga min av avsmak och att hennes kinder blevo vita. Och nu var det Bettys tur. Hon kramade Angela häftigt och smusslade en present i hennes hand. Angela måste på Bettys bön genast titta på gavan. Hon fick med sina kalla darrande fingrar fram ett litet rött saffiansetui och öppnade det. Där låg en ring med en pärla. -För du har ju inea ringar, Angela, sade Betty ivrigt, #jälv förtjust över ringen. Evöllop jJå Eke#ed 81 Och Betty tog Angelas hand och satte ringen pa hennes finger. Det borde varit Thomas, som givit mig en ring, tänkte Angela modstulen och nedstämd. Men Betty väntade pa hennes tack. Man skulle ge storartat och bii storartat tackad också. Sådan var Betty. Och Angela gav henne då en kyss, medan Betty häpen märkte att tararna plötsligt droppade fran hennes svarta ögon. -Blev du sa rörd? viskade Betty och höll Angela ater intill sig. -Ja, viskade da Angela tillbaka med ett leende. Betty fick inte tro att Angela grät av längtan efter Thomas Meller, av oro för att Petra gömt Thomas' brev-och av sorg över att ringen inte varit fran honom. -Jollra nu inte mera, sade Gotthard. Bjuda ni inte pa kaffe på den stora festdagen? När de sutto vid kaffebordet, måste Betty höra vad Edla skrivit. Angela räckte henne brevet, och Betty l;iste det. Det var snart gjort. -Edla är litet kortfattad, sade hon med en suck. -Hon är odräglig, sade Gotthard och tog för sig av alla kakorna. -Du far inte säga så om din enda syster, var nade Betty med en bli#t i ögat. Om en bror inte älskar sin syster innerligt, då är han ett uttryck för en inneboende ondska i allt, då styr djavulen hela världen. 6 v. K# o -Det gör han ju ocksa nu, svarade Gotthard bryskt. Har inte mamma en aning om hur de kriga för närvarande? Det är syskon och kusiner som slå ihjäl varandra och hitta pa de mest raffinerade pinomedel at varandra-inte minst bland de barn i förskingringen som kallats Israels, Men Betty ville inte tala om kriget. Det hade bru'dt sig in över hennes lugna kärleksfulla liv, och hon ville icke riktigt erkänna det. Hon led fruktans- värt, da hon tänkte på hur familjer och hem nu föllo i spillror. Familjebegreppet hemmet, fort- plantningen av nya Iyckliga släkten: det var ju Bettys enda religion. Hon dyrkade familjen, alla dessa skilda medlemmar som måste hålla samman i nöd och lust. Vad henne själv angick, så hade hon ju nu, sedan Hans dött, ändå barnen kvar, och alla hennes känslor och drömmar koncentrerades da inom denna trånga krets. Hans hade alltid förr hejdat hennes högtflygande drömmar om barnen och spått olycka och oväder. Nu när han var borta, kunde ingen mer hindra Betty i hennes tankars vilda framfart, #nnu hade intet av barnen vållat henne någon besvikelse Annu voro de sa unga- alla möjligheter till att bli det stora och märk värdiga Betty fantiserade om funnos alltjämt för dem. - Gå din väg ett tag, sade Betty efter en stund till Gotthard. Du maste väl titta pa ladugården och jämföra den med var. Jag vill prata med Petra och Angela. Brollo/J #å Ek#r#d 83 Gotthard reste sig. -Bered er pa en ·sensationell, uppseendeväc- kande nyhet#, som det nu varje dag står på tid- ningarnaS löpsedlar, sade han skrattande. Ha ni inte märkt hur mamma poser av den? Och han gick ut ur rummet. De hörde honom vissla nere pa gården. -Vad är det, Betty? frågade Petra. Petra anade vad det var fraga om. Sa upplivad såg Betty endast ut, nar hon fått höra nagot om en gladjande tilldragelse bland de sina. Och Betty sade: -Käraste, Bess väntar en liten igen. Sven har skrivit och berättat det för mig. Kanske att jag om några manader far en liten dotterdotter. .i{r jag inte en Iycklig kvinna? Petra kastade en bastig blick på Angela. Angela satt med nedslagna ögon och fingrade på sin klän- ning. Då kände Petra ett oändligt medlidande med henne. Det var sa det skulle berättas, som Betty nu gjorde det, med glädjestrålande blickar: att ett nytt litet barn skulle födas till världen. Bess om- given av sina anhöriga, redan med en liten gosse springande omkring sig och ömt skyddad av sin man... Vilket olika öde mot Angelas! Angela som bara hade Petra. Petra måste tvinga sig till att säga nagot. - Så roligt, stötte hon fram. Jag vet hur det gläder dig, sådana tilldragelser i familjen, Betty. -Ja, hur skulle jag kunna vara annat än Iyck- lig? svarade Betty med en suck ur sitt överfulla hjärta. I det ögonblicket nistan hatade Petra Betty. Hur kunde hon sitta där så belaten och trygg, liksom vaggande fram och tillbaka i den bredsitsiga familjegungan, medan Angela med bleka kinder tätt bredvid henne svalde ned gråten och fingrade på sin klänning som i yrsel? Betty visste ju ingen- ting om Angela. Nejl Men hon borde förnimma nagot i luften omkring sig. Hon borde med varje andetag suga in den stämning av oro och bekläm- ning hennes ord frarnkallat. Och för första gången tänkte Petra bittert att Betty trots alla de kär- leksfulla blickar hon strödde omkring sig på sin väg genom livet, trots den öppna famnen och de stadse lika givmilda kyssarna, ändå var nagot av en jätte- lik, en monumental egoist. Hade inte hennes kropp blivit fet och mäktig av de uppblåsta tankarna som evigt kretsade omkring bennes barn? Levde hon inte pa dem, deras minspel, deras rörelser, minsta ord som utgick från deras heliga munnar? Var det inte som att dyrka sig själv, att som i en stor spegel beundra reflexerna av sitt eget älskade jag? De hade alla i släkten varit så vana vid att se upp till Betty, Betty den goda, Betty den visa, utan vilken lille Hans ej skulle kunnat reda sig, att Petra nästan var förskräckt över sig själv och kände att hennes tankar pä nagot vis voro hädiska, Men hur väl Betty äm vårdat sig om Hans och ömmat för honom, hade hon dock inte kunnat hindra honom från att skjuta sig. Petra sade sig det med verk- lig hätskbet nu, därför att hon led så av Angelas sorgsna ansikte. Hade kanske Hans till sist funnit att något, nagot mycket viktigt, åndå fattades hos Betty? Hade han kanske för sin egen lidande en- samhet sökt hennes blickar och funnit dem upp- fyllda av Gotthard allenast eller nagot annat av de beundransvärda barnen? Hadc han sträckt ut sin magra tärda hand och gripit blint och tomt i luften, därför att Bettys händer redan voro upptagna? Petra spratt till vid att höra Angelas röst. För- v:#nad hörde Petra Angela säga till Betty, utan att vända huvudet åt hennes håll- -Kommer inte det här barnet bra snart pa det förra? Vet Bess riktigt hur hon skall sköta sig? Da förstod Petra till sin häpnad att Angela tänkte av Betty försöka fa höra hur hon själv skulle sköta sig för att vara säker om att föda ett friskt barn. Ocb Betty, som inte kunde ana syftet med Angelas frågr., föll strax i den oskyldiga snaran. Ingen var villigare än Betty att tala om sadana saker. Petra bade inom sig undrat över att inte Jacob Levin givit Angela nagra råd, när hon varit hos honom. Han tycktes inte ha gjort det, ocb da Petra fragat Angela därom, bade hon fått en stark kansla av att Angela inte hade lust att tala om be söket hos Jacob. Men här satt nu Jacob Levins syster, som var nästan väl så god som någon kvinnoläkare, ja kanske med större kännedom om barnsängar ocb barnaföderskor än Jacob själv. -Jag har alltid sådan ängslan för Bess, sade Betty, och tva par oroliga och uppmärksamma ögon riktades genast på henne. Hon är lat, Bess, förstå ni, och det allra viktigaste de första månaderna är att man inte är rädd för att promenera och röra på sig. Man skall helt enkelt i största möjliga mån uppföra sig som vanligt. Det ar klart att man känner sig trött, men ingenting är farligare den tiden än att förfalla till att ständigt sträcka ut sig på en schäslong som vore man en sjukling. -Vill Bess göra det då? frågade Angela igen. Hon tänkte pa hur Petra denna manad oupp hörligt tillhallit henne att vara försiktig-sa dumt försiktig att hon knappast fick ta i något. Uan att tänka därpa sände hon Petra en liten förargad blick. Vad kunde val Petra veta, som aldrig fatt nagot harn? Petra blev också helt skamsen och osäker på sig sjalv. Aldrig hade väl Betty haft så uppmarksamma ahörarinnor som Angela och Petra, och hon be- gagnade också tillfället att tala sig varm om sitt älsklingsämne. Där satt nu Betty, hela tiden med Bess i sina tankar och redan med ett nytt förråd av kärlek för det nya liv som skulle bli till-detta som skulle bli Bess' och Svens barn och Bettys barnbarn-och gav utan att ha en aning därom en hel mängd goda råd åt Angela. Angela hade fått färg på kinderna. Hennes mun log halvöppen, litet fuktig, som hade hon velat kyssa Betty av tacksamhet för den vishet och upp- Bröllo# #o Ekere# 87 muntran som flödade if ran henne-till dess Betty halvt generad tystnade och utropade med sin djupa röst: -Men detta kan väl inte intressera er, kära barn? Då slog Angela strax åter ned sina ögon. Men hon log fortfarande. Nu bade hon glömt att Petra tagit Thomas' brev, innan hon fatt läsa det. Bettys ord hade pa nytt vackt till liv all hennes ömhet för det barn som lag väntande under hennes hjärta. Med skrack tankte hon på denna sista tid, då hon varit sa glad och stolt över detta barn, och hon mindes bur bennes hjärta slagit hastigare av Iycka da Jacob Levin sagt henne att hon skulle föda. Nu kom denna glada varma känsla åter över henne, när hon Iyssnade. Hon skulle bli mor. Hon var redan mor! Hon sade sig att hon då också måste uppföra sig som en mor. En mor är inte rädd för smärta. En mor får inte låta sorgsna tankar komma över sig. Glad med Iyftat huvud skall hon gå med sin skatt och låta solen, som ar i ett hemligt förbund med allt groende och växande, Iysa över sig När Gotthard kom tillbaka in efter sitt besök i ladugården, fann han tre kvinnor med rosor på kin- derna och leende, hemlighetsfulla ögon. -Mammas nyhet tycks ba gjort underverk, an märkte han. Ni sågo faktiskt litet molokna och trötta ut, när jag lämnade er. Det är rent märk- värdigt vad samtal om barnungar tyckas pigga upp frqntimmer, 88 Froknarna von Pahlen Då spratt Betty till och såg pa Angela. Vad kunde denna djupa rodnad, dessa glänsande ögon betyda? Betty hade varit så upptagen av att tala att hon ink lagt märke till Angelas ansiktsuttryck. En sällsam tanke steg upp inom Betty: Tänk om Angela är kär i Gotthard! Inte förr hade detta fallit Betty in, förrän hon var säker därpå. Det var därför Angela rodnade, när Gotthard steg in i rummet. Bettys underbare, vackre son! Vem skulle ocksa kunna motstå honom? Om Betty varit en ung flicka, skulle hon aldrig ha kunnat tänka sig att bli kär i nagon annan. Jo, möjligtvis i Sven! En blyg och ändå het kärlek var det naturligtvis som kom Angelas kinder att glöda. Betty var visst inte för kusinäktenskap. Det sades ju att barn i sådana äktenskap ofta bleve misslyckade, finge nagon inre skavank. Men om nu verkligen Gotthard och Angela . . . Inte var dess- utom Angeia, så söt hon än satt där och log, pa något sätt värdig Gotthard... Men om nu i alla fall... Betty var med ens säker pa att då skulle hennes egen oförstörbart livskraftiga och över lägsna stams starkare och eldigare blod rädda bar- nen från att bli mindervärdiga. Hon småmyste redan för sig själv på samma sätt som hennes far, gamle Benno I,evin, brukade sitta och le åt något roligt han kokade ihop. Redan vädrade hon bröllop. Bröllop på Ekered! Bettys tankar voro så hänsyns- löst snabba. Redan dånade bröllopsklockorna i Bröllo# l#å Eker#d 09 hennes öron. Men vad menade Gotthard då? Betty gav honom en vek blick. Ack, Gotthard blev ju så fort kär. Bara han anade en kjol i närheten! Och Angela, henne hade han ju alltid beundrat. Och medan Bettys tankar irrade kring bröllop och snart voro framme vid barndopet, ty sl full ständigt hade hon sedan länge levat sig in i assimile- ringen att dop förefoll henne som något naturligt och till och med självskrivet, lade Angela sina hän der mot sitt bultande hjärta. Hon hörde inte vad de andra pratade om. Hon bemödade sig ej ens att Iyssna... Hon hade känt trycket av en liten späd hand mot sitt hjärta. Denna lilla hand höll detta hjärta fånget. Och hon visste att den nu icke mera skullc släppa sitt tag. När Angela den aftonen kom upp på sitt rum och tände det elektriska ljuset, såg hon genast Tho mas Mellers brev med den utländska poststämpeln ligga på nattduksbordet. Hon tog det sakta och försiktigt i handen, som om hon varit rädd att det skulle slå lågor ut ur kuvertet. Sa gick hon in till Petra med det. Petra, som redan lagt sig, sag henne komma, och det stack till ett litet vasst stygn inom henne. Skulle Angela förebrå henne nu att hon ej lämnat fram brevet förr? Hon hade inte kunnat förmå sig till det. Hela dagen hade hon burit det på sig och ej givit det till Angela av radsla for att det skulle innehålla något som kunde förstöra födelsedagen. Det hade varit besymlerligt för Petra att bära p# go Frökllarna von Pahlen ett brev fran Thomas Meller, ett brev som inte var ställt till henne. Hon mindes hur denna hand- stil för många år sedan gjort henne Iycklig. - Skall du inte läsa ditt brev? frågade bon Angeia . - Jag visste att det kommit, svarade Angela. Det var Adele som berättade det för mig. Hon bade sett det utländska frimarket. -Visste du det? Då har du väl varit mycket ond pa mig? Angela drog samman ögonbrynen, - Nej, jag var inte ond. Jag var bara litet ledsen och orolig. Så sag hon pa Petra: - Hörde du vad Betty sade? Nu måste jag göra langa ordentllga promenader, röra mig myc- ket. För barnets skull. Jag är så glad att ha fått litet råd. Jag visste ju inte alls... och inte du heller, Petra. Det var som Angela pa nytt alldeles hade glömt brevet. - Skall du inte läsa det? frågade Petra igen. _ Nej. Angela rev det långsamt i bitar och gick fram till kakelugnen där glöden änmt voro röda. Hon kastade in bitarna. -Låt det brinna, sade hon bekymmerslöst. Han vet ju ingenting om barnet. Ocb det är bara det som intresserar mig. Men f irst nu. när Petra saE An#ela riva Thomas Mellers brev i stycken, tyckte hon sig förstå hur Angela maste ha älskat honom-och nog fortfa- rande älskade honom. Angela visste att Thomas inte skulle komma tillbaka. Därför stod hon väl inte ut med att på nytt paminnas om honom. Men Angela föll pa knä vid Petras bädd och sade lagt, som om hon upprepat en av sina barndoms böner: -Det är nu bara du och jag och barnet. Jag har glömt Thomas. Lat oss vara tillsammans, Petra, vi som älska varandra. Petra sag ned på Angelas ljusa huvud. Men hon trodde henne inte. 92 Fröknarna von Palllen #nnu var icke hösten kommen på allvar, #nnu kastade solen sina heta flammor omkring sig. Men alla träden i Ekas park hade fått gula oeh röda löv, och ett och annat var redan bart. När Angela denna dag gick genom parken, gav hon de nakna träden en sorgsen blick. Hon var litet rädd för hösten. Varje morgon väntade hon att finna träd- garden och parken döda under gra dimmor: de dar höstens grÅ dimmor som till sist lade sig over allt sjungande och susande fflr att kväva det. Angela öppnade den lilla grinden som ledde ut i skogen. Med latta fötter började hon vandra pa skogsstigen. Hennes skor hade denna tid hunnit bli hala av de bruna barren. Hon promenerade nu ständigt, sökande sig fram genom skogarna kring Eka och Ekered. Hennes hy hade börjat blomma klar och rosig av allt detta vistande ute i den friska luften. Det gjorde henne gott. Hennes kropp bör- jade bli spänstig. Också den blommade, längtande att bära fram en mogen frukt. Angela fangade mellan granarna en skymt av den blå himlen. Himlen var sa hög i dag, sa långt, Bröllo# #å Ekered 93 långt borta som om ett par väldiga pelare sakta sökt skjuta det ljusbla taket över Angelas huvud undan från jorden. Den glada rytmen i Angelas rörelser kom alla tankar att försvinna. Hennes hjärna kändes sa tom, så lätt. Hon förnam bara hjärtats slag och hörde ljudet av sina egna steg pa ett avstand som om hon Iyssnat till ett par fötter av att vara ingenting eller kanske bara en solglimt mellan träden var sa underbart ljuvlig. En fagel med grönt huvud med Iysande röd tofs satt och hackade pa en trädstam, Den försvann in i skuggorna, när Angela gick förbi. Sedan hördes den längre bort, åter så flitigt hackande. Jag vill Iyssna till göken, for det igenom Angelas huvud . Och hon som nyss varit glad över att hon inte känt någon längtan, brann plötsligt av det mest orimliga begär att få böra gökens hemlighetsfulla locktoner nu pa hösten. -Jag är dum-dum-dum, gnolade Angela. Med ens var hon framme vid Ekered. Här kunde man komma in genom en grind längst ner i träd- garden. Angela fann grinden och öppnade den. Hon blickade upp mot Ekered som höjde sig över trädgårdens terrasser, Här nere glittrade 5n blank av silver, Den var så vit att Angela bländad måste hålla för ogonen. Hon gick vidare genom trädgår- den. Blommorna hade vissnat eller frusit ned. Ilara gräsmattorna Iyste gröna, men även de endast fläck 94 Fröknurna #ot# Paklen vis. Frosten hade gått fram också här och färgat det gröna gult. Angela suckade Irtet vid tanken på den förtrollande växtlighet som brukade frodas här om somrarna. Uppkommen pa garden, tänkte Angela ga över den för att fortsätta in i skogen på andra sidan Ekered, Hon hade inte lust att träffa någon. Men Bctty, som fran sitt fönster i vardagsrummet sett henne komma, lutade sig ut och ropade på henne. Da måste Angela ga tillbaka och stanna framför Bettys fönster. Där Betty lÅg med halva kroppen ute och de tjocka armarna stödda mot fönsterbrädan iförd en löst sittande brokig kofta, såg hon ut som en av dessa sydländskor som med gott humör till bringa hela dagarna i fönstret spejande efter människor, dem man muntert kan byta några ord med. Betty log: - Du vill väl träffa Gotthard? Han är i ladu- garden. Du kan gärna ga dit. Gör det du! Han blir så glad. Och Angela, som inte hade den ringaste önskan att träffa Gotthard, kände sig nu, eftersom Bettys ögon följde hennes väg över gården, tvungen att vika av mot ladugarden. Alldeles vid ladugårds dörren tämkte hon smyga sig förbi den, ty hit nådde inte Bettys blickar. Men i detsamma stod Gotthard där och kisade mot solen. -Nej, e goddag, Angela, ropade han. Angela närmade sig honom långsamt, men han Frollop f#å kkered #5 sprang kvickt #...... henne. -Kom in och se pa var bjässe till tjur, sade han. Det stod en doft av ladugård omkring honom. Inte voro heller hans händer så värst rena. Men Angela fann honom ändå mera tilltalande så här uppe i arbetet än när han sade dumma artigheter till henne inne i salongen eller när han nödgade henne att läsa de dåliga dikter han skrivit. Angela följde med honom in och maste of rivilligt le, då han därinne i ladugärden gav henne ett av sina gnistrande israelitiska leenden. Denne halv- judiske unge man hade alldeles ärvt den judiska rasens sätt att le. Angela måste erkänna för sig själv att hans leende verkligen var behagligt. Det blixtrade till av vita tänder, ansiktet fick något oemotståndligt intagande. Och i detta leende sjönk allt der slutna och förstulet lurande i ögonens blick bort som om det aldrig funnits. Han bjöd, just i denna stund, hela sitt jag utan baktankar, sorglöst och impulsivt, i detta förledande leende. Så hade hans förfäder på mödernet gjort upp affärer och kärlekshistorier sedan tusen år. I ett blänk av vita tänder och leende röda uppdragna läppar hade de ställt anbud, som fått kunden att tro sig ha dragit det längsta straet, och hade de inhlat bruden eller älskarinnan att hon aldrig skulle kunna bli bedra gen. Men sedan hade väl leendet ofta no# blivit till ett morrande, medan de vita tänderna i första obevakade ögonblick snabbt hugeit in på varjr lockande byte, alltid tagande den största biten för sig. Det var dunkelt inne i ladugarden efter solske- net därute. Men från kornas ryggar och länder Iyste blankt och brunt, ocb stänk av detta gyllen- bruna skänkte sin färg åt dunklet och kom det att pa ett mystiskt vis skimra. Gotthard spatserade med spända vador bredvid Angela. - Vi ha just fört en ko till tjuren, underrät- tade han henne med sänkt röst. Det är faktiskt ganska poetiskt, skall du tro. Har star tjuren och langtar efter något riktigt gott i koväg. Den bölar till så vaggarna äro nära att rämna. Sa kommer ladugardskarlen med en liten rar kokvinna till honom. Hon formligen rinner av kärlek. Brunst heter det ju - när det är fraga om djur. Jag tycker om när djuren älska varandra. Det verkar sr; riktigt, sa ärligt, och utan sentimentalitet. Inte sant? - Så är det väl, sade Angela, fast hon aldrig sett nagon ko föras till tjuren. Men hon tyckte inte om när Gotthard berättade det för henne-sökande göra det så lockande- som ville han dela med sig åt henne av sin syn nyss, Det var som något slags indirekt exhibitio- nism. Thomas Meller hade berättat för henne om sadant, och hon trodde inte längre att Gotthard var så frisk. Och var han naiv och barnslig, behövde 13röllop p#J Ekered 97 han säkert inte vara obesmittad och oanfrätt för- denskull . Inne i ett litet bas knegade en späd kalv om- kring pa skälvande, skrangliga ben. Angela stan- nade och mötte kalvens ögon. De hade en outsäg ligt mild blick. Det var som om kalvens lilla pense- bruna sammetssjäl velat förena sig med Angela. Angela sträckte fram handen, och genast slickade en vass tunga hennes hud. Hon sag sig omkring. Alla dessa långsamt tug gande käkar, kornas ögon som blundade eller med himmelsk ro tittade framför sig, den lilla kalvens tunga som slickade hennes hand varm, ja själva den starka lukten, som stod omkring alla dessa kroppar, gav henne en primitiv känsla av jordisk frid och jordisk njutning, ätandets och sovandets och det stilla slickandets njutning. Men denna känsla varade icke länge. Angela fick plötsligt syn pä tjuren. Hon drog hastigt sin hand fran kalven. Där stod tjuren mäktig och bred över bogen och sneglade på henne med rödkantade ogon. Han vred sig åt Angelas håll och böjde huvudet fram#t som om han velat stöta till henne. Han såg ond ut: en urkraft som man inte kunde bonfalla om förskoning, en våldig retad Gud också, som inte kände till någon barmhärtighet. Ocb Angela, som ju ändå sedan sin barndom gått i ladugarden utan att vara rädd, fattades i detta ögonblick av en oförnuftig hetsig ångest infor tjuren, som hon inte klmde behä Gotthard, som inte lagt märke till hur Angela börjat darra, sade lätt: -Kom, så gå vi fram och klappa den man- haftige älskaren. Han gick ett par steg framåt och vände sig om, Men Angela stod kvar. Hennes hand hade farit mot hjärtat, som om hon velat skydda det för en dödlig fara. Da gick Gotthard tillbaka. -Är du rädd? frågade han. - Kan han inte slita sig? viskade Angela. -Anej! Se här! Gotthard sprang fram till tjuren. Med sina långa händer strök han utefter tjurens svettiga sidor. Då gick det en skälvning genom den mäktiga kroppen. Och med ens fylldes hela ladugarden av hans röst, som lät som vanvettig. Angela slog händerna för ansiktet. Ja, hon var rädd, och hon skämdes över att visa sig sådan för Gotthard. Hon visste inte vad det kom åt henne. Hon kände en stark svindel. Det var som om genom tjurens röst hela naturen ropat på henne. Livet självt hade stigit in i den dunkla ladueården. Livet som stämdigt brann av längtan att älska och föda och älska igen, till dess hela jorden vimlade av små nyfödda kroppar, som kalvens där, med skrangliga ben och stora oformliga huvuden. I denna stund steg en frän dunst upp från den kokande jordens livmoder. Den trängde in i Angela! Angela, jor- dens tjänarinna, jordens kved, som var beredd att själv föda. Hon rynkade ögonbrynen. Hon hade trott sig st# högt över djuren, en ande som skulle skänka liv ät en benadad varelse med ögon som himmelens stjärnor, Nu var det som om nagon fört in henne i ett bas. Var hon själv annat än en ko med tigande bruna blickar, ett djur, som bestigits, som givit sig åt urkraften och befruktats och skulle yngla med den? Hon hörde inte att Gotthard nalkades henne. Han smög sig fram på den mörka gangen. Handflatorna, som nyss smekt tjuren och som är nu glänste av djurisk svett, hade han vänt uppat. Fingrarna krökte sig litet som om de längtade att gripa tag i nagot. Det fanns icke en mänmska mer än de tva i ladug#rden. Angela sag med ens upp och mötte Gotthards glänsande blickar. -Vad vill du mig? skrek hon till och vacklade bakat mot kalvkätten. Men det var redan för sent. Gotthard hade slagit sina armar omkring henne. -Tyst, mumlade han, Hon stirrade med vidöppna ögon mot honom. Hans ansikte hade blivit henne främmande, Också han var ett djur, en tjur med blänkande ögonvitor och saliv som rann ur mungiporna. Han for med sin mun över hennes ansikte som om han vädrande luktat pä det. Hon försökte slita sig lös, men då tryckte han henne endast närmare intill sig. Nu lade han en hand över hennes bröst som reste sig under den tunna klänningen. Och i [ Här slutar sidan 99 ] [ 6B - Del 6 av Fröknarna von Pahlen, från sidan 100 och framåt ] det han med små häftiga röreiser fingrade på brös- ten, kysste han hennes mun, som han äntligen funnit det han letat efter. Angela kunde inte göra sig fri. Hans mun sjönk djupare in i hennes. Genom yrseln som fick makt med henne hörde hon åter tjurens väldiga stämma. Det var som om en jordbävning fått iadugardens väggar att skaka. Och plötsligt kände Angela i maktlös förbittring att denna långa hårda kyss, denna unga kropp, som tryckte sig mot hennes, meddelade henne en droppe av den vällust Gotthard själv lagade av. Hade hon sa saknat Tho mas' kyssar att hon nu nöjde sig med en annan mans, s# mycket yngre än han, bara för njutningen av denna beröring med en hannes spända, sökande kraft? Då fick hon makt att slingra sig ur hans grepp och komma ut på gången. Hon stod där matt i alla leder med handen för sin skälvande mun. Sa vände hon sig om och började ga mot utgangen. Men Gotthard sprang fram till dörren och höll igen den för henne. När ban såg henne sa liten och späd med kornas breda länder bakom sig, blygdes han. -Förlåt mig, sade han angerfullt. Alltsammans var att hans mor, som aldrig kunde hålla något hemligt, genast antytt för honom att hon trodde Angela vara en liten smula kär i honom. Med välbehag hade han hört på, leende åt att hans mor redan byggde en romantisk kärleks- historia åt honom och Angela. Men hans egenkärlek var lätt väckt, han hade blivit nyfiken på Angelas kanslor för honom och han trodde sig strax även i sin tur vara litet grand kär i henne. Lantlivet var också trots allt litet för enformigt för hans livliga temperament. Han hade varit ensam så länge, utan annat sällskap än gardens folk och Betq, och en ung flickas närhet stack ständigt hans känslor i brand. En smula av vad han kallade än kärleks nojs, än ,poetisk erotik# skulle Iysa upp hösten för dem bada. Nu förstod ban att han misstagit sig om Angela. Hon hade inte ens besvarat hans kyss. Hon hade vridit sig undan den och hans kön i plaga. -#ppna dörren, sade Angela häftigt. -Inte förrän du förlåtit mig, svarade Gotthard. Men Angela kunde inte förlåta sig själv sina uppvaknande känslor nyss. Hon hade varit otro- gen mot Thomas, otrogen mot barnet under sitt . hjärta. Med torra hätska ögon stirrade hon på Gotthard, som så utan att veta det och övertygad om motsatsen varit orsaken till detta. - Släpp ut mig, sade hon. Gotthards blickar irrade. Han kände sig obehag- lig till mods. Han dröjde med ryggen mot dörren. -Det är bra ledsamt att du skulle ta det så där, sade han slutligen. Det var väl inte sa farligt att jag kysste dig? | Men m¢dan han talade sag han åter för sig den syn som nyss utspelats mellan kon och tjuren här i ladugården. Luften tycktes ännu fylld av djurisk brånad. Den flöt i gungande vågor upp mot Angelas röda mun, denna hennes röda mun i det nu 102 Fröknarna l#on Pahlen alldeles vita ansiktet. Denna mun brann utan att hon hade en aning om det-lyste och doftade mot honom hår i dunklet som om en blossande ros blommat upp på nytt efter höstmorgonens frost och kyla. När nu ingenting annat hjälpte, varken hårda ord eller vredgade blickar, lade Angela med en liten obeskrivlig åtbörd, som om hon i hemlighet släppt efter för nagot, medgivit något, sin hand på Gotthards arm. Förvirrad sag han ned på handen. Det rörde sig svagt i hans ouppfostrade hjärta. I en plötslig glimt sag han Angela böjd över skrivboken där- uppe i skolrummet. Hon hade alltid arbetat vid hans sida med av iver blossarde kinder. De hade inte varit gamla da: två barn som lekt «h gnabbats tillsammans. Med sänkt blick följde han handens späda, mjuka linje. Med ens kände han sig för vånad. Hans handling av brutalitet nyss tycktes honom ofattbar. Fran handen smög han en för- stulen blick upp till Angelas ansikte. Nyss hade han valdsamt ägt detta ansikte. Blotta vidrörandet av den fina huden och förnimmelsen av läpparnas värme hade skänkt honom en oerhörd njutning. Tryckningen mot hennes bröst och hennes höfter hade sedan fullbordat den. Det hade varit ett slags våldtäkt utanpå kläderna. Hade han stulit? Ja, han kände sig som en tjuv. Men plötsligt hade varken förnimmelsen av skam eller känslan av händöende lust någon makt över honom längre. BröllolJ #d l#kered 103 Det ringde som av silverklockor för hans öron. Han öppnade läpparna för att säga något, men ej ett ord kom över dem. Något försiggick med honom. Det var något som stod i förbindelse med Angelas hand som så stilla vilade på hans arm. Det var som om hans inre tvaddes rent. Nu darrade han. En förnimmelse, alltför mäktig för att hans lilla själ skulle kunna fullt anamma den, trängde sig in i honom. Han slog upp dörren. Solen träffade honom i ögonen, och som om solskenet varit en blixt, som kunde leta sig in till hans väsens innersta vrar, uppenbarade den för honom en känsla han aldrig drömt sig få erfara-så som han bade lekt med livet: en känsla av godhet, renhet, nästan kärlek. Den fyllde honom med en stilla förundran, och han sag henne gå upp mot skogen, utan att vaga ropa henne ti11baka. Och han kände att även om hon aldrig skulle vända sig om och komma tillbaka till honom, skulle han ändå hela sitt liv vara henne tacksam för detta ögonblick av underbar renhet som hon låtit honom uppleva. Denna tid under det stora krigets första manader, då det jordiska helvetets svalg börjat öppna sig och hela världsrymden tycktes genomborrad av de av sina styresmän djävulskt mördade soldatmas sornas ångestrop, levde Petra och Angela på Eka som pa en fjärran ö för sig själva och för var- andra. De hade dragit sig undan från de förhat- liga människorna, och ibland tyckte de att den lilla ön därute i sjön, så sagolikt tyst och ensam, om- slöt deras hjärtan och vaggade dem bort från allt det fruktansvärda omgivande livets stränder. Aldrig hade de varit så nära varandra som nu. Deras dagar gledo hän i ett stilla enahanda. Höstens dim- mor blåste in över dem. Parken kläddes naken av nattens stormar. Under ilande höstskyar strackte sig svarta grenar, berövade all sommarens tunga fägring. Regnet piskade rutorna. Buskarna tätt intill salsfönstren gnedo sina kvistar mot glaset som om de tiggt om att få komma in. Om kvällarna sutto Petra och Angela som förr vid salsbordet och sydde. De hade nu alltid ned dragna rullgardiner, och om någon närmade sig rummet gömde de hastigt sina sömnader under #ollo# #l Ekered loS bordsskivan eller kastade en tidning över dem- en tidning som i väldiga svarta rubriker med yrkes- mässig belåtenhet, och kanske med verklig, inre tillfredsställelse också, återgav alla dessa illdåd som skedde därute, utanför deras ö. De sydde på babykl ider. En gång förr hade de suttit här ocb sytt klader till ett litet barn, men det hade varit till den unga flickan, vilkens för- lossning de varit med om. Nu gällde det Angelas eget barn. Men icke heller Angela och Petra här pa Eka kunde undgå att taga intryck av allt som hande ute i världen. Även till en fjärran stilla ö föra vagorna och vinden med sig röster och ljud från de av ond- skan plågade människornas stränder. Men på ett särskilt sätt vavdes allt det de hörde och läste in i deras tankar och omsorger för det väntade barnet. Till vilken värld av angest, förljugenhet och hets skulle det inte födas? De darrade för detta barns ode. Hatet och mördarnas lögner därute gjorde dem beklämda. Och nir kvistarna mer än vanligt hårt slogo mot fönstren, sago de sig med ångest omkring som om någon fiende velat tränga sig in till dem och röva deras skatt och Iyckliga hemlighet från dem. Men många kvällar hörde de varken höststormen darute eller grenarna, som med ett hjälplöst kvi- dande kastade sig mot rutorna. Då kunde Petra sluta upp med att så flitigt trada nålen ut och in genom det mjuka tyget. Hon blev sittande stilla och sag pa Angela, som arbetade ivrigt som om hon varit rädd att ej hinna bli färdig innan den stora tilldragelsen. Petra slöt och öppnade da sina mäktiga att Iyfta och bära bdrdan av ett barn i denna kvalda värld. Hon kämde ett oerhört ansvar. Men ansvaret gjorde henne endast mera stark och tillitsfull. Det pånyttfödde henne. Hon sade sig att hon icke längre räknade med sig själv som kvinna. Hon var ingenting, utom i samband med den unga modern Angela. För sin egen del hade hon icke längre några önskningar. Hon skulle väl för alltid förbliva bara en gammal fröken i män niskornas ögon, men det log hon at. Sådana aftnar då hon satt där och prövade sina händers styrka förnam hon hur den forna Petra, sa helt kvinna med en kvinnas förhoppningar och begär, gled ifr5n henne. Och något annat- en annan växte sig fram. Denna andra unga nya varelse var här nu i Thomas' ställe. Och hennes önskan att beskydda Angela, hennes längtan att bjälpa henne gjorde att Petra ibland nastan kände sig som Angelas man. Darför prövade hon också sina händer. Därför fingo hemmes mörkblå ö£on en varm djup blick, då de vilade pa Angela. Och dessa stunder blev hon för- underligt stark. Hon var närapå en ung Guds jäm- like sa. Ingen skulle få taga Angela ifran hennes famn. I hennes famns mjuka gömme skulle Angela och det lilla barnet vila trygga. Storm och oväder skulle Petra sta emot-för deras skull. Hennes muskler skulle aldrig slappna. Bröllop # Eker#d 107 Men kände hon en frestelse att bli övermodig och alltför stolt över denna nya duktiga människa som växte fram ur hennes gamla skröpliga skal, kunde hon plötsligt darra till, da Angela Iyfte sina ögon eller mötte hennes. Det var en ödmjuk godhet där som spred sitt skimmer omkring Angela under denna tid. Och när Petra mötte hennes blick, blev också hon ödmjuk och visste att utan Angelas egen sega vilja skulle hon trots sin nyvunna styrka inte kunna hjälpa henne. Det var Angela som skapade, det var Angelas kropp som arbetade, det var Angelas modiga själ som höll allt uppe. Och da lade Petra sin arm omkring Angelas axlar och lät sitt huvud sjunka så djupt att det vidrörde Angelas knän. Och där, där tätt intill Angelas sköte, där upphörde Petras tankar att dunka och sla mot tin ningarna. Hon var icke man, icke kvinna. Hon var ett liv som ännu icke känt den omgivande värl dens kyla och skuggor svepa omkring sig. Angelas sköte var mjukt och gott att vila vid Det var hela jordens källa. Det var också roten till allt levande och växande. Nya släkten skulle slå ut i blom. Hela varlden skulle blomma ut i vild skönbet fran en libn plats i Angehs sköte. Och Petras syssla var så likn att den knappast kunde skönjas, Kanske var hon en trädgardsmästare-bara en fattig trädgards mästare som fatt sig detta särskilda trad anfortrott. Och då kunde Angela låta sin hand glida over Petras har som om hon redan blivit mor och Petra nu var hennes barn. Så växlade Petra pa en enda kvall flera skep- nader-kvinna, man och till sist ett vilande barn. Men aldrig släppte hon den föreställningen att hon i allt detta var Angelas enda fattiga skydd. Och om Angela så bara frågade henne till råds om en söm eller hur hon skulle klippa till ett plagg, fylldes Petra av en öm och outsäglig glädje. Deras händer snuddade vid varandra, när de böjde sig över arbe- tet. Och Petras händer fumlade ibland bara av ett begir att komma nära Angela och för att med en ilning av Iycka få känna Angelas svala fina hud mot sin. När Petra och Angela ätit kväll, brukade de ta sig en promenad på gårdsplanen. De vandrade fram och tillbaka inom ljuscirkeln från den starka elek- triska lampan som arrendatorn låtit sätta upp utan- för glasverandan. Gruset blänkte då vitt i skenet från den elektriska lampan. Och runt omkring denna Iysande cirkel kröpo skuggorna hotfullt ner- hukade likt utskickade onda mämniskor fdn en ond kämpande och döende värld, som endast väntade pa att få kasta sig över de två därframme. De gingo arm i arm, eller lade Petra sin arm om Angelas skuldror. De samtalade lågt med varandra. Nar stjarnorna brunno uppe pa himlen, stannade de och sågo dit upp och pekade ut Karlavagnen och Vintergatan och många andra stjärnbilder som Petra visste namnen på. Och åter var denna lilla trånga cirkel en ö, till vilken inga andra än Petra och Angela kunde komma. De voro ensamma med Bröllo# #å Ek#r#d kvällen, De badade sina ansikten i den friska natt- luften. Nerifran sjön kom det sakta sjungande Ijudet av vågor som sla mot en strand. De märkte aldrig att Adele gläntade pa sin gardin och be- traktade dem med nyfikna och undrande blickar. De voro ensamma och glada över sin ensamhet. Frös Angela, smög hon ned sin hand i Petras rymliga ulsterficka. Och Petra tryckte då sin hand över fickan och kämde det som hon fått Angela fången. Och när hon sade det, suckade Angela av tillfreds ställelse. -Vi älska varandra, kunde hon då drömmande säga. Men detta tycktes dem vida mer än den kärlek, som man och kvinna hysa för varandra. De kunde inte förklara det för varandra. Men talade de sådana stjärnljusa kvällar om sina planer för barnet, kunde de se på varandra med ögon som hade samma klara sken som stjärnorna över deras huvuden Detta ofattbara som skulle ske, detta lilla barn som skulle slå sina armar omkring dem, kom dem att kämna sig som ett med hela den svindlande rymden. Slutligen gingo de upp till sig. Numera sovo de alltid med dörren öppen mellan sig. Och långt efter det Angela somnat låg Petra ännu vaken och Iyssnade tilL hennes andetag, och när hon äntligen själv föll i sömn kunde hon ibland vakna till vl-d att hennes händer rört sig, som om de ända in i domningen ömt och varligt sökt känna efter om de orkade Iyfta en börda. För den som har ett ödsligt hjärta och ingen annan att älska än sig själv bli de kulna kvallarna under hösten pa landet kusliga och fyllda av spo- ken. Man sitter ensam i den torftiea salen, och en gardin börjar röra sig. Det finns intet drag, alla fönster äro väl tillbommade för kvlan. Men gar- dinen rör sig Man sitter en stund och ser med torra och svidande ögon på gardinen. Sa kommer skräcken smygande. Det är ingen reson I den skräcken. Men ingenting kan lugna den. Den kry per som ett kallt djur över kroppen. Hela ens leka- men trampas av små djurtassar. Då star man inte ut, Man rusar fram till fönstret och drar upp rull- gardinen. Mörker. Fönstret är svart. Bara en svag stråle darrar mitt i det svarta. Det är en reflex fran den tanda lampan över salsbordet. Och medan man star där vid fönstret, hör man natten utanför. Den smyeer över gårdsplanen. Den sitter i träden och gungar pa nakna grenar. Den pustar kyla omkring sig. Den har släckt allt ljus under sin mörka kappa. Till och med stjärnorna har den släckt. Den är olidlig, dcnna natt. Den lurar pa en. Man star där och tycker att den till sist krymper samman cch blir till det svarta runda hålet på en revolver Då skriker man till och drar åter ner rullgardinen. Men nu har natten fått veta att det finns en ensam och rädd kvinna innanför den där gardinen. Da slår den en knotig hand om dörrvredet och låter det gnissla. Eller den smyger över taket, och en tegelpanna börjar långsamt hasa nedat stup- rännan. Alla dessa ljud fordubblas i tystnaden. De få skräcken att brusa för ens arma öron. I staden är det gott och tryggt en sådan natt. Där sover ens granne vägg i vägg. Där hörs ett lagmält prat från vaningen under. Ett barn kanske talar i sömnen. En säng knarrar. Det är ljud från #: människor som man själv. Man vet ju var man # har dem. De springa inte upp pa taket och lossa t, tegelpannorna. Man kan höra en telefon ringa. En poliskonstapel går förbi under fönstret. En bil med glada ungdomar rullar iväg. Nej, landet är ohyggligt om höstkvällarna. Adele var så ofta ensam. Tord hade alltid något att sköta ute. Han drog sig för att ga hem. Alltid fanns det nagot som skulle ses om, ett arbete som man måste ha färdigt. Tids nog kom han hem . till Adele. En av dessa kvällar, da Adele oupphörligt tyckt sig höra hur dörren vreds upp eller någon knac- kade på fönsterrutan, spratt hon till for ett prassel vid köksdörren. Hon Iyssnade. Nu hörde hon det igen, Det måste verkligen vara någon utanför. Skramd smöe hon sig på tå ut i köket och slängde så plötsliet upp köksdörren. Där på tröskeln stod Mat, Petras husjungfru, och blinkade med runda blå öeon mot ljuset. -A, är det Mat? sade Adele då lättad. Hon hakade sig fast vid flickans varma arm och -Fru Holmström blev visst litet haj, sade Mat skrattande . Hon var rosig om kinderna. Hon luktade äpplen. Hon hade nyss ätit av fru Bettys goda äpplen, och hennes mun var saftig av deras friska kött. Hon hade med sig ett paket med fint strukna linnen, Adeles egna linnen. Adele hade fått den där flickan att även tjäna henne. Hon smusslade till henne av sin egen tvätt och fick henne att i smyg hjälpa henne med att stryka den. Det var kanske som att stjäla en del av flickans arbetstid från Petra. Men det roade bara Adele att kunna lura Petra på en sådan småsak. Mat strök som en riktig finstrykerska. Adele själv slarvade gärna iväg med stryk- ningen, och det hade hänt att hon brämt hål på sina saker med alltför varma järn. Hon hade heller inte behövt mycken övertalning att få Mat att hjälpa sig. Flickan fann det ensamt på det nya stället. Hon var pratlysten, och Adele var allid någon att prata med, fastän Mat e; tyckte vidare om henne. Adele hade väl en särskild mening med att ställa sig in hos flickan. Hennes nyfikenhet hade blivit väckt den där gangen Angela svimmat i parken. Genom ett hål i väggen ville hon nu spionera pa Petras och Angelas hemligheter. Därför begagnade hon sig av jungfrun. Hon tänkte alls inte på att hon förnedrade sig genom att ta till en sådan ut- väg. Hon hade blivit led på sina ensamma och skräckfyllda kvällar. Denna afton bjöd hon Mat på kaffe. Hon gjorde det med minen hos en fornäm adelsfru som ned- låter sig att prata litet erand med jungfrun på grannherrgarden. Hon ville fdrdriva en enslig stund, det var det hela. Därför tog hon ocksa fram en skal med smdrkakor som hon bakat åt sig själv. För egen del tog hon ingen kopp, men slog sig ned mitt emot Mat vid köksbordet. Bredvid Mats rosiga ansikte, hett av värmen från köket pa Eka, såg Adeles ansikte besynnerligt blekt, nästan sjukt ut. Nå, sade Adele och tryckte ihop handflatorna, trivs Mat här hos oss? Det känns väl bra ensamt, kan jag tro? # -Jag skall inte klaga, sade Mat muntert och -# knaprade högljutt pa kakorna. Vad de äro goda, de här. Jag trivs, och jag trivs också inte, kan man säga. Kokerskan är skicklig, men en fasligt gnatig människa. Hon har varit så länge hos frök- narna förstas. Hon tycker visst jag har för god aptit, Men se, jag tycker som så att man skall ta vara på alla fördelar, nar man tjänar. År maten god, skall man välan förse sig. -Visst, visst skall man det, sade Adele otåligt. Och fröknarna själva då? -De äro ju jämt med varandra. Alltid sitta de tillsammans. Hyggliga äro de i alla fall och inte vidare anspråksfulla. Men är fröken Angela klen? Fröken Petra vårdar sig så ömt om henne som om det vore något fel pa henne. När de ga uppför trappan, så tar hon den där unga ilickan under armen. Det ser välan konstigt ut ända? Adele böjde sig närmare. Hon flämtade litet. - Ser det konstigt ut, tycker Mat? Hur så? sade hon. Mat gav henne en förvånad blick. -Jo, fröken Angela som är sa ung, vet jag, svarade Mat i lugnt undervisande ton. Inte borde väl en sadan där ung gräbba behöva hjalp med att ga uppför en trappa. Inte skulle jag behöva det, det är jag pin säker pa. Men sanna mina ord tror jag inte det är nagot galet med den här tösen. Jag tror aldrig hon är frisk. Ibland efter frukosten går hon upp på sitt rum och håller sig instängd där för långa stunder. Det är som om maten kväljde henne och hon viüe bli av med den, -Så Mat kan hitta pa, mumlade Adele. -Hittar jag pa? Det är just vad jag inte gör. Mat var en smula stött. Hon skyndade sig att äta upp den goda kakan, Adele kunde inte fa ur henne mera om Angela i kväll. I stället började flickan en långrandig och tråkig berättelse om allt vad som hänt henne på förra platsen. Adele hörde slott på, det var väl- görande att ha en röst som pratade i ens öra. Men inom hem#e flammade tusen små elaka fragor. Hur kom det sig att Petra stödde Angela? Vad kunde det vara som plötsligt gjort Angela sa där krasslig orh ömtalig? Gömde måmle fröknarna von Pahlen här nere någon skamlig hemlighet för världen? Adele önskade av hela sitt hjärta att det vore så. Alla dessa år hade bon burit pa en vanvettig avundsjuka mot Petra von Pahlen, ja mot hela släkten von Pahlen. De där högfärdsblasornas oat komlighet och stolthet retade henne. Hon ville komma åt dem! En gång hade hon kastat en sten på Petra och skadat henne. För en liten tid hade detta lugnat Adele. Så hade hon oförhappandes kommit pa Petra oeh Tord med att kyssa varandra. Men Tord hade strängt varnat Adele för att sprida ut någon historia om honom och Petra. Det skulle bara leda till att folk finge reda på att Adele slagit Petra medvetslös den där gangen, hade han sagt. Ja, det sättet gick väl inte. Det måste hittas # något annat. Adele maste finna en sjuk punkt, där hon kunde sätta in det angrepp som skulle fa dem att falla. Därför satt hon nu här med husjungfrun på Eka. Men hon visste att om Tord komme hem och finge se henne med Mat, skulle han strax ana oråd och skicka iväg flickan. -Det är kanske bäst Mat går nu, sade hon. Titta in snart igen. Hon såg inte hur Mat gav henne en listig blick. Flickan hade redan anat att det låg något under Adeles ivriga redobogenhet att prata med henne. Hon kunde bara inte riktigt begripa vad. Mat sade: - Nästa gång jag stryker, så smussla med nagra av fru Holmströms limlen. Ingen märker något, Det var ju sagt i bästa välmening, men orden voro 5gnade att förvandla Adele till jrmgfruns med brottsling. Adele flog upp. -Vad är nu det där för prat? skrek Atlele gällt. Jag går inga smygvägar, så mycket ni vet det! Om jag frågade fröken Petra von Pahlen som är min vaninna, sa skulle hon erbjuda mig hjälp med all min strykning. -Kanske det, ta det lugnt, frun, sade Mat och gick mot dörren. Men med ens blev Adele radd för att hon nu skrämde bort flickan. - Se här, Mat, sade hon då enträget och räckte fram fatet. Stoppa på sig sa mycket kakor Mat vill. Mat tog godlynt de få kakor som funnos kvar och gick ut ur köket. Adele blev stående med det tomma fatet i handen. Hon gjorde en åtbörd som för att slänga det i golvet. Men så h#gnade hon sig ocll satte det till- baka pa bordet. Nar hon åter steg itl i matsalen, ryggade hon litet tillbaka för det skarpa elektriska ljuset. Igen var hon ensam. Mörkret tassade och smög utanför fönstren. Med förgramd min hällde hon upp ett glas konjak åt sig. - Jag behöver verkligen något styrkande, mum- lade bon. Kanske behövde hon det. Men ett enda glas var icke nog för henne. Ett enda litet glas retar bara tarsten. Drycken svider i strupen, men den lisar inte. Natten trycker sig mot fmlstret. Revolver mynningens tomma öga gapar rätt emot en så man måste spärra upp sina egna ögon och grimaserande se tillbaka. Ju mera konjak man dricker, desto mer grimaserar man. Till dess man glömmer att det fanns nagot att grina at. Då äntligen släpper mörkret och natten sitt grepp om ens hjärta. Da äntligen faller revolvern till marken, och man hör inte ens hur det skräller till, när den rullar ned bland gruset på gardsplanen. Nu svider inte dryc- ken längre. Nu lisar den hjärtat. Och sinnet som nyss var nedtyngt av onda begär och av en sugan- de, Iysten nyfikenhet, har bara lätta lustiga tankar. · De dansa ringdans. De smycka ens panna med rosor och sända en ström av väldofter, som man inandas. Adele lät fingrarna spela över bordsskivan. Hon hade glömt sin rädsla nyss. Hon var inte längre ensam, tyckte hon. Ett par armar höllo henne som i ett sktuvstäd, och hon sökte inte bli fri. De till- börde icke nagon kropp, de där armarna. De föddes ur det lätta ruset, och de hade ingen annan upp- gift än att krama om Adeles magra lemmar. Kan- ske mindes hon dunkelt Josef Wahlboms famntag. Dock var det inte just han som omfamnade henne nu. Men det var i alla fall en mans armar, o, det fanns ju sa många män i världen. Ja, världen var full av dem, och här i ruset skickades ett par starka armar att trösta Adeie. -Tu lu! sade hon ömt och vaggade av och an. Så kom hon att tänka på nagot. Framfdr hennes ögon fladdrade det röda draperiet som satt i trap- pan. Strax måste hon dit för att se pa det. Hon fumlade vid dörren till tamburen efter knappen och tände. Stödd mot väggen ställde hon sig att stirra pa draperiet, som skymde vägen upp till hemles helgedom. Hon kysste med munnen i luften. Aldrig hade hon sett ett så vackert draperi, tyckte hon. Vad hon älskade det! Hon tog ett steg framat med utstrackt hand för att smeka det. Men hon beräknade inte avståndet, utan stod där och smekte det tomma intet med darrande händer. Tord, som i detta ögonblick steg in genom dör- ren, stängde den hastigt, när han fick syn på henne. Det var som om han blivit rädd för att någon främmande skulle blicka in i hans hems elände. När han sag Adele stå där och smeka med händerna omkring sig, röd och upphettad i ansik- tet av spriten, tog han sig för strupen med ett litet rop som om nagot velat kväva honom. Da vände sig Adele om och smålog. Åntligen hade hennes händer fått något att smeka. Hon vacklade fram till Tord. Och nu foro hennes magra kalla händer med de spetsiga naglarna över hans kinder. Da grep Tord ett fast tag omkring dem. -Låt bli mig, sade han hest. Men alltjämt smålog hon, ett smältande fånigt leende som kom henne att se ohyggligt gammal ut. Tord såg och sag på henne. Han ville vända sig bort, men han maste se. Denna kvinna, hans hustru, var giftet, som långsamt dräpte honom, hans livs olycka. Han måste se sitt öde i ögonen, och han kände sig oviss om han verkligen skulle orka släpa det med sig ännu nagra år. Nyss hade han gått tätt förbi under Petras sals- fönster. Gardinerna hade varit nedrullade. Bara genom gardinspringorna föll ett svagt ljusskim- mer. Da hade han längtat efter Petra. Om hon hade haft rullgardinen uppe, skulle han kunnat se in på henne och funnit tröst i att betrakta hennes goda, milda ansikte. Men han kände sig utestangd. Skulle han verkligen vara det for alltid? Han grep hårdare om Adeles handleder. -Låt bli mig, sade han igen. Och han visste att han menade att hon skulle låta bli att vidare följa honom genom aren. Att hon för alltid skulle draga sin kos. Att hon för alltid skulle försvinna ur hans åsyn Då skulle han äntligen ånyo kunna börja leva och efter alla dessa förlorade ar kanske återfinna sig själv. Men Adele rosslade: -Älska mig, Josef. Jag skall ligga hos dig i natt, Josef min älskling. Då 51äppte han henne så häftigt att hon for bakat och grep famlande tag i draperiet. -Du är tokig, väste hon. derna i detta smutsröda, fransade draperi. Det var som om det plötsligt fått liv. Det svällde, det sling- rade sig i vagor kring Adeles kropp som andades så tungt. Det såg ut att vilja strypa henne. Det ryckte i Tords händer av lust att hjälpa draperiet. Han skulle stoppa in det i Adeles kluckande magra strupe... Och sedan... Sedan - skulle allt bli tyst. Han mindes att han ofta tänkt sa-att han längtat efter den tystnad Adeles döda kropp skulle sprida omkring sig. Så vände han sig tvärt om och gick in i sitt rum. I förtvivlan reglade han den. Ett par gånger hörde han Adeles fingrar treva över den. Det lät som om ett djur krafsat och snokat omkring den Men han rörde sig inte. Så hörde han henne i vild fart springa uppför trappan. När Tord morgonen därpa steg ut på förstu bron drog han häftigt in den klara skarpa luften. Det hade blivit en underbar dag efter en fruktans- värd natt. Han hade inte kunnat sova mycket. Det röda draperiet hade fladdrat framför hans ögon. Han hade tyckt att Adele kämpade med det. Men det hade slingrat sig omkring henne och till sist kvävt benne, och det hade strilat en rännil av blod ur hennes mun. Och ända in i dvalan, som fick hans lemmar att stundvis domna av, tyckte ban sig se denna bennes nedblodade mun som gapade öppen och förvriden, nu stum, nu tömd på ankla- gelser, snyftningar och onda ord. -#r hon borta nu? tänkte han förvirrad, medan han klädde sig. Men bon fanns där alltjämt. Hon satt framför honom vid frukostbordet med svullna ögonlock, varunder ögonen ibland sände bonom förstulna och hånfulla blickar. Det hade regnat på natten, och den grönmålade tunnan under stuprännan var fylld till randen av klart regnvatten. Solen sken rätt ned i det. Tunnan strålade och blixtrade, mätt av solsken. Da gick Tord fram och stack båda sina händer ned i vattnet. A, så gott det kandes! Han drog ater till sig han- derna och betraktade dem tankfullt. Märkvardigt, det var inte blod pa dem. Han hade haft en känsla av att de begått ett mord. Men endast vattnet föll i klara rena droppar if rån dem. Det var sa skönt att stå där i solskenet och betrakta dessa hånder som icke begått något brott. Solen torkade vattnet pa dem. De kandes nu svala, goda och mjuka. Han stack dem i rockfickorna och vande sig leende om och stod ansikte mot ansikte med Petra. Han hade inte hört hennes steg. - Vad gör du, Tord7 frågade hon. -Jag doppar händerna i regnvatten, svarade han pojkaktigt. De sågo pl varandra och logo. Petra gick fram till tunnan och stack ocksa hon ned sin hand. -Ja, det kånns ljuvligt, sade hon. Hon tog upp sin nasduk och torkade sig på den. - Jag tänkte gå ut i skogen ett tag, fortsatte hon. Följer du med? -Jag tänkte också titta ett slag pa skogen, sade då Tord. Man m5ste liksom ga husesy ibland. Skogen behöver det. Sida vid sida gingo de ned genom parken. Det var första gången sedan Petra kommit hem som Tord fick vara ensam med henne. En okänd god ande måtte sant bem#e till honom m# som en tröst ovanpa nattens marrittcr. Han öppnade grinden för henne, och hon gick snabbt förbi honom ut på andra sidan. Vad han älskade hennes gestalt! Hennes mörkbruna hår under den bruna sammetsbaretten! Han hade fått smeka de där mjuka glansande hårslingorna med sin hand. Han hade pressat den där slanka gestal ten intill sig. Munnen hade han kysst. Det gav honom en smula yrsel att tanka därpa nu. Han gick ikapp helme och rättade sina steg efter hen- nes. Skogen kom emot honom med famnen full av mhmen. Har hade hon suttit pa ett nerfallet träd och sett pa honom. Här hade han forsta gangen kysst hennel Här hade han funnit henne medvetslös och blodande, traffad av Adeles sten. -Du säger ingenting, sade Petra, sedan de en stm#d gatt tysta. Tord gjorde en hjälplds åtbord. -Jag tanker på det som varit, sade han endast Men Petra ville just nu inte tånka pa det som forefallit mellan henne och arrendatorn. Hon på- skyndade sina steg. Den barrdoftande luften slog mot hennes ansikte. Hon fick ett regn av droppar over sig, då hon böjde undan en gren. -Varför stod du egentligen där och doppade händerna i tunnan med regnvatten? fragade hon plötsligt. ' Tord som kommit efter henne var med ett par långa steg ifatt henne. -Stanna, Petra, spring inte så, bad harl. - Då stod hon stilla och såg upp till honom. 124 Fröknarlla von Palllen - Vill du veta det? sade han allvarsamt. Jag tvådde mina händer rena. Jag tyckte det hade kom- mit blod pa dem. Sa hett längtade jag i går kväll efter att mörda någon Hon behövde ju inte fråga vem han ville mörda. -#r det sa illa? vishade hon. Har Adele gjort dig så mycket ont? -Ja, det är värre än någonsin, sade Tord. De fortsatte med ens att gå. De hade snart hunnit utanför Ekas ägor och hade kommit in i skogen kring Ekered. Tord märkte till sin glädje att deras skog var mera vårdad. Gotthard, den spolingen, tycktes ända inte hinna med att vaka över allt, -Kanske vi skola vända nu? sade Petra tvek- samt. Vi ha gatt så fort att vi redan äro nära Ekered. -Det ar så roligt att gå med dig, svarade Tord. Jag glön#mer allt svårt. Mina nätter... Adele... Du behöver inte tnla. Det är nog för mig att få ga här bredvid dig... som förr. Petra gav honom en snabb blick. Hans svar gladde henne på något sätt. Hon hade haft en sar- skild avsikt, da hon föreslagit Tord denna prome- nad. De måste tala öppet med varandra. Han fick inte tro att hon nu för alltid skulle undvika honom. Men han hj;ilpte henne inte med att komma fram meå det hon hade på hjärtat. i#nnu dröbnde han tydligen om deras forna förtrolighet, om deras kyssar. Men allt detta maste ju vara slut. -Titta, sade Tord plötsligt och grep tag i Petras arm. Där ligger det gamla odeshemmanet. Jag hade glömt att det fanns kvar. Också Petra stannade. Det grå förfallna huset med sin utslagna fonsterruta låg dar i solskenet. Svangeln reste sig over brunnen, men trahinken bredvid var multnad, overvuxen med gron och svart mossa. Det var så tyst, så underligt stilla har, som om man kommit till ett annat land-kanske till gränslandet mellan livet och doden och förmult- nandet. Solskenet flot i en bred blank flod runt det ruttna staketet. Man maste vada över denna overkliga flod for att komma in på gården, och nar man val var dar, frös man som mn alla skogens skuggor mumlande samlats på denna övergivna plats, Petra hade blivit blek. Hon kände det som om hon varit har forr, ehuru hon aldrig hade gått förbi huset. Det var som om ett minne varit för- knippat med det. Men hon hade ju icke något minne av detta ödeshemman. Hon visste ju inte att här hade Hans en gång kommit med sin bössa beredd att taga sitt liv och att här hade han f irat sitt skogsbröllop med den vackra Dora Macson. Tord sköt redan upp den bristfälliga dörren. Då måste Petra stiga over troskeln tillsammans med honom. -Jag tycker om sadana här overgivna ställen, sade Tord. Det är som om de vore fulla av hem- ligheter. -Ja, svarade Petra. Hon satte sig pa den väggfasta banken. Tord gick runt i rummet. Han sparkade till en bleck- mugg som låg framför den oppna tomma spiseln. Den gav ett vresigt ljud iflån sig, rostigt och elakt, som om den hatat att bli störd. Men Tord stannade framför spiseln. Han hade upptackt ett par hål i väggen ovanför spiselkransen. Det var mot den där väggen Dora skjutit bort lille Hans von Pahlens kulor. - Det ser ut som om nagon skjutit av sin bössa här, sade Tord tankfullt och stack ett finger i ett av de runda halen. Strax hördes ett rassel av glidande murbruk. -A, låt bli, bad då Petra och rörde sigoroligt pa bänken. Jag är rädd för att det här huset vill begrava oss. Tord vände sig om. Han stödde handen mot spiselkanten. Strax ovanför hans ljusa har stir rade Ae tomma halen fran väggen som ett par ut- slitna öF°n- -Jag önskar att det här huset skulle rasa över mig, mümlade han. Inte över digl Du skulle hinna rädda dig. Men jag skulle bli liggande kvar hir och aldrig mer skulle Adeles röst nå mig. Petra kröp ihop på bänken. -Kom hit, Tord, sade' hon. Det var mera av den forna ömheten i hennes ff r d # # v iS 15 # £1 # röst än hon själv visste om. Tord Iystrade till. Med tunga steg kom han över golvet fram till Petra. Han slog sig ned bredvid henne och bet sig i läppen. Sa vände han bort ansiktet. - Varför kunna vi inte vara vänner? sade Petra. Vår vänskap för varandra kunna vi ju inte ha förlorat. Det var det jag ville säga dig. Vi stå inte ut med att ga här pa Eka och ständigt und vika varandra. Bada älska vi ju det gamla stället. Vi ha mycket att rådgöra om för dess skötsel. Vi måste träffas som förr... -Men ingentmg är som förr, sade Tord för tvivlad. Och han beslöt sig äntligen att se pa Petra. Da förvånade han sig över att han inte förut varsnat att hon förändrat sig. Det var inte den Petra han en gång hållit i sina armar och varit nära att äga. Det var en frimodig, stolt blick i hennes ögon. Fast hon nu talade om att de skulle bli vänner och rådgöra med varandra om allt de hade gemen- samt, såg hon ändå ut som om hennes tankar voro borta i nÅgot annat- i något Tord inte kände ·. till. De hade inte längre något gemensamt som förr. Jag har kysst henne, tänkte Tord igen, fast nu vredgat. Men mina kyssar ha inte lämnat några spar. Det steg upp nagot tjockt i halsen på honom. , Hur hade han kunnat vara så enfaldig att tro att Petra en gång skulle komma tillbaka till honom? Hon hade ju inte givit honom något hopp. Men i hemlighet hade han ändå närt sig med detta hopp, som nu syntes honom vansinnigt. Hon hade låtit en annan äga sig. Det hade hon ju själv sagt honom. Men denna Petra sag inte ut att kunna tillhöra någon man. Så stolt hennes nacke höjde sig! Vad hade hennes liv fått för nytt innehåll? -Du har förändrats, sade han lagt. Då log Petra och Iyfte sina händer, Men Tord såg bara de kalla skuegorna som kröpo utefter väggarna. Världen var full av dem. Hade inte en skugga tagit honom själv fangen, just nu i detta ögonblick när Petra Iyfte sina häm der utan att närma dem till honom? -Jag önskar bara att vi skulle vara vänner, sade Petra igen. Hennes röst hade fått ett bedjande tonfall. -Du vet inte hur mycket du betytt för mig, sade da Tord bittert. Jag fick glömma Adele. Du hjälpte mig att hålla livet samman. Petras leende slocknade. Hon såg sig omkring i det kala rummet och kände att hon frös. -Och kan jag inte nu hjälpa dig med att vara din vän? frQgade Petra sakta. l.Ien när Tord teg och såg ned i golvet, fortsatte Petra ivrigt: -Minns du att du i somras, när jag var här nagra dagar, sade mig att jag en gång skulle komma tillbaka till Eka? Och du försäkrade mig att den gamla kära gården och träden i parken Bröllop på Bkered 129 skulle göra att jag aterfann mig själv. Jag skulle känna mig trygg i gårdens hägn. Nu har jag kommit tillbaka, och det har gatt mig som du trodde, Det är även något annat som kommit till, men det är inte min hemlighet, och därför kan jag inte tala om för dig vad det är. Inte ämm. Men nu är jag hemma igen, och jag är trygg här. I var kärlek till Eka maste vi ända hålla samman. - Men jag är inte trygg, utbrast Tord. Han steg upp och gick fram till det trasiga fönstret, Han sag på den förfallna trädgården och brunnskaret som lag där sa övergivet, halvt dolt av växande mossa. Och han önskade att den mjuka mossan också ville växa över hans hjärta. Det skulle inte göra sa ont da. Hörde han inte steg i gruset? Han slöt ögonen och tyckte att det var hans mors steg. Så hade hon gatt fort, med van vett i blicken, jagad av sina svåra tankar. Honom hade hon aldrig sett på. Han började tala hastigt utan att vända sig om · mot Petra. Han föraktade sig själv för att han blottade sitt hjärta, och han undrade, om han gjorde det för att väcka hennes medlidande, så att hon i förbarmande äntligen åter skulle närma sin mun till hans. Han talade om Adele-om sitt olyck- liga hemliv. Och han knöt händerna för att inte brista i grat. Slutligen vände han sig om med bleka kinder. # -Jag känner det som om jag skulle vilja iL mörda henne, sade han. Jag fick en lust till det, g :. Krus# no Xll när jag såg henne stå där vid det röda draperiet i går kväll. Det var det jag drömde om i natt Petra reste sig upp. Det blixtrade till av vrede i hennes mörkblå ögon. Hon gick hastigt över golvet fram till Tord. -Hor på, Tord, sade hon häftigt. Det är fegt att mörda! Det är andra gangen pa ett par timmar du nu talar om det Första gången sved det till i mitt hjärta av medkänsla. Jag tyckte så synd om dig. Men nu ser jag att du sjalv blivit radd för de tankar du går med Man kommer inte ut ur eländet genom att gora galenskaper. Du har så mycket vackert inom dig, Tord. Jag vet det. Jag tror pa dig Sa ofta i mitt liv har jag för- lorat min tro på de manniskor jag hållit av Men min tro på dig vill jag inte förlora. Tord ljusnade litet. - Har du verkligen hallit av mig? sade han. Petra rätade pa sig och mötte öppet hans blick. - Ja, jag har hållit av dig. Jag förstar det nu. Men äntligcn har jag funnit att det finns annat i livet av värde än just kärleken mellan man och kvinna. Du har sett rätt, jag är en annan nu än den du kände för bara ett par år sedan. Och jag är stolt över att ha blivit en annan. Jag ar fri nu. Och stark Men Tord böjde sig framat och sag uppmark samt på Petra. -Det brinner anda kärlek i dina ögon, mum- lade han forsagd. Du vet det kanske inte själv. Men det är som en eld. Da slog Petra ned ögonen för att han inte skulle komma hennes och Angelas hemlighet pa spåren. Tord stod en stund tyst och betraktade henne, Det var något hos henne som mäktigt grep honom. Och när hon nu räckte honom sin hand fattade han den med ivrig värme. Denna mjuka fasta hand gav honom styrka, Han glömde den onda röda natten, som strömmat förbi honom som en ström av blod. - Na7 sade Petra och betraktade honom leende. Skola vi bli vänner då? -Ja, svarade Tord. Sakta släppte hon sa hans hand och gick mot dörren. Tillsammans lämnade de ödestugan. Och när de vandrade sida vid sida tillbaka ge- i, nom skogen, samtalade de om gårdens skatsel som ett par goda kamrater. Då och då smög Tord sig r. till en blick på Petras mun. Vad var det för hem lighet hon dolde för honom? Det måste vara något t nytt och underbart som sa förvandlat henne. Men '; Petra gick oberörd raskt framlt. Hon längtade att ater vara hemma hos Angela. - Mamma, det ir brev från Sven. Betty stod uppe i övre våningen på väg att gå ned till frukosten, da hon hdrde Gotthards rop. Hon rusade så fort hennes tunga kropp hllät det nedfdr trappan. Men när hon kom ned i hallen, var Gotthard redan inne i matsalen. Betty trädde flämtande över trdskeln. -Du stygga pojke, utbrast hon. Var har do brevet ? Gotthard vinkade med ett vitt kuvert. -Du borde ta dig en kopp kaffe först, mamma, innan du laser Svens prosa, föreslog Gotthard okynnigt och stack kuvertet bakom ryggen. SÅ kanske den glider ned lättare. Men Betty nappade åt sig brevet. Med fortjusta blickar betraktade hon stilen och såg nästan ut som en förälskad kvinna som tar emot ett kärleks- brev. Gotthard, som redan slagit sig ned vid bor- det, tittade skrattande på henne och sträckte sig efter ett ägg. -Medge att du är tokig i Sven, mamma, sade han. #.#..#,#, #O.#Q-#QQ. -Ja, visst är jag det, svarade Betty, Men hon var if ärd med att bryta kuvertet, Leende började hon läsa, i det bon tankspritt tog en mjuk brödskiva utan att se på den. Men hon hade bara hunnit några rader, då brödskivan plöts ligt smulades sönder under hennes f ingrar. Gott- hard tittade förskräckt upp. -Vad är det, mamma? frågade han. Betty hade blivit vit i ansiktet. Hon svarade inte. Hon fortsatte att trasa sönder brödet. Så föllo alla smulorna ned pa bordduken, och Betty sträckte en tom och famlande hand ut i luften. Gotthard sprang upp och fattade hennes hand Han slöt handen i sitt starka grepp och böjde sig över Betty. Då såg hon upp, och ögonen voro fyllda av tårar. -Bess har fått missfall, viskade hon. Det lilla barnetl Det finns inte något barn mer. Bess har Hon slog händerna för ansiktet. Brevet bredde ut sig framför bennes tallrik. Gottbard läste bastigt igenom det. Ja, Bess hade fatt missfall och lag nu på Jacob Levins nya privatklinik som just blivit färdig. Hon var väl en av de fdrsta patienterna där. Gotthard, som kände Jacob Levin ganska väl och tyckte om honom, tänkte att hans morbror väl skulle anse detta att ta hand om ett förolyckat och havererat havandeskap som ett dåligt omen, ett slags fatal invigning av hans nya hem, vilken endast kunde 134 l#röknarna von Pahlen bebåda en mörk och osäll framtid för det. Han gick nedstämd tillbaka till sin plats. Solskenet strömmade alltjämt vämligt och glatt in i rummet. Betty Iyfte långsamt ansiktet ur händerna. Det var svullet av gråt. Gotthard slog i en kopp kaffe till henne. -Drick nu det här, mamma, sade Gotthard uppmuntrande. Betty drack några klunkar, sa såg hon sig för- bittrat omkring. Solen Iyste alltför triumferande klart på denna sorgedag. -Rulla ner gardinen, Gotthard, sade hon. Det är för mycket sol här. Gotthard gick fram till fönstret. Han såg gårds- planen därute bada i solen. Stenarna i gruset blixt- rade och blänkte. -Vad skall mamma göra nu? frågade han, medan han langsamt och motvilligt rullade ned gardinen. -Jag reser naturligtvis till Stockholm, sade Betty hastigt. Ingen annan än jag kan ändå trösta Sven. Du får ringa upp Lilian åt mig. Styr om det, är du snäll. Jag far säkert ligga hos Lilian. Hon har ju en så stor våning. Gotthard var alltför glad att få lämna rummet. Halvskymningen, som nu sedan rullgardinen kom- mit ned för fönstret dystert sänkt sig över rum- met, gjorde honom nervös. Han gav sin mor en kyss och nästan sprang på dörren. -Efu! sade han frysande och ställde sig en stund ute på trappan för att lapa åt sig litet varme . Betty ringde på jungfrun och lät henne duka av. Nar flickan gatt, satte sig Betty åter framfor bordet. Hon kände det som om ett levande stycke slitits fran hennes kropp. Ett nytt liv hade hindrats att bli till, och därfor tycktes allting Betty sa sam- manhangslost. Hon sag blodet rinna fran Bess' sköte, och hon skakade av gråt. Hon har inte följt mina råd, hon har begått ett eller annat ödesdigert misstag, tänkte Bett# åter och åter. Och hon greps av en häftig misstro mot den unga svällande Bess, som icke kunnat föda sitt barn, Nu var det för evigt förlorat för Betty. Och Betty gav ifrån sig ett litet klagande rop, som ekade i den mörka, tomma satem Hon sörjer inte som jag, tänkte hon da, och hon nästan hatade Bess. Det var som om denna händelse varit en sär- shld oratt som begåtts mot Betty själv. Hon satt och stirrade med vredgade ogon framför sig ned på duken. En stor otäck fluga som dröjt kvar se- dan sommaren kom plötsligt slött vandrande over den ljusa duken. Den var fet och uppsvälld. Då och då stannade den och putsade sitt svarta knappnålshuvud med sina trådtunna framben. Betty såg pa den med uppspärrade ogon. Det var som om denna smut siga svarta fluga vädrat lik. Den promenerade lang- samt och välbehagligt fram över spillrorna av Bettys Iycksaliga drömmar och det nya barnet som skulle kommit. Den satte fläckar på dem. Betty grep efter flugan. Men hon Iyckades inte fanga den. Hon slog och slog åt den, men då höjde den vingarna och flög med ett tjockt sur- rande läte runt hennes grå hår. Surrandet jagade upp en vidskeplig, galen fruk tan hos henne. Något hade grumlat livets klara källa. Ett smutsigt svart litet djur hade grumlat vattnet för Betty och hennes barn. Ett liv i var- dande hade brustit, innan det blivit till. Varför? Vem hade vagat röra det? Och Betty slog tungt handen i bordet, men hon kom inte åt det flygande odjuret. Då drog hon upp en stor vit nasduk och torkade sig i ögonen med den. Släkten, familjen var ju för Betty ett underbart blommande tråd som suckande av vällust sträckte sina grenar ut över jorden. En kvist som vissnade ned eller bröts av kunde betyda döden för benne och hennes familj. Vilka äro nu också dessa Rosenrauchs? Varifrån ha de egentligen kommit? tänkte Betty hätskt och slog ut med händerna som om alla medlemmarna av denna nu plötsligt misstänkta familj vore lika manga sjukligt feta, höststinna flugor från vämje- liga dynghögar, som man maste få att upphora med sitt tröttsamma och skrytsamma surrande. Brölrol# #å Ek#d 1?,7 Hon sag den väldige docenten, medicine doktor Simon Rosenrauch, Bess' far, för sig. Hans leende var ju flottigt och avskyvart, liksom hans mull rande skratt lät som när man stjälper en kärra gråsten. Att hon inte märkt det förut! Kanske var det han som genom ett sedeslöst liv åsamkat familjen någon sjukdom? Var det väl för intet som han valt sig en så otäck specialitet? -Man kan aldrig lita pa judar, mumlade Betty. De ha alltid nagot smygande otyg i sitt gamla för gifhde Moseblod fran Egypten. Hon tänkte inte pa att hon därmed dömde sig själv och sitt eget blod. Men när hon nu Iyfte sitt tunga huvud, sag hon rätt in i spegeln som satt på väggen mitt emot henne. Då gned hon beslut- samt sin stora böjda näsa, och ögonen under de kupiga vita ögonlocken fingo ett förgrymmat ut- tryck. -Judar! mumlade hon. Ingen annan an en jude fick anvanda det ordet som skällsord, men judarna använde det också desto flitigare sa. Betty hade i sig det förtalade och framför allt sig själv förtalande Israels ständigt molande misstänksamhet, som vid minsta person- liga obehag som drabbade någon medlem av rasen först och främst riktades mot de andra medlem marna. Sa överrumplade henne ater sorgen över barnet. A, hon hade redan i tankarna levt med den ny- födda. Hon hade tryckt sin stora svällande mun mot dcssa späda barnalemmar, som hade en doft av mjölk och honung. Svens barn-hennes barn! Hon hade i sina tankar frimodigt uteslutit modern! Betty reste sig äntligen fran bordet. Hon maste packa. Hon hade tusen saker att göra i ordning innan sin avresa. Snart var hon uppe i sitt rum och öppnade skåp och byralader. Men när hon nu drog ut en låda, föllo hennes blickar pa en liten skär kofta hon virkat åt barnet. Hon tog den ömt och tafatt mel- lan sina händer. Så glad och flitig hon varit! Det fanns bara goda tankar invirkade i det där lilla skära löjliga plagget. När Gotthard kom upp, fann han Betty gratande med den lilla tingesten, som hon tryckte mot sina ögon, avtorkande sina tårar. Da gick Gotthard hastigt över golvet. Han gjorde det enda rätta just da. -Du har alldeles övergivit mig, sade han före. brående. Jungfrurna springa som yra höns där- nere. De ha inte ens serverat din son något för- middagste. De tro visst att jag fallit i onad. Vad har jl#g då egentligen gjort? Då släppte Betty förskräckt vad hon hade för händer och slog häftigt armarna om Gotthard. -Du har ju ända mig kvar! Jag skall väl ocksa gifta mig, du. Och räkna pa mig, jag kommer att skänka dig en hel barnskara, sade Gotthard. Nu log Betty tätt invid hans bröst. Hennes tan- kar gingo snabbt till Angela. Kanske... Vem kunde veta? Hon gned sin kind mot Gotthards sträva jacka. Ett par tårar föllo på tyget, men hon torkade leende bort dem, -Ja, du ar Iyckligtvis ingen Rosenrauch, sade hon stolt. Och Gotthard förstod. Rosenrauchs voro allena skulden till den har olyckan. De så mycket bättre utrustade familierna von Pahlen och Levin hade nu att ataga sig ansvaret för släktens fortbestående genom tiderna. -Lilla dumma mamma, viskade han glatt. Ge mig nu något att ata! Frukosten blev sa utspädd. Och Betty sköt undan honom. Hon märkte inte att det lilla skära plagget föll i golvet. Hon var så ivrig att komma ner för att få ta fram något gott till teet at sin son. Jacob Levin öppnade bildörren för sin syster Betty. Hon tänkte just stiga in och såtta sig på det bakre sätet, då hou ångrade sig. -Jag vill hellre sitta bredvid dig därframme, Jacob, sade hon. - Nå, kliim ihop dig bara då, sa jag far rum med benen. Betty steg upp pa platsen bredvid Jacob. Han blaste ut ett cigarrettmoln och satte I gång. -Vänta, du har ju glömt hatten, Jacob, skrek Betty, när bilen frustade till. Jacob kastade tillbaka det mörka huvudet. - Jag begagnar sällan batt, när jag kör bil, sade han mellan tänderna. Då teg Betty, men medan de körde gatan fram såg hon då och då på sin bror med en min, som om hon varit full av skratt. Inom sig tyckte hon det lag nagot otillständigt i att denne omtalade och närapå berömde kvinnoläkare, vilken hade be- kanta som bälsade på honom vid varje gathörn, sa där for iväg som en ung pojkspoling utan någon huvudbonad, Men hon log åt honom därför att det Brollo/# /Jå Ekered klädde honom så bra att göra vad som föll honom in. Han satt med huvudet litet nedböjt. De täta ögonharen skuggade blicken, men Betty visste hur rent av oroande skarp och forskande hans blick ur de mörka ögonen var. Nyss hade han stått i dörren till Lilian von Pahlens salong. Han hade knappast hunnit hälsa på Lilian, som pa sitt tillgjorda sätt svävat omkring honom och Betty. -Kom, Betty, hade han sagt brådskande, näs- tan ohövligt. Och han hade sprungit före henne nedför trap- porna. Sadan mindes Betty honom alltid, ständigt på språng, gripande med de bruna smala fingrarna omkring sig, hukande sin smärta langa kropp ned, som om han varit beredd att i varje ögonblick kasta sig över nagon, slå klon i ett utsett rov. -Har du fått det bra nu, Jacob? vågade sig Betty äntligen fraga. Han tycktes sa försänkt i tankar att hon nästan var rädd att störa honom -Hur? Vad för något? Han vände litet p# huvudet. #gonvitorna blänkte till. Så sjönk han tillbaka en smula mot ryggstö det. Han talade med blicken riktad på gatan fram- för sig. -Bra? sade han. Jag är så ärelysten att jag aldrig tycker jag kan få det riktigt bra. Men kan- ske man kan säga att jag har det någorlunda. Allt är inte riktigt färdigt än på min privatklinik. Men det skall bli färdigt. Som du vet har jag med hela familjen nu flyttat upp i översta vånhlgen av huset. Jag Iyckades ju skrapa ihop så mycket pengar att jag kunde förvärva hela det stora villakomplexet vid Floragatan. Det var duktigt gjort av mig. Hur duktigt, har bara jag själv en aning om. Jag hade obeskrivliga svårigheter att kämpa med. -Ja, det vet jag, sade Betty likgiltigt. Han bromsade in bilen litet och Iyckades tända en ny cigarrett. Så gav han henne en halvt road, halvt förargad blick. -Du? Du vet rakt ingenting om mig, sade han med ett skratt. Skrattet kom ickc från en godmodig själ. Ansik tet stramade till av det. Betty fick honom att min nas Hans von Pahlen. Och att minnas lille Hans var för Jacob Levin detsamma som att påminna sig att han förlorat sextiotusen kronor på ett bräde. Just precis de felande sextiotusen kronorna som han behövt sasom ett tillskottsminimum till hjälp för sitt sjukhus och som han sedan haft ett sådant besvär att få ihop. Han hade för övrigt inte alls Iyckats få ihop dem ännu. Han hade fått det att gå i lås ända. Och hiir satt nu hans syster Betty och talade i sin oskuld om att han hade det bra. Hon skulle bara vetat om Dora Macsons och hennes älskade mans herdestund där nere på Ekered ! Skulle han berätta för henne om hennes otrogne Hans en gång? Han rullade cigarretten fran den ena mungipan #rdllop pd, Ekerrd 143 till den andra pa ett skickligt sätt. Röken kom i sma stötar genom hans känsliga näsborrar. Han hade tagit bort Dora Macsons barn i varas, hennes och hans barn. Och här vid hans sida satt Betty och sörjde över Bess' missfall. Livet var futtigt och löjligt. Inte tragiskt, Just futtigt! Man snöt varandra på penningar, ja Hans, den älsklige, hade begått ett fult streck genom att skjuta sig, innan han lämnat Jacob pengarna - betalningen! Ja, sannerligen en ringa betalning skulle det ha varit för att han legat med Jacobs älskarinna. Dora hade inte varit sig riktigt lik efter den där aborten. Hon gick omkring och såg ut som om hon hade ont samvete. Hon var också mycket ensam nu. Hennes man, Osborn, for omkring på turneer som något slags marskalk till den skrävlande Scholem Aleikoum, Den tappre löjtnanten riktigt dröp av blodtörst och skällde på svenskarna som inte ville följa honom och Scholem Aleikoum ut i det heliga kriget. Ja, han var ett missfoster till djur som skäilde och gol samtidigt. Hundracka och tupp pa samma gång ! I detsamma svor Jacob Levin till våldsamt. En ung elegant dam hade plötsligt, till synes alldeles ändamalslöst, stigit ut från trottoaren och gick nu över gatan på höga kiackar som smattrade mot gatstenarna. Bilen stannade alldeles inpå henne, spottande av ilska. Betty pep av förskräckelse, men Jacob hade blivit vit i ansiktet, ty när den eleganta unga damen nu såg upp och log litet hjälplöst, fann han att det var ingen annan än Dora Just nCr hans tankar sysslat med henne hade han varit nara att köra over henne Hon kom fram till vagnsdörren som Jacob dppnat. - Förlat mig, Jacob, sade Dora hastigt med sin silverklara röst. Jag ser mig aldrig för, Så upptäckte hon Betty vid Jacobs sida och sträckte fram sin behandskade hand. Betty slöt den skyndsamt i sin. - Tänk, om vi hade kort över dig, viskade hon -Ja, tänk, sade Jacob ironiskt med uppdragna ögonbryn Det hade just blivit en ny fin operation för mig. Gå nu over pa trottoaren, Dora. Eljes blir du krossad av nasta bil och kommer i varje fall på Serafimern. Du borde faktiskt inte fa ga los Dora rodnade under hans blick och drog sin hand ur Bettys. Betty tyckte att hon var gudom- ligt vacker. Hon promenerade hastigt fram till trottoaren. Hennes dräkt slöt sig efter sista modet stramt over höfterna. Jacobs ogon sögo sig fast vid detta landparti. Han tyckte det sag härligt oblygt ut. Dora gick ocksa alltid till ytterligheter i sitt sätt att klä sig. Men även nu och efter för- skrackelsen nyss väckte hon hans åtra så häftigt att han velat kasta sig ur bilen och folja henne Men han startade pa nytt, mumlande nagot for sig själv. Han var rädd att Betty nu skulle börja tala om Dora. Plötsligt moralisk fann han något av- skyvärt och vederstyggligt i den tydliga beundran hans hederliga syster hyste för sin mans ålskarinna, Bröllo# #å Ekered 145 även om hon ej visste om att Dora varit det. Och han började åter tala för att hindra Betty att yttra sig. -Ibland, sade han, tycker jag att den enda glädje jag har över min klinik är att jag väckt Sam Vårdmans vilda avundsjuka. Du minns väl min hyggliga Sam, han som ser ut som en dum skol- pojke-någon lång tafatt räkel som fått gräl och ovett under lektionen. -Ja, sade Betty, förvanad över att Jacob redan kunde tala om annat än olyckstillbudet nyss. - Nå, vi voro ju nästan kompanjoner, bodde i samma hus och radgjorde ofta med varandra. Jag gick ju raskt om Vårdman. Jag är sådan att jag måste förbi alla. Vardman sitter kvar där nere på Norrmalmstorg. Han kommer faktiskt ;ngen vart, ocb det värsta for honom är att han inser att mitt sjukhem är det enda möjliga när han gjort någon blunder, och därför händer det rätt ofta att han med svidande hjärta måste rekom- mendera sina patienter till mig. Det är mycket komiskt. -Och du behaller dem förstås, sade Betty leende. Jacob Iyckades inte längre se likgiltig ut. - Sådant där, det är allvarliga saker. Jag har nog och övernog av patienter. Men jag kan ju ink stöta mig med personer som prompt vilja stanna hos mig, sade han. -Och pappa då? sade Betty. Nu har han väl det litet ensamt? - Anej, sade Jacob. Barnen gå sa ofta och hälsa pa honom. Jag tror för resten inte han skulle trivas i en modern vaning. Nu svängde bilen in på Floragatan. Det blev med ens tyst omkring dem, som om storstadens larm sjunkit undan, Gatan sag sa lantlig ut med sin små trädgårdar och trädplanteringar. Betty hade känt sig för- virrad ute på gatorna. Redan längtade hon tillbaka till Ekered och lugnet oeh ron därhemma pa landet. - Det är cn genialiskt funnen plats för en klinik, sade Betty gillande. Jacob nickade belåtet. Han tyckte om Bettys sätt att beundra honom. Ingen annan än hon hade fallit på den iden att kalla laget genialiskt funnet. Det betydde ju att hon ansåg Jacob vara ett geni - och var han inte det? I detta ögonblick kände han att de hörde samman. Han skulle vid sin sida behövt en kvinna, som hyste en sådan beundran som Betty närde för honom. Det skulle styrka och egga honom. Dora brydde sig inte alls om den framatanda och de armbagsegenskaper han mest värderade hos sig själv. Och Sally, hans hustru Sally-hon var mest som en vimsig höna som kacklade över sina kycklingar. Nej, han skulle be bövt ett andligt, ett moraliskt stöd. Hans och Sallys barn voro ju inte stora ännu. Märta hade nyss fyllt elva år, och hon var äldst. Och Dora ater tänkte han pa Dora. Dora hade ju nyss varit nära att få honom inför domstol-inför polisdom stol för vardslöst framförande av motorakdom Allt var hennes fel. Det var ju hennes fel att han sa när hade kört över henne. Han hyste en viss med ovilja blandad fruktan för Dora numera, se- dan hon tvungit honom till att själv bryta mot sina heligaste principer genom att ta bort hennes bam. Hennes barn -na, det var val ändå hans också. Men det gjorde inte saken bättrc, Han blev all deles rasandc, nar han tänkte pa att han blivit tvungen förstöra vad som var hans. Han stannade bilen framför en grind. Huset var omgivet av en liten trädgard. En cypress stod alldeles innanför grinden. Först hade han tänkt hugga bort trädet, rädd för att hans patienter vid anblicken av det skulle komma att tänka på död och begravning, emedan cypresser höra ihop med kyrkogardar, men han hade snabbt märkt att ingen bekymrade sig om det dystra trädets tillvaro. När hans patienter foro in genom grindarna, voro de alltför medvetna om sina plågor för att se sig om kring, och när de lämnade kliniken, voro deras ögon bländade som av en alltför stark sol, därför att de voro så Iyckliga över barnet och den över- ståndna faran. - Här är det, sade Jacob Levin och kastade sin lätta kropp ur vagnen. Hans mörkhylta ansikte smalog triumferande, när han förde Betty in genom porten av ek Ett huvud tittade ut genom portvaktsluckan och för svann nästan, när frml d;irinne neg för honom. Betty knep honom i arnxn, då de gingo uppför trappan. Den hade en mjuk tjock matta, så att deras steg inte hördes. Ledstången blänkte, mässingen blänkte. Genom ett färgat fönsterglas droppade solen in och bildade förgyllda eller hetsigt gröna rutor på mattan. -De niga så djupt för dig, sade Betty. Du är den högsta rnakten här. Det märks grannellgen. Då glömde Jacob Levin strax sin värdighet och att han måste verka upphöjd och Iyft över alla känslor såsom en man den där red ut stormarna för mer än hundratals människoöden. Med ett egen- domligt barnsligt och trånande leende slog han med ens armarna om sin syster. -Du förstår mig som ingen annan, mumlade han hänryckt, som om han inte själv förrän nu förstått det. Jag har snart nått toppen. Men han talade som en liten pojke talar, da han visar stora syster sina framsteg. I detsamma öppnades dörren, och en sjukskö- terska gick förbi dem nedför trappan. Jacob hann nätt och jämnt slappa Betty, och han ångrade genast att han visat sig rörd. Vad skulle personalen tro? Rak i ryggen fortsatk han uppför trappan och höll upp dörren för Betty. Samma dag Betty kommit till Stockholm och besökte Bess på Jacobs nya klinik satt Stellan uppe på sin atelje vid Stallgatan intill Norra Blasie- holmshamnen, Hans utstaende ögon kisade muntert och kallt närgånget på en mörk ung skönhet i spansk schal som poserade för honom. -Upp med huvudet, Frideborg, sade han Varför skall du då alltid lägga huvudet på sned så där fånigt? Du ser ut som en sjuk hare, när du har dig så där. Frideborg log ursäktande. Med händer som darrade litet av trötthet smekte hon över den granna silkesschalen. Hon var höljd i den. Skulle händerna ett ögonblick slappna i sitt grepp om den, kunde den ju glida av henne, och där sutte hon naken. Stellan hade sagt ifrån att så ville han ha det, därför att han mitt under målningen kunde få en ide att hon skulle blotta en skuldra, visa en bit av sin nakna rygg eller bara ett runt litet bröst. Till en början hade hon protesterat mot att klä av sig. Men efter ett par gånger hade hon funnit sig till rätta också med det att vara naken under den vackra schalen. Det hade gatt upp för henne att Stellan alls inte betraktade hennes nakenhet som väl en vanlig man skulle ha gjort det. Det var inga tillbedjande eller begärfyllda blickar han kastade på henne. Hon kände sig-ja hon kände sig inför honom som om hon varit tillsammans med en flicka. Stellan hade foreslagit henne att hon skulle sitta för honom. Mycket hade han gjort det för att reta sin mor Lilian som sagt upp Frideborg, men också av ett slags slapp beundran för flickans sällsamma fägring. Agda, vars skönhetstyp agde något på- fallande befryndat, men verkade allvarligare och ådlare och i regeln också företedde ett mycket mil- dare och lugnare uttryck, hade han nu målat sa ofta att han tröttnat på henne. Men eftersom Frideborg e; längre hade någon bostad, hade han fört henne samman med Agda, och Agda hade latit Frideborg bo hos sig nere pa Gamla Kungsholms- brogatan så långe. Ibland kom Agda och hamtade Frideborg, och då granskade Stellan dem nyfiket som om han hoppats att han skulle komma på spå- ren något fräckt och oanständigt i de till farg och drag sa besläktade, men till uttryck och vasen sa olika unga flickornas förhallande till varandra. De kände hans blickar och rodnade utan att veta varför. Frideborg som var över fyra ar yngre än Agda, som nu fyllt tjugufem, beundrade henne pa sitt fladdrande, fågellika vis. Ibland om kvållarna kröp hon tatt intill henne och kysste henne blygt -små snabba, radda kyssar, som hade en sdt smak. Agda skrattade da åt henne, men hyste ett omsint medlidande med henne darfor att hon visste att Frideborg vantade en liten. Frideborg kande sig så trott denna dag. Oupp- horligt foll hon ur sin pose och ratade upp sig igen pa ett ansträngt och för Stellan ingalunda inspire- rande satt. Han blev alltmer förargad och till sist nastan ilsken. Mcn hon satt i tankar och markte knappt hans missnoje. Flera ganger hade hon nu utan att saga vem hon var ringt upp till Landborgs och frågat efter lojtnant Bernard. Harom dagen hade en tydligen ny tjanstflicka givit henne den upplysningen att lojtnanten nu var i staden. Kanske hade han åter blivit förflyttad hit och skulle stanna har. Frideborg maste träffa honom. Hon hade inga andra fortjanstcr an de smabelopp hon erholl på att sitta modell för Stellan och vilka hon ofta hade ganska stor svarighet att få ut, då Stellan själv hade ont om det och dessutom gärna ville inbilla henne att det skulle vara mycket fördelakti- gare för henne att ha dem innestaende hos honom #så att hon inte skulle gå och slarva bort dem#. #ven om sa inte hade varit, skulle hon andå ba forstått att den snale Stellan aldrig skulle ga in pa att lana henne ett ore. Så mycket hade hon lart Lilian von Pahlens husjungfru. Hennes hätska funderingar pa att hämnas på Bernard hade alltmer sjunkit undan för en hjalp- lös förtvivlan. Vad skulle hon ta sig till? Hon #52 Frökn#rno. vor# Pahlen hade en vacker röst, men kunde inte gärna ge sig till att ga omkring och sjunea pa gardarna om så- dant annars var tillåtet för vem som helst. Inte heller orkade hon skaffa sig nagot ordentligt arbete. #nnu syntes det emellertid inte på henne att hon väntade ett barn. Hon var alltjämt slank. Hon visste att många kvinnor kunde bibehålla sin figur oförändrad länge. Någon längtan efter att föda kände hon heller inte. Tyckte hon sig i spe- geln se det minsta tecken till att midjan förändrats och svällt, klämde hon genast åt korsetten. Det var kanske inte så bra för barnet, men vad brydde hon sig om det? Ibland vaknade bon om natten med ett litet virrigt skratt. Då hade hon oftast drömt att det var midsommarafton nere på #sa. Nejden lag i ett underligt skimmer. Hon hörde dansmusik pa av- stånd. Bernard tryckte benne ned mot gräset. Hon skrattade med händerna för ögonen. A, varför hade hon blivit sa lättsinnig? Alla safter i kroppen hade strömmat till för att lent och mjukt lata denne okände löjtnant, som sag så bra och flott ut, tränga in i bennes sköte. Det var i sadana stunder av stilla, fuktigt översvämmande extas ett barn blev till. Sedan hade hon ju sagt honom den gången inne i skogen att han gjort henne med barn, ocb han hade nervös och irriterad stuckit till henne ett par hundralappar. Ett par hundralappar för ett helt nytt människoliv! Stellan slängde plötsligt med en vissling penseln Bröl#op po Fkered 153 ifdn sig. Han reste sig och stampade i golvet hysteriskt som en ung flicka, när hon vissa dagar i manaden inte känner sig riktigt väl till pass. Hans gälla röst vackte Frideborg ur hennes tankar. Hon spratt till, och hennes schal gled av henne. Hon försökte fanga den i flykten, men den ormade sig ned efter hennes vackra kropp och lämnade henne naken och rysande uppkrupen pa den höga stolen. - Ge fan i att åma dig så mycket, kan du inte sitta stilla? Stellan räckte henne ursinnig schalen. -Du är ingen modell, du är bara en piga, väste han elakt. Då brast Frideborg i grat. Hon grät, på nytt inkrupen i schalen som en stackars snigel i sitt hus. Stellan såg upp. Vad tog det nu åt henne? Det misshagade honom egentligen inte alls att hon grät. Han hade visat sin makt, och nu var hon väl rädd för honom. Fnittrande gick han fram till henne och Iyfte pa en flik av schalen. -Du är bara fanig, sade han. Men hon drog åt sig sidenet och vätte det med sina tarar. Han grälade: -Förstör i alla fall inte min dyra schal. Ge fan i det där, säger jag dig. Då försökte Frideborg att torka sina tarar. vVar inte fånig!. .Ge fan i det där!, .Förstör inte schalen!# Sadana ord förstod hon. Hur hade - 154 Fvbknarua von Pahlen hlte hans mor ständigt klagat pa henne och be- fallt henne: ·Akta överdraget!# #Damma ordent- ligt!# »Sopa upp det här!# #SIa ut det där!# På samma befallande sätt borde Frideborg kanske ha sagt till löjtnant Bernard: #Gör mig inte med bam!, Men hon hade inte den rätta kommando tonen att säga till sadant med. Hon var förstas alldeles för ödmjuk Den ödmjuka får alltid ta emot. När hon nu steg upp, halkade hon på den elän. diga schalen och föll framstupa över Stellans schäslong. Stellan fick en nyfiken glimt i ögonen. På tå gick han över go!vet, slog sig ned bredvid henne och tog varsamt över de nakna guldbruna skuldrorna. Men denna lena hud gav honom inte någon sensation, sade honom ingenting. Frideborg som kände hans händer kastade sig med ens över hans knän. För att söka skydd? För att tröstas' Hon hade ett litet djurs instinktiva begär att smyga sig tätt intill den som rörde vid henne . Stellan gjorde en grimas. Han var road nu. Naturligtvis måste jag kyssa henne, tänkte han. Han böjde sig också ned och kysste henne pa kin den. Det var en blöt flickaktig kyss som fick Frideborg att le en smula med sma gropar i kin derna. - Nå, berätta nu, sade Stellan, så vi få höra hur det är fatt? Och da berättade Frideborg, med huvudet in Bröllol# #å Ekered 155 mot hans runda knän, om sin upplevelse med löjt nant Bernard Landborg. Ouppbörligt sade hon #löjtnanten., hon tyckte det lät så fint och visade att hon var en flicka som inte lät sig tas av vilken drulle som helst. Och hår var Stellan genast med henne. -Herre Gudl utropade han. Menar du verkli- gen att du fatt ligga med den där stiliga löjtnant Landborg? Ja, Stellan var imponerad. Om han själv varit flicka, skulle han varit smickrad av att ha en sa- dan beundrare. Men han misstrodde Fridebdrg. Kanske ljög hon. Kanske väntade hon bara en unge med någon lagerbokhallare eller rent av med något järnhandelsbiträde som råkat henne någon kväll på nagot danspalats och övertalat henne att följa med hem och dricka punsch. Han fragade ut henne om detaljer. #ntligen trodde han henne. Han njöt av att höra om andras kärlekshistorier. De tände honom pa samma sätt som franska pikanta fotografier tände honom Han hade en parisisk kollektion ,Bröllopsnatten# som han fnissande brukade ta fram ibland. Själv hade han inte mycken lust att ge sig in i leken. Men han var i alla fall missnöjd med att hon skulle ha barn. Kvinnor som skulle föda liknade oformliga kossor. Han blev fysiskt illamaende bara av att se på dem. Han försökte i tankarna passa in dem i en modern målning innanför kuber och cirklar, men tavlan skulle bli alltför grotesk Ibland tyckte han det var konstigt att han som hade så litet sinne för kvinnan som könsvarelse ändå alltid använde henne till modell. -Till något skall man väl begagna henne, kunde han da skrattande säga. Men det var väl så att han i de kvinnliga mjuka formerna fann något som liknade honom själv och att det tilltalade hans egenkärlek. -Vad skall du nu ta dig till, arma Frideborg? smaflinade han. Det här blir nog inte lätt för dig. -Jag måste träffa löjtnanten, mumlade hon, alltjämt liggande över hans knän. -Man kunde kanske försöka ringa till honom, funderade Stellan. Bara han inte blir arg. Det skulle jag bli. -Det skulle inte bekymra mig ett dyft, förkla- rade Frideborg käckt med glittrande ögon. Men jag har redan ringt manga gånger, och man kän- ner visst igen min röst, tror jag. Stellan skrattade. -Jo, jo, dig skulle jag inte vilja råka ut för, sade han beundrande. Du skulle haka dig fast vid en olycklig stackare. -Hittills tycker jag ändå just inte jag varit till nämnvärt besvär, svarade Frideborg. Stellan knuffade undan henne, och hon rullade mjukt i golvet. Då sparkade han henne lätt med sin välputsade sko, steg upp och gick fram till telefonkatalogen. Frideborg satt kvar på golvet Med lurande blickar följde hon hans rörelser Rröllo# #c Ekered 157 Skulle han verkligen besluta sig för att hjälpa henne? Det var väl inte likt honom. Men Stellan, som tyckte om att vara förtrogen i kärleksaffärer och spela mäklare mellan älskande pa samma sätt som han tyckte om att röra sig i kvinnokläder, sade och vätte fingret, medan han vände bladen i katalogen: -Jag skall ringa upp Landborgs. Om jag talar riktigt artigt, kanske vi få löjtnanten att komma till telefon. -O, så rart, snälla herr Stellan, sade Fride- borg och lade huvltdet pa sned. - Se här ha vi numret. Och Stellan ringde upp bankdirektör Landborgs. Han satte luren till örat. Nu svarade någon. Med tillgjord röst och bugande frågade han efter herr löjtnant Landborg. Frideborg satt tyst. I detta ögonblick nästan älskade hennes ibland litet en- faldiga hjärta Stellanl Han var väl snälll Stellan Iyssnade. -'rack så mycket, sade han och ringde av, allt- jämt bockande. Han gick fram till Frideborg och såg ned på henne. - Nu behöver du endast gå och möta honom, sade han triumferande. Han är pa väg hem från kasernen för att äta en sen luncb. Du kan ju laga att du är utanför hans port. Hinner du inte dit innan han kommer, är det ju bara att vänta på honom till dess han går tillbaka igen om en timme 158 Fröknarna von Pahlen eller tva. Sedan har du bara att sköta dina kort bra. Att börja med följcr du bonom ända fram till hans kasern, en sådan där spratt är alltid rädd att bli sedd och skamlaliserad pa nagot satt. - Ser jag sa skandalös ut da? fragade Fride borg, och tårarna stodo henne genast i ögonen, på samma gång som de logo helt kokett. -Ba, sjåpa dig inte mera för himlens skull, skrek Stellan ond. Har jag inte hjälpt dig mer än du förtjänar? - Jo, jo, tack, snälla herr Stellan. Frideborg sprang efter sina kläder. Hon ville skynda sig att sätta dem pa sig, men Stellan tog dem ifran benne. - Du glömmer ritualen, sade han kort. Och Frideborg, som skälvde av otalighet efter att fa komma iväg, maste nu foga sig i Stellans nyc- ker. Han hade upptäckt att det var särskilt roligt att klä på dcn här, eftersom hon var sa barnsligt glad i alla sina kläder fran strumporna till batten. Det var den enda glädje han hade av henne som kvinna, men den var också ganska stor. Det var en utsökt njutning för honom att ta hennes linne mellan sina händer och trä det över hennes huvud. För detta nöjes skull hade han övervunnit sin snal het och köpt henne rosafärgade brösthallare av siden. Nu knäppte han resårbandet i ryggen. Sil- ket stramade at över de höga spetsiga brosten. Han lät fingret glida över det. Så behagligt det kitt lade mot hans hud! Saliven fuktade hans gom och Brö#ol# kered 159 läppar. Han vände och vred pa flickan, som om hon varit en sällsynt vacker vaxdocka. Det var nästan synd att hon var av kött och blod. Han knappte ocksa pa henne korsetten och tog ett okyn .# nigt tag om midjan. Frideborg hängde med huvudct. Hon för sin del tyckte inte alltid så myc- ket om denna daraktiga lek, hur lidelsefullt hon an sjalv älskade sina kläder. Men det var ju som om han bara brydde sig om dem och inte alls om hennes lemmar som hon ändå visste voro så väl skapade och vackra även de. Nu drog han ner henne på sitt kna för att satta på henne byxorna Dem hade hon köpt själv. De voro av tunn battist; nda och rynkade, med en stor eldröd sidenrosett vid knäna. Då rmgde det på dörren. Stellan slappte Fride- borg med ett litet utrop av förargelse. Han grep schalen och slängde den över henne, som om hon varit en ofullbordad skiss ban maste dölja. Han 6ppnade dörren. Där stod hans faster Betty, litet andfådd efter att ha gått alla trapporna. Han hade alldeles glömt att han bett henne komma upp och se på hans tavlor. - Stig på, ropade han glatt. Det är bara min modell som sitter där. Och han knuffade lekfullt fram Frideborg för . att bon skulle niga ocb hälsa. Frideborg räckte halvnaken, röd i ansiktet och utan byxor fram ' handen och neg. - Jag känner sa väl igen fröken, sade Betty med sin djupa vänliga röst, Fröken var hos min svåger i varas. Hon fattade Frideborgs hand. Frideborg kände också igen Betty. Det var den där snälla damen som varit uppe i Stockholm för att jordfästa sin man. Frideborg hade med verklig medömkan hört henne gråta ut sin sorg, och hon hade inte kmlllat glömma hennc. Hennes lilla själ som ibland bara var en fågels själ, fast den ibland kunde räkna ganska väl med mynt och kalkylera fiffigt nog med hämndeakter, flög genast mot Bettys barm. Den tiggde om skydd där. Nagot av det Frideborg kände steg upp till hennes ögon som voro fästade på Betty. -Ni är ett vackert barn, sade Betty of rivilligt. -Avsluta din klädsel bakom skärmen, Fride- borg, och var inte oblyg, kommenderade Stellan viktigt . Han låtsades inte om att han nyss själv varit sysselsatt med att sätta pa henne byxorna, fast inte just av anständighetsskäl. Betty gick runt i ateljen och betraktade leende tavlorna. Hon fann dem äckliga utan att förstå varför. Stellan tassade efter helme. Hans ögon hade fått ett bedjande uttryck. -Du köper väl snart något av mig? föreslog han ödmjukt. I detsamma sade Frideborg adjö. Stellan vände sig inte ens om, men Betty nic Bröl#olJ /#;i Ekered 161 . kade vänligt åt henne. Hon tyckte synd om henne. - Kanske jag köper nagot längre fram, svarade hon törstrött pa Stellans vädjan. Och Stellan svalde langsamt en argsint suck som höll på att bana sig väg från hans snala hjärta. Folk avvisade honom gärna med ett #kan- ske# och ett #längrc fram.. Han var alltför van vid det och började bli trött på det. När Frideborg kom ut på gatorna, hade skym- ningen redan börjat falla, Hon hade ulte märkt det uppe i Stellans atelje. Där hade det ännu varit full dager. Tämligen liten och späd och en smu]a framåtböjd sprang hon mellan de höga husen. Hon tyckte det var kallt efter värmen uppe i ateljen. Hon borrade ner hakan i den nötta pälskragen. En snyftning undslapp henne. Snart skulle hon aterse Bernard. Hon förstod nog att han skulle vara hård mot henne. Kanske skulle han åter ge henne en gammal solkig hundralapp, som hon m#ste tacksamt ta emot. Nu var hon strax framme. Vinden fattade tag i henne, då hon vände om ett hörn. Hon rusade fram mot den utan att se upp orh stötte i nästa ögonblick samman med en smärt officer som kom ut från en port Hon stammade fram ett #Förlåt- och såg upp. Da lade hon handen över munnen för att inte skrika till. Det var Bernard sjalv. Han såg häpen ned på henne. t)ver handen som hon höll över sina läppar blickade hennes dunkla rå- djursögon upp på honom. Det var en ganska obe- #glig sensation för honom att känna igen hem#e. -Frideborg, sade han. #r du här7 Hon nickade. Hennes ögon fylldes langsamt med t#rar. Ibland hade han tänkt på henne. Alltid när han mindes Stanny trädde denna flicka från midsom- rnaraftonens latta rus fram. Han hade väl egent- ligen mest tagit henne för att glömma Stanny, och nq var det förfärligt att han e; kunde minnas sin syster utan att samtidigt blixtsnabbt se den dumma vackra Frideborg för sig och höra hennes retsamt obegripliga skratt. Han hade ibland undrat, om Stanny anat hans förhållande till Frideborg. Hade bon det, kanske vetslcapen om detta hans äventyr Mdragit till att hon tagit sitt liv. Sista gången han promenerat med Stanny i skogen dar nere, hade ju Frideborg ställt sig i deras väg. Han hade måst gå med Frideborg och Iyssna till vad hon hade att Säga, radd att hon eljes skulle roja deras hemlighet för Stanny. Och när han kommit tillbaka, hade Stanny sett pa honom med en mörkt spörjande blick och han själv hade icke kunnat finna på annat an att mumla något idiotiskt om att Frideborg tycktes ha drömt att han kysst henne. Och Stanny hade rusat sin väg, rusat rätt in i död och skumhet för att aldrig mer återvända till hans famn. Något av allt detta trängde sig nu ater på honom, då han fann sig ansikte mot ansikte med Fride- borg. Han kunde inte behärska sig. Han makade 164 Frökna#na #on Pahlcn hem#e ovänligt åt sidan och gick raskt förbi henne. Detta hade inte Frideborg väntat-hon hade väl trott att han åtminstone skulle tala till hemle. Hon visste ju inte att hon vackt till liv hans svidande längtan efter Stamly, och hon kunde ju inte se att Stannys skugga gick snabbt och smygande i hans fotspår. Hon tvekade ett ögonblick. Så skyndade hon efter honom. Han hörde henne komma bakom sig och bet sig bart i läppen. Så förstod han att han måste bli av med henne, innan han nådde fram till kasernen. Det kunde ge anledning till prat oeh skvaller, om han komme dragande med en flicka av så otvetydigt enkel samhällsställning. Bara hennes hatt som han nu erinrade sig, en eldröd, skrikig hatt, kullde ju bringa en från sina sinnen. - Vad är det egentligen du vill? frågade han och stannade. Hon Iyfte handen för att rätta till hatten, men så var det som om nagot fallit henne in och hon sträckte mjokt fram båda händerna mot honom, smn om hon velat räcka honom något. -Jag bär ju på ditt barn, sade hon. Då stramade det i hans ansikte. Hon hade JU sagt honom det i somras. Men man kunde inte se hennes tillstand på henne, än atminstone. Kanske I jög hon för resten. Det var så med Frideborg att man aldrig var säker pa om hon talade salming. (#ch minnet av midsommaraftonen nere på Osa : gled långsamt in mellan de två, som stodo där med bleka ansikten och fröso mitt emot varandra på l#atan. Och med ens var det så ofattligt för dem bada att de en gång varit så fmktansvärt intima. Deras kroppar hade sökt varandra. De hade smält samman med midsommaraftonens skimmer omkring sig och dansmelodier ringande i sina öron. Och nu var det höst, och nu mognade långsamt den skörd de satt i ett ögonblicks yra. Bernard såg spänt pa benne som om han i hennes ansikte letat efter vad han i den stunden kunde ha så hett åtrått. Han erinrade sig att hennes röda mun varit för mjuk. Den hade berett honom missräkning. Den hade känts nästan motbjudande mjuk och så alltför villig. Så olika hans syster Stannys mun som varit frisk som ett äpple att bita i I Han kunde inte : fatta vad han så brälmande astundat hos denna flicka. Han hade samma förnimmelse som om han sökt upp en gammal favorithäst från fjolåret och funnit den plötsligen helt obrukbar. Långsamt började han ater gå framåt. hfen hon var strax vid hans sida. Hon visste inte alls hur hon skulle finna ord för att beveka honom. Hans blankskinnsstövlar knarrade på ett sätt som bon förr skulle ha beundrat, men som hon nu fann otrevligt och högfärdigt. Hon frös också sa alltför mycket i sin tunna kappa. Hon hade inte haft råd att köpa någon vinterkappa. Villrådig gnuggade hon handerna mot varandra. Han hörde ljudet och även det retade honom. Det var som om det ytter 164 Fräknarna van Pahl#n hem#e ovänligt åt sidall och gick raskt förbi henne. Detta hade inte Frideborg väntat-hon hade väl trott att han atminstone skulle tala till hemle. Hon visste ju inte att hon vackt till liv hans svidande längtan efter Stanny, och hon kunde ju inte se att Stannys skugga gick snabbt och smygaDde i hans f otspår . Hon tvekade ett ögonblick. Sa skyndade hon efter honom. Han hörde henne komma bakom sig och bet sig hårt i läppen. Så förstod han att han måste bli av med henne, innan han nådde fram till kasernen. Det kunde ge anledning till prat och skvaller, om han komme dragande med en flicka av så otvetydigt enkel samhällsställning. Bara hennes hatt som han nu erinrade sig, en eldröd, skrikig hatt, kunde ju bringa en från sina sinnen. -Vad är det egentligen du vill? frågade han och stannade. Hon Iyfte handen för att rätta till hatten, men så var det SOIll om nagot fallit henne in och hon sträckte mjukt fram bada händerna mot honom, som om hon velat räcka honom något. -Jag bär ju pa ditt barn, sade hon. Då stramade det i hans ansikte. Hon hade ju sagt honom det i somras. Men man kunde inte se hennes tillstånd på henne, än åtminstone. Kanske Ijög hon för resten. Det var så med Frideborg att man aldrig var sälcer på om hon talade sanning. Och minnet av midsommaraftonen nere på #sa t#ed långsamt in mellan de två, som stodo där med bleka ansikten och fröso mitt emot varandra på gatan. Och med ens var det sa ofattligt för dem bada att de en gång varit så fruktansvärt intima. Deras kroppar hade sökt varandra. De hade ; smalt samman med midsommaraftonens skimmer omkring sig och dansmelodier ringande i sina öron Och nu var det höst, och nu mognade langsamt den skord de sått i ett ögonblicks yra. Bernard sag spänt pa henne som om han i hennes ansikte letat efter vad han i den stunden kunde ha sa hett åtratt. Han erinrade sig att hennes röda mun varit för mjuk. Den hade berett bonom missräkning. Den hade känts nästan motbjudande mjuk och så alltför villig. Så olika hans syster Stannys mun som varit frisk som ett äpple att bita i I Han kunde inte fatta vad han så brälmallde astundat hos denna flicka. Han hade samma förnimmelse som om han sökt upp en gammal favorithäst fran fjolåret och funnit den plötsligen helt obrukbar. Långsamt började han åter gå framåt. Men hon var strax vid hans sida. Hon visste inte alls hur hon skulle finna ord för att beveka honom. Hans blankskinnsstövlar knarrade pa ett sätt som hon förr skulle ha beundrat, men som hon nu fann otrevligt och högfärdigt. Hon frös också så alltför mycket i sin tunna kappa. Hon hade inte haft rad att köpa någon vinterkappa. Villrådig gnuggade hon händerna mot varandra. Han hörde ljudet och även det retade honom. Det var som om det ytter ligare betonat, bevekande velat mlderstryka bennes f attigdom . Nu hade de kommit upp till Sturegatan. Bilar rasslade förbi dem, En spårvagnsklocka pinglade ursinnigt. Bernard mötte en bekant som hälsade pa honom. Han tyckte att den mötande såg förvanad och misstänksam ut. Då grep han häftigt Fride borg i armen och drog henne in i en port. Han ville inte utsätta sig för att möta flera av sina bekanta i detta sällskap. De befunno sig nu inne i en mörk förstuga, men Bernard ryckte med ens till. Hela förstugan gen- ljöd plötsligt av sång, som strömmade ut från en dörr bakom honom Från en springa i dörren föll ett svagt ljussken. -Vad är det här för något? frågade Bernard och höll pa att svära till. Frideborg fnittrade lågt. -Det är inte nagot daligt ställe alls, det här, det är ett frikyrkokapell, sade hon. Jag vet det för att friherrinnan von Pahlen brukade ga hit sista tiden jag var hos kansliradets. Det är en grevinna Carola Sauss som har skänkt det här kapellet till en för- samling av troende bröder och systrar. Så det är ett fint och bra ställe. Det kallas för Jeriko- kapellet. -Låt oss ga, stönade Bernard. Han tog sig över pannan. Den var fuktig av svett. -Jag fryser, sade Frideborg bestämt. Här är det åtminstone varmt. Kapellet med alla männi- skorna värmer. Känner du inte det? Vill du intc följa med in, så kan jag kanske göra dig bekant med grevinnan, om hon är där i dag? Bernard hoppade till. Han var obehagligt be : rord redan av att hon sade du till honom. Men han tänkte ater att det kanske var mycket bättre att de gjorde upp sitt mellanhavande här i halvdunklet än pa gatan. Det stod ett par stolar ute i förstugan. Kanske någon glömt att flytta in dem -Prata nu inga dumheter. Men vi kunde väl sätta oss här ett tag, sade han trött. Frideborg kröp tätt intill honom i mörkret. -Du förstar väl att jag maste fa hjälp med barnet, sade hon med en bedjande, längtansfull röst som om hon tiggt honom om en kyss. -Hur mycket begär du för ögonblicket? fra- gade Bernard. : Och han tyckte att församlingen därinne med tusen tungor upprepade: #Lön, lön, vilken lönl# Men det var om himlen de därinne sjöngo. Frideborg blev plötsligt utom sig över hans kalla fraga. Hon sag för sig de sedlar han skulle sticka till henne, ocb bon teg. Han kände sig be- svärad av hennes tystnad. Inte kunde bon väl vänta beller att han skulle underhålla nagon fort satt förbindelse med henne bara för att han haft henne en enda gang. Det var väl illa nog att hon blivit med barn-om det nu verkligen var sant. För en tid sedan hade han i .societeten träffat en ganska trevlig högadlig ung flicka, hlte sa rik, men med inflytelserika släktförbindelser, och han hade börjat fundera på att göra ett förstklassigt giftermal. Han var nästan säker pa att den hög- adliga unga damen inte skulle säga nej. Det hade ingenting med hans känsla för Stanny att göra. Ingen kunde ersätta henne. Men detta giftermal skulle kanske stärka hans ställning och hans be- fordringsutsikter. Nu hörde han Frideborg med lag röst gnola med i sången. -Tyst, sade han häftigt. Det där låter så slam- sigt. Någon kan komma. Då förde bon åter förskräckt handen mot mun- nen som när hon stött emot honom ute på gatan. -Jag tankte inte på att jag sjöng, viskade hon förläget. i#r det opassande här? -Minns du midsommaraftonen? sade hon därpå. Bernard ryckte otåligt på axlarna. - Jag drömmer ibland om vad vi gjorde da, fortsatte hon oförtrutet. Jag drömmer att jag är i dina armar. Det var sa skönt med dig. Men hennes ord väckte endast till liv minnet av Stanny. Stanny i riddräkt! Stanny som med hatten och piskan i handen steg in i biblioteket! Stanny som med knäet tätt mot hans så Iydigt drack ur sitt vin, därför att han givit henne glaset! - Du plagar mig, sade han ursinnig och reste sig. Men hon drog honom ivrigt i rockärmen, så s?öllo,# l#å Ekered log att han åter måste sätta sig. Nu talade en salvelse- full röst darinne. Han kunde inte höra orden. Det var vål en predikant som svamlade sirap eller sva- vel om evigheten. Vad ville Frideborg? Ville hon börja på nytt? Skulle hon inte bli nojd, förrän han kysste henne? Han kände det som om han blivit in- fångad i denna skumma forstuga utanfor kapellet. Han blev rädd sa att han frös vid tanken pa att en svartklädd prästman plotsligt skulle träda ut och fråga om de väntade på att bli vigda. Fast det här var ju ett frikyrkokapell. Då började Frideborg berätta om sig sjalv. Hon talade om att hon fatt sluta sin plats hos kansli rådets och att hon nu arbetade som nakenmodell åt Stellan von Pahlen. - Står du n odell? fragade Bemard forvånad. I det tillstånd som du sager att du är i? -Det märks inte det minsta pa mig, kan du tänka dig, sade Frideborg självupptaget och lade huvudet på sned. Jag undrar sannerligen själv ibland var barnet gömmer sig. Då vredgades han därför att hon talade så egen- kärt och lättsinnigt om detta nya liv som väl ändå hade något av hans eget blod i sig. Men vad skulle han göra? Vad skulle han göra med henne? Hans tankar trevade sig fram. Så tyckte han med ens att en port öppnades för honom. Stellan! Han mindes honom förträffligt fran sommaren på #sa. Porten oppnade sig vidare. Kanske Stellan skulle komma honom till hjälp? Den där unge mannen som såg ut 5011- om han kunde göra vad som helst för en tillräcklig summa pengar. -Han är väl närgången mot dig, den där glo- pen Stellan? hörde Bernard sig själv fraga. -Nej, hur kan du tänka dig att jag skulle till låta? Förresten tror jag inte han är någon riktig man, svarade Frideborg och smålog underfundigt i mörkret. Bernards tankar arbetade. Den här flickan skulle komma att bli efterhängsen. Vem vet vad hon kunde ställa till för trassel för honom? Åven om han betalade henne aldrig så mycket, skulle hon kanske ständigt vara efter honom. Hon kunde till och med skvallra för hans mor, och sedan skulle bånfulla ord. Nu stod han ju nästan i begrepp att förlova sig, och Frideborg skulle säkert ej tveka att skandalisera honom för hans blivande brud. Hans fästmö kanske inte skulle vilja ha en man med så färska och så enkla historier. Frideborg skulle ju ocksa lätt kunna göra honom löjlig. Hon var ingenting för en militär att ha haft till älskarinna -hon var alltför besynnerlig, ja verkligen alltför pittoresk. Just pittoresk-i en genre för artister, malare, just nagot om inte för en Stellan så för någon stor penselns mästare. Men ban, Bernard, var absolut tvungen att göra sig av med henne. Frideborg anade inte hans tankar. I hennes lilla bjärna brann en fantastisk ide. Kanskel Kanske ända Bernard ville gifta sig med hennel Hela sitt liv hade hon drömt om att bli gift med en man smn stod högt över henne på samhällets trappstege. Så- dant hände ibland fattiga och enkla flickor. Och Frideborg bade ju sitt vackra och ovanliga ansikte. Hon var stolt över sitt utseende. Frideborg kände inte till något annat sätt att beveka en man än att väcka hans atra. Plötsligt när hon stack handen i sin fieka fann bon att där ag en tändsticksask. Stellan hade inte något elektriskt ljus i sina trappor, och där var en lang vindskorridor som man skulle igenom. Därför brukade hon Iysa sig med tändstickor. Hon var även så förskräckligt mörkrädd. Nu stämde man upp en sång därinne. Tonerna smögo sig ut i halvdunklet till dem. Sången fyllde med ett triumferande ljud hela för- stugan. Frideborg kände sig Iycklig över sången I ett feberaktigt begär att visa sin skönhet för Bernard strök hon eld på en tändsticka. - Se pa mig atminstone, viskade hon. Då p8 midsommaraftonen sade du att jag var vacker. Bernard spratt till och såg häpen pa henne. I det fladdrande skenet från tändstickan som hon höll upp mot sitt ansikte Iyste hennes hud elfenbens- vit. Det var mörka skuggor under stjärnögonen, också munnen dolde sig i en mörk skugga. Han sade sig förbittrat att han glömt hur vacker hon var. Stickan brann långsamt ut. När den nådde hen- nes hand, kastade hon den med en liten suck och tände en ny. Ljuset belyste nu hela hennes ansikte. Det var något fantastiskt overkligt med detta flickansikte som med ens blommade upp i mörkret vid hans sida i den kalla förstugan. Han såg inte längre den smaklösa och skrikande röda hatten. Håret föll i en mjuk våg ned mot de fina ögonbrynen. Inne i ögonen brann det. Munnen svällde röd, bet av längtan efter att bli kysst. Nu slocknade tand- stickan, och en ny blossade upp med ett litet fra- sande ljud. Nu försvann det skimrande ansiktet, och han kände hennes våta läppar langsamt tryckas mot hans. -Lilla syster, mumlade han yr i huvudet av denna lek med hans sinnen. Lilla syster. Hon hörde honom inte. Det var bilden av Stanny som motstandslost lagt orden #lilla syster, lilla syster. på hans tunga. Och minnet av hans för- hållande med systern gjorde honom galen av skräck. Kanske var det då meningen att han på allvar skulle göra nagot för den här tösen som sa löjligt lekte med sina tändstickor? Han måste få ro att tänka. Med ett stönande släppte han hennes mun och sprang upp så hastigt att han välte ikull stolen. Det skramlade till mot stengolvet, ekot väcktes upp i alla hörn av huset, men dog bort igen, och sången från den hänförda troende för- samlingen slog åter i vågor mot hans öron. Han störtade på dörren. Han grep om det kalla 13röllo# # El:errd 173 dörrvredet, som om det varit en hjälpande hand som i sista stunden ville draga upp honom ur en brusande flod. - Jag skall låta höra av mig med det snaraste, sade ban. Sa var han ute pa gatan. Porten slog med en duns igen efter honom. Frideborg gick inte. Hon satt kvar med hop- sjunken kropp. Tändsticksasken föll i golvet, men hon brydde sig inte om den längre. . När dörren in till kapellet oppnades och åhörar skaran strömmade ut, drog hon sig längre in i förstugan Hon stod där stödd mot väggen och med slutna ögon, som mn hon somnat. Hon såg inte Josef Wahlbom som kom sist, förande grevin nan Sauss vid sin arm ut till en väntande vagn. Men Där grevinnan tagit farväl av predikanten, fick denne syn på flickan i ljuset från den öppnade dörren till kapellet. Josefs rödblommiga ansikte med de skinande runda ögonen och den blonda kransen av skägg kring kinderna antog ett förbluffat uttryck. - Vad gör ni bär, mitt barn? sade han i en bes viskning. Frideborg slog upp ögonen. Hon såg dröm mande pa Josef Wahlbom och sträckte instinktivt ut handen. Då tog han den strax i sin stora varma. Nyss hade han haft en härlig stund därinne. Han hade talat om vägen som för arma själar fram till Guds tron - Guds så bländande oskuldsvita tron Grevinnan Sauss hade ocksa tackat honom innerligare än vanligt, Hennes bleka sorgsna ogon hade fått en gladare blick. Josef Wahlbom var icke okänslig för tacksamhet från ett sldant hall. over alla de gamla saren i hans egen själ hade nu bretts en mild och valgörande balsam, och hans fromma, andäktiga sinne ville floda over av sin honung. -#r det ett av Herrens sma förvillade lamm som icke hittat in i fållan? sade han lent. Men då lade Frideborg huvudet på sned och fnittrade lågt. Hon kände väl igen Wahlbom, hon hade öppnat för honom en gang han bugande och krumbuktande varit uppe och gjort visit hos fri- herrinnan Lilian - hos kansliradet Peter von Pahlens. Josef Wahlbom blev inte stött. Ingenting kan kranka en man, som är stadd i Guds ärenden. - Ni skulle varit med oss darinne nyss, vilse- gangna syster, sade han glatt. Gud var hos oss, Han kommer till alla som ha ett rent hjarta. Frideborg blev slagen av hans ord. Ett rent hjärta! Och här så nära Gud hade hon suttit och strukit eld på tandstickor för att visa sin skönhet for ett världens barn, en löjtnant. Hon erinrade sig ett par ord hon brukade saga vid sadana här tillfällen på frälsningsarmen. De stego nu osökt upp till hennes röda läppar. Hon var sa lätt p#verkad av andra. - Bed för en ångrande synderska, goda pastorn, Bröllop på El#er#d I75 sade hon och Iyfte ctt par mörka ögon mot Josef Wahlbom. Han såg på henne forskande. Vad ville hon att han skulle bedja om? Hennes röda hatt stack honom i ögonen som ett förförelsens redskap. -Jag skall bedja att du ej måtte bola härefter, sade han hart. Men nu blev Frideborg ond över det förfärliga ordet som hon kanske aldrig hade hört, men vars innebord hon genast förstod. Det var som om den där mannen med all sin gudaktighet okynnigt dra- git av henne linnet. Strax ville hon försäkra honom att hon aldrig, aldrig hade rbolatrl Men då hon icke förmådde det vred hon sin hand ur hans och flydde. Hennes klaekar smällde mot stengolvet, då hon sprang ut genom porten. Josef såg ömkan- de efter henne. Hans fot stötte emot tändsticks asken, och han böjde sig mödosamt ned och tog upp den. Då fick han se stolarna. Den ena låg på golvet med ena benet mot den andra. Han Iyfte mumlande upp den fallna stolen. Nu stodo de två stolarna som ett älskande par bredvid varandra. Josef Wahlbom strök betänksamt över dem. De voro ännu som varma efter människokroppar. KaD- ske den där lättsinniga unga flickan suttit bär i mörkret tätt invid kapelkts dörr och i köttsliga begär tryckt sig mot någon ung man. Kanske de rent av förlustat sig med varandra. Ja, törhända de syndat så nära den himmelska källan, frälsarens egen källa, röd av hans blod. Josef suckade djupt. Men en stingande avundsjuka ville som en tjuv lista sig över honom och kom honom att ga in till port- vaktsfrun och allvarligt tillhalla henne att under gudstjänsterna vaka över att inga smögo sig in och hade nagot ofog för sig inne i den skumma förstugan, -Finner ni några i färd med sadant, så driv dem icke ut, men säg till dem med vänliga ord att avbryta sitt förehavande och att i stället stiga in och fröjda sina hjärtan med Herrans heliga ord, sade Josef, under det han kande sina kinder blossa vid tanken på vad som kanske alldeles nyss fore- hafts av den vackra syndiga, vars kropp han anm vädrade inne i dunklet. Så gick han tillbaka in i bönsalen. När han satte sig vid orgeln för att ga igenom en andlig sång, hade han ännu en vällustig förnimmelse av att den vackla flickan med den roda hatten sag på honom igen med de dar syndfulla ögonen. Och han trummade häftigt med knubbiga fingrar mot tan- genterna, som om ban velat piska bort den starka upphetsning, vari hennes lena hud hade försatt hans sinnen. Betty försökte suckande sätta sig till rätta i en av stolarna i Lilians herrgardseleganta salong i guld och vitt. Det hade varit en obehaglig frukost. Lilian hade pa sitt skarpa sätt förebratt Stellan att han tagit Frideborg till modell. Och Stellan hade hållit på att välta omkull sin kaffekopp, medan han ivrigt svarat och gestikulerat till dess han slutligen rusat på dörren under ett hysteriskt Imäggande skratt. Peter hade generad och sorgsen matt Bettys blick. Sedan hade han ocksa gått, följd av Paula. Betty hade med ett stygn i hjärtat lagt märke till att Peter sag åldrad ut. Vi bli gamla, tänkte Betty bedrövad, där hon fdrgäves bemödade sig att finna nagot stöd mot en av de förgyllda salongsstolarna. Varje dag besökte hon Bess på kliniken. Med Bess var det ingen fara, och hon skulle nu snart vara återställd. Men Bettys ansikte var alltjämt tärt och hade ett uttryck som om hon blivit gäckad, skamligt bedragen. Sven hade Betty inte sett myc- ket av. Han var ständigt sysselsatt, och när han kysste sin mor var det pa ett förstrött och brad 1# v. ICr# s#i#r# Xll skande vis, som om han hade huvudet fullt av annat. Ja, Stockholmsresan var en besvikelse för Betty. Hon ämnade snart fara tillbaka till Ekered. Hon tog tankfullt upp en tidskrift från bordet. Så tittade hon häpen på den och maste småle. Hon hade i sina händer fatt ett litet religiöst vecko blad som hette Jerikobasunen. Det var fyra små sidor fyllda av förnumstiga förmaningar och svulstig salvelse. Hon visste inte varför, men medan hon bladdrade i den lilla illa tryckta tid- skriften fick hon ett intryck av en uppblast groda som försiktigt kväkande i varje öra börjat taga även detta hem i besittning. Var det så? Var det möjligt att det här lilla korkade bladet stod i direkt samband med orsaken till hennes svägerska Lilians förändring ? Ty Lilian hade verkligen blivit märkbart för- ändrad. Hon blandade ofta och alldeles omotiverat in ord och citat ur evangelierna när hon talade, och en afton när Betty gläntade pa bennes dörr för att säga godnatt hade hon fangat en glimt av Lilian som lang och mager i sitt vita nattlinne legat pa knä framför sängen försänkt i ett till stånd som väl skulle föreställa bönens. Nu mindes Betty också att Paula på sitt nedstämda sätt be rättat något om att hennes mor börjat deltaga i några möten som en liten pietistiskt sinnad menig- het anordnade i nagonting som kallades Jeriko kapellet. Betty hade alldeles glömt bort detta, men med #Jerikobasunen# pa sitt knä erinrade hon sig det nu. Höll Lilian på att bli ,andligt väckt. ? Betty hade av Petra hört historien om hur Alexan- dra Vind-Frijs lämnat Lilian i somras, driven till raseri på grund av att Stellan gjort en elak teck- ning av henne. Kanske var det i saknaden efter den ljuva Alexandra, som Lilian nu tillgripit religionens surrogat. Peter var tydligen för alltid ur räkningen. Betty såg hastigt upp vid ljudet av en dörr som oppnades. En ung flicka stod på tröskeln. Med ett hastigt #förlat# tänkte hon åter stänga dörren, då hennes ögon mötte Bettys. Då gav hon till ett litet utrop av förtjusning och steg utan vidare in i rummet. Det var Agda Wising. Betty kände strax igen henne. Hon reste sig och omfamnade henne ivrigt. -Sa roligt att se dig igen, Agda. Det var lange sedan, ropade Betty glatt. -Jag kom hit för att hämta ett par saker som Frideborg som tjänade här glömt kvar. Och när jag så skulle gå, tog jag fel dörr, sökte Agda för- klara. -Frideborg har jag träffat, en trevlig flicka, hon var pa nagot konstigt sätt lik dig och ända d olik, sade Betty och såg på henne. Hon mindes den gången hon skickat bort sin son Sven, därför att han blivit förälskad i denna underbara Agda. När Betty nu betraktade den sällsamt vackra flic- kan tänkte hon med en liten suck, att hon den gången varit oförstandig. Den här skogsfriska mlga varelsen, ändå sa nästan sötaktigt sydländskt Ijuv, så blomlikt utslagen och mogen, skulle säkert aldrig få något missfall, som hennes sonhustru Bess. . Betty frågade hemle om vad hon nu hade för sig. Hon fick en känsla av att hon borde ha haft ett visst ansvar för Agda, och sa hade hon i stället nästan glömt henne. Agda maste strax gå, hon skulle till sin kostymatelje, men hon fick lova Betty att med det snaraste söka upp henne. När hon avlägsnat sig, sjönk Betty åter ned i stolen. Ett litet Iyckligt leende dröjde på hennes läppar. Fastän den ljuva Agda ännu var ung till åren, hade hennes asyn erinrat Betty om den här liga för länge sedan försvunna tid då barnen ei ännu voro vuxna och då Hans med drömmande blick strövade omkring på Ekereds ägor. Då öppnades dörren igen. Betty vände muntert sitt huvud ditat, hon trodde det var Agda, som kom tillbaka, men nu trängde sig en storväxt gestalt i svart langrock in genom dörren. Betty kände sig helt förvirrad. Hon betraktade mannen som med små bugningar och förlägna le enden och skrapningar med foten kom emot benne. -Känner inte fru godsägarinnan igen mig? sade han och stannade framför henne. Det är ju Josef Wahlbom. Jag hade den äran att vara in bjuden att spisa bos herrskapet på Ekered för ett par är sedan. Det var under den middagen herr FodsäFaren blev så hastigt sjuk. Och dä sag Betty plötsligt hela scenen vid mid- dagsbordet på Ekered framför sig: den rödblom- mige predikanten, som raskt slukat hennes mat, Hans som med blekt ansikte givit till ett rop av smärta och gripit om sin arm, den magra Adele Holmström, som fått rödvin pa sin vita spök- klänning. Hon tvingade sig till att säga: -Jag kände verkligen först inte igen pastor Wahlbom. Har inte pastorn lagt ut litet? -Herren livnär ju sina små, sade da Josef fryntligt och befriade sina händer från nagra små böcker i svarta pärmar som han burit med sig. Han staplade upp dem på salongsbordet och sköt samtidigt med ett uttryck av helig fasa m#dan en liten herdimla av Meissenporslin som graci.ist visade sina vackra ben. Bettys goda Iynne som fått en liten törn vid asynen av predikantcn, återkom fort, då hon såg honom röra vid porslinsfiguren. -Tycker inte pastorn om vackra konstsaker? sade Betty och satte åter den lilla figuren på sin plats. Men Josef Wahlbom låtsades ej se den mera, utan mumlade endast nägot obcgripligt, kanske om att #dem renom är allting rent#. Det var myc- ket han fick försöka att blmlda för nu sedan han genom sitt samarbete med grevinnan Carola Sauss blivit införd i många kända societetssalonger. Hos grevinnan Sauss funnos Gudilov inga fres telser för öga och sinnen, som kunde locka en bort fran Herrens ljuvliga stigar, försåvitt icke sonen greve Gusten nyss förut avlagt besök och rakat glömma kvar något album med anstötliga nakna balettbilder som han måst skaffa sig för sina stu- dier. Men flera av de nya själar pastorn pa sista tiden vunnit hade ännu icke Iyckats helt frigöra sig fran världens slagg och smuts. -Hur kommer det sig att pastorn är här? fra gade Betty nyfiket. Hon önskade inom sig att Peter varit där och sett hur illa predikanten pas- sade i hans fordom glada våning. Men Peter var för foglig, han skulle säkert ej vagat köra bort honom. Vid Bettys fraga blev Josef Wahlboms ansikte ännu rödare än förut. Han såg verkligen en smula brydd ut. -Det är min uppgift att driva själar in i Guds fålla på den himmelska ängen, sade han, och jag har därvid även kommit att söka upp friherrinnan Lilian. Utan blygsel vill jag tillstå att jag så mycket lättare erhöll tillträde till fru kansliradin- nans hus som jag kunde aberopa mig på att jag kände nådig godsägarinnan och ätit vid godsäga- rinnans bord. -Jasa, sade Betty road. #ven de frälsta måste tydligen ha introduktioner och förstodo nyttan av goda sociala förbindelser. -Jag ser att fru von Pahlen studerar Jeriko basunen. Det är grevinnan af Sauss som bekostar denna fromma tidnings utgivande, sade Josef Brö#o# l#å Eker#d Wahlbom blitt. Hon hugnar oss och bespisar oss rikligen med sina överflödande håvor, I själva verket bär fru grevinnan oss alla pa sina händer, hur magra och kraftlösa de än kunna förefalla. Också jag har numera min verksamhet förlagd till Jerikokapellet där vi samlas flera ganger i veckan till Guds ords betraktande. #ven denna verksam het uppehålles nästan enbart genom frikostigt eko- : nomiskt stöd av fru grevinnan. Hon har haft många sorger, jag kan ej berätta av vilken art, I men Gud har tagit alla hennes bekymmer och vedermödor på sig. Underbart haver Herren hulpit. - Jag har hört talas om grevinnan Carola, sade Betty, avbrytande hans berättelse. Och Betty mindes från Hans' begravning en förskräcklig typ, som sett ganska gammal ocb härjad ut fastän han skulle vara helt ung, bara en trettio ar, och som man sagt var grevinnans son, greve Gusten Värnamo af Sauss. - Jag kommer idag med ett dyrbart budskap till var goda fru Lilian, sade Josef Wahlbom utan att bry sig om Bettys korta sätt. Jag har av Her ren blivit korad att med varandra försona två Guds barn som ovänskap skilt uppa vägen, näm ligen friherrinnan Lilian von Pahlen och fröken Alexandra Vind Frijs, som i dag genom Herrens nåd åter skall infinna sig i detta signade hus. -Kors dål sade Betty nytert. Skall den gamla harpan komma hit igen? Då skall ni fa se att 184 Fröknarna von Pahlen Lilian snart kommer att överge både er ocb kapellet. Josef gav henne en förebrående bl;ck, men sam- tidigt log han litet ursäktande, som om han åt- minstone if raga om fröken Alexandra Vind Frijs yttre skapelse i hemlighet haft samma åsikt som Betty, under det han dock ogillade hennes tvivel på en valsignelserik utgang av hans mission. Det var nu under krigets första manader kanske flera damer än någonsin ur de finaste kretsarna som sökte sig till Jerikokapellet, där pastor Josef Wahlbom predikade och ledde väckelsemöten. Den ena efter den andra tittade in pa bönestunderna och rekommenderade sedan kapellet till någon väninna, precis som man rekommenderade ett nytt kondi- tori eller en bod dar det såldes spetsar förmånligt och billigt. Pa det sättet var det Alexandra Vind- Frijs borjat bevista sammankomsterna i kapellet - kanske var det också for att hon visste att grevinnan Sauss stod bakom deras anord- nande. Grevuman Sauss, som numera helst skulle kallas fru Johansson, fast ingen enda kallade henne så, fick man vanligen icke vidare beröring med, men desto mer med den rödblommige Josef Wahlbom. En gang hade Alexandra, som längtade lika myc ket efter Lilian som Lilian efter henne, förtrott sig at Josef, och Josef hade nu i tysthet arbetat på att sammanföra de tv!i fordom sa ömma väninnorna. Betty vände sig hastigt om. Dörren till salml- gen stöttes upp som om en hard vind rusat emot den, och in rusade Alexandra Vind-Frijs. Hon hade gratit i trappan, och hennes näsa sken röd och blank av tararna. En liten droppe dallrade pa nästippen, och hon skakade förargad bort den. -Var ar Lilian? väste hon. Jag skall träffa henne nu, nu genast pa fläcken. Betty hälsade pa henne, men Alexandra hade knappt tid att räcka henne handen. -Allt .'ir förlåtet, stönade hon och sjönk ned på en stol. - Vem säger fröken Vind-Frijs det till? frå- gade Betty leende. Skulle jag mig ovetande ha förorättat fröken Vind-Frijs? Lilian kom in i rummet utan att veta om att Alexandra var där. När hon fick syn på henne, ryggade hon först tillbaka som om hon blivit rädd. Hon hade inte sett sin Alexandra sedan i somras, och hon hade alldeles glömt hur röd hennes näsa brukade skina vid högtidliga tillfällen. Alexandra såg på henne med glittrande ögon och upprepade nu, fast inte fullt så triumferande som nyss: -Allt är förlåtet. Nu inträdde Josef Wahlbom i verksamhet. Ingenting gladde honom så, som när två gamla vänner som båda kunde vara honom själv till gagn, beslöto att icke lata solen gå ned över sin vrede. Han gned händerna mot varandra som en med frisk aptit utrustad man som mysande närmar sig ett gott smörgåsbord, - Det är jag som fört hit vår syster i Jesus Alexandra Vind-Frijs, sade han med en liten bug- ning. Men redan sag Lilian inte ens åt honom. Betty gick tyst ut ur rummet. Hon kände det bom om någon gjort hemfridsbrott i den hygglige Peters vaning. Scenen ingav henne vämjelse. - Guds barn äro ofta alltför fjolliga, mumlade hon för sig sjålv och stängde sa försiktigt efter sig dörren till denna Guds barnkammare, som om den varit locket till en sadan där trollask, varur en ful gubbe så snart man det minsta trycker p# sagda lock oupphörligt far upp och ner grinande på ett djävulskt sätt. Men Lilian viskade oavlatligen bara: -Lilla Alexandra, Och tararna runno strida utefter hennes kinder, medan samma viskning pressade luften framför sig: -Lilla Alexandra, lilla Alexandra. Det hade varit ett värkande tomrum kring Lilian, sedan Alexandra givit sig av. Hon hade inte haft någon att rådf råga. Ingen att tala med ! Ingen att gråta ut sina sma sorger hos ! Peter hade inte varit värst vänlig. Hur kunde han förresten ersätta Alexandra? Vem skulle kunnat det? Plötsligt reste sig Alexandra. Hon gav predi kanten en omärklig blick som betydde frid ocb farväl, och han gick motvilligt sin väg. När han Bröllop p# Ekered 187 försvunnit, voro de två väninnorna äntligen en- samma. - Jag har kommit tillbaka, sade Alexandra patetiskt . Som om hon behövt tala om detl Rummet var redan fyllt av hennes atmosfär som hade en stank som av en unken katta. Hennes kappa lag över en stol. Av handskarna, som hon liksom i yrsel dra- git av sig, doldes åter helt den graciösa Meissen- figuren, som Josef Wahlbom förgäves sökt gömma. Men Lilian inandades lukten av Alexandras kläder, som om hon njutit av dem. Blundande av sällhet, gick hon trippande som en docka rätt i Alexandras famn. Alexandra smekte henne över kinderna och mum lade ord som Lilian inte hört på tre månader. Hon ryste av välbehag vid smekningarna. Hennes ansikte var blekt av rörelse. Sa funno de tva såta väninnorna, bada pa sitt sätt lika hjälplösa och ensamma, varandra igen. De sutto på nytt viskande om sina tusen små fut- tiga och fattiga upplevelser ända till middags- tiden. Då kom Peter. Intet ont anande hade han sprungit uppför trapporna, hungrig på sin mid- dag, #nnu hade han en obehaglig känsla i mag- gropen efter den tråkiga frukosten, då Lilian och Stellan grälat. Nu gnolade han sorglöst oeh hop- pades att familjens goda Iynne atminstone i någon man återvant. Han slog upp dörren till salongen och stannade 188 Frökllarlla z on Pahlan pa tröskeln. Hans blickar mulnade. Halvt dold av skymningen syntes en grupp i soffan: två damer sittande med armarna omkring varandra. - Alexandra! skrek han till. - Ja, kuttrade Lilian glatt. Kan du tänka dig, Alexandra har kommit tillbaka! Peter flyttade inte fötterna fran tröskeln. Hans strupe var torr, och han slickade läpparna med t#mgan. Det säg ett ögonb!ick ut, som om han räckt ut tungan i en fruktansviard grimas. - A!exandra . . . upplepade han. Har Alexandra kommit tillbaka? A, sa han hatade att se Li!iau i hennes armar! -Jaså, är det i gång nu igen? mumlade han förtvivlat, Det var sagt både åt Lilian och A!exandra. #t Lilian som ånyo flytt till Alexandras famn och at Alexandra som triumferande vänt tillbaka för att anyo taga henne ocb hans hem i I esittning. XVII . Det snöade litet ute. Hela dagen hade mörka moln hängt över hustaken, och nu drevo några vilsekomna flingor i luften, men smälte genast, så fort de berörde gatstenarna. Löjtnant Bernard Landborg sag med bekymrad blick upp mot en gatlykta, som Iyste med ett dimmigt och frostbitet sken. Hade hans tankar klarnat nu? Var han änt ligen riktigt säker pa hur han skulle förfara med Frideborg ? Han var pa väg för att be Stellan von Pahlen gifta sig med helme. Tanken hade slagit rot inom honom. Han maste naturligtvis erbjuda Stellan en rundlig ersättning i penningar, men han var ju rik nog för att kunna göra det. Och han ville ordna på bästa sätt för flickan, så han aldrig mer skulle be- höva tänka på henne. Hon skulle komma att tacka honom på sina bara knän. Kanske kittlade honom också tanken med ett slags skadeglädje. Den sköna äktkvinnliga Frideborg och den flickaktiga Stellan, vilket par! Han skulle rent av spela rollen av deras goda ande, men samtidigt skulle han göra Stellan om möjligt ännu löjligare än han var och av bada 190 F#öknar#la von Pahlen åstadkomma något riktigt vederstyggligt som man kunde få sig ett gott skratt åt. Det skulle han också göra för att hämnas pa livet för den döda Stanny. Men fastän Bernard tänkt ut detta, skar honom lika fullt det sjukliga gula skenet från gatlyktan så i ögonen, att han måste blinka som en som blir er- tappad med något. Han var visst trots allt inte stark nog än. Det var flera personer som denna afton gingo omkring i gatlyktornas sken och kände sig besyn- nerliga till mods. Kanske var orsaken den första snön, kanske ocksa de dar krigslöpsedlarna som med jubtande jättestilar just i kväll för alla skym- ningens skumraskfigurer förkunnade särskilt ·stora segrar.. Bell von Wenden som liksom Bernard Landborg v8r pa väg till Kiss I#ilssons atelje vid Blasieholmstorg halkade över en slipprig spårvägs- skena. Förlamad av fasa, hörde hon sparvagnen närma sig. Redan såg hon sig krossad under hjulen, men i sista stunden vaknade hon upp och flydde med skrackslagen min till trottoaren. Hon föreställde sig hur det skulle varit om hon blivit krossad. Ett liv forlorat hennes liv. Ja, Bell von Wendens olyckliga livl Men därute krossades varje sekund unga starka lemmar under de framvältrande krigsvagnarna. Det var ju vad de dfir rysliga löp- sedlarna massade om. I ett gathorn stötte hon ihop med Judy Rosen- rauch och Ida af Idestam som fnittrade. Också de skulle till Kiss, som ibland fick oförklarliga och Bröllo# rd Eker#d 191 nästan sjukligt verkande anfall av gästfrihet - låt vara en ganska njugg gastfrihet - Jag holl på att bli overkörd nyss, sade Bell tonlöst. -Men du lever ju, log Judy Rosenrauch. Pa det svarade inte Bell. Hon kände de unga flickorna nära sig, och färgen steg ater i hennes ansikte. De gingo förbi en rödblommig man i svart rock. Det var Josef Wahlbom som kom fran sitt bönemöte, men de visste inte vem han var. Judy fnittrade i alla fall åt honom-han såg sa frisk och rar och levande ut. Stellan kom ut från sin port. Han slog üpp rockkragen och önskade innerligt att han inte tagit Sina tunna blankskinnsskor. Frideborg hade lovat titta upp till honom, men hon hade inte infunnit sig, och han kände sig förargad över hennes brist på ordhållighet. .4ndå hade han ju något av rätt stort intresse att berätta för henne. Bernard Landborg hade nämligen ringt upp honom och velat stämma möte med Stellan, men denne, som lovat sig till Kiss Nilsson pa kvallen, hade bett Bernard komma dit i stället. Han var ganska stolt över att fa presentera sin vän löjt- nant Landborg för gänget. Det kanske kunde bli en beställning ocksa far en enda gangs skull, och han skulle nog halla ett öga på Kiss så att denne inte snappade bort den. Men inte heller Stellan kände sig riktigt väl till mods. Han stannade framför en löpsedel, men brydde 19Z Fröknarna von Pahl#n sig inte mycket om vad han läste. Vad rörde kriget honom? Hans egen v#tld var trang och liten, men den var alldeles tillräcklig för honom. Och nu undrade han vad Bernard ville honom. Det måste gälla Frideborg. Och hon, den slarviga flickan, som inte kom! Vid tanken härpå kände sig Stellan verk- ligt upprörd. N#, då träffade han väl henne hos Kiss. Han svängde på sig där han gick gatan fram. Snöfiingorna tvättade näsvist hans skära flickansikte. Men uppe hos Kiss fanns heller inFen Fride borg. Greve Gusten Värnamo af Sauss halvlAg pa schäslongen och såg dyster ut. Kiss höll på att klä sig och hade fasligt besvär med sin krage just när Stellan steg in genom dörren, som blivit läm nad på glänt. Medan han tog av sig rock och hatt, såg han hånfullt leende på Kiss som nu knäföll framför Gusten och bad om hjälp. Greve Värnamo Iyfte sin feta slappa hand. Med en min som om han velat strypa den ödmjuke Kiss fäste den magni fike greven sin unge skyddslings krage. -Vilken vacker bild ur livet! anmärkte Stellan och trippade in. Greven grymtade. Men Kiss drog sig genast åt sidan. Han stred alltjämt en ojämn strid med Elias Vanselin om första platsen i grevens svam piga hjärta. Detta hjärta hade blivit ytterligare uppluckrat denna tid, vilket sammanhängde med att greven till sin egen och allas häpnad ganska flitigt börjat besöka Jerikokapellet. -Det är för mammas skull, sade han ibland, da man fragade honom. Och han såg så hjälplös ut, när han sade smamma, att inte ens Stellan hade lust att driva med honom. -Det snöar därute, sade Stellan för att för- siika inleda en konversation. -Nämn något nytt, sade Kiss lakoniskt. - Pigga upp er, slöfockar, fnyste Stellan och sträckte fram sitt glas för att få whisky i det. Kiss hällde i litet Black and White och gick så efter sin rock, en violett sammetsrock med snör- makerier som på en husaruniform, vilken hängde över en stol. Stellan mönstrade honom grinande. Han försökte se hånfull ut, men just en sådan rock skulle han velat ha. Sedan hans far mast lämna igen allt vad Stellan fått av Alexandra, hade Stellan blivit mycket kort hållen. För det mesta hade han numera ytterligt litet pengar att röra sig med. Och han grubblade jämt över hur han skulle skaffa sig någon ny inkomstkälla. Nu hade ju Alexandra kommit tillbaka, men hennes känslor för Stellan tycktes under den tid hon ej sett honom hunnit svalna. Inte vagade Stellan heller försöka några närmanden av rädsla för att hans far skulle märka det. Han väcktes ur sina tankar av att greven reste sie och gick över golvet fram till en karta, som han själv spänt upp på Kiss Nilssons vägg. Det var en karta över Europa, och med knappnålar #? ' # Xll markerade ereven tyskarnas frammarsch. Nu flyt- tade han fram dem ett yar streck och såg trium- ferande pa Kiss och Stellan. -Mina tyska gossar äro duktiga, sade han och strök sig om den breda fettvalken i nacken. De ha bombarderat Reims. Trehundrasextio gamla biid- huggeriarbeten ha blivit förstörda på radhuset eller om det nu var katedralen. Säger och skriver tre- hundrasextio. -Ja, ja, sade Kiss otaligt. Trehundrasextio. Men vad ha vi för nytta av det? Det kan vara synd på de gamla konstverken, när vi mlga ändå inte fa göra några nya i stället. Greven lät sin alltid osäkra blick irra ovanför Kiss Nilssons huvud. - Pa konsten sätta tyskarna sina hjältemodiga bakar, sade han med tjock röst. Fråga löjtnant Macson. Han kan ge dig besked om vad som väger tyngst. Och plötsligt yttrade greven nagot han nu i flera dagar tänkt på: -Om vi skulle ta och fara till Berlin. Och när han sagt det, sjönk han ater ned på otto- manen och tände en cigarr. Kiss som börjat knäppa guldsnörena över sitt smala bröst höll upp sa hastigt att hans fingrar stannade i luften i en fånig atbörd. Stellan flinade blekt. - Nu mitt under kriget? sade han. Vi kunde få en kanonkula tvärs genom skallen. Bröllo# od Ekered 195 -Tvärs genom skallen, upprepade Kiss läspan de med uppspärrad mun. Fast dig, Stellan, skulle det väl inte skada sa mycket.. . Men grcven som denna tid dyrkade #die deut- schen Buijen# log ett snett cyniskt leende at de små svenska piltarnas tydliga feghet: -Aldrig blir det krig inom Tysklands gränser! Kom ihag det, sma pysar! Han knäppte med fingrarna som om ban haft lust att ackompanjera sina ord på något sträng instrument. -Man kan gott resa till Berlin i all trygghet. Ingen kommer att sa mycket som nypa er i näsan en gång. Vi skulle ju kunna starta någon verksam- het där. - O, utbrast Kiss, och hans mun blev så ko miskt liten i detta o! Kissnisse betraktade Stellan. Han var stoltare än någonsin över greven. En rik herre som välvde planer innanför sin klotrunda panna. Riktiga inter nationella planerl Och vad mera var-som säkert skulle kunna realisera dem! Försiktigt hörde han sig för- -Vad då för sorts verksamhet, söta snälla Gusten? Säg det strax, jag blir sa rysligt nervös. Ingenting för försvaret väl, söta du? (#reven sade sömnigt, medan hans ögon i hemlig het lurade pa vilket intryck hans ord skulle göra: - Det skulle naturligtvis vara en konstnärlig verksamhet. Jag tänker närmast pa en artistkabare. 196 Fröknorno #Jon Pohl#n Vi skulle ge de tyska officerarna och soldaterna likt kultiverad förströelse från höga norden, när de komma hem på permission. På annat sätt är det ju oss tyvärr förmenat att uttrycka vår anslutning och sympati. Men på den här kabaren, som jag hade tänkt kalla Värnamobaletten eller Svenska l.ösen, skulle vi ända kunna skörda både tacksam het och kanske till och med pengar. Elias Vanselin slculle uppbära det hela. Jag har redan talat med honom. Han föreslog att man skulle ta med Bell von Wenden, Ida af Idestam och några utvalda till. Du, Kiss, skall naturligtvis bli vår dekorations- målare. Lämplig lokal har jag redan i ett hus i när- heten av Friedrichstrasse, dår jag sedan manga år har de vardefullaste försänkningar -ja som jag halvt om halvt är delägare i. Kiss Nilssons ansikte förvreds av förtjusning, men innan han hunnit säga nagot, hade Stellan redan läst hans tankar, - Bravo, skrek han utom sig av förbittring över att greven ännu inte nämnt bans namn bland de uppräknade. Kiss får mala himmelsbla bakgrun der med stjärnor pa för lilla Elias. Du malar ju råttor så utmärkt, Kiss. Måla fullt med råttor bland stjärnorna också, så kommer Elias att slå huvudet i taket och hoppa jämnfota i förskräckelse Kissnisse, Kissnisse, vilken härlig framtid för dig! Grevlig råttmålare för Elias Vanselin! Du kommer att bli lika berömd som råttfangaren fran Hameln Greven nöp Kiss i låret. Bröllop pd Ek#r#d 197 . -Bry dig inte om den styggcn, skrattade han elakt. Avlöper allt väl, skall jag sedan vidtala någon av mina vänner bland de tyska småfurstarna att han nobiliserar dig och da far kalla dig för Kiss von Hammel. Men min plan är inte riktigt klar oeh utarbetad i detalj ännu. Det tar tid att tänka. Sådant ha ni, gossar, ingen aning om. Men du, Kiss, och du, Elias, som alltid ha bistatt mig, ni maste i alla fall bli mina förnämsta fältherrar. - Menar du verkligen allvar då? frÅgade Kiss och gned sitt lår. -Jag kan inte ga här hemma sysslolös och inte göra något för mina bröder i Tyskland, sade greven salvelsefullt. - Särskilt om man kan förtjäna pengar på hjalpverksamheten, mumlade Stellan elakt. Han trodde inte på grevens nya religiösa ton, varav ett stänk hördes då och då mitt bland de gamla cynismerna. Men Kiss halvlåg redan på otto- manen och stödde sin slanka kropp mot grevens runda knän. Med fuktiga läppar viskade han med greven. Nu brann han redan av reslust. Han hörde inte, när Bell von Wenden med Judy Rosenrauch och Ida af Idestam stego in i ateljen. Men när han sedan fick syn pa dem, gjorde han en så häftig rörelse att han mjukt rullade ned på mattan och blev liggande där, sprattlande med benen. Han grep det finger greven räckte honom och var uppe på golvet igen. Han rusade fram till Bell. 198 Fröknarnn 7 on Pal#len - Greven har planer, storartade planer! skrek han. Pa en konstnärskabare i Tyskland! Bell såg kallt på honom. Hon strök av sig sula handskar med en min av förakt. - Du är med i planerna, ivrade Kiss och tog ett par danssteg. - Jaså, jag får också vara med på ett hörn? sade Bell torrt. Det är jag inte annars bortskämd med just. -Kom inte med nagra kallduschar, Bell. Be rätta du, Gusten, om var tyska konstnärskabare! Flickorna se så rysligt dumma ut. När skall resan bli av? Nät skall den bli av, söta Gusten? I ivern läspade Kiss mer än vanligt. Gusteu Värnamo af Sauss rullade sina svu!lna tummar om varandra. - Om Gud vill... började han högtidligt. Det var ett uttryck som Josef Wahlbom ofta be gagnade. - Inte skall du väl ända ta Gud med dig på din kabare, Gusten? sade Bell och strök honom lätt över pannan med sina svala och fuktiga handskar. I detsamma anlände löjtnant Landborg. Han tog av sig rocken litet illa till mods över de skallande skrattsalvor som mötte honom. Att de ej voro riktade mot honom utan mot grevens inblandning av Gud i kabarcplanerna visste han ju inte, Stellan fjan tade upp och presenterade honom. Bernard var if örd en korrekt smoking. Han bugade sig stelt och sloF ihop klackama. Kiss hadc han träffat flyktigt Brö/lop på #kered 199 förr, och han kunde inte riktigt tala hans inbilska och stryktäcka fasoner. -Det var vänligt att jag fick komma hit. Jag måste ha ett brådskande samtal med Stellan, för jag kan bli bortkommenderad vilket ögonblick som helst, sade han allvarsamt. Han hade blivit du med Stellan den ödesdigra aftonen på #sa, midsommaraftonen då man i väntan pa att solen skulle stiga upp över havet för brödrat sig och legat med kvinnor i ett slags rus av vanvett, som om livet varit en enda lång natt och aldrig skulle sluta i nagon blek och nykter dag. -För privata samtal kan jag lämna min lilla skrubb här, sade Kiss artigt och visade de båda innanför sidendraperiet, pa vilket de vita sagofåg larna alltjämt bildade ett evigt flygande tåg mot f järran okända länder. Stellan inbjöd Bernard att ta plats på divanen. Han kände sig ganska konstig till mods, men ser- verade Bernard whisky och skyndade sig att själv ta sig djupa klunkar ur sitt glas. Redan lätt be- rusad tyckte han nu att fåglarna på skärmen hade något angeläget, nagot av yttersta vikt att säga honom De öppnade näbbarna, men det var Ber- nard som talade. Hans röst lät ansträngd och forcerad. I själva verket kände sig också han åtskilligt besvärad. Han drog ett tag i sina byxben för att vecken skulle li#ga jämnt och började: -Förlat, bäste bror, om jag gör dig en frågå, 200 Fröknarnn vo#t Pnhlen Solll möjligen är indiskret. #r du förlovad? Kanske du rent av har för avsikt att gifta dig inom när- maste tiden? Det later närgånget, men jag kan inte såga nagot vidare utan att ha reda på detta. Med en liten smäll mot det orientaliska rökbordets bricka satte Stellan if rån sig glaset han just Iyft. Han gapade. Han såg för ögonblicket fullkomligt idiotisk ut. - Jag förlovad! stammade han. Jag gifta mig! Han var nära att vissla på Kiss Nilsson, de skulle få sig ett gott skratt tillsammans, och han spetsade redan sina mjuka läppar, då han varseblev det nästall stränga allvaret i Bernards ansikte. -Nej, sådan är jag inte, fnissade han da utan att närmare förklara sig. Bernard nickade. Det passade honom utmärkt. Han förstocl genast vad Stellan menade, och han visste redan förut hur det var fatt. Just därför, bland annat, hade han ju genast kommit att tanka pa Stellan. Man av den typen voro ofta utmärkta i det Akta ståndet. Fruarna fingo då söka tröst på almat håll, och det hade de i regeln ingenting emot. Vad angick det Bernard för resten? Han sade hastigt: -Den där Frideborg är ju din modell? Steilan nickade. Han tyckte fåglarna på skärmen snattrade. Suset i hans huvud tilltog, och han drack ännu mera whisky. Bernard sade med ens: -Jag antar, unga flickor kunna ju aldrig hålla mlmnen, jag antar att hon berättat för dig om mig. Eröllop pd Ekered 201 Det blev tyst. Stellan såg för ovanlighetens shlll litet brydd ut, ungefär som om han själv varit en ung flicka, för vilken man rakat nämna nagot oan btändigt. - Ja, hon... hon är på det viset, sade Stellan stutligen. Hon skall ha en unge. Bernard rynkade ögonbrynen. Hans mun, som va# äldre än hans ansikte, drogs slappt nedåt. Innan han gick dit hade han haft klart för sig vad han skulle säga till Stellan, men åsynen av den flick- aktige herrn, som sluddrade litet pa målet och hade en så elegant skjorta, violett för övrigt, i samma nyans som han själv gärna bar, kom honom att glömma sitt inlärda anförande. Plötsligt log han varmt emot Stellan. -Jag är i en gräsligt obehaglig situation, sade han öppenhjärtigt. Flickan har sökt upp mig. Jag tror inte hon är en sadan som nöjer sig med ett till börligt underhallsbidrag till barnet. Ilon vill ställa till skandal eller rent av gifta sig med mig. Hon är av den ullem Stellan nickade medlidsamt. Han fruktade ocksa för I.andborgs skull att Frideborg var sådan. Han Iyfte ett varnande finger mot Bernard. -Res utomlandsl Far ifrån fanskapet! sade han som om han fått en storartad ide. Följ med oss. Vart gäng skall förmodligen ge sig iväg till Berlin vilken dag som helst. Bernard förklarade med tilltagande nervositet att en aktiv officer i dessa tider ej fick tillstand att 202 Frdknarna von Pahlen resa ur landet utan att vara skickad i särskilt upp- drag. Men plötsligt höll han upp. Han stirrade för- tjust på Stellan. Den där, vad hade han sagt? Att han skulle resa! Det var iu överdådigt. Da kunde han ta Frideborg med sig. Det var inte något be- synnerligt i att en artist plötsligt och oförhappan- des gifte sig med sin modell och så begav sig ut på studieresor av ena eller andra slaget. Inte alls. -Jag kom hit för att be dig hjälpa mig, sade han. Stellan nickade smickrad. - Jag star helt till din tjänst, sade han. -Det är jag alldeles säker pa, fortfor Ber- nard. Inte skulle väl du till exempel ha nagot emot att gifta dig med Frideborg? -Med mammas jungfru? flinade Stellan, iörbluffad trots allt. Det menar du väl ända inte? - Hon är ju din modell nu, påminde Bernard honom. -Men nyss var hon min mammas jungfru, vid- höll Stellan halsstarrigt. Bernard förstod att här tjänade det ingenting till att vädja till Stellans medlidsamma hjärta. Det var inte alls nagoll ide att tala om i vilken klämma han verkligen var-att han funderade på att själv förlova sig med en ung högadlig flicka, som möj- ligen skulle kunna underlätta hans karriär, och hur rädd han var att Frideborg skulle ställa till skandal och göra hans plan om intet. Nej, för Stellan mastc Frollor #d Ekered 203 han påvisa de fördelar som för denne skulle bli en följd av gittermålet. -Jag skulle naturligtvis inte be dig om den där lilla tjänsten, om jag inte tänkte ersätta dig ordentligt. Jag är, som du kanske vet, ganska för mögen, eller rättare sagt jag blir mycket rik. . Han såg att han slagit an den rätta strängen. Det kom en girig glimt i Stellans utstaende ljus blå ögon. Bernard fortsatte torrt och sakligt: -Redan nu har emellertid pappa utbetalat ett skäligt kapital åt mig för att jag inte alltid skall behöva be honom om slantar. Det är bra att ha dryga fickpengar, om man i hast ville köpa sig en ridhäst-eller bli av med en älskarinna. -Att bli av med Frideborg ställer sig allt åtskilligt dyrare än att tillhandla sig även det först- klassigaste ridsto, sade Stellan tankfullt. · -Naturligtvis, svarade Bernard artigt och tillmötesgående. Det är ju alldeles naturligt. Stellan lade sin hand pa hans knä. Bemard tyckte det var obehagligt med denna beröring, men han lät inte märka det. Nagot f#3rsiggick tydligen i Stellans hjärna. - Hör nu, sade Stellall och fnissade till. Det ligger nagot mera bakom det här-skola vi kalla det för anbudet? För pa sätt och vis är det väl ett slags anbud, när man erbjuder någon pengar mot att den andre gör cn en tjänst. Naja, det är ju fullt korrekt alltsammans. Du slipper Frideborg, du siktar efter något och vill inte bli störd just när skottet skall till att hrinna av. Men mig förefaller det som om du mitt i ditt eget trangmål vore road av att satta ihop omaka par. Du tycker det är för- färligt skojigt att tänka pa att Frideborg skall fösas ihop just med mig. Det är något okynne med spelet. Det känner jag på mig. -Tvärtom, ni skulle bli ett sa vackert par, sade Bernard, nastan drdmmande. Genast var Stellan smickrad, Han blåste ut kin- derna och spände bröstet. Så föll han med ens ihop som en urblåst gummidocka. Han Iyssnade slött till rösterna utanför skärmen. Han kunde höra att de nu diskuterade Berlinresan. De voro mycket iv- riga. Hur skulle han få pengar att resa med? Gre- ven tänkte tydligen inte bekosta utgifterna för några andra an sina två tvillingälsklingar, Kiss och Elias. För Stellan var det ett så enastaende till- fälle att åter fa komma ut i världen-bort från familjen, bort från Lilians gnatiga röst. Och här funnos nu resurser inmn räckhåll. Det Bernard tänkte erbjuda honom i första taget skulle säkert vara mer än tillräckligt till resan och en långvarig vistelse därnere bade for honom och Frideborg Hade Bernard kommit en dag tidigare, kanske han ej träffat Stellan i denna mottagliga sinnes- stämning. Nu var han upphetsad av grevens prat om Berlin. Att inte lämnas kvar, när hans kamrater fingo resa till världens centrum just nu, vägde mera i hans tankar än obehaget att gifta sig med Fride- Brö#o/# E,kered 205 borg, Giftermal var forresten något som iåg honom så fantastiskt fjärran att han inte uppfattade någon egentlig skillnad mellan att gifta sig med den ena och att gifta sig med den andra. Frideborg var till och med på manga vis att foredra-henne behövde han ju inte ha något besvär med. Kiss tittade i dörren och gjorde en grimas at honom. Sa försvann han igen. Men Stellan brann av begär att fortast möjligt fa förbluffa dem. Vad de skulle komma att baxnal Det här var sannerligen en affär som man inte fick tillfälle att eöra varje dag. Stellan frågade försiktigt: -Hur mycket skulle jag få nu då? Bernard nämnde nonchalant ett femsiffrigt be- lopp. Ja, det var mycket mer än vad man brukade ge for även den finaste ridhäst. For Stellan som var van att rdra sig med små summor tycktes det vara en sagolik rikedom. I sitt hjarta hade han redan gatt med pa Bernards förslag. Men hans stolthet fordrade att han inte skulle falla tillfoga strax . -Jag vill ha en liten betanketid på mig, sade han dröjande, rädd att Bernard skulle bli ond. Men Bernard drog en suck av lättnad. -Ja, men da far du ge ditt hedersord på att inte bercira våra underhandlingar for nagon, sade han. Stellan nickade tvärsäkert: - Mitt hedersord, bästa brorl och tiinkte redan på hur roligt det skulle bli att genast tala om allt- sammans. Plötsligt kände Bernard sentimentalt att han kanske anda forlorat något, Han mindes Frideborg sadan hon varit mot honom pa midsommaraftonen. Hon hade dock skänkt honom en viss njutning. Och han sade ömt till Stellan: -Lova mig ocksa att vara rädd om henne. - Som om porslin, sade Stellan. Jag skall inte skada henne. Det har ingen fara. Sedan Bernard tagit avsked, tumlade Stellan ned på ottomanen mellan greven och Kiss Nilsson. Han drack ur annu ett stort glas whisky, ehuru Kiss sökte försvara flaskan med båda hander. Sedan katastrofen med Alexandra och den darefter in- trädda penningknappheten hade han blivit omått- lig, så fort tillfalle bjöds att vara det gratis, vilket ju visserligen inte var ofta. Därefter strök han sig haftigt över pannan. - Har inte Frideborg kommit an? viskade han. Nej, hon var inte där. Vad hade hänt henne? Stellan vickade pa sitt stora huvud. Han kände sig berusad. Innan han visste ordet av, hade han be rättat hela samtalet med Bernard för de andra. Det retade honom att han inte Iyckades överraska dem så mycket som han hoppats. Jngenting i trans- aktionen berörde egentligen nagon enda av dessa blaserade ungdomar utom #udy som såg litet häpen ut och ej riktigt kunde följa med. Greve Gusten dröllop l#d Fkered 207 brast i ett rungande gapskratt. Han kunde omöj- ligen förcställa sig Stellan som brudgum. -Du ora'nar det storartat för dig, mumlade Kiss, redan i sin ordning avundsjuk. Du blir äkta man och far mcd en gang och behöver inte lägga dig i ett enda dugg. Vagen ligger redan jamn och banad for dig. -Just det ja, viskade Stellan förtjust. Men Bell von Wenden mumlade melankoliskt: -Skall Stellan fa lilla Frideborg? -Du skulle sjalv vilja ha henne eller hur? frå- gade Stellan redan stl idslysten. Det vore allt en läckerbit för dig, vad? Kiss drog Stellan i en vrå. -Nu när du snart far pengar, högg han h Idmskt, skulle du val vara i stånd att lana mig en : stackars tia? Stellan nyktrade hastigt till. -Ånej, sade hall. Pengarna äro för Frideborg och vårt barn. Kiss brast i ett ondskefullt skratt. -Jag undrar vem som tånker ümmast pa de dår tva, du eller din frikostige löjtnant Landborg, sade han. Stellan gick åter tillbaka till ottomanen. Han kände sig lit¢t illamående. Med huvudet tungt till- bakalutat stirrade han på skarmen. Han tyckte att faglarna rorde pa sig. Han skulle flyga med dem. Och han viftade oroligt mcd armarna som om de varit ett par vingar, som kunde bara honmn [ Här slutar sidan 207 ] [ Här börjar sidan 208 av del 6 av Agnes von Krusenstjernas Fröknarna von Pahlen Bröllop på Ekered ] 208 Froknarna von Pahlen bort bort till den heliga tyska rikshuvud- staden . Han gick och hämtade fram Zolas Nana i svensk översättning, ett par tummade sma voymer i gul- bruna omslag, ocb läste andaktsfullt slutraderna i den sista av dem: -Till Berlin! Till Berlin! Till Berlin! . Frideborg hade verk!igen varit på väg till Kiss Nilssons atelje, men råkade bli uppebållen ocb kom aldrig dit den aftonen. Under det att Stellans samtal med Bernard Landborg ägde rum promenerade Frideborg lang- samt gatorna framåt. Visserligen var hon redan ett par timmar försenad, men det brydde hon sig inte alls om. Snöflingorna föllo lätt och smeksamt mot hennes eldröda hatt. Ibland stannade bon framför något butiksfönster ocb granskade med glansande blickar metalliska sidentyger eller sköna modell hattar, Medan hon stod så framför ett fönster, ryckte hon till vid att en djup röst hjärtligt sade: -God afton, fröken. Vi ha visst sett varandra förut. Frideborg hade ofta hört de orden från herrar om kvällarna. Det var iu deras vanligaste sätt att söka inleda bekantskap. Men när hon nu blickade upp, såg hon vid sin sida predikanten Josef Wahl- bom i sin svarta rock. Då måste Frideborg verkli- Een le. Ja, de hade mycket riktigt träffats förut- senast häromdagen i förstugan utanför Jeriko kapellet. 14 v. r# r#ti# -Jag har bråttom, sade hon emellertid onadigt och skyndade vidare. Men hon hörde hans klumpiga steg och flamtande andedräkt bakom sig. De gingo länge sa, Frideborg fme med lätta springande steg och Josef Wahlbom ett stycke efter henne, vann och tung och klumpig i sin tjocka svarta rock. Frideborg såg ibland upp pa himlen. Sno- flingorna hade upphort att falla. En rymd fylld av hemlighetsfullt mörker mötte hennes blickar vart hon sag. Den ruvande himlen gjorde henne beklämd till mods. Frideborg sorn alskade allt som glittrade och blänkte brukade bli glad, nar stjarnorna Iyste fram. Ocksa Josef Wahlbom sneglade ibland upp mot himlen. Gud hade denna afton slutit sig innan- för dessa mörka gardiner. Hans öga vilade icke langre på Josef Wahlbom. Och Josef Wahlbom var icke i kväll Guds lille gode stridsman. Han var trott att kampa mot köttets begär. Han bade ju visserligen fått en stor skräck for att synda mera sa svarliga efter sitt forballande med Adele Holm- ström, men sedan den aftonen hans hand ovarligt strukit mot Frideborgs varma lena hud, hade han icke desto mindre oupphörligt drömt om henne. Han råkade sällan några unga flickor. Det var mest blott halvgamla eller åldrande damer sådana som Alexandra Vird-Frijs och grevinnan Carola som omgavo hor,om, och de fingo honom endast att desto häftigare längta efter något riktigt ungt och doftande. Han grät där han gick i Frideborgs spar. Han grät darför att hans sinnen sade hm10m att han ater svart skulle komma att forbryta sig tillsammans med denna syndfulla flicka. Och han kande redan Guds straffdom-Guds hand som slog så hårt, när den traffade nagot av Herrans egna barn pa villovägar. Ty Guds öga gick nog ända genom molnen och uppdagade allt. Darfor grat Josef Wahlbom, men kunde samtidigt inte släppa den roda hatten ur sikte. Slutligen tog han ett par djarva, klivande steg framat och var vid Frideborgs sida. Hon gav honom en snabb blick. Hennes mun log. -Fy, en predikant som springer efter flickorl sade hon. - Ja, svarade Josef Wahlbom ur sitt betryckta hjärta. Det kan ju synas förunderligt. Men hans ögon ato hemle: den vackra gestalten, hofternas gungning under dräkten, den röda sval- lande munnen. Han måste kanna denna unga kvinna, ·känna# sasom Bibeln, den beliga, menade det. Han måste ligga när henne en natt som denna. Ljödo icke smygande kvicka steg överallt i stor- stadens snår i afton? Lockade icke man ocb kvinna pa varandra? Vädrande av kättja med saliven rin- nande ur mungiporna sprungo de emot varandra. Josef snuddade djärvt vid Frideborgs gungande flickkropp. Det susade i hans öron. Han blev blek av ett begär som så lange varit tyglat. -Jag bor har strax bredvid, mumlade ban hest. 212 Fröknarno von Pahlen _ Jag skulle vilja tala med er. Vi ha mycket att saga varandra. - Menar pastorn verkligen det? sade Frideborg, och hon saktade genast stegen. Hon drevs av en hemlig lust mot denne Herrens tjänare, som bara för en liten tid sedan sfa strangt och bestraffande talat med henne om de köttets gärningar, varat han förstod att hon redan lånat sin ungdom. -Kom! sade Josef Wahlbom plötsligt med na- got av sin vanliga myndighet i rösten. Han brukade ofta i sina predikningar använda detta lilla korta uttryck. .Kom., sade han och me- nade att hans dyre ahörare skulle stiga fram till Guds fotapall. Kom till Jesus! Kom till Guds underbara evigt gröna ängar! Kom till stranden av en evig salighets hav! Kom och Iyssna till en klingande änglakör! Kom till Guds starkhets han- der! Kom, och den till mig kommer, honom kastar jag icke ut. Men nu när han gav denna uppmaning till lilla Frideborg, menade han ju endast att hon skulle komma till honom i hans sang. Frideborg ryckte ocksa till för det nya i hans röst. Hon giek nästan alltid dit andra befallde. Sällan hade hon nagon egen vi!ja, hur egensinnig hon än ibland kunde förefalla. Och innan hon visste hur det gått till, hade en port öppnats for henne nere i l#lara, och hon var pa väg uppför en smal trappa. I Brollop p#i Ekered 2r3 Josef hade tänt trappljuset och gick nu tyst efter Frideborg uppför trapporna. Han var inte för- vanad över att hon foljde honom. Men utanför dBrrarna stannade han och Iyssnade, radd att nagon skulle sticka ut huvudet och få se honom komma tassande här med en flicka i röd och utmanande hatt. För att vilseleda dem som kanske Iyssnade till hans syndiga steg talade han andfatt: - Ja, fröken skall ju bara hämta de där andakts- bBckerna. Vilka härliga Guds ord det star i dem! -Tripp, trapp, svarade Frideborgs klackar smällande. -Ja, det var valsignat gott på mötet i kvall, pustade Josef och följde med lurande och blodfulla rBda ögon Frideborgs vackra vad som frestande blottades upp till knävecket vid varje trappsteg. Han fortsatte sitt fromma tal och låtsades svara på lågmälta frågor från flickan. Han var väl känd i huset. Man visste att han var punktlig som ett urverk och förde ett sådant rättskaffens liv. Hyres- gästerna hade fast sig vid honom och nickade vän- ligt, då han kom stövlande i sin svarta prasterliga rock och med andaktsböcker under armen, Denna deras vanskap och vördnad för en sa värdig Herrens tjänare kändes under denna vandring upp till hans två sma rum som en tyngd i nacken pa Josef. Nu hörde han nagon öppna porten därnere och steg i trapporna. De voro strax uppe vid hans dörr. Bara nagra trappsteg till, och ingen skulle sett Josef komma med denna flickn, som möjligen sag ut såsom nagon av Bibelns unga kvinnor hadc gjort, en Judit, en Abisag, men absolut icke såsom vad man pa Stiftel- sen menade med en bibelkvinna. - Ja, Gud allsmaktig vare allena äran, fortsatte Josef att mässa. Nu hade Frideborg hunnit upp till hans dörr. Hon vände sig om och sag på predikanten, och nu vaknade med ens hennes impulsiva naturs sinne för humor. Det var något oemotståndligt komiskt med denne svartklädde man med det skinande ansiktet. smn var så ivrigt hack I bäl på hcnne och nästan bet henne i klackarna. Guds ord och salvelsefyllda för maningar stcgo uyp fran hans runda svällande mun som små ballonger. Frideborg brast i ett klingande skratt. Hon slog händerna över bröstet och vek sig dubbel. Hon nästan kiknade. Dct silverklara skrattet kom som en glittrande brusande bäck for sande nedför trapporna och tog i farten med sig det försvarsverk av himmelska fraser som predikanten under sin väg byggt upp mot möjliga misstankar. Det spelade uteftcr väggarna, detta lättsinniga skratt, och predikanten hörde hur dörrar försiktigt öppnades och hur det tisslade och tasslade av vis- kande röster. Det bodde manga gamla damer i huset, och nu bade de fatt nagot att undra över oeh viska om. Josef Wahlhom var mcd ett sprang uppe hos Fri deborg. Hans stora varma hand slöt till hennes mun: - Pinas du svårligen av ditt anfall? Och han Bröllop #a Ekered# 215 Utsades att han var med en sjuk mämliska som han ville bispringa. -Tyst, du olyckliga, viskade han i hemlighet. vit i ansiktet av förskräckelse. Och alltjämt med handen över denna svällande och vata mun, som sände elektriska stötar genom hans kropp satte han med sin andra hand nyckeln i hmburdörren och lät den fara upp för en stöt av hans bastanta känga. De tumlade bada två in i den tranga mörka tam buren, där det var en lukt av kaffe, ty Josef lagade själv sin frukost hemma pa ett spritkök. Frideborg hade hastigt slutat att skratta. I'redikanten som inte hade ljus i tamburen tände i sitt lilla arbetsrum. - Stig på då, sade han pa en gang barskt och hjärtegott, som om han inte alls tvingat henne att gå med upp, utan snarare motsatt sig detta, men givit efter för hennes behov av hjälp och sin egen människokärlek. Hon stod en smula vacklande på tröskeln och blinkade mot ljuset. Här var kallt, och hon drog upp sin pälskrage. Josef var sparsam med ved och Iyse. Han var det mera av instinkt än därför att han var tvungen. Hans smala ottoman med ett par flottiga kuddar såg inte vidare inbjudande ut. En liten vit Thorvaldsensk Kristus sträckte välkom nande fram ett par trötta armar. Uppe pa väggen grät samme milde Kristus med törnekrona pa sitt huvud omramad AV en svart trälist. Frideborg gick fram till tavlan på väggem Hon sag upp pa den, och tararna trängde strax fram i hennes egna ögon, Hon tyckte att Kristus grät för hennes skull. Hur stapplande hade hon icke lupit vägen framåt denna tid! Och nu hade hon följt denne okände falske predikant upp på hans rum! Josef lade tungt sin arm på hennes axel. Han gav det plågade ansiktet på väggen en rädd blick. Ocksa över Josef Wahlbom grät Kristus, han som tar alla våra synder och sorger på sig. -Nu skola vi riktigt tala med varandra, vis- kade Josef, alltjämt en smula handfallen i den situa- tion han själv skapat. Han tog av Frideborg hatten och stod där och strök henne om haret. -Så mjukt och tjockt gott svart har du har, sade han och kallade henne plötsligt du, medan orden trillade runda som ärter ur hans mun. Frideborg log. Hon var stolt över sitt vackra svarta hår. -Kom! Josef drog helme ned pa ottomanem - Pastorn sager alltid #kom-, sade då Fride borg. Jag är ju här. Jag fdljde ju med pastorn upp. - Jag tycker verkligen att jag sett dig förut, mitt barn, ja inte hara härom aftonen, sade Josef och letade i sitt minne. - Det var väl ho5 hennes nåd kanslirådinnan, svarade Frideborg. Jag öppnade för pastorn en gång. -#r du i tjänst hos friherrinnan von Pahlen? frågade Josef ater förskräckt. - Nej, jag fick sluta, karingen körde i väg mig. Nu är jag modell åt herr Stellan. -Star du modell? Ack, ack! Ett farligt yrke, ett farligt yrke, mumlade Josef. Men han var glad åt att hon inte längre var hos friherrinnan von Pahlen. Tänk om det skul!e kom- mit till de troendes öron att han varit med denna f licka ! Han lade försiktigt armen runt hennes midja. Nyss när hon hade skrattat där ute i trappan hade han angrat att han bett henne följa med, så ofta hans ögon icke stirrat på hennes silkesklädda ben och pa hennes gungande runda bak, men här i det tysta rummet, med dörren väl last, började begäret åter brinna trilskt och galet hos honom. Hon var medgörlig, det förstod han. Hon böjde sig inte at sidan, hennes händer stötte inte bort honom. Han grep om bennes knän och han kändc hela hennes mjuka kropp med ens sjunka in mot hans. Det var en doft i hennes har . . . Hans mun tryckte sig hårt mot harslingorna. - Ta av dig kappan, sade han. Da gjorde sig Frideborg varsamt fri. Hon tog inte bara av sig kappan. Leende häktade hon sam- tidigt upp sin blus och spände av sig skärpet. Hon var ju så van att klä av sig i Stellan:s atelje. När predikanten fick se hennes nakna skimrande vita armar, gav han till ett litet utrop. Han reste sig fumligt och sträckte ut händerna efter denna un(lerhara hud. Hon stod stilla leende 2r8 Froktlarna Tro#l Pahle# och lät honom smeka sig. Nu visste hon inte riktigt varför hon lät denne predikant fa se hennes skön- het. Men Frideborg kunde ju sällan ge nagot skal varför hon handlade så eller så. Kanske hon helt enkelt tyckte det var tryggt att vila hos en Herrens tjänare, som talade sa mycket om himlen. Hon hade kvar en stor vördnad för religionen. Denna tid hade hon levat i sådan oro för vad som skulle handa henne och barnet att hon för varje ny man hon traffade-kvinnorna föll det henne icke in att i detta sammanhang sysselsätta sig med - inom sig tänkte: kanske han vill hjälpa mig. Efter Stellans likgiltighet för hennes kropp fann hon också ett varmt smekande behag i att låta sig be- traktas och i att en mans händer rörde vid henne. Men framför allt sög det stränga och gudliga hos honom henne till slg, medan hemles drift alldelcs slappte, nar hon kändc honom osäker, vacklande eller undfallande. Plötsligt sade hon, fast nu alldeles omotiverat: - Kalla mig inte #mitt barn#. Något barn är jag hlte, det forstar nog pastonl. Mell jag ar rned barn. Josef Wahlbmns händer sjönko hjälplöst ner. -iS.r du med barn? upprepade han förvirrad. #{r du med barn? Det stötte honom icke alls tillbaka, utan gjorde honom bara på ett upphetsat sätt nyfikcn. Han hade tagit upp en flicka med eldröd hatt i sitt rum, och med henne följde all gatans oro, all stadens ström Brällo# d Ekered #19 av mamliskoöden. Vem hade ägt henne? Vilka hade ägt henne? Ja, hon var en sadan som måste ha många män i sina fotspår. Han tyckte sig se märken av de andras händer på hennes härliga, mjella hud. -Berätta för mig, sade han. Berättal -Jag fryser. Hon drog åt sig en bit av ottomanöverkastet och skylde sina armar med det. Sa satt hon hopkrupen bredvid honom och berättade villigt om löjtnant Bernard Landborg. Varje gång hennes bröst eller arm ater blottades vid nagon rörclse eller silket på henne5 ben skimrade till tände hon pa nytt Josefs kättjefulla begär. Men han måste Iyssna! Det var alltid bra att fa reda på salker och ting. Familjen Landborg kände han till. Utan att för sig själv till sta att det var för annat än andliga syften och för att vägleda och bispringa sina medmänniskor, njöt han mycket av att få höra hur det stod till hos fina familjer. - Da var du kanhända med honom, löjtnant Landborg, när jag träffade dig utanför kapellet? fragade han ivrigt. -Ja, sade Frideborg. Han sprang ifrån mig. Josef makade sig närmare henne. -Landborgs äro mycket rika på det timliga goda, sade han. Och han avundades dem deras rikedom. Otydligt föresvävade det honom att det varit nagon mening i att han träffat denna stackars vackra vilseförda. Josef Wahlbom ville sa gärna söka Guds mening i allt som hände. Om han skulle tala med dcn där unge löjtnanten? Kanske kunde Josef hjälpa den unga synderskan i hennes betryck och bli en medlare mellan henne och hennes förförare? Ack, han hölt hela tiden pa att söka tusen ursakter för sin egen kärva köttsliga åtrå. Med en medlidsam åtbörd tog han om hennes späda axlar. Det var inte hans mening att blotta henne. Men han måtte varit ovarsam, ty skynket halkade av henne. Hennes armar orh bröst voro nakna igen. Nu tyckte han sig se att hon verkligen var med barn. Det eggade honom att veta att en annan redan rört henne-att befn#ktningens akt redan uppenbart försiggatt. Var det inte som att komma till ett moget vajande sädesfält, eller till en fruktträdgård som redan genomglödgats av sommarens sol och av smekande milda vindar ? -Jag skall försöka hjälpa dig i din nöd, min dotter, sade han hest. Det skall nog gå för miE, vill Gud . . . Men vid det sista ordet reste sig begäret i all sin våldsamhet. Som en stormby sopade det Gud o#h alla heliga ting åt sidan. Må Jesus Iyfta sina trötta armar efter Josef Wahlboml Må han gråta blod under sin stingande törnekrona! Må alla åldrande kvinnor med förtorkade barmar och skrumpna skö- ten höja sina röster i bönl Josef Wahlbom ser dem icke längre. Josef Wahlbom har fått tag i nagot som i denna stunden är honom ljuvligare än Guds Brollop p# Ekered 221 n#d och forsamlingens extatiska medryckthet och väckelse . Med ett skri av frustande glädje störtar han sig över det. Hans händer bära som i två bukiga skålar Fridcborgs bada vita svällande bröst, som äro varma som fagelungars dun, och kastande all blygsel trycker han henne ned på madrassen. Han hör hennes kluckande skratt. Nu får hon gärna skratta. Nu förlossar hon honom bara med sin silverbäcks klara sprittande flöde. Ett par dagar efter det Frideborg varit hos Josef Wahlbom befann sig denne på väg uppför trapporna till fru Lilian von Pahlen. Han hade ingen aning OID Stellans planer på Frideborg, och det hade inte heller Lilian. Josef kände sig dessa dagar som om en bägare farligt berusande vin förts till hans läppar, och han längtade endast efter att få svälja mera. Dessa nätter hade han uppfyllts av en härlig ide som Gud själv maste ha ingivit honom. Han skuile gifta sig med Frideborg. Därför ville han träffa Frideborgs rike förförare. Den där löjtnan- ten borde gärna vilja bli av med Frideborg, det var Josef säker på. Att knyta vad som väl kunde kallas för en nära släktskapsförbindelse med en sa rik familj kunde Josef ha stor fördel av för sin verk samhet. För visso kunde det också bereda honom icke litet av den snöda, men i denna världen ound gängliga mammon, genast han talade om att han hade för avsikt att gifta sig med Frideborg och bliva en god fader för herr löjtnantens barn, som han skulle giva en kristlig och sedlig uppfostrarL Saledes resonerade Josef, den av Gud uppfyllde, fast Bröllop pd Ekered z23 i andra, förtäcktare ord och mera omskrivande vändningar, på alldeles samma sätt som Bernard och Stellan. Frideborg hade dessa dagar blivit en kapi talplacering. Om man ville, men det behövde man kanske icke, kunde man förklara det därmed att folk hade blivit litet rubbade av kriget. De giftiga moln, som från Europa blaste in över det lilla Sverige, fördärvade sinnena. Pengar blev det enda man k#lnde sätta nagon lit till under dessa första krigsår. De dogo inte. De smälte inte i elden-ännu så länge och om de voro av gott guld. De kittlade retande mot huden. Aldrig hade mahända guldet varit sa atrått som nu. Josef Wahlbom log för sig sjäiv och ringde pa Lilians dörr. Nu skulle han föra Frideborgs talan. Han skulle upphöja den stackars lilla i hennes be- lackares åsyn. Vid Josefs breda sida skulle hon finna en tryggad plats. Han fann Lilian ensam i förmaket. Hon hade ännu inte läst något i de sma svarta religiösa böc kerna han Iyckats avyttra till henne. Alexandra hade tagit all hennes tid i anspråk. Var det därför hon såg skuldmedveten och en smula generad ut? Ja, san- nerligen, hon drog en suck av lättnad över att Josef inte alls sporde henne om hon tillägnat sig böcker- nas innehall. -Har Herren skänkt friherrinnan sin dyrbara nåd dessa dagar? fragade Josef och bredde ut sina svarta rockskört över en av de eleganta stolarna. Han sag ut som kråka som slår sig ned pa ett råg 224 Brök)larna von Pahlen fält. Tjock och pösande satt han där, Iycklig att få tala om Herren, men ocksa Iycklig att snart fä börja prata om sitt och den härliga unga flickan. Lilian blev litet förvirrad. Hon hade aldrig hun- nit riktigt vänja sig vid dessa troendes sätt att tala om Gud. De inledde alla sina samtal med hans heliga namn Som andra sade: #det är vackert väder idag. eller: #far det lov att vara en kopp te?. sa frå- gade Josef helt fryntligt, om Herren skänkt henne sin nåd. Hade Herren det? Om det var Herrens för- tjänst att Alexandra återkommit till henne, så hade han ju onekligen varit nådig. Lilians torra kropp blommade åter upp i en senbösts betsiga rus. Redan hade Lilian glömt sitt nyvaknade religiösa nit. Hon hade icke satt sin fot i Jerikokapellet sedan Alex- andra åter satt sin i bennes våning. Lika hastigt SOIll hennes intresse för andliga ting väckts, lika hastigt hade det slocknat i och med att Alexandra på nytt införts i hennes liv. Hon var en blomma som hämtats upp f rån avskrädeshögen, dit Alexandra kastat henne när hon försvunnit frän dem i somras, och nu grönskade hon åter i livgivande vatten. Nej, icke Herren, Alexandra var det som skänkt henne sin nåd. #Herrens, det lät så kavat och egenkärt manligt, och hon fragade sannerligen icke nu efter några herrar. Hon höll på att svara Josef det, men ryekte till. Hade hon talat högt och skulle pastorn bryta ut i harda beskärmelser över hennes hädelse? Ingalunda. Josef Wahlboms ögon glittrade och skeno av be- BrölloO på l#:ker#d #25 1åtenhet. Han väntade alls inte på hennes svar. Han spann över sin egen tilltänkta Iycka. Pengar ! Kärlek! Han svällde av goda aningar oeh sin Guds välsignelse. -Vi skickade friherrinnan bort Frideborg? fra- hade han, och knäppande andaktigt sina händer, sade han plötbligt =vi#, såsom det stod i de gamla trosfriska skrifterna, i stället för varför, ty han tyckte det passade bättre i en sådan stund. Lilian sände honom en vass blick. Vad hade den där läsarprästen egentligen med hemles hushåll att göra? Hon höll på att ge honom ett förargat svar, men så kom hon att tänka att det var genom pastorns medling som Alexandra ater blivit hennes dyra väninna. Pastorn och hans .Herre. hade ju ända fört den älskade tillbaka till hennes famn. - Hon var inte sa helt att lita pa, sade Lilian och slätade över sin blick med ett småleende. Men blicken bade redan stungit Josef. Han höjde förmanande pekfingret. -Kanske, sade han högtidligt, kanske att fri- herrinnan i sitt hjärta var orolig för denna flickas jordiska skönhet. Kanske också att friherrinnans egenkärlek blev sarad av att hon ingalunda alltid är någon ödmjuk person. Nu är det dock min plikt att säga att friherrinnan oförtövat bör taga henne tillbaka. Flickan springer ute på gatorna om kväl larna i... i en röd batt som Iyser. Hon kan lätt raka djupt ner i synden. Och det kan medföra ett gruvligt ansvar för friberrinnan ocb bli en tung 15 #. KrYsrns j#tro Xll 2a6 l#rökoarJ#a von Pnh# börda för friherrinnans förut rena och obclastade hjärta. - Men pastorn säger ju själv att hon springer ute och ränner om kvallarna, anmärkte Lilian spel sigt. Åven i övrigt talar pastorn som om pastorn kande henne ut och in, tillade hon nyfiket. Wahlbom såg ut som om han allvarligt tog heo. nes fråga i öve#vägande och lika allvarligt frågade sig själv, om han skulle svara ja. Kande han Fride- borg? #Kände?. Han blundade betänksamt. O ja, han hade ju känt hennel Nu halkade skynket av henne. Hennes bröst och armar voro nakna-så skinande nakna. Hennes lättsinniga skratt, silverklart som en porlande bäck, trummade pa nytt mot hans öron. Han öppnade sin mun, Men i stället för det förtrostansfulla och blott halvt medlidsamma #ja. han tänkt säga kom inte ett ord över hans darrande lappar. Lilian såg häpen på honom. Vad tog det åt honom? Hade han blivit tokig? Hans hånder rörde sig tungt. Så grep han plötsligt Lilians hand och kra- made den. Lilian fann behag i det manliga greppet om hennes smala hand. Sa kunde också Alexandra, alskade Alexandra, fatta tag i hennes hand och låta den vila i hennes. -Friherrinnan känner det heliga akta ståndet, sade Josef med bcslojad röst. Länge har friherrin nan själv levat däri och fullgjort sina äktenskapliga plikter mot kanslirådet. Där'ör kan jag nu ocksa förtro mirr at friherrinnan. Han gjorde en paus och drog at sig sin hand. Han f8rde den upp mot pannan som for att klara sina tankar. -Jag har följt den arma Frideborg, sade han. Han hejdade sig. Det lät som om han sprungit efter henne pa gatan. Det var ju rena rama san- ningen, men sanningen kan sägas pa många sätt, och en andans man bör valja det minst anstötliga. -Jag menar att jag övervakat henne, tillade han hastigt. Hon har givit mig sitt förtroende i ett upp- riktigt anfall av ruelse. Hon väntar ett barn med en rik ung man, hennes förförare, som ej vill veta av henne. Jag grundar på ett medel att radda belme. -Väntar hon ett barn, slamsan? utbrast Liliam Där ser pastorn hur ratt jag hade då jag körde ivag den dår slinkan. - Nej, #lej, det var för visso inte ratt gjort, sva- rade Josef högtidligt avvarjande, och så får friherr- innan inte tala. Det är oss alla forbjudet att kasta den första stenen. Men friherrinnan har kastat ut den stackars flickan själv till gatans gamar. Fri- herrinnans hus är dock ett gott hem och var ett skydd för hcnne, Vid tanken på den roda hatten, som Iyst hans väg i gatumorkret for ett par kvällar sedan, och på vad som sedan hade hänt blev han endast ännu mer, icke förtvivlad utan upptand, när han horde Lilian kalla henne slamsa och slinka. - Jag har beslutat att rädda henne, sade han eällt -P5 vad sätt då? fr5gade Lilian intresserat. Skall hon in på någon anstalt? Det kan hon behöva, stycket, bara de inte bli för mesiga med henne. -Jag har kommit hit för att säga fru friherrinnan det, sade Josef. Jag vill att friherrinnan 5ter skall ta sig an den fallna. Friherrinnans inflytande är säkert välsignelsebringande och flickan sörjer bittert över att friherrinnan inte vill veta av henne. Ja, jag har lärt känna henne och nu menar jag som sagt att fri- herrinnan åter skall ta emot henne och fortsätta att lära henne allt vad till ett välordnat hem hörer. Sedan skall jag. . . skall jag eifta mig med henne. Lilian kunde inte få fram ett ord, s5 förvånad blev hon. Frideborg och denne predikant ! Nu kände hon sig med ens ledsen över att hon kört av flickan. Predikanten skulle tyckt mera om henne om hon inte gjort det. Plötsligt s5g hon pa honom med nya ögon. Hon hade inte tänkt p5 honom förut som p5 en man med mäns begär och känslor. Nu gjorde hon det, ty på det oegennyttiga frälsningssyftet trodde hon inte mera än hon ville. Den nya upp- täckten berörde ganska angenämt hennes sinne. Abxandra hade väl inte helt förstört henne. Hon kunde ännu se med välbehag på en man, även om hon tröttnat p5 den gode Peter. Josef sag det intryck han gjort. Han hade en redan i missionsskolan så smått förvärvad ocb under de lärorika kolportörs5ren snabbt utbildad förmaga att läsa i dessa sällsamma, grumliga och svårut- grundliga brunnar: människornas hjärtan. Han började tala med henne om Frideborg som en bror kan tala med en syster. Han smickrade hen- nes fåfänga genom att utbreda sig över hennes utom- ordentligt goda inflytande aver flickan. Det egent- liga motivet som förestavade hans önskan att Fride- borg skulle få komma tillbaka till kanslir5dets var ju nämligen icke s5 mycket att hon skulle lära sig god matlagning, vilket dock också det var en väl- signad sak, utan att han menade att hon så skulle hållas i någorlunda säkerbet för alla anslag från männen, till dess ban slutfört shla underhandlingar med löjtnant Bernard och bleve i stånd att gifta sig. Aven skulle både hennes värde som parti ocb hennes ställning gentemot Bernard oerhört vinna på att hon så p5 något vis halvt skulle bli en dotter i huset i det ansedda von Pablenska hemmet. Om sina väsent- ligaste egoistiska planer för egen del, spekulationen p5 en betydande hemgift från löjtnanten, n imnde han naturligtvis intet. Han beräthde endast på ett sätt som rörde Lilian som kvinna om sin längtan efter ett kvinnligt väsen och hur han skulle bliva en kärleksfull far för det oskyldiga barnet. -Kanske ett gossebarn som vår frälsare, sade han drömmande. De talade med buvudena tätt intill varandra. Den kraft Josef nyss som man känt i Frideborgs armar och när han vilat i hennes sköte fördes i starka puls- slag över från hans hud till Lilians hand, som han ofta med omedveten ömhet 5nyo tryckte. För en kort stund glömde Lilian Alexandra, Alexandras 230 Frokrarna #on Pahlen intensiva smekningar, Alexandras förtvivlade sätt att kyssas, för denna nya förnimmelse, som kom hennes ögon att mystiskt fyllas av blänkande ljus. Hon blev nästan ung pa nytt av att viskande höra talas om en sund och naturlig karlek mellan man och kvinna. Josef sade ingenting om att han redan lägrat Frideborg. Han skulle blygts över att ens an- spela pa nagot sadant för Lilian. Men han var fyll.i av sprängande lust och såg ut som om han vore be- redd att i en fauns, en Herkules', en Simsons över- svallande, det otroliga förmående kärlekskraft sluka alla kvinnor, unga som gamla, i sin starka väldiga famn och låta dem samtliga fdrnimma och smälta bort i alla extasers svindlande fröjder, De foro upp och drogo sig med skuldmedvetna miner if rån varandra vid att dörren öppnades och Stellan steg in i salongen. Han gick tyst över mattan fram till sin mor. Han såg inte hennes rod- nande kinder. Han var nedstämd och osäker, emedan han kommit i avsikt att tala med Lilian om Fride- borg. Annu hade han ej avgivit sitt svar till Ber- nard, han skulle först tala om sina pJaner för sin mor och sedan gå till Bernard antingen Lilian ville eller inte ville skänka sitt samtycke, vilket ju för resten var alldeles överflödigt. I vilket fall som helst var han fast besluten att gifta sig med Fride- borg, men han blev alltid så arg, när han väntade sig det minsta motstånd. Fnissande hälsade ban pa predikanten, vars spring i hans föräldrars hus ban halvt tyckte om, då han personligen och som man vida föredrog honoltl framför Alexandra och även i övrigt fann honom vara en lustig och trevligt skrattretande prick, men halvt ocksa skarpt ogillade, emedan han intuitivt i honom vädrade en inkräktare som i motsats till Alexandra var inriktad pa att föra ägodelar fran huset, Nu var han nästan glad över att en främ- mande och just Josef skulle vara närvarande vid detta samtal. Lilian maste ju visa sig från sin bästa sida för predikanten. Han satte sig mitt emellan dem. -Vad vill du har mitt pa förmiddagen? sade Lilian litet otåligt. #nnu länge hade hon velat samtala ensam med Josef Wahlbom. Hennes händer kramade nervost mot knäet. -Om jag inte misstar mig, vill herr von Pahlen ge sin moder ett förtroende, sade predikan- ten som noga granskat Stellans ansikte. Jag skall darför bc att fa dra mig tillbaka. -Asch, gå inte, sade Stellan klynkande. -Nej, gå för all del inte, sade ocksa Liliam Josef sjönk åter ned på stolen, Stellan började en förvirrad berättelse om hur det varit på Kiss Nilssons fest. Han hade inte alls tänkt lamna nagon skildring av den, men för honom var ju den dar kvallen för evigt förbunden med det så plotsliga Iyckliga uppslaget i fråga om Fride- borg. Sedan rämnde han i förbigaende att Bernard 232 Fröknarna vDn Pa#len Landborg visat sig där ett tag. Nu var han så nära att tala om Frideborg att det brändes. Men han hade svårt att komma fram med det. Hela historien maste för Lilians öron lata otrolig. I stället redo- gjorde han nu i korthet för grevens planer på en längre Berlinvistelse och sade att han ämnade följa med. Han förstod att hans mor inom sig und- rade hur han inbillade sig kunna få medel till en dylik extravagans. Båda visste sa väl att Peter ej hade lust att lämna Stellan några pengar. Så tystmade han med ens och vred hjälplöst sina välformade händer. Josef Wahlbom betraktade honom tankfullt - Herr von Pahlen kom hit med en god sons hjärta, överfullt av vad herr von Pahlen ville anför- tro sin moder, sade Josef i sin predikoton. Stellan höjde slappt på axlarna. -Nå, men vad är det da? Kryp fram med vad det är, sade nu ocksa Lilian i uppmuntrande ton. Stellan fnissade till litet. Han gjorde gärna det, när han var upprörd också. Nu höll han handen för munnen . - Mamma kommer inte att tro mig, och tror mamma mig, blir mamma nog inte vidare förtjust. -Men så ta da bort handen, utbrast Lilian nervöst. Jag hör knappast vad du muttrar, när du står ocb poserar så där. Du verkar ju lika onaturlig som de besynnerliga modellerna på dina tavlor. -Na, mamma far skylla sig sjålv då, sadc Brollo/# #d Ekered 233 Stellan. Eftersom mamma nödvändigt vill höra så... -Visst vill herr artistens mor höra pa artisten, sade nu Josef, vilkens nyfikenhet också blivit väckt. Stellan gav honmn en föraktfull blick. Med sina vanliga omkastningar önskade han nu plötsligt pre- dikanten långt bort-så långt vägen räckte. -Jag hade tänkt... jag hade så smått tänkt gifta mig, sade han förskräckt för sin egen röst, som lät gäll som en bilsignal. Jo, se jag tänkte gifta mig med . . . med Frideborg. Det blev dödstyst i salongen. Lilian och predikan- ten sutto orörliga. Slutligen tog Josef Wahlbom upp sin stora näsduk och torkade sig över pannan. Stellan viskade: -Varför säger inte mamma någonting? Då Iyfte Lilian upp sitt ansikte mot honom. HOD tänkte verkligen säga nÅgot. Men i stället förvreds hennes mun i en stygg grimas, som om hon velat s#otta ut nagot som smakadc allt för illa. -Vem är egentligen den där slynan? sade hon slutligen och sag fran Stellan till predikanten SÅ tog hon Stellans fingrar och gav honom ett par harda svidande smällar över dem som om han blivit en liten pojke igen. -Skall du nu också gifta dig med dina under- liga modeller? sade hon. Vet du vad pastor Wahl bom nyss berättat för mig? Pastorn tänker också gifta sig med Frideborg. Det är pastorn som skall gifta sig med Frideborg. Pastorn kom före, Stellan gapade. Han blev eldröd i ansiktet. Lång- samt stoppade han fingrarna i munnen och sög på dem för att lindra svedan. Han väntade pa att pre- dikanten skulle säga nagot. Josef Wahlbom vred oroligt på sig. -Jaha, sade han litet förläget. Jag hade nog varit betänkt på detta. Jag hade verkligen varit be- tänkt pa att återföra den dår stackars vilseförda unga fickan på den rätta vägen. - Vet du av att hon väntar en liten? fr#gade Lilian hätskt. -Det är klart, svarade Stellan. Men plötsligt rann sinnet pa honom. Han gav predikantens ben en kraftig spark och sprang upp. - Pastorn tar helme inte if rån mig, hör pastorn det? tjöt han ursinnigt. Jag skall ju fara till Berlin med henne. Allt är redan #Ippgjort, vet jag. Och här kommer pastorn och blandar sig in. Jag förstår nog meningcn med det här. Det är bara list och ut- rakning, det hela. Det kan en barnunge begripa. Pastorn vet vem hennes älskare är. Det vet hän delsevis jag också. Men han lämnar inte ut den vackra flickan till vem som helst och allra minst till nagon snörvlande svavelpredikant. Jag har fått löfte om henne. Lilian började gråta. Predikanten gned sitt ben. Mycket hade han varit med om under sitt tidigare kringflackande som kolportör, men aldrig hade han mötts av sådan medfart. Han ville gå. Långsamt försvunno hans Iyckodrömmar. Bara svedan i benet blev kvar. -Herr artisten skulle försöka tänka sig väl före och behärska sig litet, sade han bevekande. Tänk på vilket slag ett sadant giftermål blir för artistens mor . Lilian sträckte bedjande ut händerna mot Josef. - Gift sig ögonblickligen med henne, goda pastorn, snyftade hon. Lat inte min Stellan förnedra sig sa djupt, Men predikanten hade hastigt sansat sig. Han förstod att det här var nagot som uppgjorts mellan Bernard Landborg och Stellan von Pahlem Gave han sig in i en strid med de där tva fina gossarna skulle det viktigaste i hans planer ju ändå förfalla och han skulle mista de förmanliga förbhldelser, som han redan hade, i stället för att ytterligare till- knyta dem och förvärva nya. -Jag drar mig tillbaka som jag strax i början sade att jag ville göra, förkunnade han mcd ett hjartevarmt tonfall. Herr artisten har tydligen företrädet, men herr artisten borde inte bedröva sin mor. Stellan gav honmn en argsint blick. -Pastorn skall inte lagga sin näsa i blöt bara för pastorn är ledsen över att pastorn sprack på den här kuppen, fnyste han, Så vände han sig till Lilian. -Jag är i alla fall tjugufem år och för länge sedan myndig, sade han, sa du kan inte hindra mig. 236 Fraknarna von Pahlrn -Men du kommer inte att fa ett örc av oss, skrek Lilian till. -Då får jag försöka reda mig på egen hand, suckade Stellan. Det ha ju pappa och mamma alltid tutat mig i öronen att en bra karl skall göra. Predikanten gav honom en sorgsen blick. Den där unge mannen hade uppenbarligen Iyckats ga honom själv, Josef, langt i förväg. Det var han som nu hade att vänta den betydande hemgiften av herr löjtnan- ten. Ack! Ack! Det var beklämmande att se hur beräknande redan de helt unga hade blivit i denna onda tid. Han satt tyst och betraktade tankfullt de två för- bittrade ansiktena framför sig. Ocksa han frågade sig, vem denna Frideborg egentligen var. Redan hade hon sått split mellan mor och son. Lilian såg inte ut som om hon skulle kunna komma över detta. Och också Josef hade fallit för hennes skönhet ocb hade nu gjort sig löjlig genom att tillkännagiva sitt tillämnade giftermål, medan han utan att veta det redan var slagen ur brädet av Stellan. Vem var hon? En flicka i röd hatt som med gungande höfter vandrade gatorna fram i skym- ningen. Hon hörde förmodligen inte riktigt hit. Hon var nog en främling. I hennes adror flot säkert ett främmande blod. Därför voro hennes ögon så svarta, hennes mun så brinnande, hennes hy så elfen- bensvit. Sjalva hennes höfter hade en främmande ras' gungande rytm. En spanjorska. Kanske en zigenerska. Mahända också en av det förvillade Fröllo# #å El:#r#d 237 Israels fagraste döttrar. I varje fall: en liten vandrande hedninnal #ven om judafolket strängt taget icke skulle räknas till hednavärlden-och för resten: nagon renodlad lilja från Saron var hon väl ändå näppeligen. Josefs tankar spändes mödosamt. I detta ögon blick tyckte han att hon var eld och blod och kriget självt. Tande hon inte som det flammor var hon gick fram i sin röda hatt? Hon splittrade familjer. Modrar förbannade henne. Hon krossade hjärtan. Så log Josef åter åt sig själv. Vad fantiserade han väl om? Hon, Frideborg, kriget! En lättsinnig tös som inte visste vad hon ville, som lade huvudet på sned och viskade sitt ja åt vem som helst som tiggde om hennes underlivs brunst. Hans tankar irrade: #sterlandets skimrande dött- rar, krigets genius, hans egen synd och därpa byggda varldsliga välgångsdrömmar som så snöp- ligt krossats, Guds hjordar av trogna som lockats bort fran fridens och rättfärdighetens vägar ocb nu i alla länder stodo söndrade och stridande inbördes. Och plötsligen hörde han sig själv säga, i det han reste sig: -Profeten Jeremias, trettioförsta kapitlet, ver- serna tio till fjorton. #Den som Israel forskingrat haver, han varder honom ock igen församlandes och skall taga vara uppa honom sasom en herde pa sin hjord, Ty Herren skall förlossa Jacob och hjälpa honom utu dens mäktigas hand. Och de skola komma och glädjas på Sions hojd och skola med honom söka 238 Fröknarna von Pahlen intill Herrans gavor, nämliga till korn, must, oljo och ung far och oxar, sa att deras sjal skall varda lika som en vatturik örtegård, och skola intet mer be- kymrade vara. Alltsa skola jungfrurna lustiga vara i dans, dartill unge man och gamle, den ene med den andre, ty jag skall förvandla deras ångest i glädje och trösta dem och frojda dem efter deras bedrövelse. Och jag skall göra prästernas hjärta fullt med gladje, och mitt folk skall mina gavor hava tillfyllest, säger Herren.# Gripna av en gemensam förskräckelse hade Stellan och Lilian stirrat på varandra. Skulle karlen ge sig till att utan att be om lov hålla en predikan i Lilians salong? Detta gick dock över alla granser. Men fylld av Herrens mäktiga ord och de gamla bibeltexternas patos, sande Josef en oförfarad och strålande blick omkring sig och sade: -Låt mig nu sjunga en sang, en bön för alla vilsegångna och förskingrade. Och rummet, som nyss geno#nskurits av onda och förtretade röster, renades för några ögonblick av sångarens muntra och tillitsfulla toner. Det var en .Bön för Israel#, so#n han icke sjalv visste, var- för han hade kommit att tänka pa-men det var väl därför att han s!i lange hade arbetat i Israels- missionens tjänst: Tank på ditt gamla forbundsfolk, o Herre, tänk pa ditt Israel, fjarran frår# dig! Bröllop på Ekered 239 Ack, uti otro och hardhet, dess v,irre, har det gatt bort ifran sanningens stig. Vardes dock ännu dig trofast förbarma, se till ditt folk, som förkastat din nåd! Herre, besök och förlossa de arma, lär dem att känna ditt salighetsradl Lilian, som först hade trott att Josef blivit galen, började sa småningom bli intresserad efter hana' som sangen fortsatte: Tänk på forbundet med Abraham, medan annu i Ma#nre han uppslog sitt tältl Tänk på din tjänare Moses -och sedan alla profeter, som synglaset ställt, glade i tron, mot den himmelska staden, #nedan de gastat som frä#nn#ande här, alltifrån Enok, den Iysande raden till Malakias, den ytterste där. Detta skulle ha varit #ågot för Betty, tänkte Lilian, Hon som alltid såg sa viktig och själv medveten ut, om hon så befann sig bland b#de fri herrinnor och grevar, varför var hon inte har nu, sa hon kunde påminnas om sitt enkla för att inte saga misstänkta ursprung och besinna de behjärtans- värda maningarna i denna sang? Sangaren hade emellertid plotsligt glömt fortsättningen och gjorde ett uppehall för att söka ratt på texten i en av de små svarta böckerna som han hade försålt till l,ilian. 240 Fröknarna von Pahlen - Sedan han snabbt hittat den, fortfor han: Tänk på förbundet med Sonen-det Iyder ju pa en evig, en orubblig nåd. Tänk pa det löftet, o Herre, som tyder än pa fullbordan av frälsningens rad. Samla det skingrade Israel åter, högt låt det svaja, ditt rikes baner, korsets baner, under vilket du later friden på jorden bli bofast allt mer! Nu strömmade Lilians tlrar av rörelse, som de förut strömmat av förargelse över Stellans van- vettiga p5hitt. Hjälp och välsigna, behåll och bevara alla som börjat att tro i ditt namn, styrk dem i frestelsens mörker ocb fara, lär dem att fly till din öppnade famn! Mörkret och kölden och dimmorna vike, Ijuset-o, spride allt längre det sig! Och då vi fostras som barn för ditt rike, gör oss ock alla till ett uti dig! Josef var färdiK. Det Iyste av honom. -Jag måste ga nu, sade han med en av sina artiga små bugningar av sin stora kropp. Lilian Iyfte sina förgråtna ögon mot honom, men den av bibelspråk och sang alldeles förkrossade Stellan flög före honom på dörren. Han hade inte nagon längtan att få vidare sällskap med denne predikant. Proliop Oå Fkered 241 Stellan skyndade sig att uppsöka Bernard Land- borg. För honom berättade han nu om allt, även att pastor Josef Wahlbom prompt ämnade fira bröllop med Fridel)org. Att han genast dragit sig tillbaka, nämnde icke Stellan, då han fann det överensstäm- mande med shl fördel att papeka att stora svårig heter reste sig inför honom. Bernard hade hört talas om predikantcn Wahlbom. Han gav till ett nervöst skratt, da han erfor att Wahlbom tänkte knipa Frideborg. Så kramade han hårt Stellans hand. -Det kan han lugna sig med att vi skola bli två om. Nu är jag ytterligare förtjust över att vi ha räddat henne fran ett sadant öde. Du skall ha henne! utbröt han nästan hysteriskt. Du skall ha henne ! Och Stellan sag till sin förvåning hur lik Bernard var sin mor. Hans slappa mun hade fått ett mot hjudall(le uttryck. Njöt han inte rent av att på tvinga dcn vackra l#rideborg det parti han själv hestämt? Var han kanske en ,askådare#, en sadan smn gladde sig åt att koppla ihop andra, som fann en pervers njutning i att ase andras parningslekar? Men da var han ju ocksa lik Stellan själv! Och Stellan kände en alltmer stegrad sympati för shl nyc vän, medan de nu fördjupade sig i att ordna det som de i hemlighet och sinsemellan kallade ,sin affärD. Och den aftonen överflyttades Frideborg och hennes hemgift slutgiltigt bland Ste!lans tillgodohavanden. 16 v Krrsrrs#j#rao Xll Greve Gusten Värnamo af Sauss fann denna höst då och da vägen till Jerikokapellet. Han brukade sla sig ned pa en av de hårda stolarna, pustande, röd i synen och med sin osäkra vindande blick riktad uppåt någonstädes i närheten av taket, som om han väntat att någon strimma av det himmelska Ijuset däruppifran skulle dyka ned pa honom. Han gick till att börja med dit därför att hans mor bett honom om det. Sangerna tilltalade ocksa hans lättrörda hjärta. Ibland tänkte han pa tyskarna. Han hade väl glömt att hedja, han kunde inte riktigt få fatt i de rätta orden, men hall önskade så ivrigt att de skulle segra, som om deras seger kunde varit någon triumf för hans personliga fafänga, som så ofta under hans kringflackande ungdomsår sarats av fransmännens, de latinska människornas spydighet och ironi över hans klumpighet och brist pa för måga att asshlliler.l sig med dcras språk och vanor - och sa kände han ju att han sjalv liksom så många tyskar tillhörde de frAn födseln hopplöst misslyckade. rollo# ° Ekered #43 Men ofta var det som om de brusande rösterna omkring honom ropat nagot till honom. Hans själ flöt omkring ensam i detta hav av sang och orgel- toner och sökte simmande och flämtande att nå land. Han troddc att han skulle drunkna. Da sökte han haka sig fast vid nagot. Minncn fran den tillen han som yngling rcst i fråmmande länder med sin fars amlra hustm, hotelhlppasserskan Lotty Lager, döko da upp ur det förgangnas dunkel som glän sande pärlor. De tva hade dock haft en härlig tid tillsammans. Tou#e #ne jeunesse, som en roman som han en gång försökte läsa pÅ franska, hette. En hel ungdoml Och den stralande, mul1tra, mörka Lotty hade icke endast varit hans nominelle fars hustru, hon hade ocksa varit hans riktige fars dotter, en halvsyster till honom själv. Det var en krydda sorn han började sakna. #fan var trött på Kiss Nilsson, han kände äckel för den lille Elias Vanselin. Han tyckte att han hängde fast vid ett vidrigt odjurs svans och slängde hit och dir, nästan kvävd av den avskyvärda stank som strömmade ut från vidundrets lemmar. Och da längtade han efter Lotty. Han mindes hemle hlappast mera riktigt, det hadc kommit så mycket sedan. Men när han mötte Agda Wising ibland, tyckte han sig i Agdas ljuvt mogna skimrande ung dom, i hennes egendomliga skönhets djupa glans, spara något av det, som gjort att han en gång för länge sedan fäst sig vid I.otty som ändå varit sa Z44 Fröknarna von l'ahlen olik Agda till sitt väsen. Och han visste nog att han hade skäl att tycka sa. Han hade alltid känt till vem Agda var. Greve Gusten var sjukligt lättrörd och senti mental, och han hade den efter ett förspillt liv i för tid aldrades fluktansvärda rädsla för att dö. Det var ett mörker där vid slutet av vägen, som alla maste gå, som sög honom till sig. Han kände alltid pa sig att han inte var frisk. Hans tjocka kropp svällde upp, och han trodde den skul1e kväva hans hjärta som dunkade med rädda och ynkliga slag dar imlcrst inne i fetthöljet. Jacob Levin, hos vilken han nyligen varit uppe, hade ocksa med bctänksam mh Iyssnat på det me-l stetoskopet och efter mldersök ningell sett ännu betänksammare ut och plirande med ögat yttrat att han #nog gjorde klokast i att sätta sig in i att det var slut mcd det roliga#. Sadana kvällar da han satt i #erikokapellet läng tade han efter en hand att trycka. Nagml skullc sitta bredvid. En kvinna-och han skulle viskande förtro sig at henne. Ty det var underligt att han som älskat sa manga unga gosskroppar, kände sa säkert att ingen annan än en kvhllla, och ingen annan än just Agda, skulle ändå förstå honom. Kanske var det därför att hans mor älskade honmn med en sådaD outtröttlig kärlek, kanske var det därför som ett förlåtande och förståendc väben till sist alltid tog en kvinnas och den milda Agdas gestalt i hans tankar. Men Gusten visste att det också berodde på annat. Han hade en gang levat med en kvhllla, Lotty, SOIII val ell i: syster till honom. Nu maste han atervända till kvinnan, men det måste vara en kvinna som Agda, som var som en syster till Lotty. Ibland hade ban ju ocksa tittat pa Frideborg, men hon var nmnera för ystcr för honom och passade honom där- för ej, trots att hon ännu langt mer än Agda, at minstone till karaktären, liknade de gangna arens Lotty. Han hadc behållit psalmboken som hans mor lanat honom, da han följde med pa Hans von I'ahlens begravning. Ibland tittade han i den och läste de rader hans mor strukit för. Men andra stunder slängde han den lilla boken långt utåt golvet. Han förstod ingenting. Orden gällde alla -bara intc honom. Och sa blev han sittande och sag ater för sig Agdas mörka drömmande ögon. När han drunknade i sangerna som fyllde den lilla fula salen i Jerikokapellet, tyckte han att den egen- domliga unga flickan stod på den strand som han förgäves sökte na. Skulle hon Iyfta honom och draga honom upp till sig? Han gjorde grimaser, hanande sig själv. Vad hade han med denna flicka att göra, en liten sömmerska som maste arbeta för sitt uppehälle? Men inom honom fanns intet tvivel om den saken. Hon stod honom djupt och innerligt nära. Han var visserligen svullen av adelshögfärd. Ingen borde ju vara god nog åt honom, greve Gusten af Sauss. Men han genomfors av en rys 246 Frökl#arlla Don #ahlen ning då han sag den nakna vägen, hans väg, som ledde in i mörkret. En gång hade han raddat en liten hundvalp från att drunkna. Hans mor brukade påminna honom om det. En gang hade han gjort en god gärning. Han mindes ännu hundvalpens bruna tacksamma ögon. Da såg han sig triumferande omkring i Jerikokapellet. Han hade räddat en hundvalp från att drunkna ! Vad ha ni andra gjort som trängas här omkring mig? tänkte han stolt. Varför skulle han inte fort- sätta sin goda gärningar? Nu glömde han att det ju var han som behüvde hjälp. Han föreställde sig själv som Agdas bålde räddare. Han skulle ta henne bort från dcn fattigdom och den tillvaro av yttersta obemärkthet, vari denna nobla dotter av förborgad härkomst försjunkit, och göra henne till gång plötsligen ur folkdjupet hade Iyfts upp till att bliva en grevinna af Sauss. Han trodde det skulle vara en god gärning. Som grevinna af Sauss skulle hon följa honom till Berlin-till detta Berlin där Lotty sedan åratal levde. Och han skulle i dubbel bemärkelse åter f# genomleva sin första ungdoms äventyr med Lotty. Allt detta genomkorsade Gustens hjärna inne i Jcrikokapellet. Men han såg inte något sätt att fullborda sina planer. Han var för slapp. Han orkade inte sträcka ut handen mot den unga kvinnan som gick förbi honom sa snuddande nära, men ända llrollo# #å Ek#red 247 sa langt borta, som om ett stormande s jungande hav varit emellan dem. Han lat sig ocksa länge nöja med sina fantasier. Inom sig trodde han väl heller aldrig att de skulle bli verklighet. Nästs gång Kiss Nilsson med smidigt vaggande höfter slingrade sig fram till honom, riktigt tiggande om hans ynnest, glömdc han Agda och alla goda gärningar i världen för den vällust pojken skänkte honom. Men sa hände det en dag nagm#ting som med ens tvingade honom till handling. Han gick denna dag upp till Bell von Wendens bostad vid Wahrendorffsgatan Agda hade börjat ta danslcktioner för Bell igem Dct var greven som bett henne om det. Han hade lockat benne med Berlinresan. Hon skulle ju medverka i deras kabare. Agda Iydde endast motvilligt. Hon tyckte sig ha fått nog av Bell VOIl Wenden, och hml kände en dmlkcl åugest inför henne. Intc var hon heller säker pa att hon ville följa med till Berlin. Hon var rädd för hela resan och hela det där sällskapet. Greven gick langsamt uppför de många trapporna. Hans tankar sysslade med Stellan von Pahlen och Frideborg. Den d#ir förbh#delsen roade honom och gjorde honmn samtidigt sallsamt upp- rörd. Stellan hade grinande av förtjusning berättat hur Frideborg blivit alldeles tokig av glädje och fallit honom om halsen, da han uppenbarat för henne att han skulle gifta sig med henne. 248 Fröknarna von Palllen Frideborg! Frideborg! tankte greven. På vilka vägar går du? Ser du da inte vad Stellan är för sort? Begriper du da inte att Bernard Landborg betalar den vämjelige Stellan för äran att fa dig? Greven var uppe vid Bells dörr nu. Han hade hennes nyckel på sig. Hon hade stuckit till honom en av sina nycklar sa att han när som helst kunde komma upp och se pa iektionerna, utan att hon skulle behöva besv ira sig med att ga if ran för att öppna . Han vred alltså upp dörren. I tamburen hängdc han av sig hatt och rock. Han höjde sig vresigt på tå för att nå rockhängaren, som satt alltför högt för honom. Så öppnade han dörren in till salen. Han förvånade sig över att han icke hörde nagon piano musik och kände sig litet lättad. Bells pianospel gjorde honom alltid nervös. De harda takterna dunsade mot hans huvud. Men nu spelade ingen. Han såg sig en smula förvirrad omkring i salen. Den var tom. Plötsligt stöttes dörren upp till Bells inre rum. En ung kvinna kom utspringande där ifrån. Hon höll händerna för ansiktet och skrek. Det var Agda. Hon såg inte greven. Men när hon sprang förbi honom, sträckte han ut handen och grep tag i henne. Då blickade hon upp till honom. När hon fick se vem det var, ville hon åter fly, men han höll fast henne. För en gangs skull upphörde hans blick att irra. Han var ater den där pojken som räddade den lilla bruna hundvalpen ur slottsdammen. Han betraktade Agda med ögon som plötsligt blivit klara. Hon var aildeles naken. Dessa svarta byxor, som brukade sluta sig tätt om länderna på henne, höll hon nu över armen. När hon fiek se greven, tryckte hon dem framför sig liksom för att skyla sig. Hon kunde varit en ung gosse, som blivit skrämd av nagot ohyggligt. Men under hennes runda bröst lekte den bla underbara skugga, som brukade göra Bell von Wenden galen. Med ens klängde hon sig fast vid honom som för att så bättre dölja sin nakenhet för honom själv. -Hjälp mig, ropade hon. Bell ville göra något styggt med mig,.. Orden stockade sig i halsen pa helme, och hon brast i grat. Men hon hade svårt för att tala om att hon verk iigen nyss vilat i Bells armar, förförd av dennas oväntade mildhet. Langsamt och tafatt lade då Gusten sin arm om- kring de vackra nakna höfterna. Aldrig hade nagon ung flicka på detta sätt bett honom om hjälp. Han pressade henne intill sig. - Gråt inte, min kära syster, sade han med tjock röst. De stodo där mitt på golvet i Bell von Wendens sal och vaggade av och an som ett par skeppsbrutna som nyss nått land, Bell von Wendens ögon blevo till två smala Iysande springor, när hon nu steg ut på tröskeln och betraktade dem. Nyss hade hon bitit sig i läppen och en tunn blodbtrimu1a sippradc nedfor hennes haka. - Grevc Gusten mell en naken flicka i fAImlen, sade hon och brast ut i ett gällt skratt och skaka(le sa att hon maste stödja sig mot dörrpostem Agda skälvde till och sökte göra sig fri. Da släppte greven henne langsamt ifran sig. - Gå och klä pa dig, sade bam Jag väntar har. När Agda darrande försvunnit in i sitt rmll, gick greven närmare Bell. - Du tänkte förföra hcnne? sade haD strängt. Hon slutade att skratta och sag hätskt pa honom. -Vad angår det dig? sadc hon och tilladc elakt: - Men vill du veta det, så är det redan gjort. Ilenne kommer man snart till rätta med. Greven torkade sig i palman Små kalla svett yärlor stego oupphörligt fram. Ja, vad angick det honom? Den nnderbara nakna flickynglingen... Jo-hon var ju nastan en syster till honom! Och så han hade klängt sig fast vid honom! Som om hon verkligen trott att han ägt nagon styrka. - Om jag forstode vad du har med den där flickan att göra, fortsatte Bell mcd stigandc nervo- sitet. Du har ju Kiss. Elias Vanselill har du ocksa -och hundra andra. Du har kommit in pa fel jakt- marker, greve. Gusten mötte inte Bells ägon, hans blick hade åter börjat irra, och plötsligt fick han syn pa Bell von Wenden och sig själv i den stora spegel som #Jrollop på Fker#d 25I Bell nyligen hängt uyl) mellan fönstren för att bättre kunna följa de unga flickornas rörelser. Hans mun vreds ater pa sned. Han stirrade ängs ligt in i spegeln som om han hade sett något avsky värt. Var det Herren Zebaoth själv, hämndens och vedergällningens Gud, som här i spegeln drev sitt spel med honom? Han sag Bell med blodstrimman alltjämt droppande över hakan och ned pa den vi(a blusen. Hennes ansikte brann av ett onaturligt be- gär. Eller såg han fel, hade hon redan hunnit släcka sin glöd hos den olyckliga Agda? Hennes händer voro krökta som langtade de att borra sig in i vita och lena kvinnobröst och rosiga jungfruliga kvinnosköten, och bredvid henne syntes den tydliga bilden av honom själv, en tjock röd uppsvälld mans ling, märkt av laster. Två präktiga rivaler om den härliga renhjärtade nakna flickynglingen därhme i rummet, som nu gråtande höll på att klä på sigl Da greps Gusten av förtvivlan och raseri. Med två steg var han framme vid spegeln och körde sin knutna hand genom glaset. Skärvorna regnade med ctt vinande, krasande ljud över golvet. Ilan trampade pa dem,da han for baklänges. Bell skrek till av förskräckelse. I detsamma kom Agda in. Hon var nu klädd i en mörk kappa ocb en liten hatt mcd en glänsande näl i. -Nej, men den vackra spegeln, utropade hon. Men Bell skrck: - Där har du din ädle räddare, Agda. Han är tokig av kärlek till dig. Nu krossar ha-l speglar för din skull, vettvillingen. Men inte komlller han att spräcka dig. Det vet du att stackars föraktade Bell von Wenden redan närapå har gjort. Agda ryckte till och en möl Ic rmllla(l övergöt hennes gyllne ansiktshy, Och när hon nu i sitt begär att tjana ;indå med skälvandc händer böjde sig ned för att forsdka plocka upp spillrorna av dell sköna venctianska spe geln, fattade Bell hemle hårt i annen och nasta kastadc hcnne mot Gusten. - Gå, ropade hon och stampade i golvet. Jag vill inte se cr mera här, harkrankarl Hon kom helt helt nara Gusten och sade in i halls röda, sorgsna ansikte: - Förstar du inte att IIU när du ränner efter en ung flicka är du mer vidrig än nagonsin? Nu först är du riktigt onaturlig. Den där Guden du pratar om kommer att straffa digl Gusten Iyfte sin hand för att beskyddande lägga den pa Agdas. -A, greven hlöder, utbrast bom Men han skakade bara på huvudet. De gingo tysta nedför trapporna. På gatan ropade han an en bil. När de kommit in i vagnen, fragade han hemle skyggt: -Var-var bor du, kära syster? Han hade aldrig varit hos henne. Hon sade honom sin adress. l#rollop #å l;kered 253 När de stannade utanför hennes port nere på Gamla Brogatan, sade han lagt: - Säg aldrig greven till mig mer. Jag kallar ju dig vid namn. Säg bror Gustenl i Hon nickade litet förvanad. Hon trodde att han nu skulle fortsätta med bilen hem till sig, men han steg ur och följdc mcd hennc upp. Nu stodo de inne i hennes lilla rum. Det sag fattigt ut här i den skarpa dagern fran fönstret. Agda tittade rod- nande på honom. Hon gjorde en atbörd med sina sma bruna händer som om hon velat säga: - Sa här har jag det. Vad vill greven mig? Men inom henne var det nagot som redan sade #broder# och #Gusten# till honom. Angela skulle ha lett om hon sett de sma händer- nas beskrivande rorclsc i luften. Så hade Agda brukat Iyfta sina handcr, da hon i skolrummet på Ekered berattade sagor for dem som barn. Da greven nu tog av sig handskarna, blottades ater saret han fått på handen. - Vanta, jag skall förbinda det, Gusten, sade Agda milt. Och redan sade hon Gusten. Hon gick efter en av sina egna nasdukar, fuktade den i vatten och lade om saret. Hennes morka ögon sågo spörjande upp pa honom, -Gor det ont? frågade hon. Han skakade på huvudet. Utan att hon bad honom om det, slog han sig ned på ottomanen. Här hårskade samma outsagliga frid som inne i hans mors rum. När Agda rört vid honom med sina lätta 254 Fröknar#a 7Jo» Pahlen händer, tyckte han att hon strök bort något ont och styggt ur hans hjärta. Han kastade en blick mot spegeln, rädd att åter få se den där förfärliga bilden som skrämt honom hos Bell von Wenden. Men Agda bade blommor i en vas framför sin spe- gel, och han såg bara deras kalkar som doppade sig i spegelglaset som i ett stilla vatten. Han ryckte till vid tanken pa Kiss Nilsson. Vad han skulle skrattat om ban sett Gusten nu! Men han drev otaligt bort tanken på Kiss och alla de andra. Agda stod och såg på honom. Hon visste inte riktigt varför han var här. Hon brukade aldrig ha några män uppe hos sig. Hon levde i sin egen lilla värld, besynnerligt obesmittad av alla dessa män- niskor hon så länge sällskapat med och varit modeil åt. Det var något hos henne som gjorde att ingen ända tills nu vagat röra henne. Och fortfarande var hennes inre rent, obefläckat av de smekningar hon nyss undergatt och varåt man endast kunnat tvinga hennes kropp att låna sig. Hon tyckte synd om greven som hon tyckte synd om Bell. Kanske hade hon alltid gjort det. Ocksa nu kände hon det nästan moderligt för honom. -#r handen bättre, Gusten? frAgade hon blygt. -Kom närmare, bad greven. Då lutade hon sig fram mot honom. Hennes strå- lande ögon logo mot honom. Nu var han nära att säga henne det. Nu ville han be henne alltid vara hos honom. Men han vagade inte. Det var under- ligt, men han vagade inte. I stället reste han sig for att gå. -Far jag snart komma tillbaka? frågade han. -Javisst får greven. Visst får du, Gusten, log hon, rättancle sig. När han gatt, blev hon sittande och fingrade pa sin klänningskjol. Hon log alttjämt, nu litet sorgset, för sig själv. Sa tog hon upp en sömnad fran bordet och b#;rjacle flitigt arbeta. 2j6 #röknarna von Pahlen Agda stängde omsorgsfullt porten till syateljen efter sig och steg ut på gatan. I afton var hon sen Det hade varit ett arbete, en ny klänning som nöd vändigt måste vara färdig, och innehavarinnan av ateljen hade bett henne stanna kvar. Hon rätade upp sin värkande rygg och stod så stilla och in- andades den friska luften. Hennes ansikte var blekt och trött. Sa började hon langsamt ga framat gatan. Det hade hänt heane nagot i dag. Pa morgonen hade hon fatt ett brev undertecknat Gusten af Sauss. Hon hade nästan haft svart att läsa hans stil. Han skrev som en dräng, ovan vid detta slags manuella övningar, men när hon väl en gang kommit igenom arket, som hade en grevlig krona i blått överst pa sidan, maste hon läsa det en gång till. Han bad henne bli hans hustru. Som greven och grevinnan Gusten och Agda af Sauss skulle de bada göra den där resan ned till hans älskade Berlin, bland vars undersåtligt vördsamma, öldrickande lakejer han alltid hade trivts bättre än bland det respektlösa folket i Rom och Paris som ofta hade gycklat med Prällo# #å Ekered 257 honom. Kanske hade Agda Wising anat ett dylikt förslag och anbud redan när han var uppe i bennes rum. Men icke ett ord hade han sagt da. Och nu detta brev! Brevet skulle inte gjort så starkt in tryck på benne, om hon inte nederst pa sidan upp täckt ett par rader, som han tycktes ha klottrat ned i all hast. #Det är bara du som kan hjälpa mig. stod det med hans förfärliga stil och nästan oläsligt. .Livets hjul saktar allt mera ocb mera av och skall snart stanna. Men med dig är jag inte rädd för döden. Du är min ungdoms älskade syster.. Agda gick och upprepade orden för sig själv: .Du är min ungdoms älskade syster. Med dig är jag inte rädd för döden.- Hon Iyfte sina händer och grep varsamt med dem i luften som vore hon i färd med att fanga upp blommor i dem. Så tryckte hon händerna mot sitt bröst och log därför att hm redan tyckte sig känna doften av de vackra blom- morna. Hon såg greve Gusten för sig. Men det var alls inte den bild greven själv upptäckt i Bell von Wendens spegel hon varsnadr. Hon märkte bara blicken i ögonen, som bado henne om nagot. Ett par sorgsna trötta ögon som sökte hennes. Tanken att bli grevinna af Sauss, en framtid som många skulle önskat sig för titelns och den stora rikedomens skull, sysselsatte henne ganska litet. Hon stannade ändock ett tag på gatan och rannsakade sitt hjärta, om det gömde någon fafänga, om det var denna yttre upphöjelse det eftersträvade. Men hon visste att det ej var så. En människa sträckte händerna 17 V. Kr# sljemn Xll 258 Fröknarna von Palllen efter henne, och det var så ljuvligt bara att känna att nagon behövde henne. Det var det som kom henne att lätt som en fågel trippa fram på gat- stenarna Hon gick där och smalog för sig själv. Ensamma kringdrivande män, som i en Iyktas sken varsnade det där smaleendet hejdade ofrivilligt, plötsligt maktlösa, sina steg, och länge efter det hon gått förbi stodo de stilla och undrade vem hon var. Nagot ömt och outsägligt milt hade snuddat vid dem. Men Agda fortsatte sin väg i mörkret. Hon var inte rädd för mörkret. Hon var inte rädd för döden. Himlen fylld av skimrande stjärnor välvde sig över hennes huvud. Hon nickade a:t dem, i hemlighets fullt samförstand, som om de varit hennes vänncr. Hon förstod att hennes liv nu skulle helt och hållet förändras Men det oroade henne inte. Hennes händer, märkta av tusen nålstygn, skulle stryka över en lidande medmänniskas panna. Hon skulle fä makt att förjaga alla onda spöken som hemsökte denna plågade människovarelse. Och eftersom hcnnes hjärta liksom Frideborgs var som en fagels hjärta, tyckte hon att hennes kropp plötsligt fick vingar och kunde Iyfta sig från jorden. .Med dig är jag inte rädd för döden.# En utbrunnen man trött på främmande, inlärda laster och led vid onaturliga hegär, som kanske icke ens voro naturliga för honom, hade bett henne om nå got, bett henne jaga bort döden fran hans huvud- gärd. Ja! Ja! Och nu svävade hon bort genom Bröllol# J#å Ekered 259 ! rymden Där var det lätt att andas. Faglar kommo flygande mot henne fr#n alla håll. Deras duniga vingar snuddade smeksamt mot henne. De sjöngo. Och hon förstod vad de sjöngo. Det var en sång om stjärnor och om det eviga bla. Det var en sang om gröna träd som stodo sa fast med sina rötter i den sköna jorden och som sträckte ut sina grenar fdr att de skulle söka sin vila pa dem. Och nu var Agda nere i de land där man slog ihjäl varandra och där luften genljöd av de sårades skrik och suckar. Hemles vingar endast växte da. Hon sänkte dem ned över den stackars hetsade jorden, en dim- lik vit och mild duva var hon som samlade alla de kämpande undcr sina gryningsbleka vingar. Där hadc dc det tryggt. Döden drog sig undan. Den kunde intc längrc finna sina offer. Men under Agdas f#gelvingar pep det och levde, som om hon fatt en hop skrikande små i sina varma dun. Agda stannade och såg leende upp mot stjär- norna. Nyss var hon en fagel. Nu var hon bara en liten kvinna som hade ett par mjuka bruna händer, som lugnande kunde smeka över en het panna. Hon älskade sagor. Hon levde själv i en stor saga som inte ville taga slut. Hon bannade sig själv. Hur kunde hon bli så glad över ett brev att hon tyckte sig flyga genom all världen? Så länge hade hon vandrat ensam. Hen nes hjärta var sa fyllt av längtan och kärlek. #nt ligen skulle det fa tömma alla sina skatter. Hon grubblade inte över om det var en ovardig som skulle taga emot dem. Kanske en som skulle blåsa sin orena andedräkt över guldet så att det for- vandlades till grasten. Men Agda trodde icke att det bland syndare fanns några verkligt ovärdlga och orena. Sadana finnes det endast bland de själv- rätffärdiga och i egen mening goda och ostraffligt vandrande. Eller skulle hon själv blivit ovardig och oren endast därför att underliga smekningar av så hårt tryckande hfinder och läppar överrumplat och rört vid delar av hennes kropp? Nej, kärleks- fulla människor grubbla icke. De karleksfulla kasta sig mitt ut i faran. De äro som blinda. Men de ha ett ljus inom sig, som icke är lätt att släcka. Nu bar Agda detta ljus i handen. Hon gick var- samt framåt som ett barn i lang vit nattskjorta går till sin vita bädd. Inga skuggor skrämde henne. De drogo sig grinande undan uppåt husväggarna. Där- ifrån tittade de ned på barnet och ljuset som fula trollgubbar som ville blåsa upp sina kinder för att släcka lågan sa att varlden ater skulle bli becksvart. Men de vågade inte. Inte heller greve Gusten af Sauss skulle kunna blasa ut Agdas ljus. Många gånger när de onda andarna komme att ansätta honom, skulle han kanske vilja det. Men en smal liten hand skyddade da lagan, och han fick frysa i kylan till dess han åter langtade efter ljuset. Hon själv hade ju, om ocksl mot sin vilja, fallit för samma onaturlighetens synd som han, men hon trodde ej långre riktigt att det fauns nagon synd Brollo/l #å Ekered 201 eller någon onaturlighet när man bar renhet i sitt hjärta och älskade renhet. Agdas tankar förindrade plötsligt färg. Med ett litet skratt tänkte hon på Frideborg. I går kväll hade Frideborg dansat runt uppe i Agdas lilla rum. Hon hade sjungit ocksl: andliga sånger och lustiga slagdängor hade om varandra trängts i hennes strupe. Hon hade sjungit ut allt som fanns där. Runt, runt hade hon dansat på tåspetsarna. Alla hennes bekymmer hade flyktat. Hon skulle bli gift, en hennes nåd von Pahlen som arad och aktad skulle nedkomma med ett barn till världell. Du maste ocksa gifta dig, hade hon ropat till Agda. Tva fina adelsfruar som alla fjäsa för, skola : vi fara till Berlin. Hennes enda bekymmer var Stellans mor som icke tycktes vilja lämna sitt samtycke. Men Stellan tankte i alla fall gifta sig därnere i Ekereds kyrka. De skulle vigas där på resan ned till Berlin, det hade han lovat henne. Hans faster Betty skulle tycka det vara sa roligt att få ta emot hela bröllops- följet. Redan bade han talat vid benne om saken, oeh hon hade varit storbelåten och av hjiirtat med. Agda tvärstannade. Tank om bon själv också skulle få gifta sig i Ekereds lilla vita kyrka som hon så väl mindes! Den tid Agda varit tjänstflicka på Eke red hade kanske varit den Iyckligaste i hennes liv. Och så roligt det skulle bli att åter få träffa Petra och Angela på Eka! Hon skulle ju bli jamnställd, nästan som vole hon släkt med dem nu! Hon log ödmjukt, men glatt. Nagra andra anhöriga ägde hon icke. Det statarfolk, som hon växt upp hos därnere vid Ekered, hade endast varit hennes fosterföräldrar, och de hade för länge sedan gatt l#ort. Vem hennes verklige far var hade hon aldrig vetat, men det hade viskats om en fin och bildad herre med ett klingande och mycket känt namn, som dock för ännu längre sedan skulle ha lämnat det jordiska. Hennes verkliga mor hade varit en ele- gant mörkhyad och yppig skönhet, som någon gång varje år under hennes tidigaste barndom kommit nedresande fran Stockholm och hälsat pa henne, men inte heller vem hon var eller vad hon hette hade någonsin berättats för Agda. Och alltsedan Agda farit till Stockholm för att söka efter henne, hade hon varit som sparlöst försvunnen. Förmodligen var väl också hon nu död. Tankfullt fortsatte hon gatorna framåt. Sa stan nade hon igen. Hon hade kommit nedat Ström men och fram till Operakällaren. Det Iyste och gnistrade från alla fönster där. Hon såg huvuden skymta innanför draperierna och damer i stor toalett med skuldrorna blottade. Hon hade aldrig varit därinne. Det var som ett palats. Medan Agda stod där kom ett sällskap herrar ut från den stora porten mot planteringen. De knäppte sina överrockar under högljutt prat. Ett par kikade med dimmiga ögon upp mot stjärnhimlen. Hon såg nu vilka de voro. Det var ju Kiss #I;Isson, Ste\lan von Pahlen och lille Elias Vanselin. Och bland dem stod också greve Gusten. Hon hörde att de nojsade med honom. De ville att han skulle köra dem hem i bil, men ban tycktes inte ha lust, utan menade att de kunde gå den korta biten. -Asch, da stolpa vi väl da, gossar, hörde hon Kiss Nilssons läspande flickstämma ropa skrattande. I nästa ögonblick hade han lekfullt puffat av greven hans lilla rundkulliga hatt. Det var tydligen menat som ett skämt. Men greven tyckte VÄI inte om den sortens vanvördiga skämt, utan blev ond, och vanmäktig av ilska ville han kasta sig över Kiss. Da löpte de alla skrattande sin väg. Hatten rullade under tiden tvärs över gatan och fram till Agdas fötter. Den var som en liten svart hund som kom rännande till sin härskarinna. Agda tog upp den med ett litet medlidsamt leende. - Stackars batt, viskade hon och strök varsamt över den. Nu kom greven sökande efter sin hatt. När han var helt nära henne, utan att ända se henne, steg hon ut ur skuggorna och fram till honom. -Här är hatten, sade hon och gav honom den. Han stirrade pa henne med rödkantade ögon, och hon upptäckte att han grät. -Varför grater du, Gusten? frågade hon. - A, kära Agda, är det du? sade han och grep med en famlande rörelse efter hennes arm. Ar du ute mitt i svarta natten? 264 l#röknarna von Pahlen Han satte pa sig hatten och vände sig frysande mot henne. -Kom så gå vi, viskade han. De började tysta ga framat arm i arm. StrBm- mens vatten rann glittrande fram under bron. Greven grät inte längre. Han tryckte hårt den runda armen och sag då och då pa sin vackra följe- slagerska. Men hon, som nyss svävat uppe bland stjärnorna och gjort bekantskaper med flygande faglar, kände sig med ens förd ned mot jorden igen. Hon trippade inte längre över gatstenarna. Hennes hjärta slog inte mera så där glatt och trev- ligt. Hon var ond pä sig själv för att hon pinades av att greven luktade sprit och cigarrer och pustade så tungt. Var fanns nu all hennes glada extatiska vilja att hjälpa? En kedja hade slagits omkring hennes arm och skavde och slet mot köttet. Och när nu Gusten frågade henne om hon fått hans brev, nickade hon bara och kunde ej få fram ett ord. Da blev han tyst och ledsen. Kanske ville hon inte? Nedstämd började han berätta om att han, Kiss, Elias och Stellan förut på kvällen hade varit inne på en källare bakom Jakobs kyrka som hette Restaurant Carl Gustaf. Det var ett mycket ruskigt ställe, men Gusten gick ändå rätt ofta dit, därför att de liksom hade litet av namnet, och kanske också mycket av ruskigheten, gemensamt. Det var en lokal som en lang mörk rännsten, en oändlig skum kanal, i vars smutsiga vatten livets bottensatser och nerrullade vrak lagrat sig eller lang samt summo. Värden var en före detta vaktmästare, Enoch Jansson, som slagit sig på att idka låne- rorelse bland kunderna och därigenom Sa sma ningom blivit i stand att inköpa huset, i vars källar- vånings mörker han och de rattor han matade kröpo omkring utanför kökets stinkande avfallssamlingar och soptunnor. Med guldglasögon och guldplomber gick där den lille procentaren fryntligt omkring, gemytligt klappande på axeln de av sina offer som ännu hade något kvar att råna och frågande dem: »Har du nagot nytt förfalskat papper, gosse, att lämna Enoch i dag?. Gusten tyckte ibland rysande att det där lurande, allt efter omständigheterna kärvänliga, ansträngt kamratliga eller försöksvis anlagda överlägsna och dryga sättet obehagligt lik nade det sätt, varpå han själv brukade bemöta sina artistgossar, och han tog dem dit för att se, vilken behandling de skulle bli föremal för och da ibland njuta av deras kval inför värdens hjärtlighet, som de maste finna förolämpande, därför att den för utsatte likställighet, och förargade undanbådo sig. Men det fanns också annat som drog Gusten till Restaurant Carl Gustaf. Kring de sma spruckna marmorborden därinne rörde sig raskt en rund höftad Hebe med muntra ögon och skrattande röst, som hette Inga, och ute i tamburen satt en para- Iytisk rockvaktmästare, som varit i Frankrike och hittat på namnet ,vaktmästare Vite!. pa sig själv, därfar att han var sa långsam och alltid talade om den hemska sjukdom som gjorde att han knappast kunde resa sig från sin stol och att hans ben ibland plötsligt veko sig, så att han handlöst störtade i golvet, där han på sina kryckor linkade omkrhlg mellan rockhängama. Inga och rockvaktmästare .Vite!. hade ursprungligen lånat Enoch, deras kamrat från diskhjälpstiden i köket och smörgas- nisseåren, alla sina besparingar, för att han sl.ulle kunna överta stället tillsammans med dem, men de bade varit oförsiktiga nog att icke begära nagra kvittenser. Sedan hade Enoch aldrig givit dem deras pengar tillbaka, utan hanallde sagt dem att de väl kunde vara belatna, sa längedefingebehålla sina platser. Gusten kände igen de där tillväga gångssätten fran bade sin nominelle och sin verk- lige fars metoder och erfor därför ofta ett slags sentimental, om förlatelse bedjande medömkan med den vänliga Inga «h den vänlige #Vitel#. Dock gick han naturligtvis aldrig så långt att han fresta des rädda dem ur klorna pa deras brutale principal, som nu gift sig med den klossiga kassörskan och inte längre ville umgås med de forna kamraterna, vilka hjälpt honom fram och som han bedragit. I eftermiddag hade Stellan, Kiss och Elias först ensamma varit därhme. Källarmästaren, som varit så berusad att Inga maste hindra honom fran att ramla över borden, hade då kommit fram och fra- gat, var greven fanns, och hemställt till ,de unga herrarna. att han skulle få lägga bort titlarna med dem, ,sa att framtida transaktioner Skulle ga lättare,. Stellan hade fnissande samtyckt, men Elias och Kiss hade stolt avböjt, och när källarmäs taren da anmärkt att #Jansson och Nilsson väl kunde smälla lika högt-, hade Kiss svarat att ·vad som smäller lika högt är det här# och givit Enoch ett par örfilar. Rasande hade Fnoch då kallat pa gårdskarlen och kocken, två stora starka sluskar, och befallt dem att släpa in Kiss pa kontoret i en avsides skrubb av huset, där han hade sin procentar- central. Där hade de båda sluskarna bakbundit hans händer, och den fege Enoch hade, ursinnig över den aga han mottagit inför sin egen personal, måttat några slag tillbaka mot den försvarslöse. Stellan och Elias hade inte ens hjälpt denne, men Stellan hade sprungit till telefonen och ringt efter greven som kommit och befriat sin älskling fran den lille procentaren, vilken inför greven utgjutit sig i ursäkter ocb förklarat att ·det hela var ett be klagligt missförstand. och att han .bara velat föresla att han och herr Kiss skulle göra ett litet papper tillsamrnans#. Sedan hade de begivit sig if rån snuskhalan och gått till Operakällaren, och därefter hade den otack samme Kiss som lön för befrielsen slagit av sin välgörare greven hans nyinköpta hatt, såsom Agda själv hade sett. Därför var det som greve Gusten hade gråtit, men nu grät han icke längre, utan han ville för- söka förlåta och vara god mot alla. Ocb plötsligt kom han att tänka på sin mor. Vad hon skulle bli förtjust i denna lilla milda flicka! Han borde h Agda med sig nu genast. Ja, det var alldeles nöd- vändigt. De skulle ögonblickligen ga upp till hans mor, Han skulle göra henne bekant med Agda. En utomordentlig ide! Att han ej tänkt på detta förut! Det hände ofta att han kom rusande till sin mor mitt i natten. Hon sov så litet. Hon väntade honom alltid med ett leende. Det var som att komma till en klar källa att stiga in i detta tysta rum och mota en vilande, men alltid vakande moders ogon. Han tog åter "gdas arm och förde henne tillbaka uppåt #stermalm. -Vart gå vi? frågade Agda undrande. -Vi skola hälsa på min lilla mor vid Kommen- dörsgatan, sade han tryggt. -Nu mitt i mörka natten? -Ja, hon är alltid vaken, svarade han då bem- lighetsfullt som om han talat om ett underbart väsen, en ängel som ständigt vakade och vän- tade. Han förde henne uppför trapporna till sin mors våning. De gingo in och vandrade genom tysta rum. I salen brann en nattlampa med ett vitt och dämpat ljus och Iyste över den gamla diakonissan som satt djupt insomnad. Greven öppnade dörren. Agda kände sig under- lig till mods. En stark blomdoft kom strommande emot dem. Det var blommor överallt. Agda suckade litet andfådd. Här var sa tyst som om döden tagit sin bostad här. Grevens gestalt skymde sängen för henne. Då hörde hon ett utrop: -A, min gosse. A, kommer du nu, lille Gusten? Agda darrade till. Greven hade gått fram till sangen, och nu såg hon ett blekt magert ansikte som plöts!igt Iystes upp av ett leende som förjagade det lidande uttrycket. Agda ville smyga sig ut igen. Hon kände det som om hon inte hade rätt att tränga 5ig in har. Men da strackte greven ut sin hand och fattade tag i henne. -Har är lilla Agda, sade han. Agda undrade om han redan talat om henne. Det lät så välbekant detta. Nu stod hon vid sangen. De Iysande ögonen betraktade henne. En hand famlade efter henne. -Kommer Agda med Gusten? frågade en mild röst lågt. Greven sag förväntansfullt pa Agda. Den där tyngden föll av hemle. Har var ater en människa ur livets skymning och dodsskuggornas dal som vädjade till henne. Hon tyckte att hennes armar bredde ut sig. De blevo åter fågelvingar som ville gömma allt sjukt och lidande i sina varma dun. -Ja, viskade Agda. Jag har kommit hit med Gusten. Då kande hon hur kvinnan där i bädden drog henne ned till sig som ville hon viska en hemlighet i hennes ora. Med ens sag hon ansiktet snabbt för- vridas i fasa som om en ohygglig tanke arbetade 270 Fröl#na#na von Pah#en sig fram. Men när Agda nu kysste grevinnan Carola, blevo hennes drag igen lugna. -Lilla flicka, viskade hon. Må Jesus var åter- lösare välsigna er båda. Ma han huldrikt ta er Upp i sin barmhärtighets famm A, vad Betty var Iycklig att vara tillbaka på Ekered! Hon sade sig att hon inte riktigt talt vid den sista tiden i Stockholm. Jämt och ständigt hade ju Lilian bara gråtit och beklagat sig över sitt bittra öde att Stellan envisades att vilja förlova sig med den vackra Frideborg. Men medan Betty nu gick genom sina rum, smekande varje liten väl- känd sak i aterseendets flöjd, måste hon skratta för sig själv. Hon förstod inte Lilians bedrövelse. Från första ögonblicket hade hon tyckt rätt bra 0111 Frideborg. Hon liknade ju på något sätt hennes egen ocb barnens älskade Agda, som hon träffat däruppe ett par ganger. Betty var ju ocksa så svag för allt vackert. Det kunde hon nu inte hjälpa. Och inte heller kunde hon undertrycka en liten känsla av skadeglädje över att Lilian äntligen fatt nagot att beklaga sig över. Aldrig hade hml riktigt kom mit överens med svägerskan, de voro verkligen allt- för olika varandra. Och när Stellan en av dagarna kommit till henne och med bedjande min börjat tala om att han så gärna ville gifta sig i Ekereds kyrka, hade Betty helt enkelt blivit förtjust. Lilian ville naturligtvis inte ha bröllopet i Stockholm - det 272 #röknarna von Pahlen gick hennes ära för när! Det var inte för att hjälpa Lilian, som Betty gick med på att bröllopet skulle ga av stapeln här nere Hon tyckte uppriktir#t talat dct #.nr roligt att f# g# I_ilian en litcn paminrel#e om att det fanns andra som ville ordna det trevligt för hennes son, när inte hon, hans egen mor, hade lust till det. Och Betty älskade ju dessutom gifter- mål. När Betty sa fatt veta att den besynnerlige, men stormrike greve Gusten af Sauss skulle vigas vid deras egen dyrkade Agda blev hon bade häpen och hänförd, hur konstigt hon än tyckte att det var. Nu var allt i ordning. Här i Ekereds tysta vita lilla kyrka skulle det bli dubbelbröllop Betty skulle ge middag pa Ekered efter vigseln, och de flesta gästerna skulle bo på gästgivaregården där nere vid Ekhults station. I själva säteriets corps de logis kunde det ju inte bli plats för sa många. Jag hoppas bara min fest blir Iyckad! tänkte Betty i sitt hjärtas godhet. Hon anade ingenting av de intriger och för- virrade och beslöjade begär och önskningar som lågo bakom de#ssa plötsliga giftermål, Bröllop- det var ju bara den härliga invigningen till ett nytt och härligt liv, och snart skulle dessa kära unga få hem och barn att fröjda sig åt. Sä länge det be- reddes tillträde på jorden för nya små människor, nya vimlande människomyriader, var väl världen icke så ond ändå. Alla dessa tankar förströdde Betty, så att sorgen river Re#c' mi=sfall gled tillbaka in i skuggan. Brällop pd l#keted 273 Slutligen hade också Lilian gått med på att komma ner till bröllopet. Betty förstod nog att det var pastor Josef Wahlbom som övertalat henne. Läsarprästen tycktes ha fattats av ett varmt och innerligt intresse för lilla Frideborg och hennes välgång och ville att också Lilian skulle öppna sina armar för henne. Betty suckade smått road vid tanken pa Josef Wahlbom. Med honom fick man väl ocksa dras! Det var dock en god sak att han hade en viss hand med Lilian. Peter hade numera ingenting alls att säga till om, sedan inte bara Alexandra utan även Josef Wahlbom ständigt kretsade kring Lilian. Betty misstänkte till och med att denne predikant hade ett gott öga till Alexandra. Peter hade annars tydligen inte haft nagot egent- ligt emot Frideborg. -Kanske Stellan skall börja bli förståndig, bade han bara sagt med en av sina melankoliska grimaser. Betty fortsatte genom rummen ocb kom nu till Hans' forna arbetsrum. Här satt Benno Levin i en av länstolarna framför brasan. Betty hade varit så g]ad att hennes far bestämt sig för att följa med henne ned till Ekered. Han behövde sällskap nü när Jacob flyttat ifrån våningen vid Norr- malmstorg. Benno Levin såg upp, när Betty öppnade dörren. -A, se Betty, sade han belatet och höll fram sina händer mot den sprakande elden. ,8 :. Xr#s#nsljrrn# Xll - Goddag, lilla pappa, har du kunnat sova? fragade Betty ömt och kysste honom. Han nickade glatt. -Man behöver inte sa mycket sömn, när man blivit så gammal som jag, sade han. Livet tar snart slut. Man maste vakta de fa timmarna som återstå. Man är rädd om dem som om ett brin- nande ljus som man m#ste skydda med handen, sa att ej något okynnigt luftdrag skall blåsa ut det. -Du är väl inte gammal, sade Betty. Men när hon sade det tog hon sig åt hjärtat, som om något gjort ont där. Visst var han gammal, hennes lille far. Men i det vita håret blandades ännu flera testar av den dunkla röda färg som varit dess ursprungliga. De kämpade tappert mot ålderdom och förvissnande. De glödde ännu som om de hämtat upp eld ur hans ungdomliga hjärta. -Kom och sitt här, min flicka, sade Benno leende och klappade pa armstödet av sin stol. Men då skrattade Betty muntert. -Du glömmer bort att jag inte är någon ung flicka längre, sade hon och smekte honom över håret. Se, så stor och tung jag blivit! Jag får inte längre plats på en stolskarm. Men hon kunde inte heller i lugn och ro slå sig ned i stolen mitt emot honom. Hon tassade runt i rummet, sköt in en bok i en av bokhyllorna, strök över en bordduk, rättade på skrivunderlägget. -Alla saker måste känna att jag kommit till baka, sade hon när hon såg hur hennes far följde Bröllop på Ek#ed 275 henne med blicken. O, vad jag längtade efter Ekered där uppe i Stockholm! Jag förstar inte hur man kan trivas i de grå stenöknarna. -Det förstår inte heller jag när jag nu är här nere på det gröna Ekered, sade Benno Levin vänligt . Betty tog sig om huvudet. - Hu! suckade hon. Det surrar ännu i huvudet av alla röster. Jag tyckte kriget och oron voro mig närmare uppe i Stockholm. Folk komma inte överens, och de skrika sin oenighet högt i varandras öron. Alla träden kring Ekered och i Eka park borde marschera in mellan de fientliga husraderna och slå vakt. Folk må inte bra, det är jag säker pa, av att somna med öronen fyllda av ljudet från bilar som skälla som galna hundar och spårvagnar som pingla vid varje hörna som om elden vore lös. Nu i natt när jag åter hörde suset i mina gamla träd, var det som en vaggsång. -Ja, det tyckte jag också, fast jag inte kunde somna, sade Benno Levin drömmande. Till och med veden knastrar och sprakar pa ett annat sätt i kakelugnarna här än uppe i huvudstaden. -Och nu komma alla hit ner för att gifta sig, fortsatte Betty godmodigt. Kanske det betyder att de längta efter ro och lugn i alla fall. -Hur många var det som skulle vigas? frågade Benno Levin med mild ironi. Du har bara pratat om bröllop och bröllop sish tiden, Betty. -A, de skola inte gifta sig allihop, svarade 276 Fröknarno #on Pohlfn Betty. Bara två par blir det tills vidare. Jag är glad att var älskade Agda får ett hem. Benno Levin såg en smula betänksam ut. -Jag kan inte säga att jag är sa värst förtjust i den där greven, mumlade han. -Asch, han kommer snart att bli som en annan människa, sade Betty. Den goda Agda kommer att ta hand om honom och skapa om honom efter sin väna gestalt. -Kanske det, kanske det. Benno Levin såg inte helt övertygad ut att det experimentet skulle Iyckas. -Bara de nu inte locka med sig Gotthard till Berlin, sade Betty. -A nej, svarade Benno Levin. Gotthard ar jag ganska lugn för. Han haller nog fast vid det sakra, och det är ju ännu så länge Ekered, -Jag tror inte Edla reser ner, fortsatte Betty efter en stund. Henne träffade jag inte mycket i Stockholm. Hon gräver ner sig i sitt arbete. Nar holl hörde om de här bröllopen, blev hon riktigt förargad. Hon sade att hon avskydde alla män- niskor som gifte sig i dessa tider. Ibland är jag rädd för att hon inte är riktigt frisk. Hon håller sig ju inte alls borta från ungdomen, utan ar tvärtom ordf8rande i den fosterländska föreningen #Studerande flickor som vilja försvara sig», bevars. Betty log: - Hon är ju ibland de allra ivrigaste av dessa beskäftiga unga som ropa på Sveriges upp- slutning vid Tysklands sida. Ocb ändå är det som om hon inte hörde till ungdomen. Själva ungdomen ar kanske inte ungdom långre. Och Bettys leende forsvann. Nu log Benno. - Kom hit, Betty, skall jag stryka dig över pannan! Var får du alla dina plötsliga farhagor if ran? sade han. Minns du att det alltid var Hans som brukade komma med oron och frågorna? Du ar ju den som bygger ett hus mot skyn. Du får inte vara rädd, då känner jag inte igen dig. Betty böjde sig fram mot honom, och han strök henne lätt över pannan. Hennes ansikte Iyste åter ump. I detsamma öppnades dörren, och Gotthard kom in med Petra och Angela. Benno Levin var i en hast uppe ur stolen. Han tryckte förtjust deras händer. -Vad ni se strålande ut, myste han. Det är som om det hade hänt er nagonting riktigt roligt. Då drog en rodnad som en sky över Angelas ansikte. Och medan de andra nu livligt började prata om Bettys Stockholmsresa och om de två ny- förlovade paren, stallde sig Angela tyst vid fönstret och tittade ut. Hon blskade att höra den gamle Levins röst. Det var en sadan trygghet att ha honom här igen. Hade han icke genast märkt att nagot hänt henne? Skulle hon kunna dölja sin hem- lighet för honom? Hur gärna skulle hon icke velat tala om den för honom och få råd och stöd! Nu var Frideborg i säkerhet. Hon skulle gifta 278 Fröl#narna von Pahler. sig och få en far, sÅdan han nu var, till sitt och Bemard Landborgs barn-till den älskade döda Stannys brorsbarn. Så enkelt hade allting löst sig för henne. Men Angela skulle föda sitt barn ensam. I#.nnu hade hon en lång och mödosam väg att ga. Men Petra fanns. Ja, Petra var där ju- ständigt vid hennes sida uppmuntrande och stöd jande henne. Gotthard som nu en stund hållit sig till de andra gick fram till Angela vid fönstret Hon hade inte sett till honom mycket denna tid. Kanske skämdes han över att han kysst henne inne i ladugarden den där gångem Han blev stående bredvid henne. -#r du ännu ond på mig, Angela' sade han lågt. Angela skakade pa huvudet. Nej, hon var inte ond pa honom. Hon tänkte inte alls pa honom. Då drog han en suck av lättnad. -Det är bra, sade han. Jag har varit riktigt ledsen för att jag bar mig sa dumt åt. Men hon trodde honom inte, fast hon inte brydde sig om det. Hon trodde sällan vad Gotthard sade. Han hade så svart att vara fullt uppriktig, emedan han inte var uppriktig mot sig själv. Angela och Petra togo efter en stund ater farväl. Gamle Levin tryckte vänligt Angelas hand. - Jag följer er genom trädgården, sade han glatt. M# lU sterr ut r# verandall utan vtter- plagg, glömsk av att det var höst, kom Betty springande efter honom med vinterrocken. -Pappa, du är som en barnunge, bannade hon ängsligt. Han stod där leende i solskenet och lät Betty sätta pa honom rocken. Han blinkade finurligt mot Petra och Angela som om han menat att man ju måste foga sig i Bettys förordningar, men att ban alls inte behövde nagra ytterplagg i den här värmen. De gingo ned genom trädgårdens terrasser. Nu fanns det inga löv på träden och inga blommor i rabatterna, man var ju också långt inne i oktober. Men himlen var ljusblå. Som en väldig blomkalk öppnade den sig över deras huvuden, och den lilla ån vid trädgårdens slut blänkte av ljus. -Vad allt är vackert här, sade lille Benno Levin i stillsam Iycka. Angela gav honom en blick. Som en liten för nöjd tomte trippade han bredvid dem i sin stora roek. Och hon önskade med ens att hon kommit så långt som han i livet. Da skulle allt vara över. \ Hon önskade gå vid hans sida, en gammal dam, en gammal vissnad kvinna, vis och ändå belåten som han. En trädgard skulle som nu ligga badande i solsken omkring dem. Men hösten skulle inte vara så långt gången. Det skulle vara tunga frukter i alla träd omkring dem - frukter som mognat under år av möda och arbete. Och de skulle ta dem och smaka på dem och le åt att de nu voro gamla och att de snart skulle försvinna 280 Froknarna vorl Pahlen och dölja sin skröplighet i förintelse och klarblå blomkalkar. Angela log litet åt sina egna tankar. Då lade Benno Levin sin hand på hennes arm. -Vad ler du åt, lilla barn? fragade han. Men Angela kunde ju inte svara att hon önskade att hon vore gammal som han. Hon såg bara upp i det blå och log. Och da stannade Petra och gamle Benno Levin och betraktade henne. Petra tänkte- -Vad jag älskar henne! Hon bär livets gåva i sina händer. Men Benno Levin skakades av en liten rysning. Han såg vad han inte nyss sett: att hennes ansikte fått nagot skimrande över sig. Det var som om hon väntade på något och som om denna väntan fyllde hela världen omkring henne med ett sakta sus. Och han önskade sa innerligt att hon inte skulle bli besviken. Han hade alltid varit särskilt fästad vid Angela. Och nu tog denna känsla helt honom i sin makt. Han grep henne om axlarna och sade: -Tillåt en gammal herre att kyssa dig. Och han slog armarna om henne och kysste henne ömt på kinden. Angela blev ater glad. Hon tyckte att han med denna kyss velat försona det onda hans son Jacob anstiftat, då han brutalt överfallit henne uppe i sitt mottagningsrum. Och hon gick med lätta steg vid gamle Bennos sida. Bröllo/J #å Ekered 281 Nere vid ån tog han farväl av dem. Men äumu en lång stund stod han och såg efter Petra och Angela, där de vandrade bredvid varandra inat skogen. -Vad väntar lilla Angela på? viskade han till sig själv. Sa vände ban sig om för att ga tillbaka. Den blå hösthimlen sänkte sig strålande omkring honom, och han vandrade mitt inne i detta blå och sällsamt genomskinliga: en liten krokig gammal herre i stor vinteröverrock som bade samlat så mycken levnads- visdom, men som ända icke kunnat skönja det nya liv som arbetade inom hans älskling Angela och ej hört ett enda slag av det späda hjärta som nu flämtade tätt under hennes eget. z82 Fröknarna von Pahlen Adele Holmseröm kröp in i hörnet vid den trasiga spiseln uppe i ödesh#gan. Hon hade varit ute och strövat i skogen kring Ekered, och så hade hoD funnit det övergivna huset bland träden och gÅtt in. En underlig spöklik stamning hade fÅtt makt med henne. Hon tyckte att hon blivit lämnad fängslad här så att hon inte kunde röra sig. Det droppade av fukt fran tak och väggar. Genom det sönderslagna fönstret slog höstvinden in, men hon satt stilla, frysande, gra i ansiktet. Ibland gav hon if rÅn sig ett hest, skrämt, klagande ljud. Här inne hade Hans von Pahlen en enda gång brunnit av kärlek och lust tillsammans med den vackra Dora Macson. Men väggarna berättade det inte för Adele. Hon tyckte bara att det gamla huset plöts ligt fallit över henne och nu kramade henne emellan sig och icke ville släppa henne ifrån sig. Adele hade hört talas om dubbelbröllopet som inom kort skulle firas i Ekereds kyrka, och hon fick ingen ro för tanken pa dessa sälla par som skulle vigas. Hon hade också försport att Josef Wahlbom, kolportören, skulle komma, ocb vetskapen Bröllop #å Ekrr#d z83 därom hade gjort benne rÅ rädd att hon bade drivits ut att vandra omkring med ilsnabba steg i skogen. Två År hade gått sedan han sist såg henne. Skulle han nu känna igen henne? Skulle han inte tycka att hon förändrats och skrynklats? Hon var dock inte fyrtio År ens. Men den ständiga bitter heten bade gnagt på henne. Hon kände sig ful och aldrad. Förgäves gnuggade hon sina bleka kinder framför spegeln. Nej, de ville inte blomstral Också ögonen voro bleka och ändÅ grumliga som ett stilla- staende vatten. En gång hade hon lovat Josef Wahlbom att sluta att stilla sin outsläckliga törst efter stimulanser i livets tröstlösa grÅ med konjak. Men hur skulle hon kunnat halla det löftet, när han lämnat henne ? Den hetsande drycken drev träd- gardar till storartad blomning omkring henne. Den förunnade hemle att smaka en liten droppe av söt Iycka. Men när hon sÅg sig i spegeln märkte hon också faror av besvikelse som hade grävts vid alla uppvaknanden ur ruset. Och fårorna försvunno icke. Adele grep om sina knän och vaggade av och an. Nu var hon själva huset här. Någon hade gått och lämnat henne, och även om han kom igen, skulle han inte i denna ödestuga kunna känna igen henne. Varför var det en bitter njutning i själva tanken? Hon såg på sina nakna bänder ocb tyckte att också de dröpo av fukt. Det kom inifrån. Rörde hon nu vid huden, skulle den falla sönder som murknat trä. Men hon flyttade inte händerna. Plötsligt upp täckte hon att hon satt och kysste luften omkring sig. #Iskade hon da sa denna ruttna höstluft att hon måste kyssa den? Hon gjorde sina läppar mjuka, och de blevo med ens brinnande. En för- fallen ödestuga som längtade efter kyssar! Hon visste inte hur länge hon suttit så, när hon plötsligen hörde att steg närmade sig stugan. Då kröp hon längre in mot spiseln, gjorde sig liten och ville försvinna. Det stod nagon i dörren. Det var Gotthard. Han stod där och vaggade litet på tröskeln utan att upptäcka Adele. Han såg inte at hennes håll utan hän pa det trasiga fönstret. Han hade höga stövlar och var lerig ända upp på benen. Ocksa han hade strövat omkring i skogen i flera timmar. Han hade ingen riktig ro pa sista tiden. Det var som om luften stelnat omkring honom. Den slöt sig som en gipsmask om hela hans nacke, och da ville han sparka för att bli fri. Nu sag han sig omkring i rummet. Så ryckte han till. Adele steg plötsligt upp från sin plats vid spiseln. Han kände inte igen henne först och tog skrämd ett steg bakåt. -Blev Gotthard rädd? frågade hon. Nu stannade hon mitt på golvet. Hon hade en grå dräkt pa sig. Hatten låg borta i en vra. Det färglösa torra haret kom ansiktet att se blekare och mera magert ut än vanligt. Nu Iyfte hon armarna som sökte hon balansera pa en smal spång över ett braddjup. Ja, hon stod där vacklande, nära att falla. Gotthard log osäkert. Helst hade han velat ga. Bröllo# #å El#rr#d 285 Hur kom det sig att han, som aldrig förr varit inne i ödestugan, just i dag skulle hitta hit? Men Adele betraktade honom oavvänt. -Ga inte! sade hon klagande, som om hon vetat hans tankar. Gå inte härifrån. -Men här är isande kallt sade Gotthard. Du borde inte stanna här själv. Man blir sannerligen till is här. Hon gick närmare honom alltjämt, som balan serade hon över ett braddjup. Plötsligt var bon belt inpå bonom och grep tag i hans arm. -Jag faller, skrek hon till. -Du kan väl inte falla igenom golvet, sade Gotthard. Men hon höll fast i honom, och han kunde inte gärna rycka sig undan. Hon höjde sitt bleka hat fulla ansikte mot honom. -Ser jag så alltför gammal ut? viskade hon. Kan inte någon mänsklig varelse ämnu finna ett uns behag i mig? Nyss tyckte jag att jag själv var den här nerruttnande ödestugan. Jag var murken som den och lika övergiven som den. Då kom du hit! Ga nu inte allaredan. Då log Gotthard sitt gnistrande leende så att de vita tänderna blänkte. -Kom, så sätta vi oss här, Adele. Du pratar ju bara dumheter, sade han älskvärt. Och han förde henne till bänken, där hans far en gång suttit och väntat på döden, när Dora i stället hade kommit. 286 Fröknarna von Pahlen Adele sjönk ned bredvid honom. - Jag fryser, sade hon huttrande. Han tyckte en smula synd om henne. Alla und- vika henne, tänkte han. #r hon verkligen så all- deles ryslig? Men han önskade innerligt att det i stallet varit Angela, som suttit hår på bånken. Henne trodde han sig nu älska. Han blev varm av glädje, när han i detta ögonblick såg henne for sig. Han märkte inte Adeles smygande blickar. Hon flyttade sig närmare honom för att få del av hans kropps värme. -Du tänker på någon, sade hon plötsligt, med jollrande röst, men med osviklig säkerhet läsande hans hemliga tankar. Unge herr Gotthard von Pahlen tänker pa en ung flicka. Gotthard stack händerna i fickorna och sAg leende på henne. -Det ar väl möjligt, sade han. Hennes agon irrade. - Skall jag gissa på vem? fortsatte hon. - Nej, gör inte det, svarade Gotthard, nästan ängsligt, som om bara detta att hon gissat kunde föra olycka med sig. -På Angela! ropade hon ut. Angela, hon skall ha allt, allt! Ungdom, friare, värme och kärlek! Se, jag gissade det ända. - Nej, sade Gotthard trotsigt. -Har du redan kysst henne? frågade hon. -Ne;, sade Gotthard igen plågad. Vad ar det hfir för ett förhör? Pröl#o,# Itd l#kered #87 Men Adele vaggade av och an som i smärtor. -Angela, Angela, upprepade hon. Gotthard lade plotsligt handen over hennes mun. -Tig, sade han. Då blev hon tyst och gjorde sig fri fran hans hand. -Giv mig litet ungdom, tiggde hon och höll ut sina magra händer mot honom. Giv mig något av dina tjugutvå år! Om en tid kommer min lönnlige alskare hit. Jag maste vara i traning och god form då. Jag måste vara ung och fräsch för att bli älskad pa nytt. -Vem ar din lönnlige älskare da? frågade Gotthard nyfiket. Adele log. -Det ville du allt veta, sade hon belatet. Men sct det far du inte. Han är så stark, ser du, inte som du, din barnrumpa, Han Iyfter mig upp pa sängen och kastar sig over mig. Vi bruka skrika av fröjd. Hon flämtade litet. Han sag förvanad på hemle. Framför hans ögon förvandlades hon. Färgen steg på hennes kinder. Ater kysste läpparna i luften. De svällde. De brunno. Hon hade den hysteriskas lätthet att leva sig in i det hon for ögonblicket tänkte pa. Men det förstod han ju inte. - Nu ser du ung ut, sade han tveksamt. Riktigt ung! Nästan som en ung flicka som alskar. Då log hon litet virrigt. -Vi aro ensamma här, sade hon hest. Ingen ser oss. Du kan gärna ta och öva upp mig ett tag, och dig själv ocksa. Ingen skulle få veta det. . -Få veta vad? frågade Gotthard lågt. Nu ville han höra henne säga om det gång pa gang, för att de båda skulle värmas i kylan omkring dem. -A, det förstår du nog, svarade hon. Men Gotthard ville att hon skulle säga det med klara ord som nyss. Mot sin vilja började han så smaningom känna sig litet upphetsad. Under hela denna tid av ensamhet hade han oupphörligen längtat efter en kvinna och ofta om nätterna famnat skuggbilder. Anade Adele det? Män och kvinnor kunna inte alltid vara ensamma. Han betraktade hennes mun som var så nära hans. Här satt nu en kvinna av kött och blod och tiggde om älskog. Det var visserligen inte Angela. Långt ifrånl Men hon som tiggde var het av brunst och hennes kropp längtade efter att trycka sig mot hans. O, om det varit Angelal Nu skämdes han ett tag över att den aldrande Adele också väckt hans atra, och han rörde sig oroligt pa bänken. -Ingen skulle få veta det, upprepade hon. -Vad da? mumlade han igen. -Det här, sade Adele och kastade sig intill honom. Men han tog inte upp händerna ur fickorna och rörde sig inte heller. Då gled hon ned pa golvet, som hon alltid bru kade. och smekte våldsamt hans knän. l#rö#o# #å Eker#d 289 -Ge mig litet ungdom! skrek hon rasande över hans likgiltighet. Så biev hon stiila. Hon lutade sitt huvud mot hans knä. Hon satt vid randen av en livgivande källa, och ingen gav henne att dricka. Törsten brände henne. Med en darrande ödmjuk åtbörd tog hon över sitt hår. Det var torrt och hemskt att röra vid. Hon var en buske som höll på att vissna ner. Snart, snart slculle hon vara helt gammal. Livet hade fyllt henne bara med hat och leda. Hon såg en åldrig kvinna med stripiga gra bårtestar gå rysande på en dammig väg. I en liten bägare hade hon en smula vatten, men hennes händer darrade sa, att vattnet stänkte ut. Snart skulle bägaren vara tom, och ingen kunde brädda den bägaren på nytt, Adele grät med torra ögon. Hon fällde inga tårar, blott bennes kropp skakade av djupa suckar. Hur ändamalslöst hade inte bennes liv varit! Kunde hon ännu försöka på nytt? -Ge mig litet ungdom, mumlade bon nu som i yrsel. #ntligen tyckte hon sig veta vad bon menade och vad hon borde göra. Hon skulle bita ett stort stycke ungdom ur den slyngeln Gotthard! Bita och gräva ned tänderna i friskt kött, svälja och glupa i sig! Fårorna skulle då slätas ut i hennes ansikte. Nytt blod skul!e föras till harrötterna så att håret skul!e glänsa som förr. Som en skön brud skulle hon sedan komma att ·9 #. Krr.# Xll sta framför Josef Wahlbom. Honom älskade hon ju! Ja, han hade lärt henne att älska, och nu snart skulle de börja älska igen. Gotthard skulle göra henne ung pa nytt och lämplig och vig till kärlekens lekar. Ja, som en rodnande brud skulle hon te sig, med lemmar som längtade och lockade till lust och lägring. Gotthard satt alldeles stilla. Han fann behag i att sitta här med kvinnan vid sin sida. Hon hade ju rätt. Med visshet skulle ingen fa veta något. Om han sa Iyfte sin fot och sparkade till henne, skulle hon ändå tiga. Men varför sparka henne? Han hade ju ingenting att fdrlora, även om han ginge med pa detta hon bönföll om. Man skall alltid vara säker pa att ingenting förlola. Ingen- ting ge, bara ta emot. Då växer man och far se kvinnorna vid sina fötter Med en nästan brutal åtbörd drog han Adele upp mot sig. -Du skall väl fa kyssa mig då, sade han och log lättsinnigt passivt, Adele märkte leendet och ryckte till. Hon gav honom ett hart slag pa kinden och sprang upp. - Jag tigger inte, ropade hon hätskt. Jag vet inte vad du vill mig. Då vaknade Gotthards begär på allvar. Han såg henne dra sig tillbaka mot dörren. Hon smalt undan, och nu spände sig hans åtra. Den reste sig, och han var med två steg i fatt henne. Hans armar clnto sig omkring henne. Han drog henne ned på bänken. Hon sköt honom ifrån sig med bägge händerna. Men han knäppte upp hennes kappa och slet den av henne. -Du är kär i Angela-lilla Angela-liten Angela fin, sjöng hon. Men han hörde inte på henne. Angela fick han finda inte röra. I det virrvarr av känslor som brusade omkring honom kom hon bort i dimman. Adele hade bjudit ut sig. Nu antog han det anbud han fått. Nu slog hon inte heller längre omkring sig. Hon lindade sina armar om hans hals. Hennes kropp sökte sig in mot honom. Da bojde han sig ned for att lata henne kyssa sig. Adele skrattade. Hon skrattade rätt in i hans mun. Han tyckte det var ett vansinnigt skratt. Det bräckliga huset skakade av det. Han trodde det skulle falla över dem och begrava deras vällustigt trängande och styvnade lemmar bland grus och murkna brader. -Tyst, skrek han. Nu får du göra med mig vad du vill. Då blev hon till en häxa som slukade och åt upp honom. Hon var omåttlig. Han tyckte att han sögs in i hennes magra kropp och ej längre fann någon väg ut. Hon hade tiggt hans ungdom. Men hon skänkte honom i gengava sitt hat, sin leda. Hon dröp av gift. Hon gjorde honom gammal. Hon kom honom att mista minnet av Angela. Vällusten blev inte längre vällust. Den blev en stark och stingande smärta. Hon kramade och vred ut den s5 att bägaren blev tom. Slutligen kröp han upp på bänken och satt där skälvande och rysande och stirrade med tomma ögon på hemle. Hon knäppte igen sin klänning. - Så var det med den stolta familjen von Pahlen, sade hon. Och hon knäppte väl till om sig som om hon åter last in hos sig en liten bit, och icke så liten, av denna familjs rykte och namn. Men han gick sin väg tom och virrig. Hans ben ville knappast bära honom. En morgon när Angela vaknade stod Mat inne i rummet och stirrade pa henne med en underligt nyfiken blick. Hon hade just tagit Angelas skor i handen för att bära ut och borsta dem. -Vad är det? sade Angela, ännu inte riktigt vaken. -A, ingenting just, sade Mat och försvann hastigt som om hon haft ont samvete. Men nu vaknade Angela riktigt, och den där ny fikna blicken i flickans ögon dröjde kvar i rummet och kom henne att känna sig obehaglig till mods. Hon kunde ju inte veta att Adele ivrigt uppmanat jungfrun att följa alla Angelas förehavanden för att sedan berätta för henne vad som skedde pa herr- gården. Sedan den där morgonen Angela svimmat nästan i Adeles armar voro Adeles misstankar väckta. Och när hon inte själv kunde spionera, sände hon denna Mat, som svällde av alla de kakor hon stoppade till henne. Angela gick fram till fönstret och såg ut. Det hängde moln över jorden. När hon öppnade fönstret, var luften tung av dem. Angela suckade litet. Hon tankte pa att snart skulle inte hon och Petra vara ensamma läDgre. Snart skulle mycket folk komma hit till Eka och Ekered för att fira det där dubbelbröllopet. Hittills hade Petra och Angela levat i en lugn och fridfull värld. Deras tankar voro hos barnet som skulle komma. De voro ensamma, som om de verkligen bott pa en ö som var lånKt borta från människornas myllrande stränder. Men sa skulle det inte fa fortfara. Mats blick hade varit fylld av en spejande nyfikenhet. Skulle ocksa de andra nyfiket granska Angela och tycka att hon förändrats? Men hon var inte för- andrad, inte särdeles mycket, till det yttre åtmin- stone. Snart var hon inne i sitt bavandeskaps fjärde månad. Hon kunde ha en löst sittande klän- ning på bröllopsfesten, sa skulle de ej kunna se det på henne. Det kandes ändå som en lättnad. Blygdes bon då? Nej, men hemligbeten var hennes och Petras. Somliga dagar äro molnen som hänga över jorden sa tunga och gra att de tränga in i en. Så var det denna dag för Angela. Hon tyckte det var svårt att andas. Hon gick ut i parken, men de nakna träden gavo henne icke något skydd. Hon såg Adele kika ut fran sitt fönster. Hennes blickar följde Angela. Då gjorde Angela en liten för tvivlad åtbörd och sprang Ded mot sjön, Ingen hade dragit upp båten på land. Angela steg i den och lossade årorna. Hon ville bort. Hon rtarl# t#r en plats, där inga blickar kunde nå henne. Hon rodde över till ön. Hon tyckte att den mitt i allt detta betryckande gra vänligt vinkade at henne. Slöt hon bara ögonen, föreställde bon sig on grönskande, fylld av blommor som pa som maren. Den väntade på henne, hennes sagoö. Den skulle svepa henne i grönt lövverk, och träden skulle susa och berätta något för henne. Men när hon kom ut till ön, hade alla biommor vissnat och trädens grenar sträckte sig som tiggande oroliga händer mot henne, Då fick Angela tårar i ögonen, men hon gick ändå i land. Där kröpo dimmor omkring borta vid Eka. Snart dolde de stranden där borta för henne. De höga vasstrana som blivit mörkbruna i topparna in- hagnade ön som ett taggigt staket. Nu var Angela ensam, Hon trodde att det skulle göra henne gott. Trycket omkring hennes hjärta skulle lätta. Men hon sag sig hjälplöst omkring. Hela denna tid hade hon varit nöjd och Iycklig. Hon hade varit glad att få bo här på landet med Petra. Kanske var det tanken på människorna som skulle komma, som gjorde henne ängslig. Eller var det kanske detta att det skulle firas bröllop? Hon borde väl dock stå utanför sådant. Hennes väg var utstakad. Hon skulle gå den ensam. Hon blev stående där ute och Iyssnade till vagorna som slogo mot stenarna. Vassen böljade sakta av dem. Och fastfin träden inte längre grönskade och inga blommor växte vid hennes fötter, kom sommaren tillbaka till henne. 296 Fr#kna#na Don #ahl#n Den slog mot hennes hjärta som vagorna nu mot stranden Den var fylld av liuvlighet och Thomas Mellers röst. Men det varade endast en sekund. Så var hon åter ensam, och Thomas var langt borta i ett annat land. Då började hon gå runt ön. Bland vissna löv och mossa trampade hennes fötter upp en smal liten stig. Hon var en fånge, dömd att gå i en ring runt, runt. Och själva denna cirkcl var till slut hon själv, en rund tom ring som ingen skulle fylla. Ty hon brann ju av längtan efter Thomas Meller. Hon hade glömt honom för barnets skull, men nu kom minnet av honom ater över henne. Hon strackte ut armarna och slot dem om sig själv i ett fortvivlat grepp. Ack, om hon bara för ett ögonblick åter kunnat fa smyga sig in i Tbomas Mellers famn. Hon ville ba kärlekl Hon ville ba ömhet! Hon ville att han igen skulle lagga sig över henne och ta henne på nytt! Hon skrek förtvivlat: -Thomasl Men vågorna tystade hennes rop i sitt vän- liga sorl. Da kröp hon ihop under ett träd Hon kände smärtor i underlivet. Hennes starka längtan rev upp hennes kropp. Hon var inte tom. Under sitt ångestfulla hjärta bar hon ett nytt liv som väntade på att fa födas. Men nu förskräcktes hon för detta våsen som tagit sin plats i henne. Det sög hennes blod. Det fordrade hennes kraft. Hon blev rädd, så förfärad att bon ville riva ut det. Hon var ju icke längre en mälmiska. Hon var ett underligt dubbelväsen. En besynnerlig tvillingplanta. Hon såg ett annat ansikte spegla sig i hennes eget. Hon var tvål Och hon grät över det. Men där hon satt och ömkade sig själv, kom hon att tänka på detta, varom hennes döde farbror Hans brukat tala-bur ban ofta längtade efter att kunna ta sin bostad i ett annat väsen, i en ny varelse, och se ut i livet igen med denna andra varelses klara ogon. Hur brinnande bade han inte trängtat efter detta! Det skulle vara som ett för- nyelsens under, hade han sagt. Men var det inte just detta som skulle ske med Angela själv nu? Denna tanke gav henne en smula tröst. I en annan liten människa skulle hon på nytt uppleva sig själv. Det var oförklarligt. Hon kunde ju alls inte fatta det. Men hur mycket kunde hon fatta av vad som skedde omkring henne? Dagen blir till natt. Stjar- norna tändas. En vind ilar genom träden. En skugga faller över marken. I morgongryningen borjar en fågel sjunga. Ibland när dagen redan är där och solen stigit upp synes den svaga Iysande randen av nattens måne dröja kvar i dagsljuset. Vad är det ? Vad betyda alla dessa himmelens Iysande tecken? Hemligheter. Människorna draga sina smutsiga fötter över marken. En ren dagg tvättar åter bort spåren. Ett litet barn födes i en tung kvinnokropp, När det slutligen slår upp sina ögon speglas i dem manen som dröjer kvar, solen som beständigt Iyser. Och barnet ler därför att det nyss var därborta mitt inne i alla dessa hemligheter. Men snart glömmer barnet ater. En hinna för- dunklar ögonen. Alla livets vardagar klänga sig fast vid det. Mitt barn skall veta, tänkte Angela och blickade oroligt omkring sig. Nu slumrar dess själ där- borta. Men den kommer snart till mig. Jag skall varda den sä gott jag kan, och den skall lära mig allt. Och åter sträckte hon ut sina svaga armar. Nu tänkte hon inte längre på sin älskade. Hon öppnade sin famn beredvilligt för detta nya som nalkades henne. Stjärnorna skulle vandra sina banor. Manen glittra högt uppe i det bla. Hon skulle aldrig nå dem. Men ett blod av bennes eget blod, en själ av hennes egen själ skulle hon trycka i sin famn. Och hon kände en Iycka som icke var så olik kärlekens extatiska fröjd. Hon darrade av den. Hon ville gråta. Och hon slöt sina ögon, och ett litet leende glänste fram under ögonlocken. -Du! Du! Du! sjöng hon sakta för sig själv. Hon reste sig och började åter ga runt på den smala stig hon trampat. Men nu tyckte hon att hon inneslöt sig själv och barnet i en skyddande cirkel, som ingen skulle tränga innanför. Jo, Petra sku!le stiga in till dem. Bara Petra! Angcla log en smula. Hennes tankar rörde sakta och varligt vid det som en gang varit hennes egen barndomsvärld. Hon ville att den #kulle öppna siF Pa nvtt för henne. Hon 13röllo# l,a Ekered 2r#g ville finna igen sin mor, Lucie Saint George. Hur hade det varit att vila i hennes armar' Nu nar hon sjä!v skulle ba ett litet barn, ville hon veta det. Hon stod där vid stranden och Iyssnade till vagorna. Och langt, långt bortifrån som från ett fjärran land kom den klara tonen av hennes moders röst. En famn öppnades långsamt mot henne. Hon kröp in i den. Hon låg där som en fågelunge i ett varmt bo. Mjölk, ljum och god, strilade in i hennes mun. Begärligt, o begärligt, drack hon. Hon var ingen- ting utom en liten varelse som helt tillfredsställdes och mättades av sin mor. Men när hon slog upp ögonen, såg hon ett annat ansikte. Var det hennes fars? Var det Thomas Mellers? Nej, det var Petras. Petra lutade sig över hennes säng den första aftonen Angela var på Eka. Hon hade Iyft henne upp mot sig. Angela tyckte sig känna det starka greppet av Petras arm. Så skulle Petra, Petra, Iyfta hennes barnl Tanken på barnet var oupplös!igt förenat med Petra. Och Angela b!ev med ens lugn. Oro och smärta sjönko bort. Hon längtade efter Petra. Bara efter Petra nu. Jag skall aldrig fara if rån Petra mer, tänkte hon. Hon gick tillbaka till båten. Hon undrade vad det var med denna ö som alltid tycktes trösta henne. Redan när hon var liten och statt därborta pa stranden hade hon sträckt sina armar efter den. Den var som en del av henne själv. Hennes dröm- mar som sa oroligt farit omkring hade funnit den [ Här ovan slutar sidan 299 av del 6 av Agnes von Krusenstjernas Fröknarna von Pahlen Bröllop på Ekered inscannad av Lars Aronsson den 30 december 1995 ] [ Här nedan börjar sidan 300 av del 6 av Agnes von Krusenstjernas Fröknarna von Pahlen Bröllop på Ekered ] 30O Fröknarl#a von Pallle# ensamma ön och slagit sig till ro dar. M#ste man inte alltid ha en liten ö l#ngt från boet, omsvallad av lekande vagor, dit man kan fly da allt känns tungt och svart? En ö som alltid tar emot en. Angela rodde tillbaka. Vassen böjde sig viskande över henne. Molnen hade dragit sig undan. En blå flik av himlen speglade sig i vattnet. -Du! viskade Angela åter. Och så igen: -Du! Hon talade sakta med sitt barn. Elon talade sakta med Petra. En afton när Angela satt ensam för sig själv vid salsbordet och sydde, medan Petra var ute i något 8rende, knackade det på dörren och Benno Levin tittade in. Den lille gubben hade gatt ensam landsvägen fran Ekered. Nu steg han in i salen och gnuggade be- l#tet händerna. -Jag kom för att hälsa pa er, sade han glatt. Jag tror jag langtade bit! Angela reste sig från bordet. Instinktivt gjorde hon en rorelse som för att lägga undan den lilla babyklähming hon sysslat med, men så ångrade hon sig. Varför skulle hon alltid gömma undan allt som tydde pa barnets ankomst? Var det inte fegt? Kanske rent av att det ändå var ett slags feghet hos henne? - S# roligt, sade hon och gick emot Benno. Nu skall jag ga ut efter en skal kakor. Hon visste hur förtjust han var i sötsaker. - Petra kommer nog strax, sade hon och slöt dörren efter sig. Det dröjde en stund, innan Angela kom tillbaka, 302 Frökllartlll von pahletl och Benno Levin slog sig ned vid bordet. Nu var han ensam i rummet med den skvallrande baby- klänningen. Först såg han den ju inte. Han lutade sig trött mot stolsryggen. Det var en bra bit han vandrat i mörkret. Betty hade dessa daFar oupp- hörligt talat om det förestaende dubbelbröllopet, och hans öron ringde därav. Så hade han längtat efter Angela och Petra. Han tyckte alltid att det var ro hos dem. Han beundrade och älslcade dem. De voro vackra och utsökta att se på. Han tyckte om deras fina smala händer. Som en Methusalem- lik semit av gammal god konsthandlarras gonade han sig och gnuggade händerna över att vara i dessa dyrbara och aristokratiska tings närhet. Ja, Benno Levin log belåtet där han satt i matsalen på Eka. Han kunde höra hur träden susade där utan för fönstren. Vad han tyckte om dessa gamla svenska herrgardar med deras parker och evigt susande träd! Det hade varit kyligt ute. Här inne spred sig en bebaglig värme. I kakelugnen brann en brasa, och de stängda kakelugnsluckorna smällde htet av trycket fran elden. Det var något för en gammal frusen judisk vandrare, i vars stelnande blod minnena av framfarna släktleds spökaktiga bleka ghetton började krypa fram. Benno Levin njöt. Det hade funnits tider då han längtat till ett f järran land, till ett sagosusande Libanons cedrar och till tusenåriga brunnar, där kvinnorna i cftermiddagssvalkan samlades för att prata med varandra. Han hade sett för sig dessa kvinnor. Högbarmade med svarta ögon i bruna ansikten och med sma barn med svartlockigt hår och smidiga rörelser lekande vid sina fötter. De voro av bans egen stam. Där skulle han känt sig hemma som vid sin moders knän. Men allteftersom haÅs egna barn våxt upp, gift sig och i sin tur i fått barn, hade denna hans dröm om Palestina bleknat bort, och när hans enda dotter Betty blivit hustru till en svensk adelsman och övergatt till kristendomen, upphörde han nästan helt att betrakta sig som jude ocb son av ett folk i förskingringen. Och nu kände han sig hemma i en svensk herrgards ! trevna omgivning. Där var ändå på många vis bra mycket bättre än i ett torftigt Kanaan och på de hemlöshetens stigar som ledde dit. Han lutade sig över bordet och nöp försiktigt i klanningen som Angela lagt ifrån sig. Så Iyfte han den i barla händerna, och hans ansikte fick med ens ett förvirrat uttryck. En sådan liten lindebarns klänningl Plötsligt släppte han den, som om den bränt honom, Han började rulla sin breda klock kedja som hängde över västen. Varför sydde Angrla pa en barnkkilming? Med ens mindes han hur Betty brukade sitta och sy på liknande små plagg förr i världen när hon väntade barn. Hennes ansikte bnlkade da ha ett uttryck av djup och hem lighetsfull Iycka. Det var som om hon sömmat på nagon liten ängels kjortelfåll. Och här satt Angela och arbetade på just en sadan där liten barnklän- ning! Ja, hade han inte sett hur hon varit nära att o4 Prö#narna von Pahlen gömma undan den, när han kommit in i rummet? Varför nu detta? Han sade sig att hon kanske skulle ge bort den. Var det inte någon i slakten som skulle ha barn? Men hur han letade i sin hjärna kunde han inte finna någon just nu. Här skulle visserligen firas bröllop, dubbelbröllop till och med, men inte barndop, ännu åtminstone. I detsamma kom Mat in i rummet med kakorna. Genast gömde han då sjalv den lilla klänningen under sina händer. Säkert var det inte Angelas mening att jungfrun skulle se den. Men när flickan gått, satt Benno Levin kvar och dolde alltjämt klanningen under sina gamla ådriga händer. De darrade litet. Det var som om han just genom att gömma undan det lilla barnplagget för främmande blickar med ens förstatt vem som skulle ha det. Han kände sig sorgsen som om någo t för evigt gatt förlorat för honom. Han såg så tyd- ligt Angela för sig den gången för många år sedan när hon kommit till Ekered: en liten flicka som med barnsliga blickar betraktat honom vid mat- salsbordet. Han hade känt sig dragen till detta barn med det ljusa haret och de svarta ögonen. Hon hade då fängslat honom mera än hans egna barn- barn. Och han hade sett sig om bland barnen och tänkt: en gång äro de stora, vuxna människor som skola sitta har vid detta bord. Och nu hade de vuxit upp, nu voro de stora. Sven var gift och hade själv hem och barn. Gotthard och Edla vor o åtminstone inne i ett verksamt och naturligt liv ocb qckk sig val ha en framtid framför sig. Men Angela, hans lilla Angela med det ljusa haret och de svarta ögonen, hon satt ensam och övergiven här om aftnarna och sydde på små plagg till ett barn. Hon skulle ha barn, men hade ingen far till det. Han knöt händerna i vrede, Vem ar det? tänkte ban. Vem ar det som vänt henne ryggen? Jag skulle vilja se den uslingen. Han kände ju hur maktlös han var-och dock! Angela så ensam och med ett barn pa armenl Hon, den föräldralösa, som väl om någon borde ha haft en man som skyddat henne. Atminstone Petra borde ha vakat över henne, tänkte han. Hir ha vi alla varit runt omkring henne, en stor slakt, och ingen har frågat vart hon gick, ingen har hjälpt hennel Hon har varit bra ensam-sa alltför ensam. Han fdrsökte ånyo säga sig att det kanske inte alls var så att Angela väntade ett barn. Hur kunde han tro något sadant? Hon sydde naturligtvis till nagon annans barn. Men hans instinkt sade strax emot honom. Han mindes hur hon i trädgården på Ekered höjt ett ansikte som hemlighetsfullt skimrat emot honom. Hade han inte redan då haft en aning om att något hänt henne? Nu oppnades dörren igen, och Angela kom till- baka in i rummet. Hon satte sig p# stolen mitt emot Benno Levin och skulle just åter taga till sig sitt arbete, da hon märkte att det inte fanns där. Så fick hon se att gamle Levin gömde den lilla Ijusa klänningen under sina händer. #I v. # o Xll gömma undan den, när han kommit in i rummet? Varför nu detta? Han sade sig att hon kanske skulle ge bort den. Var det inte någon i släkten som skulle ha barn? Men hur han letade i sin hjärna kunde han inte finna nagon just nu. Här skulle visserligen firas bröllop, dubbelbröllop till och med, men inte barndop, ännu åtminstone. I detsamma kom Mat in i rummet med kakorna. Genast gömde han da själv den lilla klänningen under sina händer. Säkert var det inte Angelas mening att jungfrun shulle se den. Men när flickan gått, satt Benno Levin kvar och dolde alltjämt klanningen mlder sina gamla ådriga bänder. De darrade litet. Det var som om han #ust genom att gömma undan det lilla barnplagget fdr främmande blickar med ens förstatt vem som skulle ha det. Han kande sig sorgsen som om något for evigt gatt förlorat for honom. Han såg sa tyd- ligt Angela för sig den gangen f#sr många år sedan nar hon kommit till Ekered: en liten flicka som med barnsliga blickar betraktat honom vid mat- salsbordet. Han hade känt sig dragen till detta barn med det ljusa haret och de svarta agonen. Hon hade då fängslat honom mera än hans egna barn- barn. Och han hade sett sig om bland barnen och tankt: en gång äro de stora, vuxna människor som skola sitta här vid detta bord. Och nu hade dc vuxit upp, nu voro de stora. Sven var gift och hade s#älv hem ocb barn. Gotthard och Edla voro åtmm#tnn.# e i ett verke#mt #h naturliFt liv #rh # r ö l l o # k e r # d 305 tyckte sig väl ha en framtid framför sig. Men Angela, hans lilla Angela med det ljusa håret och de svarta ögonen, hon satt ensam och övergiven har om aftnarna och sydde på små plagg till ett barn. Hon skulle ha barn, men hade ingen far till det. Han knöt händerna i vrede, Vem är det? tänkte han, Vem är det som vänt henne ryggen? Jag skulle vilja se den uslingen. Han kände ju hur maktlös han var-och dock. Angela sa ensam och med ett barn på armen! Hon, den föräldralösa, som väl om nagon borde ha haft en man som skyddat henne. Åtminstone Petra borde ha vakat över henne, tänkte han. Här ha vi alla varit runt omkring henne, en stor släkt, oeh ingen har frågat vart hon gick, ingen bar hjälpt henne! Hon har varit bra ensam-så alltför ensam. Han försakte ånyo säga sig att det kanske inte alls var så att Angela väntade ett barn, Hur kunde han tro något sådant? Hon sydde naturligtvis till någon annans barn. Men hans instinkt sade strax emot honom. Han mindes hur hon i trädgården pa Ekered höjt ett ansikte som hemlighetsfullt skimrat emot honom. Hade han inte redan då haft en aning om att något hant henne? Nu öppnades dörren igen, och Angela kom till- hka in i rummet. Hon satte sig pa stolen mitt emot Benno Levin och skulle just åter taga till sig sitt arbete, då hon märkte att det inte fanns där. Så fick hon se att gamle Levin gömde den lilla Ijusa klänningen nnder sina händer. # D. I#r# J Xll 30t# Fröknarnn von l'ah#en Nu vet han det redan, for det genom hennes hjärna. Hon sträckte ut handen. - Ge mig mitt barns klänning, sade hon med en röst som hon icke förmådde hindra att darra litet. Benno Levin Iyfte händerna och räckte henne klänningen. Hon grep ivrigt tag i den. Hon höll upp den för honom. -Ar den inte söt? sade hon. -Vem... vem skall du ha den till? fragade Benno Levin, och även hans röst darrade. Då böjde sig Angela över bordet «h såg upp till honom. -Den är för mitt barn, svarade hon. Jag skall ha ett barn, ser du. Benno Levin nickade sorgset. -Var har du din man? frågade han allvarligt. För du skall väl gifta dig nu ? Hoppades han att hon skulle svara ja? Hon såg att han hoppades det. - Han har rest. Jag skall inte gifta mig, sade Angela. Med ens tyckte hon så synd, icke om sig själv, utan om honom. Han såg så bedrövad ut, Hon reste sig och gick runt bordet och lade sin arm aver hans axlar. -Det här skall du inte vara ledsen för, sade hon tröstande. - Nejl Nejl Rnnnr# T #-#.in tog hennes hand och klappade Brö#op pa' Ekered 3a7 -Nej. Men jag forstår det inte. Jag ar väl för gammal. Jag hade velat se dig Iyckligt gift. Vem är det? i -Aven om du finge veta det, kunde du ingen- ting göra, viskade Angela. Han är gift förut. Han har en hustru i ett annat land. Nu är han hos henne. De kände bada att Thomas Mellers namn svavade i luften omkring dem. Men ingen av dem ut talade det. Benno Levin såg pa Angela. Nu fattade han ej att han inte kunnat se det på henne. Hennes bröst stodo höga som svällde de redan av mjölk. Blusen stramade över dem. I själva armen som vilade över hans axel lag redan ett moderligt beskyddande «h myndigt grepp, som ville hon taga hand också om honom, gamle man. Hon var ju en favitsk jungfru som älskat för mycket och i otid och som nu, efter forna åldrars uppfattning, rättvist skulle få lida för sin alltför stora karlek, men när han mötte hennes ögon, sag han inte en skugga av fruktan i dem. Då kände sig gamle Benno Levin helt ödmjuk och underligt fattig infar denna unga Angela, som ensam väntade sin avkomma och livsfrukt, och inför den förtröstan som strålade ur hennes ögon. Han rörde skyggt vid henne som vid en biblisk kvinnas mantelflik. Det var som om hennes hud bränt honom likt en helig ökens hetta. Hon bar det mlngtusenåriga livets eld inom sig, och den var alltfor stark och glödande för honom som redan börjat kylas av dödens svarta skugga. Och ban gjorde en liten hjälplös och trött åtbörd, därför at t han såg hur livet fortsatte att växa, medan han var: dömd att vissna ner. Träd och blommor skulle allt- jämt och i evighet skjuta upp ur den fruktbara jorden. I denna stund kande han en storre släkt- skap med Angela än med sina egna barn. Ur hennes sköte skulle det rika livet spira. Bess, hans sonsons hustru, hade nyss varit narå att forbldda, och ett of ött litet liv hade följt med i denna flod av blod. Han hade sörjt över det. Han hade sin ras' . starka längtan efter allt levande. Han skulle velat sträcka ut sina händer över en hel hjord av barn. Nu borde han ju vara glad över Angelas glädje. Han mumlade också: - Jag ar så glad. Men så avbröt han sig plötsligt. Han var inte glad åt det. Hon var ju ensam. Hon skulle ju komma att sta utan skydd. - Ne;, du är inte glad, sade Angela, som om hon förstått vad han tänkte på. Men jag är inte alls ensam. Jag har ju Petra. -Petra är inte din man, sade dA Benno Levin och måste le. -Vi äro i alla fall två om barnet, sade Angela tryggt. -Vad är det om? frågade Petra som nu kom in i rummet. Men när hon såg gamle Levin och Angela, för- stod hon genast att han fått veta deras hemlighet. -Benno blev så ledsen, sade Angela och gick fram till Petra. Klämlingen lag framme, och sa talade jag om det. - Jag tycker det ar trakigt att Augela är ensam, sade Levin brådskande liksom för att ursakta sig Men hon svarar bara att hon har ju dig, Petra. Petra såg endast stolt ut. Benno Levin som iakt- tog henne förstulet märkte det till sin häpnad. De ha fumlit varandra i detta barn som skall komma, tänkte han da. De älska varandra. Det tycks vara nog för dem. Men han tvivlade på att detta alltid skulle komma att vara nog för Angela. Han sag Petra böja sig över Angela och lägga sin arm omkring henne. Det var en ny ömhet i hennes blickar, som han ej sett där förut. Brasan dånade i kakelugnen Benno Levin slöt ögoncn ocb kfinde åter ett oändligt välbehag komma smygallde. Han undrade litet matt vad Betty skulle säga om detta som han nyss hört, men så tänkte han att det kanske vore bäst att inte berätta det for henne- annu sa länge, När han nu såg pa Petra och Angela igen, log han likväl en smula sorgset. Gammal som han var kunde han inte kmnma if ran en känsla av att nagon- ting ända inte var som det borde vara. Han var också rent mänskligt nyfiken och skulle garna gjort en hel mangd frågor. Den dfir Thomas Meller - han hade ju bott i närheten av Nybo i somras. Nu mindes hall att 31# Fröknorlla von P#hlen Stellan och Paula talat om honom och berättat at t Angela och han varit mycket tillsammans. Petra hade därtill en gang varit förlovad med honom. Det kunde inte vara nagon annan än denne besynnerlige herre. Han hade ju i höstas rest tillbaka till sin hustru i Schweiz. Men när Benno försökte förestalla sig Angela, lilla Angela, i armarna på denne man, som väl ändå måste vara ett slags äventyrare, för- mådde han det inte. Hon sag trots allt så oberörd ut. I detsamma tittade Angela upp som om hon känt hans blick riktad på sig. -Ät nu äntligen ett par kakor, sade hon och slcöt leende fatet över till honom. Da maste Benno Levin ta ett par för hennes skull. I detsamma hörde de hur en vagn rullade-in på garden. -Det är nog Gotthard som kommer för att hämta mig, sade I,evin. Nu rasade Bettys alla planer om att Angela och (,otthard skulle bli ett par. Betty kunde aldrig hÅlla shla tankar hemliga och hon hade också i denna punkt förtrott sig at sin far. Han hade skrattat at hem#e, men i hemlighet glatt sig åt j tanken . Men därute höll Gotthard in hästarna med ett hiiftigt ryck och ett utrop. En mörk skugga hade kommit farande över gårdsplanen och skrämt honom Han hoppade ur vagnen och gick fram tiü t#rna. De hade varit nära att ster#ra sig. Men Bröllob bd Ekered 3Ir den mörka gestalten stod redan där. Från köks- fönstret kom en vag av ljus och Iyste upp Adeles kritvita ansikte. -Ar det du? sade Gotthard häftigt. Vad vill du? Du kunde blivit överkörd. - Sa gott hade det varit, sade Adele viskande. Då hade jag legat där nu under din vagn. Gotthard von Pahlen skulle kört över mig. Han band fast tömmarna vid vagnen. Hon kom tätt intill honom. - Tack för sist skall väl gossen säga? sade hon i hans öra. Men han ville helst glömma den där stunden i ödestugan. Han sysslade ivrigt med tömmarna. Han var rädd att om han hade händerna fria skulle hon rycka dem till sig, och han hade inte lust att sta här pa Ekas gardsplan hand i hand med Adele Holmström, om hon också var en född Silfver- st jerna . Nu var inte ljuset från köksfönstret över dem längre. Det var mörkt omkring dem. Hästarna fl5sade litet. Det steg upp ånga från dcras ryggar. Gotthard vände sig om för att ga uppför trappan, men Adele slingrade sina armar omkring honom. -Tack för sist skall väl gossen säga? sade hon igen, och hennes läppar sökte hans. Fylld av blygsel och avsky, kände Gotthard hennes mun mot sin kind. I detsamma slogs dörren upp och Benno Levin kom ut på verandan väl på pälsad. -År Gotthard där? ropade han ner. Han såg honom inte. Adele slet sig if rån Gott- hard och gick uppför trappan. - God afton, sade hon. Benno Levin betraktade förvånad hennes för- vridna ansikte. -God afton, sade han kort. Sa gick han förbi henne och steg upp i vagnen. Hade hon velat ropa något efter honom? Hade hon velat skrika ut att hans dotterson varit hennes älskare? Hon hann inte säga något. Gotthard hoppade upp på kuskbocken, Han bade tänkt ga in och hälsa på Petra och Angela, men han vågade det inte. Vagnen rullade hastigt i väg. När de kommit utanför gården, suckade Gotthard av lättnad. Benno Levin hörde det. Han hade velat böja sig fram och fraga, vad nu denne unge man, hans dotterson, kunde ha för bekymmer och hem- ligheter, men han höll inne med sin fraga. Livet hade med alltför stark fart rusat emot honom denna afton. Hans hjärta kändes tungt av vad Angela nu förtrott honom, och han suckade helt beklämd, där han satt tillbakalutad mot vagns- dynorna. Månen sken honom rätt i ögonen. Han slat dem då, därför att han tyckte sig se en liten bekyttad gubbe, som var sa lik bonom själv, medlidsamt och klipskt nicka mot honom, tittande fram bakom månens runda lampkupa. Agda Wising, om ett par dagar grevinna Agda af Sauss, stod ute i korridoren till en av Statens Järnvägars andraklassvagnar och tittade ut genom fönstret. Hon var en smula blek om kinderna och såg litet trött ut. Hon horde sorlet från de andra inne i kupeerna. Stellan von Pablens gälla skratt skar ibland igenom vagnshjulens dunkande, ocb varje gang hon hörde det ryckte bon till. Det var inte underligt att hon kände sig trött. De två sista veckorna hade hon levat i ett enda oroligt jäkt. Gusten hade hon inte sett mycket till. Han hade varit upptagen med att anskaffa pass åt samtliga i den lilla truppen och med att ordna allt för resan. Han bade flera hjärtevänner i utrikes- departementet som välvilligt biträtt honom, men ända hade han själv haft mycket mera att göra än han var van att ha. Och Agda hade fått springa omkring i bodar med Frideborg. De maste ju skaffa sig en hel utstyrsel. Också Frideborg hade nu fatt pengar. Att det var Bernard som förskottsvis utbetalat en stor summa till Stellan, visste inte Agda ännu, men Frideborg hade förträffligt reda pa varifrån pengarna kommo och niöt både av dem och av att få anlägga en 15tsad djup hemlighetsfullhet gent emot Agda. Hon var som en skata, den vackra Fri- deborg, Allt som Iyste och. glittrade drogs hon till. Stellan hade allvarligt bett Agda se till att ej Frideborg slösade. - Hon är en enkel flicka, hade han sagt med trutande läppar, så hon behöver val inte så gräsligt mycket. Jag maste ha nagot själv också. Agda hade klart skådat in i hans snåla själ, men ända lovat att se till att ej Frideborg köpte allt pa tok för myckes. Ibland hade greve Gusten kommit upp till henne och berättat om alla sina bekymmer. Nu visste Agda att han i sin tidigaste ungdom haft en alskar- inna, som hade varit gift med hans far och som följaktligen också var en grevinna af Sauss. Denna grevinna Lotty hade nyligen skrivit till hom#m från Berlin. Där hade hon tillsammans med sin mor ett slags mystiskt nöjesetablissemang # Gusten an- gav ink närmare av vad beskaffenhet. Emellertid tycktes det där etablissemanget hålla på att gå ikull av hennes klagande brev att döma, och det var ju inte heller så underligt i dessa tider i Tyskland, som inte precis voro avpassade för nöjen utan patriotisk betoning. Nu hoppades hon att greve Gusten skulle komma ner och hjilpa henne med att försöka förläna en mera fosterländsk och politiskt respektabel och sympatisk karaktär åt bennes nöjes- institut. Gusten funderade därför pa att inrymma sin kabare i någon lokal på nedre botten i samma hus, vars övre vaningar disponerades av grevinnan Lotty, och egentligen var det val till och med detta, som givit honom iden till hela resan och hela kabareföretaget. -Den förtjusande Lotty kommer att bli ledsen da hon far hora att jag är gi#t, hade han sagt, men hon b]ir glad, när hon får veta med vem Och Agda hade grubblat åtskilligt över denna Lotty. Men Agda hade tvartom en förkänning av att denna underliga grevinna Lotty kanske skulle komma att vålla henne en hel del obehag. Gusten hade också berattat att han inte var kon- firmerad. Först hade han trott att detta skulle hindra honom fran att fa kyrklig vigsel. Men när han sett hur ivrigt Agda omfattat den dfir planen att de skulle vigas i Ekereds kyrka, hade han för- hört sig pa en pastorsexpedition och då erfarit att den tillmötesgående svenska kyrkan icke alls hade några betankligheter mot att valsigna aven okon- firmerades inträde i det heliga akta standet. Det fordrades bara att uthärda ett eller annat högtid- ligt samtal med kyrkoherden i socknen, varunder denne finge tillfälle att lämna litet grand grund- laggande upplysningar i det religiösa och förbere- dande informationer om de eviga sanningarna. Och det skulle vara överstökat i en handvändning Och nu voro de på väg ned till Småland med morgontaget Agda hade dragit en suck av lattnad, 316 Fröknarn# von Pal#lc# när taget äntligen rullade ut från stationen. Det . hade varit ett liv och ett spring och ett pratande hit och dit, innan alla funnit sina platser. Kiss Nilsson hade envisats att från kupefönstret hälla ut en påse risgryn. -Det måste synas att det är brudpar som ge sig iväg, hade han fnittrat, och när ingen annan bryr sig om det, få vi styra om det här själva. Och Agda hade tittat på denna massa av vita gryn som uppsluppet rullat iväg på perrongen. Det hade sett för löjligt ut. Folk hade varit nära att halka på de åt alla hall spridda risgrynen. Men snart voro de ute på landet. Stora svarta skogar bugade sig utanför fönstren. En bonde körde sin häst på landsvägen. Vid en stuga viftade nagra barn. Ur en skorsten steg en fridfull rök- strimma. Och Agda mindes dunkelt hur hon själv som barn sett tåg fara förbi sina fosterföräldrar statarfolkets stuga där nere, De hade burit med sig alla slags människor. Hon hade skymtat deras ansikten i kupefönstren, och hon hade då känt en sugande längtan efter de bortilande vagnarna. Och nu var hon själv på ett frambrusamle tag pa väg till främmande länder, dit hon aldrig hade tänkt sig skola komma. Genast efter bröllopet skulle de fort- sätta ned till Tyskland. Men först var det bröllopsnatten, Den skulle de tillbringa där nere i Ekered. Var bon rädd för den? Det stack litet i kroppen då bon föreställde sig ensam i ett rum på den gamla gästgivaregården med Gusten. Två sängar skulle stå bredvid var- andra. Och så skulle ljuset slockna. Skogarna därute bugade sig. Hon hade velat höra deras milda sus, men hon hörde bara hjulens rassel och dunkande och Stellans skratt därinifrån. Konduktören gick förbi och kastade en blick in i kupeerna. Bell von Wenden kom ut och visade sin biljett. För en stund sedan hade hon inte hittat den, Hon hade en grön resdräkt. Munnen var röd- målad ocb såg besynnerligt konstlad ut i det bleka ansiktet. Hon gav Agda en liten blick ocb log. Och Agda ryste plötsligt till. Bell hade tagit av sig handskarna, och Agda sag på den smala blodröda munnen ocb de vackra smala händerna, vilka den där gången liksom sugit fast Agda och smekt henne, skänkande en sällsam vällust som hon aldrig förr så fullständigt erfarit utom kanske nagon orolig natt i sina drömmar. Plötsligt kände Agda det, som om Bell varit hennes egentliga ägare -som om Bell var ett besynnerligt väsen som hon tidigare hade varit gift med och som lämnat henne blott i besittning av en balv oskuld, vars aterstaende hälft hon nu med lidelsefull svartsjuka bevakade. Och just som Agda önskade att någon skulle komma ut i korridoren så att hon sluppe den farliga ensamheten på tu man hand med Bell von Wenden, var med ens hela sällskapet omkring henne. De skulle till restaurantvagnen för att äta luncb. Genom en dörruta såg Agda hur Gusten innan han gick ömt svepte en schal om sin mors knäm. Ja, grev 3,18 #röknarlln vnn l'ah)#n innan Carola var också med pa tåget! Det var som om tanken på sonens bröllop i alldeles oanad grad livat upp henne, och trots Gustens protester hade hon, som eljes nästan ständigt lag till sangs, givit sig ut på denna resa. - Jag vill se min Gusten vigas i den lilla vita Iryrkan, hade hon sagt. Kanske tänkte hon att hon i detta sonens gifter- mål med ett ofördärvat naturbarn äntligen skulle finna någon lisa för sin sargade själ och befrielse från den ruvande tanken på det onaturliga som hon menade vara förbundet med hans egen födelse. Sällskapet drog Agda med sig genom hela tåget till restaurantvagnen. De väckte uppseende överallt genom sin högljuddhet. Man tittade pa dem och såg kanske strax att det var ett bröllopsfölje som kom. Först gick Frideborg mellan Lilian och Alexandra. Både Alexandra och Lilian betraktade uppenbart med ogillande Frideborgs strålande mörka ansikte. Ett par stora oakta orhängen hängde p# zigenarvis i hennes vita små örsnibbar. Varje gang hon gick förbi någon av korridorens speglar kikade hon fram bakom Lilian för att fånga en skymt av sig själv. Josef Wahlbom, vilkens förtjanst det ju var att Lilian kommit med, vandrade bakom dem och han såg nog att Lilian ibland stötte till Frideborg med en vass armbåge da hon trangde sig fram mot spegeln, Det gjorde honom ont. Peter trampade efter i hans f jat och hade besvär med att skydda sin höga hatt, Efter dem ramlade ungdomarna på. Kiss Nilsson hade tagit Elias Vanselin under armen. Ocksa Kiss knuffade ibland till den lille runde Elias och kiknade av skratt, da han såg hans skramda min. Helst hade han velat skuffa honom av tåget. Men da skulle val alltsammans gått i stöpet och det skulle ha varit som att sla sönder hela den tillämnade kabaren. Elias skulle ju bli deras första stjärna. Ida af Idestam viskade med Bell. Hon bar en fortjusande hatt dragen på sned over pannan och med en stor bandrosett pa ena sidan. Da och da vände hon sig om och pratade med Judy Rosen- rauch Hennes syster Bess och dennas man Sven, som utan svårighet hade erhållit ledigt fran ut- rikesdepartementet, där man märkvardigt nog ansåg att hans tjänster kunde undvaras, hade farit ett par dagar före de andra for att Bess som ännu var klen skulle få vila sig. När de kommo ut på en plattform där blåsten ven emot dem stodo Tage Ehrencreutz och lilla Hertha, hans fru, där tillsammans med Jacob Levin och Dora Macson. De hade som av misstag stigit upp i en annan vagn och förenade sig nu med de övriga. Tage Ehrencreutz dröjde litet efter de andra och gick sedan tillsammans med Bernard Landborg och Paula in i restaurantvagnen. Han slätade ivrigt sitt hår. Den ljusa luggen hade blåst ned över ögonen. Han var full av entusiasm över det här företaget. Nyss hade han varit nere på Hönsekind, greve Gustens stora egendom i Jön köpingstrakten, där han ju hade uppsikten över vindsvaningens tavelgalleri, ach nu hade greven bett honom komma med även till Berlin som smak- råd. Tage hade ej beräknat att Hertha skulle vilja följa honom, men da hon helt oväntat hade envist yrkat pa att fa resa med, hade han måst foga sig i sitt öde. Han var alltid rädd för henne, och han hade verkligen hoppats slippa henne pa denna tripp, som han ansag eljes ha stora förutsättningar för att bli en enastaende både lusttur och studieresa. De upptogo tva bord i restaurantvagnen Tage sag först efter var hans fru slog sig ned och satte sig sedan raskt vid det andra bordet. När alla kommit till ro, rusade Stellan in. Han vacklade fram och ater på den smala gången mellan borden. Han kunde aldrig hllla balansen, när hjulen rullade under honom. Slutligen hamnade han storskrattande bredvid Frideborg, som lämnat en plats tom bred- vid sig. Där slocknade plötsligt hans munterhet, medan han med arg min ryckte i hennes örhängen som han inte sett förut, och med en viskning som ekade i vagnen frlgade han vad de kostat. -En miljon, sade Frideborg och sökte glatt Bernards ögon. Bernard Landborg såg genast ut. Det var Stellan som ivrigt föreslagit honom att sälla sig till det övriga bröllopsföljet, och eftersom han just nu kunde få permission från regementet, hade han låtit sig övertalas. #Sen han var litet o#olig för l#ride- borg som o#lppbör#igt #lådjade ti#i horom, #om om Eröllo# j,d E#ered 321 han varit Stellans och hennes förmyndare. Också var det det att den här sista manaden hade Fride- borgs kropp börjat svälla. Nu när hon ju ändå skulle gifta sig och bli fru, brydde hon sig inte om att snöra sig. Hon gick lätt bakåtlutad med för näm min, som om hon bar pa nagot dyrbart hon förvärvat sig i en affär. Hon hade alltid fört sig graciöst, men nu kom det något till, nagot lustigt omedvetet värdigt, som gjorde henne mer tilldra gande än förut. Stellan fann det riktigt tilltalande. Han brukade smeka över hennes lilla runda mage och nyfiket fråga hur det kändes. Ofta gjorde han det till ocb med, som nu flera ganger pa tåget, inför främmande vittnen. Han gav då också Bernard triumferande blickar som ville han övermodigt antyda att det var han, Stellan, som var orsaken till Frideborgs förändring. Men så brast han i ett kiknande skratt över alltihop. Josef Wahlhom lutade sig fram mot Alexandra Han var henne nu ständigt i hälarna. Genast kom- binationen med Frideborg misslyckats hade han börjat pröva sin Iycka hos Alexandra Vind-Frijs Hon var rik och lät med ens oanade och mycket större möjligheter hägra för Josef. Alexandra hade tagit emot hans hyllning med hemlig fröjd. Hon sög på hans smickrande ord. Allt som oftast hade han kommit lufsande upp i hennes våning i Stockholm, alltid med små svarta andakts- böcker i händerna. De voro en förevändning för hans besök. Men när han väl var inne, släppte z# slir#lo Xll 322 Fröknarna von Pahlen han alla de sma böckerna huller om buller if rån sig i något soffhörn, De talade sedan inte mera om dem, Alexandra och Josef Wahlbom. Under dessa besök hade Alexandra så smaningom hörjat förnimma det som en oavvislig pliktsak för henne att ta Josef med och följa de övriga bade till dubbelbröllopet och till Berlin. Vilket verksam- hetsfält skulle icke de evangeliska tyska landen erbjuda en man som Josef Wahlbom! Kanske kunde han till och med pa nagot sätt ansluta sin verksamhet till grevens kabare. Inte menade Alexandra precis att han skulle uppträda på kabaren, men man kunde använda samma# lokal och kanske värva publik för andaktsstunderna bland kabare- . publiken. För eget bruk hade hon redan komponerat en vid vit dräkt med ärmar som flaxade som ängtavingar. Ilon skulle leda församlingen i bön. #Tarför inte? O, varför inte? Var det tanken pä dessa andakts- stunder som kom det att kännas så underligt I juvt inom henne? Hon visste det inte. Men Josef Wahlbom hade ett sätt att pä en gång aktningsfullt försynt och käckt trosfriskt vidröra henne som fått det att bulta sa besynnerligt i hennes jungfruliga skote. Ocksa nu vid bordet skot han undan hennes hand och berörde den som i en hastig smekning bara f#ir att räcka henne brödkorgen. Då sände hon en skrärnd ,b\,i,5k # varva pUl)llt# tor andaktsstunderna bland kabare- pl#bliken. För eget bruk hade hon redan komponerat en vid vit dräkt med ärmar som flaxade som änglavingar. ilon skulle leda församlingen i bön. Varför inte? O, varför inte? Var det tanken på dessa andakts- stunder som kom det att kännas sa underligt ljuvt Wahlbom hade ett sätt att på en gång aktningsfullt försynt ocb käckt trosfriskt vidröra henne som fått det att bulta så besynnerligt i hennes jungfruliga sköte. Ocksa nu vid bordet sköt ban undan bennes hand och berörde den som i en bastig smekning bara för att räcka benne brödkorgen. Da sände hon en skrämd blick till Lilian. Hon var så orolig att Lilian skulle märka något! #nnu hade Josef och Eröllo/ ljå Ekerea 323 Alexandra inte riktigt beslutat sig för resan till Berlin, men de hade bett greven skaffa dem pass, om de i sista stunden skulle bestämma sig, och Alexandra hade till Lilians förvåning packat en väldig koffert - sasom hon till Lilian uppgav bara för att fara ned och vara med om bröllopen. - Vad skall du med sa mycket kläder? hade Lilian misstänksamt fragat. Da hade Alexandra tagit henne i sina starka, nästan manliga armar och med en trohjärtad blick sett in i hennes ögon. -Du litar ju alltid på din Alexandra? hade hon sagt. Lilian hade grubblat sig sjuk över den frågan. Nu satt hon där och smagrälade på Peter. Hon kunde inte bestämma sig för vad hon skulle äta. Hon lutade sig över mot Alexandra för att be henne välja. Alexandra såg bara förstrött på matsedeln och gav den tillbaka till Lilian, som om hon ej vetat vad hon skulle göra med den. Paula mitt emot dem betraktade Lilian, Josef och Alexandra med kloka, uppmärksamma OgOIl. Hon reste inte med för det konstiga dubbel bröllopets skull, utan därför att hon nu skulle fa träffa Angela igen-och så Gotthard. Hon mld rade hur Gotthard skulle se ut, om han skulle hälsa vänligt på henne eller ej alls bry sig om henne. Hon fruktade mötet och försökte förgäves morska upp sig. Jacob Levin hade satt sig med Dora Macson vid ett särskilt bord. De hade inte fått rum hos de andra. Dora såg ut genom fönstret och smulade utan att märka det sönder sitt kuvertbröd. Hon böjde ned huvudet sa att Jacob inte skulle märka att hon gratit på morgonen. Varför hade hon gråtit? Hennes man hade i ett anfall av dåligt Iynne sagt att han skulle fdlja med dem till Ekered. Nagot sa rysligt, en sadan gemenhet fran Osborns sida hade Dora aldrig kunnat beräkna. Hon bade förut glatt sig så mycket åt detta tillfälle att under flera dagar vara ensam med Jacob. På sista tiden hade deras förhållande icke varit särdeles harmoniskt. Nu hade Dora sa säkert hoppats på att den här resan ,kulle bli till nytta för dem bada. De skulle åter finna varandra, väl borta från Stockholm och dess splittrande liv och oro. Och så skulle Osborn förstöra alltsammans och av ren elakhet följa medl Det var plågsamt nog att han visste om hennes och Jacobs för hållande, men nästan ännu varre var det att han gillade det. Nu visste hon att han satt i någon av vagnarna. Han hade just vid avresan träffat en bekant och gått in med honom. Hon förstod så val att han nu satt i någon kupe ej långt ifrån dem och skroderade om tyskarnas framfart. Han mådde utmärkt denna tid sedan kriget brutit ut, och som en deg jäste ban över alla bräddar. Om morgnarna vid frukosten var det ett evigt rassel av tidningar vid deras bord. Macson slukade dessa tidningal Hans ögon stodo pa skaft efter Bröllo/# # Ekered 325 ohyggliga händelser. Bara jag vore där ute, brukade han sucka och knyta sin vänstra hand om en be- skedlig bordskniv. Ocb Dora måste le för sig själv och tänka pa vilken ynklig figur denne hjälte vid frukostbordet och pa restauranterna ändå skulle gora i en skyttegrav under en verklig fiendes bom- bardemang. Det fanns manga sådana små svullna bjältar i Sverige just nu. - Du har gratit, sade Jacob Levin med ens skarpt till Dora, Varför det? Hon hojde sina underbara ögon mot honom. - Du upptäcker allt, mumlade hon. Osborn är med på tåget. Jacob Levin bet sig i läppen. - #r den borickan med? Varför i Herrans namn . . . ? SÅ avbröt han sig. - Vi skola inte lata hmlom förstöra vår resa, sade han med ett plotsligt tonfall av överraskande mnhet. Se på mig, Dora. Inte skola vi det? Da Iyste Dora upp i ett leende. Hon sträckte fram händerna mot honom. -#r du... tycker du då ännu om mig? viskade hon. Läpparna darrade litet -Tyst, sade Jacob. De se på oss. Sitt inte där och håll mig i handen, lilla dumsnut. Nu fattades bara att Sally också kommit med. Hur manga gånger hade de skilts upprörda ända in i själen, mötts och försonats i#en sedan i våras, 326 Fröknarna von Pahlen da de haft sitt stora uppträde om Hans von Pahlen och då Jacob tagit bort sitt och Doras barn? De kunde inte räkna alla dessa gånger. Men de hollo ännu fast vid varandraj ehuru Dora ofta hade häftiga gratanfall över detta barn, Jacobs och hennes som hon icke vagat föda till världen, och ehuru Jacob ofta bittert ångrat sin andel i saken. Ne;, de kunde inte skiljas! De stulo sig till bemliga stunder av het Iycka, vilka dock ibland lämnade efter sig en kyla, som kom dem att betrakta var- andra med flammande blickar ragade av hat. För Jacob I.evin var Dora en tyngd i hans bröst. Han var ständigt misstänksam på henne. Han menade att om hon kunnat ge sig at Hans, var hon också i stand att skänka sig till andra. Han tog henne ständigt på nytt, sökande märkena efter en annan mans händer på hennes kropp. Nu hade han, fastfin han var överhopad med arbete, skjutit över allt- sammans på den hanryckte Vardman för att fa vara med Dora. Och sa skulle hennes eländige make komma medl Vid de två borden där borta skrek man och pratade i munnen på varandra. Jacob, som likväl varit en bland de allra första bland de många svenska judar, som skyndat att skriva in sig bland de skränande tyskaktivisterna,sademellantänderna: - Nu fa vi atminstone de där ur landet. Det är jag sannerligen glad åt. Det är som om man skickat i väg en väl emballerad korg fylld av en 'DOp galande tuppas ocb skrikan#e bönor ocb kyck lingar till Tyskland. Väl bekomme! Ser du att den där Frideborg redan vämtar en liten? Med vem kan det vara? Ingen kvinna är att lita på. Alla aro de i dessa tider beredda att lämna fritt genom- tåg fm hela armeer, Inte är Stellan fadern, det är jag dlL säker pa, - Stackars lilla Frideborg, sade Dora. -A, inte är det synd om henne, svarade Jacob. Mera synd tycker jag da det är om den sköna Agda. Hur har hon kunnat ta den där pussige greven? Nu kysser han henne på handen. Det äcklar mig. Det låter som om han smackade. - Nå, sa se då inte på dem, log Dora. Men nog blir det här två underliga brudpar. I detsamma stelnade Jacob till. En dörr slogs upp i bortre ändan av restaurantvagnen och löjt- nant Macson blev synlig. Han marscberade själv säkert mellan borden. Tack tu. Taek tu. Här kommer den bålde krigaren! Han nickade åt de andra och kom så fram och stödde båda sina händer mot Jacob Levins och Doras bord. Han sag på dem listigt leende, -Finns här plats för tredje man? frågade han. Dora sände Jacob en bedjande min, och med ett ryck som om han tänkte draga upp ett träd sköt Jacob den tomma stolen bredvid sig från bordet. Osborn Macson satte sin servett ända upp under hakan, #ver det vita tyget nickade hans rödmosiga ansikte. Dora visste att nu skulle han strax fylla luften med sitt idiotiska snatter. Han var alltid pratsam och vid bästa Iynne, när han fick något att äta. Hon stod inte ut. Hon reste sig från bordet och flyttade undan sin nyss ifyllda kaffekopp. -Jag går, sade hon trött. Så gick hon snabbt ut ur vagnen. Många sågo efter henne. Hon var så vacker. Hennes höfter gungade förföriskt. Men nar hon kom ut på en plattform, blev hon en stund staende i blasten. Nu voro båda hennes män onda på henne, och hon skulle fa umgalla det. Hon fortsatte. Nar hon kom till grevinnan Carolas kupe, steg hon in. Grevinnan satt där blek med slutna ögon. Dora sag medlid- samt på henne. Så rörde hon lätt vid hennes hand. -Får jag sitta här? frågade hon. Grevinnan öppnade då ögonen och betraktade henne litet förvirrad. -Jag väntar pa min son, sade hon. - Han kommer nog strax, svarade Dora. Så sutto de tysta. Landskapet ilade förbi där- utanför, evigt detsamma, med skogar, klara sjöar, ovädersmoln som döko upp fantastiskt formade «h försvunno igen. Nara att somna, ryckte Dora plötsligt till. Genom den öppna dörren såg hon hur greve Gusten och Agda kommo gående. Sa stan- nade Gusten och drog Agda intill sig. De märkte mte Dora, men Dora betraktade dem med upp- spärrade ögon. Han kysste henne. Dora tyckte det var onaturlil t med denna unga skönhet i den uppsvällde grevens armar. Men den undershöna Agda gav sig bän med ett#ult\eende,somombon Brollo/# /#d Ekered 329 varit fullt beredd att med ett slags religiös glädje och nastan salighet offra sig. Sa försvunno de in i nästa kupe. Strax därpa kommo Stellan och Frideborg. Också de stannade, Stellan alltjämt vacklande och gungande i takt med tågets rullning. Han tog okynnigt efter Frideborgs örhängen och petade till dem sa att de dansade och klingade, Sa bet han i ett med ett dumt flin, medan han klamde henne över magen. Sedan försvunno ocksa de, som om de varit upp- tradande i ett besynnerligt skuggspel. Efter dem blev Bell von Wenden synlig. Vad gjorde hon? Hon slog sina vackra händer mot glaset, som om hon velat slå sönder rutan och sara sig till blods. Hennes ansikte var blekt av angest. Bröllopsfolk, brudpar, tänkte Dora litet ångsligt. Sa många medspelande i den här komedien! Men nar hon nu såg Jacob Levin och Osborn komma gaende sida vid sida, knep hon ihop ögonen för att slippa se. Hon tyckte inte om att se sin man och sin alskade i sällskap. Men de voro ju båda stora patrioter och ivriga medverkande i den groteska farsen, där judar och svenskar arm i arm pratade högstämd smörja om hur deras förfäder blött tillsammans på Lützens slagfält och därför borde förkunna samma svenska lösen: att Jesu och Moses' Sverige hade att skicka soldater, guld, livs medel till den för sin existens kämpande härl4,a prokstantiska ocb germanska brodernationen. XXVII. De elektriska lamporna i rummen på den gamla gåstgivargården vid Ekhults station brunno med ett blinkande sömnigt sken, som om de hade lust att slockna. De kastade ett svagt och melankoliskt skimmer över de storblommiga tapeterna. Uppe i taken summo fuktfläckar. Rummen voro låga, ocb utanför fönstren ruvade novemberaftonens mörker, fyllt av en dödsliknande stillbet så helt fjärran fran städernas oroliga liv. I korridorerna sprungo tjanstflickor av och an liksom vettvilliga inför det plötsliga aliggandet att betjäna alla dessa bortskämda stockholmsmän- niskor. Det var inte vanligt, hade väl aldrig hänt förut, att Ekhults gästgivargard på det här sättet fylldes av alldeles främmande folk. Värdinnan hade fått leja tillfälliga flickor från byn, som inte alls voro vana att passa upp. Enissallde och häpna gapade de pa de främmande. Gotthard hade mött vid stationen med vagn. Han förde Lilian, Peter, Paula, grevinnan Carola af Sauss och lilla Judy Rosenrauch hem till mamma Bettv på Ekereds gård, De övriga av sällskapet Bröl#oD D# Ekered togo in på gästgivargarden. Alexandra och predi kanten hade tänkt att de skulle tjänstgöra som ett slags förkladen för de förlovade paren, som snart skulle vigas, men man struntade genast i dem. Det var ett liv och ett oväsen och ett prat överallt i rummen, mellan vilka dörrarna stodo vidöppna. Sa manga rum funnos där inte, och man fick packa ihop sig. Herrarna fingo ett par tre rum för sig och damerna lika många för sig. Sedan, sista natten innan de gåvo sig iväg, skulle ju brudparen ända flytta tillsammans, tva och två. Lille Elias Vanselin trippade av och ån genom rummen med en kokett brokig schal över axlarna. Han frös och tyckte att den gamla gästgivar- gården var hisklig. Stellan kikade in överallt där han inte skulle vara. Slutligen tydde han sig till Bell von Wenden, som han hittade nere i den stora matsalen där det mitt pa golvet stod ett langt dukat bord, som trots dukningen sag skrämmande ödsligt ut. - Bell, sade han och smög sig fram till henne där hon stod vid fönstret, Hon ryckte förskräckt till och granskade honom, som om hon inte känt igen honom. -Vad är det, Bell? Väntar du att någon skall komma fram ur mörkret därute? fragade han skälmaktigt. - Jag vet inte, svarade hon tonlöst. Allting är så förskräckligt. - Vad nu da? 332 l#rökn#rn(l von P#hl#n Stellan höjde ögonbrynen. -Den här resan, mumlade Bell. Det är som om någon ond makt föste oss ut ur landet. Och så den här kabaren Svenska Lösen, Värnamo- baletten, eller vad den nu skall heta. Vad kunna vi egentligen som är värt att visa upp? Jag, Elias och Agda äro ju ganska skickliga i dans. Dig har jag försökt lära också och Ida af Idestam kan ju bade sprattla litet och kvittra en stump. Och så ha vi Kiss och hans rattor till dekorationer. Men det är också det hela. Och kan nu det bli en kabare? Jag tycker Gusten är bra dum som inte bosätter sig på Hönsekind. Han är ju godsägare och född att leva i dynga. Och Agda skulle bli en grevinna och slottsfru, langt mer förtjusande än han nagonsin kunnat drömma om. Men nu har han fått det här i sitt tjocka huvud. Varför gifter han sig för resten inte pa Hönsekind? Där finns väl också någon liten ful vitstruken kyrkkåk. -Lilla Agda svärmar för den här trakten, sade Stellan viktigt, och Gusten tyckte därför min ide att både han och jag skulle fira våra bröllop har #ar utmärkt. För resten vet du ju att ban gärna följer med strömmen. Det är bekvämast för bonom. Och jag tror inte han trivs på Hönsekind. Alldeles för manga av hans underlydande äro släkt med honom, och det värsta är att de veta om det. De ha ocksa hört för mycket om honom själv. De misstänka honom för alla möjliga fula streck. Och det göra de nog rätt i. -Fa människor äro så daliga som de utmålas, om ocksa nagra äro långt värre, sade Bell von Wenden rysande. Men det kommer ingenting gott av den här resan. Agda och Frideborg kunna ju inte alls spraket. Hur skola de reda sig i Berlin' -De ha ju Gusten och mig, sade Stellan be skyddande. Bell gav honom en blick av förakt. - Ni två? utbrast hon. Det är just nagonting att ha. - Nå, sade Stellan stött, du skulle naturligtvis vilja vara i Gustens och mitt ställe, när... - Här är så mörkt i den här gästgivargården, avbröt Bell, åter rysande. Ser du inte att det elektriska ljuset inte vill brinna klart? Vad skulle vi hit för? Jag tycker inte om detta dystra nordiska allmogeland, dessa smaländska urskogar. Här är för tyst-för nära döden. Det tvingar en att tänka. Hon grep tag i Stellans mjuka arm och såg pa honom med uppspärrade ögon. -Jag maste halla i nagon, viskade hon. Du vet inte vad jag lider. Den där sköna Agda be traktar mig som om jag vore nagot ont djur som skulle hugga tag i henne. De dra sig ifran mig, de unga kvinnorna. Och vad har jag gjort? Jag har givit dem min kärlek. Kan jag hjä]pa att jag maste älska dem? Min kärlek är bättre än män- nens. Jag är kvinna själv, därför förstar jag bättre vad de behöva. Jag vet vad de längta efter och hur deras tankar ga. Men sträcker jag miDa händer efter dem, fly de. Det ar inte för mig livet ar till. Jag star utanför. Som liten var jag ett barnhusbarn. Och allt sedan jag blivit vuxen be- handlas jag också som en sadan som inte hör hemma nagonstades. Manniskornas blickal aro som kalla stalklingor. De sanka sig i mitt hjarta och det blöder. - Du kan uttrycka dig, du, sade Stellan och klappade henne på axeln, liksom uppmuntrande. - Men du, du förstår alls ingenting, utbrast hon då rasande. Det har dubbelbröllopet upprör mig. Två underbara unga flickor som kasta bort sig. Ni skola genast overge dem, det ar jag saker pa. Vad ha du och Gusten ocksa for anvandning for dem? Varför du gifter dig, Stellan, det har jag nu lik som en liten aning om. Du, min gosse, gör aldrig någonting som du inte tror att du kan dra nagon vinst av, Vad Gusten angår har val hans nya så kallade religiositet bidragit att förvrida huvudet pa honom. Det ar löjligt, men han tror sakert att han gör en god garning med det har giftermalet och att han bebagar sin nyförvarvade himmelske bundsförvant. Men snart har han i virvlarna i Berlin glömt Gud och alltihop, och vad skall det då bli av Agda? Du kan tro att jag kanner dem, de där virvlarna i Berlin. Stellan visslade och såg nyfiket pa Bell. - Har du några adresser ? Och är det nu Agda du mest föralskat dig i? undrade han. Bröllop po, Ekered 335 Bell vande åter ansiktet mot den mörka rymden därutanför föDstret. Hon måste latta sitt hjarta. Vad brydde hon sig om att det var den Iymmebl Stellan som hörde på henne och att saliven fuktades kring hans lappar som om han nosat pa några delikata läckerheter? Hon talade till det hemlig hetsfulla dunklet därute. Hon såg inte stjärnoma som nu tants uppe på himlen och sökte slå spröda tradar av ljus och silver i nattens mörka väv. Hon sag bara mörkret. En oandlig hrunn av mörker, som hon stod vid randen av och var nara att glida ned i. -Föralskad? Jag avskyr det ordet, sade hon. Det ligger sa mycken brutalitet bakom det. Mans brutalitet! Vad jag har har inom mig ar ömhet. Jag skulle beskyddat Agda. Rört sa varsamt vid henne. En ung flicka är nagonting så oandligt sprött. A, den dar fina linjen som bildar hoftens latta svangning! Hennes kropp ar en underbar dyrbar vas som bar en eldröd blossande blomma. Den blomman bryter en man-han sliter itu dem En kvinna som alskar den unga flickan bara smeker blomman, lockar den att sakta, varligt öppna sig. Tva kvinnor som alska varandra ha så mycket att anförtro varandra i sin karlek. Den ena finner den andras kropp som en aterspegling av sin egen. Världen blir harmoniskt fullkomlig. De le saligt, som om de funnit livets hemlighet. Bell grat nu. Tårarna droppade från hennes ögon. Hon torkade inte hort dem. Till och med 336 Frölz#arl)a vo#- Pahlel# Stellan, smll i sin outtröttliga egoism e; kunde se eller rymma någon annan än sig själv, tyckte en smula synd mll henne. - Gråt inte, Bell, sade han tafatt. Du skall nog få någon. Och, som om han plötsligt fått en Iysande ide, genomströmmad av ädelmod: -Kunde du inte försöka med Frideborg? Han tog med sina händer över hennes ansikte, och de blevo vata av tårar. Men hon drog sig hätskt undan. - Ja, vad skall du med Frideborg? fragade hon häftigt. Du är ju också en av den där sorten. - Vad för en sort? viskade Stellan. - #, det vet du väl bäst själv. Du bryr dig bara om ditt eget kön. Och du skall ändå gifta dig! Vet du hur det kommer att gå med oss? Vi sitta i samma vagn och vi komma att stjälpa, då den. med rasande fart styr ned mot ett brad djup. Stellan var nöjd, bara man talade om honom, vad det sa var. Men Bell hann inte säga något mer. Nu öpp nades dörren och de andra fyllde hela salen. Löjt- nant Macson och greve Gusten hade redan svept flera groggar, tillredda av medförda förråd, och voro röda som kräftor i ansiktena. -Här är rasande otrevligt, sade löjtnanten och gnuggade händerna. Och kallt sedan så man ser sin egen andedräkt som en dimma. Och whiskyångorna stodo verkligen som moln ur hans gap. Elias Vanselin hade alltjämt schalen över sina knubbiga axlar. Han trippade runt bordet, jämkade på en gaffel här, sköt en tallrik från bordskanten där, som om han varit en den näpnaste piccolo till uppassare. Men allt vad han företog sig verkade teatraliskt och tillgjort. Han såg alltid ut som om han struttande rörde sig över en scen, medveten om att ha publikens blickar riktade på sig. Nu kom han fram till Bell och Stellan som dröide vid fönstret. - Gråter Bell? frågade han och tog pa sig en ömklig min. -Nej, sade Bell trotsigt. Stellan flinade. - Gud, vad du ser rar ut, lille Elias, sade han ironiskt. Du är också en av rätta sorten. -Vad för sort? frågade Elias Vanselin i sin tur. Elias Vanselin tyckte absolut inte om ut- trycket, utan blev chockerad, i motsats till Stellan, som blev överförtjust blott man sysselsatte sig med och visade sig intresserad av hans person. Gästgiverskan kom in. Hon balanserade på sina ådriga starka händer fat med rykande fläsk korv och impotatis. -Jag har ingenting annat att bjuda herrskapen på, sade hon. Men hon såg ändå självmedveten ut. Och de kloka gumögonen granskade dem allesammans, 2# r. I#s#nslj# Xll 338 Prökr,ar#a Doll Pahler. fastän hon neg ödmjukt. Vägde hon dem inte, som hon nyss vägt korven i sina händer? Hennes man kikade nyfiket i dörren. I gästerna såg han bara en hop slantar. Med smalåndsk nårighet hade han redan räknat ut vad allt skulle ga till och vad han skulle tiäna. De elektriska lamporna Iyste lika sömnigt och nedstämmande som förut. -Jag trodde ett värdshus var ett mmltert ställe, där en stackars frusen vägfarande blev varm i kläderna, viskade Kiss Nilsson och hostade litet. Jag har redan fdrkylt mig. -Äsch, Kiss, vad du alltid sjapar dig, utbrast Ida af Idestam, Hon tog hans arm och drog honom fram mot bordet. Men när de utan vidare tänkte slå sig ned framför de fullastade faten, höjde Josef Wahlbom vid övre bordsändan sina händer. -Ett ögonblick, bjöd han med sin röst som var oljig av salvelse. Ett ögonblick, mina van- ner I Ni torde inte ha något emot en kort bordsbön. -Han är praktfull, stönade Kiss. Men hur det var: de blevo ändå alla stående runt bordet, Iydiga som barn i en söndagsskola. Det berodde väl inte på att Josef Wahlbom hade sådan makt över sinnena att han kunde tvinga dem att deltaga i bordsbönen, men de voro trötta och i deras öron ljöd ännu järnvägsvagnarnas gnissel som ett svagt surr och dunkande. Brüllap pa Ekered 339 -Ack, gode Gud, bad Josef med hopknipna ögonlock, medan Alexandra beundrande sneglade på honom. Tack för att du i din outsägliga nad låtit oss alla samlas här. Giv oss frid i våra hjärtan. Vi behöva det. Låt pa bröllopsdagen den väna solen skina över de två brudparen och gör deras hjärtan ödmjuka sa att de rätt m5 förstå dma ord och mottaga visdom fran höjdene. Pa dig ma allt bero. Och nu, gode Gud, täckes du väl- signa mat och dryck och låta oss med matta fröjda oss åt dina havor. Amen. Josef Wahlbom slog med ett soligt leende åter upp sina runda ljusbla ögon. Man satte sig under ett livligt buller av stolar som skötos intill bordet. -Det var mycket Gud i de där korvskruttarna, skrattade Ida af Idestam. Att Ordet vart kött visste jag, men inte att det hade blivit korv. Gusten gav henne en tårdränkt blick. -Skoja inte med hBga ting, Ida, sade han sorgset. Men resten av hans förmaningstal dränktes i ett otydligt mummel. Kanske var det de många groggarnas fel. -Du ser konstig ut, Gusten, var allt vad Ida svarade. Kiss hostade och började försiktigt äta. Bell hade lagt armarna på bordet och stirrade framför sig utan att kunna förtära något. Men predi- kanten högg för sig en väldig por'don, och snart skeno hans kinder lika starkt av flott som av andakt förut. Jag skall nog förmå lära den käre Josef bättre bordsskick, funderade Alexandra för sig själv, där hon satt vid hans sida. Löjtnant Macson spetsade en korvbit på gaffeln med mord i ögonen. -Just nu när vi sitta här och förpläga oss ga kanske tyskarna till något ärofullt och segerrikt anfall, bullrade han gladlynt. De sticka bajonetten i en fiende som jag gaffeln i den här korvbiten. Och han svängde med gaffeln för att slutligen föra in den i munnen. -Var äro Dora och Jacob? mumtade han strax därpå och såg sig omkring med lömska blickar. Men ingen visste det eller brydde sig om att veta det. I detsamma blev det en liten rörelse borta vid dörren. En lång skranglig man trädde in, och det såg ut som om han under vilda protester från sin sida sakta, men oemotståndligt sköts in av värds- husvärdinnans knotiga och starka armar. Nu kom han fram till bordet med sin skärm- mössa mellan händerna. Han hade ett dystert fårat ansikte och ett par sträva röda mustascher. Kiss, som först fick syn på honom, granskade honom med oro. Han såg genast att det var bans farbror, handelsman Hesekiel Nilsson vid Eka. Men han hade inte nägon större lust att högt för- kunna sin släktskap med denna enkla person. Handelsmannen betraktade sällskapet med i dystra blickar. Kiss Nilsson kröp ihop bakom sin tallrik. -Vad önskar ni, min gode man? frågade Josef och betraktade honom med överlägsen väl vil ja. De dystra blickarna träffade predikanten. Han kände sig ej behaglig till mods. Det var som om denne enkle man med skärmmössan, vilken väl hade reda på Josef sedan hans tidigare vistelse på Eka och måhända ocksa visste vad som pratats om honom och arrendatorsfrun där, även klart hade genomskådat hans planer på Alexandra Vind-Frijs. Atminstone kände Josef det så. Men kanske var det fel. I sin förvirring lade han sin hand över Alexandras på bordduken. Alexandra spann Handelsman Hesekiel Nilsson på Eka strök sin sträva röda mustasch. -Jag tänkte inte komma och besvära, sade han. Men frun här på gästgivargården talade om att min brorson skulle vara med bland herrskapen. Och därför dristade jag mig stiga pa. Mitt namn är Nilsson, Hesekiel Nilsson. Jag äger handels- boden vid Eka, uti fall att de nådiga herrskapen skulle behöva nagot. Just i kväll var jag här med litet varor. I öjtnant Macson stack fram sitt mosiga ansikte. - Jag behover ett par rakblad, skrek han. Jag glömde att ta med mig några mordvapen, fast jag bara tänker pa krig. 342 Frökrarna von Pahl#n -Vi föra ocksa rakblad, sade Nilsson och bockade sig stelt åt Macsons hall. Löjtnanten tumlade upp från bordet, Nu hade han fått ett nytt offer att kasta sig över, en ny proselyt att förvärva. Vacklande grep han tag i en av hornknapparna på handelsmannens grå kavaj. Det såg ut som om den där stadiga knappen var det enda som höll honom uppe. -Vad säger ni om tyskarna? fragade han hest, en smula hemlighetsfullt. Härliga, va? Borde vi inte hjälpa dem? Vi behöva långa, langa män som ni. Och plötsligt med en lätt överhalning: -Följ med till Berlin, vet jag. I sin tidiga fylla hade Macson nu fått för sig att han själv skulle med till Tyskland, och för- modligen trodde han ocksa att han skulle i fält. Det började spela ett litet försmädligt leende kring handelsman Hesekiel Nilssons mungipor. Han skakade lätt pa sig. -Ar herrn en av de herrarna som rest hit för att gifta sig? frågade han. -Nej, Gud bevare mig, ne;, sade Macson, jag är gift tillräckligt redan förut, och intet vare mig mera fjärran. Men jag s]call fara ned och hälsa tyskarna att i gamla Sverige finnas ännu heder liga män sådana som herr Nilsson, vilka halla deras fana högt. Stellan sade till Kiss, elakt härmande hans läsp ningar: - Nej, hör du Nilssonl Det här måste ju vara Bröllop #Jå Ekerea 343 din käre farbror. Din egen farsas bror. Stig fram och bocka dig för hökar Hesekiel, stackars lille Kiss. Kiss skruvade på sig. Nu hjälpte det visst inte att han sökte sticka sig undan längre. I detsamma mötte han sin farbrors blick. -Gud i himlen, det är ju käre farbror Hesekiel, fnissade den olycklige Kiss och halkade langsamt fram på golvet. Han räckte fram sin fina frökenhand till häls- ning Handelsman Hesekiel slöt den i ett kraftigt grepp. Så plötsligt, utan varning, brast han i ett skallande gapskratt. Han var känd för sitt glada skratt, Hesekiel Nilsson, fastäm hans utseende var sa dystert. Han brukade låta det ljuda i den lilla handelsboden där borta vid Eka, där Johan von Pahlen förr i världen köpt så många gotter. Kiss tog generad ett par steg tillbaka. En rodnad blev synlig i hans släta, f juniga ansikte. Handelsmannen sag på honom och kunde inte höra upp med sitt skratt. - Känner inte farbror igen mig? frågade Kiss i en ynklig viskning. Da teg Hesekiel och betraktade Kiss noga. Hans ansikte var atcr lika slutet och dystert. -Du ser inte ut som om du arbetat sasom far din och jag gjort i vara dagar, sade han nästan strängt . Kiss gjorde en hjälplös #tbörd och fnissade pa sitt vanliga sätt. medlande. Han hade kommit fram till Kiss och lade vänligt sin hand pa hans axel. Handelsmannen skakade på huvudet. -Jag vill se det plank han strukit först, mutt- rade han. Han tog Kiss' hand och höll den överdrivet för- siktigt som om han varit rädd att den vore sa skör att den kunde falla i bitar. Dar Kiss stod sag han, fast själv ganska lang, liten ut bredvid den reslige handelsmannen. Hans kanstanjebruna lugg foll Ded över den vita pannan. De bla ostadiga ögonen fingo en mer flackande blick än förut. Han föreföll inte bara att e; vara släkt med handelsman Hesekiel. Det var som om han varit av en helt annan ras än han. En fördärvad och förskämd ras, som lekte med laster och synder och smalog at den Gud, som så strängt regerat Hesekiel och hans likar. Och här i den stora salen, dar ljuset lät skuggor stora som svarta sagodjur uppföra ett besynnerligt spel, vaxte handels- mannen med den dystra minen och den strava mustaschen sa att Iiiss till sist sag ut som en liten vsnskapt dvärg bredvid honom. Om Hesekiel Iyft sin näve skulle han kunnat som ett intet krossa dessa unga herrars annar med de slappa svampmusklerna. Kiss kände nagot sadant pa sig och gled längre tillbaka mot bordet. Bröllo# #å Ekered 345 - Hur skönt är det ej att se två fränder mötas, massade Josef med munnen full av mat. Handelsman Hesekiel gav honom en blick full av löje. -Jag känner igen er, fastän ni inte tycks vilja känna igen mig. Ni predikade på Eka for två sr sedan, sade han. - Jag ar glad att jag ar ihågkommen, sade Josef Wahlbom och viftade med gaffehl så att Alexandra maste böja sig at sidan. Jag hoppas mina ord inte föllo på hälleberget utan grott och burit frukt hundrafalt. Men när han nu åter sag pa handelsmannen, genomborrade honom tanken pa Adele som en syl. Han mindes hur han vid detsistabönemötetfallit ihop och gratit inför alla de församlade. SÅ hart hade han tryckts av att han syndat med den bleka Adele. Då vagade Josef icke säga ett ord mer av fruktan att förråda sig. Det blev tyst. Kiss fnissade på sitt dumma sätt. Han visste inte vad han skulle säga. Handels- mannen drog sig mot dörren. -Du kan ju titta in till mig i handelsboden, Kristian, sade han. -Kristian! Stellan skrek av skratt. Det later så högtidligt. Kiss har blivit Hans Kungliga Hög het sviskonprinsen Kristian. Kiss ryckte på axlarna. -Jag kallas bland mina vänner och i förtroliga lag alltid bara Kiss, läspade han förläget som ett slags förklaring till sin farbror. Då brast handelsmannen åter ut i sitt skallande skratt. . -Iiiss, upprepade han flera gånger. Tycker du att det låter fint? Du borde skämmas. Sa gick han, och dörren slog igen efter honom. Bell som suttit som om hon ej märkt det passerade såg nu upp. -Jag tror han föraktade oss, sade hon plöts- ligt. På den kunde man åtminstone se att han #ar av en annan sort än vi. Kanske är det han som är av rätt# sorten. Så skrattade också hon obarmhärtigt åt Kiss, där han alltjämt stod kvar och stirrade pä dörren. -Du skulle ju härstamma i rätt nedstigande led fran en kung, sade hon. Hur går det ihop med den här handelsman Hesekiel Nilsson? Han såg inte sa kunglig ut, enligt världsliga begrepp åt minstone. Kiss trippade tillbaka till sin plats. Han kände sig förödmjukad. Beskäftigt petade han med gaffeln bland de kalla resterna på sin tallrik. -Han hade i alla fall en underbar färg pa mustascherna, sade han. -Trösta dig med dem då, sade Stellan spydigt. Du kan ju mala honom. Säkert har han gömt kosing bland silltunnorna i boden. Det ha de alltid. Fast gör du ett porträtt av honom med rattor om- krinF sig i affären, får du nog smöri i stället. Men Kiss var nedslagen. Löjtnant Macson bör jade åter se sig omkring och undra vart hans Imstru och Jacob Levin tagit vägen. -De kanske inte veta att vi gått till mat- salen, sade Agda. Jag skall gå upp och säga till dem. -A, för all del, inte skall fröken besvära sig, mumlade Macson. Men själv trodde han sig ej om att kunna ta sig upp för trapporna. Agda stängde sakta dörren till salen. Hon var glad att komma därifran. Hon säg dörren stå öppen ut till förstugan och gick ut på trappan. Himlen Iyste av stjärnor. Hon tyckte mörkret sträckte vänliga armar mot henne. Hon älskade denna tystnad på landet. Den skrämde henne ej, som den skrämt Bell nyss. Hon drog djupt efter andan. Den klara luften gjorde henne gott. Hon var kanske litet rädd för Gustens röda ansikte därinne. I morgon, nej, en annan natt skulle hon vara ensam med honom i ett rum med två stora sängar. Var hon nu rädd att hon misstagit sig? Dolde#sig icke någonstädes kanske här i det van ligt viskande mörkret en famn som det skulle vara en ljuvlighet att sjunka in mot? En ung man som skulle taga henne i sina starka armar, Och hon mindes Sven von Pahlen. De hade varit nästan barn da, men därborta i ladan den gangen hade väl nägot av den stora kärlekens väsen med en mjuk vinge berört deras heta kinder. Honom skulle hon tänka på, nar hon skulle ge sig till Gusten, sa 348 Fröårarna voll Pahl#r bleve det mindre svårt. Men i nästa ögonblick fann hon det syndigt och heslöt att hlott tänka på den som det var hennes plikt att älska och att skånka honom den kärlekens lust han behövde och som han hade äktenskapets heliga rätt till. -Jag älskar, viskade hon och Iyfte armarna. Viskade hon det verkligen till den där röde svullne mannen därinne som ej kunde se nagon i ansiktet, därför att hans blick beständigt ville irra? Kanske! l#mm trodde hon på sin uppgift att hjälpa och leda honom. Med små snabba steg sprang hon uppför trappan. Det var ett besynner- ligt ljus i korridoren. Det var sma sömniga lampor som skänkte det så sparsamt. Fran köket därnere trängde stekos. Hon hörde prat och mummel från matsalen. En dörr stod hatvöppen. Hon hejdade sig just när hon skulle stiga in. Hennes mörka ögon vidgades litet. Dora, den ljusa underbara Dora, satt vid fönstret med anslktet vänt utat mörkret. Agda kunde höra att hon grät. Jacob Levin stod lutad över hem#es stol. -Varför skall du gråta? sade han samman- bitet, och hans ansikte var fyllt av hat. Tarar hjälpa oss inte. Och han Iyfte Dora, satte sig själv och drog henne ned på knät, strykande över hennes silkesben - Osborn kunde ju låtit oss vara i fred här Nu sitter han dämere och skroderar ocb är krigisk, din käre man. Men gråt ändå inte för det. Alltid hitta vi någon mörk vra, där han inte kan finna oss. l#anske den där ödestugan du begagnat förut, for det plötsligt ur honom. Men när han sade ,den där ödestugan. skrek Dora till som om han slagit henne. I detsamma fick Jacob se Agda i dörren. - Vänta de på oss? frågade han snabbt och gjorde sig fri från Dora som krampaktigt snott sina armar om honom och hart pressade sin kropp rnot hans. -Ja, svarade Agda rodnande och skrämd. Hon tyckte inte om att han skulle tro att hon Iyssnat och iakttagit dem, men kände sig ändå het av vad hon sett. Dora i sin tur betraktade henne förvirrad. -Jag kommer, sade hon. Men när de nu alla tre stego ut i matsalen, Agda litet efter Jacob och Dora, höll Josef på att läsa från bordet. Jacob l_evin skrattade bistert. - Få vi aldrig ett slut pa den här aftonen7 mumlade han. Löjtnant Macson betraktade nyfiket honom och Dora. , -Var ha ni varit? fragade han så fort Josef tystnat. Men de brydde sig inte ens om att svara honom. Natten kröp in i gästgivargården. I alla rummen sovo de. Två kvimlor lago dock vakna och Iyss- nade till de andras andetag. Den ena var Dora. Hon låg i sängen bredvid Macson. Hon tänkte på allt som hänt sedan hon sist varit på Ekered. Ett ögonblick Iyste lille Eans von Pahlens ansikte mot henne. Han svävade som en svag stjärnstrimma mellan gardinen och sängen, och hon suckade tungt. Jacob skulle visst aldrig heller glömma att Hans ägt henne. Han hade talat sa elakt om öde- stugan nu i afton igen. Med en liten övergiven snyftning lade hon handen mot kinden, och fortsatte att se framför sig med vidöppna ögon. Den andra kvinnan var Bell von Wenden. I hennes rum sovo Frideborg och Agda, Bell tyckte att det nu mitt i hösten var en sällsam doft av vÅr härinne. Hon tyckte att hon stod framför en blom- mande trädgård, men när hon sträckte ut handen, en stackars värkande hand, för att bryta en kvist, kom strax en vindil och förde den åt sidan så att hon ej kunde na den. Hon hade velat krypa täet upp mot Agda. Agda skulle mjukt tagit emot henne, och tryckt mot denna blommande fulla flick- kropp, mot vilken hon förut så ofta tryckt sig, skulle hon glömma att hon nagonsin statt utanför, gråtande av tomhet och angest. Eller hon skulle velat smyga sig intill den muntra spotska Fride- borg. Men hon vågade inte röra sig, då Agda efter det att hon lovat bli Gustens bustru alltid strängt hade avvisat henne och då Frideborg var så hög- ljudd och bara brukade skratta gäckande åt allt det hon icke begrep. Så lÅg hon som en fånge med Brollol) #d E/l#rcd 351 händerna sträckta utefter sidorna, Sa nära det sköna och anda sa langt borta! Hon visste att det därnere i Berlin fanns fullt av kvinnor som hon, som längtade efter varandra - och nu under kriget, da sa många män voro borta, säkert flera än någonsin. Dem skulle hon söka upp, och Iyckades det henne ändock icke att vinna någon för intet, skulle hon köpa deras ynnest och finna sig i att aldrig, aldrig uppleva att nagon älskade benne för hennes egen skull. Dagen därpå var det vackert väder. Alla gästerna på gästgivargården gjorde promenader till Eka och Ekered. Redan pa morgonen kom herr kyrkoherden på besök hos Gusten. Han var en liten sjuttioårig gubbe med en näsa som sag ut som en murken morot och en röst som ibland lät darrande som ett lindebarns eller en slagrörds, men med pigga, knipsluga ögon. Den svarta långrocken satt spänt om hans trinda lekamen, Gusten följde ej med de andra, då han nu skulle förvärva sig en tillfredsställande kristendomskunskap av kyrko- herde Morot. Kiss och Stellan skämtade med sin vän, medan denne däremot förblev orubbligt all- varlig och hade ett kvalt utseende som om han nu ångrade alla sina irrfärder pa förbjudna och smutsiga marker, Det hade frusit en smula under natten, och landsvägen var vit och hård. De promenerade nu fram pa den. Allas röster läto hårda och skorrande i den klara luften. Alexandra Vind-Frijs i gräs grön sportdräkt var ständigt vid Josef Wahiboms sida, Men Josef var i dag faordig och nedstämd, Bröllop #n Ekered 353 emedan han visste att ett sammanträffande med Adele var oundvikligt. Löjtnant Macson hade lanat gästgivarens bössa och gått ut på jakt. Han måste döda något denna härliga morgon, det finge icke försummas. Varje gång Dora hörde en fågel med tunga vingslag f Iyga upp i skogen tänkte hon med en rysning på att den bålde jägaren ute i markerna nu kanske skadsköt någon ung fågelhona. Och plötsligt flögo hennes tankar till hennes egen lille gosse, hennes förstfödde, som de lämnat ensam hemma. Han utvecklades och blev allt mer lik sin far, Det sörjde hon över. Hon ville inte gärna ha en ny Osborn Macson i hemmet. Det var redan för mycket med en. parkens träd strackte sig mot den klarblå himlen. En ko bölade inifrån ladugården, ett långdraget ängsligt ljud som länge dröjde kvar i luften. Vid grinden stod en mager kvinna med bleka kinder och håret i stripor som fladdrade i vinden. Josef ryckte till. Det var Adele. Hon tycktes inte märka de andra. Hon lät dem g# förbi sig, och de be- traktade henne litet undrande och tyckte att hon såg konstig ut. Det var som om hon vaktat Eka för främmande inkräktare. Men från sitt fönster hade hon sett dem komma och rusat ut för att träffa kolportören. När han nu närmade sig grinden, sköt hon fram som en blixt mellan honom och den kraftiga Alexandra, som blev röd av z3 =. K# Xll 354 Fröknarrn uo#: #akler. häpnad över dem-a främmande kvinnas aförskämd- het. Adele klängde sig fast vid Josefs arm. -Här har du mig! Ser du mig inte? skrek hon med sin hesa röst, redan nästan ilsken. Där stod Josef fasttagen. Han vagade inte se på Alexandra. Han kände att Adele med en vass häxklo lätt skulle riva itu och flänga sönder hans uppbyggda luftslott, -Goddag, Adele, sade han, och rösten var bara som en viskning i Mamre lunder. - Goddag, goddag, Hennes stämma blev kuttrande. -Kom med mig in. Ditt rum har jag bevarat. -Jag har bott här en höst hos arrendatorn, måste Josef förklara för Alexandra, som stod kvar och stirrade på dem. Men Adele lät honom inte tala. -Kom, sade hon åter. Du brukar ju själv alltid säga .Kom!# och .Kom med!# på dina möten. Han måste följa henne. Den magra handen höll så stadigt tag i hans rockärm. Alexandra sag de båda försvinna in i arrendatorsbostaden, och hon gjorde en grimas av förbluffad besvikelse. Bernard Landborg som kommit litet efter de andra betrak- tade henne med ett spydigt leende. - Vart tog vår gode predikant vägen? frå- gade han. Alexandra bet sig i läppen. -Han gick in med kvinnan där, svarade hon surt. Bröllop på Ekerea' 35 Bernard skrattade, -Predikanter ha alltid en svans av kvinnor efter sig, sade han elakt, De locka med sin heliga Gud, men kvinnorna se bara deras sinnliga ögon. -A fy, det är inte sant, mumlade Alexandra. De gingo uppför trappan och in pa glasverandan. I arrendatorsbostaden stodo Adele och Josef Wahlbom framför det smutsröda draperiet som hängde över trappan. Det såg grellt och tarvligt ut i den ljusa dagern. Adeles ögon sökte Josefs, men han undvek besvärad hennes blick. Vad skulle han har att göra? Hur manga ganger hade han e; bittert ångrat att han haft nÅgon beröring med denna kvinna? Men Adeles tankar sysslade endast med en enda sak: skulle han finna henne förändrad och åldrad? Hade han redan gjort det? Var det därför han nu vände sig bort? Hon ryckte honom i armen. -Vad jag har längtat efter dig, viskade hon sugande på orden. Jag har varit sa ensam. Han höjde med en djupt bedrövad min pa axlarna. - Herren ger oss alla vara kors uppa, svam- lade han. -Tala inte om Herren nu, sade Adele otaligt. Se på mig i stället. Varför bad hon honom jämt att han skulle be- trakta henne? Hon var ju så rädd att han skulle finna henne förändradl -Jag vill visa dig kammaren. Din sang- kammare - var sängkamn Ire. . . fortsatte hon ivrigt. Så måste han följa henne uppför trappan, som draperiet gjorde mörk. Men Adele slog upp dörren till deras gamla rum. Där var himmelssängen. Där stodo kommoden och skrivbordet. Genom fönstret såg man den gyllene llöstdagen skimra. Här syndade jag, tänkte Josef sorgset, O, vilken gruvlig tid ! Den tycktes honom nu sa oändligt avlägsen. Med en rysning såg han bort på sängen. De där vita dammiga omhängena hade länge förföljt honom i drömmen. Hans kinder liksom sjönko ihop. Hans haka föll ned. Han såg ut som ett barn som vill brista i gråt. Men Adele märkte det inte. - Ja, här har du mig igen, sade hon nästan glatt. Nu tar var sängkammare åter emot oss. Ingenting är förändrat här. Det är precis som för tva år sedan. Minns du hur rädd jag var, när jag smög mig ned för trappan, att min man skulle hora mig? Hon skrattade föraktligt: -Jag hade ej behövt vara ängslig. Han sov, den drasuten. Ocksa sedan har jag ibland gått och lagt mig här. Da har jag inbillat mig att du ännu varit hos mig. Hela rummet har varit liksom genomträngt av dig. Han visste inte hur han skulle kunna avbryta Bröl/o# /#å Ekere# 357 henne Han ville bara fort komma därifran, och han drog sig försiktigt mot dörren. Men när hon såg att han redan ville gå, blev hon alldeles förtvivlad. Tyckte han verkligen inte om henne längre? Hade hon så förändrats att han ej ville stanna? Med ett litet hest rop kastade hon sig mot hans breda bröst. Han tog inte emot henne, Iyfte inte sina armar för att röra vid henne, och hon gled ned pa golvet. Hon slöt en sekund ögmlen och tyckte att hon föll, föll. Eftersom han inte längre ville motta henne i sina armar och smeka henne med sina varma händer, skulle kärlekens eld salunda för alltid slockna för henne? Det shllle inte finnas nagon glöd mer för helme, inga kyssar mer? Hon skulle vandra i en kall värld, frysande därför att ingen man längre sträckte sig efter henne. Hon glömde att hon nyss haft unge Gotthard von Pahlen i sin famn och känt detsamma då, medan hon uppfört samma scen. Men den lilla ömhet hennes hjärta verkligen rymt hade hon skänkt Josef Wahlbom, och det andra hade hon hlott gjort för att förbereda sig och görn sig skicklig till mötet med honom, hade hon ju sagt sig. Och nu rörde Josef henne inte. Men hon mdste vinna honom pa nytt! Allt inom henne reste sig emot detta kall nande och utslocknande. Med en åtbörd, nästan rörande i sin fruktans värda ödmjukhet och sitt brinnande begär fast den hos henne var sa vanlig, strök hon med sitt torra 358 Fröknarna von Paltlen har mot hans knan. Han såg ned på henne. Det var som om en hund funnit sin herre och nu tiggde om hans barmhärtighet. Men hon förmådde inte längre vaeka några kanslor hos honom. Han hade i grunden alltid fasat for henne och velat fly henne. Endast denna kroppens horiska lusta, som inte fått utlopp hos någon annan, hade han för två år sedan latit ga över henne likt en hoststorm som skakat dem bagKe. Han hade då motts av en kvinnas köttsliga extas, sådan han aldrig förr erfarit. Han kunde ej glömma det och han hade svårligen fdrsyndat sig, men hon hade svept in sig i hans och sina egna annu mera brinnande begår och kallat det karlek. Nu trodde hon helt visst att han pa nytt skulle overlamna sig åt dessa orena famntag. -Kom tillbaka i mitt tomma rum igen, kved hon. Du måste fylla det. Så länge har det varit tomt. Jag vill, jag maste ha in dig igen. Hon såg inte hans min av avsky. Talade hon om sitt eget sköte? Bjöd hon honom icke att på nytt fylla det, värma det? Hon visste nog tydligare ord för det, och han bävade för att hon skulle börja anvanda dem. Men hon talade kanske bara om denna kammare, som sa linge väntat honom. Dock, hon själv hade ju också varit ett sådant overgivet rum. Nu skulle hon törhanda be honom att stiga in i detta andra tomruml Förgäves Iyssnade hon efter hans svar. Hon strök sig pa nytt mot hans knän. Hon ville inte Bröllo# #å Fkered 359 tro att han sa helt glömt henne och vänt sig if ran henne. För att fa ett slut på det böjde sig Josef ned och Iyfte upp henne. Men då snodde hon sig intill honom som en orm. Hon slog sina armar kring Z hans hals och trugade sin mun pa honom. När han då ej besvarade hennes kyssar, tyckte hon att hösten med ens kom över henne. Nu var hon en gammal kvinna, vilkens famntag ingen ville njuta. Det blev iskallt omkring henne. Hennes läppar slappnade. Hon tog åt sig sina händer och såg pa dem. De voro tomma skålar. Aldrig skulle de mera fyllas. Z #nda ville hon inte släppa honom. Var hon verkligen så gammal? iinnu var hon icke fyrtio ar. #nnu borde hon kunna behaga. Men höstens tyngd var väl över henne. Hon såg pa honbm med sina bleka ögon. Det blev en röd rand omkring dem. En rand av tårar och blod som ej ville bryta fram. Och med ens längtade hon bort från arrendatorsbostaden, där hon bott i så manga ar. Hon längtade bort från Eka, bort frln denna frysande höstliga park. Hon ville inte längre gå omkring här. Nu när Josef e; mera brydde sig om henne, hatade hon till och med detta deras rum som hon så vårdat sig om och som, Z alltsedan han for, varit hennes enda tillflykt oeh hemliga fröjd. Kanske föresvavade henne i detta ögonblick av förödmjukelse och ångest ett plötsligt begär att börja ett nytt liv, helt olika det hon hittills levat. Nå. got måste förädlas, bli nytt, skapas om! För första gången under alla dessa år förstod kanske Adele ända in i sitt väsens innersta hur hopplöst tom och förvirrad hennes värld varit. Och i detta ögonblick, då hon insåg att hon för alltid mistat det enda som för henne varit dyrbart, tändes hos henne en längtan efter förnyelse. Men hennes hjärta och sinnen voro ej synnerligen mottagliga för sadana tankar. De kvävdes i hennes outhärdligt bittra besvikelse. Äntligen lossade tararna -Tag mig, grät hon hopplöst. Gör mig glad igen. Josef sökte efter några tröstens ord. Alltid brukade han ju vara så redo med sådana, Men i dag kunde han ej finna några. En gång hade deras kroppar varit förenade i hejdlösa famntag. Nu voro de främmande för varandra. Herren hade gripit sin tjänare i mantelfliken och fört honom bort från denna onda kvinna och detta usla förförelsens redskap. -Jag maste allt gå nu, sade Josef oroligt. Han tänkte på att de andra kanske nu undrade varför han dröjde borta så länge. Han tänkte ocksa på Alexandra som sett så hätsk ut, när han lämnat henne. -Gå? Skall du verkligen gå? efkrsade Adele. Hon grep famlande efter honom. Om han gåve henne om så blott en enda kyss, skulle hon åter blomma. Hon väntade trots allt på den. Hon såg trånande på hans röda svällande läppar som ej gjort minsta antydan att besvara hennes kyss för en stund sedan. -Kom, sade hon och ville dra honom bort till himmelssängen. Här ha vi legat och hEt oss så många ganger, du och jag. Minns du inte, hur vi skrynklade lakanen och kastade oss över varandra? Vi skreko av lusta. Du rosslade av njutning hos mig. Minns du inte? Men Josef ryckte sig lös. Han stod inte ut längre. - Sök Jesus, det är fru Holmströms enda rädd- ning, sade han strävt. Det blev rött för Adeles blick. Hon blinkade och blinkade, men det röda dansade som en fana framför he#me. -Djävul, tjöt hon med ens. Ut med dig da, din djävul! Josef Wahlbom smög sig mot dörren och sprang nedför trappan. Han flydde allt vad tygen höllo. Han kunde inte annat. I förstugan stötte han emot arrendatorn, som häpen betraktade honom. -Ä fan, skrek han plötsligt till, som han brukat göra på den tiden innan han blev omvänd och frälst. Han skyndade sig att översläta: - A, jag menar förlåt, förlat mig! Gud give Holmström och oss alla sin nåd och förlåtelse! Bad han Gud om förlåtelse för att han åkallat Satan i samma ögonblick han flydde ur hans garn, 362 .G#o#narna #loll Pahlen eller bad han arrendatorn om ursäkt för att han ägt hans hustru och för att han nu avskydde henne mer än någonsin? När han ilade hän över gården, svepte hån noga om sig sin vida ulster, som om han sökt skydda sin kropp för den galna kvinnans angrepp. Däruppe i rummet med himmelssängen stod Adele kvar. Hon famlade med tomma händer i luften. Hon längtade efter något att gripa efter och riva i. Till henne hade alltså hösten verkligen kommit. Hon hukade sig ned som lurade hon på något. Alltjämt var det röda skimret framför hennes ögon. Hennes eget besvikna rasande blod hade skjutit i en brusande flod upp mot hennes ögon. Det susade för hennes öron. Händerna vredo sig spasmodiskt. Med den magra kroppen spänd som en båge tassade hon omkring i rummet. Med handflatorna kände hon pa kommodens glatta yta. Hon rörde vid handkanna och tvålkopp. Nu var hon vid skriv- bordet. Också det rörde hon vid. Hon såg inte den strålande dagen som blänkte så vackert mot fönsterrutan. Det var som om hon ej kunde förmå sig till att fatta att han, som en gång varit hennes eldige älskare, försmått henne och flytt if ran henne. Hon tyckte att han amnu fanns överallt här i rum met. Det var som om hon snuddat vid hans hud, da hon tog pa möblernas ytor, För henne hade detta rum blivit till kolportören Josef Wahlbom, blivit till hennes älskare. Varje g5ng hon gått upp Bröllo# #å Ehe#ed 363 _ hit hade det varit som att gå till ett möte med honom. Han hade spunnit sin hud omkring bord och stolar. Luften hettade av hans andedräkt. Nu rätade hon upp sig och såg sig omkring. Sa förvreds hennes ansikte som om hon smakat pa något outsägligt beskt. Långsamt som om en kall sten sjunkit ned i hennes sköte förnam hon det äntligen. Josef hade glidit ut ur hennes liv. Stenen pressade mot hennes sidor. Det var som om den pressat ur henne alla de Iystenhetens och begärets ångor som rykt och bubblat inom henne. Händerna blevo klibbiga av dem. Hon var icke längre åtradd. ' Ingen begärde henne mera. Ingen skulle kasta sig intill henne och tigga henne om att hon skulle ge sig. Det var höst. Allt vissnade ned. Hon ocksa. # Hennes man avskydde henne. Om hon hade haft j några barn, skulle de nu varitomkringbenne. De skulle värmt hennes knäm, viskat omkring henne. De skulle ha höjt små klara röster, liksom fagelungars skrin, i rummen. Men hon hade inte velat föda, Också i det hade hon förött sitt liv, Hennes händer grävde mot hennes arma bröst. -Jag dör, viskade hon. Jag dör. Ja, det kändes sannerligen som döden. Den enda Iycka hon erfarit var den köttsliga extasens Iycka, njutningen av att brinna mot en mans lemmar. Nu när detta förnekades henne fanns det ingenting kvar. Kunde hon finna andra män, så dana ungdomar som Gotthard von Pahlen kanske? Nej! Nej! De skulle kanna det i luften omkring henne att hon var försmådd. Kastad åt sidan! Hennes ögon skulle tala om det för dem. Dessa två år hade hon trott sig vara älskad. Hon hade haft minnet av stunderna med Josef att passa på. De hade närt henne, hallit henne uppe. Nu föllo ocksa de samman. Ingenting fanns kvar därför att han med avsky vänt sig bort ifrån ilenne. Höstl Ingenting är sa förfärligt som en liderlig kvinnas höst-när brannarna torkat upp och törsten ändå finns kvar. Adele smög sig fram till spegeln. I glaset sag hon sitt tärda ansikte. Hon hatade det: den bleka smala munnen, ögonen som hade fatt djupa skuggor omkring sig. Och nu skulle här firas bröllop, två bröllop, dubbelbröllop. Tvenne sälla par skulle vigas i kyrkan, och hon var bjuden med på festen hos fru Betty von Pahlen pa Ekereds säteri. Hon hade låtit sy sig en bröllopsdräkt bara för detta tillfälle. Skulle hon inte se ut som en valnad i den? Och allt som var kvar hos henne var nu demla svidande avundsjuka mot alla andra, mot alla dem hon trodde Iyckligare lottade, vilken alltid värkt inom henne. Nu blåstes den ater upp inom henne. Den blev till en ond böld som smärtade bara hon vågade röra sig. Ocksa hon kunde ha gift sig med en fin och bildad man, men hon hade i stället kastat bort sig pa den simple arrendatorn, den knölen. Nu skulle hon sitta som ringaktad gäst vid andra, så ojämförligt mycket obetydligarekvinnorsbröllop med dylika bildade och fina män. Plötsligt dök Alexandra Vind Frijs' ansikte upp ur denna bolmande rök av känslor och tankar. Hon hade sett ut som om bon haft nagon slags rättighet over kolportören Josef. Ja, hade hon inte rent av försökt hindra Adele att komma fram till honom därnere vid grinden? Det fanns säkert en annan kvinna bakom detta förräderi, kanske var det just den där långa med den skarpa näsan? Därför var det Josef blivit kall för henne! Det var som en liten tröst att den dar kvinnan var ohyggligt ful och mycket äldre än Adele själv. Hade han kanske också baft andra? Han sag inte ut att ha lidit nagon brist pa kärleksnöjen och kyssar. Han ångade ju riktigt av dem. Strax retades hennes inbillning. Nu sag hon honom i famnen på en ung flicka. Sällsamt: hon njöt av det, Han lade armen om bennes liv. Flickan skälvde av lust och även av blygsel. Han löste hennes kläder. Nu voro de har -här i himmelsangen. De kropo intill var andra. De kysstes. Adeles blickar föllo med ens mot sängen. Hon sprang fram med ett skrik. Hon ryckte och drog i de vita gardinerna som dolde bädden, fallande i mjuka vingar over den. En gang hade de där skrymtaktiga skynkena gömt henne och Josef Wahlbom. Adele fastnade med händerna i dem. De voro som levande väsen. De ryckte, de sling rade sig om hennes handleder. Adele kämpade vilt med dem. Med ett skärande krasande ljud som lät som angestsuckar sletos de nu loss fran stången som hållit dem uppe och sjönko ned på samgen i en pösande hög. Adele såg på de nedfallna gardinerna med ett ont triumferande leende. Där lago de. Hjälplösa sågo de ut, bleka, nej sjaskigt grå och använda som övergivna kvinnor. Hon kastade sig raklång över dem, sjönk in mot dem, inandades deras lukt av gammalt damm och ingrodd smuts. En spindel kröp lurande fram, men hon märkte det inte. Hon hörde inte heller att arrendatorn öppnade dörren och tittade in på henne. Han brukade aldrig gå dit upp. Men nu hade han hört bullret och sprungit uppför trappan. Han sag tyst pa Adeles skakande rygg. Men han gjorde ej en rörelse för att gå fram till henne. Den underbara #yllene höstdagern spelade och lekte därutanför fönstret. Arrendatorns ögon glim made till. Så stängde han {örsiktigt dörren och gick långsamt nedför trappan som så ofta knarrat, då Adele smugit sig utför den efter sina kärleks- nätter med kolportören Josef Wahlbom. I salongen pa Eka hade det med ens blivit fullt med folk. Petra kände sig en smula illa till mods. Det var inte bara det att det lugna Eka plötsligt erhallit ett helt annat utseende sedan alla dessa män- niskor trängt sig in här, pratande och skrattande pa det mest ogenerade sätt, men hon hade fått ett litet hugg i bröstet, då Tage Ehrencreutz med ens stigit fram och presenterat sin hustru Hertha. De hade betraktat varandra forskande. Petra hade en känsla av att Hertha hört allt om henne och visste att det varit hon som så när hade hindrat Tage att komma tillbaka till henne. Så snart hon kunde hade Petra därför dragit sig undan från henne. Tage Ehrencreutz var det tydligen meningen att hon aldrig helt skulle komma ifran. Nu stod han lutad mot ryggstödet pa soffan med griparna. Mindes han väl att just i den soffan hade han och Petra sent en afton suttit? Han hade lagt sin hand i hennes knä, och hon hade varit mycket nära att bli hans, da Angela plötsligt kommit nedför trappan och kallat pa henne. Petra stod borta vid spegeln och såg pa honom. Hur hade hon kunnat bli hans? Han var den ende man som någonsin ägt henne. Nu var det som om hon därigenom fortfarande tillhörde honom på nagot djupt väsentligt vis. När hon betraktade honom var det som om något darrat till inom henne, som om något djupt inne i bennes innan mäten, djupt därinne i hennes kropp, känt igen honom och sugande velat närma sig honom pa nytt. Det är bara därför att jag levat sa ensam, tänkte Petra beklämd. Nej, det är dårför att jag aldrig riktigt haft nagon annan. Jag borde ha haft andra. I detsamma mötte Tages klarblå glänsande ögon hennes. Han log mot henne. De hade ju bara famnat varandra? Nej, ett stort, stort stycke av henne själv, det viktigaste av allt hos en kvinna, hade av en slump fastnat pa honom och slitits sönder av honom. Det var det där av henne själv som ännu tycktes dröja mot hans knän, som ropade på henne. Hon gick snabbt fram till honom. -Vad tänker du pä? fragade hon häpen över sig själv. -Jag tanker på när jag var här sist, sade han självkärt leende. Det var ju en härlig tid. Ja, jag far verkligen tacka för sist. Ja, han mindes ännu. Men då erinrade hon sig hur han där på l#sa i somras kommit ut ur fru Isa Landborgs sängkammare. Han hade sett ut som ett ungt mätt djur-på nagot sätt glänsande av det ban nyss upplevat. -Jag skall resa med till Berlin, berättade han. Ett alldeles nytt liv börjar kanske nu för oss alla. Hon såg att han vädrade äventyr. Han skakade den ljusa luggen ur pannan. Sa rörde han vid hennes hand. Det kändes som en lätt och öm smekning. Petra blev blek. -Rör inte vid mig, sade hon hastigt andlöst. Men han sag på henne uppifran och ned med en blick som sade att han var väl medveten om att han en gang tagit henne helt i besitming och erfaret räknade med att hon åter ville bli tagen. -Trivs du här fortfarande? frågade han för- troligt. Blir här inte litet enformigt? Petra nickade. Men hon förstod att han maste tycka att hon levde ett trakigt och ensamt liv langt borta från storstadens förströelser och att han trodde, ja att han var övertygad att hon saknade honom. När Petra nu såg sig omkring bland de andra, var hon i alla fåll glad att hon inte hörde till dem. Hon tyckte att deras röster klingade skorrande falskt. De rörde sig, de pratade, men det var som om de gått i en trång cirkel som de inte längre kunde stiga ur. i#ven Agda och Fride- borg bade nu kommit innanför denna cirkel. Petra såg genast att Frideborg väntade en liten. Hon visste inte riktigt varför hon inte tyekte om det. Var det kanske det att Frideborg nu skulle bli gift, medan Angela skulle föda sitt barn ensam, med t v. I# ttj# Xll 37o Pröknarna von Pal#len säkerhet utsatt för andra människors klander och onda blickar ? Det var som om det skett henne mera orätt nu, eftersom Frideborg skulle skyddas. Petra sag ocksa Bell von Wenden glida mellan de unga kvinnorna. Hennes mun var sa onaturligt röd, och hennes ögon fingo ett simmigt trånande uttryck, när hon betraktade Agda eller Frideborg. Händerna kommo fram liksom för att smeka och hennes knän rörde sig oroligt. Elias Vanselin trippade omkring som en nätt liten flicka, vickandc på sin kvinnligt runda och stora bak i de åtsittande Ijusa benkläderna. Stellan skrattade idiotiskt. #ej, Petra hade svart att fördra dem. Satt inte ocksa Alexandra där och väntade transjukt pa sin kraft- fulle predikant? Tvärs över. rummet mötte Petra Angelas ögon. De hade ett ängsligt frågande uttryck. Jacob Levin stod lutad över henne med sin vassa hugg- profil snuddande nära hennes ansikte. Varför var Angela ängslig? Petra kunde ju inte höra att Jacob just då sade: -Jag måste undersöka dig. Det är bäst att jag gör det nu genast. Men Angela ville inte bli ensam med Jacob. Hon sökte undvika att se på hans mun. Så den hade bitit sig fast vid henne! Hennes kinder blevo blossande röda. -l#r du rädd för mig? frågade han och Sag skarpt på henne. -Nej, o nej, svarade Angela. -Kom då! Vi kunna ju ga upp till dig. Angela maste då motvilligt följa honom uppför trappan. -Jasa, här bor du? sade han och steg utan vidare på. Det är märkvärdigt sådan ro det finns här på gamla Eka. Solen föll över mattan och Iyste i takkronornas prismor sa att de blixtrade. Jacob gick fram till fönstret och såg ut. -Vad jag tycker om den här parken, pratade han på. Vad den är vackerl Och sa sjön där bortal Det är en idealisk plats att föda ett barn pa, elier hur? Jag skulle önska att jag hade ett sjukhus till, som skulle vara förlagt hit. Men det bleve förstås för langt för mina bortskåmda patienter att resa. Ta nu av dig. Angela stod bakom med händerna knäppta över bröstet. Hon såg angsligt pa hans smärta rygg. Hans inträde hade stört lugnet i rummet. Eller var det bara det att hennes hjärta klappade så hejdlöst? Tårarna kommo henne i ögonen. Han vande sig raskt om. Hans ansikte 1°L men munnen blev filktig och blossande röd. -Varför klär du då inte av dig? fragade han. · #r du verkligen rädd för mig? -Ja, viskade hon. Då gick han mot dörren. -Jag tal inte pjåsk, sade han brutalt. Du borde tänka pa att det är för barnets bästa. Det den där gången var väl ingenting. Då började hon lösa upp sina kläder. Han väDde sig inte bort. Ater, som så många gånger förr, kom det för honom att en sadan ung liten kvinna borde han själv ha haft. Hon skulle aldrig ha bett honom befria sig från sitt barn som Dora gjort. Hon skulle inte ha baft en man som Macson, som ville att man skulle skriva på hans växlar. Jacob tyckte att han dessa sista ar hamnat i en dypöl. Han hade fått en elak smak i munnen av det. Dora gav honom inte längre samma lugna tillfreds- ställelse som förr. Kanske berodde det pa att han gjort ett ingrepp i hennes sköna kropp och sam tidigt dödat något, som hörde både honom och henne till. Sadant sker säkert inte ostraffat. Han sökte en plats, dar han kunde placera Angela. Han lät henne lägga sig på schäslongen. Varför var hon rädd för honom, så radd att hon darrade? Ack, han hade ju inte kunnat låta bli att kyssa henne sist hon var uppe hos honom. Det hade hon alltså inte glömt. #u lade hon handen över ögonen. Ja, hon var sl#rämd' Men hur hade hon då kunnat släppa en annan man pa sig? Det föreföll Jacob Levin upprörande och skamlöst. Och medan han undersökte henne noggrant, grubb- lade han alltjämt över vem det kunde vara. Aldrig skulle hon berätta det för honom. Han vågade inte heller fraga Petra. Han reste sig. -Allt är nog i sin ordning, sade han allvar- samt och tillade nästan bestraffande: Bröl#ol# rfr Ek tr#d 373 -Det dröjer nog inte heller länge förrän det kommer att synas på dig. Angela klädde sig igen. Hon sag inte pa honom. Han vande sig raskt mot henne. - Du har inte längre nagot förtroende för mig, Angela, sade han med plötsligt uppblossande ömhet. Förstår. du inte7 Jag gläds ju bara åt att ett barn skall fodas. Jag önskar alltid barn till världen. Vi äro till för att låta livet leva vidare i nya sma väsen. Du har en sund och stark kropp, och du är som skapad för fortplantning. Om inte mannen är på nagot sätt degenererad eller konsti tutionellt sjnklig, kommer du att föda ett friskt barn. En människa som kanske skall göra världen ett litet grand bättre. Det kan behövas. -Jag är också glad att bära mitt barn, sade Angela ]agt. Hon tyckte om Jacob Levin, när han var som nu. -Det är inte alla kvinnor som säga sa, sade Jacob och rynkade ögonbrynen. Många äro fega. De äro rädda om sitt utseende ocksa. Det är otroligt vad man far se mycken ynklighet just i mitt yrke. Jag menar förstås inte hos mina läkar kolleger, utan hos de patienter man får i den här specialiteten. Och nu skall ju här bli bröllop, någon sorts zigenarbröllop i dubbel upplaga, fort- satte han ironiskt. Det är ju ett helt cirkussäll- skap därnel e i er vackra salmlg. Jag såg pa Petras min att hon inte precis gillade alla medlemmarna ?,74 Fröknarna von Pahlen av truppen. Jag tycker intc heller om dem. Skulle du vilja ta engagemang hos dem? Angela skrattade litet. - Nej det skulle jag inte göra, det är jag saker p5, sade hon. - Se, äntligen skrattade du, skämtade Jacob. Nu tänker du inte längre p5 att jag var-s5 där sista g5ngen? Kanske var det svartsjuka. Jag har alltid särskilt h5ilit p5 dig. Men jag tycker inte riktigt om att du är s5 ensam här. Angela gick fram till fönstret. -Jag är intc alls ensam här, sade hon begrun- dande. Jag har Petra. Hon älskar redan barnet som skall komma. Vi bli en liten familj, med Petra som den starka och besliyddande -ett slags familje- fader. På Eka är man förresten aldrig ensam. Om nätterna kan jag vakna av att tr5aden susa. Då tycker jag att de tala till mig. De viska om en stor Iycka. Vågorna i sjön slå mot stranden, de sjlmga på en särskild melodi. Det låter som en vaggs5ng för eK nyfött litet barn. Mitt barnl Mitt och Petras barn! Det är som om hela naturen hade sitt intresse av det. Da tycker jag att jag också hör samman med naturen. Något växer inom mig- vaxer liksom träden växa. Det har slagit rot i mig. Det är kanske en blomma, vars blad sakta och lent röra vid mitt hjärta. Men det är mer an en blomma, fast det har samma stillsamma liv ännu som blomman. Då förstår jag att traden tala förtroligt till mig-vagorna också som om jag vore en av dem. Mim1s Jacob Johan von Pablen? Jag tänker ofta på honom. Han hade också n5got av blomma hos sig, fastän han var sa stor och stark. Han skulle först5tt mig nu. Han brukade leda mig ut pa ängarna, när jag var liten, och tala om allt som vaxte och grodde Det var han som lärde mig att älska allt detta. Jag kanske talar dumt. Men det är s5dant som uppfyller mig Jag är Iycklig. Jacob log. -Du är ju en riktig liten predikerska, sade han. De skulle höra dina hymner till den heliga naturen där nere. Bell von Wenden skulle det göra gott. Angelas blick mörknade genast han nämnde Bell von Wenden. Men dyrkade iclce hon också ett slags natur? Sade icke Bell jämt att det just var den okonventionella och primitiva naturen som hon tillbad? Angela hade tänkt mycket p5 detta den sista tiden i ensamheten på landet. Jacob stod bakom henne. I det agonblicket kände han en frid i sitt hjärta, som han aldrig erfarit. Det kom från den där lilla Angela, smn väntade ett barn och talade om sin Iycka över det. Här var man 15ngt borta från den stora vägen, dar manniskor trängdes, knuffades och körde over var- andra. Han skulle velat droja har i skuggan av parkens stora träd. Men strax log han litet h5n fullt 5t sin egen sentimentalitet. Hur s5g nu det där lilla livet ut, som Angela föreställde sig som en skön blomma? Det låg hoprullat i hennes liv- moder, ett vidrigt ting som påminde om en padda. Det skulle varka sig ut ur henne, följt av blod och smuts. Kanske det skulle döda henne, innan hon fatt höra det skrika. Men nej, det var för visso livet, det underbara livet självt, under vilka grotesl;a former det an behagade uppenbara sig, Som en padda tog det plats i en ung vacker flicka, men en dag förvandlades paddan och log mot solen, en liten gudavarelse med blå blick. I detsamma hörde de bada steg. Nagon kom in i rummet. De vände sig om på en gang och fingo syn pa Adele. Hon ryggade litet tillbaka vid an blicken av Jacob Levin. Men sa fick hon ater sitt lurande uttryck i blicken, som alltid när hon snokade efter andras hemligheter. -Förlåt att jag stör, sade hon. Hon förklarade likväl inte varför hon nu befann sig där. Det visste hon väl knappast själv. Hon hade rusat if ran arrendatorsbostaden i en sorts yrsel efter att ha rivit ned sänggardinerna. Hon måste trots allt vara med och se allt som försig- gick. Hon gav Angela en vass blick. Ilemles ögon granskade Angelas kropp som ville hon pejla hennes innersta gömmen. -Angela ser så blek ut nu om dagarna, sade hon, liksom vädjande till Jacob Levin. Jacob Levin sag lugnt pa henne tillbaka. - #, hon är fullkomligt frisk, sade han glatt. Han mindes hur Adele efter sitt missfall ställt Bröllo/ #e Fkered ?,77 till det mest otäcka uppträde i vaningen nere vid Norrmalmstorg, varunder hon bett honom att för alltid befria henne fran risken att fa barn samt gatt så langt i skamlöshet att hon fallit på knä och gnidit sig mot tyget i hans kläder som en löpsk katta. Det var sadana kvinnor han hatade. De som ville steriliserasl Han sag fran Adele till Angela: den ena så stolt och glad fylld av för hoppningar, redan med en moders goda ögon, den andra uttorkad med hat och besvikelse i blicken. Han förstod att Adele sökte ta reda på Angelas hemlighet. Hon skulle inte ge sig någon ro, förrän hon fick spotta sitt han i ansiktet på Angela. Den där kvhlnan var en fara. Hon borde inte få ga omkring här pa Eka mycket längre och förgifta luf ten . Adele maste anat hans tankar. Hon slog ned ögonen och gled fram till fönstret. Därute i parken spatserade Alexandra Vhld-Frijs och Josef Wahl bom. Alexandra bade tagit hans arm. Det sag för komiskt ut. Hon var sa lang och mager och kantig, fastän hon snörde sig så att en aning av höfter måste komma till synes. Bredvid Josef föreföll hon än magrare. Hennes stora näsa var röd av den friska luften. Den liksom borrade sig nosande och flasande in mot hans axel. Adele gjorde en grimas. - Se pÅ den där hyndan, sade hon och satte ett darrande finger på fönsterrutan. Hon tror visst att hon fångat honom i sina gröna garn. Ade!es ögon tarades. Angela som visste att hon 378 Fröknarne. #on Pahlen ålskat predikanten log medlidsamt. Men Jacob Levin ryckte på axlarna. -Jag tror det blir flera brudpar, sade han. Det brinner friskast i gamla kakar. Adele skakade till. Hon strök sig över huvudet, och hennes ögon voro förvirrade. -De ha gjort en bordell av gästgivargården, mumlade hon, Jag skulle just vilja se hur det gar till där nu om nätterna. -Mycket anständigt, det försäkrar jag, sade Jacob Levin med sitt vargleende. Herrarna sova för sig och damerna för sig. Men det här samtals- ämnet passar inte Angela. -Alltid Angela, sade Adele hest. Jag batar er allesammans. -Jag förstar det, sade Jacob Levin. Han Iyfte huvudet. Det var Doras steg i trappan Hon kom tyst in i rummet. - A, äro ni här? sade hon glatt. Vi skulle alla ga till kyrkan. Man skall visst repetera bröllops- ceremonien, så det går rätt till på den stora dagen. Adele granskade också henne med sammanknipta läppar. Ja, hon hatade dem, dessa unga kvinnor, vilkas har ännu ej blivit torrt och strävt och vilkas bröst gungade runda och förföriska under klännings- tyget. Hon skulle velat riva sönder dem! Vad hade Jacob Levin och Angela haft för sig bär uppe ensamma? Och nu denna sköna Dora! Talade hon inte som om hon gave luften omkring sig kyssar? c# l#ennes höfter vaeeade! Sa vällusti#t som om Bröl#op #d Ekered 37 de med varje rörelse längtade efter att fa trycka en mans lemmar mot sig. Adele vände sig ater mot fönstret, Därnere gick alltjämt Josef med den där avskyvärda kYinnan, som så oblygt bjöd ut sig till honom. -Komma ni med? frågade Dora. Angela, du måste också komma. Angela nickade. Så föll hennes blick pa schäs- longen. Hon hade glömt sitt skärp där. Nyss hade hon löst upp det. Hon tyckte att det där skärpet förradde henne. Hon måste ta det, innan Adele upptäckte det. Med hastiga steg gick hon mot schäslongen. Men Adele vände sig lika fort om. Hon sag Angelas rörelse för att dölja skärpet. Da brast hon i ett gällt skratt! Litet fumlande knäppte Angela på sig skärpet. Hon var förlägen och vågade inte Iyfta blicken. Dora sag spörjande från henne till Jacob. Hon upptäckte nagot i Jacobs ogon som hon ej sett där pa länge: en glimt av ömhet. Sa hade han bmkat se yå henne förr. Nu hade hans ömhet för hem#e förvandlats till något som mer liknade den snäsiga brutalitet som ofta beledsagar en säker och legi timerad äganderätt. - Hör du, !illa Ange!a! började Adele. Men hon fick inte fortsätta. Jacob Levin lade hastigt sin hand över hennes m#m. - Ni har talat alldeles nog, sade han bistert. Men när Ange!a ocb Dora försvunno ut genom dörren och Jacob alltjämt höll sin hand över Adeles mun, gav hon från sig ett läte som om hon höll på att kvävas av raseri. Jacob ryckte hastigt at sig sln hand. Hon hade varit nära att bita honom som ett rasande djur vill bitas då det nyss gatt miste om sitt byte. Dagern silade in genom de färgade fönstren till Ekereds kyrka. Den kastade reflexer av röda och gröna rutor på gångarna och de bruna målade trä- bänkarna, En Kristus i vit gips sträckte sorgset ut sina armar från altaret. Han log sitt eviga söt- aktigt melankoliska småleende mot dem som nu kommo in genom dörren, vilken öppnades av en med nycklar och lås hårdhänt slamrande gammal gumma. Greve Gusten Värnamo af Sauss som gick i spetsen för sällskapet tog av sig sin lilla rund- kulliga hatt och såg upp mot de gra valven. Så föllo hans irrande blickar på Agda, hans brud. Hon stod stödd mot en av bänkarna. Hennes milda sköna ansikte hade fått ett litet skyggt och nästan räddhågat uttryck som om kyrkan och den vite Jesus skrämt henne. Frideborg och Ida af Idestam sprungo omkring med lätta, nästan dansande steg och provade bän- karna. Deras fötter gåvo eko i kyrkan. Frideborgs röda hatt Iyste i dunklet. Mitt framför altaret stötte hon ihop med löjtnant Bernard Landborg som gått uppför gången. De stannade båda fram- för Kristusbilden med de välsignande armarna. Det kunde varit han och jag som skulle vigas i stället, for det genom Frideborgs hjärna, O, det hade varit mycket roligare! Hon slg en smula vindande upp till honom och tog sig ofrivilligt mot sin kropp, där hennes och hans barn vilade. Också han kände en snabb ånger över att han låtit henne gå. Han böjde sig fram mot hennes vackra ansikte. -F.r du Iycklig nu da? sade han en smula obestämt. Hon svarade inte. I detsamma hörde de ett flåsande bredvid dem. Det var Josef Wahlbom som plötsligt dök upp. Frideborg blev litet blek om kinderna. Hon visste ju att Josef kände till hennes historia. Hon hade ju själv berättat den för honom den där gången hon så Iydigt följt med honom upp på hans rum. Tvehågsen och litet flämtande stod hon mellan dessa två män som båda ägt henne, och hon slog ned ögonen. Men under de långa ögonhåren sipprade blicken fram. Hon såg deras händer skalva. De v;lle nog ha henne igen. Hon markte tydligt att hon väckte deras begär pl nytt. Nu hörde hon Stellans röst därborta Han som om nagra timmar skulle vara hennes brudgum hade ännu inte röjt minsta tecken till att vilja göra anspråk på henne. Kanske skulle han aldrig ta henne! Hon tilltrodde honom knappast så mycket. Ilon darrade till litet. Brösten Iyftes under den tunna sidenblusen som hon skaffat sig för Bernards pengar. De blda männens blickar hängde vid benne. Hon tänkte med tindrande dgon: I morgon Icvall nar bröllopsnatten inbryter gar jag kanske till Bernard och gör om vlr mid- sommaraf ton. Frideborg såg upp och mötte Bernards blick. Det var en fagel som ropat sa underligt lang tansfullt där i skogarna kring osa den där för tjusande midsommaraftonen. Hon tyckte sig höra den igen. Bernard - han tyckte ailt han varit god och ordnat det bra för henne, när han sjalv inte ville gifta sig med henne! Hon anade, och träffade väl rätt, att denna ide som runnit upp hos honom var en lek med tankar, ett löjligt experiment som det roade honom att genomföra för att visa sin och penningens makt över sadana varelser som Frideborg och Stellan. Men hon hade ocksl lust att visa sin makt. En gång, en gång skulle han fa erfara det! -Det är ett allvarligt steg Frideborg står i begrepp att taga, sade Josef högtidligt. Frideborgs läppar öppnade sig i ett glittrande leende. Hon sag Josef in i ögonen och log hånande. Hon skulle velat berätta för Bernard vilken filur den där prästen var. Josef blev rädd för benne, Hans samvete bet honom. I sanning underbar hade denna unga kvinna varit. Ett härligt Guds verk, i sin fullkomning prisande sin skapare! Men Jesus betraktade nu dem båda och lfiste i Josef Wablboms hjärta. Dl vände Josef tvärt på klacken, rädd för Frideborg, rådd för sig själv, och rusade med flygande rockskört ifrån benne nedför stora gången. Det såg mycket besynnerligt ut. En präst som sprang som för livet inne i Guds eget hus och tempel I -Vad tog det åt honom? frågade Bernard road. Frideborg drog Bernard in i skuggan av en pelare. Hon gned skrattande sitt buvud mot hans rockärm. Hatten föll till golvet. Den underbara elfenbenshyn glänste. Då böjde sig Bernard ned och gav henne en förstulen kyss. Hon tog emot den flämtande, allt under det hon med ett betaget uttryck stirrade på altartavlan. -O, tack, sade hon, och lade huvudet på sned, det var länge sedan jag fick en sådan kyss. Det var gudomligt. -Tyst, sade Bernard. Stellan kom emot dem. -Vad göra ni här? frågade han misstänk- samt. Kom nu, Frideborg. Vi skola gå uppför gången, sa vi veta hur vi skola bära oss åt i morgon. Pastor Wahlbom skall spela bröllops- marschen. Och i detsamma fylldes kyrkan av orgelns brus. Frideborg tog Stellans arm och följde honom, i det hon oupphörligt såg sig om på Bernard. Upp- för gången kommo nu Agda och Gusten. Han höll tafatt hennes arm och såg rörd ut med rinnande ögon. BrölloP #d Ekered 385 i - Vi maste gå bredvid varandra, bestämde Stellan. Vi fa gott rum fyra i bredd. Kiss Nilsson boppade baklänges framför dem för att se hur de togo sig ut. - Upp med huvudet, söta Frideborg, kommen derade han läspande, som om han tänkt fotografera dem. Ta helt sma stegl Sma nätta steg skall det vara! Sa där ja! Särskilt viktigt är att ni tänka pa att marschera i takt. Besinna, att en hel kristen församling kastar sina blickar pa er. Orgelbruset sväl!de mäktigt ut och dränkte hans läspande röst. Jesus sträckte ut armarna mot de omaka paren, i sin gräns!ösa godhet välkomnande dem till sitt bord med samma särskilda hjärtlighet, varmed han alltid hälsat syndare och skökor. Gusten bar en sportkostym av grå vadmal. Han s#g sa uppblast ut i den. De rinnande ögonen för- sökte likväl fromt b!icka rätt fram mot Jesus, fast blicken irrade upp och ned för altaret. Men när nu Agda närmade sig altaret, fick hennes ansikte något nästan genomskinligt. Den vackra dagen hon nyss vandrat i därute trangde in i henne: tyst naden, den klara luften, den blå himlen högt där- uppe, de vida fä!ten. Hon kände hur de renat henne, gjort henne till ett litet barn som med öppna händer ville ta emot alla goda gåvor som ströddes övet henne. När hon kände det så, tyngde inte Gustens feta oformliga hand hennes arm. Ibland hade hon eljes tyckt att den där handen sett grym ut med sina trubbiga fingertoppar. Vad 25 #. Krrs#r# rr, Xll 386 #rokrarlla vo/# Pahler hade hon fatt det if ran? Den skulle icke sla hem#e. I morgon i bröllopsnattens heliga tystnad oeh dtmkel skolle den smeka. Deras händer och kroppar skulle tuktigt förenas, och det skulle hjälpa dem att tryggt vandra fram genom livet. Kiss Nilsson tog ett skutt över altarringen, vars röda sammet var övertäckt av vita skynken för att inte skadas. Stellan flabbade till. Hans mun dreg- lade. Han kittlade okynnigt Fridcborg i sidan sa att hon skrek. - Var sa snälla och hall er tysta, läspade Kiss. Nu sta ni framför prästen, Sa där ja. Stellan och I;rideborg, Gusten och Agda. Gud, vad ni se söta ut. Vad tusan vill käringen? Han avbröt sig och tittade pä den gamla gra kvinnan som kom linkande upp till altaret. - Herrskapen fa inte ta av skynkena, sade hon gnälligt. Jag maste se till allt. Herrskapen för säkrade ju att kyrkherrn lovat er att haJla till här en stund# - Javisst, visst så, sade Kiss. Stör oss nu inte, min snälla gumma. Vi ha viktiga saker för oss, men skola inte rubba en sten i kyrkans heliga valv. Hon gav honom en sned blick ocb muttrade litet för sig själv -Jag tror gumman talar i skägget, sade Kiss glatt. Nå, vad skall nu gå av stapeln? Orgeln däruppe hade tystnat. Dess brus tycktes dröja kvar i luften under valven. En ljusstrale trängde in och darrade på greve Gustens nästipp. Bröllo# #å Bkered 387 Gusten började treva i fickorna på sin sport- kostym. Sa fiskade han upp en bok och grep sig an med att bläddra i den. Det var kyrkohandboken. Jaha, där var brudvigselnl Han hade nu läst igenom formuläret flera gånger, men hade ändå glömt bort vad han läst. Kiss kom fram och sneg- lade i boken. -Här står det ju, sade han. Han placerade sig ater framför dem och frågade allvarligt Gusten: - Inför Gud den allvetande och i denna för- samlings närvaro fragar jag dig greve Leo Lars Lorenzo Medici da Värnamo af Sauss... - Man säger inte titeln, avbröt Stellan honom. - Gör man inte' Det är bara för du endast ar simpel adelsman, som du inte vill att Gusten skall fa heta greve, sökte Kiss göra troligt. Men Stellan visade honom triumferande boken och Kiss maste ge sig. - Sa manga vackra namn Gusten har, log Frideborg och sköt fram sin lilla mage. Men Gusten var djupt allvarlig. Han tyekte om att höra alla sina klingande namn upprepas av Kiss. - Ja nu, gossar och flickor, sade Kiss, skola ni sätta pa varandra en ring. Se här, lana min så länge. Han drog av sig den signetring av smaragd som han fått av Gusten sjålv. - Ramla på nu, Gusten, sade han. Gusten läste från boken. Hans röst lät svag och darrande som en gubbes: -Jag Leo Lars Lorenzo Medici da Värnamo af Sauss tager dig Agda Wising nu till min äkta hustru att älska dig i nöd och lust ocb till ett vårdtecken giver jag dig denna ring. Utan att se upp sträckte ban fumlande fram ringen, men Agda höll plötsligt undan sin hand. I en plötslig glimt hade nagot skymtat för henne som hon förut bara tyckt sig ana. Hon sag Kiss' ögon dröja vid den glänsande ringen i greve Gustens hand. Fran ringen gingo hans blickar till grevens ansikte. Hans ögon hade fatt ett på en gång djärvt och inställsamt uttryck. Ringen hade greven förärat honom som tack för nätter de till- bringat tillsammans. Var det detta han mindes nu och var det skuggorna fran de där nätterna som fläckade hans ögon? Agda visste ju tillräckligt om arten av det besynnerliga band som fanns mellan dessa män, då Bell ingående hade berättat henne därom. Men var det för vanlig uppfattning mycket annorlunda än det underliga band som knutits mellan henne själv och Bell? Hon fann det ju helt annor- lunda: att unga flickor eller unga kvinnor utbytte smekningar hade väl alltid skett så länge världen varit, och omständigheterna kunde väl göra att smekningarna gingo hur langt som helst och blevo de intimaste möjliga. Men helt onaturlig blev väl saken i alla fall endast då, när en onaturlig drift, som var belt vänd bort från det motsatta könet. förestavade smekningarna, och det visste hon ju med sig att förhallandet aldrig varit så hos henne, om ocksa möjligen hos Bell. Hos sig själv kunde hon icke framkalla någon uppriktig skuldkänsla eller finna att hon gjort sig skyldig till något onaturligt: hon fann sig vara helt och fullt kvinna. Ja till och med Bell fann hon i det mesta av hennes uppenbarelse, hennes sätt och väsen vara helt och fullt kvinna och icke förete något oskönt eller mot- bjudande. Men dessa besynnerliga herrar, unga eller halvgamla, som tyckte om varandra och bland vilka de tillbedda älsklingarna antogo behagsjuka och bortskämda kvinnors sätt, de voro ju ute- slutande löjliga och franstötandel Bell hade be- rättat henne att vackra sådana förbindelser existe- rat i forntiden och visst annu existerade bland de primitiva folken och att antikens största författare skrivit hänförda sidor om deras skönhet och värde, men i det nutida Europa måste de ha blivit enbart vederstyggliga. Och när Gusten nu hastigt sag upp på Kiss Nilsson var det som om något så allt- för vidrigt slemmigt snuddat vid henne, sa att hon flyttade sig litet at sidan och gömde sin darrande hand. Det var som om de glömt henne, den blivande bruden, och nu vädrande sögo till sig doften från gemensamma upplevelser, som kommo deras munnar att draga sig skeva i äckliga leenden och deras ogon att bli tranande. Men när Stellan såg Agda sticka sig undan, sträckte han fram sin egen flickaktigt smala hand och mottog med glänsande 390 Froknartla Voll Pallle# ögon och fuktig mun detta heliga #vardtecken#, som han så länge hade avundats Kiss. Kiss brast ut i ett lagt fnitter. . - A, Gusten, stammade han förtjust, du har :~ givit ringen at lille Stellan. . Där stodo de tre, seende pa varandra, leende at ; hemliga minnen, som plötsligt kastats upp fram för dem. :- Agda kände att någon såg på henne. Hon vände litet på huvudet och mötte Beils ögon. De hade ett hatfullt hotande uttryck, och när hon betraktade Agda gjorde holl ofrivilligt en rörelse som om hon ville taga emot hemme i sina armar. Men som Agda nyss ryst tillbaka för Kiss Nilssons och grevens hlickar vände hon sig nu också if ran Bell. Hon sag da att Dora Macson vänligt och upp muntrande log mot henne. Hon tyckte att nagot gled ifran henne: den starka förtröstan hon haft pa sin egen styrka att kunna hjälpa och stödja den där mannen, som först givit bort sin ring at Kiss och nu åt Stellan. Men Doras ansikte skänkte henne tröst. Det stralade av en ljuv kvinnlighet och en kärlek som Iyste och spred ett sken omkring sig. Atminstone tyckte Agda det. Och hon räckte ater fram sin skälvande hand mot greven som fått tillbaka ringen av Stellan och nu trädde den på hennes finger. Men Kiss, som var rädd om sin ring, tiggde genast om att han för all del skulle få den tillbaka. Agda gav honom den litet dröjande. Hon kände Bröllo/# #d Ekered 391 sig sa underlig till mods och fann plötsligt allting så svart. Eftersom Gusten emellertid slappt hennes arm smög hon sig ned och satte sig pa en av bän karna. Hon såg nu hur Stellan lät Kiss Nilsson och Bell von Wenden ga uppför gangen och knäfalla framför altaret. Han ropade att han ville se hur det tog sig ut. Lille Elias Vanselin grep ocksa Ida af Idestam i armen, och även detta par lekte nu brud och brudgum. Gumman betraktade dem misstänksamt. Angela satt pa en av bänkarna tillsammans med Jacob I evin och Dora Macson. Hela tiden sjöng orgeln däruppe fran läktaren. Agda tyckte att det lät som bruset fran ett väldigt vattenfall som borde sopa dem alla med sig. Men de sopades inte bort. De dröjde alla kvar i den lilla lantliga kyrkan. Nu kom Beil ned för gången hand i hand med Kiss Nilsson. Agda frös som om hon fått feber. Vad var detta för spel? Vad menade de egentligen? Halva människor. Stumpar av liv. De utbytte blickar av hemligt och oblygt samförstånd. De hörde samman och kunde inte komma ifran var- andra. Agda mindes de där stunderna uppe hos Bell, da Bell tryckt henne in i sin heta famn. Det var som om en man slagit sina armar omkring henne då. Män till män. Kvinnor till kvinnor. Skulle de nu försöka spela naturliga och mannen söka kvinnan i stället? Skulle de inte trasas sönder i försöket? Och Agda kände bävande att också hon var 392 Fröknarl)a von Pahl#n trasig. Ocksa hon hade ju i alla fall varit utsatt för frestelse och fallit-åtminstone några gånger hade hon fallit. Sa skulle hon nu söka trygghet i Gustens famn! Men han kunde ju överge henne, och kunde han över huvud ge sig at henne eller ta henne som en verklig man tar en verklig kvinna? Funnes kanske icke längre i världen män som i sann mening för madde det? Var allt förstört och trasigt? Ater mindes hon hur Gusten sett p# Kiss. Det var som om kyrkgolvet sakta gungade under henne. - Gud hjalpe oss alla, bad hon tyst och såg på Jesus som sträckte ut armarna. Medan de andra nu därnere i kyrkan bildade par på par som övade sig i alla en brudvigsels svåra konster, höll Alexandra Vind-Frijs till uppe pa läktaren hos Josef Wahlbom. Hon hade lagt hatten på en bänk bakom sig. Hon var flamröd i ansiktet. Orgeln fick det att sjunga och rblga i hemles öron, ja det var Sool om hela hennes väsen förnams som en stor snäcka som gungas hän, rasslande mot all havets sand. Josef satt högt uppflugen på orgel- bänken. Alexandra satt litet nedanför honom, men sa tätt bredvid honom hon kunde komma. Med sina glupska utstående ögon följde hon de stora feta bändernas rörelser pa tangenterna. Dessa ackord, dessa löpningar berörde henne angenämt. Det var som om fingrarna tagit på henne själv oeh försökt framtvinga en melodi ur henne. Den f#3renade sig med det väldiga susandet. Ja, det sjöng inom Alexandra Vind-Frijs, Alla torkans år voro kanske förbi? Var det inte de, som rasslade bort som sand? Hon mindes inte längre sin söta väninna Lilian von Pahlen, som hon plågat och kuschat och älskat. Långt nerifrån kyrkan stego spridda ord ur vigselformuläret framläspade av Kiss Nilssons flick röst upp till henne. Vigsel, ol Brud och brudgum smn gå uppför gangen för att låta förena sina fam- lande händer, som langtande sträckas efter var- andra, Ibland sag Josef Wahlbom med ett oljigt leende ned på henne. Han tyckte att han spelade henne till sig. Och med henne kommo slantar och guld rullande. Han skulle inte längre behöva leva i ett torftigt rum i ett fattigt kvarter. Ne;, de skulle kanske komma att bo pa något förstklassigt hotell i själva kejsarens Berlin. Hans ande skulle må gott av överflödet. Herren skulle förvisso icke bli lidande pa att Josef Wahlbom fick det bra och erhöll tillfälle att giva C esar och världen det Caesar och världen tillhörde. Han skulle predika som aldrig förr. Alla skulle ryckas med av hans dund rande röst. Jesus, fattig vandringsman, hade predikat fattigdom och ringhet för sina lärjungar. Men det var andra tider och mindre krav pa livet da. Nu gick det nog ej längre så alldeles med fattigdomens och armodets evangeliu n. Hur hade Adele icke sett utl Aldrad, vissnad! Han kunde inte stanna hos henne. Han måste vidare, ständigt vidare. Och utan kvinnor kunde han heller inte leva. Det år ej gott för mannell att vara allena. Hans tankar gjorde en liten avvikelse ocb träffade pa Frideborg. Hennes bröst under sidenblusen! Han hade vilat mot dem, sugit kraft ur hennes sköte. Så väl ända att han ej gift sig med henne! Den rike löjtnant Landborg skulle tör- hända låtit den fattige frikyrkoprästen gå otackad till. Hur mycket kunde Stellan ha fått? A, dessa löjliga, men kloka adelsynglingar, de visste nog att taga för sig. Josef sag ater ned och mötte Alexandras blickar. Här kunde han inte sitta hela förmiddagen och trampa orgeln för de andra därnere på gangen. Hall var ju dock intc deras tjänare, Han hade spelat sa hans händer voro fuktiga av svett. Plötsligt slutade han och drog upp sin stora nasduk för att torka av händerna på den. Alexandra tog ifrån hmlom den, och med ödmjuka rörelser började hon ömt torka hans klibbiga händer. Hon hade längtat efter ett tillfälle att få vidröra dem. Nu log hon sjukt och torkade dem med näsduken. Ja, hon såg alldeles förvirrad ut. Det roade honom att se en fin dam upptagen av att torka av honom svetten. Nu tappade hon näsduken pa golvet. När han skulle ta upp den, passade hon pa att åter gripa hans mjuka händer och tryckte dem hysteriskt mot sitt ansikte. Sa gott, så varmt det var! Det var som att krypa in i en annans skinn. Vallusten fick henne att skälva. Da böjde han sig ned för att kyssa henne. Men hon Iyfte så hastigt sitt ansikte mot honom att han stötte emot hennes stora kraftiga näsa, som alltid varit henne i vägen. Han gned förläget sin panna. Men Alexandra hade slutit ögonen och väntade pa hans kyss. Alla de torra sandaren väntade med henne. Han skulle fukta dem. Han skulle finna vägen rätt in i henne. Hon mindes helt flyktigt den där unge jägaren hon bjudit till sig under bondetåget. Hml hade försökt locka honom till sig, men det hade ej Iyckats. Och Stellans lek med henne ville hon ej ens tänka på-Stellan hade ju varit ett sadant barnl Alexandra öppnade ängsligt ögonen, rädd att Josef nu ocksa skulle draga sig tillbaka. Men då kom kyssen. Hans svällande röda läppar mötte hennes. Hon suckade av glädje. Om hon kunnat skulle hon ätit honom som en stor vetebulle. Hennes stund var där. Den var salighet och oro och I juvaste yrsel. Da ryckte de till för ett lätt buller. De sago upp och fingo se Lilian stirra pa dem. Lilian hade kommit åkande till kyrkan med Gotthard och genast sprungit uppför trappan för att träffa Alexandra. - Detta kan inte vara sant, Alexandral viskade Lilian liksom för att kalla tillbaka sin väninna. Men Alexandra vände ett par tokiga ögon mot Lilian. Det dröp om hennes mun. Hennes händer slöto och öppnade sig som om de fangade något. Josef Iyfte upp henne. Han uthärdade inte Lilians blick. Han drog klumpigt Alexandra med sig nedför trappan. Lilian hörde deras steg. Näsduken låg kvar. Hon sjönk ned på en bank och böll Josef Wahl- boms svettindränkta nasduk för ansiktet. Hon grat. Så fann henne löjtnant Macson uppe på den skumma laktaren. Han hade nu också kommit till kyrkan, och man hade bett honom säga till Lilian. Kyrkan skulle stangas. Han hade en fagel han nyss dödat hangande med brustna ögon och blodigt huvud fran sin arm. Lilian sag pa fageln och skrek till. Det var som om hon sjalv hade fatt ett dödande skott. -Kom med ner, vet jag, sade löjtnant Macson, skrattande utan att låtsa mn I.ilians förgrltna ansikte . Nar han böjde sig ned för att hjalpa henne upp, snuddade fagelns annu varma kropp vid hemle. Da rusade hon ifrån honom och ut i solskenet. Löjt- nanten kom makligt efter. Fågeln, som den gra gumman velat han skulle lamna utanför, dinglade och svangde för varje steg han tog. Agda som såg honom komma med den döda fageln tyckte att solskenet plötsligt försvalm. Ett moln svepte förbi över den vackra dagern och fick ocksa den att långsamt dö bort. Nar de gingo if rån kyrkan över den lilla kyrko- gården dar enstaka gravvårdar av granit höjde sig bland många små fattiga vita kors, stannade Dora framför en grav. Det var Hans von Pahlens. Hon laste tankfullt på stenen som hade ett par årtal: föddes-dog, stod det framför dem. Kring stenen i vaxte en rosenbuske, vilkens blad gulnat. Men bland de gula bladen hangde ännu en röd liten rosenknopp, som frusit under nätternaS frost, men ändå inte fallit av. Det var som om den kampat för att hålla sig kvar under den blå himlen och i solen. Dora tyckte att den frusna lilla knoppen viskade om Hans. Hon såg hans lidande ögon, de magra handerna som stracktes så begarligt efter hennes unga friska kropp. Hon frds till och tyckte att hon ater var i ödestugan och hörde hans rost. Hon markte intc att Jacob Levin kommit fram och nu tittade över hennes axel. - Jaså, du lever annu i dina galanta minnen? sade han hånfullt. Dora ryckte till. 398 Fröknarna von Pahlen - #, Jacob, sade hon ängsligt, varför skall du säga så? -Du borde plocka den där lilla knoppen och ge den åt Betty, fortsatte han. Hon skulle tycka om att fa en blomma från sin älskade mans grav och av en som också älskade honom. Han sade de sista orden gällt och högt, emedan han upptäckt att Betty stod alldeles bredvid dem. Hon hade följt med i vagnen fran Ekered och hade nu också hon gatt fram till graven. Betty hade tagit med sig blommor hemifrån När hon nu plötsligt hörde vad Jacob sade, föllo alla hennes blommor ur hennes famn och ned pa marken. Hon gjorde ej en min av att tänka ta upp dem. Hennes blickar flögo mot Dora, där hon stod vacker och elegant framför henne, Jacob som sag systern bli vit i ansiktet ångrade redan sina ord. Han hade slungat ut dem fdr att hämnas pa Dora, men det var sin syster han hade träffat. Han hade blivit rasande, då ban sett Dora dröja framför lille Hans' grav. Alla bans misstankar vaknade pa nytt. Hur många män hade ägt henne? Vad visste han egentligen om henne? Bara detta enda visste han med säkerhet: att hon givit sig åt Hans. Kanske det inte bara varit åt honom da? Hans bjärta hade hlivit sjukt av att ständigt grubbla pa detta. Just nu kände han ett vanmäktigt hat tändas, och så hade han ropat de förrädiska orden. Dora blickade upp och fann sig staende mellan Jacob och Betty. Hon drog ett djupt ångestfullt Bröllop #å Fhered 399 andedrag, da bon med ens förstod att Betty hört vad Jacob sagt. För första gangen förnam hon i djupet av sin varelse att dessa tva tillbörde en främmande ras, främmande i hat och kärlek. Deras svarta OgOI1 betraktade henne brännande. Deras stora skarpa nåsor sago ut som krokiga sablar som ville skära henne i bitar. Deras röda starka munnar oppnades till bett, Hon var deras byte. Hon vred hjälplöst cina händer. Sa fick hon se alla blom morna kringströdda på marken. Hon hlnde inte se avbrutna blommor vissna bort. Det plagade helme alltid. Hon krökte sin rygg och borjade samla upp dem med rädda rörelser. Hon hörde Betty och Jacob tala över hennes huvud, och hon hade en känsla av att de i nästa ogonblick skulle trampa pa benne. -#r det sant, Jacob? sade Betty med sin djupa röst. Har Dora varit Hans' -Hans' älskarinna? Nu förnekade Jacob det hetsigt. - Vad i all världen är det du hittar på ? sade han nervöst. Jag sade ju bara att hon ocksa älskade honom. Jag menade förstås endast att hon höll av honom. Det gjorde vi ju alla, kära Betty. Men Betty mindes plotsligt den där checken pa sextio tusen kronor som legat utskriven pa Jacob Levin. Var Dora inte ocksa Jacobs älskarinna? Och hade han fordrat denna summa av Hans just därför? Det svindlade för henne. Hon kände till sitt folks sätt att kräva hämnd, den oförsonlighet, varmed hennes förbittrade stam, pa goda grunder, sedan artusenden brunnit av begär att kräva hämnd. #ga för öga, tand för tand! Och när lemmarna ej kunde betala, fingo börs ocb plånbok betala. Men i nästa sekund hade hon glömt checken för den oerhörda smärtan i bröstet. Hennes blickar föllo åter pa Dora som hukat sig ned på marken för att samla upp hennes blommor. Sa ung bon var! Sa smidig och ändå yppig! Dessa smärta, sköna skuldror hade Hans smekt. Dessa fulla ocb ändå ädelt formade böfter hade han tryckt sig mot. Betty visste att det maste vara sant. Varför sade Dora eljes ingenting? Varför skrek hon inte ut att det var en skamlig lögn? För tva år sedan hade denna kvinna varit hennes gast på Ekered. För tva år sedan hade det skett. Det måste varit just när Hans' sjukdom börjat. Hade han varit sa rädd för döden att han måst fly till delma eleganta och utsökta, men ändå, hur stads dam hon var, liksom Agda skogsfriska, av livets och ungdomens alla svällande safter fyllda kvinna för att finna tröst? Redan letade Betty efter förmildrande omstän- digheter, Hans var död nu. Hon kunde inte fråga honom. Det bjöd henne emot att fråga Dora. Dessa dagar hade för Betty varit helt upptagna av bestyr för bröllopsfesten. Hon bade njutit av det. Hon älskade ju att se Ekered leva upp igen i ljus, skratt ocb glada röster. Nu kände hon allt sammans som en börda. Hur skulle bon härda ut? Och denna Dora hade hon särskilt inbjudit för att de trivts så gott tillsammans da för tva år sedan. Bröllop #å Ekered 4ol Nu hade Dora plockat upp alla blommorna. Hon reste sig. Hennes kinder blossade av rörelsen. Nu böll hon mot sitt ansikte de fuktiga och kalla blommorna. Betty kände sig tung, svullen, klumpig emot denna unga gudinna. Såg inte Dora att Bettys ögon tiggde henne om att hon skulle förneka det Jacob nyss sagt? Men Dora kunde inte. Hon var förlamad av de där två svarta ögon- paren, Jacobs och Bettys, som inte ville lämna henne. Hon darrade. Nu räckte hon fram blom- morna till Betty. Men Betty rörde sig ej för att ta emot dem. Med en liten atbörd av ömhet lade Dora da hela fånget pa Hans von Pahlens grav. Betty skrek till, ett hest skärande rop Det var som om hon, da Dora böjde sig fram mot Hans' grav och gav honom blommorna, sett hela scenen framför sig. Hon tyckte att Hans, den lille spenslige Hans, försvann in i Doras famn. Att hon inte i Hans' hud vädrat lukten av den främ mande kvinnan! Att hon inte anat nagotl Sasäker hade hon varit pa att han tillhörde henne ensam. Men plötsligt greps hon åter av en oresonlig vrede mot henne som Hans ägt och helt visst kostligt för- lustat sig med. Adrorna vid hennes tinningar svällde. Pupil lerna blevo stora, svartare än vanligt. De blevo till sist som glödande eldkol. Och när Jacob såg hur hon led och uppmanade henne att atminstone säga nagot, riktade hon sina ord till honom. Det var checken som anyo dök upp i hennes minne. 26 v. hr#n5b#o Xll [ Här ovan slutar sidan 401 av del 6 av Agnes von Krusenstjernas Fröknarna von Pahlen Bröllop på Ekered inscannad av Lars Aronsson den 30 december 1995 ] [ Här nedan börjar sidan 402 av del 6 av Agnes von Krusenstjernas Fröknarna von Pahlen Bröllop på Ekered ] 402 Froknarna von Pah#n Som de flesta av sitt folk drog hon snabbt och säkert sina slutsatser, då det gällde penningar och affårer och ting som kunde varderas. All hemles naturliga godhet droppade långsamt bort. Hon var inte längre den goda Betty som Hans känt, då hon nu sade: -Den där checken, som vi funno efter Hans' död, du Jacob, det var ju en liten nätt summa pengar den Iydde på. Jag förstar nog att du och Dora länge hallit ihop. Och nrr du fick höra om vad Hans haft för sig ville du väl ha honom att bidra med en slant till allt vad Dora kostat dig. Jag kan för resten inte finna att dct var mer än rätt, för Dora var ju din, när du betalat henne. Vart gamla egen domsfolk resonerar ju sa där om allt som det gjort till sitt, om allt som det förvärvat Men den här gången Iyckades det i alla fall inte, käre Jacob, utan du drogs vid näsan, Jacob tog ett steg framåt för att hejda henne. Hans syster hade på ett ögonblick genomskådat honom. Han hatade henne för det, men i hatet fanns ocksa en viss beundran för hennes goda huvud. Men när Betty märkte, hur ursinnig Jacob blev över att se sig avslöjad, angrade hon sig precis som Jacob gjort nyss, da han slungat ut sina anklagelser mot Dora, sa att Betty hört det. Det var Dora, endast den ljuva sköna kristna Dora, de tillsammans ville straffa, och oupphörligt höggo de vassa näbbar i sitt eget kött! Med skamsna blickar iakttogo de varandra. Men Dora hade slagit händerna för ansiktet. I hennes hjärta kom en molande värk. Man hade köpslagit om henne, yrkat pa att fa pengar för henne Hennes famntag hade saledes varit värda bara ett visst belopp, som Jacob på sina smala fingrar noga raknat ut? Och hon, hon hade taligt älskat honom alla dessa år, med en kärlek, som hon frimodigt ödslat med i tron att ingenting skulle fa den att taga slut och att hon fick pålitlig, icke spekulerande kärlek tillbaka. Hennes huvud sjönk ned mot bröstet. Händerna fladdrade litet i luften som om de skadskjutits. Då kom löjtnant Macson emot dem, alltjämt trium ferande med den döda fageln hångande pa armen. -Kom nu, vi skola fara, ropade han muntert. - Jag stannar här en stund, mumlade Betty. Dora och Jacob gingo bort mot vagnen. Löjt nanten marscherade käckt framför dem. Dora såg p# den döda fageln. Detta som nyss levde och med glada vingslag flugit genom skogarna under en blå himmel hade träffats av ett skott och med ett skri sjunkit till marken. Dora gick här alltjämt levande, men en fågel som haft sin bostad i hennes bröst och glatt och högljutt sjungit sin sang om det härliga livet och om kärlekens fröjder hade ocksa den träffats och tystnat. Hon kastade en blick på Jacob, men såg blott hans bruna smala fingrar som snabbt och beskäftigt räknade, räknade. Hon tyckte att dessa fingrar rörde sig i evig oro. Nu tycktes de råkna själva himmelens lätta vita moln liksom de vägt och räknat kärlekens och passionens guld och röda strimmor. Han hade tagit betalt. Den lilla fageln i hennes bröst hade han kvävt. Plötsligt vände hon om och sprang tillbaka till Betty och graven. Hon sag under tarar upp på Betty. -Det var bara en enda gång, sade hon barns- ligt bedjande. HaD ville döda sig den g#ngen. #t- minstone sade han det. - Gal svarade Betty bittert. Och Dora som endast ädelmodigt hade velat ge Betty en smula tröst, eftersom hon själv ej kunde fa nagon, gick ater tillbaka till vagnen. Hennes man grep henne flinande i armarna och Iyfte henne upp på sätet. Och i det ögonblick hon åter fann sig omsluten av honom, som hon hade sa svårt att lida, tyckte hon att det stygga livet med dess kärlekslösa beräkningar och till öret kalkylerade famntag gastkramade henne och togo all styrka från henne. Betty stod kvar vid graven. Hon hörde vagnen fara bort. Ljudet fran de andras röster darrade icke längre omkring henne i luften. Hon var ensam. Hon talade till den döde Hans: -Hur kunde du? viskade hon förebrående. Varför glömde du mig som haft alla omsorger om dig under sa många år? Det är förfärligt att tala till en död. Ens mun är full av ord. Det är som om de rullade ned i en brunn med ett tomt skrällande ljud. Ja, det är l#fÖ/#Op p,# #Icerel 405 som att tala ned i en mörk brunn. Ingen svarar. Vinden tar också fatt i orden, och de som ej falla ned i brunnen blåsas runt som vissna och skrumpna löv. Betty stod där och viskade med torra läppar. Hon hade varit en så Iycklig kvinnal #ven efter Hans' död hade hon varit Iycklig. Hennes liv hämtade näring ur tankarna pa barnen, ur var- dagens tusen fglättiga bestyr. Hon var en aker där det ständigt växte och grodde. Något av moder jorden själv var i hennes väldiga kropp. Hon njöt av solskenet under vackra dröjande dagar, och när regnet piskade jorden kände hon den svala för- nyelse som kommer blommorna att växa och borra sig tähre fast i den svarta myllan. Nu för första gangen hade någon sökt rycka upp henne med rötterna. Det gjorde fruktansvärt ont. Hans' känslor för henne, minnet av hans ömma kyssar, även om de med åren blivit sparsammare, hade varit en rikedom för henne. Hon som hade sA svart att tro pa ett liv efter detta hade dock i dessa ömhetsbevis fran den man hon älskade förnummit nagot av evigheten. Hans hade tillhört en annan kvinna, en ung och vacker kvinna av hans egen ras. Hon försökte fatta det. Och när hon fattade det, och hennes fantasi stod strax till tjänst med tusen vidriga vällustmättade bilder, skrek hon som i födslovånda. Ja, denna judiska kvinna stod här pa de kristnas stilla kyrkogard och skrek obehärskat av sorg och smärta som hennes stammödrar i sekler gjort det över de flata stenhällarna på de mosaiska 40o Etöknarna von Pahlen begravningsplatserna. Hon fick syn pa den lilla förtorkade röda rosen bland de gula löven. Hon hade själv planterat busken och vattnat den för att den skulle bära blom. Nu bröt hon med kalla, darrande händer av rosen och kastade den till marken. Ocksa hon tyckte att den paminde om Hans. Den var på nÅgot sätt hans släkting. Ja, sÅa fanns det kanske ändå en avgrund mellan raserna som man aldrig kunde veta, om man riktigt kommit över. Hans var ju icke av hennes stam, han tillhörde dessa förtorkade kristna som hade utspätt vitt hlod i adrorna och inte tålde stormar eller brännande solsken. En kristen kvinna hade han till slut tagit till älskarinna. Hade l.an glömt nätterna hos judinnan Betty? Fran det avlagsna förflutna stego dessa nätter upp kring Betty. PÅ kärlek och famntag var det eljes länge sedan hon tänkte. En ung kvinnal Ja, han hade varit en man, fast han knappast sett ut så, och han hade till sist valt den unga av sitt eget blod. Där hade han gatt omkring med drömmar, som hon ej förmatt tyda, i sina bleka ögon, och det var om blonda kvinnor doftande av ungdom han drömt. Betty vände sig fran graven. Hon sÅg den lilla grå gumman komma ut från kyrkan. Hon låste efter sig och t#askade med tunga steg förbi Betty bärande på kyrknyckeln, Utanför grindarna för svann hon i sin röda lilla stuga. Sä gammal hon föreföll! Hundra År säkert! Betty ryste. Solen #röllop på Ekered 4o7 hade gått bakom ett moln, och det duggade av grÅtt i luften. Det sÅg ut som om den strimmats av den gamlas grå hårstran. Sa ful Å!derdomen ibland kunde te sig! SÅ ledsam! Varför blev man inte skönare och visare med aren? Var det dÅ sinnena och deras glädjeåmnen som måste leva och andas för att man skulle hÅlla sig daggfrisk och skön och ej förtvina? Bctty började gå tillbaka till Ekered. Hon Icände till en genväg genom skogen och slog in pa den. Det var inte ofta hon promenerade utanför Ekereds ägor. Det kändes sÅ ovant. I skogen var det ett stilla sus i trädkronorna. Först hörde hon ej på det. Men när det äntligen trängde in till henne, kände hon ocksÅa en doft av kÅda frÅn trädstam marna och en lukt av fuktig mossa och syra, Det gjorde gott. Det var som balsam. DÅ Betty vände buvudet uppåt, Återspeglade hennes ögon de vax lande skuggor och ljusflackar som träden kastade, när molnen på himlen seglade över deras toppar eller när vinden förde deras grenar Åt sidan. Varje gång hennes ögon blevo mörka av dessa starka skuggor, kände hon sorgen svartare än förut inom sig. Men när ljuset kom si!ande, var det som om det också Iyst upp nagot inom henne. Då mindes hon Hans-hur tillitsfull han varit emot henne, hur hjälplöst han tytt sig till henne många gånger och hur skönt det varit för henne att då fa vara honom till ett skydd och ett stöd. Hade han icke ändÅ alskat henne mest' Han hade varit ett sorgset barn, och hon hade fått trösta honom. Alltid var det till henne han slutligen kommit. Och hon sade sig själv att det kanske bara var hennes egenkärlek som blivit sårad. Det var det att han, när åldrandet börjat nalkas för dem båda, föredragit den unga och sköna blonda Dora. Och åter sag hon den blonda Dora för sig med smidiga lemmar och halvöppna röda läppar. Då föllo hennes tårar. Hon gick mitt på vägen, snubblande över sma stenar, och grät så att tårarna vatte hennes kinder. Hon kom till en tjärn som lag och drömde med stilla klar yta vid sidan av skogsstigen. Som Betty själv speglade den skuggor och farande moln, men plötsligt blev den alldeles ljus, då solen bröt fram. Betty stannade och betraktade den lilla skogstjärnen, Det var som om den haft något att säga henne: att man skulle vara stilla och tyst och anamma allt vad livet kommer flygande med, spegla det i sitt öga och sedan förvara det på botten av sin själ, icke lata sig grumlas och upp- röras och sända vredgade vagor mot den oberörda himlen. -Hansl sade Betty högt. Och här i skogen var det som om han Iyssnat till henne. Hennes rop föll icke i en tom brunn eller fördes hort med vinden. Det kom tillbaka till henne, kanske bara ett eko från andra sidan tjärnen, men med mänsklig stämma. Det bug- svalade henne. Ett tag hade hon velat slita sitt Brot#o# #å l#:kered 4o9 hår och hamra med knutna nävar mot sin starka barm, men tjarnens stillhet och tysta förnöjsamhet lugnade och smekte henne. Och hon tänkte pa sina barn. De funnos kvar. De voro hennes och Hans Dora, hur skön hon var, kunde icke taga ifrån henne dcmla skatt, denna säkra egendom. Hon hade fött och fostrat dem. De voro hennes. Och Betty kom med cns att tänka pa alla bestyr för festen i morgon. Dcn hade hon ju rent av glömt. Här promenerade hon i skogen, medan det hemma pa Ekered rådde sadan bradska. Men hon stod ändå kvar. Hon måste samla ihop de kraftcr som nyss flytt henne. Hml maste riktigt känna inom sig att Hans ända älskat henne, även om han lanat tva andra mäns kvinna. Hon log åter sorgset. IIelt kunde hon inte trolla till baka hans kärlek. Ater sag hon Dora i Hans' famn. När hade det skett? Hur? Hennes känsla av äganderätt var lika stark som Jacobs. 01 Nagon hade trampat pa hennes egendom, en mark som hörde henne tilll Men i n förnimmelse arbetade inom henne, en förnimmelse djupt inne i hennes väsens hjärta för sökte säga henne nagot. Med ens uppfattade hon dess röst. Det var inte det Hans givit henne av sin varelse, av sin kropp och själ, som till sist var hennes egendom. En annan människa, hur nära hon än kommer en, är alltid en främmande som glider hän på sina egna vägar. Det var vad hon själv givit honom av sin kärlek, sitt starka hägn, sina vackra drömmar och omsorger, som skänkt hennes tankar vingar och fatt henne att växa. Men det fanns ju kvar, det fanns sparat-det grodde änml och gav hennes väsen en blånande vår. Hon hade inte blivit fattigare i själva verket. Hans bade icke tagit ifrån henne nagot, även om det syntes henne sa i de första ögonblicken. Hon torkade sina tarar. Hon log litet ironiskt åt sig själv, trots allt. Ty hon kände att dt#n där tanken kanske ändå icke helt tröstade henne. Hon visste att hon ända lange skulle sörja över den döde Hans' otrohet, aven om hon skulle piska sig till att säga sig själv att det inte berörde henne. Men var det kanske bara för att en trang västerländsk moral, underblasande de europeiska kvinnornas egen fåfänga, i arhundraden hade intalat dem att de under alla förhallanden agde rätt att fordra trohet av männen? Om hon riktigt återvande till att vara österländska, bleve det kanske henne lättare att första ocb förlåta allting, till och med en död kristen som varit henne otrogen. Ett par timmar senare stod Betty i Ekereds kök och lagade till brollopstårtan. Hon rörde flinkt sina starka händer. Hennes ansikte hettade av spiselvärmc. Gotthard kom sakta bakom henne och lade som så ofta förr sina händer på lek över hennes ögon. -Vem är det? frågade han glatt. Och Betty kände handens värme och vilade en sekund stilla inne i dess blida mörker. Hon log inte sorgset längre, utan strålande över att hon kunde kanna Iyckan av sin sons närhet. -Det är du, sade hon. Och när Gotthard skrattande tog bort sin hand, var hon åter sig själv, gömmande det sår, som hon sa plötsligt fått, djupt nere i sitt hjärta. Paula rörde sig tungt och tafatt i Agdas och Frideborgs rum på gästgivargarden. Bröllops- dagen var äntligen inne och brudarna skulle klädas. Att de just bett Paula bjälpa dem, berodde mindre på att de tilltrodde benne någon särskild skicklig- bet än därpå att de tyckte så mycket om henne. Hon var vänlig och snäll, och fastän hon i dag föreföll snarare nagot bedrövad, tyngdc hon icke ned någon. Nu stod hon framför bordet, där två små myrtenkronor Iyste mörkt gröna. De hade be ställts i Stockholm, och Paula tyckte att de voro förtjusande. Stellan som hade svårt att halla sig från rummet hade nyss varit inne och sett på dem. Men han hade inte delat Paulas asikt. -Det skulle varit kronor av rubiner ocb andra gnistrande stenar, hade han sagt och spärrat upp munnen. Brudkronor skola vara något sagolikt, något skimrande över alla gränser. De här sma gröna bladen är jag rädd för ba löss pa sig. De se faktiskt ut som om de byste en massa ohyra. Men då hade flickorna förtrytsamt puffat ut honom ur rummet. -Jag har hjälpt till att klä dig så många gånger, Frideborg, hade han då mumlat tjurigt. I dag pa var egen bröllopsdag skulle jag väl fatt ga före utomstående. Och han gick stött utför trappan och sade att han skulle ga till kyrkoherden och höra efter om församlingen icke hade någon gammal anrik brud krona som hans och Gustens blivande fruar kmlde fa smycka sig med pa sin högtidsdag. Det var som om de tva brudgummarna och bröllopsgästerna som funnos pa gästgivargarden icke riktigt visste vad de skulle taga sig till dem#a förmiddag, medan brudarna skrudade sig. Alla voro gripna av en viss misstämning, kanske där för att gästgivargardells rankiga sängar ej er- bjödo någon vila, och alla voro nervösa och en smula bleka i ansiktena. Det var beller ingen värme i den stora salen som löjtnant Macson fyllt med illaluktande rökmoln från sin pipa, som han envisades att i ett streck röka här pa landet. Han bade skickat en pojke ned på järnvägsperrongen efter en packe tidningar, vilka ban nu läste med rynkad panna och självbelåten uppsyn, som om han hade sitt finger med i det stora spelet därnere och varit med om att tutta pa de rykande vad- eldarna på Europas brandplatser. Bell som suttit och sett på honom en stund sprang plötsligt upp och slog till bladet han just höll framför sig. - Jag tål inte höra det där prasslet, sade hon gällt med blekt ansikte. Jag far ont i huvudet. Han kikade på henne över tidningens kant. -i#r fröken von Wenden ledsen över att det stundar till bröllop? fragade han föraktfullt. Det ser inte bättre ut. - Nej, sade hon hart. Han brydde sig inte om henne. -l#yssarna ha lidit nederlag, skrek han för tjust. Titta här. Hindenburg har vunnit en ny stor seger över ryssarna! Men hos oss begravs i dag änkehertiginnan av Dalarna. Det var väl ända ett egendomligt sammanträffande! Det måste va! ändå uppfattas symboliskt. Så se våra sorger och bekymmer ut! Jacob Levin och Dora sutto vid det stora bordet. De stödde bäg6e händerna mot bordsskivan och betraktade stumt Bell och löjtnanten. Dora hade gratit igen. Det var som om en del av hennes friska skönhet flutit bort med tårarna, Jacob som var ond pa sig själv över gårdagens uppträde pa kyrkogården gav henne da och da en förstulen blick. Men fastän de sutto sa nära varandra och som av gammal vana intagit precis samma sta!l uing, voro de oändligt langt borta if ran varandra. Dora tyckte att hon vandrade pa en vag, som aldrig ville taga slut, i en trakt som med ens blivit ödslig. Inom henne bultade hjärtat doft och smärt- samt. Hon hade gratit över Jacobs svekfulla nedrighet. Alltjämt tyckte hon att han hö!l upp sina smala bruna fingrar räknande. Skulle aldrig hans kalkyler bli fardiga? Löjtnant Macson kastade tidningen och drog upp ett par blanka tärningar ur fickorna. Han kom fram till bordet, där Jacob och Dora sutto. -Kom, sa spela vi tärning, Jacob, sade han. En bröllopsförmiddag som den här maste man ta sig nagot före. -Ett knektspel, sade Jacob och vägde tär- ningarna i handen. Det är sadant här ni fördriva tiden med i officersmässen. - Det kan väl passa dig ocksa da? sade Dora. Det skulle låta näbbigt och elakt, men hennes röst var bara fylld med förtvivlan. -Aha! Ett äktenskapsgnabb, tror jag? I,öjtnanten såg från Jacob till Dora. Han för- stod att de blivit ovänner, och det roade honom ogement. Eljes latsades han a!drig om, när han var tillsammans med dem bada, att han kände till deras förhallande. Det var bara när han skul!e vinna nagon fördel av Jacob som han brukade antyda att han hade reda pa allt ut och in. Han var själv för starkt upptagen av vården om sitt dyra foster!and och sitt eget erotiska trassel med småf!ickor, för att ha tid över att hysa något all varligare intresse för Jacobs och Doras intima liv. Dem om det! brukade han säga till sig själv. Jacob slungade nu som på trots ut tärningarna, efter att ha nämnt ett tal. Osborn och Jacob följde med blickar av spänning tärningens dans på bordet. Jacob vann. Det retade löjtnanten, och snart voro de inne i spelet. Också Josef Wahlbom, 416 Frökn#rno von Pahl#n som suttit i soffan med AlexaDdra, närmade sig de båda spelande, spinnande oeh mot sin vilja in- tresserad, ehuru med en min som tycktes vilja säga att han ur religiös synpunkt på det bestämdaste ogillade allt dobbel och spel med kort eller tärning. Da slogs dörren upp, och Gusten kom invaggande med en stor ask som han mödosamt kankade pa. Utan att bekymra sig om de rullande tärningarna satte han den mitt på bordet. Ett par småpojkar, som följt honom från stationen och som han frl- kostigt skänkt några stycken kopparslantar, kikade nyfiket in. Han Iyfte nu upp locket och blottade en mängd blodröda rosor och darrande blad. -Brudbuketterna, sade han högtidligt. Macson schasade at honom som åt en katta. Men greven protesterade. - Inte spela tärning pa min bröllopsdag, sade han sorgset. -Vi äro redan utleda pa de här urfåniga bröllopen, sade Macson hånskrattande och klirrade med tärningarna i sin hand. Vi höra ju aldrig talas om annat. Kunna ni inte komma i säng utan att dagen i ända klämta i era förbannade bröllops- klockor? Här skall min själ bli annat ljud i skällan. Stellan atervände nu fran besöket hos kyrko- herde Morot. Denne hade upplyst att det verk- ligen fanns tva antika, synnerligen dyrbara och praktfulla brudkronor som donerats till socknen av ingen mindre än gamle greve Carolus Laurentius Bogislaus Gustavus Sauss på Hönsekinds slott, Gustens och hans moders egen köttslige far. Men donationsbrevet föreskrev mycket strängt att de endast finge bäras av brudar, som efter behörig undersökning av barnmorska eller legitimerad läkare befunnos ännu vara i oomtvistlig besittnhlg av sin jungfrudom. Slokörad och förargad hade da Stellan avlägsnat sig med tomma händer och utan brudkronor. När han framförde det besked han f#tt, mötte honom emellertid en övervägande glad stämning. En ljuv purpurrodnad överfor Agdas ansikte, mcn det var tydligt att den sköna flickan nog trodde sig komma att besta provet, hur grundlig undersökningen än bleve, ehuru hon ingenting ville säga av hänsyn till Frideborg, vilken hon nu tillsände en fragande, vänlig blick. Frideborg åter satte utmanande fram magen, skrattade högt och sade att hon i så fall ville bli undersökt av doktor Jacob Levin, vilken hon funnit mycket trevlig och som hon hade allt förtroende för. Då det likval var uppenbart att det blott kmlde bli tal om att den ena av brudarna skulle få skruda sig med den legendariske vällustingen gubben Sauss' donerade kyskhetsbelöningar, avstod man fran tanken under allmän munterhet. Den enda som icke delade denna var greve Gus#[,en, donators son, som under vigselakten och bröllops festen gärna skulle ha velat hedra sin framlidne fader, vilken därigenom ocksa skulle ha kommit att från andra sidan graven frambära sin hyllning till den sedesamma Agda, Stellan saknade visser 27 V. # nwb# xlr 418 Fröknarna von Pahl#n ligen ocksa mycket de säkerligen dekorativa antika brudkronorna, som han brunnit av begär att fa för. söka pa sitt eget stora gungande och ihåliga huvud, men småflinande tröstade han sig dock snart och kom nu i stället framtrippande till den av Gusten medförda asken med brudbuketterna, -0, sade han och Iyfte upp en bukett. Den var jättestor, som ett hjul. Den skylde hans kavaj, och gnolande pl bröllopsmarschen började han hoppa av och an med buketten i handen. De måste skratta, Han såg för löjlig ut. Men. Dora höjde ögonbrynen. Hon fann leken med brud- buketten på något sätt oanständig. Alla ting Stellan dessa dagar tog tag i eller sökt komma över, fran den där ringen i kyrkan, som skulle före- stålla den äktenskapliga sammanlevnadens och tro- hetens vårdtecken, till de antika guldbrudkronorna, som kyrkoherden icke velat anförtro honom, och till brudbuketten han nu fatt fatt på, fingo i hans händer eller i hans ordande därom nagot groteskt. över sig. Det var som om han upptäckt och för alla ville demonstrera någon hemlig, överväl- digande komik i alla dessa traditionella och för många sa heliga saker. Och han var så inne i maskspelet att det föreföll som om han omöjligen förmådde nöja sig med att vara brudgum och ej kunde bärga sig med mindre han själv finge stå brud. Paula som just kommit in mindes, när hon såg Stellan svassa där av och an svängande buketten, hur han som liten pojke klätt sig i hemles klän- mngar och sett ut som en flicka. Hon gick fram på golvet och tog buketten if rån honom. -Nej, sade Bell kiknande. Lat Stellan fa brud- slöja ocksa! -Ja visst, skrek Stellan. #7arför skola bara brudarna fa styra ut sig så dar fint? Gusten och jag komma att se ut som svarta fåglar i våra frackar -en tjock svart uggla och en annan liten svart pippi till pingvinunge. Det är orättvist, tycker jag. Men Paula hade med sig två små myrtenkransar, som voro ämnade till herrarnas frackuppslag. Stellan tog en av dem med yttersta fingerspetsarna. -Det är löss på bladen, säger jag, sade han. Bells mun drogs till ett litet leende. Hon tyckte Stellans ord kastade en sann belysning över hela till ställningen. Löss på brudkronornas och kransarnas blad! Löss som sma och osynliga borrade sig in överallt där det fanns rutten hud och sjukt blod. r Ja, de tycktes denna dag ha tagit sin bostad i själva solen som sken blekt och missnöjt över jorden. - Kabare Svenska Lössen, sade hon för sig själv, Nu hördes Josef Wahlboms röst. Han talade till Gusten, men tog ej illa upp att även de andra Iyssnade, morgonen. Hon vill så gärna vara med om hög 420 kröknarna von #ahl#n tidsstunden i kyrkan, och som greven vet har Herren i SUI nad givit mig en förunderlig makt att styrka henne. Han sag anspråkslöst på siDa feta händer. -Jag stryker lätt över henne med händerna och förnimmer själv granneligen hur kraft flyter if ran mig över till grevinnan, Hon kande sig sa kry nar jag gick. Latom oss tacka och lova Herranom. Stellan tassade runt kring predikanten. Sa höjde han sig pa ta och viskade ganska hörbart i hans öra. Josef blev röd i ansiktet, som Agda nyss, fast icke sa vackerL Stellan hade flinande bett att han även skulle försöka meddela honom kraft, manlig kraft för att värdigt hega brollopsnatten med den fagra Frideborg som de båda tavlat om. Josef trodde att Stellan menade allvar, men #;tellan fnissade bara oavlatligen pa sitt vanliga satt. Da tittade predikanten förläget bort till Alexandra, som med blossande kinder betraktade honom. Hon sag ut som om hon langtade efter dessa handpalaggningar som givitJosef ett stadgat rykte för att vara en helbragdagörare av första ordningen. ljplle i brudarnas rum hade Agda och Fride- borg nu kommit sa langt att de skulle sätta pa sig sina klänningar. Det var vita sidendräkter med besvärliga släp. Paula hade kallat till sig Bell von Wenden för att fa hjälp att fästa slöjorna. Bell var så skicklig. Frideborg hade svårt att få igen sin klänning om #röllo# #a Ekered 421 livet. Hon blev andfadd och maste sätta sig pa en stol ocb dricka ett glas vatten. Agda stod tyst och sag sig i spegeln. Bakom sig skymtade hon Bell, som höjde och sänkte sina händer för att fästa slöjan. Deras ögon möttes. Agda darrade till litet. Snart, snart skulle denna Bell och den otyglade längtan hennes ögon rymde bara vara ett minne som alltmera skulle blekna. Men Bell kunde inte slita sina händer fran Agdas panna, där de sysslade med brudslöjan. Det var som om hon velat trycka in ett märke, ett hemligt signet, mot den vita huden, där ådrorna bla och genomskinliga drogo fram. -Ingen skall ända alska dig som jag, mumlade Stellan och Gusten i rummet bredvid där de höllo på att klä om sig. Agda Iyssnade till Gustens röst, som ljöd suddig och otydlig genom väggen. Hon fick plötsligt en ängslande lust att springa sin väg ut i skogen och borra sitt ansikte ned i någon tuva av svart ocb doftande mossa. Men hennes blickar föllo på Frideborg som satt där sa förnöjd med sin lilla utskjutande mage och händerna över den. Hennes tillstånd framträdde mycket mera nu, därför att hon dragit upp kjolarna omkring sig. Och Agdas tankar flögo mot en snar framtid, da hon kanske själv skulle vänta ett litet barn. Hur Iycklig det skulle göra hennel Nu hörde de hur vagnarna började rulla fram nedanför fönstren. De som fingo plats skulle aka till Ekereds kyrka. Agda och Frideborg tryckte ansiktena mot rutorna och sågo en skymt av grevinnan af Sauss som satt tillbakalutad i en av vagnarna med knäppta hander. Agda hyste en skygg, men djap medkänsla med denna bleka böjda kvinna, som alltid tycktes tyngas av övermäktig, evigt gnagande sorg. -Vi maste skynda oss, sade Paula. Hon tänkte på Gotthard som inte ägnat henne en blick dessa dagar. Det var därför Paula såg så ledsen ut. Innan de nu visste ordet av var rummet fullt av en mängd personer som hade kommit uppför trapporna för att beskåda Agda ocb Frideborg. Lilian kunde inte förma sig att omfamna Fride- borg. Hon såg högdraget pa henne, fastän Josef Wahlbom bevekande viskade att hon borde kyssa henne. Han vjlle göra allt så gott, Josef. Men l,ilian betraktade honom bara med dimmig blick, som om hon ännu sett Alexandra hänga kring hans hals. Peter däremot gick strax fram och gav Frideborg en smällkyss på kinden, Då neg Fride- borg, som om hon ännu varit familjens tjänst- flicka och just anmälde att det var serverat. - Ni aro strålande vackra båda två, sade Gott- hard med tindrande ögon. Nu fattas bara brud- gummarna. Sven tog Agdas hand, och de rodnade båda två litet at ett minne långt ur det förgangna: minnet av en lada skogen och hur Agda leende knäppt upp sin kappa med de blanka knapparna för skol- gossen Sven, och at en halvt brännande, halvt retande tanke: i kväll skulle Agda knäppa upp allt för en annan, därför att det så var hennes plikt. Adele trängde sig ocksa fram. Hon hade en spdklikt utstofferad klänning, som hon var mycket stolt över. Den lämnade den magra halsen naken -alltför naken, tyckte de som sågo på henne. Hon tittade hastigt och skarpt på de två brudarna Så skrattade hon tyst och elakt och sokte med ögonen Josef Wahlbom som stack sig undan bakom de andra. Angela och Petra hälsade vänligt. Angela hade en vit sidenklanning. Hon såg pa Frideborg, som nickade mot henne och hojde ansiktet för att få en kyss. Angela visste ju att Frideborg hade reda på hennes hemlighet. Den hade hon ju gissat redan i somras pa Nybo. Och de kysstes i plötsligt sam- förstand som om de mötts i något de bada sedan länge hade gemensamt. De gingo ned till vagnarna. Alla hade nu hunnit klä om sig. De fröso litet nir de trädde ut i den gra och frostiga höstluften. Det såg fan- tastiskt ut med dessa baltoaletter som skymtade fram under pälsverken. Folk från trakten av stationen hade samlats i en liten grupp utanför gästgivargården. De gapade nyfiket och gjorde anmärkningar sins emellan. Innan greven steg upp i vagnen, gick han fram bll sin mor Han kröp in på sätet bredvid henne som om han varit en liten gosse. Men det var som om grevinnan, om ocksa blott för en hastig sekund, 424 Fröknar#a von Pahlen sett honom sådan han verkligen var där han vaggade svullen i sin frack med rödsprängda rin- nande ögon och spritluktande andedräkt. Hennes son, hennes och hcnnes skörlevnadsman till faders värdige avkomling i deras gruvliga blodskam! Hon ryste till och flyttade sig hastigt undan. Men lika snabbt försvann den ohyggliga synen, och den blinda kärleken som sa barmhärtigt och så länge dolt hans nuvarande jag för henne tog ater plats; hennes hjärta, och hon kysste honom innerligt och gang p# gång, mumlande välsignande ord. Vagnarna gungade bort. Brudparen trängdes i den främsta. Brudarnas slöjor föllo lätt över Stellans och Gustens knän. Nu sago de båda herrarna lika förvirrade och handfallna ut som om de blevo bortförda mot sin vilja. Greven fiskade mödosamt i sin rock och fick upp en liten plunta. Han lutade sig stönande tillbaka och tog sig en djup klunk. - Du blir drucken, bannade Stellan. Du kom- mer att trilla över oss allesammans. Men Gusten skakade bara sorgmodigt pa buvu- det. Rosorna som fyllde brudarnas knän sände ut en tung, nästan kvävande doft. Stellan hade inte längre någon lust att leka med brudbuketterna. De sutto där alla fyra mitt emot varandra och stirrade med en plötsligt pakommen sorgsenhet in i var andras ögon. Hästarnas hovar slogo mot den hårda landsvägen. Under suffletten skymtade de ett gratt landskap: stenmurar kring svarta åkrar och en himmel som redan fått ett dok av skym- ning över sig. Det föreföll dem bra besynnerligt att de nu skulle vigas. Bara i går hade de ju tagat uppför kyrkogången, men det hade varit p# lek och de hade pratat och skrattat. Nu skulle det bli allvar. Greven anlitade åter den lilla flaskan. En frän stank av alkohol blandade sig med blomdoften. Stellan tog pluntan ifran honom och drack även han en klunk. Frideborg och Agda sågo för skräckta på. Plötsligt sträckte Agda ut handen och ryckte till sig flaskan. Hastigt slungade hon ut den på ett gärde som de just rullade förbi. Hon sag själv alldeles häpen ut över vad hon gjort, men försökte förklara sitt tilltag: - Förlåt mig, men jag blir så rädd, om ni dricka mera. -Nu ser du hur äktenskapet kommer att ge stalta sig, skrattade Stellan. Men greven grep Agdas hand och sade med tjock och rörd stämma: -Tack att du vakar över mig, kära Agda. Stellan böjde sig da spontant fram mot Fride borg. Vagnens lätta skakning förde deras ansikten mycket nära varandra. Frideborg vindade lätt. Liksom Kiss kunde hon aldrig se någon rätt i ögonen. Da kysste Stellan benne flyktigt på hennes röda mun och frågade fnissande: -Nu är du väl riktigt förlägen över att du snart skall i brudsäng7 När de kommo fram till kyrkrn, vankade den lilla grå gumman rolöst omkring utanför porten. Hon var klädd i svart denna dag. Hennes bröst var platt och liksom tomt. Hon betraktade bru- darna med rödkantade ögon, och när de gingo in i kyrkan smög hon sig på nerhasade nötta kängor intill dem, som om hon velat snylta till sig litet ungdom och kärlekslycka. Folk som bodde i stugorna kring Eka och Ekered fyllde de bortre bänkarna i kyrkan. Det var kvinnor mest Bland dem syntes ocksa den unga bondflickan som Petra och Angela varit hos den natt hon förlossats. Hon Iyfte upp sitt barn för att det riktigt skulle få se brudarna. Man tasslade och viskade och snot sig, ocb en svag lukt av pepparmyntspastiller och svett var förnimbar. De båda brudparen stodo nere vid porten, medan bröllopsgästerna gingo uppför gången. Det var bett inne i kyrkan. Orgeln lät böra några dova, liksom stapplande toner. Det var klockaren där- uppe på läktaren, som ej kunde styra sin otålighet och längtade efter att fa slåppa lös aDa tonernas #gor o#cr ror#i:r.n# en. Löjtnant Macson var klädd i uniform och före- brådde Bernard Landborg att inte denne ocksa tagit uniformen med sig. -I dessa tider, bördes han säga, medan han gick uppför gången, maste man visa sitt rege- mentes färger. Hans sporrar klirrade, och sabeln svängde vid bans trinda höft. Han väckte mycken beundran hos bondkvinnorna genom sin bullrande man- haftighet. Nu kom prasten. Hans tegelröda murkna morot till nasa hade icke ändrat färg av den friska luften. Den såg ut som en duven röd grönsak. Men ögonen voro blanka som tva putsade knappar. När greven sag honom, kom han att tanka pa vigselformuläret och blev helt nervös och rädd att han skulle tappa bort vad han skulle säga. Stellan trampade otaligt i sina nya blankskinnsskor. Frideborg Iyfte sig på tå och svängde pa sig så att hon Iyckades möta sin bild i ett dammigt tavelglas som hängde bredvid henne pa väggen I glaset varsnade hon också bakom sin egen skimrande skrud de suddiga svarta ansiktena av folket i kyrkan. Ja, mot allt det vita där inne på tavlans stelnade vatten såg det verk hgen ut som om de svartnat, kvävda av stämnin gen i kyrkan. -Jag tager dig... nästan gnolade Frideborg. Jag tager dig... Tanken på Bernard svävade genom hennes huvud. Och hon tyckte sig ater böra fageln ängs- ligt ropa i skogen. Nu voro de alla placerade där framme pa bänkarna. Deras dräkter Iyste i kyrkan. De tånda ljusen ikring altaret flämtade oroligt. Dagern som föll in genom fönstret smög sig om- kring i alla kyrkans vrar och bidade där kall och grå som ett elakt väsen, som också ville ha plats, kanske för att dämpa ljusens glans. Den lilla grå gumman, som skulle in i sakristian för att hjälpa prästen pa med den svarta kappan, råkade i förvirringen gå uppför stora gangen i stället för att taga en av de mera undanskymda sidogångarna. Folk vände på huvudena, da de trodde det var brudparen som kommo. Men det var bara den stackars gumman. Det var ålder- domen, fattigdomen och besvikelsen som gick upp- för g#ngen och darrade på händerna och spred förstämning bland bröllopsgasterna. Sa gammal blir man till sist! Så sluttar livets väg långsamt och obarmhärtigt nedåt, och man måste följa med! Nu trädde prästen fram i sin svarta kappa. Han tuggade pa något. Pa Guds ord var det väl, som han gick att uttala-Guds starka ord som blivit utnötta och kraftlosa, därför att de redan tuggats och ältats om och om igen i så många allt för skröpliga gudstjänares munnar. Klockaren släppte lös bröllopsmarschen. Den ekade i kyrkan. Den fyllde den som en ballong, sa att man kunde vänta att hela kyrkan skulle Iyfta sig och sväva bort i bröllopstakt över svarta åkrar och mejade ängar. Där kommo de två brudparen sida vid sida. Ida Br61#o# /#å Ekered 429 - af Idestam och Judy Rosenrauch bojde sig fram så långt för att se, att de voro nära att dunsa huvudena i golvet. Jesus sträckte utan att trottas ut sina armar mot dem alla utan urskillning. Greven ving- lade en smula på benen. Han suckade tungt. -Värnamo är ju full, mumlade Jacob med äckel. Full som vanligt! Macson skrattade skadeglatt: -Du kommer aldrig att lära dig förstå karn- sunt nordmanna!ynne, Levin. När de två brudparen gingo förbi den bank, dar Kiss Nilsson och Elias Vanselin sutto, nu som såta vanner och nara på med armarna om livet på var- andra, hände nagot. Elias som i gar hade övat sig med att åven han promenera uppför gången, fick plötsligt för sig att han vid själva vigseln borde följa efter greven. Det fanns ju ingen brudnabb och inga tarnor och marskalkar! Tomheten gapade så ödsligt bakom brudparen! Följaktligen steg Elias upp, rättade prudentligt på sin lilla fina frack och började så trippa tätt efter greven. Kiss, som aldrig kunde se Elias följa Gusten utan att själv trängas med honom om platsen närmast greven, sprang dÅ också upp, och så kom det sig att Gusten Värnamo följdes till brudpallen av sina två trogna gossar som näpen brudnäbb. Deras frackskört vippade. Deras slätkammade huvuden blänkte grant av oljor och pomador. Nar greven stannade framför altaret, ställde de sig bakom på var sin sida om honom som ett slags hedersvakt. Stellan som hört dem viftade med handen att de skulle försvinna. Men de brydde sig inte om honom. Kiss log till och med fräckt. Han var nära att räcka ut tungan. Aven gamle Benno Levin darnere i sin bänk måste le och knuffa på Betty, som sag alldeles förtvivlad ut över de tva unga herrarnas tilltag. De skymde brudarna, vilkas langa släp icke kommo till sin rätt. Kiss hade dessutom trampat pa Agdas så att en mörk fläck efter hans fot var tryckt mot sidenet. -I Guds, Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, hördes nu prästens skälvande stämma. Greven sänkte huvudet. Frideborg kisade upp på prästen. Men Agda såg darrande rätt framför sig. Nu kommo de avgörande orden. Detta var allvarl Så log hon litet, ett leende som Iyste upp hennes mörka ögon och kom dem att se ut som st j ärnor . -Inför Gud den allvetande och i denna för samlings närvaro frågar jag dig Leo Lars Lorenzo Medici da Värnamo af Sauss, om du vill hava denna Agda Wising till din äkta hustru att älska henne i nöd och lust. -Jo, kom det dovt fran greven Men när frågan kom till Agda, svarade hon klart och klingande. Det lät som om hon kastat en silver slant som nu glatt rullade bort under kyrkans valv. Nu räckte Gusten sin ring till prästen. Han skälvde på handen sa att ringen ett ögonblick svängde av och an framför kyrkoherdens ögon, som om greven icke velat lämna den ifrån sig. Greven började med stapplande röst: -Jag Leo Lars Lorenzo Medici da Värnamo af Sauss tager dig Agda Wising nu till . .. till . . . Han stammade och hostade hjälplöst. Kiss' laspande röst kom honom högljutt till hjälp: -Min äkta hustru, Gustenl viskade Kiss. Da rätade greven pa sig, vände sig halvt om och läste upp hela läxan utan uttryck, men felfritt. Angela började känna sig matt och illamående. Bänken var så hard. Hon tyckte till sist att prästen och brudparen där framme vid altaret sago ut som de underliga figurer man kan se genom ett tittskåps lilla glasruta. De rörde sig, de böjde huvudena, till sist föllo de pa knä. Angela som satt närmast väggen smög sig pa tå ut ur kyrkan. Den enda som sett henne gå var Bell von Wenden. Bell reste sig då genast och skyn dade efter. Hon tog sin päls och letade efter Angelas kappa, men hittade den ej. När hon kom ut, sag hon Angela sta lutad mot kyrkans vägg insvept i en schal. Det var Bettys schal, och den skylde hela Angelas gestalt. Angela fick först ej syn pa Bell, och Bell vågade inte heller gå fram till henne. Angela stod där och sag ut över detta ödsliga landskap hon så väl kände. Ett par stora faglar kretsade över fälten liksom sökte de något. Långt . borta dök den svaga konturen av de bla bergen upp. Och Angela kände landskapets cnsamhet stiga in i sig. Detta spektakel som uppfordes inne i kyrkan kom henr.e att känna sig ännu mera fjarran från männislcorna än hon gjort, då hon levat här ensam med Petra. Hon tyckte att deras steg givit ekon av tomhet ifrån sig-som om de gatt över en grund, vilkcn lagts över ett braddjup. Något vantade och ruvade i mörkret därnere. Eller var det allenast det att de nygifta och deras följe voro på väg till ett krigförande land för att med tingeltangel, dans och humbug inbilla sig skingra en smula av bedrövelsen hos dem, vilka slagit hela varhlen med bedrövelse? Vårnamo baletten, kabare Svenska Lösen-ett cirkussåll- skap! hade Jacob Levin hanfullt sagt. Ja, men Agda och Frideborg? De hörde inte dit, men de skulle dras in i leken, stupa på huvudet in i allt- sammans. Angela tänkte på att Frideborg ju be- fann sig i samma tillstand som hon själv. Men det förefoll ej som om hon grubblade över det. Nu gifte hon sig med den dumme Slellan, och med säkerhet var det ändå Bernard Landborg som var far till hennes barn. Angela hade sett hur han foljt Frideborg med blickarna. Angela svepte schalen tätare om sig. Skulle hon själv samtyckt till att gifta sig så med vem som helst endast för att slippa föda sitt barn i ensamhet? Nej. O nej! Hennes barn var hennes, helt och hållet hennes. Hennes och Petras! Nu var hon stolt över det. # ' # 33 mer än nagonsin tillfreds darmed. Hon längtade inte in i kyrkan igen. Det var som om något dar velat kväva henne. Hon såg for sig Kiss Nilsson och Elias Vanselin, hur de trippat efter greven, snubblande över Agdas långa släp. Hon hade också lagt märke till Bettys sorgsna ansikte, där spar av tarar syntes Var det inte nagot orätt som begicks? Angela visste inte vad det var, men det lade sig åter beklammande över hennes brost. Fag- larna kretsade alltjamt däruppe. De flögo i vida cirklar. Ibland kom ett hest rop från dem. Kallade de pa varandra och kunde ändå inte komma var- andra nära? Sa ropar människa efter människa, och ändå bli avstanden som skilja dem åt storre och storre. Angela viskade sakta: -Thomas! Men han var langt borta och horde henne inte. Da tryckte hon handen mot sitt hjarta och tyckte sig fornimma, hur hela hennes kropp darrade av ett annat hjartas slag-slagen av det lilla barnets hjärta. Hon Iyssnade till den spröda tonen som till nagot heligt. Hon gomde detta heliga inom sig, dolt för allas blickar. Som ett svar hörde hon da en låg, lidelse- full röst: -Angela! Och nar hon vände sig om, stod Bell von Wenden tätt intill henne. Bell hade aldrig upphört att alska Angela. Hon #8 v. I# Xll Iyfte nu sina händer för att omfamna henne. Angela kände sig sugen hän mot den underliga kvinnan, denna andra ensamma, men sa drog hon sig, som sa manga ganger förr, förskräckt undan: -Du far inte! Rör mig inte, skrek hon till. Jag väntar ett litet barn. Hon röjde sin stora hemlighet för Bell utan att vilja det, bara i rädslan för dessa trånande Iyfta händer. . Bells ögon mörknade. - Det är inte sant, viskade hon. Du är ju ännu oskuld! Säg att du är det! Det var detta som hade betytt allt för henne. Det var den oberörda unga Angela hennes tankar ständigt lekt med, den oskuldsfulla hon velat åt. Nu sjönko hennes händer ned. I detsamma gläntade den lilla grå gumman pa kyrkporten. Orgelbruset trängde sakta ut till dem. Dörren for igen, och det blev ater tyst omkring dem. Angela försökte ga förbi Bell in i kyrkan. Men Bell grep henne om armarna. Hennes ögon sågo in i Angelas som om de velat med sina blickar sjunka ned till botten av henne. -Alla gå förlorade för mig, sade hon då sorgset. Du också har svikit migl Du har skänkt dig at en annan! Och Angela tyckte med ens så synd om henne. Hnn #nr #tt t# nA_ n A l e A- Ä# A_t Hon for ett tag smekande med handen över det bleka ansiktet. Och Bell tog ödmjukt emot smek ningen. Hon kröp ihop inför den. Det var som Bröllor pd Ekered 435 om hon velat göra sig sa liten att hon kunnat rymmas inne i Angelas goda mjuka hand. Hon hade velat fråga om det var med Thomas Meller. Men hon visste det ju. Männen, de starkaste, även om de voro ynkligare än hon, hade lämnat henne ensam kvar. Hennes kärlek försmåddes. Och ändå rymde också hennes hjärta ett litet stoft- korn av guld fran den stora oändliga kärlek som spänner sig kring allt levande. Angela gick ifrån henne in genom porten. I sin schal sag hon större ut än eljes, och Bell tänkte med avsky pa det växande liv, som nu skulle för- störa hennes gestait och göra henne lik dessa andra dräktiga kvigor till havande kvinnor, som vanka omkring som om hela världen vore ett enda grönt betesfält som skulle föra mjölk tili deras spända spenar och deras väntade ungar. När Angela kom in i kyrkan, hade Alexandra börjat sjunga fran läktaren. Brudparen stodo nu hand i hand vända mot församlingen. Alexandras röst hade en triumferande klang. Hon sjöng ett par psalmer till kyskhetens pris. Alexandra och Josef hade själva letat rätt på dem och funnit att de så utmärkt borde passa för detta tillfälle. Det var psalmerna nummer 292 och 293: O ve den, som här giver sig i köttets lust att sväva och som en hedning dagelig vill mot Guds vilja sträva! Ty vad som är i mörkret skett, dct skall i dagen bliva sett, då Gud det uppenbarar. Greven vred sig där han stod liksom utställd till beskadande med allt sitt mörka förflutna uppen barat iör alla. Stellan knarrade hjälplöst med sina blankskinnsskor. Den här har lustan till sin Gud ' och tukt och dygd ej aktar, mcn vandrar tvärs mot Eferrans bml, pa honom straffet vaktar med ånger, ängslan, kval och nöd, och slutet blir en evig död for denna vällust korta. Men Kiss Nilsson och Elias Vanselin smalogo blitt som ett par änglar där de alltjämt höllo vakt kring sin greve. . En tuktigs kropp och hjärta är den Helga Andas tempel, ostraffligt bliver hans begar, hans tal och hans exempel... - Oja! Oja! stankade Josef Wahlbom med # knäppta händer. , Salig den, vars bjärta lågar hl#tf # renade beFär han i mörkret och i dagen intet ångrens ämne ser, ingen oskuld, som bedragen hämndens domar kallar ner -Onej! Onej! stankade Josef. Frideborg börde hans andäktiga stankande, och hennes ögonvitor blänkte till. Hon tyckte om att stå sä här, så att alla fingo betrakta bennes skön- het mitt i grossessen, som hon nu lade an på att tydligt framvisa. Hon lade huvudet pa sned som bad bon skä!maktigt de forsamlade om tillgift for det förskott hon tagit sig på äktenskapets legitima nöjen - inte kunde väl någon på allvar nännas förebra henne det? Du som dygdens lagar bryter, lär att tygla ditt begär, kväv den gnista som sig byter i en laga som förtär. Den som ej i ungdomsaren fruktar vådan av ett fall, lik en blomma, bräckt i våren, uti fortid vissna skaü. Frideborg log. Det var ju bara att på förhand roja sin smak för äktenskapet, menade Frideborg. Men Lilian lutade sig gråtandc intill Josef. -Ta inte lilla Alexandra ifrån mig, snälla pastor Wahlbom, viskade hon med tårfylld röst. Då lade han sm hand lugnande och välsignande på henne. Men hon tyckte att till och med hans hand skvallrade om bedrageri och förställning. Alexandras sang ville aldrig taga slut. Seg som gummi smetade den sig över kyrkan, drog ut och tänjdes mellan valven, sÅ att man ej kunde andas. Till sist befanns det att Alexandra i sin iver att sjunga kyskhetens lov givit sig till att taga om bada psalmerna. Den andra gangen uppfattade Angela nagra ord som gjorde också henne litet rörd: Rent hjarta skapa, Gud, i mig, giv mig en ny viss anda. .. #ven grevinnan Carola af Sauss hade fått upp en näsduk som hon höll för ögonen. Inne i dess mörker blixtrade hennes förstörda liv fram. Fram- för paradisets port stodo ett par ang]ar med dragna svärd. De nekade henne tillträde till IIerrens salig- het darför att hon levat i köttslig lust med sin egen far. . -Gud, misskunda dig, stönade hon förkrossad. Äntligen tystnade Alexandra. Organisten prelu dierade, och fram störtade ater bröllopsmarschen. Brudparen begynte gÅ nedför gången. Brollops- gasterna reste sig och foljde efter dem. DÅ började en liten parvel som fått sitta pa sin mors arm att #ö/lo# #d 1: kered 439 skrika gällt. Det klagande ljudet överröstade orgel- bruset, Det lät som om någon blivit lämnad ensam eller fått stryk. Stellan höll grinande för öronen. -Tyst, tyst, jämrade han sig med sin flick aktiga tillgjorda röst. Pysen bars sparkande ut, men hans skrik tycktes fylla hela kyrkan. Andra småbarn som makades ut ur kyrkan började nu gråta överljutt av lutter sympati med den lille missdådaren, och den hög- ljudda graten blev till tjut och vrål. Och de två brudparen stego in i vagnen och rullade bort mot Ekered, medan denna kör av galla illtjut vralande höjdes mot de grå skyarna. Det var skönt och gott att från höstdagen därute stiga in i den bortgångne Hans' rum, dar en präktig brasa brann. Damerna gingo upp i sängkammaren för att lägga av sig sina kläder. Men Adele trängde sig framför de andra till spegeln, där hon noga granskade sitt ansikte och sin drakt. -Sa ungarna tjoto, sade hon liksom förnöjt med sin hesa röst. De kraxade bestämt olycka! Hon höjde sina magra axlar ur den ljusa klän- ningen. Brudarna vagade sig inte fram. De tyckte att skuggan av en vålnad dröjde kvar i spegel glaset ännu sedan Adele avlägsnat sig fran det. Dora kastade en skygg blick omkring sig i säng kammaren. Där stodo ännu två sängar tryggt bredvid varandra som när Hans levat. Betty hade ej kunnat förma sig till att flytta bort hans säng. #ven hans porträtt stirrade med trötta ögon fr#n en hylla. Dora stod en stund och sag pa det. #Tar hon vände sig om, mötte hon Adeles forskande ögon. Ja, Adele var överallt denna dag. Hon kände en upphetsning över detta bröllop som fick henne att frysa. Hennes händer voro iskalla. -Varför inte jag? tänkte hon emellanåt. Ett sådant bröllop, en sådan fest borde varit för mig! Och när hon kom ned till herrarna, gled hon tätt intill Gotthard von Pahlen, som skänkte i vär mande toddar at dem. Han såg pa henne obehag- ligt berörd. -Vad vill du nu igen? frågade han lågt. Hon skrattade. -Du glömmer mig väl inte? sade hon bara och vred på sig. Han stirrade på hennes nakna hals och axlar. Mot dem hade han vilat. Han gjorde en grimas och skakade pa sig så att en del av den svaga toddy han blandat at sig själv stänkte på henne. -Du förstör ju min klänning med ditt blask, sade hon då. Hertha Ehrencreutz höll fast i Tages arm. Det var som om hon varit rädd att han skulle ga ifr°an henne till Petra igen. Hon hade ett uttryck av snipig högfärd i sitt ansikte. Petra, som från ett hörn betraktade henne, tyckte att hon ater kände den där doften av röda nejlikor komma emot sig. Hon mindes buketten som bringat sitt budskap till henne och Tage däruppe pa Johan von Pahlens vind. Elias Vanselin studsade nätt trippande omkring i rummet. Slutligen hamnade han framför en län- stol Djupt insjunken i den hade greve Gusten somnat, trött av de sista dagarnas ovana uppträden, klunkarna i pluntan och de nyss tömda mörka toddarna, En hrudgum helt förhi, innan hans mödor ännu begynt! Myrtenkransen i hans knapp- hal höjdes och sänktes med hans suckande andetag. Elias stack sitt runda lilla finger mot grevens skjortbröst. -Pip, sade han med sin späda r6st. Då öppnade greven sömnigt ögonen. Han såg Elias framför sig och log ater hemvant som om de befunnit sig i hans sängkammare. Men hans pupiller vidgades hastigt, när Agda nu gled fram mellan honom och Elias i sitt langa släp. Under slöjan Iyste hennes ögon som svarta stjärnor. Han sträckte ut sin korta oviga arm och tog hennes hand klumpigt i sin. - Grevinna af Sauss, sade han högtidligt, Då rodnade hon och slog sig ned på stolskarmen. Betty lät som vanligt vänta på sig. Frideborg som sökte Stellan träffade i stället pa Bernard Landborg. Det högg till litet i hem#es hjärta, da hon såg honom. -Du är en sagolikt vacker brud, sade han. Esmeralda som brud! Singoalla inför altaret! Men mellan honom och Frideborg som stod där i slöja och krona gled åter l-ans syster Stannys ansikte. Det var litet blod vid hennes tinning. För hans skull hade hon skjutit sig. Kanske även där för att hon anat hans historia med Frideborg. Då tog han ett steg tillbaka. Ocksa i hans hjärta gjorde det ont. Det var som om livet runt om- kring honom plötsligt stelnat. Det tryckte mot Bröllo# #å Ekered 44# hans lemmar. Alla ögon han mötte hade Stannys blick. De sågo förebraende på honom. Du har svikit oss, tycktes de säga. Men det var bara Frideborg som stod där framför honom med huvudet pa sned och bediande ögon. Då vände han henne beslutsamt ryggen. Nu kom Betty. Hennes kinder voro röda av brådskan. Hon kom fram till sin far och viskade i hans öra att nu skulle man gÅ in till bordet. Gamle Benno reste sig mödosamt och tog Bettys framsträckta arm. Så gingo de in par om par. Tage hade hastigt skyndat fram till Petra. - Vill du sitta bredvid mig? sade han. Han såg inte Adele som strök omkring honom. Men Petra blev hlek och mindes, hur Adele ropat i hennes salong att hon visste att Tage Ehrencreutz varit hennes hemlige älskare. Salen stralade av ljus. Mitt på bordet höjde sig en krokan som Lilian haft med sig från Stockholm. När alla äntligcn voro placerade, brudparen bredvid varandra med Lilian, Petcr, grevinnan af Sauss och kyrkoherden pa ömse sidor om dem, reste sig Peter, sedan vinets slagits i, för att a Bettys vägnar önska gästerna välkomna. Stackars Peter! Hån stammade alltid i förvir- ring och leda över att behöva stå upp och tala. Han avskydde det. Nu liksom i somras hos bank- direktör Landborgs sökte hans irrande ögon någon plats att vila på, och åter, liksom da, fann han Angelas ansikte. 444 iiröknarna von Pahlen Men medan han beredde sig att börja, tyckte han att Angelas vackra ansikte nu bade blivit ett annat. Det bade förändrats, men ban visste ej, vari förändringen bestod. Hon såg allvarligt till- baka på bonom-liksom undrande. Och plötsligt slog det honom att den lilla Angela ej mer sag ut som en helt ung flicka. Hon bade blivit kvinna, och det gjorde honom på nagot sätt sorgsen. Barnen hade växt upp, och han var pa väg att bli gammal. Det var som om livet med brusande fart visslade förbi honom, ett tag som skyndade till nästa station, och snart skulle det för honom, Peter, ej långre finnas nagon station att stanna vid. Han skul]e slungas rätt ut i ett ändlöst mörker. Han tog ett stadigt tag i bordskanten och bör jade, fattande sig helt kort. Han hoppades, yttrade han, att dessa nyss instiftade äktenskap skulle bli lika Iyckliga som hans och Lilians varit. Bättre kunde han ej önska dem, tillade han så med en all deles ofrivillig grimas. -Ack nej, mumlade Josef Wahlbom fromt. Stellan flinade. Alla höjde glasen. Så blev det tyst. Lilians ögon sökte ängsligt Alexandra. Men när hon nu sag hur Alexandra brann av åtra efter predikanten ocb likt ett sjukt djur flyttade sig närmare ocb närmare hans feta kropp, medan hennes händer famlade efter hans band på bord duken, tappade hon plötsligt sitt upplyfta glas så att vinet i en smal ström sipprade över bordduken. En busjungfru var genast framme och torkade upp det. Men Lilian satt sedan ocb betraktade fläckarna, som om de förratt nagot som fanns inne i bennes eget hjärta. Men Alexandra såg ej ens åt hennes håll. Nu flöt pratet ut i lummet. Macson, glad av vin och mat, höjde sin stämma, den smattrade som en flaggduk smäller mot en stång. Arrendatorn bade inte varit pa Ekcred pa middag sedan den hösten ban varit där med Petra. De bade då gatt bem i mörkret arm i arm ocb kanske just den gangen forstatt att de böllo varandra kära. Han betraktade förstulet Tage Ebrencreutz. Hade den där mannen ägt Petra? Arrendatorn kände sin egen underlägsenbet. Ne;, nej, sådan var inte ban - elegant med behagligt sätt och förstand pa hur man skall ta en kvinna. Han märkte att också Adele såg åt Tage Ebrencreutz' och Petras håll. Han var nästan rädd att bon skulle ropa nagot åt dem. Han levde i en ständig skräck numera för att Adele skulle uppföra sig illa. Hans bägare var ragad, ocb den skulle e; kunna rymma mera. Han förstod att predikanten nu ocksa övergivit henne. Men han hade e; tyckt synd om henne, när han sett henne ligga och skrika däruppe i himmelssängen. Fortfarande, och allt oftare, önskade ban att han kunde döda henne. Det skulle göra ett slut pa allt- sammans Da brukade han betrakta sina händer, vägande dem om de vore starka nog. Ja, de voro starka. Då Petra sneglade mot honom, Iyfte han med en tafatt åtbörd och rodnande sitt glas mot henne. Petra böjde sig litet fram för att kunna se honom riktigt. Där de sutto så stilla och blickade mot varandra utan att någon annan observerade dem, tyckte de att skogen kring Eka ater susade över deras huvuden. Deras ögon blevo milda och sorgsna som djurs ögon. Mitt i sorlet på denna bröllops fest ville deras bjärtan ocb sinnen ater komma till tals med varandra. Men Tage Ehrencreutz lutade sig nu över Petra, och hon satte hastigt tillbaka sitt glas. Angela hade fatt sin plats mellan Kiss Nilsson ocb Elias Vanselin. De hade ingenting att säga benne. De hade sällan någon längtan att konver- sera unga damer. Därför lutade de sig ibland över bennes axel ocb viskade med varandra. Angela kände sig obehagligt berörd av att deras ande- dräkt flämtade henne i ansiktet. Hon såg vädjande pa lille Benno Levin som satt mitt emot henne. Han var upptagen av att äta. Han var så förtjust i god mat. Och bans små snälla bleka ögon Iyste av belatenbet. Nu hade åren gatt, och barnen voro själva gamla och hade egna barn. Han kunde ej se något fel med dem. Han betraktade glatt Svens vackra ansikte, och han konverserade milt med Bess, som ännu blek efter sitt lidande, satt pa andra sidan om honom. -Du skall fa se att du snart far nya friska barn, sade ban mysande och lade sin hand över hennes. E1röllo#l f d Eker#d 447 Då log hon glatt, men såg med en rysning bort mot Jacob Levin som om ban varit en tjuv som stulit något ifran henne. Nu skruvade den lille kyrkoherden pa sig. Han reste på sig och sträckte handerna mot bordskanten. Hans händer voro grova, ty trots sin höga alder deltog han ännu gärna sjalv i arbetet i sina potatis- land. Kiss såg leende pa dessa händer ocb Iyfte sina egna, vilkas naglar blänkte av manikyrfernissa. Kyrkoberde Morots tal var inte langt. Han var ingen talare. Men han Iyckades ända flika in en hel massa bibelsprak, och hans ståmma cbevrote- rade, liksom slagrörd av andakt, Greven räckte honom sin hand och tackade bonom, medan bans irrande blick fastnade någonstädes uppe i tak kronan. Hela tiden satt Betty med ett stelnat leende kring sina fylliga roda läppar. Hon kunde inte bjälpa att hennes blick bangde vid Dora. Varje rörelse den eleganta lojtnantsfrun gjorde fick Betty att tänka på Hans. Så bade hennes händer fattat om honom, så hade hon leende böjt sig fram mot bonom med den frestande mjuka barmen, som in- bjöd honom till vila och glädje. Och Betty Iyss- nade som om hon hört Hans' steg därute pa gårds- planen. Skulle han aldrig komma tillbaka igen? #nnu sedan han dött hade hon ju ägt minnet av honom. Men nu... Hon märkte nog att Dora inte heller var glad. Hennes ögonlock voro röda av gråt. 448 Pröknartla DOn Pahlrn Jacob böjde sig fram mot henne, men hon und- vek ständigt hans blickar. Löjtnant Macson hade en stund oroligt skruvat sig på sin stol, nu knackade han bullersamt i sitt glas och reste sig sa häftigt att han höll pa att ta överbalansen. Han ville tala. Alla sågo pa honom med en viss ängslan. Han var naturligtvis långt . ifrån nykter och stod där bredbent vacklande betydligt. Knapparna i hans uniform blänkte som kattögon. Sabeln skramlade skrytsamt vid hans sida. .. -Mina damer och herrar, sade han som om . han tänkte halla en föreläsning. Frideborg fnittrade £ sin servett. Macson gav henne en rasande blick. Grevinnan af Sauss lutade sig blek tillbaka mot stolsryggen. . -I dessa dagar, trumpetade löjtnant Macson, Ijuder i mitt öra, i mina öron, vill jag säga, ty jag har tva, ett rop: Till Tyskland, till Das grosse Vaterlandl Alla vi riktiga svenskar längta dit. Vi brinna av blodtörst att hämnas p# dem som vilja gå dess ära för när. Vi officerare vänta på order. Men det kommer ingen orderl Dock stå vi beredda. Han gjorde en lätt överhalning, men rätade ' pa sig. -När mobiliseringen stod för dörren, fort- satte han högtidligt, hörde jag att de unga män som sitta här ej fingo rycka in. De voro kronvrak. Jag tänkte då: De komma e; att finna sig däri. De skola på något sätt visa att de äro svenske män ändå. Och nu, mina damer och herrar, äro de på väg till Tyskland, medförande svensk lösen, låt vara tills vidare blott upplyst av konstens facklor. Och ej sasom kronvrak fara de. Ingalunda. Nej, nej, de fara som brudgummar, friska i kärlek, manhaftiga, redo att göra sin insats, redo att rycka in . ., - Men inte ut i kriget, observera det! mumlade Stellan. -Ja, observera det, instämde den läspande Kiss. Vår Svenska Lösen, Värnamobaletten, det är en kabare, en artistkabare, förstår du, Osborn. Löjtnanten hörde inte pa honom. Han sträckte ut sin arm i en vid gest. - Hälsa dem alla därnere! ropade han med grötig röst, hälsa dem att Sveriges officerare säga sasom era brudar säkerligen säga: Vi vilja lata vårt blod för er! Hälsa dem särskilt från mig, Macson ! Han förmådde inte mer. Vinet och rörelsen stego upp i hans ögon och blevo till tjocka tarar som runno utför kinderna. Någon dunkade honom välvilligt i ryggen. Jacob Levin skrattade bistert. Dora blygdes över sin mans fruktansvärda fylla och sänkte sina tunga ögonlock. Men knappt hade det åter blivit nagorlunda lugnt vid bordet, förrän Josef Wahlbom harklade sig och steg upp. - Stämningen är krigisk, sade han med väl- Ijudande röst, men jag vill ändå, om herrskapen - 450 Fröknarnn e#on Pahlen tillåta, sjunga ett par sma sånger, som kunna föra vara brudars tankar till de himmelska ängarna. Och han sjöng, först litet långsläpigt: Här i ett torrt och törstigt land här är din brud ej bemma! Här gar bon tryckt utav byddans band och, fast av ordet styrkt ibland, medan dagarna ila, bar hon ej här sin vila. Känns det ock stundom lugnt och gott, hår är din brud ej hemma! Nej, hon vill hasta, ja hasta blott, tills hon det goda landet natt, som Gud skall henne giva, där hon far evigt bliva. Dagar komma ocb dagar gå: här är din brud e j hemma. En gang likväl skall för henne slå Ijuvlig och kär en timma då hemmets port sig upplåter och sig e; sluter ater. Då vad fröjd, o min Jesus kär, då, da är bruden hemma! Da får hon skada dig, som du är, och dig för evigt bliva när samt med ej tröttad tunga härligt din nad besjunga. Darefter, pa en raskare melodi: Få vi mötas i den staden, som är byggd av Herren Gud, strålande i himmelsk klarhet, likt en brud uti sin skrud? Mötas vi, mötas vi, mötas vi på andra stranden, mötas vi pa andra stranden, där vår själ är frälst och fri? Få vi möta Herren Kristus, när han hämtar hem sin brud, få vi sitta uppå tronen och för evigt lova Gud? Mötas vi, mötas vi, mötas vi på andra stranden, mötas vi pa andra stranden, där vår själ är frälst och fri? När han kom till sista versen såg han ej mera middagsgästerna, Han levde åter i Herren. En Herrans vandringsman och ödmjuke tjänare, som längtade bort mot stilla vatten, vari Guds härlighet speglade sig. Grevinnan af Sauss' ögon hade börjat glänsa. Hon visste att här fanns trösten. Sitt stackars förstörda liv ville hon kasta av sig och knäböja inför den som tog all sorg och synd på sig. Hon sökte sin son Gusten, och en sekund sag hon honom åter sadan han var-en ömlclig brudgum med lallande tunga och svullna lemmar. Hade han icke genase med skakande hand höjt sitt glas, så fort den gode Josef börjat sjunga om det ·torra och törstiga landet-? Varför skymtade denna dag ständigt hans och hennes gemensamme far, den gamle skörlevnads- mannen och vindrinkaren, för hennei inre syn? Det var väl därför att den alltid gjorde det. Men så försvann åter den nuvarande Gusten, och den vackre unge Gusten, vars bild hon bar i sitt hjärta, trädde fram ren och med strålande blickar. Då suckade hon av lättnad. Den vördade gamle kyrkoherde Morot, som erfor en viss avund inför sin lekmannakollegas triumfer, reste sig nu ater mödosamt, och fortfarande darrade och skälvde hans röst som en slagrörds eller ett litet barns: -Våra brudar, sade han, vår blida grevinna Agda af Sauss och vår väna och dyrbara fru Fride- borg von Pahlen ha nu av var välmenande Josef Wahlbom fått något att betrakta i sina hjärtan. Nu vill jag i min tur läsa en psalm ur vår gamla svenska psalmbok för vår käre broder i Kristus greve Gusten Värnamo af Sauss som i dessa dagar blivit upptagen i vår lutherska gemenskap efter det jag själv meddelat honom en, såsom jag kunnat konstatera, ganska tillfyllestgörande kristendoms- kunskap Förut hade vår unge broder greven ju endast undfått dopet och närmast tillhort den papistiska villfarelsen. Det är tio Guds bud satta i gammaldags skröpliga rim som dock skola hjälpa broder Gusten att atminstone för i afton fasthålla vad han inhämtat av vår beprövade och stadigt grundmurade lära. Och kyrkoherde Morot läste med sprucken stämma: Dessa äro de tio bud, som oss gav själver Herren Gud, genom Mosen sin tjänare tro, uppå det berget Sinai. Kyrie elejson. Jag är din Herre Gud allen, håll dig från andra Gudar ren, till mig skall stånda all din lit och älska mig av allo flit. Kyrie elejson. Guds värdiga namn missbruka ej, ditt tal skall vara ja och nel. Iåt intet fåfängt gå av din mun, men hedra Gud av hjärtans grund. Kyrie elejson. Här gjorde kyrkoherde Morot en liten paus och sade, och det illfundiga uttrycket i hans ansikte stod i en egendomlig motsats till den vibrerande lindebarnsrösten: -Ja, nu ta vi ett litet hopp över tredje budet som säger att greve Gusten icke får arbeta på Guds sabbats dae, ty det gör greve Gusten kanske inte pa vardagarna heller. Och så komma vi till de vik- tiga fjarde, femte och sjätte buden: Fader och moder i vördning halr, dem du hedra och hjälpa skalt, sa skall du länge leva fa och det skall allt väl med dig ga. Kyrie elejson. Dräp e; med tunga eller kniv och gack ej efter en annars liv. , Lägg bort hat och hav sakta mod, 3 var ocksa dinom ovän god. Kyrie elejson. -Nu komma vi till det sjätte budet, greven! sade kyrkoherden, och hans blanka knappar till ögon blänkte oroande: Du skall ock ej bedriva hor, därefter kommer plåga stor. All okyskhet driv ifran dig, hon haver skam och blygd med sig. Kyrie elejson. Kyrkoherde Morot avbröt sig och sade: -Se nu är det så, att av den här verskatekesen finns det även en annan version, och eftersom det ligger sådan vikt vid att vår käre unge greve inte skall dräpa och inte göra hor, så tror jag att jag Bröllo/# ljå Ekered 455 drar de här buden också i den versionen. Da blir det sa hår för femte budet: Din nåsta du ej dräpa må, förtörna, hata, skymfa, sla. Du önske ej din oväns död, men honom hjälp i all hans nöd, I sjätte budet låter det bara olika i slutet, som i den här andra formuleringen anbefaller greven att tänka på sin unga hustru: Din äkta maka hav rätt kär och fly allt det otuktigt är. Nu komma vi till sjunde budet, greve Gusten: Du skall ock allan tjuvnad fly, fals, flärd, ocker, bedrägeri. Den fattige du gür bistand, utav ditt gods och milda hand. Kyrie elejson. -Ja, slutade helt plötsligt kyrkoherde Morot, vi få ju inte begära att greven med en gång skall kunna lära sig hela katekesen pa det här sättet. Men nog kommer greven redan i kväll att se att det ar lättare att göra saken per vers. Och därmed vek den gode kyrkoherde Morot försiktigt undan sina rockskört och satte sig lika varsamt. Han 456 Frök#lorllo voa Bablen småskrattade för sig själv som om han sagt något }oligt som bara han sjålv bcgrep. Av artighet skrattade dock alla med. Men den store sångaren Josef Wahlbom hade fått blodad tand och ville Icke finna sig i att för- svinna ur medelpunkten för uppmärksamheten. Skyndsamt, för att icke bli förekommen, sprang han åter upp och sade: - Nu skall ock var vän herr Stellan hava några ord med pa den väg han i afton anträder. Den psalm jag för hans räkning vill sjunga hetet ·För en fattig yngling.... Härvid blängde Stellan argt, och även Lilian sag mycket krankt ut. Josef ändrade sig då flinkt och fortsatte oförtövat: -Men det namnet passar ju inte alls in pa herr Stellan som vunnit en sådan skatt, Jag vill därför kalla den ·En ynglings väg. och ber herr Stellan att noga besinna dess maningar. Sa siöng han: En prövad Josef finner rättsinnighetens lön, en David segren vinner med tillförsikt och bön, Gud styrker Eleasar, som from fran ungdomsar för valdets slag ej fasar, men blott för samvetssar. Bröllo# #å # d 45 O Gud, min Gud, du bliver den såmme som du var, och mig du även giver ett lika hult försvar, och mig mitt bo bereder och bryter mig mitt bröd, när from till dig jag beder och varder som du böd. Mig dertill nåd förunna, ty, Herre, utom dig hur skall en yngling kunna ostraffligt ga sin stig? Gotthard viftade nu mcd ett papper. De lagrar pastor Wahlbom och kyrkoherde Morot förvärvat sig, den förre med sin sang, den senare med sin uppläsning, lämnade honom ingen ro. -Jag har skrivit några verser, sade han, som jag kallat för .Agda och greve Gusten.. Det brukar ju vara något bumoristiskt vid sådana här tillfällen, och jag har därför försökt att göra dem litet skämtsamma. Men jag hoppas att varken brudparet självt eller någon annan skall ta illa upp. Jag hade tänkt mig att AFda en natt frampå vårsidan kommer ut på terrassen på Hönsekind och där plötsligt overraskar Gusten halvt insomnad tillsammans med sina forna kumpaner. Nu 458 Fröknarna #on Pahlen Som en tigrinna som fann det på tiden att fran ungmöskapet bli fri, sprang var Agda i randigt siden ut på Hönsekinds slottsgalleri, där sifonernas fräsande floder begöto dess marmorstoder, Där satt Gusten vid skotska likören, men hans mannakraft den var stum, och fafängt Elias, dansören, och fåfängt Kiss Nilsson med #skum# försökte att liva guden, Eros med kärleksbuden. Lik det betaste av fantomen feberns drömmar ge i kall höst, slöt då Agda hans slaka abdomen tätt mot de spända bröst. Och då klang det från bundna strängar som en sång över vårgröna ängar. Det blev isande tyst. Damerna funno Gotthards inlägg sa dumt att ingen ens rodnade och alla endast förargade sig. Ledsnast såg Betty ut, hon tyckte att Gotthard riktigt skämde ut sig. Bara Stellan och Frideborg fnissade litet. -Den ingar i en diktcykel som jag hade tänkt kalla ·Greve Heliogabalus och tigerkatten», sade Gotthard liksom förklaraude. Men ingen tyckte att det var någon förklaring. När krokanen äntligen bjöds omkring, inträffade det något. 13en hade just kommit till Adele. Hon försökte försiktigt lossa en bit, men hon måste ha tagit i för hårt med sina magra fingrar, och plötsligt störtade krokanens sockerbrud och socker brudgum ned på hennes tallrik och gingo i bitar. Ja, de lågo där med avslagna huvuden, och den röda lilla brudbuketten med en späd hand omkring sig rullade över på duken. -Nu sprack ändå bruden och brudgummen också, hörde de Adele säga med sin hesa röst. Alla sågo åt hennes håll. Hon hade blivit kritvit i ansiktet. Vaggande av och an med sina nakna axlar och bara magra armar sköt hon med ens sin stol från bordet. Hon samlade ihop bitarna från sin tallrik, och med dem i händerna gick hon runt bordet, på ta som om hon varit rädd att störa tyst- naden som uppstått. När hon kom fram till de levande brudparen, lade hon ett litet stycke av det söndriga sockerbrudparet pa deras tallrikar. De stirrade förvirrade ned på en arm, ett ben eller ett huvud som kommit på deras lott. -Var så goda, mina herrskap, sade Adele med ett slags hemsk artighet. Var så goda, det är litet spillror bara. Jag kan ju inte hjälpa att det gick i kras. Så böjde hon sig fram och lade brudbuket ten av socker på Bettys tallrik. Hennes band darrade. Hon hade druckit ganska mycket cham- pagne. 460 Froknarnn #o„ Pahl#n -Var så god, viikade hon. Kärleken får man dela, bade de dödas och de levandes. Betty sag förskräckt upp. Visste Adele om Hans och Dora? Kunde hon ha Iyssnat och förstatt? Ja, överallt Iyssnade hon och snokade som en råtta. Men Adele smög nu fram till Gotthard. -Har har du, lilla raring, sade hon med ett skratt, och tack skall du ha för dina trevliga verser. Och en sista bit hon kramat i handen av det för- olyckade brudparet halkade nätt ned på hans tallrik. Han grep om hennes handled för att tvinga henne att tiga, men hon skrek till, hest och sprucket: -Och tack ocksa för sist, du Gotthard. Litet av den högfärdiga von Pahlenska blodsaften har jag ändå fått suga i mig. Du var inte så fin som nu just, där borta i ödestugan. Dora blickade upp. En rodnad flög över hennes ansikte. #destugan! Allas vägar tycktes till sist leda dit! Hon hörde dörren knarra. En iskall vind från det förfallna rummet där borta slog henne i ansiktet. Adele märkte genast Doras min av för- skräckelse. -Ar det kanske fler som varit där? ropade hon ut. Men ingen svarade henne. Hon mötte Jacobs blick och mindes att även honom hade hon tiggt om litet kärlek och värme. Josef, Gotthard, Jacob! Ingen vi!le mera se åt henne ens! I hysteriskt raseri slog hon sig då med knutna händer for bröstet, vacklade till och sjönk ned på mattan. BröZ#op /#å Fkcr#d 461 -Kärlek, rasade hon, tuggande på orden, medan hon hytte med armarna omkring sig. Ni älska så det rinner om er, och till sist sitta ni ändå där med bara ett trasigt huvud och ett naket ben i handen. De andra rusade upp från bordet. Hennes kropp ryckte som vred hon sig i en vällustig kramp. Hon slog armarna omkring sin kropp, liksom famnade hon i högsta extas sig själv. Arrendatorn sprang fram för att hjälpa upp henne, men han fick på länge inte något tag. Det var som om dessa ryc- kande lemmar och denna tuggande mun uppfört en vidrig parodi pa kärlekens hemligaste lekar. Agda smög sig förskräckt intill sin brudgum, men när hon sag hans gapande mun, där tungan låg slapp och liksom död innanför tänderna, ryggade hon tillbaka. Frideborg grät högt. Hon tyckte att hon fått smuts på sig, men när hon skulle fatta Stellans arm, var han icke där. I stället stödde hon sig mot Bernard Landborg, som med ett egendomligt gubb- aktigt utseende stod och beskådade uppträdet. Medan arrendatorn, röd i ansiktet av blygsel, omsider Iyckades fa Adele üpp, satt grevinnan af Sauss och viskade för sig själv. #4ter såg hon för sig den vidrige gubben som varit bennes far och älskare, och hon började tyst och bittert gråta. Arrendatorn drog nu Adele mot dörren. -Jag far be om ursäkt för. .. för henne, sade han stammande. Han hade tänkt säga ·min bustru-, men kunde inte fa orden över sina lappar. Så forslade han ut henne, och dörren slog igen bakom dem. De andra satte sig åter. Men ingen hade längre lust att smaka på krokanen. Alexandra höll hårt fast Josefs händer mellan sina. Hennes nasa var eldröd ocb sken som en Iykta. Stellan hade råkat i ett olyckligt skratt som han ej kunde hejda. Gre- ven bara stirrade framför sig, hjälplöst som om han fått slag. Angela såg från den ena till den andra med mörka ögon. Det var som om det nyss timade upp- trädet plötsligt rivit bort maskerna fran allas an- sikten. Där sutto nu dessa slappa brudgummar bävande, som om de med ens fått se sin egen kär- leksnatt uppföras framför sina ögon, De kunde inte älska, endast rulla sig i maktlöst begär pa golvet. Och brudarna makade sig ifrån dem som om de förstått detta och nu sutto här med bara trasiga spillror i händerna. Agda kände sig illamående. Denna bröllopsfest gjorde henne sjuk. Hon kände Bells ögon vila pa sig. Hon försökte undvika dem. Bell log envist. Vem log hon åt? At Agda som beredde sig en dylik bröllopsnatt? At den vackra Frideborg, som sålts bort till en löjlig narr av den, som gjort henne havande? Eller åt Angela som bar på en förrymd mans barn under sitt hjärta? Men Angela steg upp och smög sig ut ur rum- met. I tamburen tog hon sin kappa och hatt och skyndade därifran ut i mörkret. Brollop # i Ekered 463 XXXV. När Angela kom ut, slog en kall och höstlig vind emot henne. Himlen var klar och stjärnorna Iyste vänligt. Men hon hade bara gått några steg, da hon hörde att nagon kom springande efter henne. Hon vände sig om, och i ljuset från den nu öppnade porten såg hon att det var Gotthard. Han var barhuvad, och hans skjortbröst Iyste så besynnerligt vitt. -Varför går du, Angela? ropade han oroligt. Blev du skrämd av Adele ? Tyckte du det var dumt av mig att läsa upp den där djärva dikten? Men ser du, när jag får en penna i min hand, då blir jag så modig och ryggar inte tillbaka för na- got som helst. Sa är det nog med alla riktiga skalder. -Jag vill hem bara, sade Angela trött. -Men du far inte gå ensam i mörkret. -Jag vill vara ensam, svarade Angela då lågt. Och när hon sade det, tog hon ett par steg till- baka, sa att hon kom utanför ljuskretsen kring dörren. -Tycker du ännu illa om mig? frågade Gott- hard nästan ödmjukt. : 464 Fröknarlla voli Pah#en Han tänkte på hur han kysst henne i ladugården den dar enda gången. Han hade inte vågat göra om det. -Nej, nej, sade Angela hastigt. Men hälsa Petra att jag gått hem. . Harl sträckte ut handen efter henne, men Angela . gick redan hastigt bort mot grinden. Då ryckte han lätt på axlarna, denna gest han tagit efter sin . morbror Jacob, och sprang därpå tillbaka in i huset. Angela kom ut på landsvägen. Hon hade vandrat . här så många gånger att hon ej var rädd att ga där i mörkret. Hon tyckte att detta mörker svepte in henne i en mjuk sammetslen mantel. Också landsvägen tryckte sig vänligt mot hennes fot. Träden som lutade sig fram över vägen voro mörka skuggor, hemlighetsfulla väsen som slagit vakt omkring henne. Ja, hon kunde behöva en skydds- vakt. Hon var orolig och betryckt, såsom hon ej känt sig på länge. Hon förstod att hon kommit så långt bort från dessa människor att hon i dag sett på dem med helt nya ögon. Och det hon sett hade bara ingivit henne angest. För första gången erfor hon en rädsla för att föda barn till en så förvirrad värld. Alla dessa mälmiskovarelser med röda eller bleka ansikten stego upp framför henne där hon gick. Vad ville de? Vad sökte de egent- ligen? Kärlek? Nej, detta var inte kärlek. Stellan och greve Gusten, de sökte inte kärlek. Atmin stone inte Stellanl Varför skulle de då draga ned med sig dessa två unga flickor? Och Kiss Nilsson och Elias Vanselin, a, vilken vämjelse hon förnam för deml Och denna Bell med sin röda, sugande munl Nej, nej, hon ville icke se dem mera! Och i hennes öron ringde de andliga sangernas ord där# uppe från läktaren, vilka strömmat ned över alla dessa förnedrade: Känn din plats uti naturen, känn det värde Gud dig gav. Djupt förnedrad under djuren är begärelsernas rlav. Men mitt ibland dem hade ju den lille Benno Levin med sitt visa leende suttit. Rent hjärta skapa, Gud, i mig, giv mig en ny viss anda... Angela märkte plötsligt att tårarna runno utför hennes kinder. Men dessa människor voro ju hennes släktingar eller hennes eller deras vänner, eller bägge delarna, hon borde ju känna sig hemma bland dem som vid en härds trygga vrå? Nej, nej, nejl Hon läng tade endast efter att få bli ensam igen. Hade hon da förändrats så bara på ett par månader? All hennes kraft tycktes gå åt till det lilla väsen som tagit sin plats inom henne. Det var för detta hon levde. För barnets skull måste världen vara skön och harmonisk. Men den var intetdera. Angela 30 V. #r# Xll sträckte ut hånderna som om hon velat Iyfta hela jorden in till sitt oroligt klappande hjärta. Hon var mor. Men hon hade ocksa velat föda om hela världen, så att den skulle passa hennes lilla barn. Och hon tyckte att hennes underliv långsamt svällde vid den tanken. En ny värld skulle födas ur hen- nes kved! En ny värld, god och underbar. Men hon skulle ju bara föda ett enda litet människobarn till en ond och förvriden värld som ingenting skulle förändra. Det skulle med spröda fötter vandra om kring mellan braddjup och kolsvarta vidunder som gapade efter att sluka det. - Bliv kvar, viskade da Angela ångestfullt. Bliv kvar härinne hos mig. Där är du trygg! Hon visste inte att hon upprepade alla bävande mödrars bön genom tusenden av generationer på en förbannad planet. Hon stannade mitt på vägen. Stjärnorna dar- uppe Iyste så klart. Hon såg upp till dem. Och med ens tyckte hon sig se sig själv stå härnere på jorden, alldeles allena i ett hav av mdrker. Hon sträckte famlande ut hämderna, men mötte endast en kall tomhet. Och denna tomhet var utan röst. Det var som om något slocknat och tystnat om kring knne. Det var alls inte den ljusa ensamhet hon sökt och längtat efter. I natt var det bröllops- nattl Kroppar skulle treva sig intill varandra, lemmar skulle mötas Och trots allt kände också Angela en väg av längtan stiga upp inom sig. Nyss hade hon velat att hela världen skulle tränga in i henne, bli en del av henne själv. Men nu för- stod hon att hon längtade efter Thomas. Skulle denna oro aldrig gå över? Hon hade upplevat väl lusten, och hon kunde inte glömma den. -Thomas, viskade hon åter, liksom hon viskat utanför kyrkan under vigseln. Men det var tyst och kallt omkring henne. Hon vacklade till där hon stod. Då försökte hon, som för länge, lange sedan, att bedja till en Gud. Men hennes lappar voro torra och funno inga egna ord. Rent hjärta skapa, Gud, i mig, giv mig en ny viss anda, upprepade hon endast trött. Giv mig och mitt barn ett rent hjärta! Gud. Gud. Intet mer. Trädens skuggor böjde sig mot henne. Deras grenar voro händer som sträcktes efter hemme. Då tyckte hon att barnet rörde sig inom henne. Det var inbillning, annu var det all- deles för tidigt. Men hon tyckte att en liten hand sträckts ut och trevat efter hennes hjärta. Då spratt det till av frdjd. Hela världen behövde inte stiga in i henne. Hennes egen kropp rymde redan en ny varld. Hon skulle föda fram den. En liten varld med mänskliga lemmar, klara ögon och gyl- lene har. Den skulle fa röst, Blommornas kalkar som ringande böjdes rnot varandra skulle inte h;. en ljuvligare röst. Och Angela kände sig mäktig som en skapare. 468 #röknarnn von Pahlen Så länge livet bodde inom henne behövde hon inte vara rädd och ängslig. En hemlig sträng förenade henne med allt levande och groende. Därför kändes landsvägen som en smekning mot hennes fot och tradens höga skuggor strackte sig mot henne. Och kylan och ödsligheten flydde med ens. Hon sag ater upp mot stjän1himlen. Det fanns ingen dod! Bakom detta oändliga valv och dessa glansande stjarnor fanns kanslre en underbar ljus vag som fortsatte in i evigheten. En liten fattig gosse hade en gång velat att hon skulle ga med honom till himlen. Hon hade blivit ropad tillbaka. Nu kände hon åter samma sällsamma oro efter att nå nagot långt, långt borta, som hennes ögon icke kunde skönja. Hon började igen sakta gå framåt. Nära Eka kom nagon springande emot henne. Det var Adele i sin ljusa klänning som blixtrade som ett oroligt ljussken i morkret. Angela bejdade henne. -Vart skall du ta vagen? fragade hon hapen. Då slog Adele armarna om Angela och tryckte sig skfilvande intill henne. -Min man, snyftade hon obehärskat. Han hatar migl Han jagar mig genom huset! Vad har jag gjort honom? O, vad har jag gjort? Vad har jag gjort? Nu skall jag fly och aldrig komma till- baka. I evighet skall han få slippa mig! O, vad har jag gjort av mitt liv? Angela stod där förvirrad mitt på landsvägen p#Ö/lo# /#e, #ikered 469 med Adele i sina armar, Hon hade alltid varit rädd för henne. Som barn hade Angela trDtt att Adele var en häxa som där inne i arrendatorsbo staden lagade till en giftig brygd för att förgifta dem alla. -Men arrendator Holmstrom ar ju en sa god människa, sade slutligen Angela. Då skattade Adele: -God, han! Då vet du inte vad jag fått lida! Han kommer att mörda mig en dag. Sanna mina ord ! Hon ryckte sig lös fran Angela och sträckte sina nakna armar upp mot himlen. Och åter var rymden fylld av kyla och ensamhet. -Kom med mig, bad Angela. Jag skall följa Adele hem. Då Iydde Adele henne motvilligt. Men hon tryckte sig ater intill Angela, smn om hon trott att Angela kunde skydda henne fran nagon lurande fara. De stego in i den upplysta salen. Arrenda- torn reste sig tungt fran bordet. Angela mötte bans ögon. De hade en förtvivlad, mörk blick som hon trots allt aldrig sett dar törut. Hon visste inte vad hon skulle säga. -Här är Adele, sade hon slutligen skyggt. Adele narmade sig inte bordet. Hennes klän- ning var fuktig av luften därute. Hennes vita sidenskor hade blivit nastan svarta av vägarnas dy. Den magra halsen och de skarpa axlarna gjorde henne anskrämlig. Plotsligt fick hon syn - 47o Fröknarrla ro#- Pahlel# på sina smutsiga skor. Da sjmlk hon ned pa en stol och började ömkligt gråta över dem. -Titta, så jag ställt till mig, sade hon jäm- rande sig. När jag för en gångs skull får klä mig fin, jagas jag ut i lorten. Det var som om alla hem1es sorger samlat sig kring dessa förstörda skor. Hon tog av sig dem och höll dem i handen, gratande bittra tårar över dem. Ocb där hon så satt, såg hon verkligen säll- sam ut. Det var som om hon hållit ett stycke av sitt eget grå nedtrampade liv mellan sina händer. Var det över sitt av henne själv nedsolkade och förödda liv hon snyftade? Men arrendatom gick klgnt fram till henne och tog skorna ifrån henne. - Gå in och lägg dig, sade han trött. Da gick hon ifran dem. Dörren slog hårt igen efter henne. Arrendatorn såg pa Angela. -Jag skall följa fröken över gården, sade han. De gingo sida vid sida över den mörka grusiga gardsplanen. Angela tänkte pa att Tord älskat Petra. Kanske älskade l1an henne ännu. Hon tyckte synd om honom. Han drog fötterna efter sig, som om han hade svårt att gå. De stannade framför glasverandan. Ett par av dess fönster glänste svagt av stjärnljuset. Angela pekade på dem. -Se så vackert, sade hon. Hon försökte göra honom glad genom att visa honom stjärnorna. Bröllo# /#d Ekered . Då tog han hennes hand i sin. Han såg pa henne med ett litet bistert leende. Så sade han godnatt och gick hastigt ifran henne. Angela blev länge stående uppe vid sitt fönster. Hon hörde vagnarna komma körande från Ekered. De stannade bakom buset vid grinden, och röster och skratt ekade i stillheten. Sedan rullade de åter bort. Petra kom uppför trappan. Hon Iyssnade utanför Angelas dörr. Men då hon inte hörde något därifran, gick hon på ta in till sig. Angela slcakades av en rysning. Hon tänkte åter pa brudparen. Och när hon äntligen kröp i säng, omfattade hon med en liten flämtning den mjuka kalla kudden, som om hon förnummit en häftig atrå efter att trycka något intill sig-att #ter fyllas av den berusande känslan av en annans när- varo . Denna natt, bröllopsnatten, Iyste det länge från fonsterna pa gäitgivargården. Hela huset tycktes vara fyllt av hemlighetsfulla upprörda väsem Trap- porna knakade, golvtiljorna darrade, det hördes . kvävda skratt och luften susade av vlskningar och halvutsagda ord. Greve Gusten hade kommit instapplande i det enkla rum som gjorts om till hans och Agdas säng- kammare för natten. Han tände fumlande det elek- triska ljuset. Agda dröjde vid dörren, som om hon tvekat om hon skulle stiga hl. Men då han vinkade med sin feta lilla hand gick hon över golvet, och i detsamma fylldes rummet av sidenfraset från hennes brudsläp och i luften gungade en behaglig doft av röda rosor fran den stora brudbuketten. Greven vände sig om. När han såg henne stå där så skön, så frestande ljuvligt fullmogen med de fina lemmarna skymtande i härliga linjer under bruddräkt och slöja, tog han sig med en slapp, vanmaktig gest över den läga pannan. - Herre min Gud, mumlade han. Det var ett rop om hjälp från en man utan kraft, ett förtvivlat erkännande av sin egen svagbet. Agda ställde sig framför spegeln och började med darrande kalla händer försiktigt lossa på brudkronan. En lock av hennes bar föll ned över hennes ögon. Hon sökte se genorn den, men tyckte att den förvandlades till en svart olycks fågels vinge. Hon var rädd. Bakom henne väntade brudsängen, bakom helme stod brudgummen. Nu skulle det alltsa ske. - Hjälp mig, sade hon. Hon ville att ban skulle häkta upp klämlingen, vars hyskor hon ej kunde na. Men när hon llU sag hans korthuggna feta fingrar treva ända in på hen nes skinn, önskade hon att hon bett nagon annan, ja till och med Bell von Wenden, om hjälp. Var fanns nu hennes tillförsikt? Hennes tranan- de önskan att fa hjälpa denne man och dela hans väg genom livet? Borta! Därför att hon kände sig som ett skälvande kött, som en åtminstone fysiskt ovärdig nu skulle sträcka händerna efter. I detsamma öppnades dörren och Iirideborg kom intrippande. -Du har mhl nattdräkt hos dig, Agda, viskade hon leende. Jag kan ju ändå inte ligga alldeles naken . Hon fick det tunna silkesplagget, som skulle vara hennes nattdräkt. När hon gick över rummet kas- tade hon en glittrande uppmuntrande blick hän Jag undrar hur Stellan klarar sig? tänkte Gusten smatt yr i huvudet av att med ens finna sig om. given av idel små halvklädda sköna Icvinnor som trippade och tassade, Tanken gav honom en smula mod. Stellan var nog inte mycket karskare än han själv just nu. Brudklänningen föll till golvet. Den lag i vita vågor omkring Agdas fötter. Och upp ur dessa vagor höjde sig hennes slanka kropp. De nakna runda axlarna, de vita mjälla skuldrorna, den stolta halsen. Så mycken ljuv kvinnoskönhet för den lille röde tjocke mannen, som pustande slagit sig ned på en stol! -Klä av dig-mera, sade han suddigt. Då lossade hon dröjande sina kläder plagg för plagg, hela tiden blickande in i spegeln som om hon tagit farval av sig själv. Hon hade ju stått naken inför honom förut, men det hade varit of ri- villigt, då hon flytt undan Bells alltför intensivt närgångna smekningar. Nu klädde hon av sig med beratt mod för att överlämna sig åt den, som då hade skyddat henne, därför att det var hennes plikt att göra det nu. Endast iförd sitt korta linne, knappt räckande halvvägs ned på låren, vände hon sig slutligen långsamt om. Hon var blodröd i ansiktet och höll händerna som en sköld för bröstet. Greven förmadde inte röra sig. Även han tyckte det var något ohyggligt med detta långsamma blot- tande. Det vilade en tryckt stämning över rum met. En sommarfluga, som vaknat till liv i vär- men, surrade flitigt och brummade mellan innan- fönstren. Den slapp inte ut i rummet. Så tyckte Gusten nu att han också satt instängd inom sin egen tröga kropps begransning som flugan mellan fönsterrutorna, Hans sinnen surrade bara htet matt, men kunde ej besluta sig för angrepp. Agda smög sig förbi honom fram till sängen. Hon lät nattlinnet glida över huvudet, dälför att hon, trots vad Frideborg sagt, trodde att det hörde till att hon skulle vara alldeles naken. Sa kröp hon ihop i bädden, en liten ensam kvinna utan kläder. - Skall du inte ocksa lägga dig, Gusten? fra gade hon lågt. Hon vände bort huvudet, medan han klädde av sig. Hon ville inte se. Rummet gungade för henne som om de befunnit sig på en bat. Ja, hon skulle glida ut pa ett okänt hav, och snart skulle hon inte kunna se nagra stränder. Gusten lade sig i sängen. Hans ögon stodo runda och kupiga som pa en hummer ut ur huvudet på honom . Nu brann bara den lilla lampan på Agdas natt- duksbord. Nagon, kanske Kiss Nilsson, hade pla- cerat en stor röd pappersblomma pa skärmen. Den gav rummet ett mystiskt skimmer. Flugan fort satte att surra. Den drömde kanske om sommar och granna riktiga blommor. Gusten makade sig intill Agda. Hon lag stilla. Hon var kall och frös litet, naken som hon var. Da lade han sin varma klabbiga labb över hennes 476 Erüknarlla uou Pahler ena bröst. Labben formade sig tanklöst efter det runda fulla kvinnobröstet. Den blev till en solkig skÅI där en persika dock kunde rymmas. - #r du rådd? viskade han. Det är iDgenting att vara rädd för. Jag är inte farlig. Ack, det visste han ju sjalv. Han var inte far lig. Om någon av pojkarna nu i stället varit har med sina groteska infall och kunnat liva honoml Men nej, här var ingenting att göra, Natt. Tyst# nad. Ett rum med rött sken. En skön och bidande naken brud. T sin förtvivlan vältrade sig greven halvt övcr henne, Han tryckte sin mun mellan de nakna sidenhlanka hrösten. Agda suclcade latt. - Saja, såja, sade han och smekte henne tafatt som om hon varit en hund. Agda slog plötsligt armarna omkring honom. Hon visste inte varför, men hon tyckte så synd om honom. Nu väntade hon bävande pa att något skulle hända. Men hon kände bara hans slappa hud mot sin. Hans fötter l#go tungt över hennes. Det var en tyngd av hans kropp som gjorde ont. Hon ville taga emot honom, vagga honom in i sitt sköte. Deras kroppar famlade trött efter varandra i den ljumma bädden. Men de möttes inte, smälte aldrig samman. Ingen båt sköt fräsande ut fran land. De lago där och skvalpade i lugnvatten. Gre- ven orkade inte. Hans kropp var utbrunnen, slapp och tung. Speciella oanständiga ord, som han er inrade sig fran samlivet en gång med den levnads friska sprittande Lotty och med vilka älskogsyra Erullup #d E#ered 47 kvinnor tycka om att krydda sin kättja, stego upp till hans läppar. Han viskade dem ivrigt som böner, men de gåvo honom nu bara en fadd smak i mun nen, Agda, som endast instinktivt anade somligas betydelse, men blott alltför väl förstod andra, där för att Bell framrosslat samma ord, kommo de att rysa. Slutligen flyttade hon sig ifrån bonom, och han föll at sidan och blev modlös liggande bredvid henne. Då grät Agda tyst för sig själv. Och när greven såg henne gråta, började också tårarna rinna ur hans nästan alltid rinnande ögon. Och Agda begrep att han inte kunde äga hemle, inte i natt åtminstone. Da förnam bon sin kropps ensamhet som nagot förfärligt. Hon sträckte ut händerna, och mot sina fingrar kände hon hans tarar, Hon tyckte rymden var full av rinnande tårar. Också hennes bröst svallde av dem. Da steg hon upp, tog åter pa sig nattlinnet och gick fram till fönstret. Hon Iyfte på gardinen och tittade ut. Men hon såg ingenting annat än nattens mörker. Mitt i fönsterrutan växte en röd pappersblomma. Det var aterspeglingen av blomman som Kiss pla cerat pa lampskärmen. Ocb Agda tyckte att hon hade blivit bedragen. Hon hade fått en slankig prasslande pappersblomma i stället för en frisk och levande med styv och saft fylld stjälk. Hon kunde riva sönder den. Men det iddes hon inte heller. Greven hade långsamt satt sig upp i sängen. Med blinkande ögon sag han p# sin brud. -Kom tillbaka och värm mig, sade han kla- gande. Här är sa kallt, Agda log medlidsamt. Ocksa hon frös. De voro två ensamma manniskor, som av misstag kommit in i en brudkammare. Bröllopsgästerna gladde sig nu åt att de boljade i fulländade famntag - eller flinade hånfullt, övertygade om mot- satsen. Hon gick tillbaka till bädden. Där kröp hon åter upp och knäppte händerna om sina dar- rande knän. De sutto där i nattens tystnad och stirrade sorg set pa varandra. Ruset efter vinerna som förut dunkat kring Gustens tinningar försvann långsamt. Han ynkade sig tyst över sig själv i tillnyktrandets fasa. Tanken på nattgrogg började morla inom honom. Men han maste försöka pa nytt, fastän hans lemmar vagrade att Iyda honom. Han började en tröttsam lek med henne och drog sorgfälligt och prude#tligt upp hennes korta linne, som om det kun- nat hindra honom från något. Hon låg bara stilla, lät honom hållas och såg ut i rummet. Inom henne värkte en längtan efter skogarna därute. Hon hade velat vara ett djur som tyst kunde glida fram un- der de mörka träden och krypa ned i den fuktiga mossan. Hon hade velat vandra under stjärnorna en natt som denna. De hade säkert nagot vänligt att säga henne. Sängen kvalde henne. Hans tunga kropp, som flåsade och pustade över henne, gjorde henne endast ledsen. Slutligen drog han sig på nytt ifrån henne och Br#llo# /„i Ekered 479 torkade sig modstulet i pannan där svettdropparna pärlade. -Jag måste ha en whisky, nästan snyftade han. I väskan där borta i hörnet har jag en butelj Gold Label. Du skulle väl inte vilja hämta och dra upp den åt mig, snälla Agda? Och så den där cigarr- lådan borta på byrån, Då tassade hon åter upp och kom fram till honom med whiskyn, några sodavattensflaskor och cigarrlådan. Han svepte girigt en stor fräsande grogg, slog i en ny och tände därefter en tjock svart cigarr. Så sneglade han på henne med ett leende fyllt av erkänsla och belåtenhet. -Tack skall du ha, kära Agda. Det här var ju riktigt trevligt. Men nu vad det lider få vi val tänka pa att sova, mumlade han. Du kan väl vara trött, stackars liten. -Ja, sade hon. Vi måste tänka på att få sova. Där lågo de efter en stund sida vid sida. Agda släckte lampan. Snart sov Gusten, ännu med den slocknade cigarren i munnen. Hon Iyssnade trll hans stånkande andetag, och en djup suck steg be- friande upp ur hennes eget bröst. En sekund steg bilden av Sven von Pahlen upp som en frestande syn i mörkret framför benne. Han hade inte sagt många ord i dag, men ibland hade hon mött hans blick. Den hade varit grubblande och en smula undrande, som om han vetat vad som väntade henne. Hon vände sig ifrån greven. Men när hennes händer gledo ned utefter hennes kropp, skälvde hon plötsligt till av otillfredsställd åtra. Hon sträckte ut armarna i mörkret. Hon tyckte att hennes famn inte var tom. Hon famnade nagon. Det var den unge Sven von Pahlen som med av iver darrande händer och blossande kinder en gång knäppt upp de blanka knapparna i hennes kavaj inne i en lada doftande av hö. XXXVII. Inne i Stellans och Frideborgs rum hade de icke somnat. #iär Frideborg kommit tillbaka efter att ha hämtat sin nattdräkt hos greven och Agda hade Stellan dansat fram till henne på tå och upp- sluppet frågat: -Hur hade de det? Hade de kommit i gång? Frideborg skakade med förnumstig min pa huvudet. - Jag tror greven kände sig litet slak, sade hon med trutande mun. -Där ser du, fnissade Stellan. Han orkar inte med nagon brudnatt länftre. Frideborg gav honom själv en liten blick, men sade ingenting. Frideborg behövde inte be Stellan om hjälp för att få av sig bruddräkten. Han var strax framme hos henne och knäppte behändigt upp dräkten. Men han stod pa släpet, och när Frideborg skulle Iyfta av klänningen, kände hon hur den stretade som om en tyngd varit fästad vid den. Då ryckte hon i ivern till. Hon fick klänningen i handen, men släpet blev kvar som en livlös thlgest på golvet. 3 r # X l l - 0, nästan grät Frideborg och lade huvudet på sned. Det vackra, vackra släpet! Stellan Iyfte försiktigt fötterna från det. Han också blev mycket ledsen över den skada han vållat och fick en förlägen min, som om han rövat Fride- borg pa nagot. Frideborg satte sig mitt på golvet, som om hon varit rädd att släpet skulle glida fran henne. Där satt hon och såg sa komisk ut att Stellan trots allt maste skratta. -Res dig då, skrek han muntert. Du kan väl ända inte bli sittande pa ditt släp hela natten heller. Då kröp hon upp, vek ihop släpet och lade det ordentligt på en stol. Däreftcr började han själv klä av sig. När han samtidigt sag hur Frideborg lat kläderna falla, tog ban upp hennes små byxor och trädde dem pa sig. Allt som var flickaktigt lätt, mjukt och kokett trådde han ju efter ända sedan han som liten klätt ut sig i Paulas kläder. -A, får jag? sade han. Han var sa smärt och rund över höfterna. Undan för undan tog han pä sig allt vad Frideborg lät glida av sig. Underklänningen nådde honom strax nedom knäet. Han såg fullkomligt ut 80m en balettdansös och gjorde förtjust ett par danssteg över golvet. Frideborg betraktade honom i spegeln. Hon log, men hon tänkte på Bernard. Hela tiden voro hen nes tankar upptagna av honom. Det var väl ändå på nagot vis galet att hon befann sig i det här Brol#op #c E#er;d j83 rummet tillsammans med en brudgum som, upp- hettad av champagne, bara sysslade med att dansa i hennes underkläder. Nu kom Stellan f ram. Han satte sig och drog henne ned på sitt knä. Hon hade fatt pa sig sin nattdräkt. Han nosade på henne, som om hon varit nagot gott att äta, nagon läcker bakelse . -Många skulle avundas mig, sade han och tänkte ocksa han pa Bernard. Men han kunde inte hålla henne fast i knäet. Hon gled av honom, pa sina egna glatta under plagg. Da Iyfte han henne upp igen gång pa gang. Han njöt av att sitta där i hennes kdäder, som ånnu doftade av hennes kropp, cch ha henne att halt glida över honom med ett I jud som knittrade av det spända silket, -Det är sa rart, sade han och saliven rann om hans mungipor. Frideborg borrade in sitt huvud mot hans bröst. Hon kände mot sin kind brösthållaren av silke, som hon nyss burit. Det var besynnerligt alltsammans - som om hon sjunkit in i sig själv. Men det var icke helt oangenamt, ty hon hade alltid känt en sadan ömhet för sig själv. -Lilla du, sade Stellan. Nu gå vi ocb lägga Han lät henne falla pa golvet bef-iade sig lång samt och vällustigt fran hennes underplagg och tog pa sig en pyjamas. Han hade haft sin njutning, njutningen av att krypa hl i en ung f3ickas skiml. Det var hans bröllopsnatt. Utan en blick på Fride- borg, som såg en smula förvanad ut, rullade han över i sin säng. -Nu skall du sova, sade han dåsigt. Jag sover redan. Da lade sig Frideborg under täcket och såg tank- fullt upp i taket. Ja, Stellan somnade strax. Han var skär och vit om kinderna. Han somnade lätt och trevligt som ett barn bredvid sin barnbrud. Frideborgs ögon blevo fulla av list. Hon petade föraktfullt till sin brudgum. - Pu, sade hon och log. Så smög hon sig upp, svepte om sig sin penjoar och öppnade forsiktigt dörren. Korridorens mörker och fuktiga kyla sköljde över henne. Hon tvekade inte mellan dörrarna. Hon öppnade Bernards dörr. Han var ensam nu, sedan Stellan och Gusten flyttat in till sina brudar. Han stod ännu vid fönstret, smärt och spenslig i sin välsittande frack. När han hörde dörren gå upp, vände han sig hastigt om med cigarretten Iyftad i handen. Det steg upp en lätt blå rök från den, som om ban i åkallan svängt ett rökelsekar. -Nej, se brudenl sade han bara, när Frideborg steg in. Ja, det var den ena av de bada brudarna, det var bruden Frideborg, bruden utan släp och slöja, med ett förstulet leende kring de röda läpparna. -#r du tokig? fortsatte han ett grand ängsligt. Hon Iyfte handen. Bröl#op l#d Ek#red 4#,5 -Stellan sover, berättade hon med glittrande ögon. Han rörde sig inte. Det här var som det skulle: vad som tillkom honom. Jus #ritn-z r ochs, hade man ju kunnat kalla det, om inte .första natten= sanningen att säga för länge sedan var överstan- den. Hade han inte betalat tillräckligt för henne? Det var inte mer än skäligt att hon gav honom sin bröllopsnatt i utbyte. Och Bernard Landborg reso nerade nu alldeles som Jacob Levin skulle ha reso nerat. Han hadc inte ägt henne sedan midsommarafto- nen pa l#sa. Inte heller hade han brunnit av längtan efter henne så, som hon längtat efter honom. Men nu när hon var här, så genom skinlig i sitt begär efter honom, tog han också emot henne. Han gick över golvet fram till henne, och hon föll genast i hans armar, liksom maktlöst sjunkande ned i dem. Da tryckte han henne häftigt intill sig, Iyfte upp hennes ansikte och sökte hennes mun. Nu mindes han hur mjuk den var. Ocksa nu smälte den strax emot hans. De stodo så vaggande av och an mot varandra. Hela rummet snurrade runt för dem. Väggarna tycktes närma sig dem för att hjälpa att föra dem ännu tätare tillsammans. -A, Bernard, log Frideborg vekt. Det gör ont i mig av glädje. -Du bedrar honom på själva bröllopsnatten, viskade Bernard. - Nej, det är han som velat lura mig på min bröllopsnatt, han sover ju. Men det skall inte Iyckas honom, skrattade da Frideborg, som om detta att hennes brudgum sov vore en omständighet som avgjorde alltsamman. Han förde henne fram mot sangen. Hon kastade en nyfiken blick på bådden, som om hon undrat vad som nu skulle hända, ty hon hade knappast legat ordentligt avklädd i en sang om natten med någon förut. Dc föllo bada mot sängen, baklanges som van- maktiga. Han trevade under de lätta plaggen och kände hennes hud het och brinnande mot sin hand. Hon låg med vidöppna ögon och log sitt lilla under- liga leende. För henne hade ju framtiden klarnat. Hon var val gift, till och med fint och adligt, hon skulle föda sitt barn som gift kvinna, och hon skulle fa resa. Nu fick hon dessutonl sin brollopsnatt med Bernard utan några svårigheter. Plötsligt rullade hon ihop sig som ett mjukt litet djur, så att han inte kunde nå in till henne. -Du gav oss pengar, sade hon belåtet och spin. nande. -Ja, så mycket var det väi värt att få dig bra placerad, sade han med sin gubbmun. - Och att bli fri från mig? viskade hon. - Ja, det också, svarade han lätt. -Jag hade hellre gift mig med dig, sade hon -Men det gick ju inte, lilla dumbom. Jag måste ha nagon presentabel dam. - År jag inte det då? fragade hon med barnslig oro och hade just krångt av sig penjoaren. Han såg pa henne där hon lag och sparkade i det enda aterstående lilla silkesplagget. -Bekymra dig inte om det, sade han. Du är bra som du är, Särskilt just nu! Hon såg fundersam ut. -Jag har legat med predikanten också, fnitt- rade hon sa. - Ja, du maste val alltid ligga med nagon, sade Bernard utan att visa nagon motvilja, sasom hon hoppats. -A, jag är väl inte så lätt att få. Han skrattade en smula elakt. - Nej, jag vet det, sade han kort. Hon gungade av och an i sängen sa resarerna knarrade. Han strök smekande aver hemles nakna vita armar. -Min lilla brud, viskade han. För honom var också allt nu ordnat, och han behövde ej längre oroas. Nar de träffats första gangen ute pa gatan och samtalat med varaDdra i förstugan utanför det lilla kapellet, hade han bara gruvat sig för vad denna tokiga flicka skulle kunna ta sig till. Nu hade han gift bort henne. Han hade i själva verket givit henne ståtliga föräringar: ett adligt namn, en man, sådan han nu var, pengar, en framtid. Men hon var värd alltsammans, och mer än det. Hon behövde icke tända några tändstickor här för att visa honom sin skönhet. Och där hon lag på hans säng väckte hon ater ett starkt begär hos honom. Hon var hans och han skulle nu strax ater äga henne, nu-pa själva hennes bröllopsnatt. Tanken på att det just var hennes bröllopsnatt var eggande på nagot särskilt sätt. Han var inte sa dum som den idioten Stellan kanske trodde. Han hade givit, nu inkasserade han bara tillbörliga rän- tor. Som Osborn Macson var han antisemit, men båda två voro själva i mycket lika Jacob Levin. -Vänta, jag skrynklar fracken, sade han och ville flytta sig ifrån henne. -Jag tycker om dig i frack, log hon. Du ser ut som en sådan fin och hög herre i den. Fast ännu mer älskar jag dig förstas i din åtsittande uniform. Där var den igen hennes kärlek och sensuella dragning till allt som var fint. Hon var stolt att ligga här med en frackklädd herre-när det inte kunde få vara med en uniformsklädd officer. Med starkt sinnligt behag nöp hon i tyget och strök över det. Slutligen tryckte hon kinden mot det. -Det är din hud, mumlade hon. A, vad jag älskar den. Bernard blev röd i ögonen. Han tyckte han var hennes leksak, en docka som hon f#tt i sina armar och ville trycka sig emot. Så kom han ihåg att han hade en butelj amon- tillado i en garderob. Han sprang efter den, hällde i tva dricksglas till randen och kom fram med dem till hennes säng. Men när han nu sag vinet skimra B#öllop #ll Ekered 489 guldgult i ljuset från taklampan, mindes han hur Stanny och han den där ödesdigra dagen, da hon blivit hans, druckit amontillado i biblioteket på #sa. Han blev stående med rynkad panna, medan Frideborg girigt tömde sitt glas i tva, tre drag. Ater var Stanny därl Hon hade druckit ur sherryn hastigt, med sma klunkande ljud, därför att han befallde henne det. Hon hade blivit röd därav. #gonen hade glänst mot honom. Han såg henne så tydligt för sig där hon suttit i sin riddräkt. När Frideborg nu sträckte sina händer för att läppja litet ocksa pa hans glas, greps han av avsky för alltsammans och slungade glaset i väggen. Vinet stänkte omkring. Frideborg slickade sig törstigt om läpparna, där det ännu drojde nagra droppar. Sä reste hon sig förvirrad upp i bädden. -Varför gör du så där med det fina vinet? sade hon häpen. Linnet hade halkat ner. Det svarta haret föll över pannan. Då brydde han sig inte längre om fracken. Han måste glömma sin syster Stanny. Han ville in i en brusande flod som skulle göra hans öron döva för vishiingarna i lutten omkring honom. Han drog henne till sig. Med ett litet kra sande ljud slet han i hennes tunna linne. Men hon förebradde bonom alldeles som den gången på mid sommaraftonen, då han varit nära att förstöra hen nes nya granna klänning - Var försiktig, låt mig först ta av mig det fina linnet, sade hon. Jag har köpt det för dyra pengar. 4go #:röknarna vo)t Pahlen - Mina pengar, viskade han och lade handen över hennes mun. Då tog den nakna Frideborg sin frackklädde fine herre i sina armar. Hennes knän skildes at. Hon oppnade sig för honom med en liten suck av glädje. -Kom, min löjtnant, mumlade hon. Och de fördes bort pa den brusande floden ut i ett öppet vitt hav utan stränder, dit Agda förgäves längtat under sin brol]opsnatt. #ntligen kastade sig Bernard trott at sidan. Hans frack var skrynklig. Frideborg slatade kuttrande över tyget. -Den fina fracken! mumlade hon för sig själv. Da oppnade Bernard ögonen OCil skrattade litet. - Kanske den fine Stellan har vaknat nu? sade han De tånkte båda pa hur Stellan nu lag där över given i brudkammaren. Men Frideborg ville inte gå. Hon krop intill Bernard. -Jag vill sova hos dig, sade hon. Och hon somnade in i hans famn. De sovo tätt invid varandra, ett brudpar utmattat av dagens och nattens modor. Men nar gryningen redan stod utanför gardinen, ruskade Bernard henne vaken. Det utspillda vinet på golvet spred en söt egendomlig doft i rummet. -Du maste allt gå in till Stellan nu, sade Bernard. Hon strackte pa sig och kysste honom. Hennes Bröllop på E:kered fyllda av drömmar, som hon inte längre mindes. Sa hoppade hon upp på golvet för att ga och ta pa sig det fina linnet, som hon varit sa rädd om att hon hela natten sovit utan det. Men hennes fot blev klibbig av det utslagna vinet som hon steg i. -O, sade hon da, krop ihop igen på sängkanten, böjde sig ned och slickade vin fran fotem Når Bernard sedan tankte på Frideborg, mindes han henne hur hon naken suttit där på sängen och slickat upp vin från sin vita lilla fot. Det var som om hon mellan sina lappar velat bevara smaken av nattens famntag. Ty för henne var allt sadant en dast sott och gott, och fint ocksa, när det var med en fin man, och hon skulle aldrig få nog av kyssar och smekningar. När Frideborg kom ut i korridoren, blev hon ett ogonblick staende där. Där var en gra dager fran ett fönster uppe i taket. Hon hörde ljudet av smy gande steg och dörrar som knarrade. Och plötsligt stodo också Alexandra Vind-Frijs och Dora Mac- son i korridoren. De kommo var for sig uppdy kande från något hemligbetsfullt gömställe. De tre kvinnorna, lätt klädda med lemmar som skymtade under de tunna dräkterna, betraktade var- andra frysande. Alexandra var grå i ansiktet, som om morgon- dagern lagt sig som en tat mask över det. Hon kom från predikanten och det märktes att hon skämdes Hon flydde in till sitt rum-en #rotesk skepnad, liksom förvriden av nattens upplevelse, hemles första riktiga med en man: nattens enda verkliga, nästan femtioåriga brud. D5 logo Dora och Fride- borg mot varandra. De öppnade ofrivilligt sina armar. Fran deras kroppar strömmade älskarnas och bäddarnas värme. Deras läppar voro sönder- kyssta. Under ögonen dröjde förrädiska mörka skuggol, som sma halvmånar som tänts i famn- tagen. P5 tå smögo de sig sasom tv5 medbrotts- lingar ifran varandra in i sina rum. Stellan vred sig i sin säng, då Frideborg lade sig, Han sträckte omedvetet ut handen för att känna om hon var där. Och då han fann henne vid sin sida, fnissade han belåtet och somnade in igen. XXXVIII, Det var inte ofta det var så mycket folk nere vid Ekhults station som denna dag, då en stor del av bröllopssällskapet avreste till Berlin. Stationsinspektoren spatserade fram och åter pa perrongen nyfiket granskande de församlade. Solen sken över det lilla stationshuset. Stellan stannade bredbent framför greve Gusten Värnamo af Sauss. Stellan var iförd sin sportkostym och hade satt en fjäder i sin hatt. Han såg ut som en blandning av tyrolargosse på teatern och jockej. - Nå, din bröllopsnatt? frågade han greven pli- rande mot solen, Greven ryckte upp sig, men han kunde inte jaga bort den sorgsna blicken i sina ögon. - Härligt! Härligt! sade han. - Härligt var det ja, sade också Stellan, som sovit som en stock s5 gott som hela natten. Agda och Frideborg if örda resdräkter av moder- naste snitt 5tsittande om livet och med sm5 battar med väldiga fågelvingar i stodo bredvid varandra. De s5go ut som om de skulle flyga bort när som helst, Iyftade i luften av hattarnas vingar. -Ar du trött? fragade Frideborg leende. Agda gav henne en förstulen blick. -En smula, sade hon. De blå skuggorna under Frideborgs ögon hade icke försvunnit. Hon såg Iycklig och matt ut. Hen nes livliga blickar sökte oupphörligt Bernard. Nu skulle hon resa och kanske aldrig se honom mer. Det gjorde ont i henne-av smärta nu, som det hade gjort ont i henne av glädje föregaende kväll, när hon kommit in till honom. Men hennes barns- liga sinne måste ända fröjdas över utsikten till denna långa färd och at allt nytt och obekant som väntade henne nere i Berlin. Lilian von Pahlen spejade blek i ansiktet efter Alexandra. Slutligen kom hon brådskande in på perrongen i sällskap med Josef Wahlbom. Bada voro nedtyngda av fullproppade kappsäckar. At ingen mer än greven hade dc förtrott sina svävande planer att följa med på Berlinfärden, men denna natt hade de beslutat sig, Därför kånkade de nu på sina kappsäckar, och de sago upphetsade och nervösa ut inför resan. Man närmade sig dem. Jacob Levin sade ironiskt: - Så mycket bagage! Vad är meningen? Ar det livsmedelskonvoj till Berlin med hemmalagad fläskkorv från gästgivargarden? Predikanten skruvade sig i sin vida ulster. -Det kan väl vara nöjsamt att se sig om i värl den, stötte han fram. Det var tydligt att han kände sig generad inför de andras blickar. En predikant som far iväg med ett kabaresällskap! -Och så skall jag kanske predika där nere, till- lade han hastigt och urskuldande. - Sa det blir också ett slags uppträdande, skrat- tadc Jacob. - Vad gjorde det, orm han sa dansade nred svart långrock och allt? Själve kung David dansade ju infor arken, anmärkte Macson spydigt. Alexandra hade knutit ett tätt flor för sitt an sikte. Det prickiga svarta floret kom henne att se ut som om hon led av någon hemsk sjukdom-na- got slags koppor. Lilian som stod bland de andra närmade sig nu. Hon såg fran Alexandra till Josef Wahlbom med undrande blickar. Hon hade inte hört vad han sagt. -Varför har Alexandra tagit med sig kapp- säckarna? frågade hon. Stoclcholmståget går ju mte an. Det prickiga floret vändes mot Lilian. - Jag skall resa med till Berlin, nästan viskade hon. Lilian skrek till: -Och det säger du inte förrän nu? A, lilla Alexandra, sa kan det inte vara. Säg att det inte är sant! Och hon sade till Josef Wahlbom: -Dct var ju pastorn som återförenade mig med Alexandra. Hur kan pastorn nu vilja skilja mig från den vän jag vunnit tillbaka? Men plötsligt gick hela vidden av olyckan upp för henne. Hon rusade fram till dem. - Ni äro kära i varandra, snyftade hon med ansiktet förvridet av grämelse. Ni dölja pa något! Josef Wahlbom blev ännu rödare i ansiktet. Men Alexandras ansikte dolde floret barmhärtigt. Fram- för hennes ögon dansade bland florets mystiska svarta prickar den ansträngande kärleksnatten med Josef Wahlbom. Hennes kropp var mörbultad. Hennes sköte kändes som trasigt, alldeles uppslitet, på ett otrevligt sätt. Hon var inte ung längre. Hon stod bortom gränsen till åldrandet. Kärlekens eld hade kanske kommit nagot för sent för henne. Hon hade med smärta sagt sig det da bon i korridoren tidigt pa morgonen mött de unga stralande kvin norna Frideborg och Dora med smidiga, mjuka kroppar, som endast tycktes blivit vackrare och friskare av kärlekens vedermödor. Men nej, hon var inte gammal, också hon ville vara ung! Hon såg inte ens pa den olyckliga Lilian. Hen- nes blickar hängde vid den fryntlige Josef Wahl- bom, som om han varit en trollkarl som på ett be- synnerligt vis fatt makt med hennes lemmar, ja alla hennes rörelser. Lilian hade sagt att hon gömde på nagot. Det förskräckte henne, som om alla kunde se det passerade på henne. Hon gömde ju pa sin kropps hemlighet som äntligen blivit henne uppenbarad. När inte Alexandra svarade, kastade sig Lilian mot hennes bröst. -Far inte, grät hon. Du far inte fara ifrån din Lilian, lilla Alexandral Peter bet sig i läppon. Till och med Stellan sag generad ut. Det var ott alltför hjärtslitande upp- träde på en järnvägsstation. Då rusade Lilian fram till kappsäckarna, som de ställt ifrån sig på perrongen. Stönande Iyfte hon en av dem och började snedvriden av tyngden skumpa därifrån med den. Och knappt hade Adele fått syn på vad hon tog sig före, förrän hon skyn- dade fram till den andra kappsäcken och i sin tur började småspringa från stationen med sin börda. Två kvinnor som inte ville bli lämnade ensamma kvarl De buro på hela bördan av sina minnen, De hade skänkt bort sin kärlek, oeh nu togo de dessa döda ting i utbyte. Stellan var strax i fatt Lilian. -Mamma, sade han bestämt. Tänk på att du gör dig löjlig. Mor och son sago allvarligt på varandra. -#n du då7 sade hon hätskt. Du som gift dig med min husa! Hennes gälla röst skar genom luften. Frideborg Iystrade genast till. När hon hörde ordet #husa», föll en skugga över hennes nyss så glada ansikte. Skulle hon aldrig bli fri fran den benämningen? Nu var hon ändå riktigt gift, hennes nåd fru Fride- borg von Pahlen. Hon var en fin liten adelsfru, sannerligen ingen husa längre! Men som om hon instinktivt känt att man be- 3, v. .rnu# Xll gärde något av henne, den för detta hus8n, gick hon med snabba steg fram till Lilian. Hon Iyfte upp kappsäcken. -Jag skall bära den tillbaka, sade hon, och det kom något av stolthet i hennes röst. Hon bar tillbaka kappsäcken till Alexandra. Kan- ske ville hon också hämnas på sin forna matmor. Sedan brast även hon i gr'at lutad mot Agdas axel. Alla voro som stuckna av hysteriens onda ande denna morgon. Men Adele som ingen brytt sig om hade fortsatt ut pa landsvägen bakom stationshuset. Här kom predikanten andfådd löpande efter henne. Han sag ut som om han ville slå till henne. -Du har legat med den där gamla tossan! sade Adele och satte sig helt enkelt pa hans bagage. Där satt hon pa landsvägen utan att bekymra sig om någon annan. Josef Wahlbom stod framför henne och vred hän derna. Han tyckte att hans natt med Alexandra Vund Frijs nu spreds kring hela socknen. Red8n visste hela bröllopssällskapet det. De hade verk- ligen talat om giftermål, han och Alexandra. De skulle vigas helt anständigt i svenska kyrkan i Berlin. Men här framstod han i falsk dager. En andans man, som utan äktenskap sökte köttets lust hos en allmänt aktad gammal fröken, - Adele, viskade han. Var då förstandig, ber jag dig. Tåget kan vara här när som helst. Han hade aldrig förut varit utomlands. För Bröllop på Ekered 499 bonom som för Frideborg hägrade denna långa resa som en upplevelse av underbaraste slag. Men Adele skakade ondskefullt pa huvudet. - Du kan inte resa utan dina saker, sadc hon, och dem har jag här. Kanske du blandat ihop dem med fröken Alexandras? Varför tar du inte mig med dig till Berlin i stället för det dar fasliga skrället? Hon luktar unket. Det stinker långan väg. Josef såg sig nervöst om. Hörde nagon Adele? Han blickade ned pa hennes magra gestalt och hop- pades att det var sista gången han såg henne. De hade ju gjort slut med varandra däruppe i dct för- skräckliga rummet med himmelssängen, Varför skulle hon nu på nytt förnedra sig själv och honom? -Låt mig gå nu, bad han grÅtfärdig. -Kysser du mig då? Ater vände han sig om. Kanske ingen såg dem. Han böjde sig ned och kysste hennes mun Hennes läppar klibbade sig fast vid hans. Hon ville inte släppa honom. Men han vred sig undan och kom loss. - Så res då åt helvete, väste Adele. Dit kom- mer du förr eller senare i alla fall. En gang brister sängen under dig och dina kvinnor och du ramlar rätt ner i en kokhet gryta. Josef Wahlbom bleknade. Han trodde på hel- vetet. Hela hans väldiga kropp skakade. -Låtom oss bedja till Herran för varandra, sade han ynkligt som av gammal vana. 5oo Fröknarna van Pahlen Adele skrattade hest. Också hon skakade som i frossa. -Du tänker fylla din säck med hennes slantar, det är vad du tänker, utbrast hon. En gudsman med pengar vill du bli. Redan skramlar det om dig. Dig skall hon alltsa köpa, din hallick. Dc hörde båda tåget skrika till langt borta. Josef grep häftigt kappsäcken och sprang in pa per- rongen. Hatten hade halkat pa nacken. Han såg · uyprörd ut som om han flyddc undan helvetets djävlar. Betty, som hade med sig en stor kartong med den kvarlämnade krokanen, stack den av miss- tag i hans händer. Där stod nu Josef bredvid Alexandra med bröllopskrokanen i sin famn. Tåget rusade in. Man började på allvar säga adjö, Grevinnan af Sauss som kommit med vagnen från Ekered höll sig nara sin son. Hon hade ej uppfattat samtalet med Alexandra och predikanten. Hon trodde bara han skulle resa ned till Berlin på ett kort besök, driven därtill av lust att bjälpa och hugsvala de lidande tyskarna. Hon behövde bonom alltjamt så väl. Nu kysste hon Agda, - Bliv Iycklig med min son och gör honom Iycklig, sade hon milt med darrande röst. Och när Agda mötte hennes sorgsna ögon, fyll- des hon åter av ett brinnande begär att hjalpa den som nu var hennes man. Hon glömde sin bedrövbga bröllopsnatt och trevade efter hans hand. Hand i hand stego de också upp i vagnen. Ida af Idestam 13röllop pd Ek#r#a' 5o höll sig till Bell von Wenden. Men nar Gotthard nu kom framstormande för att såga adjö, drog hon sig ända inte undan, utan lät bonom kyssa sig. De hade alltid haft en viss liten svaghet fdr var- andra. Paula blev rödare om kinderna än Rla själv, när hon såg detta avsked. Hon knep hArt mn Angelas hand. Angela stod och smålog mot sbl vilja. Moll kunde inte låta bli att vara glad över att ue resle. Löjtnant Macson kom rusande. Man hade tagit en liten svensk bordsflagga som statt i matsalen pa gästgivargarden, clen stack han nu till Elias Van- selin, - Plantera den mitt i Berlin, ropaa'e han. Tys- karna skola se att vi i alla fall tänka på dem. Lille Elias viftade tafatt med flaggan. Slutligen stack han den i rockuppslaget. Den blagula siden duken svepte över hans skära sminkade ansikte. .:#ntligen voro de alla uppe i vagnem Jacob Levin skrattade elakt. - Nu far Cirkus Värnamo till Tysklalid, sade han, Nu far Kabare Svenska Lösen! Men ingen hörde på honom. Gotthard slängde den här gången ut risgrynen. De regnade över perrongen och fastnade i de resandes hattar. Lilian stod tyst. Tararna runno utför hennes kinder. Då hoppade Alexandra ned från tåget och tog I,ilian i famn. De båda väninnorna tryckte sig som i angest mot varandra. -Stig upp, Alexandra, skrek Stellan. Taget går. 502 Froknarna von Pahlan Det var i sista minutem Vita nasdukar viftade redan. Löjtnant Osborn Macson hurrade. Tåget gled ut fran perrongen. När vagnarna kommit en bit bort, sprang Adele ned mellan de blänkande skenorna. Hon började gråtande löpa efter taget. Hon sprang efter sin fdr- lorade kärlek, den enda smula Iycka hon slickat åt sig i livet. Nu försvunno vagnarna i en krök. Tjock rök vällde mot Adeles ansikte. Langt bortifrån hördes lokomotivets skrik Det fyllde Adeles bröst sa att det ville sprängas. Så vände hon langsamt tillbaka. Arrendatorn var icke med bland de avskedstagande, eljes skulle han väl hållit fast henne. De andra sago skrämda på henne. Men hon gick sin väg utan att latsa om dem . Angela och Petra foro hem i sin vagn. -Jag ar glad att det är över, sade Petra sakta Angela såg upp mot den blå himlen. -Luften har blivit iättare, log hon. Nu äro vi ensamma igen. Det är härligt. Och när Eka åter blev synligt badande i solsken, sågo de mot garden med glänsande ögon. Framför dem lag kanske nu en svar tid, men de skulle gå igenom den tillsammans. [ Här ovan slutar sidan 502 av del 6 av Agnes von Krusenstjernas Fröknarna von Pahlen Bröllop på Ekered inscannad av Lars Aronsson den 30 december 1995 ] [ Följande slutord är tryckta efter slutet på Bröllop på Ekered. Stilen är kursiv. ] Med #Bröllop pO, Fkered- och #Av samma blod-, av vilka den förra skrevs pd Adelsö i Mälaren juli-oktober 1933 och den senare i mitt hem i Sf ockholm januari ma; 1934, f öreligger romar- cykeln Fröknarna uon Pahlen nu i sju volymer- och dtminstone tills vidare fullt komplett och av- slu#ad För en planerad fortsättning som skulle flytta handelser och skådeplatser fram till gencra tionen 1930 synas tidsf drhdllandena ocll #en erasse- rande skuggradslan icke omedelbart inbjudande Uppgifterna ovan beträffande de sista delarnas tillkomst avse blott att antyda att vägen från manuskriptens fuUbordande till tryckning och ut- giuande kommit att bli Idngre mot sl#tet av serien än vid dess början Volymerna fyra och fem, ·Porten vid Johannes» och .Alskande #Jar., vilka avfattades oktober 1931-augusti 1932, Iyekades på samma sätt f örst, ef ter många burleska och mindre burleska äventyr, möta en mulen orh tigande värld senhösten 1933 Sedan dess ha ju både mulenheten Iys#s upp ocll den kvava tystnaden brutits, och det i högst an- märkningsvärd grad, om också dessa metereolo- giska orh atmosfäriska flirändringar icke varit s# iakttaebara just fra°n Stockholnns horisont. Korrekturen till dessa liksam samtliga von Pahlen-delar ha lästs av min man, vars hjälp och råd, har som alltid, ha varit av ovärderlig nytta f ör mig - och här särskilt när det gällt att utvälja oeh uppliva detaljer ur de skildrade skedenas poli- tiska historia. På ett dagboksblad daterat Couvento de las Her manas del Saerado Cora#on de Jesus i Malaga den #9 september i fjor läser jag: ·Under åratal skola kanske sm# petiga litteratur professorer med ndsorna i vädret eller trynen som snörvla böka upp vem den och vem den och vem den där personen kan vara i mina romaner. Men ni komma bara att finna att, utom mitt, ett enda namn står skrivet över mina böckers blad, liksom med en osynlig skrif t som i stark belysning kan lackas fram, och det är namnct David Sprengel. Stockholm i februari 1935. AGNES VON KRUSENSTJERNA [ Efter Bröllop på Ekered och ovan återgivna slutord följer en efterskrift av Johannes Edfelt som inte tagits med i Projekt Runebergs elektroniska utgåva eftersom det ännu omfattas av hans upphovsrätt. Inom detta återges emellertid författarinnans nedan återgivna disposition för romansviten. ] av Pahlen-cykeln, är daterad "Tofta gård d. 17 juli 33". Den återges här in extenso (med undantag för en parentetisk allusion på en namngiven, ej fiktiv individ): DISPOSITION till Deras barn. Denna sista del av fröknarna von Pahlen heter "Deras barn". Händelserna utspelas på Eka gård. Romanen tar sin början i slutet .Iv september 1914. Världskriget har brutit ut i augusti. Den förra delen Alskande par, slutar med att Angela väntar ett barn med 'I homas Meller. Och i sista kapitlet tvingar Petra henne att ej svara i telefon då Thomas ringer for att få träffa henne innan hån far till Schweir t#ll sin hustru, som orolig för kriget bett honom komma. Saledes får Thomas ej veta att Angela vän- tar ett barn. Petra von Pahlen f. 1879, fyller 35 hösten 1914 Angela f. 1894 fyller 20 år i början av oktober 19l4 Kanslirådet Peter von Pablen f. 62 g. m. Lilian Vind Frijs f. 68 Deras barn. Stellan f. 89 „ Paula f. 93 Änkan Betty von Pahlen f. Levin på Ekered, född 68, Hennes man Hans von Pahlen död genom själv mord april 1914. 510 Ef terskrif t Deras barn: Sven jur stud (med en plats) f. 1890 g. m. Bess Rosenrauch. (Deras son: Paul f. våren 1913.) Gotthard von Pahlen f. I892 hösten 19l4 22 år boende på Ekered. Edla f. 1894, har våren 1914 gått ut seminariet i Stockholm och far plats som lärarinna däruppe. Bor kvar i sitt rum på Sibyllegatan. Thomas f. 73 Arrenda#orn Tord Holmström Hans hustru Adele Silfverstjerna f. I874 Petra flyttade Igol till Eka gård som hon fick i arv efter sin faster Laura Löwenström g. m. kam- marherre L. Igoo kom Angela dit. Petra skulle då fylla 27 år på hösten. 1903 kom arrendatorn dit "ännu icke trettio ar", g. m. Adele av samma ålder. Adele 1903 28 år cller 29 år. 1914 omkring 40 ar 6 32 ar. 1914 40 år. Jacob I.evin f. 7# g. m. Sally Rosenraueh. Tage Ehrencreutz f. 1881 g. m. Hertha Adlerbring Tage, son till major Carl Fredrik Ehrencreutz I slutet av september komma Petra och Angela till Eka. Gotthard har under sommaren låtit införa elektrlskt lj#s pa Ekered-Eka och i stugorna. Det är den enda yttre förvandlingen. Betty bor tills vi- dare ensam med Gotthard på Eka. Gotthard har helt kastat studierna. Ägnar sig åt Ekered och diktar ibland. Sedermera komma Sven och Bess till Eka med sin son. Edla får på våren lungsot, vilket Betty under hennes barndom så länge varit rädd för. Hertba och Tage Ehrencreutz som i maj 19l4 åter- föreDats efter att ha varit nära att skiljas, få i janu- arl 19l5 en son. Stellan gifter sig plötsligt med Frideborg [över- struket: Agda] och far if rån henne ut till Paris [överstruket: i kriget Tyskland] Över huvud taget Ef terskrif t SIz är det en virrig tid denna första krigstid då aDa be- grepp omvärderas. Frideborg, von Pahlens tjänst- flicka, som väntar en liten med Landborgs son, över- tages av Stellan, som finner arrangemanget synner- ligen bekvämt, mot ersättning ! Detta bröllop i all hast sker vid ett tillfälle då Angela är uppe i Stock- holm för att undersökas av Jacob Levin. Då Stellan ej kan uthärda Lilians klagovisor far han if rån sin hustru ut till Tyskland, i tron att han där skall fa nya ideer till sina porträtt. Han vill helst till Paris, dit Kiss redan på sommaren farit men han blir kvar i Tyskland, där han får namnet Tjuvarnas konung.- Gotthard är under denna höst ivrig att för Angela berätta om allt som försiggår i Stockholm. Gotthard och Angela ha egentligen aldrig förut varit synner- ligen stora vänner, fastän Gotthard beundrat Angela då de vistades på Eka 191Z på hösten. Då kände Angela inte så mycket till Stockholmslivet och bon hade ännu icke träffat Thomas. Nu är det en annan Angela Gotthard träffar och i höstens ensamhet bli de goda vänner. Innan Betty får veta att Angela väntar en liten tror hon till och med att det skall bli ett parti av mellan Angela och Gotthard. Hon är så förtjust i Angela ända sedan denna var liten, att hon fastän Gotthard och Angela äro kusiner och hon så- ledes i sin kloka judiska vishet vet att det ej ar så lämpligt med kusinäktenskap, önskar det av allt hjärta. Den rara Betty, som vill att alla skola gifta sig och föda barn ! Det blir alltså ett slag för henne, den nyheten atL Angela väntar en liten. En smula paradoxalt. Angela vet dock att Paula är förtjust i Gotthard. Ibland får hon brev från Paula, Gotthard får man ej glömma var också en smula kär i Dora Macson, då hon vistades på Ekered hösten l9l2. I denna den - sista delen av Fröknarna von Pahlen skymtar nästan alla de personer, som omgivit Angela under hennes barndmn och uppväxtår. De skymta. Man får ej nå- gon närtnare del av deras liv, utom av några få, där- för att huvudpersonerna Angela och Petra äro de som intresset rör sig om. Samma herrgårdsstämning som i Den Blå RuDgardinen dröjer alltjämt kvar. 1 Höstens skuggor gled den mera ljusa stämning som vilade över Angelas barndomsliv på Eka alltmera undan. Den handlade ju också mest om Petras för- hållande till arrendatorn. Men nu framträda Angela och Petra von Pahlen åter tillsammans i klara skarpa bilder. Just skarpa. Allvar ocb ångest vilar genom kriget över hela världen och allvar och ångest ha också sänkt sig över Angelas och Petras värld. Den blå rullgardinen kan ändå mera här än i Höstens skuggor anas. Ett nytt liv växer fram under Angelas hjärh. Petra och Angela Iyssna spänt efter ljuden av detta nya lilla hjärtas svaga slag. Det slår och tickar genom hela boken. Det fyller till sist Angela med Iycka, ett slags smärtsam Iycka och vissheten om att hon i detta blivande barn funnit sin bestäm melse i livet. För Petra är denna tid en besynnerlig tid av vän- tan. Också hon har äntligen fått ett mål i världen: barnet. Hon har resignerat. Själv kommer hon aldrig att föda ett litet barn till världen, men det liv smn begynt inom Angela är också hennes. Det blir hennes, I sma tankar tillägnar hon sig detta barn. Hon nästan genomlider födslosmärtorna. Thomas och Angelas barn, som kunde varit Petras, bl;r hennes. Sedan den aftonen Petra fick höra om barnet och med bitter svartsjuka hindrade Angela att svara på Thomas telefonpåringning, har den känsla av ägande- rätt till bamet hon då först förnam, växt sig stark. Dessa höstmånader på Eka lever Petra ett slags liv Ef trrs#f t 513 - "i andra hand", som ibland kan förefalla osympa- bskt. Arrendatorn, som med längtan och bävan sett fram mot den tid, då Petra skulle komma tillbaka, och vllken trots Petras bekännelse om Tage ändä hoppas att hon skall bli hans, grubblar sig sjuk över denna Petra, som förändras inför hans ögon. Adele, som nästan tröttnat att spionera på Petra och Tord, sedan den kvällen i juni 1914 då hon överraskade dem när de kysstes, vet inte först vad hon skall tro otn Petras förändrade väsen. Trots att Adele den gången överöste dem med okvädingsord lurade hon ändå ut, att det var med Tage Petra haft samlag, icke med hennes man. Först tror Adele att det är Petra som är med barn, men när hon äntligen för står att det är Angela, sprider hon ut det i hela byn, satter upp den nya husjungfrun Mat mot Angela, Strax innan Angela föder sitt barn stryper Tord sin hustru, sin onda ande, i ett slags vansinne - i besvikelse, i bitterhet över sitt liv som Adele förgiftat. Men också Tords och Adeles ode glömmer Petra för Iyckan över det bam som födes. Det är ett krig i miniatyr som försiggår i denna sista roman, medan kriget sänder sina blixtar därutifrån de stora landen. Det eviga kriget mellan människorna som är hat och fasor och död, men som också rymmer stora uppoffringar och en längtan upp till renhet och en himmel som ovisst och avlägset skymtar bakom rokmolnen . Det kan inte vara någon idyll, den skulle skära allt- för falskt i sa fall mot vad som växer i människornas dunkla hjärtan. Angelas och Petras kärlek till detta blivande barn-Deras barn-är dock bokens djupa innehåll. Den röda tråden. Eka är alltså som förut, så när som på att det strålar av elektriskt ljus. Glasverandan, salen med sin gröna duk och de mörka ekmöblerna. Vägg # v. Krn#mlj#r#n Xll - 514 Ef #e#s#rif t klockan, som Angela hör slå om nätterna "som om ett väsen bott bakom urtavlan och ropat något på ett obegripligt språk." Bredvid salen biblioteksrummet vars väggar äro klädda med böcker. Mitt i rummet ett långt bord och på det äro uppstaplade högar av gamla kartverk och röda guldsnittsalbum med kolo- rcrade planscher föreställande vapensköldar och uni- former. Kammarjunkare Löwenströms. I ett par andra rum finnas möbler och tavlor Petra ärvt från sitt föräldrahem. Ovanpå sovrummen - kring en stor vind. I Angelas rum, bredvid Petras, och i ett gästrum finns en del saker från Angelas föräldrahem. De ha nu ater fått ner en del som de tagit med sig upp till Stockholmsvåningen. I Angelas rum salsskapet hemifrån, ett bord, en karm stol. Vid fönstret moderns mahognyskrivbord och Angela ligger i moderns breda säng. I taket en kri- stallkrona, ett toalettbord av mahogny med spegel. Samma ljusa tapeter som förut med rosenbuke«er och gröna blad. Salongen därnere med sina vita grip- mobler och sekretär och Löwenströms familje- porträtt. Arrendatorns hem är rött. Ocksa det har nu elektriskt ljus. Det är sig likt, men efter Adeles för- hållande med frikyrkopredikanten Josef Wahlbom har hon hängt ett rött draperi för den lilla trappan, som leder upp till gästrummet med himmelssängen, där han den gången bodde. Det är som om hon allt- jämt vill ha doh den berusande vällustens extas hon genom honom där för första gangen lärde känna. Och liksom minnet av extasen nu alltmer bleknat har ocksa det röda draperiet fatt ett sjaskigt, u1blekt och solkigt utseende. Det är däruppe i gästrummet Tord stryper Adele, och just med detta rysliga draperi. Den närmaste orsaken till att han dödar Adele är att hon hånat Angela för att hon väntar en liten. Men hans mor var sinnessjuk och han bär inom sig anlaget till att en gång taga ett förtvivlat steg. Han tror det skall frälsa honom ut ur det helvete vari han i åratal levat. I kap. Angela och Petra komma till hka. 11 kap. Besök på Ekered 111 kap. 1 arrendatorsbostaden. När arrendatorn dödar Adele är hon utan hans vetskap äntligen med barn. JV kap. On V kap. Ön V1 Angelas födelsedag. Möte med Adele i parken. V11 kap. Thomas brev. Nu är en femtedel av boken skriven 56 sidor. Man har nu hunnit över Angelas födelsedag i början av oktober. Angela är nu inne på tredje månaden av sitt havandeskap. Hösten börjar komma på allvar. Benno Levin anländer snart till Ekered. Han är nu sjuttiotre ar men förunderligt spänstig. Han har en satt figur med vida kullriga axlar och något fram- skjutande mage. Hans ögon äro blå och vänliga. Munnen slätrakad. Stor krokig näsa med skälvande näsvingar. Hans hår är nu järngrått, men ännu finns där ett par röda testar som minna om dess ursprung- liga färg. Och under denna tid bli Angela ocb den lille judegubben goda vänner. Han vet inte heller han, att Angela väntar ett barn. Hans blida litet finurliga vasen verkar så gott på Angela. Också han hoppas att Gotthard och Angela skola bli ett par. Men innan Angela reser upp för att på nytt under- sökas av Jacob Levin och det sker i november, talar hon om sin hemlighet för gubben. Till julen kommer Sven och Bess. Bess har haft ett missfall. Det ar Bettys stora sorg. Hon får ett slags misstro till Bess 516 Efletskr#ft efter detta. Hösten inrymmer alltså en del av den tid Angela vistas på Eka «h så händelser i Stockholm, då Stellan gifter sig «h far sin väg. Det enda för- hållande som här skildras är att Gotthard, redan innan han fått veta att Angela väntar ett barn, faller offer för Adeles outtröttliga Iystnad. Ingen får ännu reda på detta. Han längtar efter Angela och tar den fyrtioåriga Adele som ett slags surrogat. Petra genomgår en egendomlig förändring. Hcon växer med sitt ansvar. Hon som fordom varit så uteslutande kvinnlig får nu något av en ansvarskän- nande mans styrka i sina omsorger för Angela. Hon kånner sig som huvudet för familjen. Den heliga famdJen, som hon inom sig kallar sig själv, Angela «h det blivande barnet. En enda gång försöker arrendatorn på nytt, och Petra veknar, men så minns hon sina plikter och återvänder till dem. Alla, som denna tid komma i beröring med Angela få ett starkt intryck av godhet. De veta ju inte att hon bar en ny värld inom sig. Hon får hösten att plötsligt skimra, när hon kommer. Arrendatorn, Betty, Gotthard påverkas av hennes vastn. Men Adele snokar och vädrar, evigt ängsligt Iysten efter stanken av det ruttna och misstänka I hemlighet har Adele länge sett med behag på Gott- hard. Hon är avundsjuk på den tydliga beundran han synes hysa för Angela. Hon vill skjuta en bräsch i muren kring den stolta familjen von Pahlen, som alltid stått så högt över henne. Hon vill komma åt dem. Och diirför att hon ser t jotthard vackla tar hon honom tnumferande. Just i samma ödesstuga [ #] dar Dora och lille Hans firade sin enda herdestund Nu har skildringen hunnit fram till slutet av okto- ber. En ändrmg i dispositionen. Stellan far med Fndeborg ned till Ekered där de gifta sig i den lilla lantkyrkan. Betty, som aldrig tyckt om Lilian är inte Efterskrift 517 emot detta. Denna bröllopsfest firas i november. Angela far således ej alls upp till St«kholm under hösten. Det är ett helt sällskap som följer Stellan ned. Greve Gusten Sauss av Värnamo f. 1884 i Rom. Kiss Nilsson av samma ålder som Stellan, hans fader handelsman vid Eka. Judy Rosenrauch lika gammal som Angela Bess, Svens hustru Bell von Wenden, 3.# år. Agda 25-26 ar "några och tjugo" Dora Macson Jacob Levin f. 72 ett par och fyrtio. I sista stunden kommer dock Lilian teatralisk och beredd att ställa till scener. Hon har Alexandra, som åter försonat sig med henne, med sig. flela detta sallskap, detta besynnerliga bröllop star i skarp motsats till Angelas och Petras lugna och Iyckliga liv på Eka. Ännu märks det ej på Angela att hon väntar ett barn, ingen vct om det. Hennes bröst bara ha blivit högre och hon ser fylligare ut. Även Bernard Landborg tar permission och reser ned till Eka. I)et är ju han, som överlåtit Frideborg på Stellan av fruktan att hon skall ställa till någon skandal, som hans officersheder inte tål vid. Stellan somnar trött på bröllopsnatten och märker knappast att hans brud tillbringar den med Bernard. Bell von Wenden är clessa dagar mest på Eka. Hon ser genast med svartsjuka blickar den föränd- ring Angela undergatt. När Angela berättar att hon väntar en liten blir det en scen mellan dem. Men Bell är avundsjuk på Angela att hon väntar en liten fastän hon vilt sörjer över att Angtla haft beröring med en man, vilket hon betraktar som en ooatur lighet. Dessa dagar blir det också slut mellan Jacob Levin och den vackra Dora Macson. Sedan Frideborg fått sluta hos Lilian blir hon Stellans modell. Han är slappt intresserad av henne. Frideborg uppsöker Bernard och vill pressa honom på pengar. Nar Bernard far höra att hon är modell åt Stellan, gör han kallblodigt upp med Stellan att denne skall övertaga Frideborg. Bdty får nu höra att Bess fått missfall och hon reser upp till Stockholm. Här får hon nu reda på Stellans historia med Frideborg. Fru Sauss bor Kommendörsgatan. Har uppfort ett litet kapell för "Jcrikoförsamlingen", där Josef Wahlgren [ !] predikar, vid Stureparken. Ger ut en tidskrift "Jerikobasunen" Kallar sig även fru Clara Johanson. 1899 32 år. 4j ar 1914. En böjd gestalt med tidigt vitnat har. På Eka 90 sidor, i Stockholm 60 sidor, bröllopet 60 sidor. Varen 1915 80 sidor. Stellan har nu lovat att gifta sig med Frideborg. Predikanten har dessförinnan tagit Frideborg. Han tror, när han får höra om hennes Bernard att det vore fördelaktigt för honom att gifta sig med hcnnc Men när han diskuterar detta med Lilian får han veta att detta är Stellans plan. Då vänder han sig kikande efter fördelar till Alexandra. Greven friar till Agda. Han känner sig klen och ensam. Jeriko kapellets religion har också smittat honom. Han tror sig äntligen göra en god gärning. Så kommer dct sig att det blir dubbelbröllop nere hos Betty i kyrkan. Sedan fara allesammans vidare till Berlin. Il Ekered III Arrendatorn och Adele IV #n - V #n VI födelsedagen VII födelsedagen VIII Gotthard i ladugården TX Angela, Petra X Adele XI Tord och Petra XII Betty till Stockholm XIII Betty och Jacob XIV Stellan och Frideborg XV Bernard och Frideborg XVI Retly och predikanten XVII Kiss fest XVIII Predikanten och Frideborg XIX Predikanten o. Lilian XX Greven och Agda XXI „ „ ,. XXII Betty hemma igen XXIII Gotthard och Adele 90 på Eka, 65 i Stockholm. Eka 40, bröllopet 50. Angela är alltjämt på Eka. Hon har fått höra om bröllopen som skola firas i Ekereds kyrka. Hon är litet rädd för alla människor som skola komma. Hon vill leva sitt ensamma liv. När landsfiskalen kommer för att fa klarhet i mordet på Adele, tycker Angela att det är som om han misstänksamt sökte efter de försvunna brud paren och bröllopsgästerna. I#e ha spritt gift om- kring sjg. Till bröllopen komma Gusten av Sauss fru Carola Johanson, grevinna av Sauss Ida av Idestam målarinna Bell von Wenden Kiss Nilsson Elias Wanselin Paula von Pahlen Sttllan von Pahlen Lilian Alexandra Peter Josef Wahlbom Tage Ehrencreutz Hertha Adlerbring Agda Frideborg Bernard Landborg Judy Jacob Dora Bröllopet börjar med att alla fara ned till Ekered. Sedan en afton i gästgivaregården. De besöka Eka och arrendatorn och Adele träffas. Hon är förtviv- lad därför. Jacob Levin undersöker Angela. Jacob och Dora ha sökt detta tillfällc för att få tillbringa en lid titl- sammans men löjtnanten foljer med. De ha en scen vid Hans grav. Bröllopsmiddagen hos Betty på Ekered. Det är i början en munter stämning. Man äter och dricker. Cbampagne kommer pa bordet. Peter hälsar gästerna välkomna. Löjtnanten håller också tal Predikanten sjunger en andlig sång vid efterrätten. Det hela slu- tar med ett uppträde av Adele. Bröllopet är nu över och alla ha rest. Denna sista del av romanen rör sig alltså uteslutande om per- sonerna .som äro kvar på Eka och Ekerrd. Gotthard. Betty, Angela, Petra, arrendatorn, Adele. Edla som länge varit klen i sitt hröst kommer no också ner och tillbringar tiden på Ekered. Efter jul anlända Bettys släktingar, ryska judar som farit från Ryss- land. Det är mannen, hustrun och två barn. Frun sätter liv i Eka. Osympatisk och löjlig är hon och typisk judinna av enklare familj. Så småningom får man höra hur bröllopsparen i Berlin ha det. Alexandra gifter sig med Josef Wahlbom. Men Gusten och Stellan överge snart sina brudar. Siutligen komma både Frideborg och Agda till baka till Eka. Gusten har flyttat ihop med Lotty. Angelas barn väntas i april. Mordet på Adele är på våren. Benno Levin ir kvar över jul. Gotthard blir allt kärare i Angela. Det blir ett slag för både honom och Betq att Angela skall ha barn. I Den bla rullgardinen 2 Kvinnogatan 3 Höstens skuggor 4 Porten vid Johannes 5 Älskande par 6 Del 6 7 Av samma blod [ Ovanstående är alltså dispositionen till del 6 av Fröknarna von Pahlen Bröllop på Ekered som ursprungligen var tänkt att heta Deras Barn. Inscannad av Lars Aronsson den 30 december 1995. ]