I.

GUSTAV VASA. NÄR DALKARLARNA ÅNGRADE SIG.

Nu bredde sig vintersnön över Dalarna, och folket i gårdarna togo vara på de korta dagarna, under vilka solen några timmar lågt gled fram utefter skogsåsarna. De gamla hade bättre ro nu än under sommaren att väva och spinna eller slöjda framför brasan, och ungdomen samlades på logarna och tröskade, ty ännu var det för tidigt att köra ved och timmer från skogarna.

På Rankhyttans gård va? trösken i full gång. En dag kom en ung karl med yxan över axeln och tog tjänst bland de andra drängarna. Om aftnarna, när arbetet var slut, fin go de alla sätta sig i ring och äta ur samma grötfat och sedan lägga sig i halmen, var de kunde. Den ny- komna drängen gjorde i allt som de andra, men de märkte, att han var ovan i arbetet, och en gång, när han svingade slagan, upptäckte en av pigorna, att en guldstickad silkes- krage stack fram under den simpla vadmalströjan. Hon gick då in och berättade, vad hon hade sett, för husbonden, som hette Anders Persson och var en ansedd bergsman.

Nästa morgon blev drängen inkallad i stugan. Där stod han nu vid dörren med sitt långa, hängande bondhår och tummade sin hatt. Den undersätsiga och prydligt slät- rakade bergsmannen fick ett förvånat uttryck, då han be- traktade honom. »Livet är underligt», kastade han fram och såg honom stint i ögonen. »Förr i tiden, när jag låg och läste i Uppsala, träffade jag ibland en ungersven av Vasasläkten. Han hette Gustav Eriksson.»

Drängen vände hatten mellan fingrarna, men Anders Persson livades av tanken på gamla dagar och fortfor: »Ännu kan jag minnas, hur säker och bredbent pilten stod i sina eldröda kläder och dammade på oss andra med snöbollar. Nog blev han satt i skola hos en dansk mäster, men vet du, vad han sade till mäster? Så här sade han: När jag blir stor, skall jag gå upp till Dalarna och få ut dalkarlarna och slå danskarna på näsan.»

»Nej, sade han det?» svarade drängen. »Då blev väl mäster varm i sitt danska hjärta?»

»Mäster tog och gav honom stut», fortsatte bergsmannen och gick några slag över golvet. »Men unga herrn högg sin dolk tvärs igenom lärboken och ropade: Hej, jag ger dig och din skola tusan! - Och så gick han sin väg och kom aldrig igen.»

»Har du så väl reda på allting, husbonde», svarade drängen med djupt allvar, »då vet du kanske också, var han nu håller till.»

»Jag tänker, att han står här mitt framför mig i stugan», utbrast bergsmannen och tvärstannade. »Hur gammal är du?»

»Kristihimmelsfärdsdagen för tre och tjugu år sedan föddes jag på Lindholmens gård till detta träldomsliv», svarade främlingen. Men i detsamma brusto tårarna ur hans ögon, och hans och den forna vännens händer möttes i ett handslag. »Ja, jag är Gustav Eriksson», snarare fram- viskade än talade han. »Min far föll i Stockholm för Kristians bödelssvärd. Min mor tynar bort och dör i fäng- else. Själv flydde jag i en fåraherdes smutsiga klutar ur fångenskapen i Danmark, och först i Lybeck fick jag skydd och anständiga kläder. Hjälp mig, broder, att resa dalfolket och befria vårt land !»

Anders Persson släppte hans händer, bekymrad och tankspridd. »Förr gjorde du alltid oss andra glada med ditt lustiga snack», sade han. »Nu är det slut med glädjen och friden för oss alla. Själv är du en eftersatt rymling. Stannar du här, blottställer du också mig och hela mitt hus. Gå vidare uppåt socknarna, gå, gå - utefter älvarna, genom de stora skogarna! Dröj aldrig länge på ett ställe! Här i bergslagen är folket mer stillsamt. Nej, vill ingen annan höra dig, så tala till de sturska Morkarlarna. Det rådet är allt, som jag har att giva dig.»

Missmodig hängde Gustav Vasa åter yxan över axeln och fortsatte sin ensamma vandring.

På gården Ornäs råkade han nästa dag ännu en gam- mal bekant. Det var frälsemannen Arent Persson. Arent slog upp sin stora päls och sin breda famn och lovade genast att fara kring till grannarna och höra efter, om de hade lust att packa piltunnorna och börja uppror. Ornäs- stugan var prydlig och stor, och när Gustav Vasa hade blivit tillräckligt undfägnad vid bordet av hustrun, den ståtliga Barbro Stigsdotter, tog Arent ljuset från bordet och lyste honom vänligt till sovstället på loftet. Här fanns det både kuddar och varma, snövita fårskinnsfällar att krypa ned emellan. Uttröttad, men nöjd att äntligen ha träffat en pålitlig vän, kastade Gustav Vasa sig på bädden och somnade tryggare än på länge.

Fram mot gryningen väcktes han av en mjuk hand, som lades på hans skuldra. När han slog upp ögonen, stod Barbro lutad över kudden. Det borde kunna ha gjort en hemlös flykting glad om hjärtat att först av allt i den friska vintermorgonen möta hennes ungdomliga ansikte, men det var blekt och förskrämt. »Förstå, kära herre, till vilka l har kommit», viskade hon och höll in andan för att lyss nedåt vägen. »Kan I höra bjällran därnere? Det är Arent, som varit hos grannarna och rådgjort, och nu åker han förbi utan att gå in. Han kör raka vägen till den

ska fogden, som vi äro släkt med. Men jag kan inte ära på samvetet, att en så ung och ädel herre som I skall tas i järn av fog den och skickas till kung Kristian. Fort upp ur fällarna, om livet är kärt! Jag har sagt till drängen att hålla med en släde nedanför svalgången.»

Hon ryckte till sig en av de smala och långa dukar, som voro kastade över bjälkarna i taket till prydnad. »Åk till Jon präst i Svärdsjö !» rådde hon och sköt den yrvakna gästen framför sig till ett litet utbyggt rum bredvid sval- gången. Det var nio alnar ned till marken, men Barbro Stigsdotter hade starka armar. Om de hade varit svaga, vet ingen, hur det, i den tid som nu är, kunnat se ut i vårt land. Raskt band hon duken om Gustav Vasas bröst och firade varsamt ned honom till släden. Det skedde i en god stund, ty på andra sidan kunde hon redan se fog- dens ryttare, som kommo för att gripa honom vid strupen.

Nu visste Gustav Vasa, att han skulle bli förföljd, och i susande fart ilade snart släden över den frusna sjön Runn. När han kom fram till Svärdsjö, gick han först några dagar och tröskade med drängarna, innan han vågade tala om för prästen, vem han var. Prästen, som då kände igen honom från gamla läsdagar i Uppsala, försökte att visa honom de små hedersbetygelser, som han var i stånd till i sin torftighet, och stod själv vördnads- fullt och höll i handduken åt honom, då han tvättade sig. Men det fick hans nyfikna huskvinna se, och Gustav Vasa gav sig då åstad för att söka ett nytt gömställe ett stycke därifrån hos kronoskytten Sven Älvsson i Isala.

Det ångade varmt genom den öppna stugdörren, ty ute var det bitande vinter, men därinne dånade det i ugnen, och Sven Älvssons hustru höll just på med storbak. Gustav Vasa ställde sig bredvid henne och värmde händerna, men lång stund hunno de inte att språkas vid, förrän en spejare stack in huvudet. Bakom honom döko allt fler karlar upp i dörren, och som de nu stodo där och vilade sig mot sina spjut, begynte de tala med hustrun. De berättade henne, att ett stort pris var satt på herr Göstavs huvud, och undrade, var den stackaren nu höll sig gömd. 313

Var det då nu förbi med barndomens drömmar om att befria det förtryckta och landet? Ensam och vapenlös stod han sträckta över ugnen och teg. Men Sve som nyss fått veta, vem han var, hon Barbro Stigsdotter, utan fann på råd i står du här och koxar och gapar på frä du aldrig sett folk förr?». ropade hon en dum bonddräng och gav honom en med brödspaden. »Packa dig du stra tröska !»

Spejarna skrattade åt honom, där l logen och släpade fötterna efter sig. stampade de sedan i väg genom snön söka i andra gårdar, ty att en så förr Göstav skulle bli hanterad på det sättet det kunde de ändå inte tänka sig. Så s bäddade Sven Älvsson ned sin gäst i ett uppåt skogarna.

Vägen slingrade ödslig och lång m( och Gustav Vasa låg i timmar och ly och sövande knarret från medarna. stannade släden och omringades av s~ hur de frågade efter honom, och miss flera gånger sina spjut genom halmen. I och han kände, att han hade blivit sårac~ Men han bet samman läpparna och lå stund förstod han, att spejarna hade r märka något, ty medarna började åte

Sven Älvsson råkade emellertid at halmen och fick då se, att blod drop lasset Utan att länge betänka sig hop

kniv och skar hästen i ena foten,

va undra över blodspåren.

Först när färden hade gått ända u]

vältrade han undan halmen, så 313

stiga upp och fortsäfta sin va~idring mot nya äventyr. Här träffade Gustav Vasa ett högväxt och man~iavulet folk, som var ~jälvrådigt och stolt, men också ärligt och förnöjsamt, och det forntidsaktiga tnngomålet sjöng så vackert och hjärtegott. Under en av juldagarna steg han i Mora upp på en liten kulle för att tala, ty det var just, när allmogen kom ut från kyrka.

Äntligen $tod hal nu b~ga mot bga med de oböjliga mannen i Mora, och de samlades omkring honom i en tät ring. Många hade med $ig sina vapen, och bågar och spjutskaft voro fullristade med dalrunor. Omgiven av blå bergåsar, låg den frusna och översnöade Siljan som en vi<1 slätt, och en frisk xiordan förde hans ord med sig ut över mängden. »Hur länge skola vi vara trälar, vi som äro födda till frihet?» ropade han, och hans kinder darrade av sinnesrörelSe. »Ännu minnas de gamla, vad svenska män ha fått utstå under de främmande konungarna. De unga höra det förtäljas och lära sig redan från barndomen att hata en sådan styrelse. Snart återstår oss intet annat äli tomma hus, magra åkrar och osäkra liv. Själv har jag nyss mist både fader och fränder. Dalamän, I som alltid voren frimodiga och oförfärade, alla Sveriges innebyggare vända -u sina ögon till er. Med Guds hjälp står jag redo att bli er hövitsman ich föra er az' mot tyrannerna.»

Morkarlarna hörde noga på, men när de började rådslå med varann, blevo de tvehågsna. »Vad veta vi om dig, unga herre», sade de. »Begiv dig du av, vart du bäst kan! Om kung Kristian är sträng mot de höga, blir det hans sak. Vi ha lovat honom trohet och vilja leva i fred för oss.»

Blossande av harm och blygsel, märkte Gustav Vasa, att' allt, som hans sorg och hans ungdomliga iver lagt honom på tungan, det hade han talat för döva, och hopplös och förtvivlad vandrade han vidare. En fjärdingsväg från Mora höll han sig flera dagar gömd under Morkarleby bro. Sedan spände han skidor på fötterna och flydde bort mellan de snötyngda grenarna, bort över de ändlösa fjällvidderna, där den stora, stjärntindrande vinternatten tynger över själen, så att lija~rtat stannar, och den ensamma känner sig över- given av hela världen. Ibland sökte han sig en stunds vila i någon tom fäbodstuga och satt där frusen och svulten utan att kunna längta till det bröd, bom han hädanefter skulle få mottaga ur främmande händer i främmande land. På sina skidor styrde han slutligen ned utför backarna till Västra Dalälven, som annars flöt djup och klar, men nu låg överisad. På sidorna utefter älven funnos små odlade åkerlappar, men dalgången blev allt trängre, och branterna kommo allt närmre med sina ödemarker. Tystnaden under nätterna bröts bara av någon hungrig rävs skällande tjut eller det vinande ljudet i isen, när älven frös till hårdare. Den kallaste vintern var kommen, och nu befann han sig i den sista byn nedanför norska gränsen.

Om morgonen, när han steg ut från sitt nattkvarter för att vika in i skogen, fick han syn på två skidlöpare, som följde hans spår och ivrigt vinkade åt honom. »Stanna, kära herr Göstav», ropade de på sitt goda dalamål, »vi äro skickade från Mora.»

Trött och modlös, stödde han sig över sin stav och såg på dem med hotfulla ögon. Men de drogo efter andan och fortsatte glädjefullt: »Morkarlarna de ha gått och blivit ångerköpta, kan du väl tänka. Och nu hålla de på att väpna sig. Du lärde dig krigets hantverk under salig herr Sten. Kom och bliv vår hövitsman! Sexton unga drängar skall du, sanna våra ord, få till livvakt.»

Då steg en djup suck av lättnad ur hans bröst, ty han kände, att de menade allvar. Kortare syntes honom också nu den väg tillbaka, där han nyss hade haft så tunga sorger att bära.

När bondehären samlats, skallade gånglåtarna genom skogarna, och så drogo dalkarlarna då åstad -ned bågen på' axe'ln för `att uppsätta sin hövding i det svenska hög- sätet.

Vid Brunnbäcks färja, Dalarnas port och brygga, blev det pilregn och strid, och i Västerås, som de flyende danskarna hade stuckit i brand, yrde gnistorna över hus- taken. Här tyckte masarna, att de en stund kunde få leka och sjunga. De gingo därför ned i källarna och försågo sig vid öltunnorna, och mitt i själva rådhussalen rullade de in ett stort vinfat. Omkring det satte de sig med benen i kors som skräddare och tänkte riktigt låta bägaren skumma. Men då kom Gustav Vasa med sitt svärd som en vredgad Tor med sin hammare. Han visste, att danskarna lurade på överfall, och därför gick han omkring och slog sönder både öltunnor och' vinfat, så att folket inte skulle ~~icka sig rusigt. »Det är bättre», sade han, »att öl och vin rinner på gatorna ann så många duktiga mäns blod.»

-Med var dag slöto sig nya hopar av allmoge till de framtågande flockarna, och ett myllrande vimmel av bågar och spjut och runda bondehattar bredde sig, vad det led, över höjderna utanför Stockholm.

Nu blev Gustav Vasa vald till riksföreståndare, men ännu blänkte danskarnas vapen på stadsmuren, och under långa tider begav sig allmogen helt enkelt hemåt för att sköta om sker och äng. Ofta såg det tröstlöst ut, och tomt blev det i penningepåsen, men en lycka var, att fienden hade råkat i krig också med Iybeckarna. Hos dem hyrde Gustav Vasa manskap och köpte sig stridsrustade skepp, så att han alldeles kunde omringa staden, och under väntan på den avgörande segern hyllades han med jubel som konung. INTÅGET I STOCKHOLM.

Under almarna nedanför Brunkebergsåsen framblickade Klara kloster. En dag höll där en ryttare på klostergården h gick fram till den stränga abbedissan Anna Reinholds- tter. Hon var lång och mag er, och guldkorset bläukte aden mörka dräkten.

»Tjugusex år och redan konung efter att nyss ha gått i skogarna utan tak över huvudet! Det går fort för herr Gustav Eriksson !» utropade han och kastade handsken över, stenbordet. »Jag hade annars tänkt mig, att jag själv eller någon av mina fränder bättre kunnat förtjänt en sådan heder.»

De vita skäggstråna stodo rätt ut från hans kraftiga haka, och som han talade, lät han den andra handsken flyga $~amma väg som den första.

»Herr Ture Jönsson», svarade abbedissan och plockade hövligt ihop handskarna och räckte honom dem, ty han var en mäkta ansedd storman, »vi få hoppas, att vår 5i .uga biskop Brask ännu kan peppra i mjölken, om det tarvas.» Hon lade sin tunna och genomskinliga hand på hans arm, och han ödmjukade sig och kysste den.

»Vi få hålla ihop, vi som inte trivas med de nya ordningarna», mumlade han. Därmed kastade han sig åter upp på hästen, vig som en ung man, och travade bort i en sky av damm.

Med bävan i sina danskvänliga hjärtan gingo nunnorna upp och satte sig vid fönstergluggarna för att bekymrade, räkna de glesnande skarorna på det belägrade Stockholms, murar.

Sommaren var kommen. Äntligen måste de tunga och gnisslande stadsportarna skjutas upp, och på midsommar- aftonen skakade den södra bron under den intågande kungshären. Det blev trångt där inne på gatorna mellan de röda tegelhusen, på vilkas hörn små lampor brunno under helgonbilderna. Många trähus hade brutits ned till bränsle. Uthungrade skyndade de svenska borgarna fram för att mottaga sina befriare och hälsa gamla vänner från ung- domsåren. Tusentals händer sträcktes mot ko~ungen, där han, blommig på kinderna och gulskäggig, red fram på sin smyckade gångare. Hans skarpa och livliga ögon igen kände hus och härbärgen, där han förr hade bott sorn~ simpel väpnare. Där på Stortorget hade' hans fader blivit framledd till bödeln, och i det höga slottstornet Tre kronor hade hans ärevördiga moder suckat bland fångarna, innan hon fördes bort till hunger och död. På de underbaraste vägar hade han stigit upp till sitt folks hämnare och räddare,' och nu glimmade en fridsam midsommarsol över kronorna på tornspiran. Ingen ville dock på en sådan glädjedag minnas de fällda tärarna, och i Storkyrkan böjde Gustav Vasa sina knän framför högaltaret. Utanför omfamnades hans dalkarlar, själaglada, stora i munnen och stolta över att ha givit Sverige den hövding, som vi aldrig skol& sluta att tacka, så länge vårt språk ännu talas bland våra sjöar och skogar.

Uppe i slottsrummen såg det däremot ödsligt och tomt ut, ty ärkebiskop Trolle och de danska stormännen hade längesedan flytt till Kristian Tyrann i Köpenhamn.

Omgiven av uppror, måste kung Kristian slutligen packa in sina dyrbarheter i korgar och kistor och gå ombord på några skepp för att uppsöka en fristad i sin kejserliga svågers arvland Holland. När hans skepp hade lagt ut, öppnades försiktigt ett kistlock underifrån av en vaxblek och mager gumhand, och fliken av en svart sammetsärm föll ut över kanten. Ur kistan reste sig den åldriga Sigbrit, Dyvekes moder, den trogna rådgiverskan i alla öden, som hade burits ombord i kistan, för att det' uppretade folket inte skulle gripa henne. Skeppet styrde till ~avs, och tröstande ställde hon sig bredvid honom, där han nedbruten och förgråten stod lutad över relingen och såg tillbaka mot stränderna av sina förlorade riken. SANKT ERIKS SÖNDERSLAGNA BELÄTE.

En afton, medan styckekulorna annu susade over skans korgarna utanför d‚t belägrade Stockholm, bultade det på parten till Klara kloster. Två dalkarlar kommo med en i: blödande yngling, som de buro mellan sig på spjutskaftet. Flera sårade lågo redan på klostergården, bäddade på halm och granris, och de satte därför zied honbm på kyrktröskeln, där det var tomt. Sedan sprungo de tillbaka till sina strids. bröder på Brunkebe?gsåsen.

En ung nunna böjde sig ned och torkade blodet frän hans ögon. »Hur är det nu därute i världen ?» frågade hon med en suck. »Dansa de unga ännu kring majstången? Binda de ännu kransar, när de gå över ängen? Sjunger ännu koltrasten, när det dagas långt borta över moarna?»

Hon lyfte varsamt hans ansikte och förundrades, ty hon kände igen de klara och öppna dragen på den älskligt undergivna godhet, som låg över dem. Hon kände igen sin barndoms bästa vän, som hade lyft henne över stättan och hjälpt henne att bära den tunga hallonkorgen. Under glittrande löv hade de talat om den gård, som de en gång skulle bygga vid forsen. »Ack, ni bedrägliga minnen från världen, sova ni inte än !» framviskade hon hastigt. »Kalla mig syster Ursila! Jag vet, att du heter Brynolf.»

Han spratt till och grep henne om armhågarna. Hans sårade ögon brände ännu efter den kula, som hade snuddat tätt förbi hans ansikte, och han bemödade sig att se genom det töcken, som hade bretts över dem. »För Guds heliga moders skull», viskade hon, »låt ingen ana, att vi känna varandra. Däruppe i klostret står nu ahbedissan och hänger ut en lykta genom fönstergluggen. Å, den hårda, hjärtlösa kvinnan! Det är ett tecken till danskarna på slottet i Stock- holm, att vi i natt ha många sårade svenskar i vår fromma vård. Och när det så blir mörkt...»

»Jag förstår», inföll han lika sakta. »När det blir mörkt, då smyga de sig hit med sina spjut och... Kan du inte frälsa de våra?»

»De komma alla att bli nedstuckna av danskarna» tvingade hon fram. genom kyrkdörren! »Res dig upp, fort, och smyg dig in Den står på gla~'nt~» Hon sköt honom »Jag känner Iukt av vaxljus», sade han, »men mina stackars' ogon ha svårt att se, var de brinna. Skall jag aldrig mer kunna se Kristusbilden i guld och pärlor på gudsmoders- bildens arm, aldrig sol och sjöar ?» - »Ack, klostret här har blivit fattigt», svarade hon. »Det har blivit ont om både guld och pärlor. Men goda helgon se ned till dig frän sina små altaren och skydda dig i natt.»

Hennes sandaler klapprade bort mot dörren, och när mörkret föll på, hörde han, hur danskarna blevo insläppta i klostret och slogo ihjäl hans sårade och sovande strids- bröder.

I dagningen, när böneklockan ljöd, kom Ursila tillbak~~ och tog honom med sig ut under fågelsången på kyrko- gården. Muren var här så hög, att den skymde dem, och hon räckte honom en spade och gned in hans händer med jord, så att ingen längre kunde se, att han hade varit krigare. »Göm dig bland de fattiga, som gräva och arbeta här på kyrkogården och i örtsängarna», sade hon. »De bli var dag bespisadc, och abbedissan kommer inte att märka dig Blir det fred igen, gå då till sankt Eriks beläte i stadskyrkan. Det helgonet har botat många blind'a.»

De stodo dolda mellan höga buskar, och då hon snuddade vid honom med siha vigda nunnehänder, föll han vördnadsfullt ned på sina knän. »Så mycket kunna ännu mina skadade ögon vägleda mig, att jag kan sköta en spade», svarade han, »och lycklig vill jag kalla mig, så länge jag bara får leva i din närhet som förr. Men jag är en enfaldig man, och jag frågar dig, du renhjärtade och fromma, hur kan du vilja stanna i ett sådant rövarnäste, där ärliga krigs- män bli mördade under sömnen? Är det här du skall förnöta din ungdom? Vill du inte hellre följa mig ut i världen ?»

Hon stred med sig själv, och ett vemodigt leende drog over läpparna, medan hon svarade: »Världens barn veta inte, vad de säga, när de tala om oss klosterfolk och' om vår ensamhet. Tror du då det är så mycket lyckligare att framför sig in i kyrkan och gömde honom i en vrå bakom en biktstol. Han trevade omkring sig och satte sig ned. 321 sitta och kuttra på bänken som fästefolk eller att stå och röra i grytan på spisen än att leva ett heligt liv vid bön och sång som Guds tjänstekvinna. Vilka lärde dig att läsa, när du var l ten? Det var de goda munkarna. Vilka lärde dina små systrar att sy? Det var de tysta nunnorna i klostret. Vilka andra vårdade fattiga och sjuka?»

Hon teg ett ögonblick som för att hejda sina ord, men de bröto fram på nytt med en snyftning: »Det är inte längre som fordom, allra käraste, däri har du rätt. Lågan har slocknat på vår fromhets altare. Jag fasar över, vad som skett här i natt. Men vi nunnor skola ändå förbli vårt löfte trogna. Och får du se oss gå som gamla krokiga sma gummor och tumma våra radband, kom -då ihåg, hur hänryckt vårt unga hjärta en gång klappade, när vi kröntes till Kristi brudar. Gör jag nu något orätt ?» frågade hon och kysste honom stilla på pannan. »Gud skall förlåta mig det.»

Hon försvann under träden, och fågelsången t?stnade, och Brynolf grep sin spade.

Dagarna gingo, och han grävde både örtasängar och gravar. När det så kom fredliga år, påminde han sig Ursilas råd och vandrade upp till Storkyrkan för att söka bob åt sina ögon vid sankt Erlks beläte. -

Redan i dörren var det trängsel. En bred borgare sökte att stöta honom tillbaka och frågade: `»Skall menig man nu också komma och höra på mäster Olov `i korgen, ärkekättaren, smedssonen från örebro? Vet du inte, att- han är bannlyst av Brasken?» Men Brynolf visste ingenting, utan trevade sig fram. Och däruppe i korgen stod mäster Olov, trosviss och oförskräckt, och berättade om en bok, som många aldrig ens hört talas om. Den boken hette Bibeln. »Det är Guds heliga bok», sade han, »och den ha era präster och munkar aldrig läst, utan latinska böner, som de ofta inte begripa själva. Där står inte, att syndaförlåtelse kan köpas för penningar, `eller att trädockor kunna böta sjuka, eller att den fattiga bonden skall slappa till steken i klosterköket. Nej, endast genom att leva som bröder, ängra våra förseelser och tro på Kristus kunna vi &ma,; syndfulla människor bereda rum på jorden för hans kä~lek~- rike.»

När han talade, såg han framför sig sin tysta kammare och all den möda, som där väntade honom. Kyrkan be hövde nya handböcker och nya psalmer, och bibelns grekiska text måste tolkas på hans eget sträva tungomål. Han såg hundratals sidor efter sidor, där var rad skulle, siktas och vägas, så att intet förfors. Hur skulle ett män- niskoliv förslå till ett sådant jätteverk? Men han kände sin styrka, och tanken på all väntande möda och kamp värmde blott hans tal.

Det var nya, aldrig förr hörda ord, och Brynolf grep sig om pannan. »Vad säger då konungen till detta?» mumlade han. »Han har ännu så länge annat att styra med», försäk- rade grannen, men böjde "sig därpå till hans öra och viskade: »Och ändå är det just han, kungen, som skickar upp mäster i korgen.»

Mer blev inte sagt, ty k'yrkan genljöd av ett ohyggligt larm. Män och kvinnor tryckte sig intill pelarna, och deras ord blandades till ett allmänt sorl.

»Undan, undan, här kommer det farligt folk! Veder- döparna, vederdöparna !» varnade somliga. »Annars bruka de hålla till ute på malmarna eller i svartbrödraklostret.» »Vad vilja de då?» undrade bönderna, som hade kommit in från sina lass på Stortorget och ännu hade halmstrån i håret. »Det spörjs nog! Vederdöparna äro män, som ha låtit döpa sig för andra gången som vuxna och tro,: att de måste skaka sönder hela den gamla syndavärlden för att kunna bygga det tusenåriga messiasriket. Luther och mäster Olov äro klart brinnande ljus, som vi kunna bära i händerna, men här kommer vådelden!»

ln störtade en hop av det slags vilda sällar, som, när de höra en sanning, inte fyllas av längtan att utmejsla den allt renare och klarare, utan först känna si g i sitt rätta segerrus, när de få förstöra och slå sönder. Garvare och skomakare ropade, att den heliga ande hade flugit in i deras själar, och de predikade, så att de tumlade om- kull med skum på läpparna. Mitt i skaran fladdrade en svart kappa omkring en reslig man. Det var den fruktade vederdöparen Knipperdollinck, som nyss hade kommit från Tyskland, och befallande höjde han armarna.

Då hördes, att något tungt föremål kastades till golvet. Brynolfs halvskumma ögon hunno bara uppfatta, att en bild släpades förbi honom, och att den hade blå mantel, skäggigt huvud och sönderslagen guldkrona.

»Sankt Erik, sankt Erik!» ropade han och kastade sig ned med armarna om svenskhetens skyddshelg9n, vars namn hans folk hade inflätat i sina böner och stridspsalmer, fast påven aldrig hade inskrivit det bland helgonens i den gyllene boken.

Hur ofta hade han inte själv sjungit om sankt Erik, när han ännu bar spjut och båge. Det tycktes honom, att ett inre sken utströmmade från bilden, och att änglar sprungo fram och täckte det murkna trät med sina vingar för att skydda det.

Han kände inte, hur hans eget huvud slogs mot vassa kanter, när han rullade med bilden utför kyrktrappan ned på gatan. En stund blev det alldeles mörkt för hans ögon, och när han kom till sig själv, var skaran försvunnen med sitt rov. En medlidsam munk hjälpte honom att resa sig, och förvirrad stapplade han hem till sitt kloster och sin spade.

»Mina ögon kunde du inte bota, sankt Erik», mumlade han, »men mäster, som stod och talade från korgen med stora, strålande ögon, han gjorde min förut blinda själ seende.»

Oni vederdöparna ville han aldrig mer höra ett ord. Men vi, som leva så långt efteråt, v1 vilda veta, hur det gick med Knipperdollinck, där han drog fram med sin hop genom staden och slog sönder helgonbilderna i gat- hörnen. Så snart Gustav Vasa fick honom fast, skickade han honom ur landet. I haiis födelsestad, Mynster, krönte emellertid vederdöparna till profet och konung en skräddare från Leiden, som hette Johan. Hos honom blev Knipper- dollinck en prydlig ståthållare. Johan, rättvisans konung över hela världen, som han kallade sig, tronade vid vin- bägaren med en trefaldig, rikt utsirad krona och omgiven av apostlar. Men ett sådant messiasrike kunde inte bli tusenårigt, utan det var fullnog, att det blev ettårigt. Både profeten och hans ståthållare avlivades, och deras kroppar inkastades i järnburar. Högt på Lambertustornet i Mynster hänga ännu de burarna under framsusande fågelsvärmar och påminna oss svenskar om den hand, som långt borta i våra avlägsna land lyftes mot sankt Eriks beläte.

*

Fast Gustav Vasa inte klemade med svårmare' av det slaget, greps däremot hans ärliga sinne så mycket djupare av mäster Olovs lära. En morgon sågo Klara nunnor, hur han med präktigt följe red förbi uppåt landet. Sipporna lyste i skogsbackarna, och vårgräset grönskade på Uppsala högar. Där höll han med sin häst på tingshögen i skinande rustning och talade till den samlade allmogen om, hur full- proppade klostren voro med lata munkar och nunnor.

Det var här, som Blot-Sven hade stigit fram och offrat en häst till Oden för att bli tagen till konung efter den kristna Inge, som svearna jagade från tinget med sten- kastning. I mer än två hundra år hade de här troget var vår burit sankt Eriks ben över åkrar och ängar till god årsväxt liksom förut guden Frejs beläte. Och här i deras uräldsta bygd hälsades de nu från tingshögen av den åter- uppståndna Frej och sankt Erik, den nya svenskhetens fader och konung, som fyllde landet med fred och ax, och som nu yrkade på andring 1 gamla trosbruk. Men Upp- landsbönderna hängde fast vid det gamla och skriade, att de ville behålla sina munkar och nunnor.

Det var glada ord att höra för a~rkebiskop Johannes, Magni, som i guldbroderade sammetskläder red vid konungens sida, då färden nu gick vägen framåt till Uppsala. Men ängen stod full av blomster, och med skälmen i ögat lät Gustav Vasa binda en skön krans och tryckte så hastigt fast den omkring ärkebiskopens hjässa. Nog var det ju en lek bland glatt folk, då våren skulle firas, att utse en »majgreve» och bekröna honom med en krans, men i Uppsala blev det ett tittande från fönster och dörrar, när självaste den högvördiga a~rkebiskopen kom inridande med blad och gungande blomklasar vid öronen som en vingud.

Ärkebiskopen aktade sig dock att låta förmärka något misshag, utan redde i stället till ett väldigt gästabud med gammaldags ståt. På ena sidan om bordet satt konungen under en takhimmel, och mitt emot på andra sidan satt ärke. biskopen under en annan takhimmel, som var nästan ännu praktfullare. Det felades varken stekar, överslagna med rosenvatten, eller underbara skåderätter, som konstskick'- liga sockerbagare hade byggt upp till bilder av romerska hjältar och gudar. När de många vinerna en stund hade' prövats, höjde ärkebiskopen slutligen sin silverbägare för konungen med orden: »Vår Nåd dricker eder Nåd ett gott år till !»

»Din Nåd och vår Nåd trivas inte under samma tak», svarade Gustav Vasa, och bordet runt flög ett skallande skratt.

Den påvliga ärkebiskopen började mä~rka, att det var tid för honom att lämna Sverige. Några år därefter över- räcktes också herdestaven åt mäster Olovs broder, Lauren- tius Petri, som därmed blev vår första protestantiska a~rke- biskop.

Nedstämda hörde Klara nunnor om händelserna i Upp. sala, och länge skulle det heller inte dröja, innan de blevo tvungna att själva bevittna ännu otroligare ting. Bödeln bar då i gamla dagar en ganska märkvärdig man på sitt vis, och ofta vankade han förbi deras port upp mot san'dåsen, där kråkor och skator hackade på de soltorkade' kropparna i galgarna. Var han kom, gick det en isning genom alla, som mötte honom, ty ingen var så skydd och föraktad som han. Steg han in på en ölstuga, flyttade sig alla undan, och ingen ville dricka ur den mugg, som hade' snuddat vid hans läppar. Om nätterna strövade hans drängar med en lykta genom gatorna och samlade ihop döda hundar, och sedan spikade de upp deras avflådda hudar på väggarna kring hans stuga. Där satt han med hat och svårmod i hjärtat och höll krog för kringstrykare och skälmar av alla slag. Själv var han också vanligtvis en mördare eller tjuv, som hade fått öronen avskurna till straff och galgens bild inbränd på pannan, men som hade sluppit repet mot löfte att i lagens namn avrätta andra syndare.

Någon gång hä'nde det väl också, att en ärbar b'orgar- hustru smög sig till hans dörr för att bota tandvärk med litet fnas eller mossa från galgen, men förfärad såg hon mot det breda rättarsvärdet, som i brasans sken blänkte på Väggen.

En morgon klädde bödeln sig nu i sin bästa stass med röd fjäder i hatten, och allt folk var på benen. Det var inte sed, att kyrkans män lämnades i hans våld genom världslig dom, men nu skulle det ske, och nunnorna i sankta Klara sprungo bestörta till fönstergluggarna med fladdrande dok.

Det levde nä'mligen två avsatta präster, som ströko kring bland dalkarlarna och talade om Sturarnas lyckliga dagar och ställde till uppror. Till sist fick Gustav Vasa dem i sina händer, och det var händer, som kramade hårt i en vred stund. Utstyrda i trasiga korkåpor, fingo de båda livdömda nu sitta upp barbacka och bakfram på två utsvultna hästar och på det sättet hålla sitt skymfliga intåg' i $tockholm.

Den ena, som nette Peder Sunnanväder och hade varit biskop, satt där med ett dinglande träsvärd vid `sidan och halmkrona på huvudet, och den andra, mäster Knut, med en biskopsmössa av näver. Omkring dem hoppade och dansade utklädda gycklare, ryckte hästarna i svansarna och sjöngo smädevisor. Först vid skampålen uppe på Stortorget stannade för en stund den bedrövliga skaran. Där stod bödeln, hånfull och bredbent, och med honom måste de båda olyckliga skåla och dricka ur hans för- aktade mugg. Den styrkande klunken behövde de nog, fast den var bitter att svälja. Men hättre tröst hade de av var medlidsam blick från de kringstående, och mängden: mumlade hotfulla ord mot den kätterska konungen, som] så förgrep sig på kyrkans tjänare.

Munkar sågo järtecken i luften, det kom oro och vill- rådighet i sinnena, och över hela landet blåste det upp till storm. De lärda och kvicka biskoparx~a voro heller inte alltid lätta att klyva näbb med. »Var står det i den heliga skrift, att biskopar skola bo i så präktiga stenhus ?» frågade Gustav Vasa en gång en bisp, som han gästade. »1 saInma kapitel», svarade bispen, »där det står, att konungar skola taga tionden i skatt av sina undersåtar.» Gustav Vasa visste alltför väl, att det kapitlet fick han söka, men han var en stridsman, som inte stack svärdet i skidan före fullgjort värv. Så snart sommaren värmde luften, så att man utan att frysa kunde sitta i kyrkor och salar och sova på loftet i ett härbärge, utan att det blåste in snö mellan stockarna, höll han möte med ständerna i Västerås. Det blev en riksdag, som sent skulle glömmas, och nunnorna bådo för herr Ture Jönsson och biskop Bra sk, där dc drogo bort till att strida för kyrkor och kloster.

En morgon, när Ursila följde systrarna ut på kyrko. gården, gick hon litet långsammare än de andra, så att hon kom åt att viska med Brynolf. »Käraste», sade hon hastigt till honom, där han stod i en grav och skottade, »fattigt var vårt kloster förut, men hur skall det nu gå med oss? Minns du den stora altarduken i kyrkan? Den är sydd av kärleksfulla händer till en from gåv,a. Minns du kronan pä Guds moders änne? Allt är människors gåvor till Gud. Hela klostret är Guds tillhörighet liksom vi systrar hans ringa tjänstekvinnor. Så ha vi nunnor fått lära oss att tro, men -u komma kättarna och ropa, att världsligt gods hör världen till. Jag har aldrig förr bett dig om något. Hjälp oss och abbedissan att gömma klostrets skatter !»

Han nändes inte neka, då Ursila bad, utan han gick bort och öppnade en rostig järndörr, som ledde till en igenmurad underjordisk gång. Där begynte han att gra~v4 upp ett rymligt gömställe med sin spade. Men redan om en stund kom Ursila tillbaka ännu blekare. »Vi systrar ha varken ro att sy eller spinna», viskade hon. »Låt spaden stå så länge, och smyg dig med i storherrarnas följe som, vår hemliga kunskapare. Min vän, får du goda nyheter, så spring hjärtat ur bröstet för att komma fort tillba~: men får du sorgefulla, så glöm mig, och kom aldrig !»

Han torkade jorden av händerna på förklädet och gjorde som hon bad. En hjälpsam stallkarl tog honom framfö.ir' sig på hästen, och så gick ritten till Västerås.

Det vimlade av bönder och järnklä~ua frälsemän i den lilla staden, d är d e n ned s otade domkyrkans tillfallig<~ tak av simpel halm och många askhögar och kala' skorstens- pipor ännu påminde om den brand, då Gustav Vasa gick omkring och slog sönder öltunnorna. Nu satt han på en kungastol i svartbrödraklostrets konventsstuga, och i dörren var det tran g se l och svart att se och hora. Han hade blivit beskylld för att förakta Jungfru Maria och äta kött p& faste- `dagarna, men nu ville han veta, om han skulle få någon skatteh~älp från de rika klostren och kyrkorna till att hålla kn gsfolk och b e tal a rikets skuld. Han tankte inte lata behandla sig som Karl Knutsson och utsätta sig för något nytt narrspel.

Biskop B rask reste sig upp mycket blek och stödd a en käpp, t y han var så sjukIi g, att han lån g a tider fick ligga i sangen. Men annu mitt i sin skroplighet var han den svenska pa~vekyrkans stridande svard. »Vi, som a,"'o i `det andliga stånd et», sade hart, »ha sv~~rit vår allra- heligaste fader i Rom att ingenting ändra i kyrkliga ting utan hans lov.a Därför är oss `!ieller inte ~~jlig$ att avstå något av den heliga kyrkans ägodelar.»

»~`ynes det er rätt tala!'?» :fra~;aI konventsstugan spreds en förlägen tystnad, avbruten av sakta viskningar. Men så röjdes plats i dörren för herr Ture Jönsson, som' med händerna stuckna under, bältet vandrade åstad hem mot sitt härbärge. »Trots och trots att de skola gora nagon hedning eller kattare av mig i detta år!» mumlade han, och framför honom gick hela vägen hans tjänare och slog hårt p å trumman liksom i harm.

Da kande Brynolf, som trangdes med hopen i dörren, en tung hand pa sLuldran, och bredvid honom stodo nagra av konungens livknektar. »Vi känna igen dig från gamla dagar, vapenbroder», sade de. »Därför skall du nu följa oss upp pa slottet. For man av vart slag haller Hans Nåde i afton gästabud, sedan de andra ha svikit honom.» Brynolf pekade och vände på sina slitna klutar, men då såg han,, att knektarna valde ut andra lika tarvliga fattigmän, som varit med konungen i forna strider. Uppe på slottet bän. kades hela skaran kring konungens bord. Med att lyssna till deras kärva och trohjärtade lustigheter fördrev Gustav Vasa nu de dystra tankarna, och för var och en av de gamla stridskamraterna hade han ett gott och vänligt ord. Från sina äventyrliga vandringar och krigsfärder kom han ihåg var by och var vä'g, och ingenting blev glömt.

Alltid häftig och snartrött, alltid redo att skjuta ifrån sig hela Sverige som en mugg surt öl, och nästa morgon åter den outtröttligaste arbetaren i sitt rike sådan var Gustav Vasa. Mången natt hade han genomvakat för att styra och ställa allt till det bästa för sitt folk, och för hans stora själ fanns ingen vila. Var skulle de uppleta en sådan herre, om han lämnade dem! När efter många budskickrnngar och knäfall han till sist en dag åter kom ned i kohventsstugan, blev det en sådan glädje, att den: meniga hopen bära på ville i~yssa hans fötter.

Ått då höra, vad som försiggick i klosterstugan, lyckades bara för dem, som hade trängt sig längst in, och de ropade till de andra: »Nu får han allt, som han vill. Kyrkor och kloster måste släppa till av sitt överflöd, och bibeln skall läsas till och med i skolorna. Och se, se! Där står Brasken och får ho~~ra på, hur `ians egna ryttare svärja trohetsed till Hans Nåde !»

Ja, för Brasken var det slut. Men svifra den lära, som han stritt för under hela sitt långa liv, därtill höll han sig alltför god. »Nu ma det blåsa, vad vind det vill, bara `den inte för tillbaka mot' Sverige», utbrast han, då han någon tid `därefter seglade bort över Östersjön. Vinden blåste heller inte mot Sverige, utan i det polska klostret Landa fick han omsider sluta sina trötta ögon.

Med långsamma steg vandrade Brynolf hemåt mot Stockholm. »Får du sorgefulla nyheter, så kom aldrig !» det hade varit Ursilas avskedsord. Han fruktade att behöva se bennes tårar, ty han kände med sig, fast hon var honom kär, att han inte längre kunde tro på hennes radband och helgonbilder. Han stannade i skogarna och levde på' bär, och när han slutligen kom fram till klostret, hade nunnorna på konungens befallning redan tågat ut med sina små skrin under armen. De hade fått tak över huvudet i ett tomt kloster i staden, och där vårdade de sjuka och försökte att hålla sina gamla bruk. Men under tiden jämnades deras forna hemvist med marken, och rövare och arga skalkar hade nattetid sitt tillhåll i de halvrasade källar~ia och gångarna. Fågelsången var det enda, som förblev sig likt, och ibland vågade Brynolf sig dit ut och satt på rulnerna med den första stora svenska bibeln uppslagen i sitt knä. När han -u med sina svaga ögon stavade sig fram utefter raderna och ord för ord kunde följa, vad Kristus under sin jordevandring hade talat och lärt med egna läppar, då föreföll det honom, att ingen någonsin förr fått uppleva en lådan lycka.

En gång en tidig sommarmorgon, när `ian satt och läste, närmade sig svartklädd man med tungsinta drag. Han stannade och såg länge tyst mot boken i hans knä. Den var lätt för `honorn~ att känna igen på sina väldiga pärmar. Det var hans livs storverk, det var dagars och' nätters hän- förda och nu efteråt nästan ofattliga arbete. Där hade han vid tolkningen rad efter rad samlat sitt språks mest urkraftiga och levande ord. Nu var han i onåd hos s'in otålmodiga konung, anklagad som upprorsman, därför att han inte ville böja sig efter hans vilja. Bittert hade han fått lära, att det gudsrike, som hågrat över honom i skyn, det blev ett världen rike, när det skulle byggas på jor- dens mull.

»Jag är mäster Olov», "sade han och lade sin han'd på den läsandes huvud, men hans röst stockade sig, och utan att kunna saga mer gick han bort over angen. VI DALKARLAR!

Vid marknaderna i Västerås infann sig ibland en ung bonddräng, som var ganska dejlig under ögonen och hade en flink tunga. Själv tänkte han kanske inte så mycket därpå till en början, men som han ljög friskt, fann han småningom upp att låtsas förnämare, än han var. Att han helt beskedligt hette Jöns, och att hans mor satt i en back- stuga i Björkesta socken, var han inte angelägen att på- minna sig och inte heller, att han nyss gått som stalldräng. Rätt väl var han också utstyrd, ty innan han gav sig i väg från den ena husbonden till den andra, passade han på och stal i klädkistan. Men skulle något märkvärdigt kunna hända honom, tänkte han, då var det bäst att följa vägen upp till Dalarna, där allt stort skedde.

Vem kunde heller så noga veta, om inte den behagliga unga karlen var en förklädd herreman? Underligare saker hade man fått vara med om. Gick inte Gustav Vasa själv som dräng och tröskade? Det var en märkvärdig tid att leva i, ty det gamla föll sönder, och det nya trängde sig fram, och under sådana stormtider blev vägen ibland kortare än annars från en träbänk till en kungatron.

När han fick dalkarlarna omkring sig, dukade han därför upp, att han hette Nils och var son till deras älskade salig herr Sten Sture. De visste inte, vad de skulle tro, men somliga av dem togo väl emot honom och gåvo honom både iivvakt och präktiga vapen. Han sade dem, att Gustav Vasa var en tyrann och hedning, som grep efter värjan, bara han fick se honom. Men så snart han talade med dem om herr Sten, började både han och dalkarlarna att gråta, och de föllo på knä med honom och läste fadervår för herr Stens själ.

Ord led han aldrig brist på, men penningar var `det ont om, och därför gick han över fjällen till den mäktiga fr~ii Inger på östråt i Norge. Hon hade hjälpt Sturarnas vänner och anhängare förut och hade ännu några av dem i sitt hus. Hur han ställde sig, fick han till och med trolova sig med en av hennes döttrar. Där satt nu Daljunkaren, som han kallades, och såg över fjorden och kysste skön jungfrun med sin skalkamun Qch lovade att bli mäkta huld- mot både norrmän och danskar, då han väl en gång fick föra henne med sig till sitt fädernerike som drottning. Norges ärkebiskop fäste slutligen en förgylld kedja om hans hals, och med den kunde har" sedan ståta, då han kom tillbaka till sina dalkarlar.

Men hur de revo i sitt hår och funderade, började de att aua oråd, och för Daljunkaren blev d,et att löpa genom skogarna från både drottning och fäderne,rike. »Jag haver icke glömt, hur många barn Gud mig givit haver med min salig herre, herr Sten», skrev till honom i ett öppet brev Sten Stures änka, fru Kristina Gyllenstierna. »Min äldsta son, Nils, haver jag sett död i ansiktet. Var min andra son, herr Svante, är, vet jag väl, men dig kännes jag icke vid.» Nog försökte Daljunkaren att säga mot, men svårt var det, eftersom brevet kom från den kvinna, som han kallat sin egen mor. Inte heller norrmännen kunde längre tro på honom, och slutet blev, att han på ett skepp kom ned till Rostock, och där tog borgmästaren och lät slå av honom hans vackra huvud.

Men dalkarlarna hade nu börjat att fingra på sina bådar. »~ri fattiga Dalamän», sade de, »är det inte vi, som satt kung (~östav i högsätet! Varför handskas han då så hårt med ()55? Bäst sinnet flyger på honom, far han här upp över l3rijnnbäcks färja och rider rakt in i Dalarna ända till Tuna uLan att fråga oss om lejd. Och där kättar han in oss på Tuna gärde och bullrar och läser lag. När tänkte sig någon. sin förr en svensk kung, att vi skulle gå med på så nya bruk? Det kunde ändå ha varit bra att ha haft Daljunkaren i" b,ehMl.> Vitt och brett blev det talat vid gästabud och tämmor, men nu hände det värsta. Det kom budmän konungen, som fordrade, att det skulle utlämnas en klocka från var kyrka till betalning av rikets skuld. »Det fick jag, för att jag stod och höll handduken åt honom, då han tvättade sig !» sade Jon präst i Svärdsjö och satte händerna i sidan. »Ja, du kan tala om handduk, du präst», svarade Arent Persson från Ornäs och såg i taket. »Hade min osaliga kärring haft bättre vett, då hade hon a]drig hissat ned honom med handd,nken.»

Dalkarlarna tyckte om att frö-ra sina klockor, nar Vinden bar deras klang upp över socknarna. Klockorna voro gjutna för deras sparpeI1gar och smorda med vigd olja av prästerna och ofta döpta med olika namn alldeles som människor. De hade ringt samman både till helg och fejd och ringt deras döda till graven. När de nu fördes bort mitt för deras ögon, stormade de ibland efter dem och togo dem tillbaka, och budmänneu bultade de så möra med sina yxhammare, att de inte kunde resa sig den dagen.

Dalkarlarna kände med sig, att det ändå kunde kbmma surt efter, och samlades karska för att försvara sin land- skapsgräns. Men Gustav Vasa hade för stunden fått annat att sköta och lät dem gå där och stampa och speja och blåsa i händerna för att hålla sig varma. Slutligen blevo de så trötta på den vakten, att de gärna ställde från sig både båge och spjut. I mången lövrik hage framglindrade under björkarna en trefaldighetskälla, som vördats och omhuldats ända sedan hedendomens dagar. Där satte de sig med kullorna och drucko ur sina näverbägare och språkade. Djup och stilla speglade källan den blomster- krans, som ungdomen hade hängt upp över vattnet trefaldighetskvällen, och på avstånd väntade i den röd- aktiga nattskymningen de gamla med sina krukor för att få komma fram och taga med sig litet av det undergörande vattnet till att dricka bort skröpligheter och krämpor. Då borjade forst en och sa annu en att stamma upp någon gammal dalvisa om kung Göstav. Och hur de då sjöngo och talades vid, tyckte de, att det ändå kunde vara bäst att hålla frid med honom och gå hem igen till ~~gan och åkern.

Långt ute på Nordsjön gungade emellertid en skara äventyrare på sina skepp. Alla Gustav Vasas tre värsta dödsfiender voro ombord, både Kristian Tyrann oe,~h Troile,, den forna ärkebiskopen, och Ture Jönsson, den vithåriga upprorsmannen, som ännu tyckte om att låta triimman gå. Sällan hölls det också några goda rådslag, när man på den vaktande tjänaren utanför kajutsdörren igenkände Trolles vapenmärke med det halshuggna och blodiga trollet. Kung Kristian hade seglat ut från Holland för att återerövra sina tre förlorade riken, och nu pekade bogsprötena mot Norge. Där fanns det inte så många storherrar, utan mest småfolk, som han alltid hade menat väl. Norrmännen dröjde heller inte att hylla honom, och så drog skaran vidare till Sverige. Det var ankomsten av ett så okärt storfrämmande, som gjorde, att Gustav Vasa fick annat att tänka p'å än sina dalkarlar.

l Kongälv sprakade snart veden under de främmande knektarnas grytor, men framför dem tronade det svår- intagliga fästet Bohus. Ture Jönsson fick sig då raskt en penna och skrev till borghövdingen, att Kristian Tyrann blivit så förbättrad och hjärtans god efter alla sina olyckor, att hövdingen så gärna först som sist kunde sätta nyckeln i porten och låsa upp. Men hövdingen lät inte lura sig, utan skrev och svarade: »Du har nu så ofta vänt kappan, Ture Jönsson, och den är nu på båda sidor så jämmerligt sliten, att den inte langre passar i en arlig mans kläde- bonad.»

När Kristia;i Tyrann sedan såg svenskarna komma på den frusna älven med tusentals hästar och solglimmande harnesk under spjutskogen, då steg honom vreden i pannan. På det sattet hade inte sveaharen sett ut i f,orna dagar, då bö'nderna vände sina anförare ryggen och sprungo hem l sina gårdar med sina slitna bågar, var gång på året blev tid att så eller skörda. Nu förstod hand att Q'xL Gustav Vassa hade varit en hård skattekonung, så var det för att på allvar göra Sverige fritt och levande och oöver- vinneligt. Ursinnig ropade han till Ture Jö~son: »Du har bedragit mig och sagt, att här inga ryttare skalle finnas i Sverige. Vad äro de här? Måun det vara kärringar?»

Nästa morgon, då det begynte dagas över de snöiga husen i Kongälv, hittade stadsborna en halshuggen kropp på gatan. När de lyfte upp huvudet i sina händer, igen- kände de, att det v- den en gång så trotsiga Ture Jönssons »Det spörjs, att Kristian Tyrann gästar oss», viskade de till varann. »Men är det här hans dåd, så lär åtminstone inte heller kung Göstav sörja.»

Det återstod intet annat för Kristian Tyrann än ati~ vända tillbaka och slutligen lämna sig i danskarnas händer. När hans skepp seglade in i Sundet vid Hälsingör, stod folket på stranden och grät, men när han såg tornen på sin f&rna huvudstad, Köpenhamn, då grät han själv. Där hade han förr suttit, ung och allsmäktig, och Dyveke, hans lilla duva, hade lekt och kuttrat för honom i mörka timmar. Nu rådde där en annan konung, och själv var han den förlorade sonen, grånad och hopfallen, och kläderna hängde i veck om hans förut så breda och fylliga lemmar. Men skeppet seglade allt längre och längre bort, ända till ön Als. Där blev han på Sönderborgs slott införd i ett ödsligt fängelsevalv och fick bara en trogen tjänare till sällskap. Bakom dem igenmurades dörren, och det lämnades bara en så pass stor glugg öppen, att maten kunde räckas in. Han gick och gick många tunga steg, förföljd och plågad av sina tankar, och bordskanten blev blanknött under hans fingrar. Kanske stannade han ibland och lyddes, när någon- bonde sjöng vid sin plog långt ute på fältet, och då påminde han sig, hur han hade drömt mången framåtskådande dröm om rättvisa åt de ringa i landet. Men det var inte de ringa, det var inte Sparvarna, som kunde rista sönder fängelse- gallret, utan det var, de mäktiga örnarna, och' de kommo inte. F~r$t efter sjutton lå,nga år blev h an utsläpp t, men han var då en nedbruten gubbe, som inta' längre hade något annat att hoppas på än döden. Den hatade Troile hade redan långt förut stupat i en drabbning och fått sin grav i Slesvigs domkyrka. Så slutades sagan om de två' män, för vilka så mycket blod runnit i Sverige.

Men så snart det blev lugnt kring Bohus, fingo dal. karlarna höra trumvirvlar och kasta sig på knä för Gustav Vasa, som red dit upp och satt framför dem på sin häst, omgiven av järnhuvor och skyttevapen. Hur länge ville de hålla honom för en spefågel, som skulle spela vart år? Nu skulle de veta, att en svensk konung inte längre äm- nade tigga om lov hos bergsmän och bönder att få rida genom deras landsända, eller också skulle där aldrig mer varken höras hund eller hane. Hela dagen fingo de stå på knä, och mot kvällen när enbuskarnas skuggor blevo långa, bortleddes de skyldigaste. Det var många av hans gamla vänner, och blek gick bland dem självaste Anders Persson från Rankhyttan, på vilkens loge han hade tröskat.

När d'dalkarlarna kommo hem till sina stugor, där de .`ildsta sutto på kubben vid elden och slöjdade, visste de inte rätt, vad de skulle säga dem om den nyhete'n, att Ovanför de vilda och obanade gränsskogarna mellan Blekinge och Småland bredde sig det uråldriga Värend med och åsar och rikt på bin och honung, åkrar och ar. Det hände sig nu en afton, att dar holls gasta- bondgärd.

Nederst vid dörren sutto barnen och de ~äJdsta kring ugnen på bara jorden, ty där fanns inte något golv, men längre in var marken täckt med plankor, som hade täljts `med yxan. Da'~~r stod ett väldigt ekbord, som var två alnar högt, och vid norra ändeji reste sig det heliga och fridlysta högsätet, omgivet av tVå stolpar. Det var inrättat för husbonden och matmodern till både sovställe och bänk, och där hängde spjutet och bågen. På stolparna vilade en takhimmel i lysande färger och bemålad med sol och stjärnor.

Så kunde `det se ut den tiden i en småländsk bondgård, och' husfadern, som från sitt högsäte hälsade gästerna, var självrådig och mäktig. Männen, som bänkade sig omkring honom, hade så stora skägg, att de luterska prästerna ibland tvungo dem att i själva kyrkan klippa det kring munnen, innan de fingo gå till nattvarden. Också kvinnorna voro kämpalika med sina tunga silversmycken. Till minne av sin forna anförerska, Blända, som redan är berättat om, hade de ännu en grön och röd fäitbindel virad om midjan. Några buro tiP och med brynja. Men var och en av hustrurna hade med sig en vit skjorta, som de gömde under bänken, när de satte sig. Det var en liksvepning åt deras man, ifall han skulle råka att stupa i något envig under gästabudet.

Manga olbagare hade heller inte blivit tömda, när en ung man nu rusade upp med kniven. dragen och ropade till sin bordsgranne: »Hur långt tål du kallt järn i livet?»

»Så långt som du», svarade grannen och sprang också upp.

Utmanaren mätte `då' av ett stycke på knivbladet och virade det så med skinnremmar därifrån ned till skaftet. Na~~ den andra hade rt p å samma sätt, kastade de av sig sina ~~~~r~så stugan spändes sedan ett

de stodo bröst mot bröst. De andra omrihgade dem med höjda bloss, och deras hustrur togo med sig liksvepningarna på armen.

Men just som striden skulle börja, sti'äckte husfaderii' hastigt sitt spjut mellan bältespännarna. »Spar leken till härnäst», sade han och såg sig oroligt omkring. »Här är fara på färde. Objudna karlar ha smugit sig hit och ställt sig bland gästerna. På deras trasiga gläder och rostiga vapen märker jag, att det är skogstjuvar.»

»Så är det, husfader», svarade raskt en av de vilda främlingarna. Det var en dvärgaktig, underligt vanskapt man, som kallades Lille-Jösse, och som alla genast kände igen. Det märkvärdigaste med honom var, att han hade tolv fingrar och tolv tår. Men han var så berömd i skogarna för sin tapperhet och sin ordhållighet, att gästab'udsskaran gärna lyssnade på honom. »Vem blygs här att heta skogs- tjuv eller skogsgångare», fortsatte han nästan godmodigt. »Är det inte gammal sed hos oss, att tröttnar en man, eller kvinna vid den trånga stugan, eller får någon en svår dom över sig vid tinget', då går han bort och lever fredlös men fri på skogen.»

»De hopspända ynglingarna här visa bäst, att också vi på min gård ha vår fröjd i gamla bruk», utbrast hus- : fadern under de kringståendes bifall. »0m något skatta~ heligt i Värends bygd, så är det våra gamla sedvänjor. Men vi smålänningar få inte längre leva som ett folk för oss. Vi måste sitta och lyss till höga överheten i Stockholm, alldeles som fin rarna måste öra vad huvudet bestämmer.

g g, Mot sådana nyheter tänker jag sätta min spända båge.»

»Menar du allvar, och äro ni inte rädda», sade skogs- gångaren och tog ett par klunkar ur kannan, som gästfritt räcktes honom, »så följ mi g då ett stycke upp i klyftorna. Till oss fredlösa har kommit en fredlös dråpare, som heter Nils Dacke, och honom ha vi tagit till hövding. Han vill tala med er.»

i d o det >radda» skrattade både kvinnorna och mannen. Sedan ryckte de till sig sina vapen och följde honom. Blossen ste å mossi a boksta m p g m ar och greniga ekar, som sett ngen stuga ruttna ned och manget litet barn stappla bort Bom krokig gubbe. Vägen stängdes slutligen av en brant bergsstupa, men Lille-Jösse bredde ut sina tolv fingrar ocI~ kröp vigt förut uppför de trappstenslika hällarna.

överst på berget var det svart av folk. Adels1herrar, och fogdar hade farit hårt fram med bönderna, och därför voro skogarna fullare av hemlösa, men okuvade män än av rävar och fåglar. Snarlik en jättestor lappkåta och väl trettio fot hög, reste sig däruppe en vårdkase av hoplutade träd- stammar. Det var idel självdöda, kådrika stammar av kärnfur, och inuti var kasen fylld med tjärtunnor och torra rötter och stubbar. Dacke kom just ut genom dörröppningen 1och stod där i bloss-skenet, svartskäggig och långhårig och frostbiten på näsan och klnderna, men likblek över pannan. Med dyster blick och de grymma och hårda händerna knutna om den stödjande träpåken, såg han på de nykomna.

»Också jag är av rik och gammal bondesläkt och satt förr pa min gard», sade han slutligen med så mörk röst, som hade den varit ödemarkens egen stämma. »Jag är ingen lögnhals som Daljunkaren, utan stolt över min bonde- börd. Men här gå kungens fogdar och öppna våra säckar och påsar på landsvägen och snoka i stugan, när vi baka och brygga. Det är nyheter för oss smålänningar, som förr bestämt över oss själva. Snart räkna de både våra 4 kjortlar och hättor och sädesskylar. Ett par fogdar har jag redan slagit ihjäl, och därför går jag fredlös. Nu skola vi följas åt till de a,ndra.»

Han slog upp vargkappan, så att den röda tröjan lyste fram, och knöt hatfullt händerna över luvan. »Bönder», ropade han, »vi få inte längre ens hugga ned en liten ekskog för att bygga en lada. Vi få inte valla våra egna oxar över gränsskogarna och sälja dem till våra danska vänner. Men vi skola lära våra Smålandsstutar att spännas med klövarna. I de fromma munkarnas dagar hade vi det gott. Nu sitta adelsherrarna i de tagna klostren och bryna sina 1hjortstekar och få aldrig nog till sina hästar och hundar. Träder någon av oss numer in' i en kyrka, där våra föräldrar fordom hade sin tröst vid radbandet, då är gången fullstuvad med salttunnor och humlesäckar, och silverkorsen äro kastade i stöpesleven som bly och smälta till penningar. På altarduken är guldet bortsprättat, och det syr drottningen fast på sina barns byxor och kjortlar. De ädla stenarna och pärlorna fäster kungen på sin krona. Här i bygden hade vi fordom egna konungar, som talade till oss från ingllnge hög och föga bekymrade sig om de uppsvenska herrarnas matlust. Svärjen mig att strida och dö för det, som vi här vörda högst: det som är gammalt och fornt! Uppror, uppror, hämnd och förgörelse! Jag har glömt allt, vad barmhärtighet kallas.»

»Vi svärja det!» sorlade både sk]ogstjuvar och bönder och trängde sig fram omkring vårdkasen med sina bloss. Som de nu tände den, stämde alla i med en högtidlig psalm. Men snart kunde ingen höra den andra för smällarna i virket och dånet från lågorna. Milslångt bort över skogarna uppflammade småningom eld efter eld till svar. Det var annars ett härbud, som flög över sockn~arna, när fiender narmade sig, men nu var det tecknet for bonderna, alla som fyllt femton år, att rycka bågen och yxhammaren från högsätesstolpen och samlas kring Dacke.

Lille-Jösse skakade till avsked trofast Dackes stora händer mellan sina vanskapta. Därefter utvalde han åt sig en egen skara bland de yngsta och djarvaste. Sedan svingade han sig bort mellan klipporna, följd av sin flock, och Dacke svepte om sig kappan och gick nedåt bygderna med de andra.

Oupphörligt tillstötte nya hopar, och med var dag Va~'xte det forfarande upproret. De tillfangatagna fogdarna av- k1äddes och spändes tillhopa i handklovar, och adelsherrarna gick det inte battre. Gustav Vasas utskickade knektskaror mottogos ibland med låtsad ödmjukhet, till dess de' vacker mo-on plötsllgt från alla sidor fingo höra yxhugg och braket av fallande trad. Nar de då stortade upp, funno de sig omgivna av bratar, bakom vilka Dacke lurade med sina pilskyttar. Till sist tågade han in med sin böljande bondehär i själva Växjö stad. När julbordet dtikades med gröt och kakhögar i Kronobergs slott, tr9nade där Dacke som alla smålänningars Lövding. Böndcrna spände strängar över sina träskor, höllo dem mellan knäna och spelade på dem med stråkar. TrIimmorna dundrade, och hans vildaste sällar, som aldrig haft kam varken i hår eller skägg, dansade gladeligt långdans genom salarna.

Nedanför på Helgasjöns is sprungo budbärare ur slädarna och lämnade fram brev från Kristian Tyranns mågar och till och med från hans svåger Karl V, den fruktade kejsaren. Ja, från de utländska furstar, som nu började hoppas att kunna stjäla sig upp på Sveriges tron, var redan en skri velse på väg, som utnämnde skogsgångaren Dacke till adels- man.

Ilan lämnade d1ock åt de andra att stoja kring julmaten, ty han hade annat att tänka på, där han satt med handen mot kinden. Lika kraftfullt och skickligt, som han anförde en stor här, visste han också att råda och befalla i ringen av ärevördiga storbönder. Han hade tvungit själva Gustav Vasa at[ underhandla. Han fridlyste adelsherrarnas gårdar och fritog bönderna från skatter. Men runt om hörde han, hur smålänningarna brummade och kallade honom »herre 1hyllare», `därför att han höll ordning. De började tycka, att under en så sträng hövding voro ,de inte friare nu än förut.

Tungsint satt Dacke en kväll vid bägaren, och ölet ville inte smaka honom. »Jag har skrivit till herr Svante Sture och lovat honom hans fädernerike, om han vill bli vår anförare», sade han slutligen `och sköt ifrån sig bägaren. »Men Sturarna, de narrarna, tanka bara pa sin trohet, och herr Svante lämnade brevet till kungen. En gång därute

skaruas land to go kungens fiender herr Svante till fang~ ,ra for att fa pryda honom med harliga klader och duka "`tabu»Ja, Sturarna `äro ingenting för oss», stimmade bö'nderna »Vi få hjälpa oss själva.»

Dacke log bittert och teg. »Den Göstav Eriksson, som vi ha tagit till herre, gick också förr på skogen», tänkte han. »Varför skulle inte även jag kunna sätta en kungakrona på mitt bondehuvud?»

Då blev det rörelse nedersf i salen, liksom hade någon 1läst Dackes hemliga drömmar. Höljd i en mängd skynken, framilade en liten varelse, som såg ut som en varmt på- pylsad Smålandspiga. Dacke reste sig och fick färg över ansiktet. »Är det min bästa vän, är det du, Lille-Jösse ?» ropade han till. i en modig strid. »Jag vet, att du har blivit övermannad Och jag trodde dig död, min vapenbroder. Håll fram händerna, så att alla kunna känna igen dig på dina tolv små trubbiga dvärgfingrar !»

»Din b'ästa vän får `du Väl aldrig mer se i live'œ>, svarade' den obekanta och strök duken från huvudet med två väl. bildade gossehänder. »Jag är bara en fattig vallherde, men klädd i kvinnokläder har jag varit ute och spejat för att kunna säga er sanningen, smålänningar. Kungen har skrivit ett brev till allmogen, och det blir uppläst på tingsplatserna. Långa stycken har jag lärt mig utantill. Så här säger han ! käre `dannemän alle -. .»

Nå'r bönderna kände igen Gustav borjade de vagga och torka sig i ogonen. svårt att g'öra sig hörd bland suckarna. Vasas hälsning, Vallgo s se n hade »Bland allmogen har kommit ett tal om det, som är gammalt och fornt, säger kungen. En gammal sed var att hålla litet krigsfolk, och

h rövade' darfor slapp fienden då in i landet och brande oc , och mången god svensk låg för k9rp och kråka och fick icke komma i kyrkogården. De fattiga som i ska-r- gården bo, blevo drankta som hundar, var helst fienden tog fast dem ute på havsklipporna. Om gamla sedvanor skola h$'jlas för goda, tyckes 05'3 efter vårt först~;~~, säger kungen, att den seden i"ke v~-~ roycket nyttig.»

F'örderna skru~'~~de på sina bälten och små~krattade. »Ha'n är inte god at `,:li~a inUI1 nie~J, d~.:n däi%11~ täi'~'ki,~>. (`~~ om kungen.

Gossen blev modigare och fortsatte. »Oss har det därför tyckts en god ny sedvana, säger kungen, att `bättre värja oss. Det betänker inte allmogen, som gärna vill sitta skyddad, men därpå ingenting kosta, utan slippa att betala skatt. Man vill gärna ha en varm stuga, men inte bära veden.»

»Vi mena, att det är kloka och lugna ord från landsens fader», förklarade några av bönderna, men Dacke gick ned bland dem, sträng och hövdingalik. »Jag vill berätta er något», slungade han mot dem. »Kungen är nu återigen dödstrött vid alla strider. Han håller på att samla ihop sina skatter för att segla sin kos och köpa sig ett grevskap i Tyskland. Säll färd, herr Göstav! Här och var börjar allmogen att feja sina gamla upprorsvapen, och dalkarlarna äro på väg med trummor och spel.»

»Det är full sanning vart ord», svarade vallpojken, och hans kloka ögon fingo plötsligt ett förskräckt uttryck. »Men småningom ha masarna lärt sig, att de fatt sin överman. De komma inte längre för att rycka ned kung Göstav ur högsätet. Nu komma de som hans trogna dalkarlar för att hjälpa honom.»

Dacke bleknade och gick ur salen, och annu var det många tillgivna, som följde honom. Snart var han ute på nya äventyr för att möta kungshären.

Striden blev hård. Omkring hon om stupade hans tapp raste man, och dalpilarna slogo barken från tallstammarna. ~ko~e~kul~,~o~före~,,~tundblå~t~~th~n~kung~

liga och översnöade stigar till skogsgångarnas göm-

I villande ödemarken hade de grävt sig sina tjuva- biden nere i jorden under fallbråtarna. Där felades det varken dörr för ingången, säng eller bänk. Det fanns både fat att äta på och stulna silverbälten att smycka sig med. På spisen, som var uppmurad av stenar och lera, puttrade i grytan ofta fårkött eller killing, ty behövdes det, kröpo de fredlösa genom lingonriset till böndernas beteshagar och fällde det bästa djuret. Skogen, den var deras fästning, och i sina gråaktiga paltor kunde de göra sig osynliga som harar och tjädrar. Men om dagarna höllo de sig helst inne och aktade sig att låta alltför mycket rök stiga. Stundom kunde en skogsman dock gå ned till gårdarna och låta undfägna sig av gamla vänner. Brusade ölet honom då åt huvudet, blev ibland slutet på gillet, att han sprang bort till kyrkogårdsgrinden. Under svordomar och hädelser drack han där både döda och levande till och slängde sedan kannan in mellan gravarna. jord fick han själv aldrig komma. Han visste, att i vigd Hittades en gång hans döda kropp, blev den sänkt i ett kärr eller bränd på ett bål ute i skogen. Tallsuset över ödemarken, som natt och `dag hade ljudit för hans öron i ensamheten, skulle också bli den enda psalmen över hans mull.

Sådana vapenbröder vårdade nu den sårade' Dacke. Ibland, när sinnet mjuknade, sutto de och gruvade sig och gräto vid härden. Men det var ingalunda bara dråpare och skälmar, som hade sin tillflykt i obygderna den tiden. Sjalvaste den stormodiga herr Ture Jonssons egen son, Göran domprost, sprang en dag till skogs med sitt husfolk av fruktan för Gustav Vasa och redde sig ett näste mellan nedhuggna bråtar. Otaliga jordkulor hade under oroliga å? fått tjäna förnäma' herrar till boplats, och än i dag, har sinnet blir beträngt, önska vi oss, vi svenskar, att vi långt inne i moarna finge gräva oss en kula.

Mångert rättrådig men bortdriven storbonde höll också D'acke sällskap i det källaraktiga gömslet, som bara upp- `1 l'v,stes av de glodande vedpinnarna. Bedrovade samtalade de om framtiden. Var budbärare, som stack in kuvndet, be- rättade, att Gustav Vasa inte längre tänkte låta varken smålänningar eller dalkarlar sitta kejsarfria på sin<'~ gårdar, utan att alla svenskar skulle lära sig att leva och bo som ett enda folk. »Hur skall det nu gå med oss ?» suckade de. »Masken skall äta sönder våra högsätesstolpar, och på våra lekvallar blir det tyst. Förr eller senare kommer alltid den tunga dag, då det, som är gammalt och fornt, måste falla, och då ingen strid hjälper.»

Dacke ville ändå inte giva sig, utan när såren voro läkta, skyndade han på nytt ned till byarna. Men nu var det slut med hans lycka. Han blev jagad från socken till socken, en gång sju mil på ett enda dygn. övergiven och trött, kastade han ifrån sig vapen och brynja och hade till sist ingenting mer i handen än en grov rönnpåk. Be- ständigt eftersatt, flydde han nedåt Blekinge, och på Rödeby skog sjönk han ned mellan ris och stubbar som en hetsad och f!ämtande varg. Några förrädare utpekade då, var han låg gömd. När han hörde rösterna och störtade upp, blev han genomborrad av förföljarnas pilar.

Hans kropp fördes till Kalmar, och där k'rossades den och' inflätades i ett hjul, som uppsattes på spetsen av en påle. Det kallades att steglas. Därmed överlämnades den åt kråkorna, och på hans bondehuvud sattes hånfullt en kopparkrona. Ty fast många under sådana stormtider hade sträckt sina händer efter den verkliga kungakronan, var blott e n dec utvalda. 1LANDSENS FADER.

Åren gingo. Gustav Vasa åldrades, och hans sk'ä~g blev 1&ngt och isgrått. Vördnadsbjudande och vis, fast ännu med `l*mmor på kinderna och samma heta sinne, färdades han

om bygderna. Stodo bönderna tvära och' ovilliga, n&r

1~lade till dem, tumlade han med sin hast och skakade det blanka svärdet. Och då blev det knäfall och god.a löften. Men kommo de med rätt håg, då lyssnade han hult och omtänksamt på deras frågor och rådde dem, både hur de skulle så och skära och binda sina nät. Fiendehopar brände inte längre deras gröda, och deras boskap gick trygg ute i markerna mellan sjöar och lövklädda berg. Tack och välsignelse flög honom till mötes från väl plogade åkrar och varma stugor, där de äldre inte längre med sorg be- hövde tänka på sin ålderdom. Gångstigen under björk och gran ledde inte längre till hemska gömställen i ödemarken, utan till ålkistor och kvarnar och till hammarsmedjor vid forsarna och rykande milor och hyttor.

De gamla striderna voro glömda När bonden svingade ett knippe skogsfågel över axeln, ställde han ibland sina steg till slottet. »Dcn här fångsten skall kung Göstav ha till skänks för sitt bord», tänkte han. Andra knogade fyra man högt ,på björnar och älgar och försvunno me5i dem i slottsköket. Låg så i bondetjället far själv skröplig och döende och skulle sätta bomärket under sitt testamente, då hände det, att han sade: »Tiondeii av mitt i svett och möda liopsparda silver, det skall vår kära kung Göstav ha i arv.» I Eskils gemak blev bondesilvret sedan gömt bland alla de nedsmälta skatterna från kyrkor och kloster. Eskils gemak bestod av fyra valv, vart och ett bortåt fyra alnar brett och fyra alnar djupt, och sa fullproppade med silver tackor, att dörren med nöd kunde skjutas upp Det för nöjde den gamla konungen att stå där och låta räkna och väga, ty han var en väldig köpman. Men så hade han heller aldrig förslösat något på onödiga krigståg för att lysa bland utlänningarna, och han var för slug att lyssna till de främmande furstarnas locktoner. Konsten att köpa och sälja, `den ville han lära åt svenskarna, som voro loja och enfaldiga, xiar de skulle ut pa skutorna med sin koppar och sitt järn och sina gäddor och laxar och smortunnor. Hogmastade handelsskepp, som styrde astad anda mot Lissabon, slamrande stångjärn i våghuset `vid Jä'rnLorget, kunniga fi'ämmai'ide m~sLare och gesäller, bän- kade i gi]][e~sstugorna un.der ::`3~Lg och med maji~louunor `i det tyska vinet - det var, vad sändebud och re.'~enarer fii'igo se i Gustav Vasas korrsusande rike. Tyngd av all-i onLsorgi~I., käiule Gustav Vasr.~, att hans år slutligen voro raknade. När fönstersmygen simmade i månljus, så att L.ans yviga skägg blev vitt som snö,, tog han lutan på sitt knä för att ha sin hugnad i le ]jwdiga tonerna. Men långa stunder glömde han att leka på strängarna odL satt svårmodig och nedböjd, Mdrad i förtid. På kyrko- gården utanför slottsgraven skottade den halvblinda Brynolf dödgrävare vid sin lykta. Vapensmeden eller snickaren förlorade ibland sina kunder, men dödgrävaren blev aldrig utan. Konungens -ögon kunde följa den lilla ljuslågan i lyktan, d~~ mannen gick in i kyrkan och ställde ifrån sig sina verktyg. När den glindrade framför predikstolen, den beryktade korgen, visste han, att där låg en anspråkslös häll, i vars inhuggna bokstäver flera år redan hade sopat damm och sand. Under den stenen vilade mäster Olov. Och när lyktan gick upp mot koret, da visste han, att där stodo två drottningkistor, ty två gånger hade han blivit änkeman. Den unga drottning Katarina, som nu i månljuset stilla smög sig ned bredvid honom på bänkdynorna, såg mer ut som hans dotter än som hans verkliga maka. »Giv lutan åt mina söner», sade han en afton till henne och suckade djupt och länge. »Mina fingrar ha blivit stela, och jag är en trött och utarbetad herre, som längtar bort ur denna mödornas värld.» Stodd pa sina soner, gick han annu en gång ned i rikssalen och steg upp till tronen. »Kära, goda svenska män», sade han till de församlade ständerna. »1 sen väl, att jag nu står i ett kungligt palats. Men vi böra icke förgäta, att för fyrtio år sedan detta syntes omöjligt för alla ~rnänniskors ögon, när jag gick i skog och gömslen, J' 1i klädd i vadmalsklut, drack vatten och åt ymkeliga. Gud, 352 1 GUSTAV VASA som upphöjde den ringa ynglingen David till kungligt stånd 1och ära, har också hulpit mig, ov.ärdiga man. Han skal! vara mitt vittne, att om jag har felat i min styrelse, så har det skett av mänsklig svaghet o<~h därför, att jag inte förmått bättre. Min tid är snart ute. Ej ta:i'vas mig därom stjärnor eller annan spådom. Jag känner tecknen i min egen. kropp, att jag snart skall gå hädan.» Välsignande höjde han de darrande händerna över vänner och motstån- dare och hela det svenska folk, som han hade lyft ur träldom och elände. Ännu när hans konungsliga, men av krämpor nedböjda gestalt trött och långsamt skred ut genom dörren, vände han emellanåt sitt huvud mot den snyftande församlingen och nickade till avsked.

Mätt på att leva, bäddades han på sotsängen, och då den unga drottningen inte längre förmådde att vaka vid hans liuvudgärd, ställdes hen~~es läger så, att hennes ögon ändå alltid voro hos honom.

Ner den store Gustav Vasa hade somnat bort, redden hans grift i Uppsala domktrka, den förnämsta helgedomen, där Birgittas föräldrar ha sin gravsten, och där sankt Eriks ben a~nnn ligga i sitt skrin. Rustade med förläningar och gods och guld, följde honom hans fyra söner i sorgetåget. Där gick `Karl nioårig och liten och Magnus vek och tårögd. Tankfull gick den lärda och rödhåriga Johan, och Erik, den äldsta, kom där smal och ridderlig med pärlringar på fingrarna. När kistan hade nedburits i griftrummet, stötte Svante Sture tre gånger i stengolvet med konungens svärd och ropade för var gång: »Nu är konung Gustav död !» Medan pukornaS och trumpeternas (`ån sk'akade valv och gravar, räckte han sedan 5värd~t till den fjortonde Erik, som därmed mottog det stora arvet efter sin och Sveriges fader. IL VASA~ARVE11 BRÖDERNA.

Moskva finnes en skum och underlig gammal kyrka, där de forna tsarerna ha sina gravar. Over en av grav- stenarna är utbrett ett rött hölje, till tecken att en bannlyst man där har sin grift. Där vilar Ivan den förskräcklige. Han var så grym och fruktad, att till och med hans egna tjänare kröpo in och gömde sig i hörn och smygar, när hans tofflor tassade genom slottsgångarna.

På hans tid levde i Polen prinsessan Katarina Jagel- lonica. Hos henne lät han fria, och utstyrd i pärlsnören och guldkedjor, satt han och väntade på sin brud. Så ofta de kringstående hovmännen tilltalade honom, kastade de sig framstupa, men föll ordet på andra folk och deras hövdingar, då vände de sig bort och spottade.

Änlligen tillkännagav en dag trumpetsm'atter från borg- gård en, att något `ovanligt var på färde. »Det är bröllops- skaran från Polen !» utropade hovmännen och spottade, men sedan stodo de en lång stund mol tysta aV bestört- ning. Så klampande steg i trappan hade de ändå inte väntat sig av en prinsessa, äVen om hon var född utanför det heliga Ryssland. Och inte heller att hon för Varje steg skulle flåsa och fnysa på det sättet, om hon också kände 11sig aldrig sa' blyg och förlägen. In leddes ett vitt sto, v' som polackerna hade klätt i svassan'de brudkjol och K skickat Ivan pa han i stallet for hans efterlangtade prin dessa. 4. - Svenskarna. II. 35" VA~A~ARVE~~

Katarina Jagellonica hade valt sig en helt annan brud gum, en kunnig och belev<~d ung gäst, och den friaren var Gustav Vasas näst äldsta son, hertig Johan. Med honom drog hon åstad utefter (Ystei.sjöns strand mot hans finska hertigdöme. Nöjd med sin lott, följde hon honom mot obekanta länder och öden, est var stund i dödlig rädsla att bli bortrövad under vägen av den rasande tsaren. Här på kusten kommo de till ståtliga klosterborgar, där ända sedan korsfara'rnäs dagar brödra'skap och riddare hade suttit och styrt landet. Hur stolta dessa korsriddare än sågo ut i sina vita mantlar, hade de själva länge darrat för Ivans plundrande hopar. Somliga av dem ville därför söka hjälp hos svenskarna och de andra hos pola‚kerna. »Hos svenskarna har jag inte mycket att hoppas, så Vasa- son jag är, men gott är det veta, ~+tt polackerna hålla med min brud», tänkte hertig Johan i sina hemligaste tanka,r, som bara hans hustru fick höra. Och han snodde sitt spetsiga skägg, och hans ostadiga blick irrade utefter takåsar och torn. »Kung Erik, min broder, du skall få se något! Minns du, minns du? Vi llappades på golvet om trähästar och bollar, när vi voro små. Tiden går, kung Erik. Nu har jag hållit bröllop hos dina fiender polackerna och lånat dem klingande guld. Vad säger du, broder, om jag skulle göra mig till egen herre någonstädes här borta p, östersjöns kust !»

hemkommen till sitt fasta slott i Åbo, tände han jul- ljusen och höll hemkomstöl, men mot sin misstänksamma broders vilja hade han gått till vigselpallen, och innan marken hade varats, drog det upp Phil fejd. Kung Eriks rappa knektar läto inte vänta på sig, utan snart blänkte deras järnhattar i långa rader utanför murarna. Det blev skott och hugg och nederlag, och tillfångatagna måste hertigen och hans brud stiga ned på ett skepp, som vände stäven mot Sverige.

Nar fartyget ankrade utanfor Stockholm vid Va,xholm, kom en svartklädd man ombord. Nattvak och arbete i ~`~."~:ARV'T 355 instängda rum hade gjort honom grå i kinderna. llan löste upp duken från den seniga halsen och stod en stund och gned händerna mjukt och inställsamt. Under tiden såg han sig omkring på skeppet mei]. lömska och lurande ögon.

»Där ute står en obekant i mörk kåpa», sade Katarina Jagellornca, som halvlåg inne i kajutan med sitt radband och sin katolska bönbok i knät. »Skjut till dörren, så att jag slipper honom! Han ser ut som en munk, men hans ansikte är så elakt, att det stör mig i min andakt.»

Hertigen log trött och bittert. »Den mannen känner jag alltför väl. En sådan är det min broder har tagit till förtrogen. Det är den prästson och skrivare, som nu styr hela Sverige !» väste han mellan tänderna och gick ut till honom på däcket. »Jag vill inte höra mina synder från din mun> Göran Persson», avbröt han, då den fruktade gunstlingen började tala. »0m min sak ha furstar att döma och inte du, din prästkläpp !»

Då satte Göran Persson fram foten och blev med ens en annan man. Nu var han både sträv och kort. Omkring honom sprungo hans knektar, lydiga och undergivna~ och bröto upp kistorna, så att han kom åt att leta fram hertigens silverskrin och dyrbarheter. »Den, som är dömd på konungens nåd och onåd, kan ingen längre hjälpa», sade han strängt. Så gick han in i kajutan till Katarina Jagellonica. Han frågade henne, om hon inte hellre ville b'o på eget slott med rikligt kosthåll än följa hertigen i fängelse. Hennes långlagda och magra ansikte var alltid blekt, men nu blev det ännu vitare. Snyftande sjönk hon ned mellan dynorna och svim made, men nar hon hade hamtat sig, steg hon upp. Hon drog av sig vigsel ringen och höll den under Göran Perssons ögon, så att han k'unde läsa de latinska ord, som på insidan voro ristade i guldet. »Läs, vad där står!» sade hon. »Nihil nisi mors ingen utom döden. Ingen annan skall heller skilja osS.»

Inne i Mälaren reser sig på en lövrik udde det höga, mäktiga Gripsholm med sina välvda portar och tunga, runda 356 ``ASA-A~VEi torn. Här ställde Göran Persson i ordning ett par gemak och satte in galler i fönstren. Sedan lämnade han där de båda fångarna åt sina vakter och sin ensamhet. Så slutade då Katarina Jagellonicas oroliga bröllopsfärd. Och mer än en kväll viskade tjänarinnorna, när de höllo på att kläda av henne, att Göran Persson och kung Erik råd. slogo om att taga henne från hertigen och skicka henne till Ivan den förskräcklige.

Ensamheten blev småningom något, som Johan lärde sig att älska. Djupt allvarlig i sin katolska tro, bad Katarina Jagellonica vid sitt radba~d, och han spelade på sin luta högtidliga psalmer, både luterska och påviska. När han sedan satt framför sitt bläckhorn och sina latinska skinn- iiböcker, begrundade han de olika troslärorna på jorden. »Vem av dem skall jag kalla den rätta?» frågade han henne. »Du och jag, äro vi inte uppfödda i olika tro, och ändå trivas vi med varandra inom trånga fängelsemurar. Varför skola då människorna därute under den fria himmeln hata och förfölja varandra för sin tro?» På det sättet grubblade och frågade han. Men när han någon gång tryckte sitt röda skägg mot fönstergallret och själv tittade ut till män- niskorna och deras fria himmel och vackra Mälarvikar, då darrade ögat osäkert och vankelmodigt. Ty därför att han själv var full av falskhet och svaghet, trodde han heller inte andra om bättre. »Du ensamma hertig Johan, du har inga vänner!» suckade han. Och då mindes han bittert, att Gustav Vasas fadershand längre och ömmare hade brukat vila på hans huvud än på de andra sönernas.

»Hur blåser vinden vid Gripsholm?» frågade Göran Persson var dag sina spejare och gick så in till kung Erik. Men en morgon gav Erik sig inte ro att lyssna på hans nyheter. Det var på borgen i Stockholm. Ett klingande höstväder hade tidigt lockat honom ur sängen, och han satt och badade sina fötter i renskt som hälldes i baljan ur en silverkanna. »Göran», sade han och slog upp locket ~r,~;~ RW~T 357' på kannan. »Hä'r `ä'r en slank kvar i botten. Tag och drick, Göran, drick bort din surmulenhet!»

Det glimmade till i Göran Perssons ögon. Han stod kvar med alla sina brev och dokumentrullar under armarna utan att se åt kannan. »Nådig herre, ni hanterar en hän- given tjänare föraktfullt», svarade han efter en stund. »Men ännu tör ni behöva honom. Nu har jag släppt ut spår. hundar i vart landskap.»

»Stjärnorna äro de bästa spejarna», fortsatte Erik och lät torka sina fötter. »De säga oss våra öden. Har du läst i stjärnorna i natt, Göran?»

»Jag har fått vaka för att skriva åt er, nådig herre»~, mnmlade Göran Persson och gick bart till bordet med sina handlingar. »Men därför har jag ingalunda glömt, vad stjärnorna länge sedan sagt oss. En man med ljust hår skall göra kung Erik grå av sorg. Är det inte så -e lia ~pått! Kom blott ihåg! Det finns fler än hertig Johan, som äro ljushåriga.»

»Sturarna, Sturarna! Gamla herr Svantes son», balv- viskade Erik med hoptryckta läppar, så att orden knappt hördes. »Herr Nils, menar du. Herr Nils, herr Nils! Ja, hans ljusa hår har givit mig en sämre nattsömn, än du någonsin haft oaktat allt ditt skrivande. Gav jag dig lov att tala om honom nu? Du förstör min vackra morgon.»

Han ställde sig i tofflorna framför en halvfärdig tavla och började måla på träd och blommor. Med ens kastade han hela penselbunten ifrån sig på golvet och skrattade, fast mer otåligt än gott. »Förvisst, förvisst!» sade han. »1 dag .. . .. . . kommer det att handa ~agot lyckligt for mig och motigt för dig, Göran, efter du är så sur. Noga har jag sett efter i stjärnorna. De ha en lyckobringande ställning. Jag får lust att gå ut och språka med folket.»

Så snart kung Erik blev fullklädd i guld och silke, tog han sin hatt och strövade ut med några drabanter. Det var mycket folk på Stortorget. Fruar i kappa och' dok prutade och köpslogo kring stånden. Men alltid blev det 358 VASAAR'~E~I rum för kungeu, när han viftade med handsken och ropade: »Guds fred, go' vänner !» Och så som solen sken den mor- gone~i! Det fattigaste kålhuvud skiftade och prålade på sin disk. Kung Erik var den ståtligaste mannen i hela staden, lika övad i att fäkta som att slå boll. Smärt och lätt vandrade han framåt, och värjan petade ut. I hörnet vid Trångsund var handeln livlig, ty där funnos nötsäckarna. »Färska nötter, hasselnötter från Lovön !» ropade gummorna gällt och stucko händerna i ärmarna, ty det var kallt. Mellan dem stod vid väggen en halvvuxen, vacker flicka med runt huvud' och stora, barnsliga blå ögon. »Minsann, en älsklig syn !» utbrast han och tvärstannade. Han lutade på pannan och strök och delade det mjuka skägget. »Nu skulle jag ha mina penslar! Guds fred, Guds fred! Vad heter du, lilla?» Flickan såg nyfiket upp på honom, men det var så mycket sammet och guld framför henne, att det började susa i hennes huvud. H6n förstod varken, vad han frågade, eller vad hon skulle svara, utan stod och silade nötterna mellan fingrarna. En gumma vid säcken' näst intill klappade henne då på huvudet och svarade: »Det är liten Karin. Far hennes är Måns, han fångknekten på slottet. Får jag säga, så tycker jag, att en så hjärtans god herre skulle förbarma sig över den lilla moderlösa.» Det lovade då kung Erik, och liten Karin fick gå upp på slottet och bli småpiga hos en av prinsessorna. Där blev det mycket att lära, både att gå och böja knä och slå ned ögonen. Det sista var kanske i början det värsta, så mycket nytt som där var att se: mattor, brä]made med silverskir, kakelugnar, som värmde, och ` glasrutor i fönstren. Ja, en av prinsessorna höll för hennes öra en `pickainde klocka, som inte var större, ån att den kunde' ligga i handen, och som ändå visade tiden. Men så skulle man då också vara kungadotter för att ha råd att ha sin egen klocka. ii, ,,~~i~I -I i 360 VASA-ARVET

Dagarna flögo fort som svalor vid kung Eriks hov, där ingen längre brydde sig om att hushålla med silvret i Eskils gemak. Liten Karin växte upp, och för vara ny dag blev hon allt mer intagande till hela sitt väsen. Vem som ville kunde snart se, att där hon var, där var också konungen. Förut hade han skickat omkring sändebud och friat till drottningar och prinsessor, men nu började han att glömma alla andra för liten Karin. Och ändå fick hon inga fiender. Blygsam gick hon i den festliga hovskaran med sitt goda och friska ansikte omgivet av eii stor och svart, med pärlor överströdd mössa.

Än var det tornerspel, än dansades det med facklor ieller svärd. Än kom det ett segerbud från östersjöns andra' kust, där det svenska baneret nu började fladdra öVer korsriddarnas forna borgar. Eller också var det den tappra Klas Kristersson Horn, som hade varit ute på sitt amirals- skepp »Sankt Erik». Under uppresta äreportar liöll lian då sitt intåg vid lurars klang och med sina fångar framför sig. STJÄRNORNAS SPÅDOM BESANNAS.

Men annat intåg blev det, när unga Nils Sture kom hem ur kriget. Dag och natt tänkte Erik på hans ljusa hår. Det var så ljust, att det nästan var vitt. På det håret ville han se en skymflig halmkrans. Beskylld för att ha felat som krigsman, blev herr Nils upplyf t på en utsvulten åkarhäst. Framför honom gick en lång rad av tiggarbarn och gummor, och vid Göran Perssons hus blev hans hatt krönt med en stor krans av halm. Göran sprang själv ut genom porten och ropade till honom, att han var en för- rädare. Knektarna, som stodo omkring, ropade till svar, att herr Nils hade förhållit sig som en ärlig svensk i striden

Karin Månsdotter hade aldrig drömt, att kung Eriks : sorgr~~o'~igt milda ögon' skulle kunna isas av ett så rasande V~~A-ARVET 361 hat. Han ville lysa och berömmas, men han va,r också stolt över att kunna visa sig grym och utan hjät'ta. För- skräckt märkte hon, att hans förstånd begynte omtöcknas. Men hur hon strök över hans panna och viskade sina stilla, kloka ord, kom lugn efter stormen. Och då gick han ånger- full omkring och räckte sina händer åt Sturarna och bad dem att låta allt vara glömt. Det hade varit en dålig dag för Göran Persson den gången, då kung Erik stannade framför nötsäckarna vid Trångsund, det var visst och sant, ty liten Karin var ibland starkare än han.

Genom sina spejare fick Göran Persson emellertid veta, att de förnärmade Sturarna och deras vänner sinsemellan talade `bittra ord om kung Erik. Han övertalade därför konungen att bjuda dem till sig med låtsad vänlighet. Svante Sture var en ofarlig och fridsam gammal ädling, som helst satt vid de stora oxstekarna hemma på Hörnings- holm' och lät sin hustru styra. Därför fick hon också heta »Kung Märta». Men nu anade han det värsta, och under vägen tog han nattvarden. Vid framkomsten blevo också genast alla gästerna gripna av vakten, blott inte Abraham Stenbock, som Göran Persson ledsagade till ett präktig t sovrum. Sedan drog han igen dörren och lyfte fram ljusen.

»Herr Abraham», sade han med sitt bästa småleende, »här är ett brev till Tyskland om några guldkedjor och harnesk, som jag skulle skaffa åt kungen. Men det är bättre, om ni sätter ert frejdade namn under.» Herr Abraham tyckte, att det var ett dumt påfund, men doppade till sist pennan och skrev. Som Göran Persson hade fått tillbaka brevet, skyndade han till kung Erik och sade: »Nu har jag hittat ett brev, som bevisar, att herrarna äro sam- mansvurna. Harnesk betyder, att de behöva soldater, och guldkedjor betyder pengar.»

Skrämt och sinnesförvirrat stirrade Erik på orden och nickade. Och nu blevo fångarna förda till Uppsala slott för att stå till doms inför ständerna. Menlös och utan 362 VISA-ARVET tankar på något försåt, kom också herr Nils ridande och blev genast insläpad i ett fängelse liksom de andra.

Det var vid den vårkvittrande och minnesrika Eriks- mässotiden. Men hur olika nu mot den majdag, då Gustav Vasa barskt skälmaktig red från Uppsala högar bredvid den bekransade ärkebisk,open! I kung Eriks själ bredde sig vansinnets skymning, och en dag sprang han ned till fängelserna. Han var helt och hållet klädd i svart sammet ,med svart mantel och styva, svarta fjädrar i mössan.

Ångerfull kastade han sig på knä framför gamla herr Svant‚ på det smutsiga golvet och bad honom förlåta allt, vad han hade fått utstå. Men som han hade rest sig för att gå ut med herr Svante, skymde det åter i hans själ, och han vände sig om och sade: »1 kan ändå aldrig för- låta mig skymfen mot er son, herr Nils !» Sedan rusade han ut. Förvirrad vandrade han av och an med mössan djupt neddragen över ögonen, och blev än vit, än röd.

Under tiden satt herr Nils i sitt fängelse och tröstade sig med att sjunga. Han stämde upp psalmen: »Må jag olyckan ej undgå, men ognnst få av världen och dess första; så vet jag dock en säker konst: att söka gunst hos Gud, som mig kan trösta.>

Därefter tog han bönboken och lade sig på sängen, men i detsamma slogs dörren häftigt upp på vid gavel. Kung Erik kom in med en dolk i ena handen och ett spjut i den andra.

»Ja, är du nu här, din riksförrädare !» ropade han till fången, som sprang upp från bädden för att hälsa honom. Kungen stötte i detsamma sin dolk genom hans arm, men herr Nils drog ut klingan, kysste på fä~stet och' lämnade vapnet vördnadsfullt tillbaka. »Nådig herre», sade han> VASJ'i~Ii'VE'1' 363 »jag är oskyldig och har aldrig förtjänat er onåd.» Då stötte dåren till honom med sitt spjut och ropade vilt stammande till drabanten att sticka ned honom.

Förfärad över sitt eget dåd och utan att längre veta, vad han gjorde, sprang kung Erik ut från slottet och bort över gärdet. Hans gamla lärare skyndade efter hoi'iom, men stupade också för drabanternas hillebarder. Alla fångarna skulle dödas. Med den b~~'fallmngen återkommo drabanter~a, och på sina gnyende järn tillslötos slotts- portarna. Gamla herr Svante vecklade om sig sparlakanet vid sängen och pekade själv på hjärtat, så att spjutspetsarna skulle träffa rätt. Men nere i valven ljöd det strid och rop, ty några av herrarna försvarade sig, så länge de kunde, med ved trän. Slutligen blev det då stilla. Göran Persson j kände, att ovanpå en sådan skräckdag behövde han veder- kvicka sig med ett dundrande gästabud. Kortlapparna flögo på bordet över de våta ringarna efter kannor och krus. Men var kung Erik hade gömt sig, det visste ingen. Han hade smugit sig undan borta i skogarna, förföljd av sina samvetskval. Det blev sent, bägarna stöttes ihop under skratt och visor, men kung Erik var och förblev borta.

Först på tredje dagen upptäcktes långa därifrån i en avlägsen socken en skygg flykting i bondekläder. Han letade sig fram mellan buskarna och lyddes efter vart prassel. Det var den vansinniga kung Erik, och han hade varken ätit eller sovit. Drabanterna förde honom till Karin Måns- dotter, och hon lade hans huvud i sitt knä. Med sina smekningar drev hon stundvis åter bort töcknet ur hans sinne.

Förtvivlad klagade han själv över sina brott och be- fallde i sin ånger, att Johan skulle släppas lös ur fängelset. Han kastade sig till och med på knä framför honom och `frågade ödmjukt, vem av dem som var den verkliga konungen. Och nu skulle hans älskade Karin få lönen för ali sin trohet. Knektdottern, som hade sålt nötter på torget, den forna smapigan pa hans slott, blev hogtidligt 364 VASA-ARVET införd i Stockholms Storkyrka och krö~it till drottning. Två bönder, som voro hennes morbröder, blevo sedan framför altaret slagna till riddare. Men av de förnäma gäster, som hade blivit inbjudna, syntes inte många.

De samlades i stället i Vadstena kring hertig Johan och den sjuttonåriga och oförskräckta hertig Karl. Under en gammal ek lovade bröderna varandra att befria landet och fäste eklöv i hattarna till förbundstecken. Hertig Magnus, den tredje brodern, behövde de inte spörja. Hans veka själ hade bräckts under striderna om Vasa-arvet. Sin- nesslö satt han på en kungsgård och jollrade och smålog, när han tyckte sig höra nerifrån vassen, hur sjöjungfrun lockade honom med sin sång.

Framför upprorshären gick en gammal gråhårig kvinna och ropade bibelspråk och spådomar. En dag, när kung Erik stod med Göran Persson i slottstornet i Stockholm, fick han se, hur hären närmade sig med sina baner över Rörstrandsängen. »Nådigaste herre», sade Göran Perss~~ efter att båda länge hade stått tysta, »hade I följt mitt råd och genast vid fängslandet lagt hertig Johans huvud mellan hans fötter, vore detta ogjort.» »Du säger något», svarade kung Erik.

Dalkarlarna på slottet grepo efter några dagar Göran Persson. De trängde sig in i hans välförsedda hus, där många blanka kannor stodo kvar från forna drycke'slag, och togo också fatt hans åldriga mor. »Förr hade jag trott, att himlen skulle falla ned, an att kung Erik skulle overgiva mig», sade han, där han stod med sönderrivna kläder. Han och modern blevo nu vid stadsporten utlämnade åt her- tigarnas folk, som förde upp dem bland de aldrig tomma galgarna på Brunkebergsåsen. Här blev han pinad till dods och steglad, och hans avskurna oron uppspikades, på pålen. Men modern kastade sig huvudstupa från hästen, så att hon bröt av sig halsen, och hennes kropp blev fast- spikad i botten på ett träsk med en spetsig påle. VASAARVET 365

Kung Erik ville hellre spränga slottet i luften och be- gravas under stenarna än giva sig. Var dag dundrade kanonerna, men stadsborna öppnade till sist själva portarna för hertigarna. Den tillfångatagna konungen blev, nedförd i Eskils gemak, där det nu var gott rum, sedan han själva förslösat allt silvret. En av hans vaktare var där nog grym att skjuta på honom med en bössa, så att han flera timmar fick ligga med blödande arm.

Så sannades då stjärnornas spådorn om en man med ljust hår> fast den fruktade Nils Sture låg i sin grav. Det bleve omkring Johans rödaktigt ljusa hår, som broderns kungakrona nu skulle glimma med alla sina ädla stenar. Men den kronan var liksom ett fågelbo, där svarta fåglar bygga, ty under den trivdes bara misstro och onda tankar. Kung Johan visste inte, var han skulle hitta ett nog säkert fängelse åt sin broder. Var funnos murar nog tjocka och galler nog starka? Han förde honom ända till Åbo slott och skickade järn och koppar till fjättrar. Men där kunde Ivan den förskräcklige komma från Moskva och befria honom. ,Då gömde han honom på Gripsholm och i Västerås och sist på Örbyhus. I sitt elände hade fången ibland ingenting annat att skriva med än en träpinne, doppad i kol och vatten.

Ensam satt kung Erik på sin pall och diktade psalmer och läste. Eller också talade han med sig själv och grät. Lycklig bredde han ut armarna, när järndörren ibland sköts upp, och hans älskade Karin för en stund fick stanna hos honom med sina barn. Då blev Gustav, deras äldsta son, lyft på hans knä och drog i hans grånade skägg med sina små händer. En tid bodde också Karin i rummen under hans fängelse. Men utan att någon berättade det för honom, blev hon en morgon förd därifrån för alltid. Borta i Finland hade Johan skänkt henne en vacker gård mellan skogsåsar och sjöar, för att hon där i frid skulle få sluta isina dagar. Liksom förut gick kung Erik till fönstret och ``i:' 366 VASA-ARVET ropade ned till Karin, att hon skulle sticka ut huVudet och tala med honom, men ingell liten Karin svarade honoin längre. Jämrande slog han i fönsterposten och vankade så tillbaka till sin pall, där han bara hade sina töcknigt förvirrade tankar till sällskap. Men nästa morgon stod han åter vid fönstret och ropade.

Kung Johan log inte heller många glada leenden, fast han satt omgiven av musikanter och sång. Mitt under en svärdsdans var han en gång nära att bli nedstucken aV några sammansvurna, som ville befria brodern. Orolig bad han sina rådsherrar och ständer om lov att i nödfall få taga Eriks liv. Och de voro numer inte bättre än sin mästare, utan svarade ja. Med ängslan såg han också på ibroderns lilla son, Gustav. Det berättas, antingen det så är osant eller sant, att en hovtjänare tidig t en morgon därför stoppade den sexåriga gossen i en säck och bar ut honom ur staden för att dränka honom. De råkade då att möta en förnäm herre på vägen. Han började undra, vad det kunde vara för tung börda, som en så fin tjänare omakade sig med att gå och kröka ryggen för. Nyfiken grep han fast i mannen och befallde honom att sätta ned säcken. När han knöt upp den, igenkände han den arma gossen, som låg där hopkrupen och hjälplös. Han tog honom genast vänligt med sig och skickade honom i hemlighet bort från Sverige.

En gråkulen februaridag, när Erik frusen värmde sig framför spiseln i sitt rum på örbyhus, bultade det emellertid på slottsporten. Det var två illa kända män, som kommo från kung Johan med ett brev till slottsfogden. De fingo idå stiga upp och bereda sig för sitt verk, och en dag blamnd~kda~ de ett gift i den ärtsoppa, som bars in till fången. Hur natten brann i idet, ensliga fängelset, kan nu ingen veta. Det sägs, att han slufligen forlat alla manniskor. Och nar dagen `åter sken på ~allerstängerna, hade den skuldbelastade och olyckliga kung erik slutit sina ögon. VASA-ARVET 367

Kistan hop slog's av ohyVlade bräder och kläddes inuti med taft. På locket fastspikades ett par guldgaloner, så att de bildade hans namnbokstäver och en krona. Präster, studenter och några adelsherrar följde kistan till Västerås' domkyrka, och på grav stenen inhöggos konungabokens ord: »Riket är förvänt och vordet min broders. Av Herranom är det hans vordet.» VASA-ARVET BLIR RÄDDAT.

Kung Johan blev gammal och grå, och hans skägg böljade lika långt som Gustav Vasas, men den kärlek och vördnad, som omvärvde hans fader, vann han aldrig. Slott och kyrkor byggde han, helgonen fingo nya silverskrin, och på de forna kon-nngarnas gravar satte han praktfulla vårdar. Men på många marker, som i Gustav Vasas dagar hade plogats till åker, susade nu åter stora skogar. Allt som var vackert, tyckte Johan om. Han befriade ibland stadsbor från somliga utskylder, blott de byggde vackra hus med pryd,liga tegeltak. Laurentius ,Petri, den åldriga ärke- biskopen, sov nu under en stenhäll i Uppsala domkyrka, och vid gudstjänsten började det åter att gå påviskt till med ljus och knäfall. Till och med då kung Johan satt till bords, spelades och sjöngs det koraler. Bitter mot sig själv och hela världen, gick han sedan ofta långt in på kvällen, av och an i slottskapellet, och ännu efter hans död tyckte sig hovfolket där höra hans steg.

Katarina Jagellonica hade i fängelset fött honom en son, som aldrig ens fick titta i Luthers katekes utan bara läsa i påviska böcker. Han hette Sigismund. Honom valde de katolska polackerna till konung. Jubel, hornstötar och äreportar hälsade honom vid hans intåg i Krakov, och fullt av åskådare stodo utefter husvägg arna. Bakom honom i hovföljet åkte också kung Eriks och Karins dotter, Sigrid.

Bland en hop tiggare kom hennes blick att stanna på

ung man med ett vekt och själfullt ansikte. Det såg ut 368 VASA-ARVET att bära på så många lidanden och tankar, att hon hade svårt att glömma det. Hon blev därför helt bestört, när tiggaren litet efteråt kom upp på själva slottet och under ödmjuka bugningar och knäfall blev införd i hennes kam- mare. Där böjde han sitt huvud och bekände med darrande stämma, att han var hennes egen broder Gustav, som i så många år hade levat skild från de sina. Gråtande hörde hon honom berätta, hur han om nätterna brukade gå och borsta kläder åt de resande på ett värdshus för att få sitt uppehälle> så att han sedan om dagarna kunde besöka de lärdas föreläsningar. Förklädd i en tiggares paltor, hade han ni' vandrat till Krakov för att få se sina fränder i hela deras kungliga ståt.

Hon märkte, att hal redan var en mycket lärd man. Så gott hennes egna små tillgångar medgåvo, försök!o hon att hjälpa honom med några anspråkslösa gåvor. Därefter måste de båda syskonen åter säga farväl, och han vandrade bort. Men för några korta dagar skulle också han en gång bli hälsad med hornsmatter som en furste, och det va's i det avlägsna M oskva.

Ivan den förskräcklige hade då redan fö'r länge sedan fått sin grift under det röda täcke, som förut berättats om. Mitt ibland sina grymheter hade han dock suttit och drömt stora drömmar om, hur hans ryska rike småningom under tiderna skulle kämpa sig fram ända till Östersjöns strand, där svenskarna nu hade städer och land. Den tsar, som nu styrde, lät därför bjuda Gustav till sitt slott och und- fägnade honom på det präktigaste. När de sedan emellanåt isutto i enrum och språkade vid sina bägare, sade ryssarnas tsar: »Rödblommig och Axinia. Och vem som svart och dejlig är min dotter helst av mina krigare går utan betänka~ide lydigt i döden, bara jag knäpper med fingrarna och pekar. Nåväl, svenska prins! Min dotter skall bli din, och en krigshär skall följa dig, om du vill `övergå till vår ryska tro och fordra, att Sverige lämnar dig sina erövring ar vid Östersjön som Iädernearv~ `JASÅ -ARVET 369

Ingen övertalning kunde likväl förmå den fattiga främ- lingen till ett sådant svek mot sitt barndomsland. Otålig reste sig då en dag den uppbragta tsaren och lät slå honom i kedjor. Slutligen förvisade han den avtynade fången till en liten småstad, där han snart dukade under för sina sorger och krämpor. Tsaren skickade bog penningar till hans jordafärd, men guvernören på stället stoppade dem i sin egen rymliga ficka. Bredvid vägen från staden, där bondfolket i sina skinnjackor brukade gå och sjunga sina sorgmodiga visor, var en lövig dunge. Stammarna lyste lika vita som i en hage vid en Mälarvik, och där under björkarna fick i all torftighet kung Eriks son sin grav- kulle.

Efter kung Johans död redde sig nu emellertid Sigis- mund att segla över från Polen för att låta kröna sig också i sitt svenska arvrike. Då blev det hertig Karls tur att stiga fram och se efter, hur hans fränder förvaltade Vasa- arvet. Barsk att möta och ofta grov i orden, men skarpögd som en falk, sådan var hertig Karl, och på honom kunde menige man lita. Han skyndade sig att kalla prästerna till Uppsala, och där lovade de alla att med liv och blod försvara den luterska läran. Det beslutet vred en sista gång ordentligt om nyckeln i landets port mitt för näsan på alla främmande ränksmidare. Också blev det sedan iihågkommet med en sådan vördnad, att det underskrivna pergamentet hundra år därefter nedlades i ett skrin av silver till evärdligt förvar.

När Sigismund kom med sina granna polacker till iUppsala för att krönas, tyckte många av hans vänner, att ett sådant fullskrivet kalvskinn inte var mycket att hålla

Men hertig Karl tänkte annat. På sina knän måste `sigismund vid kröningen lova framför altaret att hålla .nskarnas beslut. God katolik som han var, kändes det"

honom som en svår synd, ty han ville annars gärna'

ena ordhMlig man. Men' det påvliga sändebudet Mala~

a hade nyss forut tro stat honom med, att han i alla

9'p','gharna. II. 370 VASA-ARVET ifa,ll ,inte jramdeles be1iövde bry dig om ~ctt löfte till kättare. Därför räckte han upp fingrarna och började eden. Sakta o, ch , smawngom sjo~nk likväl handen allt mer o',ch mer. i'Då steg hertige,n fram i sin hermelinfodrade röda sammet-- dräkt-~och: tillsade' honom att hålla -upp -fingrarna. i När kröningen var slut, samiades svenskar och främ- lingar till ett präktigt tornerspel. Under en takhimmel, som i `ho~r,nen var, prydd med yviga fjäderbuskar, satt Sigismund; a,llvar,lig -och, tankfull, med vackra drag och ädel uppsyn Det v- först när det gällde kättare, -m det brnkade komma en ;darr~~,-ing i pipskägget. Han talade alltid litet och tog ofta åt radbandet> Omkring hojiom glimmade Iians polacker i guldsirade rustningar, och ur deras språksamma oœ~h' liviig,a skara framred nu en ståtlig ädljng. -

Inkommen på ränuarbanan, hälsade han höviskt de, svenska,,- som mest voro klädda i - gråa järnet, Han ut- manade vem som helst av dem, känd eller okänd, s<>'m hade lust Att bryta en lans i ärlig -dust. - - ,,D~a närmade, sig med ~edfa;-'llt hjälmgall~r en, smärt ryttare från sve~~~skar,,nas sida. Med lansen väl stödd i armh&lan stormade han fram mot den polska kämpen. Alla hjärtan bultade av förväntan. Snabbt och sklckligt gav den obekanta ryttaren polacken en stöt, så att han tuml,a~e ur, sadeln och, vände järnskorna mot himmelens sky.

Svenskarna jublad~~e och vinkade'. ,Ännu högre brnsade d,~~~ bifall, n,är seg~aren,,steg ned-från hästen och avlyfte sin hjälm. Mjuka lockar föllo ned - öwer' de hepansrade s,kuld,r~'rna, och där stod, varm i kinderna en svensk kvin,~a! - `:"`,,Polackerna blevo -u rätt `lågmälda en `stund. Men så ~~t ,,de :yäl, fade - följt. `Sigismu~~d - tillbaka till Stockholm-, höjde han, att-' glömma - sin heliga ko'nungafo~~rsäkran. JJa,n'- lä~~åde- -viga-~n,~n,nor och fira på5,k~~ -som ra'~ftrogen katolik. i~~~s,,,kar,i;,o'ch `:f>~~)iacke,r `t,ogo,, ,nappatag, rne4,--- v~arann,' på, i~;,~d~~3,,~,%,~~,d,,~~t ~~le~' up'pe'nbart> att $igism~n~d' förde-svek i 372 VASA-ARVI.-~T - Då tog småningom hertig Karl styret i sin starka hand, och det blev uppror och strid. I dimman vid Stångebro, där kulorna snart började vina från kvarnhus och backar, ryckte han fram till det avgörande slaget, som gjorde honom till ensam herre o,ch slutligen till konung. Sigismund fick segla tillbaka till Polen, men led skeppsbrott på vägen, så att han med knapp nöd kom ur vågorna. Och med sin syster måste han sedan ett långt stycke skaka på en le'rig bondvagn. Det blev hans hemkomst från det förlorade arvriket.

Liksom Gustav Vasa uppställde Karl det målet, att han skulle skaffa sitt folk välstånd och ordning. Gick han en morgon på Skeppsbron och såg någon främmande köp. mans säckar med valnötter och andra gotter, då mörknade han. »Du skall bara få rovor med dig tillbaka», sade han. Men kunde köpmannen visa, att han hade spannmål och salt eller andra nyttiga ting, lät svaret blidare. »Du skall få med dig både järn och koppar», svarade då konungen. Fogdar och domare höll han efter, och gällde det, lovade han, att hans käpp skulle dansa polska på deras rygg. När han slog med sin lilla silverhainmare i skrivbordet, tordes inga knysta. Sällan behövdes det heller mycket, förrän det blossade till över ansiktet ända upp till de tre ned- kammade testarna på den höga pannan. Och då stannade ingen och såg honom stint i ögonen, utan då stod den bäst, som stod dörren närmast. Allvarligt och sparsamt gick också allt till omkring honom. Ett bröd och ett halvstop -öl ställde's fram åt var och en till kvällsvard, och drott- ningen satt och mätte ut tråd åt pigorna.

Men den gången, då han grep kronan, hade han låtit m'-ånga herrar,- som varit Sigismund trogna, utan nåd plikta R~~,, sitt liv. Gråtande gingo änkor och barn. En av dem, ~-i,~' $parres hustru> förde' seda~i alltid med sig sin makes - a huvud,- vart hon färdades. I Vi~,-4gsö kyrka för- varas- det än i dag, i en lit,en trälåda, 5'Q~~ står på h~wi--'es kista. ,Det blod, som hade flutit, låg stundvis tungt på 373 kon~ingens samvete, just därför att han ändå på botten av sin orädda själ var en rättänkande man.

Inte helli:'~r han, den fjärde och sista av Gustav Vasas söner, kunde alltså motse sina dagars slut utan ångest. LikV<:,LI mœ'.l.rkte alla, att hans ögon begynte tindra, när hans son, den imga Gustav Adolf, kom emot honom i salarna som en frisk fläkt. När Vasarna lade sina händer på den av sina söner, som de mest älskade, då drömde de, att han en dag skulle fullgöra allt, vad de själva inte förmått, allt det goda och stora, som de blivit kallade till - som blivit deras verk, sedan de genom sagolika öden lyfts till högsta niakt över sitt svenska folk. Och i den tröste- drömmen blev Karl då slutligen lagd på sin bår på Ny- köpingshus, Folkungarnas gamla olycksborg.

Långt i öster hade nyss hans härar tågat fram ända till Moskva. Det sista från denna världen, som hade viskats till den döende, var segerbudet, att hans svenskar hade erövrat det rika, mäktiga Novgorod. Men ett annat och ännu större ord kunde ha sagts över det bleka och dystra ansiktet, som nu låg där i sin djupa sömn mellan vaxljusen på Nyköpingshus. Han var den enda av Gustav Vasas söner, som på allvar hade förstått, att Vasa-arvet var något annat och mer än blott och bart makt och härlighet. Ett befriat folk med skylar och såtar på åkrarna och den svenska bibeln på predikstolen, det var det rätta Vasa-arvet. Och' det arvet räddade den nionde Karl åt sin son och svenskarna. - l';, SPGRARNAS `D ~G~R 375 ben. Under dem var det `!aela tjuguåtta alnar djupt ned till botten i slottsgrœven. »Så går det till att skipa rätt efter gammal bömisk folksed ]:> ropade protestanterna och stucJ~o ut sina huvi~~,d för att ~ e efter, hur redan slutade. Men rådsherrarna, som ha‚ie råka ~ att falla mitt på e,n stor sophög> voro suart på benen igen och sprungo, allt III. vad tygen höllo. Protes1Fanterii-<~ sköto några skott efter dem> men träffade bara deras kappor, och flyktingarna SEGRARNAS DAGAR, PROTESTANTERNA GRIPA TILL VAPEN

Mellan Bömens trädgårdar och berg låg det stolta Prag med sina murar och torn vid torn. Bömen räknades då som ett av kejsarens arvland, men bland skatterna slottet på borgkullen förvarades ännu den gamla bömiska

De kulliga bergen voro klädda med vingårdar och hade järn och silver i sitt djup. Och folket höll på sin själv- ständighet och frihet. Fast gatorna i Prag slingrade medel- tidsaktigt krokiga, och fast stadsbron stod kantad med ålder- domliga helgonbilder, blåste det friska vindar genom sin- nena, och där bodde många protestanter.

En majdag 1618 samlades protestanterna, förtörnade och upproriska, ty den katolska kejsaren hade låtit stänga ett par av deras kyrkor. »Vi äro fria män, och fri är vår tro!» ljöd det från skaran, som under larm och rop drog upp till slottet. -Det var både krigare och köpmän, och alla buro de va p en. De allvarliga herrar i svarta strumpor, som gingo främst, begåvo sig in i salen till de kejserliga ståthållarna, följda av så många, som kunde tränga sig med. Där rann sinnet på dem, medan det tvistades. Utan att spilla fler ord grepo de två av de förskräckta ståthållarna och en skrivare om händerna och fotterna och kastade alla tre ratt ut genom fönstret från tredje våningen. De tumlade runt i luften med utspärrade dröjde inte att ila till kejsaren och berätta om sina blånader.

Djupt inne i sitt stora slott i Wien satt kejsar Mattias, sjuk och åldrad, med radbandet i kna~t och talade om för- dragsamhet. Men när han hade slutit sina ,tröfta ögon, blev hans frände Ferdinand vald ti]"-l kejsare över de tyska furstarnas riksförbund. FrOckså i Norden mullrade krigets åskor. Svenskarnas -ungdomliga konung, Gustav Adolf, brann av langtan efter stordåd. Han höll redan på att utbilda en ny krigskonst och på samma gång att föryngra och fullborda Sveriges inre byggnad. Jorden är alltid ung, alltid ny för det modiga och unga. Ingermanland och Karelen hade han redan erövrat. Snart skulle också Livland följa efter, så att öst‚r- F F F sjön ända nedifrån Riga och upp till sin nordligaste bukt F F F F: F : F] ] ]] 376 SEGRARNAS DAGM' böljade mellan svenska stränder., Men kejsaren ryckte på axlarna åt hans bragder i de avlägsna bygderna. För honom var den katolska Sigismund i Polen ännu Sveriges rätta arvsherre och Gustav Adolf en,dast en upprorsman, som han inte ens ville hedra med kunganamn. Allt vad kättare kunde kallas, var han besluten att utrota utan nåd, och sådana hade han på nära håll. Med strålkronan oro sitt huvud blickade ännu från hans baner Guds moder över hans härar, som med handen på korset lovade att för henne offra sitt blod. Den oundvikliga striden var kommen. Prag blev erövrat och hårt straffat. Protestan- terna flydde från sina rivna kyrkor `och skövlade hem och sågo sig oroligt omkring efter en hövding. Vem var stark nog att i handling bli den nya tidens man? Vem skulle samla dem och föra dem till seger, så att deras unga trosbekännelse inte blev ett stackars tynande ljus, som för alltid blåstes ut av ovädret?

Krigets alla onda andar flögo ut över Tyskland för att härja och föröda i hela trettio långa år. Plogen fick stå och rosta. Hästarna spändes för kanoner. Bönderna fingo plocka ollon och rötter, ur jorden för att stilla sin hunger. Som väldiga molnjättar framskredo kejsarens krigshövdingar och strödde lågor och rök över länderna. iMed bävan och beundran blickade knekthoparna upp till dem och följde dem blint genom kulregnet. Vad gjorde det' en soldat, om han inte fick någon sold! Skenet från brinnande halmstackar och gårdar lyste honom, när han om natten vadade över kärr och floder och kämpade sig fram till en borg eller stad, där det fanns fulla skåp och källare att plundra.

Framför ett palats i Prag stannade ibland en lång rad av sexspända resvagnar. llästarna leddes in till marmor- krubbor, och livdrabanter och adliga pager skymtade i trapporna. Var afton samlades otaliga gaster i de upp- lysta salarna, men värden själv förblev oftast osynlig. In fann han si g V i d det dukade bordet, satt han dystert i n si: `;~p ~ l 377 bunden och teg. Han var gulblek och mager med små svarta, brännande ögon. Yttrade han till sist na'gra korta ord, lyssnade hela bordslaget andlöst som till en spåman, till någon gåtfull röst ur det fördold:i~. Ty~~t skulle det också vara omkring honom. Tjänarna fingo gå i ljudlösa tofflor, och herrarna lindade sidenband om sporrarna, så att de inte klirrade. Det var den väldigaste och mest fruktade av alla m~lnjäftarna, och han hefte Wallenstein.

Som ung hade Wallenstein inte ägt någon större för- mögenhet, men då gifte b;~n sig med en gammal, mycket rik änka, som snart dog och lämnade honom alla sina ägodelar i arv. Genom att för lågt pris sedan inköpa de fördrivna protestanternas slott och gårdar förvärvade han sig ofantliga jordagods. Fritänkare som han var, bekym- rade han sig föga om de troendes tvister. Med hjälp av sitt krigarrykte och sina rikedomar uppsatte han i stället åt kejsaren en stor här och lät soldaterna föda sig själva liksom gräshopporna g~'rLom att föriiärja, vad som fanns. Långt från helt andra land samlades äventyrare och togo värv- ning under hans fanor för att vinna ära och byte. Hans vildaste ryttarskara brukade kallas kroater. Och där kroaternas silversmidda hästbetsel blänkte fram genom krutröken, där visste både katoliker och protestanter, att det inte gavs någon förskoning. Ett sådant gissel kunde d e tyska furstarna slutIi g en inte Ian g re utharda. De for- mådde därför kejsaren att rycka högsta makten över hären från Wallenstein och lämna den åt en annan av moln- jättarna, den sjuttiåriga, aldrig besegrade Tilly.

Högt uppe från Magdeburgs vallar, som nästan lik- nade klippbranter, sago snart protestante rna, hur Tilly närmade fanorna. sig med sina soldathopar, som grånat under Men vad var det för nytt och främmande rop, flög över folkskaran på muren? »Ned med de key-

ljöd det, »och leve konungen av Sverige !»

duktiga krigare, som stod -där raklång 1 stig- a och spelade at alla hall for att leda forsvaret, L' 378 `)[" -`RA~~NA<; `JAG - var en god svensk till sinnet, oi~'L än tysk till sin liörd. Han hette Falkenberg och hade förklädd smugit sig in i staden. Märkliga ting hade näm]'igen skett vid öster- sjöns kust, där en stor kungsf lotta nied s ~`enska flaggor plötsligt hade landat. Det är en ynl-: g lott att bara sitta hemma vid stugkitteln ()ch gnata och sucka över, att tiden är ond. Den unga Gustav Adolf var en stor- svensk herre, och det storsvenska, det är aldrig att linka bakefter och låta andra vinna segrarna. För honom Var det storsvenska att låta lLela folket föryngras och leva upp och att sedan med det folkets hjälp driste- ligen sträcka handen mot själva banerstången mitt i tidens främsta flock. Förgäves hade mäster Olov inte talat från sin korg i Storkyrkan, fast han nu sov under sin oansen- liga sten. Gustav Vasas sonson glömde inte, vad som var det rätta Vasa-arvet, utan nu kom han för att bistå de tyska trosförvanterna. Städer och `fästen föllo i hans händer, och framåt gick marschen i damm och snö helst i snö, ty med den voro hans svenskar och finnar bäst förtrogna. Men skulle han hinna att rädda det protes- tantiska Magdeburg, som hade slutit förbund med honom? Sachsarnas kurfurste satt och klunkade sitt öl och visste annu inte ratt, vad han skulle tanka om de obekanta gästerna, utan nekade svenskarna att tåga genom hans land.

Då fann Tilly under tiden på att bruka en krigslist. Dag och natt hade hans stora belägringskanoner dundrat utanfor Magdeburg, dar man borjade att mista allt hopp, men nu lät han dem med ens tystna. När natten bröt in, sutto de uttrottade vakterna gaspande och vakande om- kring Falkenberg på vallarna, men inte ett ljud hördes ilängre från Tillys läger.

»Han vet, att svenskarna äro i antågande», tänkte magdeburgarna. »Mot sin vana bereder sig den gamle p å att fly. Om nå g ra dagar kunna vi åter få öppna stads- portarna.» Själaglada gingo de flesta fram mot dagningen SEGR,~RNAS ])ACA~ 379 hem och lade sig i sina egna sängar för att äntligen få vila ut. `Men knappt hade om morgonen sjuslaget förklingat från stadstornet, när en svindlande stormstege restes mot den tysta stadsmuren. Följd av en skara mörkhyade valloner, uppklättrade en man, som aldrig darrat. Det var överste Pappenheim. Var gång stridslusten eller vreden drev blodet till han.'~ panna, brukade två streck, som liknade svärd, framrodna ovanför hans rynkade ögonbryn. Ju högre han kom på stegen, dess rödare tecknade sig märket på pannan. »Seger, seger!» ropade han, och slutligen fäste han den kejserliga fanan på muren, där de sista sovande vakterna hastigt blevo nedhuggna.

Falkenberg, som hade begivit sig till rådhuset, tvär- stannade vaksamt och lyddes, och snart urskilde han tyd- ligt skott och larm. Framför en yrvaken skara, som han i hast samlade på gatorna, skyndade han att möta Pappen- heim. Steg för steg drev han honom tillbaka under ur- sinnigt handgemäng, men till sist stupade han själv för en kula.

Stormklockornas klämtslag och den stigande brand- röken förkunnade småningom för hela nejden, att Magde- burg erövrades och förstördes. Sår, svält, vedermödor, allt hade Tillys soldater uthärdat för att få vara med om sådana timmar som nu. Här kunde den fattigaste knekt bli rik till döddagar, bara han gjorde en god fångst. Här fanns det inte längre lagar och ordning. Det var bara att bryta upp lås och plocka kappan full. Men vem kunde släpa med sig marmorspislar eller bord och stolar och glas- fönster? »Gott, slå sönder, och låt raskct brinna !» Det var det vilda rövarpackets lösen. »Fram med guldpengar, din hund !» ropade kroaterna, nar de fingo fatt i nagon förmögen borgare. »Dubbelt upp! Omigen dubbelt! Har du inte fler, gott, då skall du dö !» Kvinnorna försökte

gömma sig i källarna och på vindar eller under likhögarna "~` p& de a atorna. På golvet i en av kyrkorna lågo

,slufligen over femtio 1ialshuggna kvinnokroppar. Sina b arvi 380 SEGRARNAS DAGAR sprungo omkring och ropade på mor och far utan att få något svar. Kroaterna grepo dem skrattande i fötterna, klövo dem med ett sabelhugg och kastade dem i lågorna. Bjälkar och tak s[örtade brakande, och hela Magdeburg insveptes i ett sådant eldhav, att hettan drev tillbaka segrarna och tvang dem att väi~a med den sista plundringen hall nästa dag.

Tilly såg med tårade ögon över askhögarna, när han höll sitt dystra intåg mellan ruinerna. Det rov, som hans män släpade med' sig, då han slutligen tågade vidare, hade för honom ingen lockelse.

Efter nya härjningar satt han en natt i en hydda med sina hövdingar och rådslog. Magdeburgs rykande grus- högar hade äntligen skrämt upp sachsarnas kurfurste från ölkruset. Med sachsarna till bundsförvanter ryckte nu Gustav Adolf fram till strid. Det gällde fö-r Tilly, om han redan nästa dag skulle möta den unga segraren i öppet fältslag. Tvekande och ohågad skakade den mång- beprövade fältherren sitt åldriga huvud. Den röda fjä- dern, som från hatten hängde ned mot ryggen, viftade och vippade, och hans bistra ansikte var plöjt av otaliga fåror och små rynkor. Sträng och klok betraktade han allvarligt stridsbröderna med sina djupt liggande ögon. Men Pappenheim lo i m-u åt ubbens än sli a försik- SEGPARN-~5 DAG,AR små fönstren. När de gingo ut genom det yttre rummet, fingo de se, att väggarna voro fullmålade med skallar, benknotor och likkistor. Mulen vek Tilly upp hattbrättet över sina yviga ögonbryn och satte sig i sadeln.

De befunno sig nu på slätterna vid Leipzig, och vi(I -n ås i närheten av byn Breitenfeld uppställde Tilly sin här. En av kroaterna hade mist sin häst och stod allra överst vid en av hans stora, tunga kanoner. Hans gammal. modiga harnesk låg så tungt över axlarna, att det var en svår börda. Men bäst det var, började han ändå att jämfota hoppa högt upp och peka med sin sabel. »Där komma svenskarna tågande !» ropade han förnöjt och gjorde allt högre glädjesprång. »Jag har goda ögon, men inte kan jag se, att de ha några kanoner. Inte kan jag heller märka varken några luntor eller några gafflar att stöda musköterna på. Och skyttarna gå ju inne mellan ryttarna som kvinnfolken mellan gossarna i en danslek. Jag skall tala om något», utbra'st han efter en stunds lugnare be- grundan. »De där förstå helt enkelt inte gammal hederlig krigskonst. Jo, det är krigare! De kunna inte sitt eget yrke. Och så tråkigt de måtte ha, efter vad j'ag försport. Så fort de skola ha en ledig stund, få de ställa upp sig g j gg g g g tighet och slog sig otåligt för bröstet. Det fanns på hans Förlåt mig, heliga jungfru, men då Nej, tvi mig för sådana ström- och sjunga psalmer. kan jag roligare visor. mingsätare !» kropp knappt ett ställe så stort som en hand, där han inte hade ärr och skråmor. Han var årsbarn med Gustav Adolf, och 1det var en sägen i hans släkt, att en ärrig Pappenheim en gång på en vit häst skulle- övervinna en stor konung. Han brann av iver att få sitta upp på sin mjölkvita travare och pröva spådomens sanning.

Allteftersom han talade, strecken p a hans panna.

Han märkte inte, att Tilly bleknade. Den fruktade molnjättens sjuttiåriga ögon sågo skarpare än hans. Genom fjärrglaset såg han de behändiga f! intlåsen på svenskar- nas musköter och de små lätta kanoner, som de dolde inuti brigaderna. Men vad var det för kanoner, som inte behövde mer än en eller två hästar framför sig? Jo,

uppblossade de svärdslika Slutligen gav Tilly efter. Lang samt reste han sig och knäppte den gröna rocken. Utan de voro av läder. Nåväl, att skriva på klada sig i skinn, det var gammal sak. skinn och att Men att skjuta att veta det hade de kommit att sitta i en dödg rävares boning, och gryningen begynte nu att lysa in genom de med rör av skinn, det var just ett infall för lapparnas' nordiska bröder. Nej, sannerligen, det har var als inte, som det skulle vara, varken inför en kroat eller en äre- 382 SEGRARNAS D~'GAR höljd,- vithårig fältherre av den gamla skolan. Här var det ett ungt snille, som med en ny krigskonst ryckte t: storms mot det överåriga och föråldrade.

Tillys här stod uppställd i tretton ofantiiga fyrkanter. De liknade tretton stora skansverk, ty innanför s'kyttarna reste sig i var fyrkant fotfolkets aderton fot höga pikar som väggar-. Befälet pustade och kommenderade. »Musköt på gaffeln, blås av luntan, öppna fängpannan !» ljöd det långsamt och omständligt. Ibland kunde det behövas ända till nittionio särskilda grepp, innan musköten `äntligen brann av med ett tungt hopp i den stödjande järngaffeln. Så hade det varit bruk att kämpa alltsedan medeltid'ens dagar. Höstsolen blänkte i de besvärliga järnrustningarna, men småningom höljdes den av dammskyar och blåaktig rök, och det blev allt skummare. Rörligt och lätt utbredde sig Gustav Adolfs trupper i långa linjer, och hans små kanoner begynte att spela. Pappenheim var redan nere i elden på sin vita springare för att söka könungen på den högra flygeln, där han brukade vara att finna. Sju gånger stör. tade Pappenheim fram till anfall, men kastades för var gång tillbaka under ursinnigt fäktande. Slutligen vände sig de vettskrämda hästarna och ryckte sina ryttare med sig i yrande flykt. Pikar och svärd korsades, musköterna ljungade, och Tillys förfärliga kanoner skakade marken.

Skumrasket blev djupare, och trummorna virvlade, för att soldaterna inte skulle tappa bort varandra. övergivna av sachsarna, som redan hade tagit till fötterna, fortsatte svenskarna att rycka framåt. Med de oböjliga finnarna i spetsen jagade smalanningar och os,tgotar uppfor slutt- ningen, och eldstrålarna lyste över deras ansikten. Men kunde det vara soner av Norden? Kroaten, som annu stod kvar vid kanonen, tog sig fundersamt om huvudet. De voro ju morka i synen, som om de nyss hade krupit fram ur Magdehurgs askhogar. Han sag- da, hur en av dein~~ v red ur håret, och var handen s trok f ram, blev haret ~:F,,G~A1-',M~S ~,~(~M~ 383 ljust och gult. Krutröken hade lagt sig som en våt och svart färg över både hud och kläder.

En ryttare, som mitt i vimlet beständigt omgavs av blixtrande svärd, hade fått sin dyrbara spetskrage så till- solkad, att den såg ut som en grå trasa. Han var en man i sina bästa år. Men han plirade närsynt med ögonen och var så fet och tung, att hästen flåsade och var alldeles höljd av lö~der. Huvudet höll ryttaren tillbakakastat med en vajande grön fjäder i den bredbrättiga hatten. över bröstet fanns inte något skyddande pansar utan endast ett gult älghudskyller. Det var svenskarnas konung. »Håll ut, mina käcka gossar!» ropade han med ridderligt frimodig stämma. »Tänk på de våra där hemma. Ännu en timme, och segern är vår för oöverskådliga dagar och år

»Jesus, Maria!» svarade de kejserliga, och i detsamma smattrade Tillys trumpeter. Kroaten ryckte brått till sig en piska med knutiga snärtar. Den med vapensköldar och bilder sirade, jättestora belägringskanonen hade kört ned i marken med ena hjulet och stod och lutade. Fram- för den var ett spann av fjorton par hästar. Några lågo stupade. De andra ste,grade sig for kroatens piskslag. !?radgan droppade från deras betsel, och hovarna lyftes i Ingen utom fältherrarna förmådde längre uppfatta, vad som skedde nere i förvirringen ingen utom de över- mänskliga molnjättarna, som kunde se i mörkret och hörde allt och visste allt. Tilly var nära att bli tillfångatagen i - och segnade nästan sanslös under de kolvstötar, som träf- ode hans huvud. De tapp r as te sloto en fyrkant omkring ~ och själv oövervunnen, fast slagen som hövding, ~an, vid muskötsalvor bort förbi de svenska lederna, stora segern vid Breitenfel d v a r vunnen, och dagen lida. Drabbningens åskor hade småningom tystnat, 384 SEGJ'ARNAS D'~A~ och mörkret bröt in, men ännu en gång uppställde konungen den trötta hären i s,lagordning. Den var hans dyrbaraste skatt> och han ville inte blottställa den för något överfall.

En gång långt förut, då han och hans finnar hade blivi$ överrumplade från ett bakhåll, stod han efter striden och såg bekymrad på de stupade »Hur mången bragd», sade -han, »skulle inte sådana hjältar ha utfört, om min oför. siktighet inte lett dem till en förtidig död.» Erfarenheten `hade sedan småningom också gjort honom försiktig. När han därför nu omtänksamt hade berett sig för yar f'ara, red han utefter regementena och tackade dem för en dag, som a,~ldrig skulle glömmas. Han omfamnade den allVarliga Horn och- rosade hans lugna rådighet och skakade hand med den muntra Ban‚r. Därefter befallde han, att var och en av sol daterna skulle lägga sig ned över natten på det ställe, där han stod, Efter att ha uppfriskat sig med litet mat och dryck ihos marketentaren lade han sig sedan själv i en vagn. J ,`iden hade han också haft sitt läger hatten förut. Det var redan länge sedan han sov i si-n egen kungliga säng. Än fick han vila i ett tält, än `i en vagn, och de förnäma J1errarna fingo skaka fram och åter på hästryggen eller vagnsbrädet liksom han. Och detta allt var inte bara ett äventyr för några veckor eller månader, utan månaderna länkade sig till år. - Det blev allt' tystare over den sovande hären, som ledvis låg med sina vapen på den upptrampade marken, oc-h -natten tindrade. Mäster Olov, drömde du någonsin, när dii i dina sista dagar gick vemodig och bortstött, att ditt ord skulle få sådana försvarare?

En småländsk ryttare satt ensam uppr~t några steg frå,n - den `-tända vagnslyktan och stirrade på sitt svärd. iSkytten bredvid honom vände på huvudet och sade: »Det var en otäck klinga, getapojke, som du har med dig i fäll,~ ett riktigt `gammalt bödefssvärd. Stegel och' hjul och g'alge' äro ju ingravade i stålet.» 386 SEGRARNAS DAGAR

»Så är det», svarade smålänningen. »Sjuk och tungsint kom- en natt en utfattig bödel till far mins stuga och lade sig framför elden. Han tog litet vatten i handen och drack och sade med ett dystert skratt: Många skrockfulla sjuka ha inbillat sig, att de skulle bo Las, om de drucko ur min föraktade hand. Men mig själv kan det inte hjälpa. Min sjukdom sitter djupt här inne i bröstet och heter svår- mod. Vi andra kröpo undan i halmen, så långt vi kunde, och när det dagades, märkte vi, att han hade dött. Länge stod œedan det hemska svärdet i vrån, utan att någon tordes röra vid d-et. Men så blev det krig, och då hängde jag det vid sidan.»

Smålänningen teg en stund, och sedan tog han vid: »Under nionde Karl s blodiga dagar gjorde det här svärdet mången ädel svensk fru till änka. Därpå sitter jag nu och tänker. Nu bruka vi inte längre vårt stål mot egna landsmän. Ser du, vem det är, som varsamt och vördnads- fullt, men ändå som en god kamrat, just nu lägger sig bredvid kungen i vagnen? Det är Ban‚r. Också hans far blev halshuggen av kungens far. Där sova nu båda sönerna i syskonbädd.»

»Ja, det har kommit andra tider för oss svenskar», svarade skytten, knäppte händerna under nacken och föll i trygg sömn.

Konungen hade redan lugnt slutit ögonen bredvid sin tappra Ban‚r. Faderns forna fiender -och deras ättlingar hade till sist glömt allt gammalt groll inför hans ridder- lighet och rättvisa och blivit hans hängivna vänner..

Först. då solen åter höjde sig, ryckte hären fram till de kejserligas övergivna läger.. Här hittades påsarna me<1 Tillys hela k:rigskassa, och på trossvagnarna fram- letad'es de rövade skatterna från Magdeburg och- and'ra plIin,'dra,de- städar.. Och sådana- hästar sedan l'-- Det var nit- till,' travare att' sitta. upp på; mitt i det' soliga. myllret bli erovrad&- -fag ,ech. kanoner.. Sa. diarna; kunde. ha ari'st'Mt' `fIir'st'ar. Tom såg d'et' o"fta ut där heinma i' lant- ~EGR ~RNAS DAGAR 387 kyrkorna o<'h gårdarna, I"fl,<,~ Ii ida~~f$e~ skulle det små-- ningom bli a. nnan ståt.

Nu blev det ett segertåg bland jublande proLestanter, som kallade svenskmannakungen sin räddare och anförare. Nattetid genomvandrades djiipa `skogar, PROTESTANTERNAS HÖVDING.

Vid Wyrzburg tronade ärkebiskopsslottet Marienburg

på en brant höjd. Bron, som ledde dit över floden, hade

sprängts, så att svenskarna måste kasta plankor över de

gapande rämnorna. De första hisnade, när de i kulregnet

skulle springa över på den smala spången, ty det var mer

än tjugu alnar ned till vattnet. Men de modigaste vågade

småningom försöket, och många togo sig över i båtar.

Tidigt i mörkret en morgon fann en löjtnant vindbron ned-

fälld, men innanför stodo två hundra kejserliga vakter och

frågade honom efter namn och lösen. Han hade bara

sju man med sig, men han ropade: »Jag är svensk. Fort

hit, kamrater! Borgen är intagen !» Det var hans svar. Då

blev det ett ursinnigt fäktande, och överste Torstensson

sprang fram och grep själva borghövdingen om livet. När slutligen konungen kom och begav sig in i det

erövrade slottet, var det full dager, ,och han betraktade

de stupade, som lågo på borggården. Det var både knektar

och beväpnade munkar. Flera av dem hade underligt röda

kinder for att vara döda. Han började le, ty han för-

stod, att de hade kastat sig tied och lågo och blundade

för att slippa en dräpande värjstöt. »Stig upp !» sade han.

>Er skall ingenting ont ske.» Genast sprungo en mängd - `. lik upp livs levande och skyndade sig att bug ande eller sina knän tacka honom för hans ädelmod. Sedan blev i-]]'' 388 SEGRARNAS D~\GAR det att dela bytet. Soldaterna hittade så mycket guld. pengar, att de sinsemellan mätte ut dem i hattkullarna SEG]:Ai',N~s' DAGAR 389 hon än tiggde och bad i s!'na l~r~ev att få följa honom, kunde han inte taga henne med sig bland krigets faror. Nu äntligen spändes hästarna för vagnen. Omgiven av som pl9mmon eller körsbär. Mitt på borggården brast botten under ett framletat skrin, så att blanka dukater rullade mellan stövlarna. Då kröktes ryggarna, och alla fingo brått att plocka. Det var annat än att gå där hemm< hos far och draga upp rovor.

Rustkammaren stod överfylld av vapen. Mariabilden ii kapellet var av guld, och de tolv apostlarna, som rask t fingo göra henne sällskap till myntet, voro av silver. Men de många värdefulla böckerna blevo inpackade och skickade till de lärda i Uppsala.

Mitt under segeryran förvånade likväl soldaterna alla genom den strängaste tukt och ordning. Två av dem, som i början av kriget olovandes togo äpplen i en bor- gares trädgård, hade genast blivit hängda. Prövade någon att visa sig duktig med svordomar, fick han böta eller lägga sig på knä och göra avbön i de andras åsyn. Höll han sig undan vid andaktsstunderna, kunde han till och med bli ställd i halsjärn. Drack han sig rusig i någon erövrad stad, innan fienden var alldeles förjagad, fick han saklöst slås ihjäl. Kvinnor och barn och åldringar kunde gå trygga. De tyska protestanterna vande sig att för- troendefullt hälsa svenskarna som vänner och bröder. Och de flyende katolikerna bjöd konungen att vända om. Han kom inte för att tvinga i trossaker utan till att strida för trons frihet. Var han drog fram på sin segerfärd, mottog han, trohetsed från befolkningen i städer och vida bygder.

-linder tiden klappade på avstånd ett svagt och rolöst ~ä-~niskohjärta av längtan och saknad. Hans drottning, den unga, vackra Maria Eleonora, hade aldrig mer en glad stund, sedan han hade lamnat henne. Val reste hon tillbaka över Östersjön till sitt barndomshem i Berlin, men inga iustbarheter kunde döva hennes längtan till den make,

i..- - -. Iisom sjalv aldrig mer fick tanka på hem och lugn. Från allah läppar hörde hon hjäitens namn. Men hur haftigt ryttare, ilade hon överlycklig söderut for a.tt `binder några snabba månader få leva vid hans sida i Mainz, den gyllene staden, där han gick i vinterkvarter. Där sutto de i glans och härlighet, omgivna av riksfurstar och sändebud.

Fast alltid värdig i 5~Lft och tal, va r konungen rik nog i sin; själ att ha råd till ljus och -mild glättighet mot alla. Han behövde inte lå~'sas ännu större> än haiti vara genom att gå omkring med surt ansikte och se ned -på världen med förakt. Sådana föraktare höra sällan själva till de bästa. Krigslyckan och den vördrjad b-an väckte som män- niska hade plötsligt gjort honom till en av jordens mäk- tigaste, och drottningens <>gon följde honom nästan med tillbedjan. Smärt och bar reste sig hennes hals ur spets- krag en, och hennes krushåriga huvud vändes alltid åt det håll, där kouuugen befann sig. Hon var både nyckfull och egensinnig men älska, det kunde Maria Eleonora. Alla hennes tankar och drömmar gingo mot honom, och i, en,- rum saft hon och grät bittert ö~~er att vara en krigares maka. Hon hatade kanondundret iocii alla de många krigar- bestyren. Hon ville sitta med sin kära gemål i ro framför brasan och låta stormarna vina därute.

Det fanns en allvarsman i svart sammet, som nu också hade infunnit sig hos konungen, och det var hans kansler, den vittberömda Axel Oxenstierna. Bevekande bad drott ningen honom förmana sin herre att inte längre våga livet bland kulor och svärd. Men kanslern strök sitt tvärklippta pipskägg och svarade med att tala om fäderneslandet.' Därmed följde han efter konungen till arbetsgernaket, och . .. .. . . stangd forblev sedan dorren langt in på sena natten. Rad hörde konungen gärna, helst från en så oumba'~~rlig vän och lärmästare som Oxenstierna. Först när' båda h'ade

vat frågorna och enats, var stunden inne for handling, 390 SEGRARNAS DAGAR och då satte sig Oxenstierna att skriva, när konungen slut ligen gick till vila.

En natt, då Oxenstierna satt framför vaxljusen, följde han i tankarna den budbärare, som med ett av hans br'~ vid bröstet galopperade bort mot Paris. Vem var det, som stod där i den franska kungasalen, i röda, släpande kvinno- kjolar? De smala händerna mottogo brevet, men när an- siktet vändes mot budbäraren, syntes det, att det både hade pipskägg och knävelborrar. Konungen av Frankrike var det väl näppeligen. Han ville helst slippa alla rege- ringsmödor. Oxenstierna satt med slutna ögon och kors- lagda armar och visste gott, vem det var. Veckiga si den- kjolar hörde kardinalernas dräkt till. Det var den lysande kardinal llichelieu, som styrde hela Frankrike, och som slugt hade knutit ett nådigt förbund med de kätterska svenskarna för att trotsa den mäktiga kejsaren i Wien. Men hans misslynta rodnad, när han läste i brevet, skvall- rade om, att det nu plötsligt hade blivit syenskarnas tur att föra ett myndigt språk.

Oxenstierna slog upp ögonen med ett hastigt leende över sina drag och grep åter efter pennan. »Kära herre», viskade tjänaren, som smög sig in för att sätta nya ljus i stakarna, »så här dags på morgonen brukar I annars stiga upp efter en god sömn. Nyss hörde jag fyraslaget.»

»Så får jag då börja den nya dagen med ens», svarade Oxenstierna glättigt och letade bland sina papp er. Richelieu hade en godtycklig makt allt efter sin kungliga husbondes tillfälliga gunst, men den svenska kanslern ,och ädlingen hade andra meningar om lag och rätt. Vad konungen och han hade enats om, det skulle ärligt upptecknas och skickas hem till rådets begrundan. Gåspennan, doppades och raspade, och åtengen framtindrade ordet fadernesland.

Det var för honom inte ett grannlåtsord i högtids- stunder. Det var arbetstimmarnas namn för hela den fram- tidsboning, som bygg des åt hans folk. Med de to r d e t tänkte han på räkningekammaren, där uppsikt hölls över landets ]~GRARN~S B~~~R 391 räkenskaper `oc~~ näringai~. Ilan tänkte på den nya hov- rätt, som skulle se till, att i'~gen blev or:':1,tt dömd, och på de nyss inrättade gymnasierna. Allt sedan de katolska lärarna begåvo sig åstad, hade svenskarna begynt Småningom blev det full dager i rummet, och Oxen- stierna kastade pennan och gick till fönstret. Nere i morgonljuset var det ett vimmel av människor, som jublade och viftade med hattarna. I ett galleri hade de sett en skymt av konungen, den breda och fryntliga folkhjälten med det frimodigt högburna och manligt vackra huvudet. Het och ivrig och med sa tunga steg, att golvplankorna darrade, tog han i den tidiga timmen åter plats framför kanslerns brev och luntor. Och då var han inte längre bara en hjälte för menig man, utan en höglärd och skarp- synt herre, lika vältalig som annars krigiskt yrkesskicklig p å sIa g fältet.

Arbetstimmarna och de yppiga gästabuden i Mainz togo dock slutligen en ända, och den olyckliga Maria Eleo- `Bora fick åter sätta sig att gråta. Med alla sina griller

h infall kand e hon sig som ett hjälplöst barn, sa snart

förgudade makens starka hand inte langre lag i hennes 392 SF RARNAS DA .AR

Den stora protestanthären, där svenskarna numer endast bildade själva kärnan, bröt åter upp vid pukslag och trumpetskall. Klockringning och glädjerop hälsade Gustav Adolf i den fria riksstaden Nyrnberg, och som hedersgåva fick han mottaga jordens och himlens glober av silver. Men när han hade övergått Donau och kom till bäjerska landamäret vid floden Lech, då väntade honom Tilly bakom sina förskansningar på andra stranden. För- grämd och vredgad, grubblade den gamle ännu på neder. laget vid Breitenfeld. Det syntes honom, att han aldrig med lugn skulle kunna sluta sina ögon, om han inte först fick hämnas en sådan skymf för hans krigarrykte med en seger.

»Hör hit, gossar», ropade konungen till sina ryttare och red ut i den gyttjiga strandbädden på andra sidan. »Femtio riksdaler åt den, som tar reda på djupet i floden!»

En dragon förklädde sig då raskt till bonde. Han vadade ut i den strida och forsande alpfloden och kände sig för med en lång stång. Virvlarna stego honom snart ända upp över midjan, och Tillys knektar stodo och skrat- tade åt hans spelade fubblighet. »Är du alldeles tokig, diii bondtamp, som bara kliver på!» sade de. »Floden är ju tjugutvå fot djup.»

Det var goda upplysningar för den flinka dragonen. Med jämmerligaste all barmhärtighets röst bönföll han då männen, att de i namn skulle hjälpa honom över från de grymma svenskarna. En av knektarna drog av sig kläderna och gav sig ut i vattnet for att draga stackaren över med; stången. Därigenom fick dragonen se, hur pass botten sluttade också på den andra sidan. Mer behövde han inte lista ut för den gången. Han låtsades att bli rädd ocb kravlade drypande upp igen på det torra, så att den nakna och fry sande knekten forargad maste vanda om.

Nu kunde dragonen beratta konungen, allt vad han behövde veta. Sedan skyndade sig svenskarna att bryta ned nagra stugor och timrade efter dragonens beskriv- SEGRARNAS DAGAR 393 ning lagom höga bockar av virket. Oavbrutet visslade emellertid kulorna över vattnet. Alldeles på strandkanten upptände manskapet därför ett väldigt bål av tjära och våt halm, så att de osynliga kunde arbeta inne i den svarta röken och lägga ut en brygga på bockarna. En flock nedsotade finnar storrnade raskt över till andra stranden med spadar och hackor i stället för vapen. Där började de, som inte stupade, att skotta upp jordvallar till skydd för hären, så att den skulle kunna följa efter. Under tiden stod konungen själv och riktade och fyrade av kanonerna',- ocb dundret rullade inåt landet ända bort mot bergen.

Då kom Tilly själv ut ur sitt skansverk med styva, men ivriga steg. Han gav sig knappt tid att sluta ögonen och viska sin vanliga fromma bön till den heliga jungfrun. Utom sig av harm såg han, hur hans folk åter jagades tillbaka. llattbrättet stod framtill rätt mot skyn ovanför den höga örnnäsan, och hårtestarna fladdrade silvervita omkring de skrynkliga klnderna. Runt om regnade kulor och splittrade trädtoppar över de vacklande leden. Utan tvekan ryckte han till sig en fana och skyndade framför sina tappraste valloner ned mot stranden. Men plötsligt sjönk fanan till jorden. Det ljungande åskväder var slut- ligen kommet, som för alltid skulle fälla molnjätten med sin blixt. Den kula, som ödet hade utsett att släcka hans långa krigarliv, hade nått honom. Med benet krossat ovan- för knäet bars han vanmäktig och blödande bort av sina slagna och flyende skaror.

Till y bäddades i den bäjerska kurfurstens vagn, som tungt och skakande förde honom till Ingolstadts fästning. Fjorton långa dagar fick han där sucka på sitt plågoläger,. Jordis k vinning hade han aldrig sökt, och han lämnade sin anspråkslösa förmögenhet till delning mellan en frände och de tro na soldater, som foljt honom i sa manga bra g d- ka strider. Blek av smarta framstammade den vordnads j;u,dande, fast nedbrutna gubben sina råd till den sörjande ,rfursten, men for hans egna olyckor fanns det inte 394 SEGRARNAS D)GAR längre någon tröst. Mullrct av dc svenska kanonernas åska trängde snart till sjukrummet och förföljde honom ända in i det ögonblick, då han drog sitt sista andedrag.

Svenskarna tågade emellertid vidare ända in genom Mynchens öppnade portar. Protestanterna ropade, att nu kunde Gustav Adolf hämnas Magdeburgs förstöring. För sådana blodsdåd höll han sig dock för god och befallde tvärtom på det strängaste, att staden och slottet med de många konstskatterna skulle skonas. Men när han väl kom ned i tyghuset, förvånades han över att bara finna tomma kanonvagnar och inga kanoner. Det upptäcktes då, att de hade blivit nedmyllade under golvet. »Står upp ifrån de döda och kommer till doms !» sade han skäm- tande och lät gräva upp kanonerna, en efter en. Det var hundrafyrtio stycken. När den nedersta hissades upp i dagsljuset, visade det sig, att den låg laddad med mycket märkvärdiga kulor. Den innehöll trettio tusen gömda dukater, som nu muntert räknades in i svenska påsar.

Förfärade sågo katolikerna, hur den oövervinneliga protestanthären mer och mer närmade sig kejsarens egen huvudstad. Tilly låg i sin kista, och den andra ännu fruktansvärdare krigshövdingen, Wallenstein, som hade blivit bortvisad för sitt övermod, satt hotfull och förnärmad i >ett av sina avlägsna praktslott. Framför honom låg en med stjärnkretsar överritad tavla. Om religionen ville han inte höra talas, men på stjärnorna trodde den mörka enslingen. De voro hans gudar. I stjarnornas stallning trodde han sig läsa sitt kommande liv, och de spådde honom stora, svindlande öden. Ändå fick kejsaren länge bedja och lova honom omätlig ära och makt, innan han åter steg ut ur sitt tocken for att bista honom med n y a varvade skaror. Tills nu hade Gustav Adolf lett krigshändelserna, men Wallenstein beslöt tyst och hemlighetsfullt att tvinga honom tillbaka mot norr, steg för steg, inte med ovissa faltslag, utan genom att anfalla hans bundsförvanter och - FGR-,R~~i~'-; DIi A> 395 genom svältkrig och nöd liksom med en outgrundlig för- trollning.

Svenskarna måste då vä'nda om för att hjälpa sina trogna vänner i Nyrnberg, och en halvmil utanför staden byggde ~Vallenstein på tre kullar ett jätteläger, som alla talade om som en saga. Det var så stort, att vallarna och de tredubbla förhuggningarna av fälld skog omslöto både vattendrag och byar. Det tog många timmar att rida om- kring hela denna krigarstad, och överallt blänkte harnesk och kanoner.

Utanför det tornkrönta Nyrnberg stodo svenskarna som en orubblig vakt. »Så länge jag andas», sade Gustav Adolf, »skall med Guds hj~p\ Wallenstein aldrig se insidan på Nyrnbergs murar.» Och till Oxenstierna, som befalldes att skynda dit med undsättning, skrev han: »Denna mot- ståndare är en av de onda andar, som endast kunna för- drivas genom fasta.» Wallensteins befästa kullar reste sig som en spökvärld, vars invånare aldrig visade sig vid klart dagsljus på öppna fältet, men ändå spridde fasa och elände. Vattnet i traktens brunnar var förgiftat. Herrelösa hästar stapplade utmagrade på vägarna, och andra blevo vansinniga genom bromsarnas stygn, ryckte sig lösa och kastade sig huvudstupa utför branterna. På gatorna lågo människorna och dogo av hunger eller feber. I Wallen- steins läger blev det slutligen så mycket ohyra, att sol- daterna inte kunde sova om nätterna, och tälten voro ända från marken upp till spetsen fullsatta med gräshoppor.

Då väcktes Wallenstein en mörk höstnatt av skott och yrvakna skrik från barn och kvinnor. Mödrarna brukade skrämma sina små för svenskarna för att få dem att lyda, och nu veno redan de fruktades kulor genom taltvaderna. Gustav Adolf hade inte längre kunnat uthärda att se sitt manskaps elände. Med musköten i den ena handen och en andra fri, klättrade hans soldater över förhu gg ningar ch branter upp mot den högsta kullen. 3~i F :RARNAS D ~GAR

På toppen låg ett gammalt fäste. Där stod Wallen. stein i den uppgående solens strålar, som blott glimtvis förmådde genomtränga den täta röken. En mörk rustning omslöt hans magra gestalt, och det gula ansiktet med det rödskiftande håret var orörligt som på en död. Ingen av hans krigare hade någonsin sett honom skratta eller fått ett vänligt ord från hans mun. Avmätt och kall utdelade han med skarp röst sina korta befallningar och stod dess- emellan stum. Ur intet hade han stigit fram till den makt, som hart själv hade skapat, och hans blotta närvaro var nog, för att soldaterna skulle kämpa med raseri.

Gang pa gang blevo svenskarna tillbakaslagna, och de levande halkade i de stupades blod. Otålig och het förde konungen befälet mitt i den mördande elden, och hans ena stövelsula blev bortskjuten. Lennart Torstensson togs till fånga och inspärrades efteråt i ett så fuktigt och kallt fängelse i Ingolstadt, att han sedan beständigt led av giktkrämpor. Med hårdhänta hugg stormade Stålhandske fram, omgiven av sina finska ryttare, men drevs baklänges ned utför sluttningen. När natten slutligen åter bröt in med plas- kande regn, som gjorde krutet vått, måste de anfallande vända tillbaka.

Det var dock inte möjligt att längre stanna vid det uthungrade Nyrnberg. En dag uppställde sig den svenska hären i stridsordning framför Wallensteins läger och vän- tade i fyra timmar på drabbning. Men lika hemlighets fullt tyst, som han själv brukade sitta vid ett samkväm, tego hans kanoner och musköter, och till och med för- posterna gingo tillbaka in i lägret. Först när svenskarna hade tågat bort, dr,og ock'så Wallenstein äntlige~ sin färde. Och bakom honom flammade hela det stora lagret, som han själv hade låtit antända.

Nu kom det snart bud på bud från sachsarna, att Wallenstein begynte förhärja deras land. För att bistå sina bundsförvanter drogo svenskarna åter mot norr, och det 1)å samma vägar, där `de förut hade tågat ned mot S1?G]~~~,NA~ r~~c R 3~7 segersälla dagar. Oxenstierna red bredvid konungen, och liksom då gick den nattliga färden genom djupa skogs- dalar vid skenet från bloss och eldar. Sakta, så att ingen kunde höra deras ord, samtalade de båda ryttarna om sina käraste drömmar> om ett nordiskt Ostersjövälde och ett förbund av skandinaviska och tyska protestanter med Sverige till huvudland. Allvarsamma och tankfulla, sade de varandra slutligen farväl, liksom tyngda av en tyst aning, att det avskedet kanske var deras sista.

När konungen red in i Erfurt, där Maria Eleonora vän- tade honom, hade hon längtansfullt redan skyndat ned på torget med sina fruntimmer. Han följde henne upp till rummen, men var så tankspridd och nedstämd, att alla märkte det. Brådska och iver rådde i var vrå, och redan nästa morgon måste han följa sin här mot Wallenstein, som inte var långt borta. Han överlämnade drottningen i rådsherrarnas vård, kallade kriget ett plågoris och påminde om, att han själv var stund kunde träffas av olycka och död. »Vi skola återse varandra», viskade han till henne, »om inte i detta förgängliga liv, så en gång i den eviga sållheten.» Med tårade ögon omfamnade han henne och steg därefter i sadeln och red bort. LYTZEN.

Det gällde nu att överrumpla Wallenstein, som låg med sin här vid Lytzen, och som, viss om sin frid, nyss hade skickat bort Pappenheim med en mängd trupper. Folk och hästar sjönko djupt ned i den fuktiga leran, och först sent en novemberkväll började svenskarna att ute på slätten upptäcka Lytzens kyrktorn. Vägen från Lytzen till Leipzig sträckte sig som en hög vall över fältet. Bakom den uppställde Wallenstein -i dikena under natten sina skyttar. Svenskarna lade sig pa de leriga akrarna, och ~~nunge0 halvsatt i en gammal vagn. Generalerna bådo ,~EGi'~APNAS DÅ~,~R honom att söka ett bättre viloställe, men han svarade dem: »Hur skulle jag kunna ha någon glädje av bekväniIighet~ då jag runt omkring mig ser så många sakna den.»

När gryningen begynte framrodna, ville han varken styrka sig med mat eller dryck. Fastande som före en nattvardsgång, steg han till häst utan harnesk, klädd i sitt gula ~ghudskyller och grå överrock. En tät dimma hade brett sig över slätterna, men från trupp till trupp ljöd redan den första psalmen. Långt norr i hemlandet lågo svenskarnas gårdar. Där sutto de gamla och väntade och lade ibland ifrån sig, sitt arbete för att lyss åt grinden till, om aldrig någon skulle komma med en hälsning från deras söner i kriget. »Älskade bröder och landsmän!» sade konungen och höll in sin häst framför det första ledet. »Nu är den dagen kommen, på vilken I för världens -ögon skolen ådagalägga, vad I haven lärt under så många fält- tåg. Den fiende, som vi så länge `hava sökt, står nu mitt framför oss, icke lägrad på otillgängliga berg eller gömd bakom starka förskansningar, utan på släta fältet. I veten nogsamt, hur ängsligt han förut undvikit vårt möte. Där- för framåt till strid för frihet, för timlig lycka och evig lycksalighet. Om, vad den högste Guden nådigt avvände, I denna gång låten eder övervinnas, så försäkrar jag eder, att allt är utan räddning förlorat, och att icke ett enda ben av oss skall återkomma till fäderneslandets jord. Men varför tvivia' om det mod, på yilket jag sett så stora prov. Jag vet, att I ären färdiga - att med mig i bag gå i döden för vår heliga sak.»

Ja, deras heliga sak, som hade begärt av dem så många' tunga steg och så många genomvakade nätter, den fick inte offras, vad den så nu än skulle kosta.

Dimman hade småningom blivit så tät, att var flock stod liksom ensam och övergiven utan att kunna se den iandra. Då tog konungen upp sin stridspsalm: »Förfäras -ej, du lilla hop, fast fiendernas larm och' rop fråri- - alla -sidor skalla!» Hela den svenska hären stämde in med 400 SEGRARNAS DAGAT-i. tusentals röster, regemente efter regemente, och fatti. gaste knekt kände med glad tillförsikt, att var och en av hans stridsbröder på alla sidor stod redo liksom han. Efter ännu en stunds väntan begynte solens vita ring att lysa fram. Hastigt delade sig dimman och lyfte från mar- ken, och i detsamma syntes Wallensteins här och längst till vänster det brinnande Lytzen. »Jesus, hjälp mig i dag att strida till ditt heliga namns ära !» ropade konungen högt och allvarsfullt med händerna knäppta om svärds- fästet. »Och nu framåt!»

Wallenstein, som plågad av giktkrämpor hade burits omkring bland sina soldater på en bår, satte skyndsamt foten i den omlindade stigbygeln och svingade sig upp på sin stridshingst. »Jesus, Maria!» ropade hans knektar. Det var deras lösen. »Gud med oss !» ljöd svenskarnas gamla fältrop, där de stormade fram mot vägen och er- övrade sju av fiendens kanoner. Borta vid några väder- kvarnar upp blossade en vild strid på sidorna om de djupa gravarna, och konungen jagade dit med sina småländska ryttare. »Följ mig, mina tappra gossar !» ropade han och sporrade hästen, utan att märka att de andra, som inte hade lika snabba springare, blevo efter. Åter höljdes solen i töcknigt dunkel liksom genom ett under, och svärdshuggen klingade mot harnesk och lyfta pistoler. »Det är ingen- ting, mina barn», sade konungen glättigt, då hans följe- slagare märkte, att han var sårad i armen och blödde.

Blek lutade han sig i sadeln mot den, som var honom närmast, men då träffades han bakifrån av ännu en kula och segnade från hästen. Nrnber L En hängiven ung page från y g, eubelfingen, som sjalv blodde ur flera sar, blev den sista vid hans sida. Beredd att dö, bjöd yng- lingen konungen sin egen häst- men förmådde inte att resa honom uj>p, utan kunde bio tt stodja hans huvud i sina -armar. »Vern- ar den varade?» frågade,, de fientliga ryt~ar,iia och, omringade honom i krutröken. Leubelfingen

oc'-h fick till lön en värj stöt genom midj a n, men koniingen SEGRARNAS D GAl> 401 slog upp ögonen ocI) svara~e: »Jag är k(:inungen av Sverige.> Då ]jungade ir deu -~iid'a rirg~r -tL pi'~~:~'~i.'ott, som för alltid utsläckte hans hjälteliv..

Rytt~L1.n~'i kastade i~"ig `)ve? Med bloss i handerna begåvo de sig ut bland de stu pade för att söka hans lik. Det var en dyster vandring. Störtado hästar lyfte huvudet och stirrade mot fackel- ~~tLset, och sa r a de kamrater reste sig p a a rmbag en och l - Svgnskarn®. II 402 SEGRARNAS DAGAR bådo oni vatten. Slutligen kommo soldaterna till ett ställe, där det var alldeles tyst. Striden hade där rasat med stor häftighet, och de nedhuggna lågo i dödens sömn. Svårt var det att skilja mellan ovän och vän, ty många hade berövats sina kläder och voro nästan nakna. Fält- bindlarna, som under drabbningen varit igenkännings. tecknet, de gröna för svenskarna och de röda för de kej- serliga, lågo kringströdda och söndertrampade i myllan. Nedhukade gingo soldaterna och lyste över de bleka an- siktena, och under en hög av dräpta krigare funno de till sist konungens kropp. Bedrövade lyfte de honom från mar- ken och buro honom till en by. Det blodfläckade kyllret hade fallit i fiendens händer och framlämnades till kej- saren, som länge betraktade det med fuktiga ögon.

Trött på trosfejderna fortsatte Wallenstein att tåga om- kring med sin här, och tärd av giktplågor blev han allt hårdare och bittrare. i `sexspända vagnar Med slösande prakt färdades han vid klangen från förgyllda silver- SEGRARNAS DAGAR 4t3 tade att spilla ord på en mördarhop. Att tiga hade i livet alltid varit hans största och hemlighetsfullaste konst, och nu teg han också inför döden. »Är du den skälni», frågade anföraren, »som förrädiskt sviker sin egen kej- sare? Nu måste du dö.» För stolt att urskulda sig, bredde Wallenstein ut armarna, och träffad mitt i bröstet av an- förarens pik, sjönk han ned på golvet och dog utan ett ljud.

Långt dessförinnan hade konungens kista förts över havet till Nyköping och uppställts i en kyrka, medan allt gjordes i ordning för begravningen i Stockholm. Råds- herrarna och folket där hemma sörjde honom lika upp- riktigt som hären, ty han hade varit stor som människa och lika vidsynt i fredliga värv som i krigiska. Han hade heller nästan inga fiender.

bång på gång lät den otröstliga Maria Eleonora lyfta av locket för att få sitta och betrakta hans stelnade drag. Hennes hjälte hade utkä;mpat sin soliga segerstrid, och hopsjunken låg han nu framför henne i sin långa svep- trumpeter. Och snart gick det ett sorl, att han i sitt trots stod redo att uppresa sig mot sin egen kejserliga herre. Några av kejsarens anhängare grepo i Prag Bömens gamla kungakrona och förde den till Wien, rädda att han med den högtidligt skulle kröna sitt eget huvud.

Till sist övergiven av nästan alla, satt han efter vanan en afton och utforskade stjärnorna. De spådde onda hän- delser. Men han ville inte lyssna till en sådan tydning, utan gick till sängs för att drömma dristiga drömmar om en allmän fred i trosfrihetens namn. Fullkomligt tyst skulle det vara omkring honom som alltid. Då tjänaren ,utanför den riglade dörren plötsligt fick se en flock knek- .. . . tar framfor sig, lade han darfor fingret på munnen till tecken, att de skulle gå sakta. »Vän», svarade deras an- förare, »nu är det tid att larma !» Därmed bultade han häftigt på dörren, och då den inte öppnades, stötte han in den. Wallenstein stod vid bordet, barfota och i blotta iskjortan Men kriget hade lärt honom, hur föga det bå- ning av silvertyg. i helt andra tider, Hon skulle bättre ha hört hemma då trogna riddare knäböjde på sina iLlskades ljusprydda gravar. Den tid, som nu rådde, gick med stadiga rnull, och pukorna och breda steg på jordens fasta mullrade. Hur skulle de myndiga och sträva svenska herrarna med alla sina korta kärna språk förstå och ha tålamod med en sådan kvinna, som V arken kunde styra over sig sjalv eller andra? Hon var för oklok och svag att få ha sin röst med, då det gällde Iet unga storväldets öden. Allt vad hon kunde, var att .:ilska och begråta. På Nyköpingshus lät hon bekläda ett lielt rum med svart tyg. Stolarna, golvet, taket, allt var !iöljt med svart. Också fönstren voro förhängda med syart, så att ingen dagens strimma kunde slippa in. Här satt hon i djupaste sorgdräkt under facklorna, och de, som gingo förbi dörren, hörde hennes snyftningar. Det var i s.imm~ borg, dar Folkungarna hade forhungrat, och dar den nionde Karl hade .suckat om nätterna, blek av sjuk- 404 SEGRARNAS DAGAR dom och dödsaningar. Hur var det häxorna sjöngo vid Nyköpings gästabud om det gamla fästet? »Ett hem skall du förbli för samvetsk:val och bårar och sorg och änke- tårar!»

När kistan efter jordfästningen var nedsatt under golvet i Riddarholmskyrkan i Stockholm, bad Maria Eleonora redan andra dagen att få nyckeln till gravvalvet för att ännu en sista gång låta avlyfta locket. Men de allvarliga råds- herrarna hotade att sätta vakt utanför kyrkdörren. Ännu hade hon dock i sitt förvar en relik, som var henne dyr- barare än allt annat. Det var en liten gulddosa, i vilken hon hade inneslutit konungens hjärta. Om nätterna hängde den i en sammetspung över hennes läger. Om dagarna satt hon som förut i ett svartklätt gemak och höll den mot sitt bröst. Bevekt genom ändlösa förmaningar, lämnade hon den slutligen ifrån sig. Smekande virade hon in guld- dosan i ett grönt taft och knöt om den med ett silkes- snöre. Av andras händer blev den så nedlagd på konung- ens svepning. Och där ligger den an.

Ändå stillades inte hennes saknad. Utklädda dvärgar försökte att roa henne med sina skutt och sitt prat. Giv- mild som hon var, tömde hon sina skrin till botten och strödde smycken och dukater i alla händer. Men lika lång blev ändå tiden. Bittert talade hon om det kalla land, där hon var dömd att gå och sörja, och hon beslöt att för alltid resa därifrån. Den ärevördiga gamla Oxen- stierna, landets styresman, skakade dock nekande och ogillande på sitt grå huvud.

Vid det ensliga Gripsholm, där hon tidvis brukade bo, ledde emellertid ett tätt lövvalv från en av slottsportarna ned mot Mälarviken. »Jag tänker bedja i hela sex dygn på min kammare», förklarade hon en afton och lät bära in mat för sex dagar. Därefter låste hon dörren inifrån och hade ingen annan hos sig än sin kammarfru.

Natten brot in, och nar alla hade somnat, smog hon sig tyst genom lövgången med sin kammarfru ned SEGRARNAS DAGAR 405 till en roddb'åt. På andra parkstranden mottogos de lika tyst av några förtrogna, som väntade under ekarna med sadlade springare. Hon hela skaran skyndade bort i steg genast till häst, och dammande sporrsträck på den väg, som ledde mot kusten. Ibland under flykten måste de stanna och vila ut en stund i någon gård. Då viskade ryttarna till husbondfolket, att den ståtliga damen var en rik borgaredotter, som hade rymt från sina för- äldrar. Ack, föräldrarna voro så hårda, och hon fick inte gifta sig med den, som hon höll av. Därvid blickade de meningsfullt mot hennes alltid rödgråtna ögon och pekade på en långhårig kavaljer, som såg ut att kunna passa till fästman. På Gripsholm blev det småningom åter morgon. Hov-

predikanten ställde sig utanför den tillslutna kammardörren

och läste med hög röst morgonbönen, alldeles som han

annars brukade, när hon höll fasta. »Gud vet, vad här

har hänt», utbrast han slutligen, när han mol ensam fick

stå och sjunga igenom alla psalmverserna, utan att någon

sjöng med på andra sidan. Det blev inte annat för hov-

folket än att bryta upp dörren. Harmsna och häpna stodo

de vid tröskeln och stirrade på flugorna, som surrade i

det tomma gemaket. Den store Gustav Adolfs änka, som

ännu hela världen nyfiket talade om, hade i sin oro rymt

bort som en äventyrerska från hans land utan att längre

vilja leva där. Men åren gingo, och där han hade sin grav, dit smögo

sig också beständigt hennes tankar. Åter kom hon tillbaka för att slutligen få sova den

sista sömnen vid hans sida. Det var en vittberömd mans

åldrade, obetydliga och bortglömda änka, som död bars

in genom den omsider öppnade gravdörren. Men bland

lagrarna i det valvet blommar osynligt en liten blyg m,innes-

krans över ett troget hjärta. 1\: - `i'' Iv. STORVÄLDETS KRONA. NU SPISA SVENSKARNA PÅ SILVERFAT.

När ~`nkedroftningen grät och snyftade i det svarta sorgerummet på Nyköpingshus, satt ofta en liten sexårig flicka vid hennes fötter. Det var dottern, Kristina, hennes enda barn, som efter striden vid Lytzen nu hade ,ärvt det svenska storväldets krona.

Leka fick inte den lilla, knappt viska. Och gråta kunde hon inte beständigt. Det var hemskt att sitta bland vaxljus och facklor mitt på ljusan dag, och timmarna blevo långa som evigheter. Först såg hon längtansfullt mot fönstret och undrade, om inte ändå någon gång till sist en aldrig så blek strimma av dagen skulle leta sig dit in. Men det tjocka och tunga klädet var noga ihopfäst framför rutorna. Då vande hon sig att blunda och blev i stället idel öra. Steg närmade sig alltemellanåt och försvunno -utanför dörren. Men småningom lärde hon sig att redan på långt håll känna igen ett par knarrande skor, som alltid varslade om en stunds befrielse. Det var, nä;r läraren kom och hämtade henne till lässtunderna. För att slippa det -svarta rummet fortsatte hon läsningen så länge som möj. ligt. Så snart den ena boken lades bort, räckte hon sig efter den nästa.

Småningom började hon att hålla myck'et mer av sina böcker än av 5in~ leksaker och blev så lärd, att hon redan vid tio år kunde skriVa brev på både tyska och latin. 408 S'l?ORVÄLDETS ~ ` c?NA Sedan lärde hon sig språk efter språk och slutligen för ro skull till och med grekiska. Nål och tråd ville hon dä'remot aldrig röra vid. Då tumlade hon hellre 9m med sin häst i skog och mark som en gosse och satte över gärdesgårdar och diken, så att bonddrängarna stodo och gapade.

Axel Oxenstierna förundrades över hennes själsgåvor och kom själv var dag en stund för att undervisa henne om stater och folk. Det var han, som hade ställt henne framför ständerna och låtit dem hylla henne som drott- ning. I hennes kvinnohänder skulle han nu lägga makten över det svenska välde, som för honom var det käraste och härligaste på jorden, och för vilket hennes fader hade gått i döden. Det gick ett brus genom hela folket av längtan efter att nå fram till ett hedersrum; i Norden, och den enskilda satte en stolthet i att tjäna det allmänna. Hundratals hemman hade skänkts till högskolan i Uppsala. På gymnasierna svängde sig pojkarna med latinska us

um på och i slutet vartannat ord. Bergverken omsköttes och inkallade vallonska smeder vände smältan under ham- maren, så att gnistorna sprätte. Vid sjutiden om morg- narna satt Oxenstierna redan på sitt ämbets rum, och ute i Tyskland stod hären kvar under vapen för att fortsätta den långa kampen. Det fanns knappt en fullkomlighet, som Oxenstierna inte kunde ha önskat, att hans vetgiriga myndling skulle förvärva för att bli sin fader lika Därför tog han henne fran den underliga modern. Med oro märkte han, att hon i mycket bråddes på henne, fast hon hade ärvt faderns s'nille. Han lämnade henne därför i vård hos `hennes fa'ster, som var en mycket klok kvinna. Hon brukade kalla;s `Pfalzgrevinnan, därför att hon blivit bort- gift `med en p~f~~l~gr,,~vQ som hade flytt till Sverige. Och hon, ha,,de en ka,ck och duktig son, som hette Karl Gustav. i~;n%',~<>'r, `~,h,~, ,lekar, #s"k~de `de b'åda barnen ofta till varann, ~~,,:"(4,'~"' <---~)~ i":g~ng s'ku'I'-ie `följas `åt;--Jtfll -altaret -som brud,guni o',,c'h1;br'4',d,. .Enielle~tid ~ä~xte Kristina upp, Cc-b Karl Gustav började att få svarta fjun på överläppen~ Nedslagen. ocb miss- modig märkte han, att hon inte längre var mot honom som förr. Jägarhornen skallade, och drevet gick genom skogarna. En kväll hade hon suftit i sadeln ända från soluppgången. Hennes släta grå dräkt var den enklaste och utan alla prydnader. Blåsten kastade fjädern av och an på heunes bredbrättiga manshatt, och en mörk solbränna låg över hennes skarpa och livliga drag. ingen annan ryttarinna hade orkat följa henne, och hon var glad att bara ha män omkring sig. Med dem kunde hon få tala om latinska skalder och filosofer och inte bara om, att tråckla eller baka. Plötsligt höll hon in sin stora, ski- nande häst, som var spräcklig som marn],or. Karl Gustav skyndade fram för att hjälpa henne ur stigbygeln, men hon stod redan på marken med ett raskt språng. Sporren klingade under den uppfästa kjolen, och hof piskade den bruna stöveln med ridspöet. Hon skakade tillbaka lockarna och såg upp på honom med kalla, skiftande ögon. »Varför så modstulen, min kusin?» frågade hon.

Han böjde knäna till en nigning, som det då för tiden var bruk också bland män, och svepte med den avtagna hatten ända ned utefter gräset. Men han svarade ingen- ting. »Vet min kusin, vad jag har suttit och tänkt på?» fortsatte hon allvarligt. »Det måste ändå vara svåra dagar att gå i brudstol och sedan alltid behöva lyda en annan. Låt de nyfikna ännu så län g e tänka, vad de vilja. Men jag vill förtro min kusin en hemlighet: Aldrig, aldrig aktar jag någon man.»

Han böjde tyst huvudet, och framför dem uppdukades ikvällsvarden i det gröna. Hornblåsarna tntade, den kopp- lade hundflocken gläfste och viftade med svansarna, och ~etjanterna snubblade over tradrotterna med fat och kan r i händerna. Nattens halvskymning glödde allt dunk-

e mellan stammarna, och det blev tid att bryta upp. 410 5ToRVÄLDETS KRONA

Karl Gustav red ensam för sig under ekarna. Kullrig över axlarna och ryggen och kort till växten> satt han på hästen och gungade tankspridd i takt med stegen. »Var- för jag är modstulen !» upprepade han nära nog högt. »Och det kan hon fråga.»

Det svarta håret låg slätt tillkammat och benat mitt över pannan, och kinderna voro runda som en kyrk- ängels. Det var ingenting att bedåra en ung drottning med> allra minst en så kallsinnig som Kristina. Han var alldeles för klok att inte själv förstå det. Nå> det var kanske inte heller i hjärtat, som sorgens tagg stack djupast. Det fanns ett annat och vida större kval, som tärde honom. Hans moder var ju Vasadotter. Vasarnas blod flöt i hans ådror, och ändå bemöttes han i Sverige som en främling, ja> nära på som en snyltgäst. Förgäves hade han bett att få någon syssla i svensk tjänst. Alltid svarade her- rarna ett misstroget nej. En ung, oerfaren jungfru skulle nu fatta spiran, och det var inte då rådligt att göra någon annan alltför mäktig. Så var det herrarna tänkte. Men hur skulle hon kunna anföra ett krigarfolk? I Sverige var han född. Det var hans fosterland. Med äregirig stolt- het hade han som de andra lyssnat till vart segerbud från hären. Och det landet fick han inte tjäna! Där Skulle han ensam leva i dåsig overksamhet.

Han blåste ut de tjocka, röda läpparna och såg helt karlavulen och präktig ut i sin vrede> där han med knuten hand slog av de hindrande grenarna. Men nu var hans beslut fattat. Som simpel frivillig skulle han begiva sig uL i kriget. Det kunde ändå ingen neka honom. Han påminde om en ung väpnare i forna tider, som red ut i världen på äventyr för att vinna de gyllne riddarsporrarna. Och nu skola vi höra> hur det äventyret slutade.

Ännu droppade svenskt blod på de tyska slätterna> där Ban‚r förde hären till nya strider. Hedrad som en furste, levde och bodde han bland vall gravar och kanoner> och tältet blev hans hem. Slutligen tyckte sig soldaterna SToR~~LDETS KRcNA 411 tre nätter i rad höra en röst, som ropade: »Kom, B,ane'r> kom> ni;i är tid !» De mumlade> att de kände igen stämrnan> och att det var hans döda hustrus-. Men Ban‚rs bruna ögon glänste av levnadslustigt trots, och han svarade stor- skrattande: »Man ropar mig till kommande segrar.» Gyck. lande tömde han därvid bägaren och lät kanonerna dundra. En tid därefter rullade på nytt en sådan åska från sven- skarnas läger> att borgare och bönder uppskrämda sprungo till kyrkorna. Men det var bara Ban‚r, som lät skjuta med sina kanoner i glädjen över att ha fått ja från en sextonårig markgrevinna> som han friade till. Manskapet mindes ändå alltjämt den ropande rösten> och fältherrens avfallna ansikte förrådde snart> att hans timme var slagen. Jagad av fienden och skakad av frossa> bars han slutligen av sina soldater och ropade under feberdrömmarn;a> att ingen annan än Torstensson var man att övertaga hans svärd. En hel månad syntes sedan mellan de marscherande leden en kista, och där under det svarta bårtäcket för'des den döda hövdingen långsamt hemåt mot sitt land.

Fast Torstensson numer var så giktbruten efter sin fä]ngelsetid, att han ofta måste bäras på bår, ledde han hären ända fram mot det kejserliga Wiens murar. Hos honom var det> som ryttmästaren Karl Gustav fick tjäna sig upp i gra- derna. Han fick en gång under ett handgemäng kulor genom hatten> genom rocken och genom skjortan, och håret blev avslitet på ena sidan, som om en barberare hade givit honom ett klipp med sin sax. Men han blåste upp kinderna och läpparna och slog igen. Det var något till skola för en sådan karlakarl> och soldaterna älskade honom. Vred var han, och det skönjdes nog, att han var en örn, som tänkte ],,ii~yga högt. För en sådan man> som till på köpet halvt de själva drottningen till fästmö> gick det också raskt

stiga. Kunde hon inte bli hans, ville hon åtminstone ùta honom kungligt. Som hela härens överfältherre fick

i det gamla ~venskfrogna Nyrnberg skota vardskapet, ùgen ett lysande gästabud beseglade, att fred var 1':' 1:1'':'' 412 -~ToR'7A'LDETS k':RGN sluten med kejsaren efter trettio års krig. Mitt på bordet plaskade en springbrunn av luktvatten> och från ett fönster sprutade det förgyllda svenska lejonet strålar av vin över -folket> som drack och sjöng och dansade. När det blev inatt, intågade i festsalen trettio svenska skyttar> riktade -musköterna mot taket och lossade salva på salva> så att den ena bordsgästen knappt längre kunde se den andra för rök. I krutrök hade en hel mansålder förflutit, och i krutrök tömdes den sista bägaren för fredens välsig- nelse och det tyska rike> där protestanterna nu skulle få lika rätt med katolikerna.

Men där hemma hälsade honom Kristina med ännu större köld än förut. Det hjälpte varken, att han ordade om barndomslöften eller om sin sorg. Hon förstod, att sorgen mest gällde hennes krona, och den lovade hon honom i arv. Själv ville hon leva ogift och fri med sina böcker omkring sig. Han såg, att nya vänner viskade slugt sitt smicker i hennes öra, och han blev allt mer för- siktig i sitt tal och drog sig undan till sitt Borgholm på det avlägsna Öland. Där rullade havet utefter strän- derna> och blåsten sjöng natt och dag i fönstersmygarna. Just därför att han kände sin styrka, blev sysslolösheten en tung plåga, och ibland trodde han, att han skulle få sin grav på den ensamma ön. Han ställde till med dryckes- lag, som varade, ända tills solen sken in i de tomma kan- norna. Sedan tog han spaden och ställde sig att plantera trad. Men stundvis grep honom bitterheten, och da talade han om att under antaget namn ströva ut på nya äventyr. Med grämelse och längtan efter ära betänkte han, hur mycket fastare hans hand än en nyckfull kvinnas skulle kunna hålla om `det svenska krigarsvärdet. Vart brev be rattade, hur hon bortskankte hela socknar at sina smickrare och förslösade> vad folket hade köpt med så många års -försakelser och strider.

Den gamla Oxenstierna var nu en onadigt sedd gast vid hovet; Kristina ville inte längre höra hans faderliga STOI>VÄI.Dl-TS lJR-~N ~ 4~3' förmaningar. Den kungliga borgen i Stockholr-~, där det förut hade vankats snubbor> om någon grinade illa åt en mugg svagdricka> låg inte längre okänd och avskild för sig där långt uppe bortom skogar och översnöade vägar. Vad som där tilldrog sig> angick nwner också andra follk> och utländska gäster stego ut ur de guldsmidda vagnarna vid trappan. Oförnöjd gick Kristina omkring i de gamla Vasagemaken, som började att kännas henne alltför låga i taket.

Vid insjövikarna framlyste nu väldiga slott, som de hemkomna krigshövdingarna hade tornat upp för sitt vunna byte. Svanor plaskade där i karpdammen> och lum miga spaljergångar ledde upp mot porten. I förstugan stack en skarp lukt under näsan, och hovmästarn sög in den med välbehag, j tro att den botade sjukdomar. Svårligen kom den från den kryddade vildsvinsstek, som bars förbi. Nej, den spred sig från det moln, som vältrade ut från salen, där slottsherrn och hans gäster alldeles som förr i tältet sutto med långa kritpipor och spottade. I kriget iiade de nämligen lärt sig en ny konst. Det var att röka tobak. Gyllenläder och glas och pokaler bl,änkte ovan ek- skåpen. Allt skulle nu vara tungt och pråligt och rikt. ()enom en dörr framskymtade något, som nutidens barn kunde ha tagit för en hemsk och grann likvagn. Det var när hon kom på besök. Vid pukornas muller tömdes i salen skMarna på krigarvis med en bägare i vardera handen och fötterna brett isär. Kläderna skuros med flit så, att det blev god plats för magen. Det blev fint och förnämt och grevligt att stå med magen i vadret. Kristina, som sjalv bara drack vatten och knappt rorde vid stekarna, hade trakigt pa slika kalas. Ett lärt samtal roade henne tio gånger mer än all världens ,såser och pastejer. ,.< Också kyrkorna sirades langt ute i bygderna plotsligt ed erövrade prydnader av ebenholts och elfenben. Styrkt 414 ST0RVÄL1?ETS KRONA i sin tro, beträdde prästen den predikstol,, som hade förts hem över havet som ett segertecken> och han sparade inte de påviska. Men Kristina började att söka sina vänner ,bland katolska utlänningar och satt under predikan och ,ögnade i en bok av någon latinsk skald. Eller också -klappade hon sin lilla knähund> som förnän~ stack nosen under svansen utan att vilja se sig om på det blandade -sällskapet i bänkarna.

Drottningen tröttnade på ofördragsamma ord och på -självbelåtna storätare> som segeryran steg åt huvudet med vinet. Först i sin förtroliga ring av lärda kände hon sig bland andliga jämlikar. Sent blevo hos henne ljusen släckta och ,t,idigt åter tända i de mörka och kalla vintermorgnarna> ty 8ömn och vila skydde hon. I hennes gemak syntes rätt ofta en ;majestätiskt reslig man av dalabörd. Det var skalden Georg $tiernhielm. De vackra dragen vorö allvarsfulla, men upp- ljusnade lätt> ty i grunden var hans starka själ glad som sj~ilva hälsan. Vem `kunde räkna upp allt, som han hade grubblat öVer och försökt att genomforska! Det var just något för svenskarna, som nyss under sagolika krigståg hade erövrat avlägsna städer och bygder, att också låta tanken gå ut på äventyr. Knappast var det den verkliga sanningssökarens väg, ty den är uthållighetens och själv. behärskningens. Inte en stilla och kärleksfullt brinnande laga> utan eldsflad~ret hIt och dit blev ocksa, vad sven- skarna oftast beundrade hos sina män. Svenskarnas tank‚ tyckte om att klättra och ta språng oc-h ana sig fram'. Där ingen' säker verklig,het längre fanns under foten, fick fantasien och en storvulen ysterhet fylla ut tomrummet. Så var det också hos Stiernhielm. Bländad av svenskarnas se g rar och den oförlikneligt härliga kla]n g en i deras språk> kunde han inte tanka sig mindre, an att ursvenskan maste vara alla de andra tungomalens moder. »Jag skall strax bevisa det, mina nadigaste», utropade han, dar han stod och hNl en lard disputation infor hovet. »Skapades inte A~a~ av stoft, av damm? Darfor fick han heta Av damm STORVÄ L,DETS KRONA 415 eller Adam. Och når han så koxade upp ur siri slu'rnmer och förva'na~d fic]~ se den kyss sœ<-:apa~Ie kvinnan vid hans sida> ja, då sade han: He, va'? Heva eller E-~~a i alla sina da-i-'. Och sedan fick hon heta Vad behagar ä-r et allt inte renaste svenska?» Alla skraftade och hade roligt, och skalkeu glittrade förnöjt i Sti~rnhielms egna kvicka ögon.

Gods och gull aktade han som mull, men för att visa, att hans kära modersmål var lika böjligt och smidigt som något annat språk> hopsatte han festspel åt Kristina och präktiga dikter., Sånger och visor hade gjorts förr, men han tvang orden att på grekiskt och romcrskt vis taktfast stampa i långa rader över papperet som soldater, än ståtliga att höra> än yra och lustiga. Och se då, vilket under som skedde där! Under hans vård växte och mognade allt- mer ett litet blåögt barn. Det barnet var skaldekonsten> och själv fick han heta »den svenska skaldekonstens fader».

På det sättet övades vittra och lärda idrotter omkring den snillrika drottningen. Men de utländska gunstlingarna voro ibland bara lycksökare, som hon höljde med diamanter och dukater och gav guldsmidda vagnar med kråmande ~pannhästar. Dagarna virvlade bort under fester och ba- letter, och utklädd till herdinna dansade hon bland gudar och gudinnor. Snart fanns det ingenting mer kvar att !örslösa. Ännu mitt i storväldets dagar var hennes land `i för fattigt att hålla utländsk ståt, det var hemligheten, och folket knotade. Skattebördorna hade växt under krigen> och bonden tyckte> att hans hästar länge nog hade lunkat p å vägarna som sk j utskamp a r åt kronan. När han kom till staden, skulle hans korgar och säckar vägas och be- `,"skattas vid tullbommen. Adeln hade fått så mycket jord, r ade att ` att det blev trangt for de andra standen, och de bo j ~issnöjda tränga sig fram och hoppas pa en ny tid. En

an står alltid utanför dörren, så länge ett folk lever

har kraft. Men den store Oxenstierna var nedbruten och

mal och ville inte förstå den nyheten, att standen skulle

416 ST0RVÄLDETS KRONA bli varandra lika som fyra svinfötter. Kristina kunde heller inte plocka tillbaka i landets ficka, vad hon själv hade skänkt bort som förläningar. Därtill behövdes en ny och starkare hand, och hon visste, att den fanns på Öland. Trött på svenskarna> hörde hon deras missnöjda mummel> och för hennes sinne klarnade en lockande dröm> som växte till otålig längtan. Varför skulle hon inte till sist också kunna skänka bort sin egen tunga krona och jungfrulig och fri framleva sina dagar bland snillen och lärda i söderns marmorsalar! Bildverk och porsliner och böcker packades in i kistor, som buros ut ur slottsrummen och sattes på vagnarna. Nyfikna gissningar viskades i trapporna, och frågvist folk omringade kuskarna vid hållstugorna. Var det sant> var det möjligt, att drottningen verkligen tänkt~~ flytta bort ur sitt land?

De> som hade svårt att tro det, behövde endast knuffa sig fram genom de skaror, som en solig junidag myllrade på kullen utanför Uppsala slott. Under tronhimmeln i rikssalen lyfte Kristina med egna händer den gnistrande kronan från sitt huvud. När också hermelinsmanteln hade näktats från skuldrorna, stannade hon på det nedersta trappsteget i sin enkla vita taftklänning med en solfjäder i 1handen. »Jag tackar den allsvåldige Guden», yttrade hon, »som låtit mig födas av konungslig ätt och upphöjt mig till drottning over ett sa stort och maktigt rike. Jag tackar också de herrar> som under mina omyndiga år regeringen förestått, och råd och ständer för deras trohet.» Slut-- ligen räckte hon handen åt Karl Gustav> som bar svartaste sorgeklader, och ledde honom upp mot det bord bredvid tronen, dar kronan låg och vantade honom. »Jag känner nogsamt de höga furstedygder, som eder pryda»> sade hon. »Det var på dem> icke på släktskapen, som jag hade av- seende, da jag valde eder till min eftertradare. Den enda tacksamhet jag av eder fordrar, är ömhet mot min mo der och vård om' de va~nner och' tjänare, som jag i detta land kvarlamnar.» ~T0RVA"LDE1S KRÖNA 417,

Några ömmar därefter ljödo koralerna från domkyrkan> dä'r Karl X Gustav kröiites. iJnder tiden lustvandrade Kris~;ina på ängen utanför staden med lätta och nöjda steg. Hon kände sig stolt över det ovanliga för en droti-niiig att gå o(~~h lyssna på klockringningen och kanonaden vid sin egeri efterträdares kröning. Tårade ögon såg hon många> och sent om natten, när hon åkte bort över slätten> hörde hon plötsligt hovtramp bakom vagnen. Det var Karl Gustav> den nya konungen, som ridderligt hade skyndat efter för <(Lft en lång stund följa' henne bredvid vagns- fönstret.

Hon lät säga till alla> att hon bara reste -utomlands för att dricka brunn. Sedan skulle hon nog komma till- baka. Men vagnen gungade i sina läderremmar snart söderut mot riksgränsen> och med ett kallt och menings- fullt leende såg hon slott och kyrkor skymta förbi mellan skogsdungarna. »Äntligen fri !» tänkte hon, och hjärtat slog fortare. »Ja> sitt ni vid era ölmuggar> ädlaste herrar, och tumma skrytsamt på ert ben efter kulan> som ni fingo vid Breitenfeld eller Lech. Och dundra> ni prostar> i de erövrade predikstolarna. Jag skall ställa till med en mässa efter mitt huvud. De gamla påviska lärorna äro rymliga och vida mantlar> men här kan jag inte andas. Som en stackars enfaldig nordbo> en kättare, kan jag inte komma till de sydländska hoven. Nar paven halsar Gustav Adolfs dotter, lovar jag> att hon redan skall vara döpt katolik.»

Vid gränsbäcken hoppade hon ned ur vagnen och sprang ivrigt över till det danska området Här skyn. dade hon att kläda sig till karl. Gränsle i sadeln sprangde hon bort med susande fart. Värjan slog mot ridstöveln. Manshatten och den yviga svarta peruken hettade om - - - huvudet> och en tung bössa stack upp över axeln. Men

-det var en kladsel, som hon genast kande, att hon trivdes

`ned. Höljd av damm, svängde hon sitt ridspö, och följet

ar ibland nara att bli efter. Sve"skarna. II. 418 STORVÄLDETS KRONA Nu behövde hon inte längre träta med envetna råds- herrar och skriva sitt ståtliga och klingande namii under långtråkiga beslut. Världen låg öppen> och hon var en fri man! Alla sorgerna voro bortkastade som en ut- sliten säck, alla fröjderna i behåll. Nödens knaggliga bröd behövde aldrig vankas, ty det försmådda Sverige var got nog atL få skicka rikligt med gyllne underhMlspengar. Kunde någon ställa bättre för sin lycka! Hon stod över de lagar> som andra ödmjukt måste böja sig för och lyda. Hon ämnade alltid förbli drottning och hedras som drott- ning, men sitt rike förde hon med sig som zigenaren sitt tält. Det var nu vart palats, där hon tillfälligtvis bodde. Och över sitt eget hovfolk dömde hon på liv och död. Hösten kom, och febersjuk lades Axel Oxenstierna där hemma på sin sotsäng. Full av tacksam vördnad för den mångbetrodda 1man, som så vist och trofast hade tjänat sitt land, skyndade Karl Gustav till hans bädd och tryckte en sista gång hans trötta händer till avsked. Då -han slutligen stod framför åldringens kallnade lik> viskade han tankfullt: »Lycklig den, som så levat; lycklig den, som' så dör!» Från Kristina kom det under tiden oupphörligt nyheter. Svenskarna hörde, att hon levde i en yrsel av lustbar- heter, var hon drog fram. Ofta åkte hon på samma vägar,' där hennes fader med sin här hade tågat fram till kamp mot påvemaktens föråldrade välde. Men nu var det inte längre någon hemlighet, vad hon drömde om. Högt och -öppet ville hon äntligen inför hela världen få visa, att för henne voro frukterna av hans segrar utan värde. På slottet i Innsbruck bad kommendanten henne höviskt, iatt hon skulle välja lösen åt besättningen för den nästa dagen. Hon betraktade från fönstret de snöiga alptop- parna, som glodde i kvallsskimret, och gav honom till losen samma ord, som Wallensteins soldater hade ropat vid Lytzen: »Jesus, Maria!» När dagen kom, fördes hon med stor ståt till hovkyrkan, bestänktes med vigvatten och tog w - -- ` S~-oRv,~LDETS ]-JRONA 419 plats pa' el:t rött kläde. Ra-r `~~a~böjde Gust::--v Vasas ätt- ling pœ~ ian rraktfuI~ kudde, såg r rela~en lugnt i ögonen och lovade ii-Ii .-~`[ltid lyda p~'ll:~<1:n in Kristi st~ti'i~iåli:-ii:e på jord en.

Hon fortsafte sedan ditt triumftåg genom Italien> och Vid vallfa~itsorten Loretio fä'i~te hon på Mariabildens ht1vud en krona av diamanter och rubiner.- I Rom höll hon sitt intåg på en vit bäst, själs klädd hal som man och halvt som kvinna med kort kjol> åtsittande livrock och en fjäder- prydd kar] hatt på den gu]lockiga peruk-in. Under änd- löst jubi-:'J fördes hon till Peterskyrkan och till påvens fötter.

Skalder> konstnärer och lärda skyndade genast att samlas omkring den snillrika drottniiigen utan land, häpna över hennes kunsl~aper och bitande kvickhet. Mellan de vittra tidsfördriven visade hon ibland siri karlavulenhet. På Ängelsborgen grep hon en dag luntan och avlossade en kanon, så :~ft kulan ~iög tvärs över hustaken och träffade porten till ett palats. Emellertid ville hon också besöka den franska konungen och pantsatte både pärlor och ju- veler för att kunna uppträda med tillräcklig ståt. Då blev hon på ett av hans slott en gång så vred på sin stall- mästare> att hon utan vidare lät drabanterna sticka ned honom med värjorna. En sådan gäst var inte nöjsam på längden, och återigen måste hon bryta upp med alla sina tjänare och hästar och vagnar.

Också till Sverige ställde hon sina färder, men där blev det hårda och bittra ord. Den vithåriga ärkebiskopen talade förtrytsamt om påvens sluga konst att locka till sIg själar, men hon svarade: »1 goda herrar, jag känner påven bättre än I. Han skulle inte ge fyra daler för alla era själar tillhopa.» k i a alats i Rom

Till sist stannade hon i sitt pra t g p omgiven av sina böcker och konstskatterna från den gamla borgen i Stockholm. Alltsom hon åldrades, och ryggen kroknade, glömdes hon mer och mer eller fick hora skamt 420 STORVÄI:,DET-3 ]~R0NA och smädelser i s~a'~llet för de forna lovsångerna. »IIon~ är ikvinna !» sade påven med en axelry~kning, trött på hennes besynnerliga nycker, och av allt gyck:<~i tog det hen~ie djupast. -- I Peterskyrkans krypta visas hennes grav under en uppmurad och kullrig liten upphöjulng på golvet. Men ovan i kyrkan reser sig ett högt monument till minne av påvens seger och av den en gång så lysande och fir~~d~~ Kristina. De flesta stormännen från hennes svenska dagar hade då redan före henne gått ur tiden> och Stiernhielm hade fått sin lägerstad i Sånga kyrka på Svartsjölandet. Mot slutet av 1700-talet blev hans kista upptagen ur griften under altaret och likgiltigt undanställd i kyrkans materialbod. Det -är så svenskarnas dåliga sed att bryta gravens helgd och fred och andra och flytta på allt i fädrens kyrkor. Kistan var av koppar och sirad med två silverplåtar. Och hör nu> vad sägnen mäler! Det hände en gång, att kyrkans silver blev bortstulet. När -kyrkoherden begynte att se sig om för att söka något spår efter gärningsmannen> fann han, att också Stiern- hielms kista var försvunnen. Genast steg han upp i sin kärra och for i raskt trav till Stockholm för att gå om- kring från guldsmed till guldsmed och fråga> om de hade sett till det försvunna silvret. Bäst som han stod där i en av bodarna> instövlade hans egen dräng utan att marka honom och bjod ut gammalt silver. Guldsmeden låtsade ingenting om. Varsamt började han att förhöra drängen, som slutligen måste ut med den svara bekannelsen, att han var den efterletade tjuven. »Kistan»> berättade han ångerfullt, »den förde jag ut i Hammarlottsskogen på andra sidan sjön Igeln. Där slog i i jag sönder den, och bhejidiea%g$nt grov jag ned under mt%norn~~4 kunde aldrig mer hitta tillbaka till det stMle, dar han hade g omt Stiernhielms ben. ToR~ÄLDFTS' ~RoN~~, 421

I det största a- jorde~:~ tempel, där Kristi ståthållare ännu har Sil'1 t~'~n bred-a id a] taret> fanii Kristina sin av- lägsna grav. I villande skog sover den svenska skalden koistens fad~~r under haUon o':-~-b ljung och sup-ande h-äd. ÖSTERSJÖNS NYCKEL.

Vaktposterna andades i händerna och gnedo sina öron. Det var härdade, ärehöljda veteraner, som fått skinnet barkat och brynt under de äventyrligaste segertåg. Utan att tröttna hade de följt Karl Gustav genom Polen, sovit på frusna tuvor, försvarat sig med gevärskolven och vant sig att blint tro på hans lycka. Nu stodo de på den jutska stranden> och snön yrde som skum utefter de vågiga dri- vorn~. Fast natten var mörk, kunde ögat rätt väl följa marken och de vitklädda vidderna.

»Nyss fingo vi springa Östersjön runt ända från Polen för att hinna hit»> brummade en av knektarna med en blick bort i dunklet> där Lilla Bält låg igenfruset som ett isfält. Efter att en stund med knuten hand ha slagit på foten> som värkte och sved i den trasiga stöveln> fortsatte han: »Då tyckte jag det var tungt att gno i leran med musköten. Men nu känner jag> att det är ändå värre att stå stilla. Pröva> den som kan !»

»Hade vi åtminstone en mugg het mjölk», svarade kam- r aten och stam p ade upp en rundel i snön. »Det påstås, att det är självaste kejsaren, som narrat danskarna att hugga oss i ryggen med dct här kriget, då vi voro ute på annat håll. Hur skall det sluta? Hur skola vi nu komma över . .. . .. .. -deras oar? Blidvader, ja, ga och vanta pa det, om du forst bar sju pälsar att trä' på dig! Nu kan inte något skepp ta dig hit. I mannaminne har ingen hört om en sådan vinter.»

Den andra böjde sig åter och gned nu med all kraft

a knan. »For tre dagar sedan gick strömfåran sa öppen ~e> att vattnet glittrade». skot h an ln. »Fry ser det inte 422 STORVALDETS KRoNA: på ännu bistrare, ian du hälsa hern [j~I, mor. Men it:-i~!t Hörde du något?»

Ett kommandorop ljöd ur töcknet> och vaktposterna smällde genast ihop klackarna och kast~~~de musköten på axeln. Trumpeter smattrade långt borta och fingo svar. Hästar frustade> och rytteriet började redan sin farliga färd iut på isen. Kanonvagnarna rullade tungt framåt i snön, som fastnade på hjulen> så att de blevo oformIigt stora ,och breda. Efterst k-om slutligen fotf olket och drog sig mer åt sidan. De frusna förposterna fingo nu åter smaka, hur det kändes att gå sig varma.

Småningom hade gryningen Iågat upp> och i vinter- dagens ljus tågade hären över det vida sundet> som lik. nade en havsvik. Ryttarna stego av sina hästar och spridde sig. Till de farligaste ställena hade stockar och bräder redan i förväg släpats ut. Vid vart steg kunde den kna- kande och gungande spången brista. Först nä-r ryttarna märkte, att de åter hade fastare is under fötterna, sprnngo de på nytt i sadeln. Snart voro de uppe på andra stran. den och i full strid med danskarna.

Karl Gustav ryckte under tiden framåt med v~nsfra flygeln för att falla fienden i sidan. Ända från sin ungdom hade han med tjus;ning läst om Alexanders och Cesars bragder. Med hjärtat klappande av glädje såg han'> att lyckan alltjämt följde den djärve> ty kölden höll i. Snön och kolden, svenskarnas gamla bundsforvanter, tycktes ater ivilja hjälpa dem och denna gången till Segrar> som de förut knappt vågat drömma om.

Plötsligt nådde honom rop och jämmer, och han vände sig häftigt. Isflaken rämnade och reste sig bakom honom, -ocli en mängd ryttare och hästar brottades redan med virv- larna utan att kunna frälsa sig. Också hans och det franska sändebudets vagnar sjönko i djupet, och där stå de väl -än med sina döda hästspann nere i leran på botten under Baltets Vagor. Han skyndade da fram anda till kanten av den stora vak, som blev så mångas grav> och uppmanade STORV~LDETS KRONA 423 de sprängda leden att följa honom och kasta sig i strids- tumlet på stranden.

Där måste slutligen danskarna sträcka vapen, och framåt gick segertåget över hela ön Fyn.

Efter några dagar bredde sig emellertid för svenskarnas ögon en ny> ännu vidsträcktare isöken, som i grådiset före- föll nära på ändlös. Det var Stora Bält.

En afton satt Karl Gustav i Dalhems kloster och spisade i godan frid. Hela bordet var fyllt av bägare> som voro en fot höga, och hans hövdingar bredde ut benen och läto sig väl smaka. Själv var han en mäkta lärd och väl- fostrad herre. Men kriget hade blivit hans liv> och inte bara vinet utan också medgången försatte honom i stor- mande munterhet. I Polen hade det hänt, att han på tjugu dygn inte gav sig tid att draga av kläderna> och han kallade maklighet en $vår synd. Men på vilotimmarna ville han känna sig som en soldat i tält och flitigt se botten på bägaren. Femton furstesöner hade hos honom gått i krigslära. I djärv skicklighet fanns inte hans like, och överallt mötte han häpnad och beundran. Godmodigt och av hjärtans lust bredde han också på med stora ord, när han talade om sin makt. Då svällde kinderna och läp- parna, och det blev raskt tomt i bägaren.

Som han nu satt där och ordade om nytt och gammalt, insteg en smärt och kraftig man. Han hette Erik Dahlberg, och det långlagda ansiktet var djupt tankfullt. Med sina rena seder> sin kunnighet och sitt belevade sätt var han urbilden för en äkta nordman. Det var alltid frisk och sval luft omkring honom som kring en tall på ett högt berg.

Tänk> om han nu i kväll för en stund hade velat sätta sig ned och berätta sina öden! Hur mycket skulle de väder- bitna kämparna inte då ha fått lyssna till. Aldrig ryggade han> om det gällde att förklädd smyga sig mitt in bland `-~enden eller att en mörk natt klättra över en vall för att an under en ritt insjuknade han i pesten och

rde halvsovande i feberyrseln sin häst till en djup skog. 424 STORVÄLDETS KRONA Ibland steg han av och sträckte ut sig på marken för att vila de värkande lemmarna, men han blev mer och mer så matt> att han sedan var gång måste krypa tillbaka till sin trogna häst. Slutligen kom han till en krog och blev bäddad på en bänk. Han fick då höra, att en stackars fiskare satt och kla- gade för krögaren över sin fattigdom och sina hungrande små barn. Så gott Dahlberg kunde i sitt orediga tillstånd> reste han sig på armbågen, lät väl förpläga den nödställde och stack vänligt några mynt i hans hand. Dagen därefter föll det sig så, att fiskaren kom tillbaka och fann, att krögaren förskräckt hade burit den pestsjuka främlingen ned till stran- den och där lämnat honom att dö i ensamhet. Fiskaren bäddade honom i sin båt, täckte över den med seglet och gömde den ute i vassen. Sedan kom han ofta igen till siri välgörare med mat och förfriskningar och såg om honom. I en hel månad låg Dahlberg halvt sanslös i båten, ända till dess pestbölden brast, och han åter började kvickna till. Fiskaren bar honom då hem till sin torftiga hydda av ler och halm. När de hårda ryttarstövlarna drogos av, voro fötterna alldeles svarta och så uppsvållda, att Dahlberg aldrig mer trodde sig kunna gå på dem. »Det är för den fromma främlingens skull, som Gud håller sin skyddande hand över vårt ringa tjäll», stammade emellertid fiskaren och hans hustru, ty pesten skonade alla under deras låga tak, men spridde död i de andra stugorna. När Dahlberg slutligen blev så frisk> att han kunde ledas till kyrkoga'rden, visade fiskaren honom där den likkista> som han hade gjort i ordning till hans begravning. Ii;; För en sådan man fanns det inga faror> och med lugn jag måttet på isens tjocklek», sade han klart och beslutsamt och visade en käpp med djupa skår. »I kompani med åttio Ii ridande östgötar har jag varit ute på Bältet ända till Lå- land och som bevis plockat med mig hem ett par danskar.» Karl Gustav slog händerna samman. »Nu, bror Fred- rik», utropade han och såg i tankarna redan den danska u &rcRvA"IDFTS K'Ifl\~A 425 konun g' e n `framför sig,- »nu skola vi talas vid på god svenska!»

Hästarna blevo i hast förspända> och med Dahlberg vid sin sida åkte Karl Gustav i raskt nämsta krigsherrarnas kvarter i Nyborg. trav till de för- Klockan var två på natten, och det började betänkligt plaska till tö vid knu- tarna. Yrvakna gnuggade sig herrarna i ögonen, gäspade en stund och mätte Dahlberg med missunnsamma blickar.

Wrangel, riksamiralen, hörde inte till de rädda. På bryggan vid Lech, där Tilly stupade, hade han prövat sin första stora dust och sedan under Kristinas dagar fört hela håren. Storrik hade han blivit på byte och längtade efter mer. Han visste, att där på Själland, i hjärtat av Danmark, fanns det både silver och guld. Dit gick vägen nu över Lå- land, och där låg Köpenhamn. Men han satte ut den långa hakan och lade armarna i kors. »Det droppar från taket»> sade han strävt. »Möta vi en tövädersstorm ute på isen, få både kung och knektar där en grav utan kors. Den, som är nog dumdristig att pråla med så galna råd, skall sedan bli en utskämd pratmakare i alla sina dagar.»

En av herrarna bredvid honom rättade på den svarta sidenkalotten och lade handen mot sin tunna kind. Hans ögon irrade opålitligt över rummet, trötta, matta, liksom utan inre glans. på brutet språk. »Hör på, min goda Dahlberg», sade han »Så sant jag är en danskfödd ädiing och heter Korfits Ulfeld> det här är dårskap. Behöver jag påminna om, att jag inte för ro skull flydde från gård och grund allt för ett kungapar> som missaktat adelns rätt. Adeln, det är friheten. Jag önskar, att jag hade hela Danmarks land i -mina händer som en näsduk och kunde riva det mitt itu. Och ändå säger jag: Gå till kojs> min vän, och dröm inte om att föra hären över ett töande hav!»

ade åt de båda herrarna att läxa upp Dablberg för ,1`,, Missmodig och- bjöd Karl Gustav godn,att och

obetänksamhet. Nedslagen och bedrövad gick också

426 STORVÄLDETS KRONA

Men då han lade ifrån sig värjan och begynte att knäppa upp rocken, kom en andfådd drabant och viskade, att han genast skulle följa honom tillbaka till konungen.

Karl Gustav hade inte fått en blund i sina ögon. Just i det vågsamma hade lyckan ständigt varit honom huldast. iTvekan och övermod stridde i hans krigarsjäl, och upp- -hetsad av sina tankar> halvsatt han i sängen mellan de -omkastade kuddarna. Nattmössan låg slungad långt ut på -golvet. Hans duvolika ögon och den smala pannan under det benade håret påminde i förstone nära nog om en kvinna. Kring armen hade han en binda> en fontanell> som skulle draga ut osunda vätskor. Men så gjorde han ett stolt kast med huvudet, och ljusskenet föll på hans breda under- ansikte. Ur den öppna skjortan framskymtade hans bröst och ena skuldra som kullriga klippor, och de utskurna små jättarna på sängstolparna sågo ut att hålla honom sällskap som goda kamrater. Han makade ljuset åt sidan och betraktade Dahlberg. Nu flög duvan sin kos> och det ljungade under ,ögonbrynen. Två folks öden lågo i den stunden och darrade i hans hand.

»På ditt samvete !» sade han strängt. »Tala upprikligt. Kan du föra oss över?»

»Därpå vill jag våga mitt huvud, fast det är litet värt»> svarade Dahlberg. »Jag skall föra arm‚n över, vore det också tre gånger ;hundra tusen man.»

»Du skall ock så göra !» utropade Karl Gustav som i en ingivelse och kastade täcket åt sidan. »Du skall få föra oss över. Jag vill i Herrans namn våga försöket, vad Wrangel och Ulfeld så än må säga.»

Dahlberg skyndade ut> och det blev steg och rassel i trappor och dörrar. Men när Wrangel om morgonen fick spörja> vad som skulle ske> gick han uppbragt fram mot Dahlberg. »Skam få eder> som bringar hans majestät från - både krona och' spira!» dundrade han. Och med förtrytel- sen blandades avund mot den, som hade lyckats att få konungens öra. 428 STORVÄLDETS KRON~~

»Nej> som en redlig man skall jag hålla mitt löfte», svarade Dahlberg och red bort.

Mörkret rådde ännu, når rytteriet begynte att rycka ut på det snötäckta havet. Den söndertrampade och våta snöi1 steg högt upp kring hästarnas ben, och de eftersta måste vada sig fram. Det var tyst och öde därute> och vid sidan sträckte sig den tomma synranden. Ingen av manskapet visste, hur länge det ännu fanns fast is under idet plaskande och stänkande vattnet. Fram på dagen nådde de hungriga skarorna äntligen Langeland> och trumpeterna blåste till rast. Men kölden hade friskat i och förvandlat både mat och drycker till hårda klumpar, som måste bultas sönder med yxor och kolvar. Vin och öl smakade som is- vatten. Det var rätt i Karl Gustavs smak, när han var ute bland faror och inte längre satt vid sin kungliga taffel.

Då den värsta hungern var stillad, steg han upp> ty ännu återstod det farligaste vågspelet. Framför honom låg det bredaste sundet> och det var fem fjärdingsväg över till Lålands strand.

»Nu, Dahlberg»> sade han glättigt, »skall du hålla ditt ord och visa oss vägen!»

Dahlberg svingade sig då återigen upp i sadeln> och som en svart prick syntes han snart i försvinnande fjärran framför den buktande långa raden av soldater. En stund dröjde konungen och betraktade i fjärrglaset hans modiga färd. Sedan skyndade han att följa de andra. Ännu djupare blev nu tystnaden> och februarisolen borjade smaningom att sänka sig och guldfärga skyarna> men långt innan skym- ningen ännu hade brett sig, förkunnade ett aviägset jubel, att Dahlberg hade infriat sitt ord. Bragden var fullbordad. Svenskarna stodo pa Lalands mark. Wrangel trodde knappt sina öron, då han fick ilbud att komma efter med fot- folket.

En trumpetare red helt käckt fram tiU~öns lilla f~i~8trn'ng och uppmanades besattningen att giva sig, men kommen- danten bad honom att dra for p ocker i Vid midnatt STORVÄLDET.S 1'RONA 42<) märkte emellertid svenskarna, att en mängd `!anternor komma' v:~nk~inde över fältet. `Det var bcrgare> som in- funno sig för att dagtinga> och morgon:in da~refter måste komma `n dariten vackert sticl:<'~ fi.an'i med fä stni ngsnyck~~:~in. Sedan gick det lätt för svenskarn:~ att tåga i)~'~~<~r~- mindre sunden ända till Själlands sydspets.

Här närmade sig en släde med några sändernän> sotn ville underhandla om fred. De stirrade bestörta> ty minst av allt hade de väntat att redan träffa l:~onungen på Själlands jord. :i>Gud har visat mig vägen»> sade hari> full av svallande trots. »Han byggde mig en bro, och jag kunde inte annat än gå över.»

Snön låg i drivor> höga som hus> och sändemännen sparade inte på varnande förmaningar. Framåt gick ändå alltjämt marschen> fast folket hade svårt att bana sig väg. »Giv oss blott tre dagar !» bådo sände männen, när de åter hunno upp konungen. Men han svarade: »Ej tre timmar.» Framför honom flydde de förskräckta lantborna in bakom Köpenhamns vallar> som länge hade stått så förfallna, att det växte buskar och träd mellan de nedrasade stenarna.

Fredsmäklarna brukade mötas i ett rum> som beboddes av en svensk. En gång> när några av de danska herrarna kommo in> låg han bakom de hop dragna sänggardinerna, utan att de märkte honom. Han hörde då> hur de viskade, att de skulle gå med på alla Karl Gustavs hårda fordringar. Inga främmande eller fientiig'a flottor skulle längre släppas in genom sund eller balt> utan de tva folken skulle knyta ett nordiskt brödraförbund. Bornholm, Blekinge, Skåne, Hal- land, Bohuslän> allt voro danskarna beslutna att lämna honom. Först vid frågan om Trondhjem ämnade de låtsas alldeles omedgörliga i det langsta och stiga upp fran sto- larna.

Om en stund gingo de sin vag. Men nar det sedan blev tal om Trondhjem, visste Karl Gustavs medlare be- sked. Strax som danskarna reste sig, skot han ocksa till- baka sin stol liksom for att ga. Da satte sig de forvanade ~`-`i:':' -l i- J ii,, F, i,, F, `i, 430 STORVÄLDET~~ KRONA danskarna igen och lovade att också i det stycket villfara hans begäran. Det oförglömliga fredsslutet undertecknades slutligen i Roskilde> och när den danska rikshovmästaren fattade pennan> suckade han: »Att jag aldrig hade lärt mig skriva !»

På lustslottet Fredriksborg tändes vaxljusen i kristall- kronorna- och vid det lysande g~stabudet satt Karl Gustav som gäst. Korfits Ulfeld fick färg i kinderna> när han såg sitt forna kungapar och sitt hatade fädernesland i en sådan förödmjukelse. Men konung Fredrik och hans stolta gemål dolde sin djupa bedrövelse och visade Karl Gustav all heder> och ingen blottad avoghet störde de fester, som ett nästan krossat folk gav för sin besegrare. På kung Fredriks jakt seglade han över till den skånska strand> som nu var hans> och som väl alltid hade tyckts ämnad att höra till Sveriges jord. En upprest sten på en skog eller vid en bäck betecknade inte längre landamäret. Havet med sin vida yta var nu gränsen.

Ändå blev det ingen tanke på vila, och innan bok- skogarna ännu hade gulnat för hösten> gick det ett fasans rop över Själland, att svenskarna oförmodat hade landstigit på nytt. Vad hade då hänt> eftersom bröder på det sättet över- föllo bröder? Till den frågan visste Karl Gustav svar, och rösten darrade av brusande harm. Varför hade han förr tågat genom Polen? Det var för, att genom nya e,rövringar betrygga> vad de forna långa krigen hade vunnit, och göra Östersjön till en havsvik med svenska lydländer utefter alla sina kuster. Men holländarna brukade där kryssa omkring med sina handelsfarare. De hade liten hag att bli ute stängda, utan tacklade redan upp en flotta för att falla honom i ryggen> men den hjälp, som danskarna hade lovat honom> fick han vänta på. Karl Gustav var för mycket krigsbuss att inte genast slå till i vrede utan att tänka på sina egna fredsloften. »De tro inte pa oss och inte heller Vi på dem», sade han och blåste me-d läpparna. »Vad hjälpa oss då alla broderliga försäkringar? Jag skall 5TORVÄL]~ETS KRONA 431 föra bort hela deras stursk--~ adel till Ingermanland. Den svenska kronan skall jag bäi'-a på `hirvudet> men den danska skal], stå nedanför på ett bord. Förståii I, mina herrar Jag skall göra Danmark oc]~ Norge till mina pro- vins(r och Sundet till östersjöns -i -s. Ny:~eln> dam bär jag som en god husmor för framtiden här vid b-iJtet.» Han slog på värjan, så att de-i klirrade.

Hans skara var fåtalig, inE~ var man tycktes honom lika god som en hel skvadron. Och ändå förde han den blott långsamt framåt> han som annars med sådan hetta törstade efter strid. Det var, som hade med fredsbrottet en ond ande förlamat hans steg. »Min kloka Dahlberg har redan varit i Köpenhamn och spejat»> sade han, full av trotsig lust att utmana alla de fiender i Europa, som nu hastigt växte ur jorden. »Vallarna ligga ännu styckevis nedrasade och kanonerna utan lavetter. Löpgravarna äro uttorkade, och den lilla besättningen duger inte till annat än att stoppa en tobakspipa.»

När han red fram på höjden utanför Köpenhamn, möttes han emellertid av ett flammande eldhav. Danskarna hade själva stuckit sina förstäder i brand. »Löpa vi genast till strids», förklarade den aldrig rådvilla Dahlberg, »åtager jag mig att med hästar och vagn åka framför de stormande över både gravar och vallar rakt in i staden.» Men gene- ralerna stodo oeniga och liksom Karl Gustav slagna av tvekan. »Rovfåglarna från Norden äro åter över oss»> ropade danskarna, och konung Fredrik lovade att hellre än att vika dö i sitt rede. talt, dar han bodde dag och natt, På vallen syntes snart det

och oforskrackt gick

han omkring bland de vinande kulorna. Var husvärd

försåg sig med ett kar vatten och en våt oxhud för

att kunna släcka lågorna, om svenskarnas fyrbollar

skulle råka att tanda eld pa taken. Gatorna blevo ode, ty alla skyndade till vallarna m ed sp adar och skott 4~~rror för att hastigt sätta dem i stånd. Adelsherrar, stu- ùnter, köpsveuner> gesäller, alla arbetade med samma 432 STORVÄLDETS KRONP~~ iver> och till och med kvinnorna> som kommo ut med mat-- säckskorgarna> hjälpte sina män att bära jord.

Vad det led, närmade sig trettiofem holländska skepp mot Sundet för att undsätta danskarna> och Karl Gustav skyndade till Kronborgs slott. Dä,r stod han harmfylld och orolig på vallen ovanför de piskande vågorna> och uppe i slottsfönstret syntes mellan hovfruntimrens lockiga huvud det bleka ansiktet av hans gemål, Hedvig Eleonora. Hon var van att höra krigsbuller> men i dag tyngdes hennes sinne -av dystra aningar.

Blåsten friskade i> och för förlig vind styrde den fient- liga flottan mot den svenska. Att lita på sin arm och äntra vart skepp> som kom nära, det var svenskarnas sätt att strida. Den> som inte kände sig stark nog, kunde lika gärna stanna på stranden. Karl Gustav kramade fjärrglaset> ty vad han såg gav honom i början gott mod> men nedslog småningom hans hopp. Höstsolen hade nyss höjt sig över Vattnet och blänkle i glasrutorna på fartygens höga akterbus. Var skeppsstäv hade en rikt förgylld bild av något sjötroll eller en bevingad och hjälmbärande krigs gud> och de pekade blodgirigt framåt med sina treuddade spjut `eller utsträckta händer. Det var omkring åttio seglare-> som drabbade samman> och ensamt från den svenska sidan utslungade inemot två tusen kanoner sina förödande blixtar. Rökringarna svängde i luften som över en stor tobaks- pipa. Wrangel förde befälet över svenskarna> och med skummande fart gick hans ståtliga amiralsskepp fienden till mötes. Höljd av blod> stred den ena av de holländska underanförarna slutligen på knä> och då han tvangs att lämna ifrån sig värjan> föll han ned och dog. Flaggan på hans fartyg ströks av svenskarna> men i nästa ögonblick sjönk skeppet i böljorna.

Den hollandska overamiralen var brnt,en av gikt liksom nästan alla äldre krigare på den tiden. Det kom sig inte bara' av de ständiga strapatserna, utan än mer av gästa- bud en och de många bägarna> som alla skulle vara med STORVÄLDETS KRONA 433 om. Han kunde inte stå> utan s-att på däcket i en länstol. Men från den ledde han sitt folk. Salva efter salva smatt- rade från de bolmande gluggarna mot det svenska amirals- skeppet> och med sönderskjutet roder måste det till sist söka skydd under Kronborgs kanonmynningar. Från vallarna F rullade en oavbruten åska, men kulorna fräste över våg- toppar och vrakspillror utan att nå fram, och fiende- flottornas segel gledo förbi mot Köpenhamn.

Vintern kom småningom med sin snö, och utanför Köpenhamn huttrade och fröso svenskarna i sina jord- kulor. En natt blev det stark snöyra> och då ryckte de till storms. För att inte synas drogo de över sig vita skjortor och bundo sedan halmvasar om hatt och arm till fälttecken. Sjungande drogo de åstad, men den eld- krans av flämtande kanoner> som snart tändes kring hela Köpenhamn, bebådade> att de voro väntade. Hovherrar, studenter och holländska matroser stridde på vallarna sida vid sida. Stockar och stenar vältrades ned på svenskarnas stormstegar, och kvinnorna buro upp kittlar med sjudhett vatten, som de hällde över dem. Mellan döende och döda fortsatte de en rasande kamp i löpgraven, ända till dess de slutligen åter måste vända om till sina jordkulor och kojor. Blod droppar färgade deras steg i snön, och bakom i gry- ningen dånade glädjeskotten från den räddade staden.

Att stifta fred blev nu ett önskemål för statsmännen i Europa, men Karl Gustav ville inte nödtvunget sticka sitt svärd i skidan. Först skulle det återfå sin forna glans. Hårda domar fick han höra. Och han blev kallad löftes- brytare och fredskränkare. Fienderna ropade till varann, att han hade fläckat sin krigarära. Förbittrad över sina motgångar> begav han sig till Göteborg för att rådslå med ständerna. »Det finns»> sade han, »ingen längre, som vill känna sin häst samman med i Sjukt var hans blod redan förut, men nu kommo feber

frossa, och läkarna hade svårt förmå den arbetsivriga

nnen att st<~nna i sovkammaren. Krämporna växte, och

Svenskarna. II. 434 STORVÄLDr',TS KRONA han satt mest i sin länstol. »Jag har inte> som jag bort> alltid kunnat sköta Sveriges inre v?~rd»> sade har~, (lå han kände, att livskrafterna slocknade. »Men aldrig ha-r jag skytt vakor eller arbete> faror eller `1)1 t~~yrn:ner, hetta eller frost, hunger eller törst.»

När han var död> sveptes han> som det tillkom dei~ oförtrutna kungakämpe> som hade burit storväldets krona. Han kläddes i en purpurdräkt> i händerna sattes äpple ocb spira> på huvudet en krona> och vid sidorna lades svärd och nyckel, allt av guld. Framför liket bars en svart sorge.- fana> och med stor ståt fördes det under pukslag till Rjddar-- holmskyrkan i Stockholm.

Dahlberg förblev sedan alltid en av landets dugligaste män> och den på krigsbyte rika Wrangel fick l~'ira> att fredens värv kunna vara lika svåra att sköta som någon-- sin krigets. Korfits Ulfeld fortsatte att ömsa fädernesland. I Köpenhamn nedrevs hans hus till grunden, och på den uppröjda platsen restes en sten med påskriften: »Förrädaren Korfits Ulfeld till evig blygsel och vanära.» Fågelfri, för- klädd och ingenstädes trygg, irrade han omkring med sina söner och utgav sig för deras lärare. Han dog slutligen i en båt på Rhenfloden> och det blev sagt> att sönerna i hemlighet jordade hans kropp under ett träd på stranden.

Tideu ilade> och många vinterstormar kastade in sin snö genom gallergluggarna till det valv> där Karl Gustavs för- silvrade tennkista vittrade och mörknade. En gång fram på adertonhundratalet skulle vid Mikaelitiden några arbeten utföras i den minnesrika gravkyrkan. Bland de arbetande var en modellor> som falskeligen hade tagit sig det gamla adliga namnet Drake. Vid ett tillfälle> när han för en stund var ensam> smög han sig då ned i valvet.

Där upplyfte han det tunga locket något litet vid ena ändan och kilade sedan under med ett vedträ. Sedan stack han in handen i det morka gapet. Forgangelse och mull> det är slutet på all jordisk härlighet, och där låg nu den forna konungen i fuktVåta trasor som den armaste av tiggare. STORVÄLDETS KRONA 435 Den falska ~delsin,aunen trevade b]~and de önderfallna lämningarna> o~:I) småningom le ade han fram dec gyllne nyckeln> spiran och svär&~fästet. Han knöt u allt i en duk och göm.de så tjuvgodset hos si-n ~or> er skomakaränka i ii på Ladugårdslandet.

Eff~er några dagar bad den fattiga kvinnan en åkar- hustru att få låna ett besman för att väga några ovanliga saker. Till sin bestörtning fick åkarhustrun därvid se en guldnyckel> som var så stor, aft den kunde ha passat till himmelrikets port. Den falska adelsmannen fortsatte emel- lertid, som han hade börjat> att stjäla i Riddarholmskyrkans gravar och lät till och med göra sig en prydlig helgdags- väst av ett stycke sammet> som han hade ryckt loss från en av kistorna. Den förfärade åkarhustrun förmådde likväl inte bära på sin gåtfulla hemlighet> utan gick till en polis- man och berättade, vad hon hade ~eft. Likplundraren blev då gripen och fick sitt straff.

På det viset kommo dyrbarheterna åter till rätta. Den nyckel, med vilken den tionde Karl i sina segrars mid- dagsglans hade längtan att få vrida om låset till östersjön> förblev däremot en nordisk kungadröm, som aldrig fått verklighet. NU FY'l ll,~S %`~RoNANS B-()DAR 437 lä'ten~ `och dyrbarheter> och i sakristians kista förvarades den brudstass av förgyllt silver, som an i dag blir buren, var gång det firas bröllop på Visingsö. Då barnen tröttnade att höra på de äIdres samtal> sprungo de ned till stranden och letade upp vackra små V. färgglänsandc stenar till armband åt nådig grevinnan. På en mils avstånd kunde de se land, och där låg allt höljt i snö> men på Visingsö regnade det helt mjukt och lent. NU FYLLAS KRONANS BO DAR VID LÄXBOKEN.

Vinterstormarna hade malt sönder Vätterns is till vassa nålar, som gungade och ras sIade på vågorna. Sedan veckor hade det varit omöjligt att komma över från Visingsö till fastlandet med något båtlag. Alla nyheter hade frusit in> och det kunde ha blivit både kungssorg och krig> utan att öboarna fått veta något därom.

»Ack> jaja> det är bäst så»> suckade gummorna och rättade på sina bindmössor. »Från fastlandet kommer det bara tjuvar och odådsfolk. Trivsamt har bara den, som får vara i fred.» Karlarna tyckte om sådant tal> ty de kände sig förbehållsamma och misstrogna mot alla> som inte levde och bodde på Visingsö> men sinsemellan voro de helt prat- samma. »Fastlänningarna `äro skälmar allihop> ja, ack ack !» pustade de> belåtna med sin ensamhet. Och så hängde de vadmalsrocken och den bredskyggiga hatten på spiken och bredde ut benen med de blå strumporna framför brasan.

Mycket var det också att språka om, både sägner och skrock. Gåtfulla gångar och grottor fanns det under jorden på deras o,~~> och gamla gravurnor och svärd vändes ofta i dagen av plogen. Dörren till kyrkan var fullsatt med järnnaglar, ~midda av ett spjut> som trollen en julenatt hade slungat efter en ryttare, och innanför under valven fanns det mer att se> än någon kunde hinna med på en hel timme. Där skimrade och glimtade märkvärdiga be- Där växte valnötsträd> och där plockades om sommaren de präktigaste stickelbär och rödpäron. Deras ö var ett litet avstängt paradis, som helst ingen främling borde få trampa. Förr hade konungar haft sin boning p- ön och därifrån styrt hela Sverige. Nu regerade nådig greven därifrån över sexton socknar som Sveriges rikaste man. Det blev redan berättat, då vi talade om Kristinas dagar> hur det var brukligt att slösaktigt bortskänka kronans mark till för- läningar. Därigenom kunde så stora jordagods hopas kring en enda herre. Nådig greven trodde också fullt och visst> att hans ätt ännu i långa tider skulle besitta den vackra ön> och överallt hade han låtit rista eller måla sitt namn. »Per Brahe» stod det inhugget på otaliga minnesstenar ut- med vägarna. Vart man såg mot portar och valv, fick man läsa »Per Brahe» och »Per Brahe».

Nu befann sig na;.dLg greven som bäst i Stockholm> där han satt bland de förmyndare> som hade att sköta riket åt Karl Gustavs lilla son> den elvte Karl.

En natt väcktes byfogdarna emellertid av ett sjungande låte utifrån sjön. Det var Vättern, som lade sig med fast is, och det hände inte alla år. Fogdarna sträckte på armarna och gäspade> men så måste de kvickt upp ur sänghalmen och tuta i sina lurar> så att det varnande ljöd från by till by. Begynte isen väl att bära, då var det slut med i,iden. Karlarna skyndade därför att samlas och rådslå

hur de nu skulle kunna hålla sin kära fäderneö fri för

ont från fastlandet. På gammalt välbeprövat vis allt 438 ~1J l-""Lr,AS KRi~\'~&NS EOD~R från forna orostider utställde de att `~egyuna n~~d ung- domen som natt-akter.

Nu föll det sig så> att Per Brah< hade inrättat en skola på ön> ty han var en välmenand~~ och god husbi' nde för sitt folk och en vän av upplysning. Han hade till och med rustat skolan med eget tryckeri. Var morgon på slaget fyra väcktes djäknarna. Skolan var inrymd i en uråldrig kyrka> och där blev det för de morgonkrya gossarna att elda och tända ljus> så att läsningen kunde börja klockan fem. I vapenhuset satt den lägsta klassen och förhördes utantill i katekesen. Nästa klass hade sina bänkar i mitt- skeppet, men i koret läste rektor själv med- högsta klassen. Och där talades det latin. Det var ett stim> så att en ovan åhörare kunde bli yr i huvudet, ty stundom satte alla till och pluggade högt på en gång. »Ba ba ba> bi bi bu!» ljöd det i allmänt sorl från porten ända upp i koret. På fri- timmar fingo de till omväxling emellanåt under allvarlig psalmsång sitta och binda de ris, som sedan till god bätt-- ring skulle dansa på deras egna ryggar, när så behövdes.

Det hände då en morgon fram mot gryningen> att en av gossarna kom en hel timme för sent, och andfådd stan- nade han vid dörren. Allt var sig likt i den lilla kyrkan. Färglagda kartor hängde på väggarna> och under vit- kalkningen i valvet framtittade ålderdomligt och stelt målade som genom ett vitt dis helgon. Deras skäggiga huvud förblevo ständigt lika bistra utan att kunna draga på munnen> fast det annars var lätt nog för den, som råkade iatt se mot den ena bänken vid sidan om koret. Den kallades åsnebäuken. På den sutto> skamsna och långa i ansiktet> de piltar, som hade slarvat med läxorna, och var och en av dem bar en papp ers m össa med en mMad åsna.

»Du har försovit dig !» ropade mäster Efraim till gossen nere vid dörren. Mäster Efraim var en ung> smalaxlad lärare med slätkammat hår, och genom att gå ned och hårt gripa gossen i armen och leda honom in i sakristian av- klippte han liastigt hans betraktelser. Därinne förvarades NU FYLLAS KRONANS F;ODAR 439 skolans åtta hundra böcker> men det var nu inte fråga om bokryggar. Genom en liten tittglugg i den järnbeslagna dörren kunde de andra förväntansfullt se allt> som till- drog sig. Det kunde inte bli någon avbasning nu genast, det visste de. Den sparades alltid till veckans sista dag och gavs då med stor högtidlighet, alltmedan kamraterna stodo omkring och återigen uppstämde en dyster botpsalm. Men till en påminnelse om vad som väntade> tog mäster Efraim ned ett av ris en> som hängde under lyktan, och fast det var gråkulet och kallt> kände- den försumliga skolgossen> att det fanns ett ställe under hans, bockskinnsbyxor> där det redan i förväg började hetta som en hel eldbrasa.

»En hel timme har du försovit dig !» upprepade mäster> och det tycktes honom> att mycket hade han upplevat, mep väl knappast något så drumligt. Att sätta till lipen var inte lönt vid tanken på en i allo så nyttig och hälsosam tuktan. Det visste gossen. Men knäna böjde sig och darrade, och hati knäppte händerna. »Var beskedlig, mäster, och låt mig få tala ut»> bad han stammande. »Jag har i natt gått vakt bland de andra> och. . .»

Han viskade något i örat på mäster. Genast tog mäster ett långt steg baklänges och kastade ifrån sig ris et. I en blink stack han sin hand genom lyktans grep e och skyn- dade ut i vapenliuse> och upp i tornet.

Överst var ett platt tak> från vilket stjärnbilderna bru- kade utforskas. Därifrån var vid utsikt över den isbelagda sjön, och högt på fastlandets branter tronade grevens lilla lustslott Brahehus. Länge hade där varit mörkt, men nu strålade fönstren som en ljuskrans. Mer behövde mäster inte veta, utan begav sig med svindlande fart tillbaka utför den branta trappan. »Det lyser på Brahehus», ropade han. »Hans höggrevliga nåde> vår riksdrots> har kommit hem från regeringsbe'styren i Stockholm. Fort, fort, alla från bänkarna! När som helst kan han vara här.»

Om en stund stodo alla djäknarna uppradade vid Vi- singsborg, där kanonerna redan började dundra och slunga -7' 440 NU FYLLAS KRONANS B0DAR rök mot den uppgående solen. Hela befolkningen på ön var exercerad till grevligt garde> och dörren till rustkammarcn gnisslade nu oavbrutet. Knektar och livdrabanter ordnade -sig i två led vid hornstötar och trumslag> och omgiven air iryttare närmade sig slutligen Per Brahe som en konung.

Hans släde svängde in genom portvalvet i den y[tre vallen. Där ledde järndörrarna till fängelser> ty greven liade domsrätt över sina öboar. Slottets trappgavel sprang brant i höjden, och i nischerna åt borggården blänkte förgyllda och lagerkransade bilder a- grevarna Brahe. Allt sam- lades i den tanken> att deras ätt i århundraden skulle be- sitta ön. Vidsträckta trädgårdar med karpdammar och över två tusen fruktträd omgåvo slottet. Uppe i salen stod den grevliga länstolen u-nder en himmel med fjäderbuskar. Fast greve Per inte själv hade någon son> tyckte han sig kunna se framåt i tiderna, hur ättling efter ättling av hans släkt steg upp och satte sig i den stolen.

Nöjd att vara hemma, gick han några slag över golvet. »Borideståndet börjar att bli uppstudsigt vid riksdagen»> sade han. »Det begär att få underrättelser om viktigare statsärenden. Det låter, det, men smeker du bonden, så slår han dig. Nej, vi av högadeln äro de enda> som kunna styra både kungar och bönder, så att frihet och upplysning få råda. Det är förmätet att kalla oss för undersåtar liksom de andra. Och vad är det för laglöst tal> att våra förläningar helst borde övertagas av kronan. Tag hit skrinet med mitt testamente! Jag vill diktera ännu någ?a bestämmelser för att trygga mitt Visingsö mot alla stormar.»

Som slottsskrivaren var borta> blev det mäster Efraim, som fick sköta pennan. Då han ögnade i testamentet, såg han> hur förtänksamt allt var bestämt in i det minsta, till och med hur de regerande grevarna framdeles med sorgefanor skulle föras till den praktfulla familjegriften i kyrkan. Där stod redan på gravvården greVe Per ut- hugg en i sten, alldeles som han gick och var med små 442 NU FYLLAS KRON NS BODAR mustascher och kloka ögon och fridsamt uttryck över siri.a drag.

»Mäster», sade greven plötsligt och stannade framför bordet. »Nu skola vi komma ihåg min skola med riklig i gåvor. Säg ut> hur går det med skolan?»

»Nådig herr greve», nästan viskade mäster och ska- kade bekymrat sitt långa hår. »Åsnebänken står sällan tom. Och ris biter inte alltid på de Iata.»

Per Brahes åldrade ansikte livades av en godlynt skälm- aktighet> och han knep mäster meningsfullt i kinden. »Du har en skön handstil, mäster Efraim», sade han, »och jag behöver en ny skrivare. Du skall följa mig, då jag far tillbaka till Stockholm. Där skall du få se, att det finns en pilt i Sveriges land, som är ännu Iatare än alla ti?I- sammans i IIela din skola.»

Mäster skyndade sig att tacksamt kyssa hans hand fast utan att kunna gissa, vem det månde vara> som han menade.

Efter en tid blevo slädarna emellertid åter förspänd~ och så gick färden till Stockholm.

En dag blev mäster där skickad upp på slottet med ett barskt förmaningsbrev från greve Per till de två rådsherrar> som skulle sitta 1och övervaka den unga konungens läs- timmar. Vävda tapeter täckte de höga väggarna, och mäster kände sig förlägen i de stora gemaken. Slutligen kom han till en dörr, som stod på glänt, och han hörde djupa snark- ningar. Villrådig sköt han upp dörren jämnt så mycket, att han kunde sticka in sitt smala huvud.

Framför de igenslagna böckerna på bordet stod en smärt och rödblommig gosse med en gåspenna bakom örat och lektc med några små träsoldater, som han plockade upp ur fickorna. Det var den elvte Karl. På andra sidan -satt läraren med armarna i kors och blundade och drog -långa timmerstockar, och peruken, som var en halv aln hög> gled sakteliga bakåt på nacken.

iDen unga konungen. gick fram till. mäster och strök honom under näsan med gåsfjädern. »Tag hit brevet> som NU FYLLAS KRONANS BODAR ~i43 du stli.- och ~ramar!:' befallde ha -. lågni:';i'][t. `~4er när can skull ~ sta'r~~ igenc ;n utans' `riften> s~;~nt(,s dEt: att h-<~ n var klen i att l;Lsa, ty det gick l$. agsa~~[ c c] L kna ~,gli :: [. »Ja-~3å, rådsherrari-ia!> fortsatte hin slutligen. »Det var gäst'~bud i natt> vet d.u väl. Därfo~-r voro de trötta och ha ~å;tt I~em och Iagt sig.» Sedan vände han sig till lä'~~ren, som for upp och gnuggade ötionen. »Herr precept~r»> sade han med en bugning> »får jag ge mig lov : dig9 ]~eI' ä'~ i' `~s.i:t(:'rf solskensväder.»

Lärarer bu.g:'ide dig och nickade gillande.

»Farväi då!--> ju-blad' den unga konungen, och därmed stötte han upp dörren, så att mäster fick en blå kila i pannan, och sprang så sin väg genom salarna. Snart där- efter hördes muntert hovtramp, och i sällskap med några jämnåriga sprängde han i vild fart bort öve].' der långa bryggan nedanför slottet.

»Här behövdes, sanna mig> ett gott ris från Visingsö», tänkte mäster> där han f'indersam vankade hem till greve Per.

Men Karl brydde sig varken om den harmsna greve Per eller någon annan. Så snart han kunde trotsa sig till en ledig stund, lät han böckerna ligga och satte hellre över gärdesgårdar och diken eller jagade björn i skogarna.

Han var bara sjutton år, när han redan förklarades myndig, men på regeringsbestyren ville han inte tänka, och han blev försagd och stel bland storherrarna> som ständig' t tvistade och förtalade varandra. Längt borta på prästgården i Mora svängde han hellre om i kullornas trä- sko dans eller satte sig bland musikanterna och slog pukorna. Och då han hade utländska sändebud tIll m~ddagen> lat han bränna av handgranater under bordet, så att elden sprakade mellaii fötterna på de bleknande herrarna. i Ii 444 NU FYLLAS KRONANS BODA R EN OVÄNTAD FÖRVANDLING.

Ibland under sina långa ritter stannade konungen med sin häst på någon kulle framför en svart rundel av aska och människoben. »Vad har här skett?» frågade han en gång en ung torparson, som stod bredvid i diket och grävde.

»Här blev min egen mor bränd som häxa»> svarade gossen bittert och strök över ögonen. »Skall jag berätta, vad jag minns?»

Det skall du!» svarade Karl.

Då lade gossen händerna i kors över spadskaftet och fortsatte: »En afton var det gille i den stora gården där borta. Kvinnorna sutto .och talade om Blåkulla, och alla fasade> men ändå voro de lika ivriga att låta tungan gå. Blåkulla är ett kalt berg> unga herre, och överst i eld- flammorna tronar Satan på en stor sten. Omkring honom svinga trollpackorna och hans tjänare i ringdans som en virvelvind. Efter en stund räcka kvinnorna så fram de små stackars barn> som de `ha stulit med sig. Och då märker Satan dem med ett bett i fingret> så att han sedan skall veta> att de tillhöra honom.»

»Jag har nog hört det taleb>, svarade Karl med en villrådig blick.

»Nu hände det sig så den där kvällen»> återtog gossen> fast mer sakta> »att det just var i påskveckan, då häxorna ibruka rida ut på sina kvastskaft. Barnen i stugan lågo hela tiden halvvakna och hörde, vad de gamla berättade. Om natten drömde de sedan rysliga drömmar och jäm- rade: Mor, mor, en elak kvinna har fört oss med sig :\U FV~L~~ KRONANS i0D.'~:. 445 sende år, aldr'.g kunde jag glömma, hI~~- n:Ioi' grä., när hon först fick ~öra, vad son;: mu~:ilades om hertn~. Men en olycklig kan vänja sig vid allt, också vid f~irtalet. DEC blev också en så lockande hämn'i att gå omkring oeh fr~klas och se de andra stå och darra. Och var skärv> som lönn- ligt stacks i hennes förkläde till tack för någon trollgäi'ning, behövdes så väl till klutar åt oss i:';fl~. Hon gömde en häst- skalle på loftet> och tyst som en lokatt tas~>'ade hon över galgbacken. Där blåste hon i ben> så att det ven i mörkret, och när om natten ovädret riste koji~.n>' i-lå g].i n. d.rade mori- ögon. Å> jag minns det så väl.»

Angsligt såg han sig omkring, och rösten darrade.

»Så blev mor då slu,tligen förd till häradets kista> en grop> övertäckt med ett galler. När jag kom dit med mat och vatten> snyftade hon ur djupet: Dyraste min son, jag är oskyldig som ett vitt lamm. - Men mästermannen bedyrade> att det var Satans stämma> och tog henne med till ån. Sjönk hon, då var hon oskyldig, men flöt hon, då hade hon Satans hjälp. Och hon flöt. Det stod flera hundra män- niskor på bron och bland albuskarna> och alla sträckte upp händerna och skriade: Häxa> häxa !~ Bekänn, att du har gjort mjölkharar av stickor och lappar och låtit dem dia våra kor. Bekänn> att du har förgjort våra kalvar och getter, hästar och får! - Nå nå. Jag vet inte. Jag har väl det> sade hon, ty vattnet forsade ur hennes mun, och hon var så skrämd, att hon jakade till allt. Det enda, som hon inte kunde säga, det var, vilka trollspråk som hon hade brukat läsa över boskapen> ty hon kunde inga. Hon hade inga haft. Och då fick hon spö. När hon sedan i dagljusningen blev utförd med en halmkrans om sitt grå hår, stodo vi sina barn upp ställda runt omkring. Vi hade fått bära dit veden. Hon knäppte händerna> och just som elden började flamma> utropade hon: Gud, min Gud, tag mörkret ur deras sinnen! - Den morgonen grät jag så mycket, att jag sedan aldrig mer har kunnat fälla några tårar.» hll Blakulla! Vem manne den kvinnan vara? tankte de gamla. Det finns i bygden bara en krokryggig gumma> som ser ut som en häxa, och det är Toa. - Så hette mor min.»

Gossen teg en stund och var svår att förstå, då han åter tog ti!l ord a, så lågt talade han. »Blev jag också tu- NU FYLLAS KRÖNANS BO'DAR

Han tog spaden och grävde ett par :ag med förtvi~.-lans styrka, men Kart red vidare. »Det är d. iinkla ting», sade han> ty han var själv uppfödd i tidens vidskepelse, och han visste inte> vad han skulle svara. Det svaret fann först senare en lärd man> som hette Urban Hjärne. Han blåste ut alla häxbål i Sverige genom att frimodigt visa> att det bara var dårskap och ondskefullt förtal> som hade tänt dem. Men en mängd kvinnor hade då redan blivit brända.

»Jag märker> att det inte bara är häxor, som rida sinnena»> tänkte Karl, där han färdades framåt, »utan också annat, som jag kanske bättre kan lära mig att förstå. Var- för fattas alltid penwœ'J'~ar? Varför se alla sa' betryckta ut> fast de på helgdagsaftnarna både dansa och sjunga? Mina iförmyndare ha lämnat mig ett vtansköft land.»

När han tog kvarter i någon koja> anade ingen, att den fåordiga ynglingen i den tarvliga och nedstänkta blå rocken var en konung. Men där fick han höra om folkets bekymmer.

»Det har blivit trångt för oss småkarlar»> muttrade bön- derna i skägget. »Nästan all jord har blivit bortskänkt till de stora. Knotar bonden> får han spö. Klagar han vid tinget> flux blinkar hans herre åt lagmannen. Och då får bonden orätt. Nu härdar han inte ut längre. I skulle gå med upp till herrgården och själv se. Rosendräll på bordet, kannor> pokaler> guldkantade glas, dans och musikanter. Stora sängar med sparlakan av guldtyg. Här får I ligga i vassa halmen. Här fägnar den steniga åkerlappen inga ö g on. Men där finns det parker med långa valv av tuktad buxbom, springbrunnar och bildstoder av gips och järn. Varför sitter I här och spisar rovor i en träbunke? Var- för rider I inte hellre dit? Där vankas det päron och a p rikoser. Form y nd arna ha bedragit den unga kungen och gjort sig själva rika.»

»Och varför ryker det vid fallbråten där uppe i skogen ?» frågade Karl.

Bonderna togo honom i armen och viskade. »Där bor det skogsgångare och rymlingar - knektar, som lupit bort NU FVLL.~ KRoNA~S BODAR 447 från fanorna> utan bara hug,g och slag. Ja> till och `Q~~d of"'~i cerare l. vi bett fly här förbi. De hade tröttnat på att svälta i ltionans rock> uådig herre. Så ha de st bra `>`kött, l<-uiile--., <`.~ kurig~n var ett barn. Nu vakta de sig nt't låta honom få vefa> h-ii'. det står till. De äro rädda för eft~rräkningen> kan tänl:a. Förstår I? Sverige är en mor> som har skä~kl. allt sitt gods och gull åt ett av sina barn> -å a-t hon. ii"~F'jJV oi'i-< `le andra inte längre ha nog till att äta.»

Han b~i~pnade över, vad han fick'. böra, och iilev -4tt mer sluten och nedstämd. Hur skulle ha. Q få makt över de : gamla och erfarna herrarna, som tego med allt, som de ville ha dolt? Han hade svårt att lägga siri a ord. De fast- nade på tungan> och han stod tyst och vred på handskarna. Det var nog gott och väl, att han kunde fälla v:irg med kniv och björn med spjut> men vid rådsbordet var det inte fråga om jaktäventyr. Där behövdes huvud och kunskaper, och han hade ingendera. Han påminde mer om en sträv knektpojke ur ledet än om en kungason.

Rikskansleren Magnus Gabriel De la Gardie däremot var en belevad och lysande herre. Bedårad av hans liVlig- het och fransyska förfining> hade Kristina höljt honom med förläningar, och själv strödde han ut silver och guld. För de lärda var han alltid en frikostig fader. Han -drömde om att bli en ny Oxenstierna, men verklighetens mödo- samma väg är inte lika gen som drömmens. Hellre än att slita arbetsstolen giiiigade Magnus Gabriel i sin förgyllda kaross bland bugande underlydande. Grevarna hade sina parker, men svenska kronan hade knappt längre en ek- planka att laga sina skepp med. Hur mycket den hederliga Per Brahe än rådde till hushållning, kunde han \nte trolla - fram pengar i landets tomma kassakista, och i sin nod skickade svenskarna sina soldater i fält för utländska utor. Det gick illa, och nu brakade kriget åter lös kring kets knutar. Flottan maste ut, men ovant gick det bade att ra och hissa segel. De murkna repen sprungo av, aniiraIs- 1448 NU FYLLAS KRONANS PODAR skeppet Kronan tappade sitt anka-re, och skeppen törnade ihop. Så illa gick det med allt. En stor del av besätt. ningen bestod av Iösdrivare, hantverkare och gesäJler> som aldrig förr hade känt ett däck gunga> utan likbleka och sjösjuka lågo utefter relingarna och gapade. Det blev en bedrövlig seglats> och i vredgat sporrsträck aulä;nde Karl till Stockholm för att omsider söka ett svar på den gåtan> varför allt i hans land numer slutade med ynklighet ocb nederlag.

När han kom till flottans förrådshus> såg han> att tåg. virke- hängde där gammalt och genomruttet. »Det är nog annat, som är ännu murknare», tänkte, han och gick vidare till ämbetsmännen. »Vilja fattas oss inte»> sade de, »men pengar, pengar.» Då slog han upp räkenskapsböckerna> och bestört fann han, att det kommande årets inkomster redan voro uppslukade. Sverige påminde honom om en vandrare> som hade ätit upp hela matsäcken på första dagen> men ändå måste fortsätta att gå dag efter dag. Nu förstod han> hur grymt han hade blivit vilseledd> och med tunga steg vände han tillbaka till sina rum. På ingen kunde han lita, på ingen annan än sig själv, fast han bara var en nittonårig yngling. Rådsherrarna gitte han inte längre sitta och höra å och en tarvlig man fick honom lättare att lyssna än hela raden av artiga grevar. Hädanefter var det förbi med deras sol- skenstid. Hjälplösheten tvang honom att vakna och växa

iI.oen hast letade han fram dugliga, förut 0b~0c~mä~rjkätl~v arbetade han långt in på nätterna. Missmodig och förtvivlad, önskade han sig ibland att få dö från alltsammans> och rätt nöjd kände han sig blott, när han övade sina soldater. Fubblade en officer i sitt yrke> slog han honom utan be- tänkande om öronen med flata klingan. Han blev allt butt- rare och hårdare, men ocksa allt starkare i viljan.

Sa kastade han sig i sadeln igen och red omkring i landet, men nu inte för att knalla med j,aktbössan utan för att ordna och bättra. Fienderna hotade söderifrån, och N~1 F~L1.PS K1io~'1.NS 1BD:DAR 449 då han fick höra> att norrmänr en ryckte framåt från sitt håll, var det knappt Dahlberg kunde hindra honom att genast gå emot dem med de två ensamma regementl:.~fl> som han hade till hands.

Från kyrktornet i Ystad fick han dock snart åse genom Dahlbergs kikare, hur hans nyriistade flotta tog upp en första dunderlek med danskarna. Efter n~'igra dagar styrde båda flottorna inåt Östersjön. Det var över hundra `skepp> och en mängd holländska fartyg hade då slutit sig till de danska. Främst seglade svenskarna med spända segel och frusande skum under galjonsbilderna. Långt från stränder och skär skådades med beundran det mäktiga överamirals- skeppet Kronan, som liknade ett simmande fäste. Barlasten var knapp, så att det flöt ännu högre än annars, men var rank t och gungade. Det var hundrasjuttioåtta fot långt och fyra våningar högt och försvarades av tusen man. Ett stycke efteråt kom amiralsskeppet Svärdet med den oförskräckta Klas Uggla överst på befälsdäcket.

Det blåste friskt> och den långa raden av master och segel gled redan fram över havsytan utanför Ölands södra udde. Då lät Uggla plötsligt Svärdet vända för att anfalla de närmaste fienderna. Också Kronan skyndade att g öra sammaledes> men krängde åt sidan vid vändningen> och vattnet forsade in genom de nedersta kanonluckorna> som nyss hade blivit öppnade. Där lågo de tyngsta> de trettio- sexpundiga kanonerna, och besättningen brottades fåfängt mot stortfloderna utan att kunna stanga luckorna. Det ranka linjeskeppet förmådde inte att resa sig i stormbyn> u[an master och segel sänktes i vågorna. Förskräckta kastade mannen sina lunt o r> och snart letade si g elden utefter tjärade plankor och rep ända till krutdurken. En hög flamma slog upp med bedövande dån, och det sönder- sprängda skrovet sjönk genast till botten. Det var utanfor Ilultersta och Stenåsa kyrkor på Öland. Dar står det pa aderton famnars djup under det grönlysande vattnet, och fiskarna dimma in genom gluggarna. lo. -- Svenskarna, Ii. NU FYLLAS KRONANS BODAR De andra svenskarna fortsatte att styra undan hemåt> när som de höllo på att ladda, och blod rann ut genom kanonportarna. De sönderskjutnœ~ masterna hängde med sitt tågvirke över relingen, ruen be- sättningen kapade dem med sina bilor, så att det nästan kantrade skeppet åter reste sig. »Giv er!» ropades det till Uggla, men därom ville han inte höra talas. Då slungades ett s'ådan regn av glödande kulor över Svärdet> att det `i började brinna i däck och bord. Allt högre blossade elden och närmade sig akterhuset, där Uggla ornbbligt stod kvar med sina sista blodiga och sotiga hjältar. Det långa håret -fladdrade som en kvinnas om hans bara huvud> och blek var han, men sådan var alltid hans hy.. Då lågorna slut- ligen hunno fram till honom, kastade han sig i vågorna -och omkom, men långt in på natten flammade sedan ute på havet hans brinnande skepp. Utan vetskap om olyckan satt Karl nästa dag i Malmö kyrka och hörde på predikan. Kvinnfolken trängdes och -knuffades om det förnämsta bänkrummet> som var ytterst i bänken, och käppegubben gick lugnt efter vanan omkring med sin stav för att utan nåd knacka var och en i huvudet, som råkade att slumra till. Med ens började fönsterrutorna att skallr~ for ett avlagset dunder fran Kopenhamn. Seger- budet hade hunnit dit och hälsades med glä-djesalvor. iUtanför Köpenhamn tältade emellertid den danska krigsharen i ett präktigt läger, som var en fjärdingsväg långt. Dec stolta ankedrottningen, som i sin ungdom hade varit nödd att fira den segrande Karl Gustav med gästabud, -`be g av si gg lad ut bland soldaterna. Med sån g och smatt- rande spel gingo de ombord pa den hemvandande flottan och begavo sig over till Sverige for att atererovra Skåne. Kom hit, kom hit> har a.i det inga forsat.!» ropade en NIJ `-VI-L - s K~-.( i- A- - ~( ~ `R 451 kvinna från den skånska stranden till sina forna landsmän på skepp en, och när kung Kristian landsteg, klättrade ma-' troserna upp i tacklet och svingade sina hattar.

Skåningarna själva övergåvo småningom de tillbaka- jagade svenskarna> och i gränsskogarna började på ur- gammalt vis klyftor och fallbråtar åter att upplysas om nätterna av bloss och lägereldar. De vilda ~övarhoparna kallades snapphanar. Olycklig den svensk> som kom inom skotthåll för snapphanarnas flintbössor. Var de spårade upp en fora, plundrades den till sista säcken. Till straff blevo de uppträdda längs ryggraden på spjut och ställda utefter vägarna, men de svenska soldaterna påstodo, att snapphanarna ännu i den belägenheten fortsatte att kasta sina skällsord efter dem och i godan ro smutta på sina tobakspipor.

En gång, när Karl som bäst satt i Åhus' prästgård och ensam och i all torftighet spisade sin gröt, omringade snapp- hanarna oförmodat stugorna. Kyrkoherden övertalade honom då att raskt klättra upp i skorstenen över spisen och sköt sedan igen spjället. På detta fick han stå, medan snapphanarna letade i skåp och sängar. Till sist slogo de sig ned i prästens kammare och befallde fram mat och fyllda krus. Därtill sade han heller ingalunda nej, utan trakterade dem tvärtom så rundligt, att de efter sus och dus småningom började lura in, där de sutto och gräns- lade på bänkarna. ch hade dolt konungen, o hans obekväma fängelse. Prästen gick då till det rum> där han

h~äl te försiktigt ned honom ur jp Svart var han redan om händer och kläder, men prästen tyckte, att det bara var halvgjort verk. Han gned in honom med sot över hela ansiktet och hängde en korg med brännkol p å hans rygg. Tillstyrd på det viset, lyckades konung Karl den elvte att smyga sig bort utan att bli igenkänd av någon. I sadana stunder av fara tindrade hans ogon av lust och liv, men annars satt han ofta försjunken i tungsint dvala. När officerarna bönföllo honom om ett eller annat t 452 NU FYLLAS KRONANS BODA]> raskt beslut> teg han envist, och de stodo handfallna och rådvilla. Folket knotade. Herrarna> som han drev på dörren med värjan eller eldgaffeln> murr1i~.a e uppbragta Or)"- hans envetenhet och små själsgåvor. Några menade, att en så oskicklig hövding helst borde -befrias från omaket att vara svenskarnas konung> och de -flesta, att han åtminstone skulle lockas bort från hären, s(:L att han inte hindrade dugliga krigare att göra sitt bästa. -Litet anade de> vilken besk kraftdryck det fanns på botten av den flaskan> bara rätt hand väl lyckades att bryta för. seglingen. De skickade därför till honom en man> som hette Johan Gyllenstierna> för att han skulle tala förnuft med den svårmodiga och misstrogna konungen. Då ville det sig så> att just Gyllenstierna var en rådgivare efter KarIs sinne. Han var. stor som en jätte> och med blotta händerna kunde han krama ihop en silverbägare eller räta ut en hästsko. Ullstrumporna sutto nedhasade i veck> och hans steg klam- pade. Han visade sig med flit grov i sätt och svar för att så mycket mer sticka av mot de fransyskt förfinade gamla grevarna, som han hatade. »Förrän kronan kräver igen av de storkaxarna var tum jord> som de fått eller plockat till sig, kommer aldrig Sverige på fötterna», sade han och skar för sig väldiga skivor av vildsvinssteken. Därpå tömde han två bägare öl efter vartannat och strök eftertänksamt genom sitt yviga> korpsvarta hår. Det var ord, som Karl gärna hörde, och den svenska enkelheten och den oböjligt kraftiga viljan väckte hans förtroende. Till honom lyssnade han. »Har jag sagt ett> får jag säga två», fortsatte Gyllen. stierna, när -han kom till tobakspipan. »Besittningarna söder om Östersjön blevo oss bara till ofred och bekymmer. Bättre vore> om vi bodde med norrmännen i ett stort, gemen- isamt rike bakom våra skär. Nu ha förmyndarna i sin pen- ningnöd åter snärjt oss i ett krig. Straffa dem, då tid blir! Men hellre an att Skane offras> ville jag se oss alla> bade ikung och soldater> ligga dodsskjutna i snon.» N-F i'YLI A KR(iN~~S BOD~R t53

Den harm över de lidna nederlagen, som hade gjort ynglingen dyster och förbittrad, byttes vid sådant tal till ny handlingslust. Grånade, mångbeprövade hjältar stodo omkring honom och följde honom med glädje. Efter flera strider upp ställdes hären en decemberafton till det av- görande slaget. Det var på fältet vid Lund. Månen kastade sitt ödsliga ljus över bleka och avmagrade ansikten, ty svält och frost hade länge varit soldaternas sällskap. Men till och med de sjuka släpade sig fram ur sina jordkulor för att ställa sig i ledet. Och själv satt Karl med fuktiga ögon och skrev ett avskedshrev till sin n'or, beredd att segra eller dö. Hans stund var kommen, all tvekan var slut, och skuggorna över hans namn skulle nu skingras.

När månen gick ned> och mörkret bredde sig, ryckte hären framåt mot Helgonabacken. Danskarna, som stodo på mindre än en halv mils avstånd bortom diken och sten- hägnader, sågo i dagningen det långa tåget av svenskar och skyndade också åt samma håll för att hinna före till höjden. På båda sidorna ilade konungarna främst, och vid höjden drabbade deras ryttare samman.

Solen gick upp över de vitgnistrande slätterna, där fot- folket ännu befann sig långt borta> men krutröken höljde ryttarnas handgemäng> och manfallet blev stort. I nödens yttersta stund störtade Nils Bielke fram med fem skvad- roner av livregementet till häst, och omgiven av blödande officerare, jagade han med värjan i handen fienden tillbaka. Full av iver uppmuntrade Karl de sina med glada tillrop och sprängde in i det yraste tumultet. En kula träffade hans springare för pannan och studsade upp mot hat~en, men småleende svingade han sig upp ?å en annan- hast och fortsatte med samma dodsforakt sin ntt.

I halvdunklet fick han syn på några röda fanor. Rött var smålänningarnas färg> buren ända sedan Bländas dagar> och ditåt vände han ivrigt si n häst för att ta a re ementet med sig framåt. g Da upp fladdrade plötsli g t i de roda du karna det vita danska korset, och' när som; helst kunde 454 NU FV'%LAS K.RONANS BO DAR han vänta en dödande kula. Han förstod i~ift misstag> men utan att tappa besinningen ropade hari ti[l männen på danska, att de skulle röra spelet och gå på mot fienden. Så modigt visste den förr tafatta ynglingen nu med ens att reda sig. De trodde> att han var en dansk officer> och lydde honom. Oförmärkt sökte han under tiden åter iipp -sina svenska gossar> och med dem stormade han efter de F ` slagna och flyende danskarna. Det började lida mot kvällen> och ett helt dygn hade hans folk varit utan vila. Då kom det ett bud> att den andra - - delen av hären också hade dragit sig upp på Helgonabacken efter att ha kämpat en förtvivlad strid. Genast vände han om med sina ryttare> och i spetsen för livdrabanternas gles- nade flock slog han sig igenom danskarnas leder. Det svenska fotfolket stod trött och modfällt> och kvällsolert började redan att sänka sig mot snöfältets rand. »Gossar, gossar> där kommer han, där kommer kungen !» utropade plötsligt Nils Bielke och pekade mot en rad av ryttare, som närmade sig i galopp. Soldaterna lyfte då åter rask4 musköten och kastade sig med ny lust i striden. Först småningom slocknade den av, när månen åter lyste över de marker> där hälften av två härar nu lågo döda> men då var Skåne räddat åt Sverige. Rörd omfamnade konungen Bielke och framstammade sitt hjärtas tack till de sista ryttarna av livregementet. Hakvin Spegel> skalden, psalmsångaren och prelaten> steg därefter blodiga snön. fram, och alla böjde sina knän på den »Härarnas Gud har vakat över oss och lett våra steg»> sade han. »I hören ännu de sårades jämmerrop omkring eder. Haste envar> såvitt han förmår> till de olyck- ligas hjälp. Ingen åtskillnad vare mer på vän eller fiende, svensk eller dansk. Alla, vänner och' ovänner> kända och okända, alla äro de våra medmänniskor.» i456 NU KYL t-S i RG]"l ~`` -i .-`FG `E RIKSENS KASSAKISTA.

Efter den dagen vågade ingen längre se den ungdomliga konungen över axeln. Soldaterna dryftade kring den rykande fältkitteln hans äventyr i kulregnet och talade o- hans mod och sega uthållighet. Bondemännen drogo en suck av lättnad> när de hörde om hans stränghet i tänke- sätt> hans gudsfruktan och rättskänsla och hans kärva snäsor till de försumliga> var det än både lagmän och grevar. Bättre än någon annan märkte dock Stor-Jan som Gyllenstierna brukade kallas - hur ynglingen hade brådmognat under prövningens svåra stunder. Slugt höll - han de andra rådsherrarna på avstånd> och långt in på - nätterna sutto Karl och han vid var sin mugg ölost ocli arbetade.

Det blev också han, Stor-Jan> som nu efter freden fick hasa av sig stövlarna och de tarvliga redgarnsstrumporna för att> utklädd i sammet och silver, hämta brud åt konungen från Köpenhamn. Både hans prål och hans grovkornighet gjorde honom till ett ganska märkvärdigt sändebud. När han gav gästabud, begynte danskarna frukta> att det rent av var försåt på färde> så full var salen av beväpnade krigare. De frågade honom därför misstänksamt> om kar- binerna voro laddade. Gyllenstierna steg då upp och före- slog båda konungarnas skål. Därvid tog han en av kar- binerna, fyllde den förgyllda silverpipan med vin, lyfte mynningen till läpparna och drack i botten. Sedan sköt han av kulan i taket och bad danskarna att göra på samma vis> var och en på sin stol.

Ulrika Eleonora> den unga prinsessan> hade mitt under brinnande krig troget hållit fast vid ett gammalt löfte att bli KarIs drottning, Hon var blid och älsklig som en ängel och hade till och med pantsatt sin egen dyrbara förlovningsring för a tt hjälpa de fattiga Shv~nntn5ke>a nar hon krigsfångarn~ Ingen av i den `-U FYLLAS KR(?N'.NS ]BODAR 457 svenska änkedrottningens sällskap anlände till herresätet Skottorp utanför Halmstad. Karl var alltjämt så blyg och människoskygg, att blott några få gäster voro bjudna, och vigseln skulle firas nära på i hemlighet. För att inte bli igenkänd under vägen red Karl med kappkragen uppslagen till bröllopsgården och gick så för några ögonblick i jakt- kläder upp i kammaren att betrakta och hälsa sin tillkom- mande. Med ett oskyldigt och ödmjukt leende gick hon honom till mötes och sänkte förvirrad sina mörkgrå> hjärte- goda ögon. Saknande och gråtande vänner hade hon nyss lämnat för alltid, och här stod hon nu för första gången framför den kalla och hårda man> som hon lovat sig att alltid lyda utan klagan. Hennes mjuka väsen föll honom knappt särdeles i tycke, ty timme efter timme vandrade han sedan surmulen omkring i parken. När vigseln sent på kvällen äntligen var över, satte han sig att spisa i sin kammare med två herrar. Bruden fick börja sitt liv i det nya landet med att i ett annat rum ensam sitta till bords med sin gamla svärmor.

Några dagar därefter red Karl i sporrsträck sin kos för att mönstra fästningar och hålla räfst med adeln och med d,e forna förmyndarna> som hade vanskött hans land. Mitt under råd slag och tvister sjuknade Gyllenstierna och dog. Och nu i kistan påkläddes ännu en gång den enkla och tarvliga mannen den glittrande dräkt> som han hade burit under festerna i Köpenhamn.

»Stor-Jan är borta», sade de unga junkrarna av låg- adeln, som spatserade utanför Riddarhuset i Stockholm. »Men vad kungen och han ha begynt> lär därför inte vara slut. Nej, låt kungen ordentligt få göra ände på våra svenska småfurstar och deras förläningar. Är det skäligt, att några få släkter skola ha så mycken skattefri jord, och vi andra i stället få skatta dubbelt? Herrar grevar och baroner, snart ha ni knappt en daler kvar till en gästgivarskjuts härifrån. Glad åktur! Nu kan det bli en smula sittrum också för oss.»

t 458 NU YLL~S KRONANS Men tiden gick> och junkrarna började att se grågula och oroliga ut> där de kommo i snögloppet med händerna instuckna i stora mu;ffar. Konungen fortsatte nämligen sitt nappatag med adelsmännen och sträckte sig längre> än de någonsin hade drömt. Sedan grevarna och friherrarna hade krossats> kom turen oväntat också till småjunkrarna själva. All gammal kronojord skulle åter indragas av kronan. Detta kallades reduktionen. Från konungens gemak på slottet ledde en särskild trappa ned till ämbets- rummen. Tidigt om morgnarna gick han dit ned> satte sig tvär ocb tyst bland de andra och granskade räkenskaps- böckerna. Käpp‚n låg bredvid> och mer än en fick smaka den. Hade det sovits under förmyndartiden> blev det nu att arbeta. Litet var fick lära> att vinterdagen började etL par timmar före solen. I ett rum stod det stora reduktions- bordet, där det dömdes över jordagodsen, och där kunde Karl sitta framför inlagor och jordeböcker från åtta till två. iHela landet genljöd av knot och förtrytelse. Mången> som i torftighet bodde på sin lilla gård och inte ägde annat levebröd, än vad de magra tegarna hade att giva> blev kulen i hågen, när han en morgon plötsligt fick se länsmannen stiga på genom grinden. I jordeböckerna hade upptäckts> att gården en gång för långe sedan varit. j kronans. »Inom niånad och dag är ni härifrån med flytt- lasset!» sade l.änsmannen. »Därpå ser ni här kungligt brev.» Så gick det till. Till och med kläder skrevos upp och togos i mät. Det var knappt någon tröst längre för de små, att det gick lika illa för de stora. Den omätligt nka Magnus Gabnel de la Gardie hade till sist bara en gård i behåll av alla de många. Han sålde ljuskronor, kostbara brädspel och silverbägare för att få penningar till det dagliga, och hans tjänare lupo omkring i husen i Stockholm och bjödo ut småsaker för att få ljus och svag- dricka. Mot sin husbonde blevo de uppstudsiga och hat- fulla. övergiven av forna vänner och skyddslingar, satt den nedböjda åldringen och diktade psalmer. De lärda N F~1.I'~ KR `DANS `3OI)~P 4-5<) i Uppsala voro de enda, som med minnesgod tacksamhet för all hans frikostighet ännu i vördnad böjde sina huvud för hans kista. Men åt sina egna efterkommande hade han då intet annat arv att lämna än fattigdom.

Adelshustrur gräto med sina utblottade små i famnen, och stackars änkor letade sig i smyg till den goda drott- ningens garderobsdörr. Det mesta av sitt underhåll skänkte hon bort åt de olyckliga> men alltid tyst och ödmjukt och av varmt hjärta. I hemlighet lät hon inköpa bortsålda pärlband och juveler och gav dem till de forna ägarin- nornas döttrar. Men ville någon kasta sig på knä för konungen, var han svår att finna. Det var förbud på att söka honom i hans rödmålade lilla stuga borta vid Kungsör> där han ba~st trivdes. Och där fanns det inga gästrum. På slottet i Stockholm stängde han sig inne i veckor för att oavbrutet arbeta utan att någonsin gå ut i det fria, så att hans hälsa började lida> fast han ännu var en ung man. I mörka natten syntes dock ibland en ryttare, som i sin vida kappa med en lång huggpamp vid bältet jagade förbi i vinande fart. Merendels var den flämtande springaren rätt och slätt en klumpig skjutshäst> som byttes ut mot en ny hos nästa gästgivare. Det var svenskarnas människoskygga konung> Karl den tolvtes fader.

Emellanåt gjorde han halt en dag för att mb~nstra sol- dater, granska deras rockar ich med en pennfjäder i handen pröva, att deras värjor voro skarpslipade. I frost och snö måste de exercera och råkade någon gång i en sådan strids- iver, att de sköto varandra blodiga med knappar, pinnar n de bli och smastenar. Pa så satt fostrade han at sin so vande karolinerna.

Soldaterna skulle nu ha torp och under fredstid själva förskaffa sig sin kaka och sina rovor. Det var en god an- ordning, och Karl gick omkring i deras stugor och höll husesyn, stötte med käppen i stockarna och såg efter, att det inte fanns takdropp. Hela dagar satt han och för- hörd e rusthållare och kronofogdar. Utan att bli igenkänd 460 NU FYf..LAS 1'RON~NS ~BODAR sov han sedan mången natt hos en fattig präst eller bonde med sin grå kappa till täcke och den svarta lockperuken upphängd på sängstolpen.

Slutligen gjorde han sig så gott som- enväldig> och utan att våga knysta jämkade ständerna på rikets lag> så att varken de själva, eller rådsherrarna längre hade något att säga. Inte bara de lärda utan till och med predikanterna i kyrkorna fingo en gruvlig iver att prisa enväldet som det bästa av allt gott. Ingen tordes mot- säga honom> utan han ledde allting själv och bestämde> som honom tycktes klokast. Ena gången reste han så långt upp i de norrländska obygderna> att bönderna där aldrig förr hade sett ett hjuldon. När han bad dem smörja hjulen på hans vagn, ströko de istret utanpå lötarna. Vid andra färder uppsökte han en ö utanför Blekinge. Där byggde han hamn åt flottan och uppstakade med den oum- bärliga Dahlbergs hjälp gator och tomter till en ny stad, som fick heta Karlskrona.

Präster> som höllo kärnfulla predikningar, kunde all- tid lita på hans ynnest, allra helst om de - dessemellan för- stodo att slå till med något puts> så att han fick sig ett gott skratt. En gång var det en fattig präst> som en lör- dagsafton fick veta> att Karl skulle rida förbi. Prästen tog på sig krage och kappa> spände hästen för plogen och började plöja utefter vägkanten. I ena handen höll han tömmen och sin halvskrivna predikan. Då konungen fick syn på honom> blev han förvånad. Prästen berättade, att han för nöds skull måste gå och arbeta som sin egen dräng. Han blev då befalld att nästa dag infinna sig och predika för hovet. Det gjorde han som en hel karl> och konungen till. sade honom att komma igen också nästa söndag. Men som -han bar lånta kläder> och de till på köpet voro i ett mycket bedrövligt skick> sände konungen honom till dess en splitter ny dräkt. Prästen såg dock> att inga strumpor voro med. -När söndagen randades, och han väl hade dragit på sig den prydliga utstyrseln> svärtade han därför de nakna benen 462 NU F~'LLAS KRONA~~ BC l'- nedanför knäbyxorna ined tjära och sot. Pyntad på det sättet, skred han fram genom kyrkan förbi hovbänkarna till altaret, och alla tittade på hans besynnerliga ben. Konungen fick en rolig dag, och sedan gjorde han prästen till hov- predikant, så att han aldrig mer behövde ha någon sorg för strumpor. Efter svagdricka och ölost till vardags greps konungen ibland av en oemotståndlig håg att riktigt slå sig lös. Då kunde han in på sena natten dansa svängdans uppe pa bordet med både bispar och riks råd, ända till dess bordet brast i stycken, och gäster och krossade stolar rullade om varandra utefter golvet. I grunden var det oskyldiga, upptåg, och riket var och förblev målet för alla hans tankar. I Bollhuset på andra sidan Slottsbacken blev emellertid den första svenska teatern öppnad> och redan klockan fem om eftermiddagarna gick ridån upp vid stort buller från pukor och trumpeter. Hjåltinnorna i stycket talade med mansröst, och det var i god stil med den elvte Karls dagar. Alla de spelande> även de som voro klädda till kvinnor, voro nämligen studenter. Ibland hände det, att talgdankarna plockades ned ur kronorna och utbyttes mot vaxljus, och då var hovet att vänta> men konungen hade sällan tid för slika nöjen. Liksom vid bröllopet fortsatte han att spisa i en- rum med några herrar eller hos sin moder, den gamla änkedrottningen> hos vilken den store byggmästaren Tessin visade sina ritningar och kopparstick. Ulrika Eleonora fick dagen lång sitta ensam vid sin bok. Ingen hörde henne klaga över sin lott> men hon miste sin färg och tynade av> tärd av sjukdom. När hon låg på sitt yttersta, vaknade hos Karl den trogna vänskap, som årens ändå småningom hade samlat på botten av hans `i' men då var det för sent. Hon bad honom att att äntligen ha vunnit den förut oövervinneliga> somnade hon bort. NU FYLLAS ~R0NANS BODM> 463

Svårmodig och otröstlig strövade Karl fram och åter genom hennes tomma rum> och alla gräto, både höga och låga. Folkets tankar gingo natt och dag till likrummet, och vaki:en Lrodde sig se> att hon steg upp ur likkistan och blid och still3 samtalade i fönstersmygeri med en av dina hov- damer.

Många utländska prinsessor, som i ned~kuret klän- ningsliv sutto och fläktade sig mei:l soilfjädern framför sin spegel> började dock besinna> att den svenska drottning- kronan kunde vara en ganska a'~ndsvärd huvudbonad. Genom sina förtrogna skyndade de sig därför att på av stånd påminna konungen om> att de funnos till. Det har påståtts> att de inte voro färre än tio stycken. De visste inte, att han var en fågel> som ingen tog med handen. »Vad jag har mist»> sade han, »får jag aldrig åter, och det är fullnog, om min son en gång går i brudstol.»

Men hans son, karolinernas uppväxande unga hövding> han drog ut på björnjakt med hötjugaii i handen och tänkte i sitt tysta sinne: »Det hastar inte med den brudstolen. Gud frälse mig för kvinnfolk och kjortlar !»

Konungen hade blivit hatad genom sin stränga men nödvändiga räfst> och på ingen trodde han sig kunna lita. De dystra stunderna återkommo allt oftare. Redan i trettio- andra året hade håret grånat> och det ständiga arbetet undergrävde hans hälsa, så att även han snart såg sina dagar räknade. Flärdlöst och enk~lt, som han hade levat, ville han också bli bäddad till den sista sömnen> och han föreskrev, att han skulle svep as i ett lärft utan både krona och spira.

En dag, under det att han stod lik, skyndade änke- drottningen fc~rskräckt till fönstret i sitt gemak. Irrade sig hennes trötta ögon> eller måste hon tro, vad hon såg? Hela den uråldriga Vasaborgen omkring henne hade råkat i brand, och rök och gnistor virvlade från gluggar och vindar. Stodd på sin femtonåriga sonsons arm> vacklade hon ned utför trapporna. Med dövande brak störtade klocka 464 NU FYLLAS KRONANS R0DAR och kanoner genom golv och valv i det stora tornet, och i vinande fart klättrade flammorna ända upp till de gyllne `tre kronorna pa tornspetsen. Några officerare lyfte den döda konungens kropp på sina axlar och buro den ut genom röken. Det blev då början till Karl den elvtes likfärd> och under rop och snyftningar såg den kringstående mängden> hur den vördade byggnaden räddningslöst kolnade till ruiner. Dag följde dag, och bonden plöjde sin långa åkerfåra, Lacksammare än andra mot den döde> som hade varit en sträv herrekonung> men en god bondekonung. Kring Visingsö brusade svallarna sin gamla sång, men också dit hade den starka kungahanden nått och förvandlat det stolta grevskapet till kronomark. När mäster Efraim gick förbi det tomma slottet, knäppte han händerna och såg mot skyn. »0m någon hade fått mig att tro detta> när den vanartiga och Iata kungagossen stod och strök mig över ansiktet med gåspennan», suckade han, och det ryckte i läpparna. »Men hur skulle det nu se ut bland oss svenskar> om inte elvte Karl hade satt lås på kassakistan !» Några år därefter fingo ryska krigsfångar kvarter i det gamla öslottet. Julnatten kom, hög och stjäiiiljus, med sina tysta timmar, då stugdörrarna stängdes, och trollen tassade. Upplivade av förplägningen, tryckte en och annan av fångarna sitt skäggiga ansikte mot rutorna och såg ut över sjön, som bredde sig lika stjärn~trödd som cvighetens vida rymd där ovan. Några sömniga talgdankar kisade ännu bland muggarna på bordet> och golvet var tjockt bestrött med halm. Det var tid att gå till sömns> de sista glö- dan de vekarna fräste mellan väktarnas fingrar> och kanske föll då i halmen någon gnista. i ` ligt Slottet blev mörkt. Men om en stund ljusnade plöts- fönsterraderna, och porten stöttes upp. Det var i våd- eldarnas dagar, och skenet från det brinnande Visings- borg stod slutligen som en vintrig kvällsrodnad över den ilångsträckta ön. De många braheska minnesstenarna och i NU FYL1~ S KRONANS :3ODAR 465 inskrifterna> de rykande borgmurarna ocii de i tusental utplanterade träden vittnade fåfä'ngt om en dröm(l lång framtid> som aldrig kom. Inte ens den goda gamla greve Per fick någonsin sin vilostad i kyrkan> utan hans sten bild står där ännu över griftdörreri. och väntar. Guil. äi- mnil. II. -- Svenskarna. II, K~>~L!i'~' -.N~ 467 :1 i rike för sig> och när tsarerna så ville, hjödo de all ut- i i ländsk postgång att höra upp, så att -var god ryss kunde spotta i ugnselden och säga »Där Ryssland slutar> där slutar världen.» En gång vandrade en ung tsar genom den dystra grav- vT kyrkan. Han var så lång och smal> att bredvid honom sågo KAROLINERNA. alla de knäböjande vallfararna ut som kringkastade knyten. »Vad förmår jag med mina barbarer»> sade han, »om jag inte först klipper skägget av sedan Ivan den förskräcklige tassade omkring i slottsgångarna på sina mjuka tofflor. »Dita't», brukade han säga och stannade> »ditåt, över svenskarnas landremsa vid östersjön går vägen till havet för det stora, heliga Ryssland !» Malen hade nu ätit på det röda täcke> som låg ut- brett över hans vilorum, men ännu brunno i den alltid skumma gravkyrkan otaliga små lampor framför helgonens bilder. Det var ryska helgon med breda> svarta skägg. Lika skäggiga och vilda voro bönderna> som kröpo dit in på sina knän och kysste griftstenar och bilder. Män- niskor växte som gräs och vissnade och dogo som gräs i `det ändlösa riket> och ingen kunde räkna deras mängd. Ända uppe vid Ishavet och långt ute i snöstormen på de öde sibiriska tundrorna reste sig deras kojor. Insvepta i fårskinnspälsar, sovo de där sin långa vintersömn på ugnsmuren. I tusental vandrade vallfarare till det vör- dade> gamla Moskva, som var så olikt allt annat på hela jorden. Kupolerna blänkte klargröna eller nattligt djup- t blå med gyllene stjärnor> och storögda> jättelika Kristus- ansikten betäckte invändigt hela valven. Korskranken voro sållade med ädla stenar, och allt skimrade av en ålder- domligt vild och svårmodig skönhet. Det var ett slutet länningar. Men rätta början den är ändå> att jag allra först lär mig själv> vad en västerlänning bör veta.»

Med den föresatsen och med en glimt i blicken be- gav sig den djärva och snillrika mannen ut i världen som lärling. Noga besåg han allt> som kunde vara honom till nytta. Som timmerman stod han med sin yxa på skepps- varvet i Holland och övade sig att bygga fartyg. Om kväl- larna doppade han pennan och fortsatte att på avstånd styra sitt rike. Där blev det till sist utspritt> att han var död> men då skyndade han sig hem och gav lögnarna en blodig avstraffning.

Sachsen och Polen styrdes vid den tiden av August den starke, en gladlynt och lättsinnig furste, som besatt sådan kroppsstyrka> att han utan svårighet böjde upp en hästsko. I hans slösaktigt praktfulla salar gnistrade ljus- kronor och speglar. Lätta> gyllne blomsterrankor klätt- rade utefter de vita väggarna> och vackra fruntimmer tittade över solfjädern från var soffa. För att göra sig ännli mer intagande med sitt vitpudrade hår och sin målade blekhet brukade de fästa små svarta sidenlappar eller muscher ovanför läppen eller vid ögat. Tsar Peter var själv en lika levnadsmunter herre som August> och vid ett bull- rande dryckesgille kastade de sig i varandras armar. Först bytte de värjor med varandra> sedan kläder. Och så omfam- nades de på nytt. Kyssarna smällde utan uppehåll på pannan, på kinden> på hakan och slutligen mitt på mun- i~xL'en. Vinet rann över axlarna ur glasen, som de `ännu 468' I::AROLINERNA höllo i händerna. lIögt och dyrt lovade de varandra en evig vänskap, och att de skulle vrida n~i.d:en av de svenska rovfåglarna. »Danska kungen behöver vår hjälp mot de övermäktiga svenskarna»> sade August. »Men innan vi alla tre gå till anfall> var och en från sitt håll, få vi bevara vår hemlighet och inbilla svenskarna, att vi bara tänka på fred. Ditåt> ditåt mot Östersjön går din väg, tsar> om du viii bygga dig hamnar och skepp !» »Broder> broder !» utropade tsar Peter och lyfte sin vän högt upp från golvet> ty också han var kämpastark. »Mina bästa kanoner har jag köpt från Sverige. Jag sade> att jag behövde dem mot kristendomens fi;ender> turkarna. Svenskarna skola stupa för blixten från sin egen malm. Får jag mig bara en gang ett par vagnslaster svenska krigsfångar, skall jag plantera ut dem> som man sätter ut rovor. De skola visa mina fårskinnsherdar> hur man putsar näsan. De skola lära mina moskoviter att tvätta sig och läsa innantill. I alla sådana konststycken äro svenskarna fullkomliga mästare. De äro varken rädda för böcker eller såpa. En simpel kapten kan där stå och -tvätta sig mitt i veckan och sedan sätta sig och skriva ett långt brev> som om det vore det enklaste på jorden. -Jag drömmer mig redan slutet på visan> ryssar! Sven- skarna skola bli våra lärare> och vi skola taga deras land.» Hemma på Kungsör strövade under tiden Karl den tolvte sorglös genom skogarna. Han föraktade att jaga björn -med musköt. Att stöta en trägaffel om halsen på vild- t markens grinande kung och sedan hålla honom upprätt> ända till dess att de andra hunno att kasta en snara om baktassarna `- det först kallade han ärlig jakt. Också hände det> att Nalle med sin labb till svar slog av honom lockperuken. En dag hördes ett förfärligt brummande och oväsen mellan granarna. Företrädd av musikanter, som blåste segermusik> framkörde en lång släde. Den var fullastad K- ROLiNE]:~~ - i. 469 -F ined levande och bundna björnar, som Karl och hans jakt- kamrater först hade dövat med sina knölpåkar och sedan Fl i gjort till fångar. Då framsteg till honom, mitt under den glada ynglingaleken, en varm och upprörd herre och be- F F rättade> att Sverige hade fått krig.

Den adertonåriga jägaren knöt handen och blossade upp. Ingenting tycktes honom så lumpet som att bryta ett givet löfte. När han var barn> hände det en gång, att modern kom in i rummet för att taga honom med sig till predikan. Till hennes förundran kunde gossen varken med goda eller hårda ord förmås att låta lyfta sig ur pinnstolen, där han satt inlåst bakom en liten fällbom. Ingen kunde förstå skälet. Slutligen blev det utrönt> att han hade lovat den utgångna vårdarinnan att sitta kvar i -stolen, så länge hon var borta. Och där satt han också lika envist med tårar i ögonen> ända till dess hon åter- kom. En annan gång råkade han att dricka för mycket vin, och i yran uppförde han sig oskickligt inför sin äre- vördiga farmor. När han småningom blev klar i huvudet> blygdes han. Han fyllde då ett glas med vin> gick in till den gamla> tömde det i ett tag till botten och lovade att aldrig mer smaka en droppe vin eller öl i hela sitt liv. Det löftet höll han också sedan till sin död. En mugg svag- dricka brukade sättas fram på hans tarvliga bord, där smörgås och stekt fläsk var hans älsklingsspis, men vad det led, behagade honom ingen annan dryck än friskt vatten. Ordhållighet var för honom det första och det sista. Men även honom hade August den starke lovat vänskap. Trotsat och utmanat hade Karl redan förut, och nu från den stunden> då ordet bröts, var han oförsonligt besluten att lära sina fiender bättre mannadygder.

När han hade rustat sina karoliner, gick han en afton in till sin farmor och sina systrar och sade dem, att han för några' dagar skulle vila ut vid Kungsör. De låtsades tro honom> men så snart det hade mörknat på de tysta gatorna, steg han till häst och galopperade i stallet bort 470 KAROLINERNA på den väg, som ledde söderut till hans väntande krigare. I det vårliga halvdunklet skymtade en sista gång det ned- brunna fäderneslottets stenhögar och de broar och tOrg, över vilka han först skulle bäras heii~ efter aderton `år> grånad> ärrig> sönderskjuten och -död. Den stora ofrede~ var kommen.

Först styrde Karl med sin flotta mot Själlands strand> och en sommarafton flög vid dånande skott en röd flagga i toppen på amiralsskeppets stormast. Det var tecknet till landstigning. Folket skyndade till sluparna> men det var långgrunt> och både officerare och soldater hoppade -ur båtarna och vadade framåt i vattnet. Där i vågskvalpet började de en blodig lek med de danska ryttarna> och vattnet steg Karl ända upp under armarna. Det var första gången han hörde kulorna pipa. Våt och drypande, sprang -han upp bland strandtuvorna och röjde sig väg med svärdet `ända in i fiendens förskansningar. Därefter föll han blygt -på knä med hela sin skara och höll tacksägelse.

Knappt hade han likväl gjort upp med danskarna> innan han fick veta> att hans andra och farligaste fiende> tsar -Peter> hade ryckt mot Narva.

Karl utvalde de tappraste och duktigaste i hären till sina drabanter. Det var en livvakt, där manskapet bestod av fänrikar och löjtnanter> och där ingen fick blekna eller darra för kulor och hugg. Själv red han nästan var dag fem eller sex svenska mil> och mitt under susande trav kunde han upptaga en handske från marken. Drabanterna höllo det för en glad plikt att vara hans jämlikar i vighet och djärvhet. Förestod en ansträngande dag, då steg han upp på en stark bondhäst> som hans fader hade brukat rida vid eldsvådor och som därför kallades Brandklipparen. Nä'r soldaterna kände igen Brandklipparens breda bringa> -då visste de> att det blev många steg att gå. Ordhållighet -och en fläckfri vandel krävde Karl av var man> ,men också hurtighet> och alla tävlade om att likna honom själv. -Oövervinnelig kände sig hären> då den samlades omkring 472 KAROLINERNA en sådan anförare och stämde i med sin krigssång: »Friskt> bussar> gån på uti Herrans namn !»

När han var rustad> förde han sina krigare ombord på skeppen> och ankaret lyftes. Havet skummade isgrönt för höststormarna, och de högmastade fartygen gungade och stampade, så att många av hästarna i förvirringen trampade ned varandra och måste kastas över bord. Små- ningom uppdök den östra kusten> där de svenska under- såtarna ångestfullt spejade från fästen och stadsmurar efter tsarens. oöverskådliga skaror. All onödig packning blev lämnad, och nu började karolinerna sin första äventyrliga vandring. Om nätterna måste de sova i snö- yran på vägarna> och i de förliärjade bygderna fanns det knappt en hötapp åt hästarna> än mindre en ordentlig kaka bröd. Förhungrade och frusna> upptäckte de slut- ligen Narvas avlägsna tornspiror. Strax sköto de svensk lösen> för att både deras landsmän i staden och de be- lägrande moskoviterna skulle veta> vilka gäster som hade kommit.

Det fanns intet annat val än att antingen svälta eller också redan nästan morgon gå mot fienden. Dagen grydde> och ännu en gång dundrade svensk lösen liksom en in- bjudning till ryssarna att stiga fram ur sina skansar. Men därtill kände de ingen lust, fast de voro så många, att de kunde ställa sju mot en. Och var i helgonens namn be- fann sig deras tsar, den stridslystna Peter? Några hade hört verop och gråt från hans tält, och visst var, att han hade stigit i sadeln och flytt inåt Ryssland, så fort frästen kunde springa. Många av ryssarna hade inga andra vapen än båge och pil. I krigets konst voro de ännu f.öga bevandrade> men en vetskap ägde de alla, och det var, att svenskarna voro fruktansvärda soldater. En sky av miljoner virvlande snoflingor rullade mot dem oVer faltet och kastades av blåsten i deras ansikte, så att de hade svårt -att -e. KAROLINERNA 473

Dold av snöyran, skyndade Karl framåt med sina välövade män. Mycket farlig såg han inte ut> där han smal och spenslig satt på den tunga hästen. Den löjliga och varma lockperuken hade han länge sedan kastat bort> besluten att aldrig mer bära en sådan narrhuva. D-en väl- diga huggpampen> de hornaktigt styva älgskinnshand- skarna och de tjockbottnade, grova stövlarna tycktes all- deles för stora till hans unga kropp. Skörten> uppvikna och fodrade med gult ylle> gjorde honom ännu smalare om den långa midjan> och ansiktet var en rosig gosses. Endast glansen i hans ögon varslade om> vem han var> och tusen äventyr lekte i hans håg. Snabbsynt och rådigt förde han sin lilla skara, och då solen nu plötsligt delade snömolnet och blänkte i klingorna, var han redan fienden inpå livet.

Moskoviterna kastade förfärade sina bågar. I flykten och villervallan vände de sablarna mot sina egna ut- ländska anförare> som tsaren hade givit dem till uppfostrare. De hungriga svenska soldaterna sprungo tvärs igenom deras tält> så att de dukade borden föllo över ända, men de tänkte varken på mat eller dryck, utan endast på att följa sin segrande hjälte. I ett mo ras sjönk hans häst ända till halsen i vattnet. Två finnar ilade fram och drogo upp honom, men värjan och ena kragstöveln stannade kvar i gyttjan. Han ryckte till sig den ena finnens pamp, och en av hans följeslagare räckte honom sina stövlar> som han drog på de bara och sönderrivna benen. Genomvåt och utan ~trumpor, fortsatte han sedan i den bitande kölden hela kvällen sin vilda jakt. När det slutligen blev så mörkt, att de flyende inte längre kunde förföljas, gick han i de våta kläderna till en lägereld och lade sig helt lugnt att sova med huvudet i en kämpes knä. Då krigaren därvid hjälpte honom att lösa upp halsduken> föll en till- plattad kula ned i snön.

Runt om halvlago drabanterna med dragna svard, och guldbanden blänkte på deras trekantiga hattar. Om en stund kommo några moskoViter för att underhandla om 474 KAR-f' l'.INE~F N.- nåd och fritt avtåg. Karl steg upp och såg sig ordvill omkring med förlägen blyghet. Så glimtade det till i ynglingasinnet, och han sträckte ut handen. »Fort, tag hit min häst»> sade han, »så att jag ser så ståtlig ut som möjligt!» När han hade stigit i sadeln> framfördes mosko- viterna> som ödmjukt avtogo de två fot höga skinnmössorna, knäföllo och kastade sina sablar framför hästfötterna.

För att svenskarna inte skulle visa> hur fåtaliga de i verkligheten voro, uppställdes de nästa dag i ett långt led. Och nu fick tsarens här vandra förbi till avtåg med blottade huvud. Framför konungen nedlade de slagna pikar och bågar> musköter> trummor och fanor, så att slutligen reste sig en hel kulle av trof‚er.

Nu kom turen till August den starke, den tredje fiendens som hade börjat att belägra Riga. Där gick med sina sjuttiofem år på nacken den gamla Dahlberg ungdomligt omkring på vallarna och såg efter> att var man stod på sin post. Så snart Karl hade hunnit fram med sina krigare, lät Dahlberg på Dynafloden släpa ut pråmar med brinnandc gödsel och halm. Röken tätnade snart till ett grått för- hänge och dolde en stund den långa rad av båtar> som med en mängd lyfta muskötmynningar närmade sig fien- den. Karl red upp bland buskarna> och drabanterna följde honom i vild kamp på liv och död. Fast Arvid Horn> deras anförare, fick en kula i knävecket, satt han ändå lika rak kvar i sadeln, ända till dess fienden var förjagad. D& först lyfte stridsbröderna ned honom från hästen.

Nedåt mot Polen fortsatte nu karolinerna sitt tåg, ovissa om dc någonsin mer skulle återse hemmet. När kölden blev hård, eldades konungens tält med glödgade kanon kulor> och med hunden Pompe till sangkamrat sov han där förnöjdare än i det största slott. Lyckades någon av herrarna att få kvarter i en stuga> smög han sig skälm- aktigt dit om natten och slog in fönsterrutorna. Slutligen ville han inte längre höra talas om, att soldaterna skulle upp kasta sk y ddande j ordvallar omkring lägerstållena, utan j i KAROLiNERN~ 475 kulorna flögo tvärs igenom hans tält. I smyg lät stats- sekreteraren Piper därför en gång välta upp några höstackar bakom kungstältet till skydd mot de natt och dag visslande skotten. Karl märkte tilltaget och lät de stackar ligga kvar> som tryggade de andras tält> men allt hö framför hans eget måste soldaterna genast riva ned. »Jag är som kungen i schack», sade han ibland leende. »Kunna polackerna skjuta mig, är det slut på hela spelet.»

Fick han en skråma, så att blod droppade över hand- sken> var det knappt han gav någon lov att förbinda såret. »Prat, lappri !» sade han, »rid bara på !» När hären stod stilla, förkortades tiden med vågsamma vapenlekar. Eller också tog han med sig några få ryttare> ungefär som till en jakt, och red bort från de oroliga generalerna för dagar och veckor. När han, fullstänkt med lera> kom tillbaka utan att ha varit ur kläderna> berättade han lugnt och enkelt, hur han för ro skull hade varit ute och klappat om polackerna och tagit ett par fästen. »Har jag blott med mig nio drabanter», sade han, »skall ingen hindra mig att rida fram, var jag vill.»

En rund av mäktiga gestalter slöt sig omkring elden> när han då om aftonen satte sig och språkade, medan han tinade isen ur kläderna. »Måns Lurifax, vad nytt?» bru- kade han fråga och lade sin hand på Stenbocks axel. Då började de skugglika skepnaderna att röra på sina kappor och skratta, ty fast Stenbock var kort i rocken, så att han stod där som en liten enbuske mellan tallar> var han aldrig den, som behövde leta efter ett roligt svar. Han drog upp verser, som han hade skrivit, eller visade fram ett troll, som han nyss hade täljt med sin fällkniv. Och lika mång- kunnigt skotte han krigsforradet eller anforde en trupp. Lång och grann gjorde Rehnsköld en ridderlig bugning, men tyst och mer för sig själv, nästan en smula miss- troget> stod några steg längre bort en krigare med stor, krokig näsa och snusade flitigt. Det var Lewenhaupt. Han fjäskade aldrig. K om fienden, to g han sig en p ris och 476 ~4ROLINF-RNA kommenderade sedan helt lugnt: marsch! Mången het dust hade börjats med ett slag på den dosan. Värre var det för excellensen Piper, statssekreteraren> som här mitt i fält kom springande i nattrock och stor peruk med briljant. ring på fingret. Han skulle tala slug statskonst med en konung> som inga ränker tålde> utan bara drömde om krig och soldater.

Skickligt fick hans excellens knyta sina nät för att inte genast få dem rivna i trasor. »Fred»> utropade nitton- åringen och rynkade muiet pannan. »Fred r-ed en trolös furste> som flux återigen skulle falla mig i ryggen! Nej, excellens. Först skola polackerna tvingas att spänna hästarna för Augusts resvagn och välja sig en annan konung.»

Det fanns då för tiden en mycket omtalad grevinna> som hade varit Augusts käresta och hette Aurora Königs- mark. »Min skönhet skall den envetna ynglingen ändå inte kunna motstå»> tänkte hon> »ifall jag ödmjukar mig och tigger honom om fred.» En dag höll hon med sin vagn på vägen, just då Karl kom ridande. När hon såg, att han närmade sig, steg hon ur, grep på båda sidor i silver- kjorteln och neg och neg allt djupare i lorten. Aurora betyder morgonrodnad> och vacker var hon som en morgon- rodnad med sitt svarta hår och sitt röda smink på kin- derna. Men konungen lyfte artigt bugande på hatten> gav hästen sporrarna och lät den förgrymmade sköna förargad stå kvar.

Framåt förde han sina tappra genom djupa skogar, där dråp are lurade i var buske. Soldaterna började tro, att kulorna vände åt sidan i luften ett stycke framför hans panna> eftersom de aldrig blevo hans bane. För honom var det blott en stunds vapenlek att erövra städer och borgar. När han kom till Krakov> fann han Stenbock utanför den stängda stadsporten. Ytterdörren var av fra och den inre av järn. »Ären I ej inne ännu?» frågade han otålmodigt. Sten bock höll just på att underhandla med borghövdingen> 478 KAROLINERNA som stocL ovanför porten och slog ihop händerna och lieligt bedyrade, att nycklarna hade blivit borttappade. »öppna, era hundsvottar !» ropade Karl på bred svenska, men- det var hebreiska för polackerna. Borghövdingen hade emeller- tid nyss låtit leda fram en skön häst åt den, som ville lägga ett gott ord för honom hos den svenska konungen. Karl tog hästen med sig fram till porten, bankade på och be- fallde vakterna på fransyska att tvärt öppna för borg- hövdingens häst. Nyfikna gläntade de på porten, men vad -de fingo se för sina ögon, det var solar och stjärnor, ty svenskarna slogo dem över ansiktet och stötte i en hand- ,v.ändning upp porten. De voro bara några hundra man> och Karl' hade strängeligen förbjudit dem att lossa ett enda i sk'ott, så att inte de andra i staden allt för snart skulle ana oråd. De lurade polackerna visade också själva genaste vägen upp i fästningen genom att taga till fötterna inåt gatorna, och hack i häl sprungo svenskarna efter och klap- pade dem om öronen, ända till dess de hade erövrat hela Krakov med ingenting annat än sina bösskolvar och käppar. LÅNGA VÄGAR.

Åren började att gå> och det var ärriga och frostbitna knektar, som slutligen en dag ställdes upp utanför kyrk- porten i Varschava. Inne i kyrkan var ett läktarfönster> och där ställde sig Karl, men hans gång var haltande, ty under en ritt hade han brutit sitt ben. Det uppstrukna håret hade glesnat, men dragen hårdnat> och kuvade sågo de församlade polackerna tyst upp till fönstret. Hans stora segerstund var kommen> då de måste lyda honom och kröna sig en ny konung i den avsatta Augusts stalle. Ung och god sint skred Stam'~sIav Leszczynski, `den nyvalda ,monarken> fram i~ellan pelarna. och böjde sitt huvud för det uppslagna fönstret.- .Där såg han den,' s<~m hade skänkt honom allt, KAROLINERNA 47g inte bara kungœ:'.maklen u.tau till och med guldkronan pa huvudet, spiran i handen och mauteln på skuldrorna.

Hundratals mil därifrån åkte under tiden tsar Peter rastlöst genom sitt rike, byggde> förbättrade och övade sina soldater. K:-:~rolinerna voro långt borta> och västerut vid havet satte sig hans moskoviter som hövdingar i sven- skarnas provinser. På deras forna betesmarker vid Neva reste sig småningom bakom ~urställmngarna en ny grav- kyrka åt nya tsarer och det stora Petersburg. När Peter fick höra om den polska kröningen, skrattade han för- aktfullt. Under dryckjom och musik lät han så föra om' kring sin hovnarr och krönte honom på spe till kung över Sverige. Det var och säkert den supigaste och mest pratsamma> men, så fick han också stanna, där han var.

»Nä'r rätt dag kommer, skall jag nog ä'nnu en gång lära de ryska grönrockarna att löpa», tänkte Karl och förde sin här allt längre bort genom vildmarker, där älgar och uroxar fin go släppa till sitt kött. Soldaterna gingo och stötte ner vä'rjan i marken för att leta ut, var bönderna hade grävt ned sina matförråd. När det var kallt, märkte de, att rimfrosten först smälte på myllan över sådana göm- ställen. Ibland voro de så hungriga, att de stodo och betade kvistar på träden som hästar. I många bygder hade folket aldrig förr sett en krigshär, utan väcktes med häp- nad ur sin oskyldiga frid.

Snart hörde August i sitt eget arvland, Sachsen, de svenska trummornas muller och måste omsider skriva under, att han för alltid avsade sig den po'lska kronan.

Här lät Karl sina uttröttade och trasiga soldater ordent- ligt vila ut och skaffade dem nya och prydliga kläder. Ouppbörhgt sam lades frivilliga hopar under fanorna för att följa honom i den slutliga striden mot moskovlterna. Nästan med övertro blickade dc bort till den berömda hjälten, som blygsam och fåordig gick där i sin nedfläckade 480 KAROLINERNA blå soldatrock mellan de silkesklädda och diamantprydda sändebuden och prinsarna. »Minns, jag kommer inte för att köpslå»> sade han och begärde heller ingen annan seger- lön, än att några förtryckta luteraner åter skulle få sinœ'~ kyrkor öppnade.

När hären drog bort, stod mången god sachsare med sin hustru' i dörren och vinkade till den svenska knekt, som hade bott under deras låga tak, hjälpt dem att gräva i deras täppa och blivit deras vän. sitt hjärta inte efter de storas strider. De små frågade i Och mången karo- -lin gick i tysta tankar och längtade efter> att vägen en -gång åter skulle kröka mot norr. I stället vek den bort mot allt obekantare nejder. Brandklipparen, som leddes bland hästarna> började att bli till åren och mindes väl knappt längre den ungdomstid, då han stod hemma i krubban och tuggade midsommarhö. Sju gånger hade det somrat sedan dess> men hur många mil han hade trampat framåt över vägarna, det kunde ingen räkna. Ingen tänkte heller längre på att räkna sina ärrade sår> och gåt- full och sluten red Karl framför sina drabanter. Vid den lilla byn Holovsin kom det till drabbning. I plaskandc slagregn vadade konungen genom det träskiga åvattnet, och tätt bakefter följde dalkarlarna ty också masarna voro nu ute på vandring genom Europa. Det var annat än att sitta vid Siljan och spänta korvstickor och då och då slå till med ett litet uppror. Soldaterna höllo musköter och patronkök över huvudet, men ändå blev krutet vått. Då drog var man blankt på äkta karolin- vis> och fullsmetade med lera ända upp till hakan, rusade så alla rakt i armarna på fienden. En brottades mot tio, i` och det var en underbar syn> när de tysta flockarna högg o sig fram mitt under kanonernas brak och tvungo de oöver- skådliga skarorna att fly från sina skansar. Efteråt lät itsaren till en läxa för framtiden samla ihop alla ryssar- som hade fått ett sår i ryggen, och skjuta var sjätte karl. E AROL INEi>N~\ 48

En morgon fylldes emellertid luften œ`LV gälla gnägg- ningar, och en ~thårig oc.h livlig gubbe kom v&tskarna till niötes, följd av tusentali:'i ryttare, som ledde sina ystra och halvvil da hästar. Det var Mazepa> hästfolkets, ko- sackernas hövding. Underdånigt sänkte han framfö-. konungen sin stav> som var krönt med en yvig hästsvans. »Här kommer jag med mina barn»> sade han och pekade på sina solbrända ledsagare. »Intet vin srnakar oss bättre än en skål varm stomjölk. Och ingenting är för oss fagrare än stäppens långa> v:'~giga kullar, som var vår översållas med otaliga blomster. Där vill jag tumla om med mitt häst- folk som en fri hövding. Men tsaren kallar sig min herre och skrattar åt oss och begabbar oss vid sina dryckes- gillen. Här skakar jag nu min hövdingstav och svär honor~~ hämnd!»

Karl lovade att hjälpa honom och följde honom pLi okända vägar inåt Ukrajna.,

Länge hade han utmanat sitt öde> och lyckan begynte nu tröttna att le mot honom som förr. Kosacker> tatarer och turkar skulle nu bli de bundsförvanter, som följde mäster Olovs folk på långa omvägar mot Moskva. Men det gick illa med Mazepas uppror. De dräpta kosacker> som fastspikade på bräder flöto i strömmarna> visade, att tsar Peters soldater inte voro långt borta. Det var> som skulle snöflingor och oväder och allt ont plötsligt ha yrt fram ur det fladdrande hästhåret på Mazepas hövdingstav. Vinterstormarna begynte ryta> och fåglarna föllo döda neder på drivorna. På hundra -r hade slik vinter inte hemsökt länderna. De ståtliga knektrockarna från Sachsen voro redan förslitna> och flera av manskapet måste kasta bort de söndergångna stövlarna och vira fötterna med fårskinn. För att få tak over huvudet rusade de framat i vild flykt for kolden. Nar trossvagnarna körde ihop och fastnade i p orten till den lilla stad> där de sökte skydd, kröpo de mellan hjulen in på gatan. Men tusentals kunde inte tranga sig fram, utan maste stanna utanf or i snodrivorna hela den forfarliga natten. Det pa -12. - Svenskarna. II. j' 482 KAROLINERNA stods> att när en av soldaterna uttröttad satte sig ned> brast ryggbastet med en smäll som från en pistol> och att han så blev sten död. Äntligen uppskimrade återigen dagljusmngen> men somliga stodo då ihjälfrusna mot trädstammarna med nedsjunkna huvud som insomnade skiltvakter. Öv<:.irisade ryttare sutto alldeles orörliga på sina hästar utan att svara> då de anropades> ty de voro döda, och fingrarna måste skäras av för att skiljas från betslet. Att gräva i jorden var omöjligt> utan liken plockades ned i gropar och källare. De> som hade lyckats att slippa in i staden, funno dag.r askhögar i stället för boningar, och i de få hus, som stodo kvar> blev det så trångt, att de sjuka knappt kunde ligga. Fa~ltprästerna gingo omkring och gåvo nattvarden i bränn-- vin> och jämmer och kvidan hördes från dörrarna, där fält- skärerna kastade ut på gatan förfrusna händer och föttei-, -som hade blivit avsågade.

Julafton kom> men utan juleljus, och de olyckliga krymplingarna hade knappt en tapp halm under huvudet. Men ibland upptogo några röster en av de välbekanta, gamla svenska psalmerna. Då tystnade all klagan och byttes för en stund på nytt i oböjlig förtröstan.

Högt knotade ingen, men två och två stodo emellanåt generalerna och viskade. Hemlighetsfullare och tystare än någonsin, avvisade Karl deras råd. Sömnen svek honom, så att han under nätterna steg upp från bädden och satt och grubblade på att hitta någon lösning. Den oförskräckl och de sammanbitna läpparna mjuknade, först när han red fram till de sjuka för att trösta med nå g ra hurtig a ord. Och så bäddades nu de> som varken kunde rida eller gå> i vagnarna> trummorna virvlade> och framåt, bortåt gick åter vandringen ända till stäpp ens ökenrand, dar tsar Peter väntade honom i sitt befästa läger vid Poltava. för gås. Där gällde det att segra eller K>ROLIN'i'-RNA , 483

OÖVERSKÅDLIGA SKARORNA.

Med flit uppsökte konungen; de ställen> där kulornaveno tätast och v utan svarade lugnt: »Jag skall låta skära ut kul an, så det visslar.» Ännu en timme fortsatte han därefter att rida omkring på fältet. Där gingo sven- skarna och plockade upp i påsar ryssarnas bortskjutna kulor> ty deras egna voro slut. Utanför tälten sutto offi- cerarna vid små glödhögar och stöpte kulor av sina egna tenntallrikar> och deras uppsyn var dyster. Tålamodet hade svikit. De voro oeniga och retliga och kände inte längre samma lust som. förr att till det yttersta göra sin plikt. Han själv var den enda, som visade sig trygg. När han kom hem till tältet, måste stöveln sprättas upp kring den svullnade foten. Fältskären, som såg, att kulan hade gått in vid hälen och borrat sig ända fram till tårna, stod med kniven och tvekade, då han skulle taga ut benskärvorna. »Skär på, skär på! Det skadar inte», uppmanade Karl och höll fram foten. När det sedan kom brand i såret> tog han själv saxen och klippte bort det svartnade köttet. Sommarhettan gassade nu genom de tunna tältvåderna> och för att få tiden att gå under plågorna satt hans taffeltäckare> den trogna Hultman> bredvid bäd- den och berättade kämpasagor.

Men slaktningen måste utkä'mpas. I mörkningen sb'n- dagen den 27 juni 1709 marscherade hären ut på fältet med hoprullade fanor och utan spel> och i en skogslund nedsattes konungens bar en stund framfor gardet. Fran slätten hördes, hur fienden bultade och hamrade på sina palissader. De en gång så segerrika karolinernas skara hade nu så litet krut> att de endast kunde medfora f y ra fältstycken i drabbningen. Då grepos många av de ärriga karolinerna av kroppslig angest och bjodo forgaves en dukat 484 KAROLINERNA för en klu~k brännvin. Den mörka luften var kvalmig och tung. Hästarna stodo sadlade, och karlarna hade mu- sköten och karbinen vid sidan. Generalerna lade sig en stund i sina kappor omkring båren, och Piper satt på en trumma med ryggen mot ett träd. Hatten låg i konungens knä, och täcket var svept om den sjuka och lindade foten. Vid skenet från en fyrsticka> som bars förbi> syntes det> att han sov, och det febertärda och avmagrade ansiktet hade blivit stelare och ännu mindre än förr.

Vilan blev kort> ty redan Iångt före ljusningen voro alla redan åter i rörelse, och Karl grep sin värja. Rehn- sköld förde befälet i den sjuka konungens ställe, men det hördes på hans häftiga ord, att det var osämja bland gene- ralerna. Framför hären låg fältet i soluppgången avbränt och svart som aska utan minsta blomma eller strå. En rödklädd ryttare galopperade ut från tsarens läger och avfyrade en pistol. Då läto ryssarna, som voro fyra gånger så många som svenskarna> röra alla sina trummor, och på jordvallarna syntes otaliga soldathopar> standar och kanoner. Genast svarade det svenska spelet utefter alla regementen.

Med vinande hugg stormade karolinerna framåt mot de första skansarna. Ryssarna började vika och fly> och inne i deras läger blev oron så stor, att kvinnorna spände hästarna för trossvagnarna. Men tsarinnan själv> en kvinna av folket med hög barm och vit panna> vandrade' annu omkring> nastan hogmodigt flaskan ute bland de sårade. Hon det gick en sägen> att hon skulle lugn, med vatten hette Katarina> och ha varit en svensk iCAROLINERNA 485 budet mellan de andra> att de' skulle stanna och vänta. Tsaren förstod> vad det dröjsmåJet, så ovant bland sven- skar> var värt för honom> och som en stormflod fram- `böljade genast ur lägret hela den moskovitiska bären. F

Maktl~>s och bunden av silf sår>- låg Karl på båren. Den blev så sönderskjuten, att Hultman måste laga den med omvirade grimskaft. Båren hängde' mellan två hästar på så sätt> att den ena gick framför och den andra bakom. Men de stupade. Gång på gång måste selarna spännas upp och läggas på nya hästar. Solen brände> och konungen drack litet kärrvatten> som Hultman silade i en bägare. Därefter satte han sig upp> höjde värjan och befall.de Rehn-- sköld att skicka trupperna framåt.

FåIttecknet var halm i hatten> och genom; bullret från skott och trummor ljöd fältropet: »Gud med oss! Gud med oss !» I trängseln möttes gamla krigskamrater eller nära anförvanter, som fordom därhemma lustigt suttit samman på bröllop och barnsöl> och tillropade varandra en sista hälsning. Där det var bredare rum> marscherade kaptener och löjtnanter och fänrikar framför bataljonerna> bleka som lik, i takt med spelet, som hade de tågat upp till en parad vid gamla Tre kronor> men soldaterna knöto han- den över det tomma patronköket. Framför Nylands rege- mente stod löjtnant Gyllenbögel med skottsår i båda kin- derna> så att man kunde se dagern tvärs igenom. I busk- snåret bakom skånska dragonregementet vacklade kapten Horn> illa sargad i hogra benet, och hans trofasta betjant, Daniel Lidbom> höll honom om livet och torkade hans panna. Framför Kalmar regemente segnade översten, träffad i hjärtat> och runt om låg hälften av underbefälet och hälften F dragons fattiga men vackra hustru, innan hon i Liv- land blev bortrövad vid en plundring och f ord till tsaren. Ännu var hon vid gott hopp> och med hatten genom- borrad av en kula ilade Peter pa en vit springare ut efter leden. Då iakttog han> att de förföljande svenskarna plötsligt stannade, trupp efter trupp. En av deras flockar hade blivit omringad, och i forvirringen flog det olycks- av manskapet som hedersvakt. Jonkopings regemente bar sin sårade överste. Framför västgötarna stupade överste Ulvsparre med handerna tryckta mot hjartat> och hans

den oförvägna Sven tumlade baklänges för en muskötkula. Hela den fientliga arm‚n gick över honom. Han horde hastarna och kanonvagnarna. Han 486 1~ROI.INERNA trampades och sparkades och ruliades i aska och smuts bland stelnade lik och kvidande s-årade, ända till 4ess en blesserad dragon slutligen tog honom på sin häsl o~.'h barmhärtigt förde honom till trossen.

Karolinernas -här var uppriven och vigd åt död och fångenskap. De gamla sönderskjutna fanorna fladdrade ännu i mängd över människohavet> men de vaggade och vacklade> de trasades och knäcktes> o.ch slutligen sjönko de och försvunno> en efter en. »Stå, gossar, stå!» ropade officerare och soldater och stupade över varandra, så att där av lik och klädtrasor `och torvor och sand bildades. små kullar> som tjänade de, levande till bröstvärn. Viss- lande druvhagel> musköt;k;ulor och brakande ka;rtescher regnade över faktande och döda> att folket endast kunde se en hästlängd framåt.

Då begynte trupperna att vackla. Under de stigande rökskyarna sågo de konungen> som mellan fallna dra- banter och tjänare låg på marken; med den sjuka foten i höjden på bårkanten. »Svenskar, svenskar !» ropade han till de flyende soldaterna för att hejda dem. Han förmådde inte resa sig> men de lyfte honom på sina pikar. I början;,, var det över tjugu bärare, men de föllo dödsskjutna, sa att slutligen endast tre voro k v a r. Då lyfte major Wo Iff elt honom på sin häst och stupade därefter själv under ko- sackernas vapen. Konungens fot> som var lagd över hästens hals> blödde häftigt, och bindan släpade i askan. En kanonkula fran skansarna avslog hästens ena ben, me n drabanten Gierta lyfte konungen på sin springare> och själv blesserad, steg han upp på den trebenta hasten. Slutligen kom en stalldräng och hjälpte drabanten över på Brand- klipparens b reda rygg., Ryttarna bildade ring omkring KAROLINER\.A 487 för steg 5(.-In i ett begravningsföIje bars mellan svängande rökelsekar och högt över tu.sens och tusens huvud det jäfte~torB standaret. På duken syntes tsarens stainträd, om- givet av helgon> och överst under treenigheten hans egen bild.

De svenska flyktingarna samlade's vid trossen kring konuiigen> som satt i en vagn. Han frågade dalkarlarna efter deras överste> men han låg skjuten. Han såg sig om efter RehnsköId och Piper> men de voro fångna. Då lät han trotsigt höja fanorna ich röra spelet och tågade så bort nedåt Dnjepr med d.e sista skiigglika skarorna av sin förut obesegrade här.

B edan vid tvåtiden gingo de sista salvorna utanför Pol- tava. Sedan bredde sig stillhet över slagfältet, där Ma. zepas kosacker uppspikades vid pålar. Gård~na och kvar- narna stodo brända> träden sönderskjutna, och de fallna hjältarna Iågo överyrda av aska och jord och alla med ögonen vidöppna> som hade de från en annan värld stirrat tillbaka på gångna år. Några tillfångatagna svenska fält- präster och soldater strövade kring och sökte efter lands- män. Ibland öppnade de en grund grav> över vilken jord- fästningsorden på det avlägsna hemlandets språk fram- viskades i junikvällens skymning. Därefter igenskottades griften för att småningom överväxas av det starrgräs och den sträva tisteI, som sedan i århundraden rasslat for stäppvinden på de dystra kärrtrakter> som ryssarna gåvo namnet Svenskarnas kyrkogård.

Utmattad och tärd av plågor> lag konungen i feber- aktig halvslummer på den skakande vagnen. Först på andra dagen framglittrade Dnj e p r i en vid båge, men in g a träd skönjdes> som kunde fällas till flottar. Allt var bara lera och sand och brännande sol. h strid konungen> men bakom pa faltet framtagade tsarens har for att taga sin mark i besittning och över karolinernas lik in- k mmande tider. Allt närmre och narmre viga sitt valde at o hördes en hemsk och dov andlig hymn. Långsamt och steg och det fanns bara några Floden rann bred oc få båtar och pråmar. Generalerna bönföllo honom att inte stanna och unna tsaren också den glädjen att få föra honom till Moskva som fånge. Länge nekade han at t skiljas fran -4~8 KAROLINI'.':,'NA sina soldater, men lämnade tyst slutligen fältkartan i -Lewenhaupts händer. På två hopbundna båtar roddes hans bår sedan natteti och årslagen dogo bort på det blanka vattnet- Några av flyktingarna höllo sig fast i sina simmande hästars svansar eller manar, och Brandklipparen blev också förd över mot den andra stranden till att trampa på tur- karnas gula mark. Somliga bröto sönder trossvagnar och lade sig över de flytande trästyckena. Så många som ihittade något av trä att sticka under armarna> vadade ut i hästars och män- niskors> plöjde tyst i mörkret den vida flodytan - eller sjönko och försvunno.

Om morgonen upptäckte Lewenhaupt och de kvar- lämnade> att de förföljande moskoviterna redan hade hunnit upp på kullarna bakom dem. Somliga gränslade två och

»Konungen har nått friheten»> sade han svårmodigt, »och hellre äter jag utan ära fångenskapens hårda bröd> än jag på nytt leder - mitt trötta och nedblodade folk till slaktbänken.» Det var en stor skara på fjorton tusen, de sista av karolinernas här, men var tredje man låg sjuk bland grästuvorna och liksom i dvala. Bredvid dem sutto de andra med sina upp slagna andaktsböcker> be- redda att tålmodigt möta alla öden, men dragonerna ro- pade> att de ville försvara sig till sista blodsdroppen.

Då blåste trumpeterna med ens till samling, och bark- brun av solbränna framred den ryska generalen för att mottaga trof‚erna. Pukor> trummor, muskoter och fanor, allt> som hade varit krigarnas stolthet och följt dem i så många år, ströddes framför honom i sanden som en hand- full vissnade löv. Buttra gamla underofficerare omfam- nade varandra snyftande. Somliga slcto upp sina for- band och läto blodet rinna, och två krigsbröder stötte ned varandra med värjan, hellre än att giva sig. Stumma och hotande framtågade krymplingarna. Dar kommo yng- KA.ROLINERNA 489 Ungar med frostskadade kinder och utan näsa och öron> så att de liknade dödmän. Där stapplade på kryckor den ännu inte fullvuxna fänrik Piper> som förlorat hälarna. Där gick hovmannen Giinterlelt> som mist båda händerna. I stället hade han i Frankrike fått två andra av trä, som blanka och svarta fingrade upp och ned på rocken. Där slamrade' träben och käppar och sjukvagnar> o,ch alla omringades av moskoviterna och fördes tillbaka mot norr. Hur hade soldaterna inte gått och längtat efter. den stunden> då de slutligen skulle få vända ryggen åt den glödheta solen> men nu voro de stackars hjälplösa och fattiga fångar.

När konungen nått den andra; stranden> spändes hästen för vagnen. I ett annat hjuldon åkte Mazepa> och hos sig> under vagnstäcket, gömde han vaksamt de, två tunnor med guld, som nu voro den gamla hövdingens sista ägodel.

Hans kosacker visade vägen över de trädlö~sa stäpperna och slaktade då och då en häst för att inte svälta ihjäl. Men svenskarna ville inte röra vid hästkött. Träskvattnet> som Hultman emellanåt silade i silverbägaren åt konungen> var grumligt och orent> och det var en stor lisa> när sol- daterna en dag kommo åt att rycka upp några små buskar med sura körsbär. På antänd hästspillning stektes några; matbitar, men de räckte blott åt konungen och några få. Slutligen gjorde då de uthungrade soldaterna; som ko- sackerna. De lade ett stycke hästkött under sadeln och redo så på framåt i flera timmar> ända till dess att det blev mörbultat. Då satte de si att s isa med odan lust. g p g

När de omsider äntligen hunno över den turkiska grans- floden, hade så många stupat av sjukdom och mattighet eller under de förföljande moskoviternas sablar, att flocken endast bestod av nagra hundra man. Det var hela den liv vakt, som konungen nu hade omkring sig där långt fjärran; vid Svarta havets kuster. Mangen overste agde ingenting mer an s,ina klader och sina dukater p a fickan och den vagn, som han sov i. Svärmar av gräshoppor slogo ned F 490 KAROLINERNA på vagnstäcken och hästar> och dricksvattnet, som tur- karna dyrt sålde åt dem> bars omkring i bockskinnssäckar och smakade beskt och kvalmigt. Det var knappt, :ift det ens stillade den värsta törsten. Alla blevo därför glada> när den gamla paschan i Bender, som alltid med beundran hade lyssnat till sagorna om den nordiska kämpakungen> vänligt bjöd dem välkomna till sin stad. Där fingo de trötta krigarna vila sig på sina vedermödor och sträcka ut sig bland blommorna i en skuggig lund vid floden. BENDER.

Mången officer bodde alltjämt på sin kärra som en bekymmerslös zigenare> men till vintern lät konungen upp- föra hyddor och jordkulor, och av sultanen erhöll han dagligen i gåva fullt upp med penningar och livsförnöden- heter. Det gick lustigt till i lägret> där trumpeter och trummor kallade till måltider och gudstjänst. Paschan och hans janitscharer tävlade om att hylla den besegrade käm- pen, som aldrig smakade vin och föraktade att bo i staden> och vars drabanter aldrig fingo äkta en kvinna. Till sist ledsnade dock sultanen att fylla gasternas hander me d guld och deras krubbor med hö. Dukater blevo åter ett sällsynt skådebröd> och till och med den turkiska heders- vakt, som statt upp ställd vid lagret, ta g ade bort.

Då steg konungen ur taltet> dar, det oversvammande flodvattnet redan nådde hon om p a halva stövelskaftet. Han fattade sin gunstling overste Grothusen vid armen. »Vi ha halsat sultanen, at t vi inte dra g a åter till kristenheten> sa framt vi inte få femtio tusen turkar med oss mot tsaren. l det förbli. Just efter man nekar oss en- NAROT.INERNA 491

Därefter steg han fram och befallde soldaterna att på den höga stranden framför byn V~rnitsas halmtäckta hyd- dor uppbygga ett kungshus o~'I,) O-, l'i el krigaFst,.:l.:-t to r och stenlagda gångbanor..

Den nya staden på i~ultanens mark ~.rhöll namnet Carlo- polis. Med hurtigt mod knöto de ärriga krigarna förskirniet om livet mitL för de gapande turkarna och begynte smida de konstigaste lås eller snickra de prydligaste dörrar och fönsterkarmar. Segervan"i. generaler och överstar kommen- derade i solhettan övei- timmermän, murmästare> gips- makare> stenhuggare c och blan~i dem gick den haltande konungen med så molnfri panna, som hade alla. Ukrajnas olyckor länge sedan sl~"itats ur hans minne.

Slufligen stod kungshuset färdigt> och utanför sträckte sig gator mellan officerarnas och kanslis-ternas små puts- lustiga äventyrarslott. Många voro inte högre> än att ägaren kunde stå och vila sig med armbågen på taket. En skön träbro i regnbågens färger ledde ut över löpgraven, och runt hela det trotsiga lägret uppkastades vallar och för- skansningar. Invånarna vaknade och gingo till sömns vid trumpetstötar> och tidigt var morgon rodde Hultman ut på strömmen och hämtade i en hög tennkanna det klaraste dricksvatten åt sin konungsliga herre.

Just där flyttfåglarnas långa sträck om hösten brukade draga bort, stod det dystert gulgrå fästet i Bender med sin fyrkant av spetsiga tornhuvar. Darifran kommo turkarna dagligen i stor mängd och koxade nyfiket på stekpannorna i kökshuset och pa Brandklipparen~ isgrå land i stallets framsta spilta. Eller ocksa satte de sig med korslagda ben utanfor kungshuset, dar KarIs musikanter spelade pa altanen. Sa snart musikanterna tystnade, uppstamde tur mässingstallrikar, skalmejor och p Hovhållnin g en skall inrättas tre h utom kun staffeln och Darvid skal nin gar, skola vi trolla. karna med trummor. dubbelt praktigare an tillforne> oc g hovmarskalkstaffeln skall har var dag dukas ett rikligt bord for framlingar.»

Innanfor kanslihusets oppna fonster ~utto emellertid nastan bestandi t tva bes nnerli a ivri t skrivande e t l g y g , g g s a ter och lutade sig over bordet. Sa snart de bada herrarna ville 492 KAROLINERNA se varandra i ansiktet> måste de vända på hela kroppen> ty ingendera hade mer än ett öga. Den ena> som jämi. stack fjäderpennan på tvären mellan läpparna> var den IlQdd- slitna hovkansleren von Miillern. Den andra däremot> som hade fickan full av »konfonium» och alltemellanåt lade en konfektbit på tungan> var överste Grothusen. Han satt omsvept i en karmosinfärgad nattrock av siden. Halsduken var av franska spetsar> och den korpsvarta lockpernken gungade och pöste. Men på fötterna hade han ett par tunga soldatstövlar> ty konungen hade en natt smugit sig in till honom genom fönstret och stoppat hans sammetstofflor i glödhögen. Ansiktet var gulare än en torkad citron> men idet kvicka enda ögat glindrade och klippte> och så snart han öppnade munnen> begynte. Miillern hoppa på stolen och skratta. Snart skockades dock skyar över bergen> och på den frusna Dnjestrn åkte soldaterna slängkälke med turkarna> så att turbanerna rullade utefter isen. Fönstren stängdes> och en gråmulen morgon kastade Grothusen ifrån sig gås- ipennan med sådan fart> att hon i korsdraget från springorna blåstes över bordskivan och blev liggande på golvet. »Miillern !» sade han. »Av brist på hö ha vi nu måst skjuta nitton vackra handhästar. Kan jag inte hastigt få låna ihop ännu tusen pungar> då äro vi bet! I hela Carlo- polis finns snart inte sa mycket som ett hastskosom> som längre kan kallas vårt - hur än jag schackrar med både kristna och hedningar. Krediten är slut. Gott! Vi gingo inte heller åstad for att samla penningar> utan snarare for att avskaffa deras varde.» F Han avlyfte peruken och strök bver sin heta hjä~ssa, men Miillern svarade med klagande stämma: »Sanna mina ord!

t r c k en å

Slå du hurtigt ihop kassaboken> och hang na t o p

spiken, och pådrag din gamla krigsrock, ty inom ett par

dagar ha vi kravall. Redan i förrgår, när paschan från

Bender kom ridandes och' Möv luften m e d sabeln och i

snJtanens namn befallde oss att packa os's åstad hemåt, ~: VRCLINERi~~ 493 begrep jag, att hans majestät skulle fatta ett f'örfärligt be- slut. Har du märkt> att värjan hans alldeles som fordom beständigt sitter tre tum ur skidan?»

»Nåja», utbrast rothusen, >: s- f- `vi klappa och slå bara det blir slut.»

I väntan på vad som skulle komma> fingo soldaterna under de följande dagarna uppkasta ett bröstvärn av tunnor> sängar ich kärror och av de spadar ~ord> som kunde brytas ur den frusna marken. Konungen stod själv och inflätade vidjor och, rep mellan stolsben och vagnshjul. Lantfolket begynte då fatt fly, men en här av turkar och tatarer uppställde sig omkring Carlopolis i en vid ring med sina mörsare och fältstycken.

I kungshuset fylldes fönstren till manshöjd med jord- sä~ckar eller stängdes med pålverk> och Hultman och la- kejerna inburo i matsalen den långa ekkistan med bords- silvret. Hela den lilla kungsstaden> hundratals mil från det egna landet, hade knappt så många mans besättning, som skulle tarvats för att uppsätta ett enda fulltaligt rege- mente. Själva den högtidliga hovmarskalken Diiben måste med svetten i pannan eva och exercera sina kökspojkar och bagardrängar> och mästerkocken fick kas'ta sleven på hyllan och pusta och stampa med huggvärjan vid ar- men. Barhuvad, rådvill, bekyttad, med blankslitna rock- sommar och black på fingrarna marscherade Mullern fram- för sina kanslister.

»Se på hans majestät !» viskade han till Diiben. »Äran har blivit honom så dyrbar, att far han bara behalla henne oflackad, kan snart ingen olycka langre bekymra honom. Men det säger jag, att för min del sträcker jag pliten, så snart de bruna vildarna därute storma an. Är det förnuft> att fem hundra man skola slåss mot tio eller tolv tusen !»

Nar han fick syn på holsteinska sa~debudet Fabrice> som en sista gång red ut från Bender till lägret för att be- veka konungen till avtåg, lat han liksom av en handelse sin tropp marschera fram till holsteinaren. Genast skyn 494 KAROL'Ii~i'- RNA dade då de svenska herrarna att läran.a sändebud<'t t.iiI förvar sina piånb~'~cker, snusskedar, fingerringar ocb penningpungar. När Fabrice slutligen red bort, hal e han så fullt av dyrbarheter under rocken, att hart inte ki,inde knäppa den. Då begynte också manskapet att gömm'~ sina tillhöngheter. Den sista> i åratal burma dukaten u.p p- sprättades ur västfodret, och tillhopa med ringen. av silver eller tagel, som de hade fått av sin första käresta, bi(.:~v den gömd i ett fikon> en trädstam eller i jorden.

Brännande i kinden som en femtonåring, satt komrngen på sin häst vid den yttersta förskansmngen> och i-ring honom samlades de förnäinsta svenskarna. Gierta> som vid Poltava för honom vågat sitt liv> och Hård, draban- ternas stridslystna hövding> stödde sig mot sina värjor> men general Daldorff slet upp skjortan över sitt sönder-- huggna bröst och talade till konungen frimodighetens: ord. »Här)» ropade han och pekade på sitt bröst> »se här bevisen> att vi alltid varit färdiga att offra sista blods- dr~o,ppen! Vi äro det också nu, men nedlägga vi ock alla harvarande turkar, få vi sedan snart hela sultanens makt over oss. Alla veta vi> att inte blott Turkiet utan ocksa sjömakte~na erbjudit sig att med största ärebetygelser föra vår konung till hans stater> och genom Tyskland står ännu vagen oppen. Turkarna ha overhopat oss med gavor ocli. vanskap> men till lon ha de fått oppet forakt.. .»

Konungen svarade: »Turkarna sälja sig åt den mest- bjudande, och darfor aro de forakt varda. Fordom haven I kämpat som tappra krigare> men nu talen I som pultroner. Lyden> det är er plikt> och visen er hädanefter sådana, som I hitintills varit !»

Darvid klappade han Daldorff pa skuldran som en god kamrat utan all harm och red till kungshuset> medan fiendens faltstycken borjade dana.

Genomtrangande skrin fyllde nu hela den vackra ang- den, och fienden stormade an, men Grothusen stod i sin gaJonerade paradhatt vid skansverket och hejdade jani- ~.`..~ROLINERNA 495 tscharerna med de vänligas~i~ häl~ning'&.i'. och trotsigaste infall. På måfå grep hait ur rock~~ä'cken silverslant;~.r och konfektb'~tar och strö4de dem om ait~~nnat åt all- siilor. När ha.n pekade inåt ägret> sken över kurigshuset ei' tre- dubbel regnbåge, och framför dörren i~:'-i~.t~t konungen i:tgn ich omedgörlig på sin Fyb.art‚[e J) `i.st.

»Nej, nej !» so:rlade turkarna, svingade sablarna mot sitt eget befäl och tågad: till'l>ak:a `. nåt stad --.n. Vi anfalla inte den järnskalien. V- :1' ro, I1ani~ vänner. I~å$ honom f-å betänketid.» KALABALIKEN.

Det blev söndag, ,och i kwi-gshu'.':'et uppstä~mde sven- skarna högmässans första psalm> som hade ingenting varit på färde. Jordsäckarna och de frusna vattentunnorna stängde fönstren> så att salen liknade en skum fästnings- gång. Två vaxljus brunno på bordet, och predikanten böjde sig djupt ned över bibeln för att kunna läsa dagens text: » Och d a h a n steg i skepp et> folj de hans larj ungar honom. Och se> en stor storm uppkom på havet, så att skeppet over- sköljdes av vågorna; men han sov.»

Konungen stod narmast framfor bordet med p alsmossan i handen. Hans beslut var fattat. Vid Poltava hade olyckan fallit över honom mitt under feberyrseln, och innan han förmådde resa si från s ukbåren la allt förhär at. Nu var g han ater sin egen overrnan. ,g År for ar> dag for dag hade han sett maskorna brista i det nät som han försökt att knyta> men som endast kunde bindas med guldtrad. Han brann av iver att äntligen bli detta lum na ränks p el kvitt och i da g ens fulla ljus få vad j a till huggvarj an. Riga> Pernau Reval Vibor Keksholm vart namn> som drog genom `hans minne g p å f.. rlorade städer och p ro kam p abrag dens ara evinnerli g. 496 - KAROLINERNA Predikanten lutade sig åter över bibeln. »Och hans lärjungar gingo fram och väckte honom, sägande: Herre hjälp oss> vi förgås!» En första kanonkula träffade nu kungshusets djupa mur> men blev sittande i det mjuka teglet, och predikanten fortsatte. »Och han sade till dem: I klentrogna> vi rä- dens I?» En officer skyndade fram till konungen och viskade: »Ingen lärer för bullret längre kunna höra textens ord, och nu storma turkarna.» Konungen svarade: »För kulornas skull få vi inte av- bryta vår gudstjänst> men var och en bland oss tör be- hövas på sin post.» På kungshusets altan upp spelade musikanterna med dundrande ~ukor dalpolskor och marscher. »Allah! Allah !» svarade turkar och tatarer> och de vita rockarna pöste. F I tusental stormade de in över förskansningarna och isvängde kroksablar och spjut. Somliga stucko dock klingan -under armen och räckte broderligt övertalande sin tobaks- pung åt svenska vänner och bekanta. När konungen med -dragen värja red in i handgemänget> såg han man efter man av de sina sträcka vapen> och han rodnade. Han ro- pade på Grothusen och Daldorff, men ingen svarade honom. Då märkte han> att striden gällde honom själv allena. -»De> som ännu ha mod och trohet i bröstet, må följa mig !» ropade han> sprang av hästen och rände huggvärjan genom de narmaste turkarna. En pistol riktades mot hans -tinning> i)ien liksom rörd av en osynlig hand> böjde han huvudet en fin g ersbredd åt sidan - och kul an snuddade endast -över hans ansikte> men kastade Hård sårad till marken. Livdrabanten Roos grep da konungen om midjan och drog honom med sig in i huset> varefter porten bom- mades. Det var In te sa konungen onskade den svardsleken. Med avsvedda ogonbr n och blodande p a nasan och orat, mönstrade han sitt femtiotal av kämpar och nickade nojd KAROLINERNA 497 åt gamla HulJ.rnan> som med ett st~:>rt förband om hjässan och musköl -n på axeln stod i ledet. Så lyfte har. den långa värjan och stormade framför $`lna män genom sala:'. och rum, där tl] rkarna r~~dan ha,de t'rängl Sig in. Roos sköt och fäktade vid hans hjärt sida. Den sotiga och tandlösa fänrik Åberg hukade sig unde r hans arm och riktade värjsWtarna uppåt mot turkarn~s magar eller grep man efter man vid skägg~~t och v-"iltrade dem ut geiiom fönstret. Han ryckte till sig vapnen och bröt sönder dem under foten ich kastade sedan bitarna ut på gården. Det flämtade och frustadœ- eld från fä-ngkrut och pipor. Det sjöng i kO-rsade klingor och susade som harpslag.

I sto'rsalen, där de två halvbrända vaxljusen ännu skeno på den upp slagna hibeltexten> kunde svenskarna endai,t igenkänria varandra på sporrstö~larna under den täta röken. Plötsligt begynte turkarnas tofflor och vita rockar att klättra upp i själva röken som på trappsteg och försvinna. Fåfängt liöggo och stungo svenskarna åt alla sidor utan att längre träffa annat än tomma luften.

»Det är trollfolk», mumlade Hultman och stannade bred- vid bibeln> men konungen stötte en vattentunna ur fönstret, så att röken strömmade ut. Då hittades plundrarna upp- klättrade på dörrar och lister, och på nytt dånade den yra lejonjakten genom kamrarna.

När äntligen alla fiender voro utdrivna, ställde konungen sina återstående trettiotvå stridskamrater i små flockar vid vart fonster och gick sjalv omkring bland de döda och tömde kulorna och krutet ur väskorna på deras bantlär. Varm och bld o ande rackte han sin sarade hand till Roos och lät honom förbinda den.

»Jag ser»> sade han> »att Roos inte overgivit mig, men var äro månn alla de andra?»

»Största delen lärer vara död eller tillfångatagen.»

Konungens blick ljusnade darvid> och han tog Roos vid handen och ledde honom till a a r h k till stQ salen> fran vars 13,. Svenskarna. II. 498 KAROLINERNA fönster musköterna riktades mot den anryckande fienden. Djup skymning rådde därinne, ty det led redan mot mörk- ningen, men mellan tunnorna och jordsäckarna syntes den vida ringen av rustvagnar> dörrar och vin-kar> bakom vilka turkarna närmade sig steg för steg, och hela gårdsplanen täcktes redan av stupade.

En kagge brännvin nedlyftes från vinden för. att stilla iden svåra törsten> och han, den tolvte Karl, soni ingen sett smaka annat än vatten, gick från knekt till knekt med glaset, men uppmanade dem att inte taga mer än en klunk var. När slutligen inte heller den styrkedrycken längre ville läska, hämtades vin.

»Det är bättre»,' sade han `efter ännu en stunds rasande strid> »att vi som tappert folk försvara oss till sista ande- draget och så bli odödliga genom vårt mod, än att giva oss åt fienden för att få litet längre livstid.»

Vid gevärseldens ojämna smattrande regnade stycke- kulor och bomber över det ensamma huset> och pilar med långa svansar av brinnande blår beto sig fast i takets spånor. Under tiden spreds ett ögonblick genom röken en oväntad doft av hö. Några turkar hade lyckats att med hö- buntar och ved på ryggen smyga sig fram under fönstren. När allt detta bränsle hade blivit upplagt på vindsidan om huset, kastade de dari ett bloss, och snart slog lågan -över takstolarna.

-Ännu kunde avlägsna svenska tillrop urskiljas från gårdsplanen. Där stodo på ismarken utplundrade gene- raler och överstar i blotta skjortan med bakbundna händer. Tatarer med galonerade drabanthattar på nacken och er- ovrade peruker fasta i gordeln kopplade med langa kedjor ihop sönerna av Sveriges äldsta släkter och gjorde dem till sina slavar. De bundo dem vid sina vagnar eller drevo dem framat med piskslag. Gierta och Konrad Sparre bortleddes för att fjättras vid en brunn och vattna boskap. En turk granslade pa Brandklipparen och svangde i sin ludna hand den -elvte Karl- medforda varja. I sitt talt satte sig redan `:AROLTNERNA 499 paschaii Er..i~d o-r side ben på iiyn i i-n;~, för at.t il) v<~n- .-~ slutet på striden.

Från kullarna, från de avlägsiaaste mosk‚tornen och fråi'i. flodslränderna s -` radi. tu SE' "iital[s häpna åskådar‚ på det flammande bålet. De sågo hur konungen och dra- banterna med rockarna över huvi~det `trängde sig upp på vinden för att stöta bort spåntaket> men åter måste vika för kulorna och röken. F~.'ån kammare till kammare drog sig skaran tillbaka under ramlande takbjälkar och stenar, be- skjuten från alla fönster, me4 :%ld i kläderna och blödande från ansikten och skuldror. I de upphettade musköterna gingo skotten löst av sig själva. Turkarna ropade till var- andra, att antingen var den svenska Karl en salamander, som kunde leva i eld, eller också ville han nu bränna sig inne med sina män.

Ursinniga störta~~e turkarna ännu en gång framåt mot fönstren, men sträcktes till marken, och den glödande tross- bottnen upplyste alla rummen som vid ett gästabud.

»Den svenska Karl håller fest», sade paschan.

Då uppstöttes porten, och höljd av gnistor framträdde en krigare på trappan och skyldrade.

»Plats !» ropade han. »Hugg väg för konungen !»

I spetsen för' sina män skyndade konungen rätt ut i handgemanget med varja och pistol. De, som inte kunde följa honom, försvarade sig med ryggen mot muren. Dö- ende och döda föllo vid hans fötter, och över hans huvud möttes de fäktande huggvärjorna. Hans mål var att slå sig fram till en stenbyggnad i närheten, men då snavade han på sl)orren och overmannades, så att värjan äntligen kunde vridas ur hans hand.

»Annorlunda hade den dansen lyktat», sade han, »om alla stannat på sin post. Nu var det ingenting att tala om.» F

Så snart han hade rest sig, slocknade den ljungande glansen i hans ögon, och han utdelade som belöning alla sina dukater at de turkar, som att avvapna honom. Oigenkannhg, svartad av roken, med ena skortet bortslitet 500 KAROLINERNA från den sönderhuggna rocken> steg han upp på en purpur- sadlad turkisk skimmel, och omsusad av jubel, som hade alla ~ohammeds fanor nyss blivit lagda till matta under' hans gångares hovar> red han mot Ben der och fånge'r~- skapen.

Han vände sig inte ens för att se tillbaka mot den ftam- mande eldsvådan. Hela natten bredde lågorna sitt ljus, och innan askhögarna hunno kallna> skyndade turkarna dit med sina spadar för att gräva efter skatter. Vid svenskbrunnen fingo sedan Varnitsas kvinnor fylla sina krukor med det kristallrena vatten, som de i kommande tider skulle bjuda främlingen, och som gjorde den drickande hård mot både kärlek och kulor. Runt om under mullbärsträd och växande vinstockar sovo dc hemlösa krigarnas sista nedmyllade speciedukater med hjältekonungens bild i prägeln, och ännu långt efteråt, när herdarna och deras hustrur i stormiga höstdagar skördade av frukten, trodde de sig förnimma ur jorden ett muller av svärdsklang och kämpalek. SULTANENS FÅNGE.

Några dagar efter kalabaliken stannade två vagnar på borggården i Bender. Från gemaken ned-bars på en madrass en gestalt> som helt och hallet var omlindad i kappor, och bäddades i den första vagnen med en skylande kudde över ansiktet. De kringstående kunde ha trott> att det var någon et var den stupad officer> om de inte forut hade vetat> att d svenska konungen. Som fånge ville han inte lata visa sig for nyfikna blickar, utan stallde sig därför sjuk och höljde ansiktet. Tystare och mer modstulen an annars, krop G rot husen upp vid hans fötter. I den andra vagnen satte sig Mflllern. Langsamt rullade vagnarna bort mot sod er> och framför och bakom redo svenska fangar och turkiska soldater.

Nu var då Karl en maktlös fånge femhundra mil från ditt rike> och Sveriges fiender kunde i ro p locka for sig vid I: ~i>'OLINi~I>NA ,5011 Östersjön. . Det s~renska storvä1det hade ra~r-ila't, och die andra k~-nungarna kallade: honci-a en ursinnig galenpanna, som det inl.e lönade att hjälpa. Länge hade August> lians ga.mia rn.~~;ståndare> ti~rat på ai't' låta gripa honom, om han i i beg<:~'v sig hemåt. De ]:tedmska turkarna> som mäster O]<>vs -F folk förr alltid h- te talat om m- d harni> voro hans sista och enda vänner,, Men för deras tålmodiga värdskap hade han så grundligt tackat med kulor och krut, att hela gårds- planen utanför kungshuset blev översMlad med döda. Ut- plundrade> trasiga oct~ bedrövade, grubblade hans med- bröder i fångenskapen på sina olycksöden> men helt annor- lunda var det med honom själv. Lerkokorna stötte unde? hjulen, och regnskurarna stänkte> men när han för en stund ryckte kudden från ansiktet och reste sig upp, satt han lika okuvad och förtröstansfull i den turkiska vagnen, som om han ännu hade varit på väg mot segerdagen vid Narva. Inte moskoviterna> utan snödrivorna i Ukrajna hade varit hans verkliga besegrare, och ville turkarna blott svinga sina krokiga sablar och folja honom mot tsaren, litade han på sin lycka och skulle sedan slippa att vända hemåt till sitt land som en slagen flykting.

Men i stället satte de honom på ett litet slott utanför Adrianopel. För att slippa att behöva visa sig i sin torftig- het fortsatte han att latsas sjuk. Utanfor pa angen uppslog sultanens storvisir sina praktfulla tält och inbjöd honom till besök, men han avslog det med stolthet och lade i stallet tva skarpladdade pistoler bredvid sig i sangen. Slottet hette Timurtasch. I trädgården plaskade spring- vatten> sån få lar drillade i små förgyllda burar> som hängde under träden, och det fanns skuggiga gangar, men ingenting kunde locka den skolsjuka konun g en ur bädden. Det gick dagar och veckor, och månader g in go, men lika envist lag han under sitt tacke. Vid sangkanten framduka- des maten pa simpla tratallrikar, och aterigen fick Hultman förkorta d1e tröga timmarna `med att berätta sagor. Fram- for dorren stod en skarm> och dar fingo de ha p na men 502 ` kAROLINRR~~ beundrande turkarna. smyga sig in och tyst betrakta den säjigliggande hjälten genom ett hål. Hultman påstod, air han bakom skännen två gånger hade känt igeri själv-i. sultanen, fast han kom förklädd.

När det led mot vintern, blev Karl nedburen på sin madrass i en vagn och förd ännu längre bort till Demotika. Här fanns varken sultanen eller hans storvisir> och nu änt- ligen kastade han undan täcket och steg upp efter a~~t ha legal i elva månader. Lederna voro då så styva, att han den första dagen knappt kunde gå.

I bortåt fem långa år hade han och hans män nu levat bland turkarna. Det blev tröttsamt att äta nådebröd. En dag satt hovkansleren von Mii.llern på en träpall framför sin kammarspis och gräddade pannkakor. Han lyfte sitt ena luddslitna rockskört mot eldsljuset och synade det.

»Nog hänga galonerna ännu fast på syrtuten», sade han till överste Grothusen> som stod bredvid och värinde sig, i»men skamligt svartnade äro de. Och det andra svenska följet börjar att se ut som ett riktigt zigenarpack. Jag säger som Fabrice: Jag kommer snart inte ihåg> hur pen.- ningar se ut> om de äro runda eller fyrkantiga.»

»De aero så runda> att de trilla som hjul», svarade Grot- husen och gnuggade upprymt sina händer. »En kung> ett hov> en hel liten arm‚ utan annat än litet vigilerat små. mynt på fickan> och det i en turkisk skråköping> hundra- tals mil från det egna fosterlandef-1 När i tiden såg du KkROLlNI'.P'~'- 503 turkar, scim knäfalla i gathörnen och anropa Allah! Jooy du! Bara ~~i nu komma i väg! Vi måste draga åstad med pukslag och trumpetande> som det anstår svenskar> begriper du l L- ckiigtvis ha vi kvar grannlåten sedan i somras> då jag var på avskedsambassad hos sultanen. Det finns visser- ligen varken stoppning eller foder i schabraken> men utanpå sitter det så mycket mer mässingstråd och tofsar> och det är huvudsaken. Och själv ser jag ut som en hel excel- lens. Vaba? Spetskrås> snussked av rent dukatguld. I œkåpet en hederspäls> skänkt av sultanen, ett par ned- kippade tofflor> en nattmössa och sidennattrock, som Du- ben skulle vara säll att få bära i själva högmässan. Men det är också det sista, och få se vad som blir kvar av hela saligbeten> innan vi komma hem !»

Ju längre Grothusen talade, dess muntrare blev han. Slutligen gick han till fönstret och slog upp det på vid gavel.

»Vad är det?» frågade Miillern och drog frusen igen rocken.

»Det är en hop turkar> som stå och vänta på att få se hans majestät rida ut. Det är störtregn> och då kunna de ju begripa> att han inte vill stanna inne.»

Grothusen grävde och letade i rockskörten> och'då han hittade ett par tre stora silvermynt, kastade han dem genom fönstret och ropade: »Så här ser pengar ut! Leve de svenske och deras frikosti a stora m.äkti a k nun !» maken! Gud forlate mig> men ar det inte en så kostlig syn> att det ingenting gör> om det ibland är tunt med sockret på pannkakan. Från sultanen få vi inte en enda pung längre. Fast jag knappast har tid att sova om natten> utan

bara far syssla med att lana respengar fran all ~~ldens schackrare> sa forstar jag knappast> hur vi hederligen skola komma härifrån. Jag har sagt hans majestät, att vi få ta hela raden av fordringsagare med oss som eftertrupp anda hem till Sverige och inkvartera dem i Karlshamn, till dess `de bli `gäldade. Tänk dig lilla Karlshamn propp fullt av g> > g o g

Folket sorlade> men surmulet knorrande lyfte Mii.llern pannkakslaggen från elden.

»Du har ditt lätta sinne> du bror. Aldrig tilltrodde jag er anda att bli så fornama> att ni skulle få en friherre och hovkansler till livkock, men jag ar glad, att mina pann- kakor smaka herrarna. Vore vi bara väl därhemma igen !»

»Darhemma lar det galla att stupa, och då skall du se, bror, att.gamla Grothusens svarta peruk inte står bakom ledet.» `F:: i:: 504 KAROLINERNA

Miillern reste sig från pallen, och de båda en~~p,1da her- rarna stodo framför varandra.

»Gud i himmelen> tala inte så! Du briakar ju annars höra till dem> som inte förtvivla. D~~I:a i')'. (.~ fr(9'~T1.r'~'i nåe språk i din mun.»

»Sedan hans majestät fått full visshe.t om> att under- såtarna börjat utmana honom och trotsa, ko~:~mer han att rida hemåt med samma hetta som till en batalj. Vad- skall man också tro efter de sista nyheterna? Landet är utan regering. Ämbetsverken stå stilla som kvari~hjul vid e,,n utsinad bäck. Riksdagens och rådets herrar tala, om avsättning. Vi skulle få se brinnande uppror> vore inte de svenske ett så lagtroget folk> och så är det ju det, att försten är h a n! Kvid nu inte och jämra> kära Miillern, för allt detta är ju bara din egen gamla visa, och snåla s inte så rasande med sockret, utan stjälp mans hela struten över pannkakan - och sätt näsan i' vädret! Adjö!»

Nästa morgon uttågade svenskarna högtidligt från De- motika för att äntligen begynna hemfärden mot Östersjöns kust. Hundratals mil hade de att ströva framåt genom berg- pass och skogar. Efter dem redo i en lång rad turkar, ju- dar och armenier med sina säckar och knyten. Det var deras sjuttio enträgnaste fordringsägare. Konungen var glättig, och stadsborna och deras beslöjade kvinnor ned- kallade Guds välsignelse över den bortdragande hjälten. Endast Grothusen blev efter, ty hans turkiska vänner höllo honom kvar i dörren. Den ena stack honom ett bläckhorn i handen> den andra satte honom en tobakspipa i munnen, och de svarta tjanarna drogo i hans rock. Hans stora näsborrar stodo rätt i vädret, och med magnificens tömde han sina rocksäckar över tjänarnas händer. Där- efter slog han upp locket till sin kladkista.

»Käraste, käraste vän», sade han. »Denna utsökta natt- mossa har jag enkom latit forfardiga for dig och sjalv `KAI. OL[II~.F,l- `i 505 på> att de är( så nedkippade. I `egen person har j"ag flitigt gått n-ed dem för att känna efter, att de inte skulle vara för hå,rda åt dir fot. Och du, tag denna siden- nattrock !:>

Han sprang som en förföljil upp på sin vagn och be- fallde kusken att köra på.

När svenskarna om kväll<~ii kommo till Timurtasch, överräckte emellertid en pascha till konungen som gåva från sultanen ett silkestålt och en sabel med juvelbcsaft hand- t kavle.

»Nu går min sobelpäls»> sade Grothusen halvhögt till konungen. »Någon annan gengåva står inte att upp driva> och Ers `.\I.ajestät själv har ju ingenting annat än en ned- dammad rock och ett halvt dussin grova soldatskjortor.»

»Låna mig också bläckhornet och pipan, som du nyss fick !» svarade konungen med skälmen i ögat. »Jag måste förära någct även åt hövdingen för den turkiska heders- vakten.»

»Skänk hela gubben Grothusen till slav `åt `sultanen !» gycklade Grothusen, gnuggade händerna och blev allt yrare, ju tokigare det gick.

Redan vid tutiden på nätterna lät konungen blåsa till uppbrott och sprängde vid eldsbloss fram mellan klipp- vaggarna. Nar han i Pitest ater befann sig framfor knsten hetens gränser, sade han till Grothusen: »Mitt passbrev är nu färdigt. Jag skall heta kapten Frisk, och med Rosen och Diiring rider jag i sporrsträck till Stralsund.»

Då avlyfte Grothusen sin galonerade hatt och sin peruk och lämnade dem till konungen.

»Tofflorna, nattmössan, heders pälsen, sidennattrocken

Sok dem! Sok dem! Allt ar borta. Nu gå peruken och hatten. Med den utklädseln och en snusbrun livrock blir Ers Majestät så oigenkännlig och tillstyrd, att hade n y tt j at, for att den skulle bli d i g et t v er k Ii gt minne. e vardshus Och du, min far! Dessa splitter nya tofflor. Du undrar inte alla Rosar tur hos fruntimret, skull ln g en piga ens viIi a bjuda herrarna ett clas vatten. Men for 506 KAROLINK.RNA min del är jag tacksam att inte behöva offra hullet på den kwigsritten tvärs igenom Europa.»

Själv satte sig dock Grothusen genast på resvagnen för att hinna först och kunna vara sin herre till mötes vid det svenska havet> utefter vars kuster fiender-. nu byggde sina fästningar och städer. KUNGSRITTEN.

Dag och natt övade konungen under vilda ritter sina två utvalda ledsagare och de drabanter> som på ett dygns av- stånd skulle följa efter honom. När äntligen den timme slog, då han fick påtaga förklädnaden och springa i sadeln> gav han med sådan häftighet sin valack sporren> att Dtiring och Rosen nästan genast blevo ett par hästlängder efter.

Redan den första natten råkade de vilse> så att de måste stiga av och leda hästarna mellan träden. Vid en eld hittade konungen slutligen en sovande svinaherde, som han ruskade liv i. Herden steg upp och visade honom fram till den väg, som mellan bergsbranterna ledde över turkiska gränsen och upp mot Siebenbyrgen. Nu var det så> att Rosen med sitt uppkammade hår var mycket lik konungen, och inte hade han heller förklätt sig med någon peruk. För att blanda bort korten höll han sig därför alltid flera timmar bakefter. Karl hade foljaktligen ingen annan vid sin sida än Diiring> men snart sveko krafterna honom> så att han störtade från hästen och måste bäras av en post- KAP c' ,INIP',IA 507 Nyrnberg,., där svenskarna Gustaf Adolfs dagar hade haft så trogn att de ui:i'nade sig några timmars sömn vid hästoinbytena. Nyfiket folk samlades ofta för att kasta en blick på nå.got så märkvärdigt som två svenska krigare från c'iet beryklade Bender. På värdshuset i Kassel infann sig till oc'h r-ed en svensk> som hette Kagg, och som var i lantgrevens tjänst. Lantgreven hade anat oråd och skickat honom dit med befallning att utspeja de båda främlingarna. Då slog Diiring konungen helt kamrat. likt på axeln och kallade honom kapten Frisk. På samma gång fylldes han broderligt hans bägare med vin och blinkade åt honom> att han skulle dricka. Det visste ju hela världen> att Karl den tolvte bara smakade vatten. Kagg blev lurad och följde de båda kaptenerna till hästarna, men just då> när det var för sent att hejda dem> vände konungen sig leende i sadeln> gav hästen sporrarna och ropade: »Farväl, min kära Kagg. Hälsa lantgreven !»

Vid elvatiden en novembernatt bultade de båda ryttarna omsider på Stralsunds stadsport, och de svenska vakt soldaterna måste öppna. Många år hade nu gått> sedan konungen vilade ut på egen mark. Både segrar och neder- lag hade han prövat under de otroligaste äventyr. Ärr och skråmor och all smuts> som stänkt från vägen> gjorde honom i förstone nästan oigenkännlig> och nu> för en gång, sjönk till och med han, karolinernas hövding, trött ihop> nar han rackte fram de upps vullna fotterna och la t sp ratta av stövlarna. Hans kläder voro så förstörda> att han inte kunde gå ut och visa sig bland sina undersåtar, förra~~n knekt till en bäck. Efter att ha räckt honom en del av res- en ny dräkt i hast blev sömmad. kassan sprangde konungen ater framat, men rakade ater igen in pa villande stigar. Nar han val kom fram till har- bärget, där hästarna skulle bytas> mötte han vid dörren till sin förundran Diiring, som småningom hade repat sig och hittat en annan väg. Utvilad och rustad med en ny springare, skyndade sig nu During att folja honom pa den makalösa ritten. Okända redo de genom Wien och genom Under fjorton dygn hade han da ridit bortat tre hundra mil> och det har val knappast någon gjort efter.

Trogen sin order> fast grå av damm och lera, anlände också Rosen redan nästa dag. I söndertrampade skodon och slitna kläder tågade de andra hemvandrande svenska krigarna fran vardshus till vardshus. Beundrande skaror trängdes utmed vägarna för att få hedern att trycka deras 5.O~ KAROLINERNA hand eller röra vid deras svärd, och mellan de solbruna stallknektarna leddes ännu BrandklippEnögd, artig, med pärlemorfåste på kammarvärjan och ordnar på den dyrbara sammetsdräkten, steg G~~rtzen över tröskeln. Han var en holsteinare, som genom sitt goda huvud i hast hade blivit konungens allrådande gunstling. Älskvärt fattade han Grothusens och den konfysa Miillerns händer och lade dem på sitt bröst. På det sättet blevo de tre enögda herrarna stående framför varandra. »Det kranka och blödande lejonet från Ukrajna och Poltava har så länge vilat sina ramar», sade Görtz, »att klorna blivit vassare än någonsin. Tryck fast hatten på huvudet och knäpp rocken, go' herrar, och håll er redo! Höststormarna begynna.»

Han slöt därefter 6gat, nickade och gick in till konungen.

En lätt skugga drog over Grothusens barkade panna, och han mumlade till Miillern: »Den lyckofriaren blir vårt fördärv. Han kommer att regera oss hårdhänt. Eftersom de riktiga pengarna ~ä~ro slut, tänker han slå nödmynt. Ett litet mynttecken av simpel koppar skall föreställa en daler silver. Bror, akta dig att samla en skatt av sådana kopparbitar på kistbotten! Jag a"r rädd, att du med tiden då kan bli ännu magrare. Medan hans majestät nu för- skriver sig till djävulen, tror jag, att jag går ned på torget och slår bort tankarna.»

Den fåtaliga besättningen i Stralsund hörde snart finn- dens kanoner spela utanför mnrarna. Klämtslag kallade manskapet till vallarna eller till brinnande hus. Mot KAROLINERNA morgnarnc'~ lade sig konungen med hatten ö en stunds vila på stenläggningen i Frank stirrade han i den mörka hattkullen, men lyste på honom med handlyktan, skönjde en läpparna, över vilka smMeendE t ännu satt manbitet och kallt, som hade det endast ansiktsbildning. Då viskade d~, att de ald modigare hjälte, men avsides i stjärnljus( höga officerare och talade om, att c:ndast l rädda Sveriges rike.

Han visste, varom de talade, fast han in förmärka. Det folk, om vilket han drömt sii mar, väntade redan sin frälsning i hans dö( ödet förfärligare en konung! Hade han c född till att anföra de svenske i deras och sedan bortk~istas 5()~n ett förslitet verl skiftade redan i silver, fast han bara vad år, men när han vaken såg upp i hattkt han för sig själv: »Det måste vara Guds Sedan reste han sig som en utvilad ynglin kappa åt någon frusen gråhårsman - m hemlandet och de svenske, då plockade h parna och teg.

En dag exercerade Grothusen med st ligt sina soldater. »Minsann!» utbrast ha en av sina stridsbröder ett litet turkiskt han hittade kvarglömt i fickan. »Det är k skola vi ut till Rygen, där preussare o landstiga för att också instänga oss från s slanten till konungen, och bed honom att en erinran om de är, då Grothusen hade tjäna honom i avlägsna land. Måtte dei i fredliga år omstöpas i degeln till en på vilken de svenske åter kunna betrakt< och sin konung! Säg allt detta i ödm]. husen!» 510 KAR0UNEPNA

Höststormarna brusade med sin skymning över Rygen, och det kvidde och stönade i klyftor och kust. Svei~skarna hade nu så ont om folk, att de som ft>rposter läto utställa bundna hundar, och deras klagande tji~~ I~;>rdes ge;I~:nI suset från bränningen.

»Det bådar död, när hundarna kvida», sade soldaterna.

Lantfolket beväpnades med yxor och liar, men skyd- dade av regntjockan, närmade sig fienderna stranden och landsatte slutligen utanför den nästan obevakade byn Stresow mer än tio tusen man. Blåsten rev undan dim- morna, och månen rann klar upp över den ödsliga trakten.

»Aren ha lidit», sade konungen till livdrabanterna. »Vi ha haft det gott samman. Ho vet, när det bly sjuder i stöpsleven, som blir vår bane.» Med värjan dragen gick han framför sin skara. Han hade knappast tre tusen man. De skulle nu kämpa tre mot tio och överrumpla fienderna Foch jaga dem ned i havet.

arhuvad högg han sig en vägg mellan klingor och kolvar. Han greps om livet av grova händer och brottades famn i famn med simpla, svärjande knektar. En dansk officer, som igenkände honom, fattade honom med ena ihanden i det glesa håret och sökte att vrida från hono~~ värjan, men konungen ryckte pistolen ur bältet och sköt dansken genom livet, så att han föll död. Då framsprungo nya fiender och anföllo svenskarna från sidorna, så att de i den stormiga novembernatten omslötos med en ring av stingande värjor och flämtande åskor.

Generalmajor Strömfelt gav konungen sin häst, men djuret stupade och blev på marken liggande över konungen. När han prövade att göra sig fri, träffades han för bröstet av en förlupen styckekula, så att blod sprang fram på lapparna. Det svartnade for ogat, och han sjonk hllbaka, sanslös och halvt begravd i sanden, men med handen ännu knuten om värjan.

Genom slaktningens och stormens dån ljöd helt nära en bedjande stämma. Det var en faltpredikant, som bakom KAROLINERNA 511 dc fäktande böjde sig över sårade och döende. »Du härars och konungars konung t Ropa cke till oss som till barnen av Jerobeams hus: Den, som dör i staden, honom skola hundarna uppäta, och den, som dör på landsbygden, honom skola himmelens fåglar uppäta, ty så har Herren sagt! Varför nekar du oss tecknet, att du ännu är med oss? Varför unnar du mig icke att lysa segerns frid över de våra, som blöda, att den hårda bädden må bli dem mjuk?»

Daldorff, veteranen, som i så många strider mitt bland stupade drabanter blödande hade frälsat konungens liv, låg redan på sin utbredda kappa med likblek panna. Skotten kastade sitt plötsliga ljus över värjorna och de skugglika, kämpande soldaterna. Vid skenet från ett fältstycke igen- kände drabantkorporalen Baumgarten slutligen konungen och lyfte honom på sin häst och omgav honom med de tillbakaslagna svenskarna.

Då trängde ett ihållande och häftigt trummande till konungens öra, och när han forskande vände sig åt sidan, urskilde han på avstånd i gryningens dager en trum- slagaregosse, som med pinnarna i handen ännu stod kvar, vänd mot fienden. Bredvid honom låg en stupad officer på ryggen med båda armarna rak t utsträckta. Den stora, galonerade hatten satt äj~nu ståtligt och förnämt på huvudet. Hals duken av fransyska spetsar pöste i blåsten rödfläckad, och runt det uppslitna rockskörtet blänkte om vartannat i den daggiga ljungen konfektbitar och silverslantar.

Det var Grothusen.

Nu fanns det ingen annan väg längre än hemåt över havet till det utarmade och olyckliga Sverige.

Stormen reste isflaken i höjden omkring skeppet, som ùslutligen förde konungen mot hans land. De sträckte sina vita halsar över relingen son1 vålnader av drunknade, och ju närmare han nalkades den skånska vallen, dess klarar e tycktes det honom, att det gällde en landstigning bland fiender. Han ville inte återse Stockholm och där låta folket hälsa en väderdriven och skeppsbruten konung. Han tänkte 512 KAROLINERNA inte på fred och försoning. För en krigare som han fanns det blott två vägar till försoning med Gud och människor,, och det var segern eller banesåret.

När han i strömmande nattregn steg i land på den skånska vallen med Rosen och en annan följeslagare, knä- böjde han inte och drog ingen suck av vemod eller lättnad. Brådskande och utan ett enda ord, gick han till en stor sten, som kallades Stavsten. Han, ryttaren från Demotika, soldaten, som obekymrat lagt sig till sömns på snödrivan, glömde sig i denna stund så helt, att han i lä bakom en stor sten sökte skydd mot några menlös a vattendroppar. Där blev han stående.

Det ringde inte i kyrkorna. Det fejades och eldades inte på kungsgårdarna. Svenskarna sovo i sina hem och anade inte, att deras konung efter femton år av sagolika segrar `och namnlöst elände nu trampade sitt rikes jord, mottagen av ingen. Han såg inte längre tillbaka, endast framåt. Han ville ställa sig bland de dystra ansiktena. Lika lugnt som en herde bland œkogens buskar ämnade han sova mitt bland de sammansvurna, om där funnos några, och ännu en gång tvinga dem att sänka fanorna och följa honom, dit han gick. Han ville besegra de svenska fienderna genom att visa dem, att de ännu voro honom trogna.

Dagen begynte gry, och några jordarbetare kommo på fält‚t; men alla färger lyste så hårda och starka. Allt tycktes så kallt och obekant.

Han lät en av jordarbetarna visa vägen fram till TreIle- borg. l rikets nedersta hörn gingo de tre herrarna mellan småstadens plank och sovande kojor som skeppsbrutna äventyrare och främmande i eget land.

När då konungen skulle giva vägvisaren hans lön, märkte han, att alla dukaterna blivit bortskänkta under färden. Han hittade endast det turkiska mynt, som Grot- hus en hade skickat honom med en önskan, att det guldet en gång i fredliga år måtte smältas till en hederlig, svensk KAROLINERNA 513 penning. Det var konungens sista mynt, och det var icke hans, ty det hade lånats av en turkisk jude.

Utan ett ord lade han det främmande myntet i den sv~n~ka bondesonens hand. FREDRIKSHALL.

Landshövdingarna hopkallade nu befolkningen och uppräknade på bordet femtio daler åt var och en, som godvilligt blev ryttare, och hundrade åt var och en, som blev soldat till fots. Många tredskande avhöggo sina fingrar för att bli odugliga till krigstjänst, men de dömdes till femton par spö eller sattes till livstids straffarbete på Marstrand.

Uppe på skogarnas ödehemman tittade trasiga kring- strykare ur stugfönstren, och i städerna gingo vargarna in på gatorna. l herrskapsköken berättade tjänarna, hur husbondfolket nedgrävt sitt silver, ty Görtzen hade nu befallt, att icke blott alla åkta penningar utan också bohags- ting av ädel metall skulle utlämnas mot nödmynt, så att konungen fick undersåtarnas hela egendom. inte ens hovet i Stockholm hade nog med silver för sin taffel, och konungen själv åt på järnbleck.

Var detta Sverige, det rike, som fädren hade byggt och vårdat œom sin ögonsten? Det beslöts nu, att Norge skulle erövras som ersättning för allt, som hade förlorats på andra sidan Östersjön, och soldaterna tågade mot fjällen.

En no'vemberdag gjorde några truppavdelningar halt i `ett bergpass, och fast klockan endast visade på tre, rådde skymning. Brunsvedd av stäppens sol och ännu med en turkisk tobakspung vid bröstet, betraktade mången åldrad officer undersamt det vinterrike, i vars skogiga obygder hären nu tågade in mot nya äventyr. Det snöade, och lågt nere från klyftan kastade solen ett gult sken över fjällväggens marskog och hängande klippstycken. 14. Svenskarna. I!. 514 KAROLINERNA

Det var en här av bleka femtonåringar, av ha]vvuxna barn, som vid sina vapen stod i drivan.

De små västgötarna med vassa näsor och snurrande ögon viskade till varann: »Konungen län.er säga, att vilja vi inte svälta, så få vi grava födan ur de norska bergen.»

»Så få vi väl grava då», svarade smälänningarna lång. draget och klagande.

Dalkarlar och bohuslänningar stödde sig mulna över muskötpiporna, men Södermanlands bataljoner begynte knota. Då höll överste Rutger Fuchs in sin häst och stan- nade framför fronten. Hans ena fot satt snett i stigbygeln, ty vid Gadebusch, där han bars från slagfältet, hade han fått benet krossat av en kula.

»Hut, sörmlänningar !» ropade han på sitt skånska mål. »Få ni inte sovel till kronans kaka, ni smörpiltar, genast börja ni knorra. Jag hör, att ni alla äro modstulna, men nu gäller det att tappert härda ut, ty det säger jag er, att aldrig mer i tiden få svenska män tjäna en sådan hjälte som vår konungsliga herre, och ljuvligt låter jag för honom mitt blod. Se på mig! Hur kallas jag? Nåå, fram med det !»

»Rika Fuchsen !» svarade alla soldaterna med en mun, och deras drag ljusnade.

»Det är riktigt. 1 all min dar har jag hetat rika Fuch- sen. Nå ja, vari ligger Fuchsens rikedom,? Den, som kan stiga fram och svara, får två runstycken.»

ingen vågade sig fram.

Då tog rika Fuchsen sin plånbok ur bröstet och slog och bläddrade i bladen och höll följande tal: »Vad vill det säga att vara rik? Det är en bokföringssak, gossar. Tro ni kanske, att all egendom är räntegivande? Jo, för- sök! Hör nu på, vad jag läser! Skulder~: noll, noll. Det är första hälften av Fuchsens rikedom. Så ha vi salig Schlippenbachs nattrock. bach, er förra överste, Ha ni platt glömt Schlippen- som testamenterade mig både sin nattrock och sitt regemente, de två käraste ägo- K `~Rc~I- `~[T'TIN 515 delar han hade i denna världen? Den nattrocken år mig så dyrbar, att inte skulle jag vilja sälja den för mindre än fem tusen riksdaler. Då är den också för mig värd just den summan. Alltså, hör nu på! Tillgångar: Salig Schlippenbachs nattrock, fem tusen riksdaler, Sörmlands' regemente, tio tusen riksdaler, min älskade hustru Greta där hemma, sjuttio tusen riksdaler, hundrackan från Hol. stein, tusen riksdaler, min konungsliga herres nåd, åttio tusen riksdaler, värdshuset Gullåsnan, två tusen riksdaler. Tag mig hin, är det inte allt lågt beräknat, men så är det också det `enda jag har i livet. Nå, vad är värds- huset Gullåsnan för något?»

»Det är nådig överstens buldanstält !» sorlade alla sol- daterna om varandra.

»Just det, ja! På det #ärdshuset får vem som helst fru- kosten gratis, för där finns inte ett grand att få. Låt oss nu räkna! Summa tillgångar: riksdaler etthundra sextio- åtta tusen. Men var nu noll, noll skulder hälften av min rikedom, då måste ju hälften också vara värd lika mycket som den andra hälften eller etthundra sextioåtta tusen. Följaktligen och bevisligen har jag alltså sammanlagt tre- hundra trettiosex tusen riksdaler. Ser ni, pojkar, detta är, vad Görtzen kallar finanser, och sådant är nyttigt att kunna, begriper ni. Lär er ni bara att föra bok och sätta rätta värden på allting, så få ni nog se, att ni äro vackert rika och inte behöva hänga huvudet, om magen än skriker.»

»Vivat! Vivat, rika Fuchs en !» skallade det utefter leden, men i detsamma flögo alla värjorna ur skidorna. Musköterna skyldrade, och trummorna dundrade. l skenet på fjällväggen framskred den höga, förstorade skuggan av en haltande man med rund pälsmössa på huvudet och en knotig påk i handen.

Det var konungen.

Han kom mellan tallarna, följd av drabanter, som med dragna huggvärjor' i lång rad ledde sina hästar. Själv gick 516 , KA~OLiNERNA han främst och trampade upp vägen i' snön. H~~.ns I"~rriga och sammanbitna ansikte hade av sol och frost rn ed å'~-en blivit mörkt till färgen, och mellan ögonbrynen låg ett djupt veck. När han stack pälsmössan under arn1E n och åt alla sidor besvarade truppernas häJsning, föll snön över den kala hjässan. Generalerna samlade,s efterhand omkring honom, och drabanterna avhöggo' med värjan `några grankvistar och bredde dem på marken. Und':'r hela tiden stod han barhuvad i snöyran, och de grånade och vid tin- ni~gen uppstrukna hårtestarna liknade, till sist en krans av rimfrusna blad. Han `befallde soldaterna att koppla musköterna och upptända risbål, men musikanterna blevo ställda vid fjällväggen med order att spela intill solb~i~rg- ningen. »Norrbaggarna äro ett lustigt följe att stängas med» sade han. Fältmarskalken Mörner svarade: »Vi ha just nyss in- fångat några norska snapphanar, som här legat gömda i buskarna för att skjuta Ers Majestät. Skola vi hänga upp dem?» »Nej. Giv dem var sin dukat för bortspiild tid, och bed dem inte vidare fuska i knektars yrke!» F Mörner sänkte stämman.

»Det krypare. finns också andra, mer högtbe~trodd,a buske- Jag har nyss fatt ett angivelsebrev om hem- liga sammansvärjningar mot krona och liv. Finge man tro brevet, skulle farliga fiender i detta nu stå här omkring på knappt fem armslängders avstånd.»

»Så må' de stå, ifall de inte behaga sitta. i krigs- dagar är inte tid att rannsaka.»

Mörner steg då konungen närmre och viskade bakom hatten: »Manskapet svälter.»

»Mätt soldat gör trögt sin tjänst.»

Med dessa ord påsatte konungen pälsmössan, slog upp kappkragen och lade sig så tryggt till sömns på gran- kv$starna, som hade ingen ovän funnits i v~äriden. ù I~AROLINER~A 517

Ovanför ~redrikshall låg Fredrikstens fästning och vak- tade ingången till Norge som en stor björn. När konungen kom dit> lät han bygga sig en brädhydda vid löpgraven framför fästningen på bergåsen, och en säng, ett bord och en stol blevo ditflyttade. Stundvis betraktade han himmelen och uppletade de stjärnbilder, som han kände, men när dimman bredde sig och mörkret föll djupare, slöt han ibland ögonen och räknade på fingrarna: Tre- hundra - trehundraåttiofem - nittio - nittiofyra - fyra- hundra tusen riksdaler! - Månn Görtzen verkligen skulle kunna driva upp så mycket till december? Hur skulle väl hären annars hållas i stånd? - Till det yttersta ville han hålla svenskarna samman, -m än gård och grund skulle brinna. Stränghet hade han befallt, aldrig medveten orätt- rådighet. Nu gällde det att erövra fästningen, som med sina grå murar och vassa hörn stängde vägen uppåt Norge. Utanverket Gyldenlöve yar redan taget med värjan i Iland.

»Med värjan i hand?» - Han slöt ögonen, som han ofta brukade, då han var osedd, och upprepade sakta orden. »De mena, att jag frestar dig, evige, underlige Gud, helige ande, min fägnad, min glädje, min vederkvickelse. Alltid säga de: Stanna på halva vägen, där vi stanna, annars frestar du; sätt dig ned, där vi tröttna, annars kalla vi dig inte längre vår Gideon. - inför dig ödmjukar jag mig i min nöd, jag förkrossade syndare. D- är skilje- domaren !»

Första söndagen i adventet steg han film hänt och red genom dimman ned till kvarnstugan i Tistedalen. Han var tung till sinnes, och för att övermanna sitt svårmod satte' han sig på bänken vid spiselden och ge,nomögnade' sina papper.

»Svara `mig uppriktigt!» sade han efter någon tystnad till fältmarskalken Mörner. »På hur många kan jag ännu lita jag menar inte i en träffning, men om allt går oss emot?» 518 KARC L1NE'F~NA

»Måste jag svara? Är det befallning?»

»Ja, på hur rnång'I kan jag ännii 11 a ?»

»På inga!»

Trummorna mullrade utanför stugan, där tropparna uppmarscherade till gudstjänst, och Hultman inträdde, sägande: »Jag får ödmjukt anmäla, att högmässan nu skall begynna. Dagens text handlar om vår Herre': Je"u Kristi inridande i Jerusalem.»

Konungen avtvättade nu allt sot frå'n ansikte och hån'der, påtog alldeles nya kläder och nya gula älgskinns. handskar. Hultman pudrade hans hår, så att det blev alldeles vitt som en gubbes, och med blottat huvud steg han ut till trupperna.

Soldaterna, bom vant sig att älska hans enpåk och fläckade dräkt, kände knappast igen honom.

Hela `dagen stannade han i lägret, och först efter afton- sången, när dimman började sjunka, red han på sin häst, Engländaren, uppåt skogsåsen till brädhyddan vid löp- gravarna.

Anförda av fransmannen Maigret, kröpo svenskarna framåt med sina spadar och rullade risknippen och skans- korgar framför sig till värn mot kulorna från fästningen. Genljudet av fiendens eld dundrade i fjållet som slammer av riglar och bommar, som klubbslag på järnportar till underjordiska ~äkten och valv.

För att kunna rikta sina skott och skydda sig mot över- rumpling utsat,te besättningen långa stänger med brinnande beckkransar, och de kringslungade ljuskulorna kastade `sitt sken över hällarna.

Steg närmade sig. Det var `den gråhåriga Hultman, som i knäppskor och vita strumpor och med hatten vörd- nadsfullt stucken i armvecket kom över hällarna mitt bland de susande styckekulorna. Framför sig bar' han den med en `servett täckta bleckskM, som innehåll konungens kvälls- vard. Så snart han kommit upp på vallen, bredde han 520 KAROLIN i'RNA servetten över hatten, ställde sedan skålen ovan'k~ och bjöd konungen, som spisade stående och allt emellanåt grep trotjänaren i rockknappen.

»Hultman begynner bli lika stel i gången som Brand- klipparen var på sina sista dagar», sade han. »Men ingen har trofastare följt mig, vart det burit, och därför utnämner jag honom på stället till köksmästare. Det blir med åren allt färre kvar av de gamla från fordom.»

Hultman gick sin färde i kulregnet, och konungen lutade sig över vallen med kinden stödd mot vänstra handen. Månen, som stod i sitt fylle, höjde sig nu klar och stör ovan tallskogen.

Svenska, tyska, italienska och franska officerare sam- talade i närheten på sina olika tungomål och rådslogo om, hur de skulle kunna locka konungen ned från hans blottställda plats. Maigret, som nu också kommit till, drog honom sakta i kappan och s~ade:

»Detta år inte ett stålle för Ers Majesfåt. Kartescher och muskötkulor ha inte mer aktning för en kung än för ringaste knekt.»

Det var vid niotiden `om kvållen. Om en stund för. märkte officerarna, som stodo i löpgraven bakom konungen alldeles vid hans hälar, att hans huvud sjönk åt sidan i kappkragen. Förvirrade lyfte de ned honom och sträckte ut honom på ismarken. Omkring uppställdes några sol- dater i en ~undel med brinnande bloss. Där låg nu karolinernas konung, orörlig och död, träffad i vänstra tin- ningen av en kula, Värjfästet bade han omfattat så häftigt, att klingan till hälften dragits ur skidan. Officerarna hade stor möda att bryf:~ upp fingrarna och bemäktiga sig det svärd, som han så motsträvigt ville lämna.

För att haren inte genast skulle få kunskap om, vad som skett, höljde de in honom i två simpla soldatkappor och satte en peruk på hans huvud. Därefter tillkallade löjtnant Karlberg tolv soldater av gardet, som ännu ingen- I~APOLINERNA 521 ting visste. De lyfte honom på en bår, som alltid stod All reds för de fallna, och huro honom ned från berget.

Långa, sönderrivna moln ilade över månen, och backen var stenig och brant. »Vem är den stupade?» frågade sol- daterna lågmält. »Det är en käck officer», svarade löjt- nanten. Då råkade den ena av knektarna att snava, och hatten och peruken föllo av den döde, så att månljuset bredde sig över ansiktet med den genomskjutna tin- ningen. »Konungen! `Tår store, älskade konung !» sorlade bärarna och ville sätta ned håren. Den fruktade, som nyss förut hade blivit tillviskad, att han på ingen längre kunde förlita, låg där avväpnad för deras ögon, och gamla krigs. män, nedsölade av ler och sot, vredo sina frostbitna, grova händer över hans lik och kvidde och stönade: »Vår store, vår älskade konung !»

Löjtnanten måste hota dem med hårt tilltal, för att de skulle tystna och inte genom sin jämmer förråda, vad som skett.

Tungt och långsamt fortsatte de framåt med sin börda. Midnatt var redan liden, när båren nedsattes på en öppen gräsplan mellan stugorna i Tistedalens öde by. Sedan bärarna fått tre nödmynt i drickspengar, avlägsnade de sig alla. Officeren blev ensam kvar oc,h satte sig på hår- skalmen i djupa tankar. Det svenska storväldet var fallet med sin sista konung.

Salvorna gingo ännu i fjärran på skogsåsen, men annars var allt tyst, och kvarnhjulet nere vid älven stod stilla. Alla rutor voro mörka, och samma fullmåne, som hade lyst den förklädda ryttaren genom Stralsunds stads- port och till det dystra handgemänget på Rygen, sken i natt över det gräs, där en ensam krigare vakade hos sin stupade hövding.

Timmarna blevo långa. Det led redan mot morgonen, när några efterskickade tjänare närmade sig och lyfte in den döde i en av stugorna. Generaler och många andra började småningom att samlas i dörren och förstuga~ 522 KAROI,;'NERN

»Han drog i dödsögonblicket till hälften sin värja», sade en krigsman med kvävd röst, »men mot vem? ... Kom någon krypande och lossade skottet? Vilken svensk man skulle låna sig till en sådan gärning? Mot vem drog han då klingan? spörjer jag. Nu vet jag det. Mot alla! Är inte det svaret oss nog? År det inte så en hjälte måste dö! Han trodde - han trodde på sitt värvs rättfärdighet. Sådana trotsare föriåter Gud, Herren. - Sådana trotsare förlåta til'l och med människorna !» KRIGSFÅNGARNA.

Trumpeternas klang hälsade den segrande tsaren, na~ han höll sitt intåg i Moskva efter slaget vid Poltava. Fram- för honom tågade i led vid led med urhlekta och trasiga munderingar de avväpnade svenska krigsfångarna. På äre- portarna av tegel sågo de målningar, där Österns vreda örn sönderrev det drunknande och av pilar genomskjutna svenska Iejonet. Främst gingo soldaterna. Där trampade de grå h'ataljonerna av magra och sega finnar, som så ofta, när någon kamrat vinkat dem till vakteldarna, skakat mu- sköten över drivan, och envetet upprepat sitt obegripliga: »Seisomme tässä !» (Vi skola stå här.) Så kommo offi- cerarna, och efter dem fördes pukorna och trummorna på långa slädar. Därefter närmade sig fanorna, men de huros omvända under vänstra armen och släpades i gatans modd. Snöbollar, stenar och sand regnade över de sönderskjutna dukarna, som ännu buro fläckar av sina försvarares blod, och moskoviterna ropade: »Smuts och skam över de hun- darnas fanor !» Då drogo de ryska soldaterna hlankt, och nu syntes den svenska konungens handhästar och hans bäddade hår och tomma, hlåklädda fältstol. Tätt bakom följde gene- F ralerna kring den nedböjda Lewenhaupt. Därefter kom' fältmarskalken Rehnsköld, men närmast framför tsareng ~24 häst gick excellensen Piper, statsministern, han som i lyckans dagar hade stått med sina råd vid konungens sida.

Han tycktes ingenting höra och ingenting se. Han, som hade hetat Sveriges kvickaste huvud, hade i' dag intet svar till de gap skratt och stickord, som hälsade honom från alla munnar. Det såg ut, som hade han gått i tankar paa helt andra händelser och öden.

När han om aftonen blivit förd till sitt kvarter, och raketerna smattrade över den igenfrusna floden, satt han sovande i länstoien och vaknade inte ens, när betjänten påsatte nattmössan och svepte om honom täcket.

Åter blev det morgon, och dag följde dag, och år följde år, men alla hlevo de lika tunga.

Fromma andaktsskrifter lågo på hans bord, och han blev en faderlig styresman för det krossade folk, som med honom levde i träldom. Förarmade svenska soldater mötte honom ofta i tidiga timmar, då han gick gatorna framåt, endast följd av en liten skällande hund. Så hände det oförmodat, att han blev bortförd ur sina rum, och i sjutton dygn fick han hungra på vatten och bröd. När han för- sökte att resa sig, skalv käppen i den hand, som fordom hade kyssts av Polens konung. Han andra, sag ringare fångar utväxlas och lasta sitt tiggarekram på pråmar för att segla hemåt, men han hade sin konungs onåd, därför att han frivilligt hade ridit in till Poltava och sträckt vär- jan. i Stockholm krossade stenar fönsterrutorna i hans hus. Lån g a stunder kunde han inbilla sig, att han själv satt där hemma i en kyrkbänk och hörde prästen nedkalla Guds straff över den av utlänningar mutade kungaförleda- ren Piper, som tillrått de sista krigen, och som av människo- ben byggt sig en väg över Ukrajnas snödrivor. Han ensam kände heskyllningarnas orimlighet, men han kunde inte hlottställa sin herre, inte yppa statshemligheter. i d,et `för- färliga fängelset Schlysselburg tvinade han bort och fick dar do, tig an'de, liksom han hade sett sa mången namnlös k,~RO'~INERNA 525 knekt stupa ledet. B~~dd;i.d på salt, blev Fh ~~rn~agrade k I"~OFpp sed-i a hemförd t' il hai~ s lart(l.

Också Lewenhaup bli ile för],! ora~t sin konungs gunst', därför tt han ga'~ sig uI~in st'~f vid Dnjepr Med kristligt sinne sökte iian Ltt <`Lr~.]lu i ~ngenskapen samla sina ri~edbröder `till ,~tt folk, c(~h iuntor med räken- skap~er fyllde hyllorna hand lilla ka~taiare. Var morgon, när det gula skenet på hjörkduri garna ut~~nför Moskva be- bådade gryningen, satt han över papperen vid fönstret som en gammal uv på sin gr~Q i skn.gen Och förblev det, änd< till dess att döden skänkte honom en slutlig vila.

Långt därif rån, på kastellet i Köpenhamn, försmäktade vid samma tid hans gamla vapenhroder Magnus Stenb~ck, F den yppersta av karolinernas generaler. Svarvhjuiet dun- kade och surrade i det halvmörka fängelset, och mellan jär~stängerna i fönstergallret stodo de smœ~ dosor och bil- der uppradade, som han hade förfärdigat för att få tim- marna att gå. ibl~'~nd stannade han hjulet och knäppte tankfullt händerna över ögonen. »Miiins du>, frågade han betjänten, »minns du, när sorgebudet kom från- Poltava, hur rappt jutarna fingo upp klutarna på sina galejor och styrde till Skåne?» Vemodigt gnolade han liksom för att tro la sig med sina minnen. »Ar sjuttonhundra och tio därtill, den sista i göje månad, vid Hälsingborg, om man veta vill, fick jutens hjärta en blånad. Men Stenbock förde sina männer i fält. Som bockar begynte de stånga. De slogo tolvtusende jutar ihjäl och fångade gruvliga många.»

Slå fienderna, det kunde Stenhock, och ändå hade han till sist fastnat i deras kIo,r. Bet~anten var redan trött på att sitta och huttra innanfor ja rndorr e n och svarade honom 526 KAROLINE.RNA med snäsor och vanvördiga otidigheter. Stenbock suckade djupt och grep åter fatt i svarvjärnet. Några mil därifrån blånade den svenska kusten. Skulle han, som så rastlöst tjänat sitt folk, då aldrig mer få höra det omkring sig! Förtvivlad hade han flera gånger försökt att rymma och smusslat in små brevlappar i bakelser och snusfjärdingar, men ännu hårdare fängelse blev allt, som följde på det äventyret. Han visste, att svenskarna älskade honom och ville samla ihop penningar för att köpa honom fri. Men först måste de gälda kungsskulderna till turkarna, och Görtz var inte en man, som talade väl om honom. Mellan golvplankorna uppsteg fukt från en unken vattenpöl, och väggarna möglade. Det gick utför med hans hälsa och nedåt mot graven med hans hopp. Småningom blev han sa sjuk, att han stödde sig på kryckor och knappt förmådde gå. Likvagnen blev ännu en gång det fordon, som förde hem en tapper karolin, men åt Stenbocks stoft reddes slutligen en .äreplats i Uppsala gamla domkyrka. Köld och nöd hade karolinerna lärt sig att tåla, men nu i fångenskapen växte deras hemlängtan och släppte aldrig mer deras tankar. Bland fångarna uppe i Arkangel var en svensk officer, som hette Stob‚e. Hemma i Sverige hade han en vän, som skulle hjälpa hans hustru att sköta hans lilla egendom. Men slutligen märkte Stob‚e till sin oro, att han inte längre erhöll några svar på sina brev. l stället fick han veta, att vännen spred ut, att han länge sedan var död. Kamraterna uttänkte då en svåra djärv `F list för att hjälpa honom att fly. Först lade han sig till sängs några dagar och lät flitigt röka i rummet med enris och ättika, som det var brukligt vid smittosam rötfeber. Guvernören, som annars själv brukade gå omkring och syna, att ingen gav sig undan, fruktade att själv bli anstucken av den låtsade sjukan och infann sig allt mer sällan. Men nu ville det sig inte bättre, än att han hade en björn, som var lika tam som en hund och gärna lät bjuda sig på svenskarnas öl. K.\ROLINEp'NA 527

En dag, når björnen kom infumlande och väntansfullt sa+äe sig att brumma, trakterade de honom dårföi" så rik- ligt med öl, blandat med brännvin, att Nalle bl~~v alldeles rusig och föll i den härligaste sömn. När det var gjort> mördade de utan vidare på stål a.et den besvärliga gästen. Däreft~~"r steg Stob‚e frisk upp och gömde sig, och i all tystl~et lades björnen i hans säng, kläddes i hans skjo4a och vändes mot ~~ggen med nattmössan djupt neddragen över ögonen. Så långt gick allt efter bästa önskan. Gu- vernören, som saknade sin gunstling, trodde, att djuret bara hade lupit till skogs för några dagar och sedan nog skulle hitta tillbaka. På samma gång fick han bud, att den skickliga och värderade välborne herr Lorens Kristoffer Stob‚e bedrövligen hade avlidit.

Men nu kom där en ängslig stund. För att kasta en sista blick på den dödes kvarlevor och pliktskyldigt över- tyga sig om, att han inte längre kunde räknas till de levandes antal, infunno sig guvernörens utskickade. Björ- nen hade redan börjat att ruttna och spred lyckligtvis en sådan stank i kammaren, att de betänksamt stannade vid dörren, togo sig om näsan och befallde, att liket för smittans skull genast skulle begravas. Svenskarna voro inte sena att efterkomma den tillsägelsen. Så fort som möjligt lyftes björnen i lakanet till den redan inburna kistan, som fort tillspikades.

Under stor högtidlighet fördes den sedan genom ga- torna till graven. l sorgetåget vandrade inte blott de svenska fångarna, utan alla förnäma ryssar i staden. Ja, själva guvernören hedrade den allvarliga festen genom att gå med bakom kistan.

Då ståten nu som' bäst pågick, smög sig den verkliga S~ob‚e försiktigt bort, utklädd till kringstrykande lant- krämare. Ändlösa vägar slingrade sig framför honom F' F

det vida f~dldt och ett stycke följde han ett F : F' F' genom ieneane, resande herrskap, förklädd till amma. Efter de underbaraste äventyr och årslång ford på mer än tvåhundra mil `kom 52$ KAROLI~ ERNA han slutligen till svensk mark och hem till sin gård. Och det just lagom för att hindra den falska vännen, som hade gömt undan hans brev, att hålla bröllop med hans hustru.

En annan karolin, Anders Oxehuvud~, fick i fången- skapen gå för plogen med sele över axlarna som ell,'t ök. Till sist lyckades det honom att fly, och sent en afton hördes ett häftigt hundgläfs utanför hans gård Säby. Det var inte mindre än tolv hundar, som skällande sprungo upp pa trappan. Mitt i flocken stod en besynnerlig främ- ling med en sliten sele på armen. En bössa hade han också med sig, ty han var en väldig jägare. För att få reda på tiden drog han upp ett ovalt silverur med turkiska siffror och kulört blomverk på tavlan. Folket ville köra bort den obekanta vandringsmannen och sade honom vresigt, att gårdens ägare för ögonblicket inte var hemma. Till svar knuffade han undan tjänarna och steg på ända upp i salen, och där lade han sig på pinnsoffan och väntade.

Om en stund klampade tunga bondstövlar i trappan, och den förmenta gårdsherrn steg in. Han blev vit som krita och började darra på målet, ty i pinnsoffan igen. kände han sin forna husbonde. Bonden hade förut varit hans rättare och lovat att redligen sköta gården åt honom, då han drog ut i kriget. Men under de år, då Oxehuvud som fånge svalt sig fram med att binda peruker och fisk- när eller gick och släpade moskoviternas plogar, hade rättaren bedrägligt gjort hela gården till sin. Röd om pan- nan, befallde Oxehuvud honom att tvärt på fläcken göra räkenskap, och det berättas, att hela den natten brann det ljus i salen på Säby.

Lika väl gick det dock inte alltid de andra fångarna. Trenne år efte r Stob‚es flykt fann guvernören i Arkangel på det orådet att låta öppna hans grav. Och när han med väckta misstankar skärskådade den långnosta skallen, gick det upp för honom, att de präktiga betarna ganska visst snarare paminde om hans forsvunna bjorn an om en svensk officer. Till straff för sitt streck blevo då de medskyldiga KAROLINERNA ~29 svenskarna i staden förvisade ända bort fi!l Tobolsk i Sibirien, och där träffade de en mängd av fångna lands- män. För att livnära sig `>:t~"kade de sti~impor c-h vantar, slöjdade oc'h ställde sig att färga garn, 5'-ni de hade sett mor göra. Eller också hölii~ de skola för barn, och oäi'id- ligt mycket fingo ryssarna lära ay sina arma fångar. Paa många ställen hade svenskarn;~~ bara en bibel tillsa~'nmans, men till den boken vände de sig i sin nöd »Var trofast intill döden», l;i~~te de i bibeln. »`.s~ skall jag givœ.. dig liiets krona.»

Nordan ven över den öde tundran, och sällan syntes någon vandrare. Bland drivorna på kyrkogf~den lyste den vita svenska skriften på rader av träkors. Under fem- ton -r hade svenska benknotor blivit kringströdda ända från Arkipelagen till ishavet, och dit ut till kyrkogården ställde allt emellanåt fångarna nu sina sfeg. »Hemma», sade de till varandra. »Inte sant, du har också grubblat på det ordet. Du har gått o<~h upprepat det stilla för dig själv hemma, hemma! Det börjar med, att barnet räknar kvisslorna ù~ch spikarna i golvet. Hemmet, ser du, det är något, som begynner med ett litet frö och slutar som ett stort träd. Det begynner med barnkammaren, så växer det och blFr flera rum och ett helt hus, en hel bygd, ett helt land. Och utanför det landet förlora till och med luften och vattnet sin vederkvickande smak. Kan du inte försäkra mig, att våra kamrater, som ligga här under oss i den frammande och steniga mullen, äro hemma?»

Först efter många år, då Karl den tolvte hade stupat, ropades de en morgon från sitt tysta arbete av en ryttare, som på torget svängde en vit fana, till tecken att freden äntligen var sluten. Under ett helt år ringde i tsarens rike kyrkklockorna var middagsstund över de fallna och över freden den välsignade, den goda freden, då rätt åter fick råda och män-skorna tvätta de ska.mliga blod flackarna fran sina hander och ho ater bargas i ladorna. 15. - Svenskarna. l!. F F- F; FFF F. F. F:; F; F ;F F F;,,; i ``;j i'' F,; F F;; F i iii i ii i Ii F i; i, :;,i,; F; 530 KAROLINERNA

Med knytet på ryggen begynte de frigivna fångarna sin sista långa vandring, men mycket hade den stora ofre- den då förändrat där hernma. Akern låg i vanhävd. Ulven gick i hagen. Och det lilla barn, som- de hade lämnat i vaggan, kom nu på stugtröskeln som en tjugu års yng- ling med fjun på läppen. Kanske hände det också, ~ft hustrun inne vid bordet hällde upp gröten åt en obekant man och förläget sänkte ögonen inför den, som hon. trott död, och som nu stod i dörren och grät.

Giktbrutna och vitskäggiga, men allvarliga, förnöj- samma och vör~ade, sutto sedan de gamla karolinerna och knöto sina nät eller ögnade i sina dagböcker. Glatt ljus- nade de upp, när de om söndagarna på kyrkvallen mötte forna kamrater och språkade med dem om forna bekym- mer och kämpadater undei fälfta~gen och den långa fången' skapen. EN HjÄLTES LIKFÄRD.

Så snart Karl den tolvte hade stupat, höllo herrarna rannsakning med Görtz och dömde honom till döden.

På galgbacken utanför Stockholm stannade då en gång i vinterskymningen en man utanför bödelns stuga och knackade på fönstret. När ingen svarade, vände han sig om och lyddes inåt staden med handen vid örat. Där- efter gick han ett stycke framåt mot skogsbrynet, där Gört- i'<'::kI~~I ~NPP ~ 531 lyfte lock~t från kistan. Där låg på ännu grönskande gran- ris ett lik i svart sammetskl,'t(1 ~;"1 med det a hiiggna huvu- det mellan fötterna.

Duval skakade den 1~i~.;~itn~~ handen mot staden mumlade mellan tänderr~a `>Ni himn ~giriga svenskar! Så är då detta de jordisk& lämningarIla av den stolta baron Görtz, vår nådiga husbonde! Men minns, minns, som en filosof och ridders uan gick han till stup~:tocl:en och ryckte på axlarna åt er blodsdom! "\Terktyget ~logo ni sönde'r, men konungen, som böll det i <` n i'iau~. hon.am föra ni i detta nu under sammetshimmel till det sista vilornmmet. Mena ni, att hans sömn blir lugn?»

»Nu börjar begravningsringningen», sade betjä'nterna och hotade med spadarna mot staden, där lyseldarnas sken redan färgade natthiinmelen.. »Hör, hur fåfängt klockorna F nedkalla frid !»

Duval svarade: »Frid kunna de icke nedkalla över en grav, där människorna ännu strida. l går afton förklädde jag mig till dräng och gick in på en krog och sade till folket: Kasta i morgon sten på bårtäcket! Stå icke era bIo- diga sår ännu vidöppna? Förde han icke värjan mot sina egna undersåtar? Ropa över liksläden den folkförtrycka- rens rätta namn: Kung Hjärtlös, Kung Gudsfrestare, Kung Dåre

»Och vad svar fick köksmä~starn

»Hatar du då honom? svarade männen. Vad skulle zens utländska betjänter stodo och spadar.

»God afton, kamrater !» sade han. väntade med sina »Det är bara Duval, jag väl därtill säga, jag utländare? köksmästarn. Tag fram lyktan utan fruktan. Mästerman är borta. Alla människor äro nu församlade inne i Stock- holm for att beskåda hans majestats liktag.»

Den ena av betjänterna tog fram en tänd lykta under kappan, och det hemlighetsfulla arbetet begynte. Spadarna rasslade i den san'diga myllan. Med raska tag öppnade sin husbondes grav i galgbackens foraktade jord och Är det icke undret med m? Två förbittrade den forsten, att ingen kan hata hono människor kunna icke mötas och tadla honom, utan att de begynna tvivla på sina egna ord, när de åtskiljas, och nästa gång de träffas, tala de om honom med blottade huvud. Aro då vi sjalva dårarna? Tusentals människor stå i afton tysta utefter gatorna, men där finns icke e n, som hatar honom. Vid första hotande ord skulle de samla sig om liksläden och försvara den utan att själva rätt kunna säga varfor. Ser ni, kamrater, ibland lägga vi en människa 532 KAROLINERNA på den ena vågskålen och all vår `dok~nskap paa d'? andra, mcn ändå märka vi, al.t vågen står lik `;tilla,. Vet fri, vad det betyd~~~? D'at betyder, att hof den ~nänniskan finns en droppe av den eviga räftfärdighe' en, y de;r1 droppen är tyngre än guld och bly, och vi ha ing'L vikten' att väga den med. Må vi till järnlod omstöpa allt, "bad vi mena, ;~I:t den människan förbrutit, klar ligger dock den lroppei'i på hennes panna och vågen rör sig icke. [a'g i~'[ad~' om bårtäcket. Skulle jag väl själv nännas att kasta en sten på det bårtäcket? Vad jag hatar, det är ödeft f.årlh mot min egen stackars husbonde.»

Betjänterna avlyfte nu hattarna och började snyfta.

»Vår stackars olyckliga husbonde! Vem skall väl ring i en klocka för hans själ?»

»Go' bröder, det är ett `~~mkligt `~kådespel, nä-r skep- paren dör, och alla råttOrna springa fram och gnaga på ljusan dag. Vi skola nu gömma vår husbondes jordiska lämningar i en kappsäck och på så sätt lönnligt föra dem med oss ur landet. I nödfall få vi skära av benen vid knät. Sedan begrava vi honom i hans fäders grift ich tvätta hans ansikte och lägga ordnarna på bröstet. Då skall det också fInnas någon barmhärtig hand, son honom ringer i de arma syndarnas klocka.»

Medan Görtzens betjänter på galgbacken gräto vid sina spadar, låg den stupade konungen mellan vaxljusen på Karlbergs kungsgard. Alldeles som den ringaste bland knektar låg han i en snygg vit skjorta av grövre slissing, men om hjassan och det gra haret satt en lagerkrans. Leendet hade ännu i döden stelnat på hans mun, så att tänderna voro något synliga.

Ett hyende med kryddor lades över ansiktet, och när kistan blivit tillsluten, bars hon av tolv väderbitna överstar utfor trappan och sattes på den svartkladda sladen under en bimmel av kronsammet. Till hoger vid huvudet gick GIerta, och trettio morka och allvarliga drabanter omgavo släden med dragna bardisaner. Tätt bredvid bland hov- KAROLINERNA 533 tjänarnas s~~~~rta lå'ngkappor ]edsagade ännii den gamla Hultmart sin herre, såson~ har' följt honom över Ukrajnas snö och Poltavas asI~fält. Det syntes honom, att ,œ.llt, som i världen var heligt oNär liktåget gick genom Karlbergsgrinden, hade redan alla lyseldarna utefter Drottninggatan och broarna ända fram till Riddarholmen blivit tända, men februarinatten ruvade stjärnlös och molnig över staden. En av draban- terria hade den föregående dagen spisat hOS riksrådet Tessin och hört många missnöjda viskningar. Oroligt spejade F;' han över åskådarna.

»De stå tysta», tänkte han. »Det måste så' vara. Det är en olycklig vi föra till graven, en av Gud och människor övergiven ensling - en hjälte !»

Eldskenet lyste pa manniskorna i fonstren och pa kyrk tornen, dar ringarna bojde sig fram ur de oppna luckorna. Steg för steg rörde sig tåget framåt vid pukornas och de förstämda trummornas muller, och liksläden vaggade i snon. Under norrbro skummade Strommens svarta vatten, där gy ttjan täckte sjunkna ökstockar och k oggar. På Riddarholmens kyrkogard, dar landets hovitsman i de gamla dagar betalat femtio lödiga mark för att få sin grav- stad under häll arna, paraderade det nyuppsatta livgardet. Mellan var sjunde man var ett mörkt tomrum med en lys- eld, liksom hade dar brunnit ett ljus for de stupade och forsvunna. Folket viskade darom, men odmjukt och sakta. Ingen grat, och ingen hotade. Alla de svenske anade, att artusen skulle stirra tillbaka på den aftonen. De kande, att de nu gravsatte halften av sitt eget vasen. 534 KAROLINERNA

Den underliga kyrkan, kring vilken var tid byggt sina olika tempel åt avsomnade stormän, lyste som frid jul- otta, och från tornet ljöd den malm, som tillförene svävat ovan den översta skyttegången i slottstoi~et Tre kronor.

Det tycktes icke en övergiven ensling längre drabanten, att han följde till graven. Han skö~ijde, att när hjälten låg fallen, och tvekampen var ändad, då lyfte ho- nom de på sina armar, som hårdast lidit under hans stånd aktighet.

När han steg in genom kyrkporten, bländades han av de fem hundra vaxljus, som, burna av förgyllda bilder, brunno i pyramid i högkoret. Han mindes icke längre, att det var en begravningshögtid. Han menade, att musiken spelade juIsången, att det var julotta, att det var midvintermor- gonens fest för hemmet, för landet, för de döda eller från- varande anförvanterna. Han tänkte på de stupade, på de i $ibirien fångna och på allt det, som varit.

På en svart tavla till höger beskrevos i guldbokstä~ver de nio år, då lyckan beledsagade de svenske, men på tavlan till vänster lästes om de nio år, då lyckan beständigt vek undan.

Där församIades nu de sista efterlevande krigarna.

Hovmännen ordnade sig vid de vårdar bakom ljus. templet, där Magnus Ladulås och Karl Knutsson orörliga lågo med sina stenspiror. Hör slamret av riddarkedjor och muntert tornej, hör. vassens sorgsna sus vid Fågelvik!

Den tappra Axel Roos och hans van Aberg, som nu av gikt och sår var så krank och svag, att han stödde sig på krycka, stodo på den äldsta Vasaättens gravsten. Se het- kindade herrar, stolta, ärelystna, vältaliga, snara att hota och ater bjuda handen!

Var häll i golvet, vart tegel i muren upplystes av sagor som lyktor av sin laga. På den sidan koret, dar den stormäktiga Bo Jonsson Grip i det grå fordom hade nedhuggit en riddare vid själva altaret, stod baneret, men kronan nedsattes pa andra sidan, dar Torkel Knutssons KAR0LINERNA 535 ben vilade. Hör sången, har sorlet i de kardsIr.'a urmar- kerna, dœ:ir korsfanan fladdrar över sejdare och i~ollmäu och över Jumalas blodbestriikiia gråstensskepnad!

Utefter gången pekade från båda sidorna drabanternas ,hillebarder mot det golv, under vilket sankta Birgittas fromma biktfader sov s.;mnen. Hell hi'ii]adrottningen! Se Jerusalems stad, d<:,r i pilgrim;, kläder ditt skriftebarn hlr helgonens harpslag i skyn!

Fotstegen och sporrarnas tunga kringlor slogo ekon under den häll, dar Göran Perssons hemska blod blivit gravsatt med hans sons Hur hacka ej galgbackens kråkor prästsonens hand, som stött de båda kungabröderna från varandra och ändock sitta de ej i fägnad samman! Grå i håret, grå i de hängande trasorna står kung Erik, dåren, vid fängelsegallret, men fram och åter genom kapellet i Stockholms borg går Johan med bläck på naglarna och en handskrift i bältet. Ensam är han, och natt är det, men på läktaren sitter musikmästaren, och orgeln spelar och spelar.

Vaxljusens vita sken lyste över de mörknade, de nästan svarta krigaransiktena, och ovan i valvet varslades i det brustna murbruket röda streck som av gisselslag på män- niskohud. Det var en gammal munkskrift, en självhotelse, en dom, inärrad på de svenskes panna: Sex hava orsakerna varit, äro och bliva till Sveriges olyckor: egennytta, lömskt hat, förakt för lagarna, liknöjdhet för allmänt väl, kortsynt benägenhet för främlingar, envis avund mot landsmän. De sIsta orden lyste blod röda, endast orden om föraktet för lagarna hade bleknat och voro nära nog utplånade. Vad, skulle månne en dag alla orden stå utslätade?

Mellan de svarta sorgtapeterna banade sig ljusskenet in till de uppsatta fanorna och släktvapnen, till Oxen- stiernska sköldens eldröda horn och Lewenhauptarnas blå lejon. Då lyddes de döda till flöjterna och pukslagen. Torstensson mindes, när han med fältkartan satt på sin hår, och Ban‚r när han red utefter fronten med sin brud, ett barn, som inför så många mäns blickar skrämt såg F; F F F 536 ICAO ~.INERN~~ ned på sadelknappen. Och höljd i det svept av' guldtyg, som kvinnohänder, våta av otröstliga tårar, sista gången lagt till rätta, låg deras konung med slutna ögon, och i psalmerna hörde han milda somma~vindars sus (.:.>vei lager- skogar. Alla förstodo de, att i natt ~eJs~ Eeg åt~~r <`~I'1, ~v'~r.~'sk förste till deras boningar.

l mörkret utanför kyrkan, där bland del; tysta folket räntmästare Råfelt kringkastade de med nöd åstadkomna minnespengarna, dundrade Cronstedts fältstycken, och krut- röken inträngde genom fönstren.

Så var då nu den karolinska hjältesagan lyk~d, och vart sinne kände en tomhet, som intet mäktade fylla. Utan- för dörrarna tände redan betjänterna sina facklor för att lysa hovet hem till kungshuset.

Nu tystnade orgeln och flöjterna och pukorna. Det blev så tyst, att minsta rassel av ett vapen förnams. Med sträva och kvävda röster uppstämde krigarna den sista dödspsalmen, och långsamt och tungt och steg f~;r buro riksråden kistan ned i valvet.

Trappan till Karlarnas grift stupade vid sidan om koret. Guldspira i handen, guldkrona, guldäpple, guldnyckel, guldsvärd - så låg han rustad den tionde Karl, segersäll och mäktig. Utan smycken låg den elvte. Se kullornas träskodans i Mora, hör trygga ord om lag och rätt och skörd och frid! Vart veko de väl hän, de gyllene da- garna? Var stodo nu de låsta ladorna?

l skuggor ur det längst förflutna, det i jorden ned-' stigna, det i stjärnljus sovande! I ekon av en sjungen saga! Hören I? Hören l, vem som nu i natten bultar på era boningar? Det är en konung, det anen I, men märkten l den trängtan, med vilken han länge klappat? Sagan, henne alskade han det under stora stjarnor sovande. Han längta'de att bli ekot av e.n sjungen saga.

Två hällar framlyftes i sina järnringar, och graven blev tillsluten. vii. NU.- DANSA KRIGARNA BLOMSTERÄNG HATTAR OCH MÖSSOR. karolinerna buro sin stupade hövding från de norska fjällen, hade de fått nog på krig och äventyr. T~.-ötta på fredlösa år, sågo de mot sina hem, där det knappt längre fanns en arbetsför karl, utan pigorna gingo vid plogen. De kände, att vad de långmodigt hade fördragit under hans klinga, det a~mnade de aldrig tåla från en vekling eller stackare. Fritt hade ju deras folk fordom levat sedan urminnes tid. Svenskarna voro alltför kun- niga `och goda att lämnas åt en enda mans vilja till att styras av hans gunstlingar och sängkammarråd. Hade de stått främst på slagfältet, ville de nu också pröva, om inte freden kunde välsigna deras händer och verk och föra dem framåt på sina gröna marker.

Då kung Fredrik, Karl den tolvtes svåger, nu slut- ligen betänksamt kläddes i mantel och krona, fick han genast lära sig att rätta mun efter matsäcken. Ständerna och rådsherrarna bestämde i allt. För honom återstod bara att taga jaktbössan på axeln eller sätta på sig sin allra största peruk och upp vakta de sköna damerna.

Arvid Horn, drabanternas orädda anförare vid Narva, blev i stället den mäktigaste mannen. Vördnadsbjudande var han också att skåda med sina rika silvergrå lockar. Slog timmen för aftonbön, då reste han sig alltid genast 538 NU DAI;F~A `F `RIO RNA P.- BI~(' \I~~'I'P \11G på äkta karolinskt vis, om han också hade. a]tdrig så många gäster, och knäböjde med sitt husfolk'. När hans gala- kaross högtidligt gungade genom gatorna, hade han alltid till hands en särskild liten pung med a' `[mosor. Bättre var dock, att fredligt förvärvade penningar hastigt återigen började att klinga i svenskarnas nyss så t(~mma fickor. Under ofredens bistra tider hade de lärt sig att bättre skatta mycket, som då måste försakas. Det talades int~:'; lär.gre om bataljer, utan om nya lagar, slöjder, näringar och all- män förkovran. På kajen i Göteborg rullades inte längre bara illaluktande silltunnor. Ute på redden ankrade Ost- indiska kompaniets ståtliga tredäckare, som återvänt från Kanton `den långa vägen söder om Goda-hoppsudden. Siden- klädda kineser trippade i land med tepäsar och porsliner, och matrospojkarna nappade efter deras hårpiskor. Ur en telast kröp o till och med en natt de första kackerlackorna och började att se sig om och förökas i det nya landet.

l det lilla Alingsås, där det förut bara hade funnits tre hundra människor, steg nu rök från en rad av fabriker. Trollkarlen, som där styrde med allt, fast han. själv hade börjat med att springa barfota kring far sins oansenliga hus, hette Jonas Alströmer. Där trycktes kattuner och färgades kläden, i myllan bökade införskrivna kinesiska fargaltar och suggor, som voro så tjocka, att spenarna nästan släpade på marken. Får och getter förevisades, som voro ända från Spanien och Marocko eller Asien. Mitt bland alla sevärda märkvärdigheter lät Alströmer sina gäster smaka på en splitter ny läckerhet, som sna?t skulle bli bondemat i rovans ställe, och det var potatisen. Drog resenären vidare till de stora herrgårdarna, bjödos honom andra ovanliga frukter på tallrikcn. Och utanför under lindarna dansade krigarna på blomsteräng.

En ljus och solig tid var kommen, och hela Sverige grönskade upp. Ännu stego dock moln i öster, där mo- skoviterna alldeles invid finska gränsen fortsatte att bygga sitt Petersburg på den forna svenska marken. Mången NJ Di\NcA K' .IGARNP. rA ;31 O'~,STER ,NG 539 ing junker, :~om 5ja..l~~ aldrig hade luktat krut, kunde då inte längre hålla s$yr på värjan i skidan. Några. fänrikar drogo till och med blankt framför själva talmansstolen på riddarhu~~eL och ropade på strid. »Horn och hans söm- inga nattmysso;; måste ;ir vägen » bullrade de krigslystna och slogo stolt på sina hattar. »Hatten är frihetens och manlighetens tecken, och den anstår oss !»

Horn och hans försikiigt fredliga »Mössor» måste slut- ligen tåga ned från maktens höjder och lämna rum åt de stolta »Hattarna». Stod då någon fathg krigsman på trä- ben i ett ga~örn oci sjöng,, fick han många åhörare, när han stämde upp: »Sist, nåd på ljuvlig blomsterplan jag mina lamm utförde och satte mig, som jag var van, där bäst jag lärkan hörde, så kom till mig en gammal man, beprydd med silverhåren. Han såg mig ganska gunstigt an och hälsade: God måren! Ett fasligt berg snitt för oss var, att jag rätt häpna för'e, men gubben sade: A, var karl! Vi så ej hisna böre. Säg, vet du ej, att veklighet har aldrig vunnit ära, men däremot manhaftighe~ ses al'ltid kransar bära. Kringom ett präktigt si!verbord tolv svenska Karlar suto, som talte inte många ord, men konga-miner guto. 540 NU DANS.A. KRIGAr'NA PÅ PIL0MSTERÄNG Den elvte var en tä'cker karl. Han satt Och räkna' pengar. Han dela ut liksom en far till. sina b- 12 och dräng,~r. Den tolvte var en sirlig, i&'ng och väl uppväxter hjälte, den man kund' se ej enda gång sitt karlahjärta fällte. Hans ögon voro o. fö rskräckt' liksom på unga örnar; hans styva nävar knyttes käckt som ramar uppå björnar. Hans korta hår, som kämdes opp avbildade en krona, som var åt en så duktig kropp en sirlig huvudbona'. Hans armar, ben vor' full' av märg, hans skuldror utav styrka, hans länder voro liksom berg och m<"l.rmorn i vår kyr]~i.»

Gamia vä'derbitna karoliner kände det då varmt i bröstet och skakade de ungas händer. Och så blev det åter fälttåg, men utan någon tolvte Karl framför leden. Det gick illa med de stolta Hattarnas krig, och när riks- dagen kom, voro de unga junkrarna glada att fa smyga hem från fuktiga jordkulor och härsket fläsk till det mer ofarlIga ordkrIget.

Nu blev det att lä-sa dagens kvickheter i tidningen Argus eller parlera fransyska vid den puttrande kaffe- pannan. Men inte heller där bjöds det någon rätt frid. Bäst det var, knarrade stundom listiga steg i trappan. Då stortade fruntImren ut i koket for att gomma kaffepannan, ch en ruvli .~ U DANSA `KR IOAII.NA PÅ BLO M ST E RÄNG 541 bor'iet. `?`$.3.i' `stret ;~töttes upp, så att kaf~~~dc~ft~' n flög sin kos sorg c.n i'ågel. Rik~:ens allsi~äktiga står der ha.de näm- ligen börjat skaka på huvudet åt allt det plöJsliga över- f!()d‚~J ch ~örbjudi.t den s0~;;3, I~:affetåren. Ingen kunde där- f'~~ så `i äga veta, `t)Ifl det r i ~.t. någon av si'~.r ii',rn~is p~,~' i?e, som koi'n på bf' ök.

»Bäst vai'a 1~)rs F~1ig.:, täIi~; te he;r fänriken, som jiLst ämnade taga. ett par bloss eftet' kaffet. Och så stack han den ]ång~ kritp"tpa'n så k'~~<$l3 t. uio. de ` rocken, att delL gick knax av. Dc'!. ~~ar och kans]" I ;Ld( har. Man ännu vad det. jnt >Wati -å `Ltt få snus a och röka, sm ;ssi;.t lite me den saken. lut på ~i~ 1 ~~rvailan. Också pigan bl<~knade, när <;let tog i låsvredet. I en blink ryckte hon det hirr~m~'.l .,blå sji~ ~,sband~t fr?~n håret och gömde det' under strumpan. Anna~~. ku~~de det hända, att hon `fick betala en ;:`:;åd'an oli `ll lå.tei ` y i.- ed. ~ tt'. dœtg;;ir':' fä'r"gi:ls~ p' ~:i.1;tei F o(.h bröd.

De faderliga stää.derr.a förbjödo helt enkelt alla ut- iändska mod~~r,., både pö~~iga st~~vkjolar och annan ståt, och F F sutto i stället själva och tänk1~e ut, hur alla skulle gå klädda. Tyget skulle vara svenskt. Lädret skulle vara svenskt. Det visste herrn med den avbrutna kritpipan. Men sven- sk;~rna voro annu inte tillräckligt skickliga att bereda, vad de själva behövde. Tyget hade krympt i ryggen på honom, s- att det knakade, och lädret i skorna var så hårt, att han hoppade hll, nar han skulle resa sig och oppna dorren. Skymde så slutlige'n till kväll efter det äventyrliga kaffe- rep et, och jnaten skulle dukas fram, var det bra, om er rutorna immade duktigt. Da kunde inte grannen titta eft om det fanns konfekt på bordet. Och på sådant snask som mest talade om frihet.

Det var bade att harmas och skratta åt, att mä~nni~skorna skulle sitta så ofria i sina egna hem, och det just när de som mest talade om frihet.

Ur den forna Vasaborgens askhögar hade emellertid orka o ~ g g t t des de vata ringarna bort fran has ett n y tt slott Ian g samt börjat resa sig. Skikt hade la g ts ;; ;1;;;.;;; F.;;;;;; ;; 542 NU DANSA KRIGARNA PÅ BLOMSTERANG över skikt mitt under de karolinska krigsdagarnas nöd. Byggmästaren ~jälv, Nikodemus Tessin, blev gammal och vit. Ändå fick han aldrig se sitt verks fullbordan, ty det var ett arbete för två man5Mdrar. Det fick först. hans son, som nu blev Hattarnas förnämsta man.

Var gång han i den blåmålade, granna karosse'n åkte från sitt eget palats vid Slottsbacken, kunde han kasta en blick uppåt det väldiga bygget. Det var ett livligt ansikte, som då trycktes mot den av snö halvt igenmurade spegel. rutan. Vagnskorgen hängde i läderremmar mellan stora hjul, och på Riddarhustorget var det svårt att komma fram i modden. Luddslitna, fattiga adelsmän, som häm- tats på friskjuts till Stockholm för att rösta efter Hattarnas önskan, passade där på att riktigt syna härligheten. Tänk, kusken hade fransysk hårknut och hästarna fransysk svans- knut! Och Karl Gustav Tessins egen röda sammetsfrack var så fransysk, att månget stackars adelshjärta tungt kände avundens svåra börda. Det var ju illa, att Ha~arnas förnämsta män inte själva voro bättre måna om svensk enkelhet, men det glömdes snart, då herrarna vandrade uppför marmortrappan i det präktiga riddarhuset. Här höll adeln sina sammankomster. Utanför på taket glimmade förgyllda bilder, och inne i salen voro väggarna klädda med attevapen, målade pa kopparplatar. Vid bordet satt lantmarskalken som ordförande med stav och klubba, och uppe under taklisten lästes inskriften: »Folkets väl den hogsta lagen.» Det var ocksa mer an tomma ord for den adel, som där med hänförelse beredde väg för blomstring och andliga storverk. Utländska böcker skulle läsas, men inte blott till nöje, utan för att man skulle lära, tänka och upplysas. Unga och gamla forskare kappades om att gor~ upp fl ~n~ngar, som kunde gagna fabrikerna och landet. Till sist ansågs nästan ingenting längre omöjligt i Sverige. De fantasirika svenskarna trodde, att de skulle kunna odla er, go herrar. NI1 D.ANS v,PI~~ARNA PÅ IILOMSTER?kNG 543 HELST BARHUVAD, SOM DEN GODE GUDEN HAR SKAPAT MIG.

Snön packade s'ig i portar o(';h grä'~der under riks- dagens bistra vin~erO»Det är på i der'; att ordertligt platta tlf Hattarna», utbrast stutlige'n (`bli rödbrusig i.iidd:::.~;gsätare ich släppte skeden. »Pa all.a sina fabr'lJ~er och ärofu"a f<'retag ha de ödsla t så myckO. pengar, att Sverige r.u igen står lika utfattigt som "örut. Pl<'>ge~i ocl~ åk~~rn ha de glömt. Mina herrar, får jag bjuda på ett glas äkta portugis för Mössornas F `rälgång?»

»Den där har ll~åd att bjuda, ha'~», vi':'>kade en av stam- kunderna till sin bordsgranne, en blid och vänlig man. »Karlen där lever på ryska mutor. Det är ryska ministern, som betalar kalaset. Så gå1r det till bland Mössorna. Skam' över dE.'. fosterlandsförrädarna, som sälja oss till mosko- viten! Tors bag fråga, ar min herre Hatt eller Mossa?»

»Barhuvad», svarade främlingen och slog med handen på sin hjässa, »helst `barhuvad, som den gode Guden har skapat mig.» Hans vackra, bruna ogon tindrade skalm aktigt.

»Varken Hatt eller Mössa!» utropade' flera' jnissnöjt hapna roster. »Det var mans ett nytt svar.»

I hjärtat är jag Tessin och hans Hattar ödmjukt tack- sam for all huld fnkostighet mot mig, fattig äkare», till lade framlingen och steg upp. »Men en sak vill j a g så g a For era partifejders skull glomma n', att kaff ebuskar och silkesmaskar och spänna kameler för pIo- himlen kan vara blå och marken grön. Når politiken gen och tamja ~kogens algar att gå i par framfor holasset- flyger i en människa, påminner hon om en stut, som har 544 NU DANSA WRIGARNA r.k BLOMSTERÄNG fått en broms under svansen. Hc~ kesar i säg ut;tn att varken höra eller se. Finns det då inte längre någ -t Luna t i världen än riksdagen?»

Det var med nöd han kunde ba'aa sig fran' genom dörren, ty ett par Hattar oc,h Mössor hade råkat i slags- mål och dunkade på varandra med stolarna i högsta hugg. De andra sneglade förvånade efter den g? tt gt ~ndertiga och ivriga mannen, som alls inte gav sig ro att hö'~~~ deras visdomsord i dagens trätor. »Han lär visst beta Linn~us och vara ganska lä~rd», sade de utan riågo~. syii.- nerlig vördnad.

Hemligheten med Linnaeus var, att det fanns så oänd- ligt mycket i naturens rike, som för honom betydde mer än både penningar och makt. Men för att förs1'å lionom måste vi leta oss baklänges några tiotal år till en afton i den tysta staden Växjö, då han som gymnasist :~att med sina tre rumskamrater framför brasan.

De hade inte råd att bränna ljus, men det föll Ett klart sken ur jårnkakelugnen, och var krok och spik glänste på den kala timmerväggen.. Den låga kam.niaren var utan både stolar, gardiner och dubbla fönster. Alla gossarna hade hängande, rakt hår, kammat med vatten och benat mitt över pannan. Mor-käran därhemma hade nog lappat och sett över deras kläder, innan det bar åstad på kärran, men skinnbyxorna hade pa skolbanken smaningom b[ivit blanka som förskinn. Det var också annat att vara skol- gosse den tiden än i våra dagar, då björkriset mest får grönska i frid i skogen. Ändå kände de sig inte litet i r h f bära duktiga over att antligen ha blivit gymuas ste oc å kappa och kallas herrar. Det var ju ett helt aventyr att sitta så där ensamma ute i världen och hushålla med korvbitarna i matsacksskrinet, så att de rackte terminen ut. »Låt oss alltid vara glada», brukade Linn~us säga, och d.,L ~~et följdes också nu, när stekpannan som bäst fräste i och en bryute sin e g en f1äskbit och höll sedan den, da den blev upplagd pa stenfatet. I IIIiift~~iiiia. NU DANSA KRIGARN.~ PÅ BL0MS~ERN'NG 545

Den enda, sorr i ~`~ton vis:ide sig mod~~uIen, var just Linn~r=us själ~~. Han gick ti'1l föa:'~tret odi. gn~d bort imman> så att l'ian kunde tito ut. Men det var inte mycket att se .`-- bara en )\,rd med ågra. översnöade vagnar och vedtiav<~r oc'i så de kal'[a> v,~s'sc~ vinterstjärnorna. »Kommer aidi't~; v~~;'-ei~ IriOf1 si'~a bloriister?» sade han Ia;n~ tansfullt

»Linn~ui~~, inföi? en av kar~raterna, men rättade sig och fortsatte nästan högtidligt: »Carolus Linnaeus, du äst ful lärd i kurisi~apen om, bur en kOrngrynsgröt rätt skall tillredas inför m;i'~nniskOr. Hif,r har jag varit ute och köpt för fem styver siriit'??. Gack fram, Linn~i~s, och avlägg ditt mästerprov !»

»Låt mig vara!» svarade Linnaeus och satte sig med huvudet i sina händer. »Jag vill ingenting h~'.» Det syntes,

han var nära att falla i gråt.

Egentligen var det ingen, som de höllo så mycket av som honom. De visste~,, att han hade det bästa hjärtat av dem allesamman. Kanske just därför blevo de nu stuckna och begynte att koka doch spisa utan att bry sig om honom. Men de anade rätt yäl, vad som tyngde på hans sinne.

Han grep sig hårt om pannan, sa att håret hängde mellan fingrarna, och suckade slutligen:

»Ja, det är sa. Jag duger inte till präst.»

»Nej», svarade kamraterna. »Du har nog inte' något Iäshuvud, Linn~us. Du får svårt att slå dig fram.»

»Far vill, att jag skall bli präst liksom han», mumlade gossen vid fönstret. sommar skall jag tala det, som han duger till. »Men nu bär mitt beslut fattat. I med onom. Var och en bor bli Se på lammet, som betar i hagen. a fisk? Se å masken i ùord- Kunna ni lara det att fang p j mylian. Kunna ni fa vingar att vaxa pa den?»

Hans åhörare begynte att gäspa, och det blev snart tid att krypa till ko]s, tva och tva i vardera sangen. Trangt var det, så att ingen kunde vända sig utan att puffa till i6. Svenskarna. il. 546 NU DANSA KRIGAP~NA PÅ BLCIISTr.l~i,NC, sovbrodern, men den, som väl hade lurat in, vakuade inte för så litet. Linn~us låg och stred med tårarna och Lånkte på, hur bedrövade föräldrarna skulle bli, över att han inta dög till präst.

Vid fyratiden måste djäknarna åter i kläderna, ty det var tredje dag jul. Och då skulle de ut på `sockengång och sjunga ihop pengar till hjälp vid köp av skolböcker o('h annat. När de kommo till gårdarna, ställde de upp sig i en ring och sjöngo någon gammal andlig medeltids.sång på latin. Rörd och andåktig skänkte husmodern ett talgljus åt var och en, och bonden lade upp en penninggåva på julbordet, som ännu stod dukat framför högsätet med gorån, våfflor och kringlor. Linn~us, som var den kvickaste lustighetsmakaren, blev alltid framskickad att roa sällskapet med gymnasistlatin om »kringlibus» och »kakibus». Bond- folket undrade, om så mycken lärdom inte till sist all- deles skulle spränga det stackars huvudet. Skamflat drog han sig då tillbaka, ty han visste, att hur mycket hans huvud än kunde rymma, för en präst räckte det ändå inte.

Sockengångens dagar med nattkvarter i stughalmen voro de nöjsammaste för honom under hela den långa vintern. Då och då vankades också traktering, når djäk- narna skulle följa någon död till graven och med sin sång påminna de kringboende om deras dödlighet. På ett så illa aktat ställe som en källare ville de däremot aldrig sätta sin fot, jiur mycket än skalkar försökte att locka dem. Ibland såg Linnaeus efter i matsäcksskrinet, hur det var med förrådet. När det vårade, upptäckte han, att det var slut på bade smoret och brodet, men att det ännu fanns ett stycke skinka. För den bytte han sig till det finaste huvudkläde åt mor. Och så begav han sig då åstad hemåt som fullärd gymnasist till den vackraste vrå, som han visste på jorden, faderns gård, det lummiga Sten- brohult.

Insekternas pipande och surrande, göken, fågelsången och blommorna allt fangslade hans tankar. Otaliga Nk) DANSA KRIDen svåra stunden var nu kommen, då den unga Lin-

måste tala ut om allt, som låg och tyngde på hjärtat.

Att studera naturen kallades på den tiden att läsa till läkare, och han ville bli niedikus och botanikus och intet annat. »Så give Gud dig lycka, son min !» sade slut- ligen efter många rådslag fadern, som alltid var glättig,

din mor gör du en stor sorg.»

Vemodig i hågen och med klappande hjärta, gick Lin- n~us in till modern. Länge satt hon tyst och vände på nyckelknippan, som hängde vid bältet. Den vita duken var hårt åtstramad om pannan, men en liten gråsprängd hårtest hade ändå letat sig fram vid tinningen, och hon såg god ut. Bredvid i köket sjöngo pigorna en psalm vid sina surrande spinnrockar.

»Betänk `ändå», sade hon med en lång suck, »att både min far och farfar ha varit prästmän och bott här på Sten- brohult liksom nu min kä'ra och vördade husbonde. Skall du, min egen son, bli den, som först sviker? Hur skall det då gå `dig? Var skall du då hitta ett så säkert levebröd? Vet du någon vrå på jorden, som du håller så mycket av som marken Ilar? Har kan du fa bo och leva hela ditt liv. Och det vill du försaka?»

Ynglingen förmådde ingenting sva'ra. Hon rä'ckte honom då händerna och drog honom ,till sig, så att han fick falla på knä framför henne.

»Du brukar säga», fortsatte hon, »att du vill leva för att utforska blommor, fiskar, insekter och stenar och allt i Guds harliga natur, 5Qm du kan se och tanka over. Din 548 NU DANSA KRI&k.PNA P- BLOMSTERÄNG kä~rIek till allt detta, måste vara gränslös, 0] `i du för den kan.offra ditt älskade Stenbrohult, ;~ch vad .~å mån.g. skttlle skatta sig lyckliga at.t kunna nå. Eå;~~.rigt blir dec -å för oss gamla att säga nej. Måtte al't god gå.vas givar< b.' dig i den kärleken Jag har intet annat tt skl~t'ukœ'i dig en fattig prästhustru.s ömma vä'.ilgfl:];.: K~i~si;" den dig ändå. något.»

Upprörd och åndå överlyckJ1ig, storm~~de Lirtn~:u~ ut ur stugan, och nu blev det att väva och `y Iårigt in på nätterna `för att hedersamt rusta ~0ne~ `r i:L;','n'.i f;"',rd de lärda. DET ÄREVÖRDIGA UPPSALA.

Under storväldets dagar levde i Uppsala en mäkta lärd professor, som hette Olov Rudbeck. Med håftig hjärtklapp- ning motsåg på den tiden var nykomhng den hårdh;'inta lek, som väntade honom, då han skulle upptaga~ i stu- denternas krets. Det båtade till ingenfir.~g, att Riidbeck, då han först anlände som ung student, försökte att se kavat ut i sin svarta klädesrock med blanka knappar och värja i gehäng. Utan nåd blev han gripen och ingniden över hela ansiktet med sot. Sedan kläddes han ut i svart kappa och en mask med åsneöron, horn och svinbetar, som det var gammal sed. För att övertygas om sin egen dumhet och okunnighet fick han darefter pa kna besvara en mängd stolliga kuggfrågor. Allt under sång och dans fattades han slutligen om halsen och skakades, till dess svinbetarna follo ur munnen. Da avsagades hornen och asneoronen, sinnebilderna av hans medfodda drumlighet, salt lades på tungan, och hjässan övergöts med vin. Och darmed utropades han så under dundrande trumslag till fri student.

LLiige fick Rudbeck .dock pröva, att inte heller en ~~stu~~t alltid vandrade sina första steg på rosor. Han iIiiiai~~~~ NU DA.NSA KRIOAiRNA PÅ BLOMSTERÄNG 54~ hade sitt huvud för sig och bra'rin av vetgirig trängtan att få utforska människokroppens iiire. ställa sig att skära och karva i lik. Därför måste han Detta kallades lik- revarekonst. Ett sådant göra ansågs ganska föraktligt, ty ingen förstod ännu ful'tt, hur mycket som därigenom kunde upptäckas. Det fanns nog en lärare, som skulle undervisa också i det ämnet, men han satt hellre bakom hemlighets- fullt stängda fönsterluckor ich stirrade på de små blå lågor, som dansade över ugnen i hans laboratorium. Där grubblade han natt och dag på att uppfinna något, som brukade kallas de vises sten. Med den stenen tänkte han sedan förvandla silver till guld och göra galdet så fly- tande, att det kunde drickas av människorna till hälsa och evig ungdom. Inte heller akademiens apotekare kände någon rätt lust att hälsa på bland liken. Med glasögon F på näsan satt han bitti oc'h sent och ritade upp gåtfulla tecken och försökte att räkna ut, vilken dag som yttersta domen skulle komma.

Så såg det då ut i Uppsala. Rastlöst arbetade emeller- tid den begåvade unga studenten Rudbeckius med sin sax och sin kniv. Därunder gjorde han så märkvärdiga rön i blodomloppets dittills förborgade egendomligheter, att en vacker dag infann sig drottning Kristina, vid likbordet med sitt hov för att höra honom föreläsa. Livlig, be- haglig och vältalig stod han där med sin ännu smärta kämpagestalt framför den snillrika landsmodern och be- skrev sina upptackte r. Fran den stunden var hans lycka gjord, och småningom med åren blev han den andliga hövdingen bland de lärda.

Han anlade en botanisk trädgård m e d sällsynta blom- mor, fast i borjan knappt mer an ett par tre studenter kunde förmås att syssla med örtku,nskap. Kamraterna skrat- F tade åt dem och kallade dem graslasare. Han avtecknade runstenar och byggde mekaniska verkstader. Han for- fardigade modeller till batar, bom gingo med hjul. Han anförde studenternas sång och lärde dem' spela på instru. 550 NU D.\.NSA i~RIC'~RNA Å Bi~MSTERÄ'NG ment och övade di',m att rida och sköta fäktvärjan. När hans blick så gick i'~er slätten till ättehögarna vid Gamla Uppsala, uppfylldes han av sällsamma tankar. Gr~:~erna hade diktat en saga om ett underland, som fordom skulle ha blomstrat långt fjärran ute i hav"t, ocl som' de kallade Atlantis. Utan tvekan slog han ned på den gissningen, att de därmed måste ha menat det avi"~gsna Svitjod, de rättrådiga hjåltarnas boning, där luften var frisk och skogen fylld av villebråd. Det var urhemmet, och därifrån hade folken utvandrat. Han undersökte svartmyllan på ätte- högarna och trodde sig finna, att de voro äldre än synda. floden. Uppland, var det inte samma namn som Atland? Nordens söner, påstod han, hade uppfört de grekiska skal- dernas forna Troja och redan före Abraham utvandrat till Egypten. Det hundraportade egyptiska Tebe hade från början helt svenskt hetat Tå-by, ty tä betydde på svenskt allmogemål grind eller dörr. Han genomforskade de gamlas skrifter och menade sig överallt hitta bevis. Vinet, som talades `om i grekernas saga, var mjöd och vinbärssaf~ elefanterna voro älgar. Hela Sill vidunderligt storvulna dröm samlade han i ett jätteverk, .50m blev kallat Atlan- tikan, och de smickrade och hänryckta svenskarna f("~r.' varade den på sitt bord bredvid bibeln.

Innan han ännu hade hunnit att låta trycka fortsätt- ningen på sitt verk, väcktes Uppsala en vårnatt av larm- trummor och klämtslag. En rasande vådeld jagade slut- ligen lågorna ända fram mot Gustavianum, den byggnad, som gömde universitetets bokskat~er. Grånad men obruten, steg den gamla Rudbeck da upp i gnistregnet pa det ry. kand e spåntaket och ledde med befallande stämma folket vid sprutorna. Fåfängt ropade man, att hans eget hus hade nåtts av elden. Utan att vika stod han kvar, ända till dess att Gustavianum och domkyrkan voro räddade. På hans tomL virvlade då askan av hans -tryckta skrifter och lamnade at `s ena tider att eftersrnna, om det kanske U `~AN~A ~p.IGARN `-A BI.OMS'EEP `&NG 551 ändå gömdes en halv sanning i hans saga om det nordiska urhemmet.

Den vittfrejdade och stora Iä'rdomshövdingen hade re- dan en mansålder legat i sin grav, når Linn~us nu med rän- seln på ryggen kom vandrande till Uppsala. Han tryckte fast hatten och såg sig om över slätten, där molnväggen stod gul och tung, och en brakande ljungeld lyste över ätte- högarna. Det var i en sådan gammal bygd, som under karo- linernas krigs dagar Atlantikan kunde diktas, men nu låg den sagan förgäten. Mildare tider hade grytt, och nykomlingen behövde inte längre knäböja i åsnemask. Men på gatorna böljade ungdomslivet lika glättigt som förr, och nya för- hoppningar knoppades och spirade. Den fattiga studenten från Stenbrohult fick ändå många prövostunder. Ofta kröp, han svulten till kojs. När han vaknade mitt i natten, skrek magen, fast han nys'~ hade drömt ljuvligen om öl- supa och blötta gäddor. Då tog han på sig de slitna klä'- derna och skyndade ut för att gå bort den värsta hungern. Här och där klingade en ruta, når några muntra nattsuddare ställde till krakel. »Halt, skinnbracka!» ropade de' till honom, i tro att det var någon hemvandrande borgarQ och vårjorna drogos. Men når de då fingo se, att det var en studiosus liksom de, och kände i,gen honom, ryckte `F de på axlarna och brummade: »God morgon, grå.släsare! Skall du nu ut och plocka örter igen alldeles som kvack- salvare och gamla gummor?»

Det var också hans nöjsammaste syssels~ttmng att samla örter. Förvånad såg en av stadens lärda fäder, hur den luddsIitna studenten en aprildag stod i Rudbecks for- fallna och ödsliga botaniska trädgård och på det noggrann naste examinerade blomma efter blomma. Efter att en stund ha forhort honom i botanik tog han honom med sig hem. Och nu grydde lyckligare dagar för den kunskapstörstande ynglingen. Snart hade han hundraYals åhörare omkring sig, när han gick framåt genom trädgårdsgångarna och yr 552 NII DANSA KRIOARNA PÅ BLOM3TKRÄN(: och frisk som ett sola k ein F. Fl dc" i:, f?~;'I? : ,~ I' `t `Ii-l `,r~~( ~IIi fortplantning och `giv.

Han var ingen svensk mångfrestare, som på måfå tr(i vade hit och dit, utan han fördjiipade sig kärlek~~ll$' i det, som låg hans sinne närmast. D;'i'rför blev han också segerrikare än de flesta. Det ble'~ en fullkomlig upptä~t$.s- färd, när hari slutligen strövade ända till de ].a.pska snö- fjällen och antecknade allt, vad han iakttog. $,ven det minsta, som hade tyckts andra betydelselöst. I Holland utgav han slutligen sina lärda verk, som br<;'>to nya vägar genom naturens vildmark. Men ännu hände det en~elIanå.t i skämtsamma stunder, att han inför sina utländska v"~'nner drog på sig sina ludn.a lappkiäder ocht slog på sin lapp- trumma. Varken guld och berömmelse ell~:r de h0ll;':~:.% dska blomsterlökarna, som från fälten doftade ända in `t' rum men, kunde heller förmå honom att stanna. Heniåt måste han för att hålla bröllop med sin käresi;a och fori;sä'tta sina strövtåg under granar och björkar.

I skogsdungarna via Uppsalr.slä$t.~ns bryn skaJlade tidigt om vårniorgnarna valfl".cjrn o(FIi i;rum~'na. Det var ungdomcn, som med h1omrnor i hattarra c-ch' 1.$nnaus och fan an i spetsen drog ut i bygderna för ab.t botanisera. Sällan feladcs det heller äldre lärjungar från alla Europas hörn och solbrynta män, som återvänt från avlägsna forsk- ningsfärder. Vid sin gård, Hammarby, hade han byggt sig ett museum åt sina samlingar, och där lägrade sig sedan om kvällen hans vänner och förtrogna utanför' i gr(5ngräset. Klädd i kort, röd nattrock och grön mössa och med sin långa pipa i handen, stod han så i den uppslagna dörren och talade för dem om sina blomster och stenar eller om luftens glittrande insekter'. Det blev oförgätliga stunder av ljus och ödmjuk andakt, och hans egna ord fladdrade omkring i uppsluppen yra och kvickhet som guldvingade bin och sländor., -

Han var inte nb'jd, om han inte såg, att alla voro riktigt giad Han hette nu inte längre Linnaeus, utan hade adlats till von Linn‚. Men i sitt vapen satte han varken en örn eller ett blodgirigt lejon, varken ett svärd eller en kanon, som andra hade brukat. Ågget var begynnelsen till allt, och Karl von Linn‚ satte i sin sköld helt enkelt ett ägg. Det blev blomsterkonungens vapenmärke i den nya,,,. fredliga uppblomstringen. OM SVEDENBORG OCH OM ETT NAPPATAG HOS DET ÄRBARA BONDESTÅNDET.

Sådan var den Linn‚, som hade förvånat Hattarna och Mössorna med sin likgiltighet på traktörsstället i Stockholm. Och han var inte den enda, som mitt under deras strids- tummel visade, att en stark själ går sin egen väg. Eller vem var den gamla, lutade gubbe, som under piskande östanväder var dag låt bära sig ut till det pågående. arbete f. med Södersluss? Ja, slussar det förstod denna nittioåring att upp sätta. Han hade till och med lovat Karl den tolvte att bygga en kanalväg med slussar tvärs igenom Sverige, fast det storverket sedan fick anstå till lugnare tidsåldrar. Skeppsdockor, urverk, vävstolar, vindspel och ännu mycket annat hade han sysslat med, och han hade uppfunnit en sorts flyttbara kvarnar åt de tågande karolinerna. Av med skinnluvan, och hälsa på den krokryggiga åldringen, ty det är Kristoffer Polhem, den svenska mekanikens fader!

På andra sidan slussen steg vägen brant uppåt den södra malmen. Där hade Emanuel Svedenborg sin gård vid Hornsgatan, Låt oss inbilla oss, att vi just nu äro två skolpojkar, som vandra dit upp år sjuttonhundraett och femtio, väl kammade i håret, som det är tillbörligt vid `ett besök hos en så märkvärdig man. Han hade undersökt människohjärnan; och luftballonger, ång- NU DANSA KEIGAPNA PÅ IILOMSTrPN'NG 555 maskiner, undervattensbåtar och mycket annat, som då ännu inte fanns till, ha4e skymtat för hans tankar. Men det är tyst och stilla i hans lilla trädgård. Där råder aldrig det glada stim av lärjungar och vänner, som brw kade omgiva den lyckliga och ärade Linn‚. Allt visar tvärtom, att vi ha kommit till en enstöring, som blott få förstå.

Nästan ångslade påminna vi oss det myckna,' som vi hört viskas om honom. Har det inte sagts, att han håller på att uttänka en ny troslära och kallar sig Messias? Han kan sluta ögonen och urskilja, vad som tilldrar sig långt borta på andra ställen, och med åren har han blivit allt mer besynnerlig och får påhälsningar av änglar och andar.

Det är knappt, att `vi våga en knackning på' dörren till det åttkantiga lusthuset, där det lyser från fönstret i kvällsskymningen. Det är känt, att där brukar han bQ och arbeta.

Ingen svarar, men ur det egentliga boningshuset sticker en snäll och beskedlig trädgårdsmästarehustru ut huvudet och säger: »Öppna ni bara! Assessorn har aldrig dörrn stängd. Goda änglar vakta den.»

Vi få väl därför taga mod till oss och glä"nta på dörren. Därinne sitter Svedenb'org framför brasan och kokar själv F sitt kaffe. BreIbland gör Svedenborg ett uppehåll i sitt tal liksom för att lyssna till andens svar, och då blir det gravlikt tyst i rummet. »Min a"dla Virgilius», säger han slutligen till anden, »du kan inte smaka på maten, men jag har låtit tillreda den på bästa vis, för att doften skall behaga dig. För egen del spisar jag helst litet. En gång efter en mål- tid såg jag en purpurklädd man sitta i ett hörn, och han sade till mig: Åt inte så mycket! Jag har utvalt dig att för jordens folk utlägga den heliga skrifts inre, andliga mening, och jag skall själv förestava, vad du skall skriva. - Från den stunden öppnades min själs ögon, så att jag kan se och tala med er andar och med änglarna. Därför behöver jag sedan dess heller ingen tjänare. Alltid följa mig mina vårdande a"nglar.»

»Ack, jag har ofta haft mycket att sköta», fortsätter han efter att en stund återigen alldeles tyst ha suttit och lyssnat. »Nästan dagligen hängde jag förr stålvärj"an vid sidan och gick till riddarhuset för att tala och rösta. Det var min plikt som medborgare. Ofria folk likna rådjur, som äro instängda i en park till furstars förlustelse. Än har jag ställt mig på Hattarnas sida och än på Mössornas, allt som mitt samvete befallt... Men köttbullarna ha kallnat och slutat att ånga, ädla Virgilius, och jag tröttar dig med att tala så mycket om mig själv. En tusen gånger härligare doft försprider sig från din vitskimrande mantel, och jag ber dig att inte framdeles gå min dörr förbi.»

,Vid de orden reser sig Svedenborg och följer med hjärt liga avskedshälsningar sin osynliga gäst till tröskeln.

Vi bli ängsliga till mods. Snön viner allt kallare om nacken och virvlar ända in över enriset på golvet. Då' komma vi att tänka på, att den gåtfulla mannen där i eld- skenet i detta nu endast är ett minne, en stor ande, som lever i sina verk, men som vi försökt att få se en skymt av i hans forna arbetsvrå - att vi själva kunna se dei osynliga med inbillningens öga alldeles som han. 5S<~ N[J DANSA I:RIG~RN.. p- BL0MSTE.Ä~'G Det var alltså en stor tid för tänkare och forskare, f'ör upptäckter och handel, hur oförsonligt Hattar och Mössor än sletos om makten. Två motsättningar började allt tyd. ligare att visa sig i svenskarnas lynne. En del av folket var fantasifullt med längtan efter bragd och äventyr, sak samma om det så bar rakt mot fördärvets brant. Andra voro kloka och förtänksamma, men ibland så fantasilösa, att de med kallt mod gingo och skänkte sig åt ryssen. Mutor både från Ryssland och det söta och kära Frankriko stuckos hit och dit, och mången höll till godo. Men under striderna lades ändå vägen framåt mot våra dagar. Borgar- ståndet hade blivit rikt och prydligt, och i självaste präste- F ståndet ordades så väldeligen om folkfriheten, att det slut- ligen om en talare diktades följande vers: Den är för Sveriges frihet tröger, som inte älskar prosten Kröger. Bondeståndet, som så länge stått i skuggan, ryckte också fram med gott gry. En och annan av de styva, svarta rockarna, ärvd från far, var tillskuren av det kläde, som hade bretts ut på gatorna vid Karl den tolvtes begravning och sedan skånktes till bönderna. Fast deras talman, Olov Håkansson, med knapp nöd kunde skriva sitt eget namn, förstod han att myn~digt styra dem med sitt sluga ord. Men när det blev fråga om, att de inte längre till husbehov skulle få ha sina egna brännvinspannor vid gårdarna, då bekymrades de allvarligt och trodde, att ett sådant gruvligt tilltag förvisst skulle vålla mask i magen, farsoter och tidig död. Ännu var det nog en smula kvavt i deras sal, men i förstugan såg det ut som på slottet. Så många kung- liga lakejer stodo där och ha"ngde för att bjuda bönderna med sig ut på värdshusen och mjuka upp dem till hovets bästa. Lika ivriga voro Hattarna från sitt håll att få dem med på källaren och prata dem i örat. Det var intet under, om gubbarna ibland blevo alldeles vimmelkantiga och glömde god riksdagssed. En morgon, när det skulle `av- -U DANSA KRIGARN~ PÅ BLOMSTERÄNG 559 gö'r.as, att ra. dsherrarna fingo trycka konungens namn med en stämpel, om han nekade att skriva under deras beslut, då bar det alldeles omkull med ordningen. »Kungen klagar, och vi klaga, och ingen av oss får rätt», ropade en av de kungssinnade till Olov Håkansson, hoppade ,upp och ned, knäppte med fingra rna och slog i skranket. »Det vållar du, din skälm, men nu skall du ut!» Det hjälpte inte, att Håkansson dunkade med talmansklubban. Han blev puffad ned baklänges i stolen och fick örfilar, så att håret föll ned under kalotten. En drog honom i håret för att släpa ut honom på golvet. En annan bultade honom i huvudet, och käpparna viftade över hans försvarare. Oväsendet hördes ända ut på torget. En av hans vänner fann då på att stämma upp en psalm, och snart stodo alla bönderna med händerna knäppta och sjöngo andäktigt: »Vår fiende ifrån oss driv, och du med friden när oss bliv! Ledsaga oss i allan stund, att vi må undfly djävulens fund !»

Men som psalmversen var slutsjungen, rusade de alla strax åter i luven på varandra. Sekreteraren försvarade sig med dragen värja, talmansbordet stöp i golvet, och bredvid i dammet lågo både talman och bläckhorn och sanddosa. dundrade: Äntligen kom lantmarskalken i dörren och »Tyst, eller skall tusan ta er !» Då återvände var och en till sin plats, och det blev tvärt så stilla i det ärbara bondeståndets sal, att man kunde ha hört en mus knapra. I Preussen härskade vid mitten av sjuttonhundratalet en sällsam och vida beundrad man. Det var Fredrik den store. Han var en vis konung och orädd krig are, men levde helst en filosofs liv, omgiven av skalder och lärda.

Slottet i Berlin stod en kväll upplyst till stor fest. I Vita salen framskred under kristallkronorna ett mycket egendomligt tåg av dansande fackelbärare. Den första var enögd. Den andra var ärrig. Somliga haltade åt vänster, somliga åt höger. Den ena släpade med foten, och den nästa stötte i. De flesta voro nämligen gamla fältmarskalkar och generaler, som i ärofulla strider höljts med blessyrer. En sådan högtidlig, gammaldags fackeldans blev numer bara dansad vid kungliga bröllop. I afton var det Fredrik den store, som gifte bort sin syster Lovisa Ulrika med Sveriges kronprins Adolf Fredrik. Själv var prinsen inte närvarande. men omgiven av pudrade herrar och var dag med femtio dukaters underhåll på fickan, hade riksrådet Tessin kommit i hans ställe för att hämta bruden. Och märk nu, vad som blir berättat! Från brudgummen hade han nyss lämnat henne de härligaste juveler, och de glindrade över hennes hals och armar som en hel vintergata.

Ungdomliga Lovisa Ulrika, hur litet kunde `du då ana, att dina brollops~uveler smaningom skulle forvandlas till en harmfylld kvinnas tårar! Vad de orden betyda, komma Iågande, djupblå brandenburgska ögon. Plötsligt drog han upp sin gyllne snusdosa och tog sig eftertänksamt en duktig pris. Som han smällde igen locket, sade han lågmält: »Jag är inte utan oro för min syster. Det brandenburgska blodet är häftigt och stolt. Min syster skall akta sig att såra de frihetskära svenskarna.»

Vid hans hov hade hon lärt sig att beundra snille och kvickhet mer än allt annat. När bröllopet var över, och hon gungade på Östersjön, var hon därför glad att ha' till ledsagare en `så lysande och snillrik man som Tessin.' I Sverige voro på den tiden rådsherrarna nära på konungens medkonungar, och det grämde Tessin, att han inte hade fått tillfälle att bära den hermelinsbrämade rådsdräkt av röd sammet, som han hade med sig i kistan. Men det var nu ingen tid att visa surmulenhet bredvid en så själfull och bländande furstinna, och båda blevo goda vänner, utan att därom var något ont att säga.

I Stockholm levde då ännu den gamla, skröpliga kung Fredrik. Hans stora peruk vippade ibland ännu i en guld- smidd kaross, som rullade bort till Karlberg eller Rotundan i Hummelgården. Men några år gå fort, när vi berätta om dem hundrasextio år efteråt. Då gamla kungen dog, hade Lovisa Ulrika redan med snillets spira i sin hand lekt fram ett hov efter sitt sinne vid det lummiga Drott- ningholm. Tessin hjälpte henne att fylla salarna med tavlor och samlingar. Praktfulla pendyler slogo timmarna med tunn silverklang, och på byråar och marmorspislar sutto herdar och herdinnor av porslin. Under lindarna i parken framtittade otaliga bildstoder. Många av dem hade förr 17. Svenskarna. il. 562 SNILLENAS KONUNG i tiden hemförts som krigsbyte. Till och med ålderdom ens skrynkor och grå hår försökte i hennes lilla sagovär~d att gömma sig bakom en mask av ständig ungdom. Både unga och gamla pudrade sitt hår vitt och sminkade kinderna röda, så att alla sågo ut som vackra, nätta dockor.

Förr växte det rovor i Sverige, nu växt< det snillen. Liksom en vig pojke tycker om att klättra, så roar det ett kvickt huvud att hitta på ordlekar, och nu ville alla vara kvicka. Skratt ljöd i det gröna, där skalden Olov Dalin läste högt, och drottningens svarta morian Badin kom i en stor fjäderkrona med tebrickan framför sina hjulande ben. Ett sådant hov kunde bara Fredrik den stores syster trolla fram ur den steniga svenska marken. Förr gingo unga adelsmän och lånade pengar. Nu gingo de också och lånade kvickheter, var de hörde några, för att sedan göra sin lycka genom att låtsas mer snillrika, än de voro.

Men det fanns en, som kunde gäspa, fast han alltid snällt höll upp handen för munnen. Det var en mycket god och beskedlig man. Redan hans namn, Adolf Fredrik, lät ju som själva beskedligheten. Han tyckte mer om att svarva eller att få sig en ordentlig tallrik surkål. Men kung Adolf Fredrik beundrade sin drottning, och hovfolket brukade säga, att han såg nådig ut till och med på ryggen. När dagen började lida, bjöd han henne armen, och skaran trippade bort till en teater i det fria med kulisser av tuk- tade häckar. Vida omkring hördes de spelandes röster i den stilla kvällen, där daggen föll i gräset, och himmeln gulnade bakom lövkronorna.

Små prinsbarn föddes ju småningom också till världen, och de gjorde som de stora. I sina koltar med silvergaloner stultade de omkring, vände ögonen uppåt, slog o sig för bröstet och spelade teater på bänkar och bord. Sist att tröttna var alltid den äldsta gossen, kronprins Gustav.

Badin, den svarta morianen, hjulade ibland förbi prin- sens rum, när Tessin som bäst höll lästimme med honom.

stack J3adin händerna mellan knäna och skrattade åt, SNII.LF'NAS KONUNG 563 vad han hörde, så att hans stora mun drogs ända upp till öronen.. Därinne hoppade det förnäma riksrådet Tessin omkring på golvet, pep som en fågel, gnäggade som en häst och tutade och trummade SOlTi en soldat allt för att (?~ustav så mycket livligare skul.le förstå, vad som lästes om. »Vara lydig o'- beskedlig !» förmanade Lovisa Ulrika, och så fick han om kvällen följa henne på teatern. När han skulle krypa till kojs, kunde han inte tänka på annat än teaterns hjältar och hjältinnor. Han ställde sig i sängen med handduken virad om huvudet som en turban. Vers efter vers läste han upp ur minnet, ända till dess han med tummen shiiligen gav sig en dolkstöt i hjärtat och trillade omkull bland kuddarna och somnade.

Allvarligare gick det till om morgonen, när Dalin, som också var hans lärare, steg in med sina böcker. Redan hans ansikte med den krokiga näsan och höga, bakåt- sluttande pannan tydde på något ovanligt. Full av liv och kraft och lärdom, berättade han om hävdernas minnen. Då begynte det stråla i den begåvade gossens stora, djupblå ögon. Allt storsint och bländande lockade honom oemot- ståndligt, och det blev hans högsta dröm att själv få likna forna tiders stora. Ofta satte sig Lovisa Ulrika i läsrummet för att höra på, glad åt hans snabba och livliga svar på alla frågor. Hon hade fått, vad hon önskade: en son, som var ett snille.

Ändå kunde varken smink eller puder dölja, att hon ofta kom förgråten. I Berlin hade hon vant sig, att hennes kungliga broder befallde över allting, men här befallde rådsherrarna och ständerna. Hon stampade i mattan av harm, när hon talade därom med sin godmodiga gemål. Och når de tjocka riksråden kommo på besök, lät hon dem på trots sitta på små kullerstolar i stället för i bekväma ryggstolar.

Inte ens Tessin ville böja sig och lyda eller pruta på friheten, hur väl han än trivdes i hovets lätta skim- mer. Det föll så många häftiga ord mellan honom och ~NILL1INAS KONI~'IIG drottningen, att hon till sist inte ängr~:. kund<' t:~!a forna gunstlingen för sina, ögon. Han. rn'åste gå brirt i onåd och framleva sina återstående år på sitt Åkerö. Där i lantlivets ensamhet försökte har. glöi~~im~ världens Rärd och se kallt på den tid, då han var r'.ik och firad och avundad. Slutligen, när han kände, att döden närmade sig, lät han bära in den färdiga likkistan i rurnmet och skrev med ett stycke krita på locket: »Äntb'gen lycklig.»

Men ständerna hade också tagit Dalin ifrån prinsen och givit honom andra lärare, ty den kvicka skalden retade dem med sina spefulla kväden. Den lilla Gustav saknade sin kära Dalin och snyftade bittert. Och föräldrarna rodnade av förtrytelse under den skammen att inte ens få välja de lärare åt sina barn, som de ville. Rådsherrarna brydde sig heller inte om, när kungen nekade att skriva under, vad de bestämde. De gjorde sig en stämpel med hans `famn och tryckte ben i stället helt lugnt under beslutet. Den maktkära Lovisa Ulrika och hennes gemål började att känna sig som två misstroget bevakade fångar, utklädd.a i sammet och juveler.

Ja, juvelerna med dem prydde hon sig g'ärna, ty hon tyckte om att lysa och beundras. På dem började hon att tänka. Hon öppnade sitt skrin, och där glimmade de som regndroppar och som tårar. Hon mindes, hur hon hade burit dem som brud. Gråtande tog hon upp bro- scherna och de dyrbara länkarna i handen och synade dem vid ljusskenet. »Ni skola hjälpa mig», tänkte hon. »Jag behöver soldater, och jag behöver folk på gatorna, som kan ropa: Ned med radet! Tyst och hemligt skall jag skicka bort er ur Sverige med en pålitlig tjänare och pantsätta er. Då får jag pengar till mutor och gåvor. Någon mörk natt skall jag nog sedan göra upp med er, rådsherrar !»

Men den tiden hade väggarna öron och nyckelhålen ögon. Snart började det skvallras, att hon i försåtlig avsikt hade skickat bort sina juveler. »M da inte min brudgåva SNl'LL~NÅS KONUNG 565 min?» frågade hon~'håde uppbragt och förs-räckt. Men ständerna sva;' `ade, att det var rikets kronjuveler, och tillsade konungen att vackert genast låta visa och räkna dem i räntekam~naren. goda rå-i dyra. Bc,;r~;i vo' - d e e'TtE'fi .rtid, och ni'S blevo *

På det gamla Rydboholm utanför Stockholm sutto då en afton två män vid en nästan nedbrunnen brasa. De hade kunnat tagas för några häxmästare från forna dagar. Dörren var väl låst utåt gården, och under ivriga viskningar smälte de i en liten panna ett tungt, silverliknande ämne. Den ena, som hade blida och fina drag, var ställets herre och en nära vän till kungaparet. Han hette Erik Brahe. Den andra glömde sig oupphörligt och dundrade till med något mustigt kraftord. Det var kapten Erik Puke.

Brahe såg irot fönstret. »Jag känner mig underligt orolig», viskade han. »Något kungligt envälde av det gamla slaget vill jag nu inte vara med om. Men visst är, att det evinnerliga partikivet med sina niutor till sist stryp er oss alla. Något måste göras. Vad folket på gatorna angår, har jag hört, att den avsigkomna hovlöparen Angel är utsedd att skickas omkring till kaffehus och krogar för att prata upprorsmod i de bålda kämparna.»

Han tog pannan från glödhögcn och hällde det smälta i" i blyet i ~kulformarna, som stodo uppradade bredvid honom på golvet. Under tiden tillade han: »Här ha vi ammunition. Alltsa i morgon natt, juni den tjugondeforsta!»

»Myteri i kasernerna!» instämde Puke med höjd röst. »På Johannis plan och Ladugårdslandstorg samling vid trumslag. Kungen ut till häst, hurrarop och ny författning. Så ungefär går det till i andra land. Och sa bus i kurran med frihetsvannerna, som de kalla sig! Jag kallar dem. .

Brahe tystade honom med en handrörelse och vände sig igen mot fonstret, dar något skymtade forbi. 566 SNILLENAS kONUNG

Det var en piga, som gick "iver gården med `n smör bytta. Helt likgiltigt snurrade hon in den på bor r] et i det öppna kökel; på aiidr.a' sidan o('l1 gick i;~i sin v~;'.g igeI'..' med en munier trall.

Brahe b] ev ännu oroligare. »Miusta småsaker ki1nna ibland få oförutsedd inverkan vid till~<:'.nkta hände~~:'en>, sade han. :~Ett förfluget ord, ett brev, f,.fi,j~;~~ iI'I~E' mer.»

»Låt oss åtminstone hoppas, att Sveriges ö.de inte ligger på botten av en smörbytta», svarade Puke med ett gotL skratt. »Förmodligen skall skepparen i morgon ha den med sig till staden, fast flickan var för lat att bära ned len till skutan.»

»Det gör mig ont», inföll Brahe för att avbryta sin egen dystra tankegång, »att vår snillrika drottning aldrig riktigt kan lära sig, att hon är skyldig hålla lagarna i sitt nya land, lika skyldig som var och en av oss andra. Men kungen är en hedersman. Kom ihåg det,, kapten! Jag vet, att han har samvetsskrupler, för vad som nu sker. Man behöver inte vara ett snille för att begripa, att ett kungalöfte på lagen inte är givet för att brytas. Men, Gud förlåte, nu är det för sent att tala om allt detta.. Bär in kulorna till inspektoren!»

Puke samlade upp kulorna i en säck, svängde den över skuldran och ställde sina steg till det inre rummet efter att ha lyft av dörrklinkan. Där brann ingen bar eld, utan endast en taklykta. Under den satt inspektoren mellan två högar av muskötpatroner och laddade skarpa skott.

De båda herrarna gingo sedan att sova. När inspek. toren hade blivit färdig med sitt arbete, packade han in patronerna i nagra brannvinsankare och bar sjalv ned dem till en vedskuta, som låg vid bryggan.

»Så, min snälla man», sade han till sk'epparen och lyfte försiktigt ned ankare efter ankare i kajutan. »5 tyr nu i v" t iII vår herr g reves hus i Stockholm, och stall SNI1.L~;.~~s KG .~`T.iNG 567. in de här pjäserna i portg'ången! Men det s'ä~er jag: Låt bli att ta sig en styrkare på vägen! För det här är ett nytt brännevin, som heter smällevin. Och det är aldrig för gott att smaka på.»

Det var redan nära på full dager. Yrvaken rev sig, skepparen i håret och gnuggade ögonen. Hell dig, vackra skärgård, så dir- morgonbris kan friska på! Det är just en kultje, som kan få' en gammal skuta att kila. Bara att hissa seglet, så lappat och uselt det är. Och så lägga ut. Lätt i håg, lätt på våg. Och så tobaksdrossen under läppen. Sol o<'.h vind, brun om kind. Se, det är en sann skeppares liv.

Och framåt sköt den åttiåriga skutan genom krusningen. O'ch klockan ringde långt borta i Danderyd. Och solen, (len steg och steg och så mojnade vinden.

Då kom skepparen ihåg smörbyttan, som han skulle ha med sig till staden, men som den Iata pigan hade ställt i köket.

Seglet föll, och ankaret föll. Och förargad spottade han sin tobaksdross i sjön. Släp och slit, det är en skeppares liv. Aldrig nog på kneg och knog.

Långsamt halade han sig ned i jullen. Ännu lång- sammare gick det, innan han fick smörbyttan ombord. Inte anade han då ännu, att han genom sin långsamma rodd så att säga redan hade slagit av både PII.kes och sin egen husbondes huvud med sina tröga åror. Hur det blev med den gåtan, det .skall nu berättas.

När han kom fram till Stockholm, var det redan sena kvällen. Och då var han ändå bara vid Södersluss. Men Brahes hus låg åt Mälarsidan på Helgeandsholmen. För- gäves hade hovets vänner där väntat på sitt »smällevin». De visste inte, att en glömd smörbytta redan hade räddat Sverige från deras tilltänkta statskupp. Småningom började de att skiljas åt. Hovlöparen Angel, som skulle gå om- kring och uppvigla sjömän och annat löst folk, hade likväl råkat att bjuda p å fl e r skålar för drottningen, an can 568 ` 5~II iY.N.~5 KONI;.NG själv tålde. På Norrbro stod han framför en flock busar och pratade, mer ä.n klokt var.

Vid det laget hade konungen och Lo~ri'~a Ulrika nyss stigit in i sin loge på teatern. Egentligen var konungen både avhållen och aktad. Han hade många verkligt till- givna vänner att hälsa på med en fryntlig böjning på huvudet. Men i afton såg han besvärad ut oc]'i torkade sig i pannan. Som alltid, när det blev trångt, upplyftes ett par bänkar på själva scenen. På dem sutto mitt fram- för honom av en ren slump just några ay de frihetsvänner, som hovet i natt tänkte låta fängsla.

Där satt, liten och illmarig, Pechlin med sin vassa näsa. Han såg genom lornjetten mot hovskaran och hade roligt åt sina egna små beska elakheter. Och där satt Augustin Ehrensvärd, solbränd och käck, och ritade med pekfingret på hattkullen. Kanske berättade han för Pechlin om sitt Sveaborg. Det var den märkvärdigaste fästning, och den höll han på att bygga på en klippö i Finland genom att spränga långa valv inne i själva hälleberget.

Men litet vet människan om den stund, som kommer. Det har den här berättelsen ofta visat. En spåkvinna kunde ha fått mycket att säga, om hon nu hade stigit fram på scenen till bänken. skulle hon ha sagt. »Låt mig läsa i din hand, Pechlin», »Den ser ut som en spindel. Listigt är du med i allt. Som en spindel spinner du dina osynliga nät. Men en gang komma de att snärja dig själv. I fängelse skall du dö!»

»Men du, EhrensVärd», det hade blivit hennes nästa' ord. »Du har en byggares duktiga hand. Och det är för sekler du bygger. Vad är det jag ser? I Sveaborg skall du få din grav. Och jag ser, hur svenskarna en dag under klockringning och sång hölja den med flaggor och vimplar, som de tagit från ryssarna!»

Knappt något skulle kanske dock' ha överraskat dem mer, än om spåkvinnan hade böjt sig ned och viskat: »Se er för, ni- alla frihetens vänner, som sitta här på bänken! SNiI.LENAS KONUNG 569 I nato kan det gälla ert väl och ve.» Men där stod ingen ~påkvinna, och de visste ingenting om de händelser, som slogo med sina vingar omkring deras huvud.

Blott drottningen och hennes vänner i hovlogen visste det. Hon började att darra för sina egna planer och blev allt blekare. Det klädde henne, ty hon hade annars ofta för hög färg. Men hon hade inte längre ro att sitta kvar i stolen.

När hovet hade `åkt hem till slottet, kom Puke dit upp för att få veta, vad som skulle göras. Hård, översten för drabanterna, kom emot honom med hastiga steg. Hans far hade varit med vid Bender, och hans egen kropp hade smakat både stål och bly, men nu skälvde han på rösten. »Ingenting får ske i natt», sade han kort. »Faran är ännu för stor. Vi måste vänta. Det är drottningens befallning.»

»Det dröjsmålet kommer att kosta våra liv», svarade Puke, när han vände sig om för att gå. »Men ni var alltid min välgörare. Jag lovar att i fyra hela timmar uthärda tortyr utan att bekänna något, ifall jag därmed kan skaffa er tid att fly.»

Några frihetsvänner hade då redan genom soldater i kasernerna fått reda på sammansvärjningen. Under oro räknades timslagen från kyrktornen, men utan trumslag eller skott förflöt natten. Ehrensvärd samlade sina soldater på Artillerigården och lät dem stämma upp hurtiga frihetssånger, och gråhåriga riksråd och generaler gingo med i patrullerna för att försvara friheten.

I elvte timmen hade nu drottningen hunnit att få tillbaka de pantsatta juvelerna. Utbrutna ur sina infatt- ningar, lågo `de strödda över bordet framför henne. De hade inte längre samma glans för hennes ögon som under bröllopsfacklorna `i Berlin. Häftigt sköt hon dem ifrån sig och lät genast skicka dem till syning i räntekammaren, som det var begärt. Hon föll i vanmakt, hon lät slå åder, hon förebrådde konungen hans försiktighet och lång- modighet, o'ch från frihetsvännerna fick hon höra det talet, 570 SNILLENAS KONUNG att hon borde sättas på Bohus' fästning. Men ännu ville hon visa, att hon. var den konungsliga Lovisa Ulrika, och när midsommardagen kom, åkte hon ut på Djurgården med hela hovet.

Bekymmerslös' småfolk lekte.a och dansade under trä.den med stilla nordisk högtidlighet eller slog sig ned i grön- gräset kring sina matsäckskorgar. En sextonårig gosse, som nyss hade sluppit ut ur Maria skola, hadO fått låna en cittra och satt mitt bland alla blommorna. »Hör på den gossen !» sade en borgare i blå rock och vita striimpor och sträckte ut sig på ryggen med händerna stuckna under nacken. »Han heter Bellman. Honom kan det bli något av med tiden.» Gossen hade `ännu ingen riktig vana att sköta cittran, och ändå började han sjunga.. Orden kommo av sig själva, allteftersom b~;~n kn\\.ppte och letade på' strängarna: »Må de stora fritt få kivas om den makt, som blott är mull! Här, där skogens nymfer trivas, mötas vi för glädjens skull. Höga, hundraåra ekar, där de vilda fåglar slå'y skugga oss och våra lekar, yi, de s.älla och de små.»

Men alla sjö'ngo inte den midsommardagen.

Det fanns då för tiden ännu två fängelser, som särskilt voro hemskt beryktade. Det ena var Vita hästen och låg under gamla rådhuset vid Stortorget. Det var mörkt och bara fyra alnar långt och tre alnar brett. Det andra befann sig i Smedjegården och brukade kallas' Rosenkammaren. SNILT.ENAS KONU~O 571 läpparna och bekände. Hård, hans välgörare, fick där- igenom tid att komma undan i en båt utåt Målaren och rädda sitt liv.

De andra sammansvurna blevo fängslade. Några veckor därefter voro kring den öppna platsen vid Riddar- holmskyrkan alla fönster och tak fullsatta med människor. Där miste då både Brahe och den in i det sista lika oför- färade Puke och flera av de övriga sina huvud.

Och Fredrik den stores syster, hon som hade glömt hans visa råd att inte såra de frihetskära svenskarna, hur gick det då med henne? Sittande i en stol och med konungen stående vid sin sida, fick hon mottaga ärke- biskopen, som kom, följd av en biskop. Med fuktiga ögon måste hon höra på, hur de uppläste en dundrande straff predikan från landets präster, därför att hon inte bättre hade vördat lagarna. MOR OCH SON.

Långt in i Drottningholmsparken, dä'r naturen var vildare och mer orörd, låg ett kårr. Hovet strövade sällan så långt, om inte någon gång för att botanisera efter pro- fessor Linn‚s fason. Där lät Adolf Fredrik i all hemlighet köra på jord. En vacker sommardag blevo så alla kadetterna befallda att tälta i slottets trädgård, och där fingo de riktigt gona sig och mäta så mycket krushär, att magen stod i fyra hörn. Vad var nu meningen? Det var något att gissa. Såg först, den som kan!

Den välmenta Adolf Fredrik hade slagit botten ur tre hela tunnor guld .för att på drottningens namnsdag trösta henne för alla sorger med en överraskning utan like.

En ljus natt fingo kadetterna se en besynnerlig flotte, som försiktigt närmade sig ute på Mälaren. Den bestod av flera pråmar, och på dem tronade tre slå kinesiska slott> som i smyg hade blivit byggda på Artilleri gården i Där i den mörka hålan, som stod halvfylld med iskallt vatten, nedsänktes nu gång på gång den arresterade och avklädda Puke. Men han glömde inte sitt löfte till Hård. Under fyra långa timmar höll han ut, innan han öppnade 572 SNILLENAS I~0NUNG Stockholm. Det blev nu att flytta upp hela defl;a simmande Kina på den igenfyllda kärrmarke'ti och ;:`;;ed."in att l.ära sig exercera som kineser. När Lovisa Ulrika på sin namnsdag glatt häpen steg ur sin vagn, stod där en hel ungdomshäi' av kineser med klingande spel och med drakar och solar på fanorna. Klädd som mandarin, över]'ämnade kronprins Gustav till henne på en purpurkudd~~ slottets förgylld.a nycklar.

Kina blev en ljuvlig vrå mellan skuggiga lövträd, och hon lät bygga om och försköna slottet och flyttade dit om somrarna med sina böcker och sitt broderi. Där fick Adolf Fredrik i ro hänga peruken på en spik och låta svarvhjulet snurra. Ville de en afton sitta med sina förtrogna utan att störas av nyfikna tjänare, fanns det en sal. där det full- dukade bordet kom upp genom en fallucka i golvet. Man kunde ha trott, att hela slottet, som det stod, hade blivit hemfört på någon ostindiefarare. Drakhuvud gapade fram under balkongen. Klockor vaggade för vinden utefter de ärggröna, svängda taken. Framför .speglarna i rummen sutto kinesiska porslinsdockor, som kunde röra på huvudet och nicka välkommen. Och mitt bland alla små lackerade bord och skåp med elfenbenspjäser och tekoppar fanns det en hel liten kinesisk dockteater att beskåda.

Men inga slottsdörrar kunde utestänga tidens stormar, och inga skiltvakter, hur granna de än posterade med talgade mustascher och flätat hår. Ond och trött kom konungen från de ständiga tvisterna vid rådsbordet och blev först nöjd och fryntlig igen, när han en stund hade plockat bland sina svarvjärn. För att trösta sig satte han sig en dag och åt ostron och därpå surkål och sedan stora, färska fettisdagsbullar med mandelmassa och sjud- het mjölk. Men det var för mycket. Den dagen dog Adolf Fredrik.

»Välkommen, tredje Gustav!» nickade alla de kinesiska gubbarna i Kina. »Nu se vi, att det inte blir någon sömn för öss, utan att det är en ny sol, som stiger.» Och' det 574 SNILLENAS KONUNG samma märkte snart svenskarna. Där sutto de utländska sändebuden i Stockholm som väldiga kaxar och styrde riks- dagen med sina mutor. Skulle det förbli så? Var det frihet, att svenskarna måste lyda, vad som befalldes av den stora kejsarinnan Katarina i Petersburg? Nej, som den fagraste vår, som en knoppande Eriksmässetid hade friheten kommit och klätt landet i grönska, men ogräs hade följt med i sådden. Det händer med all sådd. De unga adelsmännen började tröttna att hänga i de grevliga och friherrliga ämbetsfurstarnas trappor för att tigga sig till en syssla eller litet penninghjälp.

Hör, vilket sorl på gatorna! Och det en het augustidag. Vad har då hänt? - Ja, fråga vem som helst i trängseln på Norrbro. Fråga kryddkrämarn, som står och hurrar! Se här, var god, en pris snus, min herre! Är det sant, att kungen har hållit tal till vakten på slottet och arresterat riksråden? - Visst är det sant. Se själv, nu öppnas slotts- portarna!

Ung och djärv, fast ännu blek av sinnesrörelse, kom Gustav utridande med dragen värja framför sitt garde. En vit binda hade han knutit om armen till igenkånningsmärke för alla, som voro av hans sinne. Det blev ett letande i fickorna efter näsdukar, ty litet var ville bära det vita stridstecknet. Förbi var det med Mössorna och Hattarna. Till och med ständerna ropade ja, när han slutligen på rikssalen begärde, att de lagligen skulle lämna honom större makt.

Vad hans moder hade kommit till korta med i mörka natten, då hennes vänner villrådiga gingo och väntade på sitt »smällevin» från Rydboholm, det hade lyckats för honom mitt på ljusa.n dag. Ända sedah han satt på hennes knä som litet barn, hade han hört henne längtansfullt tala om mat och makL,' Nu yar den vunnen, men för honom h.' ,`,. skyn,,d~'~ `.L,tt stifta kloka lagar, och hämnd och

a~traff'';œvill‚~iiiä inte veta.av. Vita hästen och Ropen-

577 576 SNILLENAS KONUNG

Här skreko flöjlarna, och de upplysta fönstren skrällde emellanåt till för ett vingslag av någon uggla. Och här fanns det riddarsalar och mörka smygar, där en glad upp- tågsmakare kunde gömma sig och med sitt mummel få en förbitrippande hovfröken att dåna. Natten gjordes till dag. Det fanns hovdamer, som inte på år hade sett en soluppgång. När de tittade ut mellan sparlakanen för att se, om det var tid att stiga upp, var det gula skenet på tapeten ofta den skymmande vinterdagens sista godnatt. Då blev det att kamma och pudra sig. Och så ilade de åstad med släp et på armen genom den kusliga och kalla vindsgången förbi ett fängelser där det påstods, att kung Erik hade nött golvplankorna med sina steg. Borta i tornet, där Vasa- kungarna fordom hade skriftat och åhört långa, sträva predik- ningar mot världsens flärd, var det nu teater. Ljuslågorna tindrade och mångfaldigades i de spegelklädda väggarna. Bänkarna voro nog ganska hårda och smala, men det liksom hörde till. Landets mest högättade personer trängdes där ändå med belåtenhet, och stundom infunno sig ännu odöd ligare gäster.

Liksom kung Karl hade sina karoliner, s'å står i minnet tredje Gustav evärdligt omgiven av gustavianerna, av snillena. Där kom Sergel, fet och säker han som inför en antik staty kunde försjunka i en sådan tankspriddhet, att han räckte fingrarna mot konungen med orden: »Ge mig snus !» Det var starka fingrar, ofta brynta av Roms sol och vana att hålla om mejseln. Med den högg han ut ur kalla, hårda marmorn byster, gudar och gudinnor. Han var romaren bland snillena. Smal och tunn och nästan skymd av hans breda rygg, stod Kellgren skalden med de kvicka och granna ögonen, som blixtrade av kärlek till allt stort och sant. Det var den svenska fransmannen bland snillena. Och Leopold, kungens vän, diktaren med ordens- stjärnan på sitt bröst, han viskade med moln på pannan ett par tre ord i Kellgrens öra. Törhända att de gällde SN;.LLENAS I~ONLNG Thorild, krigaren bland snillena, en annan siare, som trägel. gav dem skäl att yässa tankens pilar.

Vem lade märke till, om kanske även Lidner någon afton letade sig fram till borgtrappan och fick vända. Betjänterna lyste på honom med ljusstaken, och skuggan av hans näsa blev så hiskeligt lång, att den pekade ända upp i taket. Vad han behövde, det var pengar, pengar. Och vad han fick, det gick. Var stackars usling var hans vän, hans bror. Till och med en guldklocka, som konungen en gång skänkte honom, gav han redan i slottsparken åt en fattig gumma. Han var drömmaren bland snillena. Som pojke hade han varit sömnig och slö, men mitt under en lästimme kände han plötsligt en knäpp i huvudet. Efter den knäppen lossnade hans sinne ur sin dåsighet och begynte livas. Vilt, som träden storma och vrida sig över gravarna en höstnatt, brusade dikterna från hans lyra.

Men stilla, stilla, ridån går upp! Med lätta steg fram- skyndade på scenens tiljor konung, prinsar och prinsessor och spelade med i teaterstycket.

Handklappningarna smattrade, och nä'r de slutligen dogo bort för den kvällen, satte sig konungen med sina för- trogna vid den festliga nattliga måltiden. Själv kom han, som han gått på scenen, i rustning eller klädd som Jeru- salems överstepräst med diamantsmycken på bröst och turban. Behag och snille lekte över den bordsringen, och Schröderheim, hans statssekreterare, hade lika brått att säga kvickheter som annars att ögna och peka i protokoller. En kväll kom också Bellman dit från sina Djurgårdsekar. Han hade nu blivit skicklig' och vida berömd, och Gustav ropade, att han skulle föras in. Han satte sig då ett stycke bort i salen med cittran p å sitt knä och sjöng. Karla- vagnens stjärnbloss glimrade i rutorna, och nere på borg- gården låg snön djup över kanonerna, som i gamla dagar hemförts över Östersjön som segerbyte.

Fladdrande ljus på bordet och natt utanför fönstret, det passade Gustavs hov. När dag:sljuset kallt sken in i is. - Svenskarna. II. 578 SNI~~1~ENAS `~~NUNG garderoberna, ,sågo de silverbesydda tyllkjolarna ut som grå dammgömmor. Och medtagna och gamla föreföllo gre- vinnorna, där de ringde på kammarjungfrun och började pladdret om maskerader och baletter. För sminkets skull vågade de knappt tvätta sig, utan doppade ofta bara fing- rarna en smula i ett litet handfat, som inte var större än en spilkum. Småaktighet och skvalier tasslade i alla vrår. Och Gustav själv, han gick med hyn förstörd av smink, förställde sig och talade i sina egna rum som på teatern.

I Kina slott är ett runt gemak, som brukar kallas visit- salongen. Om någon där v.änder sig mot väggen och viskar, hörs tydligt minsta ord av den, som lyss vid väggen mitt emot. Här hade han ibland sitt arbetsbord och satt och skrev på sina skådespel, ty han var också diktare. Just som det rummet skulle helst han önskat sig alla sina slott, så att han nyfiket kunde ha fått stå och lyss vid den ena väggen, efter vad sorg viskades vid den andra. Kom det så någon upprörd stund, då kastade sig hans syster ned för honom på knä. Och hertigarna, hans bröder, dånade åt var sitt håll med luktvattensflaskan. Men vändes hans tanke bara då mot något stort och upphöjt, var han lätt försonad och snar till liögsint ädelmod. När han sedan kom i dörren till parken, en smula dröjande på steget, som han brukade, pudrad, klädd i en mörk dräkt med högröda kanter och den kvinnligt veka handen utsträckt - då var han åter förtrollaren och tjusarkungen.

Mitt bland festerna hände det nog också vid Gustavs hov, att de eviga frågorna om liv och död letade sig in i människosinnet. Livet är en gåta och en gåta döden, tyd mig de gåtorna! säger den undrande. Man flärdens barn sätta sig inte och grubbla för att söka det sannaste svaret. De göra hellre också allvaret till en lek. Hör blott, vad som tilldrog sig en sommarnatt, då ett par vagnar rullade ut från Drottningholmsparken! En sådan halvljus natt, då björkstammarna lysa, är det lätt att halla sig vaken. Och 580 SNII~LF.NAS [.`C N~F?IG eftersom Gustavs ansikte syns i vagnsfönstret, ila vi nie- som tysta nattfåglar.

Var det kanske en åktur till modern, till den gamla övergivna på Svartsjö? Nej, vagnen stannade vid Lovö kyrkogård. Annars på dagen brukade konungen sällan gå i kyrkan. Vad ville han där då på natten?

Under träden skymtade en stor ättehög med en minnes- sten. Där vilade nu sedan många år hans ungdoms lärare Dalin. De vita och röda rosor, som vid gravsättningen han och Lovisa Ulrika hade burit med sig in i högen och strött över kistan, hade längesedan fallit till stoft. Men han kom inte för att i nattens stillhet tacka en av sina första väg- ledare. Vid Schröderheims sida ställde han med sitt tysta följe sina sena steg till den lilla lantkyrkan.

I skunirasket därinne väntade en mycket omtalad ande- besvärjare, som hette Björnram. Stum som en skugga hälsade han sina gäster och vände sig sedan inåt kyrkan. »Värjorna ut!» viskade han, och med dov röst och armarna lyfta framsade hari en lång besvärjelse. Bortom bänkarna började det då att fräsa och låga, och omvärvd av rök höjde sig den store Gustav Adolfs skepnad mitt på gången. Når han återigen hade sjunkit ned, liksom genom golvet, reste sig i vit liksvepning den beskedliga Adolf Fredrik och betraktade för ett ögonblick sin inbillningsrika son. De lyftay4ärj0rna darrade och blänkte i Gustavs och hov herrarn~'~.~'~änder.

De""'4v'~~~te inte, att det fanns flera levande m'ä~nniskor i kyrka'n'.' "Väl gömd på golvet under en bänk, låg en av Björnrams medhjälpare. Han anade ännu mindre i sin tur, att en hemlig åskådare redan förnt hade krupit in på ett annat ställe

Det ville -sig naml'igen inte bättre, an att klockaren några morgnar förut i en av bänlaar~a hade hittat ett besynnerligt glasrör, som var fyllt' nied ,n,~~t `rött, o'ch tåppt i ändarna. Björnram och konung‚~, haiI~e"1:~..~'.~~ rta"tt~. <`ck-a va4t~. kyrkan. Klockaren stoppade trolltyget i'. ffckan, men nar SNILI.ENAS K0b ING ` 581 han skulle kiä$tra över gäi'dsgårdEn, gick i'öret i I";'ras. Då begynte det frä.sa oc]i. brinna i linneby;~rna, så att han fick ett stort sår och måste linka bort till liviäkaren på slottet. Det var en klok man, som föi.'stod, att det hade varit fosforsyra i rörE'.~. Nyfiken 1'iadc läkaren. därför nu i god tid smugit sig in i kyrk.tn och skaffat sig ett bra gömställe några trappsteg upp i tornet. Därifrån hade han också nyss fått se på, hur Björnrani o~:~h hans medhjälpare under väntan på hovfolket plockade upp sina fosforsrör och strutar med frömjöl från apoteket för att åstadkomma rök och fräsande blixtar. Två masker hade de med sig, som voro fastsydda på vitt tyg. Det var skepnaderna. Sedan var det bara för medhjälparen att göra sig osynlig i bänken och hissa dem upp och ned under ljuskronan på ett par tagelsträngar. Läkaren hade roligt i sitt gömsle, men med en rysning utefter ryggen stucko de kungliga herrarna sina teatervärjor högtidligt i skidan och vandrade ut.

Vad tänkte de, vad viskade de om, då de gingo där mellan gravkorsen med natthimmelns sken över sina små kullriga hattar ;och sitt pudervita hår? Trodde de verk- ligen, att de hade sett de döda? Knappast. Men de försökte inbilla sig, att de trodde det, och för dem var det nog.

Men allvarets timme skulle till sist ändå slå, och det pa en dag da Gustav minst vantade det. Det hade aldrig rått någon förtrolig vänskap mellan honom och hans drott- ning, den vackra, men tysta och tillbakadragna Sofia Magdalena. Men nu födde hon honom en son, som skulle döpas till Gustav Adolf och ärva hans krona. Slofts salarna fylldes av lyckönskande, och utanför jublade hela staden. På vart traktörsställe sjöngs: Gustavs skål, den bästa kung, som jorden äger! Likväl fanns det en, som inte langre kunde gladja sig åt något, och det var hans egen förgrämda och misstrogna gamla moder. »Det är inte hans barn, men han utger det för sitt, därför att han annars skulle stå utan arvingar», sade hon och skickade honom ett bittert brev. Når han bröt det, bleknade han och maste 582 SN[[LEN~S I'.~')NU~.'G stödja sig mot väggen för att inte falla. Systern, Sofia Albertina, kastade sig på knä, och luktvattensflaskan gick mellan hertigarna, som dånade. »Min egen mor har för- giftat mitt livs skönaste dag», stammade konungen, och efter den stunden blev det aldrig mer gott mellan dem.

Hon blev förbjuden att komma till hovet, och drott- ningen och hennes damer slutade upp att besöka henne. Sommardagarna på Svartsjö blevo långa. Där' fanns det näktergalar i parken, och ibland slogo de några vemodiga slag inne i den täta lummigheten. Men hela slottet föreföll ödsligt och dystert. En gång möttes konungens och hennes vagnar, och han lyfte upp sin lilla son till fönstret. Men hon drog sig tillbaka i vagnen, så långt hon kunde, för att slippa se honom. Hon försjönk i svårmod och döds- aningar och åldrades och blev sjuk. När någon kom med en hälsning från Gustav, skakade hon på huvudet. »Jag kan inte tro, att det är min sjukdom, som oroar honom», svarade hon. »Det är bara mina juveler, som fresta honom. Han är rädd, att jag skall skänka dem åt någon annan.»

Hon klagade över penningbrist och uteblivna heders- betygelser och sade sig nöjd att få lämna en värld, som endast skänkt henne sorger. När hon låg på sitt yttersta, åkte Gustav till Svartsjö och steg ur vid trädgårdsporten. Efter flera budskickningar blev han omsider insläppt till henne. Ändå ville hon inte tro, att han menade allvar med sin sorg. De kringstående måste bevekande bönfalla mor och son att glömma gammalt groll. Slutligen kom han tillbaka med den lilla Gustav Adolf och lyfte upp honom i sängen. Han klappade rädd hennes kinder med sina små händer. Olyckliga Lovisa Ulrika, hur prövad och förhärjad ocli gammal satt du inte nu under de broderade vita spar- lakanen!

Det var halvskumt i rummet, och hon lät draga den ena gardinen åt sidan, så att hon bättre kunde se gossens ögon. ù se efter, om hon kände igen de stora branden- om förr hade varit hennes egen stolthet. i~':IfiiI iiii.ii~~~~~.. S~ILI~~.~S KONUNG 583 Hennes juveler voro redan förseglade, och hon hade ingen- ting annat att skänka honom till minne än en liten briljant- rosett, som hon fick av dottern. Men när konungen och barnet åter voro borta, och hon låg i sina tankar, slog hon upp ögonen med den döendes blick in i det fördolda. och sade profeterande: »Det blir aldrig något av det barnet. Ni skola se, att jag får rått.»

En natt ett par dygn därefter vaggade en mörk figur uppför trappan på Svartsjö med armarna om en koffert. Det var Badin, morianen. Lovisa Ulrika var nyss död. I `sporrsträck hade han hämtat hennes hemliga papper från Fredrikshov, hennes vinterslott i Stockholm. Medan dagen begynte gry, satte sig hennes sista förtrogna framför brasan och genomögnade många ömma brev från hennes ungdom, och många som bara ordade om maktstrider och besvikelse. Allt emellanåt flammade det till i marmorspiseln. Det var, når något brev kastades i lågorna för att inte råka i Gustavs händer.

Men ofta sedan under åren, när samtalet föll på den döda, blev konungen orolig och försagd. Det var ju hans moder, och utan samvetskval kunde han inte tänka på den strid, som förblev hans livs hemskaste och mörkaste minne. KANONERNA DUNDRA ÖSTERSJÖN.

En juniafton flögo alla vimplar i topp på Strömmen i Stockholm. Det var en hel liten skog av master, och följd av hovet till stranden, steg Gustav ombord på sin jakt, Amfion.

Det hurrades och viftades, och det fälldes tårar i näs- dukarna, ty vem vet i krig, var kulan har sin gång. Fylld av längtan efter ära och kärlek till det svenska, hade konungen på eget beråd i stor hast utrustat sina skepp och galärer. Det var fråga om ingenting mindre än att 584 SNILLENAS KONUNG med ett oväntat överfall erövra från den stora Katarinœ. i Petersburg ett stycke av Sveriges forna besittningar.

Med en sådan bragd hoppades han att också återvinna något annat, som han mer och mer såg sig mista, och det var svenskarnas hjärtan. När han steg upp i aktern under flaggan och blev igenkänd på det blå bandet, flög ett sorl utefter stränderna. Men han hade fått lära, att det bara var ett brus på ytan. Han visste, att han lämnade ett folk, som börjat tröttna på den kostbara och fåfängliga ståten vid hans hov. De adliga officerarna svängde nog plymhattarna och skyldrade med värjorna, men det var ingen hemlighet, att de med saknad talade om frihets~~ tidens dagar.

UppehMlen några dygn av dålig vind, seglade Amfion slutligen ut mellan skären med galjonen vänd mot Finland. Hur gick det då med det krigiska äventyret? Hör, vad han berättade, den unga fänrik som några veckor därefter satt med sina vänner på källaren Gyllne freden!

»Jag var med i Hälsingfors», började han och vände stolen till hälften från bordet. »En middag fingo vi höra ett avlägset muller ute på havet, där hertig Karl förde befälet på flottan.»

»Och luktvattensflaskan, hade han den med sig?» pep en spyfluga. De andra ställde sig nyfikna omkring bordet.

»Jag tror inte han behövde den», svarade fänriken. »Också han är en tapper och duktig man, så fort det blir allvar. Däri är han sin kungliga broder lik. Alltnog, mina vänner! Jag sprang ut ur huset. Utan att veta om jag skulle misströsta eller hoppas, hörde jag, hur kanondundret drog bort som ett åskväder och försvann åt det håll, där leden går mot Kronstadt och Petersburg. Fram på kvällen blev allt stilla. Oroligt var det bara i mitt eget bröst.»

»Fort, fort till nästa dag !» inföll en otålig kamrat och grep honom i handleden. »Ja, nasta dag», utbrast fanriken och sprang upp, livad av sina minnen. »Då stod jag där och såg, hur en rad av skepp begynte att glida fram bakom U.NI LIœI I~I'.S `:ONU'~ . Sveaborg med sönderskjutna segel och svenska flaggor. Först var det bara några få. Så blev det fler och fler. Jag räknade, tror jag, ända till över tjugo. Och tänk er! Mellan sig hade de ett av kejsarinnans grannaste fartyg med fångna, skäggiga ryssar i alla kanongluggar. De eröv- rade flaggorna blevo sedan nedlagda framför altaret i kyrkan, och där talade konungen med tårade ögon för sin bror.»

»Och varför har du d& vant hem mitt under brinnande krig?» undrades det kring bordet. upp och tog sin kappa. han kort och gick. Fänriken steg hastigt »Därom en annan gång», svarade

D'et var underliga ord, och efter en tid syntes p'å gatorna allt flera officerare, som hade övergivit arm‚n. En avd dem slog sig en middag ned 1)å Gyllne freden och ropade på strömming och svagöl, eftersom det var lördag.

En ..ganska välmående sidenkramhandlare, som höll på med äppelinos, gav honom lågande blickar. »Jag känner den där», muttrade han till sin bordsgranne. »Men var i all världen har han gjort av sin krigsmundering? Minsann, annars bruka sådana där hjältar se ut som riktiga kineser med sina flätade hårpiskor i nacken.» Hettan steg i blodet, medan han talade, och till sist vände han på huvudet och sade högt »Törs jag fråga. Varifrån kommer ryttmästarn? Det är ju krig.»

»Från Anjala gård i Finland, om min herre vill veta», ljöd det sträva svaret. Den frågvisa sidenkramhandlaren skruvade på stolen och försökte att få i gång ett samtal. Det låtsade lugnet svek då slutligen ryttmästaren, och en häftig rodnad blossade fram under solbrännan. »Ett lag- löst krigsupptåg, börjat utan ständernas bifall !» for han ut med stigande vrede. »Usla anstalter. Inte nog med trettio- sexpundiga kulor. Fältskärerna få stå och trumma på tomma apotekslådor... Vi ha lagt in om avsked litet var, och vid Anjala är det öppet myteri.» 58~ SNILLENAS KONUNG

»Och det mitt inför fienden !» utbrast den. grånœ~de s" den- kramhandlaren under allmänt mummel.. »Kanske min väl- borna herre då också kan berätta oss litet om kungen. Vi känna ju honom en smula vi med, fast vi bara äro tarvliga borgare. Stor, när det verkligt gäller. Orädd i f"trans stund.»

»Det må vara sant», instämde officeren mer föri.äget och kom ihåg, att han var utan värja. »Jag såg honom gå in mitt bland de sammansvurna och rida fr;:tmför fronten och vädja till menig man. Men jag såg också om nätterna, hur sömnlöst det brinner ljus ute på Amfion. Dij,~ sitter han nu övergiven med Armfelt, sin sista vän.»

Sidenkramhandlaren steg upp, tog hatten och svängde och hytte med käppen på ett så talande vis, att officeren ännu en gång saknade sin värja. »Vänta, ni äreförgätna adelsglopar!» brummade han i portgången och stötte med doppskon, så att det flög gnistor ur stengolvet.

»Raskt framåt, sidenkrämare!» tillropade honom oför- modat hans vän nipperhandlaren från sitt fönster,,, på andra sidan gatan. »Danskarna hålla på att falla over oss för att hjälpa ryssen. Kungen är återkommen och kallar sitt borgerskap till vakthållning. På några andra kan han inte längre lita.»

Sedan gammalt exercerade borgerskapet flitigt både till fots och häst och hade sina egna anförare. Trrum, trrum, trrum, ekade det redan mellan husen. Se, där marscherade snickaren som löjtnant, och framför kompaniet svingade teniigjutaren sin värja som kapten! Sidenkramhandlaren fick bratt att hasa pa sig de gula uniformsbyxorna. Strama och spända sutto de som levande skinn. Det guldfransade sidenskärpet frasade, och nära var det, att plymen i den galonerade hatten knäckts i dörren. Kors för klingor och kanoner, losmustascherna hade han glomt! Nå, de t var en smal sak att trycka fast dem på läppen. Och nu steg han i sadeln, bred och blank och grann, och hästen skrapade och vispade med svansen. Trrum, trrum, trrum, dundrade det mellan flintgevären hela Drottninggatan uppför. Vänta, SNiL~~1INAS KONUNG 587 ja vänta bara, ni högfärdiga adelsgökar, som sprungo från fanorna mitt under krig

Som så många gånger förr begynte svenskarna åter att böja på klingorna, och Gustav skyndade till Dalarna för att tala till dalkarlarna från kyrkvallarna. Nu var det inte längre fråga om baletter och maskerader. Var dag var han uppe med solen, och för honom fanns aldrig trötthet. Under sång och jubelrop väpnade sig friskaror överallt i bygderna, och danskarna måste vända om. Når han kom tillbaka till Stockholm, skyndade hans hänryckta borgare att vid tullen spänna hästarna från hans släde och drogo den genom staden mellan fladdrande facklor. Och då han slutligen satt på sin silvertron framför ständerna, visade han ur Sedan han ordalag

ut adeln rikssalen. talade i blida till de ofrälse och försäkrade sig om ännu större makt, så att han nu blev så gott som envåldig.

Det var inte vågen till försoning med frihetstidens söner elfer med kommande dagar. Däremot var det en våg till räddning för Finland, som hade råkat i fara genom myteriet vid Anjala. Nu hade han makt att med bättre lycka på nytt låta kanondundret rulla över Östersjön. Når vår fänrik nåsta gång kom hem ur kriget och steg in på Gyllne freden, blev det en annan låt ån sist.

»Herr fänrik, ni har armen i band, berätta!» ropades det över glas och karaffer. »Först vill jag i ro stoppa min kritpipa», svarade han. Men det sade han bara för att inte visa, hur ivrig han själv var att få tala. Också glömde han alldeles att tända pipan.

»Låt gå!» började han slutligen. »Ha ni hort om Viborgska gatloppet? Det var en het dag, vill jag lova. Jag var med och hjälpte kungen att stiga ned från Amfion i en roddslup. Amfion var ju nog en vacker jakt, men den låg och stampade som en forgylld trasko och se g lade för tungt. Allt berodde på några ögonblick. Vi voro in- stängda i den Viborgska viken. Hela flottan var na'ra att g å förlorad. På båda sidor om oss hade vi liksom langa 588 SNILLKNAS KONUNG skogsåsar av ryska skeppsmaster, och det flämtade ocb blixtrade oupphörligt från kanongluggarna i den sv. i.ta röken. En stund blev det nästan mörkt. Det var då jag fick min skråma. En kanonkula slet i detsamma arrnen av roddaren, som satt kungen närmast. Kungen löste då från sin egen arm den vita duk, som är hans gamla strids- tecken, och lät med den förbinda båtsmannen. Kulorna stänkte vatten över oss och slogo av flaggstången bakom honom, så att f1aggan låg och flöt på vågorna och föll i fiendernas händer. Mina herrar, det var alldeles som i ~olvte KarIs dagar. När svenskarna slåss, sitta inte deras kungar och prinsar hemma och spela kort. Tre våningar upp på det höga amiralsskeppet såg jag hertig Karl stå med blödande arm och föra befälet. Alla våra fartyg ströko fram i en lång rad för fulla segel, och främst och dristigast gick linjeskeppet Dristigheten. Ut sluppo vi också ur frång målet - inte alla, men många.»

Fänriken sög en stund på den otända tobaken, och det syntes på hans ljusa min, att hans tankar voro på helt annat håll.

»Skall jag också berätta om, vad som sedan hände vid Svensksund?» frågade han sakta, för att det inte skulle låta œom skryt. »Ännu kan jag höra det förfärliga storm- vinet om natten, då vi skötte om våra sårade. Hela dagen förut hade kanonerna mullrat, och vi voro trötta, men jag undrar, om någon sov. Det kändes gott, när dimman äntligen började ljusna, fast blandad med rök. Runt om lågo brinnande ryska skeppsskrov uppvräkta på klipporna. Några simmade omkring med den sjögröna kölen i vädret. Somliga rände upp på grund, allt medan vi äntrade dem. Det var en seger, som hette duga, och kungen förde befälet. Stolt var jag, fast armen värkte, att slufligen få vara med på Sveaborg, när vi bredde ut våra erövrade ryska vimplar och flaggor ö#er Ehrensvärds grav.» SQO .~NIL%~'N~ k~NITNG MASKERADEN.

Sent en afton stodo några skjutskarlar utanför Jiåu- stugan vid Packartorget i Stockholm. Månen sken så full och klar, att de selade av sina lurviga bondhästar utan lykta.

»Hörde du något?» frågade den ena. »Det knäpper och visslar i Kopparmattes ris. Vet du, vad det varslar?»

»Frost väl», svarade den andra, band upp tömmarna och vände sig om. Framför honom på torget var en trä- häst, som hade en taggig kant utefter ryggen. På den brukade elaka åkardrängar och andra föraktliga djurplågare få `rida till straff för sina grymheter. Men längre bort reste sig kåken eller skampålen, och överst på den, högt uppe mot månen, stod Kopparmatte med sitt ris.

Kopparmatte hade fått sitt namn av folket och var en gammal bild. Den hade förut stått framför rådhuset på själva Stortorget, där avstraffningarna då brukade ske. Nedanför på pålen hängde ännu halsjärn och kedjor, och i dem fastlåstes de syndare, som skulle stå och skämmas inför menigheten eller gisslas.

Skjutskarlen strök av sig mössan och bugade `f6'r den skäggiga lilla bronsfiguren, som såg alldeles svart ut mot de ljusa silverskyarna. »Det har gått bakut för dig, mäster, men jag törs väl i alla fall önska en god natt», gycklade han och bockade ännu djupare. »Tänk, vad det smakade förr att stå på borgerskapets förnäma Stortorg! Och var dag nära på en stackare i ha,Isjärnet. Det var allt andra tider det, morbror lilla. så kungligt och fint. Men horgerskapet har ju nu blivit Inte kan det då trivas med så dåligt sällskap. Och så blev det att flytta hit' ut till oss skjutsbönder. Jojo män!»

Kamraten skakade allvarligt på 1iuvudet och gnolade halvhögt: 592 SNILLENAS KONUNG »Jag säger er, att jag är Kopparmaft~ och mången såg jag under bilan dö. Sitt gissel Gud i mina händer satte, och mången såg jag slita ris och spö.»

»8å talar Kopparmatte föl d'en, som förstår visor»,' slöt han. »Lek inte med honom! När det knäpper i gubbens ris, betyder det, att han väntar främmande.»

Den gäckande drängen satte hastigt på sig mössan och förlorade all lust att fortsätta skämtet. Han rös till, antingen det nu kom av nattkylan dI,er något annat. »Jag tycker, att det börjar lysa så ondskefullt blåvitt i den leda gubbens ögon», sade han. »Låt oss raska på, så att vi få gå in och stänga om oss! Det här torget är ett ohyggligt ställe. Snart finns här heller inte en levande människa i närheten. Men tyst! Gudskelov, där borta hör jag en skjuts igen.»

Månstrimman dallrade mellan skutorna i Ladugårds. laudsviken, och en kärra kom skramlande på vägen. »Stanna vid liällstugan, så kan jag få kvarter där över natten !» ropade en röst bakom en uppslagen vargskinns-. krage. »Här har du betalningen», fullföljde främlingen sina ord till skjuts bonden och steg ur med väskan i handen. »Åk nu hem, så får du i morgon köra för mina barn, nä~~ de komma efter! Mitt namn vet du. Anckarström, kapten.»

Han gick in i hållstugan, och drängarna skyndade sig att följa efter honom och draga igen gårdsportarna. Det gav eko över hela det tomma Packartorget. Moln stego upp framför månen, och om en stund höljdes allt i djupaste mörker.

Bla'nd spr~&ksamma kunder på' kal'lare och' `va~dshus infann sig emellanåt under de följande veckorna en bortåt trettiårig man, som hade.få bekanta. Det var kapten.Anckar- ström. Nyss inflyttad från landet, som han var, satt han mest tysk för sig och-hörde' på, hiir.. de artdr&' p<>litiserade. Fick han en puff i'trängseln, `så `~~ffade han ordentligt :~NI1~LE~s KONUNG 593 igen. Sparsamt och stilla beställde han någon enkel var- `iagsrätt och gick sedan lika tyst sin väg.

Till växten var han liten, fast seg och stark, och ansiktet var rödlätt och friskt, men hårt. De djupa fårorna på sidorna om munnen talade, om bekymmer och tungsinthet. Det var fattigt för honom, ty han hade tagit avsked från ~jänsten, och det hade gått illa med hans jordbruk. Han tänkte, att under väntan på något bättre kunde han lika så gärna bo i Stockholm med sitt torftiga hushåll.

I huset, där han hyrde rum, träffade han hos ett par fröknar deras .svåger greve Horn, och de båda herrarna dryftade med varann tidens frågor. Båda blevo lika heta, när talet föll på missnöjet i landet, och kungens fel och enväldets brister kunde greven på sina fem fingrar. Fader- ligt tog greven slutligen en av Anckarströms små döttrar till sig och bad honom att själv hälsa på ute på hans lant- ställe, Huvudsta.

Den olycksdagen, då Anckarström vandrade dit ut i snömodden, var en söndag på nyåret 1792. Det påstods, att vart träd i den avlövade all‚, som ledde från sjön upp till huset, var av så rart slag, att det hade kostat en holländsk dukat. Men det berättades också annat för den, som ville höra. Det sades, att gården hade tillhört Göran Persson, som slutade på stegel och hjul, och att alltsedan dess olyckliga öden förföljt de olika ägarna. Men därpå tänkte inte den fattiga kaptenen. Nöjd att få gästa det behagliga grevliga hemmet, stampade han av snön och satt snart till bords med värden och en mycket lång och mycket smal greve Ribbing.

»Friheten är förlorad», sade Ribbing, »friheten, i vars dyrkan jag är född och uppammad, och vars blotta namn eldar mina känslor. För oss, för Sverige är den förlorad, alltsedan kungen gjorde sig enväldig och visade ut adeln från rikssalen. Hur skall en sådan skymf någonsin kunna avtvås? De gamla ätterna sätta inte heller längre sin fot i hans slott. Han får hålla till godo `med unga glopar I9. Svenskarna I!. 594 SNiLLENAS HONUNG och med sitt belåtna borgerskap. Tro inte, att det är honom likgiltigt. `Ian lider av människors köld.»

Det låg något tillbakadraget och behärskat i den stolta stämman. Känslosamt och svärmiskt fattade Horn sill goda vän om armen. Båda voro unga officerare, som tagit avsked ur arm‚n av bitterhet mot Gustav. »Jag reser inte heller med nu till riksdagen i Gävle», förklarade han. »Där är ingenting att uträtta. Det är gunstlingarna, som styra.»

Anckarström föll dem i talet och sade: »Något måste göras, så att vi bli av med Gustav den tredje. Så länge han lever, är ingenting att hoppas.»

Ribbing axlade sig likgiltigt och svarade: »Gud vet, när det sker.»

»När tillfälle blir, gör jag det», utbrast Anckarström. hastigt och nu var ordet sagt.

Horn pekade då på Anckarström och sade: »Du må tro, att det är en baddare.» Men Ribbing, som var mer kall- blodig, skrattade med en föraktfull min och såg klentroget på den morska kaptenen utan att ens bry sig om att svara.

Efter en stund kom grevinnan ut, och samtalet stannade av. Men innan herrarna skildes, hunno de ett par ganger att viska med varann och enades om att rakas. »Ute vid Haga har kungen vakt omkring sig», sade Anckarström. »Han har ju långe haft aningar. Det enda blir att skjuta honom på teatern eller under någon maskerad.»

Nyss i förstugan, då han stotte av sig den vita, vackra snön, trodde han väl knappt, att han på hemvägen skulle sNILL1~NAS K.'~NUNG 5~5

Med en ;"~istol ber l:lä' rna infa:ti ~. han sig på teatern i grevarnaJ3 s<:illsk'. i redœ.~ vid nästa "pe;~a.fö~eställning. Men konungen satt i stora lCi'>e~, och d(t blev inge.nh'ng av. Anckarström gick h( `u trött, och Ho -n käii.(~.~'. s' ~` ~ä':t nöjd i si~~n.et, att kväl"en I ;~de slutat 52 sti]1œ'

På det ;~å~ii:i; kor Ar~cl:arströ~ gång på gång till korta med sitt ra,örka ~~~`fte, och det både vj~ op~raföres~ällnilIgar och, maskerade- och C ävle riksdag. Hrr visste inte ens fullt klart, hur många som småningom blevo invigda och spände sir a trådar i den he~~lig'.ietsf' ill'n. väven. Liten och livlig satt gen:"raJ i~ech] in i sitt hus på B]asieh~lmen som spindeln i `;:;itt nät och spann och spann. Men det nätet var så fint o(;h turi;~ alt ingen människa kunde se det. På gatorna spatserade dagens kavaljerer som förut m'id plym och ~Tärja Och Koppa'rmatte såg nästan godmodig ut, där han stod med sitt skägg och gassade sig i vintersolen. »Man väntar aldrig för länge», tänkte han, »när man vet, vad man får.» Sp<~rvarna samlades i hundratal p- hans hatt och axlar och fladdrade och kvittrade.

Sagt var nu i alla fall ordet, och svårt had.e Anckar- ström att glömma det, just därför att Ribbing så smädligt hade ryckt pa axlarna. »A vasserra», sade han till Ribbing en dag, da vårdroppet redan började att plaska vid knutarna »Blir det bara maskerad igen, skall det visst ske. Det må vara mycket folk eller litet.»

Fredagen den 16 mars uppklistrades på operahuset anslag om, att det skulle bli maskerad.

På aftonen åt Anckarström ensam kväll med sina små barn, ty hans hustru var på landet. Därefter gick han upp ga i så djupa tankar. Redan förut hade han h y st gammalt agg mot konungen och grubblat pa att morda honom. Men nu var ordet sagt. »Jag är ändå en olycklig man, som

ingenting har att mista, och frihetens sak är nu min sak», ~+.~qb,.hanhela tiden till sig sjalv, och en underligt kall och .i6-ih""''stillhet bredde si g över hans själ. Långt borta i stod den natten nagon snoig ek, som snart ~ `till hans .stupstock. p å sin kammare, som låg för sig inåt gården. Pigan f öl j d e med för att draga av stövlarna som vanligt, men nä'r hon hade gått, ställde han sig vid byrån, dar talgljuset brann, .och tog fram två små pistoler, som ha n Ii ade f a tt av Horn och låtit laga hos en pistolsmed. Den lagningen skulle sedan komma att sta honom dyrt. Han laddad e dem med en tum krut och med hagel och dubbla kulor, och i den ena .ft `; ;; 5NILLEN~~ `;~ONUNG hällde han några avbrutna tapetniibbar. Den pistolen stoppade han med spänd hane vid bröstet. Den andra gömde' han i bröstfickan. Fram mot natten infann sig nu också Horn. Båda klädde sig i svarta maskeradkappor och runda, svarta hattar och med mask för ansiktet, så att bara ögonen syntes. I ena handen tog Anckarström en kniv, som han hade lackat över med svart taft, för att den. inte skulle blänka.

Skrämd spratt han till vid ett långt rop, som ljöd nedifrån gatan. Men han tog sig samman igen, när han hörde, att det endast var brandvakten, som stövlade förbi med sin långskaftade sax och sjöng: »Klockan är elva slagen. Guds härliga, milda och mäktiga han.d bevare vår stad för eld och brand!»

Anckarström gav Horn en tyst nick, och båda begåvo sig u- i mörkret. De talade föga, togo omvägar och stannade ibland för att inte komma för tidigt. Uppe under ett tak lyste ett litet fönster utan gardiner. Det kvittade dem lika, vem som bodde där, men låt oss höra, vad snöflingan såg, som fastnade mot rutan och bredde ut sig som en stjärna.

Ett kalt och torftigt rum med en hög mull i ena hörnet det var det första, som hon såg. På golvet gick skalden Lidner av och an i bara skjortan med hänryckta diktar- tårar i ogonfransarna. Han tog sig en klunk ur flaskan, `s,0m stod bredvid ljuset, och började så med höjd röst läsa upp, vad han nyss hade skrivit. »0 Gustav, store kung, steg ned i skalderingen och öppna hult din pung, ty jag är pank som ingen! O hjältars.. .3N';1'.i1?.NA~ ~0~I -C 597

»Tyst, tyst!» avbröt b;ustriin, som trasigt klädd satt på en bänk 0( b höll på att fläta håret på deras lilla flicka. »Det kommer visst någon i trappan. Jag hör, att det hostar.»

Lidner snusade in litet luft genom sin stora näsa och såg misstänksamt m()t dörren. Långsamt slröts den upp, och en långlagd man steg in med en cittra under armen. Han var sjuk i bröstet, och det dröjde en stund, innan det trumpna och trötta uttrycket över ansiktet ljusnade upp till ett gott småleende. En. och annan knapp felades i den röda västen, men det syntes, att han hade fickorna full- stoppade.

»Bellman, Bellman !» utropade den barbenta diktaren och sprang fram för att slå armarna om hans hals. På halva vägen stannade han och knäppte bekymrat händerna. »Kära hustru», klagade han. »Med vad skola vi undfägna en sådan hedersgäst? Inte så mycket som en kall pannkaka finns det att sätta fram.» Med en suck tassade han bort till jordhögen i vrån och böjde sig ned. »Bellman», sade han, »vet du, vad det här är?»

»Månntro, at't det kan vara din grav, som du reder dig i din egen kammare?» frågade Bellman och slöt på ett lustigt vis det ena ögat.

»Nej, kära vän», fortsatte värden och stack in skjo,rtan mellan knäna. »Det är den olyckliga Bängt Lidners kassa- kista och bank. Här gräver jag ned både silver och koppar. Om jag bara har något. Och så få min kära hustru och p i g an leta fram, vad de behöva. Mull som mull.» Han stack in fingrarna i högen och öste, så att jorden regnade som från en dödgrävares skovel. »Tomt», sade han, »tomt, tomt !»

När han vände på huvudet, fick han se, att Bellman stod vid bordet och som bäst tömde sina fickor både fram och bak. Han plockade upp tobak och våfflor och struvor ocli en lång' kringla med socker på. »Skåder här, vad jag hopskrapat haver för i kväll!» sade han innerligt för- ~HI~ll'II i .59& SNILi'.'~A KONUb. G böjd. »Vet du själv, vad det är för dag i dag? Mars. den ~extonde. Din `födelsedag, Bängt !»

»Och säkert niin sista», svarade Lidner. »Det säger mig min sjuka kr(~pp. Hör jag rätt, lär väl inte heller du ha så värst långt kvar i livets branta backe. Tungt drai du redan efter andan.»

I stället för att säga något tog Bellman av sig i skjortärmarna, fast hans röda väst ju inte längre var den allra prydligaste. Han satte sig på bordshörnet och knäppte och lekte en stund på den cittra, som så ofta bland jublande åhörare hade klingat till hans sånger. Slutligen kastade han tillbaka huvudet och såg upp. Hans egen stämma hade blivit svag och tunn, och han småviskade mer än sjöng »Broder, nyss slog klockan elva. Visarn skri der, tiden går, och, där nattens stjärnor skälva, snart vårt kors i drivan står. Det blir tyst i parkens gömma, där vi hörde sidens fras, men för tredje Gustav tömma vi i natt vårt sista glas. Gustav, se dig om i yran! Akta dig för bly dch dolk! Vi, blott vi, som älska lyran, skola alltid bli ditt folk. Gärna skänkte du oss heder, skor och rockar många par. Klang för Gustav, för vår far! Se, de glesna, våra leder! Mörka natt, som nu dig breder, iminns, att dagen en gång var !»

Mer såg och hörde inte snöflingan, ty nu smålte hon `och rann ned som en tyst tår utför rutan.

Under tiden hade de båda hemska nattvandrarna hunnit fram till operahuset. .`.~q' LljEN~~3 `KONUNG 599

Som de stego in i vimlet, fingo de se konungen i det högra oxögat. Det var en liten, trång loge nied oval fönster- öppning alldeles vid sidan om scenen. Ännu var det likväl för tidigt att handla. Ribbing hade lovat att som igenkän. ningstecken taga på sig ett par stövlar, som voro tvärskurna i tån, och som han förut hade visat dem. De gingo därför omkring bland maskerna och tittade nedåt mot fötterna. Snart träffade de också p'å en man med de märkvärdiga stövlarna. Fler och ,fler skockade sig småningom de sam- mansvurna, och alla voro de lika klädda i svarta kåpor och svarta hattar. Väntande ställde de sig nedanför oxögat och bytte ibland ett par försiktiga ord.

Inom den gyllne ovalen satt Gustav med sitt pudrade hår och såg ned på den svarta flocken. Bättre än de kunde ana, visste han redan, att det i natt gällde hans liv. I jackfickan under skärpet satt instucket ett varnings- brev, som en okänd hade låtit framlämna till honom nyss vid kvällsbordet. De stora bokstäverna voro skrivna med blyerts, och under fanns det inte något namn. »Sfråfrövar~ tycka icke om lyktor, säger man», stod det i brevet, >och för lömska anfall är ingenting lämpligare än mörkret och förklädnaden. Vid allt vad heligast är, vågar jag' därför hos Eder bönfalla, att Ni måtte uppskjuta denna fördömda bal.>

Hovstallmästaren Essen, som hade fått läsa brevet lutade sig fram över konungens axel och yttrade sakta: »Mitt råd är än en gång, att Ers Majestät påtager ett harnesk under kläderna eller också alldeles inte går ned i galen.»

»Skola de då få tro, att jag är rädd?» frågade Gustav utan minsta skymt av tvekan. »Under den här stunden nu kunde de ju ha skjutit mig, om de hade velat. Jag frågar inte därefter. Är det så, att några trakta efter mitt liv, finna de mig i alla fall ändå till sist. Kan ni Iverklig'‚~ tycka, baron, att det är tillr'ä‚kligt med folk därn~‚, att man skulle kunna b‚gå ett k~ngam~i:d ?»~" 600 SNILLFNAS KONUNG

Därmed satte han på sig en liten vit mask, som slöt om ögonen, men lämnade mun och haka bar~~~. Vem som helst kunde genast på långt' håll känna igen honom, näx han strax efteråt nu kom ned i salen. Vid Essens arm gick han fram mot scenen utefter den ena logera.(ien. Tvärs över huvudet hade han en stor, trekantig hatt. Den lätta silkeskappan fladdrade upp, så att diamantstjärnan bliy.trade på bröstet.

Han lade märke till, att en mycket lång karl i svart kåpa följde bakefter honom. Nära va?, att han hade vänt sig om och låtit arrestera honom. Det var Ribbing. I stället stannade han och skämtade lekfullt och älskvärt med en liten skönhet, som satt under ena oxögat och kvitt- rade med en av hans kavaljerer. Därefter försvann han några ögonblick med Essen i ett sidorum, där en del av gästerna höllo på att läska sig med förfriskningar. De svarta kåporna skyndade att samlas utanför dörren, och då han kom tillbaka, hejdades han av trängseln. Så var då till sist stunden kommen

Det var på själva scenen, några steg ovanför den första kulissen till vänster. Här stod nu skådespelens och maske- radernas furste mitt i den teatervärld, som för honom haft en sådan tjusning, att han ofta hade glömt, var den verkliga världen började. Liksom förut höll han ännu Essen under armen. Vart han vände sig, såg han bara masker och ögon. Luften var så pass sval, att andedräkten syntes. Några steg längre bort spelades just upp till dans. Klackarna smällde mot tiljorna, och flöjter och stråkar ljödo mjukt och behagligt. Ljusskenet från småkronorna förmådde bara till hälften genorntränga det skumrask, som över honom tittade ned mellan målade takdraperier, snören, trissor och teaterhimlar.

Skjutskarlar borta vid det avlägsna Packartorget, sovo ni tungt och tryggt vid det laget? Eller gläntade ni månne till äventyrs pa porten och lyddes efter, om det .sjong

ven i det lyfta riset uppe på skampålen? :`~;I ~jyNAS KONUNG 601

Försiktigt makade sig Anckarström bakom konungen, letade fram pistolen under jackan och tryckte av. I det- samma föll den ur hans hand. Han försökte att lyfta kniven och stöta till för att fullborda sitt dåd, men banden si~ek, ich kniven gled också ned på golvet. En svag knall hördes, och upp mot tyghimlarna svävade långsamt en röksky. De dansande paren fortsatte att niga och buga i kadriljen och trodde, att det bara var något vanligt maskeradputs.

»Jag är sårad, tag fast honom!» ropade konungen, och Essen såg sig ursinnigt omkring bland de gätful'ia maskerna. Ännu ljöd dansmusiken, och få anade, att tredje Gustav nyss hade fått sitt banesår på den teater, som han hade låtit bygga till ett tempel åt sånggudinnorna. En ung man drog värjan och banade väg fö den sårade bland de svarta kåporna, som ropade: »Elden är lös !» Då höjde, sig en stark stämma med befallningen: »5 tång dörrarna, och släp p ingen ut!»

Med masken i handen och tungt lutad mot Essens arm, gick konungen upp i sitt lilla kabinett ocli lade sig på divanen. »Se, hur min tjocka Hallman pustar!» gycklade hari, då hans hovkirurg slutligen anlände och andtruten begyut~ att lösa upp de på insidan blodiga kläderna för att undersöka såret. »Begrip», t'illade han i strängare ton, »att en konung bör veta sin fara, och att ni måste uttala er oförbehållsamt !»

När hans vän Armfelt sedan störtade in i det lilla trånga rummet, räckte han lugnande honom handen med orden: »Minns du, jag har i alla mina dagar haft en anings- full oro föi mars månad. Och du har bara skrattat. Men var nii som alltid en man, min goda Armfelt. Du har ju som officer själv fått pröva, att sår kunna läkas.» Den bortskämda gunstlingen, som annars gärna tog sig en be- skyddande ton mot andra och inte vägde ett svar så noga, bara `det var kvickt, stod där stum av bestörtning. Också hertig Karl hade blivit väckt i sin säng och vacklade in, alldeles förgråten. Hans knan bojde sig, och tva pager \\` ,~ ~;~~~; ;;~;;;;~;;;,; 602 SNILLENAS KONUNG måste stödja honom. »Giv hertigen vatten», sade konungen, :>annars dånar han.» Själv var han hela tiden den enda, som behöll sitt lugn. När han slutligen bars ned utför trappan, sade han leende: »Här bär man mig i proces- sion alldeles som den helige fadern i Rom.»

Omringad av människor, rull,ade vagnen i sakta gående upp mot slottet. Andra längta i olyckans och smärtans stund till en tyst och ensam vrå, men det var inte efter Gustavs sinne att den natten bäras in i det vanliga sov- rummet. På slottet fanns en praktfull paradsängkammare med pelare och målningar, som i tjugosex år hade stått obegagnad. Där lät han bädda sig i den silverglittrande, breda sängen. Efter en .sömnlös natt höll han där kur nästa dag, och alla de förnärmade grevarna och grevin- norna, som så länge försmåft hans fester, skyndade upp- rörda att samlas omkring Iian's plågoläger. »Jag känner mig lycklig att ha blivit sårad», sade han, »eftersom jag därigenom återfunnit forna vänner.»

Så fort ske kunde, hade emellertid dörrarna till maske- radsalen blivit stängda. Anckarström försökte att hinna ut, men måste vända om, och alltsedan skottet väl hade smällt, ville ingen av grevarna mer tala med honom. Den ena pistolen låg ännu kvar i byxfickan. Han tänkte på, att med den kunde han nu skjuta sig själv. Men vem kunde ändå säkert veta, om det någonsin skulle behöva röjas, att det just var han, Jakob Johan Anckarström, som hade lossat skottet. Under kappan lät han pistolen oför- märkt glida ned på golvet. Och nu var ögonblicket, då alla befalldes att avtaga maskerna och visa sina rätta ansikten.

Essen, som hade kommit tillbaka för att taga reda på, vad som vidare hände i danssalen, fäste då skarpt sin blick på den långa skepnad, som hade följt bakom konungen. Och nu fick han se, att det var Ribbing. På måfå fortsatte under tiden Anckarström att vandra fram och åter med en oemotståndlig längtan att få tala med någon. Han stötte S- ILL1~NA.~; KONUNG 602. på en trumpetare' och frågade honom, om han hade sett .rem som sköt konungen. svarade trumpetaren, slog sig i språk med honom och bjöd på ett glas punsch. Men så besynnerligt lekte ödet med kungamördaren i den natten, att just trumpetaren var nära på den enda, som hade stått och sett, när skottet brann. Anckarström betänkte sig och drack inte av pun- schen. Han kände, att han behövde klart huvud, om det skulle sluta väl. Liksom' för att lämna trumpetaren en er sättning för hans frikostighet, men också för att mjuka upp hans tunga försökte han att stoppa in en specieriks- daler mellan kläderna på hans bröst.

»Jag skulle gärna vilja tala med er, eftersom ni tycka vara en bra karl», sade Anckarström. `»Kan ni säga mig, hur han såg ut, som sköt på kungen?»

»Det kan jag», svarade trumpetaren. »Han var av' samma växt som ni och alldeles lika kiädd.»

Då gick Anckarström återigen bort. Glasdörrarna tlll utgången genom stora hovlogen slogos upp. Det såg han mellan sammetsgardine?na och pelarna. Men han såg också något annat. Innanför dörren ställdes ett bord med papper och bläck. Och vid det satte sig polismästaren, som var en svår man och inte att leka med. Ingen slapp förbi, utan att polismästaren först fick se honom i ansiktet oc]:: skriva upp hans namn.

Småningom begynte det att bli betänkligt tomt i 5aleri,~ ty det led redan mot morgonen. Men bordet, det måste Anckarström förbi. Ett par gånger närmade han sig `och vände så åter på nytt. Det var omöjligt att dröja längre) De bittra vecken om munnen förvandlades till något, sonc skulle forestalla ett gott samvetes trygga leende. Han gick raskt fram och sade med munter röst: ~Ja; m'ig'' miss'- tänker ni väl inte?»

»Nej,' se kapten Anckarström», svarade polismästaren och såg'upp med en plötslig aning. »Viss't inte', visst inte 604 SNILLENAS KONUNG Hur är det me(1 hälsan nu för tiden, herr kapten? Och så bostaden? Nu skola vi skriva.»

»Jag hyr rum i skeppar Fernströms hus vid Gamla Kungsholmsbrogatan», upplyste Anckarström~ och därmed fick han gå.

Hemkommen sov han bara en kort stund och steg sedan upp igen. Han plockade in ved i kakelugnen och tände en brasa, ty det var kallt och grått. Men han hade ingen ro, utan måste ut och tala med människor, fast det ännu var mycket tidigt. På gatan mötte han sin bror och sade till honom: »Jag har gjort något, som jag kan komma i fara för. Se om mitt hus, om det går mig illa!» Det dröjde inte länge, förrän han gick hem igen.

Under tiden satt polismästaren och synade ett par pistoler, som blivit hittade på golvet i maskeradsalen. Fram- för honom stodo stadens pistolsmeder, som i hast hade hopkallats. »Är det någon, som känner till de här pisto- lerna?» frågade han. »De ha stock av alm med mässings- beslag och äro tydligen nyss lagade.» Då framsteg en av pistolsmederna och omtalade, att han hade fått dem tll] lagning av kapten Anckarström.

När Anckarström åter vankade in genom portgången, möttes han av ett livligt samspråk vid mjölkflaskor och vattenhinkar. Husfolket frågade honom, om det var sant, som en mjölkhustru nyss hade berättat, att kungen hade blivit skjuten under maskeraden. »Ja, det är sant», svarade han och gick in och ut. Slutligen satte han sig i sin kam- mare. Efter en stund hörde han i trappan de steg, som han fruktade och väntade polisbetjänternas.

I fängeiset fick Anckarström en dag höra, att stadens alla kyrkklockor stämde upp till kungsringning. Då förstod han, att Gustav den tredje nu var död. Klockklangen trängde till de olika hakten, dar smaningom ocksa de andra med brottslingarna hade blivit inspärrade, och alla' visste de, vad den betydde. Det var då länge sedan förbi med g're- varnas modi g a sinne, men en av fångarna va r de t värre att SNILLENAS KONUNG 6o~ komma till rätta med. Galierfönstret till hans rum var helt och hållet översållat med gulvita spindlar, som de vaktande officerarna på lek och för att fördriva tiden tummade ihop av vax från ljusen och fäste på strån från sina hårpiskor. l detta stora spindelbo satt framför de brinnande vax- ljusen en spindel, som slutligen hade snärjt sig i sina egna nät, och det var Pechlin. Gåtfull och outrannsaklig, blos- sade han på sin pipa och log tyst eller nekade till allt men för honom öppnades dörren aldrig mer till befrielse.

Landsflykt väntade Anckarströms närmsta med- hjälpare, men för honom fanns ingenting att hoppas, och han bekände öppet sin skuld. Just konung Gustav hade ju satt en ära i skonsamhet och mildhet, men nu låg han stum. När Anckarström begärde en ändring i det spö. straff, som han dömdes till, tecknade en av hans rann- sakare på det skriftliga avslaget orden: »Nåden är skuten, men lagarna leva.»

Tre dagar i rad blev Anckarström utförd på tre olika torg och ställd i halsjärn vid skampålen. Var gång måste han lämna ifrån sig vargskinnspäisen och avkläda sig ända h'l~ midjan, så att bödelsdrängen med två spön i handen kunde gissla hans Llottade rygg. Det var så fruktansvärda' slag, att han gjorde höga språng av smärta. Smuts och tuggbussar kastades över honom, och när han jämrade, påminde sig den vilda och uppretade hopen, vad han själv och de svarta maskerna hade ropat efter skottet på maske- raden, och svarade hånande: »Elden är lös, elden är lös

I Smedjegården, där han fick sitt sista fängelse, lag' han med fötterna fastlåsta i en tung järnblack. Med n6'd .kunde han vända sig så mycket åt sidan, att han inte tyngde på den sargade ryggen, som täcktes av ett stort plåster. Ändå sov han ofta ganska tungt och åt med god lust. Om dagen öste han bhcken på det krucifix, som `hängde framfor honom på väggen, samtalade rned sina själasörjare och ångrade uppriktigt, att han för de jordiska s skull hade tagit en människas liv. För en' kort ~"~,~`~~~.~`;`.~.~~`.~~.~~.` ;;; ;; ; ;; 606 SNILLENAS KONUNG stund' fick Jians hustru kasta sig till hans bröst, där han satt på sängkanten i sina slamrande järn,' och den ena av prästerna kom från hans fyra små barn med deras av- skedskyssar och tryckte dem på hans panna.

Två dagar därefter vid niotiden på morgonen' blev han hämtad i böddskärran. Både överståthållare och polis. mästare re<1.o åstad i full uniform, och det var spring och trängsel på gatorna som alltid den tiden, då någon skulle föras till rättarstället, men den här gången blev rörelsen större än annars. Under färden satt Anckarström med ryggen åt hästen och läste i en andaktsbok. Håret och skägget hade vuxit och hängde yvigt och långt under den stora slokhatten,. och ibland såg han upp och hälsade på bekanta i fönstren. Bödelsdrängen eller rackaren, som han brukade kallas, gick bredvid med tömmarna i handen och körde, och runt omkring marscherade en hel skog av bajonetter.

Vid galgbacken utanför' Skanstull bredde sig tysta folk- skaror över fält och höjder. Utan att blekna tog Anckar. ström plats inom spetsgården, som bildades av soldater från det blå livgardet, där han själv hade varit officer. Han kastade av rocken och strök i nacken upp håret under en vit mössa, som han själv tryckte fast om huvudet. Nu kunde alla tydligt se honom, och solen sken på hans vita strumpor och urringade röda väst. Då slutligen hans ögon hl~vo förbundna, lyfte han -armarna mot himlen. Därpå leddes J1an av sina själasörjare till två block, där bödeln och hans dräng väntade honom med var sin bila. På en gång blixtrade båda bilorna i luften. För den ena bilan föll hans huvud och för den andra hans högra hand. Kroppen blev därefter styckad och uppsatt på hjul, och på ena hög påle uppspikades huvudet och handen med vitt ljudande hamma'rslag.

Sedan under sommarnätterna hände det, att vandrare smögo sig ut till den ohyggliga galgbacken. En natt upp- iästes vid' j>ålen ett papper med de skrivna orden: 608 SN ILLEN ~:~; KONUNO »Välsignad vare denna hand, som frälsat haver Sveriges land !» En annan natt däremot bortsläpades kungamör. darens lemmar och ströddes omkring vid en bro i skogen, så att de åter måste plockas samman och föras till galg- backen. Under tidernas gång har sägnen utpekat flera olika ställen, där hans anförvanter slutligen skulle hd gömt hans kvarlevor. En berättelse nämner en dystert mörkskuggig lund vid Bråviken, men en annan förmäler, att de i tysthet blivit nedsatta i en grav i Markims kyrka.

Långt förut hade Gustavs lik vid fackelljus och sorg' e- klockornas dån burits till Riddarholmskyrkan. Liksom de karolinska kämparrii gärna påminde sig sin hjälte, så brukade också länge vid sina samkväm skalderna och konstnärerna och deras vänner tala om snillekonungens oroliga rnen skimrande dagar. De visste, att han rastlöst hade välvt djärva och stora planer och vid sina kartor och papper spejat ut mot nya händelser. Han var att likna. vid ett träd, som inte alltid hade vuxit rakt, men som, bräckt i förtid, aldrig heller fick visa, hur långt grenarna till sist ändå kunde ha brett sig. Nu kom. där en grå tid med tungt kvalm, och det blev tyst omkring de sista gustavi. anerna, var de gingo i parkerna eller till gräsbevuxna diktargravar. »De förtörnade togo hans liv», sade de. »En av oss skulle aldrig ha kunnat det.» Ix. DEN HUNDRAARIGA FREDEN. DEN STORA REVOLUTIONEN.

»Bernadotte, min gosse, du borde bli skjutskarl», brum- made postiljonerna, och ställde ifrån sig piskorna. »Snart kan du köra ett istadigt föl lika bra som någon av oss. Se så, spänT) nu ifrån! Och tvätta dig så en smula, innan du går hem! Du a..r ju svart som en tattare.»

Postiljonerna torkade sig om pannan, ty det var i den soliga staden Pau i södra Frankrike, och luften glödde. För att muntra sig en smula vis sIade de en stump, stop- pade sin kritpipa med frän tobak och blåste en rökstråle över gossen, som hoppade ned från kärran och tvärsäkert kastade tömmarna. De hade ingenting emot, att han ibland `l på odygd hjälpte dem att `skjutsa. Fast han var en vild- basare, som ingen rådde på, och redan hade lyckats att få ett a"rr i pannan under det krusiga och yviga håret, tyckte de om hans glada bumör och vackra utseende. Näsan sköt fram, skarp och krokig, och de mörka ögonen skimrade av eld. Flickorna, som stodo i porten och tittade voro smått förtjusta i honom nästan allihop.

»Både min far och farfar voro posh'Ijone~>. fortsatte en av kuskarna sin betraktelse. »Son skall ärva far sins yrke. Det är bruk så. Min fina herre, det blir nog ändå ingen. ting' för honom att sitta och smälla med piskan. Utan tvätta sig nu han, säger jag, och gå så hem! Men raka vägen. Hans far år advokat, och det blir allt med åren att sa"tta på sig advokatkappan.» 2(). Svenskarna. 11. D".'N HUNDrj~.RI~A ]"REDE~

Det var också föräldrarnas önskan, och modern, som var en allvarlig och rättskaffens kvinna, sparade inte på förmaningar. Men `Bernadotte skakade missbelåtet sina svarta lockar.

Hur skulle han någonsin kunna förvärva det lugn, som tarvades för att sitta och plita och skriva och läsa i lagböcker? Då gick han hellre till närmsta danstillställ- nin& eller tog ett nappatag med några jämnåriga. »Jag fror, att jag är född till krigsman», brukade han säga en smula storordigt, och när fadern dog, tog han värvning som simpel soldat.

Förnöjd stoppade han v'ärvningspengarna i fickan och drog så åstad till regementet. Som det hövdes en karsk soldat, stod han var morgon och borstade sina stövlar och fejade sina kläder. Om sitt yttre skick var han mån. Det uteslöt ingalunda, att han med förträfflig matlust satte pris på en bit pastej eller stekt kapun hos sin vän kocken tguver- nörens kök. En gång, då han var nära att överraskas i köken av guvernören, satte kocken i hast på honom en av sina vita mössor och ett förkläde och ställde honom bland kökspojkarna med en panna vid spisen.

Litet ombyte kunde han minsann ibland också behöva i sin magra vardagskost. Ännu som sergeant hade. han knappt femtio öre i sold om dagen. Stolt som en lycka ris gunstling kände han sig dock över var liten befordran, och bistra grenadjärer, som prövat många skiften, värderade honom för hans behagliga sätt och hans punktlighet och fasta vilja. Manskapet märkte med tillförsikt, att han i grunden var valmenande och godhjartad, fast han strångt holl ordning, och en viss glans av nagot ovanligt omgav den spänstiga och resliga krigaren utan börd och rang.

Han steg i graderna till fältväbel och fanjunkare. En gång begärde han i staden Marseille kvarter hos köp- mannen Clary, men den rika storborgaren ville inte mot- taga en sa o ansenli g g a st i sitt hus, utan endast en officer. Dä.rför visade han bort den obekanta mannen av under- D1"'~ I'TTNDp~~R'[cA FREDEN 611 befälet, utan aning om att denne redan om åtta år skulle komma tillbaka som generai. och ståt och gai~man äkta hans egen dotter Desideria.

För att bli office.r fordrades den tiden adligt namn. Vad båtade det då för en man av borgerlig härkomst som Bernadotte att äregirigt bygga luftslott! När han om kvällen halvlåg på träbritsen, stödd mot armbågen och omvärvd av tobaksskyar, hörde han äldre vapenbröder berätta om odugliga anförare med lysande namn och om det enväldiga hoveL i Versailles utanför Paris. »Kamrat», sade en veteran och slog honom på skuldran. »Skulle dec smaka dig att vara kung? Skall jag berätta för dig om Versailles?»

»Jag är republikan», svarade Bernadotte. »Men låt gå!»

Veteranen satte sig upp och lade armarna i kors. »När kungen vaknar om förmiddagen», sade han, »stiga två prinsar fram doch hjälpa honom att ömsa skjorta. Inga andra få göra det. Så blir hovstaten insläppt och får se på, hur han tvättar sig. Sedan öppnas sängkammar- dörren för alla snyggt klädda, och då påtager han väst och rock och `pudras. Allra sist faller han på knä och läser en bön. Tjänare, broder, vad säger du om att komma så förnämt i kläderna?»

»Gott tålamod behövs det.»

»Bernadotte, tänk, om du hade silkesstrumpor och spat- serade i kungens slott!» gentog veteranen. »Hans säng står på några trappsteg innanför ett förgyllt räckverk. Det är ännat, du, än att ligga på en bänk. Går någon sedan under dagens timmar genom rummet, ja, då må du veta, att det blir att niga och buga för den tomma bädden alldeles som for etc altare. Gosse, har du sett nagon buga for ditt sovtäcke, vad? Men i ett avseende äro de förnäma oss underligt lika. De ha allihop ont om pengar. Vill du tro mig, hela Frankrike är alldeles skuldsatt och utpankat. O,ch anda kan ett enda av drottningens orhangen vara vart en hel förmö g en1i et. Å de Is te nar det pa allt, pa skospännena, på knapparn~a, på h~ef' För en högtids- ~. i 612 DEN iiU~'DRAARIGA FREDEN i~äkL vid hovet skulle du kunna köpa dig en ganska pryd,llg iliten lantgård utanför Pau. Det har funnits damer, om också inte av det bästa rykte, som vid sin död haft fy'rti- fem sidenklänningar i garderoben, fyra hundra linntyg, sextio snörliv och sex tusen näsdukar. Var du vackert nöjd, munsjör, om du har en enda lapp att putsa näsan med !»

Vägen var lång och otillgänglig från folket dit upp till höjderna, och häpna lyddes de unga krigarna till slika berättelser. Munkarna och nunnorna, som tågade förbi på gatorna med sina kors, kunde inte heller längre få deras hjärtan att klappa som förr, ty verklig tro bredde inte längre sitt liv över de andligas alltför jordiska anlete,n. Överallt talades mot missbruk och överåriga sedvänjor, och ett fruktansvärt uppror begynte att mullra. För var ny dag växte det i styrka. Folket beväpnade sig, under rop på rättvisa och nya lagar, mot sina tuktare, och de flye,nde ädlin'g~na bönföllo i utlandet furstarna att skicka sina härar mot den franska oroshärden, som hotade att sprida sin brand åt alla sidor.

Då fäste Bernadotte och hans kamrater med `hänförelse om armen den trefärgade bandrosett, som var frihetsvän- nernas tecken. »Broderskap, jämlikhet, krip.. mot tyran- nerna!» jublade det tusenstämmigt över soldatskarorna, som drogo ut för att möta Frankrikes och den unga frihetens fiender. Nu var det inte längre fråga om börd, utan om duglighet, och världen stod med ens öppen för den tappre. Bernadotte fick sin längtade fullmakt som offi,cer, och tre år därefter red han framfor sin brig ad som general. Knappt någon besatt en sådan trollmakt över manskapet som han, när han stormade framåt och svingade sabeln över sitt långa, fladdrande hår. Vacklade soldaterna, kunde han med harm mitt i kulregnet slita av si g e p åletterna och i ett ljungande tal hota de rädda med, att han inte längre ville anföra dem.

Bekymrad gick under allt detta kung Ludvig i Ver- .sailles, s,alar. Liksom den beskedliga Adolf Fredrik på DEN HUN DRAÅPIGA FREDEN 6Ji3 sin tid W:L~ han mer road av en trivsam timme vid sin svarvstol än av att tvista med sina ministrar. I ,en liten park, som omhägnadi~s av murar, i.ekte och dansade hov- idamerna klädda till bondflick~r. Marie Antoinette... den smärta och vackra. drOttningen, ledde sfnå ]:~r~m i silkes- band eller bar foder till snövita kor med silverskällor. Mellan sällsynta träd frambllckade ett tempel, och torv- täckta herdehyddor speglade sig i ett stilla vatten. Det fanns där både mjölkkammare och bås och en kvarn, men allt var byggt på lek. När ~iarie Antoinette tröttnade på leken, skänkte hon hyddorna till bostäder åt fattiga.

I hennes förtrognaste ring satt ofta en ung svensk greve, som hette Axel von Fersen. De voro ärsbarn, och hon intogs av hans ädla sätt och vackra yttre. Hon var ömsint och vek, men också' stolt och stridslysten, och han visste, att hon därför var hata'd av folket. Båda älskade förfinade seder, och med sorg talade de efter sitt sinne om den tid, som nu var kommen. När de voro skilda, växlade de brev, och han gömde dem som sitt livs dyrbaraste reliker. Hon blev det skönaste och största för alla hans tankar och drömmar.

En oktobermo'rg6n #åcktes slottet av vilt larm och av skott i trapporna, och i blotta linnet måste Marie Antoinette fly ur sin säng. När Fersen såg från fönstren över borggården, var den fylld av ursinniga upprorshopar. Utsyultna kvinnor hade rustat sig med kvastskaft och pikar, trasigt klädda karlar svängde sina knivar, och må ngden böljade som ett tjutande hav. Fran det ogonblicket greps den svenska ädlingen av en oövervinnelig avsky för pöbelns r'åa händer, och han lovade sig att aldrig svika den kvinna, som han så hängivet ,beundrade, och som nu i' hämn,dens och, forfoljelsens dagar fick ett nytt skimmer om sitt ho,g burna huvud. Inför hans ögon tvangs hon att m' `ed sin' vanke,lmodiga gemål, och sina små ba'rn s' tiga up'p i e4 vagn 9ch f,olja f9lkhop,en tillbaka till Pa,ns. 61.4 DIEN HUNDRAÅRI.GA FREDEN

Där fanns det snart heller ingen säkerhet, och Marie Antoinette, som alltid v;~,r den rådiga, uppgjorde m'~~d sin vän Fersen slutligen en hemlig plan till flykt. En afton fram mot midnatt begåvo sig de kungliga gen~~m en lönn- dörr ut på de tomma och tysta gatorna. Själv hade konungen styrt ut sig till kammartjänare, något som passade gott samman med hans fryntliga utseende, och drottningen till en enkel kammarfru. De kungliga barnen voro också med, och deras guvernant föreställde en resande ry9..~a, som hade de andra till följe.

Efter en stunds vandring i små, spridda grupper möttes de vid en fyrsitsig åkardroska, och på bocken satt Fersen med tömmarna i handen, utklädd till kusk. Allt skulle nog ha gått väl, om inte den gamla vanan att tänka på bekvämlighet och spela stor mitt i faran hade blivit deras olycka. Fersen hade nämligen enkom för resan låtit för- färdiga en jättestor vagn, som, förspänd med sex hästar, väntade dem utanför tullporten. Där stego de upp, när de hade åkt dit i droskan, och efter ett par timmars färd kysste Fersen drottningens smala och vita hand till farväl och skyndade bort mot Belgien med brev från konungen. fick Paris blev det uppståndelse, när folket nästa dag

i den leriga vägen. Till råga på olyckan brast ena vagnsaxeln under den svåra tyngden, och det gick om en lång stund, innan den kunde lagas. Hur det så slutade, blev konungen igenkänd och gripen och med de sina återförd till Paris.

Ännu en gång lyckades det Fersen att förklädd besöka drottningen och hennes make och sedan åter smyga sig bort från den skräckfyllda staden. Där skriade nu packet efter mord och avrättningar, och blod droppade hela dagarna fran den uppresta schavotten. Fangarna forsokte i fängelserna som äkta fransmän att slå bort de dystra tankarna med lek och dans och små maskeradtillställningar, DEN ;:iUNDRIJRIGA ;~RErEN 615 men när dagen grydde, måste de dömda stiga upp på bödelskärran. OGk;,~'. ``(?1' )`)gi'~n ])li~\i iI~föi'd på ti:rget och halshuggen.

B]ek av sinne;~'~örelse, erf i-r Fersen av nykomna flyk- tingar, att Marii' Antoinette hade skickats till ett hårt fängelse, där hon satt omgiven av vaktknektar, som drucko och spelade kort och hånade henne med sina grova kvick- heter. Och därifi å'n ledde ä'.~~~n föE `le.j i't~~ `\~ägeIi sliiiiigen till bilan.

Natt och dag såg han i sina tankar hennes blodiga huvud, som lyftes i det vitnade håret av bödeln och hölls upp för mängden. Den hemska synen förföljde honom, och det blev tomt och kallt i hans hjärta, sedan hon inte längre fanns ibland de levande. Sorgen gjorde honom sjuk, så att han åldrades i förtid och blev sig alldeles olik. Också hans sätt förändrades och blev avmätt och högdraget. Han var en riddersman av gamla stammen, och när han såg de lurviga sällar, som skrålade omkring bödelskärrorna och till sist styrde hela Paris, förstod han inte den tid, i vilken han levde.

De andra förnäma flyktingarna lyfte. ena stunden handen och lovade skoningslös hämnd. Den nästa vaknade mitt ii1:olyckan deras parisiska munterhet, och när de stego in i salongerna och bugade, sträckte de gycklande fram huvudet liksom under väntan på ett hugg av en bila. Det blev till och med modernt bland dem att bära klädsamma kostymer, som påminde om de livdömdas. Med köld ~ågo de ned på de manga uppkomlingar, som plotsligt hade tratt fram till största ära och makt.

Bernadottes rykte flög med åren emellertid vida om- kring och berättade inte blott om hans fältherresnille, utan också om hans skonsamhet och rättrådighet mot fiender. Men han var inte ensam om berömmelse. En rad av begåvade man med ringa namn tjänade sig hastigt upp i graderna liksom han, och Europa genljöd av beundran för deras bragder, men också av bävan för de nya vindar, sol 616 DEN HUNDRAÄRIGA FREDEN vtrvlade i deras, spår och skakade det gamla i sina grund- valar. Mest hatad och mest förguda1l blev Napoleon Bona- parte, en fattig adelsman, som med hjälp av sitt segerrika krigarsvärd gjorde sig till fransmännens arförare och och mer kuvade världen under sin vilja..

Till honom skickades nu Fersen som svenskt sä'nde- bud, och i en skön kaross, förspänd med sex hästar och med guldsmidda lakejer på vagnsstegen, begav han sig till det slott, där den fruktade tillfälligtvis hade sin bostad. Här fick han nu beskåda några av de n,amnkunm'ga gene- raler, om vilka han hört så många krigssägner, och bugande förde de in honom till Bonaparte. Det var en blek ung man, som starkt doftade eau-de-cologne, men kallt betrak- tade honom med befallande och genomborrande ögon. Fersens aristokratiska later misshagade honom, och Sverige var inte längre den stormakt som fordom. Det var inte längre Breitenfelds Gustav Adolf, som där förde spiran, utan den fjärde Gustav Adolf, som ingen rätt tog på allvar. Bonaparte räckte Fersen sill lilla välformade hand och bjöd honom att sitta, men talade kort och kärvt, och slut- ligen reste han sig häftigt och lämnade rummet. Och, i sanning, mot underliga öden ställde han sina steg, ty några år därefter satte han den franska kejsarkronan på sitl huvud. SNILLEKONUNGENS SON.

Hemma i det avlägsna Stockholm gick emellertid Gustav Adolf av och an framför vinterbrasan med handen på ryggen och sköt ut underläppen. Han var sanningskär, sparsam och enkel, men trång om pannan och inbilsk och trodde, att han var född till att bli en ny Karl den tolvte. Därför satt också den blå rocken så stramt knäppt ända till halsen, men de långa skörten hängde till knävecken och vippade. Det var trumpet och trakigt pa hans slott, dar DEN FIUNDR'Ä'.l'.GA FREDEN 617 g"ä'spande herrar och damer stodo utefter väggarna utan att våga sätta sig eller samspråka annat än halvviskande. De hade god tid att påminna sig de tider, då hans fader, den besjungna Gustav, lyste i ringen av snillen och kvickhuvud. Allt vad han av honom hade ärvt, det var riket och en- våldsmakten och den drömmen, att han skulle kunna samla Europas furstar till ett allmänt härtåg mot de franska upprorshjältarna. Grubblande satte han sig att läsa i bi- beln.

»Och jag såg utur havet uppstiga ett vilddjur, som hade sju huvud och tio horn och på sina horn tio diadem och på sina huvud ett hädiskt namn... Och åt det vart givet att strida emot de heliga och besegra dem; och åt det vart given makt över alla stammar och folk och tungo- mål och släkten .. Så profeterar uppenbarelseboken», sade han till sin gemål, den milda och älskvärda Fredrika. »Och vilddjuret det är Bonaparte, som reser sig mot jordens härskare för att uppsluka dem och skifta deras länder. Heligt och dyrt svär jag att aldrig erkänna honom som kejsare, om också alla folk kasta sig i stoftet för hans fötter.»

Han menade så djupt alfra'r med sina ord, att han för att besegla sitt löfte efteråt gick till nattvarden med sin drottning.

Men när Bonaparte såg sig trots ad och lyfte sin hand, då' ven ljungelden krossande mot hans fiender. Snart vajade de trefärgade franska fanorna utanför Stralsund. Bernadotte redde sig att landstiga i Skåne, och ryssarna bröto in i Finland för att nu omsider erövra det. Fienderna stämde möte i Stockholm, den gamla kungastaden, som ingen inkräktare hade trampat allt sedan Kristian Tyranns dagar. Där ämnade de stycka Sverige, som man river sönder en försliten klädnad och- delar klutarna mellan främ- mande händer.

I de finska sns"drivorna kämpade soldaterna en för- tvivlacl strid, med blodiga trasor Iindade om pannan och 618 DEN UUNDRAARI~A FREDFN frostsår över kinderna. På Sveaborg, det klippfasta, där tredje Gustav en gång hade brett ut de ryska trof‚erna över Ehrensvärds grav, stod det ristat vid en av portarna: »Ifrån Ödemarken äro dessa Vargskiärs holmar ombyft~ till ett Sveaborg. Eftervärd, stå här på egen botn. och. lita icke på främmande hjelp !» Men urtder knot och gråt såg nu manskapet den svenska flaggan för alltid firas ned från tornet. Än skallade sången och marschen vid Jutas, där Döbeln slog fienden med sina björneborgare. Soldaterna gingo med hänförelse i elden, så snart de DEN HUNDRAÄRIGA FI'EDEN 619 Först brummade 1)öbeln misslynt, men därefter samlade han sina soldater, och över det isbelagda och öde havet förde han dem lyck]igt hemåt till den svenska kusten.

När kriget ännu pågick, vandrade hemma i sitt rum alltjämt den fönstret med fjärde Gustav Adolf mellan spiseln och handen på sin rygg. Bar någon officer gehänget tokigt, då märkte han det genast och tvär- kände igen hans huvud med det frimodigt uppstrukna håret och den svarta sidenbindel, som alltid täckte ett gammalt skottsår i pannan. Var knekt förstod, att i honom hade de inte blott en utomordentlig fältherre och en djärv man, utan också en kamrat med äkta krigarsinne. Lätt brusade han upp och var snar till envig, men lätt också försonad. Än sågs han yster, än försjönk han i svårmod, och liten glädje fick han också av sin bragd. Redan nästa dag blodfärgades gräset vid Oravais kyrka, där Adler- creutz med den plymascherade, trekantiga hatten på tvären över pannan och sabeln under armen ivrig förde de tappra till en mördande kamp, men ändå slutligen måste vika. Kall och lugn ledde Sandels sina trupper genom obyg- derna, och vid Virta bro, som ändlöst lång sträckte sig over en stor strom, skallade forgaves aunu en gang seger- jublet. Uppåt mot norr gick det dystra återtåget, och sårade och sjuka, som inte fingo rum på de överfyllda fordonen, segnade ned utefter vägarna och ödemarkens stigar. Finland, det gamla systerlandet, rycktes utan nåd från Sveriges sida.

Ute bland strandklippor och snöiga skogar på Åland stod Döbeln ännu med en här, besluten att försvara sig till det yttersta. Ur en släde, som åkte upp på ön, sprang då en dag en kunr. Han slog ned palskragen, och med lätta L hjärta berättade han, att märkvärdiga. händelser hade

t i Stockholm. Vilka de voro, skola vi snart få veta. stannade, men att sköta ett fälttåg, därtill var han inte vuxen. Small ett salutskott, hoppade han högt upp. För att få bättre tur lät han hämta från klädkammaren den dräkt, som karolinernas konung hade burit den seger. rika dagen vid Narva. Högtidligt drog han på sig de tvär- skurna och tunga stövlarna, som tiden inte hade gjort mjukare. Han trädde armarna i den blå rocken, som malen nu hade a"tit på i över hundra år. Vid sidan spändes den väldiga pampen, som stötte i golvet, och händerna försvunno i de trubbfingrade älghandskarna som i strutar. Så rustad fortsatte han i höga tankar att mäta golvet med hjältestolta steg, och sporrarna skrällde. Solen tittade in liksom road av att få bespeja den nya Karl den tolvte och tyst göra sina jämförelser mellan honom och den forna. Men sorgebuden från den svältande håren talade samma för- tvivlade språk som förut, och ödet lät inte skrämma sig av de gamla krigarkläderna, som efter en timme återigen häng- des in i skåpet. Råd ` n en för u hö'd att be- ansag sig konu g pp j höva lyssna till, och allt otåligare flögo snäsorna från den framskjutna läppen. Han kände sig ensam och osäker och talade sinnessjukt och förvirrat, och ute i landet drog det ihop till uppror.

Den 13 mars 1809 begav sig då Adlercreutz med några p~1j'iliga vänner upp till slottet. Norrbro hade nyss fatt sina mäktiga valv färdigmurade, och under bågarna seg- lade isflaken i strömvirvlarna. Kyrktornens tuppar be- gynte redan vårligt att glimma mo t e tt ljusare blå, me'n ännu var det bitande vinter. Åkardrängarna hade ännu inte vågat att spänna hastkrakarna for sina gulmålade schäsar3

________________ ;` 62(> DEl~ iIUNDRAARIGA I~Ri'~DF~N utan sutto på siädarna ocli slogo sig om ,i.xlarna föi' att hålla sig varma. Det var vid åttatiden på rnorgonen och präktigaste solväder. Männen skyndade på sin gång, fast beslutna att foga sig i det oundvikliga och våga sitt huvud för landets räddning. Hela borggården l~"~g vit av snö, och uppe i rummen glödde träkubbarna i spislarna. l trapporna stretade lakejerna med packlårar och ko'Efertar, ty konungen hade bestämt, att han fram på dagen sl~lle resa söderut för att med vapnens makt möta de upp roriska.

Minuterna voro dyra, ty några `av de regementen, som skulle följa honom, voro redan uppställda, och på Skepps- bron blänkte det av bajonetter.

Dristeligen steg Adlercreutz in i konungens rum med sina följeslagare, som reglade dörreri bakom sin rygg. Flera av dem hade ännu på sig ytterrocken. Konungen drog värjan och ropade högt på hjälp, men de vredo den ur hans hand, och striden blev häftig. Ett par drabanter och en kammartjänare höggo utifrån med sablar och eld- gafflar ett stort Bål `i den stängda dörren, men förmådde inte atL tränga sig in. Rummet var litet med ett lågt sittande fönster, och golvet översållades småningom av glasbitar från takkronan och blågula sönderhackade fjädrar från offi- cerarnas hattar. Bred och myndig gick Adlercreutz slut- ligen ut och stillade med ömsom lugnande och ömsom hotande ord bullrct utanför den trasiga dörren. Med raska steg skyndade han sedan till hertig Karl, som från nu blev landets regent. Och genast skickades stad den kiirirtill Döbeln, som det nyss berättats om.

Oförmodat ryckte konungen under tiden till sig en värja, och springande ilade han genom en bakväg ned till borggården. M e n åt er igen blev han gn p en och bars u p p för trapporna till ett gemak i översta våningen. Dödsblek och med ett skrubbsår på handen, sjönk han ned i en län- stol, och dar blev han sittande hela dagen med hatten på huvudet. Bredvid honom franisattes madera och vatten, DEN HUNDRAARIGA FREDEN 621 men till en början vågade han ingenting smaka, av fruktan att vinet var blandat med gift. Omkring honom trängdes ny- fikna, både med och utan uniform, och många, som han förut hade förtretat i sin makts dagar, höllo sig inte för goda att nu göra narr av honom i hans olycka.

Småningom blev det tystare i rummet. Långsamt skredo timmarna framåt, och skumrasket begynte breda sig i smygar och vrår. Veden brann ned i marmorspislarna, och ingen tände vaxljusen i kronorna. Natten bröt in, frostig och stjärnklar, och de sista fotstegen dogo bort i den knarrande snön på borggården.

Hela slottet höljdes i mörker och stillhet. Endast hos hertigen lyste ännu några fönster. När pendylens visare närmade sig ett, framträdde då några herrar till konungens länstol och meddelade, att vagnen, som skulle föra honom bort, väntade. Med brinnande kandelabrar gingo de fram- för honom genom stora galleriet, och bakefter följde de andra med uppslagna kappkragar och hattarna på, ty det var kallt. De kunde se sin andedräkt i det matta och fladd- rande skenet från vaxljusen. Den långa salens bortre delar svep tes i dunkel, men på sidorna framglimtade hastigt mellan skuggorna bildhuggerier och speglar. Mörkret gapade från de närliggande gemakens vidöppna dörrar. mörk och tom låg sängkammaren, där den tredje Gustav hade lyfts på paradbädden efter mordskottet på maske- raden. Hur aningsfullt hade inte den övergivna, gamla Lovisa Ulrika i sin sista natt framviskat den förutsägelsen om hans $on: »Det blir aldrig någonting av det barnet.»

Störtad fördes han nu ut ur sina egna salar, och ingen grät, och ingen knotade. I den gravlika stillheten hördes bara trampet på de bonade golven och slamret av sabel- baljorna, och utanfor stodo vakterna lugnt p å p ost med hakan sömnigt nedborrad i kappan. Knappt en människa syntes på gatorna, när vagnen med den avsatta konungeii ; rullade förbi på väg mot Drot,trnngholm. 6~2 DEN ItUNDRAM'IGA R.bi~I~

Några dagar därefter fördes ha,n vidare bort över isen. Raden av slädar var så lång, att den räckte en halv mil. Efter fern timmars färd begynte runda, tunga, fästningslika torn att resa sig bakom uddarna. Det var det röda Grips. holm, dar sa manga namnkunniga fångar suttit och räknat de långa timmarna. Redan i portvalvet fanns en mörk hål a, om vilken det brukade berättas, att den skulle ha varit det fängelse, där den grymma biskop Angermannus inväntade sitt slut, medan mask växte över hela hans kropp. Många andra hemska minnen blickade ut från den gamla borgens fönster, men också många glittrande ljusa, och Gustavs teater stod ännu kvar med sina kulisser, som om han alldeles nyss hade gått därifrån med sitt hov. Här på Gripsholm var det nu, som hans son tills vidare sattes i förvar, under det att behjärtade män togo hand om svenskarnas öde.

När majblommorna `begynte att titta fram ur tuvorna på Stockholms kyrkogårdar, mullrade en förmiddag väldiga pukslag från torgen. Tjock och stor med plym i hatten, satt pukslagaren på sin stadiga häst, och framför sig på vardera sidorna om sadeln hade han pukorna som två stora kittlar. Pinnarna skötte han som en sann konst- mästare, och det virvlade och dundrade, och folket lopp till. Bakom honom redo hä'rolder i blå kåpor, sållade med kronor,. och med stavar i händerna. Sist skred framför ryttarvakten själva den purpurklädda rikshärolden på en snövit springare med purpurschabrak'. Han rullade upp ett långt papper och läste ljudeligt något om, att ständerna kallats till möte. Så brukade alla riks dagar börjas, men den här gången var det ingen vanlig riksdag. Därför var det rörelse i mängden. Här skulle tredje Gustavs son `utan vidare förkla?as avsatt, och därefter blev spörsmålet, vad sedan skulle följa.

Efter några dagar samlades ständerna slutligen i riks- salen framför den tomma silvertronen. Gustav Adolf av- sägelse upplästes, och en man av adeln talade om iians 624 DEN HUNDRAÅRIGA FREDEN skuld till Sveriges ofärd. Med hög röst tillspord~ han därefter församlingen, om den biföll, att konungen och hans ättlingar för all tid fråndömdes sin rätt till Sveriges krona. »Ja !» åskade det enhälligt utefter bänkarna. Så blev det länge alldeles tyst. Hår mellan de väggar, där hans fader med bländande vältalighet hade försäkrat sig om makten, här i samma isaI föll under de ögonblicken enväldet åter till stoft. Den grånade, sjuka gamla hertig Karl, som då hade stått vid hans sida, brast häftig gråt. Knappt hörbart förmådde han efter en stund fram- stamma sitt jakande svar på frågan, om han tills vidare fortfarande ville förbli riksföreståndare.

Sedan under riksdagen flöt mycket bläck, ty nu skulle makten fördelas genom den nya grundlag, som ännu hos oss gäller i det mesta. Den skarpögda Hans Järta, som var kunnig i både lagar och hävder och lika klart skönjde styrkan i gammal sed, som han hatade envälde och ofrihet, hoplänkade till stor del de ansvarsfulla orden. Först när den nya ordningen var antagen, valdes hertigen till konung.

Omkring Gripsholms höga murar lövades under tiden almarna. I konungens rum posterade beständigt ett par officerare innanför dörren i full parad med kraghandsk~r; i handen. Som förr fortsatte han att gå och gå med handen på ryggen, ty läsning var nu aldrig hans sak. Det fanns inga andra böcker på bordet än en bibel, en almanacka och en hovkalender. D'et var ståtliga rum, som han hade fått att bebo, och det största hade a"nda sedan Vasarnas tider kallats konungens sängkammare. I det gemaket hade Karl den niondes allvarliga gemål, Kristina, skilts hädan. Redan ett år fore sin dod lat hon lyfta in en likkista. I den låg hon långa stunder med knäppta händer och slutna ögon för att .bereda sig för sin död och drömma sig in i ben sista sömnen. Nu täcktes väggarna av' vävnader med glada jaktbilder, men på Gripsholm hörde det till af,tnarn,as standiga sanispråk att viska om syner och spöke D:I~;~ HIJIIDJ ~ij..I.;~ i'i.'FI'r~ 625 sagor, och den vidskepliga konungen var mörkrädd. För att skrämma honom påfunno några upptågsmakare att en gång i mörkningen rulla på vinden med ett stort kugg- hjul, som hade suttit i ett tornur. Det behövdes inte mer, för att han sedan oupphörligt ängsligt skulle snegla mot spiseln eller stanna på foten och lyss. Stundom om nät- terna hörde vakterna från hans säng bakom skärmen, hur han låg vaken och suckade. Trötta somnade de på ana stolar eller lade sig ned framför spiselelden med en kudde och den stora bibeln under huvudet.

Utan ett ord skrev han under sin tronavsågelse, och hans barn och hans maka, den blida drottning Fredrika, fingn' nu också hålla honom sällskap i fångenskapen. Ofta hämtade drottningen själv de tunga och sura vedträna, som hon sedan plockade in i spiseln. Brasan flammade upp, stormen pep i de djupa fönstersmygarna, ljusen fladdrade i det kalla draget, så att de voro nära att slockna, och beständigt stod dörren på glänt ut till vakterna. Mjuk och fridsam satte hon sig då vid klaveret och spelade, och de spröda tonerna klingade i det ödsliga slottet.

Fram mot julen fick han med de sina för alltid lämna isitt forna kungarike och gick i landsflykt. Mot sina höga fränder visade han sig stolt och kall, och han lät skilja sig från den goda drottningen. Ensam och fattig vandrade han ofta till fots på vägarna i Schweiz och tog in i första bästa hus. Ofta gick han först ut vid mörkrets inbrott. I källar- salarna satt han tyst och spisade bland handelsresande och andra vägfarare, som drogo på munnen åt hans luddslitna men stramt knappta rock. Källarmästaren berättade, att den ordknappa främlingen kallade sig överste Gustavsson, men få visste, när han kastade sin neddammade filthatt bredvid sig på bänken, att den hjässa, som då blottades, en gång hade burit Vasarnas krona.

Uppe i den lilla alpstaden S : t Gallen samla' `des sent en februarikvåll en hop nyfikna människor utanför värdshuset 21. Svenskarna. II. ` ; ; ;;;;;;.; ;; :, `;;; ;;; ;;; 626 DEN HUNDRAÅRIGA FREDEN Vita hästen. De talade om, att överste Gustavsson hade dött, och alla visste nu, vem han var. Vid midnattstid utbars den enkla och svarta träkistan för att bisättas i kyrkan. Steg för steg vankade likbärarna över torget, och framför gingo män i svarta kappor med brinnande facklor. Då och då ljöd en skräll, när någon lucka slogs upp på de lantliga gavelhusen, som hastigt ljusnade fram, allt eftersom facklorna skredo förbi. Huvud vid huvud sträckte sig fram, somliga bara och somliga med sovmössa, för att beskåda det ovanliga sorgetåget, där en fallen konung från etL avlägset land fördes på den mörka båren. Med underliga känslor kastade också måiiga en blick uppåt luften, ty under hela bisättningen lyste över staden ett klart norrsken. FERSEN MÖRDAS AV STOCKHOLMS PÖBEL.

För svenskarna blev det emellertid av n6'den redan strax efter konungens avsättning att se sig om efter en tronföljare, ty Karl den trettonde var till åren, då han blev regent, och han var barnlös. Valet föll på den danska prinsen Karl August, som med sin rättframma natur genast vann folkets gunst. Blott Fersen och andra gustavianer, som höllo fast vid den gamla kungaätten och vid de gamla, förnäma sederna, mottogo honom med köld och skämtade över hans borgerliga sätt, hans korta hals och flammiga ansiktsfärg. Det inträffade då, att prinsen vid en exercis på Kvidinge hed i Skåne fick slag och döende störtade ur sadeln. Genast hördes ett lösmynt prat, att han skulle ha fått förgift på Fersens anstiftan. Tungorna tröttnade inte i sin ondska, och de ordade om, att prinsens livmedikus var Fersens husläkare. Att stryka folket om munnen med sött smicker, som just då var på modet bland generalerna och de styrande, var inte i Fersens smak.. Därför var han hatad, och hjältarna för dagen hade ingenting emot, att D'FN HUNDRA.ARIGA FRED'PN 627. folket upphetsades mot en så mäktig anhängare av det gamla. Tvetydiga personer stw"ko omkring på krogarna i Stockholm, höllo tal och bjödo friskt på brännvin och skummande öl. Fersens kusk, som hörde, vad som lar- mades om hämnd och blod, besvor sin herre för Guds skull att inte visa $ig i likföljet, när prinsens kista anlände till staden. Trots sin fasa för pöbelns hä.nder, skrattade Fersen med en axelryckning åt hans rädsla. Utan att akta på det dumma pladdret i gatliörnen steg han upp i sin vagn, trogen sin skyldighet som riksmarskalk, och intog vid Hornstull sin plats i processionen.

Törhända drogo i den stunden hågkomster från ung- domen genom hans själ. Kanske påminde han sig en varm jnninatt i Paris, då han själv, förklädd till kusk, förde den vackra Marie Antoinette och hennes gemål från det llpp- roriska folket. Tiden hade vandrat sin gång framåt och strött grått i hans hår. Det var just på dagen nitton år sedan dess. Ännu var hon för honom den kvinna, som han aldrig kunde glömma, och hela sitt liv hade han för- blivit ogift. Högdragen och med det blå bandet över bröstet, satt han nu i sin granna och gammalmodiga vagn, som hade en gyllne krona på taket, och var och en av de sex vita hästarna leddes av en präktigt utstyrd lakej.

Förbittrad pekade mängden på selarna, som voro lysande röda med förgyllda beslag. Gatpojkarna sprungo omkring hjulen och spottade vagnen full och hurrade sig hesa. Tätt efter kom den svarta och tarvliga likvagnen, som såg förfärlig ut, ty den hade under den långa färden blivit höljd av damm. Den var omgiven av officerare och stånd drabanter, och framför det långa tåget vippade en hel skog av vita plymtoppar, ty dar red en skvadron av Iivgardet till häst. Ändå höjde ingen sin hand för att jaga tillbaka den ursinniga hop av yngre och äldre, som trängde sig allt närmre inpå den grevliga karossen. Sexstyvrar slungades mot spegelrutorna, så att de krossades i stjärnor, och vid Kornhamn och på Stora Nygatan började vedträn 628 DEN HUNDRAÅRIGA FREDEN och stenar att vina. Fersen, som var alldeles ensam i vagnen, drog sig baklänges mot dynorna, och blod rann i stora droppar på det bleka ansiktet. Till sist sprang han ut ur vagnen och skyndade upp i ett hus, där det var ett traktörsställe.

Nu äntligen blevo fjorton gardis'ter uppställda utanför porten, och bredvid dem höll general Silfversparre på sin häst, men aldrig hade folket sett generalerna så artiga och så yra i huvudet som den dagen. Alldeles bredvid på Riddarhustorget glimtade uniformer och gevär i långa led, men ingen befallde soldaterna att rycka fram och göra slut på upptåget. I stället satt Silfversparre med den trekantiga hatten i handen framför den tjutande hop en av sjåare, lärgossar och gesäller, som behöllo mössorna på. De röda bomullsparaplyer, som svängdes omkring hästen, visade dock, att också välklädda småborgare redan voro h'ka förryckta som de andra. »Ja, ni ha rätt, mina vänner, ni ha rätt; varen bara beskedliga!» förmanade han smick- rand e. Men det var just, vad de sist av allt hade lust till. Genom en bakväg hade en annan flock knuffat sig upp till traktörssalen i första våningen och letade sig därifrån till den kammare, där Fersen hade dolts. Dagern föll matt och något gråaktig genom fönstret, ty det vette åt gården. Den ståtliga ädlingen, gustavianernas sista ledare, stod där lång och rak på golvet, och det blå serafimerbandet skymtade alltjämt under den svarta, veckiga sorgekappan av flanell.

Med gott samvete och största sinnesköld och behärsk- ning svarade han på sina förföljares dumma beskyllningar, men det retade dem blott ,an mer. hållning var nog att förarga dem.

a hans värdi a Red n g Det var inte längre fråga om förnuft och mening eller rättvisa mot en värnlös och fullkomligt oskyldig. »Mordare !» skranade de. »Det var du, som stallde till med den franska revoluhonen, och nu ville du göra detsamma här genom att låta förgifta prinsen !» ;, `;; ;, DEN HUNDR~&RIGA FRE.DEN 629 En skådespelare i gul syrtut var till och med nog geutil att skälla ut honom på fransyska. Fersen tvangs att lämna ifrån sig serafimerbandet, och den ordrika herrn i den, gula syrtuten skyndade ni.ed segerbytet till fönstret och kastade ned det till den hurrande församlingen på gatan. En. man bemäktigade sig hastigt ett stycke av bandet $och fäste det som en stridsfana på sin käpp. Hela tiden försvarades dörren till den halvskumma kammaren av en löjtnant och ett par gardister, men de släpades åt sidan, och nu kom general Silfversparre upp och fortsatte som förut att mäkla med patrasket. »Jag skall själv leda honom i arrest under rådstugan, så att han kan rannsakas», lovade han, liksom hade han ännu givit folket rätt. »Ja, ja, hurra svarades allmänt, men ändå slets sorgekappan från den q' hatades axlar och fladdrade ut genom fönstret. Generalen tog då Fersen under armen och begynte att leda honom utför trappan. Också de välmående röda bomullspara- plyerna hade emellertid hittat dit upp och slogo den olyck- lige över hjässan och borrade sina doppskor i hans kropp och ansikte, så att han höljdes av blåmärken. Så snart han kom ut på gatan, överfölls han ännu häftigare med hugg och slag av käppar och paraplyer. I hörnet vid Riddarhustorget satt general Vegesack till häst. Fersen klängde sig fast vid betslet, men hästen stegrade sig, och det var nära, att Vegesack hade kastats ur sadeln och fallit under fötterna på de vettvilla slagskämparna. De spottade generalen i ansiktet och ryckte av honom värjan, och först nästa morgon blev den återlämnad till honom i hans hem av en person, som infann sig för- kladd till sjoman. Misshandlad och sönderriven, fördes Fersen av m'ä~n- niskofloden mot rådstugan och rätt in mellan de upp- stallda livgardisterna. Puffade och uppbragta, fallde de bajonett och ryckte fram mot hopen, men genast kommen- derades: »Gevär på axel !» Stadsvakterna på rådstug- garden nappade då till sig sina vapen 0ch~ sprungo, allt 630 DEN HUNDRAÅRIGA FRFDEN vad de hunno, in i vaktrummen, som brukade kallas k'orv- kitteln, därför att deras eget öknamn var korvar. Där seg- nade nu Fersen ned på bänken i ett arrestrum, och dörren låstes. Hans yviga hår var fullständigt bortslitet, - så att endast några långa strån stodo i vädret. Utmattad vederkvickte han sig en smula med vatten ur en bytta och lutade sig mot väggen. Fanns det då ingen rättfärdighet till, eftersom en människa, som ingenting ont hade gjort, så grymt kunde övergivas av alla! Ännu var det tid för soldaterna att bilda vakt utanför häktet, och hans tankar irrade, och han lyddes till rösterna därute. Skulle det ändå inte till sist mitt i själva folkhopen finnas en enda man nog rättrådig att stiga fram och säga: Håll upp! Skammeii blir här vår och inte hans.

Det skymde för hans ögon, och hjärtat kFöp samman, när han hörde, hur dörren på nytt stöttes upp. »Det rum hart sitter i», larmade hop en, »är för gott åt honom. Ut skall han och ned i tjuvkällaren under rådstugan!»

Bedjande sträckte han händerna mot de inträdande och lovade att bevisa sin oskuld inför en domstol, blott han fick sitta i fred. Till svar grepo de honom om armarna och släpade ut honom på rådstuggården. Vilda och med fradga på läpparna, slogo de honom till marken, revo av honom skjorta, byxor, strumpor och var tråd och sparkade smuts och jord över kroppen. Hundratals käppar och de röda bomullsparaplyerna kappades ännu om att nå honom med hugg och stick, och »bättre fruntimmer» ryckte till sig lappar av hans kläder och gömde dem i sina väskor till minne. »Det är synd, att han skall plågas längre I» iitbrast slutligen en man i båtsmanskläder. Med detsamma hoppade ban upp och stampade på det stackars flämtande bröstet, så att revbenen knäcktes, och livet äntligen flydde.

Skådespelaren i den gula syrtuten hade en stor dag och var ännu med i hop en. Där svängde han Fersens blodiga långhalsduk över sitt stolta huvud och höll tal DEN HUNDRAÅRIGA FREDEN 631 om friheten. Många voro också hågade att genast tåga vidare tiii Fersens hus och rycka ut hans syster, gre- vinnan Piper, men de flesta kände med sig, att de först behövde äta och supa. Några tyckte dock, att de ännu inte tillräckligt hade skymfat den döde, där han nästan oigenkännlig låg framför dem på stenläggningen med ut- bredda armar och ansiktet åt sidan. De släpade därför den fullkomligt nakna kroppen ned i Rådstuggränden till ett skjul, där polisen brukade båra upp självspillingar och drunknade. Här lade de honom på botten i en tom kista, som var så kort, att fötterna stodo upp över gaveln. Ännu i . bortåt två timmar fortsatte sedan de nyfikna att trängas i dörren.

Från Staden hördes skrik och larm, fönsterrutor klingade, bryggarkärror skramlade, och öl och brännvin dracks gratis. Det var ingen brist varken på kämpar eller knölpåkar och stenar. Men omsider brakade gevärssalvo'r i Kyrkbrinken, och sårade och döende buros genom grän- derna. När natten föll på, begav sig grevinnan Piper för- klädd utåt Saltsjön med många vassa och bittra ord på sin tunga. Nedanför självspillingarnas likhus landade. vid samma tid i tysthet en liten roddbåt. I den nedbars den mördade excelle~sens omhöljda kropp och roddes llppåt den blanka Målaren till hans gård, Steninge. I parken blev han här jordad för några månader och fördes sedan till Ljungs kyrk,a bland Östergyllens kornfält. Där sover nu Marie Antoinettes och den gamla tidens ornbbligt han- givna vän, som hade åsett så många strider med de rasande folkhoparna och slutligen själv segnade under deras händer. DEN HUNDRAÅRIGA FREDENS DAGAR.

För gustavianerna fanns `det nu inte längre något hopp att få den avsatta konungens son till tronföljare, utan allmänt talades om en dansk prins. Plötsligt väcktes . då 632 DEN `IIUNDRAARIGA FREDEN den tanken, att vad svenskarna behövde, var inte blekt fursteblod, utan en stor och berömd personlighet, eri av Bonapartes och den nya tidens egna krigshjältar. Och så upplevdes då den sagan, att de franska revolutions- härarnas tappra soldat marskalk Bernadotte drog in i Birger Jarls Stockholm som svensk kronprins och genast från den stunden tog ledningen över landet.

Med häpnad erfor snart det franska sändebudet, att Karl Johan - så kallades nu kronprinsen - alldeles inte var hågad att göra svenskarna till något lydfolk under den omåttliga erövrare, som nyss h'ade varit hans egen herre och kejsare. Det var annars en allmän tro, att det var förbi med svenskarna, och att det blod, som fläckade gatan vid Fersens mord, blott var ett förebud till ännu hemskare händelser. Som förr med ro och pratade om D'i~N HUNDRk\RIGA FRE;I?iiN 633

Ännu en gång trampade svenska soldater de minnes- rika slätterna vid Breitenfeld, och vid Leipzig, där härarna slutligen i vapen. möttes, stodo över en halv miljon människor I flera dagar mullrade drabbningen, och för en

skuro ,de sin julskinka sina bedrifter för att glömma sina olyckor, men de påminde om utbrända lampor. Flamma till kunde de nog, ty de voro skrytiga och upp- studsiga, men mörkt såg det ut omkring dem. Långsamt stampade postjakten i vågorna mellan Stralsund och Ystad med nyheter från vida världen. I fem eller sex dagar skakade sedan brevsäckarna på postkärran, innan de brötos i Stockholm. Där drack man skålar för den beundrade kejsar Napoleon, hurrade för hans segrar och knöt handen i byxfickan åt hans nederlag. Då kom en morgon det budskapet, att kejsarens soldater hade marscherat in också i svenska Pommern, det sista stycke mark, som ännu fanns åter av alla de forna landvinningarna. Och nu var stunden inne för Karl Johan att handla. Vid ett möte med Rysslands och Preussens regenter, som redan hade beslutat att gemensamt bjuda Napoleon spetsen, utpekade han för `dem på en stor karta sin plan för fälttåget. Också England och Österrike räknades i för- bundet, och nu gällde det att för alltid krossa den fruktade jatten. u _ ____________________________ gång kämpade svenskar och ryssar sida vid sida. På slagfältet lågo i sitt blod både långhåriga slaver, svart- muskiga fransoser och italienare och ljuslåtta holländare och nordbor. Karl Johan, som hade ett avlägsnare byte i sikte, sparde i det längsta sina svenskar, men flera rege- menten stridde modigt i den häftigaste elden, där Adler. creutz, trygg och säker, satt på sin häst. Slutligen fladdrade de franska fanorna i vild flykt omkring den slagna Napo- leon, och Karl Johan ryckte in i Leipzig för att där mot- q'taga sina stormäktiga bundsförvanter. »Det är nu tre dagar, som jag inte förtärt annat än ost och grovt bröd», skämtade den ryska kejsaren. »Men Ers Höghet har framför oss haft äran att vara den första, som tågade in i staden, och det är därför inte mer än rättvist, att Ni i morgon består oss middag.»

De franska soldaterna voro ju emellertid Karl Johans forna kamrater och deras land hans fädernesland. Han vägrade därför att följa de segrande in på Frankrikes jord. I stället tvang han med sina sparda trupper den danska konungen, som till det sista blivit Napoleon trogen, att avstå Norge i utbyte mot svenska Pommern. Det var för danskarna att växla bort ett lödigt silvermynt mot några osäkra småslantar, som genast J1alkade undan mellan fingrarna, så att ingenting blev kvar. Men för dem fanns det inte längre något val. Harmsna ropade likväl norr- männen från sitt håll, att de själva ville bestämma över sitt öde. Då ljöd ännu en sista gång den svenska krigs- trumman, och det på vägarna inåt Norge. Men striden blev kort, och så slog man då till med ett handslag. Som såta bröder skulle dädanefter norrmän och svenskar samjas i god forening. ., .; 634 DEN HU]~DRAARIGA ER ;~DFN

En gammal dröm hade äntligen blivit verklighet, och den åldriga Karl den trettonde omfamnade med beundran deh mörkhyade främlingen, som nu stod redo att ärva hans nyvunna dubbelkrona. Kring honom samlades alla med hopp och förväntan. Själv var konungen ju av den gamla ätten från Gustavs dagar, men han hade ingenting annat att vänta än graven. Likt en ny Ane den gamle vacklade han så nedböjd av krämpor och svaghet, att hans röst till sist knappt hördes, riär andra talade i rummet, och han måste stödjas under armarna. Ändå visade han ingen missunnsamhet mot den firade trontagaren, utan såg mot honom med en sista vänlig blick, ännu när han låg på sitt yttersta.

Fast Karl Johans väg hade gått över Europas slag- fält, skönjde han genast, att vad hans båda folk nu bäst behövde, det var fred. Han hade själv. sett tillräckligt mycket av krigets elände. När trumman nu rördes, var det inte längre till krigiska äventyr. Regementets kämpa- lika timmermän spände sitt vita förskinn om höfterna och satte på sig björnskinnsmössan och ett yvigt lösskägg, som räckte ända till midjan. Sedan svängde de bilan över skuldran. Med klingande spel och en förtrupp av stolt- serande lärpojkar och gesäller d,rog så vaktparaden till, kungaborgen, där ett silverlockigt huvud skymtade bakom rutorna.

De isande vindarna kändes bistra för sydlänningen, och stora brasor flammade i slottsspislarna. Gick han ut, stego snödrivorna högt upp kring hans tunna blankskinns- stövlar. Men väcktes staden en natt av brandklockornas klämtslag och gardestrumslagarna's hiskliga larm, då var det gammalt bruk, att kungen skulle vara med. Då igen- kändes hans trekantiga hatt i gungande galopp over mäng- dens huvud, och alla började knuffas och springa mellan sprutor och vattentunnor för att komma närmre. Hur många gånger hade inte aska och gnistor förr på samma vis regnat omkring honom, nar han som ung officer med DEN HUNDRAÅRIGA FREDEN 635 sabeln i hand stormade städer och byar. Som en dunder- gud såg han också ut på sin häst ännu i den fredliga viller- vallan, och hurraropen skallade för Karl den fjortonde Johan.

Svårt var det .dock för honom att språka med sina undersåtar på deras eget tungomål. Ett par gånger, då han skulle hålla tal, försökte han att skriva upp de svenska orden med fransk stavning för att utläsa dem rätt: »Detta rik‚, det ailsta i Europa, befriad‚s fron varje outlenst ouk av ‚ra fairfaiders moud.. .» Men han märkte, att det var en dålig hjälp, och han var inte den man, som tålde, att någon drog på munnen, då han talade allvarsord. Därför föredrog han sedan att nyttja sitt eget språk. Hans 4drottning, Desideria, dottern till den rika köpman, som hade nekat honom, kvarter i sitt hus, då han bultade på som simpel fåltväbel, hade ju också vuxit upp bland helt andra sedvänjor än de svenska. I hennes land var det bruk bland de förnäma att stiga sent upp och leva vid nattligt ljussken. En afton då hon åkte ut till Haga, och månen blodröd höjde sig över vattnet, utropade hon för- tjust: »A, vilken vacker soluppgång !» Det hindrade inte, att h,on var om,tyckt för sin godhet liksom han för sitt majestätiska väsen, men det våJlade, att svenskarna inte kunde känna sig lika förtrogna rned honom som med en infödd hövding.

Helst styrde han också efter sitt eget tycke, och fast Kopparmatte länge sedan hade ramlat från sin murkna påle, kunde ibland konungen brusa upp till en stränghet, som minde om ofriare tider. Då raspade pennorna, då blev det gny och hot, ty annat hade svenskarna väntat, när de valde en frihetskämpe till konung. Och då tycktes det honom, att de. samlade otack över hans vita hår.

»Här får han höra beska sanningar», småmyste staden, s tidningsläsare med rökmössan på nacken och ett djupt bloss ur pipan, när de vid lampan vecklade upp sitt Afiofr ,~ii II 636 DAN HUNDRAÅRI.GA `~PEDEN blad. Kvinnfolken och barnen hade däremot annat att tänka på än statens affärer. Ville de räknas som fint folk och en kväll skulle vandra hemåt från en bjudning, måste alltid en piga eller en betjänt gå framför med en lanterna. Var dag hade också sina händelser. Än var det bröllop i grann- hus et, och då blev gatan svart av folk. Poliserna hojtade, `och trappan var trång dit upp till salen, där bruden före- visade s i all sin ståt med nedslagna ögon och näs duken i handen. På sidorna stodo marskalkarna och bröstade sig med armstakar. Nästa gång var det kanske döden, som hälsade på, och då blev det liket, som skulle visas. Åter- igen tändes ljusen, och från gatan syntes deras svaga dager genom lakanen, som hängde för fönstren.

En höst, när augustisolen brände som hetast, tog det ett hastigt slut på alla folkskockningar. Möttes två per- soner, hände det, att de försiktigt helst veko undan åt var sin sida. Koleran hade smugit sig in i landet, och liksom under pestens och digerdödens tider fylldes sinnena av dödstankar. Nere på gårdarna bolmade tjära och enris för att rensa luften med sin stickande rök. I något hörn brändes de dödas kläder. Gubbar och gamla gummor stodo där omkring lågorna och rörde med en påk i de sista glödande resterna av en skjorta eller en rock och en hatt. Den or9liga brådskan blev ibland så stor, att det fanns sjuka, som själva fingo ligga och se på, hur deras kista lyftes in i rummet och ställdes på två stolar vid dörren. Så snart allt var slut, nedbars kistan genast om kvällen i portgången. På mörka natten kommo sedan likbärarna och halade kistorna med buller och bång upp på en lång rustvagn, där de skakade och hoppade. Också på lands- `bygdens vägar syntes emellanåt skrindor, lastade med flera likkistor. Blek och rädd satt körkarlen vid fimmelstången med en kopparplåt hängande över maggropen och munnen ombunden med en duk, som hade doppats i ättika, allt i det bcdrägliga hoppet, att det skulle skydda h?nom mot smitta. 638 DEN HUNDRAARIGA FREDEN

En svalare väderlek gav slutligen fasans veckor en ände, och ljusa och kulna dagar begynte åter att växla som förut.

Småningom med tiden tystnade också de harmsna rösterna kring landsfadern, och alla, som kommo honom nära, förtrollades gav hans personlighet. Många stormän hade han också att hälsa i sina dagar. Med alla de många stjärnorna på fracken kunde Berzelius ha tagits för ett sändebud, och en lysande sändeman det var han också, men från vetenskapens fria riken. Och han, som lutade det lockiga huvudet åt sidan och ömsom tvang den trump- n. aste ,.att le och ömsom tystnade i svårmod, det var Tegn‚r. Wallin, psalmsångaren, kom alltid dyster med livstrött blick men orgelbrns i själen och i stämman. Vid deras sida minde Geijer om en klar och stilla sommar- dag i skogen. Och Atterbom och Almquist bli väl heller aldrig glömda.

Den kungliga åttioåringen hade något nästan prästerligt över sin smala gestalt och det själfulla ansiktet. När han sent om natten satt med sina förtrogna,, och ljusen brunno ned i kronorna och flämtade, då talade han om sina för- underliga skymm& öden, och hur hans eget liv nu började att Och då mindes .de, som hörde honom, hur lmaktlösa och sönderrivna svenskarna hade stått, när han

Nu kunde de åter lyfta huvudet, och han, den forna rigshjälten, hade som sin bästa gåva skänkt dem den fred, som ännu varar, och som snart är hundraårig.

Under den freden vunno svenskarna småningom ett välstånd, som de aldrig förr hade nått, och som kanske ändå till sist betydde mer för dem än avlägsna land- remsor på andra sidan havet. från Nordsjön till Ös.tersjön, Tvärs igenom riket, ända grävdes en kanal; me' el- huggen klingade mot stenblocken, och det byggdes långa trappor av slussar, genom vilka fartygen kunde föras upp från de. lägre belägna vattend?agen till de högre. Järn

malm iippstaplades till utskeppning, och j,ärnvägs- DEN HUNDRAÅRIGA FREDEN 639

skenor började sträckas genom obygder, där knappt ens

Olov Trätälja huggit sig fram med sin yxa. Sumpiga marker torrlades, och jordbruket uppblomst-

rade på nytt. En bonde från Adils' dagar skulle få mycket

att begrunda, om han en stund kunde se på, när våra

slåttermaskiner vända sina stora, surrande vingar, och

lägga upp de bundna kärvarna, som vore ett sådant konst-

stycke den enklaste sak. Ännu för litet sedan hittades nog en och annan, som

inte kunde läsa sitt eget prästbetyg eller skriva sitt namn.

Men nu få vi leta sådana gamlingar, ty det beslöts, att

minst en folkskola skulle upprättas i var' socken, och nu

äro svenskarna kunnigare i bok än de flesta andra folk. I Riddarhusets gamla sal står väl ännu Gustav Vasas

elfenbensstol, på vilken lantmarskalken förr tronade under

adelns sammankomster vid riks dagarna. Ännu äro väg-

garna klädda med kopparskivor, på vilka de gamla ätte-

vapnen äro målade, och når dem ett vinddrag, då rasslar

det som i rustningar. Men den tid är förbi, då det hög-

lovliga ridderskapet här förde sin talan. Utan någon blodig

fejd avsade sig ständerna sin makt, och det bildades

i ~fället två kammare, där dugliga medborgare kunde in-

väljas utan hänsyn till deras stånd. Lantmännen samlades

också en tid till en mäktig grupp, och sedan blev det

arbetarnas tur att bättra sin ställning, och även kvinnorna

framträdde allt mer i det medborgerliga livet. Under tiden

brast föreningen med Norge. Men har skall inte fortaljas

om, vad som är, utan om det, som skedde under gångna

år, under de strider, som byggde hela vår nuvarande

odling. De utkämpades av hela folket gemensamt, fast

vi veta så mycket mer om våra namnkunniga och berömda

än om de tusen andra, som ligga i kyrkogårdarna utan

kors och sten. Många stordåd ha lyst upp de striderna, och de säga

oss, att stora gärningar aldrig skola felas, så länge ett `i folk har viljan att utföra dem. x. URA-KAIPAS GRAVDÖS.

Ett moln steg upp framför solen, och tallar och strån böjdes för stormbyn och det smattrande regnet.

Med ens framljusnade åter solskivan ur töcknet, först som en blek ring, sedan i sina strålars fulla glans, och regnet upphörde. Allt glimmade och kvittrade och sjöng som i en nyfödd värld, där ingen död fanns. Ekorren hoppade ut på grankvistarna, som kastade en strid sk.ur av glitter från sina våta barr, fotsteg tassade i mossan, och friska, klara barnröster stämde in i skogens jubel.

Det var en skara ungdom. som var ute på strövtåg och nyss hade sökt en stunds skydd under de höga träden. Och se, bredvid en bräckt och splittrad fura stod på den soliga gläntan en gravdös av hop vältrade block och med en stor ..häll till tak.

»Det här måste vara Ura-Kaipas grav!» utropade en ihalvvuxen yngling och lade stadigt och fast sin hand på kanten av hällen.

»Karilas, Karilas !» ljöd det som en viskning under hållen. »Redan på stämman känner jag igen det gul- skinande folket. Karilas, Karilas !»

Men viskningen var så svag, att det knappt var någon annan än ynglingen, som hörde orden. Den lät iner som ett prassel i den stillnande vinden.

Silvergrå mossa täckte ste,narn~ och på bällen syntes ännu de små gropar, i vilka trälar och fränder efter grav- 642 URAKAIPAS GRA~DÖS ölet länge hade fortsatt att bränna sin offerkåda. l ödsliga nätter trodde de sig ofta höra, hur den döda hövdingen steg ut över de klirrande skärvorna efter de krossade ler- krukorna och blåste i sin gälla björnpipa för att gå på jakt. Vedpinnarna hade då länge sedan svartnat under den gryta, som de hade lämnat framför hans fötter, och småningom, allt som åren gingo, dogo de själva bort. Häxkvinnor och andra besynnerliga ensittare tröttnade ändå inte att smörja stenen med fett och brumma sina besvär- jelser, och mörkret låg tungt över människornas tankar. Men var gång det så kom oväder i sinnena, och skym- ningen tycktes djupast, stod alltid solen närmast, och den, som var trägnast i att hoppas, blev också den, som meren- dels säkrast fick rätt.

Nu stod där den unga skaran, klädd som det är bruk i våra dagar, ty det var nu i år som är. Hallonsnår med mogna bär klängde mellan stenblocken, och ynglingen hette inte Karilas, men han var Karilas ättling och honom påfallande lik. Jag är inte ens fullt säker, att det inte var du själv, just du, som nu sitter och läser den här raden. Och var det inte du, så gå ut i skogen eller upp på höj- derna med dina vänner, eller gå ensam, ty där finner du Ura-Kaipas gravdös!

Just dig var det, som han sökte med sin viskning, fast du växer till en fri man och aldrig vill låta sälja dig till någons träl. Något av dig, något av din egen varelse var också med redan i dina fäders verk och strider, lik- som något av dig alltid skall leva kvar i dina efterkom- mande intill sista led. Osynlig, ofödd var du med, då Karilas, bands på offerstenen, och du var med bland pil- grimerna, som lyfte sina kors och tågade till Jerusalem. Om du hade ärvt dina fäders minne av livet, liksom din själ och ditt ansikte ärvt så många drag, då skulle du nu här i' boken kunna peka på de olika berättelserna om det förflutna och .~äga: »Här ar allt riktigt foxtaljt, men R~..KA1 .` ~.~~E ,`5 643 här har sagan råkat vilse. Så gick det inte till. Jag vet, hur det var.»

Me-i nu veta vi ingenting aniiat 0nI det förgångna, än vad vi kunna l'dta samman ur sägner och skrifter. Ofta måste vi tycka, att ma.'nm'skorna liksom besattes av onda andar, där de kämpade i sitt blod om makt makt att förtrycka, makt att väpna sig mot sin överman, makt över b'åde jord och luft.. Mitt ur stridsvimlet sträcktes ändå alltid händer och det var de starkaste mot något ovansk- ligare, mot det som var rätt och sant. Böj dig in i grav- dösen, och tala med den gamla Ura-Kaipa! När du vänjer dig vid skumrasket, skall du snart se, hur han sitter och kisar mot solljuset och räcker dig sin hand, medan han viskar sitt sorgsna: »Karilas, Karilas

Berätta om Ansgar och mäster Olo~, och varför så många ljus tändas på julmorgonen! Långt borta låg landet, och havet skummade utefter klippstränderna, som främ- lingen ogärna närmade sig med sina skepp. Då togo männen titt och ofta sina vapen och drogo ut och fejdade med främlingen på hans egen mark. Vem kunde då spå, att Nordens segaste krigarfolk ändå till sist skulle bli det första, som vigde in nya tider med en' hundraårig Frodefrid! Låt honom ana, Förtälj, hur du kan trycka t;' Säg Ura.Kaipa allt, som är att säga. hur det nu går till på jorden! i ``il ditt öra till en lur och höra en annan tala på flera dags- F resors avstånd eller urskilja ett sorl av spridda ord och ljud från olika städer och gårdar, liksom om människorna beständigt flyttade varandra närmre och mer och mer för- enades till ett enda stort väsen. Berätta, hur vi dag efter dag bygga vidare på samhället, Iata det förMdrade falla och resa nya spiror, så att det hela i sin fulländning blir många gånger märkvärdigare än alla de byggen, som skogens bin forma med sin flit. D'u vet så mycket mer än Ura-Kaipa, som inte ens kunde räkna sina egna stenyxor. Tala om, hur det ser ut på solen och pa manen> och att jorden är rund som en kula, och att det bor människor 644 UJ'~~KAIPAS C.RAV~ÖS på andra sidan! Jag fruktar, att den svårmodiga skugg- mannen då klentroget och förtretat kommer att vända sig bort och svara: »Ura-Kaipa är en vis man. Ura-Kaipa låter inte inbilla sig, att människorna kunna gå med fötterna uppåt som flugor. Gå din väg, och stör inte hans gravsömn med sådant barnpladder !»

Och då skall du märka, att mycket blivit olika, men att mycket ändå ,är sig ganska likt. Ura-Kaipa kunde fälla tårar som vi, `och som vi kunde han sakna och längta. Grym och hård stod han vid offerstenen, men i dunklet såg han ändå på sitt skumma vis skillnaden mellan rätt och illa. Sakta, småningom, förändras allt omkring oss, liksom TIDSTAVLA TILL ~SVFNS~ARNA O(~H DELAS HÖVDINGAR'~ skogen växer, också medan du sover. stycke på vägen, och den blir lång. Ännu äro vi bara ett Snabbast förvandlas det yttre, långsammast vårt eget sinne. Och dock är den förvandlingen den förnämsta. Detta är det första och det sista, som vi lära vid vår vandring över alla de döda ben, som nu vittra i hävdens tindrande natt. `Den blyga och försagda sanningsrösten inom oss själva var det alltid svårast att följa. Men lyss till den stämman, när du vänder hemåt från Ura-Kaipas gravdös! Längta, att bli en stor och god människa, en hjälte, inte blott när mångas ögon följa dig, utan lika mycket i den tysta stund, då ingen ser dig! Var timme, som rätt förvaltas, skall räknas tiden till godo och med klangen av äkta guld läggas till de tusen andra i hennes eviga skattkammare. &.ND~~ BANDET.

GUSTAV VASœ 1520 i december vandrade Gustav

Vasa i I)alarna och besökte

Eankhyttan, Ornäs, Isala och

Mora. 1521 började han befrielsekriget och

utsågs till riksföreståndare. 1523 valdes han till konnng och in-

tågade i Stockholm. 1524 tillställde vederdöparna orollg-

heter i Stockholm 1526 talade Gustav till allmogen på

Uppsala högar och gästade Johan-

nes Magni. Samma är lat han

Peder Sunnanväder och mäster

Knut hälla skymfligt intåg i

huvudstaden. 1527 höll han riksdag i Västerås och

genomdrev reformationen. 1528 måste Daljunkaren fly till Tysk-

land och blev där avrättad. 1532 försökte konung Kristian att åter-

taga Sverige, men misslyckades. 1533 straf~ade Gustav anstiftarua av

klockekriget 1542 började Dacke sitt nppror. 1543 blev han skjuten. 156(> dog Gustav Vasa och efterträd-

des av Erik XIV. VASA-ARVET 1562 förinälde sig hertig Johan med

Katarina Jagellonica. 1563 tillfängatogs han och fördes till

Gripsholm. 1564~1566 vann Klas Kristersson

Horn segrar över danska flottan

på Östersjön. 1567 mördades Sturarna. 1565 blev Erik avsatt och fängslad. 1576 började Johan III ånyo införa

katolska kyrkobruk. 1577 dog Erik XIV på Örbyhus. 1557 valdes Sigismund till konung i

Polen. 1592 dog Johan UI och efterträdde-

av Sigismund. 1593 hölls Uppsala möte; samma år

kom Sigismund till Sverige fö-

att krönas. 1594 blev Sigismund krönt och a ter

vände till Polen. 1595 kom han än en gång till Sverige.

men blev slagen vid Stångebro

och flydde till Polen. 1600 blevo några av hans anhängare

bland ,adsherrarua halshuggna

l Linköping. 1611 dog Karl IX i Nyköping och

efterträddes av Gustav fl Adolf.

646 TIDSTAVL~

SEGRARNAS DAGAR. 1618. gjorde de bömiska protestanterna

uppror mot kejsar Mattias. 1619 korades Ferdinand II till tysk

kejsare. 1630 seglade Gustav Adolf över till

Pommeru. 1631 besegrade han Tilly vid Breiten-

feld, erövrade Wyrzburg och tog

vinterkvarter i Mainz. 1632 gick han över Lech, integ Myn-

chen, hindrade Wallenstein att

erövra Nyrnberg, följde honom

sedan till Sachsen och stupade

vid Lytzen den 6 november. 1634 mördades Wallenstein. 1640 flydde Maria Eleonora från Sve-

rige.

STORVÄLDETS KRONA. 1642 begav sig Karl Gustav till Tysk-

land och ingick såsom frivillig

i Torstenssons här. 1645 utnämndes han till svensk över-

fältherre. 1654 avsade sig Kristina regeringen

och efterträddes av Karl (iustav. 1655 började Karl Gustav krig med

Polen. Samma år övergick Kri-

stina i Innsbruck offentligen till

katolska kyrkan.

1689 dog hon i Rom. 1657 förklarade Danmark krig mot

Sverige; Karl Gustav ryckte in

i Jylland. 1658 tågade Karl Gustav över Bälten

och tvang danskarna att sluta

fred i Roskilde. På hösten

samma år började han sitt andra

krig mot Danmark och för-

sökte intaga Köpenhamn, men

misslyckades. 1660 dog han i Göteborg. TIDS~' kVLA 647 NU FYLLAS ER0NANS BODAR. 1660-1672 regerade Karl XIis för-

myndare. 1674 måste Sverige skicka trupper

mot Frankrikes fiender i Tysk"

land. 1675 blevo dessa trupper besegrade,

och Danmark förklarade krig. 1676 slog Karl danskarna vid Lund. 1679 slöt han fred med Danmark. 1680 började han sin reduktion. 1689 dog drottning Kristina i Bom.

(Se >Storväldets krona>.) 1697 dog Karl XI och efterträddes

av Karl XII.

KAROLINERNA. 1699 ingingo Ryssland, Sachsen och

Danmark förbund mot Sverige. 1700 besegrade Karl XII danskarna på

Själland och ryssarna vid Narva. 1701-1704 besegrade han polackerna

och tvang dem att avsätta

August. 1794-1706 förde han krig med

Sachsen och tvang August till fred. 1707 ryckte han in i Ryssland. 1709 den 27 juni besegrades han vid

Poltava och flydde sedan till

Turkiet. 1710 slog Stenboc~ danskarna vid

Hälsingborg. 1713 tillfångatogs Karl av turkarna

under kalabaliken i Bender. 1714 red han från Demotika till Stral.

sund. 1715 återkom han till Sverige. 1718 den 30 november stupade han

vid FredrikshalL NU DANSA KRIGARNA PÅ

ELOMSTERÄNG. 1720 blev Karl XII:s svåger Fredrik l

svensk konung. 1724 började Jonas Aiströrner anls".ggi

fabriker i Alingsås. 1733-1734 utgav Olov Dalii

skriften Argus. hd 1738 måste Arvid Horn avgå från

regeringen, och Hattpartiet kom

till makten. Vid samma tid

uppehöll sig Linn‚ så&~m läkare

i Stockholm. 1741 blev Linn‚ professor i Uppsala. 1744 hämtade Karl Gustav Tessin

drottning Lovisa Ulrika från

Preussen. 1745-1751 var Tessin gunstling vid

hovet och handledare för kron-

prins Gustav. Under sanima tid

var Polhem sysselsatt med om-

byggnaden av Södersluss, och

Svedenborg hade sina första ande-

uppenbarelser.

SNILLENAS KONUNG. 1751 dog Fredrik I och efterträddes

av Adolf Fredrik. 17M skildes Tessin i ovänskap från

hovet. 1755 tillställdes i bondeståndet stor-

miga uppträden mot talmannen

Olov Håkansson. 1756 skilde stånderna Olov Dalin från

hans läraretjänst vid hovet, och

Lovisa Ulrika företog sitt revolu-

tionsförsök. 1771 dog Adolf Fredrik och efter-

träddes av Gustav III. 1772 i augusti företog Gustav III sin

första revolution. 1778 föddes Gustav IV Adolf. 1782 dog Lovisa Ulrika. 1788 började Gustav III krig med

Ryssland. 1789 företog han sin andra revolution.

1försiggick det s. k. Viborgska

gatloppet; något sen~~re segrade

svenska flottan över den ryska

vid Svensksund.

den 16 mars blev Gu~it -v lll

`i;~ö~'dad a- An~karström. D1P~N HUNDRAÅRIGA FREDEN.

1764 föddes Bernadotte.

1780 gick han i krigstjänst.

1789 började franska revolutio nen.

1791 sökte Fersen hjälpa Ludvig XVI och Marie Antoinette att fly till utlandet. 1793 blev Marie Antoinette avrättad. 1794 utnämndes Bernadotte till ge-

neral. 1796 blev Gustav IV Adolf myndig

konung. 1808 inföllo ryssarna i Finland, och Sveaborg överlämnades; på hösten segrade Döbeln vid Jutas, Adlercreutz vid Oravais och Sandels vid Virta bro. 1809 den 13 mars avsattes Gustav IV Adolf; ny regeringsform antogs, och Karl XIII valdes till konung. 1510 dog Karl August; Fersen mördades av Stockholms pöbel, och Bernadotte valdes till svensk tronföljare. 1513 besegrades Napoleon vid Leipzig. 1514 besegrades Danmark, och för'

eniugen med Norge ingicks. 1818 blev Karl XIV Johan konung. 153- fullbordades Göta kanal. 1834 harjade koleran i Sverige. 1837 dog Gustav IV Adolf i S:t Gallen

i Schweiz. 1842 utfärdades folkskolestadgan. 1865 antogs ny riksdagsordning. 1905 upphörde föreningen med Norge.