LÄSESEBÖCKER FÖR SVERIGES BARNDOMSSKOLOR UTGIVNA AV ALFR. DALIN OCH FRIDTJUV BERG III. SVENSKARNA OCH DERAS HÖVDINGAR BERÄTTELSER FÖR UNGA OCH GAMLA AV VERNER VON HEIDENSTAM FÖRSTA BANDET S T O C K H O L M A L B E R T B O N N I E R S F Ö R L A G

SVENSKARNA OCH DERAS HÖVDINGAR BERÄTTELSER FÖR UNGA OCH GAMLA AV VERNER VON HEIDENSTAM Eftertryck förbiudes FÖRSTA BANDET S T O C K H O L M A L B E R T B O N N I E R S F Ö R L A G


I. HÖVDINGEN MED DE ORÄKNELIGA STENYXORNA. 153:e 160:e tusendet. Copyright. A Bonnier 1928. STOCKHOLM ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1928 FOLKET KLAGAR.

Snön föll och föll och hängde på alla grenar och gömde alla stigar. Det blev omöjligt att se Och hitta i yrvädret. I flera dagar hade det redan varit alldeles tyst och dött i skogen.

Först Om kvällarna hördes ibland en avlägsen klagan som ur hundratals bröst. Och en afton läto rösterna vildare och dystrare än någonsin.

Ropandet kom från en uppröjd glänta inne i skogen. Det var en rund plats, Omgiven av väldiga stenblock, och den brukade kallas Ura-Kaipas offermark. Mellan stenarna hade en hop trälar ställt upp sig med sina bloss. En vindil grep ibland hela myllret av snöflingor och kastade dem tillbaka högt upp mot tallkronorna. Då föll skenet för ett ögonblick klart på Ura-Kaipas hydda i mitten. Den var på alla sidor beklädd med människoskallar och stenyxor. Skallarna, som hängde i det kvarsittande håret, ringde av och an i blåsten och slamrade mot stenyxorna.

I dörren satt en man på en stol. Trälarna svängde facklorna och ropade till, var gång de fingo syn på hans röda huva och det halsband av björntänder, som i flera varv bredde sig ända ut på hans axlar. På det sättet var ingen ann an smyckad. Det var Ura-Kaipa. Ansiktet var skägglöst, men håret stod ut åt alla håll. Och det gjorde också ludden på pälsen, som var hopsydd av många olika skinn.

Ura-Kaipa och några av de äldsta höllo just som bäst på att avsluta en offermåltid. Med ett övat slag av en liten klubba bräckte de märgpiporna, som lågo framför dem på offerstenen, och sögo sedan ut märgen. Därefter slungade de benen till trälarna. Slutligen började de kasta lott om sina vapen och prydnader.

Hövdingen för den stammen hette alltid Ura-Kaipa. Stammen hade varit mäktigare förr, men det andra folket, som bodde runt om i bygden, och som för sina praktfulla vapens skull kallades det gulskinande, trängde allt mer Ura-Kaipafolket uppåt skogarna.

Bakom hövdingens stol stod en gosse med det ljusaste hår. Det syntes no.g, att han inte var en frände till Ura-Kaipa, utan från de gulskinande på andra sidan sjön.

Han hette Karilas. En dag för länge sedan hade han mött Ura-Kaipa i skogen, och de hade blivit vänner. Båda voro då barn, fast ingen av dem visste, hur gammal han själ v var. De kunde bara räkna till nio, det längsta som någon där i skogarna då kunde räkna till. Människorna där brukade räkna på fingrarna, men glömde tummen, som de räknade med. Ura-Kalpafolket åldrades emellertid fortare än andra. Det gjorde, att när hövdingen nu redan satt där med en mans bruna och en smula fårade ansikte, var hans vän alltjämt ännu bara en halvvuxen och spenslig gosse.

»Karilas, Karilas!» ropade de äldsta, men hånfullt och föraktligt, ty de voro avundsjuka på honom för all den gunst, som hövdingen visade honom. »Varför står du och hänger med huvudet? Kom hit och kasta lott som vi!»

Gossen stod kvar bakom stolen utan att röra sig. Då började de skratta. »Nå, det är sant», fortsatte de, »vad har du att spela om, du, som är främmande och föräldralös. Kanske om dina kläder för att sedan gå naken i snön?»

Karilas rodnade harmset och gick fram. Han visste, att han inte ägde något annat i hela världen än sig själv och Ura-Kaipas vänskap. »Jag spelar Om mig själv som träl åt den, som vinner», sVarade han, alldeles besinningslös av vrede. »Men vinner jag, skall jag ha en ny skinndräkt med bälte och dolkar.»

Ura-Kaipa såg förebrående på honom. »Då spelar jag mot dig», skyndade han sig att säga, ty han var rädd, att någon annan skulle vinna hans bästa vän till träl.

I detsamma stack han sin hand i en påse och tog upp en stenskärva, som han kastade framför sig. Det visade sig, att den var röd till färgen, och det betydde, att han hade vunnit.

De äldsta grepo genast Karilas om skuldrorna Och tryckte ned honom framför stolen, och Ura-Kaipa måste sätta sin fot på hans nacke. »Vi äro vittnen, hövding», sade de med öppen glädje. »Nu har du tagit den gulskinande främlingen till träl.»

Karilas tyckte, att något liksom ett hugg skilde honom från hans egen kropp. Vad var han nu, då han inte längre ens rådde om sig själv! När vreden nu Var över, förstod han, hur dumt han hade burit sig åt. Det var åtminstone någon tröst, att det var Ura-Kaipa, som skulle råda över honom. Ura-Kaipa suckade sakta, men fruktade att visa sin svaghet. »Se så, stig upp», sade han, »och gå bort till trälarna

Den aftonen talade sedan hövdingen inte mycket. Men snön fortsatte att falla, och när det blev sent, samlades de äldsta återigen kring offerstenen.

»Vi ha ropat besvärjelser och offrat», knotade de, »och ändå slutar det inte att snöga. Fast det lider mot våren, och nätterna bli kortare, står snön på alla sidor hög som en vägg. Kornig och lös som den är, bär den inte ett par skidor, och vi kunna inte gå på jakt. Trälarna hungra, och snart finns det inte en torr sticka till att underhålla elden i hyddorna med. Här är inte ett land för människor. Sol, sol, har du övergivit oss? Vänder du aldrig mer till- baka?»

Ura-Kaipa höjde armarna. »Nej, här är inte ett land för människor», sade han. »Sol, har du gömt dig i skugg dalen under jordskivan för att bara skicka upp ett grått töcken i dagens ställe? Över oss finns det inte längre några stjärnor, bara virvlande snö. Isdöd, hungersdöd, nu når du oss !»

När trälarna hörde hövdingens klagan, trampade de på facklorna och ropade Också: »Sol, sol, har du över- givit oss ?»

»Du får försöka med ännu ett offer, Ura-Kaipa», rådde de äldsta. »Men då måste du utvälja den vackraste Och förnämsta av dina trälar. Och det är Karilas. Under tiden skola vi skicka upp spejare på berget för att se, om solen inte kommer.»

Ura-Kaipa teg, men han vände sig bort, när offer- brudarna kommo med Karilas och sträckte ut honom på stenen. Sedan togo de två stockar och lade en på vardera sidan. Stadigt och väl bundo de hans händer och fötter, så att en hand Och en fot blev fastgjord vid var stock. Det var krokiga, mycket gamla kvinnor. Liksom alla de andra buro de kläder av skinn, men det hade ingen ludd, utan var målat med svarta och vita rundlar och streck. Den för- nämsta av offerbrudarna stack honom i skuldran med en stenkniv, men bara helt litet, så att hon fick några droppar blod på flintspetsen.

Ura-Kaipa mottog kniven ur hennes händer och gick in i sin hydda med de äldsta. Marken därinne var belagd med hällar, som voro noga sopade, ty ingenting föraktade Ura-Kaipafolket så mycket som jord. Hövdingens händer fingo aldrig röra vid jord, och ingen ville arbeta i jorden. »Vi, som jaga och fiska Och tillbedja solen», brukade de säga, »hur skulle vi kunna ära jordmyllan Den består av multnade djur och växter, och därför är den oren.»

Mitt på golvet låg en hud utbredd över den heliga brunnen. Ura-Kaipa rullade den vördnadsfullt åt sidan och- lyste ned över vattnet med en brinnande kådsticka. I andra handen höll han fram kniven med bloddropparna. En kall, fuktig pust slog upp, och de äldsta ryste och drogo sig litet tillbaka.

»Ser du honom», viskade de, »åskhammaren, som himmelselden slungade efter jättarna för att hjälpa Ura- Kaipafolket?»

»Jag ser honom», svarade hövdingen och böjde sig djupare. Nere i vattnet skymtade han ett klippstycke, som hade skapnad av en hammare och var stort som en hop- krupen, sovande varg.

»Öppnar han ögat, begär han blod?» fortsatte de att viska. Ura-Kaipa svängde med kådstickan för att se, om det glimtade till i det skafthål, som var upphugget mitt i klippstycket. Men ingen spegling ville stanna där, utan det förblev mörkt.

Hövdingen andades lättare, ty han tänkte på sin vän ute på offerstenen. »Åskhammaren sover», sade han. »Men i morgon tidigt!»

»I morgon, i morgon!» upprepade de äldsta och gingo bort till de andra hyddorna utanför stenringen. Hundarna fortsatte en stund att springa kring lägret under klagande skall, men slutligen kröpo de också in till människorna i hyddorna. KARILAS PÅ OFFERSTENEN.

Karilas låg kvar på stenen utan att kunna röra sig. Snön packade sig allt högre på hans bröst och över hela hans kropp. Den samlade sig på sidorna om huvudet och över pannan och ögonen och munnen.

En av offerbrudarna kom tillbaka, strök bort snön från hans ansikte och lyste på honom. Han tyckte, att det var barmhärtigt gjort, och att hennes hand var mjuk och god som en medlidsam moders. Men när hon efter lång väntan Ikom igen för andra gången, och han vände litet på huvudet för att se in i hennes ögon, tindrade de ondskefllt som en rovgirig nattfågels. Han skyndade sig att blunda igen.

Han försökte tänka, men hans tankar stötte oupphörligt mot något vitt och ogenomträngligt som mot snö. Det kom sig därav, att han ingenting visste om världen. Han kunde inte tänka mer än nio år tillbaka och nio år framåt. Sedan var tiden slut. Och inte mer än nio dagsresor åt alla sidor. Sedan var det slut på världen. Sedan fanns det ingenting mera. Och mitt i denna lilla och trånga värld, som var fylld av snödrivor, låg han nu på offerstenen ensam och övergiven till och med av sin vän. »Nej, hår är inte för människor att leva», snyftade han.

Han blev sömnig, ty snötäcket kylde inte längre, utan han kände en ljuviig hetta i alla lemmar. Han tänkte: »Ännu är det långt, mycket långt till morgonen, då min hjälplösa kropp skall styckas av flintknivarna.»

När han hade legat rätt länge på det sättet, började han fråga sig själv i sömnen, varför inte offerbruden kom tillbaka och strök över hans ansikte. Hon Var ju åtminstone en levande varelse. Han försökte öppna ögonlocken, men de voro hopfrusna, så att det sved, när de skulle isär.

Han kände inte igen sig. Det gråvita myllret av flingor var borta, och stjärnorna tindrade fritt och klart i oändlig mängd på världstältets svarta duk. Längre ned åt skogen till lyste de blekare och insvepta i ett rödaktigt dis.

»Det är förfädrens ögon, som vänligt se ned till mig», tänkte han. »Det här måste vara döden, efter allt är så vackert. Nu är du död, stackars Karilas. Kanske var det bäst för dig. Och ändå skulle jag kunna gråta över, att du, som var så ung, inte fick leva litet längre. Men» läppen krökte sig en smula »nu få offerbrudarna, de leda, stå där i morgon med sina knivar.»

Det förvånade honom bara, att han tydligt kunde höra, hur trälarna kommo utspringande och ropade till varann. Också Ura-Kaipa kom ut. Nu började en underligt högtidlig musik. Trälarna rörde fingrarna med otrolig fart på små trummor, så att det lät som ett stigande vin och slutligen som stormdån. Alla stodo vända åt samma håll och stir- rade mot samma ställe. Där höjde sig långsamt en glöd- röd bläddra av ljus och kastade in två långa strålar under de snöiga tallarna. Det var den efterlängtade solen, som äntligen gick upp på en klar himmel. Söderifrån kom en flock vildgäss med bröstet alldeles eldfärgat av skenet under- ifrån.

Karilas var så stelfrusen, att han inte kände, hur offer- brudarna under tiden befriade hans händer och fötter. Först när de ropade i hans öra, begrep han, att han verkligen levde ännu. »Dina plågor i natt ha bevekt solen», sade de, »och vi behöva inte taga ditt blod. Sätt dig bland trälarna och lär dig arbeta!» URA-KAIPAS STENYXOR.

Efter så många dagars ångest var det roligt för trälarna att få börja arbeta igen. Huj, ett sådant knackande, fast man gav sig ro mitt i brådskan. Där fanns ett ordstäv: »Vi ha gott om tid.»

Somliga brände lerkrukor, som de helt prydligt hade ristat med streck och prickar. Krukorna voro runda i botten och kunde inte stå, men det var heller inte meningen, utan de blevo upphängda i skinnsnören inne i hyddorna. Några trälar hartsade träaskar, som blevo så täta, att det kunde bäras vatten i dem Andra skrapade hudar, så att de blevo mjuka och behagliga att ha till kläder. Kvinnorna repade sönder torkade djursenor till trådar och började att sy med nålar av ben. Det blev riktigt jämna och bra stygn.

Men de flesta männen sutto i ring och slogo med grå- stenar på flintstycken, så att skärva efter skärva föll bort, ända till dess en kniv eller yxa eller spjutspets hade formats. Sedan plockade de ihop skärvorna och satte dem som spetsar på pilarna. Alla deras vapen och verktyg voro av sten eller ben, och stenyxorna voro deras stolthet.

Karilas satte sig längst bort bland de trälar, som hade det tyngsta arbetet. De förfärdigade stridsyxor åt Ura-Kaipa. Blev en träl slutligen så skicklig, att hövdingen upphängde hans yxa som en prydnad på sin hydda, då hände det, att han till belöning också skänkte honom friheten. Och det visste Karilas.

Det var mest gamla trälar. En av dem hade nyss dött under hungersdagarna, och hans yxa låg kvar, tillknackad och skarp. Det fattades bara skafthålet i mitten. Karilas lade den på marken mellan sina knän. Gubben, som satt närmast honom, visade, hur han skulle göra. Han hette Siköga. »Det är snart lärt», sade han, »och vi ha gott om tid. Det är bara att sätta ett rörben som borr mot yxan och så låta det snurra mellan händerna, fort, fort.»

Ovanpå rörbenet band Karilas en sten, för att borr- ningen skulle gå med mer kraft. »Då jag hinner så långt, att jag kan göra en hövdingeyxa och blir fri», tänkte han, »får jag stå igen hos Ura Kaipa.» Och så lät han borren snurra.

När han hade hållit på en stund, kunde han ändå inte upptäcka den minsta fördjupning på yxan, utan bara en liten vitskrapad ring. »Du skall flitigt hälla vatten och sand på yxan», rådde Siköga. »Det är den vassa sanden, som borrar.»

Karilas lydde, men det började bränna på insidan av händerna. Smärtan steg högre och högre upp genom ar- marna. »Nu har jag redan hållit på en halv dag», pustade han till sist trött, »och ändå är inte yxan genomstungen. Jag har borrat från båda sidorna. Här kan du se. Ännu ha inte hålen mötts.»

»En halv dag !» utbrast Siköga. Själv hade han runda, svartaktiga valkar i händerna, så att de sågo ut som hund- tassar. »Vi ha gott om tid. Jag vet inte, hur länge jag har hållit på att sira skaftet här på min stridsyxa åt Ura-

Karilas teg. Då det började kvällas igen, frågade han'': »Siköga, när tror du, att du blir färdig med din yxa?»

»Två år dröjer det nog allra minst», svarade gubben. »Det värsta är, att jag håller på att bli lam i ena armen. Så inte vet jag, om jag någonsin får yxan färdig. Blir den inte det, ja, då har jag trälat förgäves. Då blir jag aldrig en fri man. Men du är ung, du, och du kan nog hinna, om du har tålamod.»

Nästa dag var Karilas stel i armarna och satt framför yxan utan att röra den. De äldsta gingo omkring för att syna trälarnas arbete, och när de kommo till Karilas, råkade de i vrede. »Du duger inte mycket till, du träl», stam- made de och togo upp jord och kastade på honom för att visa sitt förakt. De darrade i hela kroppen och öppnade och slöto händerna.

Ett par trälar sprungo fram och ryckte av dem huvorna. På det blottade huvudet hade de ett litet lock fastbundet över ett runt hål, som var borrat i själva hjässbenet. Ett sådant hål hölls i stor vördnad och tillkom endast de för- nämsta. Genom det kunde de onda ångorna slippa ut, och där kunde solljuset, en gång när de voro döda, blicka in och uppsuga deras ande.

De glappade på locken och släppte ut de onda andarna och blevo så lugnare igen. »Hövding», sade de, medan trälarna satte på dem huvorna, »du får underkasta Karilas det stora provet.»

Nu släppte de arbetande sina verktyg, ty de mindes alltför väl, att det hade slutat illa för alla, som blivit dömda till det stora provet.

»Också det begära ni av mig!» svarade Ura-Kaipa, där han stod i dörren. »Nåväl, Karilas, dina armar äro svaga och onyttiga. Varför skola vi då kläda och föda dig? Visa mig, om ditt förstånd är starkare än din kropp. Kan du mäta Ura-Kaipas rikedom, ja, då må du leva. Då har du lyckligt genomgått det stora provet. Kan du räkna Ura-Kaipas skatter? Kan du säga mig, hur många stenyxor, som hänga på hans boning?»

Karilas gick raskt fram och plockade ned nio yxor och lade dem i en hög. Trälarna brusto i skratt. »Ja, så långt kunna vi alla räkna. Men sedan, sedan? Vart kom- mer du nu?»

Karilas stod villrådig. Så tog han omigen ned nio yxor och lade dem i en ny hög.

Trälarna och de äldsta skakade på huvudet och be- grepo inte, vad han menade. Men han fortsatte att plocka ned yxorna och lade nio i var hög, ända till dess det blev nio högar. »Det må vara», ropade de äldsta, »men ännu hänger det yxor kvar på offerhuset.»

Karilas tog då ned de sista två yxorna och lade dem åt sidan för sig. Han dröjde litet och tvekade. Med ens klarnade gåtan för honom, och han utbrast glättigt: »Ura- Kaipa, du har nio gånger nio stenyxor och så två.»

Ett sorl av beundran hördes från trälarna, och Ura- Kaipa tecknade i luften med fingret en hammare, ljungeldens sinnebild. »Allt intill i dag ha Ura-Kaipas stenyxor ansetts oräkneliga», sade han, »men länge har jag märkt på denna gosse, att de gulskinande på andra sidan sjön ha höga gåvor, som äro förborgade föross. Skada vore det att ta en sådan träls liv.» KARILAS BLIR SÅLD TILL KÖPFARARNA.

Snön började smälta. När isarna gingo bort, kommö köpfarare roende uppför älvarna med flinta och bärnsten för att byta sig till pälsverk. Det var grymma och vilda karlar, och om nätterna sutto de kring sina eldar nere vid sjöstranden.

En afton kom Ura-Kaipa alldeles ensam och tog Karilas med sig. De gingo nedåt stranden, och båda voro tysta.

»Gossen här är det enda i livet, som jag håller av», tänkte Ura-Kaipa svårmodigt. »Jag uthärdar inte längre att ha min bästa vän till träl, ty det är förbjudet att tala vän- ligt till en träl. Jag kan inte dagligen gå och bära på en sådan börda.» Men högt sade han slutligen: »Det är svårt att se i halvmörkret under grenarna, och jag måste hålla dig i armen, Karilas.»

Karilas' hjärta bultade av glädje, då han kände Vän- nens hand om sin arm. I den stunden skulle han gärna ha givit sitt liv för Ura-Kaipa.

»Gå fortare !» befallde hövdingen för att få ett slut på sin egen inre strid. »Jag har ingen nytta av din räknekonst, men köpfararna kunna behöva en sådan träl.»

Köpfararna sutto på en kista, som de noga vakade över. I den förde de med sig något, som var så dyrbart, att de endast brukade sälja det till de rikaste på andra sidan sjön. När Ura-Kaipa märkte, att de kände igen honom, sade han: »Fattig är den, som inte har någon träl, ty han måste göra allt själv. Men den, som har trälar, han får allt gjort, som han vill. Här bjuder jag er nu min bästa träl i byte mot litet av det, som ni ha där i kistan.»

»Om du också komme med fyra trälar, försloge det inte till en sådan handel», svarade de. »Men efter din vänskap för oss också är något värd, Ura-Kaipa, gå vi med på bytet.» De gläntade en smula på locket, jämnt så mycket, att de kommo åt att leta fram, vad de sökte. Det klingade till mot kistkanten och blänkte, som hade de mitt i sommar- natten haft en bit av solen mellan fingrarna. Det var koppar och tenn, som hade smälta ihop till en liten brons- tacka.

Karilas kände, hur vännen släppte sitt tag om hans arm. Där stod han nu ensam och bortsåld. Han vände litet på huvudet för att se efter Ura-Kaipa, så länge han kunde. Hövdingen var redan på hemvägen och gick och plirade mot bytesgåvan, som han emellanåt vände i handen. Men när han kom upp på den högsta klippan, stannade han, plågad av samvetskval, och kastade solbiten från sig i vattnet. Ingen skulle få tro, att han hade sålt Karilas för snöd vinning. Framåtlutad och med modlösa steg försvann han sedan bakom träden.

När det dagades, och dimmorna lyfte, voro köpfararna redan ute på sjön med sin nyköpta träl. En av dem doppade handen i vattnet och strök den mot de kolade in- sidorna på ekstocken, som hade urholkats med eld. Sedan gned han duktigt in Karilas i håret och över ansiktet och halsen, så att han blev alldeles sotig och mörk. »Det gul- skinande folket köper ingen av sin egen stam till träl», sade den sluga handelsmannen till de andra, »men nu kunna vi lätt få sälja gossen, och kanske med god vinst, ty nu ser han ut att vara av Ura-Kaipafolket.»

Karilas satt och såg mot den andra stranden, där han hade gått som liten, men som han sedan nästan hade glömt. Det låg ett gult sommarsken över sädesfälten och stackarna vid gårdarna, som trivsamt blinkade fram under heliga askträd. Husen voro runda och överklenade med lera och hade toppiga tak. Det vimiade av människor, och han bländades och spratt till, väckt av något, som han genast kände igen: Det var bronslurarnas klang. Folket firade just en fest nere på stranden, och spjutspetsar och strids- yxor lyste som färgade solstrålar, ty allt var av brons. Kläderna voro av mjukt, vitt ylle med gula kanter och sållade med smycken. De största bronsbucklorna voro in- lagda med mörkaktig harts. Kvinnorna buro höga hals- prydnader av bronsringar, och det rika håret hölls upp med hornkammar och nät av ullgarn, genomskinliga som spindelväv.

En vagn närmade sig, omgiven av dödsvigda krigs- fångar. Köpfararna skyndade sig att draga i land sin ek- stock och sålde genast på stället också Karilas till offer- träl. Under hotfulla slag på sina dolkar förbjödo de honom att tala och visade för folket, att han var mörkhyad som alla av Ura-Kaipas stam.

Två bekransade flickor satte brådskande på honom en skjorta av mjukaste ylle och ställde honom bland de dödsvigda kring vagnen. Den drogs av ett par vita kvigor, som hade blodröda seldon med präktiga bronsbeslag. Fram- till på fimmelstången hängde en bild av solhjulet, korsat av sina fyra ekrar. Ovanpå vagnen var ett tillslutet tjäll av kohudar. Där fördes jordandens beläte, ty de gul- skinande föraktade inte jorden som Ura-Kaipas jägare och fiskare, utan kallade henne solens maka.

De dödsvigda förde vagnen ett stycke ut i vassen och tvådde den vördnadsfullt. Sedan fick en och en lyfta på en flik av tjället. Det var förbjudet för andra levande, och så snart fången hade sett in till jordanden, måste han dö.

Karilas var den sista. Han drog den tunga kohuden åt sid an, men det var mörkt inne i tjället. Han tyckte sig bara urskilja två stela och övermänskligt stora ögon- vitor. Han stod utan att röra sig, stel av fasa. Den ena kransflickan böjde då isär vattenliljorna och kom ut till honom. Milt och systerligt stilla gav hon honom den is- kalla dödskyssen på båda ögonen, så att han måste sluta dem. Så tryckte hon honom ned under vattnet och ställde sig på hans bröst, och alla började sjunga en dyster sång.

Men när det hade gått om en stund, vinkade hon ivrigt, att man skulle tystna. Hon böjde sig ned, så att hon tydligt kunde se Karilas, där han låg på sandbotten. »Håll upp, håll upp !» bad hon. »Ett stort under har skett vid jordandens vagn. Här sänkte vi en Ura-Kaipaträl under vattnet, och han var så smutsig och svart, att det bar mig emot att släcka ut hans ögon med dödskyssen. Och nu ljusnar hans hår i vattnet, så att han blir som en av oss. Men ingen av oss frifödda får offras som träl. Och ändå har han nu sett jordandens ansikte.»

»Han är den enda av oss levande, som sett det», svarade männen, och deras vapen klirrade, när de ödmjukt böjde sig. »Eftersom vår hövding nyss blev satt i kumlet, är detta visserligen ett tecken, att den förvandlade ynglingen skall bli den hövding, som för oss till nya segrar mot Ura-Kaipas folk. Här är nu trångt om åkermark, men på andra sidan sjön finns det vida odlingsbara dälder.»

Flickan reste då upp Karilas och förde honom tillbaka upp i gräset, men han var halvdöd. Han hade sett jord- andens stela ögonvitor, och två gånger hade han sett döden, och när han nu begynte tala igen, var det med en mans vishet och allvar.

Det blev rörelse och liv i de välmående byarna, där alla rustade sig till härfärd. Lurarna kallade tidigt om morgnarna, och köpfararnas gula metall fick god åtgång. Skickliga hantverkare gjorde formar av lera och ingöto den smälta bronsen. När de sedan slogo sönder formarna, lågo där de präktigaste vapen redan så gott som fullfärdiga. »Tag, vad som tillkommer dig, hövding !» sade de och räckte de bästa åt Karilas. »Hjälmen och svärdet äro nu komna i världen. Hjälmen och svärdet för kämpen, och plogen och hackan för den idoge!» URA-KAIPAS SVÅRMOD

Under tiden var det tyst och stilla i Ura-Kaipas läger. Själv stängde han in sig i sin hydda, dyster, plågad av att se solhjulet var dag rulla över himmelstältet.

De äldsta gingo in, ställde sig kring stolen och' glappade på sina hjässlock. »Slå bort ditt svårmod», bådo de, »och förlusta dig med oss! Vi ha gott om tid. Blotta hålet på ditt huvud, och låt de onda ångorna flyga ut!»

Men han vände sig åt väggen och tryckte händerna för bröstet. Det bruna ansiktet hade blivit magert och hårt.

»Ura-Kaipas sorg kunna ni inte bota», framviskade han. »Han hade till vän en av det gulskinande folkets söner. Fast Karilas knappt var mer än ett barn, visste han redan så mycket mer än vi och var ädlare och förnämare än andra. Han talade med Ura-Kaipa om sin stam och lät honom blygas och satte längtan i hans bröst. Och den gossen gjorde vi till träl! Hämta jord och strö öVer mitt huvud, så att jag blir oren!»

Plötsligt sprang han upp, ryckte till sig en liten sten- kniv och gömde den under bältet. »Det var vårt straff, att Karilas kom till oss», fortsatte han, »vårt straff, för att vi blevo makliga och brände lerkärl och hade egen eld. Fordom strövade våra stamfränder omkring med sin båge och hade ibland knappt ett tält att sova i. Och var de gingo, blotade de åt de stenar, som voro underligast och störst.»

»De gjorde så», svarade de äldsta. »Överallt stodo de mossiga stengudarna, djupt inne i fjällklyftan, högt uppe vid stupan och ute i det gulskinande folkets åkrar.»

»Och om nätterna flammade där offerelden», viskade Ura-Kaipa, »och ingen främling vågade närma sig. Ja, det -var förr. Ura-Kaipa vill inte längre bo hos er. Han går ut i skogarna för att gräva sig sitt nattläger under drivan, som hans fäder lärt det av vargarna. Och när han ligger i snön, och det är stjärnklart, skall han inte glömma sitt löfte nu. Han skall hata Karilas, han skall hämnas på den, som tog hans frid.»

Med ett gällt skri rusade han ut ur hyddan och skyndade bort under grenarna. Han sprang hopkrupen och liten och -så fort, som bara troll och Ura-Kaipafolket kunde springa. DE GULSKINANDE KOMMA.

En dag på eftersommaren närmade sig det gulskinande folket i sina snipiga skinnbåtar. Man kunde ha trott, att en remsa av marken löst sig från den motsatta stranden och simmade på vattnet, så stor var farkosternas mängd. -Ura-Kaipas trälar, som aldrig drömt om en sådan solglans -från människor, klättrade förskräckta upp i tallarna. Det, som skrämde dem mest, var ändå de svartknollriga hundar, som hoppade i land ur den första båten och sprungo runt i en tät flock. Staunade en, tvärstannade genast också hela flocken. Men de skällde inte som hundar, utan läto som gråtande barn.

Siköga stod ensam kvar nere på marken och bröstade sig över sitt mod. »Det är varken hundar eller småbarn, insydda i hundfällar», sade han, »utan sådana här djur kallas får.» En ljusternatt hade han råkat att förirra sig till andra stranden och hållits fången där i flera dygn, så att han hade reda på husdjuren därborta. Men som han stod och talade, kom en raggig best sättandes från båten och gav honom en sådan stöt i knävecken, att han var glad att få fatt i en gren och klättra i höjden. »Det var en bock», stönade han, »herdarnas och åskgudens djur.»

Ur den nästa båten klufsade tungt och besvärligt ett par borstiga troll, som fnysaude rände trynet i marken och satte i väg. »Sådana skamlösa och tjocka häxor, som inte blygas att böka upp jord med själva ansiktet», utropade trälarna. Men Siköga berättade, att häxorna kallades svin och höllos i stor ära av de gulskinande kämparna. »Så förfärliga äro de människorna», tillade han, »fast de ha kläder av sommarskyar och vapen av solbitar.»

Nu tyckte trälarna, att det var nog. Men då landade den tredje båten. Bakom den simmade två odjur, som kunde ha fått gå för älgar, om de inte varit brandiga till färgen, och om inte hornen lyft sig smala och smidiga som blankgnidna pilbågar. När de leddes upp mellan buskarna vid skinn- snöret, som var bundet om deras horn, öppnade de gapet, och deras böl skallade som den djupaste stridslur. »Det är kor», sade Siköga, »och de äro heligast av alla djur där- borta. När en av hövdingarna dör, blir han svept i en kohud. Vad är det inte, som det folket håller i ära, allt från solen till jordmyllan!»

»Inte er», svarade Karilas, som nu också hade stigit i land. Alla båtarna hade småningom stakat sig in mellan klipporna. Stenar regnade från trälarnas slungor, men kämparna höllo skyddande upp sina sköldar. När trälarna sågo, att de ingenting förmådde, slutade de upp att strida.

De kände först inte igen Karilas, där han kom med skölden över hjälmen. De tyckte, att alla från den andra stranden voro lika, men på rösten märkte de, att det var han. Då gick han ännu litet närmare. »Mig, den frifödde, satte ni bland trälarna», sade han. »Nu är det jag, som tar er till trälar, och hädanefter skola ni arbeta över jord- myllan i ert anletes svett. Men en vill jag skona. Med honom vill jag dela makten över er, ty en gång var han mig mycket kär. Var är Ura-Kaipa?»

Trälarna vågade inte svara honom.

Då förstod han, att Ura-Kaipa inte längre var där. Med sänkt huvud vände han tillbaka genom det saftiga gräset ned till dälden. Kämparna hade redan kastat sina vapen och höllo på att spänna korna för plogen. Framför det skarpa bladet lade kransflickorna en brödkaka, som allra först skulle klyvas till god skörd. Karilas fattade om plog- skaftet, och så begynte öken att draga. Tungt, långsamt, högtidligt öppnades den första fåran i Ura-Kaipas. blod- dränkta offermark.

Det prasslade till i hasselsnåret. Det var Ura-Kaipa, som stod där gömd med sin kniv. Den hade blivit nött och slipad på nytt, och det satt bara ett litet kort flintstycke kvar i skaftet. Med ett ekorrsprång kastade han sig över Karilas och högg efter hans strupe. »Du hatade», rosslade han, »du hatade !»

Karilas vacklade bakåt, men nu ha' de han vuxit upp och blivit den starkare. Han fick ett fast tag och lyfte Ura-Kaipa högt upp för att slå honom till marken. Men då kände han, att den forna hövdingen var så svag och ut- märglad av hunger, att han nästan orkeslöst låg i hans armar. Miskundsamt satte han honom ned vid plogfåran. »Du har haft det svårt i ödemarken», sade han och räckte honom ett stycke av det kluvna brödet. »Ät av markens frukt!» Men Ura-Kaipa vände sig föraktfullt bort.

Karilas tog hans huvud mellan sina knän och strök vänligt över de styvnade rynkorna, men Ura-Kaipas ögon stirrade stelt bort mot stengudarna. Och då förstod Karilas, att han var död.

»Skogsfolket här brukar jorda sina hövdingar i den hydda, där de' ha levat», sade Karilas, »men bygg honom en väldig grift efter seden hos oss, och läs fridsejd över hans minne !»

Plogen fortsatte att vända torvorna i en vid krets runt om offermarken, som därmed togs i besittning. Medan det pågick och ännu flera dagar efteråt, klingade litet längre bort en mejsel mot bergväggen. En skicklig konstnär i Karilas' följe avbildade där, hur allt hade tillgått vid offer- markens erövring. Båtarnas långa rad syntes där och de stridande och de landsatta husdjuren. Men inga ord, intet namn förstod någon ännu att rista. Själva händelsen var det enda, som skulle minnas. Var och en kunde se bilderna på hällen, och sedan fick han själv tyda dem, som han fann rättast. URA-KAIPAS GRAVÖL.

Trälarna befalldes nu att vältra samman några av de stenblock, som stodo i rundel omkring offerstället. Sedan lade de ett avlångt klippstycke ovanpå till tak och off erhäll, och utomkring uppskottades jord och grus.

När gravdösen var färdig, kommo de äldsta tillbaka, som hållit sig gömda i skogen. De buro in Ura-Kaipa och satte honom med ryggen mot väggen. Mellan hans fötter uppgjordes en eld, och över den hängdes en kokande gryta. Därefter satte sig de äldsta framför sin döda hövding för att hålla avskedsmåltid med honom. Offerbrudarna stodo överst på dösen och vaggade sakta på takstenen, ty den var med flit lagd så, att när den gungade, ringde och sjöng det i högen. I stenen var det inhugget en mängd små gropar, som de smorde med fett och fyllde med brinnande offerkåda. De många små lågorna spirade smala och höga, och bakom stenkanten höjde sig månen, fast utan att breda någon dager, ty det var ljus sommarnatt.

Nedanför på sluttningen, där kransflickorna hade räf sat hop det nyslagna gräset till en mjuk bädd, lågo Karilas och hans kämpar. Bronshjälmarna blänkte på trädgrenarna, och skalderna sjöngo vid kraftiga slag på strängarna. När de ibland vilade sig mot harpbågen, ljöd larmet från gästa- budet i högen.

»Du äter inte, Ura-Kaipa, dn dricker inte», ropade där- inne de äldsta. »Du talar inte med dina gäster. Ha vi inte nyss höjt dig på din stol, så att det sista solljuset fick blicka in genom hålet i ditt huvud och uppsuga din ande? Ha vi inte givit dig nya kläder och satt matkrukor och vapen omkring dig, så att du inte skall stå naken och tom- hänt, ifall du någon natt vill ut och jaga.»

Medan de talade, slogo de sönder lerfaten, som de hade ätit på. Skärvorna knastrade under deras fötter, när de gingo ut och täckte över ingången. »Du har fått annat att tänka på, och du har gott Om tid», fortsatte de. »Du sitter och undrar på, varifrån det fordom kom, det segrande folk, som ännu har solskenet kvar med sig i sina vapen. Vi förstå nog, Ura-Kaipa, att nu vill du vara ensam.»

Men elden brann ännu under grytan inne hos den döde och lyste genom springorna mellan de översta stenarna.

»Varifrån vi fordom kommo ?» upprepade Karilas och höll liksom frågande handen än mot söder och än mot öster. »Skalder, vem av er kan svara Ura-Kaipa? Vem kan lösa den gåtan? Länge ha vi redan bott här, och små- ningom lärde vi oss att förfärdiga våra gulskinande vapen. Jag vet bara, skalder, att ingen av era gamla vandrings- sagor berättar om en så ljus och ljuvlig sommarnatt, och här skola . vi reda oss ett land för människor.» II. ANE DEN GAMLE.

Långa tider hade nu förflutit, sedan elden slocknade under grytan i Ura-Kaipas gravdös. På slätten vid Fyrisån uppväxte småningom en tingsby, som hette Uppsala, och där samlades svearna talrikt till offer och köpstämmor.

De hade förnött många svärd i strider med götarna, som bodde längre åt söder nedanför skogarna. Stora skaror av götar hade emellertid dragit ut på vandringståg till främ- mande länder, och deras egen bygd blev småningom rikare på hemförda skatter än på brynjade män. Slutligen kom där en afton, då deras förnämsta hövdingar lågo slagna på fältet under den rödflammiga himlen, och då de seg- rande svearna smyckade sina hästar med deras dyrbar- heter. Klagande sjöngo götarna om, hur deras fagra kvinnor inte längre skulle bära ringprydnad om halsen, och deras kämpar inte väckas av harpans klang.

I det avlägsna och fruktade Uppsala rådde en storrik släkt. Den hade sådant anseende, att husfadern inte bara som andra odalmän förestod offret under sitt eget tak, utan också hela folkets stora blotfester. Det blev en släkt av hövdingar, och de kallades Skilvingar. Det betydde högsätessittare. De ha också kallats Ynglingar.

Flera ättehögar voro redan uppkastade och syntes vida omkring. Mellan högarna och sandåsen reste sig en timmer- gavel med hästhuvud utskurna på vindskedarna. Det var den stoltaste boningen i landet, och den vördade, som nu satt där i högsätet som konung, hette Ane.

Trött på sin ungdOms härtåg och strider, fördjupade han sig gärna i långa samtal med sina allvarsamma blot- män. En morgon, när de höllo på att kläda och smycka honom för det stora vinterblotet, sade han till dem:

»Hören I, vad folket där i dörren ropar till mig ?»

De vände då på huvudet och hörde folket säga: »Skil- vingason, du, som stammar från gudarna! Du är förmer än människa. Du är guden Frej själv, den svärdlösa, den axbärande, och genom dig råder han över oss svear och våra åkrar.»

»Javäl, gudakonung, så talar folket», svarade blotmän- nen. »Men du börjar att gå lutad. Du är nu sextio år, och tiden tar ut sin rätt över oss alla. Gläd dig, att du föryngrad kan leva upp igen i dina söner! Dina fäder fruktade att dö på strå. När de blevo gamla, skänkte de sig åt Oden genom att rista sig i bröstet med sitt spjut. Eller också mottogo de dråp slaget från ätteklubban. Den hänger där på högsätesstolpen.»

Ane sköt blotmännen ifrån sig och ställde sig närmare dörren för att kunna lyssna på folket. »Är jag förmer än andra människor», tänkte han, »varför skulle det inte då också kunna förunnas mig ensam att aldrig behöva dö ?»

Den dagen offrade han sedan sin äldsta son åt Oden för att få långt liv. Oden lovade honom, att han skulle leva i ännu seXtio vintrar.

När den tiden slutligen var gången, skänkte Ane sin andra .son åt Oden. Då trodde han sig förstå, att Oden, den mörka dödsguden, svarade honom: »Så länge du vart tionde år ger mig den äldsta av dina söner, skall du leva ännu tio år framåt.»

När han hade blotat med sin sjunde son, var han själv redan så orkeslös, att han måste bäras i stol. Då offrade han den åttonde sonen och låg sedan i tio vlntrar i en hängvagga framme vid härden för att hålla sig varm. När han had offrat den nionde sonned, låg han och diade ett horn some ett litet barn. Nu hade han bara en son kvar i livet, Egil. Själv förmådde han inte längre att styra med något, utan hans träl, Tunne, vankade omkring i drottgården på sina platta fötter och snäste och befallde, som hade han varit den rätta konungen. Hemligt plockade han också ihop den gamles skatter och grävde ned dem borta i salshörnet för att ha dem till hands och med tiden göra sig glada dagar. Sedan kastade han sig i den tomma kungssängen vid väggen och låg där och snarkade eller småsjöng med benet hängande över sängkanten.

Väggstockarna flisade sig och förmultnade, så att dagern sken in. Stolparna lutade, taket blev gropigt som ett vått tält, och spindelvävarna med alla sina döda flugor räckte ända till golvet.

»S e-e», lallade Ane den gamle med tunn och darrande röst och smuttade på hornet, »för min skull har ti-iden slutat upp att gå-å.»

Han ville, att mjölken skulle hämtas från samma ko, som hade stått över stävan, när han fordom kom hem från sina muntra jaktfärder, varm och törstig. Men så länge kunde ingen ko leva, utan det var den kons kalvs kalv i adertonde led, som nu fick släppa till mjölken, när Tunne om morgnarna kom med hornet.

Ane ville också, att hans trogna gårdvar natt och dag skulle ligga kvar under hängvaggan, så att han kunde stryka honom mellan öronen, när han stack ned den magra armen. Tunne, som emellanåt stod och ljummade hornet över elden, nickade bara till allt, vad han sade. Men inte heller en hund kunde leva så länge, utan det var den forna hundens valps valp i adertonde led, som låg där och sträckte sig. Och ändå var han redan så giktbruten och lam, att han knappt orkade röra sig. Bara när det någon gång knarrade i dörren, lyfte han en smula på nosen och gav till ett trött morrande.

Egil var en frimodig och glättig jägare och jämt ute i skogarna. Där ruttnade granarna på sin rot, därför att ingen fick hugga ned dem. Allt föll i lägervall och blev mossig t och marigt. På åkern var det missväxt, därför att byamännen inte tordes använda annat än gamla och urmodiga redskap. Släpigt och sömnigt jollrade de med varann, där de masade mellan sina ogräsland, och togo så långsamma steg, att de behövde en hel dag för att gå en mil. Till och med barnen sågo ut som rynkiga små gubbar.

Ane den gamle skulle nu fylla två hundra år. Egil gick då in till honom som lydig son, ty tio år hade åter förrunnit. Han slog framför sig med kappan för att få isär spindelvävarna och fläktade det uppvirvlande dammet åt sidorna.

Ett svagt pip hördes från hängvaggan. Ane den gamle stack upp huvudet så pass, att ögonen och kinderna syntes över kanten på hängvaggan.

Han låg helt och hållet inlindad i fällar. Det fanns inte ett hår kvar på hjässan, men från ögonbrynen strittade några vita strån åt olika håll. På vardera kinden satt en skärröd fläck, men den steg och skiftade inte som hos ungt folk, utan satt fastvuxen i huden, och runt omkring var skinnet torrt och gult.

»Inte fly-ytta på något», kvidde han knappt hörbart. »Inte slå bort da-ammet.»

»Far», sade Egil och sänkte ödmjukt huvudet, »höga Skilvingars ättling Därute ligga granarna murkna bred- vid sina stubbar. Knappt kan man längre skilja mellan åkrar och mossar. Snart faller hela stugan över dig, far, och slår sönder allt härinne.»

Ane den gamle sjönk ned igen mellan fällarna. Osäkert fattade han om hornet. Men innan han stack in det mellan läpparna, jämrade han sakta: »Gå-å till blo-ot-trädet !» En stund stod Egil kvar vid hängvaggan, men så vände han sig om. Och ju närmare han kom mot dörren, dess raskare blev gången. »Far, jag skall lyda dig», mumlade han. »Blotmännen stå redan och vänta på att hänga upp mig i Odens träd. Nu får jag aldrig mer gå i skogen med min båge.»

Stigen var kort till offerlunden, och där rasslade de vintriga grenarna. I Odens heliga träd, skräckträdet, skräckhästen, hängde det offrade hökar och hästar och människokroppar med snö på hjässa och axlar. En av kropparna öppnade på munnen och sade till folket: »Ännu har hungern inte gjort slut på mina kval, fast jag redan hängt här i flera dagar under grenarna. Får Oden aldrig nog ?»

Folket, som var i en harmfylld och upprörd sinnes- stämning, omringade Egil motsträvigt och knotande. Han blev nedförd i en öppen gravhög och smyckad och klädd i en kostbar pälsbrämad dräkt. Många inkastade och off- rade dyrbarheter lågo därinne i myllan och blänkte om- kring honom.

»Nu är du offerkonung och råder över oss alla ända till dess hanen gal», sade blotmännen. »Men det är en hel natt dit, och tänk inte därpå!»

»Hellre konung över er för en natt än aldrig», svarade han och kallade fram skalderna. »Sjung inte de gamla sångerna», bad han. »Utan sjung i natt om de bragder, som vi skulle ha utfört, om jag blivit er hövding !»

Skalderna ställde sig då framför gravhögen, och medan natthimmeln tändes, sjöngo de om liens gång på kornfältet, om skeppssmeders hamrande, om fullrustade drakar, som sattes i vattnet och roddes bort från Svitjods kuster. Bakom dem stodo harpspelare och grepo hårt i strängarna. Det lät som muller ur kummel, som stormdån över vida moar. Natten skred framåt. Plötsligt tystnade med ens alla har- porna, och den av skalderna, som stod närmast, viskade: »Varför vänder du dig bort, Egil? Är du redan trött på vår drapa?»

»Timmarna ha ilat», svarade han och såg mot himla. randen, som rodnade bortom ättehögarna. »Redan har jag hört tuppen sjunga i en av de bortersta byarna.»

»Ve oss, att vi glömt oss kvar i drömmar om segrar, som du aldrig får uppleVa !» ropade skalderna bestörta och skyndade att leda ut honom till skräckträdet. Han vacklade -mer än gick. Dagningens ljus mattade facklornas sken och spred en blek grånad över hans ansikte.

Då framstörtade en spjutbärande skara, utklädd till jättar och troll med grinande trynen och vajande lös-skägg. De riktade sina spjutspetsar mot honom för att lyfta upp honom i trädet, men därvid råkade en av männen att slå till honom med spjutskaftet. Det gav Egil tillbaka den rätta färgen på kinderna, och harmset ryckte han till sig spjutet och stred ensam mot hela flocken.

Åskådarna blevo förskräckta, men under tiden hade det ljusnat ännu mer, och en gubbe kom springande på stigen från kungsgården. »Håll upp!» ropade han, så snart han hämtat andan så mycket, att han kunde tala. »Ni ha för- dröjt er alltför länge vid harporna. Ane den gamle fyllde i natt två hundra år. Och efter ni ännu inte hade blotat med hans son, när tuppen gol, somnade han nyss bort för alltid. Men ser jag rätt, står här en sådan konung, som vi svear önska oss. Därför är det mitt råd, att ni kasta spjuten och i stället höja honom på sköldarna.»

Det rådet blev följt. Männen buro Egil på sköldarna till Skilvingarnas dammiga och halvt instörtade kungasal, där Tunne redan hade rymt sin väg med den undangömda skatten.

Egil fick sedan många hårda fejder med Tunne och hans odådsfolk, och först när trålen var fallen, blev det god fred. Det hände då, att Egil var ute på jakt och råkade i strid med en tjur, som hade blivit gödd till off- ring och ryckt sig lös. Tjuren kastade omkull hans häst och hade redan stött hornet i hans bröst, när de andra männen hunno fram.

De fällde tjuren med sina spjut och buro Egil hem mot kungsgården. Då sade han: »Oden, du lät Ane den gamle leva för att lära oss, hur vist du tillmätt våra år, då du låter vårt liv förgä med vår kraft. Det gamla kan inte evigt bestå. Om vi leva litet längre eller kortare be- tyder också mindre, än att vi stupa med ofläckat namn. Jag tackar dig, Oden, och lugn skall jag komma, när helst du kallar mig.»

Efter en stund dog han av sina sår och blev sedan hög- lagd vid Uppsala. III. ADILS OCH HANS GULDSMEDER. ANKOM STEN TILL ADILS' HOV. Mellan tvära berghällar bredde sig ett igenvuxet träsk, där det inte längre var möjligt att plaska sig fram med en eka. Skogsborna där omkring, som inte längre fingo någon fisk i det bruna kärrvattnet, märkte likväl snart, att där fanns något annat att hämta upp, som de kunde ha nytta av. Det var rostiga klumpar och kokor av myrmalm.

En mängd smeder samlades därför under sommaren och bodde i riskojor, som de hade uppfört på stranden. Genom att ställa halvstora stenar i en ring gjorde de sig ugnar. Där lade de varvtals ved och malmklumpar och eldade så på och trampade blåsbälgen, ända till dess mal- men smälte till små färskor, som kunde vältras under släggorna och huggas och vällas och smidas.

Hela arbetslaget styrdes av en storsmed, som var vida berömd och hette Tole. Hans lärling hette Öjar. »Nu är järnet kommet i världen», ropade Öjar en dag och klämde till med släggan, så att gnistorna sprätte ända upp i talltoppen.

»Det finns också annat, som är kommet i världen, och det för länge sedan, fast det tör vara nytt för er», svarade Tole och kallade fram de andra smederna till sin koja. Där lågo hjälmar, som han hade klätt med brons- I'~ plåtar, och de yppersta svärd. Skatterna i hans smedja voro inte bara sirade med rundlar och streck, utan Tole förstod konstskickligt att avbilda hopslingrade djurväsen och till och med kämpar och gudar. Ändå var det ingen- ting av allt detta, som han i dag ville visa, utan han höll upp handen. I den låg det två små gula korn.

»Det här är guld», berättade han, »och det är det dyr- baraste, som finns. Hade jag bara så mycket, som får rum här i handen, kunde jag bygga mig den största hall med stolpar och högsäte, och hövdingar skulle söka min vänskap.»

Öjar hade också sprungit fram och hörde nyfiket på. Då vände sig hans mästare till honom med orden: »Hur ofta har jag inte talat med dig om kung Adils och det guldrika Uppsala, där guld och koppar kastas in i grav- högarna. Han har guld inlagt i järnet på spjutet, guld övver hela svärdsfästet, guld på hjälmen, guld på dryckes- hornet, och när han sitter med sina män, skakar han tärningen i en guldbägare.»

Tole gjorde ett uppehåll för att njuta av sina sotiga åhörares förvåning. Så fortsatte han: »Hell Adils, Skil- vingasonen, den mäktigaste bland svear! Han har skickat mig de här kornen. Mer tordes han inte sända till vår ödemark. Han ville veta, om jag tilltror mig att arbeta i ett sådant ämne, och om jag kan laga åt honom den be- römda ringen Sveagris. Skynda dig förut till Uppsala, du lärling, och säg, att jag kommer! Du vet, att det går långsamt för mig, sned och ofärdig som jag är i det ena benet.»

Öjar tog ett långt språng av glädje och begav sig i väg, barfota och barbent.

Det var sent, när han vandrade in mellan de många husen i Uppsala, och han valde sig ett sovställe i en lada.

Nästan som han blundade till, började han drömma om guldet, som Tole hade talat om. Höet stack honom benen och genom de stora slithålen i skjortan, så att han snart vaknade igen. Så fort han somnade, såg han 36&37 utkammat över axlarna. Hans hustru Yrsa höll på att klippa det med en bred järnsax av det slag, som ännu brukar finnas på landet, och som kallas ullsax. Med sådana saxar klipptes på den tiden konungar.

Adils såg strängt på Ökar och tryckte fingret för munnen till tecken, att han inte fick tala högt. Men till Yrsa viskade han: »Jag förstår, att mannen där är Tole Storsmed, 50in jag har skickat efter. Lämna honom ringen Sveagris, så att han får laga den. Och skänk honom några av nuna egna kläder ! I så eländig skjorta kan inte en så stor konst- när gå omkring i min gård. Han skall nu bli förman för mina guldsmeder.»

Yrsa öppnade en kista och tog fram en gyllene arm- ring och Adils' sämsta kläder, ty hon visste alltför väl, att han var mycket girig. Med famnen full gick hon ned mot dörren. Men salen var lång, och när hon stod framför Öjar, nynnade hon, utan att Adils kunde höra det: »Smid svärd åt min son, hugstore hjälten, som i härbärget sitter. Varna och varsko Skinnfällarna resa rygg, väggstolparna vända ögonen.»

Det var dunkla ord, men Yrsas röst lät så sorgsen och trovärdig. Vandrande köpmän hade ofta berättat för Öjar om kungsgården och Yrsa. Hennes första make hade fallit i en strid mot Adils, som sedan tagit henne med sig, fast hon nödtvunget givit honom sitt ja-ord. Hennes son i första giftet, den stora kämpakonungell Rolf Krake från Lejre på Själland, hade nu anlänt med sina tolv yppersta män och han satt i härbärget och väntade på att utfå det fäderne arv, som den rika Adils inte ville lämna honom.

Öjar mottog därför tyst både Sveagris och kläderna och gick till gårdssmedjan.

En stund efteråt hördes ett gruvligt oväsen i dörren till kungssalen. Det var den rätta Tole, som småningom hade hunnit fram på den långa vägen från myren. När han ställde ifrån sig sin säck med släggor och andra verk- tyg, lät det som om guden Tor själv hade akt in över iröskeln med, sin åska.

Adils yinkade åt honom, att han skulle hålla sig stilla. Men Tole hade i så många både onda och goda år stått vid sin dundrande hammare, att han, hade svårt att höra, när någon talade sakta. Han hjulade fram på sitt sneda ben, och vart steg såg ut som en förbjuden kringgärning. Emellanåt strök han upp och ned med handen över skjortan för att gnida av sotet. och så höll han den om örat och skrek det hårdaste han orkade, att han ingenting begrep.

Då glömde sig Adils och sprang upp. »Nyss mottog lag Tole Storsmed med den heder, som tillkommer en så berömd konstnär», sade han. »Men här har han dragit led sig en träl, som bryter Torshelgen och inbillar sig, att han också skall få präktiga kläder. Tyst, inte ett ord! Led ned honom i smedjan och sätt honom i en kedja vid väggen, tills han lär sig bättre gårdssed. Där kan han få arbeta både natt och dag med tarvhgare grovsmide och sådant, som han duger till, men låt aldrig mer den karlen komma för mina ögon!»

Tole tog då upp sin slamrande säck igen och slängde den över axeln, och husmännen ledde ned honom i smedjan. Där satte de honom vid väggen med en tung länk om foten. I SMEDJAN.

Ojar hade blivit för högmodig att hälsa på sin forna mästare, utan stod bortvänd vid städet och försökte att laga ringen Sveagris. Men han var ingen fullärd smed och måste lämna ringen till Tole. »Smid också tolv goda svärd ! » befallde han kort och begynte att påtaga Adils kläder. De voro praktfulla nog, fast de hetat de sämsta i kistan. Han visste bara inte, hur han skulle använda dem. Nedtill på byxorna var det fastsytt ett par korta strumpor. Otå1igt rev han bort strumporna, så att han kunde gå bar- fota, som han var van. Bättre blev det heller inte med mauteln. Den hade det grannaste tyget på insidan, och därför hängde han den på säg avig, med fodret utåt. Så varmt hade han aldrig varit klädd, och med svettpärlor i pannan grep han en stor spann med vatten för att dricka. Men när han begärligt förde den till de torra läpparna, sammandrog sig strupen, så att han inte kunde svälja er droppe. Flera gånger försökte han, men det var, som hade små osynliga händer hållit honom om strupen. »De vred gade vattendiserna straffa mig, därför att jag grumlade deras källa», tänkte han bleknande och ställde ifrån sig spannen lika törstig.

De andra smederna drogo på munnen och sågo surt på honom, fast de inte vågade öppet driva spe med Adils gunstling. Inte heller Tole sade något. Han tänkte: »Säge jag sanningen och blir trodd, så tar Adils hans liv. Och blir jag inte trodd, tar han mitt. Känner jag Adils rätt efter hörsägen, låter han dräpa oss båda, om han blir vred Därför är det bäst att tiga.»

Och teg gjorde han, teg medan han smidde, tegna han, vilade sig mot släggskaftet. Därför talade heller ini de andra till honom - utom en gång. Det var den första natten.

Ringen Sveagris kastade nämligen ett så starkt ske då han arbetade på den, att det lyste genom hans hände så att de blevo klarröda. När han lätt och skickligt hade lagat ringen, hängde han upp den bland de många färdiga eller halvfärdiga guldsmedsarbeten, som voro uppträda på spikarna i väggen. Ring'en fortsatte likväl att lysa som en lampa och Tole att låta sin hammare gå.

Då sade en av guldsmederua: »Hör nu på, gamla grov- smed! Alls drog fordom vida omkring på segerrika vikinga- tåg, men han tyckte sig äjidå aldrig få berömmelse nog, fast han var den modigaste man och blev en fruktad och mäktig konung. När han såg sin ungdom gå, utan att han ännu hade förvärvat lika stort kämpanamn som flera av hans fäder vid samma ålder, fördystrades hans håg.»

»Jag tror, att jag har hört därom», svarade Tole och lyfte ett glödgat järn på städet.

»Då hände något, som ännu kan komma mig att darra, när jag talar därom», utropade smeden. »I Vendel, en dags- led härifrån, ha många av Adils fäder och fränder fått Sill vilostad. Så strålande liövdingehjä1mar och skatter, som myllats led under marken i Vendel, ha väl aldrig blivit nedlagda på något annat ställe i Nordlanden. En afton, då Adils red förbi, såg han, att det lyste ur den förnämsta hjältegraven, och när hans män begynte röra i jorden, mötte de ett sådant skimmer, att de en lång stund stodo bländade.»

Tole glömde sitt arbete och ställde ifrån sig tången för att lyssna.

»Den döda kämpen låg utsträckt i en båt', omgiven av sina vapen och med hjålmen på huvudet», fortsatte smeden sin berättelse. »Omkring hans arm snodde sig en ring med trynen i ändarna, och från den utströmmade glansen över de andra dyrbarheterna. Det var Sveagris. Den hade då legat rnånga år i graven och därnere småningom fått sitt starka skon. -- Här är ett vördat rum, sade Adils, och en svea- konung är inte någon gravskändare! Men jag tyder detta som en vink.från de tysta skuggorna, att de vilja skänka mig Sveagris till arvegåva, för att jag skall bära den som ett vittnesbörd om Skilvingarnas makt. - Och så trädde han ringen på sin arm och lovade att åtminstone överglänsa alla andra konungar genom rikedom och guld. - Smid un och bullra bäst du vill, gamling, det gör oss ingenting. Men häng ena sidan ett skynke över Sveagris, annars kunna vi inte sova för skenets skull.»

Tole gjorde, som de ville, och dag och natt smidde han sedan konstrikt svärd efter svärd. FYRISVALLS SÄD.

Innan Rolf Krake red till Uppsala, satt han om vintrarna troget i Lejre med sina bärsärkar.

På gården i Lejre låg en stor sten, och var och en, som ville bli Rolfs man, måste kunna lyfta den. Närmast högsätet -satt d‚n jättelika kämpen Svipdag, som ensam var lika god som tofv andra bärsärkar. Han hade förut varit Adils' lantvärnsman, men ledsnat på att tjäna en så girig herre.

Snart infann sig också den lika berömda Bodvar Bjarke från Norge.

När Bodvar steg in i salen vid Lejre, låg där en svag och klen stackars yngling hopkrupen bakom en benhög hörnet, och på honom kastade kämparna vid bordet de avätna benen. Bodvar tog honom med sig, fast han darrade i alla lemmar, och ställde honom bakom sin bänk. När bener nu började vina igen, grep Bodvar ett stort höftben, son var nära att träffa honom själv. Det slungade han med sådan kraft i pannan på den, som hade kastat det, att mannei nedföll död. Sedan gav han sin skyddsling kläder och lä honom dricka blodet av ett fällt vilddjur och kallade honon Hjalte. Efter den dagen blev Hjalte lika modig och star] som de andra.

Med sådana kämpar var det, som Rolf Krake drog till Uppsala. De följde honom gärna, ty han var vänsäll, givmild och rättvis och lika saktmodig mot de svaga sol förfärlig mot sina fiender. De visste, att Adils var en trollkunnig blotman, men Yr-a hjälpte dem lyckligt över falluckor och andra försåt i knngssalen, och nu voro de samlade i härbärget.

Det var en lång sal, där stolparna överst voro sirade med färgbelagda kvinnoansikten, och bakom i sovbänkarna låg det fullt med skinnfällar. Männen övergöto sig som bäst med iskallt vatten eller höllo fram sina nakna armar över elden för att härda sig. Slutligen togo de sina vapen och höggo raskt och gladeligt utan att såra varann, ty vart hugg mötte hugg.

Öjar kom i dörren och släpade på de tolv svärd, som Tole hade smitt. Han hade noga övertänkt, att så här skulle han säga: »Jag är Tole Storsmed. Se här, vad jag har förfärdigat åt dig, kung Rolf. Gälda mig nu fri- kostigt !»

Men i stället släppte han svärden på tröskeln och kunde inte få orden över sin tunga. Han hade aldrig förr stått framför en hjälte, och luften blev med ens liksom högre och renare. - Rolf syntes honom så stark och ändå så fri- modig och god, att var osanning måste tystna inför en sådan man. Hans blotta närvaro utövade en sådan sällsam makt, att Öjar för första gången kände sin egen litenhet och lumpenhet. Plötsligt kom han ihåg Yrsas varningsord och utbrast: »Hjälte! Skinnfällarna resa rygg, väggstolparna vända ögonen.»

»Jag ser på dig, att det är det enda sanna du sagt på länge», svarade Rolf och utdelade svärden bland dina kämpar. »Era järnstickor ha blivit slöhuggna under våra lekar, men hade jag inte mitt eget goda svärd Skavnung, skulle jag vara glad att få välja bland sådana vapen.»

Därmed gick han utefter sovbänkarna och slog duktigt iiied svärdsflatan på skinnfällarna. Då började de att resa rygg, och fram kröpo Ädils tjänare, som hade lagt sig under dem i försåt. Han drevs ut hela flocken under muntert spe. Sedan knackade han på stolparna, och de gåvo ett ihåligt ljud. Han riktade då svärdsudden upp mot de snidade kvinnoansiktenas ögon. Genast blinkade de till, och det blev bara två tomma, mörka hål i deras ställe. Det var Adils' utskickade, som hade gömt sig med sina vapen i stolpama, och det hördes, hur det skrapade under marken som feta mullvadar, när de kröpo sin vägg genom den under- jordiska gången.

Men knappt blev det tyst under marken, innan det började att falla så tätt med gnistor från ljusöppningen i taket som flingor under en snöstorm. Adils folk hade nämligen bommat dörrarna utifrån, travat upp ved kring hela huset och så tänt på. Kämparna voro redan nära att kvävas av röken, och ett raskt beslut måste fattas. På Bodvars tillrådan ställde de sig i salshörnet och tryckte ut timmerbjälkarna med sina ryggar och banade sig sedan väg genom flammorna med långa språng.

Deras första steg gällde stallet, där de hade ställt in sina hästar. Men Adils hade låtit hugga svansarna av dem och tillpyntat dem på det hånfullaste. De togo då hans yppersta hästar, Slungarn och Korpen, som voro honom mycket kära, och flera andra goda springare och kastade sig så i striden på gatorna. Där vimlade det av bryn- jade män.

Under tiden ilade Yrsa till smedjan med ett bort silver- horn, som hon hade fyllt med Adils dyrbarheter. Ännu var det litet rum kvar innanför randen på hornet. Där plockade hon i de gyllene smiden, som hängde på väggen, och allra överst lade hon Sveagris.

»Jag läser ärlighet i dina ögon», sade hon andfådd och snyftande till Tole. »Här är det fädernearv, som jag tycker kan vara rättvist tillmätt åt min son, och det skall du lämna honom, när han stormar förbi.»

Yrsa hann knappast att linda om sig slöjan och skynda tillbaka mot kungsgården, innan stridslarmet närmade sig. Tole gick så nära dörren, som han kunde för sin kedja, och höll ut hornet. »Krake kalla vi en avkvistad och smal trädstam, och som en sådan ser du ut, du, som rider främst», ropade han till Rolf Krake. Och medan han räckte honom hornet, berättade han, från vem det var. Rolf tog hornet, men visade ingen glädje, utan mumlade, att det varit bättre, om smeden hade lyft hans mor upp till honom i sadeln.

När Rolf hade hunnit ett stycke utåt Fyrisslätten, såg han ett dammoln omsvepa backarna utanför Uppsala. Spjut och hjälmar blinkade fram, och Adils, den mörka asafränden, jagade själv framåt i ryttarflocken på en av de vildaste hästarna.

»Jag skall så en säd på Fyrisvall, som svearna skola få brått att skörda», hånade Rolf och strödde ut guldet ur hornet på vägen. Svearna sprungo av sina hästar och plockade, fast Adils, röd av vrede, ropade till dem, att de hellre skulle rida på. Hari blev nu den främsta, men när han var så nära, att hans häst bet Rolfs i länden, kastade Rolf också den skinande ringen Sveagris på marken. Då kunde Adils inte motstå att böja sig för att nå den med spjutskaftet. »Huldare har hon varit kung Rolf än mig, hon som gav honom den ringen», suckade han.

»Nu böjde jag ryggen på den rikaste bland svear», utbrast Rolf och gav honom ett smädligt hugg baktill, nedan- för ryggen. Sedan tog han själv upp Sveagris och slapp oskadd undan med sina män.

Adils kunde inte sätta sig igen- i sadeln. Han måste iyftas ned och stå framstupa i gräset, medan hans sår blev förbundet. Bredvid honom satt Öjar med sitt hop- plockade guld inknutet i mantelsnibben och försökte att dricka ur diket. Men återigen sammansnördes strupen, så att han inte kunde svälja, fast han försmäktade av törst.

Han störtade upp med ett ångestfullt kvidande och gick med tveksamma och dröjande steg tillbaka mot gårds- smedjan. Han stannade framför städet och lade sakta sin liand på Toles med den hälsningen: »Kära gamla mästare, du den yppersta storsmed över alla smeder, hur har jag kunnat vara så otacksam mot dig, som alltid var som en far för oss lärlingar? Här har jag nu så mycket guld, att det är tungt att bära på, och ändå är jag den olyckIigaste, ùom någonsin talat med dig. Tag du guldet till ersättning för allt, som du fått lida för min skull !»

Men Tole skakade likgiltigt på huvudet och ville fort- sätta att arbeta. Då knåföll Öjar och bröt sönder hans kedjor och kysste ångerfullt hans sotiga föfter.

Tole kastade tyst den slamrande verktygssäcken över axeln och haltade bort. När Öjar såg, hur han vek in bakom tallarna på stigen, som ledde till riskojorna i skogen, gick han till offerkällan, slet upp mantelfliken och kastade med darrande händer a,llt guldet i offerkällan.

Om kvällen kom han in i kungssalen. Adils låg fram- stupa i sängen, och mjödhornen stodo orörda på borden. Alla voro tystlåtna, och Yrsa satt med de andra kvinnorna bakom förhänget i salens bortersta del, ty hon ville varken se eller tala med konungen.

Öjar ställde sig vid sänggaveln. »flu har varit mer god mot mig, Adils, än jag förtjänat, ty jag var en lyckotjuv och en guldtjuv, men den verkliga Tole Storsmed, han satt fastlänkad vid väggen som en fånge. För att få med- gång tvådde jag mig i själva offerkällan och grumlade den klara spegeln. När hörde du någonsin om ett skändligare brott! Den grymmaste död, om du så bestämmer, blir inte straff nog, och förfärligt har jag redan lidit av den osläckliga törst, som tärt mig allt sedan den stunden.»

En av husmännen steg upp. »Får jag tala», började han, »så skona din gunstling, Adils! Han har inte brutit mer än vi. Här ligger du med ditt skamsår och stönar liksom vi, och blygsel dryper ned över oss som svart beck. Sniket ha vi samlat och gömt vårt guld, och nu stryper oss törsten, den hetaste törst, som kan brinna inom en man, törs en efter hjälteära.»

Adils teg, och ingen lyfte ~eft finger mot helgeraOnaren Dörren hölls tillsluten, och harporna hängde bortglömda på stolparna. Så gick det dag efter dag, kväll efter kväll, år efter år. Röken steg som förr från kung Adils hus, men någon glädje hördes aldrig mer därinifrån, och själv kom han sällan ut till folket.

En vinter, när många hade samlats till disablotet, ledde de otäligaste fram en häst. De skriade, att han skulle visa, att han nu kunde sitta i sadeln igen.

Tyngd av dystra aningar, klädde han sig och steg upp på hästen, men han lät tyglarna hänga och hade åldrats mycket. Fast hans ögon nära på voro blinda och täcktes av hinnor, som endast släppte igenom ett grått ljus, såg, han mycket, som var osynligt för de andra. Han såg, att den goda fylgja, bom troget ledsagade var och en från vaggan till domsstället i underjorden, gick hredvid hästen också nu, men bortvänd med händerna för ansiktet liksom gråtande. Han visste, vad det betydde.

Det hade frusit starkt i vinternatten, och Karlavagnen tindrade. Adils satt hop sj unken och gungade en smula, allteftersom hästen rörde sig. Han red ett varv inom stenringen, där offret skulle hållas, Wen hästen snavade, och konungen föll av och slog huvudet mot den närmsta stenen, så att hjärnan rann ut. Där låg nu den mäktigaste och rikaste av Skilvingar utsträckt på ismarken. Svearna sprungo fram med sina bloss och räckte varandra händerna över hans blod och lovade, att de därefter mer än guldet ringen på armen skulle hedra järnet i plogen och svärdet.

Det löftet höllo de, ty mycket skedde sedan i Norden, och den här boken är ännu inte slut på längd. IV. INGJALD ILLRÅDE

Svitjod var ett skogsland, och det var ofta många dagsleder över de öde gränsskogar, som skilde bygderna. Där bräckte uroxeus långsträckta panna ännu kvistarna, och den förl'upna trälen eller bortdrivna byamannen, som gick mellan de avbrända tallstubbarna på sitt hackehemman, hade ännu stenyxor i bältet som på Ura-Kaipas dagar. Gärna hängde han väl också en stenyxa över dörren till skydd mot trollen eller höll upp skafthålet mot solen, så att ljusfläcken hoppade över marken, där han ville, att det skulle växa. Kom där någon gång en vandrare, var första frågan om vägen. Genom ödemarken ledde bara slingrande och vill- samma stigar, och i de avsöndrade Iandsändarna rådde olika sedvänjor och lagar. Sjökonungar, som samlat byte, högmodiga bönder och flyktiga Skilvingasöner från Uppsala gjorde sig där till konungar och sutto på sina gårdar och småsovo över mjödhornct.

Bäst de lutade och nickade i högsättet, fingo de så en dag höra yxhugg från skogen och braket av fallande jäfte- träd. De tittade upp nymornat och undrande som rävungar, när spettet rasslar i lyan. Snart kommo trälarna med nyheter. Det var Uppsalakonungen Anund, som var ute med stora skaror av uppbådat folk och bröt vägar mellan häradena över' både myrar och berg. Därför fick han också heta Bröt-Anund. Han var Adils sonsons son.

Bröt-Anund spände dock-av sig svärdet, när han steg in till småkonungarna, och gjorde dem ingen skada. I stället byggde han sig kungsgårdar i vart storhärad, och som det var mycket gott om folk i landet, lät han röja och odla också uppe i skogarna. Det blev goda år, så länge han levde. Alla trodde, att en så fridsäll, man måste efterlämna en son, som inte bara skulle ärva hans myckna lösöre och andra samlade rikedomar, utan också hans fridsamma sinne- lag och brås på honom i allt gott.

Sonen hette Ingjald. Medan fadern var ute och odlade, bo'dde han hos sin fosterfader, Svipdag Blinde. Han styrde över det ansedda Tinndaland, där själva Uppsala var beläget.

En gång, när mycket folk var samlat till midvinter- blotet, kom fylkeskonungen Ingvar också dit med sina huskarlar och sin son Alf. Ingvar hade inte på länge anfört ett fylke i strid, utan var tjock och ovig. Hans klädsel var rätt tarvlig och föråldrad och utan spännen av guld eller silver. Seldonen på hästarna voro slitna, och de medförda sängtäckena och kuddarna, som lastades av och staplades upp i en stor hög, lågo där fläckiga och urblekta. Hovskalden i hans följe hade knappt en tand i behåll, och guldbeläggningen var bortnött på harpbågen. När han började sjunga, hördes varken hans röst eller hans stackars harpa längre än till salsdörren, och knap- past dit.

Ingjald, som var van vid prakten hos sin fader, såg med förakt på sådana gäster. Han gick fram till sma konungens son Alf och frågade: »Vem sjunger vackrast i Svitjod ?»

»Jag tänker, att det är far mins hovskald», svarade Alf, ty han hade aldrig hört någon annan skald. Och där borta i hans bygd trodde alla, att det, som fanns där, var det bästa.

Ingjald blev då ännu övermodigare. »Jag skall då göra dig en annan fråga», fortsatte han: »Vem är den starkaste, du eller jag?»

Alf såg utmanande på Ingjald, som var rödhårig och hade smala ben och armar. Båda voro sex år gamla, och deras lekbröder samlades på vardera sidan i två flockar. Snarf var svenleken i full gång, så att täckena och kuddarna yrde genom salen. Men Ingjald var den svagare och fick stryk.

Gråtande sprang han bort till sin fosterfader ooh klagade över, hur illa det hade gått honom under leken. Svipdag Blinde hörde allvarlig på hans berättelse och bad honom att komma igen nästa morgon.

När Ingjald tidigt nästa dag bultade på dörren, stod fosterfadern vid härden och stekte något på ett spett. Fast han ingenting såg med sina blinda ögon, vände han speftet med en gammal jägares skicklighet.

»Det är stor skam», sade han till Ingjald, »att svea- konungens son skall vara oraskare än en liten småkonungs. Här har jag nu brynt ett varghjärta åt dig. Ät det, så får du vargablod i ådrorna!»

Ingjald skar sönder hjärtat och åt upp bitarna, fast med svårighet. Efter den måltiden vart han grymmare och ondskefullare än andra, men kroppsligt förblev han ändå alltid lika svag.

Då han hade växt upp, tog han sig brud och fick en son och en dotter. Sonen kallade han Olov och dottern Asa. Några år därefter väckte honom en ryttare sent en natt och berättade, att hans fader, den fredsälla Bröt-Anund, under en av sina färder genom obygderna hade dödats av ett jordskred.

Ingjald skickade då bud till Ingvar och hans' son och andra småkonungar och bad dem att komma till Uppsala för att dricka arvöl med honom efter fadern. Han lät upp- timra en väldig sju-kungasal med sju högsäten och prydde den med bonader och sköldar. Två stolprader buro upp taket, och i mitten flammade brasor på tre härdar.

Snart insläpades nu Ingv'ars bylten med de urblekta kuddarna och täckena och stoppades undan i sovhalmen mellan' bänkarna och väggen. Hans tandlösa hovskald stultade in med sin blanknötta harpa, och bakom honom pustade Ingvar och stödde sig på sin son, som skröt och bara ville slåss. Så följde i lång rad alla de andra små- konungarna med tunga och ålderdomligt tillskurna ekorr- pälsar och vadmalskläder, och de satte sig välmående och dryga i högsätena.

Det förnämsta högsätet stod tomt, och nedanför på pallen satt Ingjald. Först då Bragefullet blev inburet, steg han upp. Det bräddfulla hornet räcktes honom tvärs över härden för att renas och skäras från allt ont av lågorna, och han fattade om det med båda händerna. »De rätta konungarna över Svitjod», sade han och höjde rösten, »äro gudarna, som vi offra till, men sveakonungen är deras avkomling och ställföreträdare. Från det jag var sex år gammal har jag med grämelse ofta betänkt, att han inte längre är mäktig nog. Därför lovar jag nu över Brage- fullet vid min faders minne, att jag skall öka mitt rike med hälften åt vart väderstreck, eller sätte jag livet till.»

Hornet var från en uroxe och mycket stort, men han tömde det i ett drag ända till botten. Sedan blev han uppledd i högsätet till tecken, att han nu hade övertagit hela sitt fädernearv.

Småkonungarna blinkade åt varann, ty han såg inte mycket kämpavulen ut för ett så stort löfte. Men de visste, att ung tunga gärna larmar med stora ord, och läto sig mjödet väl smaka. Sälla och nöjda med sig själva slogo de upp ekorrpälsarna och pöste, så att de knappt fingo rum mellan högsätenas stolpar. De hade likväl inte mycket att säga varann, utan en och annan satt redan och nickade, när lurarna blåste sängdags. Då blev hornet en sista gång tömt för Skilvingarnas och alla hjältars minne.

Därefter bundo småkonungarna om sig pälsarna, slogo upp kragarna och klättrade in till sina sovställen bakom bänkarna. Ingjald tog då sina två barn med sig och skyn- dade ut, i nattmörkret. Raskt omringade han huset med sitt, väpnade gårdsfolk och stack eld i knutarna, så att hela sju-konungasalen, uppflammade till ett dånande bål.

»Fylkeskonungar, småkonungar, nu är det förbi med ert välde !» ropade han, där han, vänd mot elden, stod på kullen och œåg på. Men så böjde han sig ned över sina barn och sade till dem: »Glöm aldrig- vad ni nu se! Det är ett storverk, som sker här i natt. Vem bryr sig då om att sörja över, att det är ett svek.»

Olov vände sig bort och gick ifrån honom. Men Åsa slog ihop händerna och dansade, så att hennes röda hår for högt upp, och ögonen glittrade av skadefröjd.

Det fanns några småkonungar, som inte hade varit med vid arvölet. Men Ingjald utrotade dem sedan små- ningom med svek och brand. När han slutligen rådde över hela Svitjod, hade han dräpt tolv småkonungar och blev kallad Illråde.

Många år gingo. Sent en kväll satt han i en gård på Fogdön i Mälaren och såg i elden.

Hans hovmän voro fala smickrare, och för att döva hans ständiga ångest hade de under kvällen efter vanan flitigt ropat till honom: »Du är stor, Ingjald. Vilken sveakonung var mäktigare än du?» Hans seger genom ett nidyerk lik- nade ett oäkta smycke, som var dag måste gnidas och blankas för att inte blotta sin. tarvlighet. Nu lågo de och sovo i bänklådorna, och de tömda hornen stodo ännu kvar på borden.

»Jag hör lätta steg och klingande guldsöljor», sade han och lyddes. »Undras mig, vem som uppsöker en så hatad man. Så mjukt går bara en ung och frid kvinna.»

»Din egen dotter», svarade en kall röst, och Åsa steg in genom dörren. Hon hade blivit lång och midjesmal. Kappan svällde i draget, och hon strök tillbaka det röda håret från kinderna.

»Ditt hår är vått», sade han.

»Ja, av snö», svarade hona doch andades ut. »Jag är förföljd och hatad av alla och har i två veckor flytt från gård till gård för att inte bli nedstucken.»

»Ar du ensam?»

»Min sista tjänare övergav mig nyss.»

Ingjald hade gift bort henne med en konung i Skåne och inte träffat henne på länge. Därför frågade han: »Och din make?»

Asa lutade sig fram med den ena handen lagd över den andra och skrattade. »Honom har jag dräpt», svarade hon halvsjungande. »Slikt lärde jag av min fader, Ing- jald Illråde. Men först lockade jag ruin ädla make att dräpa sin egen broder. Ack, att jag också lärt honom att dräpa sin egen broders son! Han, Ivar, står nu redan en dagsled härifrån med sin stora här för att hämnas på oss.»

Det glimmade kring hennes ögon och tänder. Hon lindade in armarna i håret och log och stirrade i elden och tänkte på Ivars hjältenamn. Det var han, som sedan vann så många riken, att han blev kallad Ivar Vidfamne.

»Har du lärt Ivar vårt sätt att strida, efter du fruktar honom?» frågade Ingjald.

»Jag har försökt att lära honom svek, och med tiden blir han kanske en lika stor niding som du. Men ännu är han så strålande i sin unga segerlycka. Och han vin- ner länder med bragd. lag luktar honom därför, att han år, vad du aldrig kan bli, en hjälte. Haha, varför bleknar du, fader? Din skamfulla seger i Uppsala trycker dig ännu över bröstet, så att rösten sviker dig. Du grät den gången du blev övervunnen som barn. Gråt ännu tio gånger bittrare i natt, så blir ditt bröst lättare !»

»Bättre är det, dotter, att du räcker mig mitt svärd», svarade han och reste sig.

Det hängde bakom honom på stolpen. Men Asa III- råda hade inga andra svar än löjen och tog i stället en eldbrand från härden och gav honom. »Det här är Ing- jald Illrådes svärd», sade hon.

Han grep då eldbranden och gick utefter bänkarna med dottern och lyste på de sovande. Det var gråbleka och klena män med opålitligt uttryck omkring munnen och rädd och orolig sömn. För att inte väcka dem böjde han sitt långsmala, litet fräkniga ansikte närmre hennes och viskade: »Övertyga dig här själv, att jag ännu har många trogna! Och nyss, innan de somnade, prisade de mig.»

Det glesa hakskägget snuddade över hennes panna, och hon stod lika storleende som förut. »De svaga tro, att svek är kraft», hånade hon. »Sveket är de svagas klang- lösa bragd. När du går här bredvid mig och viskar, ser jag -först rätt, hur liten och- svag du är, fast du svalt ett varghjärfa. Dig hyWar bara sådant folk, som springer sin väg i morgon, när Ivars stridslurar börja spela. I morgon står du utan både land och här. Men svara, varför smäller det i väggtimret? Jag märkte inte nyss därute, att det var sådan frost.»

Han satte sig ned på bänken igen och höll ännu i eldbranden. Åsa slog sig också ned bredvid honom med foten på bärdkanten, som hade båda försökt att göra det riktigt trivsamt.

»Du undrar, varför det -smattrar i timret», svarade han, och nu var det ban, som log. »Ingjald Illrådes svärd råkade nyss att tappa några glöd i sovhalmen. Två taggiga och nedblodade gamla törnbuskar som vi förgöras bäst med eld. Annat sätt finns det inte för oss- att strida på mot en sådan som Ivar, men feg skall ingen få kalla en svea- konung. Asa, min dotter, nu bränner jag dig inne med din fader !»

Rök och gnistor susade förbi, och om ena stund, hade hela gården brunnit upp med både Ingjald och hans dotter och husfolk.

Om hans son berättas det olika. En säger låter veta, att han drog till Värmland och röjde skog och fick heta Olov Trätälja. Den norska Harald Hårfagre och hans ätt sades stamma från bonom. V. LODBROKS SÖNER

Det var i Östergötland en jarladotter, som hette Tora Borgarhjort, och hennes fader skänkte henne cn liten vit lindorm, som han hade fått från trollkarlarna i Bjarmaland. Till en början låg den helt lugnt hopringlad i en ask, och hon lade guld under honom, men så växte han och växte och guldet med honom, och till sist lindade han sig omkring hela huset. Luften förpestades på långt håll av hans ande- dräkt, och ingen tordes längre gå in till henne utom den väktare, som hade till syssla att var dag mata ormen med en oxe.

En morgon i grådagningen väcktes Tora, av att huset skakades, och när hon stack ut huvudet från kvinnoloftet, låg odjuret i dödsryckningar, genomborrat av ett sönder- sprunget spjut. Hon visste knappt, om hon skulle tro, att den resliga yngling, som gick sin väg med avbrutet spjut- skaft, var ft troll eller en människa. Han var alldeles luden, och fast ormettret ännu droppade från honom, tycktes det inte göra llonom någon skada.

Toras fader blev mycket glad och vink'ade upp mot loftet och berättade, att han hade lovat både henne Och hennes guld åt den, som kunde, döda ormen. Så snart folket hade samlats, återkom också den högväxta främlingen från sina skepp. Han visade, att hans tunga spjutskaft passade till udden, som stod kvar i såret. Han var en i~mtonårlg kungason med namnet Ragnar, och för att skydda sig mot ormgiftet hade han gjort sig kläder av ludet skinn och kokat dem i beck, så att de blivit alldeles hårda. Där- för fick han sedan heta Lodbrok, som betydde luden byxa.

Tora gick då ombord på hans skepp och följde honom till Lejre, där han hade sitt hov. Hans kämparykte växte lika snabbt som förut hennes lindorm. En gång, när han land steg i England för att kräva skatt av konung Ella, blevo dock hans män nedhuggna, och han omringades av fienden. Ella, som fruktade hämnd från hans söner, hade förut tillsagt, att ingen fick döda Ragnar under striden. Fastän inklämd mellan sköldar, nekade han trotsigt att säga, vem han var. Han blev då avklädd och kastad i en orm- grop. Ändå bekände hand inte sitt namn, fast ormarna knöto sig om hans armar och hals och beto honom, utan leende in i döden sjöng han en hjältesång och manade sönerna till hämnd.

När de fingo höra därom, rustade de sina skepp och styrde till england. Där grepo de Ella och flådde huden av hans rygg och bände ut de blodiga revbenen, så att de stodo åt båda sidorna som örnvingar. Sedan seglade de åter ut på havet mot nya segrar och äventyr.

Den tappraste av Lodbroks söner var Björn Järnsida, och hans fosterfader, Hasting, befallde på en av de största flottorna. De flesta mannen pa skeppen voro från Dan- mark och Norge, men där fattades heller inte svenska kämpar. Ofta visste de inte, var de voro, när de gjorde strandhugg eller om nätterna sågo ljusen i de avlägsna städerna. Men småningom blev luften ljummare, och kusterna betäcktes av trädgårdar och tempellika villor. Till sist knarrade en fin gul sand under fötterna, när de gingo i land och härjade, och trälarna, som de togo till fånga, voro ramsvarta som spöken. Då voro de i Afrika.

Skummet, som nu yrde om stäven, glänste som ädel- stenar. Snäckorna voro stora som barnhuvud, och be- synnerliga fiskar med horn och spröten fastnade på kro- varna, ty nu voro de i Medelhavet. »Till Rom, till Ram !» skriade Hastings folk. »Det är den största och rikaste av städer. Men var ligger Rom?»

»Jag tror, att vi skola vara där lagom till aftonvarden», svarade stambon, som stod bakom draknuvudet i det första skeppet. Han pekade mot en stad, som långt borta steg ur hav'et med klättrande murar och torn över torn.

Invånarna hade just kommit samman för att fira jul- mässan, då de hörde gnisslet av stadsportarna, som hastigt stängdes. Skräckslagna störtade de ut ur kyrkorna och furino hamnen fylld av drakar, som hade tagit ned seglen och lågo och vände årorna som tjugo par fenor.

Ute i aktertjället på sitt skepp satt de.n sluga Hasting, omsvept med en björniäll. På huvudet hade han en rund hjälm med två guldbelagda tjurhorn, och den ljusa huden på hans bara armar hade blivit tegelfärgad av solen. »Gå», sade han till några av sina män, »och säg dem, att jag är den segrande Hasting, som blivit trött på egna synder och seglat ända hit för att låta döpa mig.»

Stadsborna skickade godtroget ut livsförnödenhcter och präster, som döpte honom, men de släppte honom int‚ innanför murarna. »Då skola ni säga dem», s'ade nu Hasting till sina budbärare, »att jag, ångerfulla man, angripits av en förfärlig sjukdom. Mitt svärd och mina armringar och alla mina skatter lovar jag dem, om jag åtmtnstone får min grav i ett kloster.»

Biskopen kom då ut' och smorde honom med helig olja, och när natten föll på, började s.keppsfolket höja skärand‚ klagorop, till tecken att deras hövding redan hade dött. Så snart det började dagas igen, lade sig Hasting i en kista, och i ett långt begravningståg följde honom så hans kämpar in i staden och upp till den förnämsta kyrkan, och mellan sig buro de hans utlovade skänker.

Mellan vaxljusen i koret blev kistan ställd på en svart hår. Men bäst som biskopen pladdrade latin, stötte Hasting inför de kringståendes ögon oförmodat undan locket och sprang upp från sin bädd med svärdet i högsta hugg. Vap- nen, som nordmännen hade gömda under kläderna, flögo lika snabbt i höjden, och inom ett ögonblick rasade den vildaste strid.

Penningar ich dyrbarheter blevo småningom fram- letade ur husen och nedburna till skeppen. Alla kvinnor, som kunde säljas till trälinnor, och alla män, som kunde hålla en åra, togos med ombord, innan vikingaflottan änt- ligen rodde bort. Men då hade ®ordmännen till sin häp- nad fått veta, att, det alls inte var Rom, som de hade plundrat, utan bara en liten italiensk stad, som hette Luna.

»Lodbroks söner» blev slutligen ett hedersnamn, som många av de tappraste i långa tider tävlade om att få bära. Nordmännen voro nu de starkaste på havet, och med hundra- tals skepp rodde de uppför Seinefloden och reste storm- stegarna mot Paris. De voro omöjliga att motstå, utan var de visade sig, erövrade de städer, borgar och kioster, och Franklands konung såg ingen annan hjälp än att skänka dem ett stycke av sitt eget land till hertigdöme.

Den förnämsta hövdingen -å kallades Gånge-Rolf, där- för att han var för tung och stor att rida på någon häst. Och han blev dien första hertigen av Normandiet. Men att lyda bruket och kyssa konungens fot, därtill kunde Rolf ändå inte förmås. H'an viskad'e till sin närmaste man i följet att göra det i hans ställe, merr vikingen böjde sig bara till hälften och lyfte så upp konungens fot till sin mun.

Först på gamla dagar gick Rolf flitigt i kyrkorna, och i Rouen visas ännu hans grav under ärevördiga spetsbågs- valv. Ättlingar av normanderna grundade sedan med lysande tapperhet egna vålden både i England och ända nere på Sicilien, ja, till och med på några orter högt uppe bland de schweiziska alperna talar ännu den frihetsälskande befolkningen om sitt nordiska blod, och i många trakter gäller det ännu alltjämt som adel att vara av nordmannabörd. VI. ANSGAR.

I Mälaren ligger en ö, som heter Björkön. Det finns där en däld, som kallas »den svarta jorden», därför att myllan är blandad -ned kol från forna eldstäder. Och där har det framgrävts en mängd sönderslagna fat, krukor och glas, ibland också dyrbarheter och mynt ända från Arabien. Ja, det har till och med hittats lerstycken med tydliga avtryck efter fingrarna på de trälar, som för tusen år sedan stodo där och tätade sin herres stugvägg. Under någon eldsvåda ha lerstyckena så råkat att bli brända och där- igenom bevarats. Både hedniska askurnor, små kristna kors och rostiga spikar efter likkistor ha blivit upptagna ur de gamla gravarna på ön, och utanför stranden synas ännu vid lågt vatten de ekpålar, som burit landnings- bryggorna

Där låg den rika köpstaden Birka.

En gång en sommarkväll var det mycket folk samlat. De, som inte fingo husrum i staden, bodde utanför i löv- hyddor. På lekvallarna stojade ungdomen och drog sedan under skämt och sång upp till berget, ty där stod en ring- borg av grova kullerstenar, och från den var utsikten vid och fri. En behaglig svalka uppfriskade luften. Husen, som voro av trä och ibland av flätverk överklenat med lera, sp'eglade sig mellan alar och hängbjörkar i det stilla vattnet.

Livligast gick det till nere på bryggorna, ty flera ut ländska skepp hade nyss iagt till, och yllevävnaderna från Frisland hade strykande åtgång. Främlingarna, som klätt- rade i land, hade mycket att bära, men två av dem voro tomhänta. Det var en mörklagd tjugoåttaårig benediktiner- munk från klostret Corbie i Picardie och hans vän munken Vitmar. Själv hette han Ansgar, och han tog genast den första, som han mötte, om halsen och kysste honom på båda kinderna.

»Vi ha blivit utplundrade av vikingar», sade han' med frisk och vänlig glättighet. »De togo ifrån oss allt vårt, till och med böckerna och de skänker, som vi hade med oss från kejsaren till er konung. Nu ha vi ingenting att betala husrum med. Jag undrar, vem som vill hysa två så utblottade resenärer ?»

Mannen, som han talade till så öppet och utan all förställning, såg barsk ut. Det råkade sig nämligen så, att det var själva hövdingen i staden, och han hette Härger. Han var en väderbiten och gråhårig viking, som först på gamla dagar satt sig till ro hemma, och han kände sig misstrogen mot, de båda predikarna. Han visste, vilka de voro, och att de b,åde voro skickade av kejsaren och inbjudna av konungen för, att tala till folket, men han svarade helt kort: »Kung Björn är på jakt.»

Från allah sidor framsträcktes, då gästfria händer, och en gammal änka, s,om hette Frideborg, grep fatt i repet, som Ansgar hade om livet. »Det vore att kränka min rätt», sade hon, »om jag inte finge mottaga er som gäster, när min stuga ligger närmast. Fast, lågt har den till taket.»

Ansgar och Vitmar stego tacksamma in till henne. Så fort de hade tvått sig och ansat sina tarviiga kläder, gingo de till vila.

Nästa morgon kom Härger ned till stugan, ty han ville pröva dem. Han fann då, att de sutto på marken och bundo nät. Ansgar var mycket mager av späkning och fasta, och han läste, utantill några stycken ur Davids psal- mer, som- annars voro jians älsklingstext, när han hade, sina böcker.

»Eftersom kung Björn är borta», började Härger med låtsad fryntlighet, »har jag i hans ställe låtit duka åt er det ståtligaste gästabud. Ni äro säkert alldeles uthungrade efter er långa färd, och ingenting skall fattas, varken harpspel eller kräsliga rätter.»

»Vi skaffa oss vårt dagliga bröd med våra egna händer», svarade Ansgar ödmjukt och stilla. »Därför binda vi oss nät, så att vi kunna fiska och hämta det nödvändiga både åt oss och vår välmenande husmor. Vid ditt gästabud skulle vi känna oss illa till mods.»

När Härger kom hem igen till borgen, sade han till sin tjänare: »Här är en stor kruka vin. Bär ned den till Ansgar och se sedan efter i dörrspringan, om han kan motstå att styrka sig med en munter bägare.»

Ansgar mottog krukan av tjänaren och tackad‚, men sedan band han över den och ställde den i vrån. »Här ha vi fått vin till nattvarden åt de döende», sade han. »Förvara det väl, mor Frideborg. Finge vi också bara lika fort vår kyrka!»

I Birka var det en mängd krigsfångar från kristna land, och de hade gjorts till trälar. När de fingo höra om mun- karnas ankomst, samlades de utanför huset under glädje- tårar, överlyckliga att ännu en gång få höra kristna lärare. Många Birkabor följde också med dem av nyfikenhet och ropade: »Ansgar, när talar du med oss om den nya guden ?»

»Det gör jag helst var timme», svarade han och gick fram mot solskenet i dörren. »Tacksamt känner jag i hjärtat, att ni svear äro ett präktigt folk, som jag från första stunden lärt mig att hålla av. Färden blev svår genom mörka skogar och över insjöar, sona voro stora som hav. Men vilket land är det inte, soni ni ha fått att bebo! Rikt är det på korn och honung och bränsle och älvar och havs- vikar, och i stugorna är det fullt av starka och glada barn. Bättre skepp har jag heller inte sett många bygga. Ofta utanför byarna såg jag också männen vördnadsfullt komma bärande på jord från olika härad för att kasta upp en ätte- hög över någon stor hövding. Men när jag så fick höra, att han hade varit en sjök'onung, som- härjat fredliga stränder- då mindes jag, varför jag var på vandring. Kristus är ännu starkare än Tor.»

Ett dovt mummel blev det hotfulla svaret. Konung Björn, som nu var hemkommen från sin jakt, stod också bland folket. I krig lydde svearna honom blint och med hänförelse, men i fredstid talade de helst lag och rätt med honom på tinget, och nu hälsade de honom med ett gott handslag.

Härger viskade till honom: »Den Ansgar, som du kallat till oss, är en underlig man och oövervinnelig och fast som - en kämpe. Han har givit mig mycket att tänka på. Flera gånger har jag prövat honom, och nu vill jag göra det ännu en sista gång.» Därefter vände han sig till Ansgar med orden: »Det är gott och väl, att du har många fagra ord. Men är din gbd så mäktig, som du säger, så vänta vi, att han bevisar det genom ett under.»

Ansgar svarade: »Om jag vore värdig att av min herre utbedja ett under, så vore det, att han ville göra mig och oss alla här till goda människor. Då skulle vi snart få kraft att bygga den första kyrkan.»

»Vad dig beträffar, Ansgar, har han nog redan utfört det undret», svarade Härger och följde konungen. Så tvär- stannade han med händerna under bröstet och utropade skrattande: »Men vill du bygga en kyrka, då får du allt kalla på jättars hjälp, om det gudahovet skall bli rest.»

Ansgar blev bedrövad, och om kvällen, när han låg utan att kunna sova, tyckte han sig höra en röst. Den lät mjuk och ängslig som ett litet barns, och på samma gång tyckte han, att det var hans eget hjärta, som viskade: »Ansgar», sade rösten, »hövdingen talade sant.»

Han förfärades och steg tidigt upp och rodde ut till sina nät. »Akta dig för den andra stranden», ropade Fride- borg efter honom. »Där i klyftorna ha ännu många jättar sin boning.»

Det påminde honom ännu en gång om röstens ord. Därborta tornade klippa på klippa, och när han lyfte huvu- det, trodde han sig nära på se, hur jättarna sutto däruppe, flarniga i huden, med fingrarna krökta om hällarna och håret nedblåst i pannan.

Dagens första vind dånade genom tallkronorna, och Ansgar knäppte händerna över ögonen. Så satt han en stund försjunken i tankar och frågor. Småningom upp- lystes hans själ av inre ljus och gav med ens en helt annan mening åt röstens ord.

Han vände ekan hem mot Birka, och ftä'r han kbm upp mellan nötbuskarna och träden, yxade han sig ett högt kors. Det tog han med sig och gick ut på fältet, där folket just samlades för att hMla ting.

Så som Ansgar talade den dagen, hade det aldrig förr under hela hans liv förunnats honom att bruka ordets gåva. Det fanns till sist ingen i hela Birka, som inte kom för att höra honom. Sjuka och gamla, som knappt kunde flytta fötterna, trälar, köpfarare och små barn, alla ställde de sina steg till tingsfältet. Somliga sutto i gräset, andra buro ännu sina spadar eller verktyg över axeln, och stora skaror läto iföra sig vita kläder och döptes nere vid stranden. Slutligen framgick konung Björn för att utfråga gudarna, om de tillstadde Ansgar att bygga ett hus åt den nya guden. Ansgar stod segerviss och glad bredvid honom. Konungen, täljde alltså några spånor och riste dem med runor. När han kastade spånorna på marken, föllo de så, att svaret blev jakande.

Timmarna hade emellertid lidit, och ännu en gång begynte det att kvällas. Stilla guldmoln stodo över fjärden, skogarna blevo allt tystare, och grantopparna nådde redan över solens nedersta kant.

Med rynkad panna och ljungande, fjärrskådande ögon sträckte Ansgar korset framför sig, och det hänryckta folket följde honom på båda sidorna. När han hade gått några steg till ett ställe, där marken höjde sig, stötte han fast korset, så att det stod upprätt.

Den nyss sa starka stämman darrade. »Antligen är stunden kommen», nästan viskade han. »Här skall kyrk- tröskeln stå, och där skuggan pekar, där skall altaret stå. Yart år på samma helgons dag som i dag, när det d'oftar lika saligt från ängar och träd, skall då den sista solstrimman gå samma väg som nu skuggan och lysa in genom dörren mot guldet på altaret.»

»Har du själv det guld, som behövs för att resa ett sådant hus, du, som lever på bröd och vatten?» frågade Härger.

Änsgar svarade: »Är min gud den starkaste, då vet jag också, att de jättar, som skola bygga hans kyrka till en sal över hela jorden, måste vara så starka i vilja och tro, att de varken köpslå om'gods eller lön. Och du själv är utvald att bli en av de jättarna, Härger. Det är undret, som du bad om. De vita kläderna vä.nta dig, och i morgon skall jag döpa, dig.»

Folket vände sig om för att se, vart skuggan pekade. Då visade det sig, att den sträckte sin spets just mot tomten framför Härgers eget hus.

Härger stod tyst, och det var svårt att ana hans tankar. Han stred en hård strid,'men under den klarnade de barkade dragen och bl'evo godare och fridsammare än förr. Slut- ligen gick han in i huset och hämtade sin forna skepps- yxa. »Gör ni som jag», rådde han. »Tag era yxor och följ mig över sjön till skogen! Natten är ljus, och vi skola söka ut det bästa virket till vår första kyrka.»

Om jättar hade svingat yxorna, kunde de inte ha fällt och kvistat väidigare timmerträd än dem, som nu under de följande dygnen släpade's. öve? vattnet. efter ekorna. Nästa afton blevo Härger och Frideborg döpta.

Under stor. glädje blev kyrkan slutligen fullbordad och ingvigd Ansgar bjöd då farväl åt sin nya församling i det avlägsna. Norden, och - med sin vän Vitmar. hegynte han den långa återfärden. Flera Birkabor följde dem till fränder och bekanta, och överallt blevo de gästfritt mottagna

Men hemma i Birka öppnade Frideborg sina säckar och kistor för att skänka allt sitt åt de fattiga. Det fanns emellertid inga fattiga i det rika Birka, utan hon måste be- stämma, att det skulle föras bort till andra, som bättre behövde hennes små gåvor. Likväl var där något, som Frideborg sparade och vakade över som över den dyr- baraste skatt. Det var det sista av det heliga vin, som ännu fanns kvar i krukan. Hon hällde det i en liten flaska och gömde den väl. »Droppa du det vin'et i min mun, när min sista stund kommer», bad hon sin dotter, »om ingen andlig då är till hands här i staden.»

Det kom sedan oroliga år efter konung Björns död, och .trotsiga hövdingar reste på nytt avgudabilder i Birka. Var .morgon fingo bilderna ett fat kött och fyra kakor bröd till att äta. De kristna, som ofta blevo utskrattade, levde i stillhet för- sig, och Frideborg satt i sin hydda och åldrades. Ansgar skickade då en eremit, Ardgar, som framkom i lagom tid för att få hälla de sista dropparna av det heliga vinet mellan den döende Frideborgs läppar.

Också ansgar kom ännu en gång på besök till sin kära församling i Birka, och fast ung var han då redan biskop och en vitt frejdad man. Han fick sedan sin grav i Bremen.

Omsider blev Birka härjat och jämnat med marken, och de kristna samlades i Sigtuna. Där byggde de sig många kyrkor, men de vilda esterna inträngde i Mäiaren på sina skepp och ödelade också Sigtuna. Det berättas, att de bortförde alla dyrbarheter och bland dem två kordörrar från Vårfrukyrkan, vilka ännu skala finnas i Novgorod. För att stänga Mälaren började då svearna att befästa den ho~me, där Stockholm sedan växte upp, med torn och murar.

På berget vid det forna Birka står nu ett stenkors till minne av Ansgar, Nordens apost9l. Liksom det korset var dag flyttar sin skugga åt alla sidor efter solens gång, så blevo också med tiden kristna altaren byggda runt om i landet, både i söder och vas-ter och öster och norr. VII. SKÖLDMÖN MÅNLJUSET.

Torgrim var den största bonden i Roslagen, och en afton sattt han och språkade med sina gäster. De kluvna och tänd torrvedsstickorna, som voro instuckna i väggen, brunno småningom ut, men månen sken in genom taköpp- ningon och bredde glatt och vänligt sitt ljus över bordet och högsätet. Stora år hade randats för både svear och götar, och det talades om bragder och äventyr, ty gästerna i bondetjället voro nyss hemvända från härfärd.

Då kom en träl inspringande i salen och satte en hjälm mitt på bordet framför Torgrim. Den var prydd med fyra uddar och stod på dem som en gryta på sina fötter. I hjälmen låg ett nyfött och naket litet flickebarn och slog med armarna och sparkade och grät.

»Du har vidsträckta marker, husbonde», sade trälen. »Vem skall ärva och sköta dem? Hittills var du barnlös, men i afton är dig fött ett flickebarn. Ve oss, att det inte blev en son! »

Gästerna begynte skratta, och hjälmen blev skickad utefter bordet, så att var och en fick se på barnet och taga om de små händerna. »Javäl, Torgrim», sorlade de muntra rösterna, »här får du just en, som kan styra plogen! Det här blir något för dig att kläda och' pynta och sitta och klema med. Men stor nytta lär du väl inte kunna få av henne i alla hennes dagar.»

När hjälmen hade vandrat från hand till hand ånda ned till bordshörnet, där månljuset inte nådde fram, utan det var mörkt, tog trälen den under sin arm och gick mot dörren.

»Bonde», sade han, »det är väl klokast, att jag sätter ut barnet i skogen och låter det omkomma.»

Men därvid råkade han att ännu en gång bära den lilla genom månstrimman, så att Torgrim kunde se henne.

»Nej, goda gäster i bondetjället», utropade han och sprang upp. »Helt.annat skola ni nu få varsna. Blev flickan mig räckt i den hjälm, som jag själv så ofta bar i min ungdom, när jag stod i eget skepp, då lyfter jag nu också ned min sköld och mitt askspjut och lägger hos henne. Två henne i snö, du träl, och lägg en bit björnmärg mellan läpparna, så blir hon lugn. Dotter, här under den klara månen namnfäster jag dig, och du skall heta Hjälmdis.»

Hornen blevo då på nytt fyllda, och de glada gästerna drucko barnsöl i månglittret. RUNORNA.

Modern var en trälkvinna. Hon dog snart, och Hjälm- dis fick växa upp i ensamhet hos fadern. Hon följde honom, när han gick till skogen med sin vedyxa och satt gränsle framför honom, när han red till köpstämma i byarna. Under de långa vinterkvällarna, när hon kom fram till honom och leka med hans buskiga skägg, lärde han' henne att sno bågsträngar och skäfta pilar. Hon hade ingen glädje med att sy ihop dockor av tyglappar som andra mör, utan hennes högsta fröjd var att få sitta på skinnfällen vid elden och vända på faderns svärd, som var ett gott stycke längre än hon själv.

Men ödesdiserna äro gåtfulla i sin makt. Fast Tor- grim alltid var god mot henne, förmör'kades han- allt mer av sorg över att inte ha någon son, som skulle ärva hans stridsvapen och gård och göra ätten heder.- Han satt och- ruvade på sina svårmodiga tankar. Trälarna sörjde med honom, och han hade inte längre någon ro hemma.

En dag tog han sin yxa som vanligt och gick ut i skogen, och dottern följde honom. De kommo då in i ett björksnår, som var så tätt, att hennes hår fastnade i grenverket. Solen sken så vackert både genom björklövet och hennes rika, ljusa hår, som hon höll på. att lösa från kvistarna, att allt borde ha kunnat dansa av glädje. Men Torgrim gick förut utan att se sig om. När hon ropade efter honom, fick hon inte något svar, och från den stunden blev han borta för alltid.

Hon fortsatte att ströva omkring som förut och badade dig i snö för att bli stark. En av de muntra gästerna, som hade suttit med i ringen, då hon bars in i hjälmen, hette Torvald Hjaltesson. Det var en sagoberättare från det fjärran Island, och fast han inte själv kunde kväda, var han mäkta lärd. En dag kom han vandrande igen till gården, och han slog sig ned och talade länge med henne om fadern och skuggorna i underjorden. »Jag skall söka honom ända nere bland de döda», svarade hon Torvaid, då han tystnade, och skyndade så ut igen i skogen.

När hon hade gått hela -dagen, plockade hon bär för att stilla den värsta hungern, men ändå tänkte hon inte på att vila. Hon ko.m allt längre bort från dc levandes boningar; till och med träden växte inte längre med liv, utan stodo grå och .mariga. Ingen mossa gjorde det längre mjukt att sitta på stenarna, marken täcktes av sand, och klippblocken lågo kringkastade. Men då märkte hon, att hon gick omgiven av en blek skara, och luften omkring den var sval som över en källa. »Ni äro de döda», viskade hon och började darra.

Nu gällde det att stiga utför, beständigt utför mellan de fuktiga klipporna. De nedersta trappstegen lågo i en vid ring, höga som bänkar, och på dem satte sig de bleka för att rannsakas och dömas. Ännu djupare ned dånade en skräcksvart flod med fräsande skum, och på andra sidan var det trängsel av skuggor och hjässa vid hjässa, så. långt det var rnöjligt att urskilja något i halvskymningen. Likväl kände hon sig ännu inte alldeles hjälplös, ty bredvid henne gick en god kvinna med vänlig blick, som påminde om månglittret i Torgrims sal.

»Ett så litet barn är ingenting att döma över», sade hon och sköt Hjälmdis framåt förbi bänkraderna och in i en flock av andra barn. »Se här, hon är ännu rödblå på fingrarna och om munnen efter bären, som hon nyss gick och plockade.»

Barnens blekhet skrämde henne i början. Men det var ett sken av skuldfri lycka, som lyste ut från deras väsen, och snart började hon leka med dem och klappa dem med sina halloufärgade fingrar. »Vad heter du?» frågade hon den, som hon höll i handen. Hon svarade: »Kanske heter jag Glömd.» Och den, som stod närmast, svarade också: »Jag heter väl Glömd.»

Vit som krita red nu Hel, den grymma underjordsdrott- ningen, utefter andra stranden på sin trebenta häst. »Jag har skarpare ögon än de andra», ropade hon över vattnet, »och jag ser nog, att du inte hör hit, barn lilla. Vem söker du? Är det din far, så sitter han hos Oden, om han har fallit för svärd eller kastat sig utför ättestupan, och till Valhall är det svårt för kvinnor att hitta upp. Men an- tingen han nu är hos Oden eller mig, hoppas jag på en sak. Det är, att han snart skall få heta Glömd, han också.»

Och så skrattade Lokemön, så att genljudet rullade genom grottorna.

Hjälmdis hade gömt sitt huvud i kläderna hos den goda kvinna, som ännu stod kvar bredvid henne, -men nu släppte hon dem förfärad och flydde uppför trappstegen. Hon hukade och sprang och kände de mötandes svala kappor och dukar svepa över ryggen. Ingen hindrade henne, ty hon var ju bara ett barn. Obemärkt letade hon sig upp till träden under den fria himmeln.

Natten var inte mörkare, än att hon kunde hitta, men det blev full dager, innan hon kom fram till gården. Trälen satt på tröskeln med en mjölkbunke och matade tomt- ormen, som hade sitt bo under husknuten och ofta bru- kade ringla fram ända till härden.

Då trälen en stund hade lyssnat till Hjälmdis, sade han till ormen liksom halvsjungand'e: »Kloka djur, barnet här har råkat somna i skogen och drömt om det myckna lärda, som den där isländaren satt och spann ihop i går. Fast vem vet? Kanske var det mer än bara drömmar. Därom törs en stackars fåkunnig träl som jag inte säga något. Och visst känns det tungt, att en så god husbonde som Torgrim snart skulle glömmas för alltid.»

Isländaren hörde hans ord, och barhuvad kom han med raska steg ur salen och svarade: »Du talar efter ditt förstånd, kära husträl. Nu äro runorna komna till oss genom Oden, och de äro det visaste och största av allt, som han skänkt. Mot dem äro guldet och järnet ingenting. Tomma bautastenar stodo här många, men runorna skola sira stenen som lövet grenen, och nu kunna till och med de döda tala med oss. Segerrunor, lagrunor, skalderunor, ätterunor, hell er, ty ni ha dräpt' glömskan!»

Han tog trälen m'ed sig, och under hängbjörken vid vattnet uppställde han en sten till Torgrims minne. Efter at ha ristat de runor, som han tyckte passade, kysste han så Hjälmdis på pannan och gick sina färde.

Sedan satt hon gärna om kvällarna i gräset vid minnes- stenen, och när hon började förstå runornas makt, måste hon gråta av glädje. Det var när vägfarare stannade och läste med hög röst: »Hjälmdis reste stenen åt sin fader Torgrim, den vördade bonden.. Envar, som går förbi, må läsa hans namn och minnas det.» HJÄLMDIS RIDER TILL ERIK SEGERSÄLL.

När Hjälmdis blev fjorton år, satte hon faderns hjälm på huvudet och tog hans sköld och spjut och red till Uppsala.

På en av de grasbevuxna ättehögarna satt där en yng- ling, som såg ut att vara ungefär lika gammal som hon. Han hade ett hårt och trotsigt utseende, och under en lek hade han fått ett slag av ett dryckeshorn, som lämnat ett är över näsan.

»Godmorgon, sköldmö», hälsade han. »Har inte heller du ett vänligt ord för den, som sitter på sin faders gravhög och ropar efter -n arvsrätt? Min fader Olov och hans broder Erik voro samkonungar över alla svears rike.»

»Vem är då nu konung, om det inte är du?» frågade hon.

»Jag är Styrbjörn, och mig vllja de inte lyfta på sköl- darna och hylla», framsuckade han hittert. »Med stenar och hugg blev jag nyss driven från tinget, därför att de inte ville ha en så ing konung.»

»År Erik vis och segersäll?» frågade hon och lade spjutet på tVärn över hästryggen och väntade. Styrbjörn svarade ingenting, men hatet blodfärgade hans panna, och han sprang upp med knutna händer. Då sade hon: »Jag ser att Erik är vis och segersäll, och därför är han också rätt man att styra över oss, men du är högmodlg och grym. Bättre är det därför, att du ber honom om några av hans största skepp och drar på vikingafärd.» Därefter red hon vidare fram till kungsgården.

Styrbjörn lydde hennes råd. Om kvällen, när alla voro samlade, steg han in i salen. Erik Segersäll satt i hög- bänken, brunhyad, reslig och manligt fager, och med fri- modigt tal lovade han Styrbjörn' sextio fullrustade skepp. Liväl hade Styrbjörn inga tackord till svar, utan dröjde lika rnulet på avstånd.

Längst borta vid gavelväggen stodo tolv utvalda sköld- mör. Hjälmdis hade redan blivlt upptagen i skaran som den tolvte och yngsta. Mången bister bärsärk ljnsnade, när han sog på de väna ansiktena, men sköldmörna gåvo ingen akt på kämparna, utan talade glättigt sinsemellan som sina vapen och hästar, som stampade utanför i stallet.

När Styrbjörn utan att bjuda någon farväl gick mot dörren och kom framför sköldmörnas glimmande rad, vände han sig till Hjälmdis och sade: »Dystert blir det för en bortdriven kungason att sitta ensam ute på det stormande saltet. Följ mig du, spjutbärerska !»

Men då begynte sköldmörna att skratta, så att det klingade som en fors om våren, när isstyckena slå samman.

»En sköldmö följer ingen», svarade Hjälmdis utan att kunna sluta att storle. »Också jag hade en fader. Om han än vore död tio gånger, skall jian en dag få höra, att jag har skött hans enkla bondespjut med lika så stor heder, som om han haft en son. Påkläd dig du din fäderne- rustning, Styrbjörn, och låt dig inte utskämmas av kvinnor !»

Styrbjörn gick då ned till sina skepp vid åmynningen, och i gryningen lade han ut. På de förnämsta skeppen voro seglen klädda med gul och röd päll, och stilla och hög- tidligt gledo de fram mellan vass-rna. När flottan svängde ut på Mälaren bland de lövade holmarna, där boskapen stod och stirrade, kom det motvind. Men trettio par åror stuckos ut från vart av skeppen och drevo dem med rask fart bort mot det obekanta fjärran. Styrbjörn vände sig då om och såg över stränderna och sade till sina män: »Blir jag inte en Bag konung över det landet, vill jag inte leva.» STYRBJÖRN PÅ HAVET.

Han seglade nu omkring och vann borgar och land och fick tillnamnet Starke. Så kom han då till ön Wollin i Östersjön, där Jomsvlkingarna hade sitt berömda fäste, Jomsborg.

Det ansågs ointagligt, och sagorna berätta, att det innanför murarna fanns en så stor hamn, att två hundra långskepp kunde ligga där med reling vid reling. Styr- björn utspejade, att hövdingen var borta, och manade sitt folk att ro på. Tvärs över inloppet till hamnen var ett murat valv, krönt med ett torn. Från giuggarna regnade stenar och brinnande beck över alla, som försökte närma sig, och järnbeslagna portar stängde ingången. Med ett rungande härskri kastade sig roddarna bakåt på en gång, och Styrbjörns skepp ven fram genom skummet. Brakande, som hade ett hälleberg kluvits, krossades bommarna, och portarna flögo upp, men också själva skeppet rämnade för stöten. Kämparna lade sig då över årorna och simmade in i borgen. Och där tvungos de vilda och stolta Joms- vikingarna att taga Styrbjörn Starke till hövding.

Ingen blev upptagen i Jomsvlklngarnas skara, som var yngre än femton år eller äldre än femtio. Han skulle vara härdad och frimodig och inte frukta att strida ensam mot två. För slika ynglingar och män bar det en glädje att få följa en anförare som Styrbjörn. Han låg också nästan beständigt ute i härnad. Som Jomsviking fick han aldrig visa sig oglad eller klaga och kvida, vad än hände, och bland vapenlekar och vågor blev det heller sällan tid därtill. Men roddmännen hörde om nätterna, hur han kastade sig av och an på bädden, plågad av sömnlöshet. Makt och rykte och allt, som en sjökonung kunde åtrå, hade han förvärvat, blott inte det enda, som han natt och dag drömde om: att få stå på sin faders hög i Uppsala, hyllad som sveakonung.

Harald Blåtand i Danmark, som behövde hans hjälp, gav honom sin dotter till äkta. Men ännu tänkte Styrbjörn ofta på den stolta spjutbärerskan i Erik Segersälls sal, och han blev allt hårdare till sinnet. Hotande tvang han Harald Blåtand att själv infinna sig, rustad -med två hundra skepp.

Inte ens den stora hamnen i Jomshorg kunde till sist rymma a alla de samlade flottorna, och med tolv hundra drakar seglade nu Styrbjörn uppåt Östersjön mot allt ljusare nätter och allt skogigare skär.

Så snart han hade landsatt sina män vid inloppet till Mälaren, brände han trotsigt sina fartyg. Men när Harald Blåtand såg lagornä, vände han plötsligt.sina skepp med vinden och flydde hem till Danmark. Styrbjörn fällde ändå inte modet, utan högg upp vägar genom skogarna och tågade till Fyrisvall. »Antingen --skall jag snart sitta i högsätet i Uppsala», mumlade han, »eller också i en gravliög av den jord, som borde ha varit min.» SLAGET PÅ FYRISVALL.

Erik Segersäll, som var en -vaksam och stridshågad storkonung, hade redan skickat ut budkavle och -samlat hela sveahären. I två dagar kämpades på slätten, utan att någon av härarna kunde förmås att vika.

När det led mot natten den andra dagen, offrade Styr- björn till Tor. I -rökskyarna visade sig ett ögonblick en rödklädd och rödskäggig man, som svårmodigt betraktade honom. »Jag ser, att du tillsäger mig döden», sade Styr- björn och sänkte huvudet. »Mycket gav du mig, blott inte det, som jag mest längtade efter. Det är människolött.»

Under tiden gick Erik Segersäil in i offerlunden till det stora gudahovet. Utomkring var det sirat med en list, som liknade en kedja av guld, men inne i huset var det skumt, och marken sänkte sig flera trappsteg ned till guda- bilderna liksom ned till underjorden. »Efter tio år skänker jag mig och mitt liv åt dig, Oden, om du ger mig seger», framviskade han sakta. Och som han talade, stod fram- för honom en man med neddragen hatt och enögd. »Så hören I mig då alla till», sade skepnaden, räckte honom ett spjut och var åter försvunnen.

Nar dagen brackte, steg Erik Segersall upp på den narmsta sandasen, troget foljd av Torgny Lagman, som i många strider stått vid hans sIda med kloka råd. Lurarna blåste harblasning, och pa attehogar, asar och vagar upp- revs sanden av~,fotsteg och hovslag. »Alla at Oden !» ropade då Erik Segersall och kastade sitt spjut, och vid det teck- net sprang ett regn pilar från bågarna.

När sandmolnet närmade sig över slåtten, trodde Sfyr- björn och hans vikingar, att det var ryttare, och höllo ut sina, spjut för att hejda dem. Men ur det gula töcknet rusade tjurar och hästar, som voro sammanokade flera i bredd, och oken voro fullklädda .med kniv blad, spjut- spetsar och krokar. Tjurarnas bölande blandades med vapenklirret, och gräset' beströddes av blödande. Styrbjörn, som mindre fruktade att dö, än att chans sista trogna' skulle fly med skam, stötte sitt märke hårt i marken' och för- svarade det, fast han redan segnade på kuä under sina får. Då såg han, att det glimmade till iiiue i sandvirvlarna som facklor. Det var sköldmörnas lysande flock, som sprängde fram med lyfta spjut, och han kände igen Hjälm- dis på hennes fladdrande hår. Han ropade till henne, att hade hon följt honöm, skulle de båda på samma dag nu ha fått rida till' Odens salar. Hona svarade, att det väl ändå skulle ske så, och att hon; där' kanske skulle bli honom blidare. Men snart kunde ingen längre höra den andra, och Styrbjörn stupade för pilarna.

Erik Segersäll väntade än nu på sandåsen och höll på, arrnen sin lilla son, hävdernas Olov Skötkonung. Nedanför bland hovfolket stod isländaren Torvald Hjaltesson. Hastigt ryckte han till sig en harpa och skyndade upp på höjden med tillbakakastat huvud och stråland‚ ögon. Han, som aldrig förr kunnat dikta, undfick för en enda stund av Oden den hänförelse, som är skaldekonstens' källa. Erik Segersäll strök den bredaste guldringen från sin .arrn för att räcka honom d‚n till lön. Men Torvalds blick var långt' borta, och vid allt djupare harpslag sjöng hand sitt livs enda sång, en dånande drapa om slaget på Fyrisvall.

Sången ljöd över det' stilla fältet, där korpflockarna redan visade, var valkyriorna ledde fram sina hastar for att hämta de bleknade. Med ett dra g av stolt och glad for- väntan lågo dar manga beromda kämpar och valkyriorna de allvarliga dodsjungfrurna, lyfte dem som systrar i sina armar framfor sig på hasten. Slutligen kommo de till det ställe, där pilregnet hade fallit tätast. De måste stanna ett ögonblick och beundra, ty där lågo alla de tolv sköld- mörna stupade sida vid sida, ännu lika fagra i döden.

En av valkyriorna lyfte upp Hjälmdis på sin häst och sprängde bort uppför regnbågens bro. Det förfärliga hovdundret väckte Hjälmdis, och när hon slog upp ögonen, såg hon skenet från Frejas gianssal och från Tors rödaktiga klippfäste, där det flämtade och mullrade. Så blev hon införd i Odens sal:

Väggarna voro där av spjutskaft och täckta med guld- sköldar, och från de brynjeklädda bänkarna reste sig en- härjarna för att bland de svärdfallna omfamna söner och gamla stridsbröder och höra nytt från jorden. Men längst bort satt en gammal ensam man utan att akta på de andra. »Jag har ingen att vänta på», suckade han tungt. »Mitt enda barn var ett flickebarn, och den skammen tog mig så hårt, att jag tyst gick bort och kastade mig utför en ätte- stupa.»

Hjälmdis skuggade över ögonen. Nu såg hon, att det var Torgrim. Hon sprang fram och lindade armarna om hans axlar och snyftade: »Fader, så har jag då äntligen funnit dig! Här kommer jag för att lämna dig igen dina vapen. Stor nytta hade jag av dem, ända till dess jag själv stupade under. svärdshuggen.»

Det rosslade i den gamles bröst, och han drog henne till sig,. Men runt om i salen hade det blivit stilla, ty det avlägsna strängaspelet från Fyrisvall hördes ända hit upp, och alla ville lyssna. Då lutade sig valkyriorna till varann, där de stodo i dörren med sina korpvingade hjälmar, och viskade: »Glädjas skall väl nu Torgrim, den goda bonden, att han hade en dotter!» VIII. SIGRID STORRÅDA OCH HENNES FRIARE

Erik Segersäll hade äktat dottern till en rik bonde, som hette Skaguls-Toste. Hon var mäkta högmodig över sina många gårdar och blev kallad Sigrid Storråda.

Erik Segersäll kunde slutligen inte trivas längre med en så hårdhjärtad kvinna, utan tog sig en annan hustru. Men först begåvade han Sigrid Storråda med flera av -de gyilne klenoderna från Adils' dagar och skickade henne så tillbaka till sin odal. Där s.att hon i högsätet med guld- broderad slöja, tjocka guldringar om armar och hals och mårdbrämad kappa Hon var ljus och skär, och reslig och stark som en jättinna, och d.et felades inte friare. Men hon förstod, att de m.est tänkte på hennes rikedomar. Leende drack hon dem till ur mjödhornet, men när de hade lagt sig att sova, tände hon eld på huset och innebrände dem. Sedan red hon utan hjärtesorg sin väg till någon annan av sina gårdar. »Jag skall lära sm.åkonungar annat än att komma och fria till den, som varit Erik Segersälls maka», sade hon.

Slufligen anlände nu en flock norska sändemän. De gingo fram för högsätet och räckte henne en guldskimrande ring av ovanlig storlek. »Minns du gamla dagar?» hälsade de. »Natten före slaget på Fyrisvall lovade Erik Segersäll sig åt Oden efter tio år, om btott guden då gav honom seger. Tiden flyger hastigt, du kallsinniga kvinna. De tio åren äro nu förrunna, och Erik Segersäll har gått till Oden.. Konung Olov Tryggvesson i Norge står honom likväl näppe- ligen efter i inannadygder. Här skickar han dig i fäste- gåva en guldring och ber dig möta på ålvstranden vid landa- märet, när det våras.»

Sigrid Storråda trädde upp ringen på sin breda, skärvita arm. Men ringen var så tung, att hon måste stödja under armbågen med den andra handen., »Det skall vara tungt guld, som inte Sigrid Storråda orkar lyfta», sVarade hon och lovade att komma till mötet. Men ringen gled av armen och rullade utefter golvet.

När sändemännen hade gått, märkte hon, att h‚nnes båda smeder vägde ringen i handen och viskade. Drott- ningen vinkade då smederna till sig och frågade, varför de spottade åt ringen. Först -ville de inte bekänna, men så måste de ut med sannIingen. »Det är svek i rirLgen», sade de. När' hon då lät bryta sönder den, visade det sig, att den inuti bara var av koppar. Några hovmän, som varit i Norge, påminde sig, att de där hade sett samma ring hänga som portklapp på dörren i Lade gudahov.

»Olov torde svika mig i mer äji detta», utropade hon vred. Men när det vårades, red hon ändå till Kungahälla för att möta honom.

Då hans skepp närmade sig ute på vattnet, såg hon en smärt man, som ovanför vågskuminet gick lekande av och an på (le utsatta årorna, fast det blåste Jiårt. »De,t bär Olov Tryggvesson», sorlade hennes följe. »Han är den vigaste i idrott, den djärvaste av klättrare. På den otill- gängligaste fjällioppen i Norge har han hängt upp sin sköld.»

Han sprang i land, glättig och fager, och räckte henne sina händer. Guldhjäln~en sken i solen, och den klarröda manteln fladdrade, medan han ledde henne upp tilJ hög- sätet i salen. Men när de väl sutto där och i all vänlighet sprakade om att hålla bröllop till vintern, började han ock så tala om, att hon skulle låta döpta sig, ty han var en ivrig kristen. Då mulnade genast Sigrid Storråda och sva- rade hånfullt: »Inte tänker jag för din skull gå från den tro, som jag hittill's haft och mina fränder före mig.»

Olov Tryggvesson reste sig hättigt och slog henne över ansiktet med sin handske. »Du hundhedna, varför skulle jag la dig till maka!» iitropade han i vredes.mod. Hon satt död-blek kvar i högsätet med ett rött märke på tinningen efter slaget. »Detta skall bli din bane», mumlade hon efter honom, då han gick tillbaka till sina skepp.

»Hur skall jag bli stark nog att straffa en sådan kämpa- kung, herömd som han är över hela Norden?» tänkte hon och tyckte, att hennes guldringar och mårdpälsar inte längre voro till någon glädje. »Harald Blåtands son, den mäktiga Sven Tveskägg i Danmark, vore kanske rätt man att hjälpa mig.» Och när hans sändemän en tid därefter kommo och friade, svarade hon ja och följde dem.

Sven Tveskägg hade med list tvungit sin syster Tyra att bli drottning åt en gammal liiednisk konung i Vendland. Tyra ville varken äta eller dricka, -sedan hon hade blivit förd till sin åldriga brudgum. Hon lindade om sig sin slöja, så att ingen kunde känna igen henne, och så flydde hon den långa vägen över hav och skogar ända till Olov Tryggvesson i Norge. När han fann, att hon var en vän och behaghg kvlnna, tog han henne sjäIv till drottning.

Våren därefter visade hon sig mycket nedslagen och satt ofta ensam i dörren och gråt. En dag köpte Olov- Tryggvesson på gatan en knippa blommor, som voro ovan- ligt stora för att vara så tidigt på året. De blommorna gav han åt Tyra, men bon slog undan dem med handen ich sade: »Större gåvor hade jag att äga i Vendland, men av rädsla för min broder Sven och hans hämndlystna maka törs du inte fara genom danernas land till att utkräva min hemgift.» Olov Tryggvesson skrattade glatt och stolt och lovade, att hon snart skulle få bevittna annat.

Han var den största hjälten i Nordlanden på den tiden och hade lovat att kristna hela Norge. Mot hedningarna for han ofta hårt fram, ocb därom hade hans män mycket att berätta, men än mer om hans storsinta kämpamod, och de följde honom trofast i alla faror.

Han var också en väldig skeppsbyggare och hade många fartyg på stranden. De förnämsta hette Tranan och Orm en. Men nu lät han resa det största skepp, som någon ännu hade sett i Norge, och som därför fick heta Ormen Långe. Det var sjuttiofyra alnar utefter kölen och roddes med trettiofyra par åror, och både huvud och stjärt voro guldbelagda. Där gick han ombord, omgiven av de star- kaste och skönaste män i riket och ställde sig i lyftningen. Med sextio långskepp seglade han så söderut genom Öre. sund förbi Danmark mot Vendland.

»Sven, min konung och make, nu är det tid att hämnas den -skam, som jag så länge fått bära på», utbrast då Sigrid Storråda. Vad det led, blev det också bekant bland Sven Tveskäggs kämpar, att bud hade avgått till Olov Sköt- konung i Svitjod, hennes son med Erik Segersäll, och snart anlände han med sveahären och alla sina yppersta skepp.

De båda konungarna lade sig med sina floftor bakom ön Svolder nära Rygen. Det gällde att överrumpla Olov Tryggvesson, när han segia~de förbi på hemvägen frånVend- land. Olov Skötkonung, som sedan några år därefter an- tog kristendomen och lät döpa sig i Husaby källa, satt under aktertjället i lärda samtal med vittra män. Han hade ärvt Erik Segersälls höga växt och talade trotsigt och be- fallande, men hans hövdingar voro inte mindre fritaliga och höjde ofta rösten. Slutligen kom det budskapet, att de norska skeppen voro nära, och konungarna skyndade upp på ön för att åse striden.

Men hemma i kungsgården gick Sigrid Storråda fram och åter över golvet med sin sömnad utan att röra vid nålen. »Varför sitta ni så modstulna, små hovpigor?» frågade hon. »Är det därför, att så många nu äro borta? Jag tror- aldrig, att jag kan känna saknad efter någon människa.» Men alla märkte nog, att hon hela tiden lyssnade åt dör. ren till.

På det sättet skred dag efter dag. Då kom där en afton en väderbiten skeppskarl, och trött och medtagen vacklade han in över den höga tröskeln. »Jag var iiied vid Svolder», berättade han och drog efter andan. »Vädret var klart utan skyar. Skepp efter skepp gled fram förbi udden, och var gång ropade hövdingarna, att det måste vara Ormen Långe. Slutligen närmade sig ett drakskepp, som var ännu större än alla de andra, och guldskenet från förstammen och sköldarna låg som en solväg över vattnet. Det var Ormen Långe.»

»Och Olov Tryggvesson?» frågade drottningen ivrigt och kastade sömnaden ifrån sig på bänken. »Jag kan se för mina ögor), hur det glimmade från hans- rustning, där han stod högst uppe hos rorsmannen.»

»Pilregnet föll tätt», svarade skeppskarlen, så överväl- digad av minnet, att han långa stunder glömde att tala. »Tag ned seglet! befallde Olov Tryggvesson och lät binda ihop alla skeppen på sidorna 0In Ormen Långe. Jag har aldrig flytt i strid, och Gud råder över mitt liv. -- Hans stamma var så stark, att jag kunde höra den, fast jag var med under sköldarna, när vi trängde fram från däck till däck. -- Vad var det, som brast? frågade han, när bågen sprang sönder för hans bästa skytt, Ejnar Tambaskälver. -- Norge ur dina händer, konung! svarade skytten. -- Jag hade då huggit mig fram ända till Ormen Långe och skulle springa upp på relingen, men fick en stöt och föll i vattnet. Förlåt mig, drottning, sedan såg och hörde jag ingenting mer.»

»Då har jag senare nytt», ropade en annan röst från dörren. Och in stapplade ännu en skeppskarl. Hans kläder voro så sönderrivna, att han ryckte till sig en av små- pigornas kappor och svepte den om sig för att inte visa sig i kungssalen i så eländiga trasor. »Jag såg Olov Tryggvesson höja skölden över huvudet och störta sig i vågskummet. Hela havet blev med ens som öde. Fröjda dig, fröjda dig, konungarnaka! Det är du, en kvinna, som fällt den tappraste i Norden.»

Sigrid Storråda stod tyst kvar vid bänkkanten och blun. dade. I tankarna såg hon framför sig det vida, oändliga havet, som med ens hade blivit öde. Det föreföll henne, att havet svallade i samma ödslighet kring stränder och klippor och skär utefter alla de nordiska rikena, ty nu hade Norden en stor man mindre. För första gången i sitt liv greps hon av saknad, och alla kände samma tomhet som hon.

De segerglada konungarna och hövdingarna vände till- baka och bänkade sig kring gästabudet. Där delade de Norges rike. Men ofta, mitt under det muntra samspråket, blev det stilla i kämparingen. »Var är Olov Tryggvesson?» frågade de sakta. »Lever han än? Månne han drog av sig brynjan under vattnet och simmade till något skepp? Svårt är det oss tänka, att en så stor man plötsligt är borta. Men visst måste han vara dö'd.»

Sigrid Storråda blev småningom gammal och' grå. En vinter kom en Jorsalafarare till kungsgården. Han var på hemfärd till Norge, och när elden sprang i stora flammor på färden, började han tala om det heliga landet. »Jag hälsades där i ett kloster», berättade han, »av en vltskäggig och kämpahög åldring, som frågade, om folket här uppe i Norden ännu mindes Olov Tryggvessons dagar. Var det månne Olov Tryggvesson?»

Därpå vågade ingen svara, ty de trodde, att han var död, men de ville ändå gärna tänka sig, att Iian ännu levde. Det liknade hell‚r inte mycket hat eller hämnd, det som då glimtade till i den hopsjunkna gamla kvinnans ögon. Hon satt med handen över pannan och grubblade på, hur det ändå skulle ha varit att i sin ungdoms år ha fått följa en sådan 1ijälte, fast han var lika stolt och hård som hon själv., IX. ARNLJOT GELLINE. DRÅPET.

Det var gille i en stor bondgård i de nordliga trakterna.

Ungdomen gav sig inte ro att länge bli sittande över stekar och kakor. Då den åttonde rätten bars in, reste sig ungdräuga.ma bullrande för att gå till lekvallen.. När dörren nu skulle skjutas upp, låg något tungt i vägen utanför på tröskeln. De sträckte ut huvudet och sågo i halvmörkret, att Torland, en bondeson, som alla tyckte väl om, låg där livlöst utsträckt med ett knivsår i bröstet. Ingen visste, hur han hade fått det, och nyss förut satt han med de andra vid bordet.

Det var ett skrock, att ett banesår på nytt begynte blöda, om dråparen råkade att vldröra den stupade.. För att bevisa. sin oskuld skyndade sig därför alla fram, en efter en, och- fattade Torland i handen. Just därför ,att han var aVhållen över hela bygden, blev ivern stor. Till och med barn,. gubbar och kvinnor trängdes om att få röra vid honom, fast väl ingen av dem kunde mi,sstänkas för ett sådant odåd. Slutligen fanns det bara en enda, som dröjde utan att närma sig. Det var självaste dottern i gården.

Hon hette Ingefrid och var annars det soligaste och' vänaste någon kunde möta. Men nu stod hon ensam kvar vid gillesbordet bland de tomma bänkarna och vände sig bort från ljuset. Torlands fränder hade emellertid flockats i dörren. Det var dystert och svartklätt folk med svart, hängande hår, låga, fårade pannor och ett tungsint sätt att alltid tala sakta. Db hade kommit ned från sina hemman i den inre Hälsingebygden, och silvret på bältena visade, att de voro rika. »Hämnd, hämnd !» viskade de knappast hörbart och sträckte sina armar över den kringstående skaran med fingrarna krökta som korpkior. Men en av dem lyste med ljuset på Ingefrid och pekade mot den döde. »Ingefrid!» sade han.

Hon gick då fram och satte sig på tröskeln. Förläget och stilla lade hon Torlands händer mellan sina.

Knappt fäste hon nu sina gråtande ögon på det bleka ansiktet, innan en stor röd ros av blod slog ut på hans skjorta mitt över hjärtat.

Det var så tyst, att liarna hördes borta på tingsbacken, där de skuro gräset, ty det skulle bli ting nästa morgon. En av fränderna satte sig ned på tröskeln bredvid Ingefrid. »Du är den skyldiga, du med de blida ögonen», viskade han. »Du tiger och vill ingenting tilstå. Begär du då, att vi fränder skola vädja till ännu en gudsdom, innan vi lägga sak mot dig? Jag hör nog, att de kringstående yrka därpå, efter de i det längsta ha svårt att tro en kvinna om ett brott som ditt nu. Må de då få sin vilja fram. Ja, kan du i morgon iuför hela tingsmenigheten bära ett vitglödgat järn nio steg utan att få den minsta blåsa i handen, då skola vi tro, att du är utan skuld. Som viking har jag i främ- mande länder sett oskyldiga utan att hränna sig springa över glödgade plogbillar.»

Han slog ibland på silverbältet som för att ge ökad myndighet åt sitt viskande tal. Och så snart han tystnade, bakbundo de andra fränderna hennes händer och ledde henne till skämman, som låg några steg därifrån. Där blev hon inlåst. Gårdsfolket stängdes in i storstugan. Sedan ställde fränderna sina steg mot tingsbacken, och de andra gillesgästerna följde dem, häpna och tysta.

Några stannade likväl för att hålla vakt, och de kröpo in under skämman, som stod ett stycke över marken på fyra stenstolpar.

Kläder och renhudar hängde under bjälkarna i skäm- man, och i väggen var ett runt vindöga. Där stod Ingefrid i nattskenet med pannan mot det alnstjocka stockverket. Det var mldsommartid, och ängsullen lyste längt borta som nyfallen snö. Halvvissna gullvivor, utblommade maskrosor och friska smörblomster blandades med prästkragar och hundlokor. Blommorna hade andra namn då än nu, som- liga kristna, andra hedniska, men fast många hade slutit sig för natten, kunde hon ändå känna igen de största mellan blad och luftiga strån.

Då framkom till vindögat, när vakterna hade somnat, en man, som var så stor, att hon aldrig hade sett hans like. Han bar skarlakanskläder och höll ett guldbelagt spjut i han- den, och ansiktet hade ett strängt och tankfullt utseende.

»Jag är Arnijot Gelline», sade han, »fast mitt namn var ett annat i min barndom. Har du inga anförvanter, bonde- dotter,- som kunna försvara dig ?»

»Min moder är för skröplig och gammal», föllo hennes ord, »och Vikar, min broder, gick till Olov Tryggvesson och blev borta. Jag hade också' en yngre broder. Han trivdes aldrig hemma, utan lever i skogarna, och jag tror, att han blivit stigman och rövare. Men när jag nu ser på dig riktigt noga, märker jag, att han i natt kommit tillbaka i rätta stunden.»

»Det är, som du säger», fortsatte Arnljot Gelline, »och en god tur var det, som förde mig hit, just när du så väl be- höver broderligt skydd. Jag gick hit ned till bygderna för att träffa dig och den gamla. Genast mötte jag ett mummel om onda händelser. När tissla byamännen om annat !»

Hon rodnade starkt och svarade: »Ingen kan mer sörja över den gåtfulla blyckan här i natt än jag, ty nyss förut under gillet hade jag tillsagt Torland min tro för livet. Det var väl därför, när jag under kärleksfulla tankar tog hans kallnade händer, som hans blod en sista gång steg upp till det stackars genomstung~a hjärtat, så att det slog ut en röd ros på skjortan.»

»Jag visste, att du var oskyldig», sade han efter att en stund ha grundat på hennes svar. »Men svårt lär du få att också övertyga Torlands fränder, om du inte kan bestå det -prov, som de nu fordra av dig. Förstår du, vad det är att hålla ett glödgat järn? Jag tänker, att både skyidig och oskyldig brukar få skinnet lika bränt, om ingen undergörare förut strukit på någon hemlig salva. Fast natten lider, .ser jag ännu ingen barmhärtig människa komma med någon smörjelsekruka. Men jag skall .försöka att hjälpa dig. Jag har alltid trott på min egen kraft. Ingefrid, min syster, en sådan man är oövervinnelig, och han kan oskadd hålla i glödande järn.»

Utan att säga något mer vände han sig om och gick upp på tingsbacken.

Där hade en from predikare byggt upp ett litet altare av torv mitt i en rundel av höga stenar och läste och brände rökelse. Bredvid låg Torlands bleka lik på en bår, och ett stycke därifrån glödgades ett järnspett i ett flam- mande bål av ved och kol.

»Hör mig, byamän !» sade Arnljot Gelline, ty fast det ännu knappt var full dager, hade tingsmenigheten nyfiket samlats över hela kullen. »Jag är Ingefrids broder, och det är fränderätt att åtaga sig en kvinnas sak. I skogarna förde min stig ofta utefter den brantaste stupan, och där gick jag i lära. Räck mig järnet! Jag har aldrig fruktat någonting, och därför har jag lyckats i det mesta.»,

Två trälar gingo då till elden och drogo fram det glödgade spettet med tänger. Det steg en vit rök, när de släpade spetsen genom det daggvåta gräset, och hettan var så stark, att de måste svepa manteln om ansiktet ända upp till ögonen. De kastade spettet framför Arnljot Gelline, och järnet sken på honom som en lykta.

»Välan, välan», sade han och böjde sig. - Med ett snabbt grepp iyfte han spettet.

När han hade tagit ut de första två stegen, spårades ännu ingen smärta i hans drag, utan de voro lugna och glada. Och när han hade gått ännu fem steg, började folket vifta .åt honom och ropade: »Järnet sveder honom inte. Hög och oskadd går han framåt- och fullgör, vad inga andra skulle våga. I hans hand blir det omöjliga möjligt.»

Men vid det näst sista steget kom han att lyssna på jublet, och en röst vaknade inom honom och viskade: »Arn- ljot, kan en människa utföra ett sådant under?» Som det tvivlet fick makt över honom, brast' hans krafs som en allt för hårt spänd bågsträng, och han måste släppa spettet. Predikaren skyndade fram med en linda och ett insegel för att vira om handen och försegla bindeln till närmare gransk- ning.. Men Armjot Gelline sköt bindeln ifrån sig och höll upp handen. Då syntes det för alla, att den hade bläddror på insidan.

Solen had.e nu gått upp över fjällen. Lagmannen ställde sig på tingsstenen, och lurarna skallade. »Du är i den. skyl- digas ställe», sade han strängt, »och jag dömer dig till mans- bot för dråpet.»

»Ni gårdssittare», svarade Arnljot Gelline med ett bit- tert le‚nde, »den boten få ni vänta på.»

Då blev det- rörelse bland tingsmenigheten, och alla händer lyftes, medan väl tusen röster ropade: »Ulvsgäld, ulvsgäld, lys ulvsgäld över- den lagtrotsaren !»

Lagmannen vände sig till Arnljot Gelline med orden: »Hus och hem skall du övergiva. Du skall rymma häradet och gå fredlös på skogen som ett vilt djur. När du dör, skall du läggas under ett stenrös vid stigen. Vem som helst må strafflöst dräpa dig, men ingen gömma dig i sin stuga. Bort härifrån som en ulv !»

Hela menigheten begynte då skria på samma visslande sätt som vid vargdrev och sjöng: »Ulv, ulv, som ulv skalle du gå, som ulv till sist din bane få.»

Arnljot Gelline riste spjutet i sin svidande hand och svarade: »Den domen är jag nöjd med. Och er, ni alla, som sova i säng och spisa .under tak och döma efter era vidskepelser och ha så mycket svårare än vi skogsmän att läsa sanningen i ett människoöga -- er förklarar jag fejd till min sista stund.» Därmed bröt han tingsfriden och drev undan byarnänne'n åt alla sidor, innan han gick till- baka ned till gården.

Han ryckte upp dörrarna till stugan och skämman, och modern och Ingefrid dnkade fram den sista måltid, som han hade rätt till i fädernehemmet. Men han åt litet. »Fri- heten och ödemarken, det är mitt rätta hem», sade han och bröt snart upp.

Nu vandrade han allt längre upp mot de jämtländska dalarna, och en afton kom han in i en djup mo. Det dånade och brakade i furorna, och det gjorde honom glad i hjärtat. Stigen ledde fram till en bergvägg, och mossan hängde från de upplastade klippstyckena. Nedanför sutto några skogsgångare kring en eld, och de hade sina kvinnor med sig. Men det syntes, att det inte var vanliga kvinnor, utan skogsrån. De voro mycket rädda att visa sin rygg, som' var ihålig som en murken trädstam. Stort besvär hade de också med att stoppa sin rävsvans under kjorteln, så att den inte skulle märkas. För att lättare förvilla män- nen snurrade de med sina bruna ögon och lutade på sina gulbleka och smala ansikten, som hade lingonröda fläckar på kinderna. Under tiden pratade de och snattrade, så att det lät som i en fågelbur. Arnljot Gelline brydde sig inte om dem, utan satte sig ned och tog fram en silvertallrik. På den spisade han. När han hade slutat och höll på att torka tallriken, sade han: »Vad nytt, stigmän ?»

»Bara det», svarade de, »att från Snasahögen har det de sista dagarna hörts ett så förtvivlat gråtande, att vi helst tagit en lång omväg.»

»Jag skall gå dit upp i morgon och forska», svarade han. Och så sträckte han ut sig på mossan lika stolt och förnäm- ligt som den rikaste byaman på sin fjäderkudde. ÖDEMARKENS LÄNGTAN.

Nästa morgon gick Arnljot Gelline upp på Snasahögen. Luften val klar och stilla, och runt om låg den svartblå fjällkedjan med sina vita snöstrimmor. Dvärgbjörken dof- tade starkt, och några fjällsippor lyste ännu i klockljungen, men till sist blev det bara kala hällar att vandra över. Vart han än såg, spirade ingen rök från någon människo- boning. Slutligen kom han till ett urgammalt offerställe, där en väldig sejt-sten, frätt av oräknade vintrar, stod om- grenad av mossiga renhorn som i ett snår av torra buskar. När khan stannade vid sejten, hörde han en suckande och förlvivlad gråt som djupt ur ödemarkens bröst.

Han fick då syn på en lfte;n ensam lappman, som satt bredvid på sluttningen med ansiktet i händerna. »Varför gråter du ?» frågade han och ställde ifrån sig sitt spjut.

»Skulie jag inte gråta!» svarade lappen och såg upp. »Är jag inte av det folket, som aldrig vann och aldrig för- lorade något med svärdsslag. Jag känner dig, Arnljot Gelline. Du har din kraft att lita till, men vad ha vi? Skulle jag inte gråta!»

När han hade snyftat en stund, lyfte han igen huvudet. »Torland därnere i byn», sade han, »sköt med pilar på mina renar, när de gingo i hans åker.a Torland tog ifrån mig min rikedom. Och så fick jag höra, att han skulle äkta Ingefrid, den rika bondedottern. Då smög sig lappen genom skymningen till gillet. Ingen såg honom. Som en skugga gled han utefter marken och snuddade med sin stenkniv över Torlands bröst. På annat sätt kunde han inte strida. Skulle jag inte gråta!»

Medan han talade, hoppade hans fingrar på trolltrum- man, som låg i hans knä. »Ljuvligt är det att se jorden dansa», sjöng han och trummade allt fortare och vildare som i yrsel. »En gång voro vi starka också vi, som lärt oss ödemarkens hemligheter. Ack, du lilla fågel därborta över dungen, kom, kom! Tag med dig min själ bara för en timme. Hör du, hur lappmannen lockar och tjusar? Kom fågel, kom kvittrare, kom vingar !»

En liten fågel flög då fram och satte sig på hans finger, och han blåste in sin själ i honom och föll sedan i en stunds sömn. Men fågeln steg i skyn med en glad drill och svävade långt, långt bort över vidderna.

Arnljot Gelline hade lagt märke till, att en kvinna hela morgonen följt bakom honom på fjällstigen. Han trodde, att (`et var ett skogsrå, och ville därför inte se sig om. Kvin- nan lade ifrån sig sin säck och sin stav alldeles bredvid honom, och då först igenkände han, att det var Ingefrid.

»Arnljot Geliines, syster behöver ingenting frukta bland skogsgångarna», sade hon. »De ha visat mig vägen, och jag har sökt upp dig för att sköta om din kost. Inte heller jag höll längre ut därnere bland gårdssittarna. Det är väl för att vi båda äro av samma blod. Jag kan höra, att lappskrulten där är Torlands dråpare, men låt oss vara goda mot honom, så blir han också god och kan hjälpa oss med sådant, som han förstår.»

Hennes röst väckte lappen, och han satte sig upp och gned ögonlocken. Han ryckte till, när han fick se Ingefrid, men så började han tänka på sin dröm.

»Lappmannen har vackra drömmar», sade han, och det var både glädje och sorg i de glänsande ögonen. Det var som regn i solsken. »När jag sover, kan jag se, vad som händer på flera dagsresors avstånd. Nyss flög jag över de norska fjällen och kom till den ståtligaste kungsgård. Kungen stod där i svalgången, ljusskäggig och varm, och pustade. Han var så gruvligt tjock, att hade jag inte haft fågelnäbb, ja, då tror jag, att jag skrattat. Det var kung Olov Haralds- son. Röd skjorta hade han som du, Arnljot Gelline, och rustning som du, fast kors på skölden. Och till byamän- nen talade han trotsigt och befallande som du. När jag hört honom en stund, blev jag helt allvarlig och började darra både av beundring och skrämsel. Arnljot Gelline, mot honom är du ändå som ett litet gruskorn mot den stod stensejten här på Snasahögen.»

Lappen fortsatte att berätta om Olov Haraldsson, och under tiden hjälpte han dem att leta'upp den närmaste fä- boden Där bar han in frisk mossa, och småningom blev han en trogen tjänare och vän.

De båda syskonen stodo en afton i dörren. »Det är ett skår därborta mellan fjällen», sade Ingefrid, »och där ser jag, hur kvällssolen glider bort utefter jorden. Lappen blåser in sin själ i en fågel, men jag står och längtar, att jag sutte på solen. Och du, på vad tänker du?»

»Mest på Olov Haraldsson», svarade han. »Gårdssit- tarna tänka på kornsäcken, men i ödemarken blir allt så jätteiikt, att där går vår längtan från snöig topp till topp bort mot jättarna. Och nu få vi utröna, vad den här kvällen skall bringa för nytt», tillade han och pekade oroligt och anlngsfullt nedåt .stigen.

Där kommo två män, som i sanning sågo ynkliga ut, fast deras kläder förut tydligen varit mycket dyrbara. Tårna stucko fram ur skorna, fodret hängde ut ur hålen på pälsarna, och på den enas huvud var håret bortryckt vid örat. Det var sändemän från Olov Haraldsson. De hade kommit för att taga skatt, men jämtarna ville hellre skatta till sveakonungen och hade tilltygat dem illa. Nu bådo de Arnljot Gelline, att han skulle visa dem vägen hem över fjällen.

Han spände då på sig sina långa skidor, ty det hade fallit djup snö. Sedan ställde han sändemännen bakom sig på skidorna och lät den närmaste hålla i hans bälte och den andra i honom. Ingefrid ropade efter dem: »Arnljot! Arnljot !» Men han hörde henne inte, utan sprängde bort i vinande fart.

Molnmassorna rullade över skaren, grå som bly, och det blev mörkt och svårt att se. Med ens vitnade det inne i de tätaste skyarna, och, de brusto sönder i otaliga flingor. Då stötte ha,n med spjutskaftet mot något hårt. Det var ett öde härbärge, och alla tre gingo in och stampade av sig snön. Stormen ven med otäckt skri mellan stockarna, men de slogo eld och lagade mat. Arnljot Gelline tog fram sin silvertallrik efter vanan, men efteråt gned han den ännu blankare, än han brukade. »Här skola vi nu skiljas», sade han, »och ni följa farvägarna nedåt Norge. Säg kung Olov, att det -finns ingen man, som jag är mer nyfiken att få se. En skogsgångares ord torde för honom inte ha mycket värde, men giv honom så länge silvertallriken och säg, att det är min hälsning !» SLAGET VID STIKLASTAD.

Arnljot Gelline stannade ensam på högfjället. En som- mardag långt efteråt, när han höll på att plundra cn fora, fylldes dalen av folk. Det förvånade honom, att främst gick en flock av svenska stigmän, men längre bort syntes röda norska skölda? En stigman klättrade upp till honom och slog honom på axeln med orden : »Många resandes säckar har du öppnat, men vill du inte också en gång kämpa i en ärlig slaktaing under Olov Haraldssons märke? Han är nu med oss här. I Svitjod har han samlat folk för att slå de norska storbönderna, som fördrivit honom.»

Ärnljot Gelline grep genast utan tvekan sitt spjut och följde med bland stigmännen.

Då hären hade kommit ned på andra sidan fjällen, i närheten av Stiklastad, lägrade den sig om natten i gräset och sov under sköldarna. Olov Haraldsson vaknade mot dagningen och bad sin skald, Tormod Kolbruns-skald, att sjunga något. Tormod satte sig då upp och sjöng några flockar ur det gamla kvädet Bjarkamal: »Dag är npprunnen, hanen gal. Ej väcker jag er till vin eller väna vivets viskning, men till hårda vapenlekar.»

Hela hären vaknade då vid sången, och konungen gav Tormod till tack för kvädet en guldring, som vägde en halv mark.

Därefter skyndade han att fylka sina skaror och ställde skalderna närmast märket, så att de skulle kunna se och besjunga striden. Framför dem samlade han stigmännen, men ännu fattades det någon, som var stark nog att stå allra främst. Julisolen sken brännande, och för att kunna se sig omkring efter en sådan kämpe skuggade konungen över hjälmen med sin vita sköld, som var belagd med ett helgat guldkors. Då fick han syn på en man, som var så stor, att de andra bara räckte honom till axlarna. Man- nen gick fram till honom och sade hälsande: »Jag är Arnljot Gelline. Hittills har jag litat till egen kraft, men nu vill jag tro på dig, konung.»

Som Arnljot Gelline hade uttalat de orden, kände han, att spjutet med ens började skälva i den förut så säkra handen. »Bara en gång förr har jag angripits av en sadan svaghet», mumlade han för sig själv, »och det var, när jag bar- glödjärnet och vid sista steget råkade att tveka.»

Olov Haraldsson lät då döpa honom och ställde honom i spetsen framför fylkingen. Bakom honom ropade hären: »Fram, fram, kristmän, korsmän, kungsmän!»

När striden begynte, drog sig en rodnad över solen, så att det blev halvskumt som under natten. Över bonde- härens svarta strimma skallade härropet: »Fram, fram, bondemän !»

De främsta höggo med svärd, de närmsta stucko med spjut, och de bortersta sköto i töcknet med sina bågar. Strax vid det första pilregnet segnade Arnljot Gelline döende i gräset. - En liten fjällfågel kretsade länge över hans hjälm, men så måste fågeln lyfta i höjden och fly, ty pilarna smattrad,e, som stormhagel.

Striden blev hård bland det förtunnade manskapet. Konungen, som hade fått ett yxltugg i vänstra låret, lu- tade sig mot en sten, och där blev han nedstucken med ett spjut. När Tormod såg honom falla, gick han blödande till en skämma, där cn läkekvinna höll på att förbinda de sårade. »Fasligt blek är du», sade hon, »men här' har jag kokt samman örter och stött lök, och sväljer du litet, kan jag sedan på löklukten känna, om du har fått dödssår på tarmarna.» Tormod kastade då av sig kläderna och svarade: »Inte har jag grötsjukan. Skär hellre upp såret här i bröstet och räck mig en tång, så att jag själv får rycka ut den avbrutna piludden. Guldringen min får du i lön, och det är en god dyrbarhet, ty nys.s fick jag den av Olov Haralds- sbn.» Kvinnan hämtade då tången. När han ryckte ut udden, följde vita och röda tågor med från hjärtat. Han såg på dem och sade, innan han sjönk ihop och dog: »Väl har konungen fött oss, efter jag är så fet om hjärt- rötterna.»

Konungens lik blev sedan bortfört i hemlighet och slut- ligen nedmyllat i en sandbacke. Först ,tolv månader och fem nätter därefter togs det upp. Det hade då hållit sig så väl i den torra sanden, att kinderna ännu hade färg, och hår och naglar hade vuxit. Håret klipptes av och lades i ett kärl med vigd rökelse, men när rökelsen var förkolnad, låg ändå håret kvar obränt. Folket sade då, att han var en sannhelig man, och hans lekamen blev svept i dyrbara tyger och bisatt på högaltaret i Nidaros. Med sitt skägg och sin röda skjorta var han inte olik de kullstörtade belätena av den forna Tor, och han blev sedan dyrkad som Norges skyddshelgon.

Men borta bland fjällen levde Ingefrid i sin koja, och lappen bar troget bränsle och vatten till hennes härd. Ett hLlt år märkte hon, att han gick modstulen och tystare än förr. Till sist, när hon frågade, varför han var oglad, berättade han om slaget vid Stiklastad. »Min själ flög i fågelhamn omkring där under pilregnet», viskade han sorgset leende. »Det var första gången jag sett Arnljot Gelline blekna och darra. Han trodde inte längre på styrkan. i sina egna armar, utan på Olov Haraldsson. Då förstod jag, att hans stund var kommen. När bönderna för andra gången s-ände bågarna, hade han redan stupat.»

Ingefrid satt i dörren med händerna knäppta om knät och blicken långt borta bland de ändlösa fjällkammarna, där aldrig något vallhorn hördes. »Ni män, som bo där- iiere i, byarna eller skogarna», sade hon, »gårdsmän och ödemarksmän! - Så länge ni lita till egen kraft, går det er bäst.» X. GREK-KONUNGENS GÅRDVAR

Det var en gård med stor odal och en hassellund, där de präktigaste nötter kunde -plockas.

När de äldsta av gårdsfolket inte längre orkade att vara med i arhetet ute på åkern, gingo de ändå omkring därhemma, tysta och kloka, och sysslade träget med olika småting. De sovo inte tiingt s6m de unga, utan lys'snade vaksamt vid minsta buller. Stampade hästarna oroligt i stallet, eller började åskan att mullra, genast stego de gamla upp för att s,e efter, att ingen fara var på färde. Försf när de voro döda och borta, märktes det rätt, till hur stor nytta de varit. Så hade det fortgått från far till son, från släktled till släktled. Och när julmånaden bröt in med sin skym- ning, samlades gårdsfolket i stugan och offrade till deras minne.

Det var svårt att tro, att inte den äJdsta ättefadern vakande ännu gick omkring i sin gård, när de andra soyo. Många tyckte sig nog också ha sett en skymt av honom på logen eller i den mörka fodergången innanför krubban, -och alla kallade de honom tomten. Under de ljusa sommarnät- terna hörde de ibland, hur tomten bultade och hamrade, när något var att bygga eller laga. En stund efter midnatt var han redan uppe och stod, rentvättad och ordningsam, och tröskade ett ax i sänder. Fast det gick långsamt, blev det ändå på det sättet genom hans flit alltid drygt i lada, och kornbinge, och han drog välstånd till gården.

Nu hade två bröder, Amunde och Faste, ärvt gården. De ville dela lika och satte sig båda broderligt i högsätet. Amunde var allvarlig till hågen, men Faste, som bara var femton år gammal, tyckte mer om lek och ofog. Han var mycket sömnigare om morgnarna än om kvällarna. Men då kom tomten och gav honom en duktig smäll under fötterna, så att han kvickt måste ur sängen. Och så blev det att gnugga ögonen och gå ut och ge hästarna ottefoder.

När den första stora helgakvällen var inne, sade Amunde: »Glöm inte, broder, att sätta ett fat med gröt under loftstrappan åt den goda tomten! Jag vet, att han ogärna vill bli sedd, eller att vi skola tala om honom. Men skulle du ändå råka att få syn på honom, så akta dig åtminstone att dra på munnen. Du vet nog, att de gamla, just därför att de tyst vanka omkring och göra så stor nytta, lätt bli en smula snarstuckna, om ungdomen försöker skämta med dem. Och tomten är i sanning hjärtat och själen i allt här hemma. Honom ha vi att tacka för det bästa.»

Faste tog grötfatet och hoppade och blåste, när han sprang i väg, ty kanten var het att hålla om. Själv hade han ett runt ansikte med ljust, nästan vitt hår och litet för stora läppar, men ögonen voro glada och vänliga. »Det skulle allt lysta mig att se den där tomten», tänkte han, när han hade satt. ned grötfatet och stod och skakade fing- rarna i luften. Utan att länge betänka sig kröp han upp och lade sig i försåt ovanpå loftstrappan. Efter det var kväll, kände han sig alls inte sömnhågad.

När det skymde på, hörde han, hur träskeden skrapade mot fatet. Han halade sig ned på marken vid sidan om de branta stegplankorna och tittade in under trappan. Men då måste han skratta. Där satt tomten och höll benen isär med fatet mellan dem och sitt långa skägg instucket i armhål a n, för att det inte skulle släpa i maten och hindra honom att äta. Grå såg han ut i sin vadmal, och röd toppluva hade han som alla gamla där i gården. Frost- biten var han på näsan och föreföll mäkta ålderstigen. Och ändå var han inte större än ett fem års barn.

»Hahaha !» skrattade Faste. »Nu har jag dig, du lilla kälmgubbe. Tror du jag har lust att gå här och påta som de andra. Nej, knoga du och slit, far, det gör du rätt i. Mig skulle det bättre hövas att sitta i Miklagård bland väringarna och vakta grek-konungen med guldsvärd.»

Tomten släppte skeden och sprang upp. Han vaggade från ena foten till den andra och ilade så med ett slugt språng förbi honom ut i det fria. Han var så ond, att han till och med talade, fast det kanske inte hände en gång på hundra år. »Ja», sade han och vände honom ryggen. »Gå du till grek-konungen! Han kan behöva en ny gårdvar.»

Men från den natten var det slut med trevnaden, ty tomten gick sin väg och gömde sig under en övergiven lada borta i skogsbacken. Både trälar och djur begynte att~ magra och tyna. Ingenting räckte längre, varken på skullen eller i skämman, utan alltid var det tomt. På botten i kornbingen låg det bara grus och damm eller några torra flugor. Och när det tröskades, blev det bara halm och agnar.

Då satte sig Amunde mitt i högsätet, så att där inte längre fanns någon plats för den yngre brodern. »Det har blivit för trångt i gården för två», sade han mörkt. »Du har skrämt bort den goda tomten från våra fäders hus. Gå härifrån! Jag vill inte se dig mer, fast vi äro bröder

samma blod. Timra dig ett skepp och sök upp Ingvar den vittfarne, var han nu kan finnas på jorden! Han är n vår Mälarbygd och behöver nog män, ty vart år stupar halften av hans flock, om det talas sanning. Och minns, vad jag nu säger dig: det fordras smeksamma händer för få kornet att växa.»

Faste byggde sig då ett skepp och sömmade sig ett vadalssegel. Sedan valde han ut ett tjugutal av de modi-

De hängde upp sina sköldar utefter relingen och stucko ut årorna och snart försvann hemmets höga takås bakoin björkarna.

När havet glittrade fram mellan Roslagsskären, öpp- nade Faste armarna mot den soliga havsbrisen och ropade: »Härifrån styrde hövdingen Rurik med sina rospiggar och andra svearoddare och grundade sitt stora Roslagsvälde i öster. Skulle vi vara sämre? Nu är jorden vår.» - Det blev storm och sjögång, och' dricksvattnet började tryta i hudfatet', men framåt flög snäckan över det östra salte.t mot det land, som nu kallas Ryssland efter Roslags- kämparna; När stranden var nådd, blev det att staka båten uppför en ström, och omsider framhägrade~ en stad med kors. spiror och tornkupor i alla regnbågens färger. I borgen satt Ruriks ättling i sena led, väl insvept i mjuka pälsar, och stiftade lag med sina stormän. Men drottningen, som röd av g]ädje sprang upp från högbänken, hälsade främlingarna på klart sveamål, ty hon var Olov Skötkonungs dotter. Och hon skänkte dem bättre rustningar. Söderut, ständigt söderut gick sedan färden utför breda floder.

Ibland måsto de gå upp på det torra och släpa sk'eppet över land. Men om aftnarna gästade de horgar, där höv- dingen ännu kunde visa dem det svärd, som hade följt hans ?äder från ~vitjod.

Efter- nå~'gra månvarv blev dock allt' olika. Träden grönskade ännu yid jultid, och tunga druvklasar lades~~~på'- tallriken. Var de kommo, fortsatte de emellerttd att fråga efter Ingvar den vit'tfarne.

Äntligen mötte de en dags i en djup sk'og en svensk skara. Faste skyndade fram. »Var är Ingvar, er hövding ?» frågade han. Vandrarna ljusnade upp, när de kände igen hans språk, men svarade ängsligt: »Tyst, tyst, att ingen måtte höra en sådan fråga! Efter du är från Mälardalen som vi, så följ oss ett par steg, skall du se.» De förde honom till den eftersta packhasten, drogo undan ett tack9 och visade pa en hkkista. »Ingvar den vittfarne ar dod», viskade de. »Han befallde oss i det sista, att vi skulle föra hem hans kropp, men vl veta, att det ~drig skall lyckas oss. De viua taga den ifrån oss och begrava honom under marmor som ett helgon härnere i en av de främmande stadd erna.» - En skuggning av oro flög över Fastes 50lbr~nda an- åkte. Men han drog vidare och svarade endast: »Det blir ingen god sömn.»

Till sina mäns sade han: »Ingvar fingo vi inte tjäna. Kom, $å sätta vi oss som väringar i Miklagård och- vakta grek- konungen vad med guldsvärd! Det har jag alltid längtat till, och in'ig går det, som jag vill.»-

Väringarna i Miklagård redo omkring konungen som hövdingar och vakter. Faste fick sig en vit häst med rödmåjade hovar. Han var ståtligast i hela skaran, när han sats där i sadeln, bredbröstad, ljusögd, rättfram och i alla väder lika storordig och överdådig. Konungens systrar kastade handkyssar efter honom från gallerfönstret och skickade honom luktvattensflaskor och små pungar med guidmynt. Han gjorde sig sporrar av guld och bälte av guldringar. Och när han ville, att svärdet efter hovskick skulle hänga en smula lutat, satte han en tung kula av puraste guld som knapp på fästet. Slutligen, då konungen en morgon hittades död i sin stol, drog Faste av honom den ena purpurstöveln och fyllde den åt sig i skattkammarn med armband och bröstsmycken. De andra väringarna voro också med och togo så mycket de kunde bära på hände-rna. Så var bruket bland väringarn'a, nä-r en- konung dog i Mikla- gard. Det Var väringarätt.

Men ändå, fast han gnistrade av ädelstenar, flög allt oftare samma oroliga skuggning över ansiktet som vid Ing- yars kista. Han slet bort ~Mängrosorna utanför fönstret som trött på att behöya se dem. Förtidig ålderdom gjorde honom skrynklig, ~ch~ den nya konungens läkare kunde varken bota ho-nom med si a t roll stavar eller sina droppar.' En gång, nar han fångad-e några stänk från springhrunnen for att lDadda p a pannan, fick han se sig själv i vattnet och sade »att det fordras en god tomte och smeksamma händer för att få kornet att växa.»

Runolejonet satt sedan i många hundra år och vak- tade famnen vid Pireus. Slutligen togo krigare lejonet med sig på sitt skepp och förde det till den sagolika östaden Venedig, där det inte finns vagnar, utan bara båtar, och inte hästar, utan bara solbruna roddare, som sjunga och knäppa på strängar. Det stolta Venedig har där i ett palats uppsatt anor ocli vapen och skeppsmodeller från gångna dagars välde på havet. Vid ingången sitter ännu runo- lejonet med sina fornsvenska slingor iiuggna i marmorn. Men de äro nu så nötta, att ingen' längre kan tyda dem, utan var och en får inlägga i runorna den saga, som han själv tycker. Så går det oss ofta, nar vi skola berätta -m det gamla. XI. SVERKER DEN GAMLE.

Hedniska danser och sånger skallade ännu i de gamla offerlundarna. Hos götarna, som bodde sunnanskogs, hör- des lek och flöjtspel från gårdarna, men allt som stigen ledde djupare in i svearnas land, hlev det allvarligare och mer stilla. Fåordig och sträng satt husfadern på bänken och snodde sin bågsträng, och i Uppsala gudahov lyste a~nnu fackelskenet från svearnas blotfester.

De döpta konungarna bodde hellre i Västergötland och hade där många kyrkor. En konung hette Inge. Han red väl till tinget i Uppsala, men nekade att gå in och be- stänka templet med offerblod, och därför blev han bort- jagad med stenkastning. Hans svåger Bl~-Sveu steg då upp på högen och lovade att blota. Därav fick han också sitt namn. Honom togo svearna till konung, och han färgade gudarna med hästblod. Tidigt en morgon, innan hanen gol, blev han likväl överraskad i sin gård av Inge och innebränd. Gudahovet började sedan småningom att för- f4ila, och i stället uppfördes den kyrka, som ännu reser sitt grå torn bortom ~~ttchögarna.

Sverker den gamle var nu konung, och det har blivit ~a~,~, fast det kanske mest är en saga, att han var av B lot-' Svens ätt. Han hade i Östergötland en borg på en i~lippudde vid Vättern. Helst satt han bredvid vindögat och såg mot det ùskogsm'örka Omberg.

Nedanför bergssluttningen speglade Alvastra nybyggda kloster sin kyrkgavel i munkarnas fiskdamm. Det var en fridlyst vrå, där unga fruktträd och bokar spirade, och vandrarna fingo nytt mod i onda tider, när de hörde klämt- slagen från klockan. Då först tordes de stöta fast svärdet i skidan och hoppas på ett tryggare nattkvarter än annars. Tacksamma knäföllo de på den häll, där Sverkers första drottning, Ulvhild, hade jordats. Munkarna satte tända ljus på graven och berättade, hur hon hade låtit bygga klostret på sitt eget morgongåve-gods och alltid varit dem en hnld moder.

Fårad, mörkhyad satt Sverker den gamle på sin fönster- bänk. Fordom en intagande man, med ögon som glittrat av lättsinne, hade han varit den ivrigaste att dansa vid götarnas flöjtspel. Det grå håret, som fläckvis ännu var svart, blåste nu hit och dit i draget. Rocken hängde löst och fladdrigt om de tunna axlarna. Nog var den av silke, men sliten och vanvårdad som på en man, för vilken prakt och ståt längesedan blivit tom fåfänglighet. I stället älskade han sina barn. På dem slösade han allt, både kärlek och smycken. Döttrarna sutto omkring honom, smin- kade och med guldband på håret, och sjöngo och sömmade.

En dag kom det smålänningar för att sälja älghudar och villebråd. De hade med sig hustrur och barn, och det gick muntert till nere på gården. Johan, lans ena son, sprang ned till dem, och när han efter en stunds stoj och ras trött och het vacklade in i salen igen, var hans dyr- bara dräkt alldeles sönderriven. »Jag har lekt därnere m‚d en liten Smålandsfänta, som heter Blända», flämtade han och ställde sig övermodigt och trotsigt framför fadern. »Ser du inte, far, att jag har trasat sönder mina nya kläder? Skall du inte slå mig nu?»

»Ja, varför slår du aldrig till, far?» ropade döttrarna och stucko fast nålen vad i sömnaden.

Sverker räckte dem sina händer och slöt ögonen. »Själv är jag straffad nog», sade han med låg röst. »Varför skulle jag straffa andra? Ljnset dansar i ädelstenen på ert finger, och stenen kan jag slå sönder, men ljuset fångar jag aldrig. Når jag inte till er själ med goda och kloka ord, mina barn, vad hjälper då tuktoriset? Son, allt det kroppsliga är blott en förklädnad liksom din trasiga mantel och skall snart förgås. Vad lönar det då att slå till? Låt mig sitta med mina tankar.»

En tiggerska, som följt smålänningarna, steg då fram och sade: »Varför alltid vid vindögat, kung Sverker? Var- för dagen lang med blicken så orörligt mot klostret?»

»Därför att där- väntar mig min grav.» - »Se hellre en stund på mig!»

- »Jag är för gammal att vända mig om för ett par fagra ùkinder.»

Tiggerskan tog då av sig doket, och där stod varken längre en tiggerska eller ens en kvinna, utan en dansk fursteson. »Olov heter jag», sade han och gick fram till sverker. »Mina fränder allt från den fromma Knut Lavard ha lömskt blivit dräpta. Därför har jag flytt till dig med en tiggerskas dok över ansiktet. Drag svärdet och hjälp mig, kung Sverker, så skall jag sedan hjälpa dig. Vet» han sträckte sig till hans öra och sänkte rösten »att du har fiender i mitt land, bom trakta efter din kungastol. De skicka hemliga brev till dina hovmän. Sov aldrig med båda ögonen, kung Sverker!»

Sverker böjde sig till fönsterkar~nien och såg återigen mot Älvaœtra. »Dagligen komma här flyktingar», svarade han. »Somiiga fria till mina rika döttrar, alla till mitt svärd. Bleve ni också hulpna ofärd, ofärd är ändå slutet på allt. Min nittiåriga far var en hedning, när jag fromt glad äntligen förmådde honom att följa mig in i Kaga kyrka. Men knappt fick han den vita dopskjortan över skuldrorna, så nedföll han död. Och min Ulvhild! Var äro nu de lyckliga tim- marna, när vi sutto med varann här i fönstersmygen? Jag hade fullrustade, blanka ryttare, och nu ropa de till mig ur sina övergräsade slagfält: Sv'erker, tänk pa oss, så kan du inte soVa! Mina trälar släpade timmer och satte vingar på kvarnarna och hjul på vagnarna, men det växer mask i frälverk, och snart är det murket. Allt kunde lika ga~rna vara ogjort. Stig ned i härbärget, fursteson, så får du stort sällskap! Du skulle ändå ha mindre att säga mig än mina egna tankar, när jag sitter ensam och tiger. De äro spåmän, mina tankar. Vet du, vad de spå för mig och mina efterkommande? Jämmer, jämmer.»

Främlingen gick då ned i härbärget, men Johan lade sig bredvid ho-nom på bänken och drev gyckel med flyktingarna. Redan efter några dagar höllo varken de eller små- länningarna längre ut med att stanna, och Johan red efter dem ett långt stycke på vägen och sjöng spottvisor. Blända lyft e skrämd sitt ljushåriga huvud ur kappvecken hos modern på hästen. Men Sverkers rödsminkade döttrar skrat- tade överljutt i svalgången, och ingen sörjde, att den gamle fått ännu några vänner mindre.

Han blev allt ensammare och ensammare. Under tiden växte Johan upp bland bullrande dryckeslag. Där fick han höra, att det levde två systrar, som voro vida skönare än alla andra. Den ena var gift med en halländsk hövding, - som hette Karl. När hövdingen en gång var borta, in- trängde Johan i hans borg och bortrövade båda systrarna. Då blev det gny över hela landet, och när han korna till tinget, blev han ihjälslagen.

»Den sonen hade ett stori~ ruIn i mitt hjärta») suckade Sverker, där han satt och tvlnade vid vlndögat. Nu var han alldeles vithårig och manteln så urfärgad som ett gam- malt segel. Svearna, som inte glömt sin gamla rått att till- sätta konungar, ville inte längre lyda honom. De hade i stället valt Erik, som sedan efter sin död blev kallad den helige. Var budbärare, som sprängde fram till borgporten pa sin svettridna häst och skyndade uppför trappan, hade dåliga nyheter. Munkar från Nydala' och Varnhem och andra kloster, som Sverker hade grundat, strövade genom salen i sina kåpor, och framför spiseln stod en romersk kardinal och värmde sig med den väldiga röda hatten hängande på ryg- gen. Året förut hade han ko,mmit till Sverige för att skatt- lägga landet med den årliga Peterspenningen åt påven. Alla voro tysta och ängsliga, och Sverker sade: »Fin hörsel har jag fått i min enslighet, kardinal. Under flera dagar har jag tyckt mig höra trampct av tusentals järnskodda fötter trettio mil härifrån. Men jag gitter inte lyfta ned mitt svärd från muren. Den skam, som min son har hopat över min ätt, kan ändå ingen seger avtvå.»

Det var, 50m Sverker sade. För att hämnas kvinnorovet hade danakungen Sven Grate iufallit i Småland och tågade genom Finnveden. Snön låg emellertid djup, och hans krigare sökte skydd i husen, var de kunde. De småländska kojorna voro låga spa'rrstugor utan stolar och lösa bänkar - och utan andra fönster än rököppningen i det torvtäckta taket. Där rymdes inte många, och uppe i det öppna loftet över ingångsdörren kunde ingen stå vakt för köldens skull. De flesta måste om nätterna stanna ute i snödrivorna kring stora eldar. Spridda flockar började därför att smyga sig undan hem mot Danmark. Sven Grate lät då blåsa till återtåg, men den förorättade hövdingen Karl befann sig ännu med sin skara i Värend.

Det var en avskild trakt med dalgångar och obanade urskogar, där väldiga ekar och bokar bredde sina grenar. Folket, som fordom haft egna konungar, tänkte stort om sina minnen och sin kraft, och särskilt kvinnan bevisades stor heder. Kom en friare, kastade hon handsken för hans fötter och började ett envig med honom. Var han den svagare, fick han gå under skratt och spe. Övervann han henne däremot, blev hon honom trogen till döden. Med trummor och pipor som en krigarflock drog bröllopståget sedan genom byn, och hustrun satte sig i brudbänk med hjälm och brynja.

Där bodde Blända, som nu var en reslig kvinna med två tunga hårflätor på ryggen. Hon skickade bud till alla kvinnor, som kunde föra stavar och yxor och liar, att de skulle möta henne vid Inglinge hög och taga med sig sin bästa mat och sitt starkaste öl. Som hon var av a~~'- sedd bondesläkt, skyndade de att efterkomma hennes rna- mng. Om midjan hade var och en virat ett ~älttecken av gröna och röda tyger.

»Jag har sett kung Sverker och vet, att vi få hjälpa oss själva», sade hon, när hon' hade stigit' upp till det gamla domarsätet på högen. »Vi kvinnor i Värend, ha vi inte trumslagare framför lDrudföljet som storfolk, och ärva vi inte lika med våra bröder? Nåväl, kära leksystrar från ung- do men, låt oss då också visa i farans stund, att vi inte äro sämre än män!»

Alla instämde med en mun, och kvinnohä~ren, som småningom samlades från fem härad, tågade så till sist bort och slog läger. En av de vackraste gick till fienden, som låg några mil därifrån, och sade leende: »Förhärja inte längre bygden! Våra män ha gått ifrån oss och stupat, och nu vilja vi bli era kära hustrur. Bröllopsmaten står redan och väntar.»

Danskarna begåvo sig då oIn kvällen till kvinnolägr&t Där stod gästabudet dukat i flera rymliga lador, men ingen människa syntes till. »Stor sak med käringarna, som ha tagit till flykten», sade danskarna och trängdes hungriga om de bästa platserna. Ovana vid en sådan välfägnad, gjorde de, sig en stor kväll och somnade, dä'r de sutto. Då framstormade Blända ur skogen med sina följeslagerskor och satte eld på ladorna, och när männen sökte sig ut, segnade de för kvinnornas vapen.

Då Blända sluiligen hade befriat hela Vä'rend, gick hon in i en bergshåla och satte en röd skål på stenbordet till tackoffer åt Oden. I långa tider efteråt kunde bönderna.a se den röda skålen, men slutligen rasade ingången igen.

På själva julafton två år efter striden, när dagen led mot siff slut, hördes ett handfast trummande utanför Sverkers horg. Det var ~lända, som kom med sina #ärendska kvinnor. Fast uppe hållna av dåliga vägar, kände de ingen trötthet. Var och en hade sin dyrbara kappa utbredd över sadeln, och ovanpå den vita kjorteln fladdrade en uppskuren dräkt i iysande färger. Var kvinna bar smycken till sammanlagtf1era gårdars värde, och ensamt silverbältet nedom fälttecknet vägde nog sina fyra marker. Allt rådde de själva om ef[er värendskt rättsbruk. Blända var klädd i den besegrade höv- di~gens hjälm och brynja, allt överdraget med rödaste guld, och i skölden stod en brynjad kvinna, som satte foten på- en' stupad fiende.

Sverker hade nyss stigit upp i sin släde för att åka ut, ich Blända red fram till honom. »Till lön för vår strid bedja vi, värendska kvinnor, att du nu med löfte tryggar vår urgamla arvsrätt, och därför ha vi ridit den långa Vägen», sade hon med klar stämma. »Ser du, kung Sverker, ibland nyttar det ändå att slå till !»

»Det nyttar för den, som har något att mista», svarade han, och uppe i borgen dansade hans döttrar och mågar. »Ni fria kvinnor från Värend, behåll hädanefter som ben särskild förmån och heder era trumslagare och er arvs- rätt. Därpå ha ni nu kungaord. Själv är jag en åman, som vänt ryggen åt solen.»

Hans skugga låg sträckt framåt vägen, när släden åkte bort med sitt drakhuvud överstänkt av snö. Bakpå stod sta]Jaren med tömmarna. Han grep ibland efter sitt svärd, men han märkte, att konungen ännu kunde se hans skugga. »Stailare», sade Sverker, »jag hör penningar skramla i din ficka. Låna mig dem, så att jag får utdela allmosorl Kanske är det min sista julnatt. När jag stiger ned till Ulv- hild i graven, vill jag ha något att berätta, som kan göra henne glädje.»

Då han fick penningarna i handen, såg han, att det var främmande mynt, som lönnligt hade skickats av hans fiender för att muta stallaren. Men det mörknade och blev stjärnklart väder, och Sverker fortsatte att åka från gård till gård. Han-gick in hos de fattiga med sina gåvor och satte sig en, stund vid deras julbord. »Herre, vi få tänka på att hinna, he,m till julottan i Älvastra», sade omsider ~talla~~,n och vände. släde,n. N4r de skull9 uppför den branta stranden vid Alebäcks bro, måste de köra långsamt. Få ottefarare voro ännu ute på vägen, och stallaren drog hastigt svärdet och högg till. Den livströtta gamla konungen låg nedblodad och död i släden, när d-en med släpande tömmar stannade vid klosterporten.

Sverker jordades i Alvastra och hans ättlingar bred- vid 1ionom, och nästan alla förföljdes ända till sin död av mörka öden. Vid Alebäck står nu en minnessten.

Om Blända berättas, att hon blev begraven i sin hem- bygd på ett. gärde vid Värnlanda by, och ur den grönskande högen uppsköt en smärt ek. XII. NÄCKEN.

Till en bondgård i Småland kom en dag en karl med en fidla under armen och sökte årstjänst som dräng. I lön begärde han ingenting annat än en rostig och oduglig gammal lie, som satt fasthuggen i logväggen. Bonden tyckte, att det var goda villkor, och slog raskt till med ja.

Drängen hade ett välskapat ansikte, men det visade sig snart, att han var fåordig öch tungsint och inte vidare stark i arbetet. Han behöll alltid mössan på, om det också var aldrig så varmt i stugan, och drog gärna ned den över ögonen. Brann det helgaljus på bordet, såg han aldrig upp, utan satt lutad över tallriken. På det viset kunde han i timmar lyssna till allt, som sades, och det med en djup andakt, som hade vart människoord varit den mest åtrådda skatt. Allra uppmärksammast blev han, när en av mun- karna kom vid sin stav från det närbelägna klostret och hälsade på. »En god gärning», brukade munken säga, »det är en glädje över all glädje och en vindfläkt från s,alig- heten.»

När det blev jul, och halmen var utströdd över golvet, satte sig bonden till hords med de sina omkring treenighets- ljuset. De fattiga vandrare, som bultade på, leddes också vänligare än annars fram till måltiden den kvällen, och dec blev mycket folk i stugan. Toa, dottern, bar in gröten, barfota, i fagerblå kjortel och med så många små klåppar och kulor av silver på tröjan, att det pinglade vid va,rt tysL .steg i den djupa halmen. När hon skulle lägga för åt drängen, sade hon: »Fast dn har en fidla med dig, lät du oss aldrig höra den. Nu går jag efter din fidla, och du skall spela en julpsalm. Man blir så glad och lycklig, när man får gråta.»

Han böjde sig ännu djupare över tallriken och mum- lade med otydlig röst: »Bättre unnar jag dig, Toa. Så mycket, som du då finge gråta, skulle du aldrig stå ut med.» vad

Hon ville ändå gå vad efter fidlan, men just då reste sig bonden och drack den första skålen till Guds heder, som det var g'ammal~ se-d. Bonden drack litet ur bäga~en, så gjorde hans hustru och dotter på samma vis och läto den sedan gå vidare. När den kom till andra bordsänden, där drängen .satt, märkte de, att han bleknade och sänkte bä- garen rutan att ha rört vid mjödet.

»Blotta ditt' h~vud, karl, och drick till Guds heder!» ropade houden i högsta vrede och gick ned och ryckte a'v hon' om mössan.' - När håret då föll ut över' axlarna, syntes det, att det var alldeles grönt som sjögräs.

Flera gånger fo'~rsökte drängen att lyda och föra b'ä garen till läpparna, men handen föll maktlös ned,' så att bägaren ùklang mot bordsskivan. Han såg bedjande upp mot bonden, och nu, när ljusskenet föll över ögonen, kunde han inte längre dölja, attde oupphörligt skiftad‚. Ibland voro de gnistrande gröna som djupt vatten och ibland vita. Men en så outsäglig förtvivlan, som talade ur dem; had‚ ingen människa sett förr. Utan något avsked'sord' vände han sig om med en lång suck och gick sin färde. »Finns då för mig' i'~ngen förio'~ning», vad stb~nade' han,' »jåg förtap- pade, jag evigt osaliga!»

Alla i stugan kände sig kusliga till- mods, och bonden sade: »Det var en näck från ån nere i hagen. Nu börjär jag förstå. Järn, det hjälper mot frolldom, och det var därför han ville tjäna ett helt år för en rostig gammal lie. Han tänkte väl lägga den över bröstet, så att den skulle lindra hans kval. Helga jungfru, skydda min' gård som hyst en sådan gäst!»

Den goda julgröten ville inte riktigt smaka den kvällen, utan var och en gick tidigt att sova.

Toa hade tyckt bra om främlingen, därför att ha'n alltid var stillsam och inte gick bort till gillena i- de andra gårdarna. Fidlan var det enda han ägde, och han va- mycket rädd om' den. Därför hade han lämnat d'e~ i förvar hos- henne. När hon kom upp på loftet för att' lägga sig, öppnade hon kiädkistan och tog upp fidlan. - Den var av ett underligt, glänsande träslag, och hon knäppte några gånger på de fre strängarna. Genast susade d‚~ till genom luften. Förskräckt lindade hon in fidlan i ett lammskinn, som låg utbrett över kläderna, och gömde den igen i kistan. Mellan de hopskrumpna näverstyckena på taket kunde hon se ut i julnatten. Den var så grå som bly, fast träden stodo lummiga av snö, och en röst viskade nere ifrån buskarna: »Anade du bara, vad jag har längtat att våra samman med er människor för att få veta, hur ni bära er åt för att bli saliga! Toa, giv-mig igen min enda tröstare !» Men- hon förhärdade sitt hjärta och svarade: »Vad du har lämnat mig, du fördömda och ondskefulla ande, det tänker jag' också behålla. Gå din väg, näck !»

Hon hörde, att han suckade, och att de knarrande stegen försvunno genom hagen nedåt ån. Om morgonen gick allt folk, som fanns i gården, ned till stranden och kastade stenar i båge genom luften, så att de föllo i vatt- net med ett- vinande och plumsande ljud. Det kallades att binda näck. Men Toa låste klädkistan och bar nyckeln på sig.

När det somrade igen, och första skörden var intagen, höll bonden gästabud för alla, som hade hjälpt till vid arbetet. Toa stod i Sin blå kjortel ute i hagen. »Aila helgon, ett sådant solväder!» utbra'sf hon och slog ihop händerna. »Här fattas bara en spelman.» Och runt om var det bara solglittrande löv. Björk och hassel, al och rönn, enar och granar, lingonris och ormhunkar och det saftigaste gräs och den grönaste mossa allt dallrade i ljuset under ett nät av små lätta, hopvirkade skuggor.

Hon sprang upp på loftet och tog fidlan och skyndade sig till logen. Där steg hon upp på en fjärding. Som hon då lade stråken mot strängarna, började den hoppa och spela av sig själv. »Vad tar du dig till?» bannade henne modern. »Det är älvadansen du spelar. Kommer du till elvte om- skiftuingen i den leken, kan ingenting längre stå emot.» Mer hann den gamla inte säga, ty hon hade redan d.e skrynkliga händerna i sidorna och svängde om, så det dammade.

Det pep och ven, rosslade och jäinrade, surrade och sjöng, och träskorna klampade. Hela skördelaget dansade, bonden med sin kornsäck i famnen och drängarna med sina luvor. Handen satt som fastvuxen vid stråken, och när Toa kom till tionde omskiftet, kunde ingenting levande längre hålla sig stilla. Katten dansade med sin mjölkskål, gårdvaren med sin benknota, kon med sin skälla, stuten med sitt ok. Och ute på vägen stannade hästen och dansade med sin ryttare. Men när Toa kom till elvte skiftet, då begynte vagnar och slädar att vända sig. Och bänkar och bord och hoar och byttor och bägare dansade med. Hon kunde inte stå kvar längre på den dansande fjärdingen, utan virvlade runt, runt, och ut över logbron och bort genoru hagen ända ned till åstranden.

Tårarna blänkte på kinderna, men lä'ppar och ögon logo utan hennes vilja. Hon såg, hur näcken sprang fram under det brunrnörka vattnet. Han såg ut som en vit häst. Så reste han sig ur vågen och var åter som förr. Han räckte henne de droppande armarna och sade: »Nu är du min, Toa!»

Hon kunde bara skymta honoin~ då och då, ty hela tiden måste hon vända sig kring. När hon satte foten i vattnet, såg hon i en glimt den dyiga håla under sjö- gräset, där han ode sin honing. Där skulle hon d& sitta hQs honom utan atL någonsin mer få tända ett julljus eller höra kyrkklockornas mäktiga klang! Läpparna öppnades flera gånger utan att kunna tala, men så fick hon fram den enda viskningen: »Unnar du mig då så illa?»

Hans bröst hävdes. Armarna sänktes, och han vände sig åt sidorna liksom sökande. Slutligen grep han henne i kjorteln, så att hon måste stanna, och sade till henne: »Ropa åt din fader, att han med ett starkt kast slungar hit lien, som sitter i logväggen... om han ännu förmår det.»

Hon gjorde, som han bad. När han fick lien, skar han till över strängarna, så att de sprungo av i ett tag. Spelet tystnade, och hon satte sig andfådd i gräset och räckte honom fidlan. Medan han lagade och band upp strängarna, sade han: »Nej, jag kan inte vilja dig så illa. Jag har varit för länge bland människorna. Jag har lärt mig, hur de bära dig åt för att bli saliga. Och saligt vill jag också kalla det att få spela på strängar, som en god människa har gråtit över. Nu vet jag, att min för- lossare lever.»

Därvid dök han ned med sin fidla under vattnet och försvann.

Ännu hundratals år efteråt hände det om nätterna, när åvattnet glindrade som silver, att ett vallhjon eller en hemvandrande jägare kunde höra hans spel, och det lät vemodigt och stilla. Men själv blev han aldrig mer sedd, varken under sol eller måne. XIII. JÄTTEKVINNAN.

Ja, nu skulle det bållas bröllop, tredubbelt bröllop- och bröllop och bröllop talades det, om i hela den sma- ländska byn. När vallgossen kom med sina getter, sade kvinnorna: »Ynnar, du hittar i skogen. Gå till berga- käringen och låna hennes brudsilv~r !»

Yrinar vände då om igen ut i skogen och sjöng och ropade i sin näverlur. När han kom upp i klevet, stod Grimma, bergakäringens dotter, och kammade sitt swLrta, tageisträva hår.

»Mor lånar inte ut sitt brudsilver, förrän jag själv får brud», sade h6n och började' grnt®. »Men' vill du, kan du nog få se på det.» Hon giäntade på hällen, och under deii framblänkte en kittel, full med klaraste silver vad Ynnar ble'r efte?tänksam och stod bch svängde på foten-. »Gråt inte, du Grimma», sade han, »utan möt mig på bröllopsdagen vid kyrkdörren, så bli vi fyra par jämnt!» Det hörde bergakäringen,. som hade varit borta, men nu var på hemvägen och gick och' hostade vid sin enpåk, så att klippstyckena rullade. »Jag vill tro, att hon är fager, min Grimma», sade hon. »Och barkhård är hon i kin- derna och öronen, riktigt som en jättemö skall vara. Men något för något. Blir hon din, skall du lova mig, att du i morgongåva ger henne skällan, som pinglar under halsen på den där röda kalven därnere. Den kiäpper så hårt, att den i åratal stört min sömn.»

Hon pekade mot kyrkbacken, där stapeln stod med sin vigda klocka under bjälkarna. Ynnar blev förskräckt och sprang led från berget.

Snart randades emellertid den utsatta bröllopsdagen, och med ljus och värendska spelmän tågade de tre unga paren till kyrkan. Då kom också Grimma från skogen i hela sin silverstass. Barfota var hon och brun i skinnet, men kläderna vajade så översållade med silver, att de sIam- rade som en rustning. Hon bröstade sig och såg helt lycklig ut, och Ynnar tyckte, att hon var ganska' ståtlig. Hon räckte honom den väldiga handen, och han kom sig inte för att hålla sin egen kvar på ryggen, utan de följdes åt in i kyrkan som fjärde par.

När hon satte sig bredvid de andra på brndbä'nk''en, brast den genast i små smulor. Han rullade då in en stod sten åt jättebruden att sitta på. Men hon var så tung, att när hon reste sig, var det märken i stenen.

Fram mot kvällen, nä'r Ynnar hade fört henne till sin stuga, blev hon hungrig. Hon klämde ihop fem kakor bröd till en enda och bredde på en mark smör. »Det här blir just ingen stor smörgås», sade hon, »men alltid tyr den väl för i afton.»

Nästa dag gick hon ut och röjde ocii g?~vde, och- när det sedan skulle vara så, drog hon både plog och hölass. Till vart mål åt hon en hel fjärding gröt, och mjölkbyttan tömde hon i ett drag, men Ynnar behövde varken hålla ök eller arbeta. När vädret var vackert, gick han makligt och ansade sina b~stöckar. Regnade det, knöt han då och då en lycka på sin not för att få tiden att gå. Han blev hård och kall mot henne och slog henne ofta, fast hon jämt var lika undergiven och aldrig klagade. Ändå hände det ibland, att hans barska rynkor strökos bort för en stund. Det var vid klock'ringning, ty det var det fagraste han visste. Då ljusnade han upp. Då stannade bybarnen mitt i sin lek för att lyssna.

Mulnare än anna'rs sköt han bort sin not under påskens tysta vecka, då klockan hängde tyst med halm virad om kiäppeu. Han släckte elden på härden, som solen gick ned, och kritade ett kors på dörren, ty nnder de nätterna smögo trollpackorna förbi och kärnade i brunnar och källor. Inte var det heller förståndigt att reta trollen genom a-tt nyfiket titta ut efter dem, utan han kröp tidigt till sängs och drog över sig täcket. Grimma satt ensam kvar och värmde sig vid askan, glad att slippa höra den fruktade klangen. - Bcrgakäringen kom då till dörren och viskade: »flotter, hör vad jag säger dig! Har du för din kärleks skull all- deles glömt att påminna om din morgongåva? I natt möter du ingen människa på vägarna. Gå till den röda kalven och tag hans skälla! Kasta henne i luften och låt henne flyga, men förvilla henne, så att hon inte hittar hem hit igen, utan lämnar oss, som äro av' jättefolket, i fred. De här nätterna längta alla vigda skällor att få slita sitt bindsle och komma ut och flyga. Nyss räknade jag ända till sex eller sju stycken ovanför molnväggen.»

Grimma satt länge och eftersinnade. Slutligen svepfe hon om sig kappan och gick ut och löste klockan från bjälken. Men innan hon släppte den, stack hon in huvudet under den mörka rundeln och sade: »Jag har fått dig, klocka. Vill du någonsin hitta hem igen, så stanna inte, förrän du hör mig ropa dig!»

Klockan gungade bort genom luften. Hon svängde under stjärnvalvet sin halmlindade kläpp och sjöng liest och dovt: »Till Rom, till Rom, till heliga Rom !»

På påskmorgonen sprungo barnen halvklädda ut ur stugorna i alla byar och slogo hop händerna och ropade: »Hör, nu ha våra' kära klockor kommit tillbaka!» Ty åter skallade klockringningen från socken till socken. Endast i Ynnars by var det tyst, och där stodo barnen mod- f~~Jl(1"'a och väntade.

När Grimma hörde, hur längtansfullt hennes husbonde suckade, trodde hon, att hennes hjärta skulle brista. Snart kunde hon inte härda ut längre, utan skyndade sig ned till den frusna sjön. Hon såg då, att den husvilla klockan redan hade letat sig tillbaka ända från Rom och sökande kretsade omkring som en liten prick högt uppe i luften, färdig att bege sig bort för alltid ända upp mot Lappland.

Utan att vänta ropade hon: »Klocka, kom, du är hemma !»

Klockan föll då rakt ned i hennes händer och slog ett hål i isen och började sjunka. Ynnar hade följt efter henne, och när han såg, hur hon stred för att hålla klockan iver isflaken, frågade han henne med förändrad röst: »Hur kommer det sig, att du, som är så stark, tyst tagit så många slag av mig, som alltid varit så svag?»

»Vet du då inte», svarade hon, »att håller man av någon, så fördrar man allt? Och sedan jag nu fått goda ord av dig, skulle jag gärna ha tålamod med klock-klangen. Men nu är det för sent. Klockan är ännu starkare än jag.»

Under det att hon talade, brast isen mer och mer, och klockan drog henne med sig ned i djupet.

Där blev sedan alltid en vak, som Böll sig öppen också vid det kallaste väder. Och i stora helganätter hördes, hur klockan ännu ringde nere under sjövattnet. Men Ynnar ångrade sin hårdhet mot den trogna Grimma ich sörjde henne så mycket, att han inte längre trivdes i det gamla hemmet. Han tog hatt och stav och drog på pilgrims- färd och fick sin grav långt borta. 128&129

Men nu gjorde hon stora ögon. Ute på slätten vid Fyrisåns mynning låg Östra Aros i dagningen. Där står nu det nya Uppsala. Inga tält eller riskojor funnos där som i Ura-Kaipas skogsläger, utan hela trädstammar voro upplagda på varann till hus. Märkvärdigast var ändå det rödaktiga berget i mitten. »Det är heliga trefaldighetens kyrka», be- rättade Erik. »Nu kunna människor bygga av stenar, så att de sväva högt uppe i luften utan att falla ned. Men då måste också var liten sten läggas med skicklig heräkning.»

-Bara då och då förstod hon några ord av hans tal, ty också språket hade förvandlats. Hon kröp nännare honom, och dans tagelskjorta stack henne genom hans kläder, men hon tyckte, att han redan var som en god far för henne. Ängsligt ftågade hon, vad det var, som dånade och sjöng.

»Det ~a~r klockorna, som skära luften från troll och för- häxelse.»

Hon vände på huvudet och kunde inte låta bli att storle, när hon såg, hur förskräckta dvärgarna sprungo sin kos igen inåt skogen vid klockijudet. Somliga drumlade om- kull framstupa, andra på ryggen. De visste knappt, hur de skulle komma undan nog fort. Och nu gick solen upp.

»Å, det är solen», jublade bon, och hjärtat bultade. »Lika strålande som förr! Lever du än?»

»Ja, det är solen», nickade han och lyfte ned henne ur sadeln. »Vi få stanna här under mässan», fortsatte han till sina män, som redan väntade honom vid kyrkdörren. Där dröjde han en stund för att skipa rätt bland fattiga och rika, som samlades omkring honom. Det gjorde han med en så mild godhet, att de tvistande småningom blevo nöjda. Sedan gingo alla in, utom flickan, som stod kvar utanför tröskeln och misstroget $åg upp mot valvet.

»Hur mycket Ura-Kaipa än offrade åt stenarna, kunde han ändå inte förmå dem att sväva i luften», tänkte hon. »Han är en förunderlig man, den nya hövdingen. Inte dar- rade han nyss för dvärgarna, och nu står han lika lugn under de hängande stenarna.»

Otaliga ljns brunno i kyrkan, och rökelsen doftade. Som hon stod där och tänkte på, hur allt förändrats, allt utom solen och skogen, fick hon se en blänkande krigshär, som närmade sig. Då glömde bon sin fruktan och sprang in mellan kämparna under valvet för att varna den knä- böjande konungen.

»Jag anar, att det är mina danska fiender, och att de trakta efter min krona och mitt liv», svarade han lågt utan att resa sig. »Flicka, sätt dig på tröskeln och giv dig till tåls! Den ljuvliga mässan måste jag höra till slut. Vi män- niskor ha småningom fått mycket, som är oss kärare än livet.»

När mässan var sjungen, gick han ut. Striden blev häftig, men kort, och övermannad kastades helge Erik till marken. En av fienderna höjde sitt breda svärd över hans nacke.

»Nu vill jag ändå se, om hån inte blir rädd !» snyftade hon till och stirrade nndersamt mitt i sin fasa.

Hans ansikte, som förut varit biekt, övergöts av en stark rodnad som inför den högsta lycka. »Mer än jorden och den sol, som nyss rann upp», sade han halvviskande och kysste korset på radbandet, »älskar jag något långt borta, som jag ännu aldrig fått se med mina ögon eller röra vid med mina händer. Och för den kärleken är det mig en ära och en himmelsstund att få dö.»

Svärdet föll, och där hans huvud rullade på marken, upprann en klar källa. Munkar och andra fromma män upplyfte hans kropp, och blinda, som vidrörde den, åter- fingo sin syn. Hans korsfana blev sedan förvarad som Sveriges 1ieligaste baner, och hans dödsdag i maj, då kornet går i ax och enbusken blommar, firades i minsta kyrka. Hans ben buros kring åkrarna till god ärsväxt liksom for- dom Frejs beläte, och ännu ligga de i ett silverskrin i Uppsala domkyrka.

Men om aftonen den dagen, då han hade fallit, klappade det på bergaporten. »Låt upp, dvärgar!» bad en darrande stämma. »Allt härute är så nytt och främmande för Ura- Kaipas trälkvinna. Vi passa bättre samman, ni och jag. Dvärgar, dvärgar, nu har det gått så vitt, att människorna låta dräpa sig för något långt borta, som de varken kunna se eller röra vid med sina händer! Var skall det sluta? Hos er vill jag sitta igen i herget och drömma.»

Trädrötter och buskar slingrade sig över bergadörren, och' hundratals år ha ilat som snabba vinterdagar. Vak upp, Ura-Kaipas tr7älkvinna, och kom ännu en gång ut och se och förundras! Snart är det tid-. XV. VÅR GÄST, VEM VAR HAN?

Det var en stormäktig jarl av Folkungasläkten, som hette Birger Bro sa. Tre dagar före jul, när han satt under fackiorna, inträdde en ung präst och slog sig tyst ned på bänken vid dörren.

Svennerna höllo på att leka och brottas mitt på golvet, och få lade i början märke till främlingen. Stor blev där- för häpnaden, när han efter en stund plötsligt spände av sig prästskärpet och tog några viga kämpatag med de star- kaste. Om kvällen, när jarlen hade gått till sängs, lät han kalla honom.

»Nog har jag hört, att präster kunna sjunga en mä'ssa», begynte jarlen, som var en gladlynt herre med stark färg på kinderna, »men i armarna brnka de vara mer klena. Vem är du, främling ?»

»Jag heter Sverre», sade ynglingen och satte sig för- trolig t på sängbrädet. Hans hållning var behagfull och värdig och stämman oemotståndligt tjusande. »Min mor bodde på Färöarna. Där är jag född, och där fick jag i spädare år öva mina armar att klättra på svindlande tranter för att samla fågelägg och dun. I Norge var det oroliga tider, då som nu. Kung Sigurd Mund var nyss dräpt.»

Fru Birgitta, jarlens hustru, som låg mellan hans rygg och väggen, drog om sig vargfällen och satte sig upp. Na,tt- huvan av sammet var kantad med en mängd små guld- tofsar, som blandade sig med h‚nnes gråsprängda ocii hurriga lockar. »Du bör veta, yngling», sadc hon rörd vid tanken på sina minnen, »att jag är kung Sigurds sys~r.»

När samtalet hade' hunnit så långt, teg Sverre en stund. Så sprang skalken honom i ögat, och älskvärt men smått gäckande fortsatte han: »Javäl, du är kung Sigurds syster. Men för dig är det en stor nyhet, att jag, som sitter här på sängbrädet och heter Sverre, är hans son. Mor berättade för mig om min börd, när jag blev vuxen. Fast jag måst lära till präst, är jag av Harald Håffagres ätt liksom du, fru Birgitta. Och därför ha? jag vandrat hit. Fränder, nu skola ni hjälpa mig till min rätt i Norge !»

Fru Birgitta lyfte av den varma natthuva'n för att kunna tänka bättre. Men den sluga jarlen lugnade henne och sade till Sverre: »Ju längre människan lever, dess under- barare ting får hon bevittna. Men det är sent nu, Sverre, och tid, att du går och söker dig ett sovställe.»

Några dagar efteråt vidtalade han hovmännen, att de skulle narra Sverre att dricka mer, än han tålde. De blan- dade till ett mycket starkt ~njöd, hlinkade åt varann öch viskade till Sverre: »Du kan trQ att vi ha roligt åt ditt upp- tåg. Bekänn för oss, dina Vänner, att det är jarl Erling Skakke eller någon annan norrbagge, s'6m skickat dig hit för att gyckla med den bördsstolta fru Birgitta.»

Men Sverre märkte deras list och fick dem att dricka mer än han. Sedan lockade han ur dem allt, som han själv kunde ha nytta av att veta. »Den, som dricker för mycket», sade han till sist,' »tycker sig tala kiokt och lustigt, men i stället skriker ben ut med hög röst, vad han helst ville tiga med. Nästa dag, när han vakuar, har han ont i huvudet och ont i samvetet. Så kommer det att gå er, hovmän, i morgon.»

Jarlens söner och alla unga och ofördärvade flyttade sig ‚mellertid närmare för att inte gå miste om ett enda av ha'ns ord. »En så sanntalande man måste också vara den, som han ger sig ut för», #kte de., När ho~mä'nnen märkte det, gingo de in till jarlen och sade' otåligt »Det är' vårt råd, ~ail, att du låter slå ihjäl den äventyrarn, innan han alldeles forvrider- huvudet på dina egna barn.»

.»Jag vill varken hjälpa eller skada honom», svarade jarlen. »Vad skall man tro? Ljuger han, gör han de.t åt- minstone så, att can själv tror på deL Och det är ju nära på att tala sanning.»

Fru Birgitta var inte. nöjd med svareL »Vilken strykare som helst», inkastade hon, »kan komma och säga: Jag är kungason. Men om det nu i alla fall skulle vara, som Sverre påstår? - Jag tror, att jag ser en utväg. Du minns, att några pälshandlare skänkte mig en lappträl, vad som heter Vittiko. Han är trollkarl, han är spåman. Låt honom se Sverre i händerna och läsa sanningen!»

Jarlen hade ingenting att .säga mot det förslaget, utan Sverre och Vittiko btevo efterskickade. Det var en ung lapp med rakt svart hår och den vackraste bruna färg över de utstående kinderna Han gick så tyst i sina skinnsockor som i djupaste sjö och gungade i knävecken. Emellanåt såg han sig omkring som i en töcknig dröm, okunnig i det lärda, rnångkunnig i det hemlighetsfulla. Det lån'ga vinter- mörkret och det långa sommarljuset, de voro hans far och mor. Han tog Sverres vänstra hand i sin och utforskade noga. fårorna på insidan. Ibland skrattade han till, ondske- fullt mordiskt, och nickade sedan godmodigt som den be- skedligaste av människor. »Präst», utbrast han, och hans ögon tindrade som vinternätter, »till hövding är du född !»

»Jag vet inte, Sv'erre», sade jarlen med ett mångtydigt leend‚, »om det svaret gör dig oglad eller tacksam. Det säger mindre om ditt förflutna än om din framtid, men den är det viktigaste. Tag med dig den listiga Vittiko. som vaga,- visare, när du bryter upp, och betala honom kungligt, om du någon gång kan !»

Svårmodig gick Sverre bort från jarlagården ~taii- annat följe än den lapska trollkarlen. De kommo till obebodda säterstugor, där vättarna dunkade under golvet, och' in i djupa skogar. En natt fingo de husrum bob en präst, och Sverre skänkte hbnom till tack både sitt prästskärp och sin altarbok. Men snart blev det annat att tänka på. Vägen ledde uppåt Värmland. Här möttes han av en flock unga norska stigmän och äventyrare, som hade trasiga röda skjortor, men ingenting annat att linda om benen än björk- näver. Därför kallades de birkebenar. »Är du den du utger dig för», sade de, »så var hälsad! Vår hövding, Östen Meyla, har nu stupat. Bliv du vår anförare !»

»Det ser inte ut, att vi skulle kunna uträtta mycket», svarade han, och hans själfulla ansikte blev ännu dystrare. »Nej, gå till Birger Brosa och tag någon av hans söner. Genom sin mor ha de lika arvsrätt till Norge som Jag.»

Några sändemän blevo avskickade till jarlagården, men återvände med det försiktiga rådet, att birkebenarna hellre skulle taga Sverre. »Vill du inte bli vår hövding», ropade hela skaran, »skall du själv dö !»

Då måste Sverre jaka.. Få hade ordentliga vapen. Många voro sårade och de flesta knappt fullvuxna. De voro inte mer än sjuttio man, men genast på stället utnämnde han några till hirdmän och svenner och utdelade olika värdighefer bland de andra. Vittiko fick bli träl. »Ha vi nu gjorts till förnämt hovfolk», sade birkebenarna till Sverre, »då kunna vi inte lyda dig, om du inte själv är högre än vi.» Och så gåvo de honom kunganamn.

»Var stund är nu dyrbar», sade han. Och där han stod framför sin utarmade flock, reslig och allvarsfull, fast ung, liknade han mer och mer den visaste man. »Hemma i Norge råder jarl Erling Skakke, som bar fått sin son Magnus krönt till konung. Erling är hänsynslös och hård och rik på fiender. Skynda förut, några av de starkaste, och över- tala de birkebenar, som flytt till Telemarken, att möta mig norrut i landet.»

Därmed drog han nu vidare genom tolvmilaskogen i det nordligaste Värmland till Älvdalen. Därefter genom en skog, som var lika lång, till Malnng i Väster-dalarna och s'edan genom en skog, som var femton mil, in i Öster- dalarna. Vittiko, som aldrig hade ömsat sina ludna kläder, sedan han första gången fick dem på sig, kunde knappt skiljas från den gråbruna marken. Han' kröp och smög mellan buskarna, listig och lättrogen, farlig och ofarlig, och allt, vad han sade, var mitt emellan sant och osant. Sent en natt kornmo de till en mörk by. Vittiko blåste troll- kunnigt på sina fingrar, och genast flammade de upp som fem tända ljus.

»Vem är du', häxkarl, som vandrar med en sådan ljus- stake?» frågade bönderna och tittade halvkiädda ut ur stugorna. De voro ännu hedningar, och Tors och Odens bilder stodo utskurna på dörrstolparna.

»Jag är lapparnas största hövding», sade han, »och jag har varit nere och hämtat mig en konung för att få någon att sällskapa med uppe bland fjällen.»

Men bönderna hade aldrig förr sett någon konung och visste knappt, om det var en fågel eller en människa. »Se bara, se !» fortsatte Vittiko och lyste med sina brinnande fingrar på birkebenarna. »Näver om vadorna. Kläderna trasiga, så att om man sticker in handen genom ena hålet, kommer den ut genom det andra. Och skaka här på fickorna! Inga pengar, inte så mycket som en torr brödkant. Begriper ni inte, dalkarlar, att det är hovmän... Och så här ser en konung ut. Bara överlädret kvar på skorna. Söndergångna sulor, svarta hälar. Men hövisk och v-än- lig, det måste vår konung vara. Annars skulle vi slå ihjäl honom... Elda nu på' under grytorna !»

De gästfria bönderna förde då in vandrarna i stugorna och undfägnade dem. Men Sverre satt och tänkte på, hur han genom ordning och manstukt småningom skulle fostra sina vilda birkebenar till de yppersta krigare. Utvilad och tacksam, men utan något att hetala med, tågade han slutligen vidare uppåt Jämtland. Det var just i vårbräcket. Birkebenarna drucko av sjöarnas klara och kyliga vatten och hade ibland ingenting annat att stilla sin hunge? med än bark och de bär, som legat kvar under snön. För att komma fram måste de flotta sig över älvarna, och då de slutligen, strövade ned över fjällen till Nidaros i Norge, vågade de under fem dygn varken sova eller skaffa sig mat för att inte bli upptäckta.

Ändå varsnades de i staden, men birkebenarna från Telemarken kommo dem till hjälp. Hövdingarna i staden togo då sankt Olovs baner ur kyrkan och ryckte ut med sina krlgare, men de började springa, när de hördes vinet av de, fruktade birkebenarnas pilar. Den, som höll baneret, satte åstad i sådan fart, att han red on:kull två män, så att den ena dog, och den andra blev Irrympiing för livet. Han själv föll, och birkebenarna ryckte till sig baneret. Med det framför sig tågade Sverre in i Nidaros och tackade Jungfru Maria och sankt Olov för den oväntade segern.

Nu blev han på öretinget hyllad till konung över hela Norge. Men jarl Erling Skakke levde ännu, och hans son Magnus var också norsk konung. Under ständiga även- tyr måste Sverre söka sin tillflykt ombord på skepp eller i bondbyarna, och slutligen kom han över fjällen till häl- singarna. De samlades, många fullt brynjekiädda, för att neka honom genomfärd. Sverre närmade sig med sitt folk i sluten fylking. Hans män fingo rättighet att tala i hans sak på hälsingetinget, blott inte han själv. Det tilläts honom inte att öppna sin mun, så mycket fruktade hälsing- arna hans berömda skicklighet att lägga sina ord. Han lät då leda fram ett par hästar och befallde sina män att slakta dem. »Det skall nu spörjas till alla land», sade lhan, »att ni hälsingar äro så snåla på er mat, att kristna män inte kunna rädda sina liv hos er, utan att de för- synda sig mot Gud genom att äta' hästkött.» Då blygdes liälsingarna, och när han nu stod där framför dem i sin silkesmössa och brynja och röda ullkjortel och talade klart och vist och en smula gäckande som alltid, kunde de inte höra honom utan att bli hans vänner.

Efter någon tid började birkebenarnas röda skjortor åter att synas på höjderna ovanför Nidaros, och Sverre sade till sina män: »Nu är det stunden att hösta lön för allt vårt sl'äp och slit. Därnere i staden ligger nu Erling Skakke och Magnus med sitt härfolk. Var och en av er skall få den mans d~rbarheter och värdigheter, som faller för hans egen hand under drabbningen. Om ett sådant pris ha ni nu att strida.»

En karl sprang ivrigt i väg före de andra och hade bara en slaga med sig över axeln. »Det är annat att slåss med Erling Skakke än att tröska säd», sade till honom en aV birkebenarna. Men karlen svarade: »De vapen, som jag tänker bruka, komma till mig från staden, ty de bäras ännu av någon jarlaman.»

Vittiko följde efter honom och smög sig in i staden för att speja. Vid stranden låg det skepp, där jarlen över- nattade ombord. Under ett korståg hade han fått ett svärds- hugg i hals,en, så att huvudet satt på sned, och därför kallades han Skakke. Men Vittiko såg, att skuggorna från både jarlen och de andra på däcket voro utan huvud, och han tänkte: »Det betyder, att de i morgon alla skola dö.»

Han hörde jarlen' säga: »Jag vill inte neka, att jag kanske borde samla det kringspridda manskapet på skeppet och lägga från land, men jag kan inte bära, att den där prästen Sverre skall sätta sig på min sons kungastol.» Därpå gick han i land. På kyrkogården utanför Kristkyrkan mötte han sin son och hans hövdingar. De knäböjde en stund, men till sist sade Erling Skakke: »Stån upp och tagen era ~apen! Snart kan det bli er lott att ligga här länge nog.»

Lurarna blåste, men det var färre, än han väntat, som samlades, knappt mer än sex hundra man.

»Var äro ni nu alla?» frågade jarlen, och hans fylking började vika under striden. Själv fick han ett sting genom livet och föll döende ned på ryggen. Kung Magnus, som med dc flyende skyndade till skeppen, böjde sig över honom och kysste honom på pannan med orden: »Vi skola samlas igen, fader min, på glädjens dag.»

Nästa år satt Birge'r Brosa en afton med sitt gårdsfolk. Arbetet var slut för dagen, och det rådde djup tystnad. Det var en kylig och fuktig vårkväll, men den första, då de inte behövde bränna ljus. Alla gladde sig, fast insvepta i pälsar, och betraktade genom den öppna dörren de kala träden, som hade små outvecklade knoppar.

Då kom på stigen ett bylte av vapen, brynjor, kläder och släpande, silverbeslagna hästbetsel. Överst stack en hjälm fram utan något huvud under plåten, och hela skep- naden såg ut som ett spöke från en ättegrav. På tröskeln kastades slutligen bördan, och där stod Vittiko, gulbrun och lycklig, med alla sina segerbyten från slagfältet. »Jag fällde ingen jarlaman», sade han, »men tog ändå min skörd i gräset.»

Birger Brosa steg hnsfaderligt upp från bänken och hälsade honom. »Det blev en lång väg, som du fick visa», skämtade han. »Men svara mig nu också på en allvarlig fråga. Vem' var han, vår gäst?»

»Till hövding var han född», svarade Vittiko och drog efter andan. »Allt ännat är gåtor. Det säger jag, att en större kon' ung ha de i Norge aldrig haft för sina ögon, och de få allt ta sig om huvudet två gånger, innan de få en sådan till.» XVI. BIRGER JARL.

Ingrid Ulva på Bjälbo hade skickat gårdsfolket att plocka nötter. Det var lång väg, och det började skymma.

Den grånade Folkungafrun, Magnus Minneskölds änka, gick under tiden själv omkring och stängde sina visthus. Där hä~~ngde röltta och salta djurkroppar i långa rader, och varken fattades det krydd9r och honung' ‚ller säckar med malet mjöl. Hon såg' efter, att, det satt flygrönn i smör- kärnan till skydd mot förgörelse, och att det i mjölksilen låg små stenar, som plpckats, där åskan hade slagit ned. Allt som det mörknade, ljöd under golvet ‚n sakta lek, ungefär som när' någon spelar på bordskanten med fing- rarna. Det var vättarna, som dansade. Deras nattljus glimrade som ett svagt månsken mellan tiljorna. Litet såg7 spån kastade de ibland upp till henne, men då log ho vad inte som de okloka, utan bugade sfg, djupt och samlade ihop spånet som den dyrbaraste gåva. Det gömde hon fö ratt strö på åkern. Där blev då om sommaren ett sådajit korn sus, att det lät som vågsvall, och därigenom vart B'jälbo bördigt och rikt.

När det var ofre»Därför får du också gäster att pråla för», gycklade han rt och såg mot dörren. »Det är ju din högsta fröjd.»

En man haltade där in, stödd mot en krycka. Insjunket bröst, platta skuldror och ett ljust, gult hår, som vågigt föll ned över den svarta allvarsdräkten det var allt, som kunde ses i skymningen. Han ställde sig vid den släckta härden och stirrade genom rököppningen i taket.

Den högmodiga Ingrid Ulva tog ett steg baklänges och ryckte Sune i ärmen. »Det är konungen, det är halte och läspe Erik», sade hon lågt. »Hur har han kommit hit? Och vad skall jag nu ta mig till? Här står jag i mina tarvligaste kläder, nära på som en trälkvinna. Bara vadmal.»

»Tsi, tså tschärnorna lytsa !» läspade konungen, och hans röst lät så innerligt hjärtegod, att den borde ha kunnat smälta det isigaste högmod till varmaste blodsdroppar. Men Ingrid Ulva var rådsnäll. »Vem du så är, vandringsman», sade hon med ett raskt beslut, »så sitt. Jag går att hämta min husmor, vår högättade fru Ingrid Ulva.»

Med korta steg skyndade hon sig upp till kistorna på loftet. Men när hon trevade utefter bältet, var nyckel- knippan borta. Där stod hon utan nycklar, utan tjänare, med stängda visthus och kistor, hon, fru Ingrid Ulva! Och det mitt på det rika Bjälbo! Och i kistorna lågo kjortlar av guldtyg och vinkannor och bäga're, som kunnat hedra ett biskopsbord.

En sådan förödmjukelse kan jag aldrig överleva», tänkte vad hon och lyddes efter minsta kuäpp. »Ha tjänarna då all- deles glömt bort mig i sin nötskog? Vore' de bara väl har nå nå, då skulle de få hugga upp dörrar och lock med yxor. Och ni, vättar! Är det så ni löna er matmor? Gömma ni undan hennes nyckeiknippa, just då hon bä'st behöver den?»

Upphettad av iver gick hon ned i stekhuset, men där stod det bara litet vit gröt och en träbunke med mjölk. Hon rörde i askan med en kådsticka, till dess dan tog eld och blossade upp, men hur hon lyste på golv och trappstenar, hittade hon inte nycklarna. »Här finns ingen annan hjälp», halvviskade hon, »än att fortsätta, som jag börjat, och låtsas, att jag är en dum trälkvinna. I mörkret kan jag ändå inte låta honom vänta.»

Hon satte aden brinnande stickan i mungipan på träl- vis och bar in gröten och mjölken till bordet. Där tände hon ett stackars ensamt vaxljus. Och nu syntes, att det var en präktig hall med bonader och vapen och baner. Men välfägnaden var det klent med för att vara på det vitt- bekanta Bjälbo. »Vår mäktiga fru Ingrid», sade hon och satte tiilbaka stickan mellan läpparna, »är ute och lust- vandrar, följd av hela sin tjänarskara. Du får vänta, man, och ha tålamod.»

Då log Erik Läspe över hela ansiktet och nickade åt henne med klara, vänliga ögon. Han hade aldrig träffat henne förr, men han såg det breda fingerguldet, som hon hade glömt att draga av tummen. Därför förstod han, vem hon var. Han ville inte göra henne förfägen genom att tillstå sin upptäckt, utan tog för syns skull några sked- blad av gröten. Sedan reste han sig och grep sin krycka. En älsklig vekhet låg över hans drag, och det var uppen- bart, att en sådan herre aldrig ki~jinat föra ett, dystspjut eller ett svärd. Med några blyga ord bjöd han tack och farväl och haltade så ut genom dörren lika stilla, som han kommit.

Sune satte sig vid bordsändan och muttrade några skadeglada ord, men knappt hade Ingrid Ulva tagit ett par s,teg f,ramåt, när hon tvärstannade med ett rop. Foten stötte mot något blankt, som stack upp mellan golvplankorna. Som hon böjde sig ned, urskilde hon genast, att det var nyckelknippans kedja. »Det är ni, vättar, som gjort mig den försmädiigheten, fast jag alltid varit god mot er», stam- made hon och ryckte till sig nycklarna. Hon skyndade sig till kistorna och klädde sig i silke och fäste en liten pärlkrona på håret.

»Fort, elda på i stekhuset!» ropade hon till tjänarna, som nu också hördes på gårdsvallen. »Upp på hästen, första karl, och rid i kapp kung Erik! Hälsa honom, att nu är Ingrid Ulva hemkommen och väntar honom i hög- sätet.»

Röken bolmade snart ur stekhuset. Kannor ich fat plockades fram, och bloss sattes i fackelhållarna utefter salsväggen. Det var annat det än den rykiga kådstlcka', som hon nyss gått och tuggat pa.

När allt var färdigt, stöttes dörren upp med ett muntert larm, som hade en hel krigarllock rusat in i hallen. Men också den gången var det bara en enda man, och det var beunes egen son Birger. Hans sneda, bruna ögon spelade av skalkaktighet. Han bredde ut armarna mot den högtids- klädd a, där hon tronade mellan stålsvärden, som hängde på högsätesstolparna.

»Hell dig, jarlamoder!» ropade han segeryr.

»Mina söner äro tyvärr inga jarlar», invände hon strävt.

»Hell dig, kungamoder !»

»Den rätta konungen var nyss här, helge Eriks ättling. Han kom på kryckor. Var släkt har sin tid, och sedan torka grenarna.»

»Du vet, att jag är konungens bästa vä'n. Vi voro på väg till Alvastra. Då lät han sitt följe stanna bortom kullen och gick ensam hit för att överraska dig, mor. Det talas ju så mycket ont om oss Folkungar och allt vårt överdåd. Och vad fick han se?»

»En trälkvinna i vadmal.»

vad »En försagd, torftigt klädd husfru fick han se, den sjuka, men anspråkslösa och rättsinniga kung Erik. Han kände igen dig på ditt fingerguld.»

Birger höll upp och skrattade länge. Så ömsade ha,ns ögon glans och fylldes av mörk eld. »Och då», fortsatte han, »då tänkte Erik: Allt ont, som viskas om Folkungarna, är snack. Min gamla jarl, Ulv Fase, är mig påtvungen. När han lägger sig till ro ack, att det snart skedde! skall den kvinnans son bli min jarl. Och åt honom skänker jag min egen syster, efter jag inte själv har någon son, som kan ärva kronan. Uppfylld av sådana tankar, fort- satte den goda kung Erik i afton sin färd. Förstår du nu, Ingrid Ulva? Hell dig, Folkungamoder !»

Han drog lekfullt av henne fingerguldet och kastade de-t i golvspringan. »Se här tackoffret åt dina vättar, för att de i kväll gömde nyckelknippan.»

Sune, som tyst hört på, lät handen tungt. falla i bor- det. »Frände», sade han mulet, »med svek är det du börjar.»

Birger såg strängt på honom. »Vakta er för nästa svek, ni Folknngafränder, om ni trotsa mig !»

»Och om vi följa dig?»

»Då skall du ~ensam, du harlattiga man, få allt det guld och silver, som guden Jumala långt horta i Öster- land bär på sitt sköte.»

»Vad är det då du vill', om d'u blir jarl?»

»Att hedningarna på andra sidan Östersjön, som bränt vårt Sigtuna, skola döpas och göras till människor. Att det skall sprängas i stälberget och plogas i åkrarna. Att det ska]l sättas torn på Stockholm och lagfrid över era kvin- nor och kyrkor och hem. Säg mig du bara, hur jag skall få mina korta år att räcka!»

»Nu hör jag, att du är den man, som vi i' hundratals år ha längtat efter», utropade Sune och letade fram sin rustIIing ur vrån, där den länge hängt obegagnad. När Birger slutligen red bort igen, följde han honom.

Tiden gick, och många vårar bräckte sina isar. Ulv Fase skildes hädan, och Birger blev jarl. Snart var han den, som hade mest att säga i landet, 9ch de gensträviga måste böja sig för hans, kraft och darrade för hans vrede. Vid klockornas klang samlades nu menigheten på kyrk- backarna, där hänryckta munkar och präster stego upp med krucifixet i handen och predikade korståg. De tala'de om de riddarskaror, som kämpat och blött för att erövra den heliga graven ur de otrognas rövarhänder. Och de manade svenskarna att för sina själars frälsning också gå till strids mot hedningarna vid Östersjön. Folket trängde sig då fram under fromma jubelrop. Vid predikarens fötter låg en urholkad, järnbeslagen stock med hänglås. Den kallades offerstock. I den nedkastade fattiga och rika sin offerpenning till härtåget, glada att Guds heder skulle' ökas. Och många ställde sina gåvor på själva altaret. »Gud vill det, ja, Gud vill det!» sorlade riddarna, och blodröda kors fästes under bön på deras manflar. De voro helt och hållet klädda i brynjetyg, som gick ända upp till hakan. Stål- huvan hade framtill en plåt, som skyddande gick ned mellan ögonen. För att känna igen varandra hade de olika tecken på sköldarna. Solen sken på målade fåglar, hjortar, fiskar och blomster. Birger Jarls himmelsblå Folkungasköld bar ett gyllne lejon, och det långa svärdet var så tungt, att småsve,nnen blev het i pannan, när han skulle sticka det i hans bälte. Skutor och snäckor drogos så i havet, och nnder fladdret av heliga fanor bortseglade flottan till Fin- land, som då kallades Österland.

När Birger Jarl Ilade landstigit, uppreste han ett kors på stranden och lovade skoning åt alla, som läto döpa sig. Ett avlägset hylande svarade ur moarna, och förtrollade pilar begynte vina. Hedningarna i vildmark,en vorO rasande av hunger, ty de kristna prästerna vid kust,en hade nekat dem att komma ned till hamnarna och köpa mat och salt. För att häännas bundo de tillfångatagna kristna med håret vid unga, nedböjda björkar, som sedan gungade för vinden och lyfte de offrade upp och ned från marken.

»Det är blåsväder i dag», ropade hedningarna gäckande till korsfararna från sina gömställen bakom enbuskarna. »Kom in till oss i skogen och se, hur de döda kristmännen hoppa och dansa under björkarna!» Korsfararna drogo sina svärd och tågade sjungande framåt mellan snår och klyftor. Efter några dagar träffade de på en upptrampad stig, som ledde till en hög skidgård. Birger Jarl drev undan de ut- magrade trollkarlarna, som ~aktade grinden. »Vänd om, du, osälla främling !» viskade de utan att våga tala högt. »Här är gudens lustgård, här är Jumalas lund.» Jarlen gick anda' in med sina förnämsta kämpar. Gräset växte där högt och blommigt, fast mörkt överskuggat av oxlar, rönnar, iiäggar och tusenåriga ekar. Lustigt drillande fåglars ljuvliga sång gjorde männen yra i huvudet, så att de vack- lade omkring, leende eller gråtande, utan att kunna säga, om, de kände sig lyckliga eller förtvivlade. Under den lum- migaste eken stod ett högt stenblock, bestrött med guld toch silver, och överst låg en mindre sten som huvud. Det var Jumala.

»Jarl», stammade en k-vävd röst, och Sune stapplade in mellan träden. Jag har sprungit mig varm, för att i'hinna dig. Det har kommit ett svenskt skepp. Erik Läspe är, död.» vad

»Då skall jag hålla mitt löfte ti'll dig», svarade jarlen o'‚h strök med handen ned allt guldet och silvret i Sunes framräckta hjälm. »Juma1a, Jumala, böj på ditt stenhuvud, ty det är svenskarnas nya konung, som nu talar till dig !»

Men han såg, att trollkarlarna tassade fram och tryckte örat till stenblocket med ett ont skratt. »Vad lyssna ni efter?» spo,rde han. »Efter Jumalas svar», viskade de. »Han säger: Aldrig får dn bära en kungakrona, Birger Jarl. Det blir Jumalas hämnd, för att du oskärade hans lund.»

Jarlen ryckte på axlarna och gick ut. Nedanför i ävattnet döpte prästerna avmagrade män, kvinnor och barn, och pä, båda stränderna stod korsfararliären alltjämt med blottade svärd. Han befallde några av riddarna att stanna som hövdingar i det erövrade landet och skyndade sedan till skeppet. vad

När han kom hem till de svenska herrarna, sade de: »Vi. ha' tagit Valdemar, din äldsta son, till konung, efter h'a.ns wor var av helge Eriks ätt.» Den vredgade jarlen frågade, hur de dristat att välja ett barn i hans frånvaro. Men då framsteg en mäktig storman, som hette Joar Blå, och svarade: »Är du inte nöjd, kan jag väl ur den kappa, som jag bär, också skaka fram en konung.» Då teg jarlen.

Sune och andra mlssunnsamma Folkungar och herrar fejade snart sina vapen till uppror, men de blevo slagna vid Herrevadsbro, och de förnämsta måste böja huvudet under svärdet.

Valdemar dåsade helst i frustugan och lekte med sina vackra lockar. Magnus, den yngre sonen, som var mörk i hyn och blicken, bodde med sina riddare på Nyköping s- hus, och Birger styrde ensam över hela riket. Qla'~ttig och lysande vid gästabudet, men sträng, där det gällde, att råda, blev han med åren vördad av ung och gammal. Han höll sitt löfte och tryggade friden med fram'synta lagar, och han avskaffade det vidskepliga bruket, att den an- vad klagade skulle kunna dömas att bära glödande Jämn till bevis på sin oskuld. De svenska kvinnorna, sågo upp till honom med tacksamhet, ty förut hade allt arv efter deras vad far och mor gått till deras bröder, men nu gav han den lagen, att syster skulle ärva hälften mot broder.

På Bjälbo slutade han sina dagar. När de kämpar, som ännu levde kvar från korståget, stodo där mellan vaxljusen, sade de: »Jumala, din hämnd blev maktlös. Här på båren sover den faderligaste konung, fast han aldrig fick bära någon ~u~gakro~a~ XVII. SLAGET VID HOVA.

I Ramundeboda vid Tiveden stod ett urgammalt drott- hus, beklätt med skallar av ihjälslagna vargar och omringat av murar. Konungarna togo in där vid sin eriksgata. ED gång vid mldsommartiden genljöd oförmodat det annars dödstysta nästet av säckpipor och trummor.

Glatt gick det till, det kunde man höra. Men så var det också den lättsinniga kung Valdemar, som höll gästabud, och det just när han i stället bort strida. Hans här stod på andra sidan skogen vid Hova, ty hertig Magnus hade gjort uppror mot sin krönta broder och ryckte fram söderifrån med både danska och svenska riddare under sitt baner.

Tiveden var hedningarnas och häxk;arlarnas skog, och tjutande och xytande väsen ströko omkring på myrarna som' vilsekomna hundar. Där bodde ännu här och var i klyftorna människor, bom aldrig blivit döpta och aldrig hört en mässa, utan trodde på hult och högar och hemligt blotade åt källor och stenar. »Vi släppa ingen genom vår skog», sade de och begynte söka efter ett tjänligt samlings- ställe innerst i den allra djupaste vildmarken.

»Hur länge jag än bor hår, lär jag mig ändå aldrig att hitta», sade en gammal ensittare, som hette Hulv Skumble. »Var dag upptäcker jag svarta tjärnar, som jag aldrig fiskat I, my rar, som jag aldrig vetat om, örter, som jag aldrig plockat.»

Han stödde sig på kryckor och gömdes näs'tan under sitt vita skägg och hår. Som han nu letade, kom han in mellan sådana jätte' furor, att han aldrig hade drömt om slika träd. Stället tycktes honom mindre likt en skog än en oändlig hall på skyhöga stöttor. Inga djur kunde han upp- täcka, inga myggor eller flugor, ingenting flygande och lätt, ingen solglimt, knappt någon grönska.. Åt alla sidor syntes bara grått och grått. Den barriga marken var jämn och slät som ett golv, men i höjden brusade det och dånade i kronorna, som knöto sina rödaktiga armar och brottades. Det var dock så högt ditupp, att suset föreföll helt avlägset, och nere vid marken var det stilla.

Då han hade fortsatt ett stycke, fick han syn på en källa. Här låg solen in, och här var inte lika ödsliga Han räckte ned handen för att dricka, men drog den genast till- baka för den spegelbild, som visade sig över hans skuldra. Häftigt. vände han sig om.

Han stod framför guden Ti, som de andras skogsgång- arna i mansåldrar letat efter utan att någonsin lyckas hitta. Beståndigt hade de likväl sagt varann, att han ännu måste vad finnas kvar på något gömt ställe' i sin skog.

Det var en alldeles övermossad stubbe med k~ornblå, vassa spetsar och omgjordad med ett järnband för att inte falla isär. Ovanför bältet var upptäljd en mun, som såg ut att ha flera rader av s~tieda och maskfrätta tänder. Det var armpipor av offrade människor, ty Ti var en stridsgud, och armen var människans medfödda vapen. Överallt i barken, som var sönderborrad av gravstickare, sutto Tors- viggar, rostiga knivar och avbrutna pilspetsar, så att hela guden var klädd med taggar. Mot sidan hade myrorna stöttat en hög stack. Och mitt bland förgängelse och vitt- rande mordverktyg klättrade bekymmerslöst gnldpyttorna, vårgudinnans skalbagge, med sjustjärnans sju svarta tecken på sina gulröda vingfjäll.

Hulv Skumble tä'nkte, att' det var en' god varsel, då ha'n gjorde ett sådant fynd. Han ropade till de andra, men höll f'ör öronen för att slippa att höra det förfärliga återskallet.

De samlades då kring källan och hängde upp sina kappor till skydd över kvinnorna. »Det ringer i Hova», sade de. »Slaget har begynt, o,ch prästen står framför altaret. Men, Valdemar sitter lugnt vid gästabudet i Ramundeboda. Det gör han rätt i. Han förlitar sig på skogen och oss.»

»I dag är efter' alla gamla fecke'n.' en av årets lycka dagar», svarade Hulv Skumhle. »Men för vem? För Magnus eller Valdemar? Det kan bero på oss. Månen, som be- stämmer tiden, är i ny, och ni skola tälja upp bloss åt er till kvällen. Det finns bara ett, bom säkert skall giva segern åt de våra, och det är ett män' nisko' offer. Men till dig, Ti, säger jag: Du har blivit orkaslös. Ingen har på länge givit dig sitt blod och sina lemmar. Hur skall du kunna hjälpa oss, om du inte, när solen rinner upp, kan se mot fienden utan aft blinka! Jag skall skänka dig mina ögon. Jag har levat länge nog. och har inte mer någon glädje av dem, bara bitterhet och harm.»

När det blev afton, och blo~en voro tända, ryckte han lös ett par Torsviggar, kände på deras kanter och valde ut den skarpaste. Sedan lät han hinda sig vid stubben med händerna på ryggen. Under det att en finngubbe tog ut hans ögon med Torsviggen, uppgav han anden, och när de kastades i källan, sjönko' de genast och blevo liggande på botten, stora och klara och utan att blinka för elden.

Då grepos alla, både kvinnor och män, av yrsel och svingade blossen upp mot nymånen, och häst efter häst blev framledd och offrad under besvärjeisesång. Blodet ströks på trädstammarna och flöt åt alla sidor i mossan. Ingen tvekade längre, att inte de gamla växtandarna nu i sankt Hans tid, då allt grodde och spirade, skulle upptaga en sista förtvivlad strid och i natt korsa sina mariga spjut med riddarnas svärd.

Slipdonen framtogos, och skogsgångarna vässade sina yxor. De voro illa rustade, många iitan brynja och ingen med stålhuva. Men de visste sedan gammalt, att skogen säkrast försvarades genom att förvirra den inträngande och sprida skrämsel. Därför flådde de offerhästarna och lin- dade in sig i deras hudar med den hlodiga sidan utåt. Hästs1~allarna, som de också togo huden av, höllo de över sig på stänger. Andra sleto upp sin skjorta och målade ett grinande huvud på bröstet och magen. Sedan kastade de över sig kappan, så att de sågo ut som kringhoppande stora huvud. Detta hade deras föräldrars föräldrar lärt av finndvärgarna, som stritt på det sättet, långt innan Ti ännu dyrkades som gud.

Några bondemän kommo springande, barhuvade och tomhänta. »Hertigens folk syns redan ute på myren», ropade de. »Hela Valdemars här är slagen vid Hova! Vi äro förlorade!»

Det prasslade och smällde mellan grenarna i den förut tysta ödemarken. Uppskrämda fåglar och rävar flydde förbi. En fårsko~ rusade fram med långa språng, följd av en brun ko, vars skälla pinglade. ursinnigt.

Skogsgångarna fö~tödo, att fienden var alldeles inpå, och de bästa skyttarna klättrade upp i talltopparna på sina yxor. De andra ställde sig med' kvinnorna bakom stam- marna. Facklorna blevo ne~tuckna i marken kring källan i lutande ställning, så att elden'skulle falla i vattnet och inte tända barren. Fast inga människor längre kunde upptäckas, förblev skogen därigenom ljus som en upplyst, men tom sal.

Det dröjde en stund. Sedan närmade sig en vägvisare med några väpnade män. De tittade sig oroligt bom' åt alla sidor, men när de sågo de två klara ögonen, som betrak- tade dem ur källan, togo de sig om huvudet och flydde. Vägvisaren korsade sig och stod kvar ensam. »Gud, min drotten!» stammade han. »Vi äro i Tis skog. Vi äro på de sista hedningarnas hemliga offerställe. Hjälp oss, hjälp oss!»

I detsamma sträckte en tyst pil honom till marken.

De väpnade männen kommo snart tillbaka med hundra- tals spjutbärare, men alla stannade skräckslagna och blek- nade. De främsta veko baklänges och trampade de andra på järnskorna. De sågo allting tydligt och klart framför sig i den ljusa skogen, blott inte några människor, och oupphörligt stupade en efter en för tysta pilar.

Nu framstörtade hela spökhären av hoppande jätte- huvud och grinande hästskullar, och hakom följde i tät fyl- king spikklubbor och spjut.

Men då strök en grå rad av helt och hållet järuklädda män fram vid ena sidan som en rad av ulvar. De sträckte sig utefter marken. De togo höga språng framåt, trots den tunga rustningen, och alltid träffade deras svärd. Inga kunde motstå dem. Yxärna siogos ur händerna, pilar och spjut brötos mot deras brynjor som vass. Men när de stötte på en åldring eller halvvuxen, höllo de in sitt vapen och slogo honom på skuldran med orden: »Gack i frid! Jesus Kristus lever.»

Och genast skallade bakom dem nnder Tiveds-ta,llarna från hundratals munnar: »Kyrieleis, kyrieleis !»1

De ryckte av spökena deras klädsel. Mena när de kommo in bland de hotande kvinnorna, vände de svärds- knappen uppåt och böjde huvudet.

Den, som gick främst, var både resligast' och- en av de skickligaste. Han hade n ta~lig, slät hja~lm med, en liten mörk springa framför vardera ögat. Hans huggande svärd klöv Ti ända till roten, och de murkna benen och barkstyckena föllo åt båda sidorna. Det var lätt att känna igen, att det var hertigen själv. Bakefter följde hans häst som en trogen hund, utan att han hehövde hålla honom i tygeln.

Småningom hade det dagat igen, och skogsfolket rusade i flykt från stam till stam. De kände, att besvärjelser 1 »Kyrieleis», förkortning av »Kyrie eleison» (Herre förbarma dig!), var ett glädjerop, som ofta höjdes av korsfarare och pilgrimer. och trolldorn ingenting längre förmådde, att hedendomen var slagen, att de vilda skogsgudarna flydde liksom de själva och kröpo in under stenar och rösen s6m grävlingar och rävar för att dö eller klaga i de långa vintœrnätterua.

»Ve oss, förlorade», ropade skogsgångarna. »Nu taga riddarna landet. Se, se, det flyger duvor över deras hjälmar!»

Hertigens skara växte beständigt, och riddarna sjöngo omkring det blå Magnusbaneret: »Kristus, hör dina riddares böner! Spegla ljuvligt din mildhets stjärna i det stål, som vår panna kröner, faderlösa och arma att värna!»

Så snart de hade slutat, fortsattes sången av de eftersta nere vid myren: »Kristus, hör dina riddares böner, hör oss alla, som ropa ur tiden, människors döttrar, människors söner! Giv oss friden, friden, friden !»

Magnus band av hjälmen, och hans kraftfulla och brun- hyade krigardrag blottades. »Till Mora stenar, så att vi få hylla dig som konung !» ropade riddarhären under skal- lande jubel och slag på sköldarna, ty nu var landet räddat från svaghet och förfall.

Valdemar dog slutligen i fängelse på Nyköpingshus. Magnus och hans lysande riddarhov blev däremot ärat över hela Norden, och han lade nya grundvalar under riket. Sedan blev han kallad Magnus L&dulås, och sagan har velat tyda det namnet så, att han med sina lagar satte skyddande lås för bondens lada. XVII. TYRGILS KNUTSSON.

När Magnus Ladulås, böjd av sjukdom, satt i sin borg på Visingsö och kände sitt slut nära, kallade han sin marsk, Tyrgils Knutsson. »Mina tre söner äro ännu små», sade han. »Styr du riket trofast!»

Sönerna hette Birger, Erik och Valdemar. Marsken blev en vis förmyndare, och folket sade: »Här fattas varken fröjd, dans eller tornej hos herrarna eller säd, fläsk och sill i stu,gorna. Sent kommer det att stå så väl till som nu i Tyrgils Knutssons dagar.»

När kung Birger hlev aderton år. höll han bröllop med en syster till danakungen Erik Menved, som förut hade äktat hans egen syster.

Det var i Stockholm', och marsken öppnade ordentligt på rikets pung. Omringade av uppmärksamma åhörare, stodo gycklare och vandringsmusikanter på bord o'ch tunnor och utropade med hög röst de sista nyheterna, efter det ännu inte fanns några tidningar. Var bekant riddare, som drog förbi, hälsades med glada rop. I husen, där riddarna fingo kvarter, utstuckos deras lansdukar genom fönstret, så att det hängde vapenprydda fanor, vart man såg. Håftigast blev jublet, när konungens båda bröder tågade in. Valdemar brydde sig ingen om, men Erik ville alla fram och hylla. Han strålade av ungdom och överdåd, och när han höjde hand-en, såg det ut, som tiinkte han plocka guldpåsar och kungakronor från himmelens sky. »Driv undan byket!» sade han till sin småsven. »Jag vill inte gnida min fot mot trasorna.» Men hopens enda svar var ett nytt glädjesorl.

Slutligen blåste trumpetarna till tornej. Fruarna och jungfrnrna, som sutto kring rännarbanan med silverkransar och mjuka dukar på håret, reste sig från bänkarna av iver. Med lansen stödd i armhålet jagade riddarna mot varann på sina hästar, och bakom stodo svennerna med bolstrar för de sårade. Också för löst folk flöt det den kvällen mjöd, öl och kirsedrank. En slogs med kniv, en annan med sin flaska, och den, som had,-e ingenting, drog sin trätobroder' i håret. Störst var trängseln framför den timmersal, som enkom uppförts för riddarnas gästabud. Därinne räckte svennerna fram faten på knä, och där gick det inte an att snyta sig i fingrarna eller horra med kniv- skaftet i örat. Ja, knappt att peta tänderna med kniv- spetsen. Drack ena den andra till, skedde det med höviskt säukta ögon, och köttbenen lades inte tillbaka på tallriken, utan slängdes under bordet, där hundarna slogos om' dem. Det var aunat än hos småfolk.

Herlig Erik skulle nasta 4ag slås till riddare. Vid mörkrets inbrott tog han riddarbadet. Iklädd vit skjorta, vakade han sedan hela natten med de andra riddarna i gråmunkarnas kyrka, som nu kallas Riddarho'lmskyrkan Där knäböjde han på. Magnus Ladulås gravsten framför högaltaret och bad: »Fader, lär mig att i allt bli dig lik !» Men tyst i hans hjärta, så tyst, att han själv knappt hörde det, viskade en mörk stamma: »Och att som du, om det tarvas, rycka kronan från en svag dåre till hroder.»

På långt håll ljöd sorlet nästa morgon, när han på rännarbanan steg fram inför kung Birger. Han satt blek under en baldakin bredvid sin brud, drottning Märta. Hon hade liten mun, men den kunde aldrig le, och de röda hår- bucklorn~ vippade ovanför guldbandet. Med klar röst svor erik riddareden: att strida för den heliga tron, stånda emot orätt, beskydda värnlösa och fader- och moderlösa, för- akta svek och kämpa för sanning och rätt. Birger gav honom då ett slag med svärdsflatan över sknldran och utropade: »Statt upp ur ondskans sömn, hliv en stridsman med kärlek till friden och Gud hängiven l» Så gav han honom fridskyssen. Svärdet spändes vid hans sida, gyllne sporrar på fötterna, och hjälmen med sin fjäderbuske sattes på hans huvud. Nu var Erik riddare.

Tyrgils gladde sig, som en fader skulle fröjdats åt sina egna barn. Det syntes på hans hermelinsbra~~ade kappa, att han älskade prakt och var högättad och rik, och han ägde både gårdar och gruvor. Som en ny Birger Jarl styrde han med allt, men han var godmodigare och mer ödmjnk och nöj'd att se andra nöjda. Hårlockarna~ kring de breda och fryntliga dragen begynte redan gråna, men ännu kunde han kasta sitt svärd i luften och fånga det vid fästet. Det svärdet hade följt honom pa manga krigiska äventyr i de karelska urmarkerna på andra sldan Östersjön. Och när lekar och fester nu voro över, började han åter tänka på att öka det svenska väldet.

Med den vänaste skeppshä'r seglade han ända upp i Nevafloden förbi de träskiga stränder, där Petersburgs guld- belagda kupoler nu glimma, men där stillheten då endast bröts av snmpfåglarnas skrin och snatter. Där byggde han ett fäste.

Ryssarna samlade sig då till en' oö'verskådlig här. D'e läto stora brinnande bål flyta utför strömmen mot de svenska skeppen, men marsken spände hejdande järnkedj& över vattnet. Granna hjälmar och rustningar blänkte i skogen, där ryssarna lägrade sig. En ung och oförfärad hjälte, som hette Mats Kättilmundsson, red då ut över vindbron och hälsade till sina stridshröder uppe på vallen, att de skulle leva fälla. Nu stod det hos Gud i himmelriket, om han någonsin nier skulle komma tillbaka levande. Därpå lät han en tolk ropa till ryssarna, att han var färdig att strida med den tappraste. Den, som övervanns, skulle följa den andra som fånge med både sades ocb' hilist

Ryssarna höllo då rådslag, men ingen vågade sig fram. Hela dagen satt han där ensam framför fienden och väntade. Först när dagranden bleknade bortom skogen, vände han hästen och red tillbaka in i borgen, där han mottogs med vänfasta handslag. Men om morgonen fingo svenskarna se, att ryssarna hade mist lusten att strida mot sådana kämpar och smugit sig bort.

Marsken seglade då hem igen till Sverige, där alla visade honom största heder.

Han b.örjade nu att längta efter vila, och när han vid Birgers kröning hade bortgift sin yngsta dotter med Valde- mar, bad han att bli befriad från vedermödorna med rikets skötsel. Bröderna svarade, att de inte kunde finna någon bättre man, och övertalade honom att fortfarande bistå kung Birger. Snart blevo de likväl oeniga om lumpna små- saker och misstrogna mot varann, och hertigarna fingo lära, att marsken troget stod på Birgers sida. »Så länge han lever», tänkte de, »få vi ingenting att säga i landet.» Därför intalade de Birger, att den ärevördiga marsken yar enda grunden till missämjan.

En dag satt Tyrgils i Kungslena och styrkte sig efter en lång färd. Då gläntade en tjänare på dörren och viska- de: »Jag ser kung Birger komma med sina bröder och många väpnade svenner. Fort till släden, marsk, om livet är dig kärt !» Tyrgils reste sig häpen och svarade: »Jag önskar, att jag hade tjänat min Gud så väl som konungen. Han är min vän, och jag är hans.»

Skaran störtade under tiden in med dragna vapen, och hertigarna ropade: »Så länge den mannen där får leva, blir det aldrig frid mellan oss bröder.» Birger stod askgrå och viljelös utan att tala. Då steg Tyrgils upp och utbrast: »Blygd skall du ha härav, konung, så länge du lever!»

Sedan blev han utledd och upplyft på en häst, och fötterna bundos ihop under hästbuken. På det sättet för- des han i köld och snö genom T~veden under de korta vinterdagarna, då solen bara en stund sken fram, och under de långa nätterna. Många hästar voro tröttridna, då de slutligen hunno med den gamle till Stockholm och in- spärrade honom i tornet.

Valdemar försköt hans dotter. När marsken gick under det fuktiga valvet och tänkte på, hur troget han tjänat sin herre, hörde han spel och dans från salarna, där bröderna förlustade sig i plötslig endräkt och gamman. En dag kom en riddare ned till' honom och sade: »Sätt upp ditt testa- mente och gör ditt skriftemål, ty konungen vill, att du skall dö. Tillgiv mig, att jag måste föra fram ett sådant budskap. Det skall jag sörja över till min sista stund.»

Sedan fördes marsken ut till det ställe, där Södermalms- torg nu har sin plats. Där voro då botesmarker, och en och annan stuga låg vid vägen. Han fick knäfalla under svärdet, och så snart han var halshnggen, nedgrävdes krop- pen. Över graven re,ste hans fränder och tjänare ett altare med kors, och de, som mindes hans lyckliga år, bådo där för hans själ. När det vårade igen, flyttades hans kista till gråmunkarnas kyrka och nedsattes några steg från Magnus Ladulås' minneshäll. »Oroligt sover du nu i din grav, Magnus Ladulås», tänkte de, som buro kistan. »Hur skall det nu gå för dina söner?» XIX. NYKÖPINGS GÄSTABUD. BORTBYTINGENS GÅVA.

Det glödde av rönnbär i skogsdungarna, och det be- tydde hård vinter. För att slippa att frysa släpade ten bonde in ett helt grantimmer i stugan och lade det mot härdkanten. Stocken var så lång, att den räckte ända till tröskeln. Allteftersom toppen kolnade, makade han trädet längre in över glödhögen. På det sättet hade han alltid eld.

Ibland om nätterna, när det var som kallast, hörde han, hur trollen kommo insmygande och stodo och jäIn- rade och gruvade sig. Men så snart de fått tina händer och fötter en smula, klättrade de muntra och glada upp på granstammen. Där kunde de sitta och gränsla sex, åtta stycken, klumpiga och fula, med rynkiga och gamla ansikten. När deras kläder fastnade i kådan, skrattade de, så att målet svek dem.

Det blev allt mörkare vinter, och så kom Lucianatten. Den var Så lång, att till och med tuppen försov sig och glömde att gala. Och då somnade alla åtta fulingarnafram- stupa över stocken. När solen sken in och väckte bonden, sprang han ur sänghalmen och fick fatt i det närmsta troHet. »Nu skall du få, din leda stygging», sade han, skakade trollet, allt vad han orkade, och höll upp det i solstrimman. »Jag vet nog, hur man gör slut på en sådan.»

Som strålen guldfärgade troHet, sprack det med en knall och föll ihop till en påse av' hrunt skinn. Bonden hängde skinnet på väggen och tyckte, att det kunde bli en bra jaktväska.

Ännu så länge hade trollen varit oförargliga och be- skedliga. Men nästa natt stnlo de bort hans lilla späda dotter Cicilla och lade i stället dit ett av sina egna trollbarn. Bonden var änkeman. »Vem är du?» frågade han, då han vaknade och fick se en brnn unge, som satt i halmen och rev i sitt svarta och toviga hår. »Jag heter Trulla-Ho», svarade bortbytingen o,ch vickade fram till mjölkbnnken på sina korta och skeva ben. Armarna voro så långa, att händerna släpade.

Hon åt och drack allt', som hon kom över, men det var bara magen och huvudet, som växte. Bonden kunde aldrig glömma sin vackra och blåögda Cicilla, utan sörjde sig till döds. Trulla-Ho blev då ensam i stugan.

Stigen dit växte snart igen. Inga andra än hä'xor vågade att gå den, och de hade sina kojor här och var i skogen. Det var underliga gamla ensitterskor, som skydde människors sällskap, men trivdes med Trulla-Ho, och hon lärde åt dem mången hemlig kunskap efter sitt trollvetande.

Ett stycke därifrån stod ä'nnu den steudös, där Ura- Kaipa hade grav'satts för tusentals år sedan. Kring den sam- lades häxorna en skärtorsdagskväll. I de små offergroparna eller älvkvarnarna på den översta stenen ströko de smör och fett från sina smör~ehorn och brände dockor av stickor och traslappar. Lågorna hoppade, och bakom rötterna på ett kullblåst träd satt fullmånen. En häxa, som kände sig förtrollad till en fisk', gapade och slöt oupphörligt munnen utan att tala. Så började hon till sist att blåsa och spela i ett tjuvben, som plockats under galgen. Och då rörde sig de andra omkring stenen som en flock av grå vargryggar och sjöngo. Det lät soIn ett sakta skällande: »Galgen grönskar, skallen hoppar, Blodet droppar. Hanefötter, alerot, älvablot. Musulavi, avi, extraborum, sumnlus sumin peccatorum, ai ain et arri.»

En blek man i guldglittrande dräkt närmade sig mellan buskarna. Hans ögonlock voro röda som av gråt el' ler sömn- löshet, men han gned sinnesslött händerna och såg sig road och helåtet omkring. Svennerna, som voro med honom, buro bågar och falkar, ty han var på hemvägen från en jaktfärd. De försökte hålla honom tillbaka, men han lät inte hejda sig. »Jag är kung Birge.r», sade han med ett lyckligt leende mot häxorna. »Märta, min drottning, finge du bara för en enda gång se ett sådant upptåg, skulle du också kunna le !»

»Har din drottning då så svårt att dra på smilbandet?» frågade Trulla-Ho, och dansen stannade av.

Birger blev svårmodig, och ögonen irrade. »Hon är stel här omkring läpparna», viskade' han och tryckte fing- rarna mot ansiktet. vad »Har du något medel däremot, häxa?»

»Jag tänker, att hon nog minsann kan få skratta åt en tio gånger galnare häxnatt, om du vill.» Hon räckte honom därmed litet fnas, som hade skavts loss mellan två sammanvuxna träd. »Tvedräkt ooh' syskonhat gömmas i de smulorna», mumlade hon så otydligt och grumligt, att han inte kunde höra det. Litet högre tillade hon: »Strö några nypor härav i mjödet, när du sitter med dina bröder, kung Birger!»

Han knöt in gåvan i mantelsnibben och fortsatte med ett lyckligt leende sin ödsliga vandring genom den mån-- ljusa skogen CICILLA I SKOGEN.

Vid mickelsmässan, när lappkä'ringarna brukade stå på sina fjäll och locka till sig skogsfågeln, var det buller i Håtuna kungsgård.

Septemherlövet började falla och täckte marken som en gul matta. Endast alarna speglade ännu sin mörka grönska i Mälarviken. En mängd båtar kommo roende från Hunhammar, och i den första stodo hertigarna Erik och Valdemar. Ett år hade ännu inte förflutit, sedan de över- talade sin broder att låta fängsla den ädla fosterfadern, Tyrgils Knutsson.

Kung Birger, som firade helgen på Håtuna och just skulle gå till bords, tog väl emot dem och förde deras män till härbä'rget. Där väpnade sig hemligt de objudna gästerna, och om kvällen rusade de ut och tillfångatogo och bortförde både drottningen och konungen. Drottningen måste till och med springa ett långt stycke på vägen mellan hästarna.

Ärvid Smålänning, en trogen sven, lyckades under stridslarmet att rycka till sig Birgers sexåriga son, Magnus, och flydde med honom. Han lyfte upp honom på sin starka rygg och lät honom rida malsäck. »Lilla hertig», sade han, »det är inte skogsfågeln, som i kväll är orolig och smäller med vingarna. Jag hör tröttridna hästar flåsa alldeles bakorn oss, men jag har reda på stigar, där ingen förföljare hittar. Lång är vägen över vildmarker och sjöar till din morbroder, Erik Menved i Danmark, men jag skall bära d'ig ånda dit, så att du får skydd. Han skall fostra dig till riddare.»

Vid dagljusningen kastade sig Arvid uttröttad en stund på mossan och somnade. Då fick Magnus se något mycket sällsamt. Trollen hade sin hög alldeles bredvid, och ur den utkom en liten småpiga, som var det vänaste någon kunnat tänka. Fast hon såg ut att inte vara äldre än han, måste hon kröka sig för att inte stöta huvudet mot jordtaket över ingången. Hon gick och bredde ut dvärg- vävar på marken till blekning, och de glittrade och glim- made så tunna, att lingonriset syntes genom dem.

Det var Cicilla, bondedottern, som trollen hade stulit. Sitt forna he'm mlndes hon inte längre, men de under- jordiska hade döpt henne i sand på trollvis och givit henne en liten silverkalk i faddergåva. De voro rädda för åskaii och vågade sig bara ut i gråväder, då solen var skymd, men i högen lekte de och hade roligt. H-on tog Magnus för en dvärg, som kom på besök, och räckte honom handen. »Stig in», bad hon. Han kröp då in med henne i högen, och trollen satte fram små dryckeshorn och fat med stensöta och torkade bär. Det låg ett bär på vart fat.

»Mig lurar ingen», sade trollkungen listigt, då han ett par gånger fyllt hornet med några droppar söt vört, som snattats i gårdarna. Hornet var inte större än lillfingret på en barnhandske. »Jag är så gammal, att jag sett två högskogar ruttna, och jag vet också, vem du är, lilla hertig. Hela landet skall en gång bli ditt, om du bara får leva. Vart tänker dn nu rida på din tvåfotade häst?»

»Till Erik Menved», svarade Magnus.

»Är det en storbonde?»

»Nej trollgubbe. Erik Menved är en riddarkonung. Minns, vad du hört om min farfar, den vördade riddaren Magnus Ladulås. Då kan du tänka ut, hur Erik Menved måtte vara.»

»Jag skall försöka», svarade gubben och strök genom skägget. »Småpigan här är heller inte en dotter av oss underjordiska, och bon börjar växa så, att hon snart inte får rum längre i jordkulan. Hur skola vi då bära oss åt? Det är det ledsamma med er människobarn, att ni bli så stora.»

»Jag får väl komma och hämta henne», ropade Magnus till så högt och trotsigt, att den trogna Arvid vaknade. För- skräckt grep han sin skyddsling i fötterna, som stucko ut ur högen, och svingade honom upp på sin rygg. Men Mag- nus drog sin dolk och riste då och då ett märke i gran- stammarna, medan han bars bort.

Cicilla följde med vemodiga ögon sin nyvunna lek- broder, där han försvann mellan kristarna. Det var första gången hon hade sett en människa, sedan hon började att växa. Och nu förstod hon, att hon själv hade en människas själ. Från den stunden trivdes han inte längre med det otympliga småfolket, uta~i gick ofta ensam.

En afton tog hon fram sin silverkalk. Trollen hade sagt: »Längtar du någOn gång att få svar på n fråga, som du mycket tänker på, gå då, rätt som dagen och natten skiljas åt, till en källa, där ingen människa har druckit, och fyll där kalkon med vatten.» Hon vis~ste, var en sådan källa klar och stilla låg. mellan höga stenblock. Försiktigt böjde hon undan ormbunkarna och fyllde kalken med det aldrig grumlade vattnet.

Då blänkte det till djupast i kalken', och liksom' genom ett vindöga såg hon ned i en härlig sal, fylld av riddare. En ädel gestalt med sorgbundna drag satt i högsätet ~cb höll Magnus på sitt knä. »Det måste vara Erik Menved», tänkte iion. »Då vet jag, att Magnus nu air hos en god fader. Undrar om han glömt mig.» Framför högsätet stod Arvid Smålänning och berättade något under tårar. Hon sträckte sig fram för att se bättre, men i detsamma slock- nade dagranden bortom grantopparna, och vattnet speglade bara den tomma, gråkalla himlen. Då stack hon kalken under bältet och nynnade för sig själv: »Tungt är att sitta ensam, när sol går i skog.» DROTTNING MÄRTA STORLER.

Birger och hans drottning höllos i fångenskap på Ny, köpingshus, men när Erik Menved redde sig att komma dem till hjälp med sina riddare, blevo de frigivna. Ändå rådde det oenighet mella'n bröderna, och hertigarna togQ ifrån Birger större delen av hans rike. ~edaii de i många ar hade tvistat med varann, kommo de slutligen överens om, att det nTL skulle vara fred uch sämja. Drottning Märta bar likväl i tysthet på helt andra drömmar. Hon ville tänka ut någon hämnd, som sent œkalle glömmas, och därför skickade hon bud till liäxorna på skogen. Trulla-Ho lade då betsel på en kalv och red till Nyköpingshus.

Där blev hon införd i fängelset. I frappan kom drott- ningen och höll i famnen ett såll, som var fyllt med klutar. Bakom stod Birger med händerna instuckna mellan knäna och tindrade av nyfikenhet. »Är du något till häxa», sade hon, »så skjut trollskott på hertig Erik, att han sjuknar och dör!»

Trulla-Ho gjorde sig då av klutarna en docka, som hon "döpte med sand till Erik, och så fick hon sig en båge med alpil. Men när hon skulle skjuta det förgörande troll- skottet på dockan, knakade det i bågen. Hon stammade: »Jag kan inte. Förlåt, d'rottaing Märta, jag kan inte. Hertigen är en vigd riddare, och på en sådan biter inte min pil.» Drottningen kastade vred sållet. »Förbli då, där du är, så skall jag väl själv finna bättre råd», sade hon och gick tillbaka upp i slottet med konungen.

Det var många häxor och andra fångar i valvet. Dagen lång stodo ode vid gallergrinden och uslade sig och tiggde om en beta bröd, när vakterna gingo förbi. Där fingo de ny- heter om det, som hände, och det var inte vanliga ting. Hertig Valdemar, som inte på länge hade sett sina fränder, kom på besök, och när han skulle åstad igen, stod drottningen bredvid hästen och torkade sig i ögonen. »Låt oss glömma allt gammalt groll», halvsnyflade hon. »5 tor smärta gör det mig, det skall du säga Erik, att Birger och jag så sällan få träffa honom. Gud må veta, att jag älskar honom som min egen köttsliga broder.»

Valdemar hämtade då Erik, och en tid före jul redo de båda bröderna in genom slottsporten. »Varningar ha inte felats», sade Erik och slog lustigt på svärdet. »Det livar bara riddarhjärtat och ger en präktig törst vid gillet. Låt småfolk sörja!»

Birger kom på trappan med öppna armar och ledde dem vid vardera handen upp i salen. Där intågade fest- klädda svenner med vin och mjöd och otaliga rätter, och ljuslågornr, kunde int,e räknas., Och så börjades Nyköpings gästabud vid hornsmatter och trumslag.

»Vem är det, som skrattar?» frågade fångarna varann nere i valvet. »Sällan skrattade någon så mycket och så gott.» Trulla-Ho svarade: »Rösten känner jag igen. Det är drottning Märtas. Hon, som annars har så svårt att le! Jag anar nog, vad konungen i kväll har lagt i mjödet. Den kryddan har han fått av mig.»

När det blev sent, gick hertigarnas folk till sina här- bärgen i staden, men deras sadlar och rustningar och vapen lågo kvar i portstugan. Drotseten Brunke kom med nyckel- knippan, grym, oförskräckt, befallande, men Birger trogen. Hans kläder pöste, som hade han hängt på sig fyra pälsar, kroknäsan bar han högt, och hjälmen med den vida fjäder- busken åkte ned i nacken. När väl den sista hade vandrat ut, 1slöt han till porten. »Kung Birger», sade han i det- samma, ty han såg, att en skugga gled förbi utefter muren. »Här strövar du villrådig kring på gården och svalkar pannan, ända tills du glömmer den hämnd, som du tyst svor på nytt vid var klnnk mjöd. Slå till i natt! Vid nästa gästa- bud blir det törhända annars du, som sätts i stock toch klove.»

Han stack sin arm under konungens och förde honom med sig upp i slottet. En stund blev det nu stilla. Fång- arna trodde, att ingenting mer skulle hända den natten, och började att släpa ihop halmen för att sova.

Då flaramade med ens bIo ss i gången till hertigarnas sovstuga, och korsade svärd rasslade. »Håll upp, broder Valdemar, här hjälper ingen strid !» hördes Erik ropa. Strax efteråt kommo hertigarna i fängelsetrappan, omgivna av vakt, barfota och med bundna händer. De hade kastat över sig sina rockar, men voro annars utan kläder, och bakom dem ropade Birger stirrande: »Minnens I Håtuna- leken, minnens I Håtunaleken !»

De stängdes in i ett valv, och när dagen tog till att gry, ditfördes också deras män från härbärgena i staden. Alla, väl tjugu stycken, sattes i rad i en och samma stock. Ute på gården såg det ut som en marknad. Där satt slottsfolket i ring och lottade om deras hästar och rust- ningar och genomsökte deras säckar. Kung Birger slog händerna samman och ropade som en dåre: »Signe den helge and min drottning! Nu är Sverige mitt!»

Under de följande dagarna viskade Brunke och drott- ningen många onda råd i hans öra. Slutligen lät han flytta sina bröder till ett ännu dystrare fängelse på bara klippan djupast nere i tornet- Där kedjades de vid muren på var- dera sidan om en pöl med förskämt vatten. Och när stocken slogs igen om Eriks ben, flög en splinta mot hans öga, så att blodet droppade över kinden och bröstet.

Fångarna vid gallergrinden sågo, hur Birger tågade bort med väpnade skaror, men när han kom tillbaka igen, var det slut med hans lust att skratta. I Stockholm hade borgarna stängt stadens portar nIitt framför honom och jagat honom på flykt över norra malmen. Från by till by, från gård till gård flög ryktet om Nyköpings gästabud och hertigarnas pina och nöd. Deras vänner, Mats Kättil- mundsson och lagman Birger Persson på Finnstad och andra av landets ädlaste mä~n, samlade beslutsamt väst- götar, upplänningar och smålänningar till uppror.

Birger stod på slottsgården med uppdragna axlar och kramade järnhandskarna. Än såg han ned i sanden, än mot skyarna. »Låt sadla hästarna», befallde han osäkert. »Stegeborg har fasta murar och hamn för goda segelskepp, om det till sist går illa. Jag föraktar mina fiender och alla i mitt forna land !»

»Förakt» Brunke ställde sig framför honom med händerna i sidorna »det är ett ord för svaga män och slappa läppar. Det brukas mest av den, som skrattas ut och ingenting kan svara. Det är den slagnas ord och aldrig segrarns. Var glad, att jag kan handla med mitt svärd, när vettskrämd du kryper upp på hästen med ditt förakt och flyr i sporrsträck.»

»Han tror mig tveka», mumlade Birger och vände sig bort. Rödflammig gick han till tornet och vred om nyckeln med flerdubbla slag, tills låset var fullstängt. Sedan slungade han den med harmens styrka i ån, som brun och djup strömmade nedanför den branta vallen.

Under gravlik tystnad steg han därefter till häst mellan drottningen och Brunke och skyndade bort med hela sitt hov.

Äunu en tid hörde fångarna, hur hertigarna talade med varann nere i valvet, men så blev det tyst. Det var då full sommar, och upprorshärens vapen blänkte redan på de omliggande bergskullarna. Borghövdingen lät då bryta sönder låset till tornet och hämtade upp hertigarnas av- tärda och döda kroppar. De lades på en bår, som täckts med guldtyg. Den ställdes ut framför de belägrande, så att de med egna ögon skulle övertyga sig, att de inte längre hade något att strida för. Var det den stolta hertig Erik, som låg där så åldrad och hopfallen? Skräckslagna träng- des de omkring båren och lovade, att av hela Nyköpings- hus skulle det inte bli kvar sten på sten.

Några av männen lyfte båren på sina axlar och buro den till hertigarnas änkor i Stockholm, och där firades på vårfrudagen likbegängelsen i Storkyrkan.

De belägrande inträngde emellertid snart i Nyköpings- hus. Harmlyllda bondehopar begynte genast förstörelsen med yxor och spett, och brandröken slog upp. De utsluppna häxorna klättrade omkring på vallarna och kraxade och hiade som kråkor och glador. Spåkunnig och vildögd satt Trulla-Ho på tomkrönet och sjöng: »Ja, briun och brinn som strå och bark, du grå Nyköpingshus! På nytt din vägg kan muras stark och kalkas vit och ljus, men sucka skall det ur din mark vid nattens storma och flöjeins skri. Ett hem skall du förbli för samvetskval och bårar och sorg och änketårar.» MAGNUS KOMMER MED ERIK MENVEDS RIDDARE.

Cicilla stod vid källan i skogen med sin silverkalk. Hon hade vuxit upp, och när hon nu forskade i kalken, för- bryllades hon. Hon urskilde de mer och mer klarnande dragen av en nng riddare, som f'öljd av otaliga blanka hjälmar färdades- på en slingrande stig. Fast kvistarna ibland tycktes skymma honom, och iast åren hade gått, kände hon igen, att det var hennes hertig. Hon såg på honom så länge, att han till slut liksom kände hennes blick och mötte den i en dröm. Han fick ett lyckiigt nttryck och gav hästen fria tyglar.

Då gömde hön silverkalken under bältet. Hon tog dvärgarnas små händer i sina och sade dem farväl, fast de gräto, ty nu var hon för stor att längre bo med dem i deras trånga kula. Sedan började hon att vandra. »Han tänkte ändå komma tillbaka», sade hon, när hon såg skå- rorna, som han hade ristat i stammarna. »Nu blir det mig, som de få visa vägen.» Många voro igengrodda, men hur det så var, letade hon sig fram till en bred stig. Där kom Magnus med sex hundra skinande ryttare från Erik Men- veds hov.

Han sprang genast ur sadeln och hälsade henne. »Du är välkommen», svarade hon förläget. »Här är ont om rättsinniga människor.» Hon blev allvarlig och viskade hastigt: »Jag vet allt genom trollen. Din far, den största nidingen bland Folkungar... är det för hans skull du kommer ?»

»Han är ändå min far», sade Magnus och slog ned ögonen. »Övergiven är han av alla, och för honom och mitt rike vlll och måste jag strida.»

Hon såg; att bilden av en halvvuxen jungfru med guld- krona var målad på hans sköld, men bilden var sönder- skuren med flera dolksnitt. Han märkte hennes undran. »De trolovade mig med Ingeborg Håkansdotter i Norge, som förut var bestämd åt Erik», sade han och rynkade ögonbrynen. »Men Erik tog henne ifrån mig igen, och då skar jag sönder hennes bild på skölden. Nu är hon hans änka. Allt togo de ifrån mig, både brud och rike.»

»Varför bär du då skölden?»

»För att minnas, hur de ha lekt med mitt liv. Jag säger dig, att bleve en enda mig trogen för min egen skull, och vore det också du, Cicilla, i din lappade ekorrtröja, då visste jag, vem jag på segerns dag skulle sätta bredvid mig i högsätet.»

Han lyfte tre fingrar, och det flög ett sken över hans panna. Sedan svingade han sig upp på hästen och vad red bort med sina kämpar. »En farande riddares ord, det är som sommarskyar», småsjöng hon för sig själva och fort- satte att gå.

Det vimlade av tiggare på vägen. En släpade sig fram på brädlappar, den nästa linkade på träben, men somliga musicerade och ledde björnar, som kunde dansa. Ibland kom en skara på hundra stycken med sin särskilda tiggar- hövding, som hade en röd klut fastsydd på huvan. När tiggarna fingo syn på Cicillas skönhet, togo de henne med sig till gårdar och marknader och läto henne sjunga.

Var hon steg fram, ljöd ett sakta mummel av beundran, och det inte minst bland de belägrande utanför Stegebcrg. Kung Birger hade gått omhord på ett skepp med Brunke och sin drottning och flytt till Gottland, men hertig Magnus var inståugd med Erik Menveds tappra kämpar i. fästet. Hon kände ofta igen honom, där han stod på vallen, nitton- årig och spänstig med sitt tudelade, l&nga, ljusa hår. Men för var gång blev hans uppsyn mer bekymrad, ty hungers- nöd och sjukdom rasade innanför murarna. Hur gärna hade hon inte velat räcka honom en av de ba'"r'korgar, som bon och de andra tiggerskorna buro kring bland de belägrande, men det fick hon inte.

Brunke skaffade sig under tiden några gotska' skutor dch spikade upp, skyddande bräder utefter relingarna. Därefter förde han ombord kung Birgers sista krigare och manga rikligt fyllda mattunnor. Men när han styrde in mellan Östgötaskären, omringades skeppen och brändes, så att han själv måste springa i vattnet och blev, gripen. Det återstod ingenting annat för Magnus och hans uthungrade folk än att öppna borgporten och giva sig. När han red ut, sträckte han händerna mot Cicilla, men segrarna sprungo emellan med sina spjut. Fast de hade lovat honom skydd och säkerhet, förde-de honom som fånge till tornet i Stockholm. På elva tusen jungfrurs dag samlade Mats Kättilmundsson, som valts till riksföreståndare, de andra herrarna och satte sig att döma honom. Det var på den dagen femtiofyra år förut, som Folkungarnas fader, den väldiga Birger Jarl, efter ett segerrikt liv utandades sin sista suck.

Det blev nu stilla vid Stegeborg, sedan de belä~grade hade sträckt vapen, och tiggarskaran tvangs småningom att också ströva bort till andra ställen, där det var liv och handel och hopp om rikliga allmosor. Den långsamma vandringen gick från stad till stad. Det var en klar höst- dag, då Stockholms högsta spiror plötsligt stucko upp över kullarna. Skogstrollen hade inte lärt Cicilla korstecknet, och hon bävade, när hon hörde nnnnornas sång från Klara kloster. På andra sidan den uppblötta vägen var en sandås med galgar. Där hade Brunke slutligen blivit hals- huggen till straff för sina onda råd vid Nyköpings gästa- bud. De mötande forbönderna kallade också höjden för Brunkeberg. Men nu krökte vägen, och Stockholm sken fram med sina murar och torn och gröna torvak. Cicilla, som annars tyst, och tankspridd brukade följa efter de andra, var den sista i skaran. Hon blev så betagen av den plötsliga synen, att hon glad påskyndade sin gång. Men hon hade inte tagit många steg, innan hon på Helgeandsholmen hej- dades av en folksamling.

Knektar hade ställt upp sig kring en utbredd matta och bildade en spetsgård med sina spjut. Inifrån spetsgården ljödo orden: »Stig fram, hertig Magnus, och gälda, vad din fäder brutit!» Hon försökte att resa sig för att se, men det blev mörkt för ögonen, och hon gled ned på knä. »Han är oskyldig !» ropade folket. »Han har bara stritt, för sin fader och sitt ärvda rike. Han, söm är så ung, skall han nu dö?» Ett svärd blinkade till. Fyra riddare gingo sedan fram och lyfte kung Birgers döda son på en bår och höljde honom med ett guldtyg. Följda av sjungande präster och munkar med ljus, buro de honom till Gråmunkeholmens kyrka, där hällen hade lyfts undan från Magnus Ladulås grav.

Kung Birger hade då flytt med sin drottning till Dan- mark, men där dog mitt i kraftens dagar Erik Menved från sina stora drömmar. Några månader förut hade hans drottning Ingeborg, Birgers syster, slutat ett liv av be- svikelser utan att ha skänkt sin make någon son. Över- given, utan land, utan vänner, försjönk Birger efter bud- skapet om sonens död i samvetskval och sorg, och redan nästa år slog hans sista stund. Hans änka överlevde honom ännu i tjugu dystra och ensamma år, och båda fingo sin grift vid sidan om Erik Menveds drottaing i Ringsteds kyrka.

För var ny dag växte tiggarskarorna i Stockholm. Klagande drogo de genom gatorna och lägrade sig med sina bylten på torget eller utanför stadsportarna. De talade om den nöd, som bredde sig över jorden till straff för hennes synder. Predikande förutsade de en fasans tid, då minsta barns glädje skulle förstummas och vart hus gen- ljuda av gråt och kvidan. Kyrkorna fylldes av offrande och bedjande, som anropade himlen om miskund' och fruktade, att världen skulle förgås.

Tidigt åldrad i sina trasor, följde Cicilla tiggarna från dörr till dörr, och hon var inte längre nog fager att stiga fram Ich sjunga. En af-ton stod hon med de andra utan- för portvalvet till ett hus, där en berömd kopparsmed och klockgjutare hade sin verkstad. Hans skagg var grått och spetsigt, hans kåpa svart Det viskades, att han hittat de vises sten och kunde smälta guld till en klar dryck, som botade alla sjukdomar. »0 Demokritos, o Pytagoras, o du Rajmundus Lnllus !» mumlade han och lyfte händerna mot metallstyckena och flaskorna och fågelskallarna på hyllan. Det var namn pa stora lärda, men folket trodde, att det var besvärjelser, och försökte att komma ihåg de fram-- mande orden.

Nu sysslade han med en hög, sjuarmad ljusstake, som skulle uppställas till åminnelse av Eriks och Valdemars likbegängelse. Den skulle nederst vila på Folkungalejon, och han höll redan på att gjuta dem. Oupph9~rligt in- trädde män och kvinnor och kastade små gåvor av te,nn och koppar i flamugnen. Då eldströmmen slutligen genom en fåra i marken rann ned till gjutformen, knåföll mästaren med alla sina lärlingar. »Gud give Folkungarnas själar nåd och ro !» bad han och knäppte händerna.

Det blev då rörelse bland tiggarna. Cicilla trängde sig in i det vita skenet, som kom hennes drag att lysa med förklarad blekhet. Ur bältet letade hon fram sin silverkalk, och alla förundrades, att hon under så många år av hunger och brist nänts gömma en sådan dyrbarhet. Det var det enda hon ägde i hela världen, och stilla, utan ett ord lät hon sin kärleksgåva glida ned i eldstrimman. Ett ögon- blick glimmade ännu silvret blankt och vitt, men så blan- dades det led det glödande flödet. Det försvann där, lik'- som hennes eget stackars skuggliv spårlöst runnit bort bland de storas strider. Hon drog ned den lappade huvan och gick tillbaka ut i mörkret, och ingen hörde sedan något om hennes öden.

Den sjnarmade staken står nu framför altaret i Stock- holms Storkyrka. När ljusen i den staken brinna med sina små törnkransar av strålar, låt oss då ibland tänka på de olyckliga Folkungarna! XX. EN JULNATT PÅ VINNSTAD.

Få Käggleholm vid sjön Väringen i Närke bodde herr Gudmar Månsson. Han satt helst vid bägaren eller på hästryggen, och en julafton red han ut på den frusna sjön och blev borta. Nästa julafton hördes hovtramp på gården. Hans hustru sprang till dörren med de andra, som voro inne i stugan, och utropade glad: »Se, herr Gudmar !» Men han vände hästen, och den slog bakut, så att tre eller fyra stockar föllo in i stugan. Sedan sprängde han bort och syntes aldrig mer.

När det för tredje gången led mot jul, sade hon till sin son Ulv: »På Finnstad långt ute mot Roslagen bor den vördade och myndiga lagmannen över Tiundaland, Birger Persson. vad Han är änkeman nu, men jag vet, atthans' lilla dotter Birgitta får vara hem,ma hos honom över helgen. Snart blir hon tretton år och du aderton. Och nu skall jag yppa något för dig. Din salig fader och herr Birger ha talafs vid om gifte mellan er två. Jag vill inte n‚ka dig att själv först få träffa henne. Rid till Finnstad! Ulv, säg, hur skulle du helst önsk,a dig din husfru ?»

Ulv Gudmarsson, som bråddes en smula på fadern, knäppte med fingrarna och svarade: »Hej, mor! Hon skall vara glimmande glad och låta mig sjurfga vid bägarn. Hej, hej, mor! Hof skall kunn'a dansa med mig, tills solen rinner opp.»

Och så kastade han sig i sadeln och red till Finnstad.

Gårdslägan vid Finnstad var mörktjärad och dyster. Den låg omgiven av stensättningar från hednatiden och sönderrasade berg med hålor och kringkastade klippstycken. Trälarna voro frigivna, men till stor del av finnblod och kunniga i skrock och allt slags trolltyg. De voro trogna som guld mot sin husbonde, och barnen höllo av dem, men bakom hans rygg hade de sin tro för sig. De gingo ut och bugade för nyårsnyet med glad uppsyn, men de aktade sig att hugga timmer, när månen var uppe, ty, då kom det ohyra i det nya huset. Dog någon i gården, bundo de hop hans fötter med ett snöre, för att han inte skulle gå igen, och de kastade eld efter liktåget. Skärtors- dagen på morgonen, innan fåglarna kvittrade, tvådde de barnen vid brunnen, för att de skulle slippa fräknar, och på långfredagen gåvo de dem ris. Till bot för kikhostan läto de dem dricka ur en hästhov. Tappade barnen en tand,. flux kastades den i elden. Annars kom det ohell. Hår- tottarna flögo samma väg, men först gällde det att andas sjuk gånger på dem. »Barn, barn», varnade finngummorna, »det är farligt att stå och nysa mot norr.» Och så ropade de, inåt stugan: »Småpigor, nysta aldrig motsols !» Tandvärk satte de bort med en pinne i en enbuske, och red maran dem, sprungo de ur sängen och släppte ett glöd mellan kroppen och skjortan. Nu, när julstöket var i full gång, hade de mycket att styra med. Den äldsta av finnkvinnorna ställde sig mitt i salen med viskan under armen och sades till Birger Persson: »Veden smäller, och katten sitter i högsätet och tvättar sig. Det betyder långväga främmande. Vem kan nu komma?»

Den stränga lagmannen såg skälmaktigare ut, än det var hans vana, men svarade ingenting. Och snart bleve det allvarligare saker att tänka på.

Nödår hade kommit över landet under de många striderna mellan Magnus Ladulås söner. Det Bar hård vinter, och flockar av vargar ströko fram utefter skogs- brynet. Budkavle skars upp och skickades omkring, och det hölls skallgång med spjut och utsattes vargnät. Drevet gick med högljutt skriande och tutande, och så fort en varg stupade, samlades folket och sjöng en psalm. Men hur många gråben, som än fälldes, flämtade lika många blodgiriga gap mellan buskarna.

När drevkarlarna slutligen kommo till vargnätet, fasade de och ropade: »Här stå inte vargar, utan varulvar !»

Framför dem vid nätet hukade några halvnakna män, insvepta i vargskin~. De slängde med kroppen och gniss- lade med tänderna, alldeles som vargarna brukade. »Det är människor, som blivit hemlösa under kriget», sade hus- kaplanen och gick efter sin altarbok. »De osaliga! Så länge ha de irrat i skogarna med de smällande vargkäftarna i sina hälar, att. de mist sitt förstånd och själva blivit som vargar.» Han försökte att läsa över dem, men det hjälpte inte, utan de höggo efter honom med gnistrande ögon. Då satte han en järnklove med en koskälla om halsen på de farligaste. När sedan en koskälla kom springande i skymningen, visste alla, att det var en varulv. Trälar som bönder ryckte då fort igen stugdörren och korsade sig och tände vig"da ljus.

På julafton, när solen dalade, bredde s julhalmen i salen på Finnstad. Hästarna hade fått oblandad havre och den andra boskapen bättre foder än vanligt. Bandhunden löstes från sin kedja, bommen drogs väl för dörren, och framför en tom plats ställdes på hordet en kanna med mjöd åt Guds änglar. Det var inte nu en natt för trollen bom under påsken, utan man tänkte på det nya ljuset från krubban i Beflehem och på solens återkomst och allra mest på de döda. Vid bordsänden satt Birger Persson, grånad och fårad, och läste högt ur en pärmebok för barnen och den tysta och stående tjänarskaran. Men ibland höll han upp mitt i la~sningen, och alla lyddes åt dörren till med en rys- ning, ty då och då hörde de, hur en koskälla spran.g förbi över de mjuka drivorna.

Snön på stigarna hade försenat Ulv Gudmarssons färd. Till sist hoppade han ned från hästen och lämnade den åt svennerna. »Någon står däruppe på kyrkbacken och kläpper med en skälla», sade han. »Jag skall fråga honom efter närmsta genväg.» När han kom upp på norra sidan, utanför kyrkogårdsmuren, stod där en varulv och höll på att gräva sin egen grav. llan var redan nere i jorden ända till axlarna.

»Kom ned hit till mig, unga vandringsman», sade han och plattade till botten i graven med spaden, »så skola vi fira julnatt samman.» Men Ulv kastade oförskräckt sin kappa till honom och svarade: »Tag du kappan och reskosten, som är i ficksäcken. Båda kan du behöva. I stället tar jag din koskälla, så att inte svennerna tappa bort mig, för nu ser jag ljusskenet från Finnstad.» Därmed ropade han till sina ryttare på vägen och gav sig att springa över åkrarna med skällan om halsen.

När han bultade på dörren, upphörde läsningen. Hela huset blev så tyst, som hade det stått obebott. Han bnl- tade ivrigt flera gånger. Då hörde han en klar barnstämma säga: Far, ännu har ingen behövt klappa så länge på din dörr en julafton. Nog har du mod att på en sådan kväll sitta till bords också med en stackars varulv.»

Bommen drogs undan. I den öppnade dörren stod en liten flicka och lyste framför sig med det greniga treenighets, ljuset, som hon hade tagit från bordet. »Guds frid, varulv, och stig in !» hälsade hon, men nu darrade hon på rösten.

»Ja, nog heter jag Ulv», svarade han, »Ulv Gudmars- son till och med. Hej, är du Brita-lill, så fram med en bägare! Det var kallt därute, och en värre spökgård har jag aldrig varit på.»

Hon blev förlägen och gick bort och stållde sig ios sin bror Israel, men Birger Persson mulnade. Då kom han ihåg sin vän, herr Gudmar, och många lustiga upptåg, som de hade varit med om i sin ungdom. »Sitt ned och var välkommen», sade han slutligen. »Jag var inte så alldeles oförberedd på ditt besök. Men kasta ifrån dig skällan! Ulv, min väns son, här på Finnstad skall du få lära dig, att det finns en annan glädje än i bägaren.»

Han tog upp läsningen igen. För Ulvs tankar öppnades himmel ovanför himmel, och de ljusa rymderna svängde som strålkransar omkring ett myller av vita vingar. Men det var inte bara fromma, utan också lärda ord, som hus2 fadern på Finnstad talade till sitt vidskepliga gårdsfolk. Ja, just skymningen i deras sinnen lockade honom dubbelt att strö ljus omkring sig.

När han slog ihop boken, smög Birgitta sig bort till väggstolpe,n för att hälla ny olja på lampan under Maria- bilden. Ulv måste hjälpa henne med att hålla krukan. Han skulle gärna i timmar ha stått med den tunga krukan i sina händer bara för att få vara henne nära. Hon höjde sig på skospetsarna och såg ned i lampan, och skenet över- göt kinderna med den rosigaste glans. Han vågade inte tala med henne, och han spratt till, när han hörde lagmannen säga: »Sätt er i halmen, ni nnga, var ni kunna, och vila ut en stund, tills timmeträlen blåser ottefärd.»

Israel hängde armen om axlarna på Ulv och drog honom med sig till en mjnk halmtapp, som låg vid väggen. Där satte de sig, och Israel berättade sakta om sin längtan att en gång få bli riddare och strida och dö under korsfanan. Ulv lyssnade till hans viskningar som till en ny och hän- förande saga, men han hade svårt att alldeles taga sina ögon från Birgitta. Och ändå kände han, att huvudet blev sömnigt och tungt, och slutligen sjönk det ned mot bröstet.

Han tyckte, att han helt plötsligt fick mod att ta'la till henne, och vad att han sade: »Varför sätter du dig inte ned som vi andra ?» Hon svarade: »Jag står och tänker på det lilla kyrkolammet. Har du aldrig hört om kyrkolammet?»

»Jo», svarade han. »Mor har berättat, att för många hundra år sedan brukade de sätta ett levande lamm i jor- den på det ställe, där ett altare skulle byggas. Och på julnatten, när allt, som dött, blir levande, springer det lammet ömkring i kyrkan.» Då steg Israel upp och viskade: »Afla, både levande och döda, ha vi sörjt för- i denna heliga natt, men kyrkolammet ha vi glömt.»

Ulv var nära att somna in ännu djupare, men i dröm- töcknet stod återige,n Birgitta framför honom och räckte glatt händerna åt honom och Israel. Fast hon hade vänt sig från lampan, lyste ännu samma varma glans över an- siktet. »Låt oss gå till kyrkan med friskt foder», sade hon.

De äldre bade sjunkit ihop på bänkarna. Lagmannen satt kvar vid bordsgaveln, men han hade blivit stor so-m en jättebild, och hans grålockiga huvud med de slutna ögo- nen räckte ända upp mellan takbjälkarna.

Nästan i detsamma knarrade redan snön under deras fötter. Glesa, vita korn yrde i luften, och månen var, uppe fast utan att synas. Det levande och det döda flöt sam- man till skymning liksom ljus och mörker. Dörren till, badstugan hade lämnats på glänt, för att de döda, som- förut bott i gården, skulle få taga sitt julbad. Ett glöd sken ännu därinne i askan. De hade hängt upp en av sina trasiga svepningar för vindögat, och i deras fotspår på den snöiga trappstenen låg litet gravmull. ùMen de tre barnen gingo raskt på och gungade fram och åter med varandras händer.

Ulv hörde genom la~ugårdsväggen~ hur en ko talade med gumröst och frågade: »Ar det ännu den heliga timmen?» Det slamrade i ett av de hortersta båsen, och en annan gumröst svarade: »Ännu inte. Allt dött och levande ~riSe då Herran !»

På Stenhorgen vid berget brann det eld. Ättehögarna- stodo öppna på gyllne stolpar, och därinne sutto de gamla~~ vikingarna och drucko varandra till ur långa horn.

Men nu voro barnen vid kyrkdörren. Israel tog fram en nyckel, som var större och tyngre än han själv, och vred om låset. Ett litet vitt lamm sprang förskräckt undan- över mittgången.

Birgitta satte sig tyst på tröskela, och nu såg Ulv, att hon på skötet hade ett fång med hö. Fast det var mid- vinter, doftade det lika härligt, som' skulle det nyss h'a häjntats från en sommaräng. Med trippande steg närmade- sig kyrkolammet. Det smällde med svansstumpen, ruskade på sig en smula och ställde sig slutligen helt lugnt och för- nöjt att tugga.

Då flög en dallring genom klockorna, och det sken till över gårdarna. »Ulv», viskade Birgitta. »Har din far eller du någonsin vid bägaren känt en sådan lycka? Nu är den heliga timmen, då vår frälsare föddes. Nu dansa lågorna på treenighetsljuset av glädje och slå ihop till en enda flamma.»

Högt ville han ropa till sin mor något jublande om Birgitta, fast hon var så helt olika mot allt, som han förut hade tänkt sig. Men modern satt ju långt borta på sin av- lägsna gård, och han småmumlade: »Jag tror nästan, att jag bara drömt. Och knappt nänns jag väl någonsin berätta om den drömmen för andra.»

Halmen stack honom, när han tog åt huvudet. Han märkte, att han ännu lutade sig mot väggen på det under- liga Finnstad, där finnkvinnorna tassade omkring i halv- mörkret och plockade hop det nedrunna vaxet från jul- ljusen för att gömma det till läkemedel.

Birgitta hade kastat sig ned framför Mariabilden och rörde läpparna, och det bredde ro över honom att se hennes skugga på stockarna. Hon låg ännu på sina knän, när timmeträlen begynte tuta i sin lur till ottefärd. Då reste sig alla och skyndade ut.

»Ulv Gudmarsson», sade lagmannen. »Tag Birgitta framför dig i sadeln och bliv henne sedan trogen i livets alla dagar !»

Ulv lyfte upp henne på hästen, och hjärtat hamrade. Han tordes knappt snudda vid hennes kläder, när han höll armarna om henne, medan de redo framåt. Det blev ett långt tåg av bloss, som rörde sig på stigen, och osynlig för de levande fladdrade och tindrade över hennes barn- huvud redan helgonens krona. XXI. MAGNUS SMEK. VID MORA STENAR.

En mil från Uppsala, nära gränsen mellan de urgamla folklanden Tiundaland och Attundaland, ligger Mora äng. Där valdes och hyllades fordom konungarna. Mycket om- talade och vördade voro kungsstenen mitt på tingsstaden och de tolv andra stenar, som omgåvo den i en rundel. Det kom sedan andra tider, och småningom vältrade bönderna bort stenarna och murade in dem i sina stugväggar och skor- stenar. Kanske finns det ännu någon stuga, där röken från vedpinnarna under kaffepannan svärtar ett stycke av den häll, på vilken konungar bleknat av glädje och stolt- het. Så förnämt kan en bonde ha det i Uppland.

Den 8 juli 1319 lågo ännu alla stenarna kvar på sin plats. Den flata kungsstenen var genom inkilade skärvor något höjd över marken. Minnesstenar kvarstodo också från forna val med inhuggna kungabilder, kronor, runor och munkskrift.

Det var en svår dag för maskrosornas fjäderbollar och alla andra ängsblommor, som tusenvis lyste i gräset. Både skinnskor och träskor och hästskor trampade och skrapade, och till sist fanns det knappt minsta strå på ängen, som inte fick spörja, att det den dagen var kungaval. Vid björk- dungen bryntes hela oxar på spett, och ölfatet stacks upp, så att de hungriga och törstiga fingo styrka sig.

Äntligen blev det stilla. Birger Persson från Finn- stad, upplänningarnas lag~an, steg fram. Han var följd av lagmän från rikets andra trakter, och var lagman hade med sig tolv förståndiga jbondemän.

»Fritt må envar av er», begynte han, »uppropa den, som han helst vill Laga till konung. Därtill är den värdig, som besinnar menige mans bästa och kan försvara rikets ära. Har någon kungason eller kungafrände sådana dygder, må vi väl först ta~nka på honom. Vem av er minns inte ännu den ridderliga hertig Erik, som dog hungersdöden i fängelset, innan vi hunno befria honom. Här framför mig står hans treåriga son, Magnus. Höj honom över era huvud! På mödernet är han arvboren till Norges rike. Vålj honom, och han blir en av de mäktigaste konungarna i våra tider!»

Ett rop av enhälligt bifall skallade över ängen, och Mats Kättilmundsson sprang upp på kungsstenen med den späda gossen pa armen. Han höll hans fingrar utbredda över några reliker från helge Eriks skrin. »Det är min heliga ed», lovade han i gossens namn med vitt ljudande stämma, »att jag skall älska Guds förbli min allmoge trogen, nedtrycka all vrångvisa och skydda de stilla, som i ro och laglydnad vilja leva för sig. Ingen, som ej därtill är villig, skall jag tvinga till härfärd utanför landamäret, och jag skall hålla kyrkofrld, tingsfrid, kvinnofrid, hemfrid. Så sant mig Gud hjälpe och helge Erik!»

Lagmännen lyfte då händerna och svuro trohetseden, och herr Mats höjde treåringen över menighetens huvud. Då fanns där inte l'ängre ett torrt öga, ty gossen liknade den sörjda hertigen. Alla ville fram och hylla honom, både språksamma sörmlänningar och långskä~giga smålänningar. Magnus hlev skrämd, och' hörjade snyfta, men herr Mats tryckte honom till sitt bryn~eklädda bröst och strök honom genom lockarna. »Skall du sörja, du lilla», sade han, »du, som är den lyckligaste i Norden.» Då blev Magnus lu g- nare, ty han var redan van vid stika famntag av s-tål. smidda riddare

Så gott herrarna kunde, höllo de det gyllne äpplet i hans ena hand och i den andra det tunga, lutande svärdet. De små fingertottarna räckte knappt halvvägs om fästet.

När hyllningen var över, blev det lekar och lustighet, och flitigt dracks hertig Eriks minne. Sedan drogo skarorna hemåt. Då ljöd redan klockringningen från Uppsala, där ärkebiskopen mottog konungen i den av makt och härlighet strålande kyrkan. HERTIGINNAN INGEBORG.

På vägen, som vid Varberg slingrar utmed Hallands strandklippor, red ofta en ståtlig riddare med sin nnga hus- fru. Han hette Knut Porse, och hans orädda följeslagerska var konungens mor, den unga hertiginnan Ingeborg Håkans- dotter. Porse hade stigit högt i hennes vänskap, och slut- ligen hade hon givit honom sin hand och lagt undan änke- doket. Oförväget sprängde de fram mellan törnsnår och stenar. Under tiden talade de om sina strider med de mäktiga herrarna, som drogo kring på alla stigar med sina storflockar och plundrade och ställde till ofrid.

»Det råder ingen ordning i ett land, som skall styras av ett barn», sade hon en gång och ryckte till sig kappan, som fastnat på en törnbusk‚. »Hertig Erik drömde om att bygga sig ett eget rike härnere på de västra kusterna, och den tanken blir mig för var stund allt kärare.»

När de kommo hem igen till sitt slott i Varberg, tändes vaxljusen, och hovet samlades. Men mitt under måltiden reste hon sig grubblande och stängde in sig i tornet med Porse för att rådslå. Från bänken vid spiseln berättade hbn om san far, kung Håkan i Norge, och om hur vist han styrt sitt land, när han levde. Liksom för att slå bort tankarna läste hon utantill den vackra sagan om Blanzeflor, som hennes mor hade lärt henne. Men när hon hade hunnit ett stycke, tappade hon bort meningen och stödde pannan i händerna. »Nej», utbrast hon, »jag är inte som mor. Jag har ingen glädje av en saga. Giv mig makt och land I»

Porse stod vid bordet och ögnade i ett nypräntat låne- brev. »Din arma son», sade han, »föddes inte under någon lycklig stjärna, fast folket skriade så högt på Mora äng. Guldkrona över fattigdom! Folkungarnas överdåd och fejder ha gjort det tomt i påsar och skrin, och svultna riddare äro farliga. Nu vore rätta stunden att samla de hungriga vargarna. Ack, att jag hade tusen blanka rustningar !» Under lånebrevet tryckte han, medan han talade, helt trot- sigt den stora norska riksklät~an, som hertiginnan hade i sitt förvar.

Snart blevo dock ljusen i borgen täuda till helt annat än glada fester. Munkar ställde sig i trapporna och i en lång rad över gården, och de mumlade böner under sina ned- dragna huvor. På båren, som lyftes ut, låg herliginnans älskade Porse kall och blek, oförmodat träffad av sjukdom och en bråd död. Baneret, som skulle ha fladdrat över hans drömda här, hängde tungt och slappt kring stången, och framför liktåget red en svart ryttare. I handen höll han Porses svärd med udden nedåt det svärd, som skulle ha erövrat en kungakrona.

För andra gången i sitt liv bar hertiginnan nu änke- dråkt, när hon kom ridande på stranden med sina tysta svenner. Nedanför vägen stupade de vitaktiga klipporna, och havet fradgade och sjöng. Det var soligt och stor- migt. Hon tänkte på sin ungdom bland lljälmbuskar och lansar och fängelser. Ovanför åkrarna på andra sidan vägen reste sig Hallands underligt kullriga bergsbildningar som svartgrå flockar av botgörerskor och änkor. Hon tyckte, att de rörde sig och följde med, allteftersom hon färdades framåt. Och hon frågade sig, vad det månne varslade.

Framför i sadeln sutto de två små söner, som hon haft med Porse. »0m bara de få leva!» snyftade hon och tryckte dem till sig under kappan. »Helgonen hjälpe mig, ensamma!» Så blev hon åter rak och stolt. DET STORA RIKET.

När Magnus var nitton år, red han, som sed var, sin eriksgata rättsols genom landet. Det måste ske vinter- tiden, då det gick att färdas på isarna.

I Sörmland lågo sjöarna så tätt, att han mellan de avlövade ekdungarna ibland kunde räkna ända till fyra pa en gång. Sedan bredde sig nedanför Kolmården en solig slättbygd, och östgötarna kommo ut från sina rika gårdar, stadiga och säkra, och bjödo på välfägnad. De voro ny- fikna att få se på hans drottning, den unga Blanka av Namur, som han nyss hade äktat på Bohus' slott.

Hon hade mycket att styra med sina slöjor och knypp- lingar. Småtärnorna måste oupphörligt ned från hästarna för att hjälpa henne. »Ska ho inte smake på den rare maten?» frågade bondhustrurna och vände sig till Magnus, när de märkte, att hon ännu knappt förstod ett ord av deras språk. »Giv ni mig i hennes ställe», svarade Magnus frid- samt och godmodigt, där han satt på hästen med runda barnkinder. Håret föll ned under kronan i yviga bubblor. Just så ville östgötarna ha sin konung.

Men snart började vägen att brant stiga över Hola- veden, och det blåste upp till snöstorm. Månghundraåriga askar bredde sitt grenverk över heliga offerkällor. Nederst vid grenarna hängde kryckor och kors, men högre upp dödade vargar och hökar. Ur en brusten stam framblickade en invuxen, nästan gömd Mariabild, kransad med lingon- ris, och vita getter stodo uppklättrade på gravkummel och stenrör. Nedanför klyftorna gungade och klingade isflaken på Vättern. På avstånd hördes redan spelet från små- länningarna, som kommo för att möta konungen, anförda av iagmannen i Tiohärad, men det var omöjligt att se dem för snöyran. Snön stack och sved som nålar, och rid- darnas fjäderhuskar strökos bakåt över hjälmarna. Men Blanka glömde sina slöjor och slog upp manteln, sa att blåsten fritt fick susa om henne. Hon hade ännu så mycken värme kvar i blodet från sitt sydliga hem, att han inte kunde frysa, fast snön låg som en vit nllmössa på det mörka håret.

Magnus knäppte händerna och bad högt i stormen om kraft att alltid löna ont med gott. Hans häst hade stannat framför en liten offerkyrka, som var rest vid en källa. Det var ett tingsställe. I en kedja hängde vid väggen några svartnade trätavlor, ristade med gamla lagrunor. »De mäk- tiga ha förglömt, vad hävdvunnen rätt bjuder» sade han till bönderna, när de hunnit fram. »Men jag skall gå till råds med er och lyssna till era önskningar. Och jag skall låta samla de olika, gamla landskapslagarna, så att vi få en lag och ett tungomål.»

Smålänningarna följde honom runt Vättern, och nu mötte västgötarna. »Röer äst tu i suna som e hlomst», sade de till drottningen och lovade att riktigt hälsa henne på bröllopsvis. Därmed gingo de upp i klockstaplarna och spelade på klockorna med små stenar, som de höllo i hän- derna. Det kimmade helt lustigt och glatt i det klarnade ùvintervädret. Mellan kullarna framlyste med stilla helgd de uråldriga kyrkorna från den äldsta kristna tiden.

Slutligen ljöd från Skara den berömda klockan Canta- bona, och alla i konungens följe gjorde korstecknet. När han sedan stod i sin blå mantel i domkyrkan, gav han det löftet: »Till ro för min faders och farbroders själar skall ingen man eller kvinna här längre få vara träl eller kallas så. Såsom Gud frälst oss, har han också frälst träla,rna.»

Över den öde Tiveden gick färden till närkingar och västmän, och vid Sagån väntade upplänningarna med, sin lagman. Birger Persson från Finnstad låg redan i sin grav i Uppsala, men hans son, herr Israel, var lagman och stod allvarlig vid sitt riddarsvärd. Skinnklädda lapphövdingar hade också infunnit sig från sina avlägsna fjäll. Med den förnäma sirlighet och det egendomligt behagfulla leende, som adlar minsta åtbörd hos detta gamla folk, hälsade de kungaparet.

»Magnus, ditt rike är vidsträckt och fagert», sade drott- ningen, när hon åter satt i Stockholms slott och vilade sig mot bänkdynorna. »Och ändå har du bara ridit i en liten ring mitt inne i landet», svarade han. »Vårt rike, det räcker från Ladogasjön över Österhavet och Sverige och norska fjällen ända till Västerhavet och från Skånes kust till Ishavef.» Då hon ändå inte kunde fatta, hur stort det var, vinkade han fram en predikarmunk, som hette Asmundus. Munken var en god skidlöpare och stark och oförskråckt, men också mycket lärd. »Du vill, att jag skall beskriva ditt rike, konung», sade Asmundus. »1 dag skulle jag inte kunna det, men låt mig få tid på mig. Jag skall följa utefter alla gränsmärken och rågångar och segla utmed alla kuster, ända till dess jag har färdats hela ditt rike runt. Då kommer jag tillbaka hit. Och då först kan jag beskriva för din drottning de bygder och obygder, som du har att råda över. Guds fred! Jag beger mig nu åstad.»

Det gick ett år och flera år, men ännu hördes ingen- ting från Asmundus. »En så mäktig konung som du, Magnus, skall också ha ett strålande hov», sade under tiden drott- ningen glatt. Hennes veckrika och släpande dräkt böljade om henne som en gnldvåg. Magnus kramade förläget nyc- keln till sin tomma skattkista, men han kunde inte neka henne något.

Livlig, pratsam och vacker knäböjde hon bredvid honom under mässan och tänkte på sina hermelinskappor och pärl- kedjor, medan hon korsade sig. Ibland spratt hon till, när hon bortom ljuslågorna mötte två stränga och varnande ögon. »Fru Birgitta är vred på oss», viskade hon. Men så snart den fromma sången var sjungen, ilade hon bort till Birgitta med ett litet relikskrin eller någon annan gåva. »Livet är så kort, och vi äro unga», stammade hon. »Kära fränka, var inte för sträng mot oss !» Birgitta såg milt på henne och svarade: »Allt vad Folkungarna förbrutit, det kommer Magnus att få sona. S'tackars lilla hjärta, lä'r dig i tid att bära törnet!»

Birgitta var nu gift med, Ulv Gudmarsson. Men hon blev allt mer allvarlig, och hovfolket började frukta och hata henne. Då tog hon pilgrimsstaven och vandrade på bergsstigarna till helge Olovs skrin i Nidaros och slutligen till ännu avlägsnare vallfartsorter. Munkar och huspräster berättade om hennes resor för Blanka, som knappt hörde på, där hon trippade omkring på det blomsterströdda golvet och dansade vid harpor och lutor.

När Birgitta kom tillbaka, hade hon ett grovt rep om livet, och tagelskjortan stack upp vid halsen. Gripna av en vördnad, som de inte kunde förklara, kastade sig några av småtärnorna till golvet och kysste fållen på hennes orftiga vadmal. Konungen satt med sina små söner, Erik och Håkan, på vardera knät, men han steg upp och följde henne in i sin bönkammare. »Jag vet, att herr Ulv, din kära husbonde, dukat under för späkning och vedermödor», sade han. »Ja, jag har svept honom i munkkläder, och i Alvastra sover han i frid», svarade hon och tycktes honom mer som en blek och genomskinlig ande än som en män- niska. »Nu drar jag till Rom, till martyrernas stad, för att få påvens stadfästelse på det kloster, som jag skall bygga i Vadstena. Du är fattig, kung Magnus, men skänk till mitt kloster och bliv ännu fattigare! Själv har jag intet annat att lämna dig i avskedsgåva Hän mitt förslitna radband, men det kommer snart nätter, då du skall bedja vid det rad- bandet utan en blund i dina ögon.»

Hon talade länge med honom, varnade, rådde och ho- tade. En dov beklämning stannade i hans sinne, när hon hade lämnat slottet. Han gick ned med allmosor till tig- garna utanför porten, ödmjukade sig och tvådde deras fötter. Men där omringades han av de mäktiga herrarna, och de sade till honom: »Annorlunda var din far, den dådlystna hertig Erik. Du böjer.dig i stoftet inför några tiggare, men mot oss herrar är du ogen. Med dyra pern~ingar köpte du de skånska bygderna av Valdemar Atterdag för att få riket stort. Nu sitter du i gäld, och många av våra fränder, som blevo dina borgesmän, håller han nu i fängelse som gisslan.»

»Min enda önskan är att göra rœtt mot alla», svarade Magnus och gick undan. »Han smeker folket», mumlade då riddarna till varann. »Kung Fattiglapp, kung Magnus Smek !»

Kometer och andra järtecken började nu visa sig på himlen. En unken dimma strök utefter marken, och ur jorden uppsteg en förskämd lukt frän all förruttuelse, som den gömde. Nere på gatorna skrålade vandrande gycklare nidvisor om påve och präster och allt, som förr kallats heligt. Unga, vackra anleten blevo gulaktiga och olustiga, och på tungan kändes en besk smak. Nattetid skjattrade skatorna, och det betydde död. Helgonskrinen buros under bön kring kyrkorna, och kloster och helgeandshus kunde inte rymma de sjuka och uthungrade, utan de lågo i tusen- vis på torg och trappstenar, DIGERDÖDEN.

En morgon rycktes dörren häftigt upp till knngssalen, och en predikarmunk vacklade uttröttad in och segnade ned på ålghudsmattan. Där satt han och vaggade. Kåpan var i trasor och skägget långt som på en eremit, men alla kände igen, att det var Asmundus. Svennerna sprungo fram med en bägare vatten, men han visade den förskräckt ifrån sig.

»Också vattnet är förskämt», stammade han. »Bara sitta, bara en stunds vila! Jag har färdats utefter landa- märet. Riket är ännu större, än jag kunde drömma. Mörka vinterveckor, då solen aldrig rann upp. Ljusa somrar, då solen brann ännu vid midnatt. Öde och klippiga kuster, där Ishavet dånade. Vem annan har.ett sådant rike som du, kung Magnus! Och vad har jag inte fått uppleva! Men kom mig inte för nära!» Han sänkte rösten till en visk- ning. »Pesten är i landet. Pestflickan dansar framför ska- rorna med blodröda kinder och en kvast. Och där hon sopar och sopar utauför en stuga, där dö alla. Och pest- gossen dansar bredvid med sin räfsa. Och där han krattar, där dö åtminstone de flesta. Äro de onda andar eller två besatta? Jag vet det inte. Men sett dem har jag. Pesten är redan här i staden.»

Han rynkade pannan och såg skarpt på en av små- tärnorna. »Varför sitter du så orkeslös, du, som är ung?» skrattade han till och reste sig. »Du är redan anstucken av sjukan, ungpiga lilla. Om tre dagar så här dags ligger du i din svepning. Pesten är här i borgen!»

Han grep .sin påse' och den uppnötta staven och rusade ut utan att se sig om.

När han kom ned till tiggarhopen, blottade han sin rygg och hudflängde den med sitt bälte. Då gisslade sig också de andra och följde honom ur staden ~ringande. »Nog fly vi», ropade han, »men vart? Nu straffas tusen- årig synd, och det finns inte längre någon fristad. I påvens Avignon förslå inte längre kyrkogårdarna, och oron i jorden är så stor, att hela städer ramla.»

Gårdarna, som de kommo till, stodo tomma med bäd- dade sängar och öppna visthus. Nycklarna lågo bredvid penningkistan. »Jag är förtärd av trötthet», sade han, »och jag törs inte lägga. mig i de av döden smittade sängarna. Jag är hungrig, och maten står på bordet, och jag törs inte äta. Så låt oss åtminstone taga av silvret i kistan, att vi ha till bröd, om vi en dag bli räddade.» Och han, den annars rättsinniga och goda klosterbrodern, fyllde sin påse som en rövare. vad

Gisslarna bundo sig kors av trädgrenar och buro dem över sina huvud liksom för att därmed hesvärja den unki~a dimman. Nya tiggarflockar kommo stapplande fra vad' " sidor, men de fruktade att möta varann och framför sig som spjut. För var stund glg vad egen skara. De yngre dogo först, de äldre sedan, och slutligen var han den enda, som levde kvar.

Om natten fick han utanför en by se ett brinnande bål, och han närmade sig smygande. Sockenprästen, en grånad man med de blidaste drag, stod bredvid med bakbundna händer. Men förnuftets ljus var utsläckt i hans blick. »Bind mig i elden !» ropade han. »Jag har lagt pestgift i brunnarna och på mitt handkläde, som ni kysste vid sista mässan.» Bakom bålet dansade en rödblommig flicka och sopade med en kvast.

Asmundus drog ned huvan för att slippa höra och se. Han var nära att kastas till marken av en mörk ryttare, som sprängde förbi. »Varthän?» frågade han. »Bud till konungen från hertiginnan Ingehorg», svarade ryttaren utan.att stanna. »Två söner hade hon med Porsen, och håda ligga nu på bår. Guds gissel undgår ingen.»

I dagningen kom Asmundus till en borg. Vindbron hade dragits upp och bräder spikats för gluggarna som mitt under en belägring, fast ingen annan fiende syntes än den gula dimma, som tryckte sig utefter murarna. En vakt stod i tornet.

»Jag hungrar», framstönade Asmundus och höll upp sin påse med det klingande rovet från gårdarna. »Släpp in mig och låt mig få mat och skydd, så hlir allt detta ditt !»

»Pestgiftet sitter gömt också i den ingravade bilden på en silverslant», svarade vakten svårmodigt och spände hotande sin båge. »Det flyger omkring och fäster sig vid allt som knott om sommaren. Modern törs inte kyssa sitt barn, mannen inte skaka sin vä~ns hand. Gå din väg, munk !»

Asmundus höll händerna framför sig, fyllda med så mycket silver ur påsen, som de kunde rymma. »Det får jag då uppleva, att till och med det silver och guld, som Folkungarna voro så giriga efter, mist sitt värde.» Han kastade hela skatten ifrån sig och vacklade bort på okända stigar uppåt Värmland.,

Hungern tvang honom nu att gå in i de moltysta kojorna och förse sig, men för var beta bröd tänkte han: »Kommer döden kanske till mig i de här smnlorna?» Ensamheten skrämde honom, och han längtade att få se ett ljus, bara ett enda fattigt litet ljus, som ur fjärran sade honom, att där ännu satt en levande människa.

En afton lyste det ur Ekvadeshärads kyrka. Dörren stod öppen. Men den kvinna eller man var redan borta, som under en sista bön hade tänt det nu nästan utbrända ljuset framför de heliga bilderna på altaret. Utan att få svar ropade Asmundus inåt kyrkan, där enfaldigt och fromt målade änglar och helgon betraktade honom från väggar och tak. Han kände, att pesten hade angripit honom, och att bölder slogo upp i armhålorna. När han lade sig ned, band han för ögonen, så att hans sista syn i livet skull,e förbli den stilla och kärleksfullt brinnande lågan på altaret.

Gräset växte sedan över vägen till Ekeshärad. Stugorna blåste sönder och murknade ned, och på gårdstomterna blev det fullt av nä'sslor och ormar, som det brukar på ställen, där människor ha bott. Hela socknen låg i ödes- mål, och kring kyrkan uppvä'xte hög timmerskog. Först långa tider efteråt hände det, att en jägare, som letade efter sin bortskjutna ~il, fann den ålderdomligt byggda och glömda kyrkan.

Nedåt landet i de byar, som ånnu voro befolkade, brunno emellertid eldar, och det ringdes flitigt med klockorna. »Korståg, korståg till att blidka Guds vrede !» ljöd det från kyrkorna. Birgittas broder, herr Israel, gick ensam och tankfull i den gamla salen på Finnstad. Länge stred han med sina världsliga plikter. Slutligen påtog han den korsprydda skj~rtan och omgjordade sig med sitt kära riddarsvärd, som var I1amrat under bön och invigt på altaret. »Det är Magnus' öde», sade han, »att börja allt med god vilja och sluta med motgång, men på hans k'orståg måste jag följa honom.»

Han följde honom också över Östersjön, men efter stri- derna angreps han i Riga av sjukdom och kände, att hans slut var nära. Stödd på sin tjänare, gick han då in i domkyrkan. Där satte han san kosthara guldring på Maria- hildens finger och viskade: »Du är min fru, och du var mig alltid den ljuvaste, vartill jag kallar dig som vittne. Jag anförtror mig och min ande åt din försyn och miskund.» FÄNGELSE OCH LANDSFLYKT.

När Håkan, konungens yngre son, hade fyllt femton år, red han till norrmannen, ty de hade ledsnat på fadern och i stället valt Håkan att styra över deras land. Först slog han dock sina armar om fadern, som nedböjd stod på trappan.

När den sista ryttaren i hans följe hade försvunnit, vände sig Magnus och frågade: »Var är min äldsta son, var är Erik? Han har nu uppnått den ålder, då han kan börja att vara mig till hjälp.» Blanka svarade: »Han går uppe i tornet och gråter över, att Håkan redan har fått eget rike. Från i dag kommer han aldrig mer att sitta hos oss som en god son.»

Nu hlev det mörkt och tyst i borgen, ty de upproriska stormännen togo Erik till konung, och Magnus fick bara i behåll en liten del av' sitt forna jätterike att fritt styra över. Han kunde varken betala sin gäld till påven eller andra, utan måste till och med skicka hort sina båda kunga- kronor i pant. Då ringde det i biskopskyrkorna, och pre- laterna stego upp till altaret och bannlyste honom. »Lik- som jag utsläcker detta ljus», sade de, medan deras hiträden böjde ljusen till golvet och trampade på lågorna, »så ut- stöter jag konnng Magnus och hans löftesmä'n ur kyrkan och från nådemedlens bruk och Herrens välsignelse och- från all hjälp och allt medlidande av människor. Ingen av dem får ingå i en kyrka att vederkvioka sig med den ljuvliga mässan. De äro utkastade rov och en förhannelse för jorden.»

Ändå var det inte slut på de plågor, som fyllde ga- torna med bårar och hela landet med jäInmer. Det slogs med ännu en farsot, som kallades den stora barnadöden, och Erik och hans unga maka, Beatrix, bäddades i graven. När drottningen satt med Magnus, sade hon: »Nu anklagar oss folket och säger, att vi ha förgivit våra egna barn.» Han såg då, hur vithårig och gammal hon hade blivit. Några år därefter, sedan båda hade varit i Köpenhamn och bevistat Håkans bröllop med Valdemar Atterdags dotter Margareta, sjuknade hon och dog, och Magnus var nu en- sammare än någonsIn.

Med Håkans hjälp sökte han tukta storherrarna. Men de vände sig till hans svåger, hertigen av Mecklenburg, och hyllade hans son Albrekt vid Mora stenar. På Gata skog vid Enköping blev Magnus slagen och fördes som fånge till horgen i Stockholm.

När han gick genom salarna, ville han stanna framför de urblekta dynorna på bänkarna, där han välmenande fordom hade lekt bort sin tid med den sorglösa Blanka. Men han fördes in i tornet, och bakom honom stängdes järn- dörren. Där kunde han stå i timmar för att värma sig i den sparsamma och bleka solstrimman. Den flyttade sig dag för dag, och det kom långa vintermånader, då den bara snuddade över gallret. När den lyste in till honom igen, visste han, att det vårade därute, men han såg inga trädkronor, bara tomma luften och evigt ilande skyar. År följde år, och golvet nöttes under hans steg. Var mögelfläck, var ojämnhet i muren vande han sig att känna igen. För att få tiden att gå gav han fläckarna namn efter borgar och städer, som fordom vai4 hans, och med hngret färdades han mellan dem å väggen och lekte som ett barn.

»Kung Magnus Smek», sade han, »du ville styra ötver ett stort rike och hjälpa småfolket och sätta lag mot våld, men ditt öde var skrivet. Du var född till tiggare1»

Efter sex långa år, när han en dag stod och lyddes till bruset från strömmen och räknade måsarna, hörde han vapenbuller och hornsmatter från malmen. Vakterna togo ut honom ur tornet, och han trodde, att de ledde honom till döden. Men när han hade hunnit över bron, fick han se sin son Håkan, som tårögd kom emot honom. Själv hade han blivit mörk till färgen med infallna ögon, och huden och ådrorna voro fasttorkade vid benen. När han försökte att tala, lät den svaga stämman som surret av en bisvärm.

»Du glömde mig då inte», sade han. Full av bedrövelse slog Håkan armarna om honom och hjälpte honom upp på en av hästarna. »Med strid och dyra lösepengar har det äntligen lyckats mig att få dig fri», svarade han. »Fast kung Birger var en dåre och en mördare, blev han ändå inte övergiven av sin son. Skulle jag vara sämre än han?»

Och nu förde han fadern med sig hem till Norge och gjorde honom till medkonung över de landskap, som annu voro igen av det forna riket.

En gång en stormig vinterdag strax före jultiden seg- lade Magnus med ett skepp utanför fjordarna vid Bergen. Mellan skären vid Lyngholmen kom skeppet i fara. Brän- ningens dån nådde honom, och han såg den nära stranden. Därför att han var född till tiggare, grep honom hans gamla lust att hellre tigga om livets sista smulor än att dristigt fatta om styråran. Han kastade sig i vattnet för att nå land, och vågorna slogo över honom. När hans tjänare, som också sprungo över bord, drogo upp honom på sanden, anda- des han ännu, men med huvudet i deras knän dog efter en kort stund den sista svenska Folkunga-konnngen.

Bland de norska fjällen talades om honom med saknad. Han kallades den helige och gode, därför att han hade fått lida så mycket och ändå alltid bevarat sitt blida sinne. Länge gick en sägen, att han inte hade dött, utan levde som munk i ett ryskt kloster. Var han har sin grav, vet ingen. XXII. VISBY.

Där reste sig trappstegsvis ur havet Visby, den stol- taste, den vackraste staden i Norden. Också havsbottnen sänkte sig utanför hamnen i breda trappsteg, så att det av solen genomskimrade vattnet överst var vitaktigt, men på det djupare stället smaragdgrönt. Och där det blev djupast, gungade vågorna strålande blå. Gavelhusen och de otaliga kyrkorna tävlade om att nå allt högre och högre, och utom- kring hela den rika hansestaden klättrade ringmuren med sina torn, en tredjedels mil i längd. På den höga kyrkan sankt Niklas var en sirat av inlagda, färgade stenar, och den glindrade långt ut över havet so-m en rosett av lyktor.

Peder Snugg, som juSt nu hoppade i land från en förtöjd skuta, var inte mycket att se på för världen. Det var bara en fattig klädesvävaregesäll, sqm varit ute och vandrat för att öka sina kunskaper i yrket. Luggen hängde fram över näsan, och till växten var han liten och tunn. Men lycklig han ut. »Drömmer jag, eller är jag vaken?» stammade han och halade upp ränseln över axeln.

»Jo, du är verkligen hemma igen», svarade hans forna gamla mästare, som stod och väntade på honom med öppen famn. Han förde honom med sig mitt bland gotska trä- kärl, pälsverk och sandstensblock, som man höll på att ut- skeppa. Det doftade starkt från lådor med kryddor och rökelse, som kommit ända från Levanten, och några köpmän packade försiktigt upp koraller, guldtråd, sammet och elfen- bensstycken.

Uppe på torget gick det enldare till. Där såldes lärft och simpla skor, kokött och humle. Peder Snugg var all- deles yr i huvudet, när han slutligen tittade in genom den uppslagna bodluckan i mästers lilla hus, där gesällerna höllo på att syna olika färgade garnhärvor och nystan.

Fast mäster Simon bodde kvar under det låga tak, där han först hade tjänat sitt bröd vid vävstolen, var han nu en mångbetrodd köpman. med eget varuhus och nämndes en heder för Visby.

Håret och skägget föll i långa, prydliga lockar över hans svarta dräkt, och han såg ut som en apostel. »Vill du vara en from son efter hantverksbud», sade han till Peder Snugg, »så lägg din ränsel under bänken och stanna i min tjänst. Men efter kvällen är vacker, så låt oss gå ut en stund !»

»Herr fader», svarade Peder Snugg, glad att återse gamla ställen. »Ära vare hantverket, mästarna och gesällernal Jag lovar att i allt lyda dig ödmjukt och fromt.»

Den äldsta gesällen hette Peder Dask. För honom var mäster Simon den härligaste man på jorden, och han släng- de ifrån sig vävskytteln och förbittrades av missunnsamhet, när han såg mästers vä'nskap för nykomlingen.

Men mäster och hans skyddslin'g voro inte lite stolta över sin stad, där de vandrade frarn~ på slingrande gator. Det hade regnat förut under dagen, och takrännornas ga- pande drakar sprutade långa strålar. Under ädelt uthuggna rosor, liljor och klöverblad öppnades bland murgrönan små dörrar till klostergårdar, där munkar sutto och,' läste i sina andaktsböcker under skuggan av mullbärsträd och valnöts- träd. Genom ett galler fingo de bese ett skrin, som påstods gömma kvarlevor av Maria Magdalena, och en Kristusbild av klart guld, stor som ett fem års barn. De stego ned till ljussmyckade, helt och hållet silverklädda altaren i under- vad jordiska kapell, och. hogt upp till kyrkor, som voro byggda, ovanpå varann. Master tog sluthgen ynglingens hand och forde honom med sig ut genom en spetsbagig port i stads- muren. Här var en underbar äng. Blåeldens blomster- spiror fl,ammade i gräset, och ungdomen dansade vid muntra låtar. De båda vandrarna stannade först under galgarna på galgberget. Tunga moln hopade sig på havet, där Iybska, skotska och holländska skepp styrde med fulla segel för att nå hamn.

Peder Snugg knäpte sina smala vävarehänder, ln. tade på huvudet och såg djupt in i himmelen med sina klara, ljusa ögon. Mäster läste bans tankar. »Ja, lär dig», sade han med högtidlig stränghet, »att undfly det orätta, om du vill bli en god gesäll, oberyktad för alla odygderl t Här på berget straffas de syndare. Du har nu sett våra t rikedomar. Åt alla ~ädersfreck ha vi handelsvägar över havet. Visbys storhet och makt framför allt annat! Men har du betänkt, hur många händer som måste arbeta, bara för att ett enda av våra skepp skall kunna ti,mras upp på sin köl? Fröjd och gamman på fritimmarna, gesäll, men allvar på den långa, långa arbetsdagen !»

När de stego in igen i mästers gård, hade de andra klätt ut sig med löv och skinnfällar för att hålla hem- komstöl för Peder Snugg. De svängde honom runt i leken, så att han oftare hade fötterna i taket än på golvet. Den avundsjuka Peder Dask passade då på och gav honom ett duktigt nyp bakifrån. Peder Snugg vände sig om och tog fast den stora, bruna gesållen. »Nu skall du få, som du har namn till», sadc- han och daskade upp honom, så att det hördes ända ut på gatan. Sedan gick han bort och lade sig på bänken och tvärsomnade. Sådan var den be- skedliga Peder Snugg, när han blev ond, och det kan ingen undra på.

Utskämd och röd av harm, ryckte Peder Dask oför- märkt till sig hans luva och satte sig mellan rosenbuskarna trädgården. Han var i grunden en präktig kamrat med hjärta i bröstet, men att någon annan skulle trän g a ut honom ur masters vanskap, det kunde han aldng forlåta. Nar alla i huset hade somnat, klattrade han upp p a taket och firade sig ned genom den ena skorstenen. Den ledde till en kammare, som ingen utom mäster själv någonsin fick beträda, och han brukade kalla den sin hemliga arbets- cell. »Hos en så rik man tör det varken tryta silver eller guld», tänkte Peder Dask, när han kröp ut genom spisen och kastade den avundades luva på golvet. »Har mäster i morgon en silverkanna mindre och så i stället hittar den luvan, tror jag nog, att det snart skall vara slut med din lycka, broder Nykomling.»

Han trevade sig fram, men det var tomt och kalt, och de sotiga händerna satte stora märken på väggarna, Allt som fanns därinne, var en tarvlig trästol och ett bord med några digra pappersluntor. Lyst av nattskenet från vind- ögat, bläddrade han i luntorna, som mäster dag efter dag hade fyllt med siffror. Det var hans hemliga räkenskaper. Var det då så det såg ut i en rik köpmans h‚ligaste lönn- rum! Det var ju nära på som hos den fattigaste. Arbeta och arbeta, det måste båda, för att Visby skulle förbli mäk- tigt och stort. Besviken klättrade han upp samma väg, som han hade kommit, och tvådde sig riktigt lördagsren vid brunnen.

Mäster var uppe tidigt med solen för att ögna i sina luntor. Redan på tröskeln upptäckte han de sotiga märkena på väggen och kände igen sin skyddslings luva. Djupt bedrövad tog han upp den och vankade ned till de sovande gesällerna. Han böjde sig tyst över dem. Ingen var sotig om händerna. Ändå förstod han, vem som var den skyl- diga, när han såg, att den ena av dem redan så tidigt låg nytvagen. »Han äter mitt bröd, och jag är sky'ldig att vara en fader för honom», tänkte han. »Hellre än att göra honom olycklig vill jag försöka att bättra honom.» Han satte raskt luvan på Peder Snugg, och' utan att nä'mna något om nattens händelser väckte han de båda ovånnerna med det glada ropet: »Ni heta båda Peder, och båda äro ni skrivkunniga och dugliga. Jag ville säga er något. Som köpman kan jag inte längre fortsätta att sitta här med er gesäller som en vanlig hantverkare, men vi skola ändå inte skiljas åt. Jag vill se till, att ni bli invigda som lärlingar i köpmännens ärevördiga samfund. Tag på er helgdags- kläderna och följ mig !»

Den skyldiga gesällen lyssnade förvånat och miss- troget, ty han visste ju, att mäster Simon måste ha hittat kamratens luva i sin arbetscell. »Allting förlåter han ny- komlingen», sade Peder Dask till sig själv under vägen. »I stället att straffa honom skaffar han honom ny heder. Och för syns skull får jag, bortglömda stackare, följa med. Men hämnas iskall jag.»

Simon förde dem till en stor, mörk sal, där svartklädda köpmän voro samlade kring ett altare med ett kors och två ljus.

»Svär att ing äkta någon kvinna !» befallde en vithårig man och steg fram till dem.

»Vi svära», svarade de och lade fingrarna på korset.

»Svär att aldrig förråda såra hemligheter !» fortsa'tte han med djup stämma. Då de hade lovat, avhöljde den gamle ett skrin, som var stängt n1ed många lås och bom- mar. »Det är den hemliga låda, som vi kalla sankt Olovs kista», sade han. »Den skall i morgon medtagas på handels- färden till Novgorod och förvara våra handlingar och vår penningvinst. Olycklig den man, som inte vaktar sankt Olovs kista som en helgedom! Och dig, Simon, dig ha vi utsett att leda färden som ålderman, ty knappt någon i Visby är så aktad och ansedd som du.»

Det var en ståtlig flotta, som nästa dag gungade bort mot Finska viken. Vid de ryska floderna måste varorna lastas om i mindre båtar, som ibland kantrade på det forsande vattnet. I Novgorod landade köpfararna vid ett inhägnat område med långa varubodar och en kyrka åt sankt Olov. Så fort de hade iottat om de bästa sovställena, började de bära upp packorna, och några staplades upp i själva kyrkan. På altaret fick ingenting ligga, men utefter väggarna var det fullt av säckar och fat. Där fanns också vågen med vikterna. På ett så heligt rum tordes ingen väga falskt eller smussla vid alnen, som satt fastmurad i en pelare. Simon stod där hela dagen som ålderman och styrde och befallde. Torftig, liknöjd för de dyrbarheter, som gingo genom hans händer, och ofta med bara litet mjölk och svart bröd bred- vid sig på bänken, grubblade han på att knyta nya handels- förbindelser och öka Visbys storhet och makt. Ivrigast vakade han över sankt Olovs kista, som stod bakom altaret. När Peder Snugg om' aftnarna skulle låsa kyrkdörren, måste han bära nyckeln under ett skynke, så att ingen kom åt att se den och göra efter den.

En mörk kväll, när Peder kom för att stä'nga, märkte han, att en lykta rörde sig bakom altaret. »Till hjälp för sankt Olovs kista !» ropade han och' sprang in med nyckeln lyft som en yxa. En hopkrupen skepnad flydde då undan mot dörren och stötte till några tomma träfat, så att de rullade ned och stängde vägen bakom honom. Vid ljuset från den kullslagna lyktan urskilde Peder likväl som i en hastig syn, att det var hans gamla fiende.

Simon kom snart, varnad av biiilret. Nä-r han hade lyst över kistan och sett, att den var orörd, drog han Peder med sig i den bortersta vrån och viskade: »Jag har alltid hållit av dig, därför att du var ärlig och sann. Bara den, som kan röra vid guld och silver med så kalla händer som du, duger till att med tiden bli en stor köpman. Nu sätter jag mitt hopp till dig, Peder. Ingenting annat har blivit borttaget än en ask, som stod på kistan, med mitt bomärke inbränt på locket. Den innehöll mitt testamente, ifall jag skulle dö under resan. Där hade jag skrivit upp, var jag gömmer min hopsparade skatt hemma i mift hus i Visby. Den ligger under den nästan kolade plankan när- mast framför spisen i den hemliga kammaren. Jag måste stanna här ännu en tid som ålderman, men skynda dig du hem före mig. Rädda allt, som är mitt, annars blir jag en uffattig man!»

Redan samma natt var Peder på hemvägen. När han steg i land i Visby, varsnade han likväl snart, att något ovanligt var på färde. Sårade buros på bårar, och väpnade borgare strövade genom gatorna. »Vi satte vår lit till Vis- bys rikedom», sade de. »Vem kunde tro, att det mäktiga Visby någonsin skulle se sin fana med korslammet kastad under hästhovarna! Nu ligga a,derton hundra gutar stu- pade därute på fältet. Kung Valdemar Atterdag från Dan- mark behöver våra skatter, och nu har han land~git med en stor här och slagit oss.»

För att visa att staden tagits med svärdsslag, hade konungen låtit nedriva ett stycke av ringmuren. Genom muröppningen gjorde han nu som bäst sitt intåg vid horn- smatter. Följd av sina ädlingar, red han på en smyckad häst, och det kluvna, rödbruna skägget gömdes nästan i hermelinskragen. På stora torget lät han uppställa tre amma ölkar, och en härold utropade, att om inte karen inom tre timmar voro fyllda med silver, skulle hela det stora, härliga Visby plundras och brännas.

florgarna hämtade sina yppersta klenoder och kastade dem i ölkaren. Ändå blev det aldrig nog. Halsband, kors och skedar blänkte där, och ändå voro karen inte fulla. Då buro de dit kalkar och silveraskar från kyrkorna, och likväl fattades det ännu rätt mycket i det tredje karet. Den tredje timmen var nästan utgången på kyrkväggens solvisare. Folket stod på torget och såg, hur skuggan flyttade sig, medan fienderna tågade upp i allt tätare flockar.

Mäster Simons hus var tomt och öppet, och i den hem- liga kammaren träffade Peder sin fiende, som hade hunnit tillbaka före honom på ett annat skepp och nu, förvirrad och upphetsad, gick där och stavade i det svårlästa testamentet. Peder räckte honom genast handen. »Mest är det kanske mitt eget fel, att vi ha blivit ovänner», sade han. »Och bitterheten har gjort dig yr och blind. Broder i yrket, du längtar nog också du att bli en god gesäll?»

Peder Dask såg upp på honom med en skygg blick. Hans ansikte var infallet och tärt av de samvetskval, som han försökt att dölja för sig själv. »Och det frågar du», kvidde han och gömde huvudet i sin mantel. »Hur har jag gång på gång kunnat handla så illa mot min egen I1nsbonde, som aldrig önskat mig annat än väl !»

Peder Snugg tog då en bila och bröt upp den svärtade plankan närmast spisen. Under den stod en rad av hop- knutaa påsar med, silverpenga'r. Han vände sig till kam raten och lade sin arm på hans axel. »Här ligger», sade han, »just det silver, som Visby nu fordrar av sin mest vör- dade ålderman.»

De hjälpte varann att bära ut påsarna och tömma dem i det tredje ölkaret. När de kastade undan den sista ur- skakade påsen, stod karet fyllt till randen, och Visby var räddat.

Fram på hösten, när Simon kom hem och steg in i kammaren, låg plankan ännu uppbruten bredvid det tomma gömstället. Gula löv hade fastnat på hans skor och kläder, och samma höstfärg lägrade sig allt gulblekare över hans drag. 1Stödd mot dörrstolpen, stirrade den utfattiga man- nen på det ställe, där alla hans besparingar från ett sträv- samt liv förut hade legat säkra. »Fader», sade de båda männen och kysste hans rockärm, »vi hällde ditt silver i Valdemar Atterdags ölkar. Ha vi felat, så för oss då till galgberget.»

Han tecknade åt dem att sätta sig med honom vid bordet. »Utom vi tre vet ingen, vad som hände vid sankt Olovs kista», sade han långsamt och med en suck, som han kvävde. »Låt ångrat vara glömt. Jag är gammal och kan behöva unga vänner. Därför upptar jag er nu i mitt handelshns som egna söner. Visby får aldrig mer sin stor- het igen, men ett står oss ändå åter, och det är den långa, långa arbetsdagen.» XXIII. I KUNG ALBREKTS DAGAR. GARPARNA.

Trångt var det mellan väggarna och bara hårda leran till golv, men Tolv Ula hade själv timrat sig sitt hybble. Nu kom han från byn med sin första ko. För att hon skulle trivas, ledde han in henne i stugan och lät henne se i elden och äta hö ur hans knä.

Under tiden började det knastra på torvtaket, och ett huvud med tvinsotsaktigt avtärda drag sträckte sig fram över rököppningen. »Nej, se herr Mats Gustavsson !» ut- brast Tolv Ula och släppte sitt hö. Han visste, att herr Mats hade slagit ihjäl Linköpingsbispen vid Linderås kyrka och var bannlyst. Där han gick in, jäste aldrig ett ölkar och kokade aldrig en gryta, och låg ett barn i vaggan, blev det inte gammalt.

»Fort, bonde, räck mig allt det bröd du har!» ropade herr Mats. »Det lönar inte, att du låter mig titta i dina tomma händer. Jag har tappat bort mitt folk på Skogen, och min häst är lika hungrig som jag själv.» Han lade bågen till ögat, och Tolv Ula måste plocka brödkakorna från stången och räcka honom.

»Tag nu haspen från dörren så gäYna först soIn sist», fortsatte den förföljda dråparen, medan han hasade sig ned från taket och steg till häst igen. »Hack i häl efter mig har jag garparna.»

Så kallades de tyska översittare, som då i kung Albrekts olyckliga dagar ströko omkring i landet. Kunde de bara hoppa och dansa, fingo de flux avd kungen hundra iödiga mark och kläder med bjällror. Med krusat hår, pilar i kogerbössan, stålhandske på låret och svärdet fast. rostat i skidan drogo de så ut på krig mot bondens kornlada.

»Det är rådligast att öppna godvilligt», tänkte Tolv' Ula, när garparna började bullra på dörren. »Ur vägen med hugg- kubben!» ropade de. »Se här, bonde, under den har du gropen, där du gömmer din ölkagge.» De drucko och sjöngo i sus och dus och plockade fram äggknytet under b~i~iken och stötte ned hönan från takbjälken med spjutskaftet. Det gjorde de med sådan fart, att torv och näver tumlade ned över härden och golvet och började flamma. Då togo de också kon vid hörnen och drogo den med sig.

Tolv Ula grep yxan och sprang ut ur sin brinnande stuga. På backsluttningen var det fullt av ryttare och fot- knektar, men det var särskilt en, som alla veko åt sidan för. »Kråkorna akta sig att komma örnen för nära», tänkte han, ty han såg, att det var den fruktade Bo Jonsson Grip, som hade nästan hela Sverige i förläning. »Hjälp en värn- lös !» bad han och kastade sig ned framför honom. »1 skogen kunde jag inte bo för stigmännen. Och så yxade jag till en stuga här vid vägen. Men här får jag heller inte bo. Var skall jag då leva?»

Bo Jonsson satt likgiltig och hred på hästen och såg på honom med tunga ögon. Hade han inte med egen hand huggit ned en riddare framför själva högaltaret i Stock- holms gråmunkekyrka och sedan nådi'gt förlikt hans frän- der med en gård och litet pengar och &kinnvaror! Han hade annat att tänka på än en bondes klagolåt.

Stugan hade redan råkat i full brand, och Tolv Ula kastade yxan över axeln och vandrade bort.

Det var den klaraste midsommarkväll, och dagranden fcrtsatte hela natten att glöda över .skogen. Åkrar och rov- land stodo lövade med små kvistar av hassel och hägg, som hade stuckits ned i dikesrenarna till god årsväxt. Kvastar av Johannesgräs hängde i logdörrarna, och i den öppna kyrkan satt det liljekonvaljer i ljuspiporna. Krokiga gum- mor vankade kring och ramlade dagg till baktråget och läkedomsörler, och unga flickor glömde en stund de onda tiderna och bundo kransar av nio olika blomster för att sova på dem och drömma om sin tillkommande. På lekvallarna bodde ungdomen i lövhyddor och dansade med ga~arna omkring midsommarstången, .som var sirad med färgade ägg och en eldröd hane, solens fågel.

Ingen ville tänka på sin sorg, men därför blev Tolv. Ula skygg för inäuniskorna och vek av inåt skogen. Mellan träden var det halvskumt, men fåglarna hade ingen sömn den natten, och det flaxade bland grenarna och gnisslade som spinnrockar och nystvindor. Den kolsvarta natt- ramnen flög där med knarrande vingslag, men aldrig högre över marken, ann oxen bär sitt ok, och alltid mot Jerusalem. Det blev en långsam färd, ty djupt i jorden hade han sitt bo, och det vara bara under de stora helganätterna, som han undfick kraften att flyga.

»Du är mitt hjärtas fågel, nattramn», sade Tolv Ula grubblande. »Högre än oxen bär sitt ok, kommer jag nog aldrig över jorden, men hur längtar jag i~iie till ljus.staden, fridsstaden, som jag aldrig når. Jernsalem, Jerusalem, var är du?»

Efter någon tid blev han anropad av en väpnad och sjungande skara, som drog förbi. »Kom med, enströvare !» sade krigarna. »Bo Jonsson, den förtryckaren, är död, och herrarna resa sig nu mot kung Albrekt.»

Tolv Ula var inte sen att lyda, ty garparna hatade han som varje god svensk, och stora nyheter fick han höra. Herrarna hade vänt sig till drottning Margareta i Danmark, som var änka efter Magnus Smeks son Håkan. Albrekt hade då lovat, påstod krigsfolket, att inte bära sin hätta, förrän han besegrat kung Byxlös, o,ch till på köpet hade han skickat henne ett flera alnar långt bryne att vassa sina nalar och saxar på i stället för att styra riken.

I Falbygden nedanför Mösseberg möttes härarna på båda sidor om ett moras. Tolv Ula rusade in i den vilda striden med sin yxa och hoppade från tuva till tuva, men marken var dyig och lös under tyskarnas hästar, så att de fastnade i gyttjan. Mitt i det flyende myllret av sönder- huggna fjäderbuskar fick han se kung Albrekt, som hade mist sin häst och barhuvad gick av och an och vinkade med en smal käpp. Han var smal om benen, smal om armarna, smal om bröstet och i ansiktet. Allting på honom var smalt, till och med det kluvna skägget. Det var bara det krusiga håret, som var stort och yvigt. Han hade svårt att göra sig förstådd på sitt fra~~'mmande språk för de segrande svenskarna, och de omringade honom med sina pålyxor och förde honom som fånge till drottning Margareta i Bohus.

Bondemännen byggde sig kojor av granris nedanför borgen, och där kom Margareta med herrarna, liten till växten o'ch brun i hyn, men med vackert böjd näsa och viljefast hakar Försiktigt och klokt utvecklade hon sina meningar, då hon stannade och talade. Eller också teg hon alldeles och lät någon annan föra ordet i hennes ställe.

Hur det så gick, blev det till sist ändå alltid hennes önskan, som segrade. Nu var det hon, som rådde i Sverige. Om natten, när herrarna k'ommo från rådplägningen på borgen, lysta av fac,klor, sade de skrattande till folket: »Ha ni hört, att nu har drottningen straffat kung Älbrekt för hans skryt och satt på honom en hätta med nitton alnars släp ?»

»Det är nog bara gyckel av er he'rrar med oss bönder», svarade Tolv Ula och hängde igen yxan över sin axel. »Fast nog kunde det ha varit rätt åt honom. Vad mig gäller, har jag nu gjort min tjänst här och får söka lyckan på annat håll. Jag har aldrig mer ro att vila två nätter i rad. Det är helgakväll, och nattramnen måste ut- och flyga.»

Den gången ställde han sin hemlösa vandring till det tornkrönta Stockholm,. HÄTTEBRÖDER OCH KAPARE.

Stockholm var ännu i tyskarnas våld. För sina toppiga hättors skull blevo de kallade hättebröder. De voro så hatade, att de ständigt måste gå väpnade och i brynja. Var Tolv Ula gick, surrade tyska ord för hans öra, antingen han tiggde sig ett par skor eller sökte ett härbärge.

Hans sängkamrat i härbärget skaffade honom det arbetet, att han skulle bättra stocken under vinfatet i råd- huskällarn. Uppe i rådstugan var det oväsen, ty hätte- bröderna hade slagit den svenska borgmästarn blodig och satt honom i borgtornet. Tolv Ula brydde sig inte om att gå hem över natten, utan lade sig bredvid vinfatet, men om han hade haft en tupp på armen, kunde han inte ha blivit bättre väckt. Just som det skulle till att dagas, ljödo röster och knarrande steg uppe i rådstugan. Han stack ut huvu- det genom gluggen och frågade en gammal man, som gick förbi, vad det var. Gubben svarade, att det var några hättebröder, och att de befalll honom att gå och väcka de s'venska rådsherrarna och kalla dein~ till en viktig samman- komst. Men de svenska he'rrarna voro inte väl dä~r, innan en lång rad av tyska kuektar plötsligt tågade ut ur borgen, och med vapen i händerna kommo ett tusental tyska borgare rusande från sankt Gärtruds gillesstuga. Den låg på samma grundmurar som nu Tyska kyrkan, och där hade de hållit sig gömda ända sedan aftonsången kvällen förut.

»Ni förrädare», ropade de till de svenska rådsherrarna, »gärna skulle ni överlä'mna staden åt den danska dejan», och därmed grepo knektarn~~ svenskarna i båltet och släpade dem med sig över fällbronvad in j borgen.

Tolv Ula fortsatte tyst sitt arbete, men dagen därefter blevo tre av svenskarna utförda och brända. Då gick han missmodig hem till härbärget. Om natten satt han i~~pe vid vindögat, ty det var ganska ljust och redan I juni manad. Det var natten till helga lekamens dag, då gillenas fanor skulle bäras genom de lövprydda gatorna, och han satt och tråcklade ihop en blå skjorta åt sig för att m'ed den över sina paltor få gå i tåget och bära ett vaxijus. Till sin fasa fick han då se, hur de fångna rådsherrarna leddes ned mot strömmen. Han räknade ända till sextio. De voro hårt bundna. Elera hade kläderna upprivna och långa, blodiga skår efter träsågar, som de blivit pinade med för att bekänna något förräderi mot Albrekt. Högt be- dyrade de ännu sin oskuld och ropade till vem som ville höra, att en hättebroder nyss lovat borghövdingen hälften av deras egendom, för att han genast skulle låta bränna dem. Under tiden knuffades de ned i båtarna och roddes över till Blasieholmen, som då kallades Käpplingeholmen. Där instängdes de i ett gammalt skjul, som antändes, och lågornas sken blandades med gryningen.

Tolv Ula kastade ifrån sig den blå skjortan och gick ut. Med dagens inbrott började åskan rulla, och ett stör- tande regn föll över staden. »Vem skall man då lyda för att göra rätt», mumlade hal och fortsatte nedåt hamnen, »hättebröderna eller danskarna? Jag har aldrig hållit i ett segel och kan inte ta lega som skeppskarl, och jag är utan pengar. Men bara jag kommer bor$~ från detta oly~ksaliga land, får det sedan gå mig, h'ur det vill.» Genast bröt solen fram, och han tog det som ett tecken, att han borde fly. Det var stoj och liv därnere på bryggorna. Boskap råmade, och små underbara hästar från Öland sattes i land. Torsk och lax staplades i högar, koggar lastades med hudar och honung och jaktfalkar i burar. Men klockorna begynte ringa, ljus och fanor togos ut på gatorna, och sjöfolket sprang uppåt staden för att se på. Då gick han ombord på ett färdiglastat skepp, där det stod en tom och ovanligt stor salttunna. I den gömde han sig.

Om en stund kom skepparen tillb'aka med sina karlar och frågade dem, om de funno vinden god. De sträckte upp händerna och jakade, och först då var han i sin rätt att lagga ut. Hamnbommen oppnades, ankarstenarna lyftes, och seglen togo fullt. Men det var annat, sjöfolk och andra fartyg än i vikingarnas tid. Tacklet var från Åbo och masten från Kolmården, men allt var ruttet och gammalt, och skeppet såg ut som en stor och klumpig träsko, fast prydd i aktern med små torn och ett helt kastell. De förgyllda väder- drakarna visade emellertid nordan, och det gick med skum- mande fart genom skärgården. En väldig vårdkase flam- made på det yttersta skäret, och nu bar det ut på Öster- sjön, där land inte syntes. Helgonbilden i stäven höll sitt framsträckta kors över ändlösa vågor.

Viktualier, med andra ord matvaror, kallades på den tiden vitalier. De tyska sjörövare och äventyrare, som på vattenvägar försågo Stockholm med livsförnödenheter, fingo därför heta vitaliebröder. Det var ett sådant skepp, som Tolv Ula hade råkat att komma ombord på, och det var rustat av Albrekts fränder i Tyskland för att plundra och bränna på de svenska kusterna. Det kunde Tolv Ula snart förstå av samtalet.

Skeppsfolket brydde sig inte m seglen, utan satt kring en eld och glödgade en spik för att genomborra några taljor. Själv gick skepparen av och an och skröt över sina vilda bragder. Med ens stannade han framför den stora salt- tunnan och utbrast: »Jag tror, att saltet har blivit Iuktigt om fötterna, eftersom det nyser. Vänd om tunnan, så att botten kommer upp, och slå in den glödgade spiken, så få vi se, om saltet kryar till sig.»

Tohr Ula hörde, hur de kommo med spiken% Han sam- lade då hela sin kraft och stötte till kimmarna, så att de flögo isär. I nästa ögonblick grep han skepparen för bröstet och kastade honom över relingen, så att han föll i vågskum- mot och försvann. »Här höll jag' på att få ännu ett nytt slags herrar att lyda», ropade den forna bonden, nästan från sina sinnen av vrede. »Men jag är utan både hem och land och tänker inte längre tjäna någon annan än mig själv. Jag har aldrig hållit i ett skeppsstyre och är lika dålig seglare som någon av er, men jag har ett helgon, som hjälper nor- diska män bättre än alla andra helgon. Låt mig bli skep- pare i stället för den stackaren där, så skog vi alltid dela bytet som bröder. Förr var jag en god människa och nändes inte göra en myra för när, men jag lovar och svär vid heliga Birgitta, att här ombord fiuns inte längre en uslare varelse än jag !»

Några av skep~skarlarna knotade, men de andra böjde sig för hans mod, och i månskenet ute på havet blev han så med duktiga handslag tagen till skeppare. På bordet inne i akterhuset låg den döda skepparens kaparbrev, utfärdat av staden Danzig och försett med både underskrifter och sigill. Det stoppade han på sig under kläderna.

Hundratals sådana sjörövare strövade vid den tiden omkring på Östersjön. Men Tolv Ula blev en av de mest fruktade. Tackiet på hans skepp blev alla murknare, seglen fingo alnslånga hål och klutar, men på däcket fattades det aldrig rövade säckar och kistor. Hans ögon brunno dystert, rödsprängda av vind och väder och sällan kom det ett gott ord ur det isgrå skägget. När det stormade, och sjön gick hög, hände det likväl, att alla knäföllo på däcket och vredo sina händer i sanavetsångest. Nattramnen skakade då på sina vingar djupast i hjärtats fängelse, och Tolv Ula talade om stjärnan i mörka tider, om Birgitta, som just nu skulle helgonkrönas i Rom. Deras längtan efter syndaförlåtelse blev till sist så stor, att en dag, när de landade vid den tysk'a kusten, rustade de sig med stavar och flaskor och vandrade barfota till Rom som froinma pilgrimer., BIRGITTAS HELGONKRÖNING OCH PILGRIMERNAS ÅTERKOMST.

På aftonen fredagen den 6 oktober 1391 ringde den eviga stadens alla klockor in helgonfesten. Det stora ka- pellet i Vatikanen stod nästa dag behängt med gyllendnks- tapeter, golvet var bestrött med olivblad, och otaliga vax- ljus brunno. Under en himmel, som bars av kardinaler, steg påven Bonifacius IX upp till sin tron. Han var just inte den bästa av påvar, utan känd för att driva handel med äm- beten och avlatsbrev, och en motpåve regerade i Avignon. För de knäböjande pilgrimerna vid dörren var han dock kyrkans heliga fader, och deras ögon fuktades, när efter gudstjänsten sångarna för första gången uppstäinde: »Bed för oss, heliga Birgitta! Halleluja!»

Tolv Ulas läppar rörde sig. »Ja, bed för en stackars kapares själ, när han en gäng dör i vågorna», viskade han. »Dn har läst i våra hjärtan. Du vet, hur vi ha blivit sådana, som vi äro. Bed för oss, du svenska moder, så att det aldrig mer i vårt förödda land behöver leva så yilda och olyckliga människor som vi !»

Bredvid Vatikanen låg Peterskyrkan, byggd över apos- teln Petrus' grav. Hela natten var kyrkan både utvändigt och i sitt inre upplyst av tusentals lamp'or. På söndagen begav sig påven dit, företrädd av vakter med dragna svärd, och läste mässan vid högaltaret. Därefter frambars till ho'nom ett offer av fö~yllda vaxljus, bröd, vin och små korgar med duvor, allt prytt med Birgittas vapensköld. Efter att en munk sedan hade predikat om hennes liv, ut- bars påven i pelarhallen utanför kyrkan, omgiven av hög- skaftade fjäderviftor. Här sl'og han upp den gyllne bok, där änglarnas och helgonens namn voro upptecknade, och när han tog pennan och skrev in namnet »B r i g i d a», flög det ett sus över pilgrimernas skai;a.

Skygga och försagda bland så rnånga människor, höllo de varann troget i repbältet för att inte bli skilda åt. Här- bärge fingo de i det hus, där Birgitta, älskad och vördad av alla, hade slutat sina dagar. Det var en stor flock aV män och kvinnor från Norden, som slutligen drog hemåt igen över bergen, och ofta talade de med varann om det avlägsna Vadstena, dit hennes ben hade blivit förda.

Dagarna omkring den 7 oktober, Birgittas helgondag, --brukade sedan i Svenge kallas Bnt~ommaren, därför att det

d.ed årstiden. 9fta rå,dde, blid och solid v~Då Tolv Ula och hans män åter hissade sitt sjörövar- segel, voro de likväl samma vilda sällar som förr. I sällskap med sju andra kaparskepp, som voro bemannade med vi- taliebröder och lastade med salt, fisk, rödlök, äpplen, rovor, humle, säd och all möjlig härlighet, lade de ut från land för att undsätta tyskarna i det belägrade Stockholm. Det blev emellertid kallt väder, och i skärgården fröso skeppen fast utanför Dalarö. Vitaliebröderna visste, att de utan miskund skulle få ett rep om halsen, ifall de råkade i svenskarnas händer, men deras anförare, riddaren mäster Hugo, var rådig. Han lät släpa ut fällda träd från öarna och byggde av dem runt omkring ~skeppen höga vallar, som sedan överspolades med vatten, så att de isades.

Det var Margaretas här, som belägrade Stockholm, och några svenska skaror drogo genast åstad för att göra upp räkningen med vitaliebröderna. Snart märkte de likväl, att det inte ville lyckas dem att storma de hala isvallarna, och därför hoptimrade de ett högt trätorn, som de knnde skjuta framför sig på rullar. Ett sådant torn kallades på krigarspråket katt. När allt var färdigt till strid, rullade svenskarna katten framåt, och klor hade den att rivas med, ty armborst och spjut stuoko fram överallt mellan stockarna. Men mäster Hugo hade under nattens mörker låtit såga sönder isen, och ett lätt yrväder hade hjälps~amt strött litet snö över springorna, så att ingen kunde se dem. För- väntansfulla och belåtna med sitt verk, stodo sjörövarna på sin skeppsfästning och sågo, hur katten närmade sig.

»Kass, kass, kass!» ropade de och klappade i händerna, ty de söndersågade isstyckena gåvo plötsligt efter, och mitt för deras ögon sjönk katten ned i vattnet och försvann med alla sina krigare.

Den enda, som vände sig bort, var Tolv Ula. Bland svenskarna på tornet hade han känt igen flera gamla vapen- bröder från slaget på Falan, och skamtårarna runno på hans barkade kinder, over att han på det viset måste strida mot egna landsmän och vänner.,

-å snart det blev blidväder igen, och skeppet hade lämnat av sin last, styrde han åter till havs med sina skeppskarlar, och de gingo upp på ödsliga klippor och levde där till en tid, så länge munförrådet räckte. Ute på havet hörde de en dag klockorna ringa i Kalmar. Där krönte Margareta, Nordens fullmyndiga fru, sin frände Erik av Pommern till konung över de tre äntligen förenade rikeria. Men kapa-rna långt borta på villande sjö styrde med vinden som lösryckta och kringdrivande träd och frågade varken efter lagar eller land.

En afton, då det blåste hårt, sågo de ett stort hanse- atiskt skepp dyka upp över vågorna som ett moln. Det närmade sig snabbt med svällda segel för att börja strid, men det uttjänta rövarskeppet tålde inte stöten från järn- sprötet i stäven. Knakande lutade det åt sidan och började att sjunka. Tolv Ula släppte styret, ty han förstod, att hans sista stund var kommen. »Det måtte vara en stor helganatt, efter dagranden brinner så klar», sade han för sig själv och såg omkring havet. »Nattramn, du svarta fågel, du hann aldrig ditt Jerusalem, men du slutade ändå aldrig att längta.» XXIV. ENGELBREKT. DALKARLARNA.

D'e ärliga och goda dalam~nnen, nu hade de brått till kyrkbacken. Där snörde de upp sina säckar och korgar, ty innan jul'ens fri~stid gick in, måste de gälda sin skatt till både präst och fogde.

I en av byarna stod. s~ckenprä~sten just som bäst och tog emot skattegåvorna. Så höglärd var han kanske inte, men vördig och faderlig. Han kände noga på de framledda kalvarna och killingarna för att förvissa sig, att de voro minst nio nätter gamla. Och så räknade han: »Fyra marker ljus från det nyvigda brudparet .. Tiondet av smöret och seo~de dockan av hampan från änkan Malin. Och så sex alnar vadmal för mässan över hennes salig hus- bonde...» Han synade och luktade på en rimfrusen björn- bog. Nå, den fick gå för god. Gärna skänkte han efter litet, om det behövdes. Han, som själv bodde och levde bland bönderna, visste bäst, var skon knep. Allt gick där- för i vänlig sämja, som det hade g&tt i hundratals år.

Plötsligt œåg han upp och frågade: »Vad Bär det för ett pinglande ?»

Det var minsaun heller inga vanliga bondbjällror. Den grymma danska fogden Jösse Eriksson från Västerås' hus kom ridande i skogsbrynet med sina män. Han' brydde sig inte om att ha några bjällror på sin häst, utan han bar dem i stället fastsydda på sina egna kläder, både över ärmar, axlar och bälte. Men så voro de också av klaraste silver. Han drog av handskarna och höll de smala, vita händerna halvlyfta, ty Jösse var alldeles för fin och förnäm,' att röra vid de smutsiga tygiarna med bara fingrar. Han skrattade, så att han hoppade i sadeln.

»Masar», sade han och blev allt rödare över det slät- rakade a,nsiktet, »är det så ni tänka fullgöra er skatt till mig och min nådiga herre, kung Erik? Har jag inte be- fallt att lämna allt i reda pengar, som jag lättare kan föra ur riket! Där sitter han, kung Erik, nere i Danmark och för krig med holsteinare och hanseater och får aldrig en muns- bit av era rimfrusna björnar och rökta grisar.»

»På år och dag har jag inte sett en penning», svarade en ung bonde, som hette Mats. Men innan han hittade fler ord, venO tjugu ridspön o- hans öron. »Då mäta vi ut, som vi själva tycka», lovade knektarna och började att hämta hästar och mjölsäckar ur gårdarna. Ett par bön- der, som försvarade sin dörr, hängde de upp över röken i brygghuset, och deras kvinnor blevo bundna. »De kunna väl alltid duga att spänna för hölasset», sade knektarna.

Mats sprang till ladväggen, där han hade sina skidor, och .rände så bort över drivorna för att hämta hjälp. Det var långt till grannsocknarna, och folket, som bodde där uppe, levde mest för sig självt utan att gästas av några främ- lingar. Men han visste, att det var handfasta män, som ännu höllo fädrens enkla sedvänjor och aktade sin frihet.

Snart mötte han andra flyktingar, som berättade om ännu större grymheter, och dunder hela vintern höllos råd- slag i stugorna. Mot vårbräcket stannade han en dag i skogen och lyddes. »Är det timmerhuggare, som sjunga?» frågade han helt högt. »Man kunde tro, att var fura hade fått en strupe under barken.»

Bakom tallstammarna framsnsade på alla sidor krokiga skidlöpare med pilbågen på ryggen och stavar i händerna. l gupp och backar böjde de sig ännu djupare och höllo upp stavarna. S- fort de hade försvunnit- flö~o nya ryggar förbi under kvistarna. En kortväxt, bredskuldrad man med rostfärgat skägg och glada, bruna ögon tvärstannade och pekade på honom med staven. »Vem är du?» frågade han.

»Vem är du själv, far?» svarade Mats och gapade, ty han hade ingenting sett av världen, och allt var för honom nytt och obekant.

»Jag är Engelbrekt Engel'brektsson från bergslagen. Kom med, kära dräng, och stå inte här och stirra! Vet du inte, att dalkarlarna ha tagit mig till hövding för att göra slut på fogdarna, de uslingarna?»

Rösten hade en så trohjärtad brytning och lät så säker och ärlig. Mats kände, att han måste lyda, och vände på skidorna. Mitt i skaran följde han med utför backarna. De milslånga skogarna glesnade småningom, och nere i gårdarna sprungo bönderna ut och ropade: »Gud tröste den, som nu har ont på samvetet! Det är hela Dalahären, som kommer !» Därefter blåste de i lurarna, och bågsträngar snoddes, och pilar skåftades.

När snön gick bort, och' det blev sommar, breddes ett eldsken över Dalälven, som bred och mörk forsade under hängbjörkarna. Det var Borganäs' fogdefäste, som brändes. Därifrån tågade bondehären oförskräckt söderut genom bergslagen. Köping och Västerås blevo tagna. Oförsagd och rådig stod Engelbrekt i sin släta, grågula skinnrock och hälsade storherrarna, som nu också började samlas om- kring honom.

Upplänningar och flockar från de olika Mälartrakterna följde honom mot Stockholm. Den svenskvänliga fogden, Hans Kröpelin, begärde en tids vapenvila, och vad det led, f'ick Engelbrekt veta, att herrarna tänkte hålla ett rådsmöte i Vadstena. Han red dit och steg oväntat in i salen.

Ännu mitt i vreden hade hans röst sin godmodiga bergslagsklang. »Nog visste ni, ädla herrar», började han utan många omsvep, »att det kommer osmundsjärn från Dalarna. Men att dar i nodens timme ocksa finns frihets kära bondemän, det skola ni nu få lära. I helge Eriks dagar hade vi svenskfödda konungar, som inte förtryckte oss med fogdar och orättvisa skatter. Sverige ligger mitterst i Norden och är det största av de tre rikena och därför också av Gud Fader ämnat att vara huvudlandet. Men den Erik av Pommern, som nu skall styra, bryr sig inte mer om Sverige än om en vanskött avelsgård, där Hans Nåd inte ens vill bo. Därför brinner unionen upp som en stuga, där man inte lagt härden i mitten under taköppningen, utan i korsdraget vid dörren.»

Då herrarna började motsäga honom, tog han Lin- köpingsbispen i kragen och drog honom till vindögat. Nedanför på torget väntade ett tusen dalkarlar i den heta augustisolen med .9ina urblekta hattar på nacken och de vita fårskinnströjorna hopbundna på ryggen. »Du bisp !» sade Engelbrekt. »Liv, hopsparade penningar och allt, som var mitt, har jag vågat för landets befrielse. Turen kommer nu till er, herrar. Nu skriva ni alla genast under, att ni uppsäga Erik lydnad och tro i Eller också leder jag ned dig till folket på torget.»

Då måste herrarna lyda.

En stund därefter kastade dalkarlarna åter hågen över skuldran och drogo~ bort med sin hövding. Efterst följde hästar, lastade med piltuunor. Krigstukten var den bästa, och knappt så mycket som en höna blev taget i gårdarna med våld.

De stannade framför Ringstadahbims fäste, där Mo- tala ström på alla sidor svallade utauför murarna.

Några av dem satte sig i en stuga för att koka, och Mats var den hungrigaste i laget. En ung dräng tog då ett långt jarnror. I det hällde han något, som han tog upp ur en fjärding. Det såg ut som jord eller dåligt, grått mjöl. Sedan stoppade han duktigt och hårt igen röret med mossa och räckte det till Mats. »Nog ser jag, att du kan röra välling, mase», sade han. »Men tänd på det här med en vedsticka, så får du också lära dig att göra åska!»

Mats stod där lång i synen som speglad i en tenn'- sked. För honom, som hade levat uppe i skogarna, var allt ännu lika nytt och märkvärdigt. Han tyckte, att det var onödigt leta efter någon vedsticka, utan höll helt bond- lugnt järnröret i elden på härden.

En knall, vars make han väl aldrig hade hört, kastade kol och bränder i taket och alla dalkarlarna mot väggen. När han slutligen kom sig för igen, satt han i vrån, och det fanns knappt kvar en hel gryta eller bänk.

Engelbrekt skyndade sig in. När han såg, vad soln hänt, tog han upp litet av pulvret ur den oskadda fjär- dingen och visade det i handen. »Ni Dalamän», sade han, »nu är krutet kommet i världen. Om till jämmer eller fröjd, det spår ingen.»

Som svar på tal lyste det till uppe på borgmuren. På hela Ringstadaholm fanns det bara en, som var nog erfaren att lossa ett skott, och han kallades därför böss- mästaren. Det var han, som kom med luntan för att bränna av borgens enda kanon eller föglare, som den då kallades. Framtill låg den i en järnklyka, och bakåt stödde den sig på sin egen långa stjärt. Den såg ut som en lång, gapande, ödla.

Ovanför på tornet stod den' tyska fogden Styke med händerna instuckna i håret och full av undran, hur det skulle gå. Försiktigt och bo-vänd sträckte bössmästaren fram luntan på en stång. Men föglaren reste sig på stjärten, sprutade kulan och elden rätt i skyn och tumlade bak- länges ned i borgen. Så gick det med det enda skottet från Ringstadaholm.

Då livades dalkarlarna. De glömde både hunger oci~ trötthet och uppsatte en stor blida. Det var en svängstång, som satt mellan två stolpar och hade fastbundna tyngder i ena ändan och en påse av oxhudar i den andra. I dec lastade de klippstycken och stenar och sliingade dem sedan: mot murarna. Somliga stenar flogo anda in pa borg gården. När de sågo, hur gnistorna yrde, blevo de än mer- uppspelta, och sopor och döda hästar fingo gå samma väg. »Där har du gottor till aftonvard, Styke!» ropade de.

Engelbrekt gick harmsen in bland dem. »Bättre upp få ni lära er kriga», förmanade han. »Nå, far, du har i ungdomen varit vid herrehov, du är väpnare», svarade de omkring honom. »Lär oss du det nya, lär oss att skjuta med pulver!»

Ett klentroget leende smög genom hans skägg. Han lät dem emellertid förfärdiga en väldig stenbössa av hop- svetsade järnstänger och omgjordad med järnband. Odjuret nedgrävdes till hälften i marken och bands med kedjor mellan två pålar. Krut fanns det bara ett par fjärdingar, och det gällde att hushålla, när de skulle hälla det i bössan. Stenar till kulor kunde de däremot plocka ur själva ström- vattnet.

»Du vet allt», sade de och kommo igen till Engel- brekt. »Det börjar ösregna, och luntan vill inte brinna. Hur skola vi nu göra?»

»Här har jag kokat en eldsten», svarade han, »som brinner, bara den blir våt.» Och som han tog fram den under rocken och höll den i regnet, tog den till att flamma.

Mats bar elden till stenbössan. Men pang! Bössan sprang i små stycken, och jorden stänkte kring hattarna under skrattsalvor från borgen. Dalkarlarna kände sig så utskämda, att en av dem stod och grät.

»Jag tänker, att bågen och dalskäktan ännu är ert rätta stridsdon», sade Engelbrekt. »Men här har jag låtit er gå och syssla, för att borgfolket inte skulle märka, vad mina timmermän under tiden yxat ihop på andra sidan udden. Kom!»

De följde honom bortom udden. Där simmade på vatt- net ett färdigbyggt fem våningars trätorn. Ännu upp- hettade av förtrytelse, stormade de in i tornet, så många som fingo rum. Sedan läto de tornet fl y ta med strömmen ned mot borgen.

Raskt spände de sina bågar med foten. Att sikta på så långt håll lönade ingenting till. I stället sköto de snett upp i luften och läto pilregnet smattra över vallarna. »Han är slug, vår Engelbrekt, och nu ta vi borgen», ropade de, och så begynte de sjunga: »I Guds och alla helgons namn! Vi ha vår båge och vår arm. Så fäktom vi, så lekom vi- Du fogde, strax dig giv! Och vill du ej, så hoppa i och simma för ditt liv !»

Så snart Ringstadaliolm hade öppnat sin port, drog Engelbrekt vidare från borg till borg och avsatte fogdarna. Slutligen mötte han sin medhjälpare Erik Puke, som norrut hade lett upproret. Puke reste sig i sadeln, svart av sol- bränna, ärrig och larmande, och svängde sin hatt. Svärdet satt halvdraget i skidan. »Broder, knappt mer än tretton veckor ha vi stritt», ropade han, »och redan är Sverige befriat !» LJUSFESTEN.

Ett stort skepp hade nyss seglat ut från Stockhola~~ och låg förankrat mellan de yttersta skären. Det var höst- natt, och stormen pep i tacklet. Erik av Pommern stod på däcket, insvept ända till ögonen i en svart kappa.

Manskapet var i land och gjorde strandhugg för att skaffa mat. Mörkret låg ogenomträ.ngligt över vattnet. Hade inte en brinnande gård kastat sina flammor mot den mol- niga himlen, skulle ingen kunnat se en skymt av konungen. Bakom honom blänkte en brynja.

»Habaha !» skrattade han till, kallt och ohyggligt som en vild kapare. »Karl Knutsson, min unga marsk, vad är det du kommer och säger mig till avsked?»

Brynjan rörde sig, och en klangfiill stämma svarade: »Att det svenska ännu en gång blivit oss svenskar .... att jag själv stritt bredvid Engelbrekt... att han redan sitter på Örebro slott som i eget hus, och nyss infann han sig inte ens i Stockholm för att hälsa Ers Herrlighet.»

»Jag har ingenting otalt med den bergskarlen. I mor- gon seglar jag hem igen till Danmark. Minns mitt gamla råd: Sträck inte fötterna längre, än skinnfällen räcker !»

»Ännu en allra sista gång», fortsatte Karl Knutsson med stigande hetta, »ha vi lovat tro och lydnad, om bara Ers Herrlighet håller löfteni och eder, men lika heligt ha vi lovat varann att börja nytt uppror, oIn Ers Herrlighets god- het inte varar längre än den sista handtryckningen. Här plundras nu gårdarna på egen kust, och främmande fogdar tillsättas igen lika trolöst som förut.»

Konungen svarade med ett tystare, men ännu förakt- fullare skratt. Efter en stunds tankar sade han: »Världen är en rövarkula, där biskoparna räkna pengar på altaret, och lagbrytarna rivas om sina befästa hus. Jag skulle, skämmas som en narr, om jag vore bättre än de.»

Därmed gick han ned i trappan till akterhuset, m'en vände sig på sista steget. »Blir jag en dag trött på gycklet, är jag likgiltig nog att kasta ifrån mig alla tre rikena som tomma säckar. Jag önskar dig en god vinter, marsk! Nu måste jag gå ned och förrätta min aftonbön. Den försum- mar jag aldrig.»

Karl Knutsson trevade sig fram till fallrepet. Diet hördes på hans raska språng, att han var spänstig och vig, och plasket av årorna dog bort i mörkret.

Snart började lurarna åter skalla, och- det trampade och slamrade på vägarna. Mitt genom siiöyran framträdde Engelbrekt och Karl Knutsson med sina skaror utanför Stockholm. Portarna stängdes, men de hörde, hur de sven'- ska borgarna på andra sidan brottades med de danska vak- terna. Slutligen rycktes bommen undan, och vakterna flydde, till slottet.

Under jubel bars det svenska baneret in genom gatorna, och Karl Knutsson steg upp i rådhusets burspråk och talade till folket.

Hållningen var en rik och stolt ädlings. Rustningen sken som silver. Han var en stor vältaJare, och ju buller- sammare bifallets åska rullade över torget, dess högre steg färgen på tjuguåttaåringens kinder. Ära, ära, det var led- stjärnan, som klar rann upp över hans själ. Han skulle, gärna ha givit sin ungdom för att få vara helge Eriks ben i Uppsala skrin.

När han hade bläudat och vunnit stadens svenska borgare med sina ord, blev han åter krigare och lät sina män bygga ett skansverk mellan kyrkan och strömmen. Där ställde han sig med sina riddare och riktade lodbössorna mot slottet. På andra sidan kyrkan och i östra backen stodo borgarna och Puke med sina hopar. Det fanns knappt ett helt tygstycke i Pukes sönderstungna rock, och svärdet for var stund i vädret. Men blicken gick vaksamt och misstroget till den ärelystna riddarskaran. »Ni längta efter att få en svenskfödd konung, herrar», ropade han buttert och hotfullt och drog hatten trotsigt ännu djupare över ögonen. »Javäl, det gör också småfolket. Ställ upp första goda bonde på Mora sten och hylla honom!»

Borgarna voro ett senfärdigt och trötthänt släkte, och det gick klent för dem att skotta upp jordvallar. De satte sig hellre hemma och räknade på runstaven dagarna framåt ända till det inskurna märke, som föreställde en ljusstake. Det var kyndelsmässans eller den stora ljusfestens tecken.

På den dagen kastade de spadarna och påtogo sina bästa kläder. Så plockade de ihop de vackraste och langsta vaxljus, som deras hustrur hade stöpt, och buro dem till kyrkan. De ljusen skulle sedan under året tändas kring den nyföddas vagga och den dödas kista, och pra~sten be- stänkte dem med vigvatten. Därefter tågade de med brin- nande ljus omkring kyrkogården. Också i husen lyste så många ljus, som funnos att tända, och hela Stockholm glimmade. Men det hade' varit fasta förut, och vid de rikliga borden kredensades bägaren flitigt.

Då hördes ett härskri. Danskarna störtade ut ur slottet och bröto sig in i husen. Spjut och korta svärd korsades i portvaly och trappor, och flammande fyrbollar kastades från slottsvallarna över taken. Köttbodarna nedanför kyrkan råkade i brand, och vinden låg över staden. En sådan ljushelg hade aldrig blivit firad, och när som helst kunde Stockholm brinna.

Helt oförmodat kastade vinden om. När danskarna hade dragit sig tillbaka, gingo svenskarna då till kyrkan och tackade Guds moder för sin räddning. Men under hem- vägen sade de till varann: »Var är Engelbrekt? Han är åter ute i bygderna med sina dalkarlar och fördriver de nya fogdarna. Vi behöva honom, och vi måste välja oss en riks- hövitsman.»

Engelbrekt kom också efter någon tid, men mulnare än annars. Han kände sig främmande bland husraderna och bland de förnäma köpmännen, som gjorde sig lustiga över hans bergslagsmål. Han gick in i svartbrödraklostret, där de utsedda valmännen och flera andra redan samlades på sina bänkar. Utanför väntade Mats med hans häst.

Puke gick emot honom med häftiga åtbörder och tryckte hans händer mot sitt hjärta. »Märk», sade han, »hur herrarna böja sig till varann och viska! Jag räds, att det är om dig.» Engelbrekt svarade: »Där det viskas ont om folk, är åtminstone ett säkert ... att den, som talar, själv inte är en av de bästa.»

Han såg sig omkring i salen. Stormännen, som fruk- tade, att bönderna alldeles skulle växa dem över hiivudet, hälsade honom misstroget. Det var kallt därinne, och många hade därför kragarna uppslagna och voro svåra att känna igen. »Vilka äro de männen därborta i vrån?» frågade han. »De se så förgrämda ut.»

Puke svarade sakta: »Dina avundsmän, dina egna gran- nar från Närkesbygden. Det är ju Bängt Stensson från Göksholm och hans son Måns, som du gått till rätta med för deras röverier. Var på din vakt, storsinta vän! Det finns alltid många sådana förgrämda omkring en Engel- brekt.»

Nu blev det röstat, och en riddare äskade ljud. »Två ha röstat på Puke», förklarade han, »tre på Engelbrekt och» -- han hejdade sig ett ögonblick och böjde huvudet -- »fem och tjugu på Karl Knutsson, vår högborna marsk. Han är vald till rikshövitsman.»

Puke sprang fram på golvet, våldsam ooh obehärskad. Rocken fläktade oknäppt, och han var lerig om skorna. »Otacksamma svenskar, som beständigt köpslå och aldrig göra något helt !» ropade han med skallande stämma. »Här står Engelbrekt, er rådiga anförare, landets befriare. Och hur löna ni honom! Glöm inte, att han har vant bönderna att hålla riksmöten, och att allmogehären ännu är i vapen !»

Han ryckte till sig svärdet och, rusade ut som för att g'enast upptaga striden.

Herrarna blevo betänksamma och läto Engelbrekt be- hålla anförarskapet över en del av hären. När han skulle gå, stannade han framför Karl Knutsson. Han måste resa sig på skospetsarna för att nå med händerna till hans axlar, vad och han såg honom upp i ögonen vemodigt, men ärligt och gott. »Unga stridsbroder och ädling», sade han, »nu är det du, som får sorgerna. Törhända kommer du för deras skull att bära många grå hår, innan du sover i din grav.»

Med de orden gick han ut ur klostret, och om en stund hördes de borttågande böndernas säckpipor från södra bron. VID GÖKSHOLM.

Det var en stor sak att ä'ga ett befä'st hus, och Engel- brekt hade köpt Örebro borg för tusen mark silver av den tyska fogden. Murarna voro tre alnar tjocka och mer, men det såg ganska kalt och tomt ut därinne i de lågvälvda rummen, ty i så oroliga tider hade de flesta inte råd att täuka på trevnaden. Sällan fick också Engelbrekt sitta hemma i lugn.

Aftonen den 27 april 1436 landade han med två rodd- båtar vid en liten holme i Hjälmaren för att vila ut över natten. Han var på väg från Örebro till en sammankomst med rådet i Stockholm och bara följd av sin hustru o'ch några få tjänare. Under belägringen av Axevall hade han sjuknat, och ännu var han så svag, att han måste stödja sig på käpp.

Täcken och fällar lågo redan utbredda, och den duktiga hustrun plockade upp godbitar och överbundna skålar ur matskrinet. Mats låg framstupa och blåste i lågorna nnder den ångande grytan.

Det var ännu isigt i luften, och Engelbrekt stod och värmde händerna över elden. Han kom att vända huvudet åt sidan. Göksholms tegelröda tinnar stucko upp på av- stånd över trädkronorna. Därifrån närmade sig med snabb rodd en båt genom vårdimman, som låg utefter vattnet i speglade ringlar.

»Nu må ni alla se» utbrast Engelbrekt och lyste upp av glädje, »att min forna fiende, herr Bängt, vill visa mig den vänskapen att bjuda mig hem till sig. Men jag gitter det inte för min krankhets skull.»

»Ser jag rätt», fortsatte han och gick några steg mot vattnet, »så är det inte han själv, utan hans son Måns, som står i fören. Mats, gå och visa honom, var han bäst kan lägga till !»

»Får jag ännu frid i Sverige!» ropade Måns Bängtsson till svar och sprang i land med en yxa. Sjuk och matt höjde Engelbrekt käppen till värn och frågade: »Vet du då inte, att din fader nyss varit hos mig, och att vi gjort förlikning? Han har lovat mig lejd.»

Utan att svara högg Måns Bängtsson till med yxan, som träfff,de handen och käppen och a,vskar tre- fingrar. När Engelbrekt då vände sig bort, gav han honom ännu två hugg, så att han föll ned och dog hredvid en sten.

De andra männen i båten rusade också i land och genomsköto den redan livlösa kroppen med sina pilar. Där- efter släpade de med sig Engelbrekts hustru och tjänare och förde dem som fångar till Göksholm.

I hast red skaran sedan till Örebro hus och hade med sig en av de gripna tjänarna. Han blev tvingad att gå fram till porten och ropa, att han kom med bud från Eugeibrekt och ville slippa in. Fogden kände nog igen hans röst, men lät inte lura sig, utan svarade, att först måste det bli dager. Måns Bängtsson Och hans folk plundrade då under tiden i stället nere i staden och drogo så hem igen till Göksholm med sitt rov. Varken han eller fadern vågade likväl för böndernas skull att stanna där, utan de flydde sin väg och funno sedan aldrig iner fred eller salu- vetslugn.

Då bönderna fingo höra, vad som sketf, rodde de ut till holmen, där Engelbrekt ännu låg kvar. Gråtande ryckte de ut pilarna ur hans lik och sade till varann: »Här dukade han lugnt sin aftonvard på sin fiendes mark. Sådan var han, vår Engelbrekt. Ädlare kunde han inte ha fallit under sitt baner i striden.»

De förde den sörjda'hövdingens kropp till Mellösa och slutligen till kyrkan i Örebro. Vallfärdande ställde sedan tända ljus på graven och trodde, att under skedde där.

Röken bolmade över Gök5holm, där andra hopar be- friade fångarna. Runt om i alla bygder var allmogen i rörelse. Den fina Jösse Eriksson gömde sig i Vadstena kloster, men Askabönderna trängde sig in och släpade honom vid fötterna utför trappan. Under hugg och slag kuskade de honom på en släde till Motala torg, och där fick han sticka sitt krusiga huvud under yxan. Mycket bättre gick det heller inte Puke, fast han var böndernas vän, ty han föll i Karl Knutssons händer och blev också halsbuggen. Fikar och storrnhattar blänkte på broar och stigar, och över slätter och skogar ljöd sången från det svenska uppvaknandets tågande bondehärar.

En gång, när många av allmogen voro samlade vid Engelbrekts grav, sago de en man med långt dalkarlshår, som låg på knä. Hans ljus höll på att brinna ned, och ändå ville han inte resa sig. De kände igen, att det var Mats, och fortsatte att småspråka med varann om sina strider.

»Och kung Erik, hur gick det honom?» sorlade de. »Avsatt i alla sina tre land, tronar han på Gottland som sjörövarnas hövding.»

Mats steg upp, och hans ljus hade brunnit ut. »Då är det väl på tiden», sade han och tog pilkogret och hågen, »att var och en nu går hem till sitt för några år.» XXV. KARL KNUTSSON OCH RÅTT- VÄNGAREN. KARL KNUTSSON BLIR KONUNG.

Det var trängsel på södra bron vid Stockholm. S&enskar som danskar hade valt Kristoffer av Bäjern till konung efter hans morbror, den avsatta Erik av Pommern, och nu höll han sitt stolta intåg.

Han var liten, rödklädd och tjock och hade så långa snabelskor, att folket inte begrep, hur han kunde gå med dem utan att falla på näsan. Kappan räckte bara ned på halva höften, och hatten med sina uppstående uddar såg ut som en omstjälpt gryta. För att ställa sig väl stack han nu muntert och fryntligt sin arm under Karl Knutssons. Men det var farligt att gå bredvid en så ståtlig man. Genast började folket ropa: »Vad skola vi med den där lilla tysken, när vi ha Karl Knutsson?»

En gammal gycklare satt inkrupen i en vrå vid port'- tornet och spelade på sin pipa för några tama möss. Han var lam i fötterna, och över sig hade han spänt upp ett slitet fårskiun. Mitt genom larmet från trummor och horn hördes hela tiden hans lilla vassa pipa. De förbigående slogo honom på axeln och frågade, hur det kom sig, att han under en så stor dag inte var mer nyfiken, utan gav sig så god ro att fingra på sitt trärör. »Det kommer väl en dag, som blir större», svarade han och plockade in råttorna i sitt knä. »Solglansen över Karl Knutssons hjälm varslar om en kungakrona.»

Den spådomen blev snart hörd också från andra munnar. Det kom missväxt och dyr tid, och Kristoffer fick heta »barkekonung». Då folket beklagade sig över den avsatta Eriks sjöröverier, svarade han helt lustigt, att hans mor- bror väl behövde något till sin bärgning, där han satt på ett skär som Gottland. Slutligen insjuknade Kristoffer och dog, och då skyndade Karl Knutsson till Stockholm med åtta hundra riddare och svenner i silverblankt brynjetyg.

Det var en strålande majdag, och helga lekamens gille firade just sin vårfest. Rådmän och bagare, präster och baderskor, smeder och krigare gingo sida vid sida i ett långt tåg genom gatorna. Alla voro bekransade och buro blommor i händerna. De jublade och viftade med blom- kvastarna, ty redan på avstånd kände de igen den svensk- sinnade hövdingen, där han tumlade sin vita häst på södra bron. Men morgonsol på västermoln betyder regn. I väster var det mulet, och från den mer och mer överskyade himlen började snart ett stritt vårregn att falla. Gillesbröderna och systrarna skyndade på sin gång, men med allt högre glädje- rop, ty det hade länge rått svår torka. Nu visade regnet, att Karl Knutsson kom med god lycka.

Emellanåt höll han in sin häst för att tala med gamla bekanta. När han fick syn på råttfängaren, kom han ihåg hans gälla pipa. »Följ mig nu, gycklare», ropade han, vän- lig och segerglad, »så skall jag snart skaffa dig ett bättre tak än det fårsklnn, som du spänt upp över dig. Ullen är ju nära på alldeles bortnött.»

»Ädla svenska herre», svarade råttfä'ngaren, med pipan stucken under armen. »Du vet väl bäst, att man får spela för råttorna, om man vill tämja dem. Spela du på ditt h4ll, så spelar jag på mitt. En gång kan du bättre behöva min skinnfäll än jag det tak, som du får att bjuda på.»

Skrattande ledsagade riddarna Karl Knutsson till hans hus i staden. Där spelade han sedan för »råttorna», fast efter sitt sinne. Med Jysande frikostighet höll han var dag öppet bord för vem, som ville gästa honom. Ungdom och ålderdom språkade där förtroligt om landets öden, och ute plaskade vårregnet, så att det susade i taket. Doften från de vederkvickta ängarna kändes ända in mellan husen.

Till sist slog stunden, då stormännen möttes till råd- plägning i sankt Gärtruds gillesstuga. Nästa dag skulle det bli kungaval. De hade så länge vant sig vid det utländska, att det i början lät strävt och torrt i strupen, när de skulle ut med det ord, som gav k'ronan åt en svensk man. De mer betänksamma lade bekymrat fing- rarna om hakan,. och ändå måste de tillstå, att ingen var värdigare än Karl Knutsson. Men det fanns en, som bet ihop läpparna. Det var Jöns Bängtsson Oxenstierna, ärke- biskopen.

Han gick några steg framåt över golvet i sin sammets- kåpa, som var fodrad med hermelin. Silverbältet tycktes nära att brista, så hårt stack han fingrarna nnder det. Ansiktet var grovt och en smula rödlätt, liksom upphettat av ständig vrede. Men de bruna ögonen ibland klara, ibland oroliga och grymma lågade av härskareld. »Orn~ er av era jämlikar blir herre», frågade han försmädligt, »vem av er får sedan lust att lyda honom? Förut ha vi haft tyska konungar, som bott i Danmark, och där ha de varit oss herrar minst i vägen. Med sina fogdar ha de hållit bön- derna i styr. Lägg jä'rnhänder på folket, som skriar där- ute efter Karl Knutsson, och rätta er inte efter ett sådant humlesurr!»

Då ropades det ännu högljuddare efter Karl Knutsson, både ute på gatan och inne i gillesstugan.

Minst av allt kunde ärkebiskopen förlåta, att det var fråga om att undantränga hans egna fränder från makten. Förgrymmad gick han till sina svenner vid dörren. De knäböjde och räckte honom ett par tarvliga skor och en svart kappa till skydd mot regnet. Nästa ögonblick satt han i sadeln, följd av trettio hovmän.

Jöns Bängtsson red hellre en hel natt, i regn, än han uppsköt något angeläget till nästa dag. Försf på gården i ärkebiskopsborgen vid Stäket släppte han tygeln. Lamporna brunno som rubiner inne i kapellet, där altaret stod full, prytt med guld och silver. Han smyckade praktfullt sina kyrkor och trivdes bland sång och rökelseskyar, men glömde därför inte sin rustkammare. Olycklig den, som trotsade honom! Hämndelöften och hat fyllde hans själ med sin hemska hänförelse och gjorde honom till en rast- lös och oförsonlig krigare med ständigt vapenklirr i sina spår. Vila och tvekan blev för honom något föraktligt.

Han vände sig om mot portvalvet och knöt handen åt det håll, där han visste, att Stockholm låg bakom skogs- höjderna. Det var gråljus sommarnatt. Regntöcknet höljde bygden, så att den liknade ett hav utan land, och i det grönsvarta Mälarvattnet hoppade droppar och ringar. »Goda herrar, välj ni varann till konungar», sade han halvhögt. »Här råder jag, och Jöus Bängtss'on glömm‚r aldrig en oförrätt.» OLYCKORNA BÖRJA.

Karl Knutsson blev nu konung, och slutligen kröntes han också i Nidaros av norrmännen. Det hade funnits en tid i ungdomen, då han sorglös strövade med sin båge utefter vassarna vid sitt lantliga Fågelvik. Strider och be- kymmer plöjde likväl snart så djupa fåror i hans ansikte, att det gjorde skäl för hans frejdade ättenamn, Bonde. När han fördystrades av mörka aningar, brukade hans unga drottning, Katarina, viska till honom: »Rosa hellre din lycka! Sedan hundratals år har ingen svensk man haft en sådan medgång som du.»

Då tog han hennes händer, som voro berömda för sin vithet, och lade dem över sina ögon. »Jag önskar», sade han, »att jag vore blind. Det förefaller mig, att jag kan se, hur det borta i bygderna blänker Inågot i borgsmed- jorna. Det är de gamla upprorssvärden, som fejas. Ni missunnsamma svenskar, kunna ni då aldrig glömma, att jag var en av er! Till och med mina egna fränder ville helst fördriva mig.»

Till sist fick hon honom ändå alltid glad igen med sin lekfullhet, och hon älskade att dansa. Tärnorna togo i ring med henne och slogo i händerna och sjöngo. Ofta gick han själv med in i leken. Men ibland, när fidlorna skorrade som muntrast, hände det, att Katarina också blev allvarlig och drog honom med sig in i fönstersmygen. »Förr hade du vänner», viskade hon, »men nu, nu när det går dig väl? Utmana inte dina forna bordsbröder med så mycken prakt och ståt!»

Han skakade på huvudet. Överdåd och riddarglans, det ville Karl Knutsson ha omkring sig. Vin i bägarna, silverfat, trumpetblås,are framför hjortstekarna, ljuskransar under salstaket och i var krans en förgylld helgonbild så brukades det hos konungar. Två tusen hovmän skulle mättas från hans stekarhus, där oxarna bryntes hela. Det kallade han god borgsed. Gästerna voro så talrika, att när det blev liggdags, måste ibland många vandra omkring i rummen utan att ens hitta en ledig bänk att sitta på. »Din munskänk är ännu grannare än du själv, Karl Knuts- son», gycklade en gång en avundsjuk frände. »Sant», svarade han, »men min glädje är att se mina gäster ännu grannare än min munskänk.» Så lät han utdela de präk- tigaste föräringar både av pälsverk och silver och ädlaste smide. Hans vapensmeder voro mastare i sin konst, och sådana armborst, som då gjordes i Stockhblm, fick man leta efter.

När ljusen blåstes ut, väc'ktes likväl inte sällan port- knekten av sjuka, som från gatan tiggde om en klunk vatten för Guds moders skull. Pesten hade nämligen återigen smugit sig in i landet och spridde sig i Stockholm. När solen rann upp, voro gatorna ofta fyllda av doda kroppar.

En natt gmsslade porthakarna vid sodia bron, och fackelbarande munkar kommo med en kista. Råttfangaren satt ännu troget inkrupen i sitt prång., Halvvaken frågade han, vem som låg under b,årtäcket. Han fick då det svaret, att det var den unga drottningen. En av munkarna, som stannade ett ögonblick för att slå kolet av facklan, tillade bittert: »I morgon dansas det inte längre i Karl Knutssons riddarsal. Hur segeryr var han inte den majdag, då han red in för att bli konung !»

Karl Knutsson fick heller ingen tid att sörja i den-tomma fr'ustugan. Utan tövan drog han i stället på krigsfärd mot d,anskarna, som redan gjort slut på bans kungadöme i Norge.

Att rusta en liten klubbehär, som satt bakom halm- stackarna och lappad,e sina skor, var emellertid inte efter hans håg. En bonde, som var vetgirig på att få se en skymt av kungahären, sprang till en smal skogsstig, där alla måste förbi, en efter en. Där stod en man och täljde i träkav,lar, som han sedan kas,tade på marken. »Vad gör du?» frågade bonden. »Jag ri'star ett skår för vart tionde huvud, som går förbi, så att konungen skall veta, hur många han har med sig i striden.» Bonden gick hem, kokade sin gröt och arbetade hela dag' en. När det skymde, kom han igen, men ännu fortsatte raden av stormhattar, spjut, armborst, baner och bössevagnar, på vilkas tak d'et svenska riksvapnet var målat under sin krona. En ny man stod och skårade, och bakom ryggen hade han ett helt kummel av träkavlar. »Kommer aldrig den sista skytten?» frågade bonden. »Sov din goda nattsömn, d,u gamlefar», svarade mannen, »och vänd igen i morgon fram på dagen! Då kanske att du får se hono'm. Jag tänke"r, att både femtio och sextio tusen huvud då ha tå-at förbi.»

Jöns Bängtsson satt heller inte på Stäket bada fö'r att i ro få skala de förträffliga bergamotter, som nunnörna skickade honom från Vadstena. Pra~ktiga?e frukter"mognade redan inför hans ögon. Alltsedan mötet i gillesstugan hade var munk, som kom eller red bort, haft ett tattsk~vet brev under kåpan.

I tornet var en klosterlik cell med ett bord av simpel furu, några vaxljus och ett svart träkors på väggen. Jöns Bängtsson stod vid bordshörnet och höll upp handen bakom ljuset, för att inte draget från skinnfönstret skulle pusta ut lågan. »Varifrån blåser vädret i afton?» frågade han.

»Från alla håll, men alltid mot Karl Knutsson», svarade skrivaren och förseglade ett brev. När det var gjort, reste ha,n sig och fortsatte i muntrare ton: »Den stora kungs- hären härjade ju tappert i Skåne, me-:~ länge sedan är den spridd och hemma igen. Tiden har gått. Snart blåser det upp en dansk sunnan, som blir mild att andas för oss präster. Det finns inte en maska i sammansvärjningens långa nät, som inte är väl knuten. Vördigaste fader, det är tid att handla !»

Jöns Bäug~sson glättade på skinnrutan och sfack ut huvudet. »Jag ser, att ryttarna. äro i ordning och vänta oss på Mälarisen», sade han. »Kom!»

Ritten gick till Uppsala. D'är stod knap&t en' la'da, bom inte såg ut som en rustkammare, ty upplänningarna voro redan väpnade och samlade. Följd av sina präster och i ftill ornat gick Jöns Bängtsson in i domkyrkan. Framför högaltaret tog han av sig sin biskopshatt och manteln och riggen med safiren och lovade och svor att inte bära sin skrud, förrän Karl Knutsson var bortjagad. I stället klädde han sig i harnesk och hjälm och band svärdet vid sidan. »Ingen världens prakt är mig kostbar ndg, nä,r jag skall sjunga din mässa, heliga jungfru», sade han, »och dig, dig allena vill jag tjäna. Men stenarna börja darra under din kyrka. ledan herrarna' valt en av sina egna till konung, vill ingen lyda. Lär mig du att åtminstone befalla !»

Flammande av iiat och fruktansvärd i sin iiandlings- kraft, uppfäste han på kyrkdörren ett fejdebrev mot konungen. Sedan tågade han med sitt manskap till Västerås och därifrån över isen till Strängnästrakten.

Tidigt en morgon några dagar därefter väckles tiggarna på södra bron vid Stockholm av haltande hovtramp. Slaget hade stått. Sårad och blodig kom Karl Knutsson ridande på en Iurvig bondhäst och följd av en enda sven. Det var i februari månad, och råttfängaren kastade sitt får- skinn upp till honom på hästen, ty han såg, att han frös. »Du log du åt min förslitna skinnfäll, sist vi språkades», sade han. »Var nu glad, att den finns. Men glöm inte att lämna igen den, när du inte mer behöver den !»

Karl Knutsson svepte skinnet om svennen, som nästan var vitfrusen i kinder och öron. Så red han till slottet. Dagen därpå mötte han borgarna i gillesstugan och för- mådde dem med sin vältalighet att lova honom lydnad. Malmarna blevo på hans befallning brända, för att de upp- roriska inte skulle kunna slå sig ned där.

En afton lät han då binda för ögonen på tre starka man, så att de inte kunde se, vart han förde dem. Det var i ett valv under slottet. De fingo sedan var sin tunga säck på ryggen. De hörde, att det klirrade och klingade, när de stötte mot i någon trång smyg. Svennen ledde dem, och framför gick konungen med en tranlampa. Han lät dem stiga ned utför slingrande trappor, som ingen fot hade trampat i åratal, och öppnade dörrar, som ingen mer än han själv hade vetskap om. Ofta måste han stanna långa stunder för att prova sina olika nycklar i de förrostade låsen.

Slutligen kommo de ned i en lång, underjordisk gång. Ett dovt buller skakade marken, och de blevo oroliga. Han lugnade dem med, att det endast var någon vagn, som rullade fram på gatorna över deras huvud. Efter ännu ett par steg bultade han fem korta slag på en dörr. »Vem klappar?» frågade en röst på andra sidan. »Den väntade», svarade konungen. Dörren blev då öppnad, fast med svårighet, ty den hade länge stått stängd. Obekanta händer mottogo säckarna, och svennen förde de tre bärarna tillbaka till slottet. Själv gick konungen in ge, nom dörren.

Svartklädda munkar omringade honom med bloss och släppte försiktigt ned säckarna i en murad fördjupning, som liknade en brunn. Han befann sig i svartbrödraklostret, och där lämnade han nu i förvar sina dyrbarheter, som han hade inpackade i säckarna. När hela skatten var nedlagd, lyfte munkarna en sten över öppningen och täckte den noga med tilltrampad jord, så att den var omöjlig att finna för någon oinvigd. Innan dagen ännu hade bräckt, rodde han sedan ut till ett skepp, som förde honom bort.

Till och med hans döttrar måste en tid därefter mitt i stormiga vintern gå ombord på en skuta och fly. »Vart- hän?» ropade en skeppare, som seglade förbi dem på havet. De voro då redan nära den tyska kusten. Blekfrusna och förgråtna sutto de på däcket och svarade klagande: »Vi söka vår fader. Visste du, vilka vi äro, skulle du gråta med oss. Därhemma kallas han nu landsförrädare.»

Det blev vår och sommar många gånger om, och gyck- laren vid södra bron spelade flitigt för sina tama råttor. Var dag drog där förbi ett ändlöst tåg av ridande borgare, som hade hustrun framför sig i sadeln, hemlösa hundar, hästar med grönsakskorgar, knektar, munkar och halvnakna barn. Ibland fick han ett brödstycke eller ett muntert ord.

Det var mycket att tala om. Han såg, hur danskarna slutligen landade med sin flotta och överallt sökte efter Karl KnutssoDs gömda skatt. De knackade hål i slottsmuren för att leta på misstänkta ställen. På tornet restes ställningar. Den stora globen, som blänkte överst på spiran, blev ned- tagen och bröts upp, för att man skulle se, om penningar voro gömda där. En spåkvinna gick också omkring och sökte med en slagruta, men hade heller ingen tur. I stället utropades av härolder en dag vid trumpetsmatter, att Karl Knutsson var återkommen.

När Jöns Bängtsson fick veta därom, sprang han upp från bänken, fast dörren framför honom den gången både var av järn och låst med b6m. Också han hade genom sin trotsiga fritalighet tIll sIst rakat i fiendskap med dan- skarna och bortförts som fånge. Men ännu ur fängelse. mörkret längtade hans, själ att stryka som en mordeld över händelserna, och efter att på sina knän ha bett den danska konungen om tillgift fick han resa hem igen och fortsätta sina stämplingar.

Nya upprorshärar samlades snart oinkring Stockholm, och Karl Knutsson skyndade ut med sina skaror till strid på isen ovanför Gråinunkeholmen, men de veko baklänges för pilarna. På viskningar och blickar märkte han, att han var omgiven av svek, och mot löfte om några bör- läningar måste han så högtidligt avsäga sig kronan.

»Jag försökte alltid att vara ridderlig och skonsam mot mina avundsmän», sade han en afton till sin sven. »Därför står jag nu förrådd o'ckså av de sista, som kallade sig vänner.» Larmande röster hördes nere från staden, och svennen insköt hastigt: »Det hade varit bättre, om duc låtit oss svenner stänga portarna och hålla en rask lek med de förnäma herrarna.» Konungen drog tungt efter andan och svarade: »Fängelserummen i slottet ha stått tomma i min tid, och jag vill ogärna se nyckeln i det låset. Det är bättre, att du lämnar mig dina kläder, så att jag inte blir igenkänd och själv till sist får sluta mina dagar innanför tornväggen.»

Svennen gav då honom sina kläder, och för att göra honom ännu mer oigenkännlig lindade han om honom råttfängarens skinnfäll. Han hade brukat den till täcke, och därför låg den ännu kvar på halmen i hans säng.

I oväder och mörker strövade Karl Knutsson bort genom gatorna. Han stötte armbågen mot brandtunnorna utan- för husen och ~anropades sömnigt av nattväktarna, som i sina illröda kåpor skröpliga vankade förbi med sin lykta. Hunnen utanför Söderport, där han inte längre behövde frukta att möta några stadsbor, ruskade han råttfängaren i skuldran. »Här får du igen din skinnfäll, fast det blev lång väntan», sade han. »Gärna önskade jag, att det låge ett par mynt i den, men i dag är jag så fattig, att jag inte ens kunnat betala en gammal skuld på femtio mark. Och nu skall jag sjunga för dig en visa, som jag själv satt ihop på vägen hit.» Han slog med fingret på hroräcket och småsjöng sakta: »När jag var herre till Fågelvik', då var jag både mäktig och rik. Men när jag blev herre i Sveriges land, då vart jag en arm och olycklig man.»

Med de orden på läpparna gick' han bort till skeppet, som väntade nedanför berget. I gråbrödraklostret i Åbo fick han sedan sitta med sitt armod och sina tunga tankar. KONUNG TREDJE GÅNGEN.

Vinterdimmorna rullade över det kala Öland, där sand och multnad tång sköljdes av vågorna. Några vassa strån darrade mellan kalkhällarna, men så långt öga såg, spirade varken buske eller träd.

Bredvid ett stenkors stod en ensam flykting och läste i ett brev. »Tre bruka händelserna vara i sagan, och en märkvärdigare saga än Karl Knutssons har du sällan hört någon huskaplan läsa upp under ett gille. Därför har också Karl Knutsson nu blivit konung för tredje gången. Hans nya vän och hövitsman, herr Sten Sture, har ännu fastare händer än du, Jöns Bängtsson, därför att han tillika är en klok och god man. I stället att få mätta ditt hat på- kuvade fiender har du förtryckts av de onda andarna inom dig och för deras skull mist gods och biskopsstav. Så går det de hämndgiriga.»

Jöns Bängtsson kramade ihop brevet och krökte en smula på munnen, fast knappt till det leende, som han själv trodde. Dräkten såg fattig och illa medfaren ut, och han virade manteln hårt om armarna, för att inte stormen skulle rycka den ifrån honom. I timmar stod han kvar på stranden för att åtminstone få strida med vind och väder, när han inte längre var stark nog att brottas med människor. Förgrämd och dödssjuk stirrade han västerut över vattnet mot det Sverige, där' kvällsskenet glödde över helgonkyrkor och kloster. »Den sol, som jag ville tjäna, börjar dala», mumlade han och stödde tinningen mot sten- kors et.

Det kom vinnde snö. Inne på fasflandet, där dal- karlar, gästrikbor och upplänningar nyss stritt mot varann under olika anförare, blev det småningom stilla, och kvinnorna hackade enris till påskhelgen. I Stockholm gjorde borgarna sig i ordning att fira den tysta veckan, och svart breddes över altarna.

Karl Knutsson gick då en morgon med Sten Sture på södra bron. Han var en nedbruten man, och råttfängaren, som själv nästan var blind, hade svårt att känna igen honom. Då konungen kom tillräckligt nära för att höra honom, sade gycklaren: »Nu tror jag, att jag snart får följa dig, konung, som du lovade mig den första gången, fast du får en stenhäll och jag bara ett par spadar sand.»

Karl Knutsson teg först, men under återvägen till slottet föllo orden: »Bliv du en vis riksföreståndare, herr Sten! Jag vet, att jag var en snartrött man, när det gällde att behålla något vunnet, men som en nittonårig väpnare, så fort äran vinkade.» Han hade svårt att gå och måste ofta stanna. »Sant, sant, vi ha alla våra brister», svarade herr Sten och stödde honom, »men jag tänker, alt du var en äkta svensk riddarkonung.»

Som sådan har också Karl Knutsson sin grav bredvid den stora riddarkonungen Magnus Ladulås framför altaret i gråmunkarnas kyrka. XXVI. DEN LILLA SYSTERN.

Barfota och med avklippt hår knäböjde en liten flicka framför högaltaret i Vadstena klosterkyrka. Fast hon bara var nio får gammal, kröntes hon redan till nunna. Hon påkläddes den grå allvarsdräkten av vadmal, bältet med den simpla träknappen knäpptes om midjan, och ovan det svarta doket fästes en sluten krona av vitt lärft med fem rundlar av blodrött kläde.

Karl Knutsson levde då ännu, och det var en av ha'ns döttrar. Hennes mor låg begraven några steg från altaret, på vilket heliga Birgittas silverskrin nu stod upplyft. Konungen steg fram i full skrud och omfamnade den lilla nunnan för att säga farväl, men fylld av innerlig längtan hade hon redan fått syn på de väntande nunnorna i kloster- dörren. Med sina vita kronor sågo de ut både som brudar och drottningar, och det strålade en sådan hög frid från deras ansikten. Hon visste, att när hon nästa gång fördes ut genom den dörren, skulle hon ligga död på sin bår. För att minna henne därom lyfte fyra systrar ut en bår med mull, men hon skyndade förbi den och kastade sig lycklig till abbedissans bröst. »Abbedissa», sade biskopen. »Jag antvardar denna Guds tjänstekvinna i dina händers gömma. När räkenskapens dag kommer, återlämna henne då ännu heligare, än du mottog henne helig!» Och bakom henn‚ slöts dörren för alltid. Nu var hon nunna i Vadstena kloster.

»Är du så gammal», frågade hon och såg abbedissan upp i ögonen, »att du kan minnas, när den heliga fru Birgitta ännu gick bland de levande?» Själv hade hon samma namn som helgonet, och däröver var hon glad och stolt.

»Lilla syster», svarade abbedissan, vemodigt småleende -- och sedan kallade nunnorna henne aldrig annat än »den lilla systern» »så gammal är ingen av oss. Vi nunnor se ändå ibland den heliga i våra drömmar, men det sker bara, om någon mycket stor lycka väntar oss. Som en god moder går hon omkring och vakar över, att elden är väl släckt till natten och alla ljus utblåsta. Därför kan aldrig Vadstena brinna.»

Den lilla systern undrade, om hon någonsin skulle bli värdig att få drömma en sådan dröm. Men de första dagarna var det mycket nytt att tänka på. Hon fick kyssa det radband, som hade tillhört den hundratioåriga nunnan Ramborg Bruddesdotter. Syster Ramborg hade varit en av de första i klostret, och de nämndes alltid med sär- skild vördnad. Hon fick stryka med handen över de altar- dukar, som hade sömmats av den konstskickliga Anna Klas- dotter. Tyst fick hon också sitta bredvid Botilda Peders- dotter och se på, hur hon präntade den sirligaste skrift på kalvskinn, som hon fått av biskopen i Skara. När nunnan var färdig med ett par blad, gick hon ned till brödernas talport och lade det skrivna i en tunna, som satt i väggen. När så tunnan svängdes runt, stod en munk på andra sidan och tog upp, vad som låg på botten. Ty på andra sidan var ett kloster för munkar. De voro lärda och allvarliga män, men fingo aldrig råka nunnorna annat än vid tal- porten. De hade en stor sal full med-böcker, och de dyrbaraste hängde fastlåsta vid väggen i kedjor.

Roligast var det ändå för den lilla systern att få leka med sin docka, som hon hade bland sina småsaker. Det var en trädocka med kjol av styvt silvertyg. Hon klädde av henne och klädde på henne, kysste henne och häddade åt henne om aftnarna.

Men när lördagen kom, gick abbedissan omkring och såg efter, att inte nunnorna olovligt hade något i sina skrin-. Då måste också den lilla systern öppna sitt skrin och lämna henne dockan, fast tårarna tillrade. »En Guds tjänstekvinna får ingenting äga», sade abbedissan milt och tog med sig dockan. »Nu skall du sömma och knyppla med oss äldre.»

Den lilla systern tänkte på dockan hela kvällen. Tre gånger under måltiden knackade alltid abbedissan med kniven i bordet, och då reste sig alla med orden: »Ave Maria, ave Maria, ave Maria !» Efteråt fingo de förlusta sig i trädgården och samtala utan skvaller och fåfänga ord, men den lilla systern gick modstulen för sig själv och sörjde bittert.

När det blev liggdags, kröp hon upp på sin vadmals- bädd. Men hon hade svårt att somna och låg och stirrade med förgråtna ögon i det grådisiga vårljuset. Försiktigt smög hon sig tillbaka till dörren och vågade en skygg blick mot de andra öppna cellerna. Där lågo nunnorna på sina bäddar i nattkjolar med bälte och dok. När hon såg, hur lugnt de sovo i sina skrudar långt borta från värl- dens stormar, längtade hon ännu innerligare att snart bli som de. Väkterskan kom och slöt till dörrarna, så att allt blev tyst, och den lilla systern drog åter över sig skinn- tåcket.

Då kände hon, att en god hand lades på hennes hjärta, och när hon såg upp, stod där lutad över henne en gam- mal fru, som var vackrare och blidare än någon annan människa. Över det vita håret dallrade en ring av klaraste ljus. »Du allra skäraste lilla blomster i min örtagård», sade hon moderligt, »varför b'ultar ditt hjärta så hårt, när de andra sova? Jag är Birgitta, och jag skall förvandla din första sorg till doftande rosenblad och snart hämta dig till en ännu fullkomligare glädje, där ingen gråt finns.»

Den lilla systern grep' henne om handen, rädd att drömmen skulle sluta, men då ringde det redan i en klocka. Fast det bara var mellan tre och fyra på morgonen, steg hon upp, huttrande. Hon tände sitt ljus och följde de andra nun- nornas tåg ned till läktaren i kyrkan, där de hälsade dag- ningen med en lovsång. Två och två gingo de så ut till en öppen grav, där abbedissan tog upp mull i handen och talade om döden. Se' dan blev det att tyssna, till mässor och sömma i en stor sal med lysande vindögon. Då fick ingen tala. Men under klostertystnaden kände den lilla systern sig ännu lika glad i hjärtat, och ingen hörde henne mer klaga.

Ibland hände det nog, att en nunna sä'nkte huvudet och ängslades av tankar på världen. Då gick det som- en våg av oro genom alla sinnen, och den felande blev satt i mörkstugan att bättra sig under bön. När hon kom ut, var hon åter som förr, och vid första kvällsringningen ställde sig alla systrarna framför varann och viskade: »Förlåt oss, om någon av oss har bedrövat er, liksom vi förlåta er av hjärtat gärna!»

Fränder och vänner bultade emellanåt på världsporten', och den lilla systern fick då, tala med dem genom ett galler. Allt som dagarna skredo, blev hon dock mer glömd av världsfolket, som hade sina strider att tänka på. Där- emot kommo ofta dödssjuka stormän till brödernas kloster. De bäddades på halmen i sjukstugan, lyckliga att in i det sista få höra klockklangen, och kungadottern stod och tvättade de sjukas kläder.

Hon var inte längre nio år, utan blev både nitton och några och tjugu. Ändå fick hon alltid heta den lilla systern, ty hon var så späd och hennes gång så lätt, och hon var så blek och genomskinlig, där hon skred fram i sin vita krona under almarna. Systrarna undrade inte över, att en så stilla kärlek inte kunde stanna länge på jorden. En morgon funno de henne så svag, att de skickade efter biktfadern, och han satte ett brinnande vaxljus i hennes händer och viskade: »Gud tände för dig det eviga ljuset !»

När hon hade somnat bort, tog abbedissan nunnorna med sig till sitt skåp för att leta fram den undanlagda dockan och gömma den som ett oskyldigt minne efter den döda. Men där dockan hade förvarats, lågo i stället de friskaste rosenblad, fast det var tidigt på förvåren. Hon plockade ned dem i sin mantel. För var gång hon öste med händerna, uppdoftade på nytt en lika rosig kulle inne i det haivmörka skåpet, ända till dess hon inte kunde bära mer. Hon gick då ned och strödde ut alla bladen över den lilla systerns hjärta.

Om kvällen kommo bröderna och buro henne på en bår ned i kyrkan. Där begrovs hon under nunnornas natt- sång, när dagens sista efterglans sken in genom de spets- bågiga fönstren i väster. XVII SLAGET PÅ BRUNKEBERG.

Natten till den 10 oktober 1471 flammade otaliga eldar på Brunkeberg. Den tappra kung Kristian, Oldenburgska husets stamfader, hade där slagit läger med sina danskar för att erövra Stockholm och få Sverige i sin makt. Bakom skanskorg~arna fejade knektarna sitt skyttetyg. De största kanonerna, huvudstyckena, voro praktfullt utsirade med gri- nande ansikten och gapande lejon. Somliga voro långa och smala som ormar och kallades därför serpentiner och slangor. Knektarna reste sig muntert på hälarna och smällde i med sulorna och hade ett smeknamn för var kanon. »Du varghund !» ropade de till en stor mörsare, som ~sted och gapade upp mot stjärnorna. »I morgon blir det att hyla och gny. Kung Kristian har lovat, att då skall han risa svenskarnas Sten Sture som en smådräng.»

Vid kungstäitet satt Kristian, ridderlig, storväxt och stark och omgiven av Danmarks yppersta ädlingar, som härdats i dagliga vapenlekar. Över honom fladdrade danne- brogens röda duk med sitt vita kors, det frejdade baneret, som en gång under en strid hade svävat ned från själva himmelen.

Längre norrut på Brunkebergsåsen var det skogigt och mörkt. Där låg ett kapell åt sankt Göran och ett sjukhus för de spetälska. När dessa gingo omkring på backarna, måste de alltid svänga en harskramla eller en liten klocka, för att de friska i tid skulle hinna att fly undan. I natt var det inte många av de elända i den dystra bom.ngen, som hade ro att sova.

Som, det började dagas, blänkte stålhuvor på vägen från Järva. Sten Sture och hans bondeskaror åhörde där på knä mässan och skriftade sig. De trodde sig då se, att blod droppade från Kristusbilden på det uppresta korset. Förvissade att d'e stredo för en rättvis sak, sprungo de upp och rustade sig med sina vapen. Till fälttecken virade de halm och löv om hjälmarna. Tretton hundra ryttare i harnesk kommo i detsamma från staden över Kungsholmen till undsättning, och Sten Sture red fram och talade till hären. Han var en hövding efter allmogens sinne, klok, ordhållig, rättvis och samvetsgrann, och bönderna kände, att han var deras vän. »Viljen I någonsin njuta fred i Sverige», sade han, »så stån i dag fasta med mig utan att vika !» »Det vilja vi med Gud's hjälp !» ropade de alla och räckte upp händerna. Sedan stötte de sköldarna sam- man under härskri. Oförskräckt drogo de så fram mot sand- åsen och sjöngo: »I Guds namn farom vi, hans nåd begärom vi. Nu dragom vi till Stockholms by, Gud give Kristiern ej ville bortfly !»

Pilar lades flitigt på bågarna, och de, som hade hand- bössor, brände av med luntan. Långsamt steg det svens'ka huvudbaneret mellan furorna, och med tusentals röster stämde bönderna då upp sankt Görans visa. Men danskarna stodo bättre till, och snart vacklade baneret och fördes åter tillbaka utför sluttningen. Ännu en andra gång ryckte bön- derna an och stredo med spjut och svärd, men, måste på, nytt vika. Sten Sture tänkte då, att han hellre ville möta fienden på släta marken, och tågade mot de danskar, som stodo vid sankta Klaras kloster. Framför hans häst sprang en bredaxlad bonde, som kallades Starka B, jörn, o-ch rö~‚ honom väg med täta hugg.

Förföljda drogo sig danskarna under vild strid upp mot höjden. Där vältrade eld och rök från deras brin- nande skansverk, som anfallits av borgare från staden under den modiga Knut Posse. Kung Kristian kämpade i sitt skinande harnesk mitt i det hetaste tumultet som en hjälte. Med egen hand fällde han Knut Posse, så att han en stund låg som död på marken, men själv blev han så svårt sårad, att det rann blod ur hans mun, och hans man måste föra honom från valplatsen. Sällsamma strim- mor visade sig på himlavalvet, och svenskarna ropade, att det var sankt Eriks svärd. De båda riksbaneren hade nu mötts, och fem hundra danska ädlingar lågo blödande kring dannebrogen, när svenska-rna slutligen ryckte till sig den heliga .fanan och böjde den mot jorden.

Anfallna i ryggen av en svensk skara, som under tiden hade kringgått berget bakom skogarna på norra sidan, flydde fienderna i ett moln av damm ned mot Blasieholmen. I förvirrad trängsel rusad,e de ut på en bro, som ledde över Näckströmmen, men den hade hemii,gt blivit under- sågad av svenskarna och störta'de brakande i vattnet. De, som inte redan hade stupat eller drunknat, måste då kasta sina vapen och giva sig fångna på nåd och onåd. Så den dagen slapp allt Sten Sture att slita ris som en smadräng.

Med klappand,e hjärtan hade fruar o'ch jungfrur följt striden från s,lottstornet i Stockholm. Gråtande av glädje skyndade de ned för att hälsa fränder och vänner, som nu tågade in med Sten Sture. Hög och låg omfamnade varann, och kyrkkiockorna ringde. Med psalm och mässa tackade svenskarna Gud och sankt Göran för dien seger, som räddat vårt land.

Frivilliga gåvor insamlades. För dern~ restes i Stor- kyrkan det strålande hildverk av sa~kt Göran och draken, som ännu inte har sänkt sitt svär,d.

Sten Sture blev sedan en vis riksföreståndare. Under hans tid trycktes den första boken i Sverige, och i Upp- saia grundades Nordens första högskola. Kung Kristian fann det klokast att tills vidare låta sitt ris grönska i skogen. Men då han var död, fick Sten Sture många strider med hans ason Hans, som till och med kröntes till svensk konung. Den danska drottningen blev omsider innesluten i Stock- holms slott, och det försvarade hon som en man. Först när val,v och källare voro fulla av döda, gav hon sig fången.

Sten Sture följde henne ända till landamäret, och på hemvägen sjuknade han och dog i Jönköping. Stadsfogden klädde då ut sig till köpman och förde hemligt liket, som hade blivit insvept i hudar, på en släde till Stockholm. En av tjänarna, som till växt och hållning påminde om herr Sten, fick så i stället påtaga sin döda husbondes klä- der och riddarkedja och sitta upp på hans häst. Den gamla riksföreståndaren hade ofta plågats av en svår ögonsjuk- dom. Tjänaren knöt därför en binda över ögonen, och på vart nattställe gick han genast till sängs och gjorde mörkt i kammaren. Den olycka, som hade hänt, blev först omtalad, när han kom till Stockholm. De svensksinnade herrarna hade då fått tid på sig att ordna och styra, och till riksföreståndare valdes herr Svante Nilsson. Hans far hade varit gamla herr Stens vän och vapenbroder och härstammade på mödernet från en riddare med Sturenamn.

I Strängnäs domkyrka har Sten Sture sin grav, och Sverige har aldrig upphört att hedra honom som en av sina största och ädlaste män. XXVIIL OM DEN TJOCKA ABBOTEN OCH OM LJUNGBY HORN OCH PIPA.

Vid Ljungby i Skåne ligger på slätten en sten, som år lika hög och lång som en liten stuga. Den kallas Magel- atenen. Numer äro alla troll ihjälslagna av åskan, men fordorn lyftes stenen var jnlnatt på gyllne stolpar, och under den tände dvärgarna sina vättaljus och lekte och svängde om.

Jens Holgersen, som bodde på gården, var en duktig krigare av den mäktiga Ulvstandska ätten. Många även- tyr hade han varit med om, både till sjöss och lands, men behöll alltid lika oföränderligt sitt lustiga sinne. En enda sak störde hans ro. Det var årslånga jordatvister med grannen, den tjocka abboten på Bäckaskog, som alltid överlistade honom och vann.

En solig middag, när Jens stod och skaggade sig bakom Magelstenen för att granska sina åkrar, såg han abboten komma på v-en. Antingen trollen nu viskade honom något illmarigt råd, eller han själv fick ett av sina putslustiga infall, men plötsligt begynte han gnugga hän- derna och småmysa. Förnöjd skyndade han sig tillbaka upp i slottet, som helt fridsamt speglade sig i sin vallgrav.

Snart fick han också höra, hur den tjocka abboten stånkade i trappan. Han bad honom sitta ned och lät genast ställa en kanna med lätt öl på hans ena sida och en med starkare på den andra. Framför den gudsmannen sattes en gås och en and och en braxen och en soppa med vin och peppar och ingefär. Abboten lät sig väl smaka, men var ännu å a,ndfådd, att han hade svårt att tala. Jens befallde då sina tjänare att spänna ihop två bälten och mäta abboten om livet, men de räckte inte långt. Han spände därför ihop tre bälten, och då var det nära på, att de gingo att knäppa.

»Min vördade vän och fader», sade han, »jag vet ett säkert medel mot din fetma och det utan att behöva sätta ditt för mig slå dyrbara liv i fara genom några invärtes kurer.»

»Men slå säg då ut, kära vän !» pustade abboten och vederkvickte sig med ett djupt drag ur den största kannan. »Jag skall löna dig efter mitt hjärta.»

»Mitt medel är en hemlighet, som jag mycket ogärna yppar», fortsatte Jens eftertänksamt. »Men för gammal vän- skaps skull vill jag ändå göra det på ett villkor. Vi skola här underteckna ett avtal, att du betalar mig ett hundra mark och kommer hit och stannar här i tio veckor, mot att jag under tiden gör dig smärt som' en ung pärlstickar- gesäll .»

Överenskommelsen uppsattes utan dröjsmål på ett perga- ment, som båda skrevo under.

När abboten efter en tid kom tillbaka, förde Jens sin varma gäst ned i smedjan. Därinne var det sotigt och mörkt. Misslynt ville hans vördighet strax vända om, men ett par starka smeder sprungo fram och drogo av honom kläderna. Det hjälpte inte, att han knotade och ropade. De lade fjättrar om hans ben, fastlåste dem vid smedsbulten och räckte honom en väldig slägga. Jens hade roligt, där han stod i dörren, och efter att ha viskat några befallningar till smederna, gick han sin väg.

Abboten stötte ifrån sig släggan och satte sig', hög- ljutt knotande, på bulten. Fram på kvällen blev han mjukare i rösten och bad om litet att äta.

»Inte förrän du hamrar, så gnistorna spraka», svarade smederna. »Då' skall du efter var tredje timme få en halv kaka bröd och en bägare friskt kållvatten. Vi sätta väl din måltid här i dörren så länge, så att du får tänka på saken. Känn nu på, hur det smakar att ha en tom mage och behöva arbeta!»

Abboten ryckte på axlarna. Tidigt på morgonen väcktes likväl smederna av slammer och flämtande ande. drag. Det var den hungriga abboten, som klämde i med släggan. Han var blank som ett äpple och blåste ut kin- derna som en trumpetare, och svetten lackade. Men släggan, den gick och gick. Då äniligen blev den tarvliga maten lyft in till honom, och brödet strök till sista smnlan, och i vattenbägaren blev det knappt en droppe över.,

Dunk, dunk, ljöd det dag efter dag från smedjan, och mindre tungt och trögt allteftersom matlusten tog till. Jens hörde ända in i sin sovstuga, hur hans tvistebroder stod och trälade.

När första veckan var gången, koin han ned med de tre hopspända bältena och mätte abboten om livet. »Se, se», tröstade Jens, »redan ett helt bälte smalare. Ännu nio veckor, och bröderna i klostret komma att bränna rökelse av glädje, när de få bevittna det under, som skett med dig.» vad

Abboten vred händerna och nslade sig och bad, men skrivet var skrivet. Efter ännu en vecka var han så smärt och nätt, att han bara mätte ett bälte om midjan, och då han hade släggat järn i ännu en vecka, gick bältet att spänna ihop mer än till hälften. Sotet hade gjort honom alldeles oigenkännlig, och både skjortan och hans bara ben voro lika svarta.

I sin förtvivlan visste han ingen annan råd än att lova en medslärling guld och gröna skogar för ett bud till klostret. Därifrån ilade brev till både, biskopen och danska kungen.

Då äntligen omringades smedjan av ryttare, som be- friade den utmagrade abboten. Till straff för sitt stolliga odåd fick Jens betala de hundra .m,ark, som han själv hade begärt för sin hälsokur, men miste därför varken kungens gunst eller sitt glada sinne.

Trollen under Magelstenen läto heller inte bättra sig, utan en julnatt några år därefter höllo de som vanligt ett bullrande dryckeslag. På Ljungby levde då en fru Sissela Ulvstand som änka. Hon blev nyfiken och lät sin stallkarl stiga upp på en häst och rida dit.

När han kom fram till Magelstenen, tittade de under- jordiska ut från stenen med en liten svart härtofs vid var- dera örat och räckt& honom ett fyllt horn och en pipa. »Drick för dvärgakungen», sade de, »och blås sedan till hans ära i båda ändarna på pipan!»

Att pipan var av elfenben, det kunde han se, ty trollen lyste honom med sina gröna ljus. Men hornet hade guld- glänsande beslag och var av något alldeles obekant djur- slag. Båda sågo mycket ålderdomliga ut. Han ämnade just lyfta hornet till munnen och satte ut läpparna. Då fick Ian se, att en bergtagen småpiga, som satt ihopkrupen innerst under stenen, höll upp banden och skakade på fingret för att varna honom.

Han visste först inte, hur han sku'lle g6'ra', utan strök ett par gånger över munnen med ärmen och tittade i mjödet I ett nu kastade han det så över sin axel. Men några droppar föllo på häsflä~nden och brände till, så att det bar av i sporrsträck över diken och åkrar.

Knappt blev det tid att få upp vindbron bakom honom, när han hade bunnit in i slottet, innan pysslinga~rna redan voro framme vid vallgraven.

»Fru Sissela !» ropade de och hytte med sina små knutna händer i stjärnglimret. »Din act skall bli ypperst i Danmarks rike, om du ger o'ss igen våra klenoder. Men olyckligast under solen skall den bli, som för bort dem från bygden.»

Fru Sissela stœd i vin'dögaf och log utan att bry sig om deras höt, och hela flocken- måste stnlta hem igen till Magelstenen., vad

Nästa dag störtade bästen, och dagen därefter sjuk- nade också stallkarlen och dog. Så ofta trolltyget sedan fördes bort, inträffade alltid underliga händelser hos den, som förvarade det. Eller också brast elden lös i Jens Holgersens gamla slott. Därför blev det också rådligast, tyckte många, att inte reta trollen i det stycket utan låta deras forna tillhörigheter få stanna på Ljungby.

Där finnas de också än i dag, och vill du, kan du ännu blåsa i båda ändarna på pipan till dvärgakungens ära. XXIX. GAMLA LAGAR, HÄRDA SINNEN.

Vid Sunds kyrka i Östergötland bodde änkan mor Ingiäll. Hon var så fattig, att när hennes husbonde dog, hängde hon nycklarna på båren för att visa fordringsägarna, att hon gick ifrån allt, som förut hade varit hennes, och läm- nade det åt dem. Ändå ville döttrarna ha granna kläder. När sorgetiden var över, skaffade hon sig därför ett stycke rött tyg och satte sig att sömma en kjortel.

»Vems blir den?» frågade alla tre systrarna och ställde sig omkring henne. »Min blir den !» ropade den ena. »Jag är äldst.» »Mig skulle den klä bättre», invände den andra, som var vackrast.

»Ni få väl tura», svarade modern och klippte av den sista tråden.

Tullia, den yngsta, knäppte händerna om nacken och stirrade i taket. »Ja, vi få bära den var sin söndag, när vi gå till mässan», hånade hon. »Och var sin söndag få vi linka i våra trasor.»

Hon sprang fram mot den gamla med lyft hand och slog henne och brottades med henne för att rycka till sig kjolen.

Mor Ingiäll gick undan och satte sig i vrån och grät. Hon suckade, att bättre kunde hon ha förtjänt av sina barn. Flötsligt torkade hon ivrigt sina ögon, så att tårarna inte skulle synas, och vände sig om. Byfolket hade genom den öppna dörren sett striden och började att samlas under hot och mummel. Hon vacklade skrämd upp och försökte att stänga dörren för att rädda sin styvsinta dotter, men det var för sent.

»Något sådant hear aldrig förr hänt i vår by», sade ett par vördnadsbjudande, vitskäggiga män Och stego över tröskeln. »Ingiäll, timme efter timme, dag efter dag har du arbetat och trälat i din fattigdom. Hela tiden har du tänkt på dina barn, och dig själv har du sällan unnat något. Vi trodde, att vi skulle få se dem kyssa ditt vita huvud, men skymf och slag, det blev din lön, Ingiäll. Här måste urgammal lag döma.»

Tullia stod framför spisen och smålog högmodigt och frotsigt, medan byamännen hämtade ett rep och bundo ihop hennes händer på ryggen. Och så blev hon ledd till tingshuset och däiifrån till häradets kista. Fängelserna på landsbygden kallades då för tiden med det namnet. Det var en mycket djup grop, kringtiinrad med tre, fyra stockvarv och täckt med torvtak som en källare. Där fanns det varken eldstad eller vindöga, och stegen, som hon klättrade ned för, drogs sedan genast upp ur gropen.

Natten blev mörk och lång, och modern kom dit och räckte henne ett ljus, så att tiden lättare skulle gå. Ingiäll böjde sig till gallret, som var lagt över gropen, och snyftade: »Mitt kära harn, vad förlåter inte en mor. Hur måste du inte nu lida. kunde jag bara hjälpa dig! Men mig vill ingen lyssna till, hur mycket jag än på mina knän tigger .om nåd för dig.»

Flickan satt tyst och såg i ljuslågan.

Efter ännu några nätter kom Ingiäll tillbaka med ett nytt ljus, men då kastade hon också med den röda kjorteln. »Kan den skänka dig någon tröst, dotter», suckade hon, »så behåll den för dig ensam! Här stå nu dina systrar bakom mig, och de vilja aldrig bära något, som vållat så mycket ont. Ve det lysande tyget, ve mina egna vissna händer, att den dräkten någonsin blev sydd! Jag utfattiga änka, varför lyddes jag på era fåfängliga böner, varför var natt hjärta så svägt?»

Genast sprang Tullia upp, trädde på sig kjorteln och synade den vid ljuset och vände och svängde, sig helt be- låten. »Där ser ni, att hon bara är ett tanklöst barn, som ännu ingenting begriper», sade modern till prästen, som just närmade sig med några fackelbärare. Timmen var inne, då flickan skulle föras till döden.

»För gammal lag få vi alla böja oss, mor Ingiäll», svarade han och lät hämta stegen, så att Tullia kunde gå upp. »Så länge minnena äro hårda, talar också lagen med deras sträva tunga. Annorlunda kan det inte vara. Droppa ned i våra sinnen, du himmelska kärlek, så att inga järn längre behöva smidas åt oss, och så att en mor alltid med glädje kan se sin dotter i ögonen!»

Skinande som en kungabrud, gick Tullia i den vajande röda kjorteln, som hon så mycket hade längtat efter. Det var i dagbräcket och lugnt väder, och ljusen och fack- lorna brunno klart och stilla. På en kulle vid Lillsjön fick hon, som den stränga lagen bjöd, stiga ned i en upp- skottad grav. Över hennes huvud hängdes en brödkaka på ett snöre, utan att hon kunde nå den, och sedan blev hon lämnad åt sig själv.

Efter några dagar kom folket tillbaka och skottade igen graven. Då sågo de, som stodo närmast, att ett litet genomskinligt väsen svävade upp mellan spadarna. Det var inte större än ett barn. men hade Tullias drag. Först voro ögonen skrämda och sorgset ångerfulla, men över dem föll småningom en droppe av den himmelska kärlekens ljus, och när de små vingarna till sist sakta utbreddes, klingade det till som en lärkdrill.

En fyrkantig stensättning utvisade sedan stället i långa tider. XXX. UNGA HERR STEN. I SAKRISTIA OCH BISKOPSBORG.

Unga herr Sten satt och solade sig i fönstersmygen på Örebro hus en dag på nyåret 1512.

Han höll upp händerna, för att solen riktigt skulle få skina på dem. Julskymningen hade dyster krupit ut- efter marken med sina långa skuggor, men som det ringde till nyårshelg, ljusnade med ens luften. Nu glittrade slotts- graven som på en junidag.

»Så är det alltid», sade han. »Januarius, du är vinterns vackra sommarmånad, fast du har frost i skägget.»

En munk med snöiga skor steg över tröskeln. Kåpan satt spänd och stel, och under den klang en brynja.

»Året är ännu ett barn i januari månad», sade han som för att fortsätta herr Stens tankar. »Det tror, att allt bara är lek. Men så kommer februarius med den första sura minnesbetan och sticker som sylar. Så är det också med dig, herr Sten. Nittonårig, knappt mer! Och redan slottshövding och riddare. Men drag på järnhand- skarna. Februarivädret är här !»

Herr Sten blekuade aningsfullt. »Det är något om min far, riksföreståndaren ?»

Munken såg sig omkring för att vara säker, att de andra inte hörde honom. »Vår riksföreståndar,e, herr Svante, höll nyss stämma med bergsmänn,en i Västerås», viskade han och böjde sig ned. »Just som han då st,eg från bordet, vacklade han omkull, och när vi försökte att resa honom, märkte vi, att han var död. Ännu är det hemlig- hållet. Här ar ingen tid att gråta, herre. Betank, att du är alla svensksinnades hopp !»

Herr Sten strök över ögon.en och reste sig upp med den kloka besinning, som var Sturarna egen. »Vem är du, och varför följer du mig inte, utan går din väg?» frågade han munken, 5:0m stod och plockade isbitarna ur sitt grå skägg.

»Vem jag är? En eremit, som bor under granarna och kan tiga. Därför blev jag skickad. Min väg gick just här förbi. Nej, jag har ingen lust att följa dig, herre. Jag har själv varit ung och känner de unga. Trummare, pipare, dans, dårskap er och stora ord, det är ungdomen!»

»Oss Sturar känner du ändå inte», tänkte herr Sten, när han steg i sadeln. Milt och a~nnu med en skymt av blyghet bad han sina tjänare, att om det skulle råka att komma till fejd i landet, förbli den svenska saken trogna i sina hjärtan och inte bara strida för att vinna penningar och granna kläder. Också fanns det nog ingen där bland husfolket, som inte hellre skulle ha nöjt sig med en tom säck över hästryggen att rida på, än de hade velat svika en sådan husbonde. Men det var ingen tid att förlora, och han valde raskt ut några få och skyndade bort.

Utan kamp fick han småningom rikets förnämsta borgar i n hand, men stormännen voro avundsjuka på Stu- iirarnas makt och röstade för, att den danskvänliga, gamla herr Erik Trolle skulle bli riksföreståndare. Det hölls där- för många stormiga möten och bleve mycket tvistande,' men bönderna ropade, att de yille ha sin herr Sten, och för fridens skull blev han slufligen också vald och hyllad.

De första åren gingo, och sällan bleve det nu tid att sitta på någon solbänk i fönstersmygen.

I Uppsala spreds en dag vid distlng~ns marknad det ryktet, att riksföreståndaren närmade sig på landsvägen. Köparna knöto fort ihop sina pungar, månglarna slogo igen sina stånd, och det blev lika tomt i vinstugorna som trångt utahför domkyrkand. »Han tänker på öss allogemän och tillåter inte sina fogdar något övervåld», sade bönderna »Och så flärdlös han sitter där på hästen i sin bruna sam- met !» utropade hustrurna. »Att han har lite hermelin kring ärmen, är väl inte mer än rätt.»

Herr Sten gick in i sakristian. Han var rund i kind derna och hade litet huvud med ljust, uppkamat hår men hans handslag var trohjärtat och gott.

Det var dådlystna och självrådiga män, som möttes där- inne i dagern från det högt sittande fönnstret. Lärd och slagfärdig stod vid ena bordssidan doktor Hemming Gad, han, som under gamla herr Stens dagar bott som sändeman i Rom och varit med vid påven Borgias vild fester. Han stödde hakan i handen, knep ihop de kvicka ögonen och tycktes ha sina egna tankar om världen. Mitt framför honom på andra sidan småiog den sluga Brask~, som några år förut hade blivit bisp i Linköping. Och längst in tronade ärke- biskop Gustav Trolle, smal och lång, med torra, magra drag och halvsärtta ögon. Rådsherrar och domherrar fyllde rum- met, och bakom dem i det uppslagna väggskåpet glittrade guldkalkar, pärlor och safirer och vittnade om kyrkans ur- åldriga makt och glans.

Herr Sten gick rakt frarn~ till Trolle och räckte honom sin hand. »Herrarna av den danska arten ville helre ha er far till riksföreståndare än mig», föllo hans ord. »Men låt oss glömma gammalt groll, och minns, att jag själv har gjort mitt bästa för att skaffa er ärkebiskopsstaven!»

»Våra ätter ha alltid hatat varann», svarade Trolle med isande förakt och vände sig bort. »Lägg ni er gunst- friande hand i böndernas! Vi Trollar ha ett vitt och öm- tåligt skinn, som inte tycker om så hjärtiga handskak- ningar. Rid hem igen till ert Stockholm, jag rider till Stäket. sedan iår det sluta illa eller väl.»

Fast dörren var tillskjuten, hördes ordstriden ut i kyrkan. Djäknarna kände igen både Sture rediga och lugna stämma och den~långsamma, nästan viskande Trolle. Ärke- biskopen hade ett sätt att viska, så att vart ord tydligt kunde ljuda genom en hel domkyrka.

Svenska huvudbaneret bars av den unga väpnaren Gustav Eriksson Vasa. Han var frisk och stormande som ett nordanväder och lockade den surmulnaste upplänning att sjunga mitt i stridsdånet. Svenskarna började ändå vika för det häftiga anfallet och voro nära att bli slagna, men han skakade sitt tvärklippta, gula hår ur pannan och störtade framåt med baneret halvsänkt som sprötet på ett skepp. Då grep man till svärdet och yxan i stället för hakebössan. Banerduken fladdrade, och skaran omgav honom och följde honom segrande utefter skogskanten, där sexton hundra bönder slutiigen lågo blödande.

Under de dagar, som sedan följde, rådde segerglädje i Stockholm, fast Kristian Tyrann ännu hade sitt befästa läger på Södermalm. Den duktigt törstiga unga Gustav Vasa fick tömma kanuan vid herr Stens eget bord. Han hade fått valkar i händerna av banerstången och rispor i pannan, men det var han stolt över. Där rådde heller inga utländska hovseder, utan allt gick enkelt till, och krigarna skrattade av hjärtans lust åt doktor Hemming Gads spetsiga kvickheter.

»Jag ser, Gad, att du slipar gadden», sade en afton herr Sten vänligt. »Är det mig, som du nu tänker stinga?»

Den sjuttioåriga åldringen, påven Borgias forna kammar- herre, log en smula, och hans vithåriga huvud skakade. »Herr Sten, du bar inte betrott mig med hederssysslor, som din' far brukade. 1 hans dagar var jag danskarnas värsta fiende, men du har givit mig god tid att gå och tänka. Därunder har jag småningom lärt mig, att allting nu en gång är, som det är. Därför förvånar mig heller inte det, som jag nu skall berätta dig. Jag har hört, att kung Kristian snart ämnar be dig välkommen till sina skepp för att få kyssa dig på kinderna och tala om broderlig fred. Han är, som du ser, en välmenande man, kung Kristian.»

Fru Kristina Gyllenstierna, nksföreståndarens ståtliga husfru, som just höll på att skänka i åt sin herre, satte kannan hårt i bordet. »Det är svek»,' for bon ut, och' råds- herrarna instämde. Men doktorn fortfor: »I nödfall lär Kristian själv vilja rida till Österhaninge kyrka för att möta dig där, om du skickar mig och fem andra till honom som gisslan.»

Herr Sten såg strängare på sin husfru, än det var hans vana, och svarade: »Det vore oädelt att misstänka en fiende för ett svek, som skulle vara oss själva omöjligt att begå. Finns det några, som ha mod att följa doktor Hemming, så visa mig det genom att räcka upp bägaren!» Flera höjde sin bägare, och ivrigast var den oförskräckta väpnaren Gustav Vasa.

En guldlövad septembermorgon roddes därför han och de andra fem utåt Saltsjön. Bakom dem låg det murom- givna Stockholm på sin ö, och mellan tornen glimmade avlägset vattnet i Mälaren. Plötsligt framsusade förrädiskt ett roddskepp, fyllt med danskar. De sprungo över i båten, grepo svenskarna och förde dem med sig som fångar ut till den segelfärdiga flottan.

Kungsskeppet sam i m'ftten med släp ande flaggor och röda tältdukar~ som höllos upp av mänskligt färgade trä- bilder. Somliga föreställde jättar och somliga sjöjungfrur.

Väpnaren, som var lika het i vrede som förut i munter- het, lovade vid sin Vasasköld att bli minnesgod och aldrig glömma en så nedrig trolöshet, men doktor Hemming kisade världsklokt mot honom, klappade honom på skuldran och bad honom lära sig, att allting nu en gång var, som det var. Därmed böjde doktorn knä framför kungsskeppet och bugade och svepte utefter tofterna med den avtagna hatten.

I två dagar satt herr Sten och väntade vid prästens brasa i Österhaninge utan att få se någon kung Kristian. Medan han red tillbaka, började flottan att lätta sina ankare för att segla hem till Danmark med fångarna. Men bön- derna omringade herr Sten, tryckte hans händer och ropade: »Efter ett sådant svek går ingen svensk mer att möta kung Kristian utan kogerbössa på ryggen. Nu vilja vi leva och dö för vårt fäderneärvda land och vår avhållna riksherre !» ARCIMBOLDUS.

I sundet vid Stäket framgled inte långt dårefter ett praktfullt skepp med många svenska herrar och utlänning,ar ombord. Den förnämsta av främlingarna var den påvliga avlatskrämaren Arcimboldus. Han hade lovat påven och Kristian Tyrann att hjälpa Trolle, men svenskarnas gåvor och förespeglingar hade gjort honom så mjuk, att han i stället nu var, på väg till Arboga för att godkänna domen över den avsatta ärkebiskopen. Hopsjunken bland kud- darna satt han hos herr Sten inne i aktertältet och stödde armbågen mot den väldiga kistan med hopsamlade avlats- pengar.

Han brydde sig inte om att gå ut på däcket, men når han fick se, att en skara av bönder ännu var samiad på ruinerna av den forna borgen, stack han ut sin krokiga näsa mellan tältgardinerna och befallde något. Ett ögon- blick syntes till och med hans smala, mjölvita ansikte och svarta, krusiga hår. En frispråkig och fet munk sprang då fram till relingen och svängde ett kors med sankt Pers bild och nycklar. »Hitåt, beskedliga bondemän!» ropade han uppspelt. »Unga, gamla, låt pengarna skramla till sjä- lens frälsning! Helgonen ha, sanna mig, gjort så många överloppsgärningar», avbröt han mäklande, »aft påven kan ha råd att förlåta några Upplandsbönder deras uselhet.»

Skeppet drogs utefter stranden för att komma genom det trånga sundet, och bönderna sträckte sig över båtkanten och släppte syndapengarna i Arcimboldus offerstock. Den låg fastnaglad med kedjor och lås på däcket. En stor- bonde köpte sig till och med av munken ett fulltryckt pergament. Där stod det att läsa, att påven fritog honom från alla synder och förseelser och försatte honom i samma oskyldighetstillstånd som på hans döpelsedag. Det trodde den enfaldiga bonden, att påven kunde. Han var så lyck- lig över sin handel, att han ville klättra ombord för att kyssa Arcimboldus pa handerna, men sundet var inte langt och skeppet roddes ut på sjön.

Det var redan i december. Änderna höllo riksdag i de bruna vassarna och snattrade om att flytta. Skogen såg naken och frusen ut, sedan de sista gula kläderna hade fallit till marken, och var kvist tycktes darra och huttra. Och ändå lågo Mälarvikarna lika speglande vackra som på en sommarkväll.

Med mjuk och inställsam röst talade Arcimboldus om Rom, där de stora konstnärerna Rafael och Michelangelo smyckade den lärda påvens palats och hälsades som furs- tar. Det tog djupt i skattkammaren att låta bygga och pryda, och därför hade påven skickat ut Arcimboldus. »Överallt bruka riksherrarna stoppa litet av avlatspengarna i sin ficka», sade Arcimboldus och smuttade på en bägare med uppvärmt vin, »men ni år inte som andra, herr Sten. Ni behåller ingenting för er, utan skänker i stället ur er egen pung. Gläds, gläds! 1 Rom' välva vi nu över Petri grav ett jättetempel, som skall bli hela kristenhetens huvud- kyrka. Där skall en marmorros i taket kunna sä~ga: guld- beläggningen på mi,na blad år guld från det aviågsna och fattiga Sverige.»

Herr Sten satt tyst och tänkte på bymålarna dårhemma, som med penselhunten i fickan småvisslande och gnolande stodo och revo sin färg. Fast de fingo leva och dö i sina lappade hosor, visste han nog, att de också kunde bli varma om hjärtat, när de målade upp sina stela helgon och änglar. Hans blick gick över vattnet, och långt borta på stränderna ringde det till Ave Maria i de små s'ocken- kyrkorna. FÖRSTA SKOTTET PÅ ÅSUNDEN.

När Trolle var ordentligt avsatt, reste Arcimboldus ur landet. Men Kristian Tyrann, som tyckte, att avlats- krämaren ställt sig alltför väl med svenskarna, frånrovade honom hans fullastade kistor. I stället att omsmältas till guldsirater eller fromt sjungand klockor i det eviga Rom blevo de svenska avlatspengarna raskt forvandlade till dan- ska lodbössor, knitfjä,rdingar och armborst, Länge dröjde det heller inte, innan det började dundra utanför Borgholm och Kalmar. Följt av värvade skottar, fransmän, holstei- nare och mecklenburgare, närmade sig det danska baneret genom de småländska skogarna upp mot Västergötiand.

Herr Sten uppställde sina bönder på den frusna sjön Åsunden. På sidorna upphöggos vakar, och bakom på stranden hopvältrades en bråte av träd och ris till skydd i ryggen. Bönderna blåste i händerna och stampade i isen för att hålla sig varma, och ivriga att få strida svängde de sina taggiga järnkulor, som voro fästa vid klubborna med kedjor. På andra sidan byggde fienderna en skytten borg av sina vagnar och stodo bredbenta och spa~~nde på sina armborst.

Herr Sten red modigt' fram i spetsen för sitt folk. Hans ljusa häst var synlig på långt håll, och en överlöpare ut- pekade den för fienderna. Den första kulan kom studsande utefter isen och genombo'rrade både hästen och den unga riksföreståndarens ben. En dansk präst sprang då upp på skytteborgen med ett kors och ropade: »Vet, att på kyrk. dörrarna uppslås redan en bannlysningsbulla mot de sven ska herrar, som grusade ärkebiskopsborgen. Nu äro vi här i den romerska faderns namn för att straffa kättarna !»

»Till strids för vår rättvisa smak !» svarade bönderna, och krutröken höljde en stund drabbningen som en dimma. Men deras anförare låg blodig på isen, och gång på gång blev'o de tillbakaslagna. Med knapp nöd hunno de att bära honom till en släde och spriddes sedan i vild flykt över skogar och frusna kärr.

På andra sidan Tiveden i R'amundehoda stannade slä- den utanför de sista Åntonius-eremiternas kloster. Det var ett mossigt litet hus, som nästan gömdes under granarna. Träden stucko sina grenar genom det trasiga taket och susade och dånade utanför de tonnnafönstergluggarna. 1 det farliga Ramundeboda tordes ingen bo utan att gå brynjeklädd, och munken, som kom ut, hade järnskjorta under kåpan

»Jag känner igen dig från sorgedagen i Örebro, där duc bragte mig budskapet om min faders död», hälsade herr Sten med matt röst. »Du hade ingen tro på de unga, du, och ville inte följa mig.»

»Unga herr Sten, du har småningom givit mig en annan tro», svarade munken och satte sig bredvid honom i siäden med ett skrin, som spred en stark kryddlukt. »Vi ensittare förstå konsten att under bön koka läkemedel av örter. Nu skall jag följa dig och- strida med döden om ditt liv, som en småsven strider för sin herre under ett handgemäng.»

Släden ilade vidare med snabb fart. Trots smärtorna glömde herr Sten aldrig en stund sina plikter. Var han stannade, utdelade han befallningar om rikets försvar, fast ryttare oupphörligt anlände med allt dystrare nyheter. 1 Strängnäs rådgjorde han länge med sin kans~er, den frid- samma biskop Mats, men munken, som fiitigt ansade såret, märkte, att det började bli brandigt.

»En dag till, och jag är i Stockholm», framviskadc herr Sten, när han om morgonen åter lyfte's- i släden. Kör- drängen svängde tömmen för att mana på hästen, och ruskorna visade farvägen över den snöiga Björkfjärden. Fiskaren satt vid sin vak, vedhuggaren gick på stranden med sin yxa, och ingen anade, vad som i den stunden tilldrog sig i den framrusande släden ute på isen. Men munken, som låg på knä i halmen framför den sårade riks- föreståndaren med handen på hans bröst, kände, att hans hjärta upphörde att slå.

Det var sent, när Stockholm öppnade sina portar, och släden svängde in på slottsgården. »Är det en sjuk gubbe du har med dig i släden, munk, och vad vill du med honom här?» frågade vakterna och sprungo fram.

»I rådslag var han nog klok som en vis och gammal man», svarade munken de bestörta knektarna och slog armarna om herr aten for att lyfta honom ur halmen. »Har håller jag i famnen den båsta av svenskar.' Förstå ni nu, vem det är? Hjälp mig att bara honom upp till hans änka! Håll portarna stangda, och låt fru Kristina gråta ut i natt! Sedan spörjs det, vad hon lärt av Sturarna.»

Borgarna trängdes hela kvällen i gille~sstugorna och frågade varann: »Vem är nu man att stiga fram? Herr Stens son är ju bara ett sex års barn.» Nästa morgon började de ändå att anlägga sina brynjor, ty fru Kristina stod redan mellan stenbössorna vid porttornet. Fast röd- ögd efter en genomvakad natt, hade hon ett modigt ord för vem, som hon mötte. Rak och smärt gick hon på stadsmuren. Hon talade med timmermännen, och barfota och viga sprnngo de ut och höggo sönder broarna, så att ingen längre kunde slippa in i staden. Bevärade skepp förankrades mellan öarna, och hon skaffade kulor både av sten och järn och bly.

En dag sade hon: »Kalmar försvaras nu av änknn fru Anna Eriksdotter. När de tappraste männen dö, få deras änkor ta upp striden. Men vad är det jag ser där ute på malmen? Är det inte en spjutskbg?» Då sade slotts- fogden: »Trolle har satt på sig biskopsmössan igen och samlat en här, och det tör vara hans sändemän, som komma för att mäkla. Vad skola vi nu svara dem?» »Gå ned», sade hon, »och svara dem med hakebössor och serpentiner, till dess de vända igen!»

När folket ute i bygderna hörde om hennes ståndaktig- het och besinnade, att bon var Sten S'tures' änka, lyftes klubban och pålyxan ur stugvrån. Medan riksförestånda- rens lik bars till Gr&munkeholmen, och klockorna ringde för hans själ, vässades åter de hondevapen, som redan så många gånger fått eggen sönderhuggen. Utan att ännu ha förtröttats samspråkade odalmännen om den frihet, som ofta tyckts så nära och ändå bestandigt vek undan.

Det led under tiden mot våren, och isarna lossade. Kristian Tyrann seglade upp på strömmen för att avstänga Stockholm från havssidan, och på vardera malmen stod en belägrande här. XXXL STOCKHOLMS BLODBAD. KRISTIAN TYRANNS KRÖNING.

I ett gavelhus vid Stockholms Stortorg bodde en borgare, som hette Klavus Boye. Han var så stor och bred, att hans kläder drogo fyra gånger så mycket tyg som andras. Det var dyrt, men lyckligtvis var hustrun hans så mycket mindre. Barnen bråddes på henne och voro också små. De sågo ut som två rader äppelkindade dockor, där de nu sutto på hans knän förmiddagen den 4 november år 1520 efter Kristi födelse.

Över allt annat i världen älskade Klavus sina barn ioch sin hustru Metta. Den lilla silverhåriga gumman var alltid glittrande glad, men i dag var hon det ännu mer. Hon gick och strödde nyhackat enris över solrntorna pa golvet och tänkte på, att stadsportarna äntligen hade slagits upp efter den långa belägringen. Hemming Gad och biskop Mats från Strängnäs hade dukat upp så många historier om Kristian Tyranns godhet, och om hur frikostigt han delade ut salt och sill bland bönderna, att stockholmarna till sist fått håg att dagtinga. Fru Kristina Gyllenstierna hade då blivit tvungen att överlämna staden mot många vackra för- säkringar och löften, och just nu kröntes han som bäst av Trolle i Storkyrkan.

»För mig må de mäktiga kivas, bäst dem lyster», sade Klavus, »men vi skola väl ändå gå ned bland folket vid kyrktrappan och se på ståten. Vi behöva ingenting frukta, Metta-lill, för jag har aldrig blandat mig i herrarnas fejder.» Och så tog han sina fyra små dockbarn och satte de två minsta på axlarna. De andra fingo hålla i kappsnibbarna. Framför honom trippade mor Metta småpratande och moders- stolt.

Vägen från slottet till kyrkan var tåltad med rött kläde. I den öppna tältgången hade de sista kröningsgästerna redan tågat förbi, och vår goda Klavus trängde sig fram till kyrkdörren. Kristian Tyranns djupa stämma hördes ända ut på trappan. Med tre fingrar på en relikgö~mma avlade han en ed att styra riket med infödda män och hålla alla vid Sveriges lag och rätt. Sedan gav Trolle honom nattvards- oblaten. Men det var danska herrar, som buro fram kronan, spiran, äpplet och svärdet. När han var krönt, satte han sig på en stol och utdelade riddarslag, men endast åt danska män. »Sverige är med svärd vunnet», ropade en härold, »och ingen svensk kan därför bli delaktig av riddar- äran.» Därefter reste sig konungen och stödde armen mot högaltaret. Ett sändebud från hans svåger, kejsar Karl V, framträdde och hängde om hans hals ett band med ett gyllne vädursskinn, omgivet av strålar. Gyllenskinnsorden var ett nytt tecken på Kristians makt, ty med den upptogs han i det burgundiska fursteförbundet.

Med en känsla av bävan tyckte sig alla i den stunden nästan urskilja den fruktade kejsaren, där han blek och med framskjuten haka färdades i sin bärstol på sydländska fjällvägar. Hans välde var så vidsträckt, att solen aldrig gick ned i hans rike, ty när den sjönk bortom de västra grän- serrra, brann redan morgonrodnaden över de östra.

Stolt att ha en sådan beskyddare, vinkade Kristian Tyrann med silkeshandsken åt borgarna nere vid dörren. Bland sådant småfolk trivdes han bäst. Med ett brett leende i sitt rödbruna skägg satt han gärna vid deras enkla mål- tider och drack av deras öl Men i dag var det stor- männen, som omgåvo honom, och kanske var det därför, som hans ögon blevo så hårda. Och vem kunde veta, om han inte just nu, mitt under de förnämas hyllning, komm ihåg sin Dyveke, lilla Duvan, hon som bara hade haft en simpel värdshusidkerska till mor? Ja, henne hade han hållit av, det visste nog folket.

Det var en gång i Bergen i Norge, som han hade träifat henne vid en dalls, och sedan hade hon följt honom till hans danska kungastad, och där hade han för hennes skull glömt sin egen drottning. Men nu var hon död, och från den stunden, då hon dog, hade allt gott inorn~ honom förfrusit. Nu var det den gamla Sigbrit, hennes mor, som brukade hålla honom sällskap och viska i hans öra, att några av de mäktigaste i Danmark hade givit förgift åt Dyveke. Sig- brit hade också en släkting, som hette Didrik .Slagheck, och som förut hade varit bartskärare, och han var ständigt i konungens närhet och lockade honom med sina dåliga råd till hämnd och grymma straff. Därom visste herrarna ännu bättre besked än folket.

Tänkte konungen nu i dag på sin stackars flyvek~ eller prövade han redan, hur pass mycket han behövde hålla av sina löften till de bannlysta svenska kättarna? Som han stod där vid altarhörnet, vände han sig ibland åt sidorna. Räknade han i tankarna, hur många av huvudena omkring honom, som snart skulle ligga avhuggna ute på torget? Eller stred han en sista gång mot de bättre före satserna från sin ungdom?

Hymnen brusade, och när han skred ned mot dörren) hälsade han alltjämt lika hult på det lågre folket.

Hela tiden låg höstsolen in över sankt Görans beläte och sken på svärdet, som helgonet lyfte över draken. Skulle det aldrig mer nagonstädes i bygderna vandra fram en man, som var stark nog att fatta det hämnarsvärdet och på nytt samla bondeskarorna till seger och befrielse? PÅ STOCKHOLMS SLOTT.

I dagarna tre vaxlade tornej och muntra gästahud, och Stockholms borgare skänkte Kristian Tyrann ett för- gyllt dryckeskärl med sextio ungerska gyllen. Ärkebiskop Trolle, Didrik Slagheck och den tilltagsna biskopen i Odense, Jöns Beldenack, hade dock mitt under festligheterna ofta hemliga överläggningar med konungen. På tredje dagen uppkallades helt oförmodat en mängd biskopar, ädlingar, borgare och förnäma fruar till slottet.

»Klavus, Klavus !» ropade mor Metta giädjestrålande och virvlade om i kammaren. »En sådan heder! Här har det kommit bud, att du skall med upp på slottet. Tag nu på dig dina nya kläder, så att du inte ser sämre ut än de sturska jutarna.»

Det var också en dräkt, som hette dnga. Tyget var hopsnörpt i pös vid axlarna och uppristat här och var, så att det ljusare undertyget svällde fram. Skorna voro breda framtill som mulen på ett nöt, kappan var fodrad med ekorrskinn och mössan pälsbrämad. Stor var han ju förut, men nu såg han ut som en verklig jätte. »Slå nu knut på vanten», bad hon, »så att du kommer ihåg att säga så här, när du stiger in i den långa, långa salen: Frid i stugan, Ers Nåde, så reder det sig nog, vi äro ju alla kristna... Hur var det nu?»

Han torkade svetten ur pannan. »Frid med din frnga, unga Kristian, så... Nej, det var galet!» Mor Metta hlev allvarsam, men hon kunde ändå inte låta bli att högmodas en smula, ty förnämt var det i alla fall att ha så mycket kläder på sig. »Du duger just att tala med storfolk, du», sade hon. »Glöm åtminstone inte att sluta att spisa, så fort kungen torkar fingrarna !»

Men då blev Klavus nära på ond. »Jo, det skulle just vara prydligt», muttrade han, »om kungen fick se, att jag inte satte bättre värde på fägnaden. Anej pass! Nog skall jag göra heder åt maten alltid, om Hans Nåd också får vänta en stund.» Klavus mätte golvet med långa steg, och harnen stodo i en ring och beundrade honom. Upphettad kysste han dem på kinderna och strök henne över håret. »Hel- gonen vare med era kära, kära», sade han bi~dkat och drog och tänjde på vantarna. »Nu blir det att berätta, när jag kommer tillbaka. Mor, jag tror allt, att du får ha litet renskt på kannan så där ungefär vid kvällsringningen.»

När han kom ut, hälsade hans bekanta med en djupare knyck på knät än vanligt. Han kände sig helt belåten med sig själv och tog ut stegen.

Men prisa inte dagen, förrän du sagt godnatt! När Klavus väl befann sig i den präktiga slottssalen, fann han det lugna st att tyst smyga undan bakom ryggarna i fönster- smygen.

Konungen steg in och satfe sig under tronhimmeln och när alla voro samlade, stängdes dörrarna. Torr och mager ställde sig Trolle famför tronen och begärde rann- och förstöringen av hans borg. 1 dag var det äntligen hans segerdag. Skymf och nederlag brände ännu hans hög- modiga sinne. Med det kalla hatets yttre lugn uppläste han påvens bannlysningsbulla mot de svenska herrarna.

Fru Kristina Gyllenstierna svarade med att frimodigt visa fram det av riksmötet underskrivna beslutet mot Trolle. Nu skyndade sig biskop Brask att riva bort sitt sigill, och till allas häpnad vecklade han upp den lilla sedel, på vilken det stod skrivet: Härtill är jag nödd och tvungen.

Harmfullt knötos många händer under kapporna, fy det var lätt att se, att den sluga bispen därigenom sku'lle gå fri. Emellertid fortsattes det långvariga förhöret. När konungen slutligen lämnade salen, var det redan så pass sent, att ljus måste tändas. Klavus och de andra bbrgarna vågade knappt svara på frågorna annat än med ett oredigt mummel. Men i sitt tysta hjärta talade han så mycket upprikfigare. »Gam1a Klavus», sade han till sig själv, »aldrig trodde du, att du hade gjort någon för när. Du gick där och menade väl med alla, också med svenskarna, fast du har nagra droppar utlandskt blod i kroppen. Ar det därför du skall straffas? Kung Kristian, du lär oss något. När orättrådigheten kommer till makten, får den, som vill det rätta, bittra dagar.»

Han kände starka knekthänder gripa ho' nom i armarna och rycka honom in i trängseln. Sören Norby och andra danskar, som nyss vid kröningen fått riddarslaget, hade tågat in med vakt och började att bortföra de anklagade mellan svärd och bioss. Bestörta och mållösa gingo fång- arna utför den smala trappan till fornet. Där släpades de in i valvet. Dråpare och tjuvar, som under tidernas lopp, vankat där i sina kedjor, hade ristat klumpiga bomärken och tecken i niurbruket. Mot samma vägg stödde sig nu den allvarliga fru Cecilia av Eka, Gustav Vasas mor, och män och kvinnor av släkterna Lejonhuvud, Kurck, Ban‚r, Gyllenstierna, Brahe och andra frejdade stormansätter. Några höllo trotsigt modet uppe, och herr Erik Johansson, Gustav Vasas far, avspisade vakterna med gyckel och bi- tande Vasaord.

Snart rymdes där inte fler, utan' också andras ~alv, och salar blevo avspärrade till fä'ngelser. Biskoparna och de andra andliga blevo instängda i ett trångt rum och fingo dag lägga sig på golvet, bäst d'e kunde.

Den största mödan h'ade k'nektarna med Klavus, som den uppbl~ssande vreden tycktes göra ännu bredare. D'et var omöjligt att få hans jättekropp genom torndörren. Hur de än dunkade och sköto på, kunde de inte knuffa in hono'm. De ställde honom då för en stund vid sidan. Försiktigt drog han sig längre och längre bakåt. Småningom skymdes han alldeles av de bleka ansikten, som gingo förbi, och fackelljuset nådde honom inte längre. Hur han trevade, hittade han en förfallen trappa utan att veta, vart den bar. Fast tegelstenarna glappade, klättrade h'an uppåt steg efter steg.

När trappan slutade, kunde han förstå, att han befann sig på en av slottsvindarna. Genom den sönderblåsta gavel- luckan blänkte stjärnorna, och från smedjegården trängde ett ljud, som lockade han's tanke till Varma sommarnätter, där syrsorna sitta i gräset och gnida vingarna. Det slipande lätet kom från en flock av rödklädda bödlar, som i skenet från ett bloss vässade sina rättarsvärd.

Det knakade till under hans fötter, och han stannade i mörkret. Mellan de glesa golvplankorna kunde han se ned i ett rum, där konungen satt vid ett bord. Det gick en sägen, att han hade hållit handen hårt kuuten och fylld med blod, när han föddes. Också nu låg den knuten pa duken, men han talade om handelsfördrag och kloka fram- tidsplaner och kryddade då och då sina ord med ‚tt god- modigt infall. Därefter blev hau tankfull och dyster. Blundande tryckte han skägget djupt ned i den svarta kappan och viskade något om sitt kungalöfte vid kröningen.

Didrik Slagheck böjde sig över hon~om, smidig och illistig, med armbågarna i sidorna och händerna öppna. »Förrän Ers Nåde gör slut på de svenska storherrarna' och deras tvedräkt, blir här aldrig lugn», invände han mjukt och lätt. »För egen del har Ers Nåde storsint kunnat lova dem förlåtelse, men aldrig på kyrkans och påvens vägnar.»

»De äro kättare och måste dömas som kättare», av- slutade Trolle, som kom i dörren För att beveka konungen föll han tre gånger på knä.

Bakom honom väntade hans småsvenner vid tröskeln. Isad av skräck stirrade Klavus från sitt gömsle mot Trolles vapensköld, som i guld och färger var sömmad på deras kläder. l skölden stod ett halshugget troll, ur vilket blodet sprutade. BLODBADET.

Torsdagen den 8 november grydde vintrig' och mulen. Redan tidigt, då piparen gick på stadsmuren och lusteligt spelade ur vård, kungjordes unde,r trumpetklang, att ingen borgare fick lämna sitt hus förrän vid nästa trumpetskall. Aven stadsportarna hollos stangda, sa att ingen slapp ut, varken med pock eller goda ord.

Förgråten vakade mor Metta i sitt fönster vid Stor- torget utan att fatta, vad som hänt. Kannan stod färdig med renskt sedan kvällen och väntade, men ingen Klavus hade -kommit.

Strax före middagstiden ljöd det andra trumpetskallet. Mitt på torget bildade de uppställda kuektarna en vid spets- gård med- sinar spjut, och det blev svårt att se, vad som tilldrog sig. Mor Metta undrade, om hon hade mist sitt förstånd. Mellan två rader av knektar fram1eddes biskopar och herrar, som hon alltför väl kånde igen, fast de voro böjda och bleka. Endast herr Erik Johansson Vasa hade sin vanliga heta färg. En väpnare sprang fram och viskade någ6t till honom, kanske att han kunde få nåd, ty herr Erik svarade högt och klart: »Mina medbröder äro' ärliga herrar, och jag vill i Guds namn dö döden med dem!» Hans svärson, Joakim Brahe, följde honom lika oförfärat och sjöng på en tröstepsalm. Rådmännen Anders KarIs son och Anders Ruth förmanade svenskarna att inte ~`Iängre låta bedra sig av falska eder, utan resa sig och hämnas ett så rysligt våld. De överröstades av det slammer, s9m knektarna gjorde med sina vapen, och skaran av Iivdomda, var så lång, att de sista ännu inte hade hunnit ut genom slottsporten.

Mor Metta ryckte sina barn ur fönstret och .höll själv för ögonen, men så kom hon ihåg sin kära husbonde. Återigen började hennes blick att söka honom bland de psalmsjungande fångarna, som gingo med händerna knäppta. Hon såg bur de lämnade ifrån sig sina ringar och guld- kedj9r och räckte fram huvudet under svärdet. Den första, som knäböjde, var den vithåriga biskop Mats från Sträng näs. Den femte var herr Erik, som ända till det yttersta, behöll det okuvliga Vasasinnet. När det till sist började skymma, föll ett häftigt regn, och mer än åttio halshuggna kroppar lågo,då på torget.

Mor Metta tände ett litet vaxljus och vakade under bön till helgonen. Inte heller under de nästa två dygnen kunde hori få tala med någon. Porten måste hållas stängd, ty knektbopar strövade omkring och plundrade, och avrätt- ningarna fortsattes.

Glömsk av både köld och hunger, höll Klavus sig under tiden gömd på slottsvinden. När han slutligen blev hittad under några gamla säckar, var man redan så trött på att mörda, att han fick gå. Blodfärgat regnvatten sipprade utför backarna från Stortorget. Liksom för att inbilla sig själv att han ingenting visste, frågade han, om danskarna hade stuckit upp det stora vinfatet under rådstugan. Men folket svarade, aft det var Sveriges ädiaste blod, som nu rann på gatorna. Då brast hans muniäsa, och han berättade, hur han hört konungen befalla, att de förnämsta av de fångna fruarna skulle föras bort och inspärras i Blå tornet i Köpen- hamn.

Han bultade på porten till sitt hus och ropade sitt namn. Mor Metta kom ned-springande och kastade sig om hans hals, men fast hon hade honom hos sig igen, kunde ingen av dem känna glädje. Minnena förföljde dem, vad de än försökte att tala om. Han kunde inte jollra med sina små som förr, inte sitta på ugnskanten nöjd och tacksam över sitt kära hem. 1 stället stannade han långa stunder framför en brynja och en urmodig stormhatt, som rostiga hängde på stolpen, och som förr i tiden hade burits av hans far. Klavus var en saktmodig man, men där orätt- rådigb'eten härskade, fick ingen frid finnas. Han kramade Mettas händer och lovade att gå i striden, bara en man framträdde, som kunde samla svenskarna.

Ute på torget sletos hundarna om de halvnakna krop- parna. Huvudena voro spetsade på pålar. Endast biskop Mats visades den äran, att han fick ha sitt huvud mellan, sina fötter., Landets högskog låg där fälld för yxan. Det var de män, som nyss hade härskat och- styrt, och vilkas för- fäder kämpat hland riddarskarorna kring Karl Knutsson och Magnus Laduläs.

Nästa morgon hopplockades kroppar och huvud i tun- nor, som ställdes på medar och släpades bort av hästar. Herr Stens lik och en liten son till honom, som dött under belägringen, blevo upptagna ur sin grav på Gråmunke- holmen och kastade bland de andra liken på ett bål överst på Södermalm. Det anstod inte kättare att få en hederlig begravning, sade Trolle. På broar och stränder stöd folket och såg, hur rökmolnen vältrade upp. Speglat i strömmen flammade ända in på natten det kättarbål utan like i Norden, där urgammal tvedräkt förbrann med mycket, som varit älskat och stort, men ur vars sken över fjärdar och höjder därför också en ny dag äntligen skulle gry. NYÅRSVAKAN.

Kristian Tyrann drog sedan söderut hem mot sitt land, och var han stannade, uppsattes galgar och stegel och hjul. Den åldriga doktor Hemming Gad hade i Finland nyss fått sluta sina dagar på avrättsplatsen. l Jönköping avlivades herr Lindorm Ribbing, och strax efteråt blevo också hans små söner framletade.

Huvudet avslogs först på den äldsta gossen, och den yngre, som bara var sex år, började gråta. »Kära man», bad han sin bödel, »bloda inte ned min skjorta, för då får jag ris av mor !» Bödeln kastade upprörd svärdet och lovade, att förr skulle hans egen skjorta blodas. Men konungen, som såg på, skickade fram en av sina knektar och lät honom halshugga både barnet och bödeln.

Klosterfolket var för d‚t mesta belåtet med, att kättarna straffades, och nunnorna i Vadstena hälsade konungen med fromma sånger. Med munkarna i Nydala kom han där- emöt int‚ lika väl överens, utan både abboten och flera av bröderna blevo kastade i sjön, och var det på herrarnas gårdar fanns svensksinnade män och kvinnor, rådde för- lamande sorg.

I kyrkorna upplästes för allmogen ett gammalt förbud att bära vapen -- de vapen, som så ofta hängts vid bältet i nödens stund. Men bönderna sorlade, att järn och svärd inte skulle fattas, så länge de hade sina fötter att förfölja med och sina händer att hämnas med.

Upptänd av längtan att få tjäna sitt land, hade Gustav Vasa flytt ur fångenskapen i Danmark och strövade genom bygderna uppåt Sverige. Han manade allmogen att sam- las och följa honom, men hans åhörare stodo misstrogna, och ofta sköto de efter honom med bågarna. Förklädd uppsökte han sina närmaste anhöriga, men när de hörde, att han tänkte på uppror, blevo de förskräckta.

En morgon, när han gick på jäkt vid Rävsnä's, som var ett av hans fädernegods, mötte han händelsevis en tjänare, som kvävd av gråt berättade om Stockholms blod- bad. Då svor den harmfyllda ädlingen att våga sitt liv för att hamnas sina fränder och befria sitt folk. Följd av en enda dräng, steg han till häst med sina i hast hop- plockade dyrbarheter, men drängen rymde snart ifrån honom. Ensam fortsatte han på villande stigar uppåt de skogar, där Engelbrekts dalkarlar ännu som förr sutto vid brasorna och täljde sina bredbladiga pilar.

Julskymningen bredde sig över Stockholm, och under hopplöshet och förtvivlan sågo borgarna det dystra året lida mot sitt slut. Om nyårsnatten voro en myckenbet ljus tända på $torkyrkans många olika a1taren och inte minst på sankt Görans. Kyrkportarna stodo öppna, och de bedjande lågop å knä från tröskeln ända upp mot hög- koret.

Då upplåstes en liten sidodörr till kyrkogården, och ut trädde en skara präster med vaxljus. Mellan sig buro de en öppen kista, och i den låg en nött och maskfräft helgonbild, klädd i aflaskkjol och svept som en död. Det var sed, att nar nagon av de gamla helgonbilderna begynte att multna sönder och måste utbytas mot en ny, blev det överåriga belätet på det sättet begravt i vigd jord.

En av åskådarna tog haftigt ett par steg framåt. bet var en ung smedsson från Örebro, och han hette Olavus Petri. Han hade varit kansler hos biskop Mats. l Wittenberg hade han fått sin magistergrad hos Martin Luther, som just nu under sommaren blivit bannlyst.

»Ett och ett halvt årtusen har förrnnnit efter Kristus», mumlade han halvhögt, »och ännu tillbedja ni trädockor, alldeles som fordom blotmännen vid Uppsala högar. Jag har läst min bibel, och jag känner en ny och renare lära.»

Några av folket ville tysta honom, men Klavus, som stod vid grinden, höll dem tillbaka. »Tala ut du, mäster Olov !» bad han, och hans jdnder flammade.

Olavus Petri såg på honom, men teg, ty han visste, att ännu var inte stunden inne. l detsamma rungade ett klämt- slag från tornet, långsamt följt av flera.

»Ett nytt år, sade han, och alla knäppte sina hånder, gripna av stora aningar. »Aret femtouhu'ndratjuguett! Vad rymmer månne det året i sitt sköte för oss svenskar?»

Vi ha nu sett, hur mjft bland förödande oväder allt småningom växte och ljusnade i det land, där offereldarna förr brunno i de mörka skogarna. Många grymma fejder ha vi tvungits att vara med o~, och ofta ha vi kommit till tider, där det mesta är okänt eller ovisst. Många skrock från de långa vinterkvällarna och från den ensamma stigen och många ålderdomliga föreställningar ha vi letat samman för att få veta, hur man då tänkte. Och hur kan man inte lara sig att alska manniskorna när deras liv är avslutat, och vi Iångt borta i sägnernas värld höra segerlarmet från deras borgar och klockringningen över deras bårar!

Där står nu i vintersnön den väntande mäster Olov, och jag tror, att vi smyga oss fram till honom och ropa genom nyårsnatten det hårdaste vi kunna: »Gustay Vasa, kommer du inte snart med dina dalkarlar!»

TIDSTAVLA TILL »SVENSKARNA OCH DERAS HÖVDINGAR» FÖRSTA BANDET. HÖVDINGEN MED DE ORÄKNELIGA STENYXORNA. Till omkring 2000 dr före Kristus begagnade,inbyggarna i Sverige eggverktyg av sten, men efter den tiden började de använda sådana av brons. ANE DEN GAMLE samt ADILS OCH HANS GULDSMEDER. Omkring 500 dr före Kristi började inbyggarna i Sver;ge begagna eggverktyg av järn. Omkring 500 dr efter Kri9tus levde de första historiskt kända konung- arna i Sverige: Egil och hans son Ottur samt dennes son Adils. LODBROKS SÖNER. Omkring dr 800 började vikingatagen. Omkring 860 härjade vikingahövding- en Hasting i Medelhavet och intog staden Luna 867 kommo Lodbrokssönerna till Eng- land och besegrade konung Ella. ANSGAR. 829 kom Ansgar första gången till Birka. 853 besökte Ansgar Birka för andra gången. 865 dog Ansgar i Bremen. 1187 ödelades Sigtuna av esterna. SKÖLDMÖN. 988 besegrades Styrbjörn Starke av Erik Segersäll på Fyrisvall. SIGRID STORRÅDA OCH HENNES FRIARE. 998 underhandlade Olov Tryggvesson med Sigrid Storråda om giftermål. 1000 besegrades Olov Tryggvesson i sjöslaget vid Svolder. ARNLJOT GELLINE. 1030 föll Olov Haraldsson i slaget vid Stiklastad. GREK-KONUNGENS GÅRDVAR. Omkring 1030 gjordes av en svensk väring rnnristningen på marmorlejonet i Pirens. SVERKER DEN GAMLE. 1153-1154 företogo danskarna ett härjningstag i Småland. 1155 mördades Sverker den gamle vid Alebäck. ERIK DEN HELIGE OCH DEN BERGTAGNA. 1160 n 18 maj blev Erik den helige halshuggnn i Uppsala. VÅR GÄST, VEM VAR HAN? 1177 drog Sverre från Birger Brosas gård till Norge för att göra sig till konung där. 1179 stupade jarlen Erling Skakke i strid mot Sverre. 1187 förstördes Sigtuna (se »Ansgar»). BIRGER JARL. 1248 blev Birger konung Eriks jarl. 1250 företog han ett korståg till Tavastland. 1266 dog han på Bjälbo. SLAGET VID HOVA. 1Z75 besegrade Magnus Ladulås Valdemars här vid Hova. 1290 dog Magnus Ladulås.

1302 dog Valdemar. TYRGILS KNUTSSON. 1298 gifte sig konung Birger med Erik Menveds syster Märta. 1299 företog Tyrgils Knutsson ett krigståg mot ryssarna. 1302 dog konung Valdemar (se »Slaget vid Hova»). 1305 fängslades Tyrgils Knutsson. 1306 blev han avrättad. NYKÖPINGS GÄSTABUD. 1306 överfölls konung Birger av sina bröder på Håtuna. 1316 blev Birgitta gift med Ulv Gudmarsson (se »En julnatt på Finnstad»). 1317 lät konung Birger fängsla sina bröder på Nyköpingshus. 1318 tillfångatogs Magnus Birgersson av hertigarnas män på Stegeborg. 1320 blev Magnus Birgersson avrättad. 1321 dog konuug Birger. EN JULNATT Å FINNSTAD. 1316 blev Birgitta gift med Ulv Gudmarsson. MAGNUS SMEK. 1319 togs Magnus Eriksson till konung vid Mora stenar. 1320 blev Magnus Birgersson avrättad (se »Nyköpings gästabud»). 1321 dog konung Birger (se »Nyköpings gästabud»). 1327 gifte sig hertiginiian Ingeborg med Knut Porse. 1330 dog Knut Porse. 1335 red Magnus Eriksson sin eriksgata. Samma år blev Birgitta hovmästsrinna hos honom och hans drottning. 1349 begav sig Birgitta på pilgrimsfärd till Rom. 1350 härjade digerdöden i Sverige. 1351 utfärdade Magnus Eriksson sin landslag. 1356 gjorde Erik Magnusson uppror. 1359 dogo han och hans drottning. 1361 blev Visby brandskattat av Valdemar Atterdag (se »Visby»). 1365 besegrades Magnus av Albrekt och tillfångatogs. 1371 befriades han ur fängelset av sin son Håkan. 1373 dog Birgitta i Rom. 1374 dog Magnus Eriksson i Norge. VISBY.

1361 blev Visby brandskattat av Valdemar Atterdag. I KUNG ALBREKTS DAGAR. 1386 dog Bo Jonsson Grip. 1359 besegrades och tillfångatogs Albrekt vid Falköping; samma år förövades i Stockholm Käpplingemorden. 1391 förklarades Birgitta av påven för j helgon. 1308 intogs Stockholm av Margareta. ENGELBREKT. 1434 började Engelbrekt sin resning, brände Borganäs, besökte rådsmötet i Vadstena och intog Ringstadaholm. 1435 besökte konung Erik Sverige men återvände inom kort till Danmark. 1436 utsågos Karl Knutsson och Engelbrekt till riksföreståndare; ben 27 april samma år blev Engelbrekt mördad. KARL KNUTSSON OCH RÅTT- FÄNGAREN. 1440 blev Kristoffer av Bäjern hyllad av svenskarna. 1448 valdes Karl Knutsson till konung för första gången. 1450 dog hans drottning Katarina. 1452 företog han ett krigståg till Skåne. 1455 blev hans dotter Birgitta nunna i Vadstena kloster (se »Den lilla systern»). 1457 blev han fördriven av Jöns Bängtsson och flydde till Danzig. 1464 blev han konung för andra gången. 1465 fördrevs han ånyo av Jöns Bängtsson och flydde till Åbo. 1467 blev han konung för tredje gången; samma år dog Jöns Bängtsson på Borgholm. 1470 dog Karl Knutsson. DEN LILLA SYSTERN. 1455 blev Karl Knutssons dotter Birgitta nunna i Vadstena kloster. SLAGET PÅ BRUNKEBERG. 1471 togs Sten Sture d. ä. till riksföreståndare; samma' år ien 10 oklober besegrade han danskarna på Brunkeberg. 1477 gjordes en början till universitetet i Uppsala. 1483 trycktes den första boken i Sverige. 1497 togs Hans till svensk konung. 1501 avsattes han av svenskarna. 1503 dog Sten Sture d. ä. UNGA HERR STEN. 1512 dog Svante Sture och efterträddes av Sten Sture d. y. 1516 sökte Sten Sture förlikuing med Gustav Trolle, men blev avvisad och började beiägra Stäket. 1517 dömdes Gustav Trolle av riksdagen, och Stäket intogs och förstördes. 1518 kom Kristian II med en flotta men blev slagen vid Brännkyrka och återvände till Danmark. Samma år besökte avlatskrämaren Arcimboldus Sverige. 1520 inryckte danskarna i Västergötland, Sten Sture sårades på Åsunden och dog på Mälarens is. Stockholm belägrades och gav sig åt Kristian; den 8 nov ein ber anställde denne Stockholms blodbad.

I. Hövdingen med de oräkneliga stenyxorna.

Folket klagar 5

Karilas på offerstenen 10

Ura-Kaipas stenyxor 12

Karilas blir såld till köpfararna 15

Ura-Kaipas svårmod 19

De gulskinaflde komma 20

Ura.Kaipas gravöl 23

II. Ane den gamle 26

III. Adils och hans guldsmeder.

Ankomsten till Adils' hov 34

I smedjan 39

Fyrisvalls säd 42

IV. Ingiald lllråde 48

V. Lodbroks söner 56

VI. Ansgar 61

VII. Sköldmön.

I månljnset 69

Rnnorna 70

Hjälmdis rider till Erik Segersäll 73

Styrbjörn på havet 76

Slaget på Fyrisvall 78

VIII. Sigrid Storråda och hennes friare 81

IX. Arnljot Gelline.

Dråpet 87

Ödemarkens längtan 93

Slaget vid Stiklastad 96

X. Grek-konungens gårdvar 101

XI. Sverker den gamle 110

XII. Näcken 119

XIII. Jättekvinnan 124

XIV. Erik den helige och den bergtagna 128

XV. Vår gäst, vem var han? 133

XVI. Eirgerjarl 141

XVII. Slaget vid Hova 150

XVIII. Tyrgils Knutsson 156

XIX. Nyköpings gästabud.

Bortbytingens gåva 161

Cicilla i skogen 163

Drottning Märta storler 166

Magnus kommer med Erik Menveds riddare 172

XX. En julnatt på Finnstad 178

XXI. Magnus Smek.

Vid Mora stenar 185

Hertiginnan Ingeborg 188

Det stora riket 190

Digerdöden 194

Fängelse och landsflykt 198

XXII. Visby 201

XXIII. I kung Albrekts dagar.

Garparna 210

Hättebröder och kapare 214

Birgittas helgonkröning och pilgrimernas återkomst 217

XXIV. Engelbrekt.

Dalkarlarna 221

Ljusfesten 228

Vid Göksholm 232

XXV. Karl Knutsson och råttfängaren.

Karl Knutsson blir konung 237

Olyckorna börja 241

Konung tredje gången 248

XXVI. Den lilla systern 251

XXVII. Slaget på Brunkeberg 256

XXVIII. Om den tjocka abboten och om Ljungby horn och pipa 261

XXIX. Gamla lagar, hårda sinnen 266

XXX. Unga herr Sten.

I sakristia och biskopsborg 269

Slaget vid Brännkyrka 275

Arcimboldus 278

Första skottet på Åsunden 279

XXXI. Stockholms blodbad.

Kristian Tyranns kröni~g 284

På Stockholms slott 286

Blodbadet 290

Nyårsvakan 293

Tidstavla 297 --